IdrottsMedicinS

VE

NS

KS

VE

NS

K

Svensk Idrottsmedicinsk Förenings TidskriftSvensk Idrottsmedicinsk Förenings Tidskrift

4/094/09

IdrottsMedicin

Styrketräning förbarn – vad vet vi idag?

IIddrroottttssmmeeddiicciinnpåå iinnmmaarrsscchhi föörrssvvaret

Vem beslutar om en

korsbandsoperation

Nuhar vi passerat gränsen för vintertid och det ärmörktute när man går hem från jobbet. Hösten har verkligengått fort och affärerna börjar redan sälja julpynt. Manundrar var tog den egentligen vägen. Allt det som mantrodde man skulle hinna blev baratill hälften gjort.Vid föreningens planeringsmöte i

början av september verkade planer-na för den kommande verksamhe-ten ganska klar, men med svininflu-ensa och ekonomisk kris så hartrycket på sjukvården varit hårt ochdärmed har tiden som man har tillfrivilligarbete blivit mindre. I allafall så var vår plan enligt följande:Självfallet måste vi fortsätta att

vara ledande kunskapsaktör inomfysisk aktivitets- och idrottsmedi-cin. Vi vill också vara den ledande kunskapsaktöreninom prevention genom fysisk aktivitet, vilket inte allaförknippar med idrottsmedicin. Även om vi tolkarnamnet både som idrottsmedicin och att idrott är me-dicin har vi ibland svårt att kommunicera det till beslut-sfattare inom till exempel landsting.Vi har därför funderat om det är dags för ett namnbyteeller snarare lägga till en del i namnet.

OrganisationsförändringFör att tydliggöra föreningens intention har vi ocksåsom jag tidigare skrivit om funderat på en organisa-tionsförändring så att vi har nationellt omfattande sek-tioner och lokala delföreningar. Sektionerna skulle an-tingen kunna vara yrkesföreningar eller intresseföre-ningar som YFA. Sektionerna skall också kunna ha enegen ekonomi vilket tidigare varit ett hinder för att bildasektioner. Detta är en del i det arbete som sker i linjemed att vi skall kunna lämna in en ansökan om att få entilläggspecialitet för läkare inom området fysisk aktivi-tets- och idrottsmedicin.Vi tror också att vi genom att ha en tydligare inre or-

ganisation lockar fler medlemmar till vår förening ochatt vi på detta sätt kan sprida både den allmänna idrott-smedicinska kunskapen men också stärka de mer rikta-

de diskussionerna för olika intresseområdena och yrke-skategorierna. Många gånger har vi nämligen merbredd än djup vilket gör att vi tappar engagemang ochdeltagande vid våramöten.Mer riktade intresse- och yr-

kesgrupper kan hjälpa till att öka djupet ivåra mötesdiskussioner. Vi upplever till ex-empel att vi har allt för få ortopeder på våramöten vilket vi tycker är synd. Genom att vigör vår organisation tydligare tror vi ocksåatt våra medlemmar blir mer attraktiva förtill exempel RF. I samband med detta arbe-te skall därför också kontakter tas med RFför att bland annat diskutera förbundsläkar-kompetens och förbundssjukgymnastkom-petens. Ett annat led i detta arbete är den Id-rottsmedicinska katalogen som det är vik-tigt att vi får in så många medlemmar i sommöjligt. (Det är därför viktigt att ni går in

på www.simf.se och registrerar er).

UtbildningsutskottFör att säkra vår kompetens så har vi också tillsatt ettnytt utbildningsutskottmed bred kompetens och hållerockså på att gå igenom litteraturlistorna på våra kurser.Listorna var nämligen i stora delar ganska gamla.Vid mötet tillsattes också en grupp som skall jobba

med synligheten i föreningen. Genom detta stärker viföreningen och kan locka nya medlemmar, sponsoreretc. Detta är också ett sätt att få en stabil ekonomi.Som sagts så har vi väl kommit till hälften på vägmed

detta, men fortsätter jobba med frågorna.Nu hoppas jag i alla fall att vårt program på Läkar-

stämman lockar många att komma. Det är viktigt attträffas och att vi deltar i debatten både för idrottsmedi-cin och idrott sommedicin.

2 IdrottsMedicin 4/09

Dags förnamnbyte?

KARIN HENRIKSSON-LARSÉN – ORDFORANDE@SVENSKIDROTTSMEDICIN.SE

Ibland har vi svårtatt kommuniceraföreningens namntill beslutsfattare.

håll

IdrottsMedicin 4/09 3

SvenskIdrottsMedicinOrgan för Svensk IdrottsmedicinskFörening, SIMFNr 4 2009, Årgång 28ISSN 1103-7652

Svensk IdrottsmedicinSIMF:s kansliTuna Industriväg 4, 153 30 JÄRNATel: 08-550 102 00Fax: 08-550 104 09kansli@svenskidrottsmedicin.sewww.svenskidrottsmedicin.se

Ansvarig utgivareKarin Henriksson-Larsén

ChefredaktörAnna NylénTel: 073-640 08 90redaktor@svenskidrottsmedicin.se

RedaktionsrådJon Karlsson, Tönu Saartok, EvaZeisig, Carl Johan Sundberg, MatsBörjesson och Ann-Kristin Anders-son. Redaktionen förbehåller sigrätten att redigera insänt material.

Grafisk formSam Björk, Visby

Utgivningsplanmanusstopp utgivning

1/10 1/12 2009 15/2 20102/10 1/3 2010 15/4 20103/10 2/7 2010 15/9 2010

Tidningen trycks i 2 000 ex ochingår i medlemsavgiften på 675 kr.Prenumeration för delförenings-medlem: 250 kr.

AnnonserEva EvediusTel 0411-197 69 el. 070-646 81 43eva.evedius@telia.com

TryckeriEdita Västra Aros ABBox 721, 721 20 VÄSTERÅS

AdressändringMeddela SIMF:s kansli så att vi kanuppdatera vårt och delföreningar-nas register.

Omslagsfoto: Anna Nylén

4

6

18

21

32

38

Inne

Samarbeta med Svensk Idrottsmedicinsk förening

I år har vi förnyat föreningens företagsavtal. Nu finns det flera olika alternativ fördig som vill bli samarbetspartner till Svensk Idrottsmedicinsk förening. Kontaktakansliet för mer information: kansli@svenskidrottsmedicin.seeller ring Anki tel 08-550 102 00

Våra samarbetspartners

Centrum för Idrottsforskning Artur ForsbergE-post: artur.forsberg@gih.se eller cif@gih.se

MSD Merck Scharp & Dohme Sweden ABE-post: Marie_gunrothtroili@merck.com

Idrottsmedicin påinmarsch i försvaret

Fysisk aktivitetpå recept är en effektiv metod

Abstractstill Rikstämman

Per Renström invaldi Hall of Fame

Styrketräning för barn – Var står vi nu?

Nytt stöd för EKG vid hjärtscreening

4 IdrottsMedicin 4/09

Allt sedan Europeiska Kardiologföre-ningen år 2005 rekommenderadehjärtscreening med EKG av tävlings -idrottare, har screeningens införandeoch omfattning diskuterats runt om ivärlden. I Sverige tillsattes två expert-grupper, och sedan 2005 rekommen-derar Riksidrottsförbundet (RF) hjärt-screening av elitidrottare från 16 årsålder i vårt land. Socialstyrelsen kom-pletterade i december 2006 sina ”Rikt-linjer för hjärtsjukvård” med rekom-mendationen att hjärtscreena risk-grupper, inkluderandes dem med he-reditet för plötslig död, allvarliga sym-tom, EKG-avvikelser och elitidrottare.Inom idrotten har sedan dess bådeUEFA och FIFA infört obligatoriskhjärtscreening inför sina turneringar.

Tveksamhet kring vilo-EKG

Alla länder har dock inte följt eftermed nationella rekommendationeroch kritikerna har ifrågasatt om hjärt-screeningen uppfyller sedvanliga krite-rier för screening. En del, framför alltamerikanarna, har också ifrågasatt in-klusionen av vilo-EKG i screeningen,med hänsyn till de potentiellt mångafalskt positiva EKG hos friska idrotta-re som skulle leda till dyra utredningar.Man har också undrat om inte inci-densen plötslig hjärtdöd (och därmedproblemet) är lägre än de tidigare exi-sterande studierna anger.

Riktlinjer för EKG-tolkning

I senaste numret av British Journal ofSport Medicine (BJSM sept 7, 2009)diskuteras dessa frågor i ett temanum-mer inriktat på idrottskardiologi.

1. I numrets ledare argumenterar drDrezner, Pluim och Engebretsen (1)

för att incidensen plötslig död hosunga idrottare (

IdrottsMedicin 4/09 5

hjärtscreening av elitidrottare världenöver och att vetenskaplig utvärderingav screeningens effektivitet och om-fattning bör genomföras.Sammanfattningsvis har hjärtscree-

ningen (med EKG) genom artikeln iBJSN stärkt sin position. Man kanockså konstatera att de nuvarandesvenska riktlinjerna för screening frånSocialstyrelsen och Riksidrottsförbun-det fått ytterligare stöd. Behovet av ut-bildning inom idrottskardiologi i all-

mänhet och avseende hjärtscreening isynnerhet kommer att öka.

R E F E R E N S E R1.Drezner J, Pluim B, Engebretsen L. Pre-

vention of sudden cardiac death in at-hletes: new data and modern perspec-tives confront challenges in the 21stcentury. Br J SpMed 2009;43: 625-26.

2.BörjessonM, Pelliccia A. Incidence andaetiology of sudden cardiac death inyoung athletes: an international per-spective. Br J SpMed 2009;43:644-8

3.Bessem B, Groot F, NieuwlandW.Thelausanne recommendations: a Dutchexperience. Br J SpMed 2009;43:708-15.

4.Papadakis M, Sharma S. Electrocardio-graphic screening in athletes: the timeis now for univrsal screening. Br J SpMed 2009;43:663-8

5.Ljungqvist A, Jenoure P, Engebretsen L,Alonso JM, Bahr R et al. The Interna-tional Olympic Committe (IOC) con-sensus statement on periodic healthevaluation of elite athletes March2009. Br J SpMed 2009; 43:631-43.

Sedan 2005 rekommenderar RF hjärtscreening av elitidrottare från 16 års ålder i Sverige och både UEFA ochFIFA (Federation Internationale infört obligatorisk hjärtscreening inför sina turneringar. (Foto Tommy Holl)

Skåne har fått ett nytt centrum förhälsa och idrott. Centrat ska vara ett id-rottsmedicinskt kunskaps- och kom-petenscentrum och kan beskrivas somen idrottsskademottagning som arbe-tarmed att förebygga, behandla och re-habilitera idrottsskador för alla som ärfysiskt aktiva. Det nya centrat har till-kommit på Skåneidrottens initiativoch finansieras av Region Skåne.På remiss från primärvård och akut-

mottagningar ska centrat behandla id-

rottsmedicinska skador från bådebredd- och elitidrott. För närvarandehar de idrottsläkare med specialkom-petens för knä, fot och axelskador samtsjukgymnaster.Genom att samla den kompetens somfinns kan idrottsskador behandlas ef-fektivare och man uppnår bättre medi-cinsk säkerhet. Primärvård och akut-mottagningar får samtidigt en ny möj-lighet till att få råd och stöd från cent-rat.

Förutom den direkta idrottsskade-och rehabmottagningen kommer cent-rat också att erbjuda andra funktionersom till exempel kostrådgivning ochmental rådgivning. Det är också me-ningen att verksamheten ska medverkatill en ökad samverkanmed den idrott-smedicinska forskningen.Skåneidrotten ansvarar för samord-

ningen inom centrat och Region Skånehar det medicinska ansvaret för de be-handlingar som utförs.

