”varför är ni så besatta av blod?”
TRANSCRIPT
Maria Hedlund Ht 2020 C-uppsats, 15 hp Programmet för litteraturvetenskap och kreativt skrivande, 180 hp
”Varför är ni så besatta av blod?” Blodets symbolik och textuella estetik i Siri Pettersens fantasyroman Kraften
Maria Hedlund
Höstterminen 2020
Abstract Blood symbolism is a phenomenon that is commonly processed in literature, especially within
the fantasy genre. Siri Pettersen’s fantasy novel Kraften (2016) does not make an exception
from this tradition. In this essay I present the different levels of blood symbolism and textual
aesthetics within Kraften while focusing on four perspectives: violence, sexual acts, bodily
functions and rituals. As a result, I find that blood symbolism has a profound connection to
Pettersen’s characters and fantasy universe as a whole; that the particular force affecting the
earth can represent the Norse giant Ymir’s symbolic blood. I also find that the contemporary
view of blood – menstrual or other – is impacted by ancient cultural traditions and beliefs
among the very first humans walking the earth. And finally, that blood symbolism operates
very much like the first law of thermodynamics in fantasy literature: it cannot disappear or be
destroyed, only be recreated into new forms.
Keywords: Siri Pettersen, Blood, Symbolism, Textual aesthetics, Violence, Sexual acts,
Bodily functions, Rituals, Menstrual blood, Kraften
1. INLEDNING ................................................................................................................................................. 1
1.1. SYFTESFORMULERING OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ....................................................................................................... 2 1.2. MATERIAL OCH TIDIGARE FORSKNING .................................................................................................................... 2 1.3. AVGRÄNSNINGAR .............................................................................................................................................. 4 1.4. TEORI OCH BEGREPP .......................................................................................................................................... 5
1.4.1. Symbolik ............................................................................................................................................... 5 1.4.2. Textuell estetik ..................................................................................................................................... 6 1.4.3. Ordlista över begrepp i Kraften ............................................................................................................ 8
1.5. HANDLINGSREFERAT KRAFTEN ............................................................................................................................. 9 2. ANALYS ..................................................................................................................................................... 10
2.1. VÅLDSHANDLINGAR ......................................................................................................................................... 10 2.2. SEXUELLA HANDLINGAR .................................................................................................................................... 15 2.3. KROPPSLIGA FUNKTIONER ................................................................................................................................. 17 2.4. RITER ........................................................................................................................................................... 19
3. SLUTSATS .................................................................................................................................................. 23 4. KÄLLFÖRTECKNING ................................................................................................................................... 24
1
1. Inledning
Föreställningar om blod och dess egenskaper har funnits i alla tider. Sedan de första
människorna sammankopplade blodförlust med död har vätskan haft en helig status inom riter
och ceremonier – ja, även inom samtida världsreligioner, där blodet och tankarna om dess
kraftfulla förmågor återfinns på ett symboliskt såväl som bokstavligt plan.1 Således är det
kanske inte helt märkligt att blodets symbolik tenderar att dyka upp även i litterära
sammanhang. Paralleller till blodets färg, fruktbarhet och förmodade magiska egenskaper är
så vanliga i dagens skönlitteratur att vi knappt reflekterar över dem när de påträffas, särskilt
inte inom fantasygenren för unga vuxna där blodet ofta innehar en väsentlig roll. Monstrets
dotter, Twilight, Vargbröder och Harry Potter bygger alla på idéer om blodets makt, där
huvudkaraktärerna är annorlunda på grund av deras eget blod eller genom sättet de förhåller
sig till andras.2
I Monstrets dotter och Twilight är hjältinnornas blod eftersträvansvärt för varelserna runt
omkring dem. Huvudkaraktären Flammas blod lockar till sig monster, ungefär på samma sätt
som Bellas blod sjunger för vampyren Edward och gör henne oemotståndlig för honom. I
Vargbröder använder sig Torak av jordblod för att förbereda fadern för färden till dödsriket,
där cirklar av röd färg ritas på kroppens panna, bröstkorg och hälar för att hålla samman dess
själar, och i Harry Potter pågår en dispyt om trollkarlarnas och häxornas blodtyper. De
trollkunniga barn som har icke-magiska föräldrar blir tilldelade öknamnen ”smutsskallar” –
eller än mer träffande på originalspråket – ”mudbloods”.3 Listan över exempel på blodets
frekventa uppdykande inom fantasygenren kan onekligen göras lång. Blodet löper som en röd
tråd genom denna litterära form och utgör inte sällan dess bultande hjärta.
Siri Pettersens Kraften från 2016 är ett typiskt exempel på en sådan berättelse.4
Huvudkaraktären Hirka har ett speciellt band till blod. Hon är en hybrid, ett resultat av
föreningen mellan en far från en främmande värld och en mor hon aldrig träffat. I en värld där
det renaste blodet kan åstadkomma fantastiska saker tvingas hon förhålla sig till det egna
1 Melissa L. Meyer, Thicker than water: the origins of blood as symbol and ritual (New York: Routledge, 2005), 1, 2, 194 – 196. 2 Kristin Cashore, Monstrets dotter, övers. Carina Jansson (Sundbyberg: Semic, 2012); Stephenie Meyer, New Moon (London: Atom, 2007); Michelle Paver, Vargbröder, övers. Birgitta Garthon (Sundbyberg: Semic, 2007); J.K. Rowling, Harry Potter och de vises sten, övers. Lena Fries-Gedin (Stockholm: Tiden, 2001). 3 Cashore, Monstrets dotter, 28; Meyer, New Moon, 432; Paver, Vargbröder, 13 – 14; Rowling, Harry Potter and the Chamber of Secrets, 117. 4 Siri Pettersen, Kraften, övers. Ylva Kempe (Stockholm : B. Wahlströms, 2016).
2
blodets begränsningar och möjligheter. Hirka förtär blod för att bli starkare, offrar andras för
att i gengäld erhålla livskraft och spiller blod genom våldsaktioner. Faktum är att de flesta
karaktärerna i Pettersens fantasyuniversum beblandar sig med blod genom vålds- och sexuellt
betingade handlingar, kroppsliga funktioner och riter, något som ger upphov till synnerligen
komplexa skildringar av symboliskt och bokstavligt blod. Berättelsen nästan bågnar av
symbolikens olika lager – lager som denna uppsats ämnar undersöka vidare.
Ett av dessa skikt har varit särskilt svårt att närma sig. Pettersen har en förmåga att låta text
och kontext kollidera med varandra; pressa ihop de individuella uttrycken tills något nytt
uppstår däremellan. Denna friktion har jag haft problem med att inringa. Inga begrepp
beskrev den slitning jag tyckte mig se, vilket sedermera gjorde att den textuella estetiken
konstruerades, ett begrepp jag själv myntat och ytterligare kommer utveckla under punkt
1.4.2. Textuell estetik.
Med stöd i Melissa L. Meyers Thicker than water: the origins of blood as symbol and
ritual ämnar jag nu redogöra för den blodssymbolik och textuella estetik som förekommer i
Kraften. 5
1.1. Syftesformulering och frågeställningar
Denna uppsats ämnar belysa blodets olika roller och funktioner i Siri Pettersens Kraften, där
dess symbolik och textuella estetik kommer utgöra undersökningens grundpelare. De frågor
som denna analys har som utgångspunkt är följande:
• Vad har blodets symbolik och textuella estetik för funktion i Kraften?
• Hur gestaltas blodet vid vålds- och sexuellt laddade handlingar, kroppsliga funktioner
och genomförandet av riter?
1.2. Material och tidigare forskning
”Beliefs about blood are among the oldest surviving ideas from the earliest days of
humankind.”6 På detta sätt inleds Melissa L. Meyers Thicker than water: the origins of blood
as symbol and ritual från 2005, ett verk som omfattar historiska och samtida perspektiv på
blodets symbolik och ritualer. Meyer fokuserar på fem inriktningar i detta arbete: kvinnligt
5 Meyer, Thicker than water: the origins of blood as symbol and ritual. 6 Ibid, 1.
3
och manligt blod; blod vid befruktning, graviditet och barnafödsel; initieringsriter;
menstruation; och slutligen, offer. Genom dessa avsnitt redogör Meyer för användningen av
blod från det tidigaste stadiet i människans evolution fram till vår samtid. Uppmärksamheten
läggs främst på olika religiösa och kulturella sammanhang, men trots det lyckas arbetet ändå
åskådliggöra ett bredare perspektiv på symboliskt blod. Detta har visat sig ytterst användbart i
min egen undersökning av Kraften.
