Dennis HermanssonFredrik Karlsson

IB1

Samhällskritik i Madame Bovary

I Madame Bovary är kritiken mot det dåtida franska samhället en viktig del. Gustave Flaubert ville inte bara berätta historien om den demoraliserade Emma som med sin vanföreställning om lyckan och äktenskapet till slut dör. Som alla andra hade Flaubert åsikter om samhället han levde i, och fastän han beskriver allt väldigt objektivt i romanen är vissa av hans synpunkter ganska lätt att sluta sig till. Några av Flauberts kritiska uppfattningar om det sena artonhundratalets franska samhälle, som han skickligt framför, är: kyrkans oförmåga att hjälpa folket, äktenskapets och samhällets inverkan på kvinnan, hur samhället uppmuntrar själviskhet och girighet, och vad han ansåg vara negativt hos den nya borgarklassen.

När Emma söker religiösa svar på sin depression genom att gå till abboten visar han sig vara för självupptagen och profan för att kunna hjälpa henne. När hon säger att hon lider missförstår han och tror att hon syftar på hettan. Detta utspelas på sidan 121 där abboten svarar ”Det gör sannerligen jag också. Det är alldeles märkvärdigt vad vårluften suger …” då Emma säger att hon lider. Flaubert säger inte rakt ut hur han uppfattar kyrkan, utan han använder sig av ironi och satir för att låta läsaren själv dra slutsatsen.

Utan äktenskap är kvinnan ingenting och med det är hon hämmad och instängd, och som följd blir hon olycklig. Detta är något som Flaubert lyfter fram.

När de ska flytta till Yonville kastar Emma bröllopskransen i elden (s. 75) – detta kan tolkas som en symbol för hennes missbelåtenhet. Det är med sådana här ofta förekommande symboler som Flaubert utan att behöva beskriva tankar ger läsaren en bra uppfattning om hur personer känner sig. Anledningen till att han skriver på detta sätt är att personerna inte själva kan sätta ord på sina känslor och därför substitueras känslorna med symboler.

Emma säger att hon önskar att sitt barn är en pojke, så att han kan få det livet hon – delvis på grund av samhället – inte fick. Detta indikerar att Flaubert var medveten om kvinnans underlägsenhet, och att han framhäver detta kan tyda på att han hade feministiska åsikter. Ytterligare ett exempel på Flauberts ironi är när Emmas avkomma istället för att bli en fri man blir en slavisk bomullsarbetare.

En annan sak som Flaubert ville lyfta fram var att giriga och själviska personer ofta klarar sig bättre. Homais och Lheureux är två exempel på detta. Homais är bara Charles vän för att han ska vinna på det ekonomiskt och för att inte komma i trassel med myndigheterna p.g.a. sin olagliga läkekonstutövning. Homais manar Charles att operera klumpfoten som han vet att Charles kommer att misslyckas med, och hans motiv för detta är att han då får kundkretsen för sig själv. I sista meningen får han hederslegionen. Detta påminner oss om hur vridet samhället är.

Lheureux är självisk, kallsinnig och falsk och bryr sig bara om att tjäna pengar på Emma, inte vad han gör mot henne. Han är trots allt en av huvudorsakerna till Emmas undergång.

Flaubert ville poängtera medelklassens framväxt och säga sin mening om dem. Ett exempel på detta är hur han beskriver Binet, en man som har den enformiga hobbyn att tillverka servettringar. Flaubert nämner inget om meningslösheten i detta, men vi kan själva dra slutsatsen eftersom ingen kan behöva så många för eget bruk. När man som läsare dragit den slutsatsen förstår man att Flaubert är ironisk och framställer medelklassens sysselsättning som fåfänglig och tjatig.

Dennis HermanssonFredrik Karlsson

IB1

På sidan 44 står det: ”I stället för att följa med under mässan betraktade hon bönbokens fromma vinjetter i azurblå ramar, och hon fylldes av kärlek till det borttappade fåret …” Detta visar på Emmas, och borgarklassen i allmänhets, konstgjorda religiositet. Detta är satiriskt mot borgarklassen, som gör en stor grej av att gå i kyrkan men inte besitter någon större fromhet.

Sammanfattningsvis kan sägas att Flaubert hade många åsikter om samhället, och i denna roman tar han tillfället att uttrycka dessa idéer. De själviska och torra går det ofta bättre för än de intensiva som bryr sig om andra, vilket beror på att samhället uppmuntrar detta. För att få fram de negativa aspekterna av samhället använder Flaubert ironi och satir, och låter alltid läsaren själv dra slutsatserna istället för att rakt ut framföra sin kritik mot samhället.