Nytt centrum för hälsa och idrott

6 IdrottsMedicin 4/09

Del 1: Styrketräning för barn

Var står vi nu?

Styrketräning för barn har under fleradecennier varit ett kontroversielltämne i Sverige. Allmänt harman i Sve-rige haft en mycket försiktig hållning idenna fråga. En generell översikt överforskningsläget kring styrketräning avbarn har dock inte gjorts.Syfte med denna artikel är att ge en

överblick över detta snabbt expande-rande forskningsfält samt lägga framett diskussionsunderlag i form av ettförslag för rekommendationer gällandestyrketräning för barn och ungdomar.

Träningsbarhet av styrka

hos barn

Ett stort antal studier har undersökt in-

verkan av styrketräning på utvecklingav muskelstyrka hos barn. Såväl iso-metrisk, isotonisk som isokinetisk trä-ning visar sig kunna ökamuskelstyrkanhos barn. Två metaanalysstudier harbehandlat frågeställningen. Metaana-lys är ett sätt att statistiskt bearbeta datafrån flera olika studier för att kunnakomma fram till en avgörande slutsats.I en metaanalysundersökning tilläm-par man strikta inklusionskriterier ochutesluter studier som brister i experi-mentell design.En studie av Falk och Tenenbaum

(1996) innefattade totalt 28 studiersom omfattade pojkar upp till tolv årsålder och flickor upp till 13 års ålder.Resultaten visade en overall mean ef-fect size (ES) på 0,57±0,12 vilket visaratt betydande styrkeökning kan upp-nås hos barn. Styrkeökningarna tillföljd av styrketräning var ca 14-30 pro-cent större än vad man kunde förväntasig av tillväxt och mognad. Intressantatt notera är att de största träningsrela-terade styrkeökningarna observeradeshos de yngsta barnen.En annan metaanalysstudie genom-

fördes av Payne och medarbetare(1997). Även denna undersökning vi-sade på att barnen kan uppnå avsevärdastyrkeförbättringar med hjälp av styr-keträningsprogram. I och med dessametaanalysstudier kanman säga att detär ställt utom allt rimligt tvivel att barnkan bli avsevärt starkare av styrketrä-

ning. Senare reviewundersökningar(Malina 2006; Matos & Winsley2007) visar att de analyserade studier-na samstämmigt demonstrerar att styr-keträning två till tre gånger i veckan förbarn och ungdomar leder till signifi-kanta styrkeökningar. Storleksmässigtär de relativa styrkeökningar som kanuppnås med träning hos barn lika storaeller till ochmed större än vad som kanförväntas hos vuxna med motsvarandeträningsintervention (Stratton et al.2004; Blimkie 1993).

De fysiologiska mekanismerna

bakom träningseffekterna

Hos vuxna individer är träningsindu-cerade styrkeökningar relaterade tillmuskelhypertrofi och/eller neuromus-kulär anpassning. Den absoluta majo-riteten av styrketräningsstudier på barnhar trots uppnådda styrkeökningar

Forskningen visar att styrketräning är en trygg och säker träningsform som har många positivaeffekter på barn och ungdomars hälsa och utveckling. Därför bör styrkeövningar vara en del avallsidig och rolig träning som är anpassad till barnens förutsättningar.

Michail Tonkonogi, professor i Medi-cinsk vetenskap vid Högskolan Dalarnaoch verksam vid Dala Sports Academy.

Av M i c h a i l Tonkonog i

� Undersökningen utgår från

definitionen av styrka som

förmågan att med hjälp av

muskelkontraktion motstå

eller övervinna yttre kraft och

definitionen av styrketräning

som fysisk träning som är

särskilt designad för att öka

styrkan.�

DEFINITION

IdrottsMedicin 4/09 7

�

inte kunnat påvisa några tecken påmuskelhypertrofi (Blimkie et al.1989a, Hassan 1991, McGovern1984, Ozmun et al. 1994, Ramsay etal. 1990, Sailors &Berg 1987, Siegal etal. 1989, Weltman et al. 1986). Mananser generellt att det är svårt att indu-cera muskelhypertrofi med hjälp avträning hos barn före pubertetsrelate-rad ökning av koncentration av cirku-lerande androgener.Några få studier har dock funnit

tecken på att muskelns tvärsnittsareakan ökas hos barn med hjälp av styrke-träning. Mersch & Stoboy (1989) rap-porterade en ökning (fyra till nio pro-cent) av tvärsnittsarean i kvadriceps-muskeln hos prepubertala pojkar eftertio veckor av maximal isometrisk trä-ning. Vidare har Fukunaga et al.(1992), som studerade 50 pojkar ochflickor i åldrarna 6,9 till 10,9 år vilkadeltog i ett tolv veckors långt styrketrä-ningsprogram, rapporterat en signifi-kant ökning i muskelns tvärsnittsarea:15,1 procent hos pojkar och 12,8 pro-cent hos flickor. Sammantaget tyderbefintliga forskningsdata på att ävenom en viss ökning av muskelmassa kanuppnås hos barn med hjälp av träningså är det andra mekanismer som fram-förallt ligger bakomde styrkeökningar-na som uppnås till följd av styrketrä-ning (Tolfrey 2007).Som en mest trolig mekanism

bakom träningsinducerade styrkeök-ningar hos barn harman föreslagit neu-romuskulär anpassning. Flera studierhar undersökt om så är fallet (Blimkie etal. 1989a; Ramsay et al. 1990; Ozmunet al. 1991, 1994).Ozmun et al. (1994)använde elektromyografi (EMG) föratt studera inverkan av styrketräning påneuromuskulär aktivering hos barn.Destuderade åtta prepubertala pojkar, somgenomgick ett åtta veckors långt styrke-träningsprogram, och uppnådde ök-ningar av såväl isometrisk (+22,6 pro-cent) som isokinetisk (+27,8 procent)styrka. Studien påvisade en 16,8-pro-centig ökning av EMG-amplitud, vil-ket stödjer hypotesen om den neuro-muskulära anpassningens betydelse förstyrkeökning hos barn.I en annan studie har man använt

twitch-interpoleringsteknik för att stu-dera betydelsen av förändringar i akti-vering av muskelns motoriska enheter(MUA, motor unit activation) för trä-ningsinducerade styrkeökningar hosbarn. Ramsay et al. (1990) använde

denna teknik för att specifikt belysafrågan om huruvida uppnådda styr-keökningar hos barn är relaterade tillmuskelhypertrofi eller till neuromus-kulär anpassning. 13 pojkar genom-gick ett 20 veckor långt styrketrä-ningsprogram och ökade sin styrka sig-nifikant jämfört med en kontroll-grupp. Man kunde konstatera en ök-ning avMUApå 13,2 och 17,4 procentför armbågsböjare respektive knä-sträckningsmuskulatur, samtidigt somman inte noterade någon förändring imuskelns tvärsnittsarea. Dessa resultatstyrker betydelsen av neuromuskuläranpassning för styrkeökning hos barn.Sammantaget kan man konstatera

att styrkeökning hos barn till följd avstyrketräning framförallt kan härledastill neuromuskulär anpassning, det villsäga ett förbättrat samarbete mellannervsystemet och muskulaturen. Ävenandra faktorer, som förändringar av

muskelns arkitektur (penalvinkel),ökad koordination, balansen mellansynergister och antagonister samt ökadpsykologisk drift, kan vara av betydelse(Blimkie, 1992; Rowland, 2005) ochbör studeras närmare.

Varaktighet av de träningsrela-

terade styrkeökningarna hos

barn

Även hos vuxna utgör neuromuskuläranpassning en viktig underliggandemekanism för styrkeökningar (Hakki-nen & Komi 1983). Det är dock käntatt de styrkeökningar som är relateradetill neuromuskulär anpassning, tillskillnad från sådana relaterade till ökadmuskelmassa, är en färskvara. Envuxen nybörjare som börjar styrketrä-na upplever under de förstamånadernaen snabb ökning av styrka på grund avneuromuskulär anpassning. Ett av-brott i träningen leder dock till en

Träning av barn kan bedrivas i form av lek. Det är viktigt att träningen är rolig ochlustfylld. (Foto Tommy Holl)

8 IdrottsMedicin 4/09

snabb nedgång i den nyförvärvade styr-kan. Tyder detta på att även styrkeök-ningar hos barn, som ju till stor del ärrelaterade till neuromuskulär anpass-ning, är en kortvarig effekt? Att besvaradenna fråga är inte så lätt då en eventu-ell nedgång i styrka på grund av avbru-ten träning kan maskeras av styrkeök-ning som är relaterad till tillväxt. Föratt kunna studera varaktigheten i styr-keökningar måste man jämföra styrke-förändringar i en styrketräningsgruppefter ett avbrott i träningen med för-ändringar i en kontrollgrupp. Blimkie et al. (1989b) har studerat

styrkeförändringar hos en grupp nio-till elvaåriga pojkar efter 20 veckors trä-ning och funnit att skillnader i styrkanmellan den tränande gruppen och kon-trollgruppen minskade inom loppet avnågra veckor efter att den tränandegruppen avslutade sitt träningspro-gram. Denna studie omfattade dockbara sex individer per grupp. Faigen-baum et al. (1996) genomförde en meromfattande studie med en tränings-grupp bestående av elva pojkar och fyraflickor (sju till tolv år gamla) och enkontrollgrupp av tre pojkar och sexflickor i samma ålder. Även denna stu-die visade att gapet i styrkan som upp-stod efter åtta veckors träning minska-de inom loppet av åtta veckor efter detatt träningen avbrutits. Båda de ovan nämnda studierna är

dock tämligen kortvariga. En långvariguppföljningsstudie studie av Diek-mann & Letzelter (1986) följde blandannat upp två grupper pojkar från att devar åtta tills de var tio år gamla. Varjegrupp bestod av 35 pojkar. Den enagruppen tränade benpress två gång-er/vecka under tre stycken tolv veckorlånga träningsperioder medan denandra gruppen fungerade som kontroll.Resultaten visar att styrketräningsgrup-pen behöll sitt försprång i styrkan ävenmellan träningsperioderna. Flickoruppvisade samma mönster. Mekanis-men bakom det här fenomenet är dockinte helt klar. Det är möjligt att de styr-ketränande barnen som blir starkareunder en träningsperiod ändrar sitt be-teendemönster och rör sig mer eller an-norlunda än barnen i kontrollgruppen isitt vardagliga liv och under andra fysis-ka aktiviteter. Oavsett mekanismentyder dessa resultat på att styrkeökning-ar som uppnås med styrketräning hosbarn kan vara hållbara även om de inteär relaterade till ökad muskelmassa.

Potentiella positiva effekter av

styrketräning hos barn och

ungdomar

1. Underlättad motorisk inlärning.

Tillräcklig styrka är en förutsättningför att ett barn ska kunna lära sig rättrörelseteknik (Peterson and Eriksson,1986). Barn besitter en stor förmågatill motorisk inlärning. Barnaåren ärdärför en tid när man kan skaffa sig enbred rörelsearsenal, som i mångt ochmycket bestämmer rörelseförmåganför hela livet. Det är dock viktigt att ettbarn redan från början lär sig rätt tek-nik, då korrigering av ett felaktigt rö-relsemönster är mycket arbetskrävandeoch långt ifrån alltid möjlig. En bris-tande styrka kan hindra teknikinlär-ning och därigenom hämma utveck-ling av rörelseförmågan, vilket inverkarnegativt på såväl prestationsförmågansom hälsan. Det är välkänt att felaktigtinlärd teknik är en av de främsta orsa-kerna till skador i samband med fysikträning och tävling. Otillräcklig mus-kelstyrka, som leder till en felaktigt in-lärd teknik, innebär således ökad riskför skador.

