aktuellt magasin från Regionbibliotek Västra Götaland

3/02f ramsidan

visionverklighet

2

24 januari – 3 februari 2003www.goteborg.filmfestival.org

Biljetter säljs från 11 januari på hemsidan och på Biografen Draken. Förtur för Filmkonstprenumeranter och Festivalsupportrar från 8 januari.

Konstnär: P

ETER JO

HAN

SSO

N, Fotograf: TO

RD LU

ND, K

roppsm

ålning: EVIL

EYE TATTO

O–M

AGN

US P

ETTERSSO

N, Sm

ink: LENA

BO

NIC

-WRAN

GE

2_51 02-10-18 13.26 Sida 2

Ni vet väl...............

att en av

Regionbilagannu finnspå Daisy!

4

ledare

Verksamhetsåret 2002 börjar närma sig sittslut och det ger anledning till eftertanke ochreflektion. På mitt skrivbord ligger travar av

utvärderingsblanketter från 2 årsbiblioteksledarkollegium och årets assistent-fortbildning. I morgon avslutas kursen i biblioteks-pedagogik.

I går fick vi klartecken från Skolverket ochKulturrådet om fortsatt ekonomiskt stöd tillKULDA-projektet (konsortieupphandling avlicensierade databaser) och Barnens Bibliotek påInternet.

Arbetar vi med rätt frågor och arbetar vi rättmed de frågor vi valt att ägna våra krafter åt?

På väg hem från en kurs i strategisk planeringsom länsbiblioteken i söder och sydväst anordnatfunderar jag kring en bild över verksamhets-utveckling som presenterats på kursen. Denbeskriver en arbetsgång med ord hämtade frånjordbruket: att så, växa, skörda, plöja ner.

Vilka verksamheter måste vi så idag för att hanågot att skörda om några år? Vilka ska vi gödslaoch ge näring så att de växer sig friska och starka?Vilka arbetsuppgifter och rutiner bör vi plöja nerför att kunna utveckla det nya?

Plöjningsmomentet är nog det svåraste i enarbetsprocess. Men vi måste ju göra oss av meddet gamla och kanske förlegade arbetsuppgifteroch rutiner för att komma vidare.

Med detta nummer av Framsidan följer en litenjulklapp till alla läsare – ”Länk, klick, hurra” – som

handlar om Internettjänster på folkbibliotek och iskolan.

Jag vill rekommendera till läsning hela dennaskrift men vill avslutningsvis citera JimmyGärdemalm, länsbibliotekarie i Norrbottens län,som skriver: ”Men vill vi finnas kvar på arenan om,säg 10 – 15 år, måste vi våga utveckla saker somvi kanske inte ser den omedelbara nyttan av. Vimåste idag ha siktet inställt på tredjegenerationens bibliotek. Biblioteket är en segstruktur, förändringar tar tid, och hamnar vi i ennedåtgående spiral där vi vägrar ta till oss nyttsom vi inte genast kan omsätta i konkreta resultat,landar vi så småningom på en nivå varifrån ingenpolitisk nämnd i världen kan – eller vill – lyfta oss.Och omvänt: arbetar vi in oss i en uppåtgåendespiral där vi ser utmaningar som potentiella språngi utvecklingen, kan vi se framtiden an medtillförsikt!”

Med dessa kloka ord tackar vi vid RegionbibliotekVästra Götaland för gott samarbete under året ochönskar GOD JUL och ett GOTT BIBLIOTEKSÅR2003.

Att så, skördaoch plöja.

framsidan innehåll

5

ledare 4

tema — vision och verklighet 6

politik— knutpunkt 8

enkäten — drömbiblioteket 10

politik — en poltiker får drömma.. 11

reportaget — broar byggs med ord 12

nytt på gång — webboteket 14

nybygge — Färgelanda bibliotek 16

författarporträtt — Patricia Schonstein 18

gästkrönikör — Marit Kapla 20

en av oss — Örjan Hellström 21

insidan – att berätta för barn 22

ansvarigutgivare

redaktör

redaktionsgrupp

tryckeri

Lena Skoglundlena.skoglund@vgregion.se

Ann-Charlotte Hammarénann-charlotte.hammaren@vgregion.se

Lena SkoglundAnn-Charlotte HammarénKarin Semberg

Litorapid media ABGöteborg

redaktion

Regionbibliotek Västra GötalandFörlagshuset Heurlins Plats 1413 01 GöteborgTel 031-13 36 03www.bibl.vgregion.se

6

Vision och verklighet

Låna en cd-skiva i väntan på tåget och plocka med en lånebok ivaruvagnen när du storhandlar. I framtiden kommerbibliotekstjänster att finnas tillgängliga på alla olika sortersplatser där människor rör sig.Det är i alla fall Maija Berndtsons, chef vid Helsingforsstadsbibliotek, strävan och hon har redan börjat förverkliga sinavisioner.

tema

För att nå fler människor, och särskiltde som vanligtvis inte besöker

biblioteken, måste man finnas därfolk rör sig, hävdar hon.

I stället för att koncentrera biblioteks-verksamheten till ett stadsbibliotek menarMaija Berndtson att det borde finnas enmängd mindre citybibliotek i varje stad.

– Man borde kunna låna böcker påjärnvägsstationer, på varuhus och påcaféer, säger hon.Men räcker det inte med att ha ettstort vackert stadsbibliotek i centralastan? Måste man verkligen finnas mittpå shoppinggatan?

–Ja, om man vill nå dem som inte harsom vana att utnyttja biblioteken idag såmåste man det. Man måste vara så lätttillgänglig som möjligt. Det ska gå attlåna en bok eller fråga bibliotekariennågot i förbifatren när man gör alla sinaandra dagliga ärenden, menar MaijaBerndtson, som redan har satt flera avsina egna planer i verket.

På järnvägsstationen i Helsingfors stårstrax det nya musikbiblioteket färdigt ochIT-biblioteket ”Kabelboken” sominvigdes 1994 har blivit den mestvälbesökta kulturinstitutionen iHelsingfors.

– Trots att Kabelboken är ett litetbibliotek på endast 300 kvadratmeter harvi 260.000 besökare per år. Det ärfantastiskt om man jämför med Modernamuseet som lockar 240.000 besökare perår, berättar Maija Berndtson stolt ochkonstaterar betydelsen av att Kabelbokenligger mitt i citykärnan.

Som föregångsland när det gällervisioner och framtida utvecklings-möjligheter för biblioteken nämner honSingapore.

– När det gäller nytänkande ligger deflera steg före oss. I Singapore ärmänniskorna den viktigaste tillgångeneftersom landet saknar betydandenaturtillgångar. Att människor är högtutbildade är väldigt viktigt för landetskonkurrenskraft och i sin strävan att höja

utbildningsnivån har man satsat på attutveckla biblioteken och att lockamänniskor dit, berättar Maija Berndtson.

