SVENSKA RÖSTER OM VÅR KONTINENTS GEMENSAMMA UTMANINGAR

VI TAR DEBATTEN OM

FRAMTIDENS

EUROPA

DE FYRA FRIHETERNA

INLEDNING | CHRISTOFER FJELLNER

D et råder stor enighet om att framtidens ar-betsmarknad och utbildningssystem är två av

de största utmaningarna vi har framför oss. Därför är det viktigt att vi har en levande debatt där många röster får komma till tals, så att vi kan $nna de bästa lösningarna.

LIGGER VÅR KONTINENT I FRAMKANT?

E&ersom rubriken är formulerad som en fråga så tänkte jag inleda med att kort försöka besvara den, för att sedan öppna upp diskussionen med några egna tankar. Jag skulle säga att svaret inte, som så o&a, ligger mellan ja och nej. Svaret är snarare både ett ja och ett nej. Man kan svara ja, för trots allt $nns i Europa högproduktiv arbetskra& och en dynamisk inre marknad. Här $nns framstående universitet och miljontals företag i alla upptänkliga branscher.

Men man kan också svara nej. Många europeiska länder lider av historiskt höga skuld- och arbets-löshetsnivåer. De 'esta av de bästa universiteten åter$nns utanför vår kontinent. EU:s inre marknad innehåller fortfarande en mängd undantag och onödiga hinder. Och framförallt – Europa är ing-enting mot vad det kunde vara.

För ska vi verkligen nöja oss med medelmåt-

tiga skolresultat, halvtröga arbetsmarknader,

några gamla handelshinder där och några

förlegade regler där? Borde det inte vara en

självklarhet att Europa ska vara den mest

dynamiska ekonomin i världen, den rikaste

och mest framåtblickande kontinenten av

dem alla, en modern högkultur som med

öppenhet mot omvärlden och med sunda

och ambitiösa reformer inombords blir ett

föredöme för andra länder att ta e�er?

91DE F Y R A FR I H ET ER NA CH R ISTOFER FJ EL L N ER

Det kanske låter som en svulstig vision, så låt mig bli lite mer konkret; jag vill nämligen hävda att ja-svaret kan erbjuda lösningar för nej-svaret.

Vi kan börja med att titta på vad vi har

gjort rätt. Ta som exempel avregleringen av

�ygmarknaden. Framväxten av en lågpris-

marknad för �yg har sannolikt gjort mer för

europeisk integration än alla EU:s ungdoms-

strategier och kulturfonder tillsammans.

Men avregleringen är konsekvensen av ett

EU-beslut. Det är EU när det är som bäst –

när 28 regler blir 1 regel. När EU river hinder

och krångel för att låta människor skapa nya

lösningar tillsammans.

Vi kan också ly!a mängder av exempel på männ-

iskor som lämnat armod och dåliga framtidsutsik-

ter för att söka sig en bättre

tillvaro någon annanstans.

Det är gränslöshet och öp-

penhet som möjliggör detta

för enskilda människor.

Men rivna gränser får också

stora e"ekter på samhället.

Arbetsmarknadens resurser kan användas e"ek-

tivare. Kunskap #yttas, möts, omprövas och nya

idéer tar form. Alltifrån det handfasta till det som

är svårast att mäta: människor trä"as, blir kära,

bygger liv tillsammans.

Allt detta sammanfattas i EU-projektets kärna och

ett öppet samhälles värderingar. Gränslöshet, öp-

penhet mot det nya och annorlunda, fri konkurrens

och tolerans. Vi har kommit väldigt långt, så titta

er omkring: visst har Europa alla förutsättningar

för att bli just allt det som vi borde drömma om? Vi

har lyckats skapa fredlig samexistens och en inre

marknad från ett tillstånd av krig, aggression och

misstro gentemot varandra. Nu är det därför dags

att ta nästa steg. Och vad som är detta nästa steg, det

%nns det mycket att säga om, och synen skiljer sig åt.

