KU

LT

Sacre(världspremiär)

Koreografi ROY ASSAFMusik IGOR STRAVINSKIJ Le sacre du printemps

Dirigent ARIANE MATIAKH*/HENRIK SCHAEFERScenografi MICHAL INDITZKY, HAGAI WEINBLUM

Kostymdesign ANGHARAD MATTHEWSLjusdesign OMER SHEIZAF

Koreografassistent ARIEL FREEDMAN

Med GÖTEBORGSOPERANS ORKESTER

Decadance Gothenburg

Koreografi OHAD NAHARINMusik se sid 48

Kostymdesign RAKEFET LEVYLjusdesign AVI YONA BUENO ”BAMBI”

Koreografassistent RACHAEL OSBORNE IAN ROBINSON

Föreställningen vara ca 2 tim 30 min inklusive paus.

*Ariane Matiakh dirigerar 9, 16, 24 /9, 8, 12, 15/10

Världspremiär 9 september2017

For texts in English, please

see opera.se

Emilie Leriche

KU

LT K

UL

T

3

i lever i ett modernt samhälle där teknologin inte längre är enbart ett verktyg för överlevnad, utan också

ett av våra viktigaste medel för kommunika-tion och underhållning. Konkurrensen om publikens uppmärksamhet blir snabbt allt hårdare. Men inget kan ersätta styrkan i en liveföreställning. Varje dansföreställning är unik; en delad upplevelse och ett möte mellan publiken och artisterna på scenen. Det handlar om här och nu, att befinna sig i stunden, och det kommer aldrig att hända på exakt samma sätt igen. Det är det som är skönheten med en liveföreställning. Aftonens program, Kult, är ett perfekt exempel på den sortens viktiga möten och

utbyten. Vi visar två fantastiska artisters verk för er, Sacre av Roy Assaf och Decadance Gothenburg av Ohad Naharin. Roy är tvek-löst en av de främsta och mest intressanta koreografiska rösterna inom samtida dans. Han låter oss ta del av sitt universum, som han skapat till en av 1900-talets mest ikonis-ka och kontroversiella musikkompositioner, Stravinskijs Le sacre du printemps.

Roys approach och koreografiska signatur är spännande, fascinerande och mångskik-tad, men i sin enkelhet ändå full av ironi och subtil humor. Han tar itu med våra förutfatta-de föreställningar om genus och har kreerat ett stycke för två alternerande lag, en grupp

kvinnliga dansare och en grupp manliga. Vi är mycket glada åt att ha sällskap av GöteborgsOperans fantastiska orkester, som delar scenen med dansarna.

Decadance Gothenburg är en av den legen-dariska artisten Ohad Naharins mest fram-gångsrika verk. Ohad älskar att återkomma till sina verk, och Decadance Gothenburg understryker en av de mest betydelsefulla aspekterna för honom som koreograf, den pågående process han har med verket efter premiären. Med Ohad Naharins egna ord: ”Decadance Gothenburg är unik för att den representerar firandet av dans – en lekplats som tillåter kärleken till dansen och vår förmåga att skratta åt oss själva.”

Dans ”all inclusive”!av KATRÍN HALL, konstnärlig ledare GöteborgsOperans Danskompani

Micol Mantini, Satoko TakahashiAndrzej Glosniak, Joseba Yerro Izaguirre

5

KU

LT K

UL

T

We live in a modern society where technology is no longer just a tool for survival but one of our most important means of communication and entertainment. Competition for audience attention is rapidly increasing. But nothing can replace the impact of a live performance. Every live performance is unique: a shared experien-ce and encounter between the audience and the artists on stage. It is about the here and now, being in the moment, and it will never happen the exact same way again. This is the beauty of live performance. The evening´s program, Kult, is a perfect example of this important kind of encounter and exchange. We are sharing with you the work of two extraordinary artists, Sacre, by Roy Assaf, and Decadance Gothenburg, by Ohad Naharin. Roy is without a doubt one of the major emerging choreographic voices in cont-emporary dance. He shares with us a universe set to one of the most iconic, yet controversial music compositions of the twentieth century, Igor Stravinsky’s Le Sacre du Printemps.Roy´s approach and choreographic signature is intriguing, mesmerizing and layered, but in its simplicity full of irony and subtle humor. He addresses our preconceived notions about gender and creates a piece for two alternating

groups, a group of female dancers and a group of male dancers. We are thrilled to be accompanied by the extraordinary GöteborgsOperan Orchestra, which will share the stage with the dancers. Decadance Gothenburg is one of the most successful works by the legendary artist Ohad Naharin. Ohad loves to revisit his works and Decadance Gothenburg emphasizes one of the most meaningful aspects for him as a choreo-grapher which is the ongoing process he has with the work after it´s premiere. In Ohad´s own words : “I feel that Decadance is unique in my body of work for its representation of the celebration aspect of dance, something about it´s playground allowes the love of dance and the ability to laugh at ourselves to be presen-ted in abandon”. Ohad´s Gaga movement language and its underlying philosophy have conquered the world. Gaga is a tool not only for dancers but for everyone – yet another perfect example of an important encounter. Increasing enthusiasm for our activities is a great inspiration to us. To start the season with 500 people attending our open rehear-sal, crowded Gaga/people classes and a full house for our performance at the Kulturka-

laset festival here in Gothenburg is truly en-couraging. We are looking forward to another kind of encounter as well: something we call the physical introduction. This is a new activity we are introducing as an additional tool for audience communication and participation. GöteborgsOperans Danskompani conclu-ded last year’s season with fifteen completely sold-out performances in four different Euro-pean cities – Wolfsburg, Antwerp, Paris and Brussels – where more than 16,000 people attended our performances. But you are lucky. You do not have to travel to Brussels or Paris to see our shows. You can see this world-class company right here in the city of Gothenburg. We are excited to present our work to you: not only this evening’s program but a whole season full of diversity and passion, with works by internationally acclaimed choreographers performed by a group of extraordinary dancers. We welcome you to all our productions in the upcoming season and we hope to also see and include you in all our additional activities: our open rehearsals, post-performance talks and physical and verbal introductions. Enjoy!

Ohads rörelsespråk Gaga och dess under-liggande filosofi har erövrat världen. Gaga är ett verktyg inte bara för dansare utan för alla – ännu ett perfekt exempel på ett viktigt möte.

