den andra upplysningenlnu.diva-portal.org/smash/get/diva2:962/fulltext01.pdf · upplysningen under...
TRANSCRIPT
_____________________________________________________
Samhällsutveckling med ett internationellt perspektiv 91-120 _____________________________________________________
Den andra upplysningen En idékritisk studie av den vetenskapliga humanismen
Lucas Gill Michael
Uppsats, 15 poäng Humanvetenskapliga institutionen Högskolan i Kalmar Handledare: Gunnar Hansson Höstterminen 2008 Examinator: Sebastian Stålfors
Lärosäte: Högskolan i Kalmar
Institution: Humanvetenskapliga institutionen
Arbetets art: 15 poäng uppsats i Samhällsutveckling med ett internationellt perspektiv
Titel: Den andra upplysningen: En idékritisk studie av den vetenskapliga humanismen
Författare: Lucas Gill Michael
Handledare: Gunnar Hansson
Examinator: Sebastian Stålfors
Abstract This 15 point level essay intends to carry out an ideological critic of the scientific humanism;
the main question the essay asks is: do the Humanists practice a rational dialog. In able to find
an answer to this question have I developed an analyze scheme that show what the skilful
demagogue should avoid, if he have an interest in practicing a rational dialog. The essay
shows that, when it comes to debating their most important issues, the Humanist does not
practice a rational dialog. The Humanists deny that other forms of humanism than the one
they practice exists, according to their beliefs´ humanism must contain an atheistic attitude to
the world. When it comes to the Humanists debates concerning religion they accentuate those
parts of the bible that they believe is destructive for mankind, these arguments have no rele-
vance and are therefore not rational.
Keywords: humanism, ideological critic, secularize, atheist, logic, rational
Innehållsförteckning 1 Inledning 1
1.1 Syfte och problemformulering 2
1.2 Frågeställning 3
1.3 Material 4
1.4 Disposition 4
2 Teori och metod 5
2.1 Avgränsningar av tid och material 15
3 Presentation av Förbundet Humanisterna och den vetenskapliga humanismen 16
3.1 Förbundet Humanisterna och dess internationella paraplyorganisation 16
3.2 Den vetenskapliga humanismen 19
4 Det idékritiska studiet av den vetenskapliga humanismen 21
4.1 Den vetenskapliga humanismens ideologi 21
4.2 Humanisten och religionen 29
4.3 Jesus, Hitler och Dan Brown 35
5 Slutsatser 39
Sammanfattning 42
Litteratur- och materialförteckning 43
Figurförteckning
Figur 2.1 Idékritiskt schema 10 Figur 2.2 Analysschema, Det rationella samtalet 14
1 Inledning Upplysningen under 1700-talet kännetecknas till stor del av förnuftstanken, man började se
människan som en förnuftig och tänkande varelse i stånd att hantera sitt eget liv. Upp-
lysningen var delvis en produkt av den revolution som ägt rum på det naturvetenskapliga
området under renässansen, vetenskapsmän som Isaac Newton gav människorna en ny
världsbild, universum kunde nu beräknas matematiskt. Den naturvetenskapliga revolutionens
resultat kom naturligt nog i konflikt med kyrkans läror om hur skapelsen var beskaffad, flera
var de vetenskapsmän som försökte övertyga sin omgivning om människans rätta plats i
naturen och befria mänskigheten från irrläror och förtryck. I dagens Sverige för förbundet Humanisterna en debatt som man menar är en fortsättning i
upplysningsmännens anda, framförallt är det återigen religionernas roll i samhället förbundet
vill bekämpa, deras strävan är att skapa ett fullständigt sekulariserat samhälle där
vetenskapens rationalitet står över trosföreställningar. Man kan dock fråga sig om vi inte
redan är där, allmänt brukar Sverige beskrivas som en av de mest sekulariserade staterna i
världen, om inte den mest sekulariserade. Denna uppfattning har även vetenskapligt stöd,
enligt European Values Studies trodde endast femton procent av befolkningen på Gud 19901,
vilket får anses vara en remarkabelt låg siffra. Av den anledningen är det mycket intressant att
påpeka att Humanisternas strävan förefaller väcka anmärkningsvärt heta känslor till liv i den
debatt som förs mellan förbundet och deras motståndare. Både kyrkans företrädare, men
också kolumnister och skribenter i diverse kvällstidningar och tidskrifter tycks hänge sig åt en
påfallande aggressiv ton, och de historiska referenserna haglar tätt från båda sidor. I den kristna nättidningen www.dagen.se anklagar kulturvetaren Bitte Assarmo Humanisterna
för att vara fundamentalister, hon menar att Humanisternas syn på sin egen livsåskådning som
stående över alla andras är det främsta tecknet på icke-religiös fanatism. Hon går så långt att
hon jämför Humanisterna med Hitlers läkare, vilka hon menar också var icke-religiösa
fanatiker.2 I Samband med att Humanisternas egna bokförlag, Fri Tanke, gav ut sin första
publikation Brev till en kristen nation av Sam Harris med förord av den kände ateisten Ronald
Dwokins, kom somliga recensioner mer att handla om Humanisterna än bokens kvaliteter.
1 Mc Leod, Ustorf, 2004, 47. 2 http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=133419 Publicerad 2007-04-20. Avläst 2007-11-25.
Svenska Dagbladets rubrik i sammanhanget löd ”Ateismens profeter slår in öppna dörrar”3.
Kulturskribenten Torgny Nordin går än hätskare fram i Göteborgs Posten, då han i ingressen
skriver:
Förbundet Humanisterna förvandlar religion till en fantasibest med det enda syftet att få dräpa den. De är lika skrämmande som de fundamentalister de säger sig vilja bekämpa […] Ateismens apostlar rider nu till storms mot religiöst tänkande med samma frenesi som någonsin den katolska inkvisitionen, bara kniptängerna och glödbäddarna saknas.4
Detta var ett axplock ur debatten med syfte att illustrera tongångarna i densamma, dock
kommer denna sida av debatten ej närmare att beröras i uppsatsens fortsatta framställning,
vilken främst kommer att behandla Humanisternas tidskrift Humanisten.
1.1 Syfte och problemformulering
Humanisterna själva säger sig vilja omforma det nuvarande samhället och därmed försöka
påverka alla medborgares liv. I förbundets idé- och handlingsprogram står att läsa under
rubriken ett gott humanistiskt liv, att vårt samhälle präglas av antivetenskapliga trender, att
både politisk och religiös fundamentalism lever kvar tillsammans med intolerans mot diverse
grupper. De deklarerar även att det nu är dags för mänskligheten att mogna, genom att lämna
bilden av en värld bygd på magi och myter för att i stället förlita sig på vetenskapen. De skriver
fortsättningsvis att mänskligheten inte skall behöva söka svar på sina frågor med hjälp av
övernaturliga fenomen, såsom mystik eller Gud.5 Man tydliggör även att Humanisterna, är en
organisation för människor som har en sekulär livsåskådning, samt att man företräder en
humanistisk etik, kritisk rationalism och en världsbild som bygger på kunskap grundad i
vetenskapliga metoder och resultat.6 Eftersom Humanisterna förefaller vilja driva en intellektuell och vetenskaplig debatt samt
uppfattar sig själva som upplysningsmän, är det intressant att närmare studera huruvida deras
egna argument är hållbara. Uppsatsens ambition och syfte är att genomföra en idékritisk analys
av Humanisternas ideologi7 så som den framträder i den interna tidskriften Humanisten och i
deras manifest.
3 http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kommentar/artikel_208323.svd Publicerad 2007-09-25. Avläst 2007-11-25. 4 http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=121&a=378595 Uppdaterad 2007-10- 27. Avläst 2007-11-25. 5 Idé- och handlingsprogram för Humanisterna, 2006 (2004), 3. 6 Idé- och handlingsprogram för Humanisterna, 2006 (2004), 1. 7 Huruvida man kan kalla den form av humanism man företräder för ideologi är diskuterbart, jag gör det ändock främst av den anledningen att Humanisterna själva talar om sin livsåskådning som en ideologi och därför avser jag behandla den som en dylik.
För att använda Herbert Tingstens ord: ”Det är här naturligtvis inte fråga om att kritisera
värderingar – ifråga om dessa föreligger ju ej sanningsfrågan”8 Jag ser denna passus som en
hjälp till hur man skall förhålla sig till materialet. Det är inte Humanisternas värderingar som
skall kritiseras. Då dylik kritik av värderingar i detta samanhang riskerar att resultera i ett
raljerande munhuggeri över vems värderingar som är de bästa. Ett sånt beskaffat
meningsutbyte skall i denna uppsats undvikas, så som Tingsten nämner i citatet ovan är det inte
i ideologiernas värderingar man finner sanningen. En Trotskist och en neoliberal kan låta sina
värderingar regna över varandra utan att någonsin övertyga motståndaren, däremot är det av
intresse att studera hur man argumenterar. Av den anledningen har följande frågeställning
valts.
1.2 Frågeställning
•••• För Förbundet Humanisterna ett rationellt samtal? Frågeställningen svarar väl mot det ovan beskrivna syftet. Med hjälp av denna frågeställning
går det att genomföra en idékritisk analys av de argument Humanisterna använder sig av, utan
att frågan leder till kritik av förbundets värderingar. Frågan kräver dock att uppsatsen söker
finna vad ett rationellt samtal kan vara, då detta ej är självklart. Med hjälp av begreppet
rationellts synonymer kan den huvudsakliga frågeställningen preciseras ytterligare för tydlig-
hetens skull.
1 För Humanisterna ett logiskt samtal?
2 För Humanisterna ett ändamålsenligt samtal?
3 För Humanisterna ett begripligt samtal? Dessa tre precisionsfrågeställningar bildar tillsammans den huvudsakliga frågan, dock är de
inte tillräckliga för att tillfredställande beskriva vad ett rationellt samtal är. Således kommer
ett analysschema för det rationella samtalet att utformas i metodkapitlet, vilket kommer att
fungera som det verktyg analysen skall realiseras ifrån.
8 Tingsten, 1966, 5.
1.3 Material
Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt är Förbundet Humanisternas
främsta språkrör för förbundets åsikter. Chefredaktör för tidskriften är Christer Sturmark som
även är ordförande i Förbundet Humanisterna. Tidskriften har utkommit sedan förbundet
grundades, dock har namnet förändrats över tiden.9 År 2000 och 2003 utkom den fyra gånger
om året, 2006 gavs sex nummer av tidskriften ut. Humanisterna har på sin hemsida publicerat
förbundets Ide- och handlingsprogram från 2004, tidskriften har dock valts som huvudsakligt
material framför detta program, på grund av handlingsprogrammets natur. Detta är mycket
kortfattat och texten är inte sällan framställd i punktform, varför det inte ensamt lämpar sig
för en idékritisk analys. Till materialet har även Humanist Manifesto 2000 av Paul Kurtz tillkommit.10 Det bör
nämnas att Humanisterna skriver på sin hemsida att de inte har tagit någon ställning till detta
dokument. Däremot anser Humanisterna att dokumentet är så pass viktigt att man återger det
på sin Internethemsida och man ägnar ett helt nummer av Humanisten åt detta dokument. Vid
en jämförelse mellan Idé- och handlingsprogram för Humanisterna och Humanist Manifesto
2000 finner man dessutom liknande och i vissa fall exakt samma meningar i de båda
dokumenten. Trots detta finner man inga hänvisningar i idéprogrammet till Kurtz. Man kan
därför med stor säkerhet tala om ett beroendeförhållande mellan Humanist Manifesto och det
senare idéprogrammet. Eftersom det förefaller råda ett beroendeförhållande mellan
Förbundets idé- och handlingsprogram och manifestet är det relevant att även det senare
dokumentet behandlas i uppsatsen. Den argumentering som förs i tidskriften kan ha tagit sin
utgångspunkt i manifestet.
1.4 Disposition
Uppsatsen kommer att vara disponerad enligt följande; i kapitel två kommer ett analysschema
för det rationella samtalet att utarbetas, även avgränsningar i materialet kommer att redovisas
i detta kapitel. I kapitel tre följer en kortare redovisning av Humanisterna och deras ideologi.
Kapitel fyra är uppsatsens huvuddel, i vilken analysschemat kommer att tillämpas. Efter detta
kapitel följer slutsatser, sammanfattning samt litteratur- och materialförteckning.
9 E-mejl konversation med Christer Sturmark, Humanisternas nuvarande ordförande. 10 Kurtz är professor emeritus i filosofi vid State University of New York samt huvudredaktör för tidskriften Free Inquiry, som utarbetade Humanistiskt Manifest II 1973 samt En sekulär humanistisk deklaration 1980. Se Humanist Manifesto 2000, 1.
2 Teori och metod I följande kapitel avser jag att presentera olika aspekter av den idékritiska metodologin samt
motivera varför denna ansats är ett lämpligt val för uppfyllandet av uppsatsens syfte.
Dessutom finns ytterligare en målsättning med kapitlet, vilken är den huvudsakliga, nämligen
utformandet av ett lämpligt analysschema som kommer att ligga till grund för själva analysen
av materialet.
*
Tidskriften Humanisten är de facto en politisk skrift, som enligt egen utsago har en sekulär
humanistisk livsåskådning som ideologisk bas.11 Såsom alla politiska skrifter propagerar
Humanisten för sin sak, de argument som lyfts fram i Humanisten syftar naturligt nog ytterst
till att påverka människor att finna just deras argument som mer tillfredställande och
trovärdiga framför motståndarsidans contraargument. Med anledning av att Humanisten är en politisk tidskrift som företräder vissa åsikter är det av
intresse att närmare granska de argument man frambär i debatten. Hur kan man då gå till väga
för att genomföra denna granskning? Inom idéanalysen finns en mängd olika analystekniker
att välja mellan, för att klargöra för läsaren varför jag ämnar bruka idékritik framför
exempelvis argumentationsanalys, som även den är en del av idéanalysen, avser jag att börja
detta kapitel med en kortare framställning av olika delar av nämnda metodologi. Detta också
med anledning av att vissa delar av andra analystekniker, än den strikt idékritiska, kan komma
på fråga för det analysschema som skall utformas. Den norske professorn Arne Næss publicerade 1912 Empirisk semantik i vilken han förordade
en formaliserad metod för argumentationsanalys. Argumentationsanalysen syftar till att
systematiskt framställa de argument som framförs inom en viss debatt och möjliggör därmed
en granskning av varje steg inom denna. Næss pro et contra metod kan påstås vara en rent
beskrivande teknik som återger olika sidor av en debatt och klargör argumentationens upp-
byggnad, utan att för den sakens skull pröva någon form av argumentens eventuella
hållbarhet.12
11 http://www.humanisten.se/omhumanisten.php Avläst 14/11-2007. 12 Beckman, 2005, 38.
