lÄsnyckel/ lÄrarhandledning• star-crossed – vad betyder det? slå upp i t ex ne,...

LÄSNYCKEL/ LÄRARHANDLEDNING

AaBbCcDdEeFfGgHhIiJjKkLlMmNnOoPpQqRrSsTtUuVvXxYyZzÅåÄäÖöAaBbCcDdEeFfGgHhIiJjKkLlMmNnOoPpQqRrSsTtUuVvXxYyZzÅåÄäÖö

WWW.LITTERALUND.SEAaBbCcDdEeFfGgHhIiJjKkLlMmNnOoPpQqRrSsTtUuVvXxYyZzÅåÄäÖöAaBbCcDdEeFfGgHhIiJjKkLlMmNnOoPpQqRrSsTtUuVvXxYyZzÅåÄäÖö

STARCROSSED – HELENAAV JOSEPHINE ANGELINI.

ÖVERSÄTTNING YLVA KEMPE [BONNIER CARLSEN, 2011]

Till läraren s. 3

Klassuppsättning + Temalåda s. 5

Recensioner Starcrossed/Helena s. 6

Intervju med Josephine Angelini s. 7

Före läsningen s. 8

Under läsningen: Frågor s. 9

Under läsningen: Svar s. 13

Efter läsningen s. 15

Fler lästips s. 16

Bilaga: Första kapitlet i Hades, del 2 i Starcrossed

INNEHÅLL

2 LÄSNYCKEL STARCROSSED – HELENA

VAD ÄR EN LÄSNYCKEL? Detta är den första Läsnyckel/Lärarhandledning som Litteralund/Skolbibliotekscentralen SBC producerar och erbjuder för fri nedladdning. Tanken är att arbetsmaterialet ska ge dig som pedagog ett lättillgängligt verktyg för fördjupat och lustfyllt litteraturarbete i klassrummet, och bidra till att skapa intresse, läslust och litteraturkunskaper hos eleverna. Fokus ligger på reflek-terande läsning, boksamtal och på eget skapande, särskilt kreativt skrivande. Det finns också ett avsnitt, ”Under läsningen”, som är tänkt att stötta läsförståelsen hos mindre läsvana elever.

Josephine Angelini låter t ex ofta sin huvudperson Helena hänvisa till litterära gestalter och historiska händelser, vilket kan behöva förklaras. Hon använder också mycket bildspråk och är ganska ironisk i sin humor. Det kan vara svårt att förstå - ironi bygger ju på att man tolkar det underförstådda, man menar inte vad man säger utan ofta det motsatta - särskilt i text när man inte hör tonfallet. Så även om Starcrossed - Helena har hög underhållningsfaktor innehåller boken både språkliga och kunskapsmässiga utmaningar.

Titta igenom materialet och välj ut de delar som passar din klass, en grupp eller elev. Somliga uppgifter är ämnade för gemensamt arbete, andra passar för enskilt. Hör gärna av dig till SBC [email protected] och berätta vad du tycker om Läsnyckeln! Läsnyckeln/Lärarhandledningen är producerad i samverkan med förlaget Bonnier Carlsen och är fri att kopiera för skolbruk, men inte i andra sammanhang.

OM STARCROSSEDHelena är första delen i Starcrossed, en romantisk actionfylld trilogi av den amerikanska de-butanten Josephine Angelini. Författaren återanvänder gestalter och motiv från den grekiska mytologin i en berättelse om släktband, vänskap, hämnd, hat – och kärlek. Andra boken, Dreamless, kommer ut i original maj 2012.

Precis som med Harry Potter och Twilight-serien - som Starcrossed har mycket gemensamt med - kommer många att välja att läsa den på engelska för att slippa vänta på den svenska översättningen Hades, som släpps under sommaren 2012.

EXKLUSIV FÖRHANDSLÄSNING!För er som arbetar med Läsnyckeln redan under vårterminen 2012 finns ett exklusivt material: en förhandsversion av första kapitlet i bok nummer 2, den svenska utgåvan Hades – observera att texten inte är korrekturläst, förlaget har generöst delat med sig av manuset under utgiv-ningsprocessen.

TILL LÄRAREN

LÄSNYCKEL STARCROSSED – HELENA 3

MYTOLOGI MED MERAStarcrossed - Helena är mytologi i lättillgänglig ungdomsförpackning, en tacksam ingång till de stora berättelserna, och till kulturhistorien - i boken läser Helena Iliaden och Odyssén för att förstå sitt arv och vem hon är.

Läsnyckeln fokuserar på litteratur, men arbeta gärna med Starcrossed - Helena ämnesöver-skridande, förutom svenska och kulturhistoria t ex musik – familjen som Helena lär känna är ättlingar till Apollon, som bl a är musikens gud – och även naturvetenskapliga ämnen går att koppla in t ex för att undersöka och diskutera de förmågor som halvgudarna besitter: Kan man ha superhörsel? Vilka ämnen är det som läker ett krossat ben? Vad menas med att ”böja ljuset” – och går det att göra?

Den inledande delen av Starcrossed - Helena är till största delen berättad ur Helenas perspek-tiv, och tilltalar sannolikt i första hand klassens tjejer – till exempel de som gillar Twilight.

I litteraturlistan finns förslag på andra titlar att läsa parallellt. En bra pendang med ett mer mas-kulint fokus är Rick Riordans serie om Percy Jackson, som också är filmad: Percy Jackson och Kampen om åskviggen (2010). Percy, eller Perseus som han egentligen heter, är liksom Helenaättling till de grekiska gudarna. Rick Riordan är från början lärare, vilket man kan förstå när man ser det fina materialet på webbsidan www.rickriordan.com, där det finns Books för Teacher´s guide, Reader´s guide, School project ideas, Rick´s Reading Recommendations.

Även den otroligt populära serien Hungerspelen av Suzanne Collins är inspirerad av ett myto-logiskt motiv: kung Minos lät bygga en labyrint där monstret Minotaurus – till hälften tjur, till hälften människa – höll till. Efter att Kreta gått vinnande ur ett krig med Aten blev atenarna tvingade att betala tribut till Kreta. Tributen bestod i att sju jungfrur (!) och sju unga män skickades till Kreta vart nionde år (enligt vissa källor varje år), för att ätas upp av Minotauros. Läs mer i den föreslagna litteraturen!


TILL LÄRAREN

http://www.lund.se/sbcPå Skolbibliotekscentralen/SBC finns en klassuppsättning av Starcrossed – Helena samt en temalåda Antiken – grekerna åk 6-9:

FACKLITTERATUR Berriedale-Johnson, Michelle: Antik mat Caselli, Giovanni: Grekisk mytologi 2 ex Clare, John D.: Följ med till antikens Grekland Connolly, Peter: Den antika staden Eriksson, Erik: Grekiska gudar och hjältar Fagg, Christopher: Antika kulturer 2 ex Freeman, Charles: Fokus på antikens greker Garfield, Leon: Guden under havsytan Grubbström, Henny: Fakta om Grekland Hall, Göran: Antikens Grekland Loverance, Rowena: Antikens Grekland Macdonald, Fiona: Gudar & gudinnor i antikens Grekland Powell, Anton: Antikens greker i närbild 2 ex Roberts, John Morris: Allemans världshistoria Ross, Stewart: Antikens Grekland Simpson, Judith: De gamla grekerna Stiessel, Lena: Grekernas gudar och hjältarYamauchi, Edwin: De första kristnas värld 2 ex Woff, Richard: Grekernas & romarnas gudavärldÖhman, Christer: Barnens världshistoria. 2. Teatrar och triumfbågar SKÖNLITTERATURAntiken i litteraturen Baumann, Hans: Vingar åt Ikaros Berg, Fridtjuv: Trojanska kriget Celsing, Charlotte: Alexander den stores äventyrCorder, Zizou: Krigarprinsessans hemlighetDanielsson, Thomas: Odysseus resa Homeros: Iliaden Homeros: Odysséen Miles, Patricia: Gudarna om vintern Samzelius, Maj: Hjältar och monster på himlavalvet. Bok 1 - 4 Sutcliff, Rosemary: Odysseus irrfärder Sutcliff, Rosemary: Svarta skepp mot Troja Vilén, Florence: När gudarna leker

KLASSUPPSÄTTNING + TEMALÅDA


RECENSIONER AV HELENA”Jag har läst boken Helena, som ingår i den nya ungdomsserien Starcrossed. [--- ]Jag tyckte JÄTTEMYCKET om boken! Det jag gillade mest var att den innehöll mycket om Grekisk my-tologi, vilket jag tycker är jätteintressant. På många sätt påminde den rätt mycket om Twilight-serien, men jag föredrar denna framför Twilight! Jag längtar till den andra boken i serien kom-mer ut, Starcrossed: Dreamless! Jag har redan gjort lite research och läst på någon hemsida att den förväntas att publiceras i slutet av maj i år. Jag ska låna/köpa den så fort den kommer ut! Boken slutade på ett lite lurigt sätt, och man vill direkt kasta sig över uppföljaren. Boken handlade om Helena, vad man tror är en vanlig tonårstjej, och hur hennes liv förändras när en ny familj flyttar in i staden. Helena är trött på allt snack om den nyinflyttade familjen. Tydligen ska alla vara jättevackra och speciella (precis som i Twilight). När Helena för första gången ser Lucas Delos, en av sönerna i familjen, bygger hon upp ett plötsligt hat mot ho-nom. Med tiden lär hon känna honom och hans familj och man får reda på Helenas hemliga bakgrund. Den är jättespännande och man får reda på väldigt mycket intressant fakta om gre-kisk mytologi. Jag ska inte avslöja för mycket, men Helena är långt från en normal tonåring.Jag rekommenderar boken starkt till alla ungdomar som gillar att läsa ”fantasy meets High School” – även om det kanske inte riktigt är fantasy. Jag skulle vilja ge boken en stark 9/10 och jag längtar så efter att bok nummer två kommer ut!Hejdååå”

Hanna Dahlman Nilsson, 8d Fäladsgården (publicerat på Fäladsgårdens bokblogg 26 mars 2012)

”Jag har läst Starcrossed Helena av Josephine Angelini.Vad jag förstod det som var det en väldigt ny bok och Kajsa tog upp den på klassrådet.Jag fastnade framför den så fort jag kom hem och läste ut den på runt två dagar.Riktigt bra bok! Kan knappast vänta innan tvåan och trean kommer ut!Jag skulle lätt ge den 5/5I början är den lite lik Twilight men sedan när allt om hennes liv börjar kicka igång blir den hur bra som helst!Kul att det handlade om gudar denna gången och inte om vampyrer.Roligt med något nytt och omväxlande.Boken hade inslag av romantik, drama och en massa fantasy. Den var lite svår att förstå i bör-jan och det kunde hända att man behövde läsa om något stycke.Jag skulle stark rekommendera denna boken till alla som gillar fantasy !”