Den tilltagande entusiasmen för våra aktiviteter är en stor inspiration för oss. Att inleda säsongen med 500 i publiken under vår öppna repetition, trängsel på Gaga/pe-ople-klasserna och fullt hus på vår föreställ-ning under Kulturkalaset här i Göteborg, är verkligen uppmuntrande. Vi ser nu fram emot också en annan sorts möten, något vi kallar fysisk introduktion. Detta är en ny aktivitet som vi introducerar som ytterligare ett verktyg för publikkommunikation och -deltagande.

GöteborgsOperans Danskompani avslutade förra säsongen med femton helt utsålda föreställningar i fyra europeiska städer – Wolfsburg, Antwerpen, Paris och Bryssel, där mer än 16 000 människor kom till våra föreställningar. Men du har tur! Du behöver inte resa till Bryssel eller Paris. Du kan se detta kompani i världsklass här i Göteborg.

Vi är begeistrade över att få presentera vårt arbete för er, inte bara kvällens program, utan en hel säsong fylld av mångfald och passion, med verk av internationellt hyllade koreografer, framförda av en grupp feno-menala dansare.

Vi välkomnar er till alla våra produktioner under säsongen och vi hoppas också att se och inkludera er i alla våra övriga aktiviteter: våra öppna repetitioner, eftersnack, fysiska och verbala introduktioner. Njut!

Katrín HallKonstnärlig ledare GöteborgsOperans Danskompani

4

GöteborgsOperans Danskompani är Nordens största och ett av Europas främsta nutida danskompanier. Med fast för-ankring i nuet inspirerar kompaniet både erkända mästare och den yngre generationens mest intressanta artister till nya verk, uttryck och konstformer. GöteborgsOperans Danskom-pani består av 38 dansare från hela världen.

Angelina Allen*USA

Jesse Bechard*USA

Delphine BoutetFrankrike

Jim De Block* Belgien

Jérôme Delbey Frankrike

Jenna FakhouryUSA

Therese Fredriksson Sverige

Takuya Fujisawa* Japan

Emilía Gísladóttir*Island

Andrzej Glosniak*Polen

Sabine Groenendijk*Holland/Nederländerna

Mai Lisa Guinoo*Norge

Toby Kassell*England

Janine Koertge* Tyskland

Valerija Kuzmica*Lettland

Maxime Lachaume*Frankrike

Dan LangeborgSverige

Emelie Leriche*USA

Fan LuoHongkong/Kina

Micol Mantini*Italien

Pascal MartyFrankrike

Michael Munoz*Italien

Waldean Nelson*USA

Riley O'Flynn*USA

Anna Ozerskaia*Ryssland

Dorotea Saykaly*Kanada

Duncan C Schultz*USA

Endre Schumicky*Ungern

Frida Dam Seidel*Danmark

Ján Špoták*Slovakien

Satoko Takahashi*Japan

Lee-Yuan Tu*Taiwan

Danielle de Vries*Sverige

Cheng-An Wu*Taiwan

Arika Yamada*USA

Joseba Yerro Izaguirre*Spanien

Ingeborg Zackariassen*Norge

Amanda Åkesson*Sverige

* Dansar i Kult.76

9

SacreKoreografi ROY ASSAF Musik IGOR STRAVINSKIJ: Le sacre du printempsDirigent ARIANE MATIAKH/HENRIK SCHAEFER Scenografi MICHAL INDITZKY, HAGAI WEINBLUMKostymdesign ANGHARAD MATTHEWSLjusdesign OMER SHEIZAFKoreografassistent ARIEL FREEDMAN

Med GÖTEBORGSOPERANS ORKESTER

Dansas av kvinnor:Angelina Allen, Mai Lisa Guinoo, Emelie Leriche, Anna Ozerskaia, Dorotea Saykaly, Danielle de Vries, Sabine Groenendijk

ellermän:Jim De Block, Toby Kassell, Maxime Lachaume, Waldean Nelson, Duncan C Schultz,Ján Špoták, Cheng-An Wu

Dorotea SaykalyJim De Block, Cheng-An Wu, Duncan C Schultz

11

KU

LT K

UL

T

Which one did you choose?- Roy Assaf

Vilken valde du?- Roy Assaf

Maxime Lachaume, Toby Kassell, Jim De Block, Cheng-An WuWaldean Nelson, Ján Špoták, Duncan C Schultz

Danielle de Vries, Sabine Groenendijk, Angelina Allen, Mai Lisa GuinooAnna Ozerskaia, Emilie Leriche, Dorotea Saykaly

13

KU

LT

SA

CR

E

Göteborgs- Operans Orkester Våroffer Violin I Dieter Schöning konsertmästareAnna Wirdefeldt konsertmästareDavid Bergström konsertmästareØyvor Volle konsertmästareYong Mei Zang Gustafsson Lars Kvensler Rolf MårtenssonJörgen OhldinViveca R Mårtensson Anton SokolovTapani Stenros Stefan WågsjöGöran ÖsterbergJari WilliamssonMax WulfsonAnnie Svedlund (vik)Diana Lewtak (vik)

Violin II Yuki Tashiro Mattias Johansson Ronnie Sjökvist Wojtek Chojecki Olexandra BondarenkoHelga HenczGunilla GötbergPin Ju Magnus LarssonKarin BerggrenCharlotta Grahn Wetter (vik)

ViolaEmil Jonasson Hanne SkjelbredTuula Fleivik (vik)Johanna FridolfssonMagnus PehrssonHeather Levenstein Irene Bylund Brita LinemarkPia SundbergMarjukka MyyräUlla Stern (vik)Martin Cederstrand (vik)

CelloPatrik HarryssonLars Erik PerssonHampus Linderholm Kerstin AndersonPeter Andersson Niklas Johansson Lars KristianssonFrida Bromander (vik)

KontrabasJohan Ekenberg Frida GrinneThomas Allin Reymond Larsson Rea Mats LarssonKenneth Örtendahl

FlöjtFrancisco Lopez Martin Gunnar Vallin Sabine DanielsJessica Kabirat (vik)

PiccolaSabine DanielsJessica Kabirat (vik)

OboeJonas Albrektson

Geoffrey Cox Gunvor Hagström Sandra Simon Monje

Engelskt hornGeoffry CoxSandra Simon Monje

KlarinettHelena N PanofskyKate Mc Dermott Tarina Lennartsson Sten Westerlund

BasklarinettSten WesterlundTarina Lennartsson

FagottSebastian WagnerGabriel Litsgård Anette OlssonKai Nielsen

KontrafagottAnette Olsson

HornPhilip Foster Ingrid Bakke Karlstedt Fernando Cintra de Andrade

Tomas CederstrandGregoire Nenert Alex Hambleton

TrumpetErik Mattisson Ulrika DahlbergJohan Åkervall Torbjörn Väremo

Bastrumpet/EuphoniumAdam Samuelsson (vik)Jonathan Goodwin (vik)