Jag har nästan uteslutande valt att använda mig av Meyers arbete i min undersökning,
framförallt för att jag anser det vara så pass omfattande och mångfacetterat i sitt utförande att
ytterst få andra källor känts givande för min analys. Detta innebär sedermera att mitt arbete är
starkt influerat av Meyers teorier. Jag är medveten om att detta färgar min analys, men det är
ändock en risk jag är villig att ta i och med att hennes tankar liknar de jag själv haft angående
Kraften:s symbolik. Hädanefter kommer Meyers verk endast hänvisas till dess huvudtitel för
att underlätta för läsaren, samt för att skapa ett bättre och mer behagligt flyt i texten.
Där Meyers forskning inte räckt till har jag tagit hjälp av arbeten såsom Om genus av
Raewyn Connell från 2009, främst för att anlägga ett genuskodat perspektiv, Epikanalys av
Claes-Göran Holmberg och Anders Ohlsson från 1999 samt A Dictionary of Literary Symbols
av Michael Ferber från 2007 när ytterligare förklaringar av symbolikens innebörd fordrats.7
För att få ett starkare grepp om den textuella estetikens vara har jag använt mig av Theodor
W. Adornos Estetisk teori från 2019 [1970], ett verk där den moderna konstens samhälleliga
roll, autonomi och sublimitet diskuteras utifrån ett filosofiskt perspektiv.8 Även om Adornos
verk inte har lästs i sin helhet har hans tankar och idéer kring estetik ändå fungerat som
inspiration till det textuella estetikbegreppets utformning.
Om Siri Pettersens Kraften har det skrivits en hel del, bland annat avhandlingen Arketyper
og symbolikk i Ravneringene: En undersøkelse av arketypeframstillinger og heltearketypen
gjennom et myteperspektiv i Siri Pettersens fantasy-trilogi av Aron Michael Schlømer.9
Denna avhandling fokuserar på själva Kraften som arketyp, samt hjältinnan Hirka som
jungfrun, förstöraren eller den visa kvinnans arketyp. Det har även skrivits uppsatser och
7 Raewyn Connell, Om genus, övers. Charlotte Hjukström och Anna Sörmark (Göteborg: Daidalos, 2009); Claes-Göran Holmberg och Anders Ohlsson, Epikanalys: en introduktion (Lund: Studentlitteratur, 1999); Michael Ferber, A Dictionary of Literary Symbols (New York: Cambridge University Press, 2007), 165 – 166, https://ebookcentral.proquest.com/lib/umeaub-ebooks/detail.action?docID=326009&pq-origsite=primo# (hämtad 2021-01-14). 8 Theodor W. Adorno, Estetisk teori, övers. Sven-Olov Wallenstein (Göteborg: Glänta produktion, 2019). 9 Aron Michael Schlømer, ”Arketyper og symbolikk i Ravneringene: En undersøkelse av arketypeframstillinger og heltearketypen gjennom et myteperspektiv i Siri Pettersens fantasy-trilogi”, Diss,. Universitet i Oslo, 2017. https://www.duo.uio.no/bitstream/handle/10852/60318/Arketyper-og-symbolikk-i-Ravneringene--Masteroppgave.pdf?sequence=1&isAllowed=y (hämtad 2020-12-29).
4
artiklar om Siri Pettersens trilogi där de flesta fokuserar på ekokritiska eller feministiska drag.
Ett exempel på detta är Hon är dem alla. Ekofeministiskt flickskap i Siri Pettersens
fantasytrilogi Ravneringene av Rebecka Fokin, där ett ekofeministiskt perspektiv tillämpas
för att påvisa nordisk fantasys nära förbindelse med ekologiska och feministiska diskurser.10
Om just blodets symbolik finns föga skrivet i anslutning till Kraften, en av många
anledningar till varför jag valt att lyfta denna aspekt i min uppsats. Vad gäller den textuella
estetiken har ingen tidigare forskning hittats i samband med fantasyromanen, vilket
följaktligen gjort att en egen konstruktion av företeelsen krävts. Hur begreppet förhåller sig
till Kraften kommer som tidigare nämnts att redas ut under rubriken 1.4.2. Textuell estetik.
I Pettersens roman förekommer uttrycket ”Kraften” – ett viktigt fenomen för
fantasyuniversumet i sig, men också för min egen undersökning. I och med att detta ord även
utgör titeln på romanen kan viss förväxling mellan denna och fenomenet förekomma under
genomläsningen. För att undvika denna förvirring för läsaren kommer Kraften, det vill säga
fenomenet, att betecknas med versal i ordets början. När titeln är det som åsyftas kommer
ordet istället stå som kursiverat.
1.3. Avgränsningar
I och med att blodets symbolik och frekvens inom fantasylitteratur är så vanligt
förekommande är det inte bara lämpligt, utan nödvändigt, att begränsa undersökningsområdet
för analysen av Kraften. Även om blodsband och släktskap är en stor del av Hirkas berättelse
har jag valt att nästan uteslutande förhålla mig till det kroppsliga blodet. Jag har delat in min
analys i fyra punkter som jag anser skildrar de mest centrala delarna av blodets symbolik och
textuella estetik. Av dessa har våldshandlingar, sexuella handlingar, kroppsliga funktioner och
riter varit de mest framstående. De två sista punkterna kommer dock inte behandlas av den
textuella estetiken, då denna framträder allra tydligast vid vålds- och sexuellt laddade
handlingar.
10 Rebecka Fokin, ”Hon är dem alla. Ekofeministiskt flickskap i Siri Pettersens fantasytrilogi Ravneringene”, Barnelitterært forskningstidsskrift, Volym 11, 2020. https://www.idunn.no/blft/2020/01/hon_r_dem_alla_ekofeministiskt_flickskap_i_siri_pettersen (hämtad 2020-12-29).
5
1.4. Teori och begrepp
I denna undersökning kommer blodets symbolik och textuella estetik vara i fokus. Jag
kommer här redogöra för deras betydelser, hur de används i denna analys samt den
problematik som omgärdar dem. Jag kommer även förklara de romanspecifika begrepp som
krävs för att förstå analysdelen i en ordlista under detta avsnitt.
1.4.1. Symbolik
Symboliken som term är mångtydig till att börja med vilket sannerligen inte gör den lättare att
reda ut, men praktiskt nog befinner sig begreppets rötter i grundstammen, i själva ordet
symbol. Symbolen kommer från grekiskans symballein och betyder ”kasta samman”, där
sammanslagningen av en konkret och mer abstrakt värld vanligtvis är det som åsyftas.11
Symboler kan vara mer eller mindre allmänna i sitt slag. Vissa upptäcks och uttyds av de
flesta medan andra kan uppfattas som tämligen komplexa till sin natur. Jag menar att den
första symboltypen hör till de symboler som gestaltas genom konkreta, textuella metaforer
eller liknelser. Lejonet är exempelvis en vedertagen symbol för mod. Detsamma gäller duvan
som i sin tur representerar fred.12 Dessa symboltyper är förhållandevis enkla att upptäcka och
förekommer i de allra flesta skönlitterära texter, även till stor del inom det
litteraturvetenskapliga akademiska skrivandet. Metaforer, liknelser och symboler tillhör
litteraturvetarens såväl som lekmannens begreppsarsenal och används närmast utan vidare
eftertanke.
I andra fall tar symbolen en mer abstrakt, diffus skepnad och kräver både bildning och
eftertanke för att tydas. Det kan exempelvis handla om teorier, filosofier eller mytologiskt
stoff som appliceras på symbolen för att göra den gripbar eller ens synlig. Enligt min mening
är denna symbol ofta förbunden med händelser – vilket jag kommer till senare i
analysavsnittet – där företeelser som handlar om exempelvis död eller krig kanske samtidigt
symboliserar något helt annat.
Den mest universella uppfattningen om symboliken som begrepp är att den uttrycker en
viss typ av innehåll med hjälp av symboler, i synnerhet i samband med konstnärliga
11 Holmberg och Ohlsson, Epikanalys: en introduktion, 59. 12 Ibid.
6
framställningar.13 Symboliken befattar sig med discipliner såsom semiotik och estetik. Dessa
vetenskapliga grenar tenderar i många avseenden att assimileras i litterära sammanhang. Både
semiotik och estetik intresserar sig för symboler, men där den första är mer
socialvetenskapligt inriktad följer den andra en konstnärlig inriktning.14 Inom just litteraturen
är symbolikens estetiska orientering kanske mest tillämpningsbar i och med att symboler och
tecken yttrar sig i skönlitterära skildringar av karaktärer, relationer, omgivningar och
händelser.