Idén om citybibliotek och varuhus-bibliotek har hon fått från sina besök ijust Singapore.

– Istället för att försöka locka folk tillbiblioteken har biblioteken flyttat ut sinverksamhet till de platser där människorrör sig i vardagen. Och om det ärnågonstans det är fullt med folk så är detju faktiskt i varuhusen. Visst är det enfantastisk idé att finnas just där,konstaterar Maija.

Idén till det mest iögonfallandeprojektet som Maija Berndtson drivitigenom föddes dock på henneshemmabibliotek, Helsingsforsstadsbibliotek, i samarbete med någrakollegor.

När jag träffar henne befinner vi oss påBok - och bibliotekmässan på svenskamässan i Göteborg och hon blir eld ochlågor när hon visar mig den mobilabibliotekstationen, IGS - Information GasStation.

– framtidens bibliotek där människorna finns

7

– Det huvudsakliga syftet med IGS äratt kunna nå ut till människor som ivanliga fall inte besöker biblioteken.Projektet går ut på att understryka attbiblioteket inte endast är en plats där manlånar böcker utan ett ställe där man fårhjälp att söka all typ av information,berättar Maija.

Allt som allt är det tio personer somarbetar med IGS. Två och två turas de omatt sitta i stationen som flyttas runt blandolika centrala och folkrika platser iHelsingfors. Hittills har den varitutplacerad på järnvägsstationen, på ettålderdomshem, i ett kulturhus, på mässoroch på en idrottsanläggning.

– Vi har fått ett fantastiskt gensvar.Eftersom stationen är så iögonfallande

blir folk nyfikna och kommer framoch frågar vad det är för något ochtror inte riktigt sina öron när de fårhöra att det är ett bibliotek. Det ärroligt att kunna förmedla enannorlunda och kanske lite friskarebild av biblioteket, tycker SaaraIhamäki, en av de bibliotekarier somjobbar med IGS.

Vad vill besökarna ha svar på?– Vi får alla möjliga sorters frågor.Allt från funderingar om kärlek ochrelationer såsom ” hur vet jag omnågon är kär i mig?” till frågor omsjukdomar, vilken myndighet manska vända sig till i ett visst ärendeoch hur man fyller i blanketter. Omvi inte personligen hinner svara på

frågor kan besökarna använda tanken,en dator som följer med stationen därbesökarna själva kan knappa in sinafrågor och skicka dem till vår populära”Fråga bibliotekarien” tjänst. Svaret kanman de läsa direkt på skärmen inom ettpar minuter. Detta är en service som gåratt nå via nätet på alla datorer, berättarSaara Ihamäki.

Maija Berndtsson, bibliotekschefHelsingfors stadsbibliotek

”Man borde kunnalåna böcker påjärnvägsstationer, påvaruhus och på

caféer”

8

Knutpunkt och kompetenshöjare– biblioteken spelar en större roll för kulturlivet och företagen i framtiden

Biblioteken kan komma att spela en större roll i framtiden. Inteminst som knutpunkt för det övriga kulturlivet och sominspirationskälla och kompetenshöjare för företagen.Biblioteken är de mest besökta kulturinstitutionerna och urdemokrati- och folkbilningssynpunkt även de mestbetydelsefulla.

Åsikterna går inte isär en enda gångnär jag träffar nästa mandat-periods kulturpolitiker för att

samtala om biblioteken och deras framtid.Att biblioteken är viktiga ur en mängdolika synvinklar är de tre kommandeledamöterna i Västra Götalands kultur-nämnd; Lars Nordström (fp), ordförande,Jonny Nilsson (s), förste vice ordförandeoch Conny Bränberg (kd), andre viceordförande, rörande överens om.

Att biblioteken ska bli mer tillgängligaoch att den information och kunskap somfinns samlad på biblioteken ska kommafler människor till del är en gemensamvision.

– Tack vare den nya tekniken fungerarbiblioteken som en ovärderlig kunskaps –och informationskälla, en service somexempelvis företag i regionen skullekunna dra stor nytta av. Eftersom de flestaföretag inte ser biblioteken som en resurskan vi hjälpa till genom att tydliggöra förföretag och organisationer att bibliotekenkan fungera som kompetenshöjare. Baragenom att använda de resurser som redanfinns skulle biblioteken kunna spela enbetydande roll i den regionalautvecklingen, menar Jonny Nilsson.

Det pågående samarbetsprojektet ABMsom går ut på att öka samverkan mellanbibliotek, arkiv och museer tycker deockså är viktigt att vidareutveckla.

– Som regionpolitiker får man etthelikopterperspektiv över hela kulturliveti regionen. Med gemensamma datasystemoch bildarkiv underlättar man förmänniskor att komma åt information,säger Conny Bränberg.

– Vårt uppdrag som regionpolitiker ärju i första hand att stötta Region-biblioteket och vi ska egentligen intelägga oss i bibliotekens verksamhet somju är kommunernas ansvar. Men eftersomRegionbiblioteket finns för att stötta ochinspirera biblioteken kan vi naturligtvisstyra verksamheten till viss del genom attta initiativ till och stötta olikasamarbetsprojekt.

– Jag tror exempelvis att bibliotekenskulle vinna mycket på att samarbetakring utställningar och föreläsningar.Biblioteken skulle genom att bjuda in

konstlivet, filmkonsten och musikenkunna utvecklas till en knutpunkt för helakulturlivet, säger Lars Nordström.

Bibliotekens betydelse för demokratinoch integrationsprocessen för invandrareär en aspekt som de också enas kring.Conny Bränberg, som bor i invandrartätaförorten Södra Ryd utanför Skövde, talarvarmt om folk- och skolbiblioteket där.

– Det är fantastiskt att se hurbibliotekets breda utbud används. Hitkommer människor med alla möjliganationaliteter för att läsa dagstidningar påsina egna hemspråk. Att möjliggöra förmänniskor som tvingats fly att hållakontakt mitt sina hemländer är en avbibliotekens meningsfulla uppgifter,menar han.

politik

Lars Nordström (s)

Jonny Nilsson (s)

9

En sen kväll på biblioteket

Biblioteken öppna från tidig morgon till sena kvällen, helst till23.00, och hela veckan lång. Fler mindre bibliotek så att allahar nära till sitt bibliotek. Små biblioteksfilialer runt om icitykärnan.En kulturpolitiker får drömma fritt. Hon heter Vivi-AnnNilsson, har älskat att läsa sedan hon var liten och tycker attbiblioteken är de viktigaste kulturinstitutionerna vi har.

– en politiker får drömma fritt

När jag påtalar att många bibliotekarierbeklagar sig över bibliotekens krympandebudget som omvandlar alla viktigaarbetsuppgifter till oöverstigliga kravsvarar de först avvärjande att det klagasinom alla sektorer och att biblioteken juegentligen inte är deras utankommunernas ansvar. Men sedan mjuknarde och lovar även bättring.

