5 Folk Festival i Kungsan!

É Romani GlindaDen romska spegeln

Nr 4 2016• juli - augusti pris 90 kronor

Sommaren börjar lida mot sitt slut och det är dags att sjösät-ta hösten första nummer. Inledningsvis rådde det sedvanlignyhetstorka när vi återvände till redaktionen i början avaugusti. Vi kan redan nu se att alla hösten program sominvolverar romer startar i september.

Först ut är en romsk hearing i Stockholms stadshus.Gypsy Lore Society har lagt årets tredagarsmöte påSödertörns Högskola. I Uppsala blir det workshop om romeroch resande och kulturministern träffar sin nya dialoggruppinom kort. Programserien 5 Folk Festival är avslutad för i år.Vi kan lätt summera att det fortfarande råder brist på infor-mation och kännedom om de fem nationella minoriteterna iSverige. Därför är vi tillbaka nästa år. Stockholms stad skis-sar på hur man bäst kan samarbeta med minoriteterna.

I mitten på månaden nådde oss den sorgliga nyheten omValery Novoselskys bortgång. Han hade under InternationalRoma Unions kongress i augusti tagit sitt liv på hotellrummet.När jag tittar lite närmare på vad det är som har hänt ser jagalla de rop på hjälp han gjort på olika sociala medier, mentydligen fanns den hjälp han behövde inte att få. Kanske är detså att när din förtvivlan är som störst är hjälpen som längstbort? Vi kommer att sakna alla mejl som fyllde våra mejlboxarmed romska nyheter. Vem kommer att fylla det tomrummet?

Många romer hör av sig till oss och till varandra ochundrar hur det går med stämningen av staten på grund avSkånepolisens register. Alla vi som anmälde staten får nuvänta på nya domstolsförhandlingar då domen omskadeståndsbeloppets storlek är överklagad. Som tidigaresagt, trodde vi att vi kunde lägga detta åt sidan, men nej sålätt skulle vi inte få det.

Vi har sett att romer i Europa manifesterar 2 augusti,dagen som kallas för ”Zigenarnatten”, i mycket störreutsträckning än här i Sverige. Mig veterligen var det bara iStockholm och Göteborg som dagen högtidshölls i år. I

Europa samlar man ungdomar och har seminarier och work-shops innan den 2 augusti. Det förekommer inte i Sverige.Varför? Kanske för att romska organisationer i Sverige intehar några medel för detta. Man talar om romsk inkludering.Men det är lika viktigt att vi romer kan inkludera majoritets-befolkningen när vi högtidhåller den romska Förintelsensolika dagar. De får inte falla i glömska varken hos oss romereller någon annan. Men det kräver riktade medel. Samtidigtmåste jag även uttrycka min besvikelse över att så få romer iSverige kommer till dessa viktiga sammankomster.

Viktigt är det även att berätta om det som en gång harskett. Det gör Monika Hirsch i boken Det tysta arvet. Enviktig bok som samlar berättelser av romer nu bosatta iSverige. De har tagit sig kraft att berätta om det som händedem och deras familjer under Hitlerperioden.

Ja så är det ju det här med att Sverige brinner. Det lärfinnas många förklaringar på varför ungdomen bränner bilar.Själv kan jag inte alls förstå detta riskfyllda förfarande. Bilarär ju döda ting, so what?, men i branden kan människorkomma till skada om man råkar stå eller bo för nära. Se barapå den tragiska händelsen i Göteborg då en engelsk pojke påbesök, föll offer för ett troligt gängbråk som han inte hademed att göra.

Jag har ju varit ensam hemma och hållit ställningarna ochhaft en tanke på att resa till Turkiet, men nu känns det gans-ka långt borta med tanke på att man inte kan vara helt säkerpå att ofrivilligt hamna i de konflikter som råder där. Ja nuär det ju inte bara i Turkiet, utan även i Thailand är detoroligt. Men vänta nu den här sidan kommer inte att räckatill om jag nu ska börja räkna upp alla länder med bombat-tentat och civilbefolkningen som offer.

Nej du Fred, stanna här hemma i Svedala, om du ens gårsäker här.

Fred Taikon

É Romani GlindaEgnahemsvägen 58141 37 Huddinge

Telefon:

+46 (0)8-779 40 31+46 (0)70-712 39 91

E-mail: info@romaniglinda.seWebadress: www.romaniglinda.se

Postgiro: 19 54 82–5Ansvarig utgivare och chefredaktör: Fred Taikon

Den romska ledaren

Statens KulturrådVår bidragsgivare

ISSN 1651–3258Tryck: Carlshamns tryckeri

Redaktion:Rosario Ali Taikon, Bengt O Björklund, Veronika Portik, Mia Taikon och Gertrude Nilsson Björklund

Tipsa ossVi tar gärna emot material till tidningen, samt tips om olikaevenemang på samtliga romanédialekter, antingen via vanligpost eller via e–posten: mia@romaniglinda.se

3

DEBATT4 Jon Pettersson skriver omromsk historia.

ÉRG TAR EN LATTE MED5 Jenni Acar, en romsk kvinnasom blivit programledare på SVT.

5 FOLK FESTIVAL6 I år gick festivalen iKungsträdgården av stapeln ibländande solsken.

ÉRG TRÄFFAR ANN-MAR-GARETHE LIVH 10 Stockholms demokratibor-garråd i en intervju.

THOMAS HAMMARBERG11 Thomas Hammarberg skri-ver om förslaget till tiggeriförbud.

2 AUGUSTI 12 Minnesdagen i Göteborgoch Stockholm.

NY TV-SERIE OM ROMER16 SVT satsar på en ny romskprogramledare i en ny programserie.

BERÄTTELSEN OM BELKA19 Ur boken Det tysta arvetkommer denna berättelse.

VALERY NOVOSELSKY20 Mannen bakom VirtualRoma Network har gått ur tidenalldeles för tidigt.

ROMSK VAGN PÅ SKANSEN22 Åter har den romska vagnenanlänt från Romskt kulturcentrumi Malmö.

MALMÖREDAKTIONEN24 Om festivalen Romer icentrum.

BÖCKER26 Några nya böcker presente-ras: Det tysta arvet och Frihet2016.

BAKRO27 Har några tankar om bil-brännare.

GAMLA BILDER BERÄTTAR28 Åter några gamla bilder påfinska romer.

MIAS MATSIDOR30 Den här gången är det FredTaikon som röker lax i sin egenröklåda.

I detta nummer kan du läsa om

Missa inte!

16 Jenni Acar möterSunita Memetovic i det nyatv-programmet Jenni möter.

12 TeodorMutto taladeden 2 augusti.

24 Dušan rap-par under festiva-len Romer icentrum i Malmö.

6 Mia och Fred Taikon pre-senterar 5 Folk festival iKungsan.

Under 500 år har romer deltagit i detsvenska samhället, vilket berättas bör.

Den romska historiebeskrivningen bru-kar som regel börja år 1512 och hoppatill mitten av 1900-talet - däremellan ärdet tomt. I min föreläsning vid Sverigesriksdag den 8:e april lade jag tonviktenpå att fylla detta tomrum. Föreläsningenföljdes av förundran, vilket inte är såmärkligt då min berättelse skiljer sigmarkant från vad som annars presenterasom svensk-romsk historia.

Jag möts idag av påståenden som attromer i Sverige först blev bofasta på1960-talet samt att man inte fick gå i sko-lan förrän på 1960-talet – i mina barnsskolböcker. Dessa påståenden rimmarväldigt illa med verkligheten. Exempelvistillstånd för att anordna offentliga tillställ-ningar var då, och är i dag, tidsbegränsa-de. Då tillståndet löpt ut är man tvungenatt flytta vidare. Påståenden kommer frånromer själva och har efter upprepningarblivit till vedertagna sanningar.

När romer omtalas ligger fokus undan-tagslöst på romer som invandrat underdet senaste århundradet. Runt sekelskiftettill 1900-talet invandrade ett fåtal romskafamiljer från Östeuropa. Staten kom attbenämna dessa som ”zigenare” och sära-de därmed på de tidigare synonymabegreppen ”tattare” och ”zigenare”. Dettaför att särskilja de nu nya romerna och deegentliga ”svenska romerna”. Dessaegentliga ”svenska romerna”, som levt ilandet sedan århundraden, fick bära epi-tetet ”tattare”. ”Tattare” var också detursprungliga epitet som användes omgreve Antonius i Stockholm stads tänke-bok år 1512.

Statens särskiljande mellan ”tattare”och ”zigenare” på 1900-talet byggde påen rasbiologisk ideologi. Statens mått-stock bestod i hur annorlunda manansågs vara i förhållande till det svenska.Efter århundraden i landet var ”tattarna”självfallet mindre osvenska i förhållande

till de nyinvandrade ”zigenarna”. Statenstes var att ”tattare” var en ”blandras” avsvenskar och romer, vilket var oaccepta-belt i denna rasbiologins era. Tesen stöd-des av att ”tattare” bar svenska namn ochatt några var ljuslagda. ”Tattarna” skullehindras från att öka i antal och utsattesför omfattande tvångssteriliseringar samttvångsomhändertagande av barn.”Zigenarnas” antal var under 5 % av dettotala antalet romer i Sverige fram tillomkring 1960-talet. Deras ringa antaloch harmlösa leverne med kringresandeverksamhet medförde att staten ansågdem som ofarliga. ”Zigenarhövdingen”Kori Taikon berättar om deras historia ien SOU från år1923.

Det finns otaliga historiska dokumentdär ”tattare” och ”zigenare” omnämns,vilket jag baserar mina föreläsningar på.Det vill säga dokumentation, intehörsägen.

Fram till 1600-talets början var Sverigetyngt av inre stridigheter och romeromnämns endast sporadiskt. Sedan 1630-talet och stormaktstiden ökar antaletromer, i synnerhet då de i stor omfattningtjänade som soldater i armén. Genomlagar och förordningar bosattes romernasuccessivt - ibland med tvång. Romergavs gårdar i Finland på 1600-talet motlöfte att ingå i landets försvar. Man gavsockså lov att idka periodvis kringresandehandel – vilket många fortsatt med framtill modern tid.

Romer omnämns i lagar och förord-ningar, men också i kyrkböcker, sol-datrullor och i stadsböcker från städerdär romer levde. Romska borgare före-kom i stor omfattning i städerna underSveriges stormaktstid.

