É Romani GlindaDen romska spegeln

Pris 47 kronor Nr 3–2011

Le romanéphirimàta

maj-juni

Åter är det sommar. Värmen ligger som envåt handduk över stad och land, intention-erna att stärka den romska minoriteten iSverige avslöjas för vad den är, dallrandevärme över asfalt och ängar och sedan?Ansvariga politiker flänger runt och talarom integration, som vore det en besvär-jelse, som vore det ett paraply mot allaoförätter som fortfarande begås, än idag.Nyligen konstaterade JO att polisensavhysningar av rumänska romer somspelade och tiggde på Stockholms gator,inte alls har något stöd i lagen. Det är inteett brott att spela musik eller att tigga, detär inte ett brott att vara en fattig rumänskrom med en konstant diskriminering ibagaget. Hur kommer polisen att agera ifortsättningen?

Bloggar och kommentarer på nätet ärfyllda av det hat som tillåtits florera iårhundraden i Europa. Invektiv och rasis-tiska tillmälen, särskilt när det gällerromer, tillåts i en allt större skala. Vembryr sig? Politikerna mal på och kämparhårt med sin image och den fernissa dekan åstadkomma. Inget känns övertygateller ens äkta när den politiska viljan skamanifesteras i handling. Sannings-kommission eller vitbok? Ja, en vitbokblev det, men med så få resurser att tan-ken på kosmetisk politik lyser igenom pålång väg. Katri Linna, före detta DO, skaensam upprätta ett historiskt perspektiv påsvenska myndigheters diskriminering motromer på ett och ett halvt år. För säkerhetsskull finns det direktiv om att inga förslagfår läggas i denna vitbok, kompensationför det lidande myndigheter har åstad-kommit får absolut inte förekomma.

Vitboken är ett politiskt paraply fullt avhål, en besvärjelse, en väntan på att assi-mileringsprocessen till slut tar ut sin rättoch allt förblir som vanligt för de vanliga.

Men det är inte bara på regeringsnivånjuggheten mot en verklig förändring avromernas situation har sin hemvisst. Ute ilandet är det likadant, både på kommunal-och landstingsnivå. Få är de icke-romersom verkligen vill förändra de urgamlavillkor romer fortfarande lever med, vill-

2 É Romani Glinda

Bengt O Björklund, Fred Taikon, Rosario AliTaikon, framför sitter Mirelle Gyllenbäck,Maja-Lena Taikon och Veronika Portik.

Redaktören har ordet

kor som fortfarande innebär att det ärsocialt okey att se ner på eller inte alls sedenna folkgrupp, än mindre deras behovav sann rättvisa och ett drägligt liv.

I Östeuropa är det än värre. Trots attEU-miljarder rullar i hopp om att lyftaromer ur den misär de lever i, ser verk-ligheten fortfarande likadan ut på deflesta håll där det bor romer: ingen el,inga vägar; ingen tillgång den serviceövriga landsmän har och tar för givet.

De romer som lyckas ta sig ut ur sina

eländiga byar eller slumområden för attförsöka tjäna en slant blir tilldominopjäser när välmående länder somSverige, Tyskland eller Frankrike plöt-sligt får ta emot romer i tusental. Frammed paraplyet! Efter att visumtvångetavskaffats för Serbien och Kosovoökade antalet asylsökande romerdrastiskt. Fram med paraplyet! CeciliaMalmström, ledamot av EU-kommissio-nen, föreslår att det ska vara möjligt förde länder som tycker att det kommit förmånga romer att åter införa visumtvång.

Värmen dallrar över asfalt och äng.Den romska kulturen är en främmandefågel, bäst serverad på ett silverfat.

Innehåll:

Debatt sid. 3

Bokmässa i Botkyrka sid. 4-5

Om romer i Västerås sid. 6-8

Nationella strategier sid. 9

Bo Hazell skriver sid. 10-11

Romano Zor får besök sid. 12-13

Slaget vid Mosebacke sid. 14-15

Visumtvång sid. 16

Bakro sid. 17

Notiser sid. 17-18

Rinkebybarnen sid. 19

Stor fotoutsällning sid. 20

notiser sid. 20-21

Resan till Indien sid. 22-23

DO i Göteborg sid. 24-25

Den osynliga muren sid. 27

Dagermanpriset sid. 28

Bilder berättar sid. 29=Receptet sid. 30-31

Bilden på framsidan är tagen av JoakimEskildsen under sin resa i Indien.

Statens KulturrådVår bidragsgivare

ISSN 1651–3258

É Romani Glinda

Egnahemsvägen 58141 37 Huddinge

Telefon:+46 (0)8-779 40 31+46 (0)70-712 39 91

E-mail: info@romaniglinda.seWebadress: www.romaniglinda.se

Postgiro: 19 54 82–5

Ansvarig utgivareoch chefredaktör: Fred TaikonRedaktion: Maja-Lena Taikon,Rosario Ali TaikonBengt O BjörklundMirelle GyllenbäckVeronika Portik

Tipsa ossVi tar gärna emot material till tidning-en, samt tips om olika evenemang påsamtliga romanédialekter, antingen viavanlig post eller via e–posten:red@romaniglinda.se

Tryck: Carlshamns tryckeri

É Romani Glinda 3

Gunilla skriver så här i sin artikel: ”… enav de intervjuade i programmet påstodbland annat att det inte finns någon litte-ratur alls på romani chib i Sverige”.

Jag förstår inte varför hon mystifierarpersonen, eftersom personen i fråga har ettnamn nämligen Baki Hasan. Det kom tyd-ligt fram även i programmet. Jag blev des-sutom felciterad och jag förstår inte varför.

Jag påstod inte att det inte finns någonlitteratur alls. Jag sa att vi inte har så storlitteratur på romska i Sverige . Alla somvill kan lyssna på programmet påSveriges Radio: http://static.sr.se/ladda-

hem/podradio/SR_p1_bibliote-ket_110214020040.mp3

Det som är skrivet på svenska omromer eller romskan kan inte räknas somromsk litteratur. Enligt normen är detsvensk litteratur även om innehållethandlar om romer. Det som är skrivet påromska däremot kan räknas som romsklitteratur.

En av huvudfrågorna i programmet varhuruvida det skapas skönlitteratur påromska eller inte. Jag sa att det inte finnsskönlitteratur skriven på romska iSverige och det är också sant.

ingen skönlitteraturpå romska i SverigeAngående debattartikeln ”Böcker på é romanichib” av Gunilla Lundgren i tidningen É RomaniGlinda nr. 1, 2011.

Med skönlitteratur menas texter somhar konstnärligt innehåll som t. ex. lyrik,dramatik och prosa.

I många andra länder speciellt på Balkanfinns rätt så mycket romsk litteratur (skön-litteratur också). I Sverige har vi än sålänge inte lyckats stimulera romer att varaintresserade av att skapa liknande litteratur.Jag hoppas innerligt att det inte kommeratt dröja så länge här i Sverige innan vi fårromska män, kvinnor och ungdomar somska ge sig på författarbanan.

Baki Hasanspråkvårdare i romska vid Språkrådet

Baki Hasans inlägg får mig att reflekteraöver några viktiga frågor.

Först vill jag klargöra att jag inte ville”mystifiera” Baki Hasan, jag nämner intenågra namn på varken journalister ellerintervjuade i min artikel.

Målsättningen med min artikel var attlyfta fram några av de böcker som faktisktfinns på é romani chib. Jag skriver” Detär sant att det finns förfärande få böckerpå romani chib, men just därför måste vihjälpas åt att berätta om de få som finns.”

Baki Hasan tar upp en stor frågeställ-ning: är det bara det som är skrivet påromska som kan räknas som romsk litte-ratur? Liknande diskussioner pågår blandafrikanska författare, kan en sydafrikanskförfattare, vars modersmål är xhosa, ändåvälja att skriva på engelska för att nåmånga läsare?

Hans Caldaras har skrivit sin utmärktabok ”I betraktarens ögon” på svenska,alla Katarina Taikons böcker skrevs på

svenska (den första boken, Katitzi, är nuöversatt till e´romani chib),

Monica Caldaras böcker är skrivna påsvenska. Ändå har jag räknat dessa böck-er som romsk litteratur. I fortsättningenska jag vara försiktigare och kanske skiljapå romsk skönlitteratur skriven av romeri Sverige på romanés, skönlitteratur skri-ven av romer i Sverige på svenska,

skönlitteratur på romanés skriven avromer från andra länder men publiceradei Sverige och böcker översatta tillromanés av romer i Sverige.

I de tre böckerna ”Utan hus utan grav-Bi kheresko bi limoresko”, Svarta Rosor-Kale Ruze” och ”Tio pinnar i luften” pre-senterar jag ändå en rad författare som ärromer och som skriver- ibland på romskaoch ibland på svenska, ungerska, polska,spanska.

Här uppstår nästa fråga; vem är romskförfattare? Om jag tittar på min egensläkthistoria finns förfäder som var häst-handlare och smeder och där finns enberättelse om den mörka, vackra Lucia.

Replik: Var hon vad man då kallade ”tattare”?Förmodligen. Kan jag då kalla mig för enromsk författare?

När barnen i Rinkeby, som jag arbetarmig med, frågar: ”Varifrån kommer duGunilla?” svarar jag: ”Jag är svensk ochjag är blandad”. Jag håller med Nobel-pristagaren Toni Morrison när hon säger:”Ras, kön och klass spelar en avgöranderoll i våra liv.” För mig spelar ändå klassstörre roll än ras och kön och jag definierarmig som en arbetarförfattare. Varje förfat-tare, varje människa, väljer själv hur honvill förhålla sig till sin bakgrund.

Slutligen, jag delar Baki Hasans öns-kan att det snart ska komma fler skönlit-terära verk skrivna av romer, och jag ärsäker på att de kommer! De nyligenutkomna böckerna ”Marie Claude-Jekhromani šej” av Ramona Taikon Melkeroch Ann Eriksson samt ”Maritza &Sebastian” av Domino Kai är exempel påsådana välgjorda tvåspråkiga böcker.

Gunilla Lundgrenförfattare

DEBATT

Under bokmässans andra dag hölls ettantal olika seminarier, bland annat taladesamiskan Ann-Helen Laestadius omspråk och identitet på ett av förmidda-gens seminarier.

– Jag har ingen kolt på mig, jag ägeringa renar, är jag då en riktig same? Minpappa var mienkälä, min mamma same.

När Ann-Helen var tolv år flytta honmed sina föräldrar från Kiruna tillStockholm där hon har arbetat som jour-nalist i 20 år. Hon har även skrivit ettantal böcker.

– Böckerna handlar om hur det är attvara same, hur en same ska vara. Jag äroch känner mig som en same.

Men i skolan skämdes hon över sittsamiska påbrå.

– Jag berättade inte att jag var same,utan levde ett dubbelliv. Hemma var jagstolt över att vara same. Jag har tänktmycket på varför jag inte vågade berätta

om mitt samiska ursprung, men det vartufft i Kiruna på den tiden och det fannsmycket samehat.

Ann-Helen fick aldrig lära sig samiska,något som påverkat henne starkt.

– Ett problem var att min mamma ald-rig förklarade varför hon inte lärde migsamiska, men hon sattes i en skola somliten där barnen straffades om de taladesamiska. Därför fick vi barn som föddespå sextio- och sjuttiotalet aldrig lära osssamiska.

Det finns en sorg i detta och det harlett till en känsla av utanförskap gente-mot den samiska gruppen.

