väste

rut

magasin

et

för

västr

a å

ngerm

anla

nd

2/2007nummer

www.vasterut.se

sid 2 innehåll västerut nummer 2/2007

3 Ledare4 Hänt i västra5 Annonser6 Natur & Kultur guide7 Annonser8 Reportage om Hans & Tina9 ................om Hans & Tina10 Nämforsens Framtid11 Nämforsens Framtid12 Arkeologireportage13 Annonser14 Shopping, produkter från området

15 Shopping16 Reportage om Ingvar Norlln17 Reportage om Ingvar Norlln18 Dtours, internationell artistbokare

19 Annonser20 Friskvård i Resele21 Riksscanning i Backe22 Gästtyckare Marina Gunnarsson23 Hänt i Västra24 Krönikör Jimmy Rinblad25 Annonser26 Hedenhösland I Näsåker27 Skogsbygdsliv28 Herrarna i Hagen29 Annonser30 Nya ägare av Hotell Hoting31 Annonser32 Ett naturvårdsprojekt i tiden 33 Annonser34 Annonser

västerut magasinet för västra ångermanland

Produktion: DeSign lena & lena Ansvarig utgivare: Lena Dalgren Annonser: DeSign lena & lenaFoto/text: Lena Dalgren Idé och form: Lena Strandqvist Gästskribenter: Åsa Tova Bergh, Christer Borg, Monika Blomström, Åke Wikström & Nina Dalgren Tryck: Sollefteå Tryckeri AB

Redaktionena förbehåller sig rätten att redigera i insänt material.

Magasinet distribueras till hushåll som ODR utskick, i västraområdet. Näsåker, Junsele, Ramsele, Edsele, Backe, Rossön och Hotings postnummerområden. Våra utlämningsställen på varje ort finns på www.vasterut.se

Prenumeration av 4 nummer/120 kronor kan beställas på följande vis:• insättning av 120:- på bg: 5773-8833• maila prenumeration@vasterut.se • fyll i formuläret på hemsidan www.vasterut.se. • skicka ett kort med namn och adress till Västerut Storgatan 54 880 40 Ramsele • ring design lena & lena tel: 0623-71071, 744 710

innehåll

www.vasterut.se • www.vasterut.se • www. vasterut.se

västerut nummer 2/2007 ledare: lena dalgren sid 3

Ibland får vi frågor om Västerut. ”Vem ger

ut den här?” ”Ingår den i något projekt?” ”Fi-

nansieras den av kommunen?” Förvåningen

brukar bli stor när vi förklarar att det är en

helt egen produktion.

Då och då har vi trott att det bara var vi

själva som uppskattade magasinet Västerut.

Det hände till och med att vi funderade på

om det var värt allt jobb att fortsätta med

tidningen. Eftersom Västerut är en helt egen

produktion, utan annan finansiering än

våra annonsörer och prenumeranter, har vi

ibland jobbat helt utan ersättning. Det ska

erkännas att vi ibland funderade ”för vem?”

Men så kom det några små muntra tillrop på

mail eller från människor man stötte på, och

så kändes det bra ett tag till. Att lägga ner

kändes svårare och svårare för varje num-

mer.

Och så plötsligt…mail och brev med tack och

hälsningar blir fler och fler. Tidningarna för-

svinner ur ställen så fort att de tar slut, fast-

än de flesta får den i postlådan. Det kommer

in massor av tips om artiklar och produkter.

När vi så skulle börja sälja annonser till det-

ta nummer så var alla med på noterna. Ingen

undrade vad det var för tidning, det visste

man redan, och de flesta tillfrågade sa ”ja

tack, det är klart vi ska annonsera”.

Nu jobbar vi vidare på att utveckla magasi-

net. Det pyr runt i västraområdet. Alla talar

om samarbete över länsgränsen, att vi har

massor gemensamt och stor nytta av varan-

dra. På båda sidor av gränsen känner vi oss

lite åsidosatta av våra respektive kommuner

och län, men tillsammans kan vi bli något

att räkna med. Vår vision är att Västerut

ska bli ett forum för dessa tankar och idéer,

att Västerut ska vara det naturliga forumet

för information som rör den här regionen.

Ibland känns länsgränsen tjockare och mer

ogenomtränglig än Berlinmuren (var). Vi vill

vara med och riva den!

Några praktiska frågorFrån och med förra numret delas magasin

Västerut ut som reklam till alla hushåll i

västraområdet. Har du tackat nej till reklam

får du alltså inte tidningen. Hur gör man då

då…

• Flirtar med brevbäraren

• Sätter en lapp på brevlådan. Nej tack till

ALL reklam UTOM magasinet Västerut

• Hämtar ett exemplar på närmaste

utlämningsställe

• Prenumererar

De två senare alternativen är de säkraste. In-

formation om utlämningsställen och prenu-

meration hittar du på vår hemsida www.vas-

terut.se eller på sidan här bredvid. I sommar

kommer Västerut att finnas på fler ställen

än de officiella utlämningsställena och vi

hoppas att den utökade upplagan ska räcka

till alla.

Vilka skriver i Västerut?För varje gång som vi färdigställt ett num-

mer brukar det kännas som att vi uttömt

alla uppslag till reportage. Men så när det

börjar närma sig ett nytt nummer och vi

tar kontakt med våra trogna skribenter och

redaktionsmedarbetare, Christer Borg och

Åsa Tova Berg, så ploppar nya uppslag fram.

Sen tittar vi igenom tips från läsare och den

lista vi själva fyller på när vi hör om något

som verkar spännande, och plötsligt så finns

det så mycket att välja på att vi måste prio-

ritera. När vi väl bestämt oss, sätter vi igång

att intervjua och skriva. Vi kontaktar tänk-

bara krönikörer och gästtyckare, tar hjälp av

några som vi vet tycker att det är roligt att

skriva, och som har idéer om vad de tror att

ni läsare vill läsa om. Till slut brukar det bli

en bra och spännande blandning som speg-

lar händelser och människor i vårt Västra.

Vem vet? I nästa nummer kanske det är du

som bidrar med en artikel.

Åhhh...så roligt!

Christer Borg Skribent och fotograf

Lena StrandqvistArt director, formgivare av

annonser, annonssäljare

Lena DalgrenAnsvarig utgivare, skribent,

fotograf & annonssäljare

Åsa Tova BergSkribent

red

akti

onen

red

akti

onen

sid 4 hänt i västra västerut nummer 2/2007

Ibland undrar man vad som hände sen. Nådde de sina mål? Blev det så bra som man trodde att det skulle bli? Fortsät-ter den positiva utvecklingen?Här följer ett axplock av de människor eller företeelser vi skrivit om, och lite om vad som hände sen.

Våra friskolorI vårt första nummer, december 2005, skrev vi om de två friskolor som finns i området. Skiran i Edsele och Skogs-näs friskola. Skiran var helt nystartad och förväntningarna stora. Elevantalet på Skiran var det första året tjugo styck-en i skolan och tolv på förskolan. Det är det antal som Skolverket kräver för att få driva friskola. Detta läsår har man tjugofyra elever i skolan, tolv förskolebarn och sjutton fritidsbarn. Till hösten genomför man en förändring och omvandlar Skiran till personalkooperativ.

För Skogsnäs friskola har det varit tuffare de sista året. Enligt skolverkets sätt att räkna hade man för lite elever och man hotade att dra in skolpengen för skolan. En massiv marknadsföringskampanj ledde till att flera familjer blev intresserade av att flytta till trakten. En familj har köpt hus och har sina båda pojkar i skolan. Fler familjer letar hus. Man har också startat dagis på Skogsnäs. I dagsläget finns sju barn inskrivna i verksamheten.

Sången om TaråbergFriluftsteatern som skildrade livet kring Taråberg både i dåtid och nutid blev en stor succé förra sommaren. Nå-got som smakade mer för manusförfattaren Lars Svedberg. Nu har han skrivit en ny historia. Handlingen denna gång tilldrar sig kring tiden då avfallet från kärnkraftverket i Tjernobyl regnade ner över vårt område. Den här gången blir föreställningen mindre. Fem skådespelare och musi-ker kommer att ingå i ensemblen. I februari nästa år börjar man repetera.

VincentSläppte ytterligare en singel som genast blev en radioplåga. Låten ”Dont’t hate om me” kan även höras i en av 3:s reklamfilmer på alla reklamfinansierade tv-kanaler. Nu väntar vi med spänning på albumet som ska komma till hösten.

Robin BryntessonMålet för vintern var att få en bra placering på U23 VM. Vilket kan sägas uppfylldes med råge. Det blev nämligen en seger för Brynte på den klassiska sprintsträckan och han kan för andra gången under karriären kalla sig för världs-mästare. Om något säger att det inte var för sista gången.och…Andreas Molinders Modo tog SM guld i hockey

Vad hände sen?

i Rossön skriver man kvinnohistoriaVarje tisdag samlas en grupp broderiintresserade damer

i församlingshemmet i Rossön. Här håller så sakteliga en

åtta meter lång bonad på att växa fram.

Det var Inger Rundqvist och Carin Johansson som genom

ett annat projekt blev inspirerade av Pilgrimstapeten

i Värmland och började fundera kring vad man skulle

kunna göra för att bevara broderikonsten för eftervärlden.

Det är inte mycket av det som broderas som finns kvar i

trakten där det en gång tillverkades.

Pilgrimstapeten är en 40 meter lång bonad som skildrar

pilgrimsleden från Hammerö till Trondheim. Idén till

Pilgrimstapeten är i sin tur hämtad från Bayeuxtapeten,

som är broderad av kvinnor i Normandie år 1066-1077.

Den är 70 meter lång och skildrar slaget vid Hastings.

Så det är ett stycke kvinnohistoria som växer fram i

Rossön.

På 16 bilder skildrar man framväxten från den tid då ingen

bodde på våra breddgrader till det moderna samhället i

Bodums socken. Här finns till exempel skildrat hällmål-

ningarna, flottningen, järnvägens intåg, fäbodliv, skogen,

kyrkan, vattenkraften och till sist industrialiseringen

genom Mählers.

Arbetet har pågått sedan hösten 2005. Första tiden gick för

Carins del åt till att göra de skisser som ligger till grund

för broderiet. Inger lade ner mycket tid och energi på att

hitta finansiering till projektet. Många ansökningar har

gjorts till alla tänkbara fonder, föreningar och institutio-

ner. Till slut hade man fått ihop de pengar som behövdes.

Det mesta av detta har gått till material. Det är åtskilliga

garndockor som går åt innan bonaden är färdigställd.