Eftersom syftet med denna uppsats inte enbart är att beskriva Humanistens argument, utan
snarast att pröva argumentens logik, samt det faktum att uppsatsen enbart kommer att
behandla Humanisternas argument, saknas contraargument varför Næss metod inte lämpar sig
för uppsatsen, även om den är nog så tillämpar i andra samanhang. Ytterligare en viktig del av idéanalysen är begreppsanalysen, enligt Ludvig Beckman som
nyligen skrivit en lärobok i ämnet, var denna metod tidigare högt aktad av de analytiska
filosoferna vid Oxford universitetet. Även om man idag inte enbart tillämpar begreppsanalys
vid studiet av politiska och moraliska yttranden, förefaller metoden ändock vara mycket
användbar, även för denna uppsats. Såsom namnet, begreppsanalys avslöjar, avser metoden
att klargöra betydelsen av de termer och begrepp som debattören eller demagogen använder
sig av då han argumenterar för sin sak. Dock skall man inte enbart förlita sig på ordbokens
definition av begreppet i fråga, istället måste man även se till den kontext begreppet används i
och det är inte med all säkerhet att debattören avser samma andemening av ett begrepp som
ordboken gör, begreppets undertext måste därmed betraktas. Professor Evert Vedung ger en rad belysande och nyttiga exempel för denna uppsats, på
problematiken som omgärdar tolkningen av begrepp. Vedung identifierar ett par olika typer
av tolkningsproblem som alla berör språkets oklarheter, vilka man måste bejaka vid studiet av
begrepp och termer. Den första typen av oklarhet är mångtydighet. Vedung ger exemplet, en
amerikan får frågan om vad begreppet demokrat egentligen betyder, denne kan svara att en
demokrat är anhängare av en viss statsform som innebär att makten är förankrad hos folket.
Svaret är ej felaktigt, men en annan amerikan kan svara att: en demokrat är en person som är
anhängare av det demokratiska partiet, vilket heller inte är felaktigt även om den första
definitionen är korrekt. Eftersom de två svaren inte utesluter varandra, skulle det mest
korrekta svaret ha varit att begreppet demokrat är mångtydigt.13 I vissa fall kan den här typen
av mångtydiga begrepp vålla svårare tolkningsproblem såsom i fallet med kommande citat,
”Förenta Staternas chefsförhandlare Mr Warrwn G. Nyberg är demokrat”.14 I detta fall är det
inte tydligt vilken av de två definitionerna av demokrat som åsyftas. Ett mångtydigt begrepp
är dock inget problem om debattören är konsekvent i sin användning av begreppet och inte
växlar mellan olika betydelser av detta. Den debattör som gör det senare måste finna sig i att
bli utsatt för kritik och kan misstänkas för att vilja förbrylla sina läsare.
13 Vedung, 1977, 64. 14 Ibid.
Ytterligare en av språkets oklarheter man bör ta i bejakande, är vad Vedung kallar Vaghet,
vagt är ett begrepp om de regler som styr dess användningsområde, inte tydligt utpekar
gränserna för dess användningsområde.15 Vedung menar att det finns en bestämd ram inom vilken det är försvarbart att använda ett
visst begrepp, går man utanför den ramen blir det svårt att försvara begreppets giltighet.16 Den
krönikör som i en kvällstidning skriver ”Mussolini var fascist” håller sig inom ramen för
begreppet fascists applicerbarhet, (även om formuleringen kan anses mångtydig enligt ovan).
Om samma krönikör fortsätter med ”fascist var även Stalin och George W. Bush är det” har
han passerat ramens gräns för applicerbarhet, läsaren kommer inte att förstå begreppet fascists
innebörd, och kan lika gärna tolka det som att fascist är alla män som har fört krig. Vedung
påpekar dock att begrepp, såsom fascist är vaga i sig själva. Beroende på hur man definierar
begreppet eller använder sig av det får det, kan man tolka in en mängd betydelser. 17
Exempelvis fascist kan vara den som:
• Kandiderat för ett fascistiskt parti de senaste valen.
• Är registrerad medlem och röstar på partiet i fråga.
• Sympatiserar med fascisternas politik.
• Den som vid vissa val röstar på ett fascistiskt parti.
• En soffligare som inte har några partisympatier, men som röstade vid ett tillfälle på
fascisterna.
Fallet ovan visar vikten av att vara konsekvent i användningen av begrepp, samt hur enkelt
användandet av ett begrepp kan uppfattas på diverse vis, om inte kontexten är tydlig. En
tänkbar eliminering av dylika vaga begrepp inom politiska och vetenskapliga skrifter, i likhet
med rensningen av normativa begrepp Gunnar Myrdal förespråkar i Vetenskap och politik i
nationalekonomin, ter sig inte möjlig. Detta på grund av att om en eliminering genomfördes,
skulle politiska skrifter bli synnerligen svårskrivna då endast begrepp såsom justitiekansler
och republik inte kan anses vaga.18 Däremot bör den som skriver en text så långt det är
möjligt försöka att undvika vaghet, menar Vedung.
15 Vedung, 1977, 67. 16 Vedung, 1977, 67. 17 Vedung, 1977, 68. Vedung diskuterar begreppet demokrats olika betydelser på denna sida. 18 Vedung, 1977, 69. Eftersom det definitionsmässigt ej föreligger några tveksamheter kring vem som är justitiekansler eller om en stat är en republik.
Även Beckman tar upp problematiken med oklarheter och även han betonar att man bör ägna
sig åt preciseringar av begrepp, genom att ange mer specifika kriterier för vilken innebörd
man lägger i de begrepp man använder. En av de kanske mest betydelsefulla idékritikerna i Sverige var professorn i statsvetenskap
Herbert Tingsten (1896-1973), i De konservativa idéerna utgiven 1939 nagelfar Tingsten
konservatismens utveckling från franska revolutionen fram till och med det andra världs-
kriget. Eftersom Tingsten anses vara en ansenlig auktoritet på området, är det högst relevant
för detta kapitels syfte att närmare granska hur han går tillväga i nämnda skrift. Först finner jag det dock lämpligt att återge något av Tingstens syn på ideologier, då det är
signifikant för att förstå hur de brister jag ämnar uppdaga kan ha uppkommit. Tingsten skriver
i 1939 års förord till De konservativa idéerna om att ideologier, vilka han definierar såsom
system av föreställningar, har det bestämda syftet att uppmuntra till politiskt handlande.
Ideologierna menar Tingsten, är huvudsakligen uppkomna ur specifika värderingar, som leder
till en viss uppfattning om verklighetens natur, vilken i sin tur inte grundar sig på den
metafysiska uppfattningen om verkligheten som står på de bakomliggande värderingarna.
Exempel på en dylik metafysisk ideologi är den katolska samhällsläran som utgår från Gud.
Men även liberalismen står på en metafysisk grund eftersom denna kan härledas till
naturrätten, vilken Tingsten menar är en profan metafysisk åskådning.19 För att illustrera Tingstens strategi kommer nu exempel att hämtas från det kapitel i De
konservativa idéerna som behandlar den tyske ideologen Heinrich von Treitschke, detta
kapitel har valts utan någon annan anledning än att det är gott som något annat kapitel i boken
för att belysa Tingstens kritiska tänkande. Tingsten blottlägger effektivt de tankefel
Treitschke gör sig skyldig till, några metodologiska termer står inte att finna, likväl kan man
med lätthet uttyda att både Beckman och Vedung har hämtat uppslag från Tingsten då man
bland annat beskriver begreppsanalysen. Treitschke börjar sin framställning med orden: ”staten är det som oavhängig makt rättsligt
enade folket.”20 Redan i denna inledningsmening finner Tingsten problem, han påpekar att det
råder oklarheter huruvida man skall tolka begreppet folket, det blir ett definitionsproblem att
folket fanns redan före statens tillkommande. Vilket Tingsten påpekar att Treitschke omöjligt
kan avsett.21 Här finner vi uppenbarligen en något annorlunda anmärkning än vad som
19 Tingsten, 1966, 5. 20 Tingsten, 1966, 162. 21 Ibid.
beskrevs ovan enligt Vedung och Beckman. Visserligen angriper Tingsten begreppet folkets
vaghet, men man kan även i hans kritik finna resonemang kring det logiska felsteget att ett
tyskt folk, skulle ha existerat före den tyska statsbildningen. Treitschkes fras skulle kunna ha
preciserats genom att han definierat vad han avser med folket. Skulle stycket ha lytt enade
nationen, skulle det möjligen ha stämt bättre, då en nation kan existera utan att en stat gör det,
såsom den samiska nationen existerar i Sverige utan att det för den sakens skull finns en
samisk stat. Vidare påpekar Tingsten att Treitschke använder begreppet folk eller folket i
diverse samanhang, ibland avser han människor av en viss ras, emellanåt en genom skilda
förhållanden formad av en likartad uppfattning om sin nationalitet, ibland syftar begreppet till
de bosatta inom ett visst geografiskt område.22 Vad Tingsten gör ovan, är att han blottlägger brister i Treitschkes logiska konsistens, ett
förfarande han beskriver tydligare i sin bok Idékritik från 1941. Tingsten påpekar i denna bok
att de som skriver ideologi har en bakomliggande verklig avsikt med sin text, vilken är dold
bakom två höljen. Bakom en författares presentation av en teoretisk analys återfinner sig
ideologin och inom denna finns allt som oftast en annan faktor. Det är denna faktor som
Tingsten menar är den egentliga avsikten med arbetet, som det gäller att bringa i ljuset. Den
faktor Tingsten skriver om förefaller i grund och botten vara ett resultat av teoretikerns eller
ideologens emotioner. Mer precist, den som skriver ideologi gör det på grund av dennes
emotionella övertygelse om det goda i sina värderingar och saknar därför inte sällan rationella
argument för dessa. Tingsten menar att man bringar denna faktor i ljuset genom att just
påpeka brister i författarens logiska konsistens. Närmare bestämt via en idékritisk analys av
den aktuella ideologin eller åskådningen, klargör man de tankefel och de nyckfulla
felaktigheter som eventuellt återfinns i den aktuella skriften. Samt studerar vad dessa kan ha
sitt ursprung i.23
22 Tingsten, 1966, 163. 23 Tingsten, 1941, 11-13.
Sammanfattningsvis så här långt är det på sin plats att tydliggöra vilka analysredskap (jag
hitintills kommit fram till), ämnar bruka i nästkommande analys- och resultatkapitlet. Först
och främst vill jag påpeka att den vänstra delen av schemat ovan, som berör oklarhet, normalt
ingår i det man kallar begreppsanalys. Dock har jag valt att låta schemat börja under den
övergripande termen idékritik. Detta på grund av att denna del av begreppsanalysen är en
viktig del av den idékritik som i detta kapitel skall utformas. Samt det faktum att jag finner att
analysen kommer att tillgodogöras en djupare reliabilitet med hjälp av detta verktyg. Oklara kommer de begrepp att anses vara som antingen är mångtydiga eller vaga. Som
mångtydiga kommer att bedömas de begrepp vara vilkas betydelse ej är klar, såsom i fallet
med ”demokrat” ovan. Vaghet är nära besläktat med mångtydighet, dock finns en essentiell
skillnad, jag kommer att anse de begrep såsom vaga då deras tillämpning i ett specifikt
sammanhang kan anses vara tveksam. Samlingstermen logisk konsistens förtjänar en något ytterligare precisering. I den högra rutan
återfinns faktiska felaktigheter, med detta uttryck avser jag främst faktafel av typen; Gustav II
Adolf blev skjuten på en maskeradbal. Den typen av enkla faktafel leder i förlängningen till
en brist i den logiska konsistensen, eftersom även den slutsats man drar av påståendet auto-
matiskt blir felaktig. Dock kan denna typ av felaktigheter få anses vara av mindre betydelse
om de ej leder till någon särskild slutsats, i de fallen är de ej heller intressanta för uppsatsen. Tankefel och felaktiga slutsatser hör ihop, från tankefel dras felaktiga slutsatser, men felaktiga
slutsatser kan även uppstå utan att de för den sakens skull föregås av ett felaktigt resonemang.
Vad är då ett tankefel? Något uppenbart svar går tyvärr ej att ge eftersom termen tankefel
förefaller vara ombytlig till sin natur beroende på sitt samanhang. Men eftersom den över-
Idékritik
Oklarhet Logisk konsistens
Mångtydighet Vaghet Tankefel och felaktiga slutsatser
Faktiska felaktigheter
Paradoxer
Figur 2.1 Idékritiskt schema
gripande boxen har logisk konsistens som sin beteckning, kan man påstå att tankefel i detta
samanhang är motsatsen till ett logiskt riktigt resonemang. Jag skall här ge exempel på hur
logiska resonemang bör vara uppbyggda. Logik kan definieras som ”studiet av giltiga argu-
ment”24, argument å sin sida, består av en rad olika satser av vilka vissa är premisser således
skäl eller grunder för en annan sats, nämligen slutsatsen man drar av premissen.25 Ett
argument som innefattar premisser och slutsatser ser ut enligt följande26:
P1 Alla svenskar är människor
P2 Alla människor är dödliga
S Alla svenskar är dödliga
Argumentationen ovan är logisk konsistent, båda premisserna är giltiga var och en för sig och
de motsäger inte varandra, således föreligger inga paradoxer (vilket är en hjälpvariabel i
schemat ovan). Den slutsats som kan dras av premisserna 1 och 2, alla svenskar är dödliga,
stämmer även den. Argument vilka har brister i den logiska konsistensen kan ha riktiga pre-
misser men felaktiga slutsatser, såsom nedan:
P1 Sverige ligger i Europa
P2 Svenska medborgare är européer
S Alla som bor i Sverige är födda i Europa
Denna argumentation har riktiga premisser, det är ett faktum att Sverige är en stat i Europa
och att medborgarna där därför även kan kallas européer, det finns ingen paradox mellan att
vara europé och att samtidigt vara svensk. Däremot är slutsatsen resultatet av ett tankefel, då
man kan vara svensk medborgare och således europé, men vara född och uppvuxen i Dar es
Salaam. I praktiken är dock den här typen av argumentation inte lika enkel att följa såsom den ovan,
dessutom kan man hos logikerna utläsa en mycket stor mängd tänkbara variationer av giltiga
och ogiltiga argument vilka inte kan återges här. Däremot bör ett exempel på en ogiltig argu-
mentering, hämtad från verkligheten nu ges.