– Den senaste mandatperioden har vifaktiskt inte hunnit med biblioteken alls.Vi har gjort en allmän översyn överteatrarna, folkhögskolorna och skapat enny organisation för museerna. Menkommande mandatperiod står bibliotekenpå tur, lovar de.

Conny Bränberg (kd)

På Piccadilly Circus i London liggeren underbar bokhandel som äröppen nästan dygnet runt. När jag

besökte den ochstrosade mellan bokhyl-lorna en sen kväll tänktejag på hur bra det hadevarit om våra bibliotekhemma i Sverige hadekunnat vara öppna senakvällar. Jag tror mångaskulle uppskatta att ilugn och ro strosa blandbokhyllorna när dagensstress är över, sägerVivi-Ann Nilsson,kommunalråd (s).

– Jag fick drömmahelt fritt inte sant!? I såfall lägger jag till att degenerösa öppettidernaskulle gälla hela veckanlång. Det är ju trots allt på helgerna somfolk är lediga och har ork och möjlighetatt ta sig till biblioteken.

Jag berättar om den finskabibliotekschefen Maija Berndtsonsvisioner om citybibliotek. Vivi-AnnNilsson inspireras av hennes idéer attgöra biblioteken mer tillgängliga.

–Jag tycker att det låter som enfantastisk idé med mindre bibliotek icitykärnan. Tänk en biblioteksfilial iNordstan, man skulle nå massvis medmänniskor! Just genom att synas kan manbryta ned det eventuella motstånd motbibliotek och litteratur som finns.

Att vara visionär behöver inte betydaatt man måste tänka i helt nya banor. Vivi-Ann Nilsson blickar tillbaka och sätter

fingret på sådant somfungerade bra förr.

– Boksnurran ilunchrummet ärverkligen någontingman bordeåterupprätta. Denfungerade ju jätte bra.Via arbetsplatsbiblioteknår man mångamänniskor som kanskeannars inte skulle ta sigtill biblioteken.

Innan vi avslutar villVivi-Ann Nilsson passapå att även lyfta frambetydelsen av de lokalasmå biblioteken ochbokbussarna.

– För mig har böcker alltid varit ennödvändigthet för ett gott liv. Jag äruppvuxen omgiven av litteratur. Vi varåtta syskon och vi började tidigt gå tillbiblioteket för att låna böcker. Att hatillgång till ett eget lokalt bibliotek tyckerjag därför är värt väldigt mycket.

– Och vi får inte glömma bokbussarnasom är ett fantastisk exempel på hurbiblioteken kan nå ut till människor.Särskilt för de äldre är bokbussarnaenormt betydelsefulla. Om jag fårdrömma ännu lite mer önskar jag flerbokbussar!

10

enkäten

Så ser mitt drömbi

– Det ska vara ett jätte stort nöje att gåin på ett bibliotek. I mitt drömbibliotekfinns det plats att sitta och läsa mellanalla bokhyllorna. Eftersom jag nu ärpensionär önskar jag mig sköna fåtöljermed små bord brevid där jag kan lägga utde böcker som jag funderar på att låna.Nyinkomna böcker och författare skapresenteras ordentligt. Det räcker inte attbara lägga ut de nya böckerna på en hyllaför att man ska lockas att läsa dem.Hänger man inte med i litteraturen blirdet lätt hänt att man bara lånar deckareom man inte får lite hjälp att finna denriktiga litteraturen.

Nedersta hyllor är för övrigt enfullständigt vansinnig plats att ställaböcker på. Det är ju helt omöjligt, för allaåldrar, att bläddra bland böckerna somstår där.

– För att biblioteken ska vara levandebehövs evenemang kvällstid. Och detbehöver inte kosta skjortan. Det hade tillexempel varit jätte trevligt meddiktläsningskvällar. Då kan ju besökarnaläsa tillsammans och man behöver inteens ta dit författaren om det är för dyrt.En annan önskan är att det ska varaöppet jämt, särskilt på helgerna när folkär lediga.

Bibliotek ska vara ett ställe där mankan umgås utan att behöva prata. Baraatt sitta brevid andra som sitter tystförsjunkna i sina böcker är ett trevligtsätt för människor, som kanske kännersig ensamma, att få ha människoromkring sig på ett otvunget sätt.

Kerstin Wikmanbor i Lerum

Henrik Broschéförsamlingspedagogbor i Härryda

– Biblioteken borde satsa mer på atthänga med i den nya digitalautvecklingen. Jag besöker inte biblioteketsärskilt ofta men jag skulle gilla att få e-mail med information om nyinkomnaböcker och med lästips. Då skulle jag blilockad att låna och om jag dessutomkunde beställa böckerna genom att svarapå e-mail meddelandet hade det varittoppen.

Utvecklingen har ju gått framåt inom såmånga andra områden. Alla gör ju sinabank och postärenden hemifrån datorn.Det hade varit bra om man kunde fåbeställda böcker hemskickade. Eller ännubättre hämta hem dem digitalt via datorn.

11

– Jag tycker att biblioteken skulle satsapå att bli mer visuella, att helt enkeltsynliggöra den litteratur som finns på ettlockande sätt. Utställningar på olikateman tror jag skulle locka till läsning. Ianslutning till utställningen skullebiblioteket presentera den litteratur somfinns i ämnet. På detta sätt blir det lättareför besökarna att få en överblick över vadsom finns. Dessutom får biblioteket enmöjlighet att väcka ett intresse för vissaämnen och för viss litteratur. Man skulle även kunna gå ett steglängre och göra om de mindre bibliotekentill faktabibliotek. I stället för att varjebibliotek ska ha ett brett utbud av böckerskulle varje bibliotek kunna specialiserasig inom ett ämne. Då skulle manexempelvis kunna ha ett växtbibliotek, ettteknikbibliotek m.m.

Pao Duell 7 år,besöker Göteborgs stadsbibliotekoch biblioteket i Gamlestaden

– Det hade varit skönt om det fannshängmattor på bibioteket. Då kunde manligga och ha det skönt när man läste enbok. Och lite växter hade varit fint!

– Jag är mycket intresserad av stenardärför tycker jag att det skulle vara roligtom det fanns fler böcker om stenar somman kunde låna. Det hade också varit kulom biblioteket kunde göra en utställningoch visa stenar så man kunde lära sigännu mer.

– Jag har varit på nästan varendabibliotek i hela Göteborg för att leta efterbra böcker om stenar. Det finns inga förbarn så jag har fått låna vuxenböckeristället.