När så finansieringen och skissandet var klart, samlade

man ihop 12 stycken handarbetsintresserade kvinnor som

satte igång med att brodera. När arbetet är slutfört om

cirka ett år kommer man att montera de olika delarna på

ett handvävt tyg som vävs av vävstugan i Rossön. Därefter

ska bonaden pryda den stora samlingssalen i församlings-

hemmet.

västerut nummer 2/2007 annonser sid 5

www.campingen.ramsele.comAnnica Palmgren, Grannäset 101

880 40 Ramsele, tel. 0623-105 65e-post. turistgarden@ramsele.com

uppvärmd utomhusbassäng barnbassäng lekpark,

mini-golfbana, beachvolleyplan och promenadstigar

Vår vedeldade bastu kan hyras för större och

mindre sällskap, ett relaxrum fi nns i anslutning.

sid 6 text & foto: lena dalgren västerut nummer 2/2007 västerut nummer 2/2007 annonser sid 7

Att Ramsele-Edselebygden är en stor källa för blomsteräls-

kare vet många. Inte minst naturreservatet Gideåbergsmy-

rarna är kändt för sin mångfald av olika orkidéer. En som

vet allt om växtligheten i området är Catrine Holmlund i

Edsele. Hon har på grund av sitt intresse för natur och väx-

ter utbildat sig till natur- och kulturguide i Turistförening-

ens regi. Den utbildningen gjorde att hon vågade sig på att

visa och dela med sig av sitt stora intresse till andra. Efter

den utbildningen kompletterade hon med att gå Guideför-

eningen i Sollefteås guideutbildning. Vilket gör att hon nu

också kan hålla i stadsvandringarna i Sollefteå, men också

fått större kunskap om kultur- och sevärdheter i kommu-

nen. Men fortfarande är specialintresset Västras natur.

Catrine är uppvuxen i Sundsvall, men har sina rötter i Ed-

sele. Dit återvände hon som 16-åring och bor fortfarande

kvar. Nu med sambo och två barn, 7 och 9 år gamla. Till

Edsele kom hon med en kockutbildning i bagaget, men det

är framförallt inom barnomsorgen hon jobbat. Guidningen

sker än så länge på fritid och jobbar gör hon på Eislans för-

skola.

På senare år har hon läst in basåret i biologi, kemi och

fysik. Mycket på grund av sitt intresse men också med siktet

inställt på att söka det 3-årig biologiprogrammet på univer-

sitetet. Därefter hägrar ett jobb som naturvårdare.

Från mitten av maj till mitten av augusti blir det många

guidningar. De första turerna går till Nipsippans lokaler,

tätt följd av Nornans blomning på Gideåbergsmyrarna. Där-

efter följer bland annat Klådriset, Guckuskon, Nattviol, alla

Nycklar och till sist Skogsfrun. Däremellan blir det en och

annan stadsvandring och ibland någon bussguidning till

Höga Kusten.

Den som vill följa med på någon av Catrines guidningar

på Gideåbergsmyrarna kan passa på under ”De vilda blom-

mornas dag” den 17 juni eller på Edseledagen den 10 juli.

”De vilda blommornas dag” är ett arrangemang på flera

platser i kommunen, av Naturskyddsföreninge. Bland an-

nat kommer man att visa Blomsternipan i Näsåker.

Om inte dessa dagar passar är det bara att slå en signal och

boka en annan tid med Catrine.

catrine holmlund tel. 0623-202 25

Natur- och kulturguide

www.skiran.edsele.nu

västerut nummer 2/2007 annonser sid 7

0621-20015

- Centralt mitt i skogen -

sid 8 text & foto: lena dalgren västerut nummer 2/2007 västerut nummer 2/2007 reportage sid 9

Efter att ha letat efter en hästgård i ett års tid,

slumpade det sig så att Hans och Tina Nordin och

deras två barn Natalie 5 år och Nicole 3 år, hitta-

de sin gård i Ramsele. Fast de båda är uppvuxna i

Ramsele var det inte en självklarhet att det var här

man skulle hamna.

Hans och Tina har i tio års tid drivit hästverka-

samhet på Alnön utanför Sundsvall. Där arrende-

rade man marken och när ägaren ville ha tillbaka

sin mark började de se sig om efter ett nytt ställe,

och hamnade alltså i Ramsele.

Att det blev hästar för Hans var inte alls en själv-

klarhet. Han var inte alls intresserad av hästar för-

rän han av en slump togs med till en av Tinas vän-

ner som hade turridning med islandshästar. Hans

berättar att den här dagen hade man planerat att

åka på forsränning, men eftersom detta var den

varma sommaren -94, fanns inte mycket till fors

och man hamnade alltså på en turridningsgård istället. Ef-

ter fem timmar på hästryggen var Hans såld. Sex månader

senare införskaffades de två första islänningarna och tre

år senare köpte man femton hästar och startade Myrnäs

Islandshästar.

Idag har verksamheten vuxit och inriktningen ändrats

något. En stor del i av tiden ägnar man nu åt att erbjuda

hjälp för ägare med ”problemhästar”. Islänningar har ryk-

tet som säger att vem som helst kan rida dem. Och det

stämmer, men att vårda och rida till en islandshäst kräver

kunskap, något som inte all har. Därför händer det allt för

ofta att ägare och häst hamnar i konflikt. Hästen kan då få

komma till Hans och Tina på tillridning.

En stor del av det arbetet gör övriga hästar på gården.

I den flocken lär sig nykomlingen att underordna sig, vil-

ket ofta är problemet. Sedan fortsätter man att arbeta med

hästen på olika sätt. Om målet är att ägaren ska ha tillbaka

sin häst, deltar även denna i arbetet mot slutet av vistelsen.

Om inte förmedlas försäljning av hästen.

Under en period arbetade Hans på Island som tämjare

och inridare av vildhästar. Han säger själv att detta är grun-

den till hans kunnande och den bästa skola man kan tänka

sig. Här fick han lära sig att läsa av hästen som individ,

och anpassa sig efter det. Han fick även med sig värdefulla

kunskaper när det gäller inridning och ridning över huvud

taget. Det går snabbare att rida in en vild häst, än en tam

häst som redan hunnit lära sig olater. Islänningarna är en-

ligt Tina fräckare och hårdare en vanliga ”storhästar”. Det

gäller därför att de vet sin plats i flocken och att man som

ägare vet vad man gör, för att inte hästen ska ta över.

De egna hästarna ägnar man mycket tid och omsorg. Alla

hästar som deltar i någon verksamhet rids även av dem

själva. Detta för att alla hästar alltid ska vara i gott skick

och säkra på sina fem gångarter..

De goda kontakterna med hästfolk på Island har lett till

att Hans och Tina även jobbar som förmedlare av hästar

från Island till Sverige. Många hästar mellanlandar på går-

den innan de hamnar hos sina rätta ägare.

Tina har varit intresserad av hästar och ridit hela sitt liv.

När hon började jobba var det på travet i Östersund. Islän-

ningar var dock inget som var intressant. De kan väl bara

gå i skogen var tanken hon hade och det är hon nog inte

ensam om. En uppfattning som naturligtvis reviderats.

Efter att ha letat efter en hästgård i ett års tid,

slumpade det sig så att Hans och Tina Nordin och

Hans och Tina hittade

”sin gård” i Ramsele

sid 8 text & foto: lena dalgren västerut nummer 2/2007 västerut nummer 2/2007 reportage sid 9

Hans som begåvats med en stor dos tävlingsinstinkt, be-

stämde sig redan efter tre månader som hästägare att prö-

va på att tävla. Det första försöket slutade med diskning,

något som inte alls avskräckte. Tävlingarna blev fler och

fler och efter ett år hade även Tina bestämt sig för att bör-

ja tävla. Man var med och startade upp klubben Gustur i

Sundsvall, där inriktningen kanske inte var så seriös till en

början. Efterhand när resultaten blev bättre och bättre blev

de själva mer och mer seriösa. Numer tävlar de båda på elit-

nivå och lägger ner mycket tid och kraft på träning. Bland

annat ser man till att minst en gång i månaden träna för

tävlingsryttare av världsklass. Det är något som de kommer

att fortsätta med. De berättar att två familjer i vänskaps-

kretsen också köpt gårdar i området. En familj har flyttat

från Island till Krokom och en annan från Stockholm till

Rödön i Jämtland. Därför kan de tillsammans med dem ta

hit de bästa tränarna från Island.

På Alnön var verksamheten till stor del inriktad på ridsko-

leverksamhet. Något som man inte alls kommer att ägna

sig åt här. Istället blir det förutom in- och tillridning, kurs-

verksamhet, privatlektioner för tidigare elever på tävlings-

nivå, och turridning.

Det senaste ser man fram emot då

ridvägarna här i området är oändli-

ga. Paret har redan provat på dessa

då man för fem år sedan genomför-

de två stycken tredagarsturer från

Ramsele via Vallen och Lungsjön.

Intresset bland gamla kunder att

komma hit och rida är stort. Många

kommer att delta i ridlägren i Ram-

sele i sommar.

Med sig från Alnön har man tret-

ton hästar, fyra hundar, två katter

och ett 300m2 stort stall med fik.

Tina har själv ritat stallet som har

tolv stallplatser, fik, kök och toa-

letter. Detta kommer att vara cen-

trum för läger och kurser.

Redan innan man kommit riktigt

på plats och fått igång verksamheten har de båda siktet

inställt på vidareutveckling. Kontakter för samarbete med

till exempel Camp Change och Jakt- och turistgymnsiet i

Strömsund har tagits och man har börjat fundera på om

det går att erbjuda bete för unghästar i Ramseles nipor.

www.prins-sydra-skordugili.se

Hans och Tina hittade

”sin gård” i Ramsele

sid 10 text & foto: christer borg västerut nummer 2/2007 västerut nummer 2/2007 reportage sid 11

En ny förening i Näsåker, ojojoj, hur orkar vi?

Självklart orkar vi, och vi ska syssla med något

som kallas Gemenskapsföretag. Vad är det?

Jo, det är en företagsform som kombinerar de

ideella krafterna från en ideell förening, med

drivkraften hos privat företagande. Den ska

ligga nära den offentliga sektorns mål att ge

service och välfärd till medborgarna, men med

stänk av privat entreprenörskap. Detta är grun-

den för idén med Gemenskapsföretag. En or-

ganisationsform som kombinerar den sociala

idealismen, med offentliga mål och den privata

sektorns sunda affärstänkande. Gemenskaps-

företag drivs och ägs av t ex bybor med gemen-

samma mål.

Dessa sociala företag gör en social budget med sociala mål, och även ett socialt bokslut. En social budget går ut på att människor, som på något sätt berörs av företagets verksamhet, inte ska må dåligt av det, utan snarare bättre. Sådana mål går att mäta med enkla enkäter. Till detta lägger man det vanliga ekonomiska bokslutet, och kanske även miljöbokslut. Därigenom skapar man företag som drivs med vinst, men där vinsten inte delas ut till privata ägare, utan investeras i gemensamma mål för samhällsnyttan, alltså för allas bästa.

