frispark nr 3 2010

Den inte särskilt intellektuella elitfotbollen

F r i s p a r k

Redaktionen har ordet

När den vindsnabbe anfallaren Johnny Ekström i mitten av 1980-talet förberedde en flytt från IFK Göteborg till italienska Em-poli fick han frågan om sina kunskaper i språket, och svaret framfördes helt utan iro-ni: Jag kan ingen italienska alls, jag vet inte ens vad spagetti heter! I samma anda, men några år senare svarade den så djupt pop-ulära svenska VM-hjälten Thomas Brolin: Så sjuk blir jag aldrig, på frågan om han på sjuksängen skulle börja läsa böcker. Brolins landslagskompis slog däremot journalist-kåren och det svenska folket med häpnad, när man kom på honom plugga arabiska, och – inte nog med det – dessutom läsa ara-bisk skönlitteratur. Av förvåningen att döma har omgivningen inte särskilt höga förvän-tningar på idolerna på den gröna planen, som varje vecka tjänar mångmiljonbelopp men som inte kan nämna ett enda verk av Shakespeare, Strindberg eller för den delen Läckberg, Lapidius. Elitfotbollsspelare lever i ett samhällsmässigt, politiskt och etiskt vakuum. De har hela världen för sina fötter, deras ord skulle kunna spridas till miljoner människor på ett ögonblick, men det stan-nar ofta vid ett ”Nähe… vi tar en match åt gången”. När verkligheten tränger sig på, när fotbollspelare som utmärker sig från mäng-den tar initiativ att ersätta företagslogotyp-er på tröjans bröst med stöd för exempelvis folket i Gaza efter ett mål – straffas de. Och egentligen finns det inte mycket mer att förvänta sig, de är där för att spela fotboll och att underhålla, inte engagera och väcka frågor. Det är ju politikernas jobb…

När fotbollen växte från att vara eliternas sysselsättning till att bli hela folkets kärlek var det en effekt av ambitionen att tillgän-gliggöra idrotten för mindre bemedlade människor. Fotbollen anses ha inneburit en avledningsmanöver, en fingerpekning och ”titta där, en rosa elefant”. Det var alltså inte en vilja att dela med sig av det roliga, utan ett sätt att sysselsätta arga människor som hade usla arbetsvillkor och undanhålla dem

från möjligheten att organisera sig och visa missnöje gentemot ett samhälle som svek. Det här var drygt hundra år sedan, tiderna förändras och fotboll är den mest utövade idrotten i Sverige – för såväl bredd som elit. Fotboll är en fantastisk idrott och en trevlig sysselsättning, men det är när den skymmer det uppenbara, när den hindrar från att ta ställning och se det samhälle som fotbollen bara utgör en liten del av – som den blir sådär farligt fördummande. Det här Frisparksnumret är en hyllning till dubbelheten i fotbollen, och att det är möjligt – HNFF:s devis om den in-tellektuella elitfotbollen.

Efter tre år i HNFF, två år i styrelsen och lika många som Frisparks-redaktör väljer jag att lägga de lila fotbollskläderna på hyllan. Jag rik-tar en personlig läktarvåg till de hårt jobbande Frisparksredaktionsmedlemmarna som till-sammans skapat sju nummer aptitlig tidning och det som informellt, men likväl uppenbart, utgjort Skånes bästa klubbtidning. En tack-våg också till övriga styrelsemedlemmar och lycka-till-våg till kommande styrelse.

I hopp om trevlig läsning

Lotta ”Inti” Johansson

4 Ordföranden har ordet

5 Säsongen i siffror

6 VM-Special

9 Intellektuell elitfotboll

16 Samuelssons hörna.

17 Tränarna har ordet

19 Tävling

Innehåll

Hallands Nations FFThomanders väg 3

224 65 Lund

[email protected]

Redaktionen:Redaktör Lotta”Inti” Johansson

Grävande reportrar Daniel SamuelssonErik Gillenius

Emelie NyströmLayoutare Henrik Stenvinkel

Hallands Nations

FFEstd. 1988

F r i s p a r k

Innehåll

F r i s p a r k

Ordföranden har ordet

En författare skrev en gång: ”vi minns inte dagar, men ögonblick”. När jag nu summerar det gångna året är det med dessa ord i bakhuvudet.

Lördagen den 28 augusti klockan 15.45 ljuder slutsignalen i matchen mellan damerna från Hallands Nations FF och BK Vången. Matchen slutar 0-0. Någon kanske var besviken över den uteblivna vinsten. Någon annan kanske var lättad över poängen. Höstsäsongen hade börjat dåligt med dubbla förluster och en fort-satt kamp kring nedflyttningsstrecket. Att den här dagen skulle inleda den fantastis-ka och fanatiska klättringen som damerna från Hallands Nations FF sedan gjorde var det förmodligen ingen som räknade med. På dem nästkommande 8 matcherna, vann man 5 matcher, spelade oavgjort 2 matcher och förlorade med uddamålet mot överlägsna serieledarna. När säson-gen var över hade man god marginal till såväl nedflyttningsplatserna som nedfly-ttningskval. Kanske startade allting just som slutsignalen ljöd och någon knöt handen och mumlade några väl valda ord inombords.