– Jag kunde ju inte tala med mormoroch morfar, men jag hade inget val. Idagär situationen för samiska barn heltannorlunda i och med att vårt språk harfått nationell minoritetsstatus.

Ann-Helen poängterar vikten av attinte se sig själv som ett offer, men hon

4 É Romani Glinda

Bokmässa i BotkyrkaI början av maj arrangerades Botkyrka internationella bokmässapå biblioteket i Hallunda. Under tre dagar var det mingel, konfe-renser och bokförsäljning. É Romani Glinda var där. Det var knök-fullt under seminarierna den andra dagen, ödsligt mellan bokbor-den den sista.

Text och foto: Bengt O Björklund

Ann Eriksson, Rosario ali Taikon och Gunilla lungrenbakom ERGs bord med romska böcker

kan än idag inte tala samiska. I bokenSms från Soppero, en påhittad historia,har hon använt sin egen och sin mammashistoria.

– Mina böcker har stärkt min identitetoch jag känner att jag har dragit mitt lillastrå till den samiska myrstacken. De ärdessutom lika angelägna för barn frånvilken kultur som helst.

Arbetet med den första boken beskri-ver Ann-Helen som en slags terapi. Närhon skrev den andra, Hej vacker, var honförbannad.

– Det är ofta som samer blir förbanna-de när jag inte kan svara dem på samis-ka, men jag kämpar på med språket somjag verkligen vill lära mig.

Hennes böcker tas inte helt emot medöppna armar av den samiska publikenheller.

– En gång blev jag utskälld i tjugominuter av en samiska på Jokkmokksmarknad för att jag lyfte fram konflikterinom samekulturen, men jag vill upp-muntra alla att vara den man är, att intekänna sig begränsad.

Hennes tredje bok kommer att handlaom ett konfirmationsläger för samiskaungdomar.

– Jag besökte ett sådant läger och träf-fade samiska ungdomar som verkligenvar stolta över att var samer och de villverkligen lära sig språket. Ungdomarnasade åt mig: Sluta gnäll, lär dig samiska.

Det är något Ann-Helen har tagit fastapå. Hon fortsätter att försöka lära sig sittmodersmål som är nordsamiska. Hennesböcker är översatta till alla de tre same-språken, lulesamiska, sydsamiska ochnordsamiska.

Bibliotekarier ointresseradeav minoriteterUnder ett av eftermiddagens seminariertalade Joacim Hansson, professor i bibli-oteks- och informationsvetenskap vidLinnéuniversitetet. Konferenssalen varfylld av bibliotekarier från hela landet.

Joacim Hansson ansvarar bland annatför bibliotekarieutbildningen och han harforskat kring frågor som rör hur nya bib-

É Romani Glinda 5

liotekstyper uppstår i samklang medolika förändringar i samhället i stort.Med sig hade han ”Biblioteken och denationella Minoriteterna” en ny studiesom visade på dystra siffror.

– Vi skickade ut en enkät till 289 bibli-otek i landet och 181 svarade. 90 procentav biblioteken har ingen riktad verksam-het alls till de nationella minoriteternaoch nästan ingen uppsökande verksam-het, trots att de har en skyldighet atterbjuda detta. När det gäller samarbetemed de specialbibliotek som finns vardet nästan obefintligt. Det finns ingastrukturer för att möta de nationellaminoriteternas behov.

Joacim Hansson påpekar att det ocksåsaknas kunskap bland de nationellaminoriteterna om de möjligheter bibliote-ken har för att synliggöra den egna grup-pen och deras verksamheter.

Bibliotekarier i publiken invände motkritiken med förklaringar som att det intefanns några minoritetsgrupper i derasområde.

– Synliggörandet av de nationellaminoriteterna är också ett ansvar för bib-lioteken, även om det inte finns någraminoritetsgrupper i bibliotekets närområ-de. Man kan till exempel ha en judiskbokvecka trots att det inte bor någrajudar i området. Man kan också prenu-merera på olika minoritetstidningar, trotsatt de inte bor området, men de kan varaintressant av många skäl.

De svenska folkbiblioteken har enmycket begränsad verksamhet riktad motde fem nationella minoritetsgrupperna.Detta gäller både när nya böcker, tid-skrifter och annat köps in som i olikaverksamheter och former för samarbeten.Vad detta beror på framgår inte av studi-en, men att det ligger ett ointresse i bot-ten bland bibliotekarierna är nog ställtutom tvivel.

– Biblioteken borde också kunna takontakt med de minoritetsföreningar somfinns i området och initiera ett samarbete.

– Vi kan dock se några tecken och ten-denser i materialet som legat till grund

för de här redovisade resultaten. Menman kan säga att det saknas överblickoch engagemang i bibliotekens arbete.

Resultaten av den här undersökningenvisar att de svenska folkbiblioteken inteprioriterar de nationella minoriteterna isitt arbete. Ingenting i det material sominsamlats tyder heller på att det finnsnågot intresse för frågan. De platser ochregioner där verksamhet bedrivs gente-mot dessa grupper är utan undantag plat-ser som har en lokal representation av eneller flera grupper. Även på dessa platser

är dock omfattningen av verksamhetenbegränsad.

– Det arbete som bedrivs med de natio-nella minoritetsgrupperna i fokus, kan urett nationellt perspektiv endast beskrivassom sporadiskt. Ingenting tyder på någotintresse från biblioteken att öka arbetetgentemot grupperna. Medvetenhetenbland bibliotekarierna är låg om de natio-nella minoriteterna. Arbetet med att syn-liggöra deras särart för majoritetssamhäl-let är helt obefintligt, säger JoacimHansson.

Ann-Helen Laestadius Joacim Hansson

ERGs medarbetare Bengt O Björklund passade på att sälja egna böcker.

Det surrar av aktivitet i Mälardalenskommuner. Under tre år har länen i Öre-bro, Västmanland och Södermanlandsamarbetat och utbytt erfarenheter närdet gäller romska frågor, berättade AmiNetzler, mångfaldsstrateg i Västerås stadoch dagens konferencier.

Staffan Jansson, Individ- och familje-nämndens ordförande i Västerås, talarom den stora vikt de lägger vid mänskli-ga rättighetsfrågor.

– Ska vi ha tillväxt och inflyttning ärde mjuka frågorna extra viktiga. Vi harhaft romer i kommunen sedan femtiota-let, men nu kommer det allt fler frånBalkan.

För två år sedan startades Rådet förromska frågor i Västerås.

– Det är ett råd där vi träffas var sjättevecka, något som innebär en stark sam-verkan. Vi har i kommunen avsatt medelför att kunna jobba långsiktigt med dessafrågor. Särskilt då med de romska bar-nen.

Gunno Gunmo, före detta polis ochvice ordförande i Delegationen för roms-

ka frågor ser nöjd ut när han blickar utöver den välfyllda konferenssalen.

– Det är roligt att det sker sådana härsammankomster i landet. Sverige har ettinternationellt åtagande när det gäller denationella minoriteterna och det är viktigtatt komma ihåg att det arbete vi gör skamätas efter vår administrativa förmåga.Den nationella minoritetspolitiken byg-ger på en princip om särbehandling,något som ofta blir problematiskt ute ikommunerna och deras syn på att allaska behandlas lika. Som polis har jagsjälv jagat bort romer när deras tre veck-or var slut och det var inte så länge sedanoch jag kan förstå deras misstro motmyndigheter.

Gunno Gunmo fortsatte med att berättaom betänkandet som nu ligger på reger-ingens bord.

– Det är viktigt att förstå den romskagruppens behov. Att förbättra deras situa-tion är oerhört viktigt. De måste finnasmed på dagordningen till dess att derassituation är löst. Men tyvärr vinner maninga val på att satsa på romer. Det är

6 É Romani Glinda

En dag om romer i VästeråsRomers rätt var namnet på den seminariedag Västerås stadoch Länsstyrelserna i Västmanlands och Stockholms länarrangerade i Västerås i mitten av maj. Namnet kommer frånden rapport Delegationen för romska frågor publicerade förraåret.

Text och foto: Bengt O Björklund

Januz Ramadani, Merima Osmani, Margareta Johansson och Ami Netzler.

också viktigt att undvikaatt se romer som offer, attlägga ansvaret på dem. Vimåste stänga välfärdsga-pet och överbryggaromers maktunderläge, vimåste reparera romerstillit till majoritetssamhäl-let. Det skulle behövas enförsoningsprocess i varjekommun. Nu kommer detsnart en vitbok. Den kom-mer inte att kunna gå

särskilt djupt på bara ett år, men jag hop-pas att den inte bara hamnar i bokhyllan.

Gunno Gunmo menar att det tar tid attbygga upp förtroende och att det krävsceremonier.

– I vårt betänkande har vi lagt mycketfokus på utbildning som ger möjlighettill arbete. Arbete ger självrespekt ochidentitet. Men vi får inte glömma att detockså finns äldre romer med knapphän-dig utbildning. Detta arbete är en lång-siktig process. Det som också krävs ärromska förebilder i skolan. Vi vet att detökar de romska barnens närvaro.

Men romska brobyggare i skolan ärinte bara bra för barnen.

– Det är också bra att det skapasarbetstillfällen för romer.

Vikten av att stödja de romska aktivis-terna framhölls.

– Jag tycker man särskilt ska stödjaunga och kvinnor. Det är romska aktivis-ter som krävs för att förbättra romerssituation. Det är dem vi ska stötta.

Kommunerna måste bli bättreTiina Kiveliö arbetar på Länsstyrelsen iStockholm, med ansvar för att se till attkommunerna lever upp till den nyaminoritetslagstiftningen. Tiina har arbetatmed och för romer i närmare 40 år.

– Det talas idag mycket om integration,men jag skulle vilja höja ett varningensfinger för det ordet. Det börjar bli urvatt-nat och få undertoner som närmast börjarlikna assimilering, säger hon.

När Tiina kontaktar olika kommunerfår hon höra alla tänkbara ursäkter till

É Romani Glinda 7

varför de inte samråder eller informerarromerna om sina rättigheter.

– Sverige har ratificerat de konventio-ner som styr minoritetspolitiken och somnu finns i den nya minoritetslagstiftning-en, men kommunerna tror ändå inte attdet gäller dem, att det har något med sta-ten att göra.

I EU:s syn på minoriteterna lyfts justsamråd fram som en mycket viktig del.

– I samråd kan grupperna lyfta fram defrågor de tycker är viktiga, frågor somkommunerna måste bli bättre på.

En annan viktig del i EU:s minori-tetspolitik är positiv särbehandling.

– När jag försöker förklara att det bety-der att det krävs särskilda insatser för attlyfta just denna grupp till samma nivåsom andra i samhället får jag ofta tillsvar att ”vi särbehandlar ingen, vibehandlar alla lika”, säger Tiina Kiveliö.

Goda exempelUnder eftermiddagen presenterade de trekommunerna i Västerås, Örebro ochLinköping sitt arbete med och för romer.Margareta Johansson, samordnare i soci-alt områdesarbete, berättade om arbetetmed romer i Nygård och Skäggetorp.

– Vi började arbetet i Nygård, mensenare blev det hela Skäggetorp.Grunden i vårt arbete är mötet. De flestaär romer eller somalier. Många kvinnorsöker upp oss och många av dem är anal-fabeter.

Det är huvudsakligen romer frånBalkan som bor i området. Under 2010arrangerades ett dialogseminarium för attinformera lärare och romer om den nyaminoritetslagstiftningen.