2. Förebyggande av skador

En viktig aspekt av styrketräning hosbarn förefaller vara dess skadeförebyg-gande effekter. Det är välkänt att till-räcklig muskelstyrka minskar risk förskador hos vuxna. Studier av blandannat Cahill & Griffith (1978) ochHejna & Rosenberg (1982) visar attdetta samband gäller även för unga id-rottare. Styrketräning visade sig resul-tera i lägre skadefrekvens, minskad svå-righetsgrad och kortare rehabiliterings-tid hos unga fotbollspelare och andraidrottare. En nyligen publicerad myck-et omfattande och gedigen metaana-lysstudie av Abernethy and Bleakley(2007), som totalt omfattade 154 ori-ginalstudier identifierade via sökning isex databaser (Medline, SportDiscus,EMBASE, CINAHL, PEDro, Cochra-ne Review and DARE), undersöktefrågan om de mest effektiva strategier-na för att förebygga idrottsskador hosunga idrottare (från tolv års ålder).Man kom fram till slutsatsen att förbe-redande och upprätthållande träninginriktad på i första hand ökad styrkaoch muskeleffekt är överlägsen andraskadeförebyggande strategier.

Idrottsutövning är en aktivitet somföranleder många skador bland barn.Socialstyrelsens rapport ”Statistik överskador bland barn i Sverige - avsiktligaoch oavsiktliga” (2007, Anr 2007-125-1) uppskattar antalet barn som skadasvid idrottsutövning till cirka 60 000per år, vilket motsvarar 3,4 procent avalla barn. Enligt en sammanställningengjord av Räddningsverkets NationellaCentrum för lärande från Olyckor(NCO, utredaren Jan Schyllander) in-träffar 29 procent av alla skador hosbarn och ungdomar 0-17 år i sambandmed idrottsaktiviteter (58 000 ska-dor/år), att jämföra med trafikskador(8 procent, 16 000 skador/år) eller ska-dor i skola och barnomsorg (18 pro-cent, 36 000 skador/år). Det är särskilt slående att inom såda-

na idrottsgrenar som t.ex. handboll,gymnastik och basketboll, av vilka flerainte är flickdominerade, är det flerflickor än pojkar som skadas (Socialsty-relsens rapport, Anr 2007-125-1). Imånga handbollslag kan idag upp till50 procent av flickorna ha haft skador iknäleder. Man kan undra om detta iviss mån kan bero på att flickor inte harsamma muskelstyrka som pojkar. Könsrelaterade skillnader i muskel-

styrka har observerats så tidigt som vidtre års ålder och de ökar med stigandeålder (se Armstrong & Welsman1997). Det är möjligt att flickornasbristande styrka resulterar i större ska-debenägenhet i sådana idrotter somhandboll, gymnastik och basketboll,som är associerade med tvära inbroms-ningar och riktningsändringar, vilketställer väldigt höga krav på tillräckligmuskelstyrka för att bibehålla balansoch korrekt rörelsemönster. Utifråndetta resonemang kan man dra slutsat-sen att förberedande träning inriktadpå ökad muskelstyrka, på grund avflickors lägre styrka, kan utgöra ensärskilt effektiv metod för att förebyggaskador hos flickor. Statistiken visar att flest idrottsrela-

terade skador inträffar hos barn i 12-13års ålder (9 000 skadade/år) (NCO, ut-redaren Jan Schyllander). Antal skadorökar successivt och brant fram tilldenna ålder och sjunker sedan brantmed stigande ålder (7 500 och 6 000skadade/år vid 15 respektive 17 årsålder), vilket förefaller förvånande medtanke på att träningsmängd och inten-sitet ökar med ålder. Det är möjligt atten naturlig styrkeökning i samband

IdrottsMedicin 4/09 9

�

med puberteten är en av orsakerna tillatt antalet skador sjunker i högre åldrar.Den topp som infaller vid 12-13 årsålder kan bero på ökande träningsbe-lastningar mot bakgrund av bristandestyrka på grund av frånvaro av förbere-dande styrketräning i tidigare åldrar.

3. Ökad skeletthälsa

Benskörhet är en allvarlig sjukdomsom medför stort lidande för de drab-bade och stora kostnader för samhälleoch vars förekomst i befolkningen ökarexplosionsartat (Barrett-Connor et al.1998). Någon effektiv behandlig avbenskörhet finns idag inte tillgängligochman lägger därför stort fokus på attförebygga benskörhet och öka skelett-hälsan. Allt störremängd vetenskapligadata visar att viktbelastande träning förbarn och ungdomar utgör en effektivstrategi för att förbättra skeletthälsa(Morris et al. 1997; Blimkie et al.1996; Nichols et al. 2001).En nyligen publicerad reviewunder-

sökning av Hind and Burrows (2007)utvärderade studier där effekter av trä-ning på benmassans tillväxt hos barnoch ungdomar studerades. Studiernaidentifierades genom sökningar i data-baserna Medline och Cochrane och desom uppfyllde de vetenskapliga kvali-

tetskriterierna inkluderades i under-sökningen. Sammanlagt 22 studier be-handlades, nio genomförda på prepu-bertala barn (Tanner I), åtta på barn itidig pubertet (Tanner II-III) och fempå pubertala barn (Tanner IV-V). Stu-dien visade att styrkekrävande övning-ar, särskilt med plyometriska inslag, ärett effektivt sätt att öka benmineraliser-ingen hos barn och ungdomar.Det är väldokumenterat att övning-

ar med hög impact (hoppövningar ochövningar med tvära riktningsändring-ar) är en effektiv metod att öka benmi-neralisering (Hind and Burrows 2007;Gunter et al. 2008). Det är dock barade delar av skelettet som belastas somblir starkare. Detta innebär atthoppövningar stimulerar bentillväxtenframförallt i den nedre kroppshalvanmedan överkroppen blir understimu-lerad. Styrketräning utgör däremot,med sin breda arsenal av övningar föralla kroppsdelar, ett perfekt instrumentför att påverka alla delar i det växandeskelettet. Den mekaniska belastningenanses vara den viktigaste faktor sompå-verkar benmassan och musklernaskraftutveckling är den största källan förbelastning som skelettet utsätts för. Enfyraårig uppföljningsstudie avWang etal. (2007) som undersökte 258 flickor iåldrarna 10-13 år påvisade ett starkt

positivt samband mellan muskelstyrkai armar och ben och benmineraliser-ingen i respektive kroppsdelar. Detta ärett tydligt belägg för att ökad styrkamedför förstärkning av skelettet vilketutgör en viktig logisk grund förtillämpning av styrketräning för barn.

Potentiella negativa effekter

av styrketräning hos barn och

ungdomar

1. Skelett- och muskelskador

De största farhågorna som lyfts framvad gäller risker med styrketräning hosväxande individer rör eventuella ska-dor på de så kallade tillväxtzonerna(epifyserna) där extremiteternas hu-vudsakliga tillväxt sker (Peterson &Eriksson 1986; Petterson ochRenström 1990). Dessa zoner har lägremekanisk hållfasthet än andra delar avskelettet och det är därför rimligt attanta att de skulle drabbas först ombenen överbelastas. Skador på tillväxt-zonerna hos en växande individ kanleda till en störning i tillväxten med enskillnad i längdtillväxt i olika delar avepifysen och en felställning som konse-kvens.Ett antal rapporter om epifysala

frakturer hos barn och ungdomar i

Styrketräning för barn och ungdomar bör inte begränsas till enbart träning med vikter på ett gym, även om den här typen av styrketräninginte behöver uteslutas. (Foto Anna Nylén)

10 IdrottsMedicin 4/09

samband med tyngdlyftning eller styr-keträning står att finna i litteraturen(Benton 1983; Gumbs et al. 1982;Rowe 1979; Ryan 1984). Analysenvisar dock att de flesta skador kan här-ledas till felaktig teknik, extremt tungabelastningar eller ballistiska rörelser(Armstrong and Welsman 1997). Mi-cheli (1988) kom fram till slutsatsen attakuta epifysala skador är sällsynta hosungdomar och även mer sällsynta hosprepubertala barn. Blimkie (1993) på-pekade att styrketräningsstudiernamed barn inte visade några epifysalafrakturer och att risker för denna typ avskada i sambandmed styrketräning varöverskattade. Man har även antagit attstyrketräning kan ge upphov till skadorpå tillväxtzoner i ryggkotorna medhämmad längtillväxt som följd (Peter-son & Eriksson 1986).Ackumulerade forskningsdata visar

dock med all tydlighet att lämpligastyrketräningsprogram inte har någranegativa effekter på vare sig längd-tillväxt eller tillväxtzoner (Faigenbaum2000; Stricker & Van Heest 2002;Ramsay et al. 1990; Weltman et al.1986; Bailey &Martin 1994; Wilmore&Costill 1999), vilket starkt lyfts frami såväl American Academy of Pediatrics(de amerikanska barnläkarnas organi-sation), British Association of Exercise

and Sport Sciences (de brittiska id-rottsforskarnas organisation) och Ca-nadian Society for Exercise Physiolo-gys (de kanadensiska idrottsfysiologer-nas organisation) programförklaringargällande styrketräning för barn ochungdomar. Rians et al. (1987) genom-förde en studie som var specifikt foku-serad på att undersöka eventuella farormed styrketräning hos barn.Med olikametoder har man bland annat under-sökt eventuella skador på skelett ochmuskler samt möjlig påverkan påtillväxt, rörlighet och motorisk funk-tion. Resultaten visade att styrketrä-ning inte hade några negativa effekterpå någon av de undersökta parametrar-na och att skaderisken i samband medstyrketräning är obefintlig.Mankan argumentera att de longitu-

dinella styrketräningsstudierna på barnoch ungdomar omfattar ett relativt be-gränsat antal försökspersoner och är re-lativt korta. Den längsta studien av denhär typen (Stahle et al. 1995) omfattarett nio månaders långt styrketrä-ningsprogram (inga skador rapportera-des i samband med denna studie). Deretrospektiva epidemiologiska studier-na visar dock att skaderisker vid styrke-träning för barn och ungdomar är be-tydligt lägre än i många populära idrot-ter (Blimkie 1993; Hamill 1994). Ha-

mill (1994) har i en omfattande sam-manställning av flera studier jämförtskaderisken hos unga idrottare i olikaidrottsgrenar och typer av träning. Re-sultaten visar att skaderisken vid styrke-träning var 0,0035 skador/100 man-timmar träning och vid maximala lyft0,0017 skador/100 mantimmar trä-ning. Detta kan jämföras med skaderis-ken vid fotbollsträning (6,20 ska-dor/100 mantimmar träning) ellerbasket (Storbritannien) (1,03 ska-dor/100 mantimmar träning). Det in-nebär att ett barn löper mer än 1 500gånger större risk att skadas av att spelafotboll än av att styrketräna.Styrketräning och styrkelyft kan in-

nebära risk för mikrotrauma (mikro-skopiska vävnadsskador) i muskulatu-ren. Det finns dock inga belägg för attstyrketräning för barn innebär störrerisk för den här typen av skador änandra typer av fysisk aktivitet (Armst-rong &Welsman 1997).Det råder således en bred konsensus

bland forskarna omatt styrketräning förbarn kan betraktas som en synnerligensäker träningsformmedmycket låg ska-derisk. Inom svensk populärvetenskap-lig litteratur (Obs! Ej peer-reviewed) fö-rekommer dock fortfarande påståendenom att styrketräning för barn och ung-domar inte bör utövas (Baranto 2006)

Styrketräning som bedrivs på ett korrekt sätt är en trygg och säker träningsform som inte medför några negativa effekter på barnetseller ungdomens hälsa, utan utgör en naturlig del i en balanserad och allsidig fysisk träning.