Märta Thulesius, 8d, Fäladsgården (publicerat på Fäladsgårdens bokblogg 26 mars 2012)


INTERVJU MED JOSEPHINE ANGELINIVi (Linnea och Amelie) fick chansen att intervjua Josephine Angelini när vi var i Lund. Vi var båda lite nervösa eftersom ingen av oss intervjuat någon förut. Men vi fick svar på lite frågor!

Hur fick du idén till Helena?Jag såg ett ex av Iliaden och Romeo och Julia bredvid varandra, och tänkte att ingen har åter-berättat kärlekshistorien om Helena och Paris av Troja i en modern tolkning. Då tänkte jag att eftersom ingen annan gjort det så får det väl bli min uppgift.

Har du skrivit mycket innan du skrev Helena?Jag jobbade som manusförfattare förut, men jag lyckades aldrig sälja mina manus till någon. Så jag har skrivit mycket, men inte som bokförfattare före jag skrev Helena.

Vad hände när du skrivit klart din bok? Hur gick det till när boken blev publicerad?När jag skrivit klart boken kände jag lättnad. Jag hade faktiskt lyckats med att skriva en hel berättelse från början till slut. Den var äntligen klar! En hel bok! Min man läste den och tyckte den var jättebra, och utan att jag visste så skickade han in den till en manager som gillade den och skickade vidare till ett förlag som ville ge ut den. Så satt jag i pyjamas en morgon, och fick ett telefonsamtal om att de ville ge ut min bok! Utan att ens veta att den blivit inskickad. Allting gick väldigt fort.

Har du några boktips till unga läsare?Först och främst Hungerspelen, om du inte har läst den så borde du! Bokserien The Mortal Instruments av Cassandra Clare är också ett tips. Boken Die for me av Amy Plum rekommen-derar jag starkt. Även allt av Jane Austen är riktigt bra. Särskilt Pride and Prejudice (Stolthet och fördom), som är min favorit och en bra bok av henne att börja med. Det visar verkligen en stark utveckling hos huvudpersonen Elizabeth Bennet. /Amelie & Linnea

Läs mer på:www.ameliesboktips.blogg.sewww.boknea.blogspot.se


FÖRE LÄSNINGENDet är en smaksak om man vill starta med skönlitterär lättsam läsning av t ex Angelini och Riordans böcker, och därefter övergå till det rent mytologiska stoffet, eller först arbeta med facklitteratur och fakta om mytologi, sagor, halvgudar etc. Läsnyckeln är uppbyggd utifrån att läsningen börjar med Starcrossed - Helena utan förkunskaper. Frågorna som ställs kan besvaras enskilt eller ännu hellre i gruppsamtal – diskussioner är alltid givande!

• Läs intervjun här i Läsnyckeln.

• Läs mer om Josephine Angelini på www.josephineangelini.com

• Jämför omslagsbilderna på Starcrossed och Dreamless som visas på Angelinis hemsida med de svenska omslagen – vilka lockar mest till läsning? Varför? Vilka stämningar väcker de res-pektive omslagen?

• När du läser baksidestexten, vilka förväntningar får du? Tror du att du har läst något lik-nande tidigare?

• Star-crossed – vad betyder det? Slå upp i t ex NE, Nationalencyclopedin, eller Wikipedia. Varför heter Angelinis serie så? Fundera/diskutera.

• Om du vill veta ännu mer om boken innan du börjar läsa, titta på författarens hemsida eller på bokbloggar som Amelies och Neas – de som intervjuat Angelini – eller t ex www.barnbok-sprat.se eller www.bookcircle.bloggplatsen.se

• Kanske du också vill blogga om böcker? Diskutera i klassen/skolbiblioteket om att göra en egen bokblogg, eller gör ett inlägg om just Starcrossed - Helena när du har läst färdigt på någon av de bloggar som nämns här.


UNDER LÄSNINGEN: FRÅGORKAPITEL 1 Sidan 7 1. Vad menar Helena med att bilen ”hade stått parkerad utanför slottet där Magna Charta skrevs under”? Sidan 92. Vad är en linjeback?

Sidan 113. Vad är en ninja-rörelse?

Sidan 134. Vad är tarotkort?

Sidan 185. Varats olidliga lätthet – vad är det?

EFTER KAPITEL 1

6. Vad vet du nu om Helena? Gör en lista över egenskaper och annat.

7. Varför kallas Claire för Giggles?

8. Vad tror du att Helenas pappa menar med att ”Du är som hon…”. Vem var Helenas mam-ma? Varför gav hon sig av?

9. Den här uppgiften kan du antingen göra nu eller spara och återkomma till när du har läst ut boken:Slå upp medlemmarna i familjen Delos i ett mytologiskt (eller annat) lexikon – vilka var Hector, Jason, Ariadne, Cassandra och Pandora? Finns Lucas också? Vilka händelser eller egenskaper är förknippade med dem? Är de släkt, på samma sätt som i boken?


UNDER LÄSNINGEN: FRÅGORKAPITEL 2

Sidan 2510. Vad menar mr Hergesheimer med ”obildade hedningar”?

Sidan 2611. Mr Hergesheimer gillar ovanliga ord: vad betyder epitet? Och impertint?

Sidan 2812. ”… kontroversiella roman…” – hur är den boken?

Sidan 3113. Helena har ignorerat Matt – vad har hon gjort?

Sidan 3714. Vad menar Claire med ”det är inte alla som är… från planeten Krypton”?

EFTER KAPITEL 2

15. Vilken sport ägnar sig Helena åt? Varför kallar Lindsey Helena för Hulken? (sidan 25)

16. Helena lagar pasta som tröstmat (sidan 40) – varför fungerar just pasta så bra för Helena? Har du någon sådan maträtt, eller annat som du gör/äter när du behöver energi, eller är led-sen?

17. I slutet av kapitel 2 har Helena den första drömmen av många. Hur förstår läsaren att hon plötsligt befinner sig någon annanstans?

18. Och är det ”bara” en dröm? Hur kan hennes fötter då vara smutsiga?


UNDER LÄSNINGEN: FRÅGORKAPITEL 3

Sidan 4719. Vem är den gråtande kvinnan som Helena ser?

Sidan 4920. Vem är Willy Wonka?

Sidan 5321. Vad är det som händer med Helena? Hur kan hon hata och vilja döda någon som hon aldrig tidigare har träffat?

KAPITEL 4 Sidan 6822. Vad menar Helena med ”hennes totala förödmjukelse”?

Sidan 7723. Vem tror du det är som överfaller Kate och Helena?

Sidan 8724. Vad är ”Michelangelos Adam”?

Sidan 8825. Hector är Lucas ”Goliatliknande” kusin - vem var Goliat?

EFTER KAPITEL 4 26. På sidan 83 får Helena - och läsaren - förklaringen till vilka de tre gråtande kvinnorna är som hon ser i drömmen. Ibland visar de sig även på dagtid, bl a på sidan 79. Finns det något mönster för när de dyker upp?

27. Slå upp erinnyerna i mytiska uppslagsverk, eller t ex NE, Nationalencyclopedin. Slå också upp Troja och det trojanska kriget – har någon Helena med det att göra? Får du någon ledtråd till det som händer ”vår” Helena och Lucas?


UNDER LÄSNINGEN: FRÅGORBRA ATT VETA:I resten av Läsnyckeln ges inte så många ord- eller uttrycksförklaringar - det är så olika vilka ord man som läsare tycker är konstiga eller svåra. Nu har du säkert kommit in i Josephine Angelinis språkstil, och i själva berättelsen, då är det också synd att bryta av läsningen alltför ofta. Om du stöter på ett ord eller uttryck som du inte av sammanhanget kan förstå vad det betyder, skriv då upp det och slå upp ordet i en ordbok - antingen på webben eller t ex i skol-biblioteket.

EFTER KAPITEL 5

28. Varför är alla, både tjejer och killar, förbannade på Helena nu?

EFTER KAPITEL 6

29. Vilka nya saker har Helena upptäckt om sig själv?

30. Vad betyder antropomorfisk? (sidan 135)

31. Om du kunde flyga – vad skulle du använda din förmåga till? Om det bara var du i din omgivning som kunde det – skulle du berätta det för någon?