– Vi fick mycket positiva reaktioneroch det ledde till många bra diskussioner.

Januz Ramadani är rom och brobygga-re. Han kommer ursprungligen frånKosovo.

– 2005 började jag som praktikant påen skola, men det dröjde till 2007 innanjag fick en anställning. Idag är jag enlänk mellan de romska föräldrarna ochskolan. Jag kan till exempel gå hem tillföräldrarna och fråga varför deras barn

inte är i skolan. Föräldrar som inte kansvenska kan tala med mig och jag kaninformera dem om hur det svenska skol-systemet fungerar.

Han berättar att han finns där det finnsromska barn.

– Jag är med på rasterna också därkonflikter kan uppstå. Det handlar om attsysselsätta dem.

Januz tolkar och hjälper föräldrar medblanketter.

– Ibland kan det ta flera timmar. Deträcker inte att bara översätta blanketten,jag måste förklara vad texten betyder.

Januz är också ledare för tre fotbolls-grupper.

Merima Osmani är också rom och bro-byggare mot familjecentralen. Hon kom-mer ursprungligen från Serbien. Honarbetar halvtid med ansvar för en grupp-verksamhet för romska kvinnor.

– Jag talar med dem om hälsa och eko-nomi, om de rättigheter som de har påolika områden och vi hjälper familjermed problem. Många har allvarliga pro-blem.

Hon arbetar även med asylsökanderomer.

– Jag märker att romskamän och kvinnor får allt mer

Staffan Jansson

förtroende för oss, men vi vill också stär-ka deras förtroende för samhället.

Från Västerås talade Ami Netzler ochElsa Kwiek, rom som sitter i Västeråsstads råd för romska frågor.

– När finska romer knackade på dörrenför några år sedan insåg vi att vi intekunde blunda längre. Våren 2009 gjordevi en förstudie om romernas situation,med fokus på barn och ungdomar och påhälsa. De ex-jugoslaviska romernas hälsavar sämre, berättar Ami Netzler.

2009 startades också rådet för romskafrågor där bland andra Roger Hadad varen starkt drivande kraft. På hösten 2009kom också utställningen ”Den okändaFörintelsen”, producerad av É RomaniGlinda, till Västerås och i år har manstartat Bladet för romska frågor. Hösten2010 startades den första orienteringskur-sen för romer och för att kunna fortsättastödja de elever som deltagit har manockså startat RiAS.

Elsa Kwiek är modersmålslärare.– Romafrågan är fortfarande högaktu-

ell här i Västerås även efter att RogerHadad kom in i Riksdagen. RiAS är ettmycket bra stöd och också en början till

en dialog.

Gunno Gunmo

Tiina Kiveliö

ÖrebroNaim Tahiri, romsk eldsjäl från före dettaJugoslavien är modersmålslärare i Öre-bro. I sitt forna hemland utbildade hansig till ekonom. I Sverige började hanförst som fotbollstränare. Han berättarom sina möten med den svenska skolan,med rektorer och romska barn som inteville gå i skolan.

– Jag gick runt i olika klasser och såghur den svenska skolan skilde sig frånden jugoslaviska.

Idag har Naim 136 elever som hanansvarar för, från lågstadiet till gymnasiet.

– Men jag räcker inte till. Det behövsfler romska förebilder i skolan. Det finnsfler romer som både kan och vill hjälpatill. Man behöver inte vara pedagog för attgöra en skillnad. Jag är ju ingen pedagog.

I Örebro har 22 romska elever tagitstudenten.

– Det är fel att säga att romer inte villgå i skolan. Örebro är beviset.

Med sig hade Naim två romska tjejer,Milena Serifi från Viginska gymnasie-skolan och Anita Ibisevic som redan tagitstudenten.

Anita berättar om Örebro romska träff-punkt.

– När jag gick i skolan var Naim minhemspråkslärare och vi var några tjejersom frågade honom om han kunde hjälpaoss att starta en förening för romska tjejer.

Och det kunde han. Naim hjälpte demmed kontakterna med kommunen. Idaghar föreningen 123 medlemmar.

– Idag har vi också några killar med iföreningen för att få lite bättre debatterkring jämställdhet. Vi säger: Glöm gifter-mål innan du är klar med studenten.

Milene berättar om föreningens verk-samhet.

– Vi har folkdans och vi tycker om attvisa upp oss och vår kultur. Vi tränarflera gånger i veckan och vi har fleraklasser. Vi skäms inte för vilka vi är ochvisar gärna upp våra folkdräkter.

Anita berättar om känslan när hon togstudenten.

– Alla förtjänar den känslan jag kändenär jag tog studenten. Alla borde hasamma rättighet att nå dit.

SammanfattningDet var Rosario Ali Taikon från ÉRomani Glinda som sammanfattadedagen.

– Det är roligt att det blir allt fler sådanahär möten. Vi har pratat om Delegationsbetänkande, vad Länsstyrelsen iStockholm gör idag och om vad som kom-mer. Vi har lyssnat på goda exempel ochdet är glädjande, men tyvärr händer ingen-ting i de flesta av Sveriges kommuner.

Rosario talade om sanningskommis-sion kontra vitbok.

8 É Romani Glinda

Rosario Ali Taikon.

– Visst hade det varit bättre med ensanningskommission. En vitbok som görsav en person, hur djupt kan den gå? Jagmåste nog säga att jag är besviken överhur lite som görs för romer idag. Sverigehar god ekonomi och ändå satsar maninte på romerna. Allt för många aktörerhar inte en aning om romer eller deraskultur. Samråd betyder ömsesidighet ochbrobyggare är också ambassadörer försina grupper.

Rosario menar att det är inte konstigtatt romer inte har något förtroende förmyndigheter efter vad de genomlidit isina ursprungsländer.

– Många av dem döljer sin identitet avrädsla för att diskrimineringen skafortsätta. I detta avseende är brobyggareav stor vikt för att öka förtroendet.

Rosario talade även om den ekonomis-ka förlust det innebär för samhället attinte satsa på romerna.

– Varje glömd rom kostar samhälletcirka 14 miljoner under en livstid.Betänk då att det finns mellan 50 och100 000 romer i landet. Det blir mycketpengar. Har vi råd med det? Det är dagsatt börja tänka mer långsiktigt. Roma-frågan måste ligga på alla bord.

Rosario tog upp problematiken medprojektformen.

– Nästan alla medel till romska organisa-tioner sker i projektform. Det är dags nu attolika myndigheter ser till att arbetet somgörs också implementeras i verkligheten.

Naim Tahiri, Melina Serifi och Anita Ibisevic.

É Romani Glinda 9

EU-kommissionen antog den 7 april2011 ”EU Framework for National RomaIntegration Strategy” och uttryckte där-med sitt politiska engagemang för inklu-dering av romerna. Kommissionen upp-manar medlemsstaterna att utveckla ochimplementera långsiktiga strategier somfrämjar romernas integration inom fyrafokusområden; tillgång till utbildning,sjukvård, anställning och bostad.Medlemsstaterna förväntas ytterligare attavsätta tillräckliga resurser för att kunnauppnå framsteg med dessa ekonomiskaoch sociala rättigheter.

Europeiska Roma Policy Coalition(ERPC), en grupp av frivilligorganisatio-ner som arbetar på EU nivå med mänskli-ga rättigheter, antidiskriminering samtsocial inkludering och romers rättigheter,välkomnar detta, men är också kritiska tillEU-kommissionens ramverk. ERPCmenar att det saknas tydliga riktlinjer förbekämpning av den utbredda fientlighetoch diskriminering av romer i Europa somfinns idag. EU-kommissionen erkännerdiskrimineringen och vikten av tillgångtill fundamentala rättigheter, men det sak-nas förslag på konkreta åtgärder förbekämpning av diskrimineringen, antizi-ganism, hatbrott och våld mot romer.

Inkluderingspolicy riktade till romermisslyckas ofta med att producera synli-ga resultat. Många medlemsstater saknarerfarenhet med sådana strategier och detråder brist på tydlig vägledning förutveckling och implementering av strate-gierna. ERPC påpekar att ramverket ävensaknar en koordinationsmekanism som äravgörande för att säkerställa ett fullödigtoch effektivt engagemang av EU-kom-missionen, medlemsstaterna och det civi-la samhället. Etablering av konkretakoordinations- och övervakningsmeka-

nismer är därför nödvändiga.ERPC uppmanar alla nuvarande och

blivande medlemsstater att utveckla ochanta nationella strategier i samråd medromerna. Man uppmanar även med-lemsstaterna att överskrida de fyra tema-tiska områdena i ramverket genom attinkludera åtgärder som förebygger dis-kriminering och antiziganism.

Delegationen för romska frågor över-lämnade sitt betänkande ”Romers rätt –en strategi för romer i Sverige” den 30juli 2010. Delegationen ansåg att romer-nas situation i Sverige är både mänskligtoch ekonomiskt ohållbar och kräver där-

för en långsiktig, uthållig och målmedve-ten politik i form av en nationell strategiför romer som genomförs under en 20-årperiod. Delegationen presenterade i sittslutbetänkande en modell för en strategimed tre övergripande mål; stänga väl-färdsgapet mellan romer och andra grup-per, häva romers maktunderläge ochöverbrygga förtroende klyftan mellanromer och samhället. Men Sverige saknarfortfarande en långsiktig nationell strate-gi för romers rättigheter och integration.

Källor: Minority Rights Group, SOU2010:55 ”Romers rätt – en strategi för

romer i Sverige”

Nationella strategier för romersintegration behövs i hela EuropaText: Mirella PejcicFoto: Rosario Ali Taikon

Sedan mitten av 1990-talet hålls årligenen minnesstund vid graven den 7 maj.Det är Taternes Landsforening, TL (tidi-gare Romanifolkets Landsforening, RL)som tillsammans med Norska kyrkanordnar ceremonin. Även de båda andranorska resandeföreningarna –Landsorganisasjonen for Romanifolketoch Romanifolkets Kystkultur – brukardelta med tal och kransnedläggning. Vidnågra tillfällen har representanter för deresandes organisationer i Sverige delta-git.

Efter minnesceremonin ute på kyrko-gården fortsatte minneshögtiden inne iRis kyrka med inbjudna talare från bådeNorge och Sverige: Anna Gustavsen,Taternes Landsforening ochGlomdalsmuseet, professor KnutAukrust, ordf. i Holocaustsenteret i Oslo,

professor Asbjørn Eide, Norsk sentere forMenneskerettigheter och författaren BoHazell. Det ordnades även en konsertmed norska artister, flera av dem medresandeursprung.

Patienterna på Gaustads mentalsjukhusutsattes för olika medicinska experiment.De tvingads delta i försök med olikamediciner och narkotiska preparat, bl.a.LSD.

Läkarna utförde även plågsamma testerför att se var enskilda patienters smärt-gräns låg. Patienterna blev också utsattaför tvångslobotomi, d.v.s. kirurgiskaingrepp i hjärnan.

Den första lobotomeringen påGaustads sjukhus ägde rum 1941. Framtill 1947 gjordes ”bara” 16 ingrepp. Menåret därpå, 1948 ökade antalet radikalttill 248. Det var alltså inte under den

10 É Romani Glinda

Resande hedrade offrenför medicinska experimentÄven i år ville många resande delta i minneshögtiden på Ris kyrkogård i Oslo för att hedrade omkring 50 norska medborgare, varav många var av resandesläkt, som utsattes förmedicinska experiment vid Gaustads sjukhus och som ledde till att de avled och begravdesi en anonym massgrav.