IdrottsMedicin 4/09 11

�

som lyfts fram av representanter av enoch samma forskningsgrupp. Somargu-ment för detta påstående användermanbland annat resultaten av studier pådjurkadaver som visar att ryggraden hosunga djur har lägre hållfasthet än hosvuxna djur. Man refererar också till attundersökningar som påvisar förekoms-ten av förändringar i ryggraden hosunga elitidrottare inom till exempelgymnastik, brottning och simhopp.Det är förvånande att man kan dra

slutsatsen om styrketräningens olämp-lighet för barn utifrån studier som inteundersöker styrketräning utan teknis-ka idrottsgrenar där träning är associe-rad med kraftiga böjningar, sträck-ningar och rotationer av ryggraden,som dessutom upprepas ett stort antalgånger per träningspass. Det är möjligtatt denna typ av belastning kan inverkanegativt på ryggraden hos barn, ävenom man inte kunnat påvisa att före-komsten av ryggproblem hos vuxna id-rottare i dessa grenar är högre än i denövriga befolkningen. Men att utifråndessa undersökningar dra slutsatser omstyrketräningens lämplighet för barn ärnågot som knappast låter sig göras. Detfaktum att det är svårare att bryta ryg-graden på en ung gris än på en vuxenkan inte heller på något sätt ses som ettrelevant argument i den vetenskapliga

debatten om styrketräningens effekterhos barn och ungdomar.

2. Kardiovaskulära effekter

Kardiovaskulära effekter av styrketrä-ning hos vuxna är väldokumenterade(Fleck & Kraemer 1988; Petrofsky &Phillips 1986). Det finns belägg för attblodtrycksförändringar under och eftertunga styrkeövningar kan leda tillblackout (kortvarig medvetslöshet).Sällsynta fall av blackout har dokumen-terats hos vuxna i sambandmed tyngd-lyftning (Reilly 1978) däremot inte hosbarn eller ungdomar (Blimkie 1993;Rians et al 1987). Utifrån studier avblodtrycksreaktion hos barn och ung-domar vid styrkeövningar förefaller detsom att både systoliskt och diastolisktblodtryck förändras på samma sätt somhos vuxna (Bar-Or 1980; Nau et al.1990; Strong et al. 1978, Rians 1987).Några belägg för att styrketräning in-verkar negativt på kardiovaskulär funk-tion hos barn föreligger således inte. Deeventuella långvariga effekterna av styr-keträning på hjärtats dimension ochfunktion är dock inte klarlagda.

Avslutande kommentar

En analys av den vetenskapliga littera-turen kring området styrketräning för

barn visar med all önskvärd tydlighetatt styrketräning kan betraktas som ensynnerligen trygg och säker tränings-form sommedför en hel rad positiva ef-fekter för barnens hälsa och idrottsligutveckling. Forskningen visar att ska-derisken vid styrketräning är tämligenliten jämfört med andra idrottsaktivi-teter. Styrketräning kan ha skadeföre-byggande effekter samt stimulera upp-byggnad av skelettet. Ökad styrka un-derlättar även motorisk inlärning ochskapar därmed bättre förutsättningarför en allsidig och lustbetonad träninginriktad på förvärvande av en bred rö-relsearsenal vilket bör vara det främstamålet för fysisk träning av barn. Medtanke på de positiva effekter som styr-keträning medför för barn bör styr-keövningar i olika former vara en del aven allsidig, varierad och framföralltrolig och efter barnens förutsättningaranpassad träning.Det är dock viktigt att betona att

styrketräning för barn före puberteteninte bör vara ett självändamål utan sna-rare ska betraktas som ett hjälpmedelför att förebygga skador och minskaskadefrekvensen samt stimulera skelet-tuppbyggnad och motorisk inlärning.Det kan inte nog understrykas att fy-sisk träning i unga år bör ha en allsidigkaraktär. Detta inte minst för att skapa

Styrketräning för barn och unga bör fokusera de muskelgrupper som inte alltid får tillräcklig belastning vid övriga aktiviteter som tillexempel bukmuskler, baksidan av låret och övre extremiteter hos flickor.

12 IdrottsMedicin 4/09

förutsättningar för höga idrottsligaprestationer senare i livet.De vetenskapliga studierna pekar på

att tunga lyft inte resulterar i störrestyrkeökningar hos barn än övningarmed lättare vikter (Faigenbaum et al.1999, 2001). Moderata belastningarmed 13-15 repetitioner förefaller varadet vinnande konceptet. Den optima-la träningsfrekvensen för prepubertalabarn verkar vara två trä-ningspass/vecka (Stahle et al. 1995;Faigenbaum et al. 2002). Det bör un-derstrykas att begreppet "styrketrä-ning för barn" inte bör begränsas tillträning med vikter på ett gym, ävenom den här typen av styrketräning intebehöver exkluderas. En kreativ tränareeller idrottsledare kan konstruera ettobegränsat antal lekar, stafetter ochhinderbanor som innehåller styrke-moment och därmed stimulerar bar-nens styrkeutveckling.Träning av barnbedrivs med fördel i form av lek. Dettagäller inte minst styrkeövningar, somkan och ska göras lustfyllda och roliga.Det ska vara kul att träna.Man bör särskilt betona vikten av

förberedande styrketräning för flickordå bristande muskelstyrka kan vara enav faktorerna bakom den höga skade-frekvensen hos just flickor.En övergång till pubertal ålder (11-

13 år) medför bland annat kvalitativaförändringar i muskulaturen. Bind-vävskomponenter i muskulaturen ut-vecklas och förstärks, perifer innerver-ingsapparat i muskulaturen utvecklas,

vilket skapar mycket gynnsammaförutsättningar för explosiv styrka ochspänst. Forskningen visar att styrketrä-ning som kombineras med plyomet-riska övningar har en mycket uttaladeffekt på spänst och explosivitet hosungdomar i 12-15 års ålder (Faigen-baum et al. 2007). Det är därför vik-tigt att inkludera styrketräning medplyometriska inslag i träningsprogramför ungdomar i denna åldersgrupp.Vid styrketräning, som vid all annanträning för barn, ska en alltför ensidigträning undvikas. Särskilt när det gäl-ler rotationer i ryggraden upprepademånga gånger, som i till exempel rack-etsporter och andra tekniska idrotts-grenar, finns det anledning att vara re-striktiv.Generellt kan man säga att resultat-

inriktad träning för barn kräver hög id-rottslig och pedagogisk kompetens hostränare. Ökad kunskapsnivå och godutbildning av tränare är en av de vikti-gaste förutsättningarna för att all trä-ning av barn och styrketräning i syn-nerhet ska kunna bedrivas på ett sättsom främjar barnens utveckling ochhälsa. Ökad kunskapsnivå hos de trä-nare och idrottsledare som arbetar medbarn och ungdomar kan därför ses somen av de främsta utmaningar svensk id-rottsrörelse står inför.

Rekommenderad styrketräning

för barn och ungdomar

� Det har på senare tid framkommitvetenskapliga belägg för att styrkebe-

tonade övningar kan medföra en radpositiva effekter hos barn. Veten-skapliga undersökningar har visat attstyrketräning kan ha skadeförebyg-gande effekter samt stimulera upp-byggnad av skelett. Ökad styrka un-derlättar även motorisk inlärningoch skapar därmed bättre förutsätt-ningar för en allsidig, lustbetonadträning inriktad på förvärvande aven bred rörelsearsenal vilket bör varadet främsta målet med fysisk träningav barn. Ökad prestationsförmåga ärav underordnad betydelse jämförtmed ökad hälsa och välbefinnande,vilket bör vara de primära målen förstyrketräning för barn och ungdo-mar.

� Styrketräning som bedrivs på ettkorrekt sätt är en trygg och säker trä-ningsform som inte medför någranegativa effekter för barnets utveck-ling och hälsa och kan betraktas somen naturlig och organisk del i en ba-lanserad och allsidig fysisk träning avunga.

� Träningsbelastning ska anpassas tillbarnets förutsättningar och mog-nadsgrad. För stor träningsbelast-ning som överskrider kroppens an-passningsförmåga kan vara förödan-de såväl för en vuxen idrottare somför ett barn. Styrketräningsprogramför barn bör utformas så att det gyn-nar den naturliga tillväxt- och mog-nadsprocessen. Det bör understry-kas att begreppet "styrketräning förbarn" inte bör begränsas till träningmed vikter på ett gym, även om dentypen av styrketräning inte behöverexkluderas. Styrketräning för barnkanmed fördel bedrivas i lekform dåleken är en naturlig del av barns bete-ende.

� Styrketräning för barn kan och börbedrivas på ett sätt som främjar bar-nens lärande om och förståelse förden egna kroppen, dess byggnad ochfunktion.

� Styrketräning bör vara tillgänglig föralla individer på lika villkor. Såvälpojkar som flickor och barn medfunktionshinder ska kunna bedrivastyrketräning som är anpassad tillderas individuella förutsättningaroch som främjar deras hälso- ochprestationsutveckling.

IdrottsMedicin 4/09 13

�

Del 2: Styrketräning för barn

Rekommendationeri andra länder

USAPå en workshop 1985 har åtta ameri-kanska organisationer* utarbetat speci-fika rekommendationer för styrketrä-ning för barn. Dessa rekommendatio-ner föreskriver styrketräning två till tregånger i veckan, 20-30min per pass, 6-15 repetitioner per set och 1-3 set perövning. Belastningen bör ökas om bar-net kan utföra 15 tekniskt korrekta re-petitioner (Wilmore & Costill 1999).Man avrådde från maximala lyft ochtävling i styrka för barn.Sedan dess har American Academy

of Pediatrics, the American Orthopae-dic Society for Sports Medicine, theNational Strength and ConditioningAssociation, American College ofSports Medicine regelbundet gått utmed uppdateringar av sina program-förklaringar och rekommendationerför styrketräning av barn. Den senasteuppdateringen av American Academyof Pediatrics publicerades i april 2008(McCambridge & Stricker 2008).Man inleder programförklaringenmedatt lyfta fram de positiva effekter styr-keträning har på prestationsförmågaoch, framförallt, hälsoaspekter hosbarn på kort och lång sikt. Man beto-nar vidare betydelsen av styrketräningför att förebygga skador, förbättra kar-diovaskulär funktion, kroppskomposi-tion, ökad skeletthälsa, förbättradeblodfetter och även psykisk hälsa. Man

poängterar väldigt starkt att styrketrä-ning för barn och ungdomar inte harnågra påvisade negativa effekter pålängdtillväxt, tillväxtzoner eller hjärt-kärlsystem. Sju till åtta år anges som enlämplig ålder för inledande av systema-tisk styrketräning. Slutligen avråderman från maximala lyft även om manpåpekar att den existerande forskning-en tyder på att tävlingstyngdlyftningför barn är associerad med väldigt lågskaderisk (Stone et al. 2006; Byrd et al.2003; Hamill 1994).