Under 1800-talet blev det dock sämretider i Sverige och romer marginalisera-des. De egentliga ”svenska romerna”som levt i århundraden i landet delades itvå grupper då Finland förlorades tillRyssland år 1809. Lagar om förbud att

4

Vad är Romsk historia i Sverige?

utfärda respass till romer stiftades. Passför inrikes resor var obligatoriskt mellan1606 och 1860. Passlöst kringstrykandestraffades hårt, ofta med flerårigt straffar-bete. Under några årtionden blev majori-teten av landets romer fängslade.

Lösdriverilagen från år 1885 närmastkriminaliserade fattigdom, vilket drabba-de många fattiga människor hårt.Passtvånget var borttaget, men som fattigoch utan arbete riskerade man att få straf-farbete då man tog sig runt och söktearbete. Sedan 1860-talet hade kvinnorfått rätt att arbeta inom de flesta yrken,vilket de tidigare varit förbjudna.

År 1914 förbjöds många utlänningaroch ”zigenare” att invandra till landet ochår 1920 inrättades ett rasbiologiskt insti-tut. På 1930-talet stiftades steriliseringsla-gen som användes mot åtminstone 10 %av landets ”tattare” under kommandeårtionden. Två nationella register över”tattare” och ”zigenare” upprättades, pårekommendation av Malmöpolisen somregistrerat omkring 1800 ”tattare” i Skåneår 1934-35. Ett mycket stort antal barn till”tattare” tvångsomhändertogs och placera-des hos icke-romer. Vid midsommar år1948 kördes hundratals ”tattare” bort frånsina bostäder i Jönköping och år 1954 fick”zigenare” återigen invandra till Sverige.

Resten är nutidshistoria, som jag över-låter åt andra…

Jon Pettersson

DEBATT Svar på artikeln om den 8:e april iföregående nummer i vilken JonPettersson känner sig felciterad.

5

Var växte dina föräldrar upp?– Pappa i Årsta, mamma lite här och

var i SverigeVar föddes du?

– Huddinge Sjukhus. Har du några syskon?

– Marika, Alexander, Marona. Hur gick det i skolan?

– Ok, tog upp studierna efter att jagfick min dotter. Vilket var ditt första jobb?

– Jag jobbade extra inom restaurangsedan blev det första fasta jobbet påBabyland. Har du familj nu?

– Ja, lycklig gift sedan 12 år ochmamma till 2 barn. Hur hamnade du på SVT?

– Jag befann mig på rätt plats vid rätttillfälle... Jag var gäst i romska national-dagsprogrammet 2015. Därefter tog pro-gramchefen på SVT minoritet, MattiasBarsk,kontakt med mig och fråga om jagpratar romska och om jag kunde tänkamig bli programledare för kommanderomska program. Så efter provfilmningoch uttagning tyckte de att jag passadeoch jag började jobba för 1 år sedan påSVT. Vad gör du när du inte arbetar?

– Hämtar och lämnar barnen från dagisoch skola, hushållssysslor, hänger medfamiljen. Andra intressen? – Massor! men hinner inte med allt.

Vad önskar du dig mest av allt?– Min son sa att han vill bli en super-

hjälte som gör att alla på jorden ska slutabråka. En sådan skulle jag önska migganska omgående!

Hur ser du på situationen för romer iSverige idag?

– Vi romer behöver uppmärksammasmer för vår kultur och vilka vi verkligenär i Sverige. Jag upplever att bådehögutbildade och helt vanliga människor(jag träffar på många olika typer omdagarna) förknippar oss med EU-migran-

Jenni AcarJenni Acar är en ung romsk kvinna mitt i livet som arbetarpå SVT och är aktuell med en ny propgramsserie.ÉRG träffade henne för en fika och bad henne berätta liteom sitt liv.

Text: Bengt O Björklund Foto: ÉRG

terna och det är något som majoritetsbe-folkning måste lära sig att se skillnad på. Något du vill tillägga?

– Kolla in SVT 2 varje söndag från den11 september. Då får ni se mig i minserie: "Jenni möter" där jag kommer attträffa 6 supercoola inspirerande romer.

ÉRG TAR EN LATTE MED:Vilken bok ligger på nattduks -bordet?Mormor och sjörövarna. Ser du upp till någon?Gud.Vilken film såg du senast?Tarzan.Vilken är din favoritmaträtt?Peke gomboche me golash. När var du på semester senast?I juli, på Korsika. Gillar du sport?Japp.Vilken är din bästa sida?Älskar att äta och laga mat. Har du några dåliga sidor?För snäll.

Allt du inte visste omJenni Acar

Årets festival i Kungsträdgården gick avstapeln i gassande solsken.Minoritetstälten öppnade upp för publikredan vid ett och bjöd på samtal ochkaffe med dopp. Barnen gillade särskiltatt det fanns gratis popcorn. Många lyss-nade även på de romska sagor som berät-tades av Mia Taikon och tornedalskasagor som berättades av ChristinaHeström. Det fanns böcker på de olikaminoritetsspråken som inte kostade någotoch det var många som försåg sig medbåde faktaböcker och sagor. På tältväg-garna hängde bland annat en utställningmed teckningar av Ulf Lundkvist. Påplats i tältet fanns representanter från defem grupperna som gärna berättade omsitt folks historia, om sina seder ochbruk. Samerna var dagen till ära klädda i

sina tjusiga dräkter.Några timmar senare var det dags för

den eminenta publiken att få pröva på

6

5 Folk Festival i KungsträdgårdenFör tredje året i rad gick 5 Folk Festival av stapeln. Efter attha varit i Skarpnäck under Svenska nationaldagen återvändefestivalen till Kungsträdgården. Till skillnad från föregåendeår gassade solen hett över publiken. Musikaliskt höll åretsfestival åter en mycket hög standard med inslag från de femnationella minoriteterna: judar, romer, tornedalingar, sveri-gefinnar och samer.Text: Bengt O Björklund Foto: ÉRG

olika slags danser. Först ut på dansbananvar den stilige Matti Alenius som visadehur det går till när man dansar finskTango. Snabbt ökade antalet danssugnapå dansbanan framför scenen och enmunter stämning spred sig till de somåsåg det hela från bänkarna framför sce-nen.

Sedan var det dags för den judiskaskönheten Heléne Don Lind att visa hurdet går till när man dansar klezmer dans.Med sitt smittande leende och utsträcktaarmar fyllde även hon dansbanan med en

Sagostund med Christina.Hedström.

Darya & Månskensorkestern

7

danssugen publik. I en slags ringdanssnurrade de varv efter var i solen.

Invigningen av festivalen gjordes avden gamle Kungsanveteranen SamCarlquist, ÉRG:s egen Mia Taikon ochchefen för Parkteatern Sissela Kyle. Devar alla på strålande humör och taladeskämtsamt och kunnigt om de nationellaminoriteternas status Sverige.

Kvällen första musikaliska begivenhetvar den tornedalska duon Surunmaa somspelar en akustisk musik i en blandningav amerikansk folkmusik och någontingsom fötts djupt in i de finska barrskogar-na.

Nästa inslag stod samerna för. Nina &Kristina, det vill säga en samisk och ensvensk tjej, spelade en slags schamanis-tisk världsmusik där jojk och trummorspelar huvudrollen. Det är en meditativoch vild musik som det är svårt att värjasig mot.

Den judiska gruppen Sternfall intogscenen med de bägge sångarna NilsHarning och Anne Kalmering. Växelvissjöng de vackra och roliga sånger ur denjudiska klezmertraditionen. Helén DonLind passade på och drog med sig storadelar av publiken upp på dansbanan ochnu visste de hur slipstenen skulle dras.

Sternfall spelar klassisk klezmer, bal-kanmusik, pop och sjunger visor på allamöjliga olika språk. Gruppen har enövervägande amerikanskjiddisch caba-retstil men lämnar gärna det amerikanskatill fördel för östeuropeisk yid-pop.

Miritza Lundberg & Baro Baht varkvällens romska inslag. Den vackra ochbegåvade violinisten Miritza Lundberg ärklassiskt skolad och en virtuos på sittinstrument. Hon kommer från en familjmed kända finskromska musiker. Hennesskolade ljud lyser igenom även när honspelar traditionell romsk musik.

När hennes barn kom i på scenen iromska kläder och dansade höjdes tem-peraturen och applåderna ville aldrig taslut. På dansgolvet var det packat.

För kvällens sista inslag svarade detsverigefinska bandet Darya &Månskensorkestern för. De säger självaatt de spelar världens vemodigastemusik, alltså, den finska tangon. Men här Miritza Lundberg & Baro Baht

Sternfall

Surunmaa Nina och Kristina

finns så mycket mer än bara vemod. Härfinns ös så det räcker och blir över.Bandet blandar friskt med inslag från allamöjliga musikkulturer i sin älskadetango.

Veckan därpå var det så dags igen.Även den här dagen lyste solen och detvar om möjligt ännu varmare än veckaninnan. Kanske var det därför som detinledningsvis inte var så många somrörde sig i Kungsträdgården när minori-tetstälten öppnade sina flikar. Mångahade nog valt stranden den här semester-torsdagen. Åter bjöds det på informationom de fem minoriteterna, kaffet stod på,sagor berättades och popcornen poppade.

Även denna dag fanns det möjlighet attlära sig dansa. Matti Allenius lockademed sig många av de satt sig på bänkarnai solen och snart fylldes hela parken medfinsk tango. Att han gillar det han gör gårinte att ta mist på. Han formligen smittarav sig med sitt goda danshumör.

Den här torsdagen gick det även attlära sig dansa flamenco. Efter en kortpresentation av flamencons historia iSpanien lärde Gabriella Gutarra ut någraav de elementära stegen och handklapp-ningarna.

Även klezmerentusiasterna fick sittlystmäte. Helén Don Lind charmade återupp publiken på dansbanan och ringdan-serna virvlade under den heta solen.

På nytt presenterade Sam Carlquist ochMia Taikon festivalens mål och ändamål.Man berättade om den nationella minori-teternas status och om de hot mot män-niskovärde och demokrati som ökar idag.

Det hade vid det här laget blivit fulltpå bänkarna framför scenen och allt flerfick stå när det var dags för musikunder-

8

Dibbukim

hållningen att dra igång från stora sce-nen.

Kvällen första musikaliska inslag stodDibbukim för, ett judiskt hårdrocksbandmed ett ljud som vällde ut över parkenoch lockade till sig fler unga människorframför scenen. At de har roligt på sce-nen går inte att ta miste på.

