1

Nummer 6 2011 Pris 25 kronor

Sn@bel- Posten

Sten Berglind

Hemma hos

Dessutom Hanna Midfjäll Miss Li The Pusher Tomas Fogdö

2

Jag är född 1963 i Warszawa.

1968 lämnade vi Polen och flyttade till Österrike, samma år lämnade vi Österrike och flyttade till Italien.Nu ska jag skriva om när jag bodde i Rom.Jag kommer inte ihåg allt för det var längesen, men vi bodde hos en familj.Det var farsan, morsan och en av deras söner.Den äldste sonen bodde i New York, där han hade skaffat fa-milj, den näst äldste sonen bodde i Belgien, mellansonen bodde i Rom, det var honom som vi träffade, och den yngste sonen bodde hos morföräldrarna på Sicilien.En dag flyttade sönernas mormor till Rom och bodde tillsam-mans med dom andra.Där bodde det också en gammal gubbe, han var från Neapel.När vi bodde i Rom, då brukade vi åka till ett ställe som heter Ostia och bada.Vi brukade också gå till en park och till ett nöjesfält.En dag besökte vi djurparken.När vi bodde i Rom då var bussarna gröna men nu har jag hört att dom är gula.Vi brukade umgås med andra polacker, som bodde i Rom, bland annat en kvinna som sen flyttade till New York, en familj som flyttade till Kalifornien och en annan polsk familj som bodde tillsammans med oss, men dom flyttade dit senare.Dom hade två vuxna söner. Nu bor föräldrarna och en av sö-nerna i Köpenhamn och den andre sonen bor i München.Vi brukade också umgås med en annan polsk familj.Dom hade två söner som då var tonåringar.Nu är deras föräldrar döda.Den äldste sonen bor i Chicago och den yngste bor i Texas.Det var allt om Rom.

1969 lämnade vi Italien och flyttade till Alvesta i Småland. Där började jag och syrran på lekis.Nu ska jag skriva om när vi bodde i Alvesta.

Vi flyttade dit 1969 och bodde i en AMS-by. Där bodde också andra polacker och andra östeuropeer. Det var mest polacker och tjecker som bodde där. Jag och syrran gick i lekis. Vi bru-kade gå på promenader och bada. På julafton hade vi fest. På den tiden gick det en julkalender som hette Herkules Jonssons storverk. Då kunde jag inte svenska. Men den har visats i repris många gånger så till slut lärde jag mig vad den handlade om. Det var allt om Alvesta.

1970 lämnade vi Alvesta och flyttade till Moheda, samma år flyttade vi till Skövde. Där började jag skolan.

1971 flyttade jag till en annan skola och började om i ettan. Där gick jag fram till trean 1973 då vi flyttade till Uppsala.

Vi flyttade till Flogsta och jag började om i trean i Eriksskolan. Jag flyttade till Almtunaskolan där jag började i fyran.1976 flyttade jag till psyket.1977 flyttade jag till Sverkerskolan där jag började i särklass.1979 flyttade jag och mina kompisar till Tiundaskolan där vi började i nian.

1980 flyttade jag och några av mina kompisar till Valsätrasko-lan där vi började första året i gymnasiet.

1981 flyttade vi till Almtunaskolan.1982 flyttade jag och min familj till Storvreta.

1984 slutade jag plugget och började jobba i Kyrkans hus.1985 tågluffade jag i Storbritannien.1989 anställdes jag i Kyrkans hus.

1995 var jag i Frankrike.2005 flyttade jag till Sala Backe och samma år slutade jag att jobba i Kyrkans hus och det året var jag på Gran Canaria.2006 började jag jobba på Nymans Café och samma år var jag på Mallorca.2007 var jag i Österrike.2008 var jag i Småland. Jag var på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby och på visfestivalen i Västervik.2009 var jag på lyxkryssning. Jag var i St Petersburg och i Tal-linn.2010 var jag i Värmland.2011 började jag jobba på Snabel-a och samma år var jag på Gotland.

I söndags var jag på en julmässa i Österbybruk.Det var en teaterföreställning där.Nu är jag på jobbet.Nu har jag fikat och lärt mig att ta emot studiebesök.

I morgon ska jag på datakurs.

PERSONLIGT

Text: Pavel MichnikFoto: Christer Arvidsson

Pavels memoarer

3

Från Polen till Snabel-Posten. Från sjuk-sängen till scenen. Från Kiruna till Upp-

sala. Från Uppsala till Memphis och från USA till Ulva. Visst är det så att

Himlen är gränsen!

Christer Arvidsson

Ordet över till Alexandra:

Heej våra trogna läsare

Vi är otroligt stolta och glada över att ha just dig som läsare/sponsor, ja jag menar dig som läser detta nu. Vår tidning skulle inte fungera om inte du läste den, om inte du tipsade dina kompisar, kollegor, familj, grannar. Ja om inte du spred vår tidning vidare, så vi kan få fler läsare. Det tackar vi dig för. Om inte du läste detta så skulle vi inte ha några läsare.

Tänkte bara berätta lite om vår blogg som du hittar på:

snabelblogg.snabelposten.seEller om du går via snabelposten.se

Det är vi på arbetsplatsen som skriver lite för att upp-märksamma vår tidning lite extra. Där kan du läsa lite om vad som händer på jobbet, du kan gärna komma med lite tips om vad ni vill läsa om på bloggen eller i tid-ningen. Där kan du själv skriva lite om vad du tycker om vår verksamhet. Du kanske har några egna tips på hur vi kan informera andra blivande läsare så dom hittar till våran tidning, tveka inte att skriva något eller några tips, du kanske har ett ställe där du eller någon annan i din närvaro kan få lägga några gamla tidningar som folk kan ta helt gratis??

Alexandra Bivald

Omslagsfoto: Christer Arvidsson

Pavels memoarer.......................... Tack för bilen Conny...................... Jul i Sverige.................................Miss Li......................................... The Pusher...................................Sten Berglind...............................Thomas Fogdö.............................Hanna Midfjäll.............................Symbios.....................................Långsamhet................................

Innehåll

Du vill väl läsa fler nummer av

Sn@bel- Posten

Kontakta Snabel-@!Se redaktionsrutan

Helårsprenumeration kostar 150:- inklusive moms

Lösnummer till försäljning finns på Snabel-@

Knivstagatan 6 2 4 5 6 7 811121415

Snabel-@ Knivstagatan 6 753 23 Uppsala 018-727 40 03 snabel-a@uppsala.se www.snabelposten.se.Ansvarig utgivare: Mari Ekh018-727 71 57

Chefredaktör: Christer ArvidssonRedaktionssekreterare: Christopher Lundgren

Redaktion Jonas Bennemark; Magnus Hedman; Tati Palestro; Magnus Sjöquist; Mattias Persson; Carina Lemhagen; Pavel Michnik; Lena Öhman; Alexandra Bivald; Malin Spångberg; Natalia Georges; Matilda Erdtman.Layout & redigering: Christer Arvidsson/ Christopher LundgrenKorrektur: Mattias Persson

Tryck: X-O Graf Tryckeri AB

På webbenwww.snabelposten.se

Finns det som vanligt nytt extramaterial

4

MOTOR

Tack för bilen Conny

Conny äger en gammal bil som kallas Road Runner. Eller, ja det är numera min bil. Jag har ”tagit” den från honom, det var kärlek vid

första ögonkastet, till bilen menar jag, fick provsitta den och så ville jag inte kliva ur den. Så numera varje gång jag ser Conny frågar jag om bilen är öppen, då svarar han ja självklart och ler stort.