24 Føllesdal, Walløe, 1995, 289. 25 Ibid. 26 Dessa former av argumentationsteori eller syllogismer utvecklades av Aristoteles i Retoriken. Se Aristoteles, The art of Rhetoric, 1991, 191-195.
The commission contends the proliferation of filthy books and plays has no lasting
harmful effect on a man´s character. If that were true, it must also be true that great
books, great paintings and great play shave no ennobling effect on a man´s conduct.
Centuries of civilization and 10 minutes of common sense tell us otherwise.27
Ovan återges ett stycke ur ett tal av USA:s tidigare president Richard Nixon, i vilket han gör en
del tankefel utifrån de premisser han har till godo. Vad han vill föra fram är att den utredning
som fastslagit att pornografi inte är skadlig för en människas karaktär är felaktig. Som mot-
argument påstår han, att eftersom finkultur har välgörande effekter på den mänskliga karak-
tären måste dålig kultur, såsom pornografi ha en destruktiv verkan. Argumenteringen brister på
grund av att premissen; pornografi är ofarlig, inte med nödvändighet utesluter sanningshalten i;
finkultur är bra för människan. Båda kan vara sanna och därför är Nixons slutsats, att porno-
grafi är skadlig, utifrån dessa premisser ogiltig. Det finns en möjlighet att Nixon var fullt
medveten om felen i hans argumentation, men valde medvetet att bortse ifrån dem. Det
retoriska knep han tillgrep är ett effektivare övertalningsinstrument jämfört med om Nixon
skulle ha gett sig in i en långtråkig debatt om fakta med rapportförfattaren, som han dessutom
riskerade att förlora.28 Det är viktigt att vara medveten om att de som skriver ideologi och
politiska texter naturligt nog allt som oftast försöker agitera för sin sak, och i sin strävan tar till
de nödvändiga lister som står till deras förfogande. Före utformandet av det slutgiltiga analysschemat skall det politiska språket, av den anled-
ningen kort att beröras. Dessutom kommer Thomas Anderbergs,29 schema över den ideala
rationella argumenteringen att behandlas och delar från detta kommer att tillfogas mitt eget
analysschema. Det politiska språket skiljer sig från exempelvis det vetenskapliga på så vis att det politiska i
hög grad ofta är normativt, och inte sällan består av satser som försöker uttrycka och påverka
vissa värderingar. Vetenskapsmän såsom professorer och forskare försöker även de påverka
sin omgivning, oftast kollegor och i förlängningen kanske även politiker eller den allmänna
opinionen. Dock är det språk dessa använder sinsemellan inte normativt, då ett sådant språk
inte kommer att övertyga kollegorna, istället försöker de, framförallt med hjälp av empiriskt
inhämtad fakta övertyga om det riktiga i deras synpunkt.
27 Talet finns återgivet i Beckman, 2005, 60. 28 Fredriksson, 1974, 35; Beckman, 2005, 60-61. 29 Fil. Dr i praktisk filosofi.
Det förefaller vara såsom så att bruket av normativt språk är en viktig del i uppkomsten av
bristerna i den logiska konsistensen som Tingsten avslöjade i Idékritik. Somliga politiker har
även stundom erkänt att de inte tar någon hänsyn till logiken då de försöker påverka
massorna, särkilt öppna med detta förefaller de brittiska premiärministrarna tidigare ha varit.
Chamberlain sa 1925 ”jag misstror djupt logiken tillämpad på politik, och hela Englands
historia ger mig rätt.”30 Liknande tankegångar återfinns även hos Stanley Baldwin ”[…] vi har
aldrig rättat oss efter logiken i något som vi gjort, och Englands historia visar vad ett land kan
göra utan hjälp av logik men inte utan det sunda förnuftet.”31 Eftersom politiker och ideologer inte har samma formella krav på sig som vetenskapsmän att
hålla sig till logiska resonemang, skall man vara uppmärksam på hur de går tillväga då de
argumenterar. Anderberg ger i sin bok Konsten att argumentera en rad nyttiga exempel på
vad den skicklige demagogen bör undvika. Den första variabeln Anderberg ställer upp för
rationell argumentering är begriplighet. Inom begriplighet återfinns oklarhet i den form som
är beskriven ovan, innefattande mångtydighet och vaghet. Men Anderberg väger även in vad
han kallar för skensatser, dessa kan vara av grammatisk art såsom när en skribent skriver: och
detta eller gärna varför. En sådan mening blir helt obegriplig för läsaren då det inte går att få
rätsida på vad som menas. Vidare måste logiken hålla, påståendet: jag är en gift ungkarl är ett
exempel på en sats som är helt och hållet logisk ogripbar.32 Från Anderberg skall även tillfogas relevans, som en variabel till det idékritiska analys-
schemat. Relevans får ses som en viktig del att belysa i den kommande uppsatsen. Eftersom
det främst är tidskriftsmaterial som kommer att beröras är det tänkbart att skribenterna tar upp
ting som ej är relevanta för den åsikt som man vill föra fram. Brott mot det relevanta kan
enligt Anderberg vara att man fokuserar på mindre detaljer istället för på huvudfrågan, men
också att man konsekvent lägger bevisbördan på motståndarsidan. Till brott mot relevansen
hör även personangrep, som syftar till att underminera motståndarsidans trovärdighet. Samt
när man tillfogar en personlig värdering såsom: abort är endast ett besinningslöst mördande av
oskyldiga människor.33 Också vad som kallas för guilt by association bör i samanhanget
nämnas. Detta grepp brukas inte sällan genom att man kopplar ihop en erkänt dålig människa
med motståndarsidan, exempelvis kan den som vill baktala katoliker nämna att: i likhet med
30 Fredriksson, 1974, 9. 31 Ibid. 32 Anderberg, 2001, 84. 33 Anderberg, 2001, 86.
dig tillhörde Hitler den romersk katolska kyrkan, och motståndaren kan påstå: du är inte bättre
än Stalin, även han var ateist. Slutligen bör till analysschemat tillföras undvikandet av cirkel-
resonemang, dessa resonemang som går ut på att man bevisar att en sats är sann därför att den
är sann och så vidare, är inte bara förvirrande, de är även ohållbara bevis. Figur 2.2 Analysschema, Det rationella samtalet Semantik Logik Retoriska konstgrepp
Begriplighet Oklarhet Logisk konsistens Cirkelresonemang
Mångtydighet Tankefel Vaghet Felaktiga slutsatser Skensatser Faktiska felaktigheter
Relevans Argument utan bety- Guilt by association
delse för sakfrågan Personangrepp Detaljfokusering
Analysschemat ovan är det som kommer att ligga till grund för analysen i kapitel fyra - det
idékritiska studiet av den vetenskapliga humanismen. Schemat visar vilka faktorer dema-
gogen bör undvika om han vill föra ett rationellt samtal. Från begreppsanalysen har oklarhet
och dess undervariabler infogats tillsammans med skensatser under kategorin semantik.
Semantik innebär betydelselära, vilket stämmer väl in på begreppet oklarhets innebörd.
Skensatser har placerats här på grund av att den som försöker förstå betydelsen av en sådan
inte kommer att lyckas, då skensatser till sin natur är felaktigt grammatiskt uppbyggda. Under
logik har logisk konsistens med dess andemeningar placerats samt argument utan betydelse
för sakfrågan. Den senare variabeln får räknas till logiken eftersom en definition av logik är
konsten att tänka rätt, hävdar man argument som inte har med frågan att göra tänker man
följaktligen inte rätt. Under retoriska konstgrepp har vissa variabler placerats som utifrån
ovanstående definition av logik skulle kunna ha placerats under föregående rubrik. Detta
gäller cirkelresonemang och guilt by association, ändock har de placerats under denna rubrik
eftersom dessa argumentationstekniker kan vara en medveten strategi från debattörens sida.
Särskilt cirkelresonemang är logiskt ohållbara eftersom de är resultat av ett feltänkande. Vidare har analysschemat delats upp i begriplighet och relevans. Variablerna under semantik
faller utan tvivel under begripligheten då innebörden av begreppet oklarhet inte har något att
göra med om argumentet är relevant för framställningen eller ej. Förutom argument utan
betydelse för sakfrågan har alla variabler under logiken bedömts att höra hemma inom begrip-
ligheten. Bryter man mot den logiska konsistensen och begår tankefel blir resonemanget
obegripligt. Faktiska felaktigheter finns även i rutan logik – begriplighet eftersom författaren
förmodligen omedvetet har delgivit sina läsare felaktiga uppgifter, vilket skadar textens
begriplighet. Cirkelresonemang återfinns vid begriplighet – retoriska konstgrepp på grund av
att dylika resonemang inte är begripliga att förstå. I övrigt återfinns de andra variablerna
under retoriska konstgrepp inom relevansen eftersom personangrepp, guilt by association och
detaljfokusering just inte har någon relevans för vad man vill framhäva.
2.1 Avgränsningar av tid och material
Då Förbundet Humanisterna har verkat i Sverige sedan 1979 är det tänkbart att deras argu-
mentation har förändrats sedan dess. Eftersom en analys av tjugonio års argumentation skulle
medföra en alltför stor uppgift på denna nivå, har uppsatsen avgränsats till att endast beröra
argumentationen under 2000-talet. Avgränsningen har även tillkommit på grund av att en
eventuellt annorlunda argumentering under 1980- och 1990-talen inte är lika intressant att
studera som den nutida. Detta eftersom det är den i samtiden förda argumenteringen som kan
komma att påverka framtida förändringar i samhället, dessutom är det inte uppsatsens
ambition att genomföra en komparation mellan dåtida och nutida synsätt. För att effektivt ge
en heltäckande bild av argumentationen under 2000-talet kommer tre nedslagspunkter att
göras i materialet. Var och en av dessa innefattar en hel årgång av Humanisten- Tidskrift för
humanistisk idé- och kulturdebatt, nedslagen består av följande årgångar; 2000, 2003 och
2006. Ytterligare avgränsningar är nödvändiga att göra i materialet, eftersom endast
Humanisternas argumentation är relevant kommer insändare och intervjuer att sorteras bort.
Detsamma gäller även eventuella gästkrönikörer som kan komma att figurera i tidskriften,
även om dessa sympatiserar med Humanisterna är det trots allt inte förbundets officiella åsikt
dessa delger. Således kommer särskild fokus att riktas mot tidskriftens ledare, eftersom
ledaren med all säkerhet företräder förbundets officiella ståndpunkter samt mot de artiklar där
författaren medger att han är medlem i förbundet. Vidare kommer analysen av materialet att
avgränsas till de frågor som Humanisterna själva anser vara de väsentligaste för sin ideologi,
vilket innebär de viktigaste grunderna i sin ideologi såsom den fria viljan samt kritiken mot
religionen.
3 Presentation av Förbundet Humanisterna och den vetenskapliga
humanismen
Med detta kapitel ämnas, vilket rubriken avslöjar, förbundet Humanisterna och deras
verksamhet kort att presenteras. Fokus kommer här att ligga på förbundets egen beskrivning
av sin verksamhet, även en historisk orientering över förbundets ursprung kommer att ges.
*
3.1 Förbundet Humanisterna och dess internationella paraplyorganisation
Humanisterna i Sverige är ett nationellt förbund som grundades 1979 under namnet Human-
Etiska Förbundet. Det nuvarande namnet tillkom efter beslut om namnbyte 1999, syftet med
bytet innebar ingen förändring av vare sig policy eller verksamhet. Däremot ville man
tydligare visa samhörighet med den internationella paraplyorganisationen International
Humanist and Ethical Union (IHEU), som grundades i Amsterdam 1952. Därutöver har
Humanisterna i Sverige antagit IHEU:s symbol Happy human såsom sin egen. Totalt finns
förbund liknande Humanisterna i Sverige i drygt fyrtio andra länder, gemensamt för dem är
att alla har kopplingar till IHEU och sympatiserar med paraplyorganisationens mål, även om
nationella åsiktsskillnader mellan förbunden säkert förekommer.34 Paraplyorganisationen IHEU skriver på sin hemsida att de är en samanslutning som väl-
komnar alla föreningar i världen, vilka har en humanistisk, ateistisk, rationalistisk, sekulär,
fritänkare, skeptisk och etiskkulturella åsikter eller intressen. Deras verksamhet syftar till att
skapa något som får liknas vid ett utopiskt samhälle, byggd på deras uppfattning om vad
humanism är, de skriver: ”Our goal is a Humanist world in which human rights are respected
and all can live a life of dignity”.35
Citatet sammanfattar deras strävan att skapa en värld där
Förenta Nationernas konvention om de mänskliga rättigheterna en gång för alla skall omfatta
alla världens människor och att människan skall kunna leva ett värdigt liv. Detta skall
åstadkommas genom ett universellt omfamnande av den humanistiska livsåskådningen, viken
kommer att beröras längre fram. Vad som kan fastslås här är dock att de i likhet med flertalet
världsreligioner bemödar sig, utifrån tron på den egna livsåskådningens förträfflighet, sprida
sina värderingar och sin syn på livet till de icke samstämmiga.
34 http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=16&Itemid=32 ; www.iheu.org. Avläst 14/11-2007. 35 www.iheu.org. Avläst 14/11-2007.
Till minne av IHEU:s femtio årsdag gav man ut jubileumsskriften International Humanist and
Ethical Union 1952-2002: Past present and future. I denna skrift beskrivs hur världen skall
inmundiga deras livsåskådning, som en essentiell primär faktor för detta ses bekämpandet av
religioner i alla des former. Men även starka auktoritära stater ses som ett hot mot huma-
nismen, då IHEU och Humanisterna i Sverige vill att mänskligheten slutligen börjar opponera
sig mot alla föreställningar som kräver att individen blir ett instrument som följer ett högre
syfte såsom Gud eller en nation.36 Det är påtagligt då man studerar denna skrift att formandet av en sekulär värld är det över-
gripande målet. Bland annat skriver man att om; det är nödvändigt måste humanismen
förstöra och bryta ner, endast då kan vägen mot det nya och bättre byggas. Denna passus följs
av meningen ”Why should religion be spared from our critical gaze”37 att man särskilt
nämner religion visar på var premisserna för IHEU ligger, då inte diktaturer nämns i
sammanhanget. På samma sida framkommer det även att man ser det som sitt uppdrag att,
som man skriver, skydda mänskligheten från religiös fanatism. De svenska Humanisterna är som antytts lika IHEU i sina uppfattningar om det goda livet.