Det huvudsakliga blickfånget kommer ligga på den senare symboltypen i denna analys.
Siri Pettersens Kraften innehåller allegorisk blodssymbolik som inte låter sig tolkas utan
förfogandet över viss kunskap, vilket jag menar stärker det litteraturvetenskapliga intressets
relevans. Enklare symboler är trots allt mer överskådliga och kräver oftast ingen djupare
tolkning för att framträda – men med det sagt finns det ingenting som säger att mer
okomplicerade symboler inte kan vara lika intressanta och värda att uppmärksammas för den
sakens skull.
Som de flesta litteraturvetenskapliga termer omgärdas symboler och deras symbolik av
viss problematik. Förutom att de rör sig i samma kunskapsteoretiska vatten som metaforerna
och liknelserna och lätt trasslas ihop med dessa, är risken för övertolkning brännande stor.
Precis som Holmberg och Ohlsson påpekar i Epikanalys: en introduktion behöver inte alla
texter innehålla symboler.15 Ibland är en duva bara en fågel och inget annat. Men ibland, som
senare ska påvisas, utgör symbolen den nyckel som krävs för att uppnå en större förståelse för
en text.
1.4.2. Textuell estetik
Det är någonting med språket i Kraften. Under genomläsningen av fantasyromanen har jag
tyckt mig se något speciellt i samspelet mellan text och kontext, men inte vetat exakt hur jag
ska närma mig det. Jag började tidigt fundera över detta något som gjorde att Pettersens språk
kändes så annorlunda. Var det romantisering? Ett annorlunda sätt att använda sig av
kontraster? Ingenting kändes rätt för att beskriva det jag såg, inte förrän jag satte fingret på
13 Nationalencyklopedin, symbolik. http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/symbolik (hämtad 2020-12-01); Svenska Akademiens Ordböcker, symbolik. https://svenska.se/tre/?sok=symbolik&pz=1 (hämtad 2020-12-01). 14 Nationalencyklopedin, estetik. http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/estetik (hämtad 2020-12-01); Nationalencyklopedin, semiotik. http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/semiotik (hämtad 2020-12-01). 15 Holmberg och Ohlsson, Epikanalys: en introduktion, 59.
7
vad det var som egentligen skedde mellan berättelsens språk och sammanhang. Det var en
slags friktion. En säregen, konstnärlig slitning som uppstod i mötet mellan Pettersens text och
kontext. Men, oavsett hur mycket jag vände och vred på friktionsbegreppet, kändes det inte
helt rätt för att beskriva denna spänning. Jag var inte ute efter friktionen i sig. Jag var ute efter
den där ogripbara känslan som uppstod som ett resultat av den.
Det blev sedermera uppenbart att ett eget begrepp fordrades för att sätta ord på detta
litterära fenomen. Jag valde till slut att benämna det för textuell estetik.
För att kunna förklara vad textuell estetik innebär måste termen estetik först sättas under
luppen. Estetiken stammar ur antikens läror och har enkelt förklarat med
förnimmelsekunskaper att göra. Termen påträffas inom många olika vetenskaper såsom
filosofi, konst och litteratur och används ofta synonymt med skönhet och sublimitet.16 I och
med att estetikens begrepp, likt symbolikens, spänner över flera kunskapsområden är det inte
särskilt lätt att begränsa till en samstämmig definition. Denna problematik är dock till den
textuella estetikens fördel, som istället erhåller chansen att bli raffinerande specifik.
Min förhoppning är att den textuella estetiken ska kunna fixera den verkan som uppstår i
friktionen mellan text och kontext i litterära sammanhang. I skönlitterära och poetiska
framställningar är användandet av kontraster vedertagna för skapandet av effekter.
Definitioner som romantisering och försköning tillämpas inom akademiska kretsar för att
beskriva kontrasterande effekter, men jag vill hävda att dessa är alltför breda och värderande
för att precisera den slitning som kan uppstå i verk som Kraften, där ord och sammanhang
frekvent kolliderar med varandra och ger upphov till oväntad estetik. Den textuella estetiken
söker följaktligen ringa in den där oförenliga känslan av sublimitet som denna slitning
förorsakar.
I följande citat från Pettersens roman ser vi ett exempel på detta när antagonisten
Darkdaggar blir vittne till konsekvenserna av hans brutala massmord på Skuggorna, Rådets
krigsstyrka:
Svärd stod nedkörda i marken. Överallt. Hundratals av dem. Tätt, tätt stod de.
Tillsammans bildade de Siarens tecken. En korp av stål, så laddad med betydelse att han
nästan kunde höra den skrika. […] Vinden blåste mellan svärden och fick bladen att
sjunga. En kör av de dödade Skuggornas klingor, ett ljud som gjorde honom kall ända in
i märgen.17
16 Nationalencyklopedin, estetik. http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/estetik (hämtad 2020-12-03). 17 Pettersen, Kraften, 219 – 220.
8
Trots att citatet är laddat med smärta och rädsla till grund av de förlorade krigarnas liv, väcker
det en förnimmelse av skönhet när språket möter det tragiska sammanhanget. Jag associerar
”stål”, ”skrik” och ”svärd” med krig och död, medan ”vind”, ”sjunga” och ”kör” istället för
mina tankar till ro och skönhet. När dessa ord sätts i sitt sammanhang framträder en tredje
känsla – en ogripbar känsla av motstridig estetik. Det är just denna företeelse som den
textuella estetiken yrkar att fånga upp.
Självklart finns det svårigheter med denna typ av egenkonstruerade lösningar. Faran att
blanda ihop den textuella estetiken med andra begrepp är stor. Termen beblandar sig med
komplexa koncept som värde och värdering i och med att den rymmer subjektivitet i
bedömning av estetik, men jag hävdar ändock att termen har friktionens effekt som
huvudfokus och därför skiljer sig från romantiseringen, som istället koncentrerar sig på
idealisering. Den textuella estetiken är som sagt heller inte beprövad sedan tidigare, något
som kan komma att skapa viss förvirring i utforskandet av den. Jag vill därför här nämna att
begreppet är ett försök till att få syn på någonting subjektivt, ett slags experiment, och riskerar
därför också att misslyckas.
När ramar sätts kring konstnärliga fenomen finns risk för att andra intryck eller upplevelser
stängs ute. Theodor W. Adorno menar i Estetisk teori att konsten har sitt begrepp i den
historiskt föränderliga konstellationen av moment, och därför motsätter sig definition.18 Detta
är ytterligare ett problem som den textuella estetiken måste förhålla sig till. Konsten och dess
uttryck varken kan eller bör begränsas genom hämmande ramverk eller definitioner, men för
att kunna bli gripbar inom litteraturvetenskapen måste den likväl begränsas. Den textuella
estetikens målsättning är slutligen således att inringa, belysa och undersöka den konstnärliga
estetiska friktion som uppstår i Kraften, innan den åter igen släpps ut i den litterära rymdens
progression.
1.4.3. Ordlista över begrepp i Kraften
Denna ordlista går igenom den terminologi som påträffas i Siri Pettersens Kraften och tar upp
de ord som är nödvändiga för att förstå analysens olika delar. Orden är ordnade enligt
bokstavsordning.
18 Adorno, Estetisk teori, 11.
9
Dreyri: Folkgrupp i världen Dreysíl. Anses ha renast blod av alla varelser vilket innebär att
deras blod används för att öppna de stenportar som används för att resa till andra världar.
Deras blod är även eftertraktat vid utförandet av riter.
Famna: Att dra Kraften till sig och uppta dess förstärkande egenskaper.
Jordblindhet: En oförmåga att känna och frammana Kraften. Denna oförmåga sker till grund
av att den jordblinde föds i en värld där Kraften inte finns.
Kraft: En livskraft som flödar genom Ymslanden. Kraften fungerar som ett slags
perceptionsförstärkande filter som kan upptas av ättlingar, dreyri och umoni. Detta ger dem
extraordinära förmågor såsom ökad styrka, snabbhet och koncentration. Kraften har tidigare
funnits i fler världar men är nu begränsad till Ymslandens jord.
Menskr: Ättlingarnas namn på människosläktet.
Siare: Lärda män och kvinnor i kunskapen om Kraften. Även Hirkas beteckning på den
specifika siare som hjälper henne att pånyttfödas.
Umoni: Folkgrupp i Dreysíl. Är i mångt och mycket samma typ av folk som dreyri, men har
inte samma blodstatus och står därför också lägre i rang.
Ättlingar: Folk från Ymslanden. Har ett speciellt band till Kraften och kännetecknas av deras
karaktäristiska svansar.