Nästa inslag stod den finska musikernoch jazzsångerskan Sanna Ruohoniemiför. I hennes jazz ryms även den finskafolkmusiken och det är skön känsla att

Szilvási Gipsy Folk Band

9

höra henne behandla klassikerna inomjazz och swing.

Katarina Barruk har sin ringa ålder tilltrots en otrolig scennärvaro och en ennästan hypnotisk puls i sin musik. Medsina två musiker gav hon kvällen enintensiv inramning.

Julma är liktydigt med tornedalskt hål-ligång. En rolig och dansant musik medursprung i de tornedalska visorna ochfolkmusiken. På dansbanan blev det fullrulle och svettigt värre.

Szilvási Gipsy Folk Band var namnetpå kvällens och festivalens sista inslag.En romsk musikgrupp från Ungern. Deinledde med några mjuka smäktande bal-lader för att sedan köra med öppna spjälltill dansanta publikens stora förtjusning.

Mia Taikon och Sam Carlquist.Julma

Samisk workshop.

Katarina Barruk Sanna Ruohoniemi

Så hur går det i Stadshuset med minori-tetspolitiken och då i synnerhet politikengentemot den romska gruppen nu närStockholm har blivit en utveckllingskom-mun?

– Det är viktigt att Stockholms stad nuhar satt ner foten och ska ta tag i minori-tetsfrågorna på allvar, säger Ann-Margarethe Livh. Ambitionen är att vi nuska arbeta med romsk inkludering i sam-råd med romerna själva. Det är i samrådvi ska ta fram hur samarbetet ska se utmed alla minoriteterna. När det gällerden romska gruppen kommer det attinnebära att vi tar ett större ansvar för attutveckla romsk inkludering. Nu måste vigöra något.

I våras tog Ann-Margarethe Livh initi-ativet till en romsk hearing.

– Jag tänkte att den kunde vara startenpå en diskussion om hur romsk inkluder-

ing kan se ut, förklarar hon. Det är ocksåviktigt att alla politiker i stadshuset kanta till sig den romska frågan. Nu ska vi tafram ett program för hur ett samråd medden romska minoriteten ska se för att detska kunna fungera optimalt. Det är vik-tigt att samråden fungerar och de måsteutformas så att det finns ett rejält infly-tande.

Självklart är den demokratiska proces-sen av största vikt för ett demokratibor-garråd.

– Vi har nått fram till en viktig punktoch det är dags för romerna att självasätta sig ner och börja diskutera skola,demokrati, äldreomsorg, ja alla de frå-gor de tycker är viktiga. Poängen är attdet är en nystart i Stadshuset och attromerna borde ta tillfället i akt nu närdet finns en ny politisk vilja i och med

10

Romsk inkludering i StockholmI slutet av augusti i år träffade vi Ann-Margarethe Livh (v).Hon är demokratiborgarråd i Stockholms stad med minori-tetspolitiken på sitt bord. Vi ställde några frågor i sambandmed att Stockholm nu har blivit en utvecklingskommun i den20-åriga romska strategin för romsk inkludering.

Text och foto: Bengt Björklund

Ann-MargaretheLivh på sitt kontor iStadhuset.

att Stockholm har blivit en utvecklings-kommun.

Ann-Margarethe Livh säger också attde även ser på hur pilotkommunerna hararbetat för att inte uppfinna hjulet engång till och för att få idéer. Man harsärskilt tittat på Malmö

När det gäller arbetet med och synenpå de romska tiggarna har staden antagiten ny strategi.

– Men vi har inte varit överens iStadshuset och det var långa diskussio-ner innan vi i vänsterpartiet gick med påen kompromiss om att dessa fattigaromer måste kunna erbjudas 20 dagar påhärbärge eller liknande vid vräkning.Men det är inte helt enkelt. Det här kanbara gälla vid vräkning från kommunalmark.

Ann-Margarethe Livh berättar ocksåatt kulturbudgeten har ökat rejält, särskiltnär det gäller stöd till mötes- och sam-lingslokaler i förorterna. Parkteatern harfåt ökat anslag.

– Vi har drivit många frågor i yttersta-den. Det tycker vi är viktigt, avslutarAnn-Margarethe Livh.

11

Åter krävs att tiggeri ska kriminaliseras.Nu inte bara av Sverigedemokrater.Moderaterna har tagit ställning för för-bud och opinionsmätningar visar att enmajoritet av väljarna i den övriga allian-sen lutar i samma riktning. Sammaundersökningar anger att opinionen blandsocialdemokrater är delad, ungefär hälf-ten för förbud och hälften emot.

När civilministern nyligen signaleradeatt regeringen övervägde att närmareundersöka förutsättningarna för ett tigge-riförbud fick han för ovanlighetens skullett ”blocköverskridande” och entusias-tiskt stöd från bl.a. Svenska Dagbladetsoch Expressens ledarskribenter – som iandra sammanhang sällan framträdersom förbudsanhängare.

Åsikten att det inte ska vara tillåtet attsträcka ut handen och vädja om hjälp frånen annan person har således gjorts till encentral politisk fråga. Den kan inte längreavvisas som ett udda, bisarrt inspel avnågra extremister eller tokstollar.

Därmed har det blivit nödvändigt attanalysera argumenten för förbudskravet.

Ingen hemlighet görs av att det handlarom de EU-medborgare – de allra flestaromer – som kommit från Rumänien ochBulgarien. Det är dem man vill stoppa,det är dem man vill kriminalisera.

Det faktum att det också finns svenskarsom kan ses tigga på våra gator har inteväckt samma krav på förbud. I de fallenhar den officiella hållningen varit att dettaär ett symptom på sociala och materiellaproblem – det är dessa bakomliggandeförhållanden som måste adresseras.

Det som framförs som huvudargumentetför förbudet är att tiggeri ”inte är en lös-ning på utanförskap, diskriminering ochfattigdom”. Detta är en tomt skenargu-ment som på sin höjd slår in en öppen dörr.

Ingen har påstått att tiggeriet skulle

vara den verkliga lösningen på den misäroch det utanförskap som driver en delEU-medborgare hit. Alla som brytt sigom att studera frågan inser att långsikti-ga, hållbara lösningar handlar om grund-läggande mänskliga rättigheter och väl-färdsreformer i hemländerna.

Däremot är det helt uppenbarat att ettförbud faktiskt skulle göra dessa män-niskors situation än svårare. Många avdem har trots allt genom de slantar delyckats samla in här – i muggen menockså genom att samla pantburkar – fåttdet något litet bättre när de återvänt.

En rad exempel finns om hur barnenssituation förbättrats vad det gäller detmest elementära. Det är därför flera av”tiggarna” har kommit tillbaka trots denjobbiga resan och de dagliga påfrestning-arna här, inklusive risken att drabbas avtrakasserier och rasistiska hatbrott.

Att tillfälligt resa hit och försöka fåmedel till en viss om än minimal lindringi misären är ett uselt alternativ för dessapersoner. Men – och det är själva kärnani denna fråga – detta är ändå bättre änlivet där hemma.

Det finns nämligen skäl till varfördessa EU-medborgare kommer hit. Desom besökt deras hemorter och studeratderas liv där hemma förstår. Misärenbottnar inte i passivitet. För många är detomöjligt att få ett jobb. Det gäller ocksåden minoritet romer som lyckats fåutbildning.

Många tvingas bo i hälsovådliga skjul.Hälsoläget är också av andra skäl – bl.a.korruptionen inom sjukvården – oerhörtprekär för fattiga romer. Alla dessa akutaproblem bottnar i ett fenomen: antiziga-nismen.

Den innebär att det kommer att ta tidinnan diskrimineringen och utanförskapetdär hemma upphör. Fördomarna mot

Kriminalisera inte tiggeri!Thomas Hammarberg som tidigare varit Europarådets kom-missionär för mänskliga rättigheter och ordförande iKommissionen mot antizigansim varnar för vad som kanhända om Sverige inför ett tiggeriförbud som CivilministerArdalan Shekarabi föreslagit.Text: Thomas Hammarberg Foto: ÉRG

romer i dessa länder är verkligen mycketdjupa och vitt spridda.

Nu ser jag att de som pläderar för tig-geriförbud undviker frågan om detpåtvingade utanförskapet och diskrimi-neringen i hemländerna. De lägger i stäl-let skulden på romerna själva.Expressens ledarskribent tar steget fulltut: att förbjuda tiggeri skulle hjälpa(!)dessa EU-medborgare; de skulle i ställetför att komma hit kunna koncentrera sigpå att förbättra sina liv där hemma.

Om den argumentationen bottnar iokunnigt önsketänkande eller rena cynis-men är inte uppenbart. Klart är att deninnebär en total omyndigförklaring avdessa människor; de agerar mot sitt egetbästa. De utsätter sig för alla risker ochpåfrestningar med att resa hit och tigga istället för att ta sig i kragen där hemma.

De som gjort sig besväret att verkligenkommunicera med dessa personer vet attderas agerande är rationellt. Att ta sig hitoch sen sitta kanske tio timmar på trotto-aren och vädja om en slant är ett hårt liv.Men de föredrar detta – ofta för sinabarns skull – framför att acceptera entotal misär där hemma.

Ett svenskt förbud mot dem att härvädja om stöd skulle naturligtvis göra attvi skulle slippa se dem på våra trottoarer.Men detta löser självfallet inte deras pro-blem, själva orsaken till att de kom hit.

Däremot vet vi att kriminaliseringenskulle väcka uppmärksamhet i politiskaoch andra kretsar i Rumänien ochBulgarien. Min bedömning är att förbu-det skulle stärka de antiziganistiska kraf-terna i dessa länder. Att till och medSverige tar till en sådan åtgärd för attslippa romska besökare – trots att deockså är EU-medborgare – skulle upple-vas av alltför många i de länderna somen bekräftelse på att dessa människorinte förtjänar en bättre behandling.

Vi skulle kunna bidra till att den ondacirkeln bryts för denna den mest utsattaminoriteten i Europa. Men bara om vivisar att dessa människor har män-niskovärde och mänskliga rättigheter.

Thomas HammarbergTidigare ordförande i Kommissionen mot

antiziganism

I Göteborg arrangerades dagen påStadsmuseet. Man passade samtidig påatt ha boksläpp av boken Det tysta arvetav Monica Hirsch med foton av MajaKristin Nylander. Conferencier för dagenvar MariyaVoyvodova, kommunalråd iGöteborg.

Lennart Engström, som arbetade sinsista dag för Göteborgs kommun, utryck-te stor stolthet över att Stadsmuseet fåttmöjlighet att arrangera denna dag.