Namn: Plymouth Road RunnerBilen är tillverkad i en fabrik som låg i Los Angeles av en koncern som vi kallar Moparkoncernen. Dom tillverkar Plymouth, Chrys-ler och Dodge. Årsmodell: 1968Bilen lämnade fabriken 26 juli 1968Har gjort cirka 2500mil sedan ny och 400 mil sedan renoveringen.Hästkrafter: Ca 400Drar i bensin: Vid hård körning 2,5 liter milenFinns under huven: En motor som heter 283 lite trimmad, men en ny starkare motor är på gång.

Conny är egen företagare inom teknik branschen (fastighetsteknik, som värme, kyla, ventilation och el.) Förutom bilar har han alltid tyckt om att motionera och träna, men numera går all tid åt till bilenIntresse för bilar har alltid funnits, det har han fått av sin far. Intresset för gamla bilar har kommit nu när han blivit lite äldre.

Jag mötte Conny på Ulva då det var ve-teranträff, som jag och pappa brukar åka på. När pappa träffar någon han känner, brukar dom fråga om pappa har en bil där. Då svarar pappa nej och jag säger att jag har det och så pekar jag på Connys bil och säger att det är min bil. Så tittar jag på Conny som ler och säger den har hon tagit från mig. Jag ville veta mer om min bil så jag skickade några frågor till Conny som han sen hjärtligt svarade på. Jag älskar min bil. Det är min bil, men Conny står för allt såsom renoveringarna, försäkringen med mera.

Conny ville ha en gammal bil som ingen annan ägt i Sverige.Han hittade bilen genom bekantas be-kanta, en kille som importerar bilar från USA.

Då valde Conny att importera bilen från USA till Sverige. Hur tog han då hit den? Jo, i en container som skeppades på ett containerfartyg. När han fick hem bilen såg han hur densåg ut. Risig, bulig, dålig lack, motorn gick sönder. Första tanke var, vad har jag köpt för skrot och när ska jag få tid att renovera den. Kärleken till bilen växte i takt med renoveringen. Första åkturen var bedrövlig. Bilen gick sönder och fick bogseras hem, vilket blev första minnet från åkturen, bogseringen hem. Conny har lagt ner många timmar på re-parationer, alldeles för mycket tid tycker hans familj. Reparationerna var till mesta dels roligt men många sena timmar i garaget, mycket rostlagningar inte fullt lika roligt Det är stor skillnad med att meka med dagens bilar och gamla bilar, dagens elektronik gör så att hobbymekaniker inte kan laga en modern bil utan dator och särskilda program.

Roligaste med att meka är att byta ut delar som är slitna och ersätta med finare delar, då syns det att man gjort något. Delarna får man tag på veteranmarknader via känningar, eller genom att importera från USA.

Conny har ägt bilen i ett och ett halvt år och vunnit en utställning med bilen här i Uppsala.

Bilen är orange. Redan som pojk såg han en liknade bil som var orange, och det har sen dess varit en dröm, ett bevis på att drömmar kan slå in.

När får jag mina bilnycklar?

Före

Efter

5

Julen är en kristen högtid. Vi äter god mat som är förknippad med julen

och vi ger varandra julklappar. På julafton så äter vi skinka, köttbullar och sill och mycket annat. Till efterrätt så äter vi risgrynsgröt eller Ris a la Malta eller något annat. Under julen så äter vi mycket sött som till exempel pepparkakor, kola, knäck, marsipan, choklad och godis med mera.

Kyrkans år börjar den första advent. Det är den mörkaste årstiden och det är fyra söndagar före jul. Ordet advent är latin och betyder ankomst. Det är Jesus ankomst som vi väntar på och som firas under julen ( Jesus födelsedag). Jesu födelsedag har inte alltid firats den 24 december. Under dom första århundradena så firades den inte alls. Många har forskat men man vet inte vilket datum som han föddes men någon gång under 200-talet så började man ändå att fira Jesu födelsedag, men då var det den 6 januari. Sen så ändrades firandet till den 24 december.

Den första söndagen i advent går många i kyrkan. Där brinner det massor av ljus, man sjunger gamla vackra psalmer och alla bär med sig ett glatt budskap. Men det är inte bara i kyrkan som det brinner ljus, i dom flesta hem så tänder man det första ljuset av fyra i adventsljusstaken. Det var först på 1920-talet som adventsljusstakarna blev vanliga i Sverige. Många har också en adventsstjärna eller ljusstakar i sina fönster. 1:a advent är idag början på julen, många barn börjar räkna ner till jul: dan före dan före dan före dopparedag. Till sin hjälp så kanske dom har en adventskalender.

Jultomten och julbocken

Tron på tomten har funnits i Norden länge. Förr så trodde man att tomten var en liten gubbe som bara var så liten som en 4 -5-åring. Han hade långt vitt skägg, var klädd i grå kläder och han hade en grå luva på huvudet. Varje gård hade sin tomte. Den bild vi har idag av hur tomten ska se ut kom på 1800-talet. Han skulle vara klädd i röda kläder och luva och han blev populär. Den gamla gårdstomten hade ingenting med julfirandet och dagens julklappar att göra. Det var tomtegröten som fick honom att knytas till julen. Tomten tog inte betalt för sina tjänster, gröten blev belöningen för ett års slit och släp.

Det finns berättelser om vad som kan hända om inte husmor lagar gröten så att tomten blir nöjd. Om man bråkade med tomten så kunde han se till så att djuren dog eller så att huset brann ner. Traditionen med att någon i familjen skulle klä ut sig med lösskägg och luva fanns långt före jultomten men då var det julbocken.

Julbocken är en av våra äldsta julsymboler och den härstammar från den tiden då utklädningsupptåg var vanligt i ungdomens julfirande. Det gick ut på att en person klädde ut sig till bock och så drog man runt bland gårdarna och spelade upp ett enklare skådespel eller så sjöng man någon julbocks-visa. Som en belöning så kunde man få mat eller dryck. På 1800 - talet så blev bocken tomtens föregångare i de svenska borgerliga hemmen och kom med julklappar. Man tror att julbocken av halm föddes i Sverige men man gjorde julbockar även i Danmark. Men där försvann traditionen under en period och återkom från Sverige på 1940-talet.

Julklappar och julgranen

Att ge bort julklappar är en gammal sed, ofta var det bara barnen som fick julklapp. Till exempel kunde det vara något klädesplagg, kanske någon leksak. Nu för tiden så börjar affärerna att jul-skylta redan i november och inne i affärerna så spelas det välkända julsånger. Barnen brukar få mängder av paket och en del tror att vi firar jul för att vi ska få julklappar.

Innan man hade julgran så hade man julträd på bordet som man trädde äpplen och vackra saker i. Längre tillbaka i tiden så brukade man hämta hem ett par granar från skogen, man kapade bort dom nedersta grenarna och satte dom utanför dörren. Det skulle föra liv och växtlighet till gården. Idag så har dom flesta julgran hemma under julen. Man kan köpa sig en plastgran om man inte vill ha en riktig gran.

God jul och Gott Nytt År alla läsare önskar vi er

och hoppas att ni är med oss nästa år också!

Jul i SverigeSEDER

Julaftonen av Carl Larsson 1904(”Ett hem åt solsidan”, Bonniers 1955)

Foto: Malene Thyssen

6

Text: Jonas Bennemark Foto: Jeanette Andersson

När hon var i 16-17-årsåldern sjöng hon hela tiden på sitt rum efter skolan, så på ett sätt kan man väl säga att det började då. Men det var först när hon var 19 som hon fick sitt första jobb som sångerska. Det var först när hon flyttade till Stockholm och började sjunga under namnet Miss Li som hon kunde släppa skivor och leva på sin hobby på allvar. Hon vet inte riktigt när hon slog igenom. Det var ju en jättestor grej för henne att bara få släppa sin första skiva, men på nåt sätt så känns det som när hon gjorde ”Oh Boy” på Allsång på Skansen som det verkligen slog igenom till en större publik.