1.5. Handlingsreferat Kraften
Hirka har alltid varit annorlunda. Efter att ha vuxit upp i Ymslanden bland ättlingar med svans
– en svans som hon själv saknar – står det klart att hon är människa, eller menskr, en
fasansfull jordblind myt av en annan värld. Hirka tvingas därför lämna sin barndomsvän Rime
för att söka sig till människornas värld i ett försök att anpassa sig till ett liv bland dem, men
också för att förstå vad som splittrat balansen mellan världarna och den Kraft som borde löpa
genom dem alla.
10
I Kraften, den sista delen av Siri Pettersens fantasytrilogi Korpringarna, tar sig Hirka
genom stenportarna till en tredje värld, Dreysíl. Det är där de kommer ifrån: dreyri, umpiri, de
blindfödda. Varelser som ättlingarna fruktar ännu mer än menskr. Och Hirka är inte bara till
hälften menskr, utan även till hälften dreyri genom sin fars blod.
I Dreysíl är hon dock inget annat än en besvikelse med hög börd. Hennes far Graal är en
vördad efterkrigssymbol i exil vars familj är en av de mest inflytelserika i landet, men Hirkas
annorlunda utseende och uppfostran gör henne återigen till en utstött. Dreyri är uppfostrade på
sträng kyla, stolthet, våld och heder, något som Hirka varken kan eller vill bli en del av. Det
löfte hon gav Graal om att leda familjens hus mot större framgångar känns hopplöst att infria.
Samtidigt kryper kriget mellan världarna närmare och närmare, och medan spelet för att lyfta
familjens status pågår, håller tiden för att läka Kraften på att rinna ur Hirkas händer.
Hennes blandade blod visar sig dock vara en av nycklarna för att rädda Kraften och de
världar som förfaller utan den. Med hjälp av Siarens visdom lyckas hon återfödas i en kropp
som kan famna och bryta upp nya rötter mellan världarna, rötter som tillåter Kraften att åter
igen strömma fritt genom kosmos.
2. Analys
2.1. Våldshandlingar Våld är ett stoff som förekommer i de allra flesta skönlitterära gestaltningar, inte minst inom
fantasygenren där det ofta utgör en bärande tematik. Den starka dikotomin mellan gott och
ont främjar våldets tillvaro inom denna litterära form, vilket innebär att blodet tenderar att
spela en central roll på ett bokstavligt såväl som symboliskt plan. I Kraften återfinns våldets
blodssymbolik i båda dessa skepnader. Krig och blodsutgjutelse är en av romanens starkaste
motiv, ett faktum som dess karaktärer ständigt tampas med. Hirka är flickan som läker och
helar, som undviker att erhålla någon typ av våldshandling på sitt samvete. Trots detta är
hennes tillvaro ändå fläckad av våld och död. Rime är den brutne krigaren som verkar följas
av våldets skugga var han än går – en pojke vars handlingar är tätt sammanbunden med
blodsspillan.
Den verkligt intressanta våldstematiken påträffas dock i mötet med Kraftens natur. Sedan
urminnes tider har det i Ymslanden varit en vedertagen sanning att Kraften behöver blod för
11
att växa, något som Hirka först försöker kringgå men snart inser är omöjligt att bortse från.19
Att blod skulle ha makt att befrukta jord och mark är en historisk tanke som haft stort
genomslag i vår världs agrikulturella samhällen. Meyer påpekar i Thicker than water att
Cherokeserna offrade till majsfälten genom att sprida en religiös ledares blod på åkrarna.
Detta förekom även bland Maya- och inkafolket där människooffer inte var sällsynta på grund
av den värdefulla blodvätskan.20 Ättlingarnas tankar om blodets livsbringande kraft är alltså
ingen sällsynthet. Kriget mellan världarna blir den blodsutgjutelse Hirka antas behöva för att
mätta Ymslandens jord med tillräckligt mycket blod för att läka Kraften.
Kraftens livsvillkor och fantasyuniversumets ramverk omkring den säger något om dess
existentiella vara. Pettersen är synnerligen inspirerad av den nordiska mytologin i sitt
författarskap och har använt element från denna i världsbyggandet av Korpringarna, inte
minst i de namn hon givit världarna och de varelser som lever i dem. I Ymslandens namn
återfinns exempelvis beteckningen ”ym”, en förkortning av jätten Ymer från den nordiska
mytologin. Enligt mytologin dräper Oden, Vile och Ve den enorma jätten och skapar
världsalltet av dess lik.21 Pettersen tycks ha lånat dessa mytiska beståndsdelar till sitt eget
berättande där Ymslanden och de resterande världarna representerar delar av Ymers kropp.
Kraften skulle därför, enligt denna teori, kunna symbolisera Ymers blod.
Att Kraften är Ymers symboliska blod och livskraft antyds flera gånger i romanen. Hirka
talar exempelvis om att laga Kraftens ådror, ett ordval som är påfallande köttsligt i sitt
uttryck.22 Siaren påtalar att han har sett ”[…] den [Kraften] sjunka i tusen år. Som blodet i ett
lik.”23 Dessa exempel tyder på att Kraften är sammanbunden med kroppslighet, förslagsvis
Ymers kvarlevor och blodomlopp. De världar där Kraften inte kan strömma till fritt kvävs, på
samma sätt som en mänsklig kroppsdel gör om syretillförseln minskar eller upphör.
Föreställningen om att jorden skulle kunna symbolisera jättens kvarlämningar påträffas i
ännu en passage vid romanens slut. När Hirka har närt Kraften med död och blod och den
ändå inte växer, inser hon den egentliga sanningen om dess villkor. Kraften växer av empati,
inte död, och varje svärdshugg ute på slagfältet är självmord för dess existens.24 Genom de
dödsbringande våldshandlingarna tar således befolkningarna död på sig själva och deras jord,
på Ymers återstående livskraft. Om denna kroppsliga blodssymbolik är en slump eller noga
19 Pettersen, Kraften, 168, 298, 494. 20 Meyer, Thicker than water: the origins of blood as symbol and ritual, 163. 21 Snorre Sturlasson, “Gylfes gäckelse” ur Edda, red. Svipdag Fritiofsson (Göteborg: Mimer bokförlag, 2015), 17, 18. 22 Pettersen, Kraften, 237. 23 Ibid, 238. 24 Ibid, 497.
12
planerad detalj i Pettersens roman förtäljer inte historien, men oavsett är det en nästan
överväldigande komplex symbolik som framträder ur en mytologisk såväl som genuskodad
ståndpunkt.
Manligt och kvinnligt blod har särskilts av människan sedan det tidigaste stadiet i
evolutionen, där det kvinnliga blodet associerats med fertilitet och det manliga med jakt och
offer. Den friktion som uppstod mellan dessa lever ännu kvar i vår samtid, där Meyer menar
att tabu kring menstruation och samlag, åtskillnad mellan rått och tillagat kött samt könsroller
och ritualer vid barnafödslar är ett resultat av den dualistiska föreställningen om de motsatta
könens blod.25 I och med att det kvinnliga blodet sammankopplas med fertilitet – och genom
detta med moderskap – blir Kraftens villkor särdeles intressanta att betrakta ur ett genuskodat
perspektiv. Empati, den egenskap som alstrar Kraftens tillväxt, har blivit associerad med
kvinnlighet vilket Raewyn Connell berör i Om genus.26 Våld har i sin tur blivit kodat som en
manlig tendens. Om Ymslanden är sprungna ur Ymers kropp och tar skada av befolkningens
våldshandlingar innebär det att den empatiska förmågan utgör dess mest djupgående essens.
Ymers blod skulle följaktligen, med stöd i ovanstående tankar, kunna betraktas som kvinnligt.
Något som talar emot denna tanke är emellertid jättens kön. I Snorres Edda benämns Ymer
som en man: ”[…] och framkom därav en mansskepnad, som fick namnet Ymer.”27 Att
Ymers blod, det vill säga Kraften, skulle gynnas av empati blir därför en motsägelse som blir
svår att bortse från. Det våld som folkets ursprungliga föreställning kräver för Kraftens
tillväxt torde istället vara det som får den att växa – i alla fall om vi lyssnar till Sturlassons
beskrivning av jättens manlighet. Men, faktum är att sanningen om dess kön och natur går att
diskutera. Ymers namn springer nämligen ur det fornnordiska språket och översätts till ordet
hermafrodit; en term som inom bland annat botaniken betecknar tvåkönlighet.28 Ymers
symboliska blod skulle därför kunna sägas vara övervägande kvinnligt, även om jätten
hypotetiskt sett skulle kunna betraktas som könsneutral. I denna syn på jättens kropp och blod
kan vi utläsa något om själva berättelsens livsvillkor. Ymers kvarlevor förespråkar inte bara
det kvinnliga blodet - de kräver det för att överleva.