Dianan Nyman höll ett kort tal.– Jag tänker på hur snabbt människor

kan bli av med sin mänskliga rättigheter.I de romska barackerna i Auschwitz-Birkenau var det mest kvinnor och barnsom var kvar natten då nazisterna hämta-de dem.

Hon påpekar att det fortfarande stårmycket lite om den romska Förintelsen ide svenska skolböckerna. Det saknas

forskning och minnesmärken över deplatser där romer mördats.

– De tre tusen som mördades den 2augusti var romer, men de var främstmänniskor.

Hon menar att människans minne ärkort. Knappt en mansålder.

– Ändå tror jag på att det finns män-niskor som kan göra rätt val. Jag hoppapå att EU:s medlemsländer gör dennadag till en officiell minnesdag.

Dagens huvudtalare var Fred Taikon.Han talade bland annat om den tid dettog innan dåvarande Västtyskland erkän-de att det romska folket också omfattadesav Förintelsen.

– Först 1982 erkände Västtysklandsdåvarande förbundskansler HelmutSchmidt att romerna jämte judarnautgjorde ett av de två folk som stod ifokus för Förintelsen, men det skulle

12

Den romska Förintelsens minnesdagDen 2 augusti 1944 mördades cirka 3000 romska kvinnor ochbarn samt äldre, alla som fanns i det beryktade Zigenarlägret iAuschwitz-Birkenau. Den 15 april 2015 gav Europaparlamentetden här dagen en officiell status som minnesdag och man hop-pas att alla medlemsländer följer efter. Dagen uppmärksammasi många svenska städer.

Text och foto: Bengt O Björklund

dröja ytterligare 32 år innan den 2augusti blev en officiell högtidsdag.

Natten mellan den 2 och 3 augusti1944 avrättades närmare

3 000 romer, de flesta kvinnor ochbarn, i det så kallade "zigenarlägret" iAuschwitz-Birkenau.

– Samtidigt måste man tillägga att tretusen romska offer bara är en droppe idet nazistiska mördarhavet. Vi vet fortfa-rande inte hur många romer som mörda-des.

De flesta sköts bara, i skogarna ellerbyarna och icke-romska bybor kan änidag vittna om fasorna när de tvingadesgräva och begrava romer och judar imassgravar över hela Östeuropa.

Men det finns andra hemska ochmycket viktiga händelser i den romskaFörintelsen som det inte berättas om.

– Ta bara det romska koncentra-tionslägret Lety i Tjeckien. Där ignorera-de man efter krigets slut det faktum, attpå den platsen fanns det ett koncentra-tionsläger med enbart romer. Istället föratt minnemärka platsen startades en gris-farm på samma plats. Efter påtryckningarpå senare år finns det idag en minnespla-kett, men grisfarmen drivs vidare.

Teodor Mutto, som är med i boken, berättade för Fred Taikon. Monica Hirsch

13

En annan händelse är den Förintelse avromer som skedde i Rumänien. Båderomer och judar deporterades tillTransnistrien.

– Romer samlades in och drevs medhäst och vagn i karavaner till en säkerdöd av kyla, svält och tyfus. Den dåva-rande presidenten Ion Antonescu blevavrättad efter Nürnbergrättegången. Därredogjorde han varför han handlat somhan gjorde: Det var för att rädda rumä-nerna från de nomadiserade och krimi-nella romerna och de hatade judarna.Man vet fortfarande inte hur mångaromer och judar som drevs tillTransnistrien eller hur många av demsom dog under sina umbäranden där.Mörkertalet är stort.

De platser där romer har mördats avnazisterna måste synliggöras, menar Fredoch understryker behovet av minnesmär-ken.

– Det är därför av yttersta vikt attforskningen kring den romskaFörintelsen fortsätter och särskilt viktigtär det att det sker i samarbete medromerna. Det är ju trots allt vi romer somska äga vår egen historia. Det är lika vik-tigt att öka kunskapen om oidentifieraderomska massgravar runt om i Europa,särskilt i de östra delarna. Att de får min-nesmärken och att man får tillfälle attlysa frid över deras minne.

Fred tog även upp problemet med detväxande hatet och främlingsfientligheteni Europa idag.

– Det ena partiet efter det andra växersig stora med just främlingsfientlighet påsin politiska agenda. Det är därför det ärså viktigt att vi minns dagar som den 2augusti. Låt denna dag vara ett ljus imörkret. En manifestation mot allt detvåld som pågår, mot den ökande antizi-ganismen i alla des former. Vi måste ökavår vaksamhet och inte tillåta nazismensframfart, vare sig här i Sverige ellernågon annan stans. Det som hände påfyrtiotalet kan ske igen. Ingen går säker.

Ingrid Schiöler har arbetat med romer inästan hela sitt vuxna liv. Hon berättadeom sitt möte med tre kvinnor som betyttmycket för henne. Den första var IndiraGandhi som hon träffade 1983.

– Hon uttryckte på ett starkt sätt sittsläktskap med romerna och sa att de allavar välkomna tillbaka. Hon kalladeromerna för Indiens förlorade barn.

Ingrid berättade om sina möten medtvå romska kvinnor i Sverige.

– Kraka Jagierovic berättade mycketför mig som hon inte berättat för någonannan. Hon hade svårt att sova och ätaefter all den förföljelse hon upplevt.Aranka Sarov berättade mycket om sittliv, om flykten från nazisternas läger tillforna Jugoslavien. Hennes berättelse togflera timmar under samtalet med migra-tionsverket när hon sökte asyl. Allt varinte frid och fröjd i forna Jugoslavien.

MariyaVoyvodova presenterade den

Ingrid Schiöler, till höger, spanar in den romska tårtan.

nya boken ”Det tysta arvet.– Det glömda folkmordet är benäm-

ningen på den romska Förintelsen. Däringår skräcknatten den 2 augusti. Boken”Det tysta arvet” är en bok om barn tillöverlevande från den romska Förintelsen.Att berätta väcker starka minnen och desom har berättat tycker att det är viktigtmen det är också viktigt att gå vidare.

Hon presenterade Monica Hirsch. – Tack alla som har berättat, sade hon.

Utan er hade boken inte funnits. Monica läste sedan ett gripande kapitel

ur boken om en ung flicka på 10 år somtog hand om sina yngre systrar. För atttjäna en slant dansade hon för de ryskasoldaterna.

Lennart Engström Diana Nyman

Alice Bah Kuhnke inledde minnesstun-den.

– Tack för inbjudan till denna viktigaminnesstund. Hur tungt det än är såmåste vi tvinga oss själva att minnas detfruktansvärda som faktiskt hände den 2augusti 1944. Vilket inte minst är viktigti dagens Europa och Sverige, när mörkakrafter har vind i seglen.

Hon menar att historielösheten är ettok som tynger vårt samhälle och tyngerkampen för romers rättigheter.

– Vilket blir tydligt när vi kämpar förhur romer diskrimineras och behandlasrunt om i världen, men också i Sverige,idag. Att den romska förintelsen, och denfruktansvärda natten den 2 augusti 1944,inte erkänns fullt ut är en historisk grym-het. En grymhet som förpliktigar till poli-tisk handling, idag.

Hon understryker att de övergrepp och

den kalkylerade, strategiska utrotningsom romer, judar, hbtq-personer ochmånga andra människor under andravärldskriget utsattes för, och det somhände i Auschwitz den 2 augusti 1944,måste vi minnas och sörja.

– Det får inte hända igen. Minnet av desom föll offer för detta barbari ska hållasvid liv genom vårt hårda arbete mot demörka krafterna, mot antiziganismen ochmot rasismen – och för mänskligheten.Och med dem som mördades i minnetska vi bygga en bättre framtid för vårabarn.

Katarina Kristensson från Forum förlevande historia fortsatte på sammatema.

– I år är det 72 år sedan Auschwitz-Birkenau befriades och omvärlden fickbevittna omfattningen och grymheternaav det nationalsocialistiska mördandet av

14

Den 2 augusti i StockholmDen 2 augusti samlades människor sedvanligt på RaoulWallenbergs torg för att minnas den så kallade ”Zigenarnatten”,natten då nästan 3000 romer mördades i Auschwitz-Birkenau. Desom samlats denna dag fick höra Kulturministern Alice BahKuhnke och den romska kvinnan Rita Prigmore som överlevdeFörintelsen.Text: Bengt O Björklund Foto: Domino och Åsa, ÉRG ochRadio Romano

Rita Prigmore talar med publiken

personer som inte ”passade” in i TredjeRiket. Just idag hedrar vi specielltFörintelsens alla romska offer.

Hon citerar den nyligen avlidnenobelpristagaren Elie Wiesel, som självöverlevde Auschwitz, beskrivning dennahändelse i en av sina böcker om sinaupplevelser från Förintelsen: ”Nämnordet ”zigenarnatten” för de som över-levde Auschwitz-Birkenau och de skälverav skräck. De har inte glömt och deglömmer det aldrig. Denna terror, fasaoch skändlighet är för oss obegriplig.Varje rom, barn, gamla, kvinnor och mänsom levde i det så kallade familjelägretmördades den natten.

– Endast ett fåtal romer räddades tillSverige efter kriget. Vi kan läsa om SofiaTaikons liv i Gunilla Lundrens bok ”SofiaZ-4515” och Berit Kallander berättar sinmors upplevelser i boken ”Min mor fångeZ-4517”. Fler romska vittnesmål börjar nuatt finnas.

Hon menar att uppmärksamma den härdagen är att göra romernas historia till endel av vår gemensamma Europeiskahistoria.

– Tillsammans kan vi förändra attity-derna till romer, bryta deras utanförskap

15

och inkludera alla i vårt gemensammaEuropa.

Rita Prigmore är rom från Tyskland.Hon överlevde Förintelsen. Hon och hen-nes tvillingsyster Rolanda föddes den 3mars 1943 i Wuerzburg och togs direktfrån sina föräldrar när de föddes. Honberättade sin historia om hur hennesföräldrar deporterades till Auschwitz.

– Min mor blev gravid med mig ochmin tvillingsyster trots att hon skrivit påatt hon inte skulle bli gravid. Så vitvångsomhändertogs och utsattes förmedicinska experiment av doktor WernerHeyde, en vän till Mengele.

Rita överlevde och återförenades medsin mamma efter kriget. Hennes systerklarade sig inte.