EFTER KAPITEL 7

32. Varför kan inte Lucas och Helena vara ihop?

33. På sidan 165 händer något i berättelsens perspektiv – vad?

EFTER KAPITEL 9

34. Vad är det som den första Helena, från de grekiska sagorna, har gjort som får henne att vara så hatad?


UNDER LÄSNINGEN: SVAR1. Magna Charta är ett engelskt fördrag som slöts år 1215. Helena använder det som skämt-sam bild för att bilen, i hennes ögon, är urgammal. Liknande svenska uttryck är ”… inte sedan Dackefejden…” – ett bondeuppror mot Gustav Vasa 1542. 2. En försvarsspelare i amerikansk fotboll, som behöver vara kraftigt byggd med mycket musk-ler.3. En ninja var i asiatisk historia en person utbildad i t ex spioneri men har i populärkultur blivit förknippad främst med asiatiska kampsporter som aikido och iaido där ninjutsu kan ingå.4. En tarot-kortlek förknippas idag oftast med spådomar och personliga reflektioner, snarare än för att spela kortspel med. Tarot-leken innehåller olika gestalter som Döden och Narren och De älskande och många tror att den har magiska krafter.5. En bok av den tjeckiske författaren Milan Kundera som kom ut 1984 och räknas som en klassiker. Den har också blivit film med bl a den svenska skådespelerskan Lena Olin. Medlem-marna i bokcirkeln i Kates affär skulle prata om boken, men var mer intresserade av familjen Delos.6. Eget svar. T ex att hon bor på en ö som heter Nantucket (s 8), att hon är 16 år (s 7), att hen-nes mamma stuckit ifrån familjen (s 8), att hon är blyg (s 11), och lång (s 11) – ja, vad mer har du fått veta? Gör en lista! 7. För att hon har ett speciellt skratt. Giggles betyder Fnitter.8. Eget svar.9. Eget svar.10. Hedningar betyder ung. naturfolk som inte tillhör kristendomen, och som (underförstått) inte kan läsa och skriva – ett kolonialt begrepp från den tid när missionärer och upptäcksresan-den reste ut i världen. 11. Epitet betyder tillnamn, att man kallas något karaktäriserande, som att Claire kallas Gigg-les. Impertinent betyder respektlöst. Man kan också säga näsvist, eller att Claire var nosig när hon svarade Mr H.12. Kontroversiell betyder att gå mot strömmen, att Salingers bok var ovanlig/annorlunda för sin tid.13. Det har verkat som om hon har struntat i honom, inte uppmärksammat honom alls.14. Stålmannen föddes på planeten Krypton, Claire antyder att Helena har superkrafter.15. Löpning. Hulken är en gestalt i en serietidning, film och teveserie som fått superstyrka efter ett laboratorieexperiment. En gång när de var små råkade Helena rycka ner en dörr. 16. Helena lagar egen färsk pasta, vilket tar lång tid. Hon tycker säkert att lasagne är extra gott också. Vilken rätt har du som tröstmat? Varför?


UNDER LÄSNINGEN: SVAR17. Texten är kursiv när Helena drömmer. Det är en hjälp för läsaren att genast förstå att nå-got händer i texten, att handlingen förflyttas i tid, eller plats. Det kan du använda när du själv skriver berättelser. 18. Eget svar.19. Se sidan 4320. En figur i en bok av Roald Dahl, Kalle och chokladfabriken. WW äger fabriken och den som får en gyllene biljett får komma dit, och det längtar förstås alla barn som i likhet med Kalle är fattiga, efter. I filmen med samma namn (av Tim Burton) är det Johnny Depp som spelar WW.21. Eget svar. Om du inte har någon tanke om detta nu, så kommer det att visa sig, bara fort-sätt läs!22. Att bli förödmjukad betyder ungefär att bli totalt bortgjord. 23. Eget svar. Fundera kring det – svaret kommer senare i boken!24. Michelangelo var en konstnär som levde 1475-1564. Han utsmyckade bl a Sixtinska kapellet i Vatikanen (den påvliga staten) i Rom med bibliska motiv, bland annat av Adam. 25. Också en biblisk gestalt från början: Goliat var en jätte som den fysiskt betydligt mindre David slogs emot. 26. Eget svar. Gå tillbaka i texten, fundera – svaret kommer senare i boken!27. Eget svar.28. Tjejerna för att Hector och Lucas slåss om henne, killarna för att de blivit avstängda från fotbollslaget.29. Att hon kan flyga, att hon kan läka från otroligt svåra skador.30. Förmänskligad31. Eget svar.32. Då startar kriget mellan gudarnas ättlingar igen. 33. När Lucas åker efter att ha kört Helena hem byter berättelsen perspektiv. Istället för att berättas ur Helenas synvinkel får vi följa Lucas tankar och samtal utan att Helena är med. I en film är det ju vanligt att växla mellan olika scener och personer, och så kan man göra även i en text om man vill låta läsaren ta del av olika personers inre, och skifta ”plats” för berättelsen.34. Enligt den version som ”vår” Helena läser så använde hon sin skönhet för att lura vakterna i Troja att öppna portarna = hon förrådde sitt eget folk för Odyssevs skull.


EFTER LÄSNINGEN”Efter läsningen” har inget facit, utan är tänkt som fördjupning med uppgifter t ex för bok-samtal. Om eleverna ger skriftliga svar kan de eventuellt ange var (sida/kapitel/scen) de hittar underlag för sina svar på (eller tankar om) de frågor som går tillbaka på texten.

• Varför får Helena ont i magen så ofta? När slutar det? • Vad är det för speciellt med Helenas halsband? Hade den mytiska Helena också ett magiskt halsband? Se listan på böcker i den mytologiska temalådan på, välj en titel med berättelser om Helena och läs och ta reda på det.• Helenas halsband kallas cestus. Vad är det enligt grekisk kulturhistoria? Slå upp i lexikon. Är det ett smycke? Eller något annat? I så fall, varför tror du att Josephine Angelini använder just det uttrycket - finns det något gemensamt med det historiska begreppet cestus och Helenas halsband?• Familjen Delos tillhör Thebes ätt, som härstammar från Apollon – ljusets, musikens, läkan-dets och sanningens gud. Vilka familjemedlemmar representerar Apollons olika förmågor/gåvor? • Vilka andra ”guda”-familjer finns det i Starcrossed? Finns det sådana familjer även i den grekiska mytologin? Läs och forska! • Vilken familj/ätt tillhör Helena? Vilka är deras/Helenas särskilda förmågor?

Arbeta med andra böcker: • Jämförelse med Stephanie Myers serie Twilight (finns som bok, film och serieroman): vam-pyrfamiljen Cullen har också olika specifika förmågor. Gör upp släktträd för de båda famil-jerna och jämför!• Diskutera andra likheter, t ex kärleks- och familjerelationer, miljön och förstås vad som hän-der, alltså handlingen/intrigen.• Jämför Twilight, Starcrossed - Helena och berättelsen om Romeo och Julia – ser du att det finns ett grundmoment som går igen i alla tre historierna? Vad är det?[= en ung man och en ung kvinna från olika familjer blir kära och kan pga släkternas osämja inte få varandra. Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter bygger på samma sorts konflikt - så helt olika berättelser kan alltså ha samma grundstenar, det kallas motiv.] • Jämförelse med serien om Percy Jackson: vilka gudar och halvgudar tas upp i Starcrossed - Helena respektive Percy Jackson?• Skapa egna frågeställningar utefter vilka böcker ni har läst utöver Starcrossed - Helena!


FLER LÄSTIPSFACKLITTERATUR

Karen Armstrong Myternas historia Månpocket Fakta (för lärare)

Alf Henriksson Hexikon som lexikon En sagolik uppslagsbok från A till Ö, Trevi

Claes Lindskog Grekiska myter och sagor, N&K Pocket

Enel Melberg Sagornas öar

Andreas Palmaer Grekiska gudar. Herakles tolv stordåd, ill. av Peter Bergting

Andreas Palmaer Grekiska gudar. De tre bröderna, ill. av Peter Bergting

SKÖNLITTERATUR

Lloyd Alexander Äventyr i Xanadu

Meg Cabot Abandon

Fiona Kelly Palatsets gåta

Rick Riordan serien om Percy Jackson

LÄNKAR

http://www.ungafakta.se/grekiskmytologi/

www.josephineangelini.com

www.percyjackson.co.uk


STARCROSSED

HADESöversättning av

ylva kempe

Josephine Angelini

STARCROSSED

STARCROSSED – HADES

Copyright © Josephine Angelini 2012

Originalets titel: DREAMLESS

Översättning: Ylva Kempe

Omslagsformgivning: Ellen Adolfsson

Sättning: Bonnier Carlsen

Författarfoto: Theo & Juliet

Utgiven av Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm 2012

First published by Harper Teen, All Rights Reserved

Published by arrangement with Foundry Literary + Media

and the Ann-Christine Danielsson Agency

Tryckt av UAB PRINT-IT, Litauen 2012

ISBN: 978-91-638-6869-6

www.bonniercarlsen.se

! 9 }

! }kapitel 1

Rött blod rann från Helenas söndertrasade naglar, samlades i nagelbandens halvmånar och rann nerför

knogarna i små floder. Trots smärtan grep hon hårdare om kan-ten med vänsterhanden för att kunna sträcka högerhanden lite längre framåt. Men hon hade bara grus och blod under fingrarna och gled hjälplöst medan det började rycka krampaktigt i hän-derna. Hon sträckte ut högerhanden, men hade inte kraft kvar att dra sig längre framåt.

Hon flämtade till och gled neråt tills hon hängde i fingertop-parna. Sex våningar under hennes sparkande fötter fanns en uttorkad flodfåra, full med stenar och plattor som ramlat ner från taket på den förfallna byggnaden och slagits i bitar. Hon behövde inte titta ner för att veta att samma sak skulle hända henne om hon tappade greppet om den halvt bortvittrade fönsterkanten. Hon gjorde ett nytt försök att svänga upp benet och få det över fönsterbrädan, men ju mer hon sparkade desto sämre grepp fick hon om kanten.

En snyftning undslapp henne mellan de sönderbitna läpparna.

! 10 }

Hon hade hängt från den här kanten ända sedan hon kom ner i Underjorden den natten. Det kändes som om det hade gått tim-mar, kanske dagar, och hennes uthållighet var på gränsen till att brista. Helena gav till ett frustrerat skrik. Hon var tvungen att ta sig härifrån och leta upp erinnyerna. Hon var en Nedstigare, och det här var hennes uppgift. Hon måste hitta erinnyerna i Hades rike, och sedan besegra dem på något sätt, för att befria Ättlingarna från deras inflytande. Det var meningen att hon skulle bryta den onda cirkeln av hämnd som tvingade Ättlingar-na att döda varandra, men i stället hade hon blivit hängande här.