Hon lade ut sina låtar på Myspace när hon hade spelat in en liten enkel demo. Ganska snart så var det flera skivbolag som kontaktade henne. Men hon fick bäst kontakt med ett av dem och det är det bolag som hon har släppt alla sina plattor på. Hon spelar piano, men hon är inte så speciellt duktig på det, tycker hon.

Hon minns knappt hur det var att stå på scen första gången, för det var typ i en barnkör när hon var 6 år. Men hon minns när hon skulle spela med sitt band för första gången när hon var 17 år. Hon var så nervös att hon bara ville springa hem och lägga sig i pappas knä och bli 4 år igen. Hon trodde att hon skulle bryta ihop helt och hållet, men väl på scenen gick allt över.

Hennes låtar handlar om livet, kärlek, politik ochsamhällskritik. För henne tar det ibland 10 minuter och ibland tar det två år innan en låt känns mogen att spelas in. Hon skulle inte vilja göra en skiva på svenska. Men hon har sjungit både med Stefan Sundström och Lars Winnerbäck, vilket ändå har gjort att hon har testat på språket. Hon älskar att sjunga på svenska, men än så länge kommer det inte svenska texter när hon håller i pennan.

Hon har släppt 5 album på 5 år. Den bästa låten hon har skrivit är ett albumspår från den senaste skivan som heter ”Forever Drunk”.

Den skrev hon med sin låtskrivarkollega Sonny Boy. Han skrev den fantastiska melodin och hon texten. Hon har alltid gillat att skriva musik. De spelade mycket gospelplattor hemma när hon var liten. Sen, när hon blev äldre, så blev hon nyfiken att själv upptäcka band och bra sångerskor och sångare. Ibland kunde hon stå i timmar på sitt tonårsrum och försöka sjunga som Janis Joplin eller Aretha Franklin.

Hon har medverkat på Maia Hirasawas debutplatta och haft Amanda Jenssen med på en egen låt som heter ”Bourgeois Shangri-La”. Sen gör man ibland andra typer av samarbeten och sjunger med folk som inte dokumenteras på samma sätt. Hon skulle vilja göra en skiva med Steve Marriott, sångaren i Small Faces, som enligt henne är den bästa vita sångaren genom tiderna. Men han dog för många år sedan, så det är tyvärr inte möjligt. Om hon hade levt på 60-talet så kanske det hade gått att få ihop nåt sånt.

Hon hade inte förväntat sig att ”Om du lämnade mig nu” skulle ligga så länge på Svensktoppen. Men hon minns att hon tyckte om låten väldigt mycket första gången hon hörde den, så den är helt klart värd det! Hon tycker den är så fin och sårbar på nåt vis! Hon tyckte det gick bra att jobba med Lars Winnerbäck. Han är så snäll och lugn och har fantastiskt härligt folk runt omkring sig! Det var en ära att få jobba med honom! Hon tror inte att hon kommer göra några fler duetter med Lars Winnerbäck. Hon tror inte att han skulle vilja upprepa sig. Om han vill göra en duett så gör han det nog med nån annan. Det skulle ju aldrig gå att bräcka ”Om du lämnade mig nu” ändå, så det är lika bra att inte ens försöka känns det som.

Hon tycker själv att hon är en person som är ute och turnerar och skriver låtar. Hon kan knappt kolla på en film utan att bli inspirerad av nåt och sätta sig och skriva en låt istället.

Den sidan är lite jobbig hos henne. Hon skulle vilja vara kapabel till att ta det lite lugnt emellanåt och bara njuta av livet. Just nu älskar hon att turnéra och skriva låtar hela tiden. Hon föredrar att spela på en klubb, gärna en liten mysig pub. Men oftast blir det större scener nuförtiden. Tycker dock att det kan vara svårt att fylla ut en stor festivalscen. Speciellt om man spelar dagtid. Hon mår oftast bättre på turné än hemma ändå, så då är det väl förmodligen meningen att hon ska vara ute på vägarna. Hon försöker att ta semester emellanåt. Till exempel nu har hon semester. Men istället för att semestra så gör hon intervjuer.

De spelade in en ny skiva i somras, vid sidan om turnérandet. Den är inte 100% klar än men i vinter efter Tysklandsturnén i december så går de in i studion och slutför den. Sen får vi se hur och när hon släpper den, Det enda hon kan avslöja just nu är att den är somrigare och lite gladare än den senaste. Fast utan att den innehåller en enda kärlekslåt, som det är just nu i alla fall. Skönt och befriande att skriva om nåt annat än de jäkla känslosamma kärlekskänslorna man tampas med hela tiden.

Namn: Miss Li (Linda Karlsson)Född: 1982Bor: Stockholm Yrke: MusikerFavoritfilm: Svart katt vit katt som hon får en sån härlig kick av att se! Favoritmat: Strömming, Hälleflundra. Hon väljer ofta det om hon går på restaurang, men lagar nästan aldrig fisk hemma. Gillar även tacos (förmodligen för att hon förknippar det med hemma-kvällar på 90-talet) och quesadillas. Men hon kan tycka makaroner och falu-korv är det bästa som finns, speciellt da-gen efter hon varit ute sent kvällen innan.

Miss Li blev en av Sveriges allra hetaste artister under 2007 och i mars 2011 släpptes hennes nya album ”Beats & Bruises”. Miss Li blandar musikal,

jazz, soul, pop, electric, blues och rock i sin unika sång- och musikstil. Hon har varit Grammynominerad för Bästa kvinnliga artist, och även varit nominerad till Rockbjörnen i kategorin Bästa kvinnliga artist och Årets nykomling.

KULTUR&NÖJEMiss Li

det roligaste som hänt inom svensk musik på 2000- talet

7

The Pusher är fyra stycken grabbar ifrån lite olika delar av Sverige som träffades i Stockholm för fyra år sen

ungefär och började göra musik tillsammans.

De började hänga på samma ställen i Stockholm. De stötte på varann på barer och spelningar och frågade varandra om de höll på med någonting. De hade tillgång till en studio, så då började de hänga där och skriva musik och på den vägen är det.I år har de gjort ungefär 70 spelningar. Totalt cirka 400 gig ihop.

De har spelat i andra band när de var yngre. Ingenting av värde, men alla har hållit på sen de var typ sju år. Deras texter handlar lite om olika saker det är lite slag av en spegling av dem själva. Det är som deras dagbok. De baserar det på sina egna liv och känslor. Det är fyra tuffa grabbars sätt att skriva dagbok.

Deras musik brukar de kalla för powerpop. Den är väldigt arenaanpassad. De tycker om att spela mer live så de är en arena-poprock. De tycker väldigt mycket om hits och pop. De två musiklåtar de har inspirerats mest av är ”Freddie the Freeloader” med Miles Davis och ”I Have Been In You” med Zappa. De kom på bandnamnet The Pusher tillsammans när de satt och funderade. De betyder ju att vi pushar oss själva att göra det så bra som möjligt och komma så långt det bara går. Den som skriver texterna är mest Jakke.

När de tar sig till sina spelningar är det mest turnébuss eller flyg. De har varit förband åt Takida och Europe. När de skrev låten ”Blinded By The Dark” var de och repade i replokalen inför en spelning så hade de spelat igenom alla låtar så kände de att de hade för litet material. Så började de skriva ihop nått enkelt så skrev de ”Blinded By The Dark” på 2 timmar och sen blev det en hit.

Deras replokal är ett ganska stort rum, de är uppställda som i en cirkel så att alla ser varann hela tiden. Sen så har de en massa instrument där och det står högtalare runt omkring, sen så är det även lite mattor. Det fanns tre replokaler där och då var Johnossi och Those Dancing Days också där. Men nu är det bara vi kvar.