Hur organiserar man ett Gemenskapsföretag?Först måste man definiera syftet. Det kan vara t ex att starta eller vidmakthålla en vårdcentral på orten, eller en skola eller ett dagis. Eftersom en grundidé är att detta ska drivas demokratiskt och ägas av alla bybor gemen-samt, är det en bra modell som tillämpas på flera håll, framförallt i Norrland. Man bildar en ideell förening, där all bybor som har samma mål, är medlemmar. Fören-ingen startar sedan ett aktiebolag, skilt från den ideella föreningen, men helt under föreningens kontroll. Aktie-bolaget sluter sedan avtal med den offentliga sektorn, under vanliga offentliga upphandlingsprinciper (om det är fråga om offentligt uppdrag vill säga).De som arbetar i aktiebolaget är alltså avlönade, i fallen ovan med offentliga medel, men de som arbetar i fören-ingen gör det ideellt. Samarbete mellan orter i en region är av stor vikt om man ska lyckas på ett bra sätt. En absolut förutsättning är också att där finns en ideell passion! Exempel på lyckade företag av denna modell finns bland annat i Jörn, där man driver en vårdcentral, och i Storu-man som idag har en fungerande musikskola, och detta till halva driftskostnaden av den gamla kommunala mu-

sikskolan. I båda dessa fall var det nedläggningar som drog igång processen. Men det finns inget som hindrar att man driver flera olika verksamheter i samma aktiebo-lag, t ex skola, dagis och äldreomsorg. Dessutom kan företaget driva vanlig affärsverksamhet som byborna anser behövs på orten. Det kan vara allt från mataffär eller gruvdrift, till turistbyråer och café (om nu något av detta skulle saknas eller hotas av nedläggning, det är inte fråga om att konkurrera med vanliga affärsidkare på orten). Det viktiga är att byborna själva bestämmer vad som behövs, och att de också har makten över verk-samheten. Ett företag som drivs gemensamt på detta sätt, löper aldrig risken att utlokaliseras till annan ort på grund av bättre lönsamhet, eftersom huvudsyftet med verksamheten är att den ska finnas på orten.

Sociala bokslutEtt socialt bokslut baseras på att man har en social budget från start. Sedan tittar man på olika indikationer för hur folk mår. Bland annat finns det en metod som heter KASAM, som står för Känsla av Sammanhang. En stark känsla av att man lever ett meningsfullt liv, i ett begripligt sammanhang. Det sociala bokslutet är lika viktigt i ett Gemenskapsföretag som det ekonomiska. Detta ger en balans, som är förutsättningen för att före-taget skapar mervärde, i form av mer samhällsnytta för medborgarna/delägarna.

e-po

st: ch

rister

@borg

wond

ergea

r.se

Nämforsens Framtid

Gem

ensk

apsf

öret

ag

sid 10 text & foto: christer borg västerut nummer 2/2007 västerut nummer 2/2007 reportage sid 11

”Nämforsen Framtid”

Varför ideell förening?Man skulle kunna tänka sig att de som är intresserade startar ett aktiebolag direkt, där man enskilt köper ak-tier, och därigenom äger företaget tillsammans. Men då missar man själva grundidén. Nämligen att detta är ett demokratiskt projekt, där det är viktigt att rösträtten baseras på att jag är bymedlem, och inte på ägande av olika antal aktier. Dessutom finns många gånger en rädsla och misstänksamhet, mot aktiebolag och prat om vinster. Därför är det bättre att alla är medlemmar i den ideella föreningen, och att den i sin tur äger aktiebola-get, som drivs med sund affärsmässig ekonomi. Men ekonomisk förening då? Nja, i en ekonomisk förening arbetar man för medlemsnyttan, och inte för samhälls-nyttan, per definition. Gemenskapsföretaget är ett så kallat samhällsnyttoföretag. Man kombinerar alltså de-mokrati, genom att alla bybor är medlemmar på lika vill-kor, med den offentliga sektorns välfärdsmål, och den privata sektorns vinstmål. Vinsten återförs till byborna, via nya gemensamma samhällsprojekt, i egen regi. Ska alla då vara med och bestämma? Blir det inte bara rörigt då?Nej, erfarenheten visar att dessa projekt lyckas bra med demokratin utan att det blir ”rörigt”. Alla bybor är hela tiden inbjudna att delta i projektet, men man måste inte, utan deltar i mån av tid och lust. Man kan kalla det för ”lustokrati”. Och den ideella föreningen styr inte direkt aktiebolaget, utan drar snarare upp riktlinjer och har kontroll. Detta sker via vanliga styrelsemöten och

stormöten inom föreningen, där man helst bör försöka uppnå konsensus. Aktiebolagets styrelsemöten sköts separat, men på uppdrag av, och med rapporterings-skyldighet till, den ideella föreningen. Detta blir då till formen ett mycket mer direkt demokratiskt projekt, än till exempel den vanliga representativa demokrati, som vi har idag i stat, landsting och kommun.

Nystartad förening med Gemenskapsföretag som mål i NäsåkerNu har vi den 1 maj startat en ideell förening i Näsåker, där huvudsyftet är att driva just Gemenskapsföretag. Vi kommer att från start fokusera på besöksnäringen, eftersom den är en av få näringar som omöjligtvis kan utlokaliseras till andra landsändar, eller andra länder. Vill folk besöka Nämforsen, så måste de hit. Vi kan inte flytta forsen till något låglöneland. Sedan är det också så att inom besöksnäringen fördelas inkomsterna på fler händer, än inom till exempel tillverkningsindustri. På varje omsatt miljon i besöksnäringen skapas närmare tre anställda, till skillnad från tillverkningsindustri, där snittet ligger på en anställd per omsatt miljon. I företaget som ska startas och ägas av föreningen, ska från början en konferenspacketering ligga. Idén är att vi genom aktiv bearbetning/försäljning, ska få företag och organisationer att lägga sina konferenser i Näsåker. Gi-vetvis kommer vi, att i vårt smörgåsbord av aktiviteter, också att erbjuda sådana från våra grannorter Ramsele och Junsele. Att vi i Västra måste samarbeta är själv-klart för oss. Äventyrsberget i Junsele, Svar och Camp Change i Ramsele, är givna attraktioner i vårt utbud. Vi kommer alltså att arbeta med enskilda entreprenörer som vi gör upp avtal, med gällande priser och omfatt-ning, för just deras aktiviteter i paketet till kunden/kon-ferensgästen.

Nämforsens Framtid

västerut nummer 2/2007 annonser sid 13sid 12 text & foto: christer borg västerut nummer 2/2007

Eftersom besöksnäring är en verksamhet, som på olika sätt påverkar eller berör de flesta som bor på orten, är det viktigt för oss att få så många som möjligt som med-lemmar. Medlemskapet är kostnadsfritt och man deltar aktivt i mån av tid och engagemang. Vän av ordning frå-gar sig då kanske varför man ska ha medlemmar, om de inte förväntas arbeta aktivt? Jo, därför att som medlem får du information om vad vi håller på med, och rätt som det är kanske vi gör något som du som medlem vill få delta i, eller på annat sätt påverka. Sedan är det så, att i vår nya förening har vi lagt arbetsgruppen, som arbetar för att bevara Nämforsen från Vattenfalls klåfingrighet (de vill som ni säkert vet ta det fria sommarvattnet ifrån oss för att tjäna lite mer pengar…). Det är oerhört vik-

tigt att vi, när vi agerar i den frågan, kan visa att vi har mandat i form av många medlemmar. Så om inte an-nat, så är just det kanske den viktigaste anledningen att just du ska bli medlem. Stöd en god sak för allas vårt gemensamma bästa, alldeles gratis genom att bli medlem!Föreningen är öppen för alla människor, som stöder våra mål och stadgar. Så du som läser detta, men råkar bo någon annanstans än just Näsåker, är också varmt välkommen som medlem. Hör av er till mig om ni har frågor på 0622-300 95 eller 0706-84 74 31.Nämforsens betydelse för upplevelsen hos besökare belyses lite, i den lilla artikeln om Svensk Jakts resa till Nämforsen, i detta nummer.

Arkeologireportage från Näsåker i Svensk Jakt

Måndagen den 12:e maj var Magnus Rydholm från tid-

ningen Svensk Jakt, Jägareförbundets månadstidning med

anor sedan artonhundratalet, uppe i Näsåker med omnejd

för att göra ett reportage om älgar i forntid. Han träffade

Bernt Ove Viklund, arkeolog från Länsstyrelsen och Maria

Tjärnström från Skogsstyrelsen som guidade honom. Man

besökte tre hällmålningsplatser och två vinterbosättningar

i Ramsele och Fjällsjö. ”Grand finale” skedde på hällarna

vid Nämforsen som visade upp sig med dånande vatten.

Vid tillfället släppte Vattenfall på 450 kubikmeter per se-

kund, vilket kan jämföras med sommarvattnet som ligger

på 125 kubikmeter. Bernt Ove menar att det var mycket

bra ur pedagogisk synpunkt, det var nästan så att man kun-

de se båtarna från ristningarna fara över vattnet och älgarna

dricka vatten.

Artikeln ska handla om älgen och människan ur förhisto-

riskt perspektiv och kommer att finnas med i något num-

mer i Svensk Jakt framåt hösten, håll utkik efter det.Foto: Maria Tjärnström

västerut nummer 2/2007 annonser sid 13sid 12 text & foto: christer borg västerut nummer 2/2007

Med hjälp av e-legitimation blir inskrivningen på Arbetsförmedlingen mycket enklare och snabbare.

Möt framtiden på ArbetsförmedlingenSollefteåArbetsförmedlingen i Sollefteå är ett av 14 kontor i Sverige som ingår i pilotprojektet På väg mot framtidens arbets förmedling. Det innebär att vi nu kan erbjuda dig en ännu bättre service. Bland annat kan du som är arbetssökande skriva in dig på Arbetsförmedling-en och boka ditt första möte med en arbetsförmed-lare direkt via Internet. Det enda som krävs för den här servicen är en e-legitimation. Dessutom händer det mer än någonsin på din lokala arbets förmedling. Gå in på www.arbetsformedlingen.se/solleftea och läs om allt som är på gång.

Har du frågor – besök oss gärna eller ring Arbetsförmedlingen Kundtjänst, telefon 0771-416 416.

sid 14 shopping västerut nummer 2/2007

Laxviks måleri & dekor Thomas Laxvik Tel. 0623-204 00, 070-320 21 99www.edsele.nu/Laxvik

Dekorationsmålning Trump d’oie och ådringsmålning

Barnryggsäck 150:- Ringmor Norberg Meåfors, Textilier & Hantverk, även i nya och gamla tekniker 0730-84 15 00

Getost och getmese från Meåfors Getgård. Även smulost av fetatyp.Tove och Urban 0623-320 19

Getost och getmese från 40:-

Lokalproducerade

från västra området

Produkter

Mitt Våll’n av Hans O Alfredsson 100:-Boken kan skaffas genom • Vallens byalag, Vallen 123, 880 37 Junsele • tel 0621-220 22, • e-post: orian.gradin@telia.com. Den nya boken kostar 100 kr plus porto.

Mitt Våll’n av Hans O Alfredsson

sid 14 shopping västerut nummer 2/2007 västerut nummer 2/2007 shopping sid 15

Trädgårdskonst från 200:-Smed Elna Melin Skogsnäs • Trädgårdskonst mellan 200kr – 900kr • 070-3764859

Speldosa Tovat Hantverk • Sara Kries Näsåker, 0622-101 16.Även mössor & fi ltar i ull.

Tenntrådssmycke från 210:-

Skål med lock av papier-marche 1500:-

Träspiken 3,25 kr/stWPC behandlad Spik 6 mm för utomhusbruk Obehandlad Nubb 1 kr/stObehandlad Spik 6 mm 2,50 kr/stErland Lundgren 0624-106 33 • e-post: eldtra@telia.com

Halsband 250 kr • Armband 210 krAnneli Sörlin • 0671-103 66 • 070-239 02 40

Ylva Warik• Skogsnäs • 0623-32051 • 070-683 71 95

Kort, teknik akvarell. Titel : nypon .