Hon ville inte falla, men hon visste att hon inte skulle kunna slutföra sitt uppdrag om hon hängde kvar här i all evighet. Och i Dödsriket varade varje natt oändligt länge. Hon visste att hon var tvungen att få slut på den här natten och påbörja nästa i en annan, förhoppningsvis mer händelserik evighet. Och om hon inte kunde dra sig upp, hade hon inget annat val än att låta sig falla.

Det började rycka i vänsterhandens fingrar och Helena kände hur hon tappade taget. Hon försökte säga till sig själv att inte kämpa emot, att det vore bättre att falla, för då skulle det i alla fall ta slut. Men ändå fortsatte hon att klamra sig fast med all styrka hon hade kvar i högerhanden. Hon var för rädd för att släppa taget. Hon bet sig i den redan blodiga läppen medan hon koncentrerade sig, men högra handens fingrar gled i smutsen ända ut till kanten. Hon kunde inte hålla sig kvar längre.

När hon slog i marken hörde hon hur vänsterbenet knäcktes.

Helena slog handen för munnen för att hindra skriket från att slippa ut i det tysta sovrummet hemma i huset på Nan-

! 11 }

tucket. Hon kunde känna Underjordens flinthårda grus mellan de fortfarande krampaktigt slutna fingrarna. I den tidiga gryningens svaga metallicblå ljus låg hon där och lyssnade till ljudet av hur hennes pappa gjorde sig i ord-ning för dagen. Tack och lov verkade han inte ha hört något ovanligt, utan gick ner och började göra frukost som om ingenting hade hänt.

Helena låg kvar i sängen och darrade av smärtan i det brutna benet och de krampande musklerna medan hon väntade på att läkeprocessen skulle komma igång. Tårarna rann nerför ansiktet på henne, och lämnade varma spår på den kylda huden. Det var iskallt i hennes sovrum.

Helena visste att hon var tvungen att äta för att kunna läka ordentligt, men hon kunde inte gärna gå ner i köket med ett brutet ben. Hon sa till sig själv att hålla sig lugn och vänta. Efter en stund skulle hennes kropp bli tillräck-ligt stark för att hon skulle kunna röra sig, sedan resa sig upp och så småningom ta sig nerför trappan. Hon skulle ljuga och säga att hon hade försovit sig. Hon skulle dölja det skadade benet från sin pappas blickar, le och småprata medan de åt. Och sedan, när hon väl fått mat i sig, skulle hon läka färdigt.

Det skulle snart kännas bättre, sa hon till sig själv och försökte att gråta tyst. Hon var bara tvungen att härda ut en liten stund till.

Någon viftade med en hand framför Helenas ansikte.”Va?” frågade hon överraskat. Hon vände sig för att titta

på Matt, som försökte få kontakt.

! 12 }

”Jag är ledsen, Lennie, men jag förstår fortfarande inte. Vad är en Hybridättling?” frågade han med oroligt rynkad panna.

”Jag är en Hybrid”, svarade hon med lite för hög röst. Hon hade låtit tankarna fara iväg en stund, och var inte riktigt tillbaka i samtalet än.

Helena rätade på axlarna och såg sig omkring i rum-met. Alla som befann sig där stirrade på henne. Alla utom Lucas. Han satt och tittade ner på händerna i knäet, med sammanpressade läppar.

Helena, Lucas, Ariadne och Jason satt runt bordet i fa-miljen Delos kök efter skolan och försökte uppdatera Matt och Claire om allt som gällde halvgudar. Matt och Claire var Helenas bästa dödliga vänner och båda var ovanligt smarta, men ändå fanns det en del saker som gällde Helena och hennes förflutna som var komplicerade att förklara. Och efter allt som de hade gått igenom, var både Matt och Claire förtjänta av att få riktiga svar på sina frågor. De hade satt sina liv på spel för att hjälpa Helena och resten av familjen Delos sju dagar tidigare.

Sju dagar, tänkte Helena och räknade på fingrarna för att vara säker. All den där tiden i Underjorden får det att kännas som sju veckor. Kanske det har varit sju veckor för mig.

”Det låter förvirrande, men det är det inte”, sa Ariadne när hon insåg att Helena inte skulle fortsätta att prata. ”Det finns fyra Ätter, och alla fyra Ätterna står i blodskuld till varandra från trojanska kriget. Det är därför erinnyerna får oss att vilja döda någon från en annan ätt. Hämnd.”

”För tusentals år sedan var det någon av Atreus ätt som

! 13 }

dödade någon av Thebes ätt, och nu ska ni hämnas för det?” undrade Matt klentroget.

”Ungefär. Fast det var många fler än en som blev dö-dade. Det är faktiskt trojanska kriget vi pratar om. En massa människor dog, både halvgudar och dödliga som du”, sa Ariadne med en ursäktande grimas.

”Jag vet att en massa människor dog, men vad är det för mening med den här blodshämndsgrejen?” envisades Matt. ”Den tar ju aldrig slut. Det är helt vansinnigt.”

Lucas skrattade glädjelöst och lyfte blicken från knäet för att titta på Matt. ”Du har rätt. Erinnyerna driver oss till vansinne, Matt”, sa han tyst och tålmodigt. ”De jagar oss tills vi inte orkar längre.”

Helena kände igen den där tonen. Hon brukade kalla den Lucas professorsröst. Hon skulle kunna lyssna på den hela dagen, fast hon inte borde vilja det.

”De får oss att vilja döda varandra för att skipa någon sorts sjuk rättvisa”, fortsatte Lucas med samlad röst. ”De ser till att någon av vår ätt blir dödad, och så dödar vi någon från en annan ätt som hämnd, och sedan hämnas de andra i sin tur, och så har det hållit på i tre och ett halvt tusen år. Och om en Ättling dödar någon av sin egen ätt, blir han en Utstött.”

”Som Hector”, sa Matt försiktigt. Bara att nämna nam-net på deras kusin och bror kunde sätta fart på erinnyernas hämndcykel och väcka vreden hos Delosklanen. Men Matt tog risken nu eftersom han behövde känna sig riktigt sä-ker. Han dödade er kusin Creon eftersom Creon dödade er faster Pandora, och nu kan ni inte låta bli att vilja döda

! 14 }

honom, fast ni fortfarande älskar honom. Jag är ledsen, men jag fattar fortfarande inte hur det kan ha det allra minsta med rättvisa att göra.”

Helena såg sig omkring och upptäckte att Ariadne, Jason och Lucas såg mycket sammanbitna ut. Det var Jason som lyckades få kontroll över känslorna först.

”Det är därför det som Helena gör är så viktigt”, sva-rade han. ”Hon förflyttar sig ner till Underjorden för att besegra erinnyerna och få slut på allt det här meningslösa dödandet.”

Matt gav motvilligt upp. Det var svårt för honom att acceptera det här med erinnyerna, men han kunde se att ingen annan vid bordet uppskattade deras existens mer än vad han gjorde. Claire såg fortfarande ut som om hon be-hövde få några saker förklarade.

”Okej. Jag är med på hur det fungerar med en Utstött. Men Hybrider, som Lennie, är Ättlingar vars föräldrar är från olika Ätter, men det är bara en Ätt som liksom har rätt till dem, eller hur? Så de står fortfarande i blodskuld till den andra Ätten.” Claire valde sina ord med omsorg. Hon visste att det hon sa var smärtsamt för Helena att höra men hon var tvungen att säga det i alla fall. ”Din mamma, Daphne, eller snarare hennes Ätt, gjorde anspråk på dig.”

”Atreus Ätt”, sa Helena håglöst och tänkte på hur hen-nes försvunna mamma hade kommit tillbaka för nio dagar sedan och förstört hennes liv totalt med mycket ovälkomna nyheter.

”Men din riktiga pappa – inte Jerry – fast, Lennie, jag måste säga att jag alltid kommer att se Jerry som din riktiga

! 15 }

pappa”, rättade sig Claire innan hon fortsatte: ”Din biolo-giska pappa, som du aldrig har träffat och som dog innan du föddes …”

”Var av Thebes Ätt.” Ett kort ögonblick mötte Helena Lucas blick men så tittade hon snabbt bort igen. ”Ajax Delos.”

”Vår farbror”, sa Jason och nickade mot Ariadne och Lucas.

”Just det”, sa Claire och såg besvärad ut. Hon tittade från Helena till Lucas som båda vägrade möta hennes blick. ”Och eftersom ni hörde till olika Ätter så ville ni döda var-andra först. Tills ni …” Hennes röst dog bort.

”Tills Helena och jag betalade vår blodskuld till varan-dras Ätter genom att nästan dö för varandra”, avslutade Lucas åt henne med dov röst och ett tonfall som gjorde att ingen vågade kommentera bandet mellan honom och Helena.

Helena ville gräva ett hål rakt ner genom golvbräderna i familjen Delos kök och försvinna. Hon kunde känna allas blickar på sig, alla outtalade frågor.

Hon visste vad alla undrade: Hur långt hade Helena och Lucas gått innan de fick veta att de var kusiner? Handlade det bara om några kyssar, eller var det något allvarligare, som skulle plåga dem hela livet?

Och: Vill de fortfarande ha varandra, fast de vet att de är kusiner?

Och: Jag undrar om de fortfarande gör det ibland. Det vore inte så svårt för dem eftersom de kan flyga båda två. De kanske smiter iväg varenda natt och …

! 16 }

”Helena? Vi måste fortsätta att arbeta”, hördes Cassan-dras uppfordrande röst. Hon stod i köksdörren med han-den på den smala, pojkaktiga höften.

När Helena reste sig från bordet fångade Lucas hennes blick och gav henne ett blekt, uppmuntrande leende. Hon log lite tillbaka och följde sedan efter Cassandra in i bib-lioteket, en aning lugnare. Cassandra stängde dörren och så fortsatte de att leta efter information som kanske kunde hjälpa Helena i hennes uppgift.

Helena svängde runt hörnet och såg att vägen var blockerad av en rostig regnbåge. En skyskrapa hade böjts tvärs över gatan som om en jättelik hand tryckt ner ett gigantiskt grässtrå.