Deras främsta uppgift är spridandet av den humanistiska livsåskådningen, som enligt dem
själva innebär en kritisk inställning till religionen och vad man uppfattar såsom övriga icke-
vetenskapliga föreställningar i samhället. Vidare framhåller man en positiv människan och
gör en sak av att denna inställning skiljer sig från religionernas människosyn, vilken man
anser är dogmatisk till sin natur. I likhet med IHEU bemödar sig Humanisterna för att skapa
ett sekulariserat samhälle, vilket delvis innebär att man omkullkastar, vad man menar är
kyrkans monopol på livets högtider. Detta ser man som ett sätt för att få loss människan ur
religionens grepp om livet. Då man anser att individen har behov av högtidliga glädjestunder
såsom bröllop och konfirmation anordnar man sekulära alternativ.38 Ett sekulärt alternativ till bröllop har länge existerat i Sverige genom det borgerliga alter-
nativet, dock ser Humanisterna att övriga högtider såsom dop och konfirmation saknar
alternativ för ateister. Av den anledningen har man med stöd av kulturdepartementet givit ut
Den svenska högtidsboken som erbjuder sekulära sånger och alternativa former för
ceremonier.39 Mest intressant av de ceremonier man erbjuder torde alternativet till
36 Gasenbeek, Gogineni, 2002, 106. 37 Gasenbeek, Gogineni, 2002, 110. 38 http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=14&Itemid=29. Avläst 14/11-2007. 39 Ibid.
konfirmation vara, då dessa inbegriper ungdomar i femtonårsåldern. Dessa läger, vilka man
kallar livssynsläger, liknar till stora delar liknar den konfessionella motsvarigheten, förutom
avsaknaden av religiösa inslag. Ungdomarna får vid dessa läger diskutera frågor som berör de
mänskliga rättigheterna, etik och moral, kärlek, et cetera. Man poängterar att mentorerna ger
mycket utrymme för det egna tänkandet under diskussioner och diverse grupparbeten.40 Humanisterna vill även främja vetenskap som belyser mänsklighetens livssituation och som
även ger individen impulser till att leva ett gott humanistiskt liv. Som ett led i denna tanke har
man instiftat Hedeniuspriset till filosofiprofessorn och religionskritikern Ingemar Hedenius
minne. År 2007 års pris tillföll författaren P C Jersild med motiveringen:
Han har med ett humanistiskt patos behandlat filosofiska frågor, etiska dilemman
och forskningens och teknikens framsteg med dess konsekvenser för individ och
samhälle. Inte minst har han under många år verkat för att den medicinska etiken ska
vara sekulärt baserad. Ofta har han även […] avslöjat irrationalitet, humbug och
övertro, inte minst den så vanliga sammanblandningen av religion och politik. […]
Han utmanar ingrodda tankemönster, samtidigt som han ger intressanta inblickar i
nya rön och den växande kunskap som är humanismens framtida grund.41
Motiveringen ovan tydliggör Humanisternas negativa inställning till religioner då man
särskilt trycker på Jersilds engagemang för en sekulär läkaretik och att han har för vana att
avslöja vad man bedömer som humbug. Kriteriet för att komma på fråga för priset är att man
har befrämjat ett kritisk nagelfarande av religion, pseudovetenskap irrationella föreställningar
och traditioner.42 Vid sidan av detta har man även ett visst politiskt engagemang, man hjälper
aktivt de medlemmarna som är politiskt aktiva att sprida humanismen inom respektive
parti.43 Därtill är IHEU, enligt Humanisterna, officiellt representerade i FN, UNESCO,
UNICEF, EU och Europarådet.44
40 http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=34&Itemid=47. Avläst 14/11-2007. 41 http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=296&Itemid=77. Avläst 14/11-2007. 42 Ibid. 43 Idé och handlingsprogram för Humanisterna, 2006, (2004) 3. 44 http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=16&Itemid=32. På vilket vis man är officiellt representerade i dessa organisationer framgår ej. Avläst 14/11-2007.
3.2 Den vetenskapliga humanismen
Då uppsatsens ambition är att utföra en idékritisk analys av den vetenskapliga humanistiska
ideologin är det nödvändigt att närmare skärskåda denna, innan analysen kan påbörjas.
Särskilt viktigt är detta eftersom begreppet humanism är synnerligen mångtydigt, här
kommer därför att ges en sammanfattning av vad denna livsåskådning, utifrån Humanisterna,
innebär. Samt för att undvika missuppfattningar, skilja den från andra former av humanism.
För det senare syftet har beslutats att den formen av humanism Humanisterna praktiserar
härifrån kommer att benämnas såsom vetenskaplig humanism. Detta är dock inget begrepp
som Humanisterna själva använder sig av. Humanism kan såsom begrep syfta till de samhällsvetenskapliga, historiska och språk-
vetenskapliga disciplinerna, men även andra ämnen som studerar människan som kultur-
varelse. Humanism kan även vara, såsom det är i detta samanhang, en bestämd hållning till
frågor om livet som inte har en vetenskaplig grund, men som jämväl kommer an på ett
kritiskt och förnuftsmässig syn på verkligheten.45 Även om det finns olika uppfattningar om
vad humanism är går det att urskilja ett par kriterium som synes vara signifikanta för alla som
vill kalla sig för humanister. Den framlidne professor Alf Ahlberg menar att tron på
människans höga värde är den mest fundamentala åsikten inom en humanistisk livs-
åskådning. Detta innebär dock ej att man naivt håller för sant att alla människor är goda,
däremot bör humanisten äga en tro på människans på människans möjlighet till det goda som
spirar ur en positiv grundsyn på människan.46 Dock finns det en essentiell skillnad i den, låt oss kalla den mainstreamhumanism, som
Ahlberg företräder. Skillnaden består i hur man väljer att förklara ursprunget till människans
höga värde, mainstreamhumanisternas version förefaller ha ett religiöst inslag då man pla-
cerar människan ovanför naturen.47 De vetenskapliga humanisterna å sin sida ser människan
som en del av densamma, men inom naturen är människan det värdefullaste väsendet. Vidare
menar de vetenskapligt inriktade humanisterna att tvåvärldsteorier såsom den av Platon
utformade tanken om en sinnesvärld och en idévärld, eller tron inom kristendomen på ett
jordeliv och ett himmelskt rike har haft en destruktiv inverkan på humanismen. Man är av
den åsikten att dylika tankar ej har någon plats i ett modernt samhälle.48
45 Wright, 1977, 7-8. 46 Ahlberg, 1992, 28. 47 Ahlberg, 1992, 29. 48 Åberg, 1969, 68. Huruvida denna har haft en destruktiv inverkan framgår ej. Man anger endast att dessa tankar har hindrat ett humanistiskt folkbildningsprogram.
Även om Humanisterna anser att de kan spåra sin livsåskådning till Sokrates och andra antika
tänkare,49 tycks den vetenskapliga humanismen ha utvecklats till sin moderna form 1946.
Den dåvarande generalsekreteraren för UNESCO50, Julian Huxley presenterade detta år i ett
tal vad han kallade för en vetenskaplig humanism. 51 Denna var profan till sin natur och
skulle härledas ur evolutionsteorin. Huxley menar att omfamnandet av den vetenskapliga
humanismen är en vital pusselbit om mänsklighetens folk skall kunna förenas och inte skiljas
åt av religion, som givit upphov till talrika konflikter. Man kan fråga sig hur Huxley lyckades
implementera tron på människan som det högsta väsendet i naturen, samtidigt som hon skulle
vara en del av denna? Detta dilemma löstes genom att han ställde upp vetenskapliga kriterier
för vilka livsformer som är lägre respektive högre, en apa är högre än en fisk då den tidigare
är mer komplex än den senare. På så vis säkrades människans upplyfta plats i naturen. Läser man Idé- och handlingsprogram för Humanisterna finner man att den vetenskapliga
härkomsten spelar en speciell roll inom denna form av humanism, då den istället för
religionen skall verka som ledstjärna för människan. Under rubriken Mänskliga värden:
filosofi och humaniora skriver Huxley om att denna livsåskådning är en vidareutveckling av
de förlegade religionerna, vilka endast syftar till att: ”härleda Skaparens egenskaper ur
egenskaperna hos hans verk”52 Avsikten med att lägga religionerna bakom sig förklarar
Huxley med att humanismen har förmågan att skänka mänskligheten de bästa
förutsättningarna för att utvecklas i önskvärd riktning.53 Sammanfattningsvis kan man urskönja de vitalaste delarna i Humanisternas livsåskådning.
Man hyser förhoppningen att mänskligheten skall lämna alla uppfattningar om Gud och magi
bakom sig, för att istället förenas med hjälp av den universella vetenskapen. Humanisterna
har en positiv människosyn och människan ses som en fri tänkande varelse som inte bör
underställas någon form av överhöghet. Som övergripande mål kan man se en önskan om
världsfred som kontrolleras av ett universellt världsmedvetande.54
49 http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=16&Itemid=32. Avläst 14/11-2007. 50 United Nations Educational Scientific Organization. 51 Finns återgivet på svenska i boken Människornas rike på jorden, 1947 av Julian Huxley. 52 Huxley, 1947, 114. 53 Huxley, 1947, 114-115. 54 Ibid.
4 Det idékritiska studiet av den vetenskapliga humanismen
I följande kapitel kommer Humanisternas definition av vad humanism är och innebär, att
kritiskt granskas utifrån ovan beskrivna analysschema. Att påbörja analysen med att granska
just detta är av stor betydelse då Humanisterna gör anspråk på ett begrepp som varit i bruk
långt före den ateistiska rörelsens tillblivelse. Kapitel fyra som helhet syftar till att svara på
huvudfrågeställningen.
*
4.1 Den vetenskapliga humanismens ideologi
Vad Humanisterna avser med begreppet humanism är till stora delar oklart. Som visades i
föregående kapitel råder det inte någon konsensus om vad begreppet innebär och säkerligen
går det att finna ytterligare definitioner och tolkningar av vad humanism är. Den humanism
Humanisterna representerar förefaller till stora delar ha sitt ursprung i den livsåskådning
Julian Huxley presenterade efter andra världskriget.55 Dock föreligger vissa problem, Huxley
preciserade och skilde sin livsåskådning från andra former av humanism genom att benämna
den såsom vetenskaplig humanism.56 Förbundet Humanisterna använder sig inte av denna
precisering varför det blir oklart vad man egentligen avser på grund av begreppets mång-
tydighet. I Idé- och handling program för Humanisterna försöker man beskriva närmare vad
förbundet avser med begreppet humanism. De preciserar begreppet genom att hänvisa till,
vad man menar är en anglosaxisk tradition, i vilken begreppet används för att beskriva en
sekulär syn på livet.57 Denna definition av humanism leder till att alla som har en sekulär syn
på livet kan tillåta sig att kalla sig humanister, vilket förbundet ej kan avse med definitionen.
Detta eftersom även den vetenskapliga humanismen i likhet med mainstreamhumanismen ser
människovärdet som något okränkbart.58 Det är den här typen av ickekomplexa och simpli-
fierande definitioner som leder till att liknelser mellan Hitlers läkare och Humanisterna blir
möjliga. Hade förbundet istället valt att ge sin humanism en mer komplex definition som
innefattade det okränkbara människovärdet skulle en dylik jämförelse ha tett sig synnerligen
fel, och man hade haft lättare att försvara sig mot liknande guilt by association angrepp. ’
55 Huxley nämns påfallande ofta på www.humanisten.se som en förgrundsgestalt till Humanismen. 56 Huxley, 1947, 22. 57 http://www.humanisterna.se/hTexter.asp?f=s&t=47 Avläst den 27/12-07. ; Humanisten, 2003, nr 2, 34. Vilken anglosaxisk tradition man avser är oklart, man skriver ej om man exempelvis avser en språklig eller någon form av ideologisk tradition. 58 Ahlberg, 1992, 26 ; Kurtz, 1999, 7.
Förbundet hävdar dessutom, i högsta grad på vag grund, att humanismen bland annat
härstammar från Konfucius filosofi.59 Detta påstående gör man utan att på något vis försöka
att förklara eller precisera vilka likheterna mellan konfucianismen och humanismen är.
Faktum är att påståendet i själva verket är tämligen tveksamt. Konfucius filosofi syftade
ytterst till att ena de inbördes stridande kinesiska staterna, århundradena före Kristus födelse.