Man understryker att styrketräningför barn är en del av den balanserade fy-siska träningen och skall kombinerasmed andra former av fysisk aktivitet,exempelvis konditionsträning. Vadgäller barn med sjukdomstillstånd re-kommenderar man att barn med väl-digt svåra hjärtkärlsjukdomar (cardio-myopathy, pulmonary artery hyper-tension eller Marfan syndrome) kon-sulterar en barnkardiolog innan styrke-träningsprogrammet påbörjas. Barnmed okontrollerad hypertension, sei-zure disorders, eller barn som har ge-nomgått cellgiftsbehandling mot can-cer bör konsultera en barnidrottsläkareinnan styrketräning rekommenderas.Sammanfattningsvis kan man säga

att de amerikanska rekommendatio-nerna för styrketräning av barn inteskiljer sig på något avsevärt sätt frånvad man i Sverige skulle kunna rekom-

mendera för en vuxen motionär elleridrottare. Det är viktigt att påpeka attde inte har ändrats nämnvärt under desenaste 23 åren trots en noggrann upp-följning, ständig utvärdering och storackumulerad erfarenhet av styrketrä-ning för barn, vilket kan betraktas somtecken på att konceptet i grunden ärmycket robust. Det är också talande attdet är just barnläkarnas organisationsom står bakom rekommendationerna.

Utvärdering av synen på styrketräning för barn och unga i andra länder visar att styrketräningbetraktas som en naturlig del i allsidig fysisk träning för barn. Erfarenheter från andra länderbör tas till vara vid framtagning av svenska rekommendationer avseende styrketräning för barnoch unga.

Helena Bellardini, projektledare förDala Sports Academy och adjunkt iämnet medicinsk vetenskap vid Högsko-lan Dalarna.

Av M i c h a i l Tonkonog i o c h He l e n a Be l l a rd i n i

14 IdrottsMedicin 4/09

De amerikanska rekommendatio-nerna tillämpas i hög utsträckningäven utanför USA. Australien, till ex-empel, har valt att inte formulera egnariktlinjer utan tillämpar de amerikans-ka rekommendationerna.

KanadaI juni 2008 publicerade Canadian So-ciety for Exercise Physiology sin pro-gramförklaring och sina rekommenda-tioner för styrketräning för barn ochungdomar (Behm et al. 2008). Manunderströk behovet av tydliga riktlinjerför styrketräning av unga och att såda-na riktlinjer är starkt efterfrågade avtränare, föräldrar och aktiva. Organisa-tionen inleder sin programförklaringmed att tydligt deklarera att de mytersom förekommer i befolkningen rö-rande hämmad längdtillväxt, skador på

tillväxtzoner, frånvaro av styrkeök-ningar och olika skadeaspekter inte fin-ner något stöd som helst i den veten-skapliga litteraturen. I stället lyftermanfram styrketräningens positiva effekterpå barns och ungdomars hälsa där manrefererar till bland annat ökad skelett-hälsa, förbättrade förutsättningar förutveckling av rörelseförmåga samt fö-rebyggande av övervikt och fetma,menäven förbättrad psykisk hälsa liksomökad självförtroende och självkänsla.Även de positiva effekterna av styrke-träning hos barnmed olika patologiskatillstånd lyfts fram. Man gör också en

grundlig genomgång av demorfologis-ka och neurologiska mekanismer somligger bakom effekterna av styrketrä-ning hos barn och ungdomar.I likhet med de amerikanska rekom-

mendationerna anser de kanadensiskaexperterna att styrketräning ska betrak-tas som en del av en balanserad, allsidigfysisk träning. De konstaterar att styr-keövningar med plyometriska inslagbör inkluderas i styrketräningspro-gram för barn och ungdomar. Man re-sonerar kring olika typer av träningsbe-lastningar (fria vikter, egen kroppsvikt,träningsmaskiner) och konstaterar attfria vikter och egen kroppsvikt har för-delar jämfört med träningsmaskiner dåde senare oftast är dimensionerade förvuxna och inte tillåter korrekt teknisktutförande av övningar för barn.Sammanfattningsvis kan man säga attkanadensiska specialister betraktarstyrketräning för barn och ungdomarsom en mycket central del i allsidig fy-sisk träning av unga.

StorbritannienBritish Association of Exercise andSport Sciences har identifierat ettbehov av evidens-baserade rekommen-dationer för styrketräning riktade tillprofessionella och ideella idrottsledaresom arbetar med barn och ungdomar.År 1999 tillsatte man en expertgruppbestående av bland annat ortopeder,idrottspedagoger, sociologer, idrottsfy-siologer, idrottspsykologer, idrottsbio-mekaniker och folkhälsovetare för attanalysera vetenskaplig litteratur ochexpertis inför framtagning av ”Guideli-nes for Resistance Exercise in YoungPeople” . Expertgruppens uppgift var“To provide sound practical advicebased on research evidence and expertconsensus on safe and effective resi-stance exercise for young people”.Under arbetets gång har gruppen blandannat genomsökt databaserna Medli-ne, SportDiscus, PubMed och ERIC.Arbetet resulterade i BASES PositionStatement on Guidelines for Resistan-ce Exercise in Young People, som pub-licerades 2004 (Stratton et al. 2004).Huvudpunkterna i dessa rekommen-dationer är:1. Alla unga människor ska upp-muntras att styrketräna minst tvåggr/vecka

2. Styrketräning bör vara en del av ba-lanserad fysisk träning och id-rottsundervisning.

KANADA:Rekommendationen ser ut på föl-

jande sätt:

1. Ingen minimiålder för inledande

av systematisk styrketräning

anges men sju till åtta års ålder

kan ses som ett riktmärke.

2. Barn ska instrueras av ledare

som är förtrogna med styrketrä-

ning.

3. Träningen ska genomföras i

lämplig träningsmiljö.

4. Varje styrketräningspass ska inle-

dasmed en 5-10min uppvärmning

bestående av dynamiska övningar

(ej statiska töjningsövningar).

5. Initialt ska 2-3 styrketrä-

ningspass/vecka tillämpas. Man

bör starta med 8-12 övningar för

olika muskelgrupper. Initialt 1-2

set med 8-15 reps och moderat be-

lastning (ca 60 procent av 1RM).

Fokus ska ligga på korrekt tekniskt

utförande av övningar. Såväl antal

set som belastning kan ökas med

ökad erfarenhet av styrketräning

(upp till 3-5 set med belastningar

på 70-85 procent av 1RM)

6. Styrkepasset bör avslutas med

en nedvarvning bestående av lå-

gintensiva övningar och statiska

töjningsövningar.

7. Successivt ska träningsprogram-

met kompletteras med övningar

inriktade på utveckling av muskel-

ns effektutveckling (power).

8. Styrketräningsprogrammets in-

nehåll bör varieras och kombine-

ras med övningar för utveckling av

koordination och balans.

UUSSAA::RReekkoommmmeennddaattiioonneenn sseerr uutt ppåå ffööll--

jjaannddee ssäätttt::

11.. EEtttt ssttyyrrkkeettrräänniinnggsspprrooggrraamm fföörr

bbaarrnn bböörr iinnnneeffaattttaa 1100--1155 mmiinnuutteerr

uuppppvväärrmmnniinngg oocchh nneeddvvaarrvvnniinngg..

22.. MMaann sskkaa ssääkkeerrssttäällllaa eetttt aaddeekkvvaatt

nnäärriinnggss-- oocchh vväättsskkeeiinnttaagg ii ssaamm--

bbaannddmmeedd ssttyyrrkkeettrräänniinnggsspprrooggrraamm..

33.. SSttyyrrkkeeöövvnniinnggaarr sskkaa fföörrsstt uuttfföörraass

uuttaann bbeellaassttnniinngg fföörr aatttt lläärraa ssiigg kkoorr--

rreekktt tteekknniikk.. NNäärr bbaarrnneett bbeehhäärrsskkaarr

tteekknniikkeenn sskkaa bbeellaassttnniinnggeenn aapppplliiccee--

rraass ii ffoorrmm aavv ffrriiaa vviikktteerr, eeggeenn

kkrrooppppssvviikktt,, ttrräänniinnggssmmaasskkiinneerr eelllleerr

eellaassttiisskkaa bbaanndd.. MMaann rreekkoommmmeennddee--

rraarr 22--33 sseett mmeedd 88--1155 rreeppeettiittiioo--

nneerr//sseett 22--33 ggggrr ppeerr vveecckkaa.. EEtttt ssttyyrr--

kkeettrräänniinnggssppaassss bböörr vvaarraa mmiinnsstt 2200--

3300 mmiinn llåånnggtt oocchh eetttt ssttyyrrkkeettrrää--

nniinnggsspprrooggrraamm fföörr bbaarrnn bböörr vvaarraa

mmiinnsstt ååttttaa vveecckkoorr llåånnggtt..

44.. SSttyyrrkkeettrräänniinngg fföörr bbaarrnn oocchh uunngg--

ddoommaarr bböörr ffrräämmsstt ffookkuusseerraa ppåå ddee

ssttoorraa mmuusskkeellggrruuppppeerrnnaa oocchh öövv--

nniinnggaarr mmeedd ffuullllssttäännddiigg aammpplliittuudd..

55.. KKoorrrreekktt tteekknniikk oocchh ggoodd ttrräännaarr--

lleeddnniinngg aannsseess vvaarraa ddee vviikkttiiggaassttee

ffaakkttoorreerrnnaa fföörr aatttt ssttyyrrkkeettrräänniinngg

sskkaa kkuunnnnaa bbeeddrriivvaass ppåå eetttt ssääkkeerrtt

ssäätttt..

66.. DDeenn rreekkoommmmeennddeerraaddee ggrruupppp--

ssttoorrlleekkeenn äärr hhööggsstt ttiioo bbaarrnn ppeerr ttrrää--

nniinnggsslleeddaarree..

IdrottsMedicin 4/09 15

I dokumentet görs en genomgång avstyrketräningens effekter på muskel-funktion hos barn. Vidare behandlasde positiva effekterna av styrketräningdär man bland annat lyfter fram denpositiva inverkan av styrketräning påbarns idrottsliga prestationsförmåga(Blanksby & Gregor 1981) och moto-riska förmåga (Nielsen et al. 1980;Weltman et al. 1986; Falk & Mor1996). Man gör vidare en genomgångav effekter av styrketräning på hälsore-laterade parametrar hos barn (blod-tryck, blodfettprofil, kroppssamman-sättning, aerob förmåga, skeletthälsa,skadeprevention, psykosociala aspek-ter) och konstaterar att effekterna ärantingen positiva eller neutrala. Närman betraktar de psykosociala aspek-terna konstaterar man att styrketrä-

ning: (i) lär barn och ungdomar attsätta upp kortsiktiga och långsiktigamål; (ii) med kan fördel bedrivas igrupp, vilket främjar utveckling av so-cial förmåga; (iii) är ett utmärkt red-skap för att lära sig mer om kroppen,dess uppbyggnad och funktion.Arbetsgruppen utvärderar såväl me-

dicinska som psykosociala risker medstyrketräning för barn och kommerfram till att ur medicinsk synvinkel ärstyrketräning, som bedrivs på ett kor-rekt sätt, en trygg och säker tränings-form. Även vad gäller de psykosocialariskerna konstaterar man att de under-sökningar som finns pekar på positiveller icke signifikant inverkan och attdet därmed finns få belägg för negativpåverkan.Några tydliga anvisningar vad gäller

träningsmodeller återges inte i Guide-lines. Istället understryker man att trä-ningen ska baseras på förståelsen av degrundläggande principerna för bar-nens utveckling och fysisk träning.Slutligen påpekar man att de uppenba-ra positiva effekterna av styrketräning ikombination med de låga riskerna göratt styrketräning kan förbättra hälsaoch prestationsförmåga i all grupper avbarn och ungdomar.Mer detaljerade anvisningar vad gäl-

ler upplägget av styrketräning för barnåterfinns i de rekommendationer somtagits fram av världsledande brittiskaforskare vid Children’s Health and Ex-ercise Research Center, University ofExeter där man rekommenderar styr-keträning 2-3 ggr i veckan, 30-60 minper pass, 6-10 olika övningar, 1-3 setmed 8-12 repetitioner för övre extre-miteter och 15-20 repetitioner förnedre extremiteter (Armstrong &Welsman 1997).Man kan påpeka att Storbritannien

har en mycket stark och långvarig tra-dition av forskning kring fysisk träningför barn och ungdomar.VidUniversityof Exeter finns ett särskilt center(Children’s Health and Exercise Re-search Center) som under flera decen-nier bedriver framstående forskninginomdetta område och där flera världs-ledande forskare (bl. a. N. Armstrongoch J. Welsman m. fl.) har varit och ärverksamma. Även forskare vid Resear-ch Institute for Sport and Exercise Sci-ences, Liverpool JohnMoors Universi-ty besitter utmärkt kompetens inomområdet barn och träning (bl. a. G.Stratton)