Text och bild: Bo Hazell

Bjørn Godin Nicholaysen, Landsorganisasjonen for Romanifolket (LOR) minnestalar. T.h.Holger Gustavsen, ordf. i Taternes Landsforening (TL).

tyska ockupationen som de flesta loboto-meringarna genomfördes utan under dencivila efterkrigsregeringens tid.

Läkarna på Gaustad använde patienter-na som försöksdjur eftersom de operativaingreppen inte utfördes bara för att rådabot på själva sjukdomen, utan också föratt få frågan vetenskapligt belagd huromfattande ingrepp som kunde utföras iden mänskliga hjärnan innan patiententog skada. Flera av patienterna dog avlobotomioperationerna och av de medi-cinska experimenten. Och de begravdes imassgraven på Ris kyrkogård utan att deanhöriga underrättades. Först 1974 upp-hörde lobotomioperationerna påGaustads sjukhus. Än idag hemlighållerde norska myndigheterna och Norskakyrkan vilka personer som ligger i mass-graven.

FAKTARUTA:1998 deltog Bo Hazell f.f.g. vidminnesceremonierna på Ris kyrko-gård då han och Lars-GöranPettersson gjorde en tevedokumen-tär för SVT. Faktauppgifterna i arti-keln är hämtade ur den nya uppda-terade och utökade upplagan av BoHazells bok ”Resandefolket – fråntattare till traveller” som ges ut påOrdfront förlag sommaren 2011.

É Romani Glinda 11

Nu har de 22 första stadsbussarna i Öre-bro fått namn efter kända personer somhar någon slags anknytning till Örebro.Den romska författarinnan KatarinaTaikon är en av dem vars namn numerapryder stadens nyinförskaffade miljövän-liga bussar. Några av de andra namnen ärförfattaren Hjalmar Bergman, journalis-ten och författaren Torsten Ehrenmark,kokboksförfattarinnan Cajsa Warg,sångerskan Ulla Billqvist, riksdagens tal-man Henry Allard, idrottsmannen OrvarBergmark, racerföraren Ronnie Peterson,poeten Harald Fors och konstnären AxelBorg.

För ett par år sedan uppmanades öre-broarna att komma med förslag till vilkapersoner som man tycker borde finnas påstadens bussar. Förslagsställaren tillKatarina Taikons namn, Bo Hazell, moti-verade sitt förslag så här:

»Katarina Taikon, författare till böck-erna om den romska (zigenska) flickanKatitzi, föddes i Almby i Örebro den 29

juli 1932. Enligt Rosa Taikon, Katarinasäldre syster som är över 80 år idag, föd-des Katarina i den röda buss, somfamiljen Taikon färdades i och som stoduppställd ute i Almby, där de brukadestanna och bo i långa perioder undersina färder längs vägarna. KatarinaTaikon är den person som betytt mestav alla svenskar för att bygga broarmellan romer och majoritetssamhället.Hennes kamp för romerna förs i dagvidare av systern Rosa, som bl.a. åkt tillländer i forna Östeuropa tillsammansmed kungaparet för att berätta omframstegen vad gäller romernas situa-tion i Sverige.

Att namnge en av stadsbussarna i Öre-bro med Katarina Taikons namn vore ettsätt att öka intresset för romernas sak ochmedvetandegöra för örebroarna att hen-nes ursprung var Almby, Örebro. Detskulle dessutom följa regeringens inten-tion vad gäller att lyfta fram de nationellaminoriteterna (Regeringens Proposition

Örebrobuss med Katarina Taikons namnText: Bengt O Björklund Foto: Bo Hazell

2008/09:158 Från erkännande till egen-makt – regeringen strategi för de natio-nella minoriteterna).

Romska delegationen, som arbetarfram en strategi för romernas framtidasituation i landet tillsammans med reger-ingen, citeras i regeringsproppen:

”Eftersom romerna under mycket långtid inte tilläts bli bofasta, så finns i dagytterst få historiska föremål, minnesmär-ken, byggnader etc. som uppmärksam-mar romernas historia. För att synliggöraromernas långa närvaro i landet föreslårdelegationen […] resandet av statyer påkända personer som tillhör nationellaminoriteter, såsom av författaren ochaktivisten Katarina Taikon, för att påmin-na om romernas historia och långa kampför att få del av sina mänskliga rättighe-ter.”

Ett första steg till ett synliggörandetycker jag vore att namnsätta en av stads-bussarna i Örebro till KATARINA TAI-KON.«

Romano Zor är ett 2-årigt arbetsmark-nadsprojekt i Uppsala med syfte att akti-vera alla parter – romer och tjänstemän –för ömsesidig förändring till sysselsätt-ning, arbete, praktik, vidareutbildningareller andra studier, för att förbättraromernas fysiska och psykiska tillstånd.

Projektet vänder sig till deltagare somunder en längre tid stått utanför arbets-marknaden, och varit föremål för åtgär-der från socialtjänsten, arbetsförmedling-en och försäkringskassan.

Den totala budgeten för projektet upp-går till nästan tolv miljoner, varav nästanfem miljoner kommer som bidrag frånESF-rådet.

När Erik Ullenhag talade till dem somsamlats i konferensrummet började hanmed att berätta lite om sin bakgrund närdet gäller den romska frågan.

– Jag visste redan sedan tidigare attromer diskriminerades, men inte att detskedde i sådan stor omfattning. Vi måstenu ta tag i övergrepp som har skett motromer, vi måste lyfta fram deras okändahistoria, vi måste ta upp att även romerfanns i nazisternas dödsläger. Vi har pra-tat mycket och nu är det dags att göraupp med vår historia. Det är därför vi harsatt igång arbetet med en vitbok. Det ärviktigt att se hur det som skedde dåpåverkar det som sker idag och det somsker idag är inte roligt.

När Erik Ullenhag var i Bryssel för attförhandla om den romska frågan på eneuropeisk nivå pågick samtidigt fördriv-ning av romer i Ungern.

– Från ungerst håll sade man då att, dehär romerna är inte fördrivna, de ska fååka på påsklov med Röda Korset.

12 É Romani Glinda

Ullenhag besöker Romano ZorIntegrationsminister Erik Ullenhag var i slutet av majUppsala. Han besökte Arbetsförmedlingen för att fåveta hur man arbetar med etableringsreformen ochhan träffade romer och tjänstemän som arbetar medroma-projektet Romano Zor i Uppsala.

Text och foto: Bengt O Björklund

Gunilla Nygård,Caroline Mahdavi,Katja Blomerus, ErikUllenhag, Lars-Göran Sjödin, EmiliaHuczko och NataliaFermin-Acosta.

Han påpekade vikten av att hitta positi-va exempel.

– Ta den romska förskolan i Malmö tillexempel. När jag var där hade de enlegoutställning om framtiden som deromska barnen hade byggt. Där fannspolisstationer, brandstationer och sjukhusoch när man talade med barnen ville debli polismän, brandmän och så vidare.Då tycker jag att vi har kommit långt.

Caroline Mahdavi är projektansvarig.– Vårt syfte är att bryta beroendet av

ekonomiskt bistånd. Vi jobbar med helagruppen. Det viktigaste har varit attskapa ett förtroende och det är inte sålätt. Sedan måste det finnas en genuinvilja till förändring om det ska lyckas.

Trettiosex personer är involverade iprojektet. En av romerna är KatjaBlomerus, hon är projektets kulturinfor-matör.

– Vi är mycket nöjda med det här pro-jektet. Vi har fått det stöd vi behöver.

Caroline Mahdavi fortsatte.– Det här projektet ser till hela män-

niskan och till hela familjen. Många avromerna har varit utan fast boende och

É Romani Glinda 13

hälsoläget var betydligt sämre än vad viförst trodde. Vi har sjuksköterskor ochsocialarbetare som arbetar med oss i pro-jektet. Vi försöker ta fram vad det är somde är bra på, vad de vill göra.

Det finns cirka 250 till 300 romer iUppsala och även om det finns fem, sexolika romska grupper är de flesta finskaromer. Alla grupperna är representerade iprojektet.

– Det har varit en resa att få lära kännade andra grupperna säger Emilia Huczko,medlem i den romska dans- och musik-gruppen Romani Szatra. Hon är konsult iprojekt och hjälper till när det behövsnågon som talar romanés.

Även Robert Brisenstam är konsultinom projektet. Han fick en fråga av ErikUllenhag: Om du var jag vad skulle dugöra då?

– Jag skulle göra något åt bostadssitua-tionen som är akut. Det behövs jobb-coacher och sänkta skatter till dem somanställer romer. Bekämpandet av antizi-ganismen, till exempel genom utforman-det av läromedel. Idag tigs deras historiaoch kultur ihjäl vilket leder till att fördo-mar kan frodas. Romer måste avexotise-ras och det måste finnas mycket mer sam-råd med romer i alla frågor som rör dem.

Erik Ullenhag talade om de romer somdöljer sin romska identitet.

– Jag skulle vilja ha med dem också ivårt arbete.

Sari Svart är husmor på Romani Zor.– Det som krävs är fler broar mellan

romer och majoritetsbefolkningen, mendet saknas medel till detta.

Erik Ullenhag menar att det börjarkomma allt mer pengar till den romskafrågan.

– Lärarassistenter är viktigt. Då gårbarnen i skolan, menar Sari Svart. Närjag tvingades sluta för att det inte längrefanns några pengar till min lön kom intebarnen längre till skolan.

Emilia Huczko som tidigare bott iVästerås menar att situationen med lära-rassistenter var mycket bättre i Västerås.

– Här i Uppsala är det ett stort pro-blem.

Virpi Karlsson är finsk rom. Hon ärmed i projektet och är även administratörför en boxningsklubb i Uppsala.

– Systemet fungerar inte. Om jag intetror på systemet, gör mina barn inte detheller.

I projektet håller man nu på att ta fram

en guidebok till myndigheter och företag.– Den ska beskriva hur man bemöter

romer. Vi har märkt att det finns ett sugefter den här kunskapen, säger GunillaNygård.

Avslutningsvis sade Erik Ullenhag.– Ni har ett ganska bra projekt här.

Virpi Karlsson och Sari Svart.

Erik Ullenhag

Att arrangörerna hade tur med vädret kanman lugnt säga och vad kan vara viktiga-re när det är utomhuskonsert? Solen somhängde över Gamla Stan lyste på deenergiska, romska musikerna, kanskesärskilt på Fanfare Ciocărlia i sina rödaskjortor.

Fanfare Ciocărlia är ett populärt tolv-mannaband, en romsk blåsorkester frånden rumänska byn Zece Prăjini. Bandetbörjade som ett gäng deltidsanställdamusiker som spelade på lokala bröllopoch dop. Den tyske ljudteknikern ochskivproducenten Henry Ernst ZecePrajini är numera deras manager och dehar spelat mer än tusen konserter i merän 50 länder över hela världen.

Och det är ös och tyngd när detta

brassband drar igång. De har publikenmed sig på en gång.

Med historiska rötter i österrikiska och

14 É Romani Glinda

Slaget vid Mosebacke!Ett balkanskt mässingslag med två av de största romskaorkestrarna – Fanfare Ciocărlia vs. Boban & MarkoMarković Orkestar utspelades på Södra teaterns terrass imitten av juni. Det blev nog oavgjort, men det var ett sju-helvetes drag som hördes långt ut över Slussen.