25 Meyer, Thicker than water: the origins of blood as symbol and ritual, 17. 26 Connell, Om genus, 77. 27 Fritiofsson, Edda, 17. 28 Johan Egerkrans, ”Mytologier – Ymer”, (Podcast), Spotify Studios: Munck, 2020, 07:30. https://open.spotify.com/episode/4gohnvbst35Nipr7ZAYtL4?si=iR7sgAOnQ4eRvyDNr72Dog (hämtad: 2021-01-01); Nationalencyklopedin, hermafroditism. http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/hermafroditism-(botanik) (hämtad 2020-12-17).
13
En annan, kanske mer åskådlig blodssymbolik i Kraften har att göra med det
inomkroppsliga kontra utomkroppsliga blodet – tankar som funnits sedan forntider i
anslutning till menstruationscykelns symbolik, något som kommer beröras mer ingående
under Kroppsliga funktioner – där det inomkroppsliga representerar liv, medan det
utomkroppsliga istället representerar död.29 Denna historiska tanke är tämligen banal men
fyller likväl ett viktigt, symboliskt syfte. De krigare som såras under Ymslandens krig blöder
och stupar. Det utomkroppsliga blodet blir här alltså en direkt symbol för döden. Meyer
poängterar i Thicker than water att det utomkroppsliga blodet erhöll en negativ prägel i de
urindoeuropeiska språken: ”Bleeding implied violent injury to the body and impending
death.”30 Denna uppfattning sammanfaller med blodssymboliken i Kraften. Även om de döda
kropparnas blod först antas nära Ymslandens jord av romanens huvudkaraktär, försvagas
marken istället genom att förlora deras livskraft. Förutom att visa på blodets intrikata dualism
synliggör detta befolkningens starka band till Kraftens alstrande egenskaper, och genom detta,
till blodet i sig.
Som tidigare uppmärksammats är Rime tätt sammanbunden med blodets våldsamma natur.
Han är en av Rådets krigare – en skugga – och har blivit tränad till att bli ett av deras
livsfarliga vapen. När rådsmedlemmen Darkdaggar förgiftar hela den egna krigsstyrkan
vänder sig de få överlevande Skuggorna emot honom. I en av striderna mot Rådets armé
dyker den textuella estetiken upp på ett oväntat sätt i samband med Rimes framfart på
slagfältet:
Han högg stålet i en gestalt framför sig. Mannen föll på knä. Så anade han en rörelse
bakom sig. Sjönk ner på huk. Lät det ena svärdet skjuta ut bakåt. En övning han hade
gjort hundratals gånger.
Banehugg.
En gurgling talade om för honom att han hade träffat. [---] Mannen högg med hela
kroppen. Tappade balansen och föll framåt. Rime smet runt honom och körde ner svärdet
i hans nacke. Det krävdes kraft att få ut det igen. Rött regn över tältduken.
Ormskira.
En övning han hade misslyckats med senast han försökte. [---] Han sprang mot dem.
Tog sats och hoppade. Vände sig i luften. Korsade svärden när han tog i marken.
Blindring. 31
29 Meyer, Thicker than water: the origins of blood as symbol and ritual, 14. 30 Ibid, 41. 31 Pettersen, Kraften, 405 – 406.
14
I mötet med striden och de positioner Rime gör för att döda uppstår något svårgripbart. Trots
att stycket är synnerligen brutalt och våldsamt förekommer en estetisk känsla som nästan tar
överhanden under läsningen.
Genom kontexten förstår vi att ”Banehugg”, ”Ormskira” och ”Blindring” är namn på
stridsövningar Rime lärt sig som Skugga. Citatet ovan skildrar vad han gör medan han gör
det, vilket målar upp en föreställning om hur positionerna ser ut. Den sista övningen i
synnerhet utmålar bilden av en snurrande gestalt som under ett kort ögonblick utsätts för den
döda vinkeln. Namnet ”Blindring” blir därför särskilt talande. När jag läser detta stycke dras
mina tankar osökt till yogans olika positioner, där övningar ofta namnges efter hur de ser ut.
Kobrans position är ett bra exempel på detta. Benens framsidor ligger platt mot golvet medan
ansiktet och överkroppen lyfts upp mot taket, likt en orm.32 Kobrans position och dess sätt att
efterlikna djuret det är namngivet av återspeglas i Rimes olika stridspositioner. Kanske är det
att ge dödsstötarna och det blod som följer dem ett namn som gör att stycket blir makabert
och tilltalande. Eller kanske är det för att yogan ursprungligen utövades för att befria kropp
och själ från potentiella resultat av onda gärningar som detta stycke ger upphov till en
slitning; en slitning som enligt mig är lika vacker som fruktansvärd.33
I samma citat som redogjorts för här ovan påträffas ännu ett exempel på textuell estetik. I
striden sprätter Rimes svärd blod över tältduken och målar den röd, blod som han väljer att
tänka på som ”rött regn”. Enligt Michael Ferbers A Dictionary of Literary Symbols kan regn
symbolisera många olika saker. I sitt lexikon lägger han fram två av dessa tolkningar, där den
ena symboliserar otur och den andra istället symboliserar en fruktsam, himmelsk kraft.34 När
jag läser stycket om Rimes röda regn är det inte den förstnämnda betydelsen jag förnimmer.
Det är den andra, den överjordiska symbolen för liv, som slår mig med full kraft. Regnets
bortspolande effekt betecknar en slags nystart. En pånyttfödelse. Det röda regnets natur blir
således motsägelsefull. Det fruktsamma vatten som ska symbolisera livskraft blir en direkt
symbol för dödens ödeläggelse.
I mötet mellan blodets brutalitet och dess konstnärliga framställning uppstår en invecklad
estetik. Det ljusa blir det mörka. Det våldsamma blir det sköna, och det livsbejakande blir det
dödsbringande. På detta sätt synliggör inte bara den textuella estetiken en slitning mellan text
och kontext i Kraften; den kastar även ljus över blodets invecklade, symboliska polaritet.
32 ”Yogapositioner för nybörjare – Kobran – Annas yoga [sic] studio”, Youtube, uppladdad 2018-06-05, 2:40. https://www.youtube.com/watch?v=37EeCOErL40 (hämtad 2021-01-01). 33 Nationalencyklopedin, hathayoga. http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/hathayoga (hämtad 2021-01-01). 34 Ferber, A Dictionary of Literary Symbols, 165 – 166.
15
2.2. Sexuella handlingar
Blodets symbolik kan, som tidigare nämnts, vara mer eller mindre bokstavlig i sitt utförande.
Detsamma gäller givetvis under sexuella handlingar i skönlitterära framställningar där blodet
tenderar att ta en mer fysisk form. Blodet påträffas ofta i skepnad av rodnad som uppstår till
grund av upphetsning eller nervositet, samt erektion som likaså är ett resultat av rusande blod.
De sexuella handlingar som påträffas i Kraften följer till stor del detta kroppsliga mönster.
Hirkas sexdebut tar plats med Rime i denna roman. Den hitintills oprövade och främmande
akten hämmar dem inte, varpå samlaget framställs som naturligt och okomplicerat. Det
älskande parets sexakt är dock annorlunda på ett sätt – det finns en tredje part inblandad,
nämligen Kraften:
Kraften träffade henne som ett vindkast. Hon visste inte om han hade menat att famna,
men det spelade ingen roll. Kraften var här. Den öppnade henne. Öppnade honom. [---]
Kraften drog dem från varandra och förde ihop dem igen, som ett, med samma puls,
samma hjärtslag. I vågor. Blodet jagade mot underlivet. Det knöt sig runt honom.
Darrade. Skakade henne inifrån.35
Rime famnar under akten, en handling som förstärker och intensifierar upplevelsen av den. I
citatet ovan har blodet en tämligen okomplicerad roll: den utmynnar i en orgasm.
Kraften har en någorlunda liknande roll i detta sammanhang. Om vi återgår till tanken om
att den betecknar Ymers symboliska blod, innebär det att blodet verkar på två plan samtidigt –
fysiskt såväl som bildligt. Det fysiska blodet strömmar till könsorganen och gör paret sexuellt
upphetsade, medan det symboliska blodet drabbar dem på ett djupare plan. Kraften jagar
genom både Hirka och Rime och öppnar dem för njutning, njutning som blodets framfart
symboliserar. Ymers blod och dess deltagande skulle kunna visa på en samhörighet med
sexakten, och genom denna, till jorden i sig. Genom att låta Kraften vara en del av Hirka och
Rimes fysiska möte kastar samlaget av sig det främmandegörande tabu som ofta omgärdar
det. Det blir en del av något större, samtidigt som det representerar en naturlig och
okomplicerad fysisk akt.