Sovjet/Postsovjetiskt territoriumDen sovjetiska/post-sovjetiska tradi-tionen inom träningslära kännetecknasav stark fokus på allsidigheten i trä-ningen för barn och ungdomar. Manbetonar att även sådan träning som kaninverka negativt på prestationsförmågai den egna idrottsgrenen ska bedrivasom den behövs för att säkerställa allsi-dig och harmonisk utveckling av enväxande individ (Platonov 1987). Värtatt notera är att de allra främsta företrä-darna för träningsläraforskning, såsomV. M. Platonov, har ägnat stor upp-märksamhet åt de frågor som rör fysiskträning för barn. I detta sammanhangbetraktas styrketräning i den sovjetis-ka/post-sovjetiska traditionen som enorganisk och nödvändig del av allsidigträning för barn och ungdomar.Dennasyn på styrketräning återspeglas i barn-träningens bibel ”Träning för en ungidrottare” (Platonov & Sakhnovskij1988), som rekommenderas avUtbild-ningsministeriet och därmed utgör enslags officiell rekommendation. Idenna monumentala skrift, som beröralla aspekter av fysisk träning för barn,återfinns ett särskilt kapitel – ”Metoderför utveckling och bedömning av styr-keförmåga” – som ägnas styrketräning.

“Träningshunger”

Man understryker att styrketräning förbarn ska syfta till att utveckla olikasidor av styrkeförmågan, såsom maxi-mal styrka, explosiv styrka och styr-keuthållighet. Övningar i statiskt, iso-toniskt, isokinetiskt utförande föror-das.Generellt skiljer sig intemetodolo-giska rekommendationer för styrketrä-ning för barn i den sovjetiska/post-sov-jetiska litteraturen från liknande re-kommendationer för vuxna. Man på-pekar dock att styrketräning, liksom allträning för barn, med fördel kan bedri-vas i form av lek (Kodzaspirov 1983).Den totala belastningen på ett trä-ningspass bör våra sådan att barnenfortfarande ska känna ”träningshung-er” när passet avslutas. För barnen i åld-rarna upp till elva år rekommenderaskorta pauser (tre till fem minuter)under styrketräningspasset som fyllsmed uppläsning av roliga, humoristis-ka berättelser eller liknande aktiviteterför att motverka uppkomsten av psy-kisk trötthet. En stor andel av styrke-träningen för barn före elva års ålderska bedrivas med egen kroppsvikt sombelastning men även fria vikter på upp

STORBRITANNIEN:Rekommendationen ser ut på föl-

jande sätt:

1. Ökad prestationsförmåga är av

underordnad betydelse jämfört

med ökad hälsa och välbefinnande,

vilket bör vara de primära målen

för styrketräning för barn och ung-

domar.

2. Lärande om kroppen är ett fun-

damentalt element av styrketrä-

ning.

3. Korrekt utförd styrketräning

stödjer och främjar de naturliga

processerna av tillväxt och mog-

nad.

4. Emotionell och kognitiv utveck-

ling av en ung individ är en central

del av styrketräning.

5. Styrketräning bör vara tillgänglig

för alla individer på lika villkor en-

ligt inklusionsprincipen.

6. Styrketräning fokuserar på såväl

hälso- som prestationsutveckling.

Hälsoinriktad styrketräning är in-

kluderande och bör involvera alla

unga individer medan prestation-

sinriktad träning är lämplig för elit-

satsande unga idrottare. Presta-

tionsinriktad träning bör dock base-

ras på förståelse av styrketränin-

gens hälsorelaterade aspekter.

�

16 IdrottsMedicin 4/09

till 5-6 kg kan användas (Kodzaspirov1983). Övningar som utförs i par re-kommenderas.Sammanfattningsvis kan man kon-

statera att litteraturen kring styrketrä-ning för barn på bland annat ryska ärväldigt omfattande. Detaljerade re-kommendationer och träningspro-gram för barn i olika åldrar såväl av all-män karaktär sommed utgångspunkt ispecifika idrottsgrenar förekommer iväldigt stor omfattning. Värt att noteraär att under Sovjettiden fanns det ettvälutvecklat system av idrottsmedi-cinsk kontroll som omfattade alla indi-vider, oavsett ålder och kvalifika-tionsnivå, involverade i organiserad fy-sisk träning. Ett nätverk av idrottsvård-centraler omfattade hela landet och ge-nomförde regelbundna kontroller avaktiva. År 1985 var antalet aktiva näs-

tan 100 miljoner (Pereverzev 1985)och alla dessa genomgick regelbundnakontroller vid 1 291 idrottsmedicinskavårdinrättningar (Dembo 1988). Pådetta sätt har man samlat en väldigtstormängd statistiska data kring till ex-empel skador vid olika typer av trä-ning. Analys av de undersökningarsom bygger på dessa data ger inga indi-kationer på att styrketräning för barnska vara förknippad med ökad skade-risk jämfört med andra idrottsaktivite-ter. De grenar som lyfts fram som demed högst skaderisk för barn är blandannat boxning (158 skador/1 000 del-tagare), brottning (103 skador/1 000deltagare), fäktning (64 skador/1 000deltagare) (Khruschev & Kruglij1982), medan styrketräning inte åter-finns i listan på idrottsaktiviteter medhög skadebenägenhet. Man kan kon-

Post-SOVJET:Rekommendationen ser ut på föl-

jande sätt:

1. Träningsbelastningar ska anpas-

sas till barnens förmåga och ut-

vecklingsnivå.

2. Särskilt uppmärksamhet ska

ägnas de muskelgrupper som inte

alltid får tillräcklig belastning vid

övriga aktiviteter och som är vikti-

ga ur hälsosynvinkel (främre

bukväggen, sneda bukmuskler,

baksidan av låret, övre extremite-

ter hos flickor).

3. Allsidighet och variation i an-

vändning av styrketräningsöv-

ningar.

4. Uppvärmning inför styrketrä-

ningen.

5. Styrketräning ska kombineras

med andra former av fysisk trä-

ning.

Analys av synsättet på styrketräning för barn och unga i andra länder visar att styrke-träning betraktas som en naturlig och nödvändig del i allsidig fysisk träning för barn.

IdrottsMedicin 4/09 17

statera att styrkeövningar för barn ochungdomar har utgjort och utgör ettvanligt och tämligen stort inslag i såvälidrottsutövning som i fysiska aktivite-ter inom utbildningsväsendet i hela detpostsovjetiska territoriet.

FinlandI Finland finns inga formella riktlinjervad gäller styrketräning för barn utandet utbildningsmaterial som arbetasfram i centrala idrottsorganisationeroch specialidrottsförbund fungerarsom direktiv. I Finland finns ett särskiltforskningsinstitut (KIHU, ResearchInstitute for Olympic Sports) som gervetenskaplig och metodologisk un-derstöd åt den finländska idrottsrörel-sen. KIHU, som är en oberoende del avthe Finnish Foundation for Promotionof Physical Education and Health(LIKES) och som stöds av Universityof Jyväskylä, det finska utbildningsde-partementet och Finlands OlympiskaKommitté, har sedan 1990 stöttat denfinländska idrotten med implementer-ing av forskningsresultat i den praktis-ka idrottsutövningen. KIHU har i sa-marbete med Finlands främsta expertinom forskningsområdet barns ochungdomars utveckling och träning,Antti Mero, från the Department ofBiology of Physical Activity vid univer-sitetet i Jyväskylä tagit fram en instruk-tions-CD (Strength Training CD2:Youth StrengthTraining) som specifiktbehandlar styrketräning för barn ochungdomar och riktar sig till tränare ochidrottsledare som arbetar med barn.Även böcker i träningslära som ges utpå finska behandlar styrketräning förbarn. Generellt, är styrketräning ennaturlig del av fysisk aktivitet för barnoch ungdomar i Finland.

SverigeAnalys av synsättet på styrketräning förbarn i andra länder visar att såväl inomden östeuropeiska som i nordameri-kanska, brittiska och finländska trä-ningsläratraditioner betraktas styrke-träning som en naturlig och nödvändigdel av allsidig fysisk träning för barn. IÖsteuropa och Nordamerika har mansamlat stor erfarenhet av att bedrivasystematisk styrketräning för barn iolika åldrar och de koncept som tilläm-pats har visat sig vara hållbara. Erfaren-heterna från andra länder bör tas tillvara vid framtagningen av det svenskakonceptet för optimal, utvecklande

och hälsosam träning för barn och ung-domar.Baserat på det ovanstående kan ett

förslag för svenska rekommendationerför styrketräning för barn och ungdo-mar läggas fram.

� Praktiska

rekommendationer

1. Tiden för att påbörja systematiskstyrketräning bör vara beroende avvarje enskilt barns individuella ut-vecklingsnivå,men 7-8 års ålder kanses som ett riktmärke.

2. De ledare och tränare som bedriverstyrketräning för barn och ungdo-mar bör vara väl förtrognamed styr-keträningen som träningsform.

3. Träningen ska genomföras i lämpligträningsmiljö.

4. Man ska säkerställa ett adekvat när-ings- och vätskeintag i sambandmed styrketräningsprogram.

5. Initialt ska 1-3 styrketräningspassper vecka tillämpas. Ett träningspassbör lämpligen vara 20-40 min lång.

6. Varje styrketräningspass ska inledasmed en 10-15 min uppvärmningsom innefattar dynamiska övningarför olika muskelgrupper.

7. Man bör starta med 8-12 övningarför olikamuskelgrupper. Initialt 1-2set medmoderat belastning och 12-15 repetitioner för övre extremiteteroch 15-20 repetitioner för nedre ex-tremiteter Såväl antal set sombelast-ning kan ökas med ökad erfarenhetav styrketräning. Successivt ska trä-ningsprogrammet kompletterasmed övningar inriktade på utveck-ling av muskelns effektutveckling(power). För ungdomar fr o m tolvårs ålder är det fördelaktigt att in-kludera en större andel styrkeöv-ningar av plyometrisk karaktär i trä-ningsprogrammet.

8. Fokus ska ligga på ett korrekt tek-niskt utförande av övningarna. Detär lämpligt att styrkeövningar förstutförs utan belastning för att lära sigkorrekt teknik. När barnet behärs-kar tekniken ska belastning applice-ras.

9. Styrketräning för barn och ungdo-mar bör främst vara inriktad på destora muskelgrupperna och övning-ar med fullständigt rörelseomfång.Särskilt uppmärksamhet ska ägnasdemuskelgrupper som inte alltid fårtillräklig belastning vid övriga akti-viteter och som är viktiga ur hälso-

synvinkel (främre bukväggen, snedabukmuskler, baksidan av låret, övreextremiteter hos flickor).