Innan de fick skivkontrakt höll de på att skriva några låtar och tog lite bilder och sen gjorde de ordning sin produkt. Sen gick de runt till alla de olika bolagen och spelade upp det hela helt enkelt. De fick väldigt bra respons av alla, så de fick sitta och välja. Men sen kom de till EMI som är deras bolag nu. Dom var helt med på noterna och delade deras vision så det kändes helt naturligt att välja dom.Deras största hit är ”Blinded By The Dark”. Dels för att den har varit stor i Norden. Den är fortfarande väldigt stor i Tyskland och jättestor i Sydafrika. Men näst på tur kommer ”Blow Me and Run”.

De tycker att det hade varit stort att vara förband till Coldplay. Den bästa festivalen de har spelat på är Peace and Love. De festivaler de varit på är Storsjöyran, Way Out West och Hultsfred. De tycker de är kul att kolla på musik men nu hinner de inte så mycket längre de är ute och turnerar så himla mycket. Den enda gången de får vara på festival är när de själva är ute och spelar. Förut har Jakke tältat på Hultsfred då bodde han både i husvagn och i bakluckan på en bil. Den godaste festivalmaten tycker han är Langos.

När de inte är ute och spelar är de hemma i Stockholm och är mest i studion och skriver nytt.

The Pusher är:

Jakke Erixson – sång/basJohn Hårleman – keyboardsKarl-Ola Kjellholm – gitarrPontus Karlsson – trummor

Favorit-mat: Spagetti och KöttfärsåsFavorit-film: Planet Earth, en naturdokumentär. Serien går varm i turnébussenFavoritband: Teddy Bears

Text: Jonas Bennemark Foto: Leo Josefsson

KULTUR&NÖJE

The Pusher

8

Snabelposten har varit och träffat Sten Berglind. Det var jag, Christer och Christopher Lundgren som en vacker, dock lite blåsig höstdag, satte oss på tåget och åkte till Stockholm där Sten Berglind bor. Den här

intervjun hade jag sett fram emot och drömt om att få göra, så det var jätteroligt att det äntligen blev av. Sten Berglind bodde väldigt fint. Där fanns massor av både skivor och filmaffischer.

Sten Berglind säger till Snabelpostens utsända att det inte spelade någon roll vad han säger om Elvis Presley eftersom han så många gånger förr har pratat om honom, men jag tror ändå säkert att han har något matnyttigt att tillföra och något smaskigt för våra läsare.

Vad har du arbetat någonstans?

Ja du, säger Sten Berglind, jag tog studenten 1960 och åkte efter det in i lumpen som värnpliktig underofficer. Jag låg där i 15 månader. Jag muckade därifrån hösten 1961. Efter det visste jag inte riktigt vad jag skulle sysselsätta mig med säger han. Jag funderade länge och väl, och kom på att det enda jag kan göra är att skriva. Det tyckte jag var jättekul. Det slutade med att jag blev praktikant i Umeå på Västerbottenkuriren vintern 1961 - 1962. På hösten 1962 började jag som vikarie på Expressen i Malmö. 1963 gick jag på något som hette Journalistinstitutet. Sedan kom det sig att jag började på Expressen i Stockholm. Där blev jag kvar i 40 år till 2005. Där hade jag flera olika arbetsuppgifter. Bland annat som chef för nyhetsav-delningen, korrespondent i USA har jag varit och i England. Jag har även varit sommarvikarie i Tyskland.

Vad gör du idag då?

Jag har skrivit en bok om rock’n’roll, Elvis och gamla bilar. Något jag tycker är spännande och intressant är amerikanare, säger han. Jag har även skrivit en bok som heter ”Filmens bilar” där det handlar om berömda bilar som i sin tur har varit med i berömda filmer och det har varit min uppgift att skriva om det säger Sten Berglind. Vi kan ju ta filmen Bullit med Steve McQueen. Där det är en biljakt i San Francisco. Jag skriver även om vilka bilar som kördes i vilka filmer. Jag skriver även i tidningarna Nostalgia och Riksettan berättar han.

Har du skrivit någon artikel som du fått mycket beröm för?

Ja faktiskt så har jag det. Den heter Vägen till Memphis. Personligen är jag otroligt nöjd över den artikeln. Naturligtvis kom det som en chock för alla att Elvis Presley hade dött 16 augusti 1977.

Då ville Expressens chefsredaktör, Bo Strömstedt, helt enkelt att jag skulle skriva och berätta om vad det verkligen betyder att gilla Elvis Presley. Men saken är den, fortsätter han, det är inte så jävla enkelt att göra det. Han ville att jag skulle skriva och berätta varför miljoner människor världen över dyrkar Presley och vad det beror på. I samband med det skulle jag göra en nattlig resa, från Stockholm till vårt sommarställe på Sorunda.

Namn:Sten BerglindFödd: 1940Yrke: Journalist och författareBor: Stockholm

Hedman möter Sten Berglind

Journalist och Elviskännare

INTERVJU

9

Namn:Sten BerglindFödd: 1940Yrke: Journalist och författareBor: Stockholm

Det var samma natt som ”The King” begravdes i Memphis Tennessee. Det hörde jag när jag satt vid ratten och körde och blev naturligtvis väldigt tagen av det jag hörde. Bo Strömstedt ringde och tackade för en bra artikel. Berglind säger avslutningsvis att det är viktigt att man har en personlig ton när man skriver. Det är det viktigaste, säger han, och att man skriver bra och formulerar sig väl. Det måste ligga en känsla bakom orden och inte bara tomma ord.

När skrev du din första bok?

Jo det var i augusti 1977, en vecka efter att ”The King” hade dött. Jag skrev boken från Västerås till Memphis på 14 dagar. Jag låste in mig i lägenheten och isolerade mig totalt för omvärlden och bara skrev. På kvällarna gick jag till McDonald’s och det var det enda jag gjorde i fjorton dagar, bara åt och sov, men säger han, då blev det himla bra också. Om man skriver från hjärtat då blir det som bäst. Den boken är slutsåld nu så det var bra tur att du fick tag på ett exemplar.

Vad gjorde att du blev författare?

Jag kan inte riktigt svara på det. Det var det enda jag kunde göra. Jag är dålig på att förklara varför en motor går med elsystemet och sånt där, medan jag har vänner som är jätteduktiga på det. Men jag kan skriva om det. Min stora deckarfavoriter bland författarna är Raymond Chandler, som skrev ”Den stora sömnen”. Den finns som film med Humphrey Bogart.

Vilka andra ämnen än rock’n’roll skriver du om?

Det är rock’n’roll och gamla bilar. Överhuvudtaget kulturen som fanns omkring dessa amerikanska bilar. Främst är det ungdomskulturen jag tycker är fascinerande. Sedan skriver jag om första raggarkulturen som kom 1958. Jag kan anse mig något av en expert på den tidiga raggarkulturen. Jag är med andra ord otroligt intresserad av 50-talet och hela den kultur som fanns då. Jag har levt

i den och jag anser att det var något av ett privilegium att växa upp på 50-talet. Tänk dig bara att för första gånger i sitt liv få se en vrålande Crown Victoria, med en V8 under motorhuven, komma glidande nedför gatan. Man trodde inte att det var sant. Man bara stod och gapade.

Hut många gånger har du varit på Big Power Meet?

Jag är inte riktigt säker, men kanske tio gånger. Inte varje år, men på senare tid har det blivit varje år. I några år nu har jag suttit med i kommittén och bedömt de tjusiga bilarna i paraden som kommit glidande, där de klassificerar vilken bil som är tjusigast och vilken bil som är bäst. Detta är ett Västeråsevenemang. Från början var Västerås stad väldigt misstänksamma mot det här och trodde att det bara var några ”jävla” raggare som var på något gärde och drack bärs. Ingen jäkel i Amerika skulle veta vad Västerås är om det inte hade varit för Big Power Meet där det idag är över 10 000 bilar som närvarar. Ta förra året till exempel då var Amerikanska ambassadören här och hade med sig en av sina bilar som han fraktat ända hit, bara för att få vara med på Big Power Meet. Så polisen och landshövdingen backar upp det här evenemanget.