TrombonLouise PollockRobert SvenssonJustin Campbell (vik)

BastrombonAnders Hellman

TubaEven Evensen

PukaHans-Christian GreenSimon Trabjerg Pedersen

SlagverkFredrik TigerFredrik Duvling (vik)Michael Andersson (vik) Anna Ozerskaia, Sabine Groenendijk, Angelina Allen

Dorotea Saykaly, Danielle de Vries, Emilie Leriche, Mai Lisa Guinoo

SA

CR

E

15

SA

CR

Erpremiären av Ryska balettens myt-omspunna verk Le sacre du printemps (Våroffer) skedde den 29 maj 1913

på Théâtre des Champs-Élysées i Paris. Det var ett dansdrama med koreografi av den sägenomsusade dansaren Vaslav Nijinskij till musik av Igor Stravinskij. Tonsättaren skrev även balettens libretto (händelseförlopp) tillsammans med verkets scenograf Nicholaus Roerich. Idén om att göra ett allkonstverk där musik, bild och dans utgjorde likvärdiga delar av en helhet var vid den här tiden något alldeles nytt inom balettens värld.

Upphovsmännen ville skapa ett verk som knöt an till en sprakande vårrit. Roerich menade att konst måste kopplas till folkliga riter, medan Stravinskij var mer inne på ett modernistiskt tänkande där folklig musik tvinnades sam-man med jazz och ett bultande grundtema; Våroffer har bl a kallats för ”förhistorisk jazz”. Trots motsättningar mellan upphovsmännen sattes verket upp – och skandal blev det. I den franska pressen kunde man läsa om hur publiken hade buat och att det även förekom slagsmål i salongen. Oljudet var så omfat-tande att dansarna inte hörde musiken och det sägs att koreografen Vaslav Nijinskij stod

bakom scenen och slog takten med en käpp, medan tonsättaren Igor Stravinskij lär ha blivit så överrumplad och förnärmad att han omedelbart lämnade Paris.

Enligt scenografen Nicholaus Roerich var det inte ett fiasko, utan ett allkonstverk som up-penbarligen berörde människor så djupt som bara en konstrit kan göra. Han menade att kraften från verket hade nått ut över rampen och förenat scen och salong. Hursomhelst lyckades han inte övertyga om verkets för-träffliga, sammansmältande egenskaper; ba-letten gavs fyra gånger inför ständigt upprörd

Le sacre du printemps – VårofferKonsthändelsen som blivit en danskonst-kultav KATARINA LION

Corps de ballet i den allra första Vårofferbaletten 1913. Kostymer och scenografi inspirerade av rysk folklore var av Nicholaus Roerich och koreografin av den legendariske dansaren Vaslav Nijinskij. Våroffer var hans första koreografi och det var främst denna, och det ryska, rituella, som provocerade Parispubliken som var van vid helt andra balettnöjen. Musiken hördes knappt bland alla burop, så koreografen fick stå i kulisserna och markera takten för dansarna med en käpp.

14

SA

CR

E

17

SA

CR

E I Assafs version av Sacre är det musiken som utgör ett slags helighet.

publik. Koreografin glömdes därefter bort. Kompaniet, upphovsmännen och inte minst musiken har sedan dess utforskats, analyse-rats, tolkats och omtolkats. Idag är Le sacre du printemps ett av få kanonverk inom den västerländska konstdansen. Det faktum att koreografin glömdes bort har troligen bidragit till att så många koreografer känt sig lockade att göra egna versioner. Det finns en fascination kring händelsen som utgör en inspirationskälla för innovativa koreografer att ösa ur.

Nya versioner och en rekonstruktionEfter år av research gjorde koreografen Milli-cent Hodson och konsthistorikern Kenneth Archer en rekonstruktion för Joffrey Ballet 1987. Med hjälp av bilder, texter, samtal och kostymer återskapade de balettens koreo-grafi. Idag dansas denna rekonstruktion över hela världen, men det har inte hindrat att koreografer, både före och efter, har valt att göra verket på nya sätt. Först ut med en ny version var Ryska baletten, som redan 1920 omarbetade koreo-grafin med hjälp av koreografen Léonide Massine. Stravinskijs musik hade hunnit bli världsberömd och man hoppades på succé.

Tidpunkten var väl vald då Vaslav Nijinskij hade lämnat kompaniet för en solokarriär i Ungern och Nicholaus Roerich hade valt att flytta till Himalaya för att bli schaman. Med dem ute ur bilden valde man att förändra dansen. Nijinskijs ursprungsidé att dansarna skulle utgöra en slags allegori för himmel och jord ansågs svårförståelig och byttes ut mot kvinnor och män som dansade i grupper inför ett bröllop. I Nijinskijs koreografi var den av-slutande offerdansen inte i första hand tänkt som ett jungfruoffer, men blev det i Massines version. Trots förändringarna uteblev succén. Baletten återskapades även i en american native style 1930, då Nicholaus Roerich gjorde en ny version i USA med scenografi och kostym inspirerad av Amerikas ursprungs-befolkning. Offret dansades av en då okänd dansös, Martha Graham. 1984, när hon var 90 år gammal och sedan länge en legend, gjorde hon sin egen Rite of Spring. Först år 1956 fick Massines Le sacre du prin-temps viss upprättelse när baletten sattes upp på Kungliga Operan i Stockholm.

Maurice Bejárt (1927-2007) kom som ung dans-elev i kontakt med Nijinskijs koreografi genom en danslärare som hade varit med i den första

versionen av Le sacre du printemps. Béjart menade att Vaslav Nijinskijs konstnärliga intentioner inte fått tillräckligt utrymme i den första versionen, så 1959 tog han sig an verket och skapade en dans i Nijinskijs anda. I Béjarts balett är det kvinnor och män som likt urtidsdjur vaknar upp till en ny värld och snabbt delas in i rivaliserande grupper. Béjart menade att koreografin skulle uttolkas som en allegori över kampen mellan natur och civilisation. Här finns inget jungfruoffer. En kvinna och en man blir utvalda och för-enas i sexuell extas.

Den genom tiderna mest kända versionen skapades 1975 av Pina Bausch (1940-2009). Ett starkt expressionistiskt verk som än i dag dansas på världens scener. I Frühlingsopfer (Våroffer) framför dansarna koreografin på en scen täckt av jord. Det man får ta del av är en våldtäkt. I Bauschs version, liksom i Béjarts, skändas en kvinna av en man. Den kvinnliga dansaren, iförd en röd söndertrasad klänning, utför en solodans som avslutas med att hon utmattad faller med ansiktet ner i jorden. Bauschs verk kan tolkas på många olika sätt, men har framförallt kommit att uppfattas som en allegori över Tysklands nationella skuld.