Men samtidigt som EU har viktiga uppgi!er att fylla

måste vi göra klart vad EU inte ska göra. EU kan

till exempel skapa gemensamma regler, så att länder

kan erkänna varandras utbildningar. Men här %nns

risken att EU börjar införa massor av egna regler

som förtar sy!et med förenklingar. För hur många

gånger har inte Bryssel försökt blanda sig i medlems-

ländernas utbildningspolitik? Eller hur o!a har det

inte hörts att EU måste “investera i framtiden”, trots

att knappast någon tror att EU skulle spendera peng-

arna bättre än medlemsstaterna eller medborgarna.

Kort och gott: det som är

bra med EU är gratis, men

det som är dåligt är hur dyrt

som helst. Som exempel, ge-

mensamma regler som möj-

liggör för arbetssökande att

ta sig över gränserna är bra

och kostar ingenting. EU:s globaliseringsfond, med

miljarder som duschas över nedläggningshotade

industrier, är ett kostsamt och dåligt sätt att möta

konkurrensens e"ekter.

Stora planer på EU-nivå riskerar dessutom att slita

isär unionen, snarare än att hålla ihop den. Vi är i

ett känsligt läge nu, när olika medlemsländer drar

åt olika håll. För att kunna spela en positiv roll för

framtiden måste EU återgå till sin grundläggan-

de uppgi!: värna de fyra friheterna och den inre

marknaden. Jag är övertygad om att en stor del av

DET SOM ÄR BRA MED

EU ÄR GRATIS, MEN DET

SOM ÄR DÅLIGT ÄR HUR

DYRT SOM HELST.

92 DE F Y R A FR I H ET ER NACH R ISTOFER FJ EL L N ER

svaret �nns häri. Hade vi ha� en global �nans- och

skuldkris utan en inre marknad hade vi varit i en

betydligt värre situation idag. Hade EU-beslut inte

lagt grunden för billigare transporter, kommuni-

kationer och studentutbyten hade vi varit sämre

rustade än vad vi är.

Att fortsätta riva hinder på vår kontinent ger före-

tag och utbildningsinstitutioner tillgång till större

marknader, mer kapital, en mer diversi�erad arbets-

styrka och studenter med mer varierad bakgrund.

Så bäddar vi för sund konkurrens, innovation och

kunskapsutbyte.

Men det måste understrykas att Sverige, liksom

andra medlemsländer, ska få föra sin egen utbild-

nings- och arbetsmarknadspolitik. Förutsättningar,

traditioner och synsätt skiljer sig så pass mycket åt

att alltför omfattande europeisk styrning på dessa

områden riskerar att göra mer skada än nytta. För

vi behöver också pröva oss fram, lära av varandra

och se vilka lösningar som fungerar och inte fung-

erar. Vi har olika system för grundskolans utform-

ning, för arbetslöshetsersättning och arbetsrätt. Det

är ett utmärkt sätt att möjliggöra jämförelser och

konstant förbättring genom en pågående dynamik

som tar oss framåt.

Så, EU har en mycket viktig roll att spela för Eu-

ropas framtid. Den består dels i att återgå till sina

kärnvärden och verka för en ständig utveckling och

fördjupning av de fyra friheterna. Men den består

också i att veta var gränsen går, och möjliggöra för

medlemsstaterna att pröva sig fram och lära av var-

andra. För precis som studenter och arbetstagare

lär av varandra då de ger sig ut på den europeiska

marknaden, så kan politiker och beslutsfattare i

medlemsländerna lära av varandra genom att höja

blicken och se sig omkring.

Vi måste blicka framåt med en tydlig vision om

ett öppet, tolerant, dynamiskt och kosmopolitiskt

Europa. Jag menar – upplysningen, renässansen,

den vetenskapliga metoden och den industriella

revolutionen: nog har vi som bor på den här konti-

nenten potential att skapa en strålande framtid för

oss själva, om vi bara tillåter oss att vara lite visio-

nära och inte nöja oss med att bli en medelmåtta på

världsscenen.

Låter det !u"gt? Kanske det, men så vet ju inte jag

i detalj vilka lösningarna är.