Beskriv dig med fem ord.

Det var en väldigt svår fråga. Jag är en vanlig människa som försöker göra mitt bästa. Det är min livsfilosofi. Det viktigaste är att man gör sitt bästa utifrån sina egna förutsättningar säger han. ”Jag respekterar en svarvare från Västerås lika mycket som en pristagare i litteratur”. Helt enkelt att man gör sitt arbete bra. Mer kan ingen människa begära.

Vad gör du på fritiden?

Jag skriver ju rätt mycket och jag sover ganska dåligt och har så gjort i flera år. Så jag ligger i min säng och tänker ut vad jag skall skriva följande dag, berättar han för Snabelpostens utsända, och jag berättar att det är precis vad jag brukar göra.

Han fortsätter – ofta på morgonen därpå har man glömt vad man kommit på under natten och sålunda är det bra att ha en anteckningsbok på ett bord vid sängen, där man bara behöver skriva några stödord.

Jag är ju intresserad av gamla amerikanska bilar också. 1965 hade jag en Crown Victoria årsmodell 1956 och vilken kärra det är. Det är min absoluta favoritbil. Du vet den med krombåge. Bilen har legat nedmonterad så att det nästan bara är skrot kvar av den säger Sten Berglind. Nu håller jag bit för bit att plocka ihop bilen och det är något av ett detektivarbete, eftersom man vill få tag i alla bitarna, lister och inredning, till rimliga priser. Målet är att ställa ut den på en stor motormässa till påsk. Så det tar mycket tid.Sen går jag omkring och tittat på snygga tjejer på stan också.

Vilken film ser du när du går på bio?

Ja du jag måste erkänna att det var jädra länge sedan jag var på bio. Jag kommer för sjutton inte ihåg vilken bio jag var och såg sist. Men jag har otroligt många videofilmer. Främst är det 50-talsfilmer jag gillar. Och bortsett från alla Elvis-filmer från 50-talet är min favoritfilm ”Härifrån till evigheten” med Burt Lancaster, Montgomery Clift, Frank Sinatra och Deborah Kerr. En annan film är ”Casablanca”. Varje gång man ser den filmen ser man något nytt. Man ser på filmen med nya ögon. Själva filmen är inspelad i Hollywood, men fans av ”Casablanca” åker till Casablanca i någon fåfäng tro, att de skall upptäcka miljöerna som finns i filmen, men san-ningen är den att de satte aldrig sin fot i Afrika. Det är verkligen en film som jag älskar.

10

Om du får för dig att gå på teater någon gång vad ser du då?

Svaret är att jag inte går på teater. Jag passerar Dramaten fem gånger om dagen utan att gå in. Jag har aldrig sett en enda teaterföreställning i mitt liv och det är möjligt att jag har missat någonting, men nu är det som det är. Jag har ingen aning vad som händer där inne.

Vad är din favoritmat?

Ja jag äter ju mest skräpmat, men om jag blir bjuden på restaurang käkar jag rimmad lax med dillstuvad potatis. Det tycker jag är ruskigt gott.

Berätta någonting om dig själv som inte så många vet om?

Många tror att jag är väldigt cool och så och har lätt att ta mig fram, och det kanske jag kan också, men jag har i grund och botten ett väldigt dåligt självförtroende. Sanningen är den att jag inte kan svara vad det beror på. Men jag antar att det har med min arbetarbakgrund att göra. När jag skall skriva en artikel så tror jag aldrig att jag skall klara av det. Man kan sammanfatta det som att jag har en väldig skrivångest. Men fortsätter han – det är just den här skrivångesten som jag tror är viktig för att det helt enkelt skall bli bra. Samt att man känner den där febern. Den här osäkerheten är viktig. Herr Berglind fortsätter – Om jag så har skrivit en artikel tusen gånger så tror jag inte att jag skall klara det.

Vilken period anser du att rock’n’roll lät och var som bäst 50 -, 60 - eller 70 - talet?

I så fal får jag lov att säga 50-talet. Jag brukar säga att 1958 är världens bästa år. Svenska finanstidningar, Dagens industri eller vad de nu heter, gjorde en undersökning på de här variablerna när samhället är som bäst. Hänsyn till alla faktorer som fanns då, inräknat bostadsköer, arbetslöshet och ekonomi, kom man fram till att det bästa året var 1959. När det var hur bra som helst vad gäller köer, löner och allt sådant. Jämför vi med det samhälle som det ser ut nu är det inte fel att säga att det var bättre på 50-talet.

Hur gammal var du första gången du hörde Elvis Presley?

Skall säga att jag är litet osäker här, men jag måste ha varit 16 år, hösten 1956, säger Sten, och jag tror första låten var ”Tutti Frutti”. Jag är inte säker så det kan jag inte svära på att det stämmer. Du förstår, det var en brud under oss som hade grammofon och de var först att ha det i kvarteret där jag bodde.

Vilken var din första skriva med Elvis Presley?

Jag tror att det var ”Tutti Frutti”. På den ena sidan är det ”Blue Suede Shoes” och på den andra sidan är det ”Tutti Frutti”. Att samla på skivor är som att samla på frimärken och så kanske man kan se å saken. Vissa pressningar, vissa grejor, det är original, inget är bättre än originalet. Skivan Elvis Presley har pressats 5-6 gånger, men vill du ha originalet med stickade kanter får du betala 7 - 8000 bara för att det är stickade kanter säger Sten Berglind.

Elvis brukar ju kallas The King of rock’n’roll, vad är din mening?

Jag understödjer den meningen säger S. Berglind. Det är just vad han är det. Det kommer aldrig att finnas någon sångare som Elvis Presley.

Faktum är att jag tror alla gamla rockare som var med på 50-talet håller med om det, möjligen bortsätt från Chuck Berry, men fortsätter Berglind, han är ju en division för sig. Men va fan Little Richard är ju jättebra, men skulle jag välja så är ändå Elvis ”The King”. Han blev en trendsättare och der var han som på något sätt fick rock’n’roll på banan.

Det sägs att Elvis skapade ett klädmode, vad är din mening?

Japp det gjorde han också. Ni förstår Elvis gillade flashiga kläder med starka färger och stora säckiga kavajer. Dessa hängde i Lansky’s skyltfönster. Lansky’s var den klädaffär där Memphis svarta sångare köpte sina kläder och det gjorde även Elvis. Elvis blev influerad av deras musik och det kom att synas även i hans klädstil.

Vad hände med dig första gången du hörde rock’n’roll och Elvis Presley?

Jag insåg efter tio sekunder, vilket jag tror är sant, att det aldrig kommer att finnas en bättre musik och det kommer aldrig att finns någon bättre uttolkare av musik än Elvis Presley. Det fattade jag direkt. Nu låter det här som en efterhandkonstruktion, men det är det inte. Så fort jag hörde Elvis Presley insåg jag ”This is the man”. Det var en ren uppenbarelse. Han slog ned som en blixt. Den känslan har jag fortfarande när jag lägger in en skiva med ”Don’t be cruel” eller ”A fool such as I” i stereon. De här låtarna då, de är guld. Jag kan fortfarande få den här känslan, fy fan det här är oslagbart. Jag är jävligt glad över att jag har den känslan kvar. Den kommer inte heller att lämna mig. Det är inte direkt någonting som man kan ta på om man säger så, utan det är en känsla man har. Det är väldigt svårt att sätta ord på det där, men det var just precis det jag försökte göra när jag skrev ”Vägen till Memphis”. Antingen så vet man eller så gör man det inte och har inte här att göra och de som inte fattar det kan dra åt pepparn Jag tror det är själva känslan att wow det här är så bra det någonsin kan bli. Jag tycker inte man skall diskutera det där så mycket. Man behöver inte i detalj försöka förklara vad det beror det på. Det är en känsla. Det är som kärlek, vem kan förklara det? Det är otroligt personligt naturligtvis.