Under senare år har många yngre koreogra-fer gett sig i kast med verket. En av de mest intressanta versionerna är den algeriske koreografen och filmaren Heddy Maalems Black Spring. I en dansfilm från Nigeria gestaltas en uppgörelse med västvärldens rasifierade syn på den afrikanska kroppens rörelser. Även i den här versionen finns det en allegorisk förståelse som här behandlar Europas kolonisering av Afrika. Både Bausch och Maalem har på ett politiskt plan förflyttat idén om en explosiv vårrit till frågor om skuld och övergrepp. Performancekonstnären Xavier Le Roy avpolitiserade riten i sin version från 2007 genom att ensam ställa sig på scenen och framför publiken dirigera en förinspelad version av Stravinskijs musik.

Med Roy Assafs koreografi Sacre på Göte-borgsOperan får vi ta del av ytterligare ett verk med referenser till den mytomspunna baletten Le sacre du printemps. Roy Assaf föddes 1982 i den ensligt belägna byn Sde Moshe i Israel. Under åren 2000-2010 var han till och från koreografassistent åt den israeliska koreografen Emanuel Gat. Samar-betet kom att betyda mycket för Assaf. Gat

skapade 2004 en egen version av Le sacre du printemps. Hans version fick titeln Sacre (he-lig). Till Stravinskijs musik lät han fem dansare utföra kubansk salsa på en liten röd matta mitt på scenen.

Assaf har samarbetat med olika koreografer och även skapat egna verk. Bland annat har han i flera arbeten problematiserat frågor som rör genus. I Girls (2014) lät han kvinnliga dansare kroppsligt utforska könsmärkta rörelser till Stra-vinskijs Le sacre du printemps. Koreografin mottogs väl i Israel och året efter satte han upp verket Boys där manliga dansa-re utforskade manlighet. 2015 samarbetade han också med den svenska pianisten Roland Pöntinen i verket Ballader som sattes upp på Kungliga Operan i Stockholm och för ett år sedan blev han kontrakterad som koreograf för det israeliska danskompaniet Batsheva Dance Company. Det är svårt att uppskatta hur många ver-sioner som gjorts av Le sacre du printemps. Uruppsättningen ansågs av danshistoriker vara före sin tid och därmed skapades en myt

som fungerat som resonans och spänningsfält för koreografer. Musiken har ofta, inte alltid, förblivit intakt. I de flesta versioner som gjorts har det istället handlat om ny koreografi som på olika sätt format ett våroffer. Många har även valt att skapa nya titlar för att frammana nya allegorier. I Assafs version av Sacre är det musiken som utgör ett slags helighet.Med orkestern på scenen och dansarna på en molo ut mot publiken skapar han koreo-

grafi som kan uppfattas som en intertext till Nicholaus Roerichs ursprungsidé 1913 om att förena scen och salong. Dirigenten lika osynlig för publiken som tonsättaren själv.

Katarina LionFil. dr i teatervetenskap med inriktning dansforskning. Undervisar i danshistoria och dansanalys på bl a Danshögskolan och Stockholms Universitet.

For texts in English, please

see opera.se

16

19

KU

LT K

UL

T

Emilie Leriche, Mai Lisa GuinooSabine Groenendijk, Anna Ozerskaia

Waldean Nelson

21

SA

CR

ESA

CR

E

Några svenska Våroffer

En uppmärksammad svensk uppsättning av Våroffer är Mats Eks version för Cullbergbaletten 1984 med scenografi av Marie-Louise Ekman. I Göteborg minns vi GöteborgsOperans tidigare balettchef Ulf Gadds uppsättning på Stora Teatern 1982, Nicolo Fontes The Waiting, som 2006 ingick i dansprogrammet Stravinskij+ och Marie Chouinards The Rite of Spring (2013). 2014 gjorde Jeanette Langert en hyllad version för dansaren Dan Langenborg med premiär på Dansens Hus i Stockholm. Året därpå, på Kungliga Operan, gjorde Johan Inger sin version av Våroffer som gavs tillsammans med Roy Assafs Ballader till Brahms pianokomposition Ballader op.10 fram-förd av Roland Pöntinen.

Jim De BlockDuncan C SchultzWaldean Nelson

20

23

KU

LT

SA

CR

E

Emilie LericheAngelina Allen

25

Koreografi OHAD NAHARIN Musik se sid 48Kostymdesign RAKEFET LEVYLjusdesign AVI YONA BUENO ”BAMBI” Koreografassistent RACHAEL OSBORNE, IAN ROBINSON

Dansas avJesse Bechard , Takuya Fujisawa, Emilia Gísladóttir, Andrzej Glosniak, Joseba Yerro Izaguirre, Janine Koertge, Valerija Kuzmica, Micol Mantini, Michael Munoz, Riley O’Flynn, Endre Schumicky, Frida Dam Seidel, Satoko Takahashi, Lee-Yuan Tu, Arika Yamada, Ingeborg Zackariassen, Amanda Åkesson

Decadance Gothenburg

Joseba Yerro Izaguirre, Lee-Yuan TuValerija Kuzmica

27

KU

LT

DE

CA

DA

NC

E G

OT

HE

NB

UR

G

”Titeln Decadance för tanken till dekalogen, de tio Guds bud, men där budorden måste vara dans. Ordet blev kött i dess mest konkreta form: du skall dansa, oavsett om det är som virtuos ballerina, vibre-rande robot eller bläckfisk med åtta armar. Detta bud gäller även ge-mene man: Naharin hyser en övertygelse om dansens hälsofrämjande, ja rentav livräddande förmåga, och detta bidrar inte bara till den sär-egna intensiteten i hans koreografiska verk, utan har också gjort att han utvidgat sin rörelsemetod till att omfatta gemene man, folket.”

- Ur artikeln om Ohad Naharin och Gaga av Anna Petronella Foultier på följande sidor

”The title Decadence calls to mind the Decalogue, or the Ten Commandments. But here, surely, the dictates are dances. Word is made flesh in the most concrete way: thou shalt dance, be it as virtuosic ballerina, vibrating robot or eight-armed octopus. And this commandment is for all of us. Naharin believes that dance has healing and even life-saving properties. This conviction not only contributes to the rare intensity of his choreography but has also led him to expand his movement method so that it can be used by people everywhere.”