Och det är halva poängen. Du kanske hade

hoppats på en detaljerad färdplan? Hur EU

skapar en gemensam arbetsmarknad eller

ett utbildningssystem i världsklass? Men lika

ovetande som de som beslutade att avreglera

�yget var om hur Ryanair skulle integrera

Europa, lika ovetande är jag om vilka möj-

ligheter som hade öppnats om vi till exempel

hade ha� ett ambitiöst tjänstedirektiv.

Med detta vill jag också säga att det �nns många

synsätt, och att en ödmjuk inställning till sin egen

begränsade insikt i komplicerade frågor ändå känns

som en bra utgångspunkt för diskussionen. För vi-

sionen om ett framgångsrikt Europa innefattar

också en levande debatt om vart vi är på väg, och

hur vi når dit.

CHRISTOFER FJELLNER

(M) EU-PARLAMENTARIKER SEDAN 2004.

93DE F Y R A FR I H ET ER NA CH R ISTOFER FJ EL L N ER

D en europeiska unionen är och ska vara ett politiskt projekt vars grundläggande vär-

deringar mänsklig värdighet, frihet, demokrati, jämställdhet, rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter ska genomsyra hela verksam-heten. Tyvärr ser det inte alltid ut så idag och här måste vi som medlemmar och medborgare i Euro-pa driva på för att EU inte bara ska visa solidaritet med varandra inom unionen utan också med län-der utanför Europas gränser. EU behöver ta på sig ledartröjan för att visa handling när det kommer till frågor om fattigdomsbekämpning, rättvis han-delspolitik och lagen om o�entlig upphandling. För många medborgare i Sverige kan besluten i Bryssel kännas avlägsna och möjligheten att påverka vara liten. Men med denna text vill jag visa på att vi kan alla vara med och påverka. Du och jag kan göra det när vi handlar ka�e och bananer i a�ären på väg hem från jobbet och Sveriges kommuner och lands-

ting när de köper in till sin verksamhet. Genom vår konsumentmakt visar vi politiker i Sverige och EU att frågor om fattigdomsbekämpning och en rättvis handel är viktiga.

EN FÖRÄNDRAD HANDELSPOLITIK

Idag lever nästan 1,2 miljarder människor

under den extrema fattigdomsgränsen på

1,25 dollar per dag. O�a utan tillgång till

rent vatten, tillräckligt med mat eller ens

tak över huvudet.

Det är få som förblir oberörda av fakta om fattig-dom. Att så mycket som var åttonde människa går till sängs hungrig varje kväll är något som engage-rar många. Men samtidigt är fattigdomsbekämp-ning, utrikes- och internationell handelspolitik frågor som o!a ligger långt från de "esta männis-

SÅ KAN EU BIDRA TILL

FATTIGDOMSBEKÄMPNING

MAGDALENA STREIJFFERT

94 SÅ K A N EU BI DR A T I L L FAT T IGDOMSBEK Ä M PN I NGM AGDA L ENA ST R EIJ FFERT

kors vardag i Sverige. Möjligheten att påverka känns liten. Samtidigt är det nära, genom det vi som indi-vider, företag, kommun och organisationer handlar på den globala marknaden.

Oavsett om det handlar om att köpa middag

till familjen eller ka�e till föreningsmötet

är vi som konsumenter inblandade i ekono-

miska transaktioner som o�ast berör länder

och människor långt utanför vår egen sfär.

Men det är denna handel som också är en av anled-ningarna till att vi under åren med millennie-målen har sett en stor ekonomisk tillväxt i !era av värl-dens fattigaste länder. Samtidigt vet vi att tillväx-ten är med och skapar problem. Ekonomin växer på bekostnad av både mänskliga och miljömässiga resurser. Handel är ett e"ektivt verktyg för fattig-domsbekämpning och hållbar utveckling, men bara om handeln bygger på ömsesidig respekt för mänskliga rättigheter.

UNICEF bedömer i en rapport från 2011,

Global Inequality: Beyond the Bottom

Billion, att det i nuvarande takt kommer att

ta 800 år för världens en miljard fattigaste att

nå upp till tio procent av världens inkomster.