– De flesta i min familj mördades av

nazisterna i Auschwitz-Birkenau. Det ärviktigt att berätta så att det inte glömsbort. Under dessa 70 år har inte myckethänt, och dåliga tider är på väg tillbaka.

Rita Prigmore har forskat kring vadsom försiggick på sjukhusen och medden romska befolkningen under naziti-den, och reser idag världen runt för attberätta:

– Det är väldigt viktigt att människorfår veta vad som hände då. För vi är påväg dit igen, sade Rita Prigmore.

Werner Heyde dömdes till fängelseefter kriget, men rymde 1947 och arbeta-de vidare som läkare i 13 år innan hanavslöjades. Han hängde sig i fängleset1964.

Rita överlevde, men med livslånga ska-dor som följd.

Med armarna i kors lyssnar Katarina Kristensson med publiken.

Rita har numera släktingar i USA därhon själv har bott i fyra år, men nu borhon åter i Tyskland och reser runt för atttala om det som hände under kriget. Honföreläser ofta på skolor och universitet.

– Min mor var sångerska och dansare.Min far kom från släkten Reinhardt ochvar gitarrist. Han var kusin med DjangoReinhardt.

Domino Kai som arrangerat den härdagen i flera år var nöjd.

– Jag är extremt glad över att drygt 100personer anslöt sig till minnesstunden påRaoul Wallenbergs torg i Stockholm i år.Folk börjar känna till mer och mer ävenom Minnesstunden för Förintelsensromska offer. Det är ett kvitto på hårtideellt arbete med dessa frågor för sjundeåret i rad.

Rita Prigmore

Alice Bah Kuhnke

Jenni berättar att de inte är så många påredaktionen och att de själva gör allt.

– Vi började i april, berättar Isabel. Detfanns en färdig idé. Vi skulle träffa ungaromer som gjort karriär, som kanske hadeen brokig historia bakom sig. Vi villgärna att Jenni får utmaningar i program-met, som att ställa upp i breakdans ochkarate.

Bakom de namn som till slut blevaktuella ligger det en stor research.

– Det var inte så lätt, säger Isabel.Några av de som vi frågade ville inte varamed. Många tror att det kan leda till någotnegativ att vara med, att det inte är bra förderas karriär. Men vi har hittat någrasuperpersoner som gärna vill vara med.

Jenni menar att den här typen av pro-gram aldrig har gjorts tidigare.

– Det betyder att folk inte vet vad deska förvänta sig. En del tror det skahandla om politik, men det vi vill göra är

personporträtt. Vi vill visa vilka vi romerär. De som syns mest idag är oftast destackare som sitter på gatorna. Det ärviktigt att visa att vi romer som är föddahär är vanliga människor. Det är särskiltviktigt för våra barn.

Isabel menar att många romer inte kän-ner igen sig i den bild som visas idag.

– Många associerar romer med de somtigger.

Det finns många romer som är föddahär i Sverige, som har släkt som har fun-nits länge i landet.

– Det är de vi vill visa upp. Vi måsteändra på den gängse mediabilden avromer. Ta bara det där när Skånepolisensregister avslöjades så visade man foto påen gaturom.

Vi är naturligtvis lite nyfikna på hurprogrammen kommer att vara.

– I första avsnittet får vi träffa DjangoTaikumer, 32 år, svensk mästare i break-

16

Romer i nytt program på SVTI september startar en ny programserie på SVT 2 medden romska programledaren Jenni Acar. Vi möttehenne och hennes projektkoordinator Isabel Wahlföver en kopp kaffe. Att de är inspirerade går inte attta miste på. Det sprudlar om tjejerna.Text: Bengt O Björklund Foto: ÈRG

Jenni Acar ochSunita Memetovic

dans. Det är ett häftigt möte och hanutmanar Jenni i breakdans, berättar Isabel.

Nästa möte är med Sunita Memetovic,utbildad jurist och mästare i karate.

– Vi kom henne mycket närma och viträffade henne både i Säffle och iTrollhättan där hennes föräldrar bor. Honutmanade mig i karate. Det blev bra! Viträffade hennes juridiska mentor också.

Det första avsnittet kommer att sändasden 11 september och det blir sex avsnitt,ett avsnitt i veckan.

Två av programmen var gjorda när vipratade med tjejerna. Dagen efter skullede iväg till Riga.

– Där ska vi träffa Nadja Famulsonsom uppträder på en festival.

I det fjärde programmet träffar Jenniprogramledaren Sebbe Pawlowski frånMifforadio och Miffo-tv.

– Han har drömmar som blivit verklig-het. Han var tidigt intresserad av datorer,men han gick i en särklass. När hanvalde gymnasium valde han att inte gå ien särklass och läste upp alla sina betygoch fick jobb på UR. Vi ska följa honomi hans studio.

Målgruppen för hela programserien ärunga vuxna.

17

I det femte programmet presenterasRaymond Johansson Wigart, resande, 23år med flera MMA titlar.

– Han har en mycket gripande historia.Han blev omhändertagen och hamnade påbarnhem och i fosterfamilj. Han kommeratt berätta om sin kamp och sin rotlöshetoch hur stolt han är över sin romska iden-titet. Han skriver också raptexter om sittliv och sina upplevelser, berättar Jenni.

Det var inom MMA, Mixed MartialArts, som han träffade en tränare som toghonom under sina vingar.

– Han bor i Nyköping, staden som jagkommer från, berättar Isabel. Så vi kom-mer att filma där och i Göteborg där hansbror bor.

Sist ut i programserien är MirelleGyllenbäck, välkänd för alla trognaÉRG-läsare.

– Jag och Mirelle är vänner sedan fleraår nu, säger Jenni. Vi har samma gnistaoch samma värderingar. Henne ska vi

bland annat filma på hennes arbetsplatspå Arbetsförmedlingen. Det är något spe-ciellt med hennes karriär och hon är junumera akademiker. Vi ska också träffahennes föräldrar som hela tiden har stöttathenne. Vi kommer också att tal lite om

Isabel Whalf

de traditionella finsk-romska kläderna.Men Jenni ska inte bara vara program-

ledare.– Nej, säger Isabel. Hennes historia

kommer också att vävas in i program-men.

Jenni dansar break dance medDjango Taikumer.

Jenni med Nadja Famulson i Riga

TV-teamet under inspelningenmed Sunita. Här med Sunitas

mentor Göran Lambertz.

Diskrimineringsombudsmannen (DO) är en statlig myndighet som arbetar för lika rättigheter och möjligheter och mot diskriminering.

Diskriminering inom arbetslivetDiskrimineringslagen förbjuder diskriminering i arbetslivet. Skyddet mot diskriminering gäller i alla situationer som har samband med arbetet och även sådant som händer utanför arbetet om det har ett samband med arbetet. Skyddet mot diskriminering gäller oavsett om du är anställd, frågar om eller söker ett arbete, söker eller gör praktik, eller är inhyrd eller lånas in för att arbeta.

Det är arbetsgivaren som ytterst har ansvar för att ingen diskrimineras på arbetsplatsen. Ett av DO:s prioriterade områden är att verka för lika rättigheter och möjligheter och motverka diskriminering i samband med rekrytering.

Frågor om diskriminering?

Ring till DO på telefonnummer 08-120 20 700. Telefonupplysningen har följande öppettider:

• Måndagar 9.30–11.30 och 13.00–15.00• Fredagar 9.30–11.30 och 13.00–15.00• Helgdagar stängt

Det går också bra att mejla till DO på adressen do@do.seMer information hittar du på www.do.se

”

19

Min mamma satt i ett läger och under treårs tid såg jag henne inte. Min pappahade tyskarna tagit. Ja, jag kommer ihåg.Vi var på ett tåg i Ryssland, jag var fyraår, Rozalia var tio år och Fira bara två år.Hon minns inte mycket. Vi höll ihop,mina systrar och jag. En moster kom ochvar också med.

När min syster Fira fick en väldigklåda var Rozalia så duktig. Under tågethittade hon tjock olja, i hjulen undertåget, och hon tog oljan och smorde inoss på hela kroppen. Vi hade fått löss, ensådan sjukdom måste man ta bort medolja. Lössen försvann och vi blev bra.

Men vi var hungriga, Herre Gud, vitänkte på mat hela tiden. Men vi hadeingenting att äta, bara lite bröd. Rozaliagick till stationen, där det fanns mångaryska militärer. Hon dansade och sjöngför dem och fick betalt i mat och konser-ver.

Jag kommer inte ihåg hur länge vi var iRyssland och när vi åkte därifrån medtåget till Czestochowa i Polen. Uppe fråntågtaket fick vi syn på mamma när honkom. Herre Gud vad vi grät.

Kriget var slut, och vi hade fått tillbakavår mamma. Allt blev bättre när vi vartillsammans, men vi hade ingenting attäta och mamma grät hela tiden. Det varförfärligt. Mamma sa: ”Vad ska jag tamig till? Jag måste skaffa mat till er,mina barn.”

Vi levde som hundar. Herre Gud, visov än här och än där, hela tiden på olikaställen. Vi fick inte gå i skolan, zigenareville de inte se, de tyckte inte om zigena-re. Vi var rädda, mycket rädda.

En tid efter kriget blev det lite bättre.

När jag var 22 år träffade jag min man.Vi gifte oss på romskt vis och sedan föd-des vårt första barn, en dotter. Vi boddefortfarande i Polen.

Men jag blev fängslad och satt i fäng-else flera gånger. Du förstår, efter krigetfanns det ingenting, så jag handlade,köpte och sålde. Jag gjorde affärer medjudar. Jag köpte tyg som jag sedan sålde.Överallt fanns det judar som sålde. Jagkände dem, vi hade alltid känt dem ochgjort affärer tillsammans, det räckte attdu sa att du var zigenare. Men vi hadeinte rätt att handla på det här viset under

Belka Tannersons historia

”Belka Tannerson och hennes man Horst Düring bor i en ljus rad-huslägenhet utanför Helsingborg. Belka är sjuk och har svårt att röra sig,benen bär inte. Hon sitter inlindad i en varm filt i sin fåtölj. Hon talar tyst ochvi samtalar tätt intill varandra. Hennes man hjälper henne att minnas och äld-sta systerns barnbarn Emil Bagarowicz är också med. 10 mars 2015.

kommunismen. Fem gånger satt jag ifängelse. Och jag som hade två barn somjag måste försörja, vad skulle jag göra?Det var hemskt. Hemskt.