– Jag besöker inte biblioteket särskiltofta men spontant kan jag säga att jagtycker att miljön och inredningen ärväldigt viktig. Man skulle till exempelkunna måla väggarna i en varm färg ochskapa en mysig belysning. Ett bibliotekska vara inbjudande, det ska vara mysigtatt gå dit. Atmosfären ska varaavslappnad och personalen ska gärna hatid att hjälpa till.

– Det hade varit trevligt med skönafåtöljer där man kunde sitta i lugn och ro,gärna lite avsides, och försjunka i en bok.Det ska gärna även finnas ett mysigt caféi bibliotekets lokaler, eller i anslutning såatt man kan gå ifrån och dricka kaffe ochprata om man träffar på någon mankänner.

Jonas Nilssonprästbor i Kortedala

Sarah DuellUtställare och butiksinnehavare iMajorna

bliotek ut!

12

reportaget

Broar byggs med ord

Nästan varenda dag besöker de biblioteket. Inte för att låna böcker. Det ärdatorerna som lockar, internet som möjliggör en kontakt med hemlandet ochen ingång till det svenska samhället. Rabia Kerim och Hassan Kianovsh är tvåav många invandrade kortedala- och gamlestadsbor som varje dag besökerbiblioteket för att skicka e-post meddelanden och läsa dagstidningar på sinahemspråk på nätet. De är en del av det nya integrationsprojektet Ordbronvars mål är att bygga upp en nätportal för invandrargrupper.

Många människor, särskilt arbetslösa och socialbidrags-

tagare, har inte råd att ha endator hemma.Biblioteketspelar därför enavgörande rollföruppbyggandetavinformations-samhället. Urdemokratisksynpunkt är deten rättighet attha tillgång tillinternet, menarHassanKianovsh, somsjälv använder bibliotekets dator nästanvarje dag. Tack vare tillgången till deniranska nyhetsbyråns webplats gooya.comkan han följa med med vad som händer isitt forna hemland och via nätet även

hålla kontakt med vänner och släktvärlden över.Det huvudsakliga syftet med projektet

Ordbron är attbiblioteken,genom attbättretillgodoseinvandrar-gruppersönskemål ochbehov, skaskynda påintegrations-processen.– Vårt mål äratt allamänniskor,oberoende av

bakgrund och språk, ska känna attbiblioteket är till för dem, berättar BarbroFalck, bibliotekarie som ansvarar förOrdbron på Kortedala biblioteket.

Trots att projektet fortfarande är i sinlinda har man i Kortedala redan lyckatsuppnå en del av sitt mål.

– Vi har fått ett fantastisk gensvar påvåra data- och internet kurser som vihåller på en mängd olika språk. Samtligakurser sedan starten i september har varitfulltecknade, berättar Leif Larsson,biblioteksassistent.

Att biblioteket lyckats nå ut till deolika invandrargrupper, som tillsammansutgör närmare 50 procent av befolkningeni Kortedala och Gamlestaden, är ingenslump.

– Invandrare har varit en naturlig delav befolkningen ända sedan 50-talet ochintegrationsarbete är inget nytt för oss.Däremot har vi i och med det härprojektet satsat mer på uppsökandeverksamhet, berättar Leif Larsson.

Genom att informera om bibliotekensdata- och internetkurser via iranskaradion, den egna hemsidan, kontaktermed vuxenutbildningar, kvinno-folkhögskolan, SFI (svenska för

-en vision blir verklighet på Kortedala och Gamlestadens bibliotek

13

invandrare), och samtligainvandrarföreningar, har de lyckats nåmånga människor som inte tidigarebesökt biblioteket.

– Det blev ett fantastiskt möte när engrupp somaliska kvinnor frånkvinnofolkhögskolan nyligen kom påbesök till oss. Många av kvinnorna hadealdrig tidigare varit på ett bibliotek ochdet var härligt att se hur nyfikna ochintresserade de blev av att ta del av det vihar att erbjuda, berättar Barbro Falck.

Hon förtydligar dock att projektetOrdbron inte går ut på att erbjudainvandrargrupper färdiga koncept.

– Tanken med Ordbron är attbiblioteket i samarbete medinvandrargrupperna ska skapa en

nätportal som tillgodoser de olikainvandrargruppernas behov, berättar hon.Problemet med internet är ju att det ärsvårt att veta var man ska leta efter deninformation man söker. Via tips ochönskemål kan vi tillsammans bygga uppen välfungerande nätportal.

Länkar till hemlandet är inte det som iförsta hand efterfrågas. Många saknarkunskaper om hur det svenska samhälletfungerar och vill ha information omkommunen, myndigheter, sjukhus ochskolor på sitt eget språk eller på lättsvenska.

– De som har svårt att prata och förståsvenska värjer sig för att ta kontakt medmyndigheter. För dem är biblioteket imånga fall räddningen. De vågar vända

Ordbron/fakta

sig till oss eftersom vi inte är enmyndighet men ändå kan hjälpa dem medden information de behöver, förklararLeif Larsson.

Rabia Kerim bokar en dator påbiblioteket varje dag. Hon surfar på nätetför att läsa arabiska tidskrifter och letaefter medicinsk information. Hon blirglatt överraskad när Leif Larsson visarhenne bibliotekets länklista över arabiskatidningar.

– Det är inte alltid så lätt att hitta detman söker på nätet. Jag visste till exempelinte att det gick att få tag på informationom sjukdomar och svenska sjukhus vianätet, säger Rabia Kerim, glad över detstora utbudet av länkar påKortedalabibliotekets egen hemsida.

Ordbron är ett kulturrådsstöttprojekt - där Kortedala är en avtre deltagande pilotbibliotek -framtaget gemensamt medSkåne, Halland och VG-regioneni syfte att pröva ny teknik iintegrationsabetet och geservice till invandrare.

14

Webboteket

nytt på gång

Att vara en databas på ett folkbibliotek kan nog ibland te sigsom en tillvaro likt det osynliga barnets i Tove Janssons saga.Ingen ser en, ingen rör en. Hur lockar vi i likhet medMuminmamman fram och synliggör det osynliga i biblioteket?Hur finner en skatt sin upptäckare? Ritar en karta som lockartill sökning? Lockar om ljuva stunder och kunskapens rikedom?

– synliggör det osynliga biblioteket

Hur utformar folkbiblioteket sinanättjänster på bästa sätt? Hurutformas informationen om

tjänsterna? Hur tillgängliggör ochsynliggör folkbiblioteket det som finnsmen inte syns i bibliotekslokalen? Hur ärfolkbiblioteket öppet för användare somklockan halv tio på kvällen kommer på attde behöver hjälp med sin informations-försörjning? Hur stimulerar folk-biblioteket till vidare studier i en bygddär utbildningsnivån är låg? Kan e-böckerstimulera till ökad läsning bland män ochpojkar?