11

Namn: Thomas FogdeFödd: I Gällivare 1970Bor: UppsalaYrke: Föreläsare och idrottspsykologFavoritmat: Ja, egentligen allt med pasta. Det är väl helt fel i GI-tiderna men jag gillar italiensk mat.Fritidsintressen: Lyssnar väldigt mycket på musik. Ägnar mycket tid åt bilar. Sedan går mycket tid åt mina barn som är fantastiskt roligt. Det är inte så mycket tid över sedan.Har du sett En andra chans? Jag har faktiskt inte gjort det. Jag har lyckats missat det. Jag har sett något brottstycke bara men det verkar vara ett positivt program. Det är lite om detta som gör att jag föreläser för att visa hur det kan se ut. Alla har sina utmaningar som man måste jobba med. Det kan vara allt ifrån ganska enkla saker till rätt komplicerade saker.Gör om tio år: Det där är en jättesvår fråga. Jag coachar mina barn som kör racerbil, Go kart blir det väl då.Största önskan i världen: Det är jättesvårt men det klassiska, att ha fred på jorden. Jag brinner också för barn så jag skulle gärna se att alla barn har det bra åtminstone.Göra om du vann en miljon: Jag skulle nog skänka det till BRIS.Favoritlag i ishockey: Luleå. Jag är ju hockeyfantast.

Text & Foto: Christopher Lundgren

INTERVJUIntervju med

Thomas Fogdö

Thomas skidkarriär

Att Thomas Fogdö började med skidor var kanske inte så konstigt med tanke på att han växte upp med Ingmar Stenmark vilket gjorde honom nyfiken. Dessutom växte han upp i Gällivare där det var vinter nästan året runt. Thomas började med skidor redan vid sexårs ålder och kom med i landslaget som artonåring och dessutom gick han på skidgymnasium från 16-års ålder vilket han själv anser är då han började med skidåkning på riktigt. Han började träna på allvar och fick vid tiden verkligen skidor som sitt intresse vilket han skulle ha enda tills han skadades så illa i en olycka 1995 som satte stopp för hans skidkarriär och han blev rullstolsburen.Under de år Thomas hann tävla fick han en del titlar och när jag frågade hur många han hade fått svarade han: ”Åh, det är så svårt. Jag vann fem världsvinster och sedan ett gäng med SM-guld och medaljer där så jag vet faktiskt inte”.

Olyckan och hur Thomas ser på livet efteråt

1995 skulle Thomas egentligen ha varit med i VM i Spanien men det blev inställt vilket gjorde att han fick tid för mer träning istället. Dock hände någonting som inte fick hända. ”Vi var i Åre och tränade och jag skulle åka till min träningsbacke från lyften och på väg dit så ramlade jag och åkte ut i skogen och landade med ryggen före mot en stubbe och bröt ryggen” berättar han. Det var ju förstås inte roligt eftersom han aldrig mer skulle kunna åka skidor men han säger att livet fungerar rätt bra ändå och måste gå vidare. Dessutom får han stöd av människor omkring honom.När jag frågade om han såg det positivt eller negativt på olyckan svarade han att det var blandat. ”Å ena sidan skulle jag vilja kunna gå igen, för det skulle göra livet enklare. Men sedan har jag fått massor av nya insikter som har hjälpt mig att kanske reflektera oftare och vara glad över det jag har, istället för att jaga det jag inte har.”

Yrken idag

Dels arbetar Thomas som idrottspsykolog så han försöker få människor att må bra och sedan därigenom prestera väl vilket är det han tycker är absolut roligast. Dessutom har han skrivit två böcker, ”Möta motstånd” som speglar olyckan och livet efteråt och ”Vad händer när det vänder” tillsammans med kollegan Johan Plat.Dessutom föreläser han, bland annat om olyckan och han hoppas att alla som lyssnar på honom tycker att det är okej. ”Det är alltid det här att man är livrädd för vad folk ska tänka men det är inga som har kastat en tomat på mig än så länge i alla fall” berättar han. ”Man får vara glad för det”. Väl efter föreläsningarna brukar de flesta vara vänliga och de tycker att föreläsningen har varit bra. Slutligen frågade jag hur han tyckte att besöket i Uppsala konsert och kongress var och han svarade att det var fantastiskt roligt. ”Sedan är det alltid lika nervöst när man står på scen. Det är inte helt okomplicerat” säger han. Till en början trodde han inte att han skulle föreläsa men så blev det i alla fall och han tycker det är väldigt kul.

12

När hon fick rollen i filmen gick hon estetisk linje på gymnasiet i Kiruna och då var det en estetlärare till henne som hade sett att dom sökte tvillingpar till en långfilm som skulle spelas in i Norrbotten och tipsade henne och hennes tvillingsyster. Ni måste absolut söka, sen fick de åka på audition. När de fick karaktärsbeskrivningarna då tyckte de det var klockrent vem som skulle spela vem, för när de var 13- 14 år, var de väldigt lika karaktärerna Tina och Cilla. Erica var Tina, tjejen som kanske festade lite och höll på väldigt mycet med killar och var väldigt ytlig, medan Hanna var Cilla, den som ville rädda världen och bry sig om verkliga saker. Det var väl-digt klart från början vem hon ville spela och vem Erica ville spela.

Filmen spelades in i Piteå, en stad väldigt långt norrut. Varken hon eller Erica har medverkat i andra filmer förut. Hon har varit med i amatörteateruppsättningar, men aldrig något sånt här stort tidigare. Just nu pluggar hon och hon älskar det, men mycket hänger på vad som sker med filmen. Hon vill utbilda sig vid sidan om, Men skådespeleriet kommer alltid finnas nära hennes liv. Hon vill absolut gå med i nån teatergrupp här i Uppsala. Men just film får vänta om inte det är verkligt lockande roller.

Hon var verkligen nervös när filmen spelades in. Filmen ba-seras på en bok om verkliga händelser och den här boken har betytt väldigt mycket för många människor. Den kom ut 1992 och då fick den Augustpris. ”Jag Saknar dig jag saknar dig” heter boken. Hon och Erica var väldigt nervösa inför hur den skulle tas emot av Kinna Gieth som är den överlevande riktiga tvillingen. Hon är 35 år idag. Själva inspelningen var hon inte så nervös över. Det var mest bara mottagandet som var jättenervöst, men det löste sig.

”Kinna älskar den och det känner jag är huvudsaken”.

Den som skrev manus till filmen var regissören Anders Grönros. Det var många som ville göra film på den, men Kinna sa att den enda som får göra film på boken är Anders Grönros. Han har tidigare gjort Glasblåsarnas barn och Agnes och Cecilia och han har gjort många dokumentärer om döden speciellt för ungdomar och hur de hanterar den. Kinna hade sett den här dokumentären precis innan hennes tvillingsyster dött och hon kände att den här regissören ska det va som ska får göra filmen om någon. Han hade många andra projekt på gång, men när han väl börja ta sig an det här projektet ville han skriva manus själv och få göra det rätt.

Spela in olycksscenen i filmen var väldigt fysiskt jobbigt för när Cilla ligger där i diket så ligger hon där på riktigt. De hade några scener man skulle komma lite närmare men sen valde Anders att ta bort det för de blir mer kraftfulla bara för att man anar att hon ligger där. Men hursomhelst fick hon ligga där i flera timmar. Det väldigt kallt på backen och det var väldigt an-strängande. Man fick ta ett varmt bad efteråt. Just nu när smäl-len kommer är två scener som är ihop. Egentligen så springer Cilla bara över och sen kommer bilen i en annan scen. Så har de klippt ihop det.

”Förutom att bearbeta sorgen var det självklart svårt spela 14 för vi var ju 19 år när vi spelade in den här filmen.