Vi bestämde oss för att försöka lämnaPolen och 1970 flyttade vi först tillJugoslavien, sedan till Tyskland. I januari1971 kom vi till Sverige, Malmö. Vi flyt-tade igen och bodde fyra år i USA, menvi var svenska medborgare och kundeåtervända. Sverige är bäst. Säkert. Vi borjättebra och barnen och barnbarnen bortvå hundra meter bort. Vi är en storfamilj.

Men jag tänker hela tiden på det jagvarit med om och är säker på att det ärdärför som jag är så sjuk. Jag harmardrömmar om hungern. Hungern vardet värsta, och kriget.

Belka Tannerson, född 1937 iDorohusk, Polen Ur boken Det tystaarvet

Valery Novoselsky startade Roma VirtualNetwork 1999. Hans nätverk och arbetetmed att sprida nyheter om romer sträcktesig ut över hela värden där det fanns romer.

Valery var född 1970 i stadenDnepropetrovsk i dåvarande sovjetunio-nen, i dag nuvarande Ukraina.

Fram till 1995 levde han i Ukraina,Sibirien och i Moskva. Senare flyttade hantill Israel där han levde fram till sin död.

Valery var känd för sin nyhetsspridningav romska nyheter i ett romskt virtuelltnätverk kopplat till 33 servrar. Nyheternaskrevs på 20 språk över hela världen.

Över 10 000 människor skrev i hansnätverk. Privatpersoner och organisatio-ner bytte där erfarenheter i romska frågoroch nyheter.

Nyheterna skrevs på många språk, menoftast på engelska eller olika varieteterav romska. Romer som sökte nyheter ochinformation världen runt hamnade till

slut på Roma virtual Network. Valery varmedlem i International Romani Unionredan från år 2000.

Vid sidan om sitt arbete med att spridanyheter var han även en romsk aktivistsom arbetade för romers mänskliga rät-tigheter. Han lyfte många romska frågoroch problem både i Europa och i Israel.

Valery Novoselsky avled den 20 augustioch lämnade en stor sorg efter sig, intebara hos sin familj, utan även hos romskaaktivister runt om i hela världen

Källa: Radio Romano

2009 träffade ÉRG Valery när han deltogpå European Roma Rights worskshop iBudapest och gjorde en intervju.

1995 flyttade Valery till Israel. Hanberättade för ÉRG om detta.

– I staden i Ukraina där jag kommerifrån, förekom det att polisen arresteraderomer som var misstänkta för olika brott

20

Valery Novoselsky är dödDen kände romske aktivisten och mediaprofilen ValeryNovoselsky har gått ur tiden. Han avslutade själv sitt livunder International Romani Unions årliga kongress iRiga i augusti. Han hade under en längre tid varit depri-merad. Valery blev46 år.Text: Bengt O Björklund

och straffade dem extra hårt. De blevsvårt misshandlade, handfängslade ochkastades in i underjordiska celler. Mångadog av detta. Det var under perioden dådetta var vanligt förekommande som jaglämnade Ukraina, sade Valery.

Under sin uppväxt i Ukraina bodde hani ett område med både romer och judaroch i varje gård bodde det minst en romskfamilj. Mestadels pratade han ryska, menibland kunde han även prata ukrainska.Senare pratade han även hebreiska, roms-ka och lite spanska. Och engelska givetvis,eftersom stora delar av hans utbildningoch arbete skett på det språket. Hansutbildning är lång och gedigen. Eftergrundskolan sökte han in på universitet,men kom inte in. Detta tog hårt på Valery,så istället började han jobba. Idag har hanmånga olika jobb på sitt CV. Ett av deallra första jobben han hade var som sko-makare inom teatervärlden. Fyra år senareblev han intagen till universitetet. Trots attValery tidigare var döpt inom den ryskor-todoxa kyrkan, blev han senare religiöstväckt i pingstkyrkan. Han blev väldigtinvolverad i denna rörelse och jobbadebland annat som administrationsassistent.Efter några års arbete i rörelsen flyttade

21

han till Moskva. Där predikade Valery omevangeliet till människor som inte deladesamma religiösa uppfattning, men ändåvar intresserade av religiösa frågor.

– Många av de aktiviteter som vigenomförde var riktade till judiska perso-ner som bodde i Moskva, men de romskafrågorna fanns hela tiden i mitt huvudoch även om jag inte hade sagt något tillmina kollegor, som var judiska evange-lister, att jag var rom, så visste de om

det. De kunde många gånger säga att ”vivet att du är rom, vi kan känna det”,säger Valery.

Många är nog familjära med Valerysarbete genom med de är uppsatta på enmejllista där de får romska nyheterskickade i sin epost. Där finns romer,icke-romer, regeringar, olika föreningaroch andra. Han blev en spindel på nätet.

Många romska aktivister såg nätverketdet som ett hjälpmedel.

– Många icke-romer skrattade åt mig,men jag brydde mig inte. Jag fortsattebara min mission. Det finns några icke-romer som tycker att uppdraget jag görär bra, medan andra tror att de kanutnyttja mitt engagemang till sin fördel.Men för mig är romernas uppfattningväldigt viktig och de personers somhelhjärtat önskar en bättre framtid förromerna, sade Valery för några årsedan.

Officiellt uttalande från IRU:Kära bröder och systrar,Det är med stor sorg som vi informera om en förtidig passerar vår käre vän och kollega Mr Valery Novoselsky.Valery kom till Riga för att delta i Romani Unions romska konferens och för att delta i Roma World Festival. Den 19 augusti tog

han sitt liv, uppenbarligen på grund av en kraftig depression och personliga omständigheter. Det är en stor tragedi för oss alla, detstora romska samhället och det är förödande nyheter för hans mor. Hon kommer att informeras officiellt idag av de israeliska myn-digheterna.

Justt nu vet vi inte när och var Valery kommer att gå till vila, eftersom det beror på vad hans släktingar beslutar.Vi ber alla som kände Valery att vara taktfulla och ha tålamod tills mer information kommer att tillhandahållas av myndigheterna.

Må han vila i frid! Vänligaste hälsningar.Dr. Normunds Rudevics Ordförande i International Romani Union

Sophelikoptern- en ” roadmovie” sominte stryker medhårs

Regi, manus: Jonas Selberg AugustsénI rollern: Christopher Burjanski, Daniel

Szoppe, Jessika Szoppe, SingoallaMillon.

Sophelikoptern är ett originellt namnpå en originell film. Den är gjord som endiabildvisning med rörliga foton ochsvart bildruta mellan varje bildsvit, denär svartvit och skådespelarna talar roms-ka. Handlingen är att tre syskon skalämna tillbaka en väggklocka till sin åld-riga mormor. Klockan har varit på lag-

ning alltför länge och mormodern saknarklockslagen och tickandet. Syskonensätter sig i en gammal Saab och reserhundra mil genom Sverige. De är fåordi-ga, de löser korsord, smäller bubblor i etten rulle bubbelplast. Landskapet ärenformigt. Då och då rastar syskonen föratt fotografera världens största osthyvelpå ett gärde, eller för att fika på en tristvägkrog. De kör på och dödar en ko, deblir stoppade både av polisen och avmaskerade, pistolbeväpnade konsttjuvarsom tvingar dem att köra till en lada därde stulna tavlorna göms. De blir ständigt

tilltalade på engelska och tagna för attvar utlänningar och filmen igenom upp-repar den ene brodern entonigt: ”Vi talarsvenska”. I all denna tristess blir detkomiskt, och det är just blandningen avdet vardagliga, det oväntade och detabsurda som gör denna film verkligtsevärd. För trogna läsare av ERG är detockså roligt att känna igen och upptäckaatt Singoalla Millon, Angelina Dimiitri-Taikon och kusinerna Szoppe är sillsamthumoristiska skådespelare

Gunilla Lundgren

Sophelikoptern

Ingen högsommarvärme direkt, mensolen lyste och det var många turistersom var på plats kring Bollnästorget därfamiljen Kaldaras parkerat vagnen. Attvagnen är populär råder det inga tvivelom. Romska kulturcentret i Malmö,föreningen som familjen Kaldaras driver,får många förfrågningar om besök. Ochhär på Skansen är hela tiden någon somkliver in i vagnen där Monika Kaldarassitter och gärna berättar om hur det varatt bo i vagn eller, huvaligen, att bo i tältpå vintern. Med sig har hon ett antalsvartvita foton som visar upp ett hårt liv,inte alls så romantiskt som mångakanske tror.

Monika håller upp ett svartvitt fototaget en vinter för länge sedan. Det serkallt ut. Men allt var inte av ondo förr.

– Idag bor vi för långt ifrån varandra.Jag saknar faktiskt den gemenskap vi

hade då vi bodde i läger även om det varkallt och vi ofta var sjuka. Nu träffas vibara vid bröllop och begravning.

Incidenter med inslag av vandalism ärfå. Det har förekommit att något sprayatpå vagnen.

22

Romsk vagn på SkansenFör femte året i rad har den romska vagnen frånRomskt kulturcentrum i Malmö varit på besök påSkansen. Inne i vagnen kunde man höra MonikaKaldaras berätta om hur det var förr i tiden. Påscenen vid Bollnästorget fick man lära sig dansaflamenco.Text och foto: Bengt O Björklund

Erland Kaldaras och pappan Dragan, Fred Taikon och Anette Björlin.

– Fördomarna mot oss finns fortfaran-de kvar, även om det numera är mestpositiva reaktioner som vi får. Många ärnyfikna, vill höra vår historia. Bilden dehar haft av oss på avstånd öppnas uppnär de får komma in i vagnen och höravåra berättelser.

Många skolklasser har besökt vagnen. – Då får de en historielektion av oss.När jag sitter i soffan inne i den fina

vagnen råder det en konstant ström avturister. Många olika språk klingar nyfi-ket, bland annat kan jag höra tyska,franska och spanska.

23

– De verkar ha semester i augusti imånga länder, säger Monika. Inte som vidär de flesta har semester i juli.

Ute på trappan till vagnen kan jag hörahur Erland Kaldaras talar flytande danskamed några danska turister. Han pratarockså om hur livet för romer var förr itiden.

Det har blivit lite av en tradition medden romska vagnen på Skansen, menmånga menar att det kanske är dags attpermanenta en vagn eller ett romskt lägerhär. De tillhör ju Sveriges historia sedan500 år tillbaka. Men vart har alla romskavagnar som en gång rullade på de svens-ka vägarna tagit vägen?

– Ja det är en bra fråga, säger MonikaKaldaras. Vi vet inte vart de tog vägen.Många såldes och hamnade på kontinen-ten andra skrotades säkert.