Frågorna var många och svaren få närMariestads stadsbibliotek valde attvidareutveckla den studiestödjandeverksamheten. Regeringens satsning påuppbyggnad av infrastruktur för vuxnaslärande gav landets kommuner medel attfördela mellan olika institutioner.Mariestads stadsbibliotek ansökte om ocherhöll medel vid kommunens fördelningav statsbidraget.

Dessa medel gav möjlighet attförverkliga idéer som grott under enlängre tid.

Biblioteket beslöt att utföraförstärkningar på två plan, dels detfysiska, dels det digitala. På det fysiskaplanet innebar det en satsning på blandannat teknik som saknats såsom bärbardator och dataprojektor. Även studiebordoch fler datorer köptes in. På det digitalaplanet innebar det en utveckling av dengemensamma studieportalen förMariestad, Töreboda och Gullspång somredan fanns.

I början av maj startade arbetet med attutforma en vision och därpå en krav-specifikation på det som senare skulle fånamnet Webboteket. Kraven var blandannat en enkel, renodlad och inbjudandewebbplats.I början av november stodWebboteket klart.

Webboteket är det digitala rummet för trefolkbibliotek:• ett digitalt rum utformat utifrån den

informationssökandes behov.• ett digitalt rum som sammanför,

informerar om och tillgängliggörbibliotekens nättjänster.

• ett digitalt rum som informerar och

stimulerar användaren att aktivt ta delav ett modernt biblioteks resurser förinformationsförsörjning.

Webboteket är en pedagogisk resurs.Den kommer att användas vidanvändarundervisning för grupper och förenskilda. Även i det dagliga arbetet iinformationsdisken är den ett stöd för ettpedagogiskt arbetssätt. Webboteket ärtänkt som en första utgångspunkt vidinformationssökning. Webbplatsen harmedvetet ett begränsat antal länkar.Styrkan ligger i stället på urvalet ochbeskrivningar av funktion och innehåll.

Inget som beskriver de fysiskabiblioteken är med. Allt om öppettider,personal, Boken kommer m.m. finns på deolika bibliotekens respektive hemsida.Webboteket är Mariestads stadsbiblioteksförsök att likt Muminmamman uppmanatill synlighet, ett försök att skapa enskattkarta som lockar till sökning.Tiden får visa om det blir så.

Helena JannertMariestads stadsbibliotek

15

www.webboteket.mariestad.se

– svårt att se trädet för all skog

Hur är webboteket tänkt att användas?– Webboteket är tänkt att fungera som

en introduktion till hur man kan få tag påinformation och komma med tips på varman kan leta. Det svåra med att sökainformation är ju inte att det råder brist påinformation utan snarare att det finns såoerhört mycket information att det blirsvårt ”att se trädet för all skog”. För attunderlätta för besökarna har vi därför valtatt endast presentera ett begränsat antallänkar, som i praktiken räcker väldigtlångt för de flesta. Dessutom ärwebbsidan väldigt enkelt uppbyggd. Detingår inga flashiga finesser, utan vi harmedvetet valt att göra den så ren och lugnsom möjligt med målet att den ska varalätt att använda.

Vilken målgrupp vänder ni er till medWebboteket?

– Till alla som söker information. Idagens samhälle har de flesta människorstort behov av information. Det gäller intebara studerande utan det ställs krav påmånga, genom hela deras arbetsliv, att deska vidareutbilda sig. Där har biblioteketen viktig uppgift och man kan sewebboteket som ett sätt att marknadsförabibliotekets informationstjänster till dessagrupper.

Webboteket har varit i gång sedannovember. Har ni hunnit få någotgensvar?

– Vi har fått många positiva reaktionerfrån dem som brukar besöka biblioteken isyfte att söka information. De är glada åtatt det blivit betydligt lättare att självsöka vilket är ett bra betyg eftersomsjälva grundtanken med Webboteket ärjust att vara en hjälp till självhjälp.Studerande är en grupp som vi trorkommer få stor nytta av Webboteket och ijanuari går vi ut och informerar allaskolor om hur de kan använda sig avbibliotekets tjänster.

Webboteket ska fungera som hjälp till självhjälp hoppas Helena Jannert

16

nybygge

När det nya centrumhuset i Färgelanda står färdigt hösten 2003 kommer biblioteket troligtvis fåmånga fler besökare.Antingen man ska till försäkringskassan, arbetsförmedlingen, turistbyrån, medborgarkontoret,polisen eller konsthallen måste man nämligen passera biblioteket.– Bibliotekets disk kommer att finnas i centrumhusets ingång. Med glasväggar och en dörr påglänt hoppas vi locka folk att slinka in en stund, säger Birgitta Mohtén Andersson,bibliotekschef.

Kulturell träffpunkt mitt i smeten– det nya biblioteket i Färgelanda blir ännu mer tillgängligt

Idén om att skapa ett centrumhus harstötts och blötts av Färgelandaslokalpolitiker i flera år. Tanken att

samla allt under ett tak har varit lockandeför många inblandade.

– Vi har länge velat ha större lokaleroch dessutom har många politiker ochandra önskat ha ett medborgarkontor ianslutning till biblioteket, berättarBirgitta Mohtén Andersson.

Önskan går nu i uppfyllelse. I det nyacentrumhuset kommer biblioteket ochmedborgarkontoret att ligga intillvarandra och även att dela på en storcirkelformad disk alldeles vidcentrumhusets ingång.

Biblioteket i Färgelanda har alltid varitvälbesökt. En av orsakerna till att det ären ständig ström av människor året om äratt biblioteket sköter biljettförsäljningentill större evenemang. Turistbyrån harockså haft sitt kontor i biblioteketslokaler vilket inneburit många besök ävensommartid.

– Biblioteket har fungerat som enoffentlig lokal under alla år. Nu närmedborgarkontoret blir som en del avbiblioteket kommer vi att få ännu flerbesökande, säger Birgitta MohténAndersson.

Att mycket folk dagligen kommer attvistas i centrumhuset är ett faktum medtanke på allt som kommer att rymmas där.Men kommer ett besök på biblioteket bliett vardagligt ärende bland andra?

– Jag tror att vi kommer att få mångafler impulsbesök tack vare att biblioteketligger mitt i smeten. Antingen man skahämta en blankett om bygglov, lämna inen ansökan om daghemsplats, göra ettärende på försäkringskassan ellerarbetsförmedlingen, se en utställning påkonsthallen eller bara köpa något ipressbyrån så kommer man att passerabiblioteket.

Birgitta Mohtén Andersson har enförhoppning om att det nya biblioteketäven ska fungera som en kulturellträffpunkt.

– Redan idag används ju biblioteketslokaler av en del kulturföreningar förolika evenemang. Men biblioteket skulleockså kunna användas för att knytasamman olika grupper och skapa engemensam plattform för musik, litteratur,film och konstlivet. Genom att dela påkostnaderna, som vi gör i nuvarandekulturgrupp, kan vi ordna spännandeevenemang också i konsthallen.