Bärande tankar var att samhället skulle bygga på en hierarki där förhållandet mellan son och
far skulle likna det mellan undersåte och härskare. Enligt Konfucius logik skulle undergivna
söner bli goda härskare, i kombination med att man brukade en viss måttfullhet, inte hyrde in
för många danserskor och dyrkade vissa bergstoppar och dylikt, skulle staten enas och
moralen höjas. Kvinnor var inget värda inom konfucianismen.60 Det är svårt att se vad
humanisterna i denna filosofi anser sig ha tagit fasta på och hur den ligger till grund för
humanismen. En möjlighet är att Humanisterna har tagit fasta på att man inom
konfucianismen ser människan som en god varelse, i motsats till den legalism som var
rådande under Konfucius livstid.61 Vagheten då man försöker ge den vetenskapliga
humanismen en lämplig historisk härkomst fortsätter med att man jämte Konfucius även
hänvisar till diktarna i antikens Grekland och Rom och Carvaka rörelsen i det klassiska
Indien.62 Dessa vaga härkomståsyftningar förefaller endast syfta till att ge förbundet en stolt
historia och övertyga om det kloka i förbundets åsikter. Eftersom man använder sig av begreppet humanism på ett oklart vis och utan att precisera
det, gör man direkt anspråk på begreppet, utan att ta hänsyn till dem som exempelvis kallar
sig religiösa humanister. Faktum är att man emellanåt förnekar att någon form av kristen
humanism kan existera överhuvudtaget och påpekar att ”kristen humanism ter sig som en
livsåskådningarnas fyrkantiga triangel”.63 I en artikel skriver man att kombinationen kristen
humanism endast har tillkommit som ett bevis på att kristendomen saknar vad den behöver,
nämligen en humanism. Man nämner även att det finns en motsägelse mellan att vara
humanist och kristen att detta är en orimlig ekvation.64 Här finner man ett väsentligt tankefel,
59 Kurtz, 1999, 1 ; Idé- och handlingsprogram för Humanisterna, 2006 (2004), 1. Konfucius, kinesisk moralfilosof 551- 479 f.Kr. 60 Lovell, 2006, 53 -55. 61 Ibid. Legalismen i Kina vid denna tid utgick från att människan var allt igenom ond, och skulle kontrolleras hårt av staten. 62 Kurtz, 1999, 1 ; Idé- och handlingsprogram för Humanisterna, 2006 (2004), 1 Enligt NE var denna rörelse ateistisk medlemmarna motsade sig Shivas auktoritet, vilket visar på Humanisternas syn att humanism innebär ateism. 63 Humanisten, 2003, nr 2, 34. 64 Ibid.
den kristna humanismen existerade som idé långt innan de ateistiska rörelserna uppstod65,
motsägelsen man i själva verket syftar på är den mellan att vara vetenskapligt inriktad
humanist och att vara kristen. När man skall bemöta kritiken, att man lagt beslag på huma-
nismen, försvarar man sig med att hävda ”IHEU representerar den humanistiska livs-
åskådningen över hela världen. Så det svenska förbundet har knappast stulit humanismen”.66
Detta resonemang brister eftersom det inte har någon relevans, i själva verket erkänner man
mer eller mindre att det är paraplyorganisationen som lagt beslag på begreppet. Vidare
bevisar det inte att man har rätt till begreppet endast för att IHEU representerar ett antal
humanistiska förbund i världen. Inom denna oklara definition av vad humanism är, menar man att de allra högsta etiska
värden skall rymmas, humanisternas manifest slår nämligen tydligt fast att humanismen
innehar dessa. Man skriver; ”Förverkligandet av de högsta etiska värdena är grundläggande
för den humanistiska livssynen.”67 Att förbundet anser sina etiska värderingar vara de högsta
är inte märkvärdigt, i likhet med de traditionella ideologierna, finns det naturligt nog en stark
tro på det rätta i det man förespråkar. Intressant är däremot att man ej tycks argumentera för
det rätta i sina etiska värderingar. Istället förefaller man närmast att ägna sig åt motsatsen till
Guilt by association, då man försvarar sin etik genom att hänvisa till att värderingarna
överensstämmer med Aristoteles, Kants, Mills och Deweys människo- och livssyn.68 Att
dessa fyra herrar är erkända tänkare medför inte per automatik att de etiska värderingar man
står för är de högsta. Detta argument (vilket förefaller vara det huvudsakliga) är därför inte
rationellt. Studerar man etiken närmare finner man att inspirationen till stora delar har
hämtats från liberalismen. Kurtz skriver att den humanistiska etiken syftar till att maximera
friheten att välja,69 dock inskränks rätten med vissa förbehåll. För att gardera sig mot dem
som eventuellt kan tänka sig att utnyttja rätten att välja, till att skada sina medmänniskor har
Kurtz formulerat en paragraf som förhindrar detta. Rätten att välja och den fria viljan är ett återkommande tema i Humanisten, paradoxalt nog
förefaller inte denna rätt att sträcka sig särskilt långt i praktiken. Argumentationen förs på ett
vis som leder till att rätt val i livet är synonymt med ett humanistiskt val. Rätten till att välja
frivillig eutanasi är en hjärtefråga för Humanisterna, varje människa bör ha rätten till själv-
65 Ahlberg, 1992, 75-89. Ahlberg visar i detta kapitel hur humanismen utvecklades under den tidiga medeltiden utifrån den helige Augustinus bok, De civitate Dei. 66 Humanisten, 2006, nr 3, 23. 67 Kurtz, 1999, 5 ; Idé- och handlingsprogram för Humanisterna, 2006 (2004), 3. 68 Kurtz, 1999, 5. 69 Kurtz, 1999, 7.
bestämmande över sitt eget liv menar man. Problemet är att förbundet inte för någon egentlig
argumentation för sin ståndpunkt, rätten till eutanasi försvaras med det svaga cirkel-
resonemanget; människan bör ha rätt att avsluta sitt liv då denna rättighet överensstämmer
med den humanistiska etiken.70 För den människa som till fullo har erkänt sig till den human-
istiska livsåskådningen kan detta argument te sig giltigt, dock är det inte det. Eftersom hela
argumentationskedjan för eutanasi går i en ologisk cirkel vilkens logiska konsistens brister då
den börjar med den ogiltiga satsen, att humanismens etik är den högsta. Vidare till konsta-
terandet, att tanken på eutanasi går hand i hand med humanismens etik, till slutsatsen, att
detta bör tillåtas. Argumentationen för aktiv dödshjälp blir därför i inledningsskedet endast
en ståndpunkt byggd uppå ett tankefel. För att ytterligare förstärka rätten till eutanasi tillför man ett socioekonomiskt argument.
Humanisterna menar att eutanasi bör brukas inom den offentliga sjukvården av rättviseskäl,
då den rike kan betala för att låta sig mördas, en möjlighet den fattige saknar.71 Vad de i
själva verket förefaller avse med denna mening är att den rike kan betala för att få hjälp med
sitt självmord, alternativt betala ett sjukhus i Nederländerna där eutanasi är lagligt. Men man
väljer att använda sig av det mycket kraftfulla ordet mord av retoriska skäl. Detta rätt-
viseargument är mycket intressant. I realiteten påstår man att eftersom vissa har råd att kring-
gå förbudet mot aktiv dödshjälp i Sverige, bör denna verksamhet för rättvisans skull, bed-
rivas inom den offentliga sjukvården. Här uppstår två problem, dels problematiserar man inte
hur långt den fria viljan skall sträcka sig. Den fria viljan kan ligga till grund för självmord,
men det är mer tveksamt om den fria viljan kan utvidgas till att man kan begära att någon
annan skall ta ett liv. Dels kan man fråga sig hur långt Humanisterna vill tillämpa den ovan
beskrivna rättvisepraktiken? Eftersom det inte står att finna några förbehåll mot hur långt den
ekonomiska rättvisan skall sträcka sig72, kan man tänka sig att den mindre ekonomiskt
lyckligt lottade skall få lika tillgång allt annat den inte kan unna sig, såsom kosmetisk kirurgi.
Det är dock tveksamt om man avser detta, eftersom man vid upprepande tillfällen i mani-
festet framhåller marknadsekonomi som välgörande för människans utveckling. Dock
nämner man vid ett tillfälle att man inte skall ha en övertro till att marknadsekonomin skall
lösa världens problem.73
70 Humanisten, 2000, nr 4, 5. 71 Humanisten, 2000, nr 4, 4-5. 72 Exempelvis skulle man kunna tänka sig ett förbehåll som inskränker den ekonomiska rättvisan till att endast gälla lika rätt till liv och hälsa. 73 Kurtz, 1999, Den senare meningen kan vara en rest från tidigare manifest som rekommenderade planekonomi. Se Humanistiskt manifest II.
Vidare menar man att eftersom mord är olagligt, måste begreppet självmord tolkas som så att
denna handling alltid sker gentemot offrets vilja och till följd därav krävs en omformulering
av begreppet.74 Denna tolkning av begreppet självmord förefaller vara resultatet av en
felaktig slutsats, argumentationen slår fast, i enlighet med lagen, att mord är olagligt och att
mord alltid sker mot offrets vilja. Dessa två premisser är giltiga, men att utifrån dessa anta att
självmord (eftersom eutanasi är förbjudet i Sverige) i praktiken i nuläget är likställt med
mord är felaktigt. Ordet själv är vare sig mångtydigt eller vagt, dess innebörd ihop med ordet
mord kan inte tolkas såsom att självmord är en handling som alltid sker gentemot den
drabbades vilja. Slutsatsen och poängen man vill göra, att eutanasi bör bli lagligt går därför
inte att dra utifrån dessa premisser. Humanisterna betonar kraftfullt människans fria val, men då debatten om aktiv dödshjälp
problematiseras förefaller denna rätt inte längre vara riktigt lika helig. När det gäller svårt
sjuka barn som inte kan tala för sig själva anser Humanisterna att dess förmyndare bör ha
rätten att ge dem eutanasi.75 Denna åsikt står i paradox till de värderingar som återfinns i
manifestet och i idé- och handlingsplanen, här kan man tydligt läsa att även små barns åsikter
skall bemötas med respekt och att människans liv är okränkbart. I detta resonemang förlorar
den sjuke sin fria vilja av det tveksamma skälet att denne inte kan delge sin vilja.76 Vidare
kan man i texterna om eutanasi finna ytterliggare brott mot tron på människans fria vilja.
Humanisterna försöker försvara rätten att välja med en sådan frenesi att resultatet återigen
blir simplifierande och logiken i resonemangen brister. Förbundet hävdar att eftersom alla
har rätt att välja om man vill avsluta sitt liv, bör den som finner en person som försökt begå
självmord, men ännu inte avlidit avstå från att försöka hjälpa denna tillbaka till livet.77
Således försvarar man passiv dödshjälp med hänvisning till den fria viljan. Dock skulle ett
dylikt handlande snarast (säkert i åtskilliga fall) leda till att man hjälper någon att istället ge
upp sin fria vilja, eftersom man inte funderar över om den som lider av någon form av
patologisk sjukdom verkligen handlar av fri vilja?78
74 Humanisten, 2000, nr 4, 4-5. 75Humanisten, 2000, nr 4, 7. 76 Kurtz, 1999, 7. 77 Humanisten, 2000, nr 4, 7. 78 För att reda ut missförstånd på frågan om personen vill bli återupplivad eller inte föreslår man att den som tänker begå självmord skall fylla i en standardiserad blankett, som han exempelvis fäster synligt på sina kläder. På så vis blir det klart vad personen vill, menar man. Man kan ändock fråga sig om det inte är sjukdomen som egentligen fyller i blanketten? Ibid.
Värt att påpeka är att den fria viljan aldrig försvaras eller förklaras, vare sig i manifestet eller
i övriga källor uppsatsen behandlar. Istället tas den förgivet, något självklart som inte
behöver diskuteras och som varje humanist bör tro på. Denna inställning förefaller stå i skarp
strid med den ifrågasättande tonen humanisterna har gentemot företeelser som ej faller dem i
smaken och som de även säger sig skall hålla i allmänhet. I manifestet skriver man att;
[…] bland kriterierna för denna höga kvalitet märks förmågan till självständiga val,
kreativitet, etisk bedömning, genomtänkt motivering, rationalism och en förpliktelse att
förvärkliga sina bästa talanger.79
Man skriver även;
Humanister rekommenderar att vi använder förnuftet när vi formar våra etiska
omdömen. De påpekar att kunskap är viktig när det gäller att formulera etiska val. I
synnerhet behöver vi engagera oss i en process, som bygger på samtal om vi ska kunna
lösa etiska dilemman. Mänskliga värderingar och principer kan bäst rättfärdigas i ljuset
av ett genomtänkt studium. Där olikheter finns behöver vi dryfta dem överallt där vi
kan i en förnuftig dialog.80
Vilken är då den genomtänkta och rationella motiveringen till att människan har en fri vilja?
Svaret är, som antydes ovan, att det inte existerar någon. Kurtz argumenterar för denna
främst genom att påpeka att de befintliga religionerna inte erkänner den fria viljan och menar
att religionerna präglas av en dogmatisk inställning till människan.81 Detta argument är märk-
ligt eftersom man använder vad man tycker är fel hos religionerna för att motivera vad man
själva anser är bra. Dock motiverar denna anledning inte att tron på den fria viljan bör ha en
framträdande roll inom humanismen. Detta sätt att argumentera går igen i Humanisten, under
rubriken: Fri vilja – En humanistisk ickefråga, agiterar man för den fria viljan, inte genom att
framlägga sakliga sekulära argument, istället hänvisar man till de motsägelser som finns
inom kristendomen. Humanisten menar att Gud skapade människan och allt annat under
himlen, samtidigt som han oansvarigt överlät allt ansvar på människan, som Gud betraktar
som oförmögen att ta hand om sig själv. Detta argument har ingen relevans för sakfrågan, om
kristendomen är ambivalent i sin hållning till den fria viljan medför det inte att humanismen
kan förklara eller rättfärdiga sin hållning på grund av oklarhet inom kristendomen.
79 Kurtz, 1999, 7. 80 Ibid. 81 Kurtz, 2000, 4.
Man ifrågasätter rakt ut huruvida det överhuvudtaget angår vare sig humanisterna eller någon
annan människa att söka klargöra om människan är fri eller inte. På detta följer ett reso-
nemang där man funderar över nyttan i att försöka förklara något som man inte vet något om
och att kravet på förklaringar från Humanisternas sida är en eftergift för en skolastisk in-
ställning till bevisförning. Författaren avslutar med att deklarera att debatten inte angår
Humanisterna det ringaste.82 Denna inställning stämmer inte alls med vad som deklareras i
manifestet, (se citat sidan 26). I synnerhet brister den logiska konsistensen när man försöker
skriva bort frågan genom att påstå att den inte angår humanister, samtidigt som man hävdar
att människan har en fri vilja med rätten och förmågan att begå fria handlingar. Vad gäller bevisförning får läsaren genom denna text uppfattningen att Humanisterna inte
stödjer hårda krav på bevis, i själva verket är de i hög grad evidenskrävande i andra
samanhang. I idé- och handlingsprogrammet lyfts kraven på vetenskapliga bevis fram som
något mycket viktigt, om inte helt avgörande för mänsklighetens framtid. Kraven på bevis i
andra samanhang visar sig i Humanisten då man kräver hållbara bevis för Guds existens av
kristna, samt i tävlingen Kristallen som ger ett hundra tusen kronor till den som lyckas bevisa
att paranormala företeelser existerar.83
I och med att frågan om människan har en fri vilja eller ej är metafysisk till sin natur, blir det
givetvis svårt att frambringa bevis som är omöjliga att falsifiera. Däremot bör man, om man
säger sig vara ett förbund som står för upplysning och rationalitet, inte godta vissa vär-
deringar enbart på grundvall av att man anser att idén stämmer med sina åsikter i övrigt.