Hon är en av förespråkarna för ettromskt läger på Skansen.

– Vi borde bygga ett romskt läger här.Det finns ju en sameby, säger hon.

Hon menar att det är viktigt med attvisa upp den gamla romska kulturen, attpå något sätt hålla den vid liv.

– Våra barn och barnbarn glömmerbåde sitt språk, sin kultur och alla tradi-tioner. De bryr sig inte längre om vadderas föräldrar säger. De glömmer heltenkelt ur vilket sammanhang de kommer.Det är därför sådana här utställningar ärså viktiga.

”När gamla romer minns tystnar världen” Ordspråk från de djupa skogarna.

Ute på scenen vid Bollnästorget blevdet sedan dags för flamenco, både sångoch dans till gitarr. Tre spanjorskor ochen dansk gitarrist underhöll publiken somockså fick chansen att pröva på att dansaflamenco.

Många historier blev det. Raida Müller, Dragan och Monika Kaldaras

I ett regnigt 3 augusti i Malmö i årbesöker ERG:s Malmöredaktion enromsk musikföreställning på Folketspark. Cirka 50 personer i publiken stårdär i regnet med sina paraplyer och vän-tar på att programmet ska börja.

– Det brukar vara mellan 300-600besökande, men det är vädret som äremot oss i år, säger Diana Bogelund, enav organisatörerna och programledare fördagen.

Klockan är 18.00 och programmet harbörjat. Programledarna Diana Bogelundoch Agnes Lakatos hälsar publiken väl-komna. Först på scenen är en tjej somheter Jasmina. Hon tillhör den polska-romska gruppen och med sin vackra röstinleder hon årets konsert. Nästa artist påscenen är Dusan Marinkovic med singrupp Rabbel Jezz. Dusan är en ung

romsk kille med tunga raptexter som för-medlar ett starkt budskap till den somvill lyssna och förstå.

Gruppen Gittans, som har dansat runt iPolen och uppträdde senast påMalmöfestivalen, är tredje i rad på pro-grammet. Det är tre tjejer och en man,som också tillhör den polsk-romskagruppen, som visar talang i dans ochsång. Sedan är det dags för ett gäng ungatjejer som älskar att sjunga och dansasamt att visa upp sin kultur. Det är grup-pen Romani Patra som har funnits i cirkatvå år. Romani Patrin uppträder med detde är bäst på, sång. Det är far och sonsom uppträder tillsammans med vackermusik och fina romska texter. Till slutvar det dags för en gästartist på turnémed projektet Romer i Centrum. Det ärJany Schella som sjungit för publiken i

24 É Romani Glinda

Romer i Centrum 2016 Medan regeringen håller på med att ta fram en lag som för-bjuder tiggeri, en lag som återigen kommer att drabbaromer från EU-länder för att bli av med dem från våragator, slår föreningen Romano Paso i samarbete medRomani Patrin tillbaka med projektet Romer i centrum 2016där olika romska musikstilar framfördes och man fick eninblick i att romsk musik är så varierande.

Text: Malmö Ungdomscentral Foto: Robert Vävström

Gittan

Stockholm, Göteborg och nu är han här iMalmö.

Efter konserten pratar vi med organi-satörerna om idén bakom manifestation.Marian Wydow, som är koordinator,berättar att tanken bakom projektetRomer i Centrum är att det ska gå av sta-peln i tre städer och att projektet startadei Stockholm.

– De hade gjort konserten i Stockholmnågra gånger och sedan frågade de ossom det fanns intresse att göra en musik-konsert på turné där man involverar trestäder, Stockholm, Göteborg och Malmö.Sedan gjorde vi en gemensam ansökanhos Statens Kulturråd, men respektiveförening skulle ansöka lokalt också. Medgemensamma medel skulle vi bekostaartister som turnerar mellan dem olikastäderna och med lokala medel skulleman bekosta de lokala romska gruppersom vill uppträda.

Robert Vävström berättar sin roll i pro-jektet:

- Jag hjälper till med ansökan ochsedan när vi har fått svar om hur mycketvi har fått i bidrag bestämmer vi vemsom kan bjudas in för att vara en del av

Malmöredaktionen

25

programmet. Sedan är det jag som ringerartisterna och kommer överens om detal-jer med dem. Jag ansvarar även för dentekniska delen.

Robert berättar att det ligger mycketarbete bakom det som publiken ”bara”ser på scenen. Han tycker inte att de haruppnått sina mål på grund av det lågabidrag man har fått.

– Vi vill bjuda in artister som vårpublik vill ha och som efterfrågas menoftast är medlen så låga att vi måstegenomföra det hela med endast lokalaartister.

Vi frågade Marian vad syftet är medprojektet:

– Det man kan skildra är vilken sortsmusik det finns inom de olika romskagrupperna. Det finns musik med romerfrån Balkan, Ungern, Polen och andraromska grupper. Vi ville gärna visa attdet skiljer sig också på musiksort ochklang, så man inte tror att romsk musikbara är av ett slag, den är påverkad avhela världen.

Diana Bogelund, som också är medoch organiserar, har varit programledarede senaste fyra åren.

– Syftet är att uppmärksamma denromska musiken, kulturen och visa förallmänheten de olikheter som finns inomde olika romska grupperna.

De är eniga om att målgruppen är alla.Majoritetssamhället har möjlighet att seoch lära känna olika romska musikstilaroch att varje stil berättar om en gruppsspecifika bakgrund och historik. Ävenromerna själva har möjlighet att berikasin kunskap om andra romska grupper.

Hur kan detta hjälpa romer? – Jag ser många saker som genererar

till att både sprida romsk musik till andraoch att fler romer ser och hör sin musik ioffentliga sammanhang. Vi har varitigång nu för sjätte året i rad och nu kom-mer det fler och fler som vill anmäla sigför att uppträda. Vi hade planer på attbjuda in kända artister från Europa, menvi måste alltid anpassa våra planer ochönskemål till vår budget, som även detta

år var liten, säger Marian Wydow. Dans och musik har alltid varit en del

av romers liv. Romsk musik är som enbok som handlar om bra och dåliga tideroch livets alla händelser. Man kan sägaatt musiken på sätt och vis är en berättel-se. Dansen och musiken är en stor del avden romska kulturen och det är viktigtför oss att behålla dansen och musikenoch föra den vidare till våra barn ochframtiden!

Romernas musik är ett av de absolutviktigaste sätten romerna kan uttryckasina känslor på. Romerna var ofta och ärfortfarande kända för sin musik som ären viktig och speciell ingrediens i folksglädje världen över. Den romska musikenär inte en stil utan finns i alla musikstilar.Flera musikstilar har inspirerats av denromska musiken. Flera av de mest kändatonsättarna som t.ex. Beethoven, Brahmsoch Bach inspirerades ofta av romskmusik. Musiken för romerna har oftavarit en del av deras levebröd, för mångaromer var det ett sätt att överleva krigen,då militären ofta behövde underhållas närde inte krigade. Den romska musiken äridag fortfarande fullt levande och utövasvarje dag i alla världens länder.

Sångerska i Gittan.Bildtext

Så nästa gång om du får en inbjudantill en romsk musikmanifestation, tänköver och gå dit och njut och lär kännadem. Nästa gång de som bestämmer övermedel till kulturarrangemang får in enansökan om ett romskt musikevenemang,borde de stanna till lite och tänka efter,för den romska musiken är inte bara tillför fest, utan är romernas sätt att utryckasin glädje, sorg, bitterhet, ilska ochmycket mer. Låt dem utrycka sig på detbästa sättet de kan.

Malmöredaktionen

Dusan Marinkovic

Jany Schella

När Sabina Kwiek, nu 76 år, får fråganom hon minns koncentrationslägretBuchenwald svarar hon:

”Kära vän jag ska säga dig sanningen.När du lever det goda livet, då kanske duglömmer. Men när du lever ett fattigt livoch är hungrig, då kommer du alltid ihågallting, och vi barn förstod allvaret.”

Den som samtalar med Sabina ärMonica Hirsch, journalist och författarefrån Göteborg. Tillsammans med fotogra-fen Maja Kristin Nylander har hon gjorten av de bästa böcker jag läst om förföl-jelsen av det romska folket under andravärldskriget.

Boken innehåller tretton omskakandevittnesberättelser av romer som varitutsatta för nazisternas våld. De är födda iUkraina, Polen, Rumänien, Bulgarien,Serbien, nu bor de i Sverige, ett landflera uttrycker sin tacksamhet över.

Några berättar att romerna levde ett braliv innan nazisterna tog över: WiciaMutto växte upp i det judiska kvarteretKazimierz i Krakow. Hans far handlademed hästar. ”Polackerna ville ha starkahästar till sina jordbruk”, berättar Wicia.”Det var mycket roligt på marknaderna.Pojkar som var åtta, nio år fick hjälpa tillatt springa med hästarna och ställa uppoch visa dem. Ja, det var roligt.” Menmånga berättar om utanförskap och fat-tigdom även före och efter andravärldskriget. ”Vi har påverkats mycket avdet som hände”, säger Dragan Kuzhicov.”Vi känner oss fortfarande på något sätthotade. Det går aldrig att glömma. ”

De tre systrarna Rosalia, Belka ochFira överlevde ensamma: bara tio, fyraoch två år gamla genom att storasyster

Rosalie varje dag gick ensam, gick fem-ton kilometer till en järnvägsstation. Därdansade hon för ryska soldater som gavhenne mat och konserver.

Några av de intervjuade behöver hjälpav barn och barnbarn för att kunna berät-ta. Danuta Balheds två barnbarn Izabellaoch Tiffany är med under intervjun. ”Dekommer till mig varje vecka och frågarom mitt liv, om kriget, om allt”, sägerDanuta. Teodor Muttos dotter Elzbietagriper in i samtalet med sin far: ”Pappahar ofta berättat om den här tiden.Mamma har ett elefantminne. Ett exem-pel från hennes barndom är att de åktemed godsvagnar och hon fick se en storsäck med salt som hon tog. Sex, sju ärgammal bar hon den tunga säcken på jär-nvägsspåren. Överallt låg döda män-niskor. Hon bar saltsäckarna över dedöda kropparna. ”

”Människor var som ingenting. Somäpplen som faller från träden, så föllmänniskorna på gatorna”, minnsBronislaw ”Dolfi ”Kwiek.