10. Styrkepasset bör avslutas med ennedvarvning bestående av låginten-siva övningar och statiska töj-ningsövningar.

11. Man ska sträva efter allsidighet ochvariation i användning av styrketrä-ningsövningar.

12. Styrketräningsprogrammets inne-håll bör varieras och kombinerasmed övningar för utveckling av ko-ordination, balans och kondition.

� Barn- och ungdomsåren är en periodi livet när den växande människanskropp är mycket mottaglig för trä-ningsstimuli. Under denna tid läggerman grunden för sin framtida fysik,sin hälsa och sina motionsvanor. Detär därför av yttersta vikt att barn ochungdomar tränar optimalt. Styrke-träningen har en given plats i en op-timal, allsidig fysisk träning som påbästa sätt främjar barns utveckling.

*De åtta amerikanska organisationersom deltog 1985 var: American Ortho-paedic Society for Sports Medicine, TheAmerican Academy of Pediatrics, TheAmerican College of Sports Medicine,The National Athletic Trainers Associa-tion, The National Strength and Condi-tioning Association, The president’sCouncil on Physical Fitness and Sports,The U.S. Olympic Committee ochTheSociety of Pediatric Orthopaedics.

18 IdrottsMedicin 4/09

Av He l ena L a r s s on

Idrottsmedicin påinmarsch i försvaret

Orsaker till att soldater inte klarar avatt genomföra sin militärtjänst har dis-kuterats i litteraturen sedan början avförra århundradet. Urbaniseringen an-sågs av Lothian 1921 vara en faktorsommedförde att ungdomarna blev fy-

siskt svagare vilket innebar att de fickproblem med den allt tyngre utrust-ningen och de ökande kraven på rörlig-het.Vi brottasmed samma problemnusom då. Men, utrustningen i dagenssystem är tyngre jämfört med tidigareoch för vissa av dem som genomför sinmilitärtjänst innebär det att de utsättsför mycket höga belastningsnivåer.

Förbättrat urval

Ett förbättrat urval, kan vara en väg attmöta problemet. Ett annat sätt är attgenomolika åtgärder påverka verksam-heten både på individ- och organisa-tionsnivå. För att kunna identifieraolika riskfaktorer utvecklades ett scree-ning-system Musculoskeletal Scree-ning Protocol (MSP) bestående av frå-geformulär, mätning av kroppslängdoch kroppsvikt och olika fysiska testerinklusive mätning av muskulär stram-het. Frågeformuläret omfattar blandannat frågor om eventuella besvär i rö-relsestödjeorgan, skattning av aktivi-tetsnivå, olika livsstilsfaktorer ochskattning av hälsa. När olika potentiel-la riskfaktorer identifierats utveckladesett allsidigt interventionsprogram. Detprövades vid tre olika arméförband.Programmet visade sig ha effekt genomatt antalet som avbröt utbildningen

minskade och införandet av interven-tionsprogrammet pågår i Försvarsmak-ten.

500 individer testas

MSP är konstruerat för att snabbtidentifiera vilka som är i behov av be-handling, rehabilitering och individu-ellt anpassad träning eller av andra åt-gärder (riktat mot psykiska, mentalaeller sociala faktorer). Helst skall in-strumentet upptäcka störningar, ned-satt funktionsförmåga innan olika pro-blem utvecklas. Arbetsmetoden kanjämföras med ett försäsongstest somanvänds inom idrotten. I föreliggandearbete genomfördes screeningen i sam-band med att den militära grundut-bildningen började. Det innebär attmånga individer screenas på kort tid,upp till 500 individer skall testas pånågra dagar.

Muskelbesvär riskfaktor

En anmärkningsvärd hög prevalens avaktuella besvär i rörelsestödjeorganen(33-41procent) identifierades i denaktuella populationen som bestod av1 807 manliga friska soldater vid olikaarméförband. Detta visade sig vara enav faktorerna som associerade med av-gång, vilket innebar att individuell

Många av dem som genomför sin militärtjänst har besvär i rörelsestödjeorganen. Detta harvisat sig medföra en ökad risk för att inte klara utbildningen. Genom ett offensivt allsidigtinterventionsprogram kan antalet individer som avbryter militärtjänsten minska.

Helena Larsson, leg sjukgymnast,med.dr. var en av IMF:s första för-bundssjukgymnaster, FörsvarsmaktensHR centrum, helena.larsson.2@ki.se

nya avhand l i n g a r :

Premature Discharge from Military Service. Risk Factors andPreventive Interventions

IdrottsMedicin 4/09 19

undersökning och behandling var enviktig strategi i interventionen.Men enbehandling utan att olika belastnings-faktorer påverkas, det vill säga vad denenskilda individen utsätts för i förhål-lande till sin kapacitet, är otillräcklig.Ergonomiska åtgärder ingick därför irehabiliteringen. Genom att en analysav gapet mellan yttre krav och indivi-dens förmåga ständigt pågår kan an-passningen genomgöras individuelltoch över tid. En förutsättning för dettavar att arbetet integrerades i den dagli-ga verksamheten. Ett organiserat syste-matiskt samarbete mellan förbandetssjukgymnast och de instruktö-rer/officerare som utbildar soldaternavar nödvändigt.

Träna inför militärtjänsten

Att vara fysiskt inaktiv före utbildning-en var en annan riskfaktor för att inteklara militärtjänsten. Detta är rimligteftersom anpassningen från ett inaktivtcivilt liv till den fysiskt krävande mili-tärtjänsten tar tid. För att möta dettaproblem, att öka toleransen för belast-ning i skelett, leder, muskler och senorhar arbetet med avhandlingen resulte-rat i ett särskilt framtaget program”TRÄNA inför militärtjänsten” somhar utarbetats i samarbete med Plikt-verket (en preventiv strategi). Alla somskall genomföra militärtjänsten upp-manas att förbereda sig enligt program-met. Både konditionsträning och styr-keträningen ingår. Funktionell träning

�

Belastningen under utbildningen kan vara hög (bilden ovan).Musklernas uthålligheten testas på flera olika sätt och många individer testas samtidigt(bilden nedan). Foto Helena Larsson.

20 IdrottsMedicin 4/09

och bålstabilitetsträning är viktiga kom-ponenter. Om den fysiska träningensedan skall kunna individanpassasunder själva militärtjänsten måste indi-videns prestationsnivå kartläggas.För de soldater som utbildas vid

olika jägarförband är den yttre fysiskabelastningen mycket hög. Därför ge-nomförs ett särskilt selektionstest isamband med mönstringen det så kal-lade jägaretestet. Testet är validerat ochär relevant för de som skall bära tungpackning. Att bära sin personliga ut-rustning är ett krav som alla soldatermåste klara oavsett vilken tjänst manhar men vid jägarförband kommer be-lastningen tidigt under utbildningenupp i nivåer > 55 kg. I vissa fall uppgårbelastningen till 80 kg.

Fysiskt och psykiskt förberedd

Det är inte enbart god fysik som är av-görande för om man klarar sin grund-utbildning. Att vara både fysiskt ochpsykiskt förberedd har visat sig varaviktigt inför militärtjänsten. Enmilitärutbildning innebär för de flesta heltandra mentala och sociala krav än vadman utsätts för i det civila livet. Det hari detta arbete visat sig att ett interven-tionsarbetemåste riktas ävenmot dessa

faktorer. Det är också rimligt att antaatt en individ som blir uppmärksam-mad och tagen på allvar får lättare atttackla dåligmotivation och även får detlättare med att påverka sin mentalahälsa.Avhandlingen bygger på fyra delar-

beten. Instrumenten (MSP) och ur-valstestet (Jägaretestet) som används iavhandlingen är testade för såväl relia-bilitet som validitet. Olika förbandingår i studierna och flera olika sjuk-gymnaster har arbetat i interven-tionsstudien. En av begränsningarna äratt endast ett litet antal soldater utgjor-des av kvinnor varför dessa exkludera-des. Data har nu samlats in som omfat-tar alla kvinnliga soldater som genom-

fört grundutbildning under ett utbild-ningsår. Dessa skall analyseras inomkort med syfte att undersöka om risk-faktorer för avgång skiljer sig för mänoch kvinnor.Fynden i detta arbete utgör viktig

information om potentiella riskfakto-rer för avgång och verifierar behovet aven utökad undersökning inför inskriv-ning för militärtjänst samt att strategi-er för förebyggande åtgärder i sambandmed att utbildningen börjar är nöd-vändiga.(Handledare: Professor Karin Harms-Ringdahl, sektionen för sjukgymnastik,institutionen för neurobiologi, vårdve-tenskap och samhälle (NVS) på Karo-linska Institutet)

Helena Larsson:

Varför började du att forska?

Mitt kliniska arbete har blivit forsk-ning. Under 80-talet arbetade jagmed fallskärmsjägarna och tog framtester för dem. Det fanns ett behovav tester för soldater och som idrotts-medicinare var jag mycket intresse-rad av det. Jag har jobbat som sjuk-gymnast med olika idrottslandslagoch arbetet med soldaterna fungerarpå samma sätt.

Vad har varit roligast under arbetet

med avhandlingen?

Jag jobbar kliniskt samtidigt som jaghar samlat in data och det har varitroligt att jag möter så mycket männi-skor. Just att man kan fortsätta arbe-tet i verksamheten är också roligt.Jag utbildar personal vid både för-svarsmakten och Pliktverket somsedan arbetar med metoden så minforskning har en direkt förankringtill verksamheten och därmed får jag

också återkoppling på hur testernaoch metoden fungerar.

Kan ni se någon ny trend avseende

hälsan hos de värnpliktiga under de

senaste åren?

Det svåra är att vi utbildar så få sol-dater nu . Förr genomförde nästanalla män i en ålderklass värnpliktenoch då var det ca 40 000 soldater omåret. Nu utbildar vi ca 5 000 om åretoch pliktverket tar ut de som ansesha de bästa förutsättningarna. Där-för är det svårt att jämföra.

Var det något resultat som du blev

förvånad över?

Jag blev förvånad över att instru-menten kan predicera vilka som haren ökad risk att inte klara utbild-ningen. Jag hade valt avhopp från ut-bildning som outcome och jag hadeinte förväntat mig att resultatet skul-le bli så tydligt. Vi har sett att det ärviktigt att vi så fort sommöjligt tarhand om problem och ger adekvatbehandling. Precis somman gör när

man jobbar med ett idrottslag, jagarbetar enligt samma koncept medsoldaterna. Vi har också sett att mus-kuloskeletala besvär finns kvar somen riskfaktor tills besvären är åtgär-dade. När soldaterna screenas, följsupp och de soldater med besvär fårindividuellt anpassade träningspro-gram och utbildningen anpassasefter varje soldats behov ser vi att be-svär från muskel och stödjeorganenförsvinner som en riskfaktor för av-hopp. Vid ett av förbanden där jaghar arbetat med metoden har antaletsoldater som avbryter utbildningenhalverats.

Vilket är nästa steg i arbetet?

Nu ska vi undersöka om kvinnor harsamma riskfaktorer sommän. Vi harsamlat in likadana data från ca 400kvinnliga soldater från alla förbandsom utbildades under ett år.Ett annat viktigt arbete blir att va-

lidera olika tester som används i ur-valsprocessen.

Alla måste klara att bära sin personliga utrustning. Foto Fredrik Hofgaard.

IdrottsMedicin 4/09 21

Hälsorelaterade beteenden såsom fysiskaktivitet, kost, alkohol och tobak, harvisat sig vara starkt relaterade med vårhälsa. Att ha en stillasittande livsstil, ätaohälsosamt, vara överviktig, dricka förmycket alkohol eller att röka är starktbidragande orsaker till dödlighet ochsjuklighet hos många individer. Detfinns dessutom allt mer forskning somvisar att många av dessa beteenden ochrisker tenderar att ansamlas hos vissa in-divider eller befolkningsgrupper.