Även andra tekniker finns som akryl och olja samt tovat.Fjälltoltans ateljé. Öppen ateljé 17 - 22 juli, kl. 11 – 17 övrig tid : ring så går det alltid att fixa en tid. • tele 0624 - 31040 eller 073 - 8003159 • Välkomna

teknik akvarell. Titel : nypon .

sid 16 text: åsa tova berg foto: per sidén västerut nummer 2/2007

Ingvar Norlin, bosatt i Sollefteå men barnfödd i Ådals-Lidens Krånge, har nyss kommit ut med sin andra bok. Bara fem år efter att förstlingsverket ”Kajsas Ecke å de andra” lämnade tryckpressarna har vi nu chansen att läsa ännu en historiesamling i samma anda, ”Stick-Per-Mag-nus å andra berättelser från den tid som varit.”Berättarådran har han dock odlat under längre tid, och uppmuntrad av sin synnerligen historieintresserade släk-ting Paul Lundin i Näsåker började han för ett antal år sedan nedteckna sanna berättelser från förr. Sedermera publicerades dessa i tidningen Kvällsstunden, till glädje för många läsare runtom i landet. Men det finns ytterli-gare berättelser som skall komma ut i bokform senare.

Redan som barn njöt Ingvar stort av att höra de äldres minnen och hade åtskilliga högtidsstunder då han träffade gamla farbröder och tanter som välvilligt delade med sig ur minnenas garderob. Även hans far berättade mycket från den tid som skett och under 40 års eget arbete i sko-gen har Ingvar naturligtvis också snappat upp en hel del som är väl värt att bevara för framtiden.-Fast nu har jag ju själv hunnit bli en gammal gubbe, me-nar Ingvar, som hunnit fylla 70 år och säkerligen skulle kunna tillbringa tusentals timmar vid sitt moderna bläck-horn – datorn. Hågkomsterna är många, och när jag första gången kontaktade honom var det för att jag stilla min nyfikenhet på hur verksamheten en gång fungerade vid Åsmons Gamla Skola. Detta hus, som byggdes 1924, har en brokig historia och hunnit fungera som gemensam-hetslokal och bio likväl som flyktingförläggning. Under en period var det även damfrisering och idag inhyser det kursgården HUNDraelvan. Mest av allt är det just barn-doms- och skolminnen som dyker upp då jag frågar äldre efter deras berättelser – och genom Ingvar har jag fått livfulla beskrivningar av vilka busstreck som pågick kring skolhuset under 30- och 40-talet. Än så länge har han inte hunnit publicera sina barndomshyss i bokform, men en förhoppning är naturligtvis att fler minnessamlingar ska få se dagens ljus.

Nu är det alltså ”Stick-Per-Magnus” som är högaktuell. På eget bevåg har Ingvar både skrivit boken såväl som ordnat med tryck och försäljning. 150 exemplar har sett dagens ljus och kommer förhoppningsvis att läsas av minst lika många intresserade. Här presenteras ett antal berättelser,

mestadels från Ådals-Liden, men även andra orter där Ing-var hunnit verka har satt sina avtryck inom pärmarna.-Jag vill öppna dörren till det förflutna, helt enkelt ge en glimt av livet som det kunde te sig för inte alltför länge sedan, säger Ingvar. –Egentligen är det ju fascinerande hur de klarade sig – men på många sätt tror jag ändå att de levde ett bättre liv förr. Det var inte så komplicerat att gå över till en granne och prata lite om väder och vind, samt få sig en kopp kaffe med en sockerbit. Det räckte för den sociala kontakten. Och om några blev ovänner så ordnades den saken upp på någon logdans utan att polisen kontaktades.

Hur samhället hunnit utvecklas under Ingvars egen livstid är något som förundrar. Dagens livsvillkor är på många sätt hårdare, även om vi lever med en högre materiell sta-tus. Å andra sidan menar Ingvar att det oftast fanns en naturlig plats för alla – var och en behövdes helt enkelt på sitt sätt. Titelnovellen berättar om en avvikande man som bodde i byn Rå, Stick-Per-Magnus. Idag skulle han sannolikt ha haft sitt dagliga arbete vid dagcenter i Junsele, som ju är den närmaste arbetsplatsen för medmänniskor med Per-Magnus handikapp. Men på Per-Magnus tid fanns ingen sådan verksamhet. Istället skapade han sin egen sysselsätt-ning genom att under dagliga promenader samla stickor till traktens köksspisar. På sin spark levererade han stick-orna till stugorna och fick sig en kaffekopp och en stunds umgänge till tack. Om Per-Magnus berättas också att han var en hejare på att spela munspel, vilket givetvis gladde många lyssnare runtom i byarna. Dessutom deltog han gärna vid minnesstundens fika efter begravningar, oavsett han varit bekant med den avlidne eller inte. Under en period ”jobbade” Per-Magnus sida vid sida med flottarlaget nere vid Nämforsen och stod punktligt på sin post strax före sju om morgnarna. En klar personlighet som hörde till och kunde bo kvar i hembygden under hela sin livstid – och tack vare Ingvars skrivargärning är nu hans levnadssaga nedtecknad åt eftervärlden.Historia handlar ju inte bara om kungar och krig. Det är of-tast de vanliga (eller ovanliga!) människornas öden som är intressanta att läsa om, och åtskilliga sådana presenteras i Ingvars böcker.

Om konsten att berätta

en historia – och att förvalta historiens arv…

sid 16 text: åsa tova berg foto: per sidén västerut nummer 2/2007 västerut nummer 2/2007 reportage sid 17

En förhoppning är naturligtvis att Ingvar ska fortsätta sin skrivargärning, och exklusivt för Magasin Västeruts läse-krets presenteras här en liten berättelse som han sände till undertecknad efter att jag frågat honom efter hans min-nen från skoltiden. Den här texten säger mycket om hur tiderna förändrats; idag är det exempelvis knappast några barn som tar sig till skolan på skidor. Samtidigt är det nog minst lika mycket som är sig likt; hyss och att tänja på gränserna har roat barn i alla tider – och de allra flesta blir ändå så småningom sansade vuxna som kan se tillbaka på sina ”ungdomssynder” med ett förlåtande leende.Under skoltiden har man sällan någon tanke på att varda-gens händelser skulle vara något att spara till eftervärlden, men om man ser i backspegeln kan man lugnt konstatera att varje liv är värt att skildra. Författaren Ingvar Norlin har haft stor användning av det ABC han en gång lärde sig av fröken Inga Lindström i Ås-mons gamla skola på 1940-talet, även om jag misstänker att ämnet för texten inte var den verksamhet hon i första hand uppmuntrade hos sina elever… ”Brotten” må hur-somhelst vara preskriberade såhär långt efteråt!

”Visst gjorde vi små rackartyg där på skolan som jag bör-jar komma ihåg. Det är ju så här i livet att vissa saker försöker man dölja, men det finns lagrat i “dataregistret” och kommer fram när man börjar tänka. Här kommer lite rackartyg.På vintern åkte många av oss skidor till skolan, då var det inte ovanligt att vi pojkar strök vatten under någons skidor, och resultatet av detta kom ju fram när det var hemfärd.

Mellan Tängnanders och skolan fanns ett högt staket, cirka en meter från skolans vägg. Nu skulle vi pojkar, så klart, tävla om vem som kunde åka snabbast runt skolan.

Jag hade ingen egen cykel men fick låna Kjell Lidgrens. Jag satte en våldsam fart och inte kunde jag hålla balansen i det smala utrymmet mellan väggoch staket, utan brakade rakt in i staketet. Kjell blev inte glad och själv skrapade jag mig rejält på ben och armar. Ibland var det någon elev som var på väg till “ huset “, och då blev det krock.

Och så hade vi gårdskarlen som jämt, tyckte jag, stod och högg ved. Vi skulle nu testa vem som kunde kasta snöboll som träffade på rätt ställe. Inte var det snällt mot den snälle mannen, men han brydde sig inte om det hela så vi slutade.Något som också var roligt var att knyta ihop kläder i väntrummet med hårda knutar för att sedan se slutresul-tatet. Men det var ingen speciell elev som drabbades, utan det kunde vara vem som helst av oss. Och så var det också roligt att lägga ett häftstift på någons skolbänk. Då blev det utfrågning av läraren, men ingen visste något så klart. Ja, egentligen var det ju ganska oskyldigt det hela, men för vi som var fostrade på ett helt annat sätt än dagens barn , var det ju något helt annorlunda. Och det fanns ju den berömda skamplatsen som vi var rädda för att hamna på, och inte minst att lärarinnan skulle tala om för våra föräldrar att vi inte varit snälla.”

”Allt har blivit så hårt nuförtiden. Men var det egentligen Guds mening att vi skulle tränga ihop oss i stora betongklossar och bo i dessa för mig så hatade storstäder?”

(Ingvar Norlin)

Om konsten att berätta

en historia – och att förvalta historiens arv…

abc...lärde han av fröken Lindström

Ingvar NorlinTel. 0620-132 38

västerut nummer 2/2007 annonser sid 19sid 18 text & foto: nina dalgren västerut nummer 2/2007

Dtours internationell artistbokaragentur i Näsåkerwww.dtours.se

Ken Day har världen som sitt arbetsfält. Som artistbokare

inom folk – och världsmusiken är han ganska ensam om det

han gör, och har många uppdrag världen om. Ken jobbar

mest över internet och telefon, och kan därför arbeta från

nästan vart som helst. Just nu

har han sitt säte i Näsåker, på

Urkults kontor.

Ken Day kom till Sverige från

USA för 35 år sedan och landade

då i Skåne. Ken är född i New

Jersey och började redan 1977

inom artistbokarbranschen på

en musikskola i USA. Där träf-

fade han musiker från hela värl-

den och började att skapa sitt

stora kontaktnät. Ken har även

jobbat som turnéledare ett fler-

tal gånger.

1986 träffade Ken sin fru som

då studerade i Lund. När hon var

färdigutbildad fick hon jobb i

Norrland, och eftersom Ken kan

jobba hemifrån flyttade dom

upp.

Den egna firman, Dtours, är

en internationell artistbokara-

gentur som representerar artis-

ter över hela världen, till exem-

pel Hoven Droven, Taj Mahal

och Cesaria Evora. När artister

bokas in till Urkult, försöker

man även att ordna en turné för just den gruppen så att

det ska löna sig att åka till Sverige. Anledningen till att Ken

har inriktad sig på folk – och världsmusik säger han, är att

musiken känns riktig och har ett brett spektrum med myck-

et fantastisk musik. Det Ken känner är det bästa med hans

jobb, är att han får dela med sig av denna musikskatt både i

Sverige och i världen. Dtours anordnar ca 100-150 konserter/

år med artister från b.la Östeuropa, Portugal och Afrika. Ken

försöker boka skandinaviska band ute i världen, samtidigt

som han försöker få artister från andra länder att komma

till skandinavien.

Varje år deltar Ken i en konferans för artistbokare och

andra människor inom samma branch som heter Vomex.

Detta är en viktig mötesplats för att träffa nya eller byta

kontakter.

internationell artistbokaragen-

tur Ken berättar att människor i

hans branch har lite svårt att för-

stå i vilken liten by han bor i. De

kan ringa till honom och be ho-

nom komma och titta på någon

ny grupp. I London. Dagen efter.