I samband med att biblioteket får nyalokaler blir även inredningen annorlunda.Bland annat blir det ett störreutställningsrum, en ungdomshörna medmyssoffa, fler läsplatser, fler datorer, ettrum för släktforskning och etttidningsrum med chattdator.

– Vår förhoppning är att pressbyrånska ligga intill biblioteket. Det skulle bliriktigt trevligt. Då skulle man till exempelkunna köpa sig en kopp kaffe där och taden med sig in i bibliotekets tidningsrum.Om man inte känner för att läsa kan manlåna en av våra nyinköpta bärbara cd -spelare och luta sig tillbaka och lyssna påmusik, säger Birgitta Mohtén Andersson.

17

Illustration: Oskar Ferm

18

En drömmare och realistFinns det ingen skola? Då startar jag en. Finns det inga böcker? Då skriver jag egna.Vill ingen ge ut dem? Då gör jag det själv.Drömmarna har blivit verklighet för den sydafrikanska författaren Patricia SchonsteinPinnock.Med sin första vuxenroman, Skyline, kom hon till bokmässan i Göteborg.

författarporträttet

Det började på 80-talet. Från sitttjusiga hus med utsikt över enkåkstad i Grahamstown kunde

hon se militärtruckar/fordon köra in igränderna, kasta tårgasbomber och slita utmänniskor från sina hem. PatriciaSchonstein Pinnock, själv mamma till enliten son och en dotter, kände oro infördet våld barnen i kåkstaden tvingadesleva i.–... så jag hyrde ett stort hus med enfantastisk trädgård och startade enförskola. Nyckelorden var fred, icke-våldoch icke-rasism. Jag ville lära barnen attta vara på jorden och berika sig av musikoch konst. Och, betonar Patricia,introducera dem till berättelser. Lätt framåtlutad med rak rygg berättarPatricia Schonstein Pinnock om hurapartheid har format hennes liv ochförfattarskap. Hotell-lobbyns muzak ochväldiga skinnfåtöljer i kombination medPatricias leende och milda röst, gör att jagi stunden inte riktigt fattar hur radikalthon tacklat de situationer hon levt i. Detinser jag inte förrän jag senare skriver utintervjun. Och kanske är det därför

Patricia under vårt möte då och då skjuterin ett litet uppmanande ”you see?”.

– Över natten hade skolan fyllts medbarn av alla färger. Det var en fantastisktid. Vi var jämt ute i trädgården och lärdeoss känna igen fåglar och växter...

Eftersom svarta och färgade inte tillätsbesöka biblioteken gick Patricia dit för attlåna. Men alla barnböcker hade blickenmot Europa och handlade om vita barn.

– You see? Jag insåg vad människorgick miste om. Jag såg aldrig en bokhemma hos de svarta och jag undrade hurde kunde veta något över huvud taget omandra människor och om länderna somfanns bortom bergen...

Den självlärda lärarinnan börjadeskriva egna barnböcker som utspelade sigi Afrika. I huvudrollen fanns barn somlånade namn från Patricias elever. Succénvar omedelbar. Andra lärare på andraskolor ville också använda hennesberättelser, sånger och dikter, så Patriciaplockade med sig sina manus och gick tillbokförlagen. Men ingen ville ge ut dem.

– De trodde inte att någon skulle viljaköpa böcker som handlade om svarta.

Återigen gjorde Patricia det för hennesjälvklara – att agera på egen hand. På sitteget bokförlag har hon sedan dess givit utegna barnböcker på samma ideologiskagrunder som hon byggde skolan - Afrikastår i fokus och icke-våld och icke-rasismpräglar budskapen i böckerna. Medsamma Robin Hood-finansiering som påskolan låter hon de som har pengar betalalite mer för böckerna så att de som intehar råd också kan få. Överskottet avbokförsäljningen går till en fond, som göratt en tredjedel av utgåvan kan skänkasbort. På detta sätt har 6000 ex avbarnböckerna hittills spridits överSydafrika.

Patricia berättar om ett tillfälle när enideell organisation skulle hjälpa till attdistribuera böckerna till gatubarn.Patricia hörde att en 18-årig pojke, somegentligen var för gammal, hade kommitöver en av barnböckerna och vägratlämna tillbaka den.

– Han hade aldrig ägt en bok. Detberörde mig oerhört starkt. Dels insåg jagvikten av att äga sin egen bok, men ocksåatt det aldrig är för sent att börja läsa. Dubörjar på den nivå du befinner dig oavsett

”Om du drömmer om att bli läkareoch läser en bok om en läkare somdu kan identifiera dig med... varförkan då inte den drömmen levavidare efter läsandet och hända iverkligheten?”

19

hur gammal du är, och så tar du dig vidaredärifrån...

Idag finns, till skillnad från underapartheid, skolböcker för de flesta barn iSydafrika, men för de fattiga är fiktivaberättelser fortfarande en bristvara. Någotsom oroar Patricia djupt.

– Identifikation är en stor drivkraft tillförändring. Om du drömmer om att bliläkare och läser en bok om en läkare somdu kan identifiera dig med... varför kan dåinte den drömmen leva vidare efterläsandet och hända i verkligheten? Ellerom någon läser Skyline och ser hur minkaraktär lyckas resa sig ur sin situationoch vända den till en personlig seger... ja,då kan man förstå och känna att det ärmöjligt.

Patricias nya dröm är att skapabokklubbar för fattiga barn. Och det låtersom att drömmen redan är på god väg att

bli verklighet. Idéen är välutvecklad.Varje barn måste komma på fyra möteninnan de får sin bok. Under första mötetska de få boken uppläst för sig, sedansjälva berätta om den för att slutligenmåla och göra rollspel utifrån berättelsen.Först därefter får barnen ta med sig bokenhem.

– På så sätt kommer de vara så inne iboken att de själva kan berätta den förandra barn och släktingar i kvarteret. Påså sätt kommer böckerna spridas och dekommer vid 12 års ålder att vara läsandemänniskor. You see?

Patricia ler övertygande, och svararinnan jag hinner fråga:

– Min största skicklighet i livet är attjag lärde mig läsa. Det är därför jag ärförfattare.

Men är det böckerna du läst som gettdig styrkan att göra allt annat du har gjort,undrar jag.

Patricia tar en klunk vatten och sägerleende och allvarligt:

– Om du väl har lärt dig läsa har dunyckeln till allt... Det är väldigt stärkandeatt läsa. Sedan har jag lärt mig av livet.Antingen sätter du dig ner och blirdeprimerad, eller så bearbetar du det somhänder, försöker förstå varför och lär dignågot av det. Jag tror att du kan vändaalla negativa upplevelser till något gott.Min tonårstid gav mig kunskap till attkunna skriva Skyline. Och apartheid harstyrkt mig. Vi var på randen tillinbördeskrig. Vi var väldigt väldigt näramen vi lyckades avstyra det. I ställethämtade vi något gott ur den storaondskan. Idag ser man svarta och vita gåarm i arm. Det är så vackert. Självklartfinns det många problem i Sydafrika –ekonomin och våldet och korruptionen,men jag ser människor försöka. När vårabarn växer upp kommer det bli vackert.