En blodssymbol som dyker upp titt som tätt i Kraften är Hirkas hår. Rime beskriver det
som ”[…] rött som blod […]” flertalet gånger, ofta i sammanhang där Hirka utmålas som
35 Pettersen, Kraften, 427.
16
skräckinjagande och vacker.36 Att sammankoppla rött hår med både ondska och sexualitet har
rötter i gamla europeiska traditioner. Meyer menar att sexuellt umgänge under den tabuerade
menstruationen antogs resultera i barn med fräknar, födelsemärken och rött hår. Dessa barn
sades vara ondsinta i grunden – särskilt menstruerande och rödhåriga unga kvinnor. De
framställdes som sensuella och sexuellt angelägna varelser, kapabla att sprida sjukdomar
bland nyfödda barn och deras mödrar.37 Även om Hirka inte uttryckligen sprider sjukdomar
enligt denna föreställning antas hon i första och andra delen av trilogin vara ”rötan”, en
varelse som åstadkommer död och sjukdom.38 Om detta har någon koppling till hennes röda
hår är svårt att svara på, men det är inte helt osannolikt att denna inställning kan vara en
underliggande faktor till varför Pettersen valt att ge Hirka just denna hårfärg.
Förutom sexualitet och ondska associeras rött hår även med kärlek. I antikens Grekland var
de fyra kroppsvätskorna en grundläggande fysiologisk lära där blodet representerade just
kärlek.39Att Hirkas blodröda hår nästan endast benämns i samband med en manlig blick,
exempelvis av Rime, vittnar om en sexuellt laddad symbolik där hon blir föremål för begär
och åtrå.
Trots att Hirkas sexdebut är mättad med njutning är det inte en enhälligt behaglig
upplevelse. Rime har en korpnäbb i halsen som gör honom till slav för en av Dreyris
mäktigaste inflytanden, krigshjälten Graal. Rime lever därav under ständigt dödshot från
Graals vrede. Sexakten följs åt av en våldshandling där Hirka sticker Rime med en kniv för att
rädda honom undan hans öde. Näbben lämnar nämligen kroppen när dess värd tror att den ska
dö. I mötet mellan den sexuella akten och våldshandlingen kort därefter uppstår en starkt
laddad textuell estetik:
Han strök med handen över hennes ena bröst. Lade huvudet på sned. Hirka betraktade
hans ansikte. Slukande varenda detalj av det. Hakan. De markerade läpparna. Varma och
röda nu. [---] Hon ställde sig på knä intill honom. Lade en hand mot hans mage. Så körde
hon ner kniven. Han skrek. Spände sig mot isen. Hon tryckte ner honom, tillräckligt för
att kunna dra ut kniven igen. Blodet pulserade ur såret. [---] Han kräktes igen. Näbben
pressade sig ut. Föll ner på isen. Tjockt blod droppade från hans läppar.40
36 Pettersen, Kraften, 408. 37 Meyer, Thicker than water: the origins of blood as symbol and ritual, 50. 38 Pettersen, Kraften, 419. 39 Meyer, Thicker than water: the origins of blood as symbol and ritual, 50. 40 Pettersen, Kraften, 428 – 429.
17
Det blod som precis har symboliserat sexuell njutning blir här till smärta och våld. Råheten
det ger upphov till ringar in kollisionen av hetta och iskyla som speglas i Hirkas
blodshandlingar, och i mötet mellan denna hetta och kyla, mellan åtrån och våldet, uppstår
någonting speciellt – något som jag bäst kan likna vid grym skönhet.
2.3. Kroppsliga funktioner
Meyer menar i Thicker than Water att menstruationsblodet potentiellt signalerar både liv och
död samtidigt, en historisk föreställning som grundas i idén om att själva blodet bildar
barnet.41 Det inomkroppsliga blodet symboliserar ett barn medan det utomkroppsliga istället
förebådar ett icke-barn. Denna dualistiska tanke etablerar dikotomin mellan liv och död som
menstruationscykeln förhållit sig till sedan urminnes tider.
Den menstruation som logiskt sett borde impliceras och påträffas av läsaren i Kraften
utelämnas helt ur berättelsen. Trots att romanen behandlar blod på så många plan berör den
alltså inte denna centrala del, i varje fall inte uttryckligen. Söker vi efter den på ett mer
symboliskt plan finns den likväl där. Kanske inte i sin tydligaste form, men ändock – Hirkas
intagande av korpblod katalyserar hennes pånyttfödelse som dreyri och blir på så vis det
inomkroppsliga blodet som representerar reproduktion och liv.42
Menstruationens symbolik återfinns även i Hirkas blodsoffer till Ymslanden. Berättelsens
bärande tanke om att ingenting ger Kraften näring så som blodet antyder att det besitter en
fruktbar kraft, en slags fertilitet.43 I Papua Nya Guinea fyllde Bimin-Kuskusmin-stammen
bamburör med menstruationsblod och planterade dessa i den odlade marken för att överföra
vätskans livsbejakande egenskaper till grödorna.44 Hirkas blodsutgjutelse skulle således kunna
liknas vid en menstruation vars kraft verkar som ett livselixir för de döende världarnas jordar,
likt Bimin-Kuskusmins bamburör.
Det som talar emot denna symbolik är emellertid föreställningen om det utomkroppsliga
blodet. Hur skulle Hirkas offer kunna symbolisera den fruktsamma menstruationen, när blodet
som offras befinner sig på utsidan av de sårade kropparna? Det utomkroppsliga blodet
representerar ju död enligt Meyers teori – inte liv – och borde därför inte kunna stå som
symbol för uppkomsten av det senare. Om vi ponerar att föreställningen om det inom- och
41 Meyer, Thicker than water: the origins of blood as symbol and ritual, 14. 42 Pettersen, Kraften, 235, 365, 430, 431. 43 Ibid, 298. 44 Meyer, Thicker than water: the origins of blood as symbol and ritual, 5.
18
utomkroppsliga blodet stämmer, betyder det alltså att Kraftens blodssymbolik inte förhåller
sig till denna.
Romanen rymmer dock, som tidigare nämnts, en oväntad vändpunkt vad gäller sanningen
om Kraftens blod. Allt eftersom dödsantalet växer och Kraften inte gör det, krymper
övertygelsen om att det är just blodsoffret som föder den. Hirka kommer snart till insikt att
den ”[…] aldrig krävt några blodsoffer. Den växte inte av död. Den växte av att känna med
dem som dog.”45 Uppfylld av denna insikt drar hon oavsiktligt till sig så mycket Kraft att hon
förvandlas till ett slags allkännande väsen som lyckas bryta upp marken till de övriga
världarna. Kraften som varit döende och instängd under tusentals år flödar nu åter fritt genom
kosmos – och inte till följd av krigets blodsoffer, utan på grund av Hirkas tidigare förtärande
av korpblod. Detta inomkroppsliga blod av de första gjorde att Hirka, enligt menstruationens
symbolik, skapade liv. Paradoxalt nog kan det alltså argumenteras för att menstruationen är
diegesens starkast bärande tema. Utan korpblodets reproduktiva egenskaper hade Hirka inte
kunnat pånyttfödas som icke-jordblind. Hon hade heller inte kunnat famna och på så vis
spränga upp nya rötter mellan världarna – rötter som löper igenom de olika världarna likt
blodådror i en kropp.
Fastän menstruationen som symbol onekligen återfinns i Kraften kvarstår frågan om dess
faktiska, substantiella vara. Hirka är trots allt kvinna och borde någon gång påverkas av sin
menstruation under berättelsens gång, om än implicit. Det faktum att den utelämnas trots dess
fruktbara värde kan antyda något om den allmänna uppfattningen om menstruationen som
fenomen. Meyer påpekar i Thicker than water att menstruationen historiskt sett blivit
sammankopplad med kraftfulla egenskaper i såväl matriarkala som patriarkala samhällen och
därför också rönts inskränkningar i försök att tygla dessa på ett säkert sätt. Det har emellertid
skett en förskjutning gällande föreställningen om menstruationens anseende, där den istället
för att symbolisera livskraft blivit synonym med förorening och smuts; en utveckling som
följer de patriarkala strukturernas samhälleliga utbredning.46 Denna utveckling har enligt
Meyer delvis skett på grund av ett slags manligt avund på den kvinnliga, fruktsamma
blödningen. En stor andel manliga blodsritualer och initieringsriter hänvisar direkt till
kvinnans vitala reproduktionsförmågor och söker uppta dessa, samtidigt som det kvinnliga
blodet i sig negligeras.47 Att besätta menstruationsblodet med tabu har således varit vanligt
förekommande i patriarkala sammanhang, exempelvis inom de samtida världsreligionerna där
45 Pettersen, Kraften, 497. 46 Meyer, Thicker than water: the origins of blood as symbol and ritual, 14. 47 Ibid, 14 - 15.