Text: Bengt O Björklund Foto: Rosario Ali Taikon

Slaget vid Mosebacke är i full swing.

turkiska militärband erbjuder FanfareCiocărlia instrumentala verk med trum-peter, tenor- och barytonhorn, tubor, kla-rinetter, saxofoner, bastrumma och slag-verk. Deras låttexter är oftast antingen påromanés eller rumänska. Deras musikstilhärrör främst från olika traditioner avromsk och rumänsk folkdansmusik, mende lånar även fritt från turkiska, bulgaris-ka, serbiska och makedoniska musiksti-lar.

Boban & Marko Marković Orkestar

É Romani Glinda 15

har varit ett ledande balkanskt brassbandi Serbien under de senaste 17 åren. De ärfrån Vladičin Han i södra Serbien, någotsom kan höras i deras musik.

Bandet leds av Boban & MarkoMarković, far och son. Det är Markosom sjunger och det gör han verkligenoch han har en sprudlande energi somsmittar av sig på publiken som dansar idet avtagande solskenet. Boban spelartrumpet.

Boban Markovic är född den 6 maj1964, på Saint Georgedagen – dagen dåårets viktigaste romska festival i VladicinHan i södra Serbien går av stapeln.

Bobans far, Dragutin, var också musi-ker, liksom både hans morfar och hansfarfar. Bobans mor, Julka, brukadepåminna honom om att han borde strävaefter att spela lika bra som hennes pappagjorde.

Boban fick sin första trumpet när hanvar fem år, men han började inte närmasig musiken på allvar förrän långt senare.

Som sagt, när kvällen var till ända ochsolen sjunkit bakom Gamla Stan fannsdet nog två vinnande band på scenen.

BackstageVi träffade Boban & Marko Markovićsom hastigast backstage och ställde någrasnabba frågor. Jag berömde Marko förden otroliga energin både han och bandetutstrålar på scenen.

– Ja, det är en härlig energi, svarar han.Det är första gången som vi spelar medFanfare Ciocărlia och det känns mycketinspirerande.

– De är mycket duktiga och det jättero-ligt att spela med dem, inflikar hanspappa.

Att de är efterfrågade behöver ingentvivla på.

– Vi har fem spelningar till den härmånaden och tolv i nästa, säger Marko.

Jag undrar hur länge han har spelatmed sin pappa.

– Det är tio år sedan vi började spelatillsammans och det känns mycket bra.Musiken är ju en del av vår tradition, detligger i blodet, förklarar han.

Och hans pappa Boban fyller i:– Jag har spelat sedan jag föddes näs-

tan. Min mamma säger att jag speladetrumma i hennes mage.

Hur känns det då där på scenen, vad ärdet som är roligast?

– När vi sjunger och spelar tillsam-

Tvåf av fronfigurerna i Fanfare Ciocărlia.

mans för en publik vill vi att alla skaförstå, men det är en häftig känsla närpubliken, som inte alls förstår texten ellerspråket, ändå sjunger med i refrängerna.

Natten är ett faktum och en kö börjarsakta ringla ner för trapporna motKägelbanans bar.

Marko & Boban Marković på trumpet och trumma.

Under de sista dagarna av det svenskaEU-ordförandeskapet 2009 togs visum-tvånget bort för Makedonien,Montenegro och Serbien. Ett år senareslopades visumtvånget även för Bosnien-Hercegovina och Albanien.

EU-kommissionen vill nu ge enskildaländer i unionen lov att tillfälligt återin-föra visumtvång för inresande till EUsom i dag slipper visum. Flera EU-länderhar klagat över att tusentals människorfrån främst Serbien och Makedonienströmmade över gränserna så fortvisumkravet slopades – inte för att turis-ta, utan för att söka asyl.

Svenska EU-kommissionären CeciliaMalmström föreslår en särskild skydds-mekanism som ger EU-stater som kanbevisa att ovanligt många människor frånett specifikt land uppehåller sig olovligen

på deras mark rätt att införa visumtvångför det landets invånare.

– Förhoppningsvis kommer den aldrigatt användas, men vi behöver en sådanhär mekanism, sade Malmström iBryssel.

Men visumtvången kan vara på väg attåterinföras. Många länder, bland andraSverige, Tyskland och Belgien, har sedan2009 fått ta emot ett stort antal asy-lansökningar från människor från framförallt Serbien och Makedonien.

Under 2010 sökte drygt 6300 serberasyl i Sverige, en ökning med över 1000procent jämfört med de dryga 500 perso-ner som gjorde det året innan.

EU-kommissionär Cecilia Malmströmskrev i höstas ett brev till de serbiskamyndigheterna där hon varnade för attvisumfriheten var i fara om inte landet

16 É Romani Glinda

Visumtvång för serbiska romerEU kan komma att återinföra visumtvång för län-der på Balkan på grund av den stora mängd asy-lansökningar som kommer från framför allt romerfrån Serbien.

Text och foto: Bengt O Björklund

gjorde någonting åt det stora antalet asy-lansökningar. Sedan dess har antaletansökningar minskat något, men är fort-farande högt. Fram till den 1 maj i århade 1211 personer från Serbien fått sinasylansökan prövad i Sverige, men bara15 av dem godkändes.

I Belgrad svarade EU-ministernBozidar Djelic på EU-kommissionensförslag att hans regering snarast ska tafram nya åtgärder för att stoppaasylsökanden från Serbien till EU, så attden hårt vunna visumfriheten förSerbien, som aspirerar på att bli EU-kan-didatland, inte ska gå förlorad.

Bland annat så ska de ligor som ordnarasylresor till EU spåras och straffas, skri-ver Serbia Today.

Källa: Kvällsposten och europaportalen.se

Foto

:EU

-kom

mis

sion

en

Celia Malmström.

É Romani Glinda 17

I Finland har romafrågan varit på tapetensedan Rumänien och Bulgarien blev EU-medlemmar.

– Romernas situation är inte hållbaroch kan inte lösas här. Det kan derashemländer, därför måste regeringarna därta ett större ansvar, säger riksdagsleda-mot Pekka Haavisto (De gröna) som ärordförande för Finlands romdelegationtill svenska.yle.fi.

Han menar att Finland har ett gottrykte bland romerna, att det är därför desöker sig dit.

– De kommer hit, eftersom det inte

förekommer våld mot dem på gatornaoch för att myndigheterna här är lång-sammare med att itu med dem än i andraländer, säger Pekka Haavisto.

Istället tycker Haavisto att man sökanya lösningar som är förankrade i romer-nas hembyar.

– Helsingfors kunde till exempel ha envänby i Rumänien, där vi kunde hjälpatill med att bygga och sysselsätta romer-na.

Mauri Ojala har bott i nio år iRumänien och hjälpt romerna i derashembyar. Han anser att det finns goda

Vänbyar i Rumänien möjlig väg

förutsättningar för att hjälpa romerna ideras hemländer, trots att deras situationbara blivit värre efter att Rumänien gickmed i EU.

– Både den rumänska landsbygden ochskolorna står tomma. Här kunde romernabo billigt och få utbildning, någotFinland inte kan erbjuda, säger MauriOjala.

Enligt honom är det är hög tid förFinland och resten av EU att aktivarepressa Rumänien att hjälpa romerna,innan snöbollen växer sig för stor.

Källa: svenska.yle.fi.

–– OOcchh ssåå ssääggeerr ddee aatttt aallllaa vvääggaarr lleeddeerr ttiillll RRoomm..

BBaakkrrooEn originalserie av Ulf Lundkvist och Bengt O Björklund.

Situationen för romer i Frankrike är återpå väg att försämras. Enligt Frankrikesinrikesminister Claude Gueant begås denstörsta delen av gatubrottsligheten i Parisav rumänska invandrare, dvs romer, ochnu lovar Claude Gueant att fler romerska utvisas.

Även brittisk media spär på. EnligtDaily Mail samlas många romer runt jär-nvägsstationen i Gare du Nord i Paris,där de stjäl ur fickorna på turistande eng-elsmän som just anlänt med höghastig-hetståget från London.

Förra året genomfördes utvisningar avromer i stor skala från Frankrike, något

som fick många att reagera och mångaromska läger i landet revs.

– Efter det så ser vi ett annat problem,nämligen rumänsk ungdomsbrottslighet. IParis står rumänska minderåriga för 80procent av personstölderna på våra gator,påstår Claude Gueant.

Gueant är en av de mest hårdföra inri-kesministrarna som Frankrike haft påsenare år. Han företräder NicolasSarkozys regering och han har ståttbakom massutvisningarna av romer förraåret. Han har samtidigt talat om att mins-ka den illegala invandringen. Menmånga kritiker menar att åtgärderna inte

Nya utvisningar hotar romer i Frankrikekommer att leda till färre romer i landetoch att det hela har varit ett spel för gal-leriet för att lugna de väljare som tröttnatpå den kulturella mångfalden iFrankrike.

– Det var meningslöst av NicolasSarkozy att spela apa och få alla världensTV-kanaler att lyssna när han sade ”Komoch se, nu kommer jag att flytta romernatillbaka till en gräns som inte finns”, sadeNationella Frontens partiledare MarineLe Pen nyligen i en intervju.

Marine Le Pen leder över Sarkozy iopinionsundersökningarna inför presi-dentvalet 2012.

Enheten för minoritetsfrågor på Länsstyrelsen i Stockholms län

Sedan den 1 januari 2010 har Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget ett gemensamt nationellt uppdrag att:

samordna de minoritetspolitiska målen och följa upp så att minoritetspolitiken genomförs,synliggöra de nationella minoriteterna och sprida kunskap om deras rättigheter,fördela statsbidrag till kommuner och landsting

och meänkieli,fördela statsbidrag till nationella minoriteters riks organisationer.

För mer information www.lansstyrelsen.se/stockholm/minoriteter eller www.minoritet.se

Kontaktminoriteter.stockholm@lansstyrelsen.se

Länsstyrelsen har också ett tidsbegränsat upp drag att:

till kommuner som påbörjat ett utvecklings arbete med den romska minoriteten,

mellan den romska minoriteten och ansvariga myndigheter.

É Romani Glinda 19

Vi sitter i en av lokalerna på Folkets husi Hallunda, där den allra första Botkyrkabokmässan arrangeras den (datum?) föratt lyssna till Gunilla Lundgren och LottaSilfverhielm.

Gunilla och Lotta berättar att i väntanpå vem som blir pristagare så lär vi ossom Alfred Nobel. Det är två olika skolorvarifrån man vardera väljer en årskurs 8klass varje år som ingår i projektet medbörjan av höstterminen.

Vi läser och tecknar om de olika plat-ser som är knutna till Nobel. Genom attbarnen gör detta så lär dem sig till exem-pel om Rinkebys ålder, historia och hem-byggd. Vi besöker ävenNobelmuseet under okto-ber månad. Vi läser ävenolika pristagares böcker,säger Gunilla. Lottafortsätter, vi besöker ävenStadshuset dit endast enhandfull barn har varit.Ett år var det en hel klasssom aldrig hade besöktGamla stan. Detta är ettsätt att låta barnen vidgasina vyer och kunskaper,fortsätter Gunilla. När deti oktober är dags att pre-sentera litteraturpristagareså är en del av barnenmed på plats. Innan dethär så har barnen tränatsatt vara ambassadörer försig själva, sina familjeroch Rinkeby samtSverige. Därefter läser vipristagaren, när vi har lästskriver och tecknar grup-perna. Sen får pristagarendessa samlingsverk. De

blir imponerade av hur mycket de kanom deras verk.