Hanna MidfjällEn Stark Tjej med Stort Hjärta

Omkring 1 500 tvillingpar hade skickat in en ansökan och 400 par fick komma på audition till ungdomsfilmen ”Jag saknar dig”.

Det blev Erica och Hanna Midfjäll, 19, från Kiruna, som fick huvudrol-lerna.Peter Pohls bok ”Jag saknar dig, jag saknar dig” blev stormpopulär när den kom 1992. Pohl vann Augustpriset i klassen barn- och ungdoms-böcker för sin roman om en tonårsflicka som drabbas av en tragedi när hennes tvillingsyster omkommer i en olycka.Nitton år senare är det nu dags för filmen, i regi av Anders Grönros.I rollerna som tvillingparet ser vi debutanterna Erica och Hanna Mid-fjäll.

Hanna Midfjäll ringde upp redaktionen. Hon hade precis flyttat från Kiruna till Uppsala och det var anledningen att det blev en intervju i Uppsala. Vi träffades sedan på Café Storken där det blev varm choklad med vispgrädde och chokladboll.

Namn: Hanna MidfjällFödd: 1990Yrke: Studerande, skådespelareBor: UppsalaFavoritskådespelare: Johnny Depp, Leonardo DiCaprio, Anthony Hopkins, Liam Neeson, Natalie PortmanFavoritfilm: BraveheartFavorit Musik: Gene Kellys ”Singing in the rain” är hennes absoluta favorit. Allt möjligt från 20-talet och framåt. Fram-för allt skotsk och irländsk folkmusik och Mumford & SonsFavorit Mat: Mammas mat är bäst. All norrländsk mat t.ex. surströmming, älg, ren, röding, harr och julbordet så klartDold Talang: Kan alla Disneylåtar utantill

KULTUR&NÖJE

13

Det är väldigt stor skillnad mellan 19 och 14 år och vi ville bara glömma tonåren.” Det var pinsamt, det var jobbigt, de ville inte återuppleva det igen. Hon fick gräva fram några dagböcker och läsa igenom hur hon tänkte, hur det var, som tonåring. ”Om sminkväskan är borta då är det liksom liv och död, då hatar man livet. Man hatar sina föräldrar, man hatar sin syster, man hatar allting, eller så älskar man allt med enorm kraft. Det är väldigt jobbigt att gestalta den här åldern.” De fick höra att de gjort det bra. Det var jättemånga som tror att de är 15 år idag så hon vet inte hur hon ska tolka det.

När de själva var 13-14-årsåldern hade de varit jättetajta. Så kommer de in i tonåren och så kommer de till en ny skola och en ny klass. De är fortfarande tillsammans, men när de går i sjuan Erica börjar bli sådär vuxen och spana på killar. Hanna ville bara vara hemma och klippa håret kort. De ville vara totalt olika varandra, för det var inte kul när killen inte ser skillnad. Erica provade sig fram i olika roller. Hon kunde vara allting. På en vecka kunde hon vara en tuffing, liksom en fjortis, emo om man kallar det så. Hanna blev jättearg på henne för att hon tyckte att hon var falsk och samtidigt blev hon arg för att Erica påpekade att hon måste prova sig fram. Det blev jättemycket bråk varje dag. Sen efteråt när de mognat till så blev de bästa vänner igen.

Hon har själv påverkats av filmen. ”Min relation till henne hade inte varit så bra om det inte hade varit för den här filmen. På så sätt har den påverkat mig samti-digt som historien verkligen är sann. Det är mycket men just att våga bearbeta sorgen framförallt.”

”Det svåraste under inspelningen var att behålla en känsla en hel dag. Man förstår verkligen vilken enorm processarbete det är med filminspelning. Det är jättemycket väntan och så är det så liten del framför kameran. När man har haft lunchpaus och ska tillbaka framför kameran igen så måste man fortfarande kunna ha den här känslan. Det kan vara svårt ibland. Man vill ju inte bara kasta bort den, så man måste behålla den nånstans i sig och plocka fram den så fort som kameran sätts på. Det var svårt, men så lär man sig knepen hur man ska göra.”

Hon brukar gå på konserter på riktigt. I somras var hon på en festival som heter Rock Am Ring i Tyskland, Tysklands största rockfestival. Det var fantastiskt, Coldplay, Kings Of Leon, mycket konserter blir det. Hon älskar teater och musikframträ-danden. Hon försöker gå på så mycket som möjligt.

Första gången de fick se filmen var i februari på Dragon Award i Göteborg och det var en publik på 800. Det var första gången hon såg den på bioduk. Första halvtimmen var hon i chocktill-stånd över att få se det färdiga arbetet. Efter att hon kommit över den där chocken började hon titta mer på historien. Hon såg att hon spelade en karaktär, Cilla.

Det var det som var så himla skönt, hon såg inte sig själv, Hanna, utan hon såg Cilla. ”Då kändes det som jag lyckats lite som skådespelare så det var jätteskönt. Det var mycket blan-dade känslor att se sig själv första gången.”

I skolan var hon väldigt duktig, Hon älskar att plugga och skriva och hon skejtade väldigt mycket. Hon var inte en rebell för hon är för snäll för sånt. Hon hade mycket åsikter och var väldigt mån om att förbättra världen. Sen så skrev hon jättemycket. Hon satt hemma och skrev romaner. Hon var väldigt lugn på så sätt.

Bandet AiluCrash, som är med i filmen, är från Kiruna. De har känt dom innan. I och med filminspel-ningen så började de känna dom mer. De har kontakt till och från. Anders har de kontakt med i och med att de ska åka på filmfestiva-ler väldigt mycket framöver. Hon brukar hälsa på hos hans familj ganska ofta, så det är Anders som hon har mest kontakt med.

Nu bor hon i Uppsala. Hon är otroligt förälskad i den här stan. Hon försöker så ofta som möjligt bara ta en bra bok och ge sig ut och promenera och sätta sig i en park eller på nått café. Gå och kolla domkyrkan eller alla Nationer. Helt njuta av den här stan på olika sätt. Va med sina klasskompisar eller själv plugga. Hon har inte fått med sin gitarr från Kiruna, men hon är inneboende hos en musiklärare som har massor av gitarrer. Det är perfekt för då kan hon sitta och spela. Så försöker hon se mycket teater också.

Hennes första ide var att bli barnpsykolog. Men hon är så himla fascinerad av filmens värld. Hon kan tänka sig att stå framför kameran igen som skådespelare eller bli manusförfattare. Hon vill utvecklas inom alla fronter inom alla ämnen. Det är det hon håller på att göra nu. Det hon tycker är roligt vill hon lära sig mer av. ”Men skådespelare det är nånting som är nära mitt hjärta. Det kommer alltid att finnas där.”

14

Text: Mattias Persson

Symbios

Det finns flera olika sorters symbios. Vad man kallar för-hållandet mellan två varelser, beror på hur de påverkar varandra.Man brukar räkna med sex typer av sådana här förhållanden mellan olika arter, men gränserna mellan dem är ganska flytande, och de flesta varelser är inblandade i flera av dem samtidigt. Många varelser kan också byta förhållanden under sin individuella utveckling (exempelvis är små nyfödda krokodiler byten för vissa fåglar, men om de blir vuxna, så kan de själva äta dessa fåglar).

Det tydligaste förhållandet är nog predation, det vill säga när den ena parten äter upp den andra. Om ätaren är ett däggdjur, kallas den för rovdjur. Om det är en fågel, kallas den för rovfågel, och är det en fisk, så kallas den för rovfisk.Den uppätna parten kallas för byte. Om den uppätna parten är en växt eller en svamp, brukar man inte tala om rovdjur och byte, utan om gräsätare som betar.