Christer Sturmark skriver i Humanisten om begreppen vet och tro, han poängterar att en
viktig skillnad mellan kristna och humanister är att de senare vet med hjälp av empiriska
erfarenheter, de kristna däremot, de tror på grund av att de saknar bevis.84 Detta resonemang syftar till att övertyga om det klokare i att vara humanist än kristen. Men
om tro är tro på grund av bristen på bevis, ägnar sig Humanisterna själva åt ickeempirisk tro
när man utan någorlunda hållbara argument tror på den fria viljan, vilket är en aktivitet man
absolut inte bör ägna sig åt inom denna form av humanism. Sturmark är av den åsikten att det
finns gradskillnader inom begreppet vet. Han menar att inom vet existerar det två nivåer, en
svagare och en starkare, när man använder den starkare versionen krävs en vattentät bevis-
förning. Påstår man att man vet att jorden just nu kretsar kring solen, använder man sig av
denna starkare version av vet. 82 Humanisten, 2000, nr 3, 7. 83Humanisten, 2000, nr 1, 27 ; www.humanisten.se Avläst 21/11-2007. 84 Humanisten, 2006, nr 4, 2.
Den svagare versionen är mer erfarenhetsbaserad, den som säger jag vet att solen går upp i
morgon, vet detta på grund av sina erfarenheter, dock finns det en risk att solen exploderar
under natten. Med hjälp av denna svagare version av vet, menar Sturmark att han kan påstå
att han vet att Jesus inte gick på vattnet, då alla erfarenheter talar för att människor inte kan
gå på vatten.85 Om man försöker tillämpa detta resonemang på frågan om människan har en fri vilja eller
inte, eftersom det är tänkbart att Humanisterna anser sig bruka denna svagare form av vet, då
man påstår att man vet att människan har en fri vilja, finner man att det ändock inte håller.
Man visar inga rationella erfarenhetsmässiga kunskaper som visar på att den fria viljan
existerar hos människan, den tas istället för givet och försvaras med hjälp av irrationella och
ickerelevanta argument. Avslutningsvis om den fria viljan, förefaller man 2006 ha uppmärk-
sammat att den vetenskapliga humanismen har problem med att försvara denna. Ledaren
skriver att filosoferna ännu inte är överens om exempelvis världen är deterministisk eller ej,
och han hoppas att framtida neurologisk forskning skall ge svar.86 Detsamma gäller faktiskt en annan av Humanisternas grundtankar, nämligen den som säger
att människan är den värdefullaste varelsen i tillvaron. Huxleys argument, vilket ska fungera
som en ersättning till det religiösa som kan hävda att människan är skapad av Gud för att
härska på jorden, är även det oklart. Han menar att även om människan är en del av naturen
är han mer värdefull på grund av att han är mer komplicerad än övriga varelser.87 Huxley
klargör aldrig vad han avser med komplicerad, avser han förmågan till problemlösning,
abstrakt tänkande eller kanske hjärnans anatomi. Oavsätt vad, får man inom detta synsätt en
sjunkande värdeskala där det mångtydiga och odefinierade begreppet komplicerad bestä-
mmer på vilken nivå naturens varelser skall placeras. Detta diskuteras inte nämnvärt i
Humanisten, utan tas istället för givet. Dock väcks frågan vid ett enstaka tillfälle, om man
inom humanismen där människan ses som en del av evolutionen, verkligen kan placera sig
över djuren. Svaren mynnar ut i det något kufiska cirkelresonemanget ”vi är humanister
därför att vi placerar människan i centrum”88. Vilka är då de sakliga, vetenskapliga och
rationella argumenten som leder förbundet fram till denna slutsats? Tyvärr existerar det inga,
vare sig rationella eller irrationella, istället förefaller man även ta denna åsikt för given.
85 Ibid. 86 Humanisten, 2006, nr 3, 2. 87 Huxley, 1947, 88 Humanisten, 2000, nr 3, 8.
4.2 Humanisten och religionen
I detta kapitel ställs frågan om tidskriften Humanisten bedriver ett rationellt samtal i de
ledare och debattartiklar som diskuterar kristendomen och andra religioner.
*
Av de ledare uppsatsen analyserar handlar drygt sextio procent helt eller delvis om religion i
någon form, detta är ett intressant fenomen eftersom förbundet anser sig ha en sekulär
inställning. Man kan fråga sig vad dessa ledare och artiklar fyller för funktion, eftersom
tidskriftens läsare rimligtvis redan bör vara övertygade ateister. Artiklarna handlar inte sällan
om kristendomens tillkortakommanden eller om felaktigheter och motsägelser i bibeln, vilka
enligt Humanisten, får man förmoda, skall tala för att man stället bör hänge sig åt den
vetenskapliga humanismen. Enligt en ledare infördes år 2000 ett statligt bidrag till trossamfund. Humanisten menar att
detta är ett ”tomtebidrag” och att övriga världen måste göra sig lustiga över att Sverige ger
bidrag till samfund som tror ”trots all evidens som tyder på motsatsen, på ett övernaturligt
väsen”.89 Oavsätt vad man anser om lagen förefaller upprördheten i tidskriften ha sin upp-
rinnelse av en paradoxal anledning, förbundet Humanisterna har nämligen sökt bidraget men
fått avslag med motiveringen att man inte är ett trossamfund. Denna anledning anser
Humanisten inte vara fullgod eftersom buddisternas förbund tilldelas bidrag, som man menar
inte tror på någon Gud.90 Menar Humanisten här att den vetenskapliga Humanismen och
Buddismen är likvärdiga samfund eftersom de inte tror på någon Gud? Nej det kan man inte
mena eftersom övernaturliga fenomen är frekvent förekommande inom Buddismen, som
bland annat innefattar tron på Dalai Lamas reinkarnation och Nirvana. Dessutom räknas
buddismen till de stora världsreligionerna oavsett om man anser det vara en livsfilosofi eller
inte. Ändock fortsätter jämförelserna med buddismen, enligt ledaren har SST:s91 utredning
visat att bidrag skall ges till dem som bedriver gudstjänst eller liknande. I liknande anser
ledaren att seminarier om Voltaire och Diderot bör passa in, om verksamhet om Buddha
anses göra det. Denna slutsats når man genom att kalla Buddha för filosof, vilket stämmer,
men Humanisten bortser från de övernaturliga elementen inom buddismen som gör att denna
skiljer sig från seminarier om upplysningsfilosofer.
89 Humanisten, 2006, nr 2, 2. 90 Humanisten, 2006, nr 2, 2 ; Humanisten, 2006, nr 6, 22-23. 91 Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund.
Slutsatsen Humanisten drar av det faktum att man inte fick bidrag var att den social-
demokratiska regeringen hellre tror på ”tomtar på loftet än på jämställdhet och mänskliga
rättigheter”.92 Vilket förefaller vara en synnerligen felaktig slutsats eftersom den endast
bygger på premissen att man inte tilldelades ett bidrag. Varför förbundet överhuvudtaget har
sökt detta bidrag som så öppet riktar sig till religiösa samfund är intressant. Hade man
tilldelats bidraget hade Humanisterna varit ett trossamfund, vilket man garanterat inte vill
vara då förbundets inställning till kristendomen och andra religioner är fientlig. Vid ett
tillfälle pekar man exempelvis på att likheten mellan vampyren och humanisten är att de båda
skyr krucifixet och fräser om de får vigvatten stänkta på sig.93 I och med detta förefaller man
vara villig att bryta mot den logiska konsistensen om pengar finns att tjäna, vilket antyds då
man påpekar att humanisterna i Norge har över 60 000 medlemmar gentemot Sveriges 3 500
på grund av att det norska förbundet får statsbidrag. Ovan nämndes att artiklarna inte sällan behandlar felaktigheter inom kristendomen, dessa kan
bestå av motsägelser eller behandla vad man anser vara den förkastliga moral som kristen-
domen står för. Gunnar Lundh, ordförande för Humanisternas lokalavdelning i Göteborg
försöker göra det senare genom att gå igenom Guds elva bud. Han kallar dem elva eftersom
han påstår, citat ”Här återger jag ett saknat bud som finns inskrivet i originalversionen av 2:a
Mosebok men som i vardagslag helt enkelt råkat försvinna.”94 Om inte Lundh egentligen
avser en äldre bibelöversättning, måste han ha gjort en revolutionerande upptäckt när han
återfann originalversionen av de tio budorden. Om han avser en äldre översättning, vilket är
det troliga, har det bud han kallar 1b95 ingen relevans då nya översättningar har gjorts sedan
Gustav I (Wasa) lät översatta bibeln till svenska på 1500-talet. Lundh borde ha studerat Bibel
2000 som var den gällande när han skrev sin artikel 2006. Här kommer nu att följa en analys av vissa delar av Lundhs nagelfarande av budorden. Första
budet lyder, Du skall inga andra gudar hava jämte mig. I dessa ord läser Lundh in vad han
anser vara en paradox nämligen att Gud erkänner att det finns andra gudar, vilket förefaller
vara en delvis felaktig slutsats. Vad som lika gärna kan avses är att man inte skall konstruera
fiktiva gudar såsom israeliterna gjorde då de dyrkade guldkalven i Sinai.
92 Humanisten, 2006, nr 2, 2. 93 Humanisten, 2000, nr 4, 3 94 Humanisten, 2006, nr 2, 18. 95 Bud 1b ”Du skall icke göra dig något beläte eller någon bild vare sig av det som är uppe i himmelen eller av det som är nere på jorden, eller av det som är i vattnet under jorden.” Humanisten, 2006, nr 2, 18.
Lundh är också av den åsikten att budet bör förkastas eftersom det bryter mot svensk grund-
lag, då denna stadgar religionsfrihet. Också detta är ett tankefel som leder Lundh till en fel-
aktig slutsats, det förekommer ingen paradox mellan grundlagen och budordet då de invånare
i landet som inte är kristna har rätt till detta tack vare lagen. De enda som berörs är faktiskt
de som erkänner sig till den kristna läran vilket de i Sverige gör frivilligt. Det femte budet, du
skall icke dräpa, har Lundh vissa svårigheter att förkasta, vilket leder honom till vissa brott
mot vad man hävdar i manifestet. Han väcker frågan om det inte vore ha varit moraliskt
riktigt att dräpa Hitler, därefter skriver han: ”Det är i det ambitiösa, kritiska och grundliga
bearbetandet av en problemställning som lösningen finns, inte i absoluta, förenklade
livssyner.”96 I denna passus antyder författaren att man bör ha en pragmatisk inställning till
dödstraffet, vilket står i motsats till manifestet som deklarerar: ”Dödsstraff är en oacceptabel
strafform. Den bör ersättas av andra avskräckande medel, till ex livstids fängelse. De flesta
civiliserade länder har redan avskaffat dödsstraffet.”97 Hur avskyvärda Hitlers brott än må ha
varit kan man inte anse att ens han förtjänade dödsstraff om man skall vara konsekvent
gentemot manifestet. Vidare begår författaren en rad tankefel då han helt bortser från att dessa budord är drygt
2 400 år gamla, och efterfrågar moderna värderingar i dem såsom kampen för handikappade
barns rättigheter. Han bortser helt från den historiska kontexten när han efterlyser jäm-
ställdhet i budet: Du skall icke hava begärelse till din nästas hustru. Lundh menar att budet är
kvinnofientligt eftersom mannen utgör subjektet, dock har budet förmodligen aldrig tolkats
som att kvinnor är fria att begå äktenskapsbrott, vilket skulle bli ett resultat av Lundhs
tolkning. Liknande märkliga resonemang finner man då Lundh diskuterar: Du skall icke hava
begärelse till din nästas hus, här anmärker Lundh ”Begärelse kan man mycket väl ha. Kåken
kanske är till salu!”98 I själva verket syftar budordet till att man skall undvika avundsjuka. I slutet av Lundhs långa artikel finner man att syftet med den är att få läsaren att överge dess
eventuella tro på de tio budorden, för att i stället hänge sig åt FN:s deklaration om de mänsk-
liga rättigheterna. Man menar att detta dokuments anda är att verka mot gammal och unken
religiös moral. Dock verkar det inte finnas någon direkt motsägelse mellan att både följa de
tio budorden och samtidigt vara anhängare av de mänskliga rättigheterna, vilket Lundh vill
göra gällande.
96 Humanisten, 2006, nr 2, 19. 97 Kurtz, 1999, 9. 98 Humanisten, 2006, nr 2, 21.
Argumenten om fördelarna med den vetenskapliga humanismen är till stora delar uppbyggda
kring bristerna inom kristendomen, denna typ av argumentation har egentligen ingen som
helst relevans för trovärdigheten i förbundets åsikter. Tanken att den upplevda motståndaren
är ambivalent, omoralisk eller faktiskt har fel leder inte till att man själva har rätt, vilket man
antyder genom denna typ av argumentering. Bitvis antar tonen i argumenteringen en hätsk
ton som gränsar till personangrepp (om man kan gå till personangrepp mot en hel religion)
särskilt när man påstår att katoliker är kannibaler, på grund av nattvardens natur. Man
beskriver muslimers ilska över Benedictus XVI citering av den bysantinske kejsaren Manuel
II Paleologos som skenhelig, trots att Humanisten anser att utlandet var kränkande och
hycklande.99 För att vidare understryka det orimliga i religionen angriper man även agnosticismen.100
Denna lära ligger bitvis ganska nära ateismen, dock är man inte lika tvärsäker på att det inte
existerar någon Gud som ateisten är. Agnostikerna framställs av Humanisten närmast som
femtekolonnare, både gentemot kristendomen och mot ateismen. Man menar att de som
övergår från kristendomen till denna tro gör detta, inte sällan efter att de fått kännedom om
den vetenskapliga humanismens argument. Agnostiker blir den religiöse när han möter
ateisten, vad som sker vid detta möte är att den religiöse drabbas av vad som man närmast
beskriver som ett uppvaknande ur en falsk föreställningsvärld. De rena angreppen mot
agnostikerna består av påståenden om att de har dunkla syften, egentligen är de religiösa men
försöker framträda som mer toleranta genom att maskera sin religiositet med hjälp av att
kalla sig agnostiker. På så vis menar Humanisten att dessa försöker ”tillskansa sig sköna
poäng”. 101 Även om man till vis del förefaller anse att agnostikerna är något av bedragare ser
man dessa som potentiella medlemmar i den ateistiska rörelsen, två huvudsakliga argument
för att övertyga dem om att bli ateister går att finna. Det minst rationella av dem går ut på att
man angriper agnostikernas självkänsla och helt enkelt kallar dem fega och genom att
nedvärdera deras uppfattning genom att kalla den för en truism.102 Det andra argumentet är
en utveckling av feghetsargumentet, Humanisten menar att de som är agnostiker är detta på
grund av att de uppfattar ordet ateist som något aggressivt och därför inte vågar ta klivet över
till ateismen.