Detta kan ju bli ett problem när

man bor 60 mil från Stockholm.

Annars tycker Ken att Näsåker pas-

sar perfekt, och som sagt kan han

jobba med det mesta av sitt arbete

över internet och telefon.

I början av 90-talet var Ken

med och startade upp Urkult, en

folk- och världsmusik festival, som

under detta sitt trettonde år är

känt över hela världen. Ken tycker

att det känns viktigt att hålla ner

festivalen på en lämplig nivå och

inte låta pengarna styra. Urkult

ska vara en festival som både be-

sökarna och de som jobbar ska

känna sig nöjda med och trivas på.

Kvalité ska vara ledstjärnan, säger

Ken. För att få en så lyckad festival

som möjligt, är det viktigt att tänka på att få en bra mix av

olika musikstilar. Även att få en balans mellan ekonomi och

tillgång. För de allra flesta människor är folk – och världs-

musiken okänd, och Ken tycker att det känns bra när män-

niskor åker hem från Urkult med nya musikfavoriter. När

Urkult startades upp bodde Ken och hans familj i Undrom,

men efter att ha pendlat till Näsåker varje år för festivalens

skull, beslutade dom sig för att det var lika bra att flytta till

Näsåker. Ken tycker att det är väldigt trevligt i Näsåker, med

trevliga människor och en vacker natur.

Ken Day

västerut nummer 2/2007 annonser sid 19sid 18 text & foto: nina dalgren västerut nummer 2/2007

Dtours internationell artistbokaragentur i Näsåker

www.handelsbanken.se

Öppettider: Må-fr 10:00-15:00 Kvälls öppet: To 16:00-18:00SCA SKOGETT SCA FOREST PRODUCTS FÖRETAG

Dan LarssonSågvägen 2880 37 JUNSELETel 0621-714 90Mobil 070-215 13 33dan.larsson@sca.com

Jan JonssonCarlsborg881 50 SOLLEFTEÅTel 0620-257 39Mobil 070-340 70 73jan.jonsson@sca.com

Mats ArvidssonCentralgatan 8840 70 HAMMARSTRANDTel 0696-538 63Mobil 070-372 41 62mats.arvidsson@sca.com

SCA tar täten!Vi har höjt vår timmerprislista med 100 kr/m3 fub.Kontakta din virkesköpare för en lönsam affär.

sid 20 text & foto: christer borg västerut nummer 2/2007

Friskvård i ReseleI Resele, närmare bestämt i Yttersel, bor Katharina Carlerby

sedan tjugo år. Hon är en lugn och eftertänksam människa

som fokuserar mycket på att vi människor ska må bra. Ut-

bildad till undersköterska och med många år i vår ”vanli-

ga” sjukvård, har hon också kompletterat sin kunskap med

studier och utbildning i ansiktszonterapi, och en del andra

alternativa friskvårdsmetoder. Jag frågar Katharina vad

hon anser är det viktigaste för att man ska må bra, och sva-

ret är att man måste komma ihåg att slappna av, eftersom

stressen har ökat de senaste åren. Dricka mycket vatten för

vätskebalansens skull, och kanske minska kaffedrickandet

lite. Givetvis bör man vistas och röra sig i naturen så ofta

som möjligt.

Katharinas intresse för alternativa friskvårdsmetoder star-

tade för tjugo år sedan, och för ett år sedan var det dags att

ta steget och starta företag. Hon har sin mottagning i Sol-

lefteå, på Storgatan 100, mitt emot Lillängets skola. Förut-

om att ge behandlingar ger hon också kurser i örtkunskap,

vilka sker i hemmet i Resele. Under kurserna får man lära

sig hur man tar tillvara örter och växter i sin närmiljö, och

hur man tillagar dem för måltider. Men även hur man kan

använda dem i egentillverkade ansiktsvatten, och annan

örtbaserad och välgörande kosmetika. Katharina menar att

till och med Stockholmskrogar numer har fattat detta med

örter, och att det finns de som plockar till exempel ängssy-

ra i Kungsträdgården för att använda på sina restauranger.

Utbildningen till ansiktszonterapeut började Katharina för

två år sedan; kursen är 1-årig, men Katharina höll på lite

vid sidan om innan hon startade företaget.

I ansiktszonterapi arbetar man med meridianerna, vilket

är en del i vanlig klassisk österländsk filosofi. De som grun-

dat metoden, och som också forskar och utvecklar metoden

vidare, är danskan Lone Sörensen Lopez och hennes man

neurologen Marcelo Lopez. De har bland annat studerat in-

dianernas metoder, och effekterna av terapin på hjärnans

funktion är klart synliga på till exempel en magnetkame-

rabild. Man masserar lätt i ansiktet där de första kraniala

nervbanorna går, och man kan bearbeta både fysiska och

psykiska tillstånd vilket särskiljer den från vissa andra

metoder. Katharina menar att det är lite av att ”tänka sig

frisk”, men man hjälper till genom att trycka på särskil-

da punkter. Svensk lagstiftning gör att man inte får säga

att denna, och även andra alternativmetoder botar, men

Katharina har varit med om fall där människor med dys-

lexiproblem bara efter några få behandlingar lyckats göra

sina glosor. Var och en får själv avgöra om man vill tro att

behandlingen haft något att göra med förbättringen, men

att den skedde samtidigt som behandlingen gavs kan ingen

säga emot.

Katharina menar också att ansiktszonterapi kan vara bra

mot magoro och sömnproblem.

Planerna för framtiden är att kunna växa och att få in mer

av friskvård i konceptet. Örter och kurser i kunskap om ör-

ter ligger också varmt om hjärtat, liksom att kunna stötta

speciellt kvinnor.

Innan vi avslutar samtalet säger Katharina att hon gläd-

jande nog ser en trend i att fler och fler unga killar faktiskt

kommer för behandlingar. Hon tror att det beror på att kil-

lar idag får ta hand om sig. Förut var det inte tufft nog.

katarina carlerby tel: 0730-81 93 26

västerut nummer 2/2007 text & foto: lena dalgren sid 21

Riksscanning

i BackePå gamla Fjällsågården i Backe ligger Riksscanning. Ovan-

för dörren står det Gästis, vilket ger en fingervisning om att

det inte är lokala kunder man vänder sig till i första hand.

De som anlitar Riksscanning befinner sig i andra delar av

landet.

Per Berglund kom först i kontakt med företaget Riksscan-

ning som anställd. 1995 etablerade sig företaget i Ramsele,

anställde Per och utbildade ett antal människor som skulle

jobba i företaget. Anledningen till att man etablerade sig i

Ramsele var att man ville få till stånd ett samarbete med

SVAR, och scanna deras material för den digitala markna-

den. Nu kom aldrig samarbetet igång och efterhand gjorde

man sig av med personalen. Per jobbade vidare och fick

bland annat utbildning i USA på en microfilmsscanner som

när den kom till Sverige och Riksscanning var unik i sitt

slag. När sedan Riksscanning gick i konkurs köpte Per ma-

skinerna och företaget och startade egen verksamhet.

På grund av sin kompetens inom ett unikt område fick

han flera erbjudanden om att etablera sig på andra orter.

Bland annat var man intresserad av att värva honom till

Trångsviken i Jämtland. Men Per och familjen stannade i

Ramsele fram till 2004, då man flyttade till Backe. Mycket

på grund av att ena dottern valt att gå i skola där.

I Backe har man sedan etablerat sig ordentligt och förut-

om fru Margaretha, som också jobbar i företaget,

har man sex anställda. Tillgången på jobb är konstant,

mycket tack vara ett bra samarbete med Arkiva i Västerås.

Riksscanning sköter all microfilmsscanning åt företaget.

Det mesta jobbet nu är scanning av bygglovshandlingar åt

flera kommuner i Sverige. Microfilm är bra för att det är

arkivbeständigt, men som arbetsmaterial är det besvärligt.

Därför filmar man av microfilmen och digitaliserar den för

att få ett bättre och lättare arbetsmaterial. Att Arkiva anli-

tar ett företag i Backe för delar av sin produktion tyder på

att här finns en särskilt god kompetens.

Per och Margaretha planerar hela tiden för en utveckling

av företaget. Närmast i tanken ligger att ta över fler delar av

Arkivas produktion. Men även att vända sig till det privata

näringslivet och erbjuda sin tjänster. Per är även ensam

återförsäljare i Sverige för två produkter. En storformatss-

canner och ett Hybrid CAD-program. Att marknadsföra det-

ta mer står också på dagordningen.

Att ständigt utveckla företaget och sina produkter samt nå

ut till fler kunder, är en förutsättning för att kunna driva

ett stabilt företag med flera anställd i vårt område. Detta

är Per och Margaretha väl medvetna om och försöker hela

tiden att tänka framåt. En utbildning för att bli FR 2000

certifierad är till exempel ytterligare ett sätt att bli mer kon-

kurrenskraftig.

���������������

www.riksscanning.sePer Berglund

sid 22 gästtyckare västerut nummer 2/2007

Har du någonsin känt att det finns nåt i ditt liv som du ångrar att du inte gjorde?Att du inte sökte in till konstfack som du tänkte, inte tog det där jobbet som du blev erbjuden eller inte nappade på en möjlighet som du fick?Jag skulle tro att de flesta av oss har sådana tankar som ibland gör sig påminda.

För min del var det drömmen om att läsa biologi, som låg där någonstans i bakhuvudet och gnagde.Jag tog därför ledigt från jobbet en termin, och läste några fristående kurser vid Mittuniversitet. Det räckte med att läsa 35 poäng för att jag skulle känna mig nöjd och inse att jag nog egentligen inte alls ville bli biolog. Studierna gav mig många fina upplevelser. Ny kunskap som jag kunde använda i min lärargärning, och härliga möten med intres-santa människor. Men framförallt så innebar det att jag inte längre behövde spilla energi på att gå omkring och tro “bara jag hade utbildat mig till biolog så hade mitt liv varit så mycket bättre”.

Jag tror nämligen att man ska ta ångerkänslorna på allvar, och försöka göra något bra av dem. Det vi ångrar mest, brukar vara något vi fortfarande kan göra något åt. Man behöver kanske inte gå Konstfack eller plocka apelsiner på Kibbutz. Det kan många gånger räcka med en kvällskurs i akvarellmålningen, eller en semesterresa till Israel. En annan upptäckt jag gjorde den där hösten var om möj-ligt ännu viktigare. För att slippa ta studielån så anmälde jag mig som vikarie i hemtjänsten. Jag hoppade in och job-bade en del kvällar och helger. Den erfarenheten anser jag vara obetalbar. Jag upptäckte nämligen ganska snart något som verkligen fick mig att tänka till. Inom hemtjänsten åker man till vårdtagarnas hem för att bistå dem där. Ganska snart blev jag varse de stora skillna-der som fanns i de olika hemmiljöerna. Redan när jag när-made mig vissa av husen, började en liten olycklig känsla

spira kroppen. Framme vid bron blev mina steg tvekande, och väl inne försökte jag raskt göra mitt arbete och snabbt komma ut igen. När jag kom ut drog jag så en suck av lätt-nad, innan jag åkte vidare till nästa ställe.Hos andra var det helt annorlunda. Med förväntan när-made jag mig dessa hem, och med lätthet gjorde jag, under glatt samtal, mitt arbete. På grund av den trevliga atmos-fären dröjde jag mig gärna kvar, och gjorde nåt lite extra. Upplyft och glad åkte jag sedan därifrån. Varför var det sån skillnad på känslan i de olika hemmen, och mellan de olika vårdtagarna? Det berodde inte på hur sjuka de var eller hur livet drab-bat dem. Det kunde jag snart konstatera. Den person som livet farit hårdast fram med, kunde mycket väl vara den mest förnöjda. Den som objektivt sett haft det rätt bra, kunde sitta förgrämd och ilsken för att hustrun haft mage att dö, barnen aldrig hälsade på, eller bara över livets orätt-visa i allmänhet.Och kanske var det också så att några satt där och ångrade att de aldrig...