En annan aspekt i det hela, forsätterGunilla, är att barnen får se olika labora-torier med forskare, som de inte annarsmöter. Detta sätter stora spår i vissa avbarnen. Detta är på riktigt och inte i entv-film. De får se att detta pågår i värl-den.

Innan det är dags att lämna överNobelhäftet till pristagaren så tar klasser-na reda på vad de tycker om eller ärintresserade av. När de träffade pristaga-ren Gunther Grass från Tyskland så hade

Rinkebybarnen och Nobelpriset”Någon av er kan få Nobelpriset!” Så säger Gunilla Lundgren ochLotta Silfverhielm varje år till högstadieelever i Rinkeby som skaägna hösten åt Alfred Nobel och årets Nobelpristagare. Om detta harde skrivit den rikt illustrerade boken Nobel i Rinkeby.

Text och foto: Domino Kai

de skrivit in en del matrecept åt honom,efter att de fått veta att han tycker om attlaga mat.

Projektet har pågått i mer än tjugo åroch många Nobelpristagare har tackat jatill inbjudan att komma till Rinkeby föratt under festliga former ta emot ettNobelhäfte som barnen gör varje år.Flera av pristagarna har framställtbesöket som en av Nobelveckans top-punkter.

Ni båda har ett härligt sätt att berättaom projektet. Tack Gunilla och Lotta föratt ni gör detta för barnen!

Gunilla Lundgren och Lotta Silfverhielm.

Landskrona konsthalls sommarutställningbygger på den danske fotografen JoakimEskildsens omfattande dokumentära bok-projekt om romernas liv, historia ochsituation i sju länder.

Under 2000-2006 reste Eskildsen till-sammans med författaren Cia Rinnegenom Finland, Frankrike, Indien,Rumänien, Ryssland, Grekland ochUngern för att möta och leva med romer.Eskildsens bilder ger en sällsynt inblick iett för många okänt liv.

Under utställningsperioden visas ävenett bildspel med Anna Riwkins fotografi-er av romer från femtiotalet i Sverige.

Joakim Eskildsen är född 1971 iDanmark men bor och arbetar idag iBerlin. Han studerade foto påKonstindustriella högskolan i Helsingfors1994 - 1998. Eskildsens verk har visats iflera soloutställningar runt om i världenoch han samarbetar ofta med författarenCia Rinne. Många av hans fotoprojekthar även publicerats i bokform.

Det var det många som hade kommittill vernissagen denna vackra sommar-dag.

Invigningstalare var Fred Taikon. Hanberättade om sitt första möte med Joakimoch Cia och om deras mångåriga samar-bete.

– Det var Cia Rinne som för många årsedan gjorde mig uppmärksam på denglömda Förintelsen av romer som skett iRumänien bland annat.Hon gav oss en artikelom deportationerna avromer under Andravärldskriget tillTransnistrien som gettupphov till ett långsik-tigt arbete med att lyftafram romernas situationunder nazisternas välde.Genom våra samtal harjag förstått att bådeJoakim och Ciasmålsättning alltid har

20 É Romani Glinda

The Roma Journeys är åter i SverigeDen kände fotografen Joakim Eskildsen och hans skrivan-de fru, författaren Cia Rinne gästade nyligen på nyttSverige med sin fotoutställning The Roma Journeys. Denhär gången var det Landskrona konsthall som bjudit indem.

Text: Bengt O Björklund Foto: ÉRG

varit att radera fördomar om romer. Jagtror att Joakim och Cia vill ge er besöka-re på utställningen Le Romané phirimatamöjligheten att med egna ögon lärakänna och bli bekanta med dessa män-niskor, romerna.

Joakims bilder speglar både livets gråvardag, men också livets glädje och färghos de familjer de har besökt och framfö-rallt bott tillsamman med under sinaresor. Förordet i boken är skrivet av dentyske författaren och nobelpristagaren ilitteratur Günter Grass. Det var ocksåGünter Grass som nominerade Joakimoch Cia till Otto Pankoks lilla pris somde också fick.

Utställningen kommer att pågå framtill den 21 augusti.

Cia Rinne, Fred Taikon och Joakim Eskildsen.

É Romani Glinda 21

Rådet för sysselsättning och socialpolitik,hälso- och sjukvård samt konsumentfrå-gor (EPSCO) antog den 19 maj slutsatserom ett EU-ramverk för nationella strate-gier för integrering av romer till år 2020.Integrationsminister Erik Ullenhag repre-senterade Sverige vid i mötet.

Integrationsministrarna antog ett EU-ramverk för nationella strategier för inte-grering av romer till år 2020, när de möt-tes i Bryssel den 19 maj. Slutsatsernauppmanar EU:s medlemsländer att arbetaför integrering av romer framför allt närdet gäller utbildning, arbete, hälsa ochbostäder. Sverige underströk att respek-ten för mänskliga rättigheter är central iarbetet för att öka romers delaktighet.

Integrationsminister Erik Ullenhag deltogi mötet.

- Den svenska regeringen anser att allamedlemsstater med romabefolkning måstearbeta aktivt för att förbättra romers situa-tion. Dagens beslut om ett ramverk förnationella strategier om romers integrer-ing är ett steg i rätt riktning, men för att viska nå verkliga resultat behöver varjemedlemsstat göra sin hemläxa, sa integra-tionsminister Erik Ullenhag.

Medlemsländerna ska fortsättningsvisvarje år skicka till EU-kommissionennationella strategier med en beskrivningav hur arbetet med att förbättra romerssituation fortskrider. EU-kommissionenkommer att utvärdera både strategierna

Rådsmötet den 19 maj 2011

Foto: Marienette Collin.

och hur EU-medel (framför allt struktur-fonderna) används.

Romer är den största etniska minorite-ten i Europa - det bor ungefär 10 till 12miljoner romer i Europa, varav cirka50 000 bor i Sverige.

Källa: Regeringskansliet

Regeringen har beslutat att anställaAgneta Broberg som ombudsman ochchef för Diskrimineringsombudsmannen(DO).

Agneta Broberg är jur kand och arbetarsedan 2006 som avdelningschef och tillikaställföreträdande konsumentombudsmanvid Konsumentverket i Karlstad. Innandess var hon tillförordnad rådman vidGöteborgs tingsrätt. Dessförinnan assessorvid samma tingsrätt liksom tillförordnadhovrättsassessor vid Hovrätten för VästraSverige. Agneta Broberg har även arbetatsom affärsjurist och haft egen juridiskverksamhet i Göteborg och Dubai.

– Jag är mycket glad att AgnetaBroberg har tackat ja till uppdraget somgeneraldirektör och chef förDiskrimineringsombudsmannen. Hennestidigare erfarenheter och kompetens samtomvittnat goda ledaregenskaper borgar

för att myndigheten nu fåren chef som kan leda ochutveckla DO:s viktigaverksamhet, säger integ-rationsminister ErikUllenhag.

– Med Agneta Brobergsom chef kan DO bli detverkligt effektiva verkty-get mot diskrimineringsom behövs för att strä-va mot målet om ettsamhälle där människorfullt ut bedöms somindivider.

Agneta Broberg tillträ-der sin befattning den 1oktober 2011 och förord-nandet gäller fram till ochmed den 30 september2017.

Agneta Broberg blir ny diskrimineringsombudsman

Foto

: Joh

an Ö

dman

n

Romernas indiska ursprung väckte intres-se redan på 1970-talet. Den indiskediplomaten och lingvisten Weer RajendraRishi grundade ett forskningsinstitut iChandigarh för forskning av romsk histo-ria och kultur 1973 samt ett romsktmuseum. Tre år senare organiserade hanen romsk världskongress i samma stadsom då besöktes av premiärministernIndira Gandhi och hennes son RajivGandhi.

Det är över 20 år sedan jag ochVuokko-Vera talade om att resa tillIndien för att undersöka vad som fannskvar av Rishis arbete. Men det dröjdeända fram till 2011 innan resan äntligenblev av. Jag visste innan resan att Rishi

var död sedan år 2002. Jag hade dockhört att forskaren och författaren DevBhardwaj fortsatt Rishis arbete i Indien.

Förutom att undersöka läget för forsk-ningsinstitutet, ville vi även kartläggaromernas bakgrund samt träffa personersom var insatta i romerna indiska bak-grund.

Efter att vi anlänt till New Delhi ochincheckning på hotellet var gjort, besöktevi två bröder, vars far arbetat på indiskaambassaden i Stockholm på 1970-talet,och deras familjer, som jag bekantat sigmed under min tidigare resa till Indien.Genom bröderna Batra fick vi veta en heldel om det aktuella läget i Indien.

Vi var fyra som åkte iväg tillsammans

22 É Romani Glinda

RReessaann ttiillll IInnddiieenn::Var är romerna?Romerna är ett folk vars historia har höljts i en dimma av histo-rier och myter. Deras bakgrund är känd genom det faktum attman nu vet att deras första hemvist fanns i norra Indien,varifrån de började sprida sig ut i världen för tusen år sedan.Dessa romska rötter började Domino Kai söka i Chandigarh,Indien tillsammans med Vuokko-Vera Persson Boman och ettpar andra kolleger våren 2011.

Text: Domino Kai & Vuokko-Vera Persson Boman Foto: Domino Kai

Av Bhardwaj fick vi veta att Rishis forskningsinstitut var stängt.

från Sverige. Jag, Vuokko-Vera och tvågamla arbetskamrater från Gävle. Vi sågoch upplevde enormt mycket med allavåra sinnen under den 16 dagar långaresan. Framför hotellet och framför varjehus i området stod det beväpnade vakterdag och natt. På nätterna nåddes hotell-rummen av en rök då folk brände skräputanför husen.

På gator och vägar var det ett virrvarrav cyklar, hästar, vandrare, kor, trehjuligataxibilar, bussar och lyxbilar. Från allahåll och kanter hörde man ett evigt öron-bedövande tutande, en varning om attvara uppmärksam som ingen verkadevara irriterad över.

Efter två veckor upptäckte vi att dentunga trafiken ibland enbart var ett parcentimeter från tårna, utan att manbehövde vara rädd och mista dem dåchaufförerna var synnerligen skickliga.

Å andra sidan blev man nedslagen avolika upptäckter. Vi märkte under vägenhur gigantiskt stora de ekonomiska skill-naderna verkligen är i Indien. Ett mänsk-ligt flöde forsätter att flytta in från lands-bygden till städerna i hopp om att få ett

É Romani Glinda 23

bättre liv. Kastsystemet är fortfarande ikraft och de sociala strukturerna fungerarinte. De välbärgade, ett ytterst fåtal av1,2 miljarder indier, sitter på makten, enmakt som ofta går i arv, men den kanäven köpas ibland.

Vi tyckte det var fantastiskt att se hurfolk ändå var nöjda med sin lott.

Visst ville folk ha det bättre, men oftamötte man något som bröderna Batrakallade en ”vad kan du göra åt situa-tionen” attityd. De menade att man intekan snabba på saker och tings förlopp,utan att allt kommer när det är dags.

Förutom ett besök till Delhi, gjorde jagoch Vuokko-Vera Persson Boman en resatill Chandigarh för att följa i romernasfotspår. Dev Bhardwaj, forskare och för-fattare, mötte upp och fungerade somguide.

Av Bhardwaj fick vi veta att Rishisforskningsinstitut var stängt. Man hadelåtit flytta över allt material till Rishishus. Bhardwaj tog oss med och visadeoss huset som just då var tomt, ingenfanns på plats för att öppna.