19
detta grepp blir särskilt påtagligt. Islam, kristendomen, judendomen, hinduismen och
buddhismen har alla drag av dessa pejorativa konstruktioner som förvägrar kvinnan att utöva
religiösa seder under månadsblödningen.48
Möjligtvis är det efterdyningarna av dessa patriarkala maktstrukturer som påverkar
menstruationsblodets exkludering i Kraften. Även om mycket har hänt under de senaste åren
har det tabuerade greppet om menstruationen aldrig riktigt släppt taget. Den ses fortfarande i
mångt och mycket som något smutsigt och besudlat, en föreställning som kan anses leva kvar
i vår samtid och till viss del bli synlig i skönlitterära gestaltningar.
2.4. Riter
Människan har sedan begynnelsen haft föreställningar om kroppsvätskor och deras
egenskaper. De vätskor som passerade kroppsliga mynningar korsade gränsen mellan intern
renlighet och extern fara och tilldelades därför kraftfulla egenskaper. I antikens Grekland,
som tidigare uppmärksammats, var de fyra kroppsvätskornas balans en förutsättning för
hälsans välmående där ett överskott på blod kunde resultera i ett alltför sangviniskt och
bekymmerslöst lynne.49 Sedan de första människorna drog kopplingen mellan blodförlust och
död har blodet framhållits som den främsta kroppsvätskan. Dess heliga status spelar således
fortfarande en central roll inom riter världen över.50
Att det blev just blodet som erhöll denna status har många skilda förklaringar, men den
mest grundläggande går att finna i våra biologiska förutsättningar. Den mänskliga hjärnan är
programmerad att uppfatta saker på ett visst sätt, i en viss ordning. Hur vi lär oss att uppfatta
färger hänger exempelvis ihop med ögats tapp- och stavkonstruktion. Den svartvita färgskalan
är den första ett spädbarn ser innan den röda färgen uppfattas av ögats tappar. Resterande
färger registreras successivt allt eftersom.51 Denna epigenetiska regel är kanske den viktigaste
förklaringen till blodmetaforikens ursprung, men Meyer menar även att denna princip kan
tydliggöra blodets inflytande inom spirituella riter:
48 Meyer, Thicker than water: the origins of blood as symbol and ritual, 14, 161. 49 Nationalencyklopedin, humoralpatologi. http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/humoralpatologi (hämtad 2020-11-26); Nationalencyklopedin, temperament. http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/temperament (hämtad 2020-11-26). 50 Meyer, Thicker than water: the origins of blood as symbol and ritual, 2. 51 Ibid, 1.
20
Instead of serving merely as a potent metaphor, the viscous blood flowing through
human bodies was believed to convey essential attributes. Hence, blood was extensively
symbolized and ritualized more than any other organic substance associated with human
physicality.52
Blodets röda färg och människans känsliga uppmärksamhet inför den bidrar alltså till dess
värde som fokus för ritualer och ceremonier, samtidigt som dess dualistiska symbolik gör den
än mer användbar inom mysticismen.53
De flesta av dagens världsreligioner delar uppfattningen om att själen eller anden vistas i
blodet. Utövare inom kristendomen tar exempelvis emot Jesu Kristi kropp och blod i
nattvarden, en ceremoni där bröd och vin förkroppsligas. Genom att dricka Jesu blod tänker
man sig att den kristne blir ett med gud.54 Meyer påpekar i Thicker than water att förtäring
eller annan fysisk beblandning med blod är ett vanligt förekommande kulturellt fenomen.
Skytiska krigare drack sin första besegrade motståndares blod för att stimulera den egna
skickligheten. Massajerna trodde att de erhöll lejonets styrka genom att dricka dess blod, och
nordamerikanska ursprungsstammar konsumerade blod för att inkarnera den dödade varelsens
egenskaper: ”If blood held the life force, drinking it, applying it to the body, or commingling
it with one’s own blood might convey the special qualities of that being.”55
Föreställningarna om blodets magiska, rekonstruerande egenskaper är bevisligen ett
återkommande tema inom kulturella idévärldar såväl som inom skönlitteraturen. Kraften:s
tematik utgör ingen avvikelse från detta. Det är förtäringen av blod som möjliggör Hirkas
pånyttfödelse som dreyri, en episod som utgör romanens stoffliga ryggrad. I Pettersens
fantasyuniversum är nämligen korpen en helig symbol, en allsmäktig gud som skapade
världen och den Kraft som återfinns i Ymslanden: ”Kraften var korpens andedräkt. Och av
Kraften skapade han de första.”56
Hirka föddes i en värld utan Kraften och har därför ingen naturlig förbindelse till den.
Hennes mänskliga sida gör att hon kan förstärka Kraften hos den som famnar, men Kraften i
sig är alltid utom räckhåll för henne. Hon är – enligt diegesens terminologi – jordblind.
Hoppet väcks dock när Siaren avslöjar att Hirkas blod är starkt fastän det är en blandning av
menskr- och dreyriblod. Kanske kommer hon kunna återfödas där Kraften finns, men för att
52 Meyer, Thicker than water: the origins of blood as symbol and ritual, 208. 53 Ibid, 1. 54 Ibid, 194 - 196. 55 Ibid, 6. 56 Pettersen, Kraften, 237.
21
lyckas måste hon först välsignas av korparna. Hirka genomgår då en slags utdragen
initieringsrit där hon dricker korpblod. I början kräks hon så fort hon svalt blodet, men snart
kan hon behålla det under längre stunder. När hon en natt vaknar av en brinnande törst och
plötsligt häller i sig det blod hon tilldelas står det klart att korparna tagit emot henne.57
Det korpblod som passerar Hirkas läppar omsluts av den interna renligheten enligt
föreställningarna om de kroppsliga vätskornas mynningar. Blodet renar och förändrar Hirka
på samma sätt som massajerna eller de nordamerikanska stammarna tänkte att blodet
förändrade dem och försåg dem med styrka, vishet eller mod. Genom att inta korpens blod
erhåller Hirka praktiskt taget dess skapande kraft och själ, inte helt olikt hur den kristne
förenas med gud genom nattvarden.58
Blodets symbolik pendlar mellan dess livsgivande och dödsbringande kraft. Det är inte
alltid helt lätt att skilja dessa åt i skönlitterära gestaltningar, särskilt inte i Kraften där blodet
ständigt växlar mellan styrka och svaghet, liv och död. I de rituella sammanhangen gestaltas
blodet dock som en livsbejakande vätska med reproduktiva förmågor, något som kan
sammankopplas med Meyers tankar om menstruationens symbolik och blodets epigenetiska
regel:
Blood was pivotal in these ritual complexes because of its perceived centrality especially
to women's role in the human reproductive life cycle and its vivid redness. The
universality of color perception ensured that any blood-shed would draw humans'
attention. The amazingly complicated symbolic ritual constructions surrounding
bloodshed graphically illustrate the human tendency to elaborate cultural forms where
the epigenetic rules most favor it.59
I och med att blodets rödhet uppmärksammas i människans blickfång och även förknippas
med den kvinnliga fruktbarheten faller det sig naturligt att blodet blivit essentiellt inom
spirituella sammanhang. Inom skönlitteraturen och fantasygenren ter sig detta särskilt tydligt.
Blodsmagi eller kroppsliga blodsakter är ett vanligt grepp, troligtvis på grund av dessa
historiska och samtida föreställningar om blodets makt. Inom fantasylitteraturen har blodet
ofta en övernaturlig funktion vid utövandet av magi, ceremonier och riter, en funktion som
genomsyrar Pettersens trilogi. Blodet återfinns i många skepnader både symboliskt och
57 Pettersen, Kraften, 366. 58 Ibid, 237, 497 - 498. 59 Meyer, Thicker than water: the origins of blood as symbol and ritual, 206-207.