För mig blev den höstens upplevelser, hos våra gamla ute i byarna, en riktig tankeställare. Hur vill jag själv ha min ålderdom? Vill jag sitta i mitt hem, förgrämd och bitter över livet, eller vill jag vara en person som, kanske trots krämpor, fortfarande lever?Jag tror det är ett val som vi alla kan göra. Vi kan välja hur vi tolkar de händelser som sker. och hur vi ska reagera på dem. Det är ett val vi kan göra, och vi måste göra det valet varje dag, hela livet igenom. Jag säger inte att det är lätt, men det är definitivt något att sträva efter.Den viktigaste läxan jag lärde under min termins studier, mitt i livet, blev alltså inte fotosyntesen och kärlväxters näringstransport. . Nej, utan tvekan blev den viktigaste lärdomen den, att vår livskvalitet bestäms inte så mycket av hur vi har det, utan hur vi tar det!

g inte hur

vi har detutan hur vi tar det

e-post: marina.gunnarsson@ramsele.com

g ä s t t y c k a r e

M a r i n a G u n n a r s s o nLärare & politiker

sid 22 gästtyckare västerut nummer 2/2007 västerut nummer 2/2007 hänt i västra sid 23

Meåfors GetgårdEtt alldeles nystartat getmejeri finns i byn Meåfors, utan-

för Ramsele. Det är Tove Graeffe som sadlat om från kemi-

lärare till mejerist. Steget är faktiskt inte så långt som det

låter. Det är många värden som skall mätas och kontrole-

ras på vägen till den perfekta osten. När jag är på besök

ligger ph-mätaren framme som ett bevis på detta.

40 getter och lika många killingar finns på gården.

Killingarna får fortfarande dia till en del, varför Tove får

mjukstarta lite med osttillverkningen. Cirka 40 liter mjölk

om dagen tas om hand, och blir till olika sorters ostar eller

mese. Vid full produktion kommer den mängden att vara

cirka 120 liter.

Mejeriet som står på gården köpte Tove från Blekinge, och

det fraktades i mitten av december hela vägen på trailer.

Därefter har många timmar lagts ner, båda av hantverkare

och Tove med sambo Urban Näsmark. Han är för övrigt

uppvuxen på gården och var den som kläckte idén om

att det borde finns getter på gården, som det gjort under

hans uppväxt.

Tove gick, för att lära sig hantverket, en kurs i Ås utanför

Östersund, som anordnades av det nationella resurscen-

tret för småskalig livsmedelsproduktion, Eldrimner.

Försäljningen av ost har redan startat och Hotell Färnlöf

i Ramsele, som satsar på lokala råvaror, var den första

kunden.

Under samma takEfter att under flera år ha drivit olika verksamheter i

skilda företag, slår nu bröderna Henrik och Erik ihop sina

verksamheter i företaget Bröderna Edmo AB.

Man fortsätter dock till stor del med tidigare inriktningar.

Henrik främst som konstruktör inom verkstadssidan, och

Erik inom skogligt underhåll och skogstaxering.

Varierande under året har man tre-fem anställda.

Arbetsuppgifterna för dessa är skiftande, något som upp-

skattas bland de anställda. Ibland är det skogsröjning som

gäller, som sedan kan följas av vägröjning med någon av

de två vägröjningsmaskiner som företaget äger. Stämpling

av träd efter kraftledsgator är ytterligare ett av uppdragen

företaget tar på sig.

Under vintern är det Bröderna Edmo som har röjt niporna

i Ramsele, på uppdrag av Rafnasils nipgrupp.

Inlandsbanan 100 årTisdagen den 17 juli i samband med Hotings marknad

firar man också att Inlandsbanan fyller 100 år. Ett jubi-

leumståg kommer att gå sträckan Kristinehamn – Gäl-

livare med stopp vid alla stationer längs sträckan och

man passerar alltså Hoting på tisdagen.

1907 började rallarna bygga järnvägen som vi idag kall-

lar Inlandsbanan. Det tog 30 år att bygga den 1300 km

långa pulsådern genom Sveriges inland. Den första

stäckan som byggdes var den mellan Östersund - Ulriks-

fors. Sista skarvjärnet drogs åt i Kåbdalis 1937.

Redan den 15 juli börjar festligheterna i Hoting på om-

rådet runt Folkets Hus. Öltält med trubadur, discotält

och musik från utomhusscen står på programmet. Da-

gen efter, på lördagen den 16, blir det dans på Folkets

Hus. Och så då avslutningsvis, marknad på söndagen.

Förutom stoppet som Inlandsbanan gör på söndagen är

festligheterna i Hoting återkommande varje år.

Tove Graeffe

ErikErik

Erik Henrik

sid 24 krönikör: jimmy rinblad västerut nummer 2/2007

k

Rötterna har jag i Östersund, men har varit på vift runt-om i vårt avlånga land. Har bott i Stockholm, med all stress och storstadsmyller, och nere på sköna Västkusten, med havet alldeles intill. Tills slut fick jag hemlängtan och flyttade tillbaks till Jämtland, där jag är bosatt just nu, men tillbringar mer och mer tid här i bygden. Jag börjar bli riktigt haj på att pendla, men vilken tur att P3 sänder i etern.

Ramsele och platserna runtomkring har trollbundit mig,

och fått mig att längta efter en stadig plats i livet. Helt klart har området satt sina spår i min själ. Här skulle jag kunna bo och bli gammal. Sedan gör det inte saken sämre att mitt livs kärlek bor här i trakten. Det känns nästan som att det inte skulle kunna bli bättre. Eller jo, den dagen jag flyttar hit. Då kanske jag kan säga att jag kommit hem, på riktigt. Ramsele finns i mitt hjärta, och i Ramsele finns mitt hjärtas käre.

Det finns så mycket här som jag uppskattar, som säkert

många med mig kan hålla med om. Bara omgivningen i sig är storslagen, med alla dessa fina nipor, trolska skogar och stillsamma sjöar och vattendrag. Personligen trivs jag mer ute i naturen, än inne i en stad. När jag är hemma i Öster-sund vill jag bara bort, tillbaks hit och till det jag har här. Bara efter en dag i staden börjar det kännas nervöst och jobbigt med allt folk, och all stress de bär på. Jag älskar att fiska, bara sitta rofyllt och titta på flötet som guppar upp och ner. Det är nästan som meditation.

Drömmen är att få driva upp och odla egna grönsaker

och ha egna djur för hushållsbehov. Tänk att kunna ta ägg, mjölk och kött från sin egen gård. Kan inte tänka mig nå-got mer idylliskt. Att ha naturen alldeles runt husknuten ger mig en känsla av frihet.

Det är inte bara naturen och omgivningarna som fått mig att fastna, utan även människorna. Jag har flera gång-er, vid mina besök hos min pojkvän, slagits av att folk är så hjälpsamma.

Om man behöver hjälp med något verkar det inte finnas några problem. Kan de hjälpa till så gör de det också, mot en liten peng eller till och med gratis. Många gånger ut-bytts tjänster människor emellan, vilket jag tycker är helt underbart, och enkelt. I dagens stadsliv verkar detta feno-men vara nästintill utdött.

Jag hade faktiskt trott att det skulle vara svårare att få

hjälp. Speciellt med tanke på att folk ute på landsbyg-den, kanske inte har så stor erfarenhet av att två killar är tillsammans. Att det inte skulle vara så öppet, och till-mötesgående, mot det man inte vet så mycket om. Men där har jag blivit glatt överraskad. Visst kan folk vara lite skeptiska, kanske för att det är nytt för dem, men jag har inte ännu varit med om att någon uttryckt något förakt. De flesta har mestadels varit nyfikna. ”Töckeran gaysare” är något som kan smyga sig in i när man pratar om oss. En liten antydan till att folk dels är nyfikna på vad vi är för nåt, men även att man är lite osäker hur man ska ut-trycka sig när det gäller, just sådana som oss. Det är ju tur att de flesta kan ge varandra en chans, innan de dömer ut någon. Det skulle kännas både förargligt och förnedrande om någon skulle tycka illa om mig, innan de träffat mig, och bara för att jag har en annan läggning än vad som är ”normalt”. Och bara för att jag är bög, så betyder det inte att jag ska vara fjollig med ”bruten” handled, tycka om rosa, prata feminint och jobba som frisör. Vi kommer alla i olika former och färger.

Kan det vara så, att om man älskar och accepterar sig själv som den man är, blir det lättare att acceptera och älska andra för det de är?

”töckeran”gaysare

jimmyrinblad@hotmail.com

k r ö n i k a

sid 24 krönikör: jimmy rinblad västerut nummer 2/2007 västerut nummer 2/2007 annonser sid 25

V

WWW.SSANGYONG.DK

sid 26 text & foto: christer borg västerut nummer 2/2007

”Ett lekfullt äventyrsområde vid den urgamla mötesplat-sen Nämforsen, med upplevelsebaserade aktiviteter kring de tidlösa sagorna om Barna Hedenhös”.

Så står det i projektvisionen om Hedenhösland som just nu planeras i Näsåker. Det har redan skrivits en del i tid-ningar och blad, och även TV har gjort inslag om detta spännande projekt.

Projektgruppen kring Hedenhösland består av Karin Jans-son Borg, Jenny Staaf, Moa Högberg, Sanna Quigley och Ingrid Dahlgren och man satsar på att få verksamheten igång till sommaren 2008.

Tanken med projektet är att på ett varsamt sätt knyta ihop alla spännande besöksmål som t ex hällristningarna, Nämforsen och nipområdet i stort. Sedan tidigare finns ju både RockArt och Urkult och numer även Kvinnominne, tealogernas permanenta utställning i Näsåker och man ser att Hedenhösland kan vara ytterligare en attraktion som gör Näsåker till ett högintressant resmål. Man tänker sig också att Hedenhösland ska stärka intresset för bevarandet av Nämforsen, vilket är ett av norra Europas största häll-ristningsområden. Att ett sådant kulturhänseende inte är alldeles självklar visades förra året då Vattenfall AB gjorde apropåer om att få ta delar av den fria forsen till att öka sin vinst.

Tanken är att fler besökare skapar en större möjlighet till bygdens entreprenörer och deras försörjning.