Det vi fick veta vara att verksamhetenWeer Rajendra Rishi inlett hade upphörtefter hans bortgång. Detta var en mycketstor besvikelse för mig, som haft förmå-nen att via telefon två gånger tala medhonom 1997. Rishis arv ligger nu i hän-derna på hans två söner, bosatta iLondon.

Romer som grupp hör man ingentingom i Indien, utan det man säger om allanomader är att de är gypsies.

– Det är i västvärlden man oftaförknippar benämningen gypsi medenbart romer, men detta är helt fel. Tillexempel är Afrikas beduiner gypsies,likaledes hästfolket i inre Mongoliet ochafsharerna, ett turkspråkigt nomadfolkvars ursprungliga kärnområde är iranskaAzerbajdzjan, berättade Bhardwaj.

Helt tomhänta lämnade vi dock intestaden. Bhardwaj tog med oss till enskola, med 605 gatubarn inskrivna.

Bhardwaj berättade att det endast ärgypsibarn som går i den skolan, som enindisk miljardär i New Delhi lät bygga

2005 i Chandigarh och det är han somfinansierar elevenas böcker, lunch ochskoluniformer. Det är bara de allra fatti-gaste som får gå i skolan. Dessa barn haringen romsk bakgrund.

Jag upptäckte en del skrifter där jagkände igen många vanliga ord från hindioch punjabi som finns kvar i denromanés jag talar.

Bhardwaj berättade att han skulleförsöka fortsätta Rishis arbete på någotsätt. Skolan har lovat Bhardwaj lokaler

för att åter kunna starta museet för roms-ka föremål. Men han vill även kunnafortsätta att producera romsk litteraturmed och av romer själva. Just nu finnsdet ett samarbete mellan Bhardwaj ochett par romer i Kroatien om ett lexikonpå romanés, hindi och kroatiska. Tankenär att de ska översättas till fler språk.

Lägereldarna lyste varje kväll utanförhusen, men några romer såg man inte till,eller är det så att alla 1,2 miljarder indierär romer!?

Dev Bhardwaj, forskare och författare.

– Det är i det lokala, i vardagen, somromers mänskliga rättigheter kränks.Därför är det viktigt att kommuner tarsitt ansvar för att leva upp till principenom alla kommunmedborgares lika rättig-heter, även romers, sa Heidi Pikkarainen,utredare på DO, i sitt inledningstal underseminariet.

Mötet i Göteborg var ett av flera somska hålls på lokal nivå på olika platser iSverige; de andra kommer att hållasbland annat i Stockholm och i Malmö.Syftet med mötena är att skapa en dialogmellan romska representanter och repre-sentanter för kommunen samt att mötes-deltagarna tillsammans ska identifierabåde vilken diskrimineringsproblematiksom romer möter i kommunen och vilkaåtgärder som kommunen bör vidta för att

romers rättigheter inte ska kränkas. DO har nyligen släppt rapporten

”Romers rättigheter – Diskriminering,vägar till upprättelse och hur juridikenkan bidra till en förändring av romerslivsvillkor”.

Rapporten visar att mellan 2004 och2010 har DO fått in cirka 230 anmäl-ningar från romer. I 10 procent av ären-dena har DO startat en rättsprocess som inästan samtliga fall lett fram till någonform av upprättelse för romer.

Rapporten visar också att cirka 70 pro-cent av anmälningarna kommer frånromska kvinnor. Cirka 50 procent avanmälningarna från romer rör diskrimi-nering på offentliga platser.

– Det är ofta i de vardagliga situationer-na som romska kvinnor blir utsatta. En

24 É Romani Glinda

DO i Göteborg för att diskutera romers rättigheter DO samlade kommunala tjänstemän på chefsnivåoch representanter för romska föreningar iGöteborg för att tala om romers rättigheter.

Text och Foto: Anneli Tillberg/DO

Soraya Post, lärarepå den romska folk-högskolanAgnesberg, på DO:sseminarium omromers rättigheter.

sådan situation som att gå och handla ochsom de flesta ur majoritetssamhället upp-lever som oproblematisk, är ofta oerhörtpåfrestande för romska kvinnor. De punkt-markeras, misstänkliggörs eller nekas heltenkelt att komma in. Det som ytterligarekomplicerar fallen är att romska barn somföljer med sin mamma in i till exempelbutiken, ser sin förälder bli diskriminerad.Man kan fråga sig vad det kan få för kon-sekvenser för barnens inställning till sinromska identitet, sa Heidi Pikkarainen.

Många deltagare på seminariet bekräf-tade rädslan för att berätta att man har enromsk identitet, både i skolan, på arbetsp-latsen eller i kontakten med myndigheter.

Cirka 20 procent av anmälningarna tillDO från romer rör diskriminering inomsocialtjänsten.

– Jag tror att diskrimineringen avromer inom socialtjänsten är oerhörtomfattande. Men det kräver mycketinnan man vågar anmäla en myndighetsom man står i beroendeförhållande till,det finns en rädsla för att myndighetenska bestraffa en. Vad gäller socialtjänstenfinns det också en lång historia avtvångsomhändertagande av romska barn,sa Thereza Eriksson, resursperson på denromska folkhögskolan Agnesberg.

Heidi Pikkarainen bekräftade att DO

De som är intresseradeav att ta del av DO-rap-porten Romers rättigheter– Diskriminering, vägartill upprättelse och hurjuridiken kan bidra till enförändring av romerslivsvillkor kan ladda nerden (www.DO.se) ellerbeställa den i bokform.

É Romani Glinda 25

ser en historisk kontinuitet vad gällerantiziganism.

– Den historiska bakgrunden av förföl-jelse och förtryck samt att antiziganis-men idag fortfarande är mycket öppen,påverkar romers förtroende för samhället.

För att kommunen ska leva upp tillprincipen om icke-diskrimineringföreslogs flera åtgärder, bland annat posi-tiv särbehandling, att romsk kompetensanställs vid kommunen, att kommunentar initiativ till romsk delaktighet och attdet inrättas ett romskt informations- ochkunskapscentrum i Göteborg.

– Jag har noterat alla goda förslag ochtar med mig detta till den politiska led-ningen i Göteborg. Det är uppenbart attdet finns ett behov av ett permanent sam-råd mellan romska föreningar och kom-munala politiker, sa Thomas Martinsson,kommunalråd i Göteborgs stad.

Soraya Post, lärare på den romska folk-högskolan Agnesberg, avslutade semina-riet med en uppmaning till representan-terna från kommunen:

– Vi behöver inte mer lagstiftning, detfinns verktyg i form av konventioner,bestämmelser mot diskriminering och nuäven DO:s rapport. Det vi behöver äraction, bland annat från kommunen!

Deltagarna på seminariet fick också väljaett av fyra teman att diskutera i smågrup-per. Teman för dessa grupparbeten varbostad, arbetsmarknad, socialtjänst ochskola, alla fyra områden inom vilka dis-kriminering av romer är vanligt förekom-

Heidi Pikkarainen och Domino Kai från DO

mande. Intensiva gruppdiskussionerpågick och varje grupp fick sedan redo-visa hur man resonerat och vad manborde göra.

Seminariets deltagare uttryckte att detvar väldigt positivt att flera av DO:sanställda kommit till seminariet. Det fickpå så sätt extra tyngd. Det var också avstor betydelse att var och en av samtals-grupperna hade tillgång till en ”egen”representant från DO. Att diskutera igrupp leder ju ofta till att man vågar geuttryck för sina åsikter, något som kanvara svårt att göra i den större samlingen.

Det är nödvändigt med romsk delaktig-het inom samhällets alla områden.Speciellt viktigt på platser där mångaromer är bosatta. För inom samhälletsalla områden finns behov av en annanpolicy, en policy som präglas av nolltole-rans mot diskriminering. En storstadsom Göteborg är i behov av ett romsktinformations-och kunskapscentrum,något som seminariedeltagarna var enigaom.

Ingrid Schiöler

Diana Nyman, sakkunnig i romska frågor, diskuterar diskriminering på bostadsmarknaden. Ibakgrunden syns Maria Augustsson från Hyresgästföreningen i Göteborg.

Nödvändigt med romsk delaktighet

É Romani Glinda 27

– Under 1990-talet skrev en respekteradmedlem av den romska folkgruppen ettbrev till Svenska kyrkan. Han var finsk-romsk och han hade tagit viktiga initiativför att få det finländska samhället attuppmärksamma romernas situation. Dettabrev fick Svenska kyrkan att reagera ochstarta en process som så småningomledde till publiceringen av en liten bokskriven på romani chib, Ja Devlesa! Gåmed Gud! En bok som distribuerades tillsamtliga församlingar, och senare höllsen gudstjänst för försoning i Göteborgsdomkyrka, ledd av min föregångare.

Det faktum att initiativet kom från detromska samhället visade sig vara mycketviktigt för hållbarheten av processen. Ominitiativ som detta kommer från kyrkankan den alltid anklagas för att ha en doldagenda.

– Romer delar erfarenheter av svek.Företrädare för majoritetssamhället harsvikit dem ofta. Varje romsk individ harerfarenheter av diskriminering och utan-förskap. Detta främjar misstänksamhetmot "de andra" och leder lätt till splitt-ring bland de egna, eftersom bedömning-en av ärlighet hos "de andra" kan skiljasig i gruppen.

Vad innehöll arbetet och vad ville deromska representanterna ha?

– De ville tala och berätta om sina ochsina äldres erfarenheter, men de villeockså få perspektiv och höra majoritetenstolkningar av historiska situationer, erfa-renheter, omständigheter och skuld.Företrädarna för kyrkan uppmanades attlyssna och verkligen ta till sig vad som

sades, och att bekänna, att vad som harhänt, faktiskt har hänt, och erkänna fakta.Sedan diskuterades publiceringen avboken.

Gudstjänsten i domkyrkan var en vik-tig och ett mycket offentligt ögonblick.

– Försoningsprocesser blir lätt krymptatill en akt att be om förlåtelse. Minföreträdare, ärkebiskop KG Hammar,hade svårigheter med den anakronistiskaidén att människor som lever nu, ber omförlåtelse för människor som är dödasedan länge, och sedan tro att vi somlever nu, har lagt allt till rätta och det börrespekteras för något som inte har kosta-de oss mycket. Det var nödvändigt atthitta ett sätt till omvändelse som syftartill vad som är närvarande och framföross!

En del av det problemet kvarstår medprocessen.

– Det verkar som om den förso-ningsprocess som ledde fram till gud-stjänsten var grundlig, ärlig och mogen.Å andra sidan bör andra processer följa,med andra inblandade. Dessutom:Institutionella minnen är korta.Uppföljningen har inte varit tillräckligtkraftfull. Vissa församlingar arbetar hårtoch med uthållighet, särskilt de med ettstort arbete bland invandrare ochasylsökande, men den stora massan avförsamlingar göra precis så lite som debrukar.

Sverige har en tradition av att varasnabb att fördöma diskriminering påandra håll, samtidigt har vi problem näratill hands. Vi har en process med samer-

Den osynliga murenDen 27 juni medverkade ärkebiskop Anders Wejryd på ettdialogseminarium i Bryssel, arrangerat av bland andraEuropeiska kyrkokonferensen (CEC/KEK), Europeiska bis-kopskonferensen och Churches' Commission for Migrantsin Europe. Temat för seminariet var "Roma inclusion: aneed, a challenge, and a duty" (Att inkludera romerna: ettbehov, en utmaning, och en plikt).Anders Wejryd talade under första sessionen, som hadetemat "Att riva den osynliga muren".