Prioriterad folkhälsofråga

Ungefär 60 procent av den vuxna be-folkningen i världen når i dag inte upptill den rekommenderade nivån av var-daglig fysisk aktivitet. Världshälsoor-ganisationen (WHO) anser därför attfrämjande av fysisk aktivitet är en vik-tig och prioriterad folkhälsofråga ochsom dessutom inkluderar flera olikasektorer i samhället. Ur ett folkhälso-perspektiv är det dessutom viktigt attförsöka inrikta de främjande insatsernatill deminst aktiva grupperna i samhäl-let, då en liten ökning av aktivitetsni-vån bland de mest inaktiva har en stör-re potential att påverka folkhälsan äninsatser riktade mot dem som redan ärfysiskt aktiva.

Sverige i rörelse

En växandemängd evidensbaserade fö-rebyggande strategier, inom olika om-

råden och sektorer, finns idag tillgäng-liga för att förbättra hälsan och minskasjukdomsbördan i befolkningen. En avdessa viktiga sektorer är hälso- ochsjukvården. Under det senaste årtion-det har framförallt läkare i primärvår-den i många länder arbetat med attfrämja fysisk aktivitet genom olika for-mer av skriftliga ordinationer eller re-cept. I Sverige har denna arbetsformvanligtvis benämnts ”fysisk aktivitet pårecept” (FaR). Arbetsformen fick sittstora genombrott under Folkhäl-soinstitutets ”Sätt Sverige i rörelse”kampanj år 2001.

Glappmellan teori och praktik

Forskning har visat att dessa skriftligaordinationer kan vara effektiva i kon-trollerade studier, och att såväl förskri-vare sompatient är positivt inställda tillarbetsformen. Trots detta används FaRi relativt liten omfattning i Sverige.Detkan delvis förklaras med en viss imple-menteringsproblematik och det finnsett glappmellan den tillgängliga veten-skapliga kunskapen och det arbete somgenomförs i praktiken. Det är helt en-kelt svårt att översätta forskningsresul-tat från kliniska studier till rutinmässigvardag.Denna avhandling syftar till att

bidra med ny kunskap och insikt omarbetsmetoden FaR. Resultaten i av-handlingen bygger dels en uppföljning

av de patienter som erhållit FaR i Ös-tergötland under åren 2004 och 2005och på resultaten från en befolk-ningsenkät riktad till den vuxna be-folkningen i Östergötland år 2006.Utgångspunkten för avhandlingen

är att studera fysisk aktivitet ur ett folk-hälsoperspektiv och vad som kan göraspå populationsnivå för att öka fysiskaktivitet i befolkningen och därigenomförbättra folkhälsan.

Det finns ett stort behov av att öka den fysiska aktiviteten i befolkningen. Fysisk aktivitet pårecept (FaR) är en effektiv metod för att främja fysisk aktivitet bland patienter i sjukvården.Metoden når också de grupper som är i störst behov av att öka sin fysiska aktivitetsnivå. Trotsdetta används FaR i liten utsträckning i Sverige.

nya avhand l i n g a r :

FaR, effektiv metod

Av Ma t t i L e i j o n

Physical activity in the general population and referral schemesamong primary health care patients in a Swedish County

Matti Leijon, MPH, PhDKoordinator för levnadsvanorRegion Skåne/ Lunds universitetMatti.leijon@skane.se

22 IdrottsMedicin 4/09

Befolkningsenkäten visar att endast varfjärde vuxen (18–84 år) i Östergötlandkan, med hänsyn tagen till den nu gäl-lande nationella folkhälsorekommen-dationen som förordar minst 30minu-ter av vardaglig fysisk aktivitet påmått-lig intensitetsnivå, anses vara tillräck-ligt fysiskt aktiva.

Stöd från hälso- och sjukvården

Mer än en tredjedel (37 procent) avden vuxna befolkningen hade inte föravsikt att förändra sin fysiska aktivitets-nivå, medan 36 procent hade funderatpå att förändra den och 27 procent varfast beslutna att göra en förändring.Bland dem som ville öka sin fysiska ak-tivitetsnivå önskar en av sju i den all-männa befolkningen och en av fyrabland dem med särskilt stort behov avatt öka sin aktivitetsnivå (de som rap-porterar dålig hälsa, BMI > 30 eller desom är fysiskt inaktiva) stöd för attkunna åstadkomma denna förändring.Lite mer än hälften av dessa önskar attfå detta stöd från hälso- och sjukvår-den.

FaR-ordinationer

Totalt fick 6 300 patienter en FaR-or-dination i Östergötland under 2004och 2005. Två tredjedelar av dessa varkvinnor och hälften av patienternaåterfanns i åldersgruppen 45–64 år.FaR-relaterad statistik, på såväl vård-centralsnivå som för de olika yrkes-grupperna visar på stora skillnader iförskrivningsmönster inom länet, vil-ket kan vara en indikation på att ar-betsformen har potential att utvecklasännu mer.Hälften av de patienter (51 procent)

som erhöll FaR, blev förskrivna en var-dagsaktivitet, som exempelvis prome-nader. Vid uppföljning efter tolvmåna-der hade hälften av patienterna (52 pro-cent) som erhållit FaR ökat sin självrap-porterade fysiska aktivitetsnivå. Ande-len inaktiva patienter i studiepopulatio-nen hade minskat från 33 procent vidförskrivningstillfället till 20 procent viduppföljningen. Motsvarande siffra förde patienter som kategoriserades somregelbundet fysiskt aktiva ökade från 22procent vid förskrivningstillfället till 32

procent vid uppföljningen efter tolvmånader. Det var inga skillnader i följ-samhet till FaR som berodde på patien-tens ålder, diagnos/förskrivningsorsakeller förskrivarens yrke. Det var i ställetlåg aktivitetsnivå vid förskrivningstill-fället och aktivitets typ, till förmån förvardagsaktiviteter, som var de enskildafaktorer som var signifikant associerademed ökad fysisk aktivitet vid uppfölj-ningen efter tolv månader. Dessutomvisade uppföljningen av patienternasegenrapporterade följsamhet till FaRatt 50 procent av patienterna följde sinFaR-ordination. Patienternas aktivi-tetsnivå vid förskrivningstillfället(något fysiskt aktiv – ej inaktiv) och or-dination på vardagsaktiviteter var för-knippademed en signifikant bättre följ-samhet till ordinationen vid uppfölj-ningen efter tolv månader.

Slutsatser

Utifrån resultaten från de delstudiersom presenteras inom ramen för av-handlingen lyftes här fram följande slut-satser:

Matti Leijon:

Varför började du att forska?

Jag hade inte ambitionen att skrivaen avhandling utan det bara blev så.Jag jobbade under många år med Fy-sisk aktivitet på recept (FaR) i Öster-götland och brinner för ämnet. Jagbörjade forska eftersom jag hade ettså stort och bra material sommångai omgivningen tyckte att jag bordegöra något av. Så det vara snararematerialet som ledde in mig påforskningen än tvärt om.Mycket avmaterialet var inte ursprungligentänkt att använda till forskning utansnarare för uppföljning av ordinarieverksamhet i primärvården.

Vilka tycker du är de mest intressanta

resultaten?

Jag tycker det är mest intressant vadsom förklarar följsamheten vid för-skrivning av FaR. Efter att vi kon-trollerat bakgrunden med multipellogistisk regression har vi sett attskillnaden i följsamhet till FaR inteberor på ålder, kön, diagnos eller vil-ken yrkeskategori som skriver ut re-

ceptet, om det är läkare, sjukgym-nast eller sjuksköterska. Vi fann istället skillnader beroende på patien-tens nuvarande aktivitetsnivå ochtyp av aktivitet, där egenaktivitetersom promenader hade bättre följ-samhet än t.ex. gruppaktiviteter.

Vilken är den viktigaste forsknings-

frågan just nu inom detta område?

Den stora frågan just nu är hur vi iframtiden kan implementera fysiskaktivitet på ett ännu bättre sätt i vår-den. Jag tror att vi måste integreraarbetet med fysisk aktivitet, kost,tobak och alkohol på ett mycket tyd-ligare sätt. En av de viktigaste forsk-ningsfrågorna just nu är hur ett så-dant koncept ser ut och hur det i såfall fungerar. I Östergötland genom-fördes en befolkningsstudie och re-sultaten visar att FaR-interventionenefterfrågas av de med störst behov(till exempel fysiskt inaktiva, över-viktiga, de som rapporterar dålighälsa). Det gör att just den här typenav interventioner har potentialen attfå en bättre träffsäkerhet. Vi når intede bara redan frälsta utan de mest ut-satta grupperna, vilket i sig är enförutsättning för att skapa en mer

jämlik hälsa i befolkningen.Det är också väldigt viktigt att lära

av varandra, att utbyta erfarenhetermed andra länder, mellan olika regi-oner och landsting och mellan olikavårdcentraler.

Vad ska du göra nu?

Nu arbetar jag på Centrum för pri-märvårdsforskning, som är kopplatbåde till Lunds universitet och tillRegion Skåne, med att bygga upp enforskningsplattform för primärvår-den i regionen. Här kan jag jobbamed de frågeställningar som finnskring FaR, som hur vi kan skapaännu bättre följsamhet för den en-skilda patienten men också med attförsöka skapa en ännu bättre modellför FaR-arbetet. Det ligger i sakensnatur, ska man forska på en ny mo-dell så måste man först utveckla ochtesta den. Verksamhet och forskninggår hand i hand och här är forskningoch verksamhets utveckling integre-rade. Jag är ansvarig för levnadsvanoroch det gäller att få in levnadsvanor iordinarie verksamhet i hälso- ochsjukvården så att de också finns medpå ett bra och naturligt sätt i journal-systemet.

IdrottsMedicin 4/09 23

� Det finns ett stort behov av ökad fy-sisk aktivitet i befolkningen relate-rat till gällande rekommendationerför hälsofrämjande fysisk aktivitet.

�Vuxna (18-84 år) känner stort ansvarför sin egen fysiska aktivitetsnivå,men anser också att ansvaret till vissdel, delas av hälso- och sjukvården.

� Fysisk aktivitet har identifierats av desvarande som den viktigaste lev-nadsvanan att förändras "just nu".

� De som är i störst behov av ökad fy-sisk aktivitet är också de som i störstutsträckning önskar stöd för att ökasin fysiska aktivitet. Stödet efterfrå-gas framförallt från hälso- ochsjukvården.

� Fysisk aktivitet på recept (FaR) är enframgångsrik metod att främja fy-sisk aktivitet bland patienter i rutin-sjukvård.

� FaR i Östergötlands lyckades nå un-gefär var 70:e till var 80:e patientsom besökte länets vårdcentraler;

– där en relativt hög andel av de somfick FaR var individermed låg fysiskaktivitetsnivå.– där enmajoritet av förskrivningar-

na var till kvinnor samt till medelål-ders patienter.

� Läkare och sjuksköterskor förskrevFaR till flest patienter, men i rela-tion till det totala antalet patientbe-sök förskrev sjukgymnaster och be-teendevetare flest FaR-recept.

� Faktorer som ålder, kön, dia-gnos/förskrivningsorsak, yrke påförskrivare visade sig inte vara desom förklarade patienternas följ-samhet, utan det var bara bak-grundsfaktorer som patienternasaktivitetsnivå vid ordinationstillfäl-let och typ av aktivitet som påvisadeskillnader i följsamhet.

Linköping University Medi