Helena torkade bort den kliande svetten ur pannan och för-sökte hitta den säkraste vägen över den spruckna betongen och det förvridna järnet. Det skulle bli svårt att klättra över, men de flesta av byggnaderna i den övergivna staden höll på att vittra sönder medan öknen omkring trängde sig in mellan dem. Det var ingen idé att försöka ta sig runt en annan väg. Alla gator var blockerade på ena eller andra sättet, och dessutom visste Helena inte vilken väg det var meningen att hon skulle ta. Det enda hon kunde göra var att fortsätta framåt.

Hon klättrade över en trasig fönsterkarm, omgiven av den skarpa lukten av metall på väg att upplösas. Så hörde hon ett djupt, sorgset stönande. En bult lossnade från sitt fäste och en bjälke bröts loss och föll ner i en skur av rost och sand. Instinktivt höll hon upp händerna för att försöka skydda sig från den, men i Underjorden hade hon inte några gudomliga krafter. Hon föll baklänges och landade på rygg med en smärtsam smäll ovanpå

! 17 }

metallstängerna under henne. Den tunga bjälken låg över hen-nes mage så att hon inte kunde komma loss.

Hon försökte vrida och åla sig loss, men kunde inte röra på benen utan att en outhärdlig smärta strålade ut i höfterna. Någonting var definitivt brutet – höftbenet eller ryggen, eller kanske båda.

Helena kisade och försökte skugga ögonen med ena handen medan hon svalde så att det sved i den torra halsen. Hon låg där, utsatt för den stekande solen som en sköldpadda på rygg. Det fanns inte ett moln på himlen som kunde erbjuda ens ett ögonblicks lindrande skugga.

Bara bländande ljus och en skoningslös hetta …

Helena gick ut från miss Bees lektion i samhällskunskap och kvävde en gäspning. Huvudet kändes varmt och upp-svullet, som en kalkon på grillning. Det var nästan slut på skoldagen, men det var inte mycket till tröst. Helena tittade ner på sina fötter och tänkte på vad som väntade henne. Varje natt gick hon ner i Underjorden och mötte ännu ett fasanfullt landskap. Hon hade ingen aning om varför hon hamnade på vissa platser flera gånger, och bara en gång på andra, men hon trodde att det på något sätt hade med hennes humör att göra. Ju sämre humör hon var på när hon gick och lade sig, desto hemskare upplevelser hade hon i Underjorden.

Fortfarande med blicken i golvet kände Helena hur varma fingrar nuddade vid hennes i korridorens trängsel. När hon tittade upp såg hon Lucas ädelstensblå ögon söka hennes. Hon drog efter andan, förvånat, och höll fast hans blick.

! 18 }

Den var mjuk och lekfull, och hans mungipor var vink-lade till ett hemligt litet leende. De fortsatte att gå i mot-satta riktningar men vred på huvudet för att kunna behålla ögonkontakten så länge som möjligt. Så slängde Helena retsamt med håret och vände ansiktet framåt igen, med ett brett leende på läpparna.

En enda blick från Lucas och hon kände sig starkare. Levande igen. Hon kunde höra hur han småskrattade för sig själv där han fortsatte gå, nästan självbelåtet, som om han visste precis hur mycket han påverkade henne. Hon skrattade till, hon också, och skakade på huvudet åt sig själv. Så fick hon syn på Jason.

Han gick några meter bakom Lucas tillsammans med Claire, och hade sett alltihop. Hans läppar var samman-pressade till ett bekymrat streck, och ögonen var sorgsna. Han skakade ogillande på huvudet åt Helena och hon tit-tade ner med brännande kinder.

De var kusiner. Helena visste det. Det var fel att flirta. Men det var det enda som fick henne att må bättre. Var det meningen att hon skulle gå igenom allt det här utan att ens ha den lilla trösten, Lucas leende? Helena fortsatte till dagens sista lektion, sjönk ner på sin plats och kämpade mot tårarna medan hon tog fram sina böcker.

Långa trästickor, kraftiga som spjut, tvingade Helena att ligga alldeles stilla för att undvika att spetsas. Hon var fast inuti en ihålig trädstam mitt ute i ett torrt, livlöst slättlandskap. Om hon andades för djupt stack de vassa stickorna henne i bröstet. Armarna var vridna bakom ryggen och benen var vikta under

! 19 }

henne på ett mycket obekvämt sätt som tvingade henne att sitta framåtböjd. En lång träflis stack ut precis framför hennes högra öga. Om hon råkade böja sig för långt fram i sitt kämpande för att bli fri – eller om hon bara sjönk ihop lite av utmattning – skulle hon sticka ut ögat.

”Vad vill ni att jag ska göra?” kved hon rakt ut i luften, fast hon visste att hon var helt ensam.

”Vad är det meningen att jag ska göra?” skrek hon plötsligt. Både ryggen och bröstet sved av massor av små sticksår.

Det hjälpte inte att skrika, men det hjälpte att bli arg. Det hjälpte henne att stålsätta sig och acceptera det oundvikliga. Hon hade placerat sig själv här, även om det var oavsiktligt, och hon visste hur hon skulle ta sig härifrån också. Det var för det mesta smärta som befriade henne från Underjorden. Så länge hon inte dog, var Helena tämligen säker på att hon skulle vakna upp i sin egen säng. Hon skulle vara skadad och ha ont, men hon skulle i alla fall ha kommit därifrån.

Hon stirrade på trästickan framför sig och visste vad situatio-nen krävde av henne, hon var bara inte säker på att hon skulle klara av att göra det. Medan ilskan inom henne bleknade bort, vällde tårar av förtvivlan upp i hennes ögon och rann nerför kinderna. Hon hörde sina egna halvkvävda snyftningar överallt omkring sig inne i trädstammens klaustrofobiska fängelse. Mi-nuterna gick och hennes armar och ben skrek av smärta i sina förvridna positioner.

Tiden skulle inte förändra situationen. Tårar skulle inte för-ändra den. Hon hade bara en sak att välja på, och hon visste att hon antingen kunde göra det nu, eller lida några timmar till först. Helena var en Ättling, och som sådan ett mål för ödes-

! 20 }

gudinnorna. Hon hade aldrig haft något val. Med den tanken återvände ilskan.

Med en beslutsam rörelse pressade hon huvudet framåt.

Lucas kunde inte ta blicken från Helena. Till och med från andra sidan köket kunde han se att den genomskinliga hu-den över hennes höga kindben var så blek att den färgades blå av ådrorna under ytan. Han kunde ha svurit på att när hon kom dit på morgonen hade hennes överarmar varit täckta med svaga blåmärken.

Hon hade ett spöklikt, jagat ansiktsuttryck och verkade nervösare än vad hon hade gjort några veckor tidigare när de alla hade trott att Tantalus och de fanatiska Hundra Ku-sinerna var efter henne. Cassandra hade nyligen förutsett att De Hundra fokuserade nästan all kraft på att hitta Hec-tor och Daphne, och att Helena inte hade något att frukta. Men om det inte var de som skrämde Helena så måste det vara något annat, något i Underjorden. Lucas undrade om hon blev jagad eller kanske till och med torterad där nere.

Tanken slet sönder honom inifrån, som om han hade ett vilt djur innanför revbenen som gnagde och rev. Han var tvungen att bita ihop tänderna hårt för att hindra vrålet som försökte ta sig ut. Han var så arg hela tiden nu, och all den där ilskan oroade honom. Men ännu värre än ilskan var hans oro för Helena.

Att se henne hoppa till vid minsta ljud eller stirra oseen-de framför sig med uppspärrade ögon gav honom nästan panikkänslor. Lucas kände ett nästan fysiskt behov av att beskydda Helena. Det var som om en drift fick honom att

! 21 }

vilja slänga sig mellan henne och allt som hotade att skada henne. Men det här kunde han inte hjälpa henne med. Han kunde inte ta sig ner i Hades rike utan att dö.

Lucas funderade fortfarande över det problemet. Det var inte många som kunde vistas fysiskt i Dödsriket och överleva, som Helena gjorde – bara en handfull personer i hela den grekiska mytologins historia. Men han tänkte inte sluta försöka. Lucas hade alltid varit bra på att lösa pro-blem – i synnerhet ”olösliga” sådana. Vilket förmodligen var anledningen till att det plågade honom så att se Helena i så dåligt skick.

Han kunde inte lösa det här åt henne. Hon var ensam där nere, och det fanns ingenting han kunde göra.

”Lucas, kom och sätt dig här hos mig”, sa Castor och väckte Lucas ur tankarna. Hans pappa nickade mot stolen till höger om sig när de alla satte sig ner för att äta sön-dagsmiddag.

”Det är Cassandras plats”, svarade Lucas och skakade häftigt på huvudet, men vad han egentligen tänkte var att det var Hectors. Lucas stod inte ut med att ta en plats som aldrig borde ha lämnats tom. I stället satte han sig till vän-ster om sin pappa, längst ut på kanten.

”Ja, pappa”, skämtade Cassandra när hon satte sig på platsen som hon automatiskt hade övertagit när Hector blev Utstött efter att ha dödat Tantalus ende son, Creon. ”Försöker du förskjuta mig eller något?”

”Skulle du inte veta om det i så fall? Vad är du för ett orakel egentligen?” retades Castor och kittlade Cassandra så att hon skrek.

! 22 }

Lucas förstod att hans pappa tog det här sällsynta tillfäl-let i akt att skoja med sin dotter, eftersom det snart skulle vara slut med allt sådant. Som orakel skulle Lucas lillasyster tvingas dra sig undan från familjen och från hela mänsklig-heten. Snart skulle hon försvinna in i dimmorna för att bli ett redskap åt ödesgudinnorna, hur mycket hon än älskade sina närmaste.

Castor tog varje chans han fick att umgås med sin dotter, men den här gången märkte Lucas att han bara var delvis fokuserad på Cassandra. Hans tankar var någon annan-stans. Av någon anledning som Lucas inte genast förstod, ville inte Castor att han skulle sitta på sin vanliga plats.