Översatt från engelska: Bengt O Björklundna, som är både längre och djupare, mendet är uppenbart att traditionen av homo-genitet är långt starkare än minoritetersoch ursprungsbefolkningars rättigheter imedvetandet hos majoritetsbefolkningen.

Kyrkan har engagerade medlemmarnär det gäller minoriteters rättigheter.Därför kan kyrkan vara av betydelse iden offentliga debatten och även när deutformar opinion lokalt. Vi ser någrauppmuntrande exempel i form av semi-narier om romska frågor och romernassituation där församlingar och stift harkunnat agera värd och medlare, som slårvakt om romernas rättigheter att repre-sentera sig själva. Vi ser goda exempelpå församlingar som faktiskt har plats förromska barn och ungdomar, som arbetarmed dem, inte bara för dem, även omproblem med att sluta skolan tidigt ocksåleder till svårigheter att finna en plats isamhället.

En artikel om diskriminering av romerskriven av mig och kommissionären förmänskliga rättigheter i Europeiska rådet,Thomas Hammarberg, i en ledande tid-ning i Sverige i höstas, hade en storinverkan. Detta var även fallet med ettoffentligt uttalande från Kyrkomötet iSvenska kyrkan (och de är sällsynta) omdiskriminering av romer som inte ficksina rättigheter som EU-medborgare.

Och så slutligen, en annan observation.Förintelsens minnesdag den 27 januari,hör också till romerna. I år, vid firandet isynagogan i Stockholm, deltog ocksåföreträdare för romerna. Det var en viktighandling av erkännande och ett delat öde.

Foto: EU-kommissionen

28 É Romani Glinda

Judit försöker ge ett lugnt intryck ochsäger att allt är bra och lugnt, en timmeinnan prisutdelningen. Vet inte om jagriktigt ska tro på att hon är så lugn somhon säger sig vara när jag ser att hon villgå igenom sin presentation om och omigen. En sladd här och en mikrofon där,något kör ihop sig. ”Nu gör jag detsjälv”, säger hon och skrider till verket.Men vem hade inte varit spänd och käntnervositet en dag som denna då man skata emot en utmärkelse för ett artbete sominitierades för fyra år sedan.

Dagen är helt fantastisk med världenssomrigaste väder. En sval bris kommerfrån dammen där man inte öppnat vatten-påsläppet vid kraftverket. Lokalen StoraHallen rymmer flera hundra personer ochcirka 80 personer hade kommit för atthylla pristagaren denna eftermiddag.

Eftermiddagen innehöll tal av blandandra Stig Dagermans son RenéDagerman, sång av Toni Palmroth ochDomino Kai. Pristagaren själv var gladoch tagen av uppmärksamheten.

I den långa prismotiveringen står detbland annat: I Stig Dagermans drama”Ingen går fri”, återfinns denna replik-växling mellan studenten Bengt och hansfästmö Berit: ”Bengt: Vet du vad bedraär? Berit: Ljuga för någon som inte trorman kan det.”

Dagerman skrev pjäsen 1947, två årefter atombombskrevaderna i Hiroshimaoch Nagasaki. Sedan dess bär vi allainsikten att vår gemensamma framtid kanutplånas av krafter som har skapats avmänniskor.

Årets Stig Dagermanpris går till ett ini-tiativ som har valt att konstnärligt och

En dag om året Stig Dagermanpriset 2011Stig Dagermanpriset En dag om året delas ut till den, de eller den orga-nisation som i Stig dagermans anda verkar för att värna om det friaordets betydelse och tillgänglighet. Prissumman är på 50 000 kronoroch En dag om året arrangeras av Stig Dagermansällskapet och Älvkar-leby kommun i samarbete med Arbetarbladet och Gefle Dagblad. I början av juni delades årets pris ut till Judit Benedek/SOS-Romer – ettprojekt om attitydförändring.

Text och foto: Domino Kai

En lyckligDagermanpristagare!

socialt konfrontera den medvetna flyktenfrån politiskt ansvar inför den mestskyddslösa gruppen i dagens Europa:barnen med romskt ursprung.

Inom projektgruppen SOS-Romer, ettprojekt om attitydförändring, ingår teate-rarbete från Sverige och Ungern. Teaternär ett effektivt sätt att nå barn och ungamänniskor. Genom gestaltning ochiscensättning är det möjligt att berörabetraktaren känslomässigt. På så sätt kanman tränga bort negativa attityder ocherbjuda möjligheter för identifikation ochförståelse för andra perspektiv.Antidemokratiska rörelser växer oftafram ur människors oförmåga att diskute-ra och belysa frågor ur olika aspekter.

Judit själv säger att hennes förhopp-ning med SOS-projektet, är att vi lyckasåskådliggöra ett utsatt folks situation förungdomar så pass att de eliminerar demest självklara fördomarna, och därmedbidrar till attitydförändring.

– Att göra den i Sverige osynliga grup-pen romer synliga och i Ungern den syn-bart förföljda gruppen romer hörda. Det ärdels ett internationellt projekt eftersom detär ett samarbete mellan Teater Kolibri iUngern och Teater De Vill i Sverige, delsinterkulturellt då det behandlar romer ochderas utsatta situation. Inte minst är dettaäven ett samarbete tillsammans med ÉRomani Glinda och Sveriges Internatio -nella Roma Filmfestival, avslutar Judit.

É Romani Glinda 29

Åke berättar att ett annat zigerankapell blev fotograferade i sammaateljé juni 1948. Det här kapellet är troligen inte från Sverige, kanskekommer de från Ungern. Är det någon som känner igen dem.

Kära läsare av gamla bilder berättar. Vi har knutit kontakt med fotografen Åke Mossberg i Nora ochfått ta del av hans enorma fotoarkiv. Åke har många strängar på sin lyra, han är inte bara en lysandefotograf utan även hembygdsforskare och löpare på sin fritid. Han är även en flitig föreläsare om Nora

kommun och dess omnejd. Det sägs att det Åke Mossberg inte vet om Nora är inte värt att veta. Vi kommeratt visa en serie av hans intressanta bilder om romer som har besök Nora vid olika tillfällen i kommande num-mer.

Gamla bilder berättar

Romerna hade ofta ett musikkapell, ofta var de en familj. Här kan vi seen bild på min farmors brors familj med från vänster Bomba Taikon påfiol, Sonhustrun Rosa, dottern Saveta på trummor och sonen Stevo pådragspel.

Här ser vi lustig formulering på skylten. Den spanska Sibyllan frånKongo.

En bild på hur det kunde se ut på ett så kallat špílo, ett teaterliknandespel som kunde handla om ett, på den tiden kallat ”zigenarbröllop”.

Cathrines mormor Ella har hittat på receptet någongång på 50-talet, därefter har det gått i arv.Det är Annika Taikon som lagat maten för ERG.

Det här behövs till ca: 8 personer

Omelettsmet:10 st ägg2 msk strösocker7 dl standardmjölk3 dl vispgräddeSalt

Purjolöks stuvning:4 st purjolökar4 msk smör2 msk vetemjöl4 dl riven västerbottenost½ msk strösocker5 dl standard mjölk2 dl vispgräddeSalt och svart peppar

Gör så här:Gör omelettsmeten genom att vispa samman allaingredienser, häll i omelettsmeten i en välsmordugnsfast form (20x30 cm med höga kanter eller 2 stmindre former med 20 i diameter).

Grädda i 200 graders varm ugn i ca 1 timme.Medan omeletten är i ugnen gör ni i ordning pur-jolöksstuvningen:

30 É Romani Glinda

Cathrines mormors Purjoomelett

Börja med att dela purjolöken på längden, sköljnoga bort sand, därefter skivar ni purjolöken i ca 3cm tjocka skivor. Förväll purjolöken i saltat vatten ica 10 min efter uppkok. Låt rinna av därefter. Undertiden purjolöken förväller, påbörja bechamelsåsen .

Smält smör i en stor kastrull, häll i mjöl och rörom. Häll på mjölk och grädde, vispa hela tiden så detinte klumpar sig. Tillsätt salt, socker och svartpeppar.När såsen börjar tjockna lägg i västerbottenosten ochden avrunna purjolöken. Häll purjolökssåsen överden färdiga omeletten och servera.

Smaklig måltid!Ps. för en magrare omelett, byt grädde mot mjölk.

Strösocker är viktigt för att få rondör på smaken.

É Romani Glinda 31

Gado xabén lašardá la Cathrinesaski mamí várekanaánde le berš karíng le 50, da žesára čiravél sa laskinepótsi o xabén ánde pénge famílji.

Gado trubúl 8 ženénge

Omeléta:10 angřé2 baré řojá xurdo zaro7 dl thud 3 dl thulí smuntína Lon

Púro - purumásko xumér 4 púro - purmá4 baré řojá čil 2 baré řojá ařó4 dl řangló Västerbottens čirál ½ barí řoj xurdó záro5 dl thud2 dl thulí smuntína Lon thaj pipéri

Ker Gadeá:Šor andré sa so trubúl tut te kerés o omeléta thajhamisár mištó, šor sa ánde jekh vučó bovésko tiári(20x30 cm) vaj ánde 2 man cigné bovéske tiária.

Muk te pečól ando bov ande 200 grádura ande 1čáso. Ži kaj pečól é omeléta, lašár o púro -purumásko xumér:

Šin o púró pe lunžimáta, xaláv mištó palá godeašin o púro ánde 3 cm thulé felíji. Muk te čiról 10minúci ánde londó paj palá godea šor avrí o paj thajmuk te šucól. Ži kaj čiról o púro čiráv o xumér

Bilár o čil ánde jekh barí tigája, šor andré o ařóhamisár, palá godea maj šor andré o thud thaj esmuntína, hamisár mišto te na anklél thulé bijí.

Akaná šor andré o lon, o záro, pipéri. Kána ačaréske o xumér thulól, maj šor andré o čirál. Kána oxumér gáta lo, šor andré o púro.

Akaná šor oprál o xumér pa omeléta thaj tho pe eskafedí.

Xan pe satimáste!

La Cathrinesaski mamiáski púro-purumáski omeléta

Diskrimineringsombudsmannen (DO) är en statlig myndighet som arbetar mot diskriminering och för allas lika rättigheter och möjligheter.

Anmäl diskriminering till DODO arbetar för att diskriminering inte ska förekomma i samhället. Genom att anmäla diskriminering till DO gör du tre bra saker:

1. Du ger dig själv möjlighet att få upprättelse för den kränkning som du utsatts för.

2. Du bidrar till att synliggöra diskrimineringen.3. Din anmälan kan bidra till att andra inte behöver utsättas för samma sak som du.

Utsätts dina barn för diskriminering i skolan?Får dina barn tillgång till den undervisning de har rätt till i skolan? Blir de mobbade eller trakasserade? Det finns en lag som förbjuder diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever. Om barn blir trakasserade eller utsätts för diskriminering kan du anmäla det till DO.

Har du frågor om diskriminering?Ring DO:s telefonrådgivning som nås via växeln på 08-120 20 700. Rådgivningen har öppet måndag mellan kl. 10.00-11.30 och 13.00-15.00 samt tisdag–fredag mellan kl. 9.00–11.30 och 13.00–15.00.

Du kan även boka in ett besök om du föredrar att berätta om dina erfarenheter.

Mer information om DO och vad vi kan hjälpa till med finns på vår webbplats

www.do.se

É Romani GlindaEgnahemsvägen 58se-141 37 HuddingeSweden

POSTTIDNING B