Saknaden efter döda anhöriga är svåratt minnas och bära. Masio ”Josef”Kwiek förlorade större delen av sin släkt.”Det var inte bara min far som försvann,nästan hela min mammas släkt gjorde detockså. Jag har inga kusiner, inga mostrar,inga morbröder. Vi var en gång en storsläkt.” Bata Ivanov säger: ”Kriget drab-bade mig hårt. Jag hamnade på barnhem,min pappa kom aldrig tillbaka ochmamma blev sjuk i koncentrationslägret.Livet efteråt påverkades, vi blev fattigareoch fick många problem. Jag känner storsorg över att jag inte fick lära känna minpappa.”

26

Det tysta arvetGunilla Lundgren skriver om den nya boken ”Dettysta arvet av Monica Hirsch med foton av MajanKristin Nylander. Överlevande, barn och barnbarn berättar om vadsom hände under andra världskriget.Boken släpptes på Göteborgs stadsmuseum den 2augusti.

Sista intervjun skiljer sig lite från deandra, där berättar Mattias, som inte villuppge sitt efternamn, om sökandet eftersin farmors levnadshistoria. Farmoderngömde sin bakgrund inombords och ytt-rade aldrig någonsin, inte ens för sinanärmaste, att hon var rom och att honsuttit i koncentrationsläger. Hennes histo-ria är lika gripande som de andra tolv.

Boken börjar med ett kapitel av IanHancock, efterordet är skrivet av IngridSchiöler. Till bokens förtjänster hörockså rutor med information och längreartiklar som sätter in de intervjuadesberättelser i sitt historiska sammanhang.Allt är välskrivet och informativt.

Det som även gör denna bok så speci-ell är den vackra layouten och fotona,både från arkiv och nytagna starka fotonav Maja Kristin Nylander.

Jag vill sluta med att citera WiktorFamulsons lilla dotterdotter- det är honsom syns på bokens framsida. Det germig hopp när den tioåriga flickan säger:”Våldsamheter, det gillar jag inte. Barnenbehöver det bästa. När jag blir vuxen skajag bli journalist och informera.”

DET TYSTA ARVET av MonicaHirsch & Maja Kristina Nylander, JICMedia 2016

Gunilla Lundgren

Böcker

27

– Vad är frihet för dig?För tjugofem år sedan ställde författa-

ren Gunilla Lundgren den frågan tillhundratals ungdomar på fritidsgårdar,boxningsklubbar, skolor och caféer iRinkeby, Tensta och Hjällbo.

– Kärlek, fred, pengar, att få vara denjag vill, var några av svaren.

– Skriv om det, uppmanade GunillaLundgren.

Det blev en bok, ”Frihet!?” med texterpå 24 språk (Norstedts förlag). Då, 1991,fanns sjutton miljoner registrerade flyk-tingar i världen. Ungefär lika många varpå flykt i sina hemländer. Nu, tjugofemår senare, är sextio miljoner människorpå flykt, hälften av dem är barn.

Gunilla Lundgren ställde samma fråga

igen, nu till dagens ungdomar i Rinkeby.Efter ett års arbete är boken ”Frihet2016” färdig. De flesta skribenterna ärfemton år, några är födda i Sverige,andra är nyanlända från Afghanistan,Irak, Mongoliet, Somalia. I förra frihets-boken fanns svart-vita porträtt på demedverkande. Malcolm Jacobson, somfotograferade, var själv tonåring. Nu harnästan alla de medverkande ungdomarnaegna mobiltelefoner och är erfarna foto-grafer, därför har de själva fått illustrerasina texter. Rådgivare har varit fotografPer Englund.

”Frihet är som syre, som den upplysta

Frihet 2016Boken "Frihet 2016" innehåller 38 dikter och berät-telser på 21 språk som arbetats fram av ungdomar iRinkeby i samverkan med författaren GunillaLundgren och fotografen Per Englund.

himlen, frihet är en korridor mot lyckan,den är musiken som öppnar mitt hjärta,frihet är när du får vara vem du vill utanatt bli dömd.” Så formulerar sig några avde 51 medverkande ungdomarna. Mångaav dem har själva erfarenhet av krig ochflykt och av att få sin frihet begränsad.Deras dikter och självbiografier, på 21språk, och deras foton ger en tänkvärdinblick i dagens Sverige.

Boken har producerats med stöd avRinkebyskolan, Stockholm konst ochFamiljebostäder. Den beställs avFamiljebostäder. Behållningen kommer gåtill olika projekt som stöder barn i krig.

Böcker

BakroEn originalserie av Ulf Lundkvist och Bengt O Björklund.

Liksom i förra numret så visar vi upp fina gamlabilder på finska romer och vi hoppas fortfarandepå överseende med att vi inte kan säga var och närbilderna är tagna och informationen om dem ärknapphändig.

På bilden högst upp till vänster kan vi se EmmaSortavala och hennes syster Tekla och MikkoFriman

På bilden under ser vi tre kvinnor. Vi kan troli-gen namnen på personerna på bild men kan intehelt säkert säga vem som är vem?Men här ser vi Alina, Hellin och Flinkin

På bilden högst upp till höger står det tre mänvid en häst. Mannen i mitten är KarlonHeinäveden men även kallad för Taikina Kusti.Han sov en gång ovanpå en ugn bredvid ett trågmed deg på jäsning.Degen jäste tydligen enormt och kom att vällaöver mannen, där av namnet Taikina som betyderdeg.

På bilden under till vänster ser vi VäinöErnbäck, Aarne Hermanin, Kosola, Hulinan ochVeli Humurin.

Den sista bilden, längst ner till höger visar AlmaSeverun tillsamman med Helli.

28

GAMLA BILDER BERÄTTAR

Kära läsare av Gamla bilder berättar.I detta nummer fortsätter vi vår djupdyk-ning i det gamla bildarkiv som en gångfanns på Socialnämndens avdelning förZigenarmissionen på Kammakargatan iStockholm.Om vi har tagit fel på namn ber vi omursäkt.

29

Eftersom Mia var på semester var det upptill Fred och Bengt att se till att det blevnågot gott på matsidorna i detta nummerockså. Fred påstår att han varit ute och fis-kat, men det får man nog ta med en nypasalt och salta laxen med.

Bengt visste att Fred kan röka fisk. Sagtoch gjort. Fred fixade en firre och restenär historia.

Detta recept kan med fördel användas avde flesta, bara man har en metallåda medlock för fisken, en grill och möjlighet tillatt vara utomhus.

Det här är det enklaste och minst tid-skrävande av alla recept vi publiceratgenom åren.

Det här behövs för 4 personer:1 lax cirka 1.5 kiloGrovsalt

Valfritt tillbehör:FärskpotatisSallad efter eget behagFrukt om man så vill

30

Fina fisken med Fred

Gnid in laxen med grovsalt någon timme innan det ärdags för rökning. Tänd grillen. Täck botten av lådanmed alspån. Lägg laxen på grillgallret i lådan. Omlaxen är större än lådan, skär av huvud eller stjärt. Ställden stängda lådan på grillens galler. Gasol eller kolspelar ingen roll. Beräknad röktid är cirka 35 till 45minuter. Fisken är färdig när du kan lyfta på skinnet.

Medan fisken röker koka potatis och gör valfriallad. Vi valde att skära upp lite frukt också.

Servera med en god lager, väl kyld. Smaklig måltid

MIAS MATSIDOR

31

Anda godjá ke e Mia gelí kheré ánde Italia pe vakán-so thodiné pe o Fred thaj o Bengt ánde jekh than teavél váreso lašó xabén kačá dáta ánde e RomaniGlinda. Gadjá vi kerdiné.

O Fred phenélas ke vo sas avrí te astarél mašó,núma godjá sar lel o manúš sar tu kamés.

O Bengt de domúlt džanélas ke o Fred džanél sar tethuvljarél mašó. Sar si vaj níči, thodiné pénge šeréánde jekh than. O Fred ánda anglé o mašó, kaj vophendás ke astardás. Te astardás o mašó vaj níči,godó avél léskí historia.

Gadó receptó ašél savořénge, férdi te si len jekhmetalósko láda fedevósa, te šaj thuvljarén o mašóánde láte. Maj trubúl jekh angaréski vaj gasóski grílate des jag avrjál o kher.Gadó si te avél o maj o vušóro xabén kaj várekanalašardám ánde E Romani Glinda thaj vi pe maj skúr-to vrjáma.

Gadó trubúl 4 ženénge : 1 Loló mašó karíng 1.5 kilo Xurdó lon

O mašó xal pe maj fedér ko: Nevé kolompirénsa Vaj zaláta sar tu kamés laAmé xalám la ánde jekh than ko legúmi

Mór o lon oprál o mašó jekh časo maj anglál de sarte thuvljarés mašó. De jag e gríla. Vušjar o fúndo ko o xurdo kaš ánda anino (alspån).Tho o mašó oprál pe sastruní síta ánde láda. Te si keo mašó prja lúngo, šin telé o šeró vaj e porí. Phandáve láda thaj tho la oprál pe jag. Muk te thufljardolande 35-45 minúci. O Mašó gáta lo kána galbenisájlothaj kána šaj vázdes e morčí pa o mašó. Ži pon thuv-ljarés o mašó, čiráv le kolompíra thaj šin čirí zalátaso si túke drágo. Amé lašardám amarí zaláta ko legú-mi. Katé trubúl duj baré šudré béri.

Xan pe sastimáste

O Fred thuvljanrél

É Romani GlindaEgnahemsvägen 58se-141 37 HuddingeSweden

POSTTIDNING B

Diskrimineringsombudsmannen (DO) är en statlig myndighet som arbetar för lika rättigheter och möjligheter och mot diskriminering.

Anmäl diskriminering till DODiskrimineringslagen förbjuder diskriminering inom flera områden som till exempel arbetslivet, utbildningsområdet, socialtjänsten, butiker, restauranger och bostäder.

Om du har blivit utsatt för diskriminering kan du anmäla det till DO. De anmälningar som kommer till DO spelar en viktig roll i vårt arbete för allas lika rättigheter och möjligheter. En anmälan kan leda till olika typer av åtgärder och insatser från vår sida.

Frågor om diskriminering?Ring till DO på telefonnummer 08-120 20 700. Telefonupplysningen har följande öppettider:

• Måndagar 9.30–11.30 och 13.00–15.00• Fredagar 9.30–11.30 och 13.00–15.00• Helgdagar stängt

Det går också bra att mejla till DO på adressen do@do.seMer information hittar du på www.do.se