Men ett ögonblick senare förstod han, när Helena satte sig ner intill honom, på den plats som med tiden hade kom-mit att bli hennes. När hon gled ner bredvid honom såg Lucas hur Castor rynkade pannan.

Lucas skakade av sig sin pappas ogillande och tillät sig att njuta av känslan av att ha Helena alldeles intill sig. Trots att hon var så uppenbart skadad av det som hände henne i Underjorden fyllde hennes närvaro honom med styrka. Hennes fysiska gestalt, hennes mjuka arm som nuddade vid hans medan de skickade runt faten, den ljusa klara tonen i hennes röst när hon deltog i samtalet kring bordet – allting hos Helena sträckte sig in i hans innersta och lugnade vild-djuret som slet i hans bröstkorg.

Han önskade att han hade kunnat göra detsamma för henne. Genom hela middagen undrade Lucas vad det var som hände i Underjorden, men han visste att han skulle bli tvungen att vänta tills de var ensamma innan han kunde

! 23 }

fråga henne. Hon kunde ljuga för den övriga familjen, men inte för honom.

”Hej”, ropade han senare och hejdade henne i den halv-mörka hallen mellan badrummet och hans pappas arbets-rum. Hon stelnade till ett ögonblick men vände sig sedan mot honom, och hennes ansikte mjuknade.

”Hej”, andades hon och flyttade sig lite närmare.”Haft en jobbig natt?”Hon nickade, medan hon drog sig lite närmare ändå, tills

hon var så nära att han kunde känna doften av mandeltvålen som hon just hade tvättat händerna med. Lucas visste att hon förmodligen inte var medveten om hur de alltid rörde sig mot varandra, men han var det.

”Berätta om det.””Det är jobbigt bara.” Hon ryckte på axlarna och för-

sökte undvika hans frågor.”Beskriv det.””Det var en stor sten, eller klippa.” Hon hejdade sig,

gned handleden och skakade på huvudet med plågad min. ”Jag kan inte. Jag vill inte tänka på det mer än jag måste. Förlåt, Lucas. Jag menade inte att göra dig arg”, sa hon när han suckade frustrerat.

Han stirrade på henne ett ögonblick, medan han und-rade hur hon kunde ha så fel om hur hon fick honom att känna sig. Han försökte hålla sig lugn när han ställde nästa fråga, ändå lät hans röst hesare än vad han hade önskat.

”Är det någon som gör dig illa där nere?””Det finns ingen annan än jag där nere”, svarade hon.

Av hennes sätt att säga det, förstod han att ensamheten på

! 24 }

något sätt var värre än plågorna och tortyren.”Du har blivit skadad.” Han sträckte fram handen de

få decimeter som skilde dem åt och drog lätt med fingret längs hennes handled, följde konturen av de bleknande blå-märken han hade sett där.

Hennes ansikte var uttryckslöst. ”Jag har inte mina van-liga krafter där nere. Men jag börjar läka så fort jag vaknar.”

”Berätta”, lirkade han. ”Du vet att du kan säga vad som helst till mig.”

”Det vet jag att jag kan, men jag vet också att jag får be-tala för det efteråt”, suckade hon i ett försök att skämta. Lu-cas envisades, eftersom han kände att hennes sinnesstäm-ning var på väg att bli lite ljusare. Han ville se henne le igen.

”Vad hände då? Berätta nu!” sa han med ett leende. ”Det kan väl inte göra ont att berätta?”

Hennes leende dog bort och hon tittade upp på honom. Läpparna gled isär en liten aning, bara så att Lucas kunde se den glansiga insidan av underläppen. Han mindes hur det kändes att kyssa henne och stelnade till – tvingade sig att hejda sig innan han böjde huvudet för att få uppleva det igen.

”Olidligt ont”, viskade hon.”Helena! Hur länge ska du vara i badru…” Cassandra

avbröt sig tvärt när hon såg Lucas skynda bort genom hal-len, samtidigt som Helena rodnade våldsamt och tog några långa kliv mot biblioteket.

Helena skyndade genom rummet med de flagnande blommönst-rade tapeterna och undvek de murkna golvbräderna runt den

! 25 }

fuktiga, mögliga soffan. Det såg ut som om den blängde på henne när hon sprang förbi. Hon hade redan gått den här vägen många gånger, minst tio om inte fler. Hon lät bli att ta dörren till höger eller dörren till vänster, eftersom hon visste att ingen av dem ledde någonstans, och i tanken att hon inte hade något att förlora öppnade hon i stället garderoben.

En möglig yllerock hängde i ett hörn. Kragen var täckt av gulvita mjällflagor och den luktade som en sjuk gammal man. Den kändes påträngande på något sätt, som om den försökte tvinga bort henne från sitt revir. Helena ignorerade den vresiga gamla rocken och letade tills hon hittade ännu en dörr, gömd i en av sidopanelerna i klädkammaren. Den var bara stor nog för att släppa igenom ett litet barn, och Helena fick böja sig ner. Plötsligt kändes den gamla rocken ännu mer hotfull, som om den övervakade henne, och hon rös till innan hon kröp in genom den lilla öppningen.

Rummet innanför var en dammig liten salong, ingrodd med hundratals år av tung parfymdoft, gula fläckar och besvikelser. Men där fanns åtminstone ett fönster. Helena skyndade fram till det, för att se om hon skulle kunna hoppa ut och ta sig ur den hemska fällan. Hon drog hoppfullt de persikofärgade taftgardi-nerna åt sidan.

Men fönstret var igenmurat. Hon slog mot murbruket med knutna händer, först bara löst, men sedan med stigande vrede, till knogarna var alldeles såriga. Allt var murket och trasigt i den här labyrinten av rum – allt utom utgångarna. De var lika massiva som Fort Knox.

Helena hade varit instängd i vad som kändes som flera dagar. Hon hade blivit så desperat att hon till och med hade blundat och

! 26 }

försökt somna, i hopp om att hon skulle vakna igen i sin säng. Men det hade inte fungerat. Hon hade fortfarande inte lyckats räkna ut hur hon skulle kontrollera sina resor till och från Un-derjorden utan att nästan dö varje gång. Den här gången var hon rädd att hon faktiskt skulle dö på riktigt, och hon vill inte tänka på vad hon skulle behöva göra för att komma därifrån.

Vita prickar svärmade framför blicken och flera gånger hade hon varit nära att svimma av törst och utmattning. Hon hade varit utan vatten så länge att till och med de slemmiga droppar som motvilligt lämnade kranarna i det här helveteshuset började se tilltalande ut.

Det underliga var att Helena var räddare i den här delen av Underjorden än vad hon någonsin varit någon annanstans, trots att hon inte befann sig i någon omedelbar fara. Hon hängde inte ner över någon avgrund, eller satt fast inuti en trädstam, och hennes handleder var inte fastkedjade vid en stenbumling som drog henne nerför en sluttning mot en klippa.

Hon befann sig bara i ett hus, ett hus som aldrig tog slut, och där det inte fanns några utgångar.

Dessa underjordiska besök på platser som inte utgjorde någon direkt fara, varade längst och visade sig i längden vara de svåras-te. Törst, hunger och den förkrossande ensamheten var de värsta straff hon någonsin utsatts för. Det behövdes inga helveteseldar för att plåga henne. Tiden och ensamheten var nog.

Helena satte sig ner under det igenmurade fönstret och tänkte på hur det skulle bli att tillbringa resten av sitt liv i ett hus där hon inte var välkommen.

Det började regna mitt i fotbollsträningen, och sedan gick

! 27 }

allting fel. Killarna började knuffas och tackla varandra och gled omkring i leran tills gräset hotade att bli helt förstört. Till slut gav tränaren, mr Brant, helt enkelt upp och skick-ade hem alla. Lucas tittade åt hans håll medan de packade ihop sina saker, och insåg att tränaren inte hade gått in för dagens pass ens från början. Hans son, Zach, hade hoppat av laget dagen innan. Enligt ryktet hade Brant inte tagit det särskilt bra, och Lucas undrade hur illa det var mellan far och son. Zach hade inte varit i skolan den dagen.

Lucas tyckte synd om Zach. Han visste hur det var att ha en pappa som var besviken på en.

”Luke! Nu sticker vi. Jag fryser!” ropade Jason. Han drog av sig tröjan redan på vägen mot omklädningsrummet, och Lucas började springa för att komma ikapp honom.

De skyndade sig hem, hungriga och blöta, och gick raka vägen ut i köket. Där stod Helena och Claire tillsammans med Lucas mamma. Deras träningskläder var genomvåta och de rörde sig ivrigt runt Noel medan de torkade sig med handdukar. Först kunde Lucas inte se något annat än Helena. Hennes hår var trassligt och de bara benen glänste av regn.

Så hörde han en viskning i örat, och hatet blixtrade till inom honom. Hans mamma pratade i telefon. Och rösten i den andra änden av linjen tillhörde Hector.

”Nej, Lucas. Låt bli!” sa Helena med darrande röst. ”Noel, lägg på!”

Lucas och Jason kastade sig fram mot den Utstöttes röst, helt i erinnyernas våld. Helena ställde sig beskyd-dande framför Noel. Det enda hon gjorde var att hålla upp

! 28 }

händerna som för att hejda dem, men kusinerna sprang in i hennes händer som om de hade varit en tjock vägg. De kastades bakåt, och omkull på golvet där de blev liggande och flämtade efter luft. Helena rörde sig inte en centimeter.

”Förlåt!” sa Helena och böjde sig över dem med ett oro-ligt uttryck i ansiktet. ”Jag kunde bara inte låta er skada Noel.”

”Be inte om ursäkt”, stönade Lucas och gned sig över bröstet. Han hade inte haft en aning om att Helena var så stark, men han kunde inte ha varit gladare över att hon var det. Hans mamma såg chockad ut, men både hon och Claire var oskadda, och det var det enda som räknades.

”Öööh”, muttrade Jason, som kände likadant. Claire satte sig på huk bredvid honom och klappade honom trös-tande medan han rullade från sida till sida och försökte få luft igen.