Ojämlikhet är ett problem, inte bara för de som är fattigast, utan för hela samhällsutvecklingen. Sam-ma rapport från UNICEF pekar på data som visar att länder med stora kly#or också har långsammare tillväxt, mer hälsoproblem, sociala problem och politisk instabilitet. Om handel skall vara ett e"ek-tivt verktyg som bidrar till fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling, måste den vara utformad

för detta ändamål. En handel som tar hänsyn till och stöttar odlare och anställda i utvecklingsländer som idag be$nner sig längst bak i handelskedjan, där den hårda prispressen o#a sätter de mänskliga rättigheterna ur spel.

Det $nns stora utmaningar inom den globala han-deln som den fungerar idag. Marknaden klarar inte att på egen hand skapa inkluderande tillväxt. Mest utsatta är råvaruproducenterna, i början av handel-skedjan. Råvarupriserna är inom många branscher mycket instabila och överlag har priserna sjunkit dramatiskt de senaste 30 åren. Priset på vårt te och ka"e är alldeles för lågt. Endast några få procent hamnar hos odlarna som skördar ka"et, plockar tebladen och rensar kakaofrukterna. Alltför o#a sker även grova kränkningar av mänskliga rättig-heter i produktionen av de varor som vi konsumerar varje dag.

En stor utmaning är maktkoncentrationen i mitten av ledet, mellan producent och konsument. Världs-handeln kan liknas vid ett timglas. Det $nns många miljoner odlare och anställda som producerar rå-varor till miljarder konsumenter. I mitten $nns ett fåtal stora livsmedelsjättar som kontrollerar råvaru-handel och förädling. Genom deras köpkra# kan de pressa priserna och sätta spelreglerna.

Ta bananer till exempel. Av den globala

bananhandeln kontrolleras 70 procent av fem

företag. Resultatet är att den enskilde odlaren

har ett extremt underläge gentemot den hen

säljer till och konsumenten har små möjlig-

heter till insyn och påverkan, trots tusentals

varor att välja mellan i butikshyllan.

95SÅ K A N EU BI DR A T I L L FAT T IGDOMSBEK Ä M PN I NG M AGDA L ENA ST R EIJ FFERT

Fairtrade bidrar med verktyg för att motverka obalanserna i handelskedjan genom kriterier som stärker odlarnas och anställdas förhandlingskra�. Fairtrade når idag ut till drygt 1,3 miljoner odlare och anställda som säljer Fairtrade-märkta produk-ter genom tusentals stora och små företag på 120 marknader till miljontals konsumenter. Det är fort-farande en liten del av världsmarknaden, men det visar att det går att skapa en handel som bidrar till att människor kan ly�a sig ur fattigdom. Fairtrade säkerställer att producenten verkligen gynnas av de fördelar certi�eringen ger genom att kontrol-lera handelstransaktionen mellan producenten och köpare. Det gör att odlare och anställda kan utkräva ansvar om inte företagen håller vad de lo-vat. Verktyg som gör att de kan ta makt över sina liv, förbättra sin position och bekämpa fattigdomen genom handel på rättvisa villkor. Samtidigt är det ett e�ektivt verktyg för konsumenter att ställa hö-gre krav på företagen och deras produkter, genom att e�erfråga varor som de vet bidrar till en positiv utveckling.

I FN påbörjas nu förhandlingarna om hur de nya utvecklingsmålen, som ska ta vid e�er millennie-målen, skall se ut i praktiken. I slutdokumentet, �e Future We Want, inför toppmötet i Rio slog man fast att utrotning av fattigdom fortfarande är den största utmaning som världen står inför. Och att fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling måste gå hand i hand. Utifrån detta sattes en rad globala mål upp som speglade alla tre dimensioner av hållbarhet; ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet, det så kallade nya globala ramverket. Dessa skall tillsammans med de kommande nya utvecklingsmålen, utgöra de mål och strategier

för hur arbetet med en global utveckling ska se ut e�er 2015.

Sverige och framför allt EU måste öka insatserna för att nå de globala utvecklingsmålen genom att stärka anställda och småskaliga producenters möj-ligheter att ta sig ur fattigdom genom handel. Till-sammans med rättvis handelsrörelsen har Fairtrade tagit fram prioriterade frågor som vi anser att EU måste ly�a och driva i diskussionen om de nya ut-vecklingsmålen.