Det finns en viktig variation på temat med predation. Om den ätande parten är mycket mindre än bytet, brukar bytet oftast överleva. Detta förhållande kallas för parasitism. Ordet parasit betyder ordagrant ”vid maten”, och kan översättas med snyltgäst.(om man vill använda denna beskrivning strikt, så är alla däggdjur, även människor, parasiter under en del av sin uppväxt, när de ligger i mammas mage! Barnet tar ju sin näring från mamman, vilket precis är vad en parasit gör med sitt offer.)Parasitism är mycket vanligt i naturen. Också människor kan få parasiter (ett välkänt exempel är parasiterna i vattnet i Östersund under vintern 2010-2011, som kallas Cryptosporidium).När insekter blir angripna av parasiter, dör de oftast, men större djur för det mesta klarar sig.

Samspelet mellan olika livsformer i naturen är mycket invecklat.

Ofta talar man pm näringskedjor, men ett bättre ord är näringsväv, eftersom det oftast är många olika arter inblandade, och det inte är så enkelt att djur nummer ett äter djur nummer två, som i sin tur äter gräs. Detta samspel kallas med ett finare ord för symbios, som ordagrannt betyder ”tillsammans-liv”.

Om båda parter kan dra fördel av samvaron, kallas förhållandet mutualism.Ett bra och ganska välkänt exempel kommer från Afrikas savanner. Där finns bufflar, antiloper och andra gräsätare, som får sällskap av olika fåglar, som plockar insekter från gräsätarna. Fåglarna får mat, eftersom de äter insekterna, medan gräsätarna blir av med irritationen som insekterna orsakar.

Ett mindre känt förhållande, som är lätt att förstå, är kommensalism, samvaro som gynnar endast den ena parten, medan den andra inte påverkas. Det finns flera typer av kommensalism, som har egna namn:

Foresi, som är när en organism sätter sig på en annan för att bli transporterad, till exempel när en havstulpan sätter sig på en krabbas skal.

Den nog mest kända formen i denna grupp är inkvilism, även om de flesta nog inte har hört själva namnet inkvilism, när en organism bosätter sig på eller i en annan, orörlig organism.Fågelbon i träd är det mest kända exemplet på inkvilism.

Metabios (”sido-liv”) kallas det, när en organism använder en del av en annan organism, som denna har lämnat efter sig, till exempel eremitkräftor, som använder tomma snäckskal för att skydda sina bakdelar, som inte har något skal.En hel del husdjur är exempel på metabios, och det finns många andra exempel på människo-metabios, till exempel många skade-djur.

Ammensalism kallas det, när en part missgynnas, men den andra inte får någon fördel av förhållandet, till exempel, när ett stort djur trampar på ett mindre. Ett bättre exempel är när en liten planta skuggas av större växter, och därför får mindre solljus.

Om båda parterna missgynnas, kallas förhållandet konkurrens. Ordet konkurrens betyder ”med-flytande”. Det är den viktigaste anledningen till evolution, det vill säga, den ständiga utveckling som sker i naturen, där nya livsformer bildas.

Den sista av de förhållanden som har fått ett namn är neutralism, när två olika arter bara är tillsammans, utan att egentligen påverka varandra. Detta förhållande är svårt att bevisa, och man brukar därför oftast säga att det inträder om påverkan på de två parterna är försumbar (nästan inte märks).

DJUR & NATUR

MutualismFoto: Muhammad Mahdi Karim

15

Förväntningar och stress

Britta Hermansson skriver att mycket idag handlar om förväntan och krav, krav kan i sin tur vara ”… uteblivna förväntningar.”

Man känner att man inte räcker till som människa för att man inte klarar av något. Stress blir till när man kommer i en situation som man anser hotar tillvaron, eller som är utmanande. Då man är stressad påverkar det hur man beter sig, man kanske blir arg, med mera. Att känna detta kan bero på att man inte kontrollerar en situation.

Fred Miller skriver att det är viktigt att man ser efter vad det är som gör att man själv slappnar av, det man vet av egen erfarenhet. Att vara medveten om vad man gör nu är en tanke som rekommenderas. Stress kan vara att man inte vet hur man ska få ut den energi som samlas i kroppen och tankarna. Om man är stressad är det bra att slappna av, men vissa är mer oroliga av sig än andra. Ifall man blir stressad av måndagar kan det vara bra att slappna av då man vaknar så man klarar av dagen bättre och hälsan påverkas i en bra riktning.

Vad man kan göra för att bli mindre stressad

Att ta en promenad kan vara bra, efteråt kan man koncentrera sig på det man ska göra så att det blir mer som man har tänkt sig. Vardagsmotion är bra och behöver inte vara ansträngande, som att ta trappor istället för hissen, att cykla istället för att åka bil om det är ett lagom avstånd, till exempel. Man kan andas på ett visst sätt så man slappnar av. En sak som man kan göra är att skriva ner vad som gör en glad, ledsen, vad man är rädd för, och vem man älskar eller bryr sig om. Svaren på dessa frågor kan få en att veta vad man är i livet nu. Detta hjälper en att slappna av och hitta tillbaka till en mer lugn tillvaro.

Yvonne Haubrich skriver i sin bok att ”Soffan är den moderna människans naturliga plats i tillvaron.”

Det är bra att kunna slappna av i vardagssituationer, som då man är i en bilkö. Mindfulness, som är en meditationsform kan hjälpa, man ska vara koncentrerad på nuet. Det kan vara bra att koncentrera sig på det som är bra istället för det dåliga, då stressar man mindre. Personer kan skaffa sig ett ”lugn-mantra” som man upprepar för att minska stress. Om man lär sig att slappna av kan man komma på många kreativa tankar, vilket hjälper om man ska göra något.

Annat för att stressa av

Att ägna sig åt sina fritidsintressen är roligt, man gör något utan att det är jobbigt. Några exempel på fritidsintressen är bio, man kan gå på museer (dock bör man undvika att det är stora folkförsamlingar, då detta bidrar till stress), man kan öva sig på att bli bra på att måla tavlor, till exempel. Lättja kan öka kreativiteten, vem kan det om man stressar hela tiden? Ett fritidsnöje kan vara att dricka te, man blir avslappnad och lugn.

”Det finns någonting i teets natur, som för oss in i en värld av stilla kontemplation av livet.” (Yutang, 1995)

För att uttrycka det annorlunda: teet gör att man slappnar av och kan njuta av tillvaron, samtidigt som det ger ett tillfälle att fundera på sitt liv. Speciellt bra är det då det är höst med kyla och rusk utomhus, då sitter man och dricker sitt te, tar det lugnt och är glad att man inte behöver vara utomhus. Det lugn som man fylls med vid detta tillfälle är inte att underskatta. Kanske kan man ta en avkopplande stund med att dricka te efter en stressad dag på jobbet?

Böcker Grossi, Giorgio: • Hantera din stress – med kognitiv beteendeterapi (Finland, 2008)Haubrich, Yvonne: • Vardagsfilosofi – Världen från min soffa (Falun, 2004)Hermansson, Britta: • Yttre tryck och inre vila – En bok om att hitta balansen (Finland, 2002)Jansdotter, Nina: • Minska din oro, öka ditt lugn (Finland, 2008)Miller, Fred L. : • Tre djupa andetag – en hjälp till lugn och sinnesro (Estland, 2004)Yutang, Lin: • Konsten att njuta av livet (Falun, 1995)

Text:Magnus SjöquistFoto: Robbie Sproule

PSYKOLOGI

Långsamhetens fridfulla inverkan på humöret

Denna artikel handlar om stillhet och vikten av att

slappna av. Varför anses det fult i vår kultur att inte vara snabb?

16

Tack för ert stöd

Vill du vara med och stödja oss?Kontakta Snabel-@!

Nästa nummer kommer

15 februari 2012

Från oss alla till er allaEn riktigt

God Jul & ett Gott nytt år!

Foto: Anna Nylund