Satsningen går i stora drag ut på att ge en upplevelseba-serad information om vårt historiska arv. En ledstjärna i projektet har hela tiden varit kvalitet i allt. Det innebär att det inte kommer att bli någon form av vanligt sommar-land med olika typer av åkattraktioner á la tivoli, utan man kommer att satsa på teater och aktiviteter där barnen själva får delta. Det som man planerar att bygga i form av ko-pior på hus och båtar från böckerna kommer att tillverkas i naturmaterial så långt det går och det betyder i klartext framförallt trä och de ska vara klättervänliga för barnen. Kvalitetstänkandet var också fullständigt avgörande för att rättighetsinnehavaren, Bertil Almqvists dotter Åsa Alm-qvist skulle gå med på att ge rättigheterna till detta projekt. Projektgruppen har fått en bra och nära kontakt med Åsa som bland annat lett till att Åsa mycket frikostigt gett dem rättigheterna utan ekonomisk ersättning i två år, med even-tuell förlängning. Gruppen har också en idé om att kunna skapa ett museum om Bertil Almqvist och hans produk-tion. Bertil var verksam som tecknare i Dagens Nyheter, Stockholms-Tidningen och Aftonbladet och skrev under signaturen Bertila. Förutom böckerna om Hedenhös skrev han bland annat en bok om regalskeppet Vasa och en om sveriges historia, Sagan om Grålle.

Men vad var det som gjorde att man kom på just denna idé med Hedenhös? Jo det visar sig att alla i projektgrup-pen har något slags personligt förhållande till Barna Heden-hös, familjen som har Bertil Almqvist till pappa. Man läste böckerna själva som små och man läser dem för sina egna

barn. Till saken hör att en av böckerna, ” Barna Hedenhös på vinterresa i Sverige”, bland annat handlar om ett besök i Näsåker av familjen Hedenhös, de var helt enkelt de för-sta turisterna i Näsåker. De hälsar på farbror Hugge som i boken är den som är upphovsman till alla ristningarna. Man får i boken en del förklaringar till några av motiven till de ristningar som faktiskt finns där än idag. Det som arkeologerna tolkar som en man som håller en nyfångad lax i näven, visar sig vara farbror Hugge när han räddar en av de unga Hedenhösarna som ramlat i vattnet vid Näm-forsen. För er som ännu inte läst någon av böckerna om Hedenhösfamiljen kan jag nämna att den består av pappa Ben, mamma Knota och barnen Sten och Flisa. Hästen Hårfagre, kossan Mura och hunden Urax är också famil-jemedlemmar. Kossan Mura har förresten redan några av sina släktingar i Näsåkers Nipor. Sedan flera år tillbaka går nämligen ett antal kor (och någon tjur förstås) av rasen Scottish Highland Cattle och håller nipan öppen genom att beta. De är långhåriga och ur-lika kossan Mura…

Scenen ovan om förklaringen till hällbildens motiv är ty-pisk och utmärkande för hela serien av böcker runt Barna Hedenhös. Bertil Almqvist var en skicklig tecknare och hade sinne för detaljer som både barn och vuxna uppskat-tar. På ett lekfullt sätt tog han med sig läsarna till en tids-ålder som ligger väldigt långt borta, men som genom böck-erna kommer väldigt nära. Även om han blandade fakta med fantasi på ett friskt vis, så är poängen ändå fullt tydlig, han vann barnens nyfikenhet på denna tid och på vår his-toria överhuvudtaget. Och det är en av målsättningarna för gruppen runt Hedenhösland, att familjer med barn och föräldrar eller mor- och farföräldrar tillsammans ska kunna få ta del av denna spännande tidsålder.

Hedenhöslandi Näsåker

ch

riste

r@bo

rgw

on

derg

ear.se

sid 26 text & foto: christer borg västerut nummer 2/2007 västerut nummer 2/2007 text: monica blomström sid 27

Hedenhösland i Näsåkerwww.nasaker.com

Man tänker sig att driva Hedenhösland som ett Gemen-skapsföretag (se annan artikel i detta nummer om Nämfor-sens Framtid). Det betyder att man senare vill omvandla projektet till ett aktiebolag där aktierna ägs av den ideella föreningen. Man kommer att göra en ekonomisk budget, en social budget och en miljöbudget som alla tre är lika viktiga. Självklart är målet att företaget ska bli vinstdri-vande, men vinsten fördelas på detta sätt ut till andra sam-hällsnyttiga projekt i Näsåker. Från början kommer man söka olika typer av bidragspengar för att starta upp, och man har precis fått klartecken på bygdeavgiftsmedel från Länsstyrelsen på 230 000 kronor. Eftersom alla är bero-ende av varandra på en liten ort som Näsåker och för öv-rigt hela Västraområdet, vill man ha ett nära samarbete med Näsåkers Nipor, RockArt Hällbildscenter, Stiftelsen Nämforsen, Näsåkers Turistbyrå och turistakademi, Bya-laget Näsåkers Samverkan och givetvis Näsåkers skola som

sedan tidigare är faddrar för hällristningarna. Som så många andra projekt drivs detta av ett antal

eldsjälar och det är oerhört viktigt att de får stöd från så många som möjligt. Det är oräkneliga timmar som utan ersättning läggs ned i detta projekt precis som i många andra och man drivs av en känsla för det gemensammas bästa. Stödet behöver inte vara i form av pengar (även om det tacksamt tas emot förstås) och det behöver inte heller vara att man aktivt deltar i projektet. Men däremot är det viktigt att så många som möjligt är engagerade på så sätt att man håller sig informerad om läget och att man till och från ger uppskattningar till de som abetar. En uppmuntran kostar ingenting men betyder massor för de som arbetar ideellt för oss andra. Så jag avslutar med att säga: Urkul att Hedenhös återkommer till vårt ur-spännande område!

– I historien är det de stora händel-serna och episoderna som berättas och beskrivs.

– Men det är de små, nära stunderna och erfarenheterna, som präglar och ger mest avtryck i våra liv, och som vi tar med oss…

Rosemarie Fiebranz, från Uppsala universitet, har under våren varit på besök i Junselebygden.

Hon är här för att skaffa material, genom intervjuer och besök på plats, ute i de gamla skogsbyarna.

Vetenskapsrådet har beviljat Rose-marie, och etnologen Maria Anders-son, forskningsanslag till ett treårigt forskningsprojekt.

Rosemarie är historiker och född i Stockholm, men har en tid bott i Hälsingland, där hon i kontakter med äldre personer fick intresset för att forska. Det resulterade i en avhand-ling om bl.a. livet för torpare, bönder och kolare i 17- 1800 talets Hälsing-land.

Genom Mittuniversitetet och ISKA-projektet, samt forskarverkstaden på Sollefteås museum, väcktes intres-

set till att forska och skriva om skogsbygdens liv i våra trakter.

Arbetet i skogen har genom ti-derna lyfts fram, och beskrivits ingående. Betydelsen av skogs-arbetarhustruns arbete hemma på gården, är mer osynligt. Det arbetet syns inte i avlöningslis-torna.

Vad hade dessa kvinnors arbete och kunskaper om självhushål-let, för betydelse för familjens försörjning? Vad lärde man vi-dare till nya generationer? Hur överlevde man, på små, magra jordar och kreatursbesättningar?

Dessa kunskaper som vi idag är på väg att förlora.

Arbetet i skogen genomgick en strukturförändring. Och andra arbets-tillfällen ökade när Junsele områdets fem kraftverk byggdes.

Vad blev det då av alla livsöden, drömmar och verkligheten ute i byg-derna?

Rester av det gamla levnadssättet dröjde sig kvar här, längre än på andra ställen.

Skogsbolagen förlitade sig på att yr-kesskickliga arbetare fanns att tillgå i skogen – delar av året. Att helheten i skogsarbetarhushållet tryggades, be-rodde på hustruns arbete hemma på gården.

Maria Andersson kommer att kon-centrera sin forskning till området kring Liden i Medelpad, dit många finska skogsarbetare kom efter andra världskriget.

Resultatet av forskningsprojektet kommer att redovisas i vetenskapliga rapporter, men även i en bok.

Skogsbygdslivprojekt

Rosemarie Fiebranz

sid 28 text: nina dalgren foto: lena dalgren västerut nummer 2/2007

På en vackert öppen gård, med ett boningshus, en stor ladugård, en bagarstuga och två häbren, i Sundmo utanför Ramsele, hittar vi Niklas, Jimmy och Ringmor. Dessa tre har storslagna planer på vad gården kan utvecklas till.

Det är Niklas Arvidsson och hans mamma, Ringmor, som plane-rar för att starta upp företaget ”Herrarna i hagen”, och gården ska fungera som ett rekreations – och lägercenter för homo-, bisexuella och transpersoner. ”Regnbågsgården” ska ta emot grupper på cirka 20-25 perso-ner, och det man vill leverera är upplevelser. Både på gården och i skogarna runt omkring.

Tanken är även att människorna som kommer dit ska kunna få hjälpa till både med matlagning och annat arbete på gården. Ringmor poängterar att det är ett viktigt arbete att bygga upp en familjegemenskap, något som många av de här människorna saknar.

Niklas har som mål med gården att den ska leva upp. Det ska finnas djur där, och de gamla teknikerna och traditionerna, som håller på att försvinna, ska återupplivas. Både Niklas och Ringmor är intresserade av hantverk och kommer även att ha det som en del av verksamheten.

Det var Niklas egna personliga in-tressen som startade idén. Han ville sammanföra djur, matlagning, hotell och kompisanda på samma ställe.

Varför det just blev Sundmo sva-rar Niklas med att utropa: ”Titta ut! Titta på denna magnifikt, un-derbart vackra gård!”. Niklas och Ringmor kände direkt att gården hade stor potential, och det när-maste steget är att börja renovera och att bygga upp kundkontak-ter.

På ”Regnbågsgården” ska det även finnas möjlighet till kompetens-utveckling och konferenser. Det kommer även att bedrivas ett sammarbete med Brännans Stif-telse.

Herrarna i Hagen www.herrarnaihagen.seinfo@herrarnaihagen.se

Jimmy

Her

rarn

a i

hag

en

Niklas

i hagen

västerut nummer 2/2007 annonser sid 29

www.herrarnaihagen.seinfo@herrarnaihagen.se

Storgatan 7 • 880 40 Ramsele • 070-206 61 73

fastigheter • skogsentreprenad

-SEMESTER England & Spanien!

sid 30 text & foto: lena dalgren västerut nummer 2/2007 västerut nummer 2/2007 annonser sid 31

Områdets största lunchbuffé hittar man i Hoting. Hotell Hoting, f.d.

Raivi, har fått nya ägare, som dukar upp buffé varje dag i veckan. Sillar,

sallader, röror och diverse kalla rätter följs av upp till fem varmrätter

under lunchtid. I Hotellets pub kan man dessutom njuta av olika buf-

féer varje kväll hela sommaren.

De nya ägarna Claes Olsson och Sebastian Bullduk kommer båda från

Hudiksvall. Där har de båda sedan 17 års ålder drivit olika kaféer, mat-

ställen och hotell var och en på sitt håll. Tillsammans har de jobbat i

tre år, första gemensamma projektet var en delikatessbutik. När verk-

samheten där växte och det behövdes ett större kök, började Claes och

Sebastian se sig om efter andra lokaler. Valet föll då på Parkhyddan,

som då var stängd sedan en tid tillbaka. Här startade man upp på sam-

ma sätt som man nu gör i Hoting. Med stora lunchbufféer och massor

av egen tid, både i köket och restaurangen. Parkhyttan är numera fli-

tigt använd som festvåning och bara i sommar är 25 bröllop inbokade.