Sara Hultman frilansjournalist

”Jag vill se en sagobok sticka upp ur bakfickan på tiggarbarnen.”Den sydafrikanska författaren Patricia Schonstein Pinnockberättar på bokmässan om hur läsande kan hela barn.

Fakta/Skylineav Patricia Schonstein Pinnockövers: Roy IsakssonBokförlaget Tranan

Tonårsflickan Mossie och hennesstorasyster lever ett tilltufsat liv iKapstaden. Övergivna avföräldrarna söker de sig ut ochmöter grannar som kommit frånandra hörn i Afrika, kantstöttasjälar som försökt lämna krig,fattigdom och fördomar bakomsig.I mötet med dessa människortecknas en både förtvivlad ochhoppfull bild av Sydafrika efterapartheid. Skyline, som justkommit ut på svenska, har redanfått fina recensioner i svenskdagspress och förra åretnominerades den till detprestigefulla romanpriset avSunday Times i Sydafrika.

20

gästkrönikan

Jag visste inte om jag skulle skrattaeller gråta när jag återsåg mitt försöktill namnteckning på

Försäkringskassans avi. Man kunde tolkaden första bokstaven som ett ”M”, mendär upphörde alla likheter med mittdopnamn. Det såg mest ut som ensicksacksöm, placerad på ettslumpvis utvalt ställe påpapperslappen.

”Eh, det hade nog inte gått att fåut några pengar på den där”,konstaterade min man, som hadevalt att betala räkningar med andramedel tills jag blev frisk nog attskriva mitt namn.

I grund och botten var dettaförstås ingen rolig historia. Jaghade drabbats av en svårhavandeskapsförgiftning som hadeslagit ut mina njurar. Innandialysbehandlingen började geresultat, hann vätska och giftersamlas i min kropp och göra migväldigt sjuk. Det värsta var inte attbli sängliggande eller att tappaaptiten eller för den delen att varakopplad till en dialysapparat viakanyler i halsen där mitt blod fulltsynligt passerade ut och in (endetalj som kanske var jobbigast förde som kom och hälsade på). Detvärsta var synrubbningarna.

Under några omtöcknade dagar hadesköterskor och läkare näsorna i pannanoch visarna på den stora väggklockan varkrokiga. Det kändes ungefär som att hahängt med Alice till underlandet. Läsa vardet förstås inte tal om. Inte skriva heller,visade det sig när jag skulle undertecknaFörsäkringskassans avi.

Efter ett plasmabyte och nio dygn idialys fungerade njurarna igen. Men jubättre jag kände mig, desto mer orkadejag oroa mig för min dåliga syn. Jag

Ahaupplevelse på avdelning 315

formulerade tanken: ”Jag kommer aldrigmer att kunna jobba”, och bestämde migför att så hemskt fick det inte vara.

Och det var det tack och lov inte heller.Klockans visare rätade ut sig, jag kunde

läsa rubrikerna i en damtidning och dekubistiska Picassokaraktärerna byttes utmot människor med näsan mitt i ansiktetoch ingen annanstans.

En dag kunde jag själv gå (hasa) tillmatsalen på BB och äta (peta i maten på)min matbricka i stället för att få deninburen på rummet. Där, i en hylla intillmatsalen, hittade jag en rad medbiblioteksböcker. Jag bläddrade blanddem och hittade Melissa Banks”Flickornas handbok för jakt och fiske”

som jag hört talas om men inte läst. Jagkände att jag verkligen ville läsa den ochinsåg plötsligt att det var just därför denboken stod här: Herregud, det är det härsom är sjukhusbiblioteket!

Jag visste förstås att det fannsbibliotek på sjukhus, och tyckteallmänt att det var en bra serviceför de människor som vistas där,det vill säga en ansiktslös skaraganska ålderstigna individer somhade föga, för att inte sägaabsolut ingenting, gemensamtmed min egen kärnfriska person.Jag tänker inte gå så långt att jaghävdar att en högre makt slogmig med sjukdom bara för att jagskulle inse det fantastiska ochoumbärliga i ett fungerande ochvälsorterat sjukhusbibliotek, inteens för att det skulle passa bra ini den här krönikan. Men ändå.

Jag tog med mig boken in pårummet. Mina ögon vandradelängs ord och rader utan att slira,de blinda fläckarna var borta, jagförstod allting som stod där ochläste hela dagen. För förstagången på flera veckor kände jagmig någorlunda som mig själv,och kanske är det den känslansom är början på att bli frisk.

Marit Kapla, frilansjournalist

21

en av oss

Ny sökportal ökar medieutbudet – en stor satsning på digital utveckling för södra Sveriges bibliotek påbörjas

en av oss /Örjan Hellström

Jobbar med: Regionbiblioteket VästraGötalands webbplats, utveckling avdigitala tjänster i biblioteksvärlden.Nyanställd sedan november 2002.Gjort tidigare: jobbat iinternetbranschen som innehållsansvarigför webb- och multimediaprojekt samtsom redaktionsarkivarie på en mängdolika dagstidningarFamilj: Fru och två döttrar Lisa 4 år,Bim 1,5 årBor: i MajornaTycker om: film och vinterbadVill: att min bil går igenom besikt-ningen, att Regionbibliotekets hemsidablir ännu bättre

Det är ett väldigt spännandeprojekt. Med hjälp av den allrasenaste digitala tekniken ska det

bli möjligt att söka i samtliga av södraSveriges bibliotekskataloger, databaser,länkkataloger och sökmotorer samtidigt,berättar Örjan Hellström.

Informationsportalen ska äveninnehålla gemensammautbildningsresurser och kursutbud,servicesidor och nyhetssidor föromvärldsbevakning.

För kommun- och skolbiblioteken skadet bli möjligt att göra en samtidigintegrerad sökning i allainformationsresurser. Biblioteken skaoberoende av sitt lokalabiblioteksdatasystem kunna gruppera ochkonfigurera information i systemet. Måletär att sökportalen ska vara lätt attanvända.

– Syftet med SIM är att underlätta förde enskilda biblioteken. Utöver att detblir enklare att hitta information blirsökningen också betydligt effektivare.

En sökportal av den här typen har inteprövats i Sverige tidigare. Bibliotek iU.S.A, Danmark och Tyskland har gjortlyckade satsningar med hjälp av liknandeteknik som nu ska användas i SIM –projektet.