”J-jag trodde inte att ni skulle komma redan”, stammade Noel. ”Han brukar ringa när han vet att ni har fotbollsträ-ning …”

”Det är inte ditt fel, mamma”, avbröt Lucas henne. Han drog upp Jason på fötter. ”Är du okej, brorsan?”

”Nej”, svarade Jason uppriktigt. Han drog några djupa andetag till och reste sig sedan hela vägen. Det syntes att det inte längre var slaget mot bröstet som gjorde ont. ”Jag hatar det här.”

Kusinerna växlade en plågad blick. Båda saknade Hector så mycket, och de stod inte ut med det erinnyerna gjorde mot dem. Plötsligt vände sig Jason tvärt och gick tillbaka ut genom dörren, ut i regnet.

! 29 }

”Jason, vänta!” ropade Claire och skyndade efter honom.”Jag trodde inte att ni skulle komma hem så tidigt”, upp-

repade Noel, mer för sig själv än åt någon annan. Det var som om hon inte kunde släppa det. Lucas gick fram till sin mamma och kysste henne på pannan.

”Var inte orolig. Det kommer att bli bra”, sa han med halvkvävd röst.

Han var tvungen att komma därifrån. Medan han fortfa-rande kämpade mot klumpen i halsen gick han upp till sitt rum för att byta om. Halvvägs genom korridoren, medan han var på väg att dra tröjan över huvudet, hörde han He-lenas röst bakom sig.

”Jag brukade tycka att du var bra på att ljuga”, sa hon mjukt. ”Men inte ens jag köpte det där.”

Lucas släppte ner sin blöta tröja på golvet och vände sig mot henne, alltför trött för att orka motstå. Han drog henne intill sig och lät sitt ansikte vila mot hennes hals. Hon smög sig intill honom, lät honom luta sig mot henne och höll om honom tills han lugnat sig tillräckligt för att kunna prata.

”En del av mig vill jaga honom, leta upp honom till varje pris”, anförtrodde han henne. Det var något han inte kunde berätta för någon annan än Helena. ”Varenda natt dröm-mer jag om hur jag försökte döda honom med mina bara händer på trappan till biblioteket. Jag ser mig själv slå ho-nom gång på gång och när jag vaknar tänker jag att den här gången har jag kanske verkligen dödat honom. Och jag känner mig lättad …”

”Så ja, så ja.” Helena drog lätt med handen över hans våta

! 30 }

hår, slätade till det och fortsatte ner över nacken, axlarna och ryggens spända muskler – drog honom närmare sig. ”Jag ska fixa det”, lovade hon. ”Det svär jag på, Lucas. Jag ska hitta erinnyerna och sätta stopp för dem.”

Lucas drog sig lite bakåt så att han kunde titta på henne. Han skakade på huvudet. ”Nej, jag menade inte att sätta mer press på dig. Jag lider av att du måste ta på dig allt det här.”

”Jag vet.”Det var allt. Inget ”tyck synd om mig”. Bara ett stilla

accepterande. Lucas stirrade på henne, lät fingret följa hen-nes perfekta ansiktsdrag.

Han älskade hennes ögon. De förändrades ständigt, och Lucas tyckte om att räkna upp alla deras olika färger för sig själv. När hon skrattade var hennes ögon svagt bärn-stensfärgade, som honung i en glasburk i ett soligt fönster. När han kysste henne mörknade de till mahogny, men med strimmor av rött och guld. Just nu var de nästan svarta – in-bjöd honom att sänka sina läppar mot hennes.

”Lucas!” röt hans pappa. Helena och Lucas for isär och fick syn på Castor som stod överst i trappan, vit i ansiktet och spänd i hela kroppen. ”Sätt på dig en tröja och kom till mitt arbetsrum. Helena, du går hem.”

”Pappa, Helena har inte …””Nu!” skrek Castor. Lucas kunde inte minnas att han

någonsin sett sin pappa så arg.Helena flydde. Hon trängde sig förbi Castor med ned-

böjt huvud och sprang ut från huset innan Noel hann fråga vad som hade hänt.

! 31 }

”Sätt dig ner.””Det var mitt fel. Hon var orolig för mig”, började Lucas

i trotsig ton.”Det bryr jag mig inte om”, sa Castor och blicken brände

sig in i Lucas. ”Jag struntar i hur oskyldigt det började. Det slutade med att du stod där halvnaken med armarna runt henne, bara några steg utanför ditt sovrum.”

”Jag tänkte inte …” Lucas kunde inte ens avsluta den lög-nen. Han hade tänkt kyssa henne, och han visste att om han hade gjort det så hade han inte kunnat sluta förrän Helena själv eller en jordbävning hindrade honom. Sanningen var att det inte bekymrade Lucas längre att en av hans farbrö-der som han aldrig hade träffat var Helenas pappa. Han älskade henne, och det skulle inte förändras hur fel alla andra än tyckte att det var.

”Låt mig förklara en sak för dig.””Jag vet att vi är kusiner”, avbröt Lucas. ”Tror du inte att

jag inser att hon är lika nära släkt med mig som Ariadne? Men det känns inte så.”

”Ljug inte för dig själv”, sa Castor mörkt. ”Ättlingar har plågats av incest sedan Oidipus dagar. Det har funnits andra i vår Ätt som har blivit förälskade i sina kusiner, på samma sätt som du och Helena.”

”Och vad har hänt med dem?” frågade Lucas försiktigt. Han visste redan att han inte skulle gilla sin pappas svar.

”Det slutar alltid på samma sätt.” Castor stirrade inten-sivt på Lucas. ”Precis som Oidipus dotter, Elektra, drabbas deras barn av vår värsta förbannelse: galenskap.”

Lucas satte sig ner medan tankarna rusade i huvudet på

! 32 }

honom för att försöka hitta en väg ut ur denna återvänds-gränd. ”Vi … vi behöver inte skaffa barn.”

Han fick ingen varning om att han hade gått för långt. Utan ett ljud rusade hans pappa på honom som en ilsken tjur. Lucas kom snabbt på fötter men visste inte vad han skulle göra. Han visste att han var dubbelt så stark som sin pappa, men han höll ändå händerna passivt vid sidorna när Castor grep honom i axlarna och knuffade honom bakåt tills han stod tryckt mot väggen. Castor stirrade in i sin sons ögon och ett ögonblick fick Lucas känslan av att hans pappa verkligen hatade honom.

”Hur kan du vara så självisk?” morrade Castor med av-smak i rösten. ”Det finns inte tillräckligt många Ättlingar kvar för att någon av er ska kunna bestämma er för att inte skaffa barn. Det handlar om vår art, Lucas!” Som för att ge eftertryck åt sina ord dunkade han Lucas mot väggen så hårt att den började spricka bakom honom. ”De fyra Ätterna måste överleva och hållas åtskilda för att bibehålla Pakten och få gudarna att stanna kvar på Olympen, annars kommer varenda dödlig på den här planeten att få lida!”

”Jag vet det!” skrek Lucas. Gipsbitar från den förstörda väggen regnade ner över dem och dammet virvlade i luften. Lucas kämpade för att komma ur sin pappas grepp. ”Men det finns andra Ättlingar som kan göra det. Vad spelar det för roll om Helena och jag inte får några barn?”

”Helena och hennes mamma är de sista av sin gren. He-lena måste få en arvinge som kan bevara Atreus Ätt och hålla Ätterna åtskilda – inte bara för den här generationen utan för de kommande!”

! 33 }

Castor skrek högt och verkade inte lägga märke till den sönderfallande väggen. Det var som om han lät allt han någonsin hade trott på störta ner över Lucas huvud och nästan kväva honom.

”Pakten har funnit i tusentals år, och den måste finnas kvar i ytterligare tusentals år, annars kommer Olympens gudar att göra dödliga och Ättlingar till sina leksaker igen – starta krig och våldta kvinnor och kasta groteska förbannelser över folk när det roar dem”, fortsatte Castor obönhörligt. ”Du tror att några hundra av oss är tillräckligt för att bevara vår art och hålla Pakten vid liv, men det är inte tillräckligt för att överleva gudarna. Vi måste stå starka, och för att kunna göra det måste varenda en av oss föröka sig.”

”Vad vill du att jag ska göra?” skrek Lucas plötsligt och sköt sin pappa ifrån sig. Han rätade på sig och borstade bort gipsdammet från kläderna. ”Jag gör vad jag måste för vår Ätt, och det gör hon också. Vi skaffar barn med andra om det är vad som krävs – vi kommer att lösa det på något sätt! Men be mig inte att hålla mig borta från Helena, för det kan jag inte. Vi kan göra vad som helst utom det.”

De blängde på varandra, båda andlösa av starka känslor och täckta med svett och damm.

”Och du tror att du så lätt kan avgöra vad Helena klarar och inte klarar? Har du tittat på henne den senaste tiden?” frågade Castro strävt. Han släppte sin son som om han inte ville röra vid honom längre. ”Hon lider, Lucas.”

”Det vet jag! Tror du inte att jag skulle göra vad som helst för att hjälpa henne?”

”Vad som helst? Håll dig borta från henne då.”

! 34 }

Det var som om all ilska hade runnit ur Castor på ett ögonblick. I stället för att skrika bönföll han nu.

”Har du insett att det hon försöker göra i Hades inte bara kan skapa fred mellan Ätterna, utan också tillåta Hector att återvända till sin familj? Vi har förlorat så många. Ajax. Aileen. Pandora.” Castors röst bröts när han nämnde sin lillasysters namn. De hade alla hennes död i alltför färskt minne. ”Helena står inför något som ingen av oss kan fö-reställa sig, och hon behöver varje uns av sina krafter för att klara det. För allas vår skull.”

”Men jag kan hjälpa henne”, bönföll Lucas tillbaka. Han behövde ha sin pappa på sin sida. ”Jag kan inte följa med henne ner i Dödsriket, men jag kan lyssna på henne och stötta henne.”