Dessutom arrenderar de båda travrestaurangen på Hagmyren.

När verksamheterna började rulla på och de hade anställt folk som

kunde sköta restaurangerna själva, började de fundera på nya projekt.

Claes, som tidigare jobbat på hotell, hade en längtan efter att få jobba

med det igen. Man började leta i södra Sverige. Under en tid reste de

runt och tittade på massor av olika objekt, men inget kändes rätt. En

dag ringde mäklaren och sa att det fanns ett hotell i Hoting till salu.

Det låg åt hel fel håll, men han bad dem ändå att i alla fall titta på det.

Och efter att ha åkt vilse i skogarna ett antal gånger, hamnade man till

slut i Hoting och bestämde sig på stående fot att slå till.

– Det kändes direkt att det fanns en harmoni i hela samhället och

att det var värme i väggarna här, säger Claes. Dessutom gillar vi båda

natur och fiske och kunde inte ha hamnat bättre. Vi hade stirrat oss

blinda på att hotellet skulle ligga vid havet eller en stor sjö, men här

har vi skogen och de små vattnen och det är ju så mycket bättre. Att

de sedan blivit så varmt välkomnade sedan de kom, gör att de för varje

dag blir mer och mer säker på att de hamnat rätt.

Det är alltså maten man satsar på i första hand. Så har de även jobbat

på tidigare ställen och funnit att det fungerat, och att det dragit med

sig övrig verksamhet. Claes tror att det går så den här gången också.

De tvivlar inte på att beläggningen på rummen kommer, när ryktet om

den goda maten spridit sig. Redan nu ser man att antalet lunchgäster

ökar för varje vecka.

– Vi är båda arbetsnarkomaner och jobbar själva alla vakna timmar

på dygnet. Får vi bara komma ut och fiska någon gång ibland så är vi

nöjda, berättar Claes.

Att vara tillgänglig dygnet runt anser han vara nödvändigt.

– Vi får aldrig missa ett enda samtal, om det så ringer mitt i natten.

Det kan vara många kunder man går miste om då, fortsätter han innan

han ursäktar sig för att ställa fram de sista faten innan lunchgästerna

börjar strömma till.

Claes Sebastian

Nya ägare av Hotell Hoting

sid 30 text & foto: lena dalgren västerut nummer 2/2007 västerut nummer 2/2007 annonser sid 31

www.oljasanitet.nu

Vi har fått nya tänder hos Tandläkare ANDERS NIGARD!

Ring oss för en kostnadsfri konsultation!

Tandimplantat– lika naturligt som dina egna tänder!

Skolvägen 8 • 880 40 RAMSELE • Tel: 0623-710 10

sid 32 text: åke wikström foto: engstrand västerut nummer 2/2007 västerut nummer 2/2007 annonser sid 33

Förra året beviljades Ramsele hembygdsförening ett statligt bidrag på 640000 kronor för att genomföra ett projekt, som går ut på att restaurera gammal betes- och slåttermark inom Rafnasils kulturområde. Inom detta natursköna område, på båda sidor av Faxälven, återfin-ner vi på ena sidan den gamla medeltidskyrkan med sin klockstapel, och på den andra sidan SVAR samt den vack-ert belägna hembygdsgården. Detta område har varit bebyggt sedan hedenhös och utgör ett idag ett mycket uppskattat besöks- och strövområde. Tyvärr har området under senare år förbuskats och växt igen. Projektet skall nu åtgärda detta.

Förutom det statliga bidraget stöds projektet av Sollef-teå kommun, samt ett antal företag i Ramsele. Dessa bi-drag uppgår till hela 140000 kronor. Dessa pengar räcker dock inte helt för att genomföra projektet, varför det måste till en hel del ideella insatser. Vi har därför bildat en förening, Rafnasils nipgrupp, som övertagit projektet från hembygdsföreningen, och ansvarar nu för genom-förandet.

Inom projektets ram skall ca 24 hektar restaureras ge-nom avverkning och röjning. Hela området skall förses med elstängsel, som gör det möjligt att hålla betande djur för underhåll av de restaurerade områdena. Annars växer de snabbt igen. Dessutom skall stigar röjas upp, lador och broar restaureras, samt informationstavlor sät-tas upp. Projektet skall vara helt genomfört till år 2010.

Under den gångna vintern har all avverkning och röj-ning genomförts. Resultatet av detta arbete syns tydligt. Vi har nu fått tillbaka det öppna och vackra älvlandska-pet från gången tid. Stora mängder träddelar ligger nu upplagda inom området. Under den kommande vintern skall dessa flisas och transporteras till olika värmecen-traler. Det rör sig om ca 700 ton bränsle.

Fortfarande finns det en hel del trädrester kvar, vilka

måste plockas för hand. Idrottsklubbarna och Ridsko-lan har, under de senaste veckorna, gjort en stor insats för att hjälpa till med detta, samtidigt som de fått en förstärkning av sina klubbkassor. Vid ett tillfälle var det uppskattningsvis 150 personer i niporna för att dra ris. En imponerande syn. Det såg ut som en större myrstack. Vi funderar nu på hur den fortsatta städningen skall or-ganiseras, för det är en hel del kvar att göra. Troligtvis kommer vi att göra detta som ett sommararbete för ung-domar 15- 18 år.

Inom kort så startar vi med att sätta upp elstängsel inom området. Detta utformas med ett antal fållor, så att betesdjuren kan flyttas mellan olika områden. För att medge passage för gående kommer det att finnas ett stort antal gånggrindar.

I mitten på juli kommer vi att få besök under, 5-6 veck-or av ett större antal betesdjur. Det rör sig om 20 kor och kalvar, samt ett tiotal får. Då får vi ett riktigt levande landskap. Vi har också planer på att sätta upp separata fållor för getter, mest killingar.

För att naturvårdsinsatsen skall bli beständig, måste det restaurerade områden betas varje år. Hur detta skall lö-sas är inte helt klart, men ett antal personer funderar nu på att bilda ett företag för djurhållning. Det finns tankar på göra detta i samarbete med Ridskolan. Det nya företa-get skall i så fall verka utifrån ett koncept som Nipakade-min propagerar för, nämligen så kallad naturbetesdrift. Det innebär att djuren bara får äta deras naturliga föda, det vill säga gräs. Undersökningar visar att denna typ av kött har mycket goda kvalitetsegenskaper. Genom sam-arbete med ett lokalt slakteri i länet, och efterföljande mörning och styckning skall slutprodukten få en mycket hög kvalitet.

Vi tror att denna typ av uppfödning ligger rätt i tiden. Därav rubriken. Vi kanske får se en Ramsele Ranch.

Ett naturvårdsprojekt i tidenåke wikström e-post: 062310417@telia.com

sid 32 text: åke wikström foto: engstrand västerut nummer 2/2007 västerut nummer 2/2007 annonser sid 33

sid 34 annonser västerut nummer 2/2007

HOTELL HOTINGTel: 0671-104 55

HOTELL HOTING

Tel: 0671-104 55

hotell & restaurang

sid 2 innehåll västerut nummer 2/2007

www.vasterut.se • www.vasterut.se • www. vasterut.se

västerut nummer 2/2007 design lena & lena sid 35

23/6 The Ark - Junsele DjurparkFörköp via, Ticnet eller Widengrens i Sollefteå tel. 0620-106 81.

24/6 Djurparkens dag - Junsele DjurparkSommarens största barnkalas! Te

l: 06

21-7

10 8

0w

ww

.ave

ntyr

sber

get.s

e

21/7 Junsele Rock & Bike-meetMartin Stenmarck, Nanne Grönwall , The Errols, Motorcykelträff, MC uppvisning.

Lungsjödagen14.00 Knatteloppet15.00 Musikteater f. barn “Hoppa lilla loppa” 17.00 Prisutdelning14.00–17.00 Femkamp, kakfest, frågesport, cho-kladhjul, ponnyridning, timmer-race, lotterier, kolbullar och korv. 18.00 Grillkväll.

Lö

rdag

7 ju

li

Skogsnäs konst– hantverk & upplevelser.

11.00–18.00 café och hantverkstorg med lokala hantverkare visning av verkstäder och annat.12.00-14.00 var med och tillverka en skrotskulptur . 18.00 – 23.00 Musikkväll på kulturhuset med våra lokala stjärnor.

Sö

nd

ag 8

juli

Släktforskningens Dag

i SVAR-huset. 10.00 guid-ning-bildspel. 11.00 infor-mation om släktforskning. 12.00 lunch 65 kr. för de som önskar.13.00 prova på forskning med enkel handledning.15.00 slut på släktforskningens dag.19.00-22.00 Dans på hembygdsgården till Bo-Kristers orkester. Arr. IOGT-NTO och PRO.

Ramsele-Edsele veckan 7/7-15/7 2007

Mån

dag

9 ju

li

Edseledagen10.00 – 21.00. 9.30. samling vid Bygde-gården för gemensam färd till Gideåbergsmyrarna och guidning där. 12.00 kolbullar till försäljning vid Genesarets sjö. Samtidigt kommer fl otten att avgå på kortare turer från samma plats. 12.00 Hembygds-gården öppnar för fi ka och marknad. 15.00musikunderhållning på hembygdsgården av Sollefteå spelmanslag. 12.00 Edsele friskola öppnar sin utställning. 18.00 matservering på bygdegården. 21.00 musiki Edsele kyrka Fasica och Lydia Watchefo sjunger till ackompanjemang av Anna Larsson. Närmare info. se kommande annonsering eller ring Christian 073-8359454.

Tisdag 10 juli

Växternas dag 10.00-15.00 Där kommer att fi nnas till försäljning olika växter, honung och lotteri m.m. Bröd kommer att bakas. Auktion på Auktionslogen från15.00.19.00 Sommarkväll i gamla kyrkan Tage och Eva Lundqvist spelar och berättar i Ramsle gamla kyrka

Onsdag 11 juli

Barnens dag11.00-15.00 på hem-bygdsgården. Heldag för barnen, full med aktiviteter. Se kommande annonsering. 12.00– 14.00 ponnyridning.Knattedisco 19.00-22.00.

To

rsdag

12 juli

Torgdag 10.00-15.00. Hemslöjds-försäljning på torget. 11.00 – 15.00Äventyrsaktiviteter för ”ungdomar ” på torget.

Fredag 13 juli

Torgdag10.00-13.00 Hemslöjds-försäljning på torget. Classic & Veteranfor-donsdag från 10.00.Succén från i fjol Rockfi re från Gävle uppträder i samband med ”Bysvepet” cruisingen på kvällen. Närmare info. se kom-mande annonsering eller ring 0623-10260, 10175 eller besök vår hemsida www.ramsele.comSommarkväll vid Edsele Hembydsgård 18.00Sång och musik, fi ka och lotterier.

Lördag 14 juli

13.00 Friluftsgudstjänstpå Hembygdsgården Ramsele Därefter serveras kyrkkaffe av husmodersföreningen.

Sö

nd

ag 15 ju

li

www.vasterut.se