Emilia GísladóttirTakuya Fujisawa

KU

LT K

UL

T

Lee-Yuan Tu,, Arika Yamada, Valerija KuzmicaSatoko Takahashi, Micol Mantini, Riley O´Flynn

Lee-Yuan Tu, Joseba Yerro Izaguirre

31

KU

LT

DE

CA

DA

NC

E G

OT

HE

NB

UR

G

r dansen ett språk som kan beskriva något hos oss själva vi hittills inte haft ord för, eller är det snarare så att den

skapar en ny känsla hos mig, som jag aldrig tidigare haft? Ungefär så formulerade sig författaren Nicole Krauss i ett samtal med Ohad Naharin för några år sedan, då Batsheva Dance Com-pany gästspelade i Toronto. Under de nära fyra decennier som Naharin varit verksam som koreograf har han utvecklat en konstart där människokroppen är ett säll-samt verktyg, ett formbart stoff som samtidigt har en stark inre vilja, en personlighet vilken

framträder tydligast då den är som mest avhängig av andra. Decadance är ett slags retrospektiv över Naharins mogna verk, utan några anspråk på fullständighet eller ens full-bordan, och utan några försök att utifrån binda ihop smakproven: de upprättar sin egen enhet, genom sin inbördes ordning, vilken kan variera, precis som urvalet, mellan olika uppsättningar. Vi får ta del av några av de främsta styck-ena ur detta livsverk, som visar på dess rike-dom. Lika lite som en människas stil i fenome-nologisk mening – den som visar sig i hennes sätt att gå, att skratta, att äta, att gestikulera – kan Naharins koreografiska språk samman-

fattas i några enkla termer: man talar ofta om dansarnas explosivitet och kraftfullhet, ryggradens mjukhet, växlingen mellan sårbar-het och styrka, om uppfinningsrikedomen och mångfalden av rörelseuttryck. Det finns ett ek-lektiskt drag i Naharins föreställningar – Vivaldi kan mixas med pop eller cha-cha, en klassisk arabesk utmynna i orientaliska serpentinrörel-ser lika väl som i en ryggliggande skalbagges sprattel – och ändå framträder olikheterna främst i efterhand, genom analys, medan de för åskådaren upprättar ett sammanhängande mönster, som hon visserligen aldrig på förhand vet hur det ska falla ut.

Den inre viljani lekfullhetens livsverkav ANNA PETRONELLA FOULTIER

Valerija Kuzmica, Riley O’Flynn

33

DE

CA

DA

NC

E G

OT

HE

NB

UR

GD

EC

AD

AN

CE

GO

TH

EN

BU

RG

Där finns också en teatralitet som i några ögonblick kan föra tankarna till Pina Bausch och dansteatern, fast här förekommer sällan någon omfattande rekvisita, inga färgstarka sidenklänningar, inga hav av rosor. Det teat-rala hänger snarare samman med dansarnas fullständiga närvaro i varje minsta muskel och kanske minsta hårstrå, som gör att blandning-en av musikgenrer, stilnivåer och koreogra-fiska influenser oupphörligt härbärgerar en emotionell kraft. Naharin utnyttjar också som få artisternas sammantagna effekter – kon-trasten mellan lågmälda duetter och dyna-miska gruppkonstellationer, mellan spridda, osorterade rörelsemönster och kraftfull enhetsverkan, med inflytande från både scendansens linjer av kör- och kårdansare och folklorens ringdans: som i ett av Naha-rins mest kända stycken, komponerat till den judiska påsksången Echad mi yodea, intensivt rytmiserad av det israeliska rockfusionbandet Tractor’s Revenge. Dessutom finns i verken en underliggande narrativ struktur som visser-ligen inte utgör någon story eller ens kan formuleras i vardagliga termer, men som lever av mångtydighet och skapar en omedelbar spänning och förväntan.

Huvudnyckeln till Naharins danskonst kan sägas vara Gaga, det speciella rörelsespråk han utvecklat under ett par decennier. Gaga utgör numera den dagliga huvudträningen för Batsheva Dance Company, och praktiken har fått stort genomslag i den internationella dansvärlden. Det är ett slags ”workout” – med Naharins eget ord – som bygger på improvisa-tion i grupp, där ledaren tilldelar olika fysiska uppdrag till deltagarna. Dessa uppgifter formuleras i bildliga, sinnliga termer, ”känn hur honung rinner genom lederna – hur den rinner genom ådrorna – tänk dig att golvet är täckt av honung”, ”knyt an till din svans – rör på svansen – stoltsera med den – känn hur den sträcker sig ända upp till hjässan”, ”klistra skelettet mot köttet – känn friktionen mellan ben och kött – dra nu benen genom köttet som ur en överkokt kyckling”. Syftet med Gaga är att med dessa verbala bilder som

verktyg utforska kroppens alla resurser, för att hitta låsningar, förstelningar, och upplåta nya, okända vägar, finna nya texturer och rörelsemönster. Naharin kallar Gaga för en verktygslåda: det rör sig inte om en uppsätt-ning rörelser som dansarna ska härma, utan om redskap för att stärka kroppen, öppna upp dess möjligheter, men också för att bli närvarande och lyssnande i rörelsen. Gaga växte fram både ur en önskan att utforma rörelsemönster som kunde hela kroppen snarare än att tära på den, och att kommuni-cera konstnärligt med dansarna. I stället för att säga: ”Du måste vara mer centrerad i din kropp”, eller något annat som klingar kritiskt,

kunde Naharin hänvisa till ”använd din Lena” – där Lena är en term för det kraftcentrum vi har i magen, under naveln – vår motor. I stället för ”det ser för ansträngt ut”: ”Piece of cake!” Eller ”fall in i rörelsen”.

Verktygslådan består således av vissa ord och uttryck, som Lena, Pika (platsen mel-lan ”pipi” och ”kaka”, eller bäckenbotten), ”ryggradens orm”, ”armarnas rep”, och uppmaningar som ”kollapsa in i vatten”, ”flyt”. Uppsättningen är under ständig utveckling och förändring, men några huvudregler för Gaga-träningen kan ändå nämnas. Den ena är att speglar och även åskådare är förbjud-na. En annan att både ledare och deltagare är i kontinuerlig rörelse – även om denna i vissa fall kan vara mycket begränsad, nästan omärklig. En tredje är att man inte behöver göra som någon annan, men att man ska vara uppmärksam på de andra deltagarna och gärna inspireras av dem. I Gaga betonas också att man inte ska ta sig själv på för stort allvar, och att man ska söka njutning i det man gör, också om det är krävande: ”Njut av ansträngningen!” är en vanlig anmodan. Uppgifterna är flerskiktade: de formuleras i serier, med ibland motstridiga delar, och blir

på det viset ett slags små berättelser. Denna mångdimensionalitet ger tydligt avtryck i Naharins koreografiska verk, där just betydel-seladdningen hos rörelserna kan vara nästan kusligt påtaglig.