Den första frågan är att mänskliga rättigheter

och jämlikhet behöver vara ledstjärna för alla

politikområden. Människors förutsättningar

att ly�a sig ur fattigdom och förverkliga sin

potential måste stärkas. Utvecklingspolitiken

måste vara grundad i de tre pelarna för

hållbar utveckling; ekonomisk, social och

miljömässig hållbarhet. För att en sådan

agenda ska fungera måste den inkludera alla

politikområden. Det nya globala ramverket

behöver bygga på samstämmighet, där alla

politikområden, i såväl Sverige som inom EU,

drar åt samma håll.

Den andra frågan är att handel måste ly�as som ett verktyg för hållbar utveckling. Handel är ett e�ek-tivt verktyg för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling, men bara om handeln bygger på öm-sesidig respekt för mänskliga rättigheter. Handels-regler och praxis måste reformeras med målet att övervinna orättvisor och att stärka anställda och småskaliga producenter i utvecklingsländer för att genom handel kunna ta sig ur fattigdom.

96 SÅ K A N EU BI DR A T I L L FAT T IGDOMSBEK Ä M PN I NGM AGDA L ENA ST R EIJ FFERT

Den tredje och avslutande frågan är att alla aktörer på alla nivåer måste inkluderas och ta ansvar. Ge-nom framgångsrika partnerskap kan vi motverka fattigdom och ojäm-likhet på lokal nivå, åstadkomma hållbar ekonomisk tillväxt på nationell nivå och sä-kerställa utveckling som inkluderar alla på global nivå. Den nya utvecklingsagendan måste därför stödja partner-skap för hållbar utveckling mellan regeringar, lo-kala myndigheter, företag, det civila samhällets or-ganisationer och medborgare. Det är viktigt att alla berörda parter tar ansvar och kan ställas till svars inom ramverket för den nya utvecklingsagendan.

Målet är att de prioriterade frågorna ly�s

i EU:s gemensamma position inför den

nya utvecklingsagendan. Detta i linje med

Ministerrådets och EU-kommissionens

12-stegsplan för hur millenniemålen ska

uppnås till 2015, där rättvis handel beskrivs

som ett av de bästa verktygen för samstäm-

mig politik för utveckling och ett värdefullt

initiativ för att uppnå millenniemålen.

Det vilar ett stort ansvar på de ledande politikerna vid förhandlingsbordet. Men ska vi nå högnivåpa-nelens nollvision kan fattigdomsbekämpning och det nya globala ramverket inte bara vara en fråga för världens ledare eller bistånds- och utvecklingsmi-nistrar. Det måste genomsyra, och vara måttstock-en inom alla politikområden, för politiker på alla nivåer, men även för företag, civilsamhälle och kon-

sumenter som du och jag. Den globala utvecklingen har resulterat i att varje enskilt land, varje kommun och dess medborgare är delaktiga i och påverkas av

vad som händer långt borta från landets egna gränser. Gränser mellan länder suddas ut och det ömsesidiga beroendet ökar. Allt angår alla.

STÄLLA SOCIALA KRAV VID LAGEN

OM OFFENTLIG UPPHANDLING

Fairtrade och den internationella rättvishandelsrö-relsen visar upp exempel på hur konsu-menter och producenter gemensamt kan bidra till att bekämpa fattigdom och verka för en hållbar produktion och konsumtion. Fairtrade är inte lösningen på all värl-dens fattigdom, men visar att det går att skapa inci-tament för en handel som bidrar till att människor kan ly"a sig ur fattigdom. Ett viktigt inslag i Fair-trades framgångar är det lokala engagemanget från över 1 300 Fairtrade City-diplomerade kommuner runt om i världen som verkar för både en privat och o#entlig etisk konsumtion.