Örjan Hellström hann knappt börja sitt nya jobbpå Regionbiblioteket innan han blev indragen i detstora digitala utvecklingsprojektet SIM. Projektetsom har som mål att skapa en ny struktur förinformation- och medieförsörjningen i södraSverige är i startgroparna. Örjan Hellström som ärnyanställd som webbredaktör och konsulent medinriktning på digitala tjänster blir kontaktman förprojektet i Västra Götaland.

Utöver effektivare ochsnabbare informationssökningär ett annat mål med SIM attpå sikt skapa friare fjärrlån.Kommunbiblioteken kommeratt kunna vända sig direkt tilldet länsbibliotek som har denbok de söker istället för somidag gå via sitt egetlänsbibliotek.

– Med den nya tekniken skakommunikationen förbättrasoch förenklas för att underlättafjärrlåneverksamheten. Men precis somidag kommer kommunbiblioteken ävenfortsättningsvis att ta ställning till att köpain litteratur som efterfrågas, säger ÖrjanHellström.

En tanke är också att projektet ska föramed sig ett ökat samarbete mellanlänsbiblioteken och skol- ochkommunbiblioteken i fråga omutbildningar.

– I framtiden kommer vi att kunnaerbjuda bibliotekarierna bättrefortbildning, såväl webbaseradeutbildningar som andra utbildningar pådistans, berättar Örjan Hellström.

22

Att berätta för barn– hur gör man?

I Skara har det varit pedagogiskt kafémed berättandets möjligheter somtema. Ansvariga för arrangemanget var

Skaras barnbibliotekarie tillsammans medbarn- och skolförvaltningensutvecklingsledare ochgymnasiebibliotekarie.

Till vår hjälp hade vi skådespelerskanBritta Andersson som har ägnat mycketarbete åt att dramatisera berättelser förbarn och vuxna. Vi delade uppprogrammet på tre tillfällen. Först fickalla 10-åringar klassvis upplevaberättarföreställningen Takebarn. Vidandra tillfället fick anställda inombarnomsorgen och grundskolan ta del avberättarföreställningen Historien omfarmor och världen. Träffen medanställda avslutades med att manuppgiften att berätta någonting vid valfritttillfälle på sin arbetsplats bland barn. Vidtredje tillfället sammanfattade deltagarnatillsammans med Britta Andersson huruppgiften hade fungerat. Som final fickdeltagarna värdefulla råd om hur manpraktiskt går till väga för att göra enberättelse så äkta och trevlig som möjligt.

Tack vare ett bidraget på 12.000 frånStiftelsen BF: s stipendiefond till GretaLinders minne hade vi möjlighet attgenomföra den här i flera delar. Totalakostnaden för arrangemanget var 16.400och det överskjutande beloppet deladesmellan barnbibliotekets och barn- ochskolförvaltningen konton.

I vår ansökan angav vi följande syftemed arrangemanget:

1. Se läsning av sagor ochberättelser som en metod i sittarbete

2. Väcka lusten och intresset förböcker

3. Att tillsammans med folk-biblioteket utveckla utbudoch service till kommunensbarn

Vi rekommenderar verkligen att ha justberättandet som tema på föreläsning ellerstudiedag. Vi fick mycket positivareaktioner efter de olika träffarna ochframför allt

var man förundrad över hur fångade10-åringarna hade blivit av sinföreställning.

Ett vanligt uttalande från medverkandebarn ”Får vi gå hit igen?”

I utvärderingen tillsammans medberörda lärare fick vi många positivareaktioner

och man uppskattade särskilt att vihade valt berättarmiljön med stor omsorg.

Barn med koncentrationssvårigheteroch som på annat sätt har svårt att finnastillhet och lyssna hade verkligen tagit tillsig föreställningen

Efter våra tre tillfällen väcktes detröster bland deltagarna att ” det här skullevi vilja ha för alla på vårt arbete ochgärna en heldag.!”

Sådana uttalanden gör att det kännstacksamt att vara arrangör!

Karin Cronholt och Britt Viktorsson

insidan

Vad är det som gör att man kan fånga sin publik närman berättar?Hur ska man få berättandet som en naturlig del i sinverksamhet?Att berätta eller läsa ur en bok, vad är skillnaden?

sista ordet...

Vision och verklighet. Temat förårets sista och mitt förstanummer av Framsidan kom jag

fram till när jag satt och lyssnade på enföreläsning på årets Bok- ochbiblioteksmässa. Det var MaijaBerndtson, bibliotekschef för Helsingforsstadsbibliotek, som delade mig sig av sinatankar.

Hon var lika sprudlande av energi somfull av visioner. Jag måste erkänna att jagfaktiskt till en början blev lite förvånadöver att det fanns så många spännandeidéer om bibliotekens framtid. Väl igångmed mitt första nummer av tidskriftenförstod jag dock att Maija Berndtson intevar något undantag utan jag blev glattöverraskad av att stöta på stortengagemang och många visioner vart jagän vände mig.

Min ambition är att Framsidan skaengagera. Jag hoppas att den ska inspireratill diskussion. Men för att skapa en grundför en givande dialog som rörbibliotekens roll i samhället behöver jaghjälp från Er. Det är ju Ni som vet vilkafrågor som är mest angelägna att ta upp.Maila eller ring! Jag finns på plats varjetorsdag och fredag.

Ann-Charlotte Hammarén redaktör

Nils Olsson Ebba

konsumtion

Med nyutkomna ”Konsumtion” fortsätter konst- ochkulturtidskriften Presens serien temanummer. Här blandasreklam med satir, ironi - och allvar. I konsumtionsnumretförekommer försökskaninerna Emma och Nils, en Shop-O-Holic, Jannike Åhlund (filmslukande chef för GöteborgFilm Festival), utdrag ur böckerna ”Min förstaShoppingbok” av Judith Wilske/André Erlan ochaktuellaromanen ”Plattform” av Michel Houellebecq. Bland mycketannat...

När andra konst- och kulturtidskrifter introducerarnyheter, arbetar med akademisk- analys, ringar in ochplacerar företeelser på kartan åt läsaren, då tittar Presens.Nyfiket, med en indirekt uppmaning: reagera (eller gör detinte). Skillnaden är fundamental. Genom att undvikakategorier vill Presens förhålla sig skeptisk till samhälletsoch kulturfältets konventioner. Därför blir det viktigt att inteväja för det politiskt inkorrekta och att samtidigt balanseramellan det så kallade ”höga” och ”låga”. Man skulle kunnasäga att Presens vill skapa största möjliga(o)bekvämlighet för läsaren som tvingas (om)formulera sigi en pågående perceptionsprocess.

Beställ ett provnummer eller en prenumeration.Introduk-tionspris: Institutioner 250 kr. Privatpersoner 200 kr.

Tidskriften PresensPostgiro: 607 54 11 -6E-post: presens@natverkstan.net

annons

24