Titeln på originalverket Decadance för också tanken till dekalogen, de tio Guds bud, men där budorden måste vara dans. Ordet blev kött i dess mest konkreta form: du skall dansa, oavsett om det är som virtuos balleri-na, vibrerande robot eller bläckfisk med åtta armar. Detta bud gäller även gemene man: Naharin hyser en övertygelse om dansens häl-sofrämjande, ja rentav livräddande förmåga, och detta bidrar inte bara till den säregna in-tensiteten i hans koreografiska verk, utan har också gjort att han utvidgat sin rörelsemetod till att omfatta allmänheten, folket. Gaga utgår från dansen som mänsklig praktik, där inga rörelser är förbjudna och alla kroppar har okända stigar att utforska. Det är kanske därför det fungerar så bra när dansarna bjuder upp åskådare på scenen – inte ett nytt drag i scenhistorien, men här blir det en oskiljaktig del av verket. Naharin betonar över huvud taget att hans koreografier bara uppstår i samarbete med

andra, och talar ibland om Gaga som en ”upptäckt”. Gaga är då den möjlighet till dans som finns hos var och en av oss, och dansen ett språk som inte bara sätter ord på en djupt känd erfarenhet eller låter oss erövra en ny, utan som i sina bästa stunder upprättar en värld där den distinktionen inte längre har någon betydelse.

Anna Petronella FoultierDoktor i teoretisk filosofi, dansvetare och -skribent.Undervisar på Stockholms Universitet och arbetarf n på ett projekt om dansens fenomenologi.

(…) man talar ofta om dansarnas explo-sivitet och kraftfullhet, ryggradens mjukhet, växlingen mellan sårbarhet och styrka, om uppfinningsrikedomen och mångfalden av rörelseuttryck. For texts in

English, pleasesee opera.se

32

35

KU

LT K

UL

T

Valerija KuzmicaRiley O’Flynn

Ingeborg, Zackariassen, Takuya Fujisawa

BIO

GR

AF

IERB

IOG

RA

FIE

R

RoyAssafkoreografi

Roy Assaf föddes 1982 i Israel. Han har dansat och skapat dans så länge han kan minnas. 2005 skapade han sitt första verk, We Came for the Wings, Stayed Because We Couldn’t Fly för tävlingen Shades of Dance i Tel Aviv, prisbelönt av både juryn och publiken. 2010 utsågs han till konstnärlig rådgivare vid Noord Neder-

landse Dans i Groningen där han kreerade verket Rock. De två följande åren skapade och dansade han Six Years Later och The Hill, båda med förstapriser i internationella tävlingar. 2014 beställde Staatstheater Tanz Braunschweig verket Girls & Boys. Året efter inbjöds han att med The Hill delta i tävlingen (Re)connaissance och fick första-pris av både jury och publik. Assaf har utforskat genustemat med två helaftonsverk, Girls (2014) och Boys (2015), båda i samarbete med Intima Dance Festival. 2014 skapade han II Acts for the Blind för L.A. Dance Projekt med premiär på Bien-nale de Lyon, följt av Ballader 2015, ett samarbete med Roland Pöntinen för Kungliga Baletten i Stockholm. Under 2016 har Assaf skapat Adam för Batsheva Dance Company och Profundis för Na-tional Dance Company Wales.

Ariane Matiakhdirigent

Ariane Matiakh kommer från Frankrike och sedan hon 2006 på kort varsel ersatte dirigenten James Conlon i Sjostakovitjs sjunde symfoni har hon etablerat sig på den internationella arenan med en repertoar från barock till nutida musik. 2008 fick hon pris i tävlingen Donatella Flick LSO och året efter förstapriset i Révélation des Victoires de la

musique. Hon har bl a dirigerat Orchestre Philharmonique de Strasbourg, Orchestre National de Lille, Staatsphilharmonie Rheinland-Pfalz, Rundfunk-Sin-fonieorchester Berlin, Rhei-nische Philharmonie Koblenz, Orchestre de Chambre de Paris, Aalborg Symfoniorkester, Gävle Symfoniorkester, Dresdner Philharmonie, WDR-Symphony Orchestra, Münchner Rundfunk-orchester och öppningskon-serten i Kurt Weill-festivalen i Dessau. Ariane Matiakh har dirigerat operauppsättningar på bl a Oper Graz, Komische Oper Berlin och Opera National du Rhin i Strasbourg. Vidare kan nämnas Nötknäppa-ren med Holländska Nationalba-letten samt en rad konserter, bl a spelade hon 2015 in en kritikerro-sad cd (Capriccio) med musik av Francis Poulenc och Jean Françaix med Deutsche Staats philharmonie Rheinland-Pfalz och systrarna Mona och Rica Bard på piano.

Henrik Schaeferdirigent

Henrik Schaefer är sedan hösten 2013 musikalisk ledare för GöteborgsOperans Orkester där han dirigerat bland annat Figaros bröllop, Mozarts Requiem, Daphne, Hans och Greta och flera tema-konserter, t ex Hamlet 360° och Möt musiken – Cellomani! Han har även tidigare lett orkestern i dansproduktioner, bl a annat Stra-vinskijs Våroffer och Eldfågeln.

Schaefer började sin karriär som altviolinist i Berlinfilharmoniker-na som den yngsta orkestermed-lemmen någonsin och studerade samtidigt dirigering vid musik-högskolan i Leipzig. År 2000 utsågs han till Claudio Abbados assistent och fick då vid flera tillfällen dirigera Berlinfilharmo-nikerna. Hans egen dirigentbana inleddes med Våroffer med Leip-zigbaletten och Gewandhaus-orkestern. Henrik Schaefer har gästat en rad operahus i både Europa, Asien och Norden. 2007 utsågs han till chefsdirigent för Wermland Opera, och fick in-ternationell uppmärksamhet för Wagners operacykel Nibelung-ens ring där. Som konsertdiri-gent har Schaefer gästat bl a Tokyo symfoniorkester, Osaka Filharmoniker, Holland Symfonia, Sapporo Symfoniorkester, Bra-bantorkestern, Manila, Sendai och Stuttgart Filharmoniker, Tokyo Metropolitan, New Japan Philharmonic, Nederländernas

Filharmoniker, Hongkong Filhar-moniker samt flera orkestrar i Sverige. Hans senaste engage-mang var La Bohème vid Opera Hedeland, Danmark.