99 Humanisten, 2006, nr 5, 13. 100 Agnosticismen innebär att man inte anser sig kunna bevisa eller motbevisa guds existens. www.NE.se ”agnosticism” Avläst 2008-01-08. 101 Humanisten, 2003, nr 3, 26. 102 Ibid.
Denna påstådda feghet försöker Humanisten hjälpa agnostikerna att överkomma med hjälp
av att hänvisa till svenska akademins definition av ateism.103 Enligt Humanisten förklarar
denna definition att ateism är varje åskådning som förnekar Guds existens. Därefter gör man
en liknelse som syftar till att mildra agnostikernas oro över vad de uppfattar som aggressivt
med begreppet ateism. Låter det aggressivt om man förnekar sin tro på älvor, tomtar och troll
frågar Humanisten.104 Möjligen instämmer flertalet svenska agnostiker i att det inte är agg-
ressivt att förneka att man tror på tomten, men det är förmodligen inte själva förnekelsen i
allmänhet agnostikerna oroar sig över, istället är det förnekelsen av Gud man invänder mot.
Humanisten visar i diskussionen om agnosticism upp en bristfällig förståelse i de essentiella
skillnaderna mellan att tro på Gud och tomtar och troll. De senare anses allmänt vara sago-
figurer utan någon särskild ställning i samhället. Kristendomen var däremot statsreligion i
Sverige fram till separationen från staten år 2000. Humanisten vill framhäva att det finns en tydlig koherens mellan att en stat tillåter ateism
och dess välmående. Detta gör man genom att påpeka att ickereligiösa länder har lägre späd-
barnsdödlighet än vad de religiösa har.105 Denna teori verkar innefatta en ändlös lista ad hoc
hypoteser. För det första menar författaren att man måste undantaga totalitära stater från
teorin, såsom Sovjetunionen, Nordkorea, Kina och Vietnam där kommunismen har lett till en
påtvingad ateism. Det är, menar man den frivilliga ateismen som man återfinner i länder som
Sverige, Nederländerna och Japan som har lett till att dessa länder idag är ytterst välmående.
Att ge ateismen credo för dessa länders välstånd och att påpeka en koherens mellan ateismen
och välstånd är en felaktig slutsats. Vilket enkelt kan påvisas genom att Humanisten inte kan
visa vilka element inom den frivilliga ateismen som leder till välstånd. Att det skulle finnas
ett samband, visar man med statistik som avslöjar att de sjuttiofem länder med högst
spädbarnsdödlighet också är de där man är mest religiösa, samt påpekar man, att allra mest
religiös är man i de fyrtio fattigaste länderna.106 Man funderar inte över den möjliga tanken
att man är mer religiös i vissa länder som ett resultat av fattigdom och bristande utbildning,
vilket förefaller vara mer troligt än att religiositet leder till fattigdom. Andra undantag från
hypotesen infinner sig när man anmärker att de länder med högst inkomst per capita och
utbildningsgrad också är de minst religiösa, då måste man (vilket påpekas i artikeln) bortse
från Irland och USA. 103 Humanisten, 2003, nr 2, 29. 104 Ibid. 105 Humanisten, 2006, nr 5, 13-14. 106 Ibid
Detsamma gäller även när man hävdar att det sker fler mord i religiösa länder, bortsett från
Estland och Taiwan där man inte är religiösa, vidare påstår man att det sker färre mord i
sekulära länder, bortsett från Irland och Kuwait där man är religiösa. Dessa komparationer
och påvisade samband blir än mer orealistiska då man ger religionen skuld för den pågående
HIV-epidemin, man menar att det är de religiösa länderna i Afrika som också har det högsta
antalet smittade och man jämför med antalet smittade i det sekulariserade Sverige.107 Detta
argument försöker man underbygga genom att påpeka att man i Sverige har
sexualundervisning i skolan, samt genom att understryka det påvliga förbudet mot
preventivmedel. Den senare faktorn bidrar säkerligen till det höga antalet HIV infekterade i
vissa katolska länder, men man kan inte stirra sig blind på detta utan att uppmärksamma de
berörda ländernas ekonomiska och politiska historia, som bör vara den avgörande faktorn till
utvecklingsländernas fattigdom. Frivillig ateism tillskrivs ytterligare positiva fördelar då man
hävdar att länderna bakom järnridån idag har högre frekvens av självmord, en troligare
förklaring torde vara att livet är svårare i dessa länder än i väst. Slutligen bryter man mot den egna logiska konsistensen då författaren plötsligt medger att
dessa siffror inte ovedersägligt bevisar att frivillig ateism leder till välstånd, vilket man
hävdar tidigare. Men Humanisten markerar särskilt att om man söker ett land där det råder
socialt välstånd bör man söka bland de där frivillig ateism praktiseras.108 Denna koherens är
resultatet av en felaktig slutledning och verkar vara gripen ur luften, med syfte att övertyga
om ateismens fördelar. Detta sätt att argumentera bryter mot den vetenskapliga humanismens
egna principer som slår fast att man alltid skall ägna sig åt ett kritiskt tänkande och rationella
argument. Om det finns en verklig koherens mellan frivillig ateism och välstånd måste man
kunna visa vilka element det är inom ateismen som leder till välstånd, vilket man inte gör.
Framförallt är det obegripligt varför den påtvingade ateismen inom kommunismen inte leder
till välstånd, vilka faktorer inom denna gör att ett socialt framgångsrikt välfärdssamhälle inte
kan byggas? Tittar man på Kinas nuvarande ekonomiska utveckling förefaller det att gå
alldeles utmärkt. Detsamma gäller även Botswana som artikeln lyfter fram som ett särskilt
exempel på en misslyckad religiös stat. Den senaste statistiken talar dock mot att Botswana
skulle vara en stat i samanfallande misär, i själva verket har den ekonomiska utvecklingen
107 Ibid 108 Humanisten, 2006, nr 5, 14.
gått bra och staten ligger nu i mitten av BNP ligan, med sina 10 900 US Dollar per capita.
Vidare är landet ett av de mest progressiva länderna i Afrika vad gäller kampen mot HIV.109
4.3 Jesus, Hitler och Dan Brown
I samband med att Humanisterna försöker förfäkta åsikten att det existerar en Gud110 ägnar
man sig åt en del tveksamma associationer. Framförallt förekommer artiklar om Adolf Hitler
i vilka språkbruket påminner om det som råder i dem som handlar om Gud och Jesus. I vissa
fall görs dessutom direkta samankopplingar. Framförallt artikeln; Redan führern dömde ut
nazismen,111 förefaller ha ett dolt syfte. Artikeln i sig är harmlös, den tillför inga nya teorier
om Hitler och gör inga kopplingar till religion eller exempelvis att humanister måste kämpa
mot framtida nazistiska tankegångar. I de tre årgångar denna uppsats behandlar är detta den
enda artikeln i sitt slag som berör ett ämne utan att på något vis koppla till humanismen. Av
den anledningen kan man fråga sig om artikeln inte i själva verket är ett subtilt guilt by
association inlägg med syfte att väcka associationer till den religionsdebatt som återfinns i
tidskriften. Mindre subtil är artikeln ”Från Jesus till Hitler- 2000 år av kristen antijudaism och dess poli-
tiska omsättning i nazistisk antisemitism”.112 Syftet med dessa artiklar är att demonisera
kristendomen, genom att samankoppla den med nazismen och i slutändan övertyga om att
den vetenskapliga humanismen därför är ett bättre alternativ. Metoden är signifikant för
Humanisten, istället för att lyfta egna argument söker man ständigt svärta ned eller förlöjliga
motståndarsidan. I ingressen till nämnda artikel står det att läsa att det är det nya testamentet
som lägger den moraliska grunden som möjliggör förintelsen. Genom att hänvisa till citat i
bibeln som framställer judar i dålig dager och hänvisningar till medeltida antisemitisk lag-
stiftning, försöker man övertyga om det onda i kristendomen. Vidare hänvisar man till de
tidigmedeltida kyrkofäderna Chrysostomos, Tertullianus och Hippolytos, vilka alla beskrev
judarna som kriminella och hävdade att synagogan var ett horhus. Det är svårt att se
relevansen i detta för den vetenskapliga humanistiska rörelsen, då dessa tankar knappast
lever kvar inom den nuvarande svenska kyrkan. 109 https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/bc.html#Econ. Avläst 10/01-2008. Enligt CIA har Botswana de fyra årtiondena efter självständigheten 1966 haft ett oavbrutet civilt ledarskap vilket har resulterat i att landet byggt en välfungerande dynamisk ekonomi. BNP siffran avser PPP dollar. 110 Förbundet kämpar mot alla former av övernaturliga fenomen och vad man bedömer vara pseudovetenskap såsom psykologi, dock är det kampen mot kristendomen som är mest framträdande i Humanisten. 111 Humanisten, 2000, nr 2, 28-29. 112 Humanisten, 2006, nr 5, 8-12.
Dessutom kan man finna direkta felaktigheter i de fakta man lyfter fram. Man hävdar att
judarna förföljdes i Rom på grund av att kristendomen utgjorde grunden för lagstiftningen,
vilket är en sanning med modifikation. De romerska legionerna slog ned det stora judiska Bar
kochba upproret åren kring 70 e.Kr under kejsaren Vespasianus och hans general Titus,
därmed inleddes början till den judiska diasporan. Rom hade även gått hårt fram mot judarna
tidigare på grund av deras ovilja att offra till kejsaren. Detta hade dock inget med kristen-
domen att göra, den första kristna kejsaren var Konstantin den store som lät döpa sig på sin
dödsbädd under 300-talet e.Kr.113 Med tanke på att den siste västromerske kejsaren föll från
sin tron år 476 efter germanen Odovakars angrepp, hade kristendomen ingen lång politisk
ställning, i vart fall inte i det västliga imperiet. Humanisten nämner även att under det första
korståget skulle ha ägt rum en kristen massaker på judarna i det Heliga Tyskromerska
riket.114 Vad man underlåter att nämna är att påven Urban II år 1096 förbjöd dylika
aktiviteter och att biskoparna i flera städer i Rhendalen där massakrerna ägde rum, försökte
att skydda de judiska invånarna (på påvens befallning) genom att öppna sina katedraler för
dem. De skaror som begick dessa massakrer var visserligen kristna, men det handlade främst
om personer som utnyttjade läget för att plundra, utan kyrkans tillåtelse.115 Ytterligare
felaktigheter kan påpekas, det numera ökända dokumentet Sions Vises protokoll sägs vara ett
kristet dokument, i själva verket författades det av den ryska tsaristiska hemliga polisen
Ochranan. Dess chef, Ratjkovskij fick i slutet av 1800-talet i uppdrag av ultrakonservativa
och antisemitiska grupper i Ryssland att fabricera detta dokument.116 Man hävdar även att Hitler och Gud har en gemensam politisk historia, Humanisten menar
att Hitler beundrade Martin Luther och att Luthers antijudiska skrifter skall ha fungerat som
en karta för Hitlers utrotningsprogram. Avslutningen är det tydligaste exemplet på guilt by
association och är värd att citera:
Den svåra uppgiften för humanismen blir framöver att ifrågasätta hur ett kristet
samfund kan existera, som vilar på en kraftfull och förnedrande antijudisk propaganda,
som av de kristna tros vara utfärdad av de kristnas egen Gud. Att dyrka Jesus skulle här
kunna jämföras med att dyrka Hitler. 117
113 Goldsworthy, 2006, 311. 114 Humanisten, 2006, nr 5,9. 115 Wibeck, 2005, 82-87. 116 Thurén, 2003, 14. 117 Humanisten, 2006, nr 5,11.
Det är framförallt den sista meningen som är intressant, jämförelsens logik förefaller att
brista om man tänker på att det var Hitler som utnyttjade texter (egentligen av en
schismatiker inom kyrkan) från 1400 och 1500-talen. Kyrkan kan knappast ställas till svars
för förintelsen på grund av att Hitler refererade till dessa skrifter. Inte heller blir
kristendomen skyldig på grund av att Hitler enligt Humanisten skall ha yttrat ”som en kristen
inställde han sig hos sin Herre och Frälsare som en krigare”118. Författaren menar att Hitler i
denna fras jämförde sig med Jesus, ett påstående som är aningen svårt att se, men även om
han gjorde det har det ingen betydelse. Slutsatsen att en mans missbruk och jämförelser blir
detsamma som en annan organisations åsikt, enbart för att mannen refererar till den, är inget
annat än ett tankefel. Om den stämde skulle det betyda att personer som verkat inom kyrkan
såsom moder Theresa var nazister, en tanke som förmodligen de flesta skulle finna absurd.
Därtill brister den logiska konsistensen om man tillämpar detta slutledningsförfarande på
Humanisten. Tidskriften hyllar exempelvis de ateistiska ceremoniernas uppsving i Den Tyska
Demokratiska Republiken och man beklagar att utvecklingen inte gick åt samma håll i
Förbundsrepubliken.119 Varför dessa ceremonier fick en snabb utveckling i DDR är inte svårt
att förstå med tanke på kommunismens inställning till religion i allmänhet. Skall man
tillämpa samma resonemang i detta samanhang skulle man kunna komma fram till att
Humanisten sympatiserar med SED:s120 politik, en lika fel slutledning som bortser från att
den vetenskapliga humanismen stödjer marknadsekonomi och de mänskliga rättigheterna. I den skönlitterära boken Da Vinci koden av Dan Brown, drivs tesen att Jesus skulle ha fått
barn med Maria Magdalena och att de tillsammans flydde till Frankrike. Deras gemensamma
son skulle därefter ha gett upphov till den Merovingiska kungaätten, som styrde Frankrike till
dess att Pippin den lille och Karolingerna tog över i slutet av 700-talet. Humanisten tar upp
de man kallar rätt-troendes kritik av boken.121 Begreppet rätt-troende är oklart, begreppets
användning vagt, kristendomen är knappast enhetlig, vilka är det man avser, protestanter,
katoliker ortodoxa eller kanske nestorianer? Författaren, som är forskare i zoologisk ekologi
vid Stockholms Universitet, behandlar dessa rätt-troende som om de faktiskt existerade som
en enhetlig grupp och antyder att dessa hårt bevakar en sanning, som tydligen framträder i
Dan Browns roman.