Fredagen den 10 september klockan 20.00 ljuder slutsignalen i matchen mel-lan herrarna från Hallands Nations FF och BK Flagg. Matchen slutar 1-4, mitt-fältsgiganten är skadad och centrallinjen drabbad av dubbla avstängningar. Regnet strilar sakta ner, spelarna vandrar med sänkta huvuden bort och planen ligger snart tom alltmedan belysningen håller kvällens mörker borta. Att den här kvällen skulle vara slutet på den fantastiska sä-song som herrarna från Hallands Nations FF presterat vad det nog ingen som kunde ana några timmar tidigare. Från en andra-plats och potentiell serieledning slutar sä-songen utom räckhåll för kvalplatserna, efter en rad av förluster. Även om det är den historiskt bästa säsong som herrarna från Hallands Nations FF gjort, finns det en viss bitter eftersmak såhär i efterhand.

Tisdagen den 2 mars klockan 19.30 läm-nar några av styrelsemedlemmarna från Hallands Nations FF konferensrummet på Hallands Nation, efter ett möte med det styrande Seniorskollegiet. Besvikelse och uppgivenhet präglar stämningen när man kort samtalar utanför huset, innan var och en sakta cyklar hemåt. Den ekono-miska uppgörelse som ändå sedan grun-dandet av föreningen varit fastslagen existerar inte längre. Från och med detta ögonblick ska Hallands Nations FF stå på egna ben och inkomsterna från arbeten för Hallands Nation är ett minne blott. Under dem nästföljande månaderna fram till dags datum lyckas Styrelsen med god hjälp från många engagerade spelare att inte bara rädda den sjunkande skutan, utan även sätta segel och skjuta god fart mot framtiden. Att den ekonomiska situ-ationen idag skulle vara bättre än någon-sin var det förmodligen inget som kunde tänka sig den kvällen för dryga halvåret sen. Onsdagen den 17 november klockan 22.45 sitter den avgående ordföranden i ljuset framför datorskärmen och knap-par ner några sista ord att lämna efter sig. Med pannan i djupa veck försöker han tänka tillbaka på det senaste året och leta efter dessa ögonblick som uppväger och förtränger allt hårt arbete. Glädjen och engagemanget är det som slår honom. Så många ögonblick är fyllda av dessa. Målfi-randen. Målgester. Träningsläger. Mailen som säger: Jag fixar detta! Vad behöver du hjälp med? Skratt och tunnlar på trän-ingarna. Alla personer som brinner för föreningen. Alla människor som växer och utvecklas som personer inom föreningen, med ansvar och uppgifter. Det är vart och ett av detta ögonblick som man bär med sig framöver och som gör allt hårt arbete värt. Stanna upp och fånga dem. Det är dessa ögonblick som gör Hallands Na-tions FF till den fantastiska förening den är.

Daniel LundbergOrdförande 2009 och 2010

Ögonblick

F r i s p a r k

Säsongen i siffor

Säsongen i Siffror

Herr A

Tabell Dam A

Tabell Herr B

Tabell Herr A Busligan

Herr B

Dam A

F r i s p a r k

VM-Special: Uppföljningen

Världsmästare

VM:s största flopp

VM:s största överraskningslag

Skytteligavinnare

(I…) Fulaste laget

Flest mål i samma match

Störst Camacho-lökar

Ljungberg/Mellbergbråk

Bästa svensk

Laget jag helst unnar ett fiasko

Minst sympatiska spelare

Största slagpåsen

Främsta störningsmoment

VM:s modeutropstecken

Håll ögonen på

TOTALT

1

1

2

2

0,5

-1

2

1

8,5

-1

-1

2

1

-1

-1

-0.5

2

2

2

3,5

2

-1

-1

1,5

-1

1

2

1

1

1

6,5

-1

2

1

1

-1

2

2

-1

5

0,5

1,5

2

-0,5

-1

1

1

4,5

Stenvinkel Gillenius Nyström Johansson Samuelsson

Under en regnig kväll samlades Frisparksredaktionen för att summera upp den gångna sommarens VM-slutspel. Nedan presenteras en sammanställning över hur det gick för dem. I en helt objektiv(läs subjektiv) bedömning poängsattes varje tippad kategori med antingen 2,1 eller -1 och sammanställnin-gen presenteras nedan.

F r i s p a r k


När vi i redaktionen träffades strax innan sommaren för att tillsammans fun-dera inför det stundande VM-slutspelet kändes det att förväntan var hög och att mina kära kollegor hade lämnat deras annars ganska timida och snälla person-ligheter hemma för att istället komma som tävlingsmänniskorna Lotta, Daniel, Erik och Emelie. Stämningen gick att ta på och att ingen under några som helst omständigheter hade tänkt sig förlora var tydligt. Själv var jag tämligen lugn och sansad, vad är väl en tävling tänkte jag, jag är mest här för att få umgås. Men det var svårt att kunna föra en ordentlig lugn och sansad konversation utan att fradgan sprutade ur käftarna på mina kollegor.

När vi summerade VM var det tydligt vem som hade vunnit, även om mina kära kollegor försökte teama ihop sig för att tillsammans försöka hindra min framfart i poängprotokollet. Jag förstod att det skulle bli en lätt seger redan under träffen strax innan sommaren. När Erik valde att sätta Roney som skyttekung kände jag att motståndet skulle vara för svagt. Daniel gjorde inte heller sitt bästa intryckt då han envisades med att ständigt kopiera förslag från Lotta eller Emelie. Kort och gott visste jag nog redan från början att segern skulle vara min, men det kunde jag inte säga, för jag är egentligen ganska blygsam.

Efter det att VM tog slut kände jag att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra, tomheten var stor. Jag funderade på hur jag skulle kunna börja lösa världsprob-lem. När jag med mitt tips utsåg Patrik Ekwall till bästa svensk visste jag att detta skulle ge eko i världen. Tanken med den utnämningen var självklart att få den Burmesiska militärdiktaturen att tänka om och släppa den demokratiske frihetskämpen Aung San Suu Kyi