Michal InditzkyHagai Weinblumscenografi

Michal Inditzky och Hagai Weinblum har sin bas i Tel Aviv med studion WID, där de arbetar med interiör- och produktde-

sign. Inditzky är utbildad vid 6B i Tel Aviv och Weinblum har sin examen i industridesign från Creapole-institutet i Paris. Innan de startade studion arbetade de inom olika yrken i ateljéerna på Israeliska televisionen och inom filmindustrin. Bland annat har de jobbat med BBC-miniserien The Promise, den tyska filmen Das Jerusalem syndrome, Fill the void, den i Cannes prisvinnande tv-serien Tyrant av Rama Bursh-tein samt Wounded land, en prisbelönad film av Erez Tadmor.

Forts. nästa sida >>>

For texts in English, please

see opera.se

3736

39

KU

LT

BIO

GR

AF

IER

B I O G R A F I E R

Angharad Matthewskostymdesign

Angharad Matthews är utbil-dad i teaterdesign vid Royal Welsh Collage of Music and Drama och förbereder nu för en masterexamen inom teater och performance, med Berlin som bas. Matthews har arbetat vid en rad scener i Wales och även i Europa, inom såväl cirkus, teater och dans med kompanier som NoFitState Circus, National

Dance Company Wales, National Theatre Wales, Theatr na nÓg, Mappa Mundi, The Torch Thea-tre, Spectacle Theatre, Boom-bastic Dance, Volcano Theatre, Mr and Mrs Clark, National Youth Theatre of Wales, Sandra Harnish Lacey, Gwyn Ember-ton och Kitsch & Sync. Sacre är Angharad Matthews andra samarbete med Roy Assaf, det förra med titeln Profundis vid National Dance Company Wales hade världspremiär hösten 2016. Nästa projekt är i samarbete med koreografen Marcos Morau, även det med premiär i Wales.

Omer Sheizafljusdesign

Omer Sheizaf är född 1982 och utbildad vid universitetet i Tel Aviv i litteratur och filosofi. Han arbetar sedan 2008 som ljusdesigner, huvudsakligen inom dans men även teater och bildkonst med grupper som bl a LA Dance Project, Batsheva Dance Company, Yasmeen Godder och Iris Erez. Bland internationella engagemang kan

nämnas HAU i Berlin, The place i London, Romaeuropa-festiva-len i Italien, Montpellier Dance festival, biennalerna i Venedig resp. Lyon, Herbst Theatre i San Francisco och den internationel-la dansfestivalen i Seoul. Omer är gästlärare i ljusdesign vid flera konstakademier.

For texts in English, please

see opera.se

38

Jesse Bechard, Valerija KuzmicaFrida Dam Seidel, Micol MantiniTakuya Fujisawa

41

BIO

GR

AF

IERB

IOG

RA

FIE

R

Ohad Naharinkoreografi

Ohad Naharin har hyllats som en av världens mest framstående koreografer för nutida dans. Han började sin dansutbildning på Batsheva Dance Company och redan under första året bjöd Martha Graham in honom till sitt danskompani i New York där han även studerade på School of American Ballet och Juilliard.

1980 bildade han Ohad Naha-rin Dance Company och fick uppdrag från världsberömda danskompanier. Tio år senare återvände han till Batsheva Dance Company som konstnärlig ledare. Där har han skapat över tjugo verk som har dansats av framstående kompanier runt om i världen. Naharin är också upp-hovsmannen bakom rörelsesprå-ket Gaga/people som revolutio-nerat kompaniets träning och berikat repertoaren inom en rad olika skolor och praktiker, bland både dansare och ickedansare.

Hans arbete har dokumenterats i flera filmer. Som till exempel repetitionsprocessen med Cedar Lake Contemporary Ballet, under en nyuppsättning av Decadance, vilken skildrades i Tomer Heymanns dokumentär Out of Focus (2007). 2015 kom bröderna Heymanns uppmärksammade dokumentärfilm Mr Gaga. Vidare har Naharin fått ta emot ett stort

antal priser och utmärkelser, så som det prestigefyllda Israel Prize for dance, den franska Chevalier de l’Ordre des Arts et des Lettres och två New York Dance and Performance “Bessie” Awards (2002 och 2003). Han är hedersdoktor vid Juilliard School i New York och har tilldelats den svenska Carina Ari-medaljen.

Rakefet Levy kostymdesign

Rakefet Levy är utbildad vid konstskolan Hamidrasha i Ramat Hasharon och vid institutionen för modedesign på Shenkar Col-lege. Hon har undervisat, och un-dervisar fortfarande, vid många akademiska institutioner, som Shenkar College, The School of Visual Theatre, Jerusalem, Vital College for the Arts och Bezalel Academy for Art and Design. Hon har startat och lett School of Visual Art and Stage Design i Tel Aviv. Rakefet Levy har gjort sceno-grafi och kostymdesign för tiotals pjäser på Israels främsta teat-rar. Hon har vunnit flera Israeli Academy of Theatre awards och regisserat och designat Cinderel-la på New Israeli Opera (2007). Vidare har Rakefet Levy också varit kostymdesigner för många filmer, tv-shower och musikpro-duktioner. Sedan 1991 är hon nära medarbetare till Ohad Naharin, hon ansvarar för kostymdesignen till Batsheva Dance Company och

Batsheva - the Young Ensemble. Hon har skapat sitt eget mode-märke: Cyklamen – kläder gjorda för hand.

Avi Yona Bueno ”Bambi” ljusdesign

Avi Yona Bueno arbetar interna-tionellt inom ett brett fält och med en rad världskända institu-tioner och artister, från teater,

dans och opera (ett åttiotal) till rockkonserter, konstutställningar och stora utomhusinstallationer. Han började med rockkonserter vilket förde honom till London där han 1982-86 arbetade med bl a Pink Floyds ljuskompani, BBC-shower och kända artister. Avi Yona Bueno ”Bambi” har ljusdesignat konserter med Nina Simone, Janis Ian, Dizzy Gilles-pie, Classix Nouveaux, Memphis Slim, Louis Armstrong, Al Di Meola, Chick Corea, Aswad, Boomtown Rats med Bob Geldof, Stevie Wonder och 1999 Eurovision song contest. 2002 gästade han GöteborgsOperan med Ohad Naharins dansverk Perpeetum och de senaste 21 åren har han varit fast knuten till Naharins danskompani Batsheva Dance Company och har även ljusdesignat flera av Sharon Eyals verk, bland annat nu senast Untitled Black på Göteborgs-Operan. Andra danskompanier han arbetat med är Alvin Ailey

American Dance Company, Ce-dar Lake Dance Company NYC, Paris Opera Ballet, Cullbergba-letten, Lyon Opera Ballet, Hub-bard Street Dance Chicago, Le Grand Ballet Canadien, Frank-furt Ballet, Atlanta Ballet, San Jose Dance Company, Finlands Nationalbalett, Den Kongelige Ballet Köpenhamn, Kungliga Operans Balett, Leipzig Ballet och Carte Blanche i Norge.