”Du tror kanske att du hjälper henne, men i själva verket gör du allting svårare för henne”, sa Castor och skakade sorgset på huvudet. ”Du kanske har kommit tillrätta med dina känslor för henne, men hon kan inte handskas med hur hon känner för dig. Du är hennes kusin och skuldkänslorna sliter henne i stycken. Varför är det bara du av alla männis-kor som inte förstår det? Det finns tusen anledningar för dig att hålla dig borta från henne, men om ingen annan av dem spelar någon roll för dig, så håll dig åtminstone borta från Helena därför att det är det bästa för henne.”

Lucas ville protestera, men kunde inte. Han kom ihåg hur Helena hade sagt till honom att hon skulle få ”betala för det efteråt” om hon berättade för honom om Under-jorden. Hans pappa hade rätt. Ju närmare de kom varan-dra, desto mer skadade han Helena. Av alla argument hans

! 35 }

pappa hade tagit upp, gick det här honom djupast till sin-nes. Han hasade bort till soffan och satte sig ner igen så att hans pappa inte skulle se hur benen skakade under honom.

”Vad ska jag göra?” frågade han förtvivlat. ”Det är som när vatten rinner nerför ett berg. Hon bara rör sig mot mig. Och jag kan inte knuffa undan henne.”

”Bygg en damm då.” Castor suckade och satte sig ner mitt emot Lucas medan han gned bort gipsflagor från an-siktet med händerna. Han såg mindre ut. Som om han just hade förlorat en strid, trots att han vunnit argumentationen och tagit ifrån Lucas allt. ”Du måste vara den som sätter stopp för det här. Ni får sluta anförtro er åt varandra, inget mer flirtande i skolan, inga pratstunder i mörka korridorer. Du måste få henne att avsky dig.”

Helena och Cassandra arbetade i biblioteket med att för-söka hitta någonting – vad som helst – som kunde hjälpa Helena i Dödsriket. Det var en frustrerande eftermiddag. Ju mer de två tjejerna läste, desto mer övertygade blev de om att det mesta som skrivits om Hades hade åstadkommits av medeltida skriftställare som gick på tunga droger.

”Har du sett många talande hästskelett där nere?” frå-gade Cassandra skeptiskt.

”Nix. Inga talande skelett över huvud taget. Inte ens häs-tar”, svarade Helena och gned sig i ögonen.

”Jag tror vi kan lägga den här i ’han var definitivt drogad’-högen.” Cassandra lade ner boken och betraktade Helena några ögonblick. ”Hur känner du dig?”

Helena ryckte på axlarna och skakade på huvudet. Hon

! 36 }

ville helst inte prata om det. Sedan Castor hade kommit på henne och Lucas utanför hans rum hade hon gått på tå varje gång hon var i familjen Delos hus, och tillbringat varje natt instängd i det kusliga huset i Hades.

Vanligtvis kunde hon räkna med att tillbringa en eller två nätter varje vecka med att gå på en ändlös strand i Hades, en strand som aldrig någonsin ledde fram till havet. Det var irriterande eftersom hon visste att hon inte skulle komma någonstans, men jämfört med att vara instängd i helvetes-huset var det rena semestern. Hon visste inte hur mycket längre hon skulle orka, och hon kunde inte prata om det med någon. Hur skulle hon någonsin kunna förklara om den onda yllerocken och de djävulska gardinerna så att nå-gon förstod och utan att det lät löjligt?

”Jag tror att jag borde gå hem och äta någonting”, sa hon och försökte att inte tänka på natten som väntade henne.

”Men det är söndag. Du ska väl äta med oss?””Fast jag tror att din pappa helst inte vill att jag ska vara

här.” Och jag tror inte att Lucas vill det heller, tänkte hon. Han hade inte så mycket som tittat på henne sedan den dagen Castor hade kommit på dem med armarna om varandra, trots att Helena hade försökt le mot honom flera gånger i skolan när de möttes i korridoren. Han hade bara gått förbi som om han inte hade sett henne.

”Vad är det för dumheter?” svarade Cassandra bestämt. ”Du är en del av familjen. Och om du inte stannar på mid-dag så blir mamma sårad.”

Hon gick runt bordet, tog Helenas hand och drog med henne ut ur arbetsrummet. Helena var så förvånad över

! 37 }

Cassandras okarakteristiska värme att hon inte kom sig för med att protestera.

Det var senare än vad de två flickorna hade trott, och de andra hade redan börjat äta. Jason, Ariadne, Pallas, Noel, Castor och Lucas satt vid bordet, och Cassandra satte sig på sin vanliga plats bredvid sin pappa. Den enda återstående lediga platsen var mellan Ariadne och Lucas.

När Helena tog ett kliv över bänken för att sätta sig rå-kade hon stöta till Lucas, och hennes arm gled längs hans medan hon satte sig ner.

Lucas ryckte till och försökte dra sig undan.”Förlåt”, stammade Helena och försökte dra sig från ho-

nom, men det var trångt och hon kom inte så långt. Hon kände hur han stelnade till och tog hans hand under bordet som för att säga: ”Vad är det som är fel?”

Han slet till sig handen, och blicken han gav henne var så full av hat att blodet frös till is i hennes ådror. Det blev alldeles tyst i rummet och allas blickar vändes mot Helena och Lucas.

Utan förvarning välte Lucas bänken bakåt så att Helena, Ariadne och Jason hamnade på golvet. Lucas stod över Hele-na och stirrade ner på henne med ansiktet förvridet av vrede.

Trots att de en gång varit besatta av erinnyerna, och sla-gits vilt mot varandra, hade Helena aldrig någonsin varit rädd för Lucas. Men nu var hans ögon svarta och under-liga – det var som om han inte var sig själv längre. Helena visste att det inte bara berodde på ljuset. En skugga hade vuxit inom Lucas och släckt gnistan i hans blå ögon.

”Vi håller inte varandra i handen. Du pratar inte med

! 38 }

mig. Du TITTAR inte ens på mig, är det förstått?” fortsatte han skoningslöst. Rösten höjdes från en skärande viskning till ett hest vrål medan Helena skräckslaget kröp undan från honom.

”Lucas, sluta!” Noels röst var fylld av skräck. Hon kände inte igen sin son mer än vad Helena gjorde.

”Vi är inte vänner”, morrade Lucas. Han ignorerade sin mamma och fortsatte att röra sig hotfullt mot Helena, som drog sig bakåt genom att skjuta ifrån med hälarna. Skorna gnisslade patetiskt mot golvet när hon försökte hitta stöd och komma undan.

”Luke, vad i helvete?” ropade Jason, men Lucas ignore-rade honom också.

”Vi umgås inte, och vi skämtar inte med varandra, eller berättar saker för varandra längre. Och om du NÅGON-SIN tror att du har RÄTT att sitta bredvid mig igen …”

Lucas sträckte ut handen för att gripa tag i Helena, men hans pappa tog tag om hans armar bakifrån för att hindra honom från att göra henne illa. Och sedan såg Helena Lu-cas göra någonting som hon aldrig hade kunnat drömma om att han skulle göra.

Han svängde runt och slog till sin pappa. Slaget var så kraftigt att Castor flög baklänges över halva köket och slog i skåpet med glas och muggar över diskbänken.

Noel skrek och slog händerna för ansiktet när glas- och porslinssplitter flög åt alla håll. Hon var den enda dödliga i ett rum med stridande Ättlingar, och löpte stor risk att bli skadad.

Ariadne sprang fram till Noel och skyddade henne med

! 39 }

sin kropp medan Jason och Pallas hoppade på Lucas och försökte brotta ner honom.

Eftersom hon förstod att hennes närvaro bara skulle reta upp Lucas ännu mer, tog sig Helena upp på knä och kröp bort till dörren över högar med krossat porslin. Så fort hon kommit ut steg hon upp i luften.

Medan hon flög hemåt lyssnade hon efter ljuden från sin egen kropp i den höga, tunna luften. Kroppar för oljud. Om man tar dem till ljudlösa platser som Underjorden eller at-mosfären så hör man alla sorters pustanden och dunkanden och gurglanden. Men Helenas kropp var tyst som graven. Hon kunde inte ens höra hjärtat slå. Efter det som just hänt borde hjärtat ha dundrat i bröstet på henne, men det enda hon kände var ett outhärdligt tryck, som om en jätte tryckte knäet mot hennes bröst.

Hennes hjärta kanske inte slog längre, eftersom det hade krossats och stannat.

”Är du nöjd nu?” skrek Lucas åt sin pappa medan han käm-pade för att komma loss. ”Tror du att hon hatar mig till-räckligt?”

”Släpp honom bara!” ropade Castor till Pallas och Jason.De hejdade sig, men släppte inte taget på en gång. Först

tittade de bort mot Castor, som för att försäkra sig om att han var säker. Castor reste sig och nickade kort innan han fällde sin dom.

”Försvinn härifrån, Lucas. Lämna huset och kom inte tillbaka förrän du kan kontrollera dina krafter i närheten av din mor.”

! 40 }

Lucas blev stilla. Han vände på huvudet precis i tid för att se Ariadne stryka bort en droppe blod från Noels ansikte medan hennes glödande händer genast läkte såret.

Ett gammalt minne, från den tiden innan han kunde ut-trycka sig i ord, kom tillbaka till Lucas i en våg av känslor. Till och med som litet barn hade han varit starkare än sin mamma, och en gång under ett raseriutbrott hade han dun-kat huvudet mot henne medan hon försökt kyssa honom till tröst. Han hade fått hennes läpp att börja blöda.

Lucas kunde fortfarande minnas hur hon hade gett ifrån sig ett litet skrik av smärta – ett ljud som hade fyllt honom med skam. Han hade ångrat det där ögonblicket hela sitt liv och sedan den dagen hade han aldrig tagit i sin mamma hårdare än vad han skulle ta i ett rosenblad. Men nu blödde hon igen. Och det var på grund av honom.

Lucas drog sig ur sin farbrors och kusins grepp, slog upp bakdörren och kastade sig ut, upp mot den mörka kvällshimlen. Han brydde sig inte om vart vindarna förde honom.

lÄsnyckel/ lÄrarhandledning• star-crossed – vad betyder det? slå upp i t ex ne,...

Documents