22
bokstavligt. Dreyris blod är starkare än något annat, vilket Hirka får berättat för sig när hon
frågar Siaren varför de är så besatta av blod:
”[…] Vårt blod är det starkaste. Ingen kan använda stenportarna utan det. Ymsätt och
menskr har offrat blod till sten i generationer, utan att försss…stå. De dricker det,
använder det, åtrår det eftersom det gör dem bättre. Vårt blod förstör annat blod. Vårt
blod kommer att döda. Äta och förändra. Det är sss…sanningen. […] Dreyri har rent
blod. Några kom först, och vi är närmare de första än någon annan varelse i någon annan
värld.”60
Dreyris blod är rent och blir således föremål för begär. Det möjliggör liv och vitalitet för den
som brukar det och står därmed över andra varelsers. Att det finns ett visst blod som är
överlägset ett annat är emellertid ingen nydanande tanke. I det medeltida Spanien sades adeln
ha ”blått blod” – ett numera vardagligt uttryck som förvisso inte tolkas bokstavligt, men ändå
säger något om den offentliga uppfattningen av kungligheterna. De var suveräna i sina
maktpositioner och ansågs därför ha speciellt blod i sina ådror.61 Dreyris blod påminner
mycket om vår historiska adels. Umoni har egentligen samma typ av blod som dreyri, men
har lärt sig sedan födseln att de senare är starkare och ädlare. Följaktligen blir också dreyris
blod överlägset, såsom vår adels var för hundratals år sedan.62
Som tidigare uppmärksammats har menstruationsblodet haft en hög status inom
agrikulturer och rituella sammanhang på grund av dess fruktbara egenskaper. Dreyris blod
liknar menstruationsblodet till stor del i och med att båda alstrar liv. Medan stammar som
Bimin-Kuskusmin offrar menstruationsblod till grödorna för att de ska växa, offrar dreyri sitt
blod till stenportarna för att de ska vakna till liv.63 Denna ritual synliggör, tillsammans med
Hirkas initieringsrit, blodets funktion i Kraften. Blodet är ett livselixir. Det är en kraft. En
chans och en möjlighet. Utan det finns inget liv, varken i de tusentals världarna eller i de
kroppar som bebor dem.
60 Pettersen, Kraften, 236. 61 Nationalencyklopedin, blått blod. http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/blått-blod (hämtad 2020-11-26). 62 Pettersen, Kraften, 296. 63 Meyer, Thicker than water: the origins of blood as symbol and ritual, 5; Pettersen, Kraften, 236.
23
3. Slutsats Blodet tenderar att återkomma gång på gång inom fantasylitteraturen. Likt energiprincipens
lag verkar det inte kunna förstöras eller försvinna, bara återskapas i nya former.64 Blodet är
sålunda under ständig förvandling. Också i Kraften. Dess komplexitet synliggör mytologiskt,
symboliskt och historiskt stoff i Pettersens fiktiva universum – idéer om blodets makt som har
funnits sedan människosläktets begynnelse.
Blodets olika skepnader och sammanhang i Kraften visar omsider på något slags mönster i
dess vara. Blodet är ett tecken på död och våld. Med det är också tecken på liv och
reproduktion. Denna dualism löper som en röd tråd genom både Kraften och Thicker than
water; men trots detta tycks den ena sidan av polariteten betvinga den andra. Blodet väcker liv
i stenportarna. Det ger Hirka förmågan att återfödas som Dreyri. Kraften, eller snarare Ymers
symboliska blod, växer också av empati – och i slutändan, av liv. Blodssymboler och ritualer
har alltid funnits där det funnits människor, just på grund av blodets fruktbarhet:
Blood symbols, rituals, and metaphors were and are omnipresent. Indeed, the stories told
and spiritual beliefs held by widely dispersed people underscore the association they
make between blood and their constructions of the reproductive life cycle.65
Kanske är det i denna tanke vi landar. Blodets fruktsamhet har inte bara färgat av sig på
religioner och samhällen världen över. Den har också gjort ett permanent intryck på
litteraturen i sig. Blodets intrikata dualism är en del av fantasyns DNA, något som verk som
Kraften onekligen synliggör.
Genom att låta blodet spela denna roll i fantasylitteraturen bevarar inte bara författare som
Pettersen blodets kulturella idéarv. De låter föreställningarna om blodets reproduktiva kraft
leva vidare och frodas i nya, litterära former.
64 Nationalencyklopedin, energiprincipen. http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/energiprincipen (hämtad 2021-01-02). 65 Meyer, Thicker than water: the origins of blood as symbol and ritual, 16.
24
4. Källförteckning
Primärlitteratur:
• Pettersen, Siri. Kraften. (övers. Ylva Kempe). Stockholm : B. Wahlströms, 2016.
Tryckta källor:
• Adorno, Theodor W. Estetisk teori. (övers. Sven-Olov Wallenstein). Göteborg: Glänta
produktion, 2019.
• Cashore, Kristin. Monstrets dotter. (övers. Carina Jansson). Sundbyberg: Semic, 2012.
• Connell, Raewyn. Om genus. (övers. Charlotte Hjukström och Anna Sörmark).
Göteborg: Daidalos, 2009.
• Fritiofsson, Svipdag. (red.). Edda: Snorres Edda & Den poetiska Eddan. Göteborg:
Mimer bokförlag, 2015.
• Holmberg, Claes-Göran och Ohlsson, Anders. Epikanalys: en introduktion. 1:15. uppl.
Lund: Studentlitteratur, 1999.
• Meyer, Melissa L. Thicker than water: the origins of blood as symbol and ritual. New
York: Routledge, 2005.
• Meyer, Stephenie. New Moon. London: Atom, 2007.
• Paver, Michelle. Vargbröder. 3. uppl. (övers. Birgitta Garthon). Sundbyberg: Semic,
2007.
• Rowling, J.K. Harry Potter and the Chamber of Secrets. London: Bloomsbury
Publishing Ltd, 2014.
25
• Rowling, J.K. Harry Potter och de vises sten. (övers. Lena Fries-Gedin). Stockholm:
Tiden, 2001.
Digitala källor:
• Annas yoga [sic] studio. Yogapositioner för nybörjare – Kobran. Youtube. Uppladdad
2018-06-05. https://www.youtube.com/watch?v=37EeCOErL40 (hämtad 2021-01-01).
• Egerkrans, Johan. Mytologier – Ymer. (Podcast). Spotify Studios: Munck. 2020.
https://open.spotify.com/episode/4gohnvbst35Nipr7ZAYtL4?si=iR7sgAOnQ4eRvyD
Nr72Dog (hämtad 2021-01-01).
• Ferber, Michael. A Dictionary of Literary Symbols. New York: Cambridge University
Press, 2007. https://ebookcentral.proquest.com/lib/umeaub-
ebooks/detail.action?docID=326009&pq-origsite=primo#
• Fokin, Rebecka. Hon är dem alla. Ekofeministiskt flickskap i Siri Pettersens
fantasytrilogi Ravneringene. Barnelitterært forskningstidsskrift. Vol. 11, 2020.
https://www.idunn.no/blft/2020/01/hon_r_dem_alla_ekofeministiskt_flickskap_i_siri_
pettersen (hämtad 2020-12-29).
• Nationalencyklopedin, blått blod.
http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/blått-blod (hämtad
2020-11-26).
• Nationalencyklopedin, energiprincipen.
http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/energiprincipen
(hämtad 2021-01-02).
• Nationalencyklopedin, estetik.
http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/estetik (hämtad
2020-12-03).
26
• Nationalencyklopedin, hathayoga.
http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/hathayoga (hämtad
2021-01-01).
• Nationalencyklopedin, hermafroditism.
http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/hermafroditism-
(botanik) (hämtad 2020-12-17).
• Nationalencyklopedin, humoralpatologi.
http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/humoralpatologi
(hämtad 2020-11-26).
• Nationalencyklopedin, semiotik.
http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/semiotik (hämtad
2020-12-01).
• Nationalencyklopedin, symbolik.
http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/symbolik (hämtad
2020-12-01).
• Nationalencyklopedin, temperament.
http://www.ne.se.proxy.ub.umu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/temperament
(hämtad 2020-11-26).
• Schlømer, Aron Michael. Arketyper og symbolikk i Ravneringene: En undersøkelse av
arketypeframstillinger og heltearketypen gjennom et myteperspektiv i Siri Pettersens
fantasy-trilogi. Diss. -avh, Universitet i Oslo, 2017.
https://www.duo.uio.no/bitstream/handle/10852/60318/Arketyper-og-symbolikk-i-
Ravneringene--Masteroppgave.pdf?sequence=1&isAllowed=y (hämtad 2020-12-29).
• Svenska Akademiens Ordböcker, symbolik.
https://svenska.se/tre/?sok=symbolik&pz=1 (hämtad 2020-12-01).