For texts in English, please

see opera.se

40

Takuya FujisawaLee-Yuan Tu, Andrzej Glosniak

43

KU

LT K

UL

T

STOLT ÄGARE AV GÖTEBORGSOPERAN

ETT GOTT LIV HAR MÅNGA UTTRYCKVästra Götalandsregionens uppdrag är mer än sjukvård, tandvård och kollektivtrafik. Det är också musik, museer, dans, film och teater. Kulturen berör många människor. Den gör också Västra Götaland till en bättre plats att bo och leva på. GöteborgsOperan är bara ett exempel. Fler uttryck för det goda livet hittar du på vgregion.se

Huvudsponsorer

Operasponsor +

Saab AB

Operasponsorer

Ericsson – Handelsbanken – KPMG – Nordstan – Swedbank – Tyréns

Sponsorer

AkzoNobel – Castellum – CBC Investment Group – Dunross & Co – Göteborgstryckeriet – HandCenter Mantec Management – Ortho Center – Pulsen – Schenker – SEB – Semcon – Setterwalls Advokatbyrå

Samarbetspartner

Göteborg & Co

GöteborgsOperan har nöjet att presentera säsongens sponsorer och samarbetspartners

45

KU

LT K

UL

T

Stolt sponsor av GöteborgsOperan

47

KU

LT K

UL

T

Ingenjörskonst som inte bara utvecklar Göteborg.Utan hela världen.

® SKF är ett registrerat varumärke som ägs av SKF-koncernen. © SKF-koncernen 2017.

I en värld som snurrar allt snabbare behövs det någon som minskar friktionen. Tänk dig saker som snurrar lättare, oavsett om det är ett pariserhjul i en nöjespark, hjulen på din skateboard eller ett vindkraftverk. Tänk en motor där friktionen inte hindrar kraften, där du kan rulla lite längre. Det är innovationer som är bra för både miljön och energiförbrukningen. Tänk vad ingenjörskonst kan åstadkomma. Läs mer på skf.se

Nya Volvo XC60 kostar från ca 422 900:- (T5 AWD). Bränsleförbrukning blandad körning: 2,1–7,7 l/100 km (T8 Twin Engine–T6 AWD aut). Koldioxidutsläpp CO2: 49–176 g/km (T8 Twin Engine–T6 AWD aut). Alla siffror är preliminära. Miljöklass Euro 6b. Bilen på bilden är extrautrustad. När du köper en ny Volvo ingår alltid Volvo Assistans samt vagnskade- och rostskyddsgaranti. Läs mer på volvocars.se.

Ljudsystemet Premium Sound i Volvo XC60 har vi utvecklat i nära samarbete med Bowers & Wilkins.

Målet har varit att ge en perfekt ljudupplevelse. 1400 watt genom 15 separata högtalare ger kraft åt

all musik och med individuella ljudinställningar kan du skräddarsy ljudbilden – eller välja någon av de

förprogrammerade. Varför inte prova inställningen där vi kopierat ljudbilden du får om du sitter i Göteborgs

Konserthus (rad 15, plats 577 närmare bestämt).

Välkommen till välljudet. Finns hos närmaste Volvohandlare.

MADE BY SWEDEN

Vi presenterar:Rad 15, plats 577

Volvo_XC60_Q3_Operaprogrammet_240x170_utf3.indd 1 2017-08-14 10:07

KU

LT

VD Christina BjörklundKonstnärlig ledare GöteborgsOperans DanskompaniKatrín Hall

ProduktionsansvarigaRepetitionsledareFernando Melo, Ami Shulman Inspicient Tove Molin Scenmästare Fredrik Engler Scentekniker Morgan Skönvall, Stina

Vestlund Windmark Produktionsoperatör Michael Mennell Belysningsmästare Niklas Ankarhem, Jonas Asklund Ljusprogrammering Justin Goodrich Ljudtekniker Joachim Bohäll, Andreas Renhorn Samordnare Kostym & Mask Marianne Brydewall

Maskör Katharina Funke Påklädare Jane Dotevall, Helena Avander Andreasson Herrkostym Marianne Brydewall Damkostym Kerstin Carlsson Modist Anna-Lena Johansson Patinering Tatiana Bjarne, Anna Lindqvist Lädermakeri Karin Johansson

Konstruktör Hannes Hansson Måleri Richard Boström Snickeri Marcus Rehn Smedja Johan Wikström Tapetseri Kristin Fransson Musikbibliotek Helena Ericsson Marknadskoordinator Sandra Nordström

ProjektledareMikael Berggren

ProgramAnsvarig utgivare VD Christina BjörklundRedaktör Astrid Pernille Hartmann Grafisk form Camilla SimonsonFöreställningsfoto Mats Bäcker

Tryck och repro Elanders

Decadance Gothenburg inleds med ett urval latinamerikanska dans-melodier med bl aPerez Prado & his Orchestra.

Under resten av föreställningen hör vi följande inspelad musik:

Train – (Maxim Waratt Alison Goldfrapp, Will Gregory)

Stones Start Spinning – (David Darling)

Nisi Dominos – Cum Dederit – (Vivaldi)

Somewhere over the rainbow – (Harold Arlen & E.Y. Harburg, tillrätta-lagd av dj Marusha)

Hooray For Hollywood (cha cha) – Don Swan & His Orchestra (John H. Mercer & Richard E. Whiting)

Sway – Dean Martin (P.B. Ruiz & N. Gimbel)

Hava Nagila (trad.) – Dick Dale

Echad Mi Yodea (trad.) Arrangerad och fram-förd av Ohad Naharin och Tractor’s Revenge

Na Tum Jano Na hum – soundtrack från filmen

Kaho Naa... Pyaar Hai

Wahed – (Chronomad)

You’re welcome – The Beach Boys (Brian Wilson, Van Dyke Parks)

Musiken i Decadance Gothenburg