118 Ibid. 119 Humanisten, 2000, nr 3, 13-19. 120 Sozialistische Einheitspartei Deutschlands. 121 Humanisten, 2006, nr 4,36.
Denna sanning ”avslöjar” författaren och den visar sig bestå av de trovärdighetsproblem som
återfinns i Bibeln. Artikelns rubrik är Da Vinci – koden och bibeln – vilken bok har
egentligen trovärdighetsproblem? Bibelns trovärdighetsproblem avslöjas genom att
författaren radar upp några underverk och därefter konstaterar ”och så påstår dom att Dan
Brown har trovärdighetsproblem?”122 Om man återgår till det ursprungliga problemet,
författaren ville bemöta kritik av Da Vinci koden som skall ha bestått i att man påpekat
brister i bokens trovärdighet. Citatet ovan ter sig ha som syfte att visa att det i själva verket är
det Nya Testamentet som lider av dessa problem, må så vara, men det är inte relevant och har
ingen betydelse för sakfrågan.
122 Ibid.
5 Slutsatser
Utifrån det analysschema som presenterades i teori- och metodkapitlet kan det ej påstås att
Humanisterna och dess tidskrift Humanisten för ett rationellt samtal kring sina viktigaste
frågor. Först och främst är det synnerligen anmärkningsvärt, att man å ena sidan säger sig stå
för en vetenskaplighet, öppenhet och saklighet samtidigt som man vägrar godta att det exi-
sterar andra former av humanism än den man själv företräder. Faktum är att man snarast
frenetiskt förnekar den andra sidans existensberättigande utan att delge några sakliga och
rationella argument till varför det inte kan existera någon kristen humanism. Det främsta
brottet mot det rationella samtalet, angående hur man använder begreppet humanism, består
av att man bortser från begreppets mångtydighet. Man avstår frekvent från att precisera vad
precist man avser med begreppet vilket leder till att begripligheten blir lidande. Emedan det
existerar en mängd olika betydelser går det inte endast utifrån begreppet det oklara humanist
förstå att förbundet avser ateism. Det är denna påfallande ovilja att precisera förbundets form av humanism som leder till att
det uppstår en kamp om begreppet, då man hävdar att förbundet står för den sanna
humanismen måste man bekämpa motståndarsidan. Detta har man stora svårigheter att göra,
dels på grund av att man måste bortse från att den ateistiska vetenskapliga humanismen som
livsåskådning inte är särskilt gammal i jämförelse med den religiösa. Dels på grund av den
taktik man väljer för att vinna slaget. Istället för att påpeka och lyfta upp de sidor man finner
tilltalande i den vetenskapliga humanismen väljer man att rikta sina vapen mot motsägelser i
bibeln för att på så vis övertyga de religiösa om att de har fel. Denna form av argumentation
är som visat vare sig rationell eller ändamålsenlig, den leder inte till syftet; att framhäva den
vetenskapliga humanismens fördelar, på grund av att den är irrelevant för detta ändamål. Tingsten menar att politiska teorier är emotionella verk och de som skriver dessa drivs av sin
övertygelse och sin vilja för att få fram resultat, vilket leder till ologiska resonemang.123
Detta verkar stämma väl in på Humanisten, upprinnelsen till de irrelevanta argumenten om
kristendomen ter sig vara sprungna ur en vrede gentemot religionen. Denna leder till att man
glömmer bort att göra vad man säger att man skall göra, nämligen att föra en förnuftig dialog
där det finns meningsskiljaktigheter. Istället fastnar man i en oförnuftig demoniserande
retorik som man inte vinner något på och de resultat man når blir ologiska och irrationella.
123 Tingsten, 1941, 19.
Ytterligare en bakomliggande emotion i förbundet Humanisternas fall är övertygelsen om det
rätta i ateismen. Till ateismen lägger man vissa värderingar som är hämtade ur vad man
menar är humanismen, på grund av att man har byggt sin ideologi illa vet man vad man står
för, men man tycks inte veta varför man står för vissa saker. Istället ser man till motståndarna, de religiösa, och försöker framstå som en motpol till dessa.
Detta blir särskilt tydligt när man diskuterar den fria viljan, inom den vetenskapiga
humanismen anser man att människan har en fri vilja delvis på grund av att man finner att det
inom kristendomen inte existerar en sådan eller på grund av kristendomens ambivalens i
frågan. Både i fråga om hållningen till den fria viljan och till åsikten att människan är det
högsta väsendet råder det brist på rationella argument eftersom man inte vet varför man tror
på dessa. Inom just den vetenskapliga humanismen blir ovetskapen ett väsentligt problem. På
grund av att man definierar sig som rationella och kritiska till allt som inte går att förklara
vetenskapligt kan man inte, såsom inom andra ideologier och livsåskådningar, förklara
metafysiska åsikter som givna av Gud eller som resultat av en naturrätt. När man istället
försöker förklara sin positiva inställning till människans fria vilja hamnar man i resonemang
om att denna åsikt överens-stämmer med den humanistiska livsåskådningen. Det är möjligt
att så är fallet, men inom den vetenskapliga humanismen kan man inte resonera på detta vis,
eftersom man då förefaller hänge sig åt en tro på ett visst värde som inte går att empiriskt
bevisa. Därmed bryter man mot den logiska konsistensen i sin egen ideologi. Tron på människan som det högsta väsendet i naturen är en grundpelare inom humanismen
oavsett om man är vetenskapligt eller religiöst inriktad, kan man inte kalla sig för humanist
om man inte är av denna åsikt. Julian Huxley försökte lösa denna fråga genom att ur evolu-
tionsteorin hävda att människan är den mest komplexa varelsen i naturen. Oklarheten i detta
resonemang har redan avhandlats, men man kan ändå tänka att denna förklaringsmodell
skulle leva kvar hos Humanisterna. I det material uppsatsen behandlar återfinns dock inte
längre denna tanke, istället har man fått problem även med detta och man väljer därför att
begå konsistensbrott genom att helt enkelt godta denna åsikt. I not sju på sidan tre nämndes att det är diskuterbart huruvida man kan kalla den veten-
skapliga humanismen för en ideologi eller inte, i manifestet benämns humanismen och
ateismen vid åtminstone ett tillfälle som en form av ideologi. Dock förefaller det svenska
förbundet vilja tala om humanismen som en livsåskådning istället för det kanske mer
brännande begreppet ideologi.
Kan man kalla den vetenskapliga humanismen och behandla den som en ideologi, vilket har
gjorts i denna uppsats? Studerar man de båda begreppen livsåskådning och ideologis
betydelser finner man att dessa i hög grad är lika, livsåskådning är synonymt med filosofi och
tro, ideologi å sin sida är synonymt med tro och åskådning. Tingsten menar att det inom alla ideologier finns moment av utsagor som omedelbart
framkallar en värdering av bestämd art.124 Uppsatsen har visat att det inom den vetenskapliga
humanismen existerar denna typ av utsagor som leder till en bestämd uppfattning i vissa
värdefrågor. Dessa uppfattningar om verkligheten står inom den vetenskapliga humanismen
på en vag grund eftersom man inte för ett rationellt samtal kring dessa. Enligt Tingsten är det
uppfattningen om verklighetens beskaffenhet som ger en ideologi dess karaktär, inom denna
form av humanism kan man skönja en tydlig verklighetsuppfattning som innefattar ateism,
tron på människans höga värde och den fria viljan. Likheterna med de allmänt vedertagna
ideologierna125 är att dessa uppfattningar, vilket uppsatsen har visat, är allmänt givna utan att
man egentligen har något annat fundament att stå på än sin egen övertygelse.
124 Tingsten, 1941, 12. 125 Ibid, Tingsten menar att det är karaktäristiskt för ideologier att de principerna som återfinns inom dessa består av allmänt givna värderingar.
Sammanfattning
Uppsatsens ambition är att utföra en idékritisk studie av den vetenskapliga humanismen,
främst studerar uppsatsen hur denna ideologi framträder i Förbundet Humanisternas egen
tidskrift Humanisten även om också annat väsentligt material berörs. Som huvudsaklig fråge-
ställning har uppsatsen: För Förbundet Humanisterna ett rationellt samtal? Frågeställningen
innebär att det i uppsatsens teori- och metodkapitel har utarbetats ett analysschema som skall
visa vad som gäller för ett rationellt samtal. Den demagog som har intresse i att föra ett
rationellt samtal bör undvika brister i sin logiska konsistens, använda begrepp på ett ickevagt
vis samt precisera begrepp för att undvika mångtydighet. Vidare bör den skicklige demagogen
inte ägna sig åt personangrepp och akta sig för att uppehålla sig vid irrelevanta spörsmål.
Detta analysschema ligger till grund för det idékritiska studiet av den vetenskapliga huma-
nismen. Uppsatsen visar att Humanisten inte för ett rationellt samtal kring sina viktigaste frågor,
förbundet lägger beslag på begreppet humanism genom att bortse från begreppets
mångtydighet och sin ovilja till precisering av det. Humanisterna skall vara ett förbund där
man har en kritisk och empirisk inställning till verkligheten. Denna inställning visar sig främst
genom att man definierar sig som ateister, eftersom man anser att tron på Gud och tro i
allmänhet inte hör hemma i det moderna samhället. Vissa av de värderingar förbundet står för,
såsom tron på människans fria vilja, medför att man ändock ägnar sig åt tro på värderingar
som inte går att bevisa empiriskt. Man för även ett ickerationellt samtal om religion och i synnerhet när man skriver om
kristendomen brister logiken. Framförallt lägger man stor vikt vid att påpeka vad man
upplever som motsägelser och brister i religionen. För att ytterligare förstärka den
vetenskapliga humanismens fördelar ägnar man sig åt demonisering av kristendomen,
framförallt för man ett ickerationellt samtal då man tar till guilt by association. Genom att
man påpekar en koherens mellan religion och fattigdom samt liknelser mellan nazismen och
kristendomen försöker man övertyga om det rätta i att vara ateist. Dock är dessa argument
inte rationella eftersom det inte verkar existera något reellt bevis för att det är religionen som
gör att stater blir fattiga. Liknelserna mellan Hitler och kristendomen är inte heller de
rationella eftersom de argument man använder, inte har någon relevans eller saklig grund.
Litteratur- och materialförteckning
Litteratur
Ahlberg, Alf. 1992. Humanismen: Historiska perspektiv och nutida synpunkter. Falun: Dualis
Förlag AB.
Anderberg, Thomas. 2001. Konsten att argumentera. Falun: Bokförlaget Nya Doxa.
Aristoteles. 1991. The art of Rhetoric. England: Penguin Group. Beckman, Ludvig. 2005. Grundbok i idéanalys: Det kritiska studiet av politiska texter och
idéer. Stockholm: Santérus. Bergström, Göran, Boréus, Kristina. 2005. Textens mening och makt: Metodbok i
samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. Lund: Studentlitteratur. Esaiasson, Peter (red). 2004. Metodpraktikan: Konsten att studera samhälle, individ och
marknad. Stockholm: Norstedts juridik. 2004.
Fredriksson, Gunnar. 1974. Det Politiska språket. Lund: Bo Cavefors Bokförlag.
Føllesdal, Dagfinn, Lars, Walløe, Elster, Jon. 1995. Argumentationsteori: Språk och
vetenskapsfilosofi. Norge: Bokförlaget Thales.
Gasenbeek, Bert, Gogineni, Babu (red). 2002. International Humanist and Ethical Union
1952-2002: Past, Present and future. Utrecht: De Tijdstroom uitgeverij.
Gilje, Nils, Grimen, Harald. 2004. Samhällsvetenskapernas förutsättningar. Uddevalla:
Daidalos AB.
Goldsworthy, Adrian. 2006. Kejsare och generaler: Männen bakom Roms framgångar. Falun:
Historisk Media.
Huxley, Julian. 1947. Människornas rike på jorden: Ett framtidsprogram. Stockholm:
Kooperativa förbundets förlag.
Lovell, Julia. 2006. Den stora muren: Kinas historia under 3000 år. Nørhaven: Nordstedts
Förlag.
Mc Leod, Hugh, Ustorf, Werner. 2003. The Decline of Christendom in western Europe, 1750-
2000. Cambridge: Cambridge University Press.
Thurén, Torsten. 2003. Källkritik. Fallköping: Almqvist & Wiksell.
Tingsten, Herbert. 1941. Idékritik. Stockholm: Bonniers Förlag
Tingsten, Herbert. 1966. De konservativa idéerna. Stockholm: Aldus/Bonniers Förlag.
Vedung, Evert. 1977. Det rationella politiska samtalet: Hur politiska budskap tolkas, ordnas
och prövas. Stockholm: Aldus/Bonniers Förlag.
Wibeck, Sören. 2005. Västerlandets heliga krig. Lund: Historisk media.
Wright von, Georg Henrik. 1977. Humanismen som livshållning. Lund: Tegnérsamfundet.
Åberg, Thorsten. 1969. Livsåskådningar. Örebro: Liber.
Tidskrifter
Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2000. Nr 1. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2000. Nr 2. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2000. Nr 3. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2000. Nr 4. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2003. Nr 1. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2003. Nr 2. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2003. Nr 3. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2003. Nr 4.
Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2006. Nr 1. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2006. Nr 2. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2006. Nr 3. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2006. Nr 4. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2006. Nr 5. Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt. 2006. Nr 6. Otryckt material
Idé- och handlingsprogram för Humanisterna, 2006 (2004). Kurtz, Paul. 1999. Humanist Manifesto 2000.
Internet
www.iheu.org www.NE.se http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=133419 http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kommentar/artikel_208323.svd http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=121&a=378595 www.humanisten.se http://www.humanisten.se/omhumanisten.php http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=16&Itemid=32 http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=14&Itemid=29 http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=34&Itemid=47 http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=296&Itemid=77 http://www.humanisterna.se/hTexter.asp?f=s&t=47 https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/bc.html