Här kan Sverige och EU utnyttja sin roll som be-tydelsefulla konsumenter på den internationella marknaden genom den o#entliga upphandlingen. På EU-nivå upphandlar o#entliga institutioner för 1 000 miljarder euro per år. Det motsvarar närmare 20 procent av EU:s sammanlagda BNP. Också i Sve-rige är stat, kommuner och landsting stora inkö-pare. Här står o#entlig upphandling, alltså sådant som köps för våra skattepengar, för 15–20 procent

97SÅ K A N EU BI DR A T I L L FAT T IGDOMSBEK Ä M PN I NG M AGDA L ENA ST R EIJ FFERT

GRÄNSER MELLAN

LÄNDER SUDDAS UT OCH

DET ÖMSESIDIGA BEROENDET

ÖKAR. ALLT ANGÅR ALLA.

av BNP vilket motsvarar runt 600 miljarder kronor per år. All denna konsumtion kan vara ett verktyg för en mer rättvis handel.

All o�entlig upphandling är underställd lagen om

o�entlig upphandling, LOU, som i sin tur är en im-

plementering av gällande EU-direktiv. I början av

seklet var sociala aspekter knappt på agendan när

det pratades o�entlig upphandling, men mycket har

hänt de senaste tio åren. Idag ser läget annorlunda

ut. Frågan är inte längre om man får ställa sociala

krav, utan vilka som bör ställas i olika branscher och

hur de bäst kan följas upp och utvärderas. I det nya

EU-direktiv som kommer till våren och som kom-

mer implementeras i svensk lagsti�ning uppmunt-

ras o�entliga institutioner att ställa sociala krav.

Detta tack vare det enträgna arbete som många

Fairtrade City-diplomerade kommuner har gjort

genom att inte bara ställa de mest grund¬läggande

etiska kraven utan även kräva att producenten skall

få ett pris som täcker kostnaderna för hållbar pro-

duktion, för�nansiering samt långsiktiga handels-

relationer enligt principer för rättvis handel. Kom-munerna har på så sätt skjutit fram positionerna på området genom att visa att det går, och i vissa fall även fått det rättsligt prövat. Något som påverkar både attityder och praxis i Sverige och resten av Europa.

AVSLUTNING

Världen har blivit mindre. Vi är övertygade om att odlare, konsumenter, organisationer, folkvalda po-litiker, lokalt och globalt näringsliv tillsammans, genom handel, kan påverka en av de största utma-ningarna som världen står inför idag. Här kan och bör EU visar på större handlingskra� för en mer rättvis handelspolitik, i utformningen av de nya utvecklingsmålen och i sitt fortsatta arbete för att uppmuntra o�entliga institutioner att ställa sociala krav i o�entlig upphandling.

MAGDALENA STREIJFFERT

GENERALSEKRETERARE FÖR FAIRTRADE SVERIGE

98 SÅ K A N EU BI DR A T I L L FAT T IGDOMSBEK Ä M PN I NGM AGDA L ENA ST R EIJ FFERT

FLER JOBB OCH FÄRRE FATTIGA

För att lösa problemen och skapa

tillväxt och sysselsättning samordnar

EU sina åtgärder genom den så kallade

Europa 2020-strategin.

Europa 2020 ska bidra till en hållbar

ekonomi. De överordnade mål som ska

ha nåtts 2020 är:

75 procent av alla kvinnor och män i

åldrarna 20−64 ska ha ett jobb. Fler

ungdomar, äldre och lågkvalificerade

arbetstagare ska få jobb. Integrationen

av invandrare ska bli bättre.

EU ska satsa 3 procent av BNP på

forskning och utveckling. Målet gäller

de kombinerade privata och offentliga

investeringarna.

Utsläppen av växthusgaser ska

minska med 20 procent jämfört med

1990. De förnybara energikällorna

ska ha 20 procents andel av den

slutliga energikonsumtionen.

Energieffektiviteten ska öka med 20

procent. Minskningen av utsläpp av

växthusgaser ska vara 30 procent

om andra utvecklade länder gör

jämförbara utsläppsminskningar

och utvecklingsländerna bidrar till

minskningen.

10 procent färre elever ska hoppa av

skolan i förtid och minst 40 procent av

30-34-åringarna ska ha högskole- eller

annan eftergymnasial utbildning.

20 miljoner färre människor ska vara

fattiga eller riskera att bli fattiga.

Texten kommer från riksdagens skrift

”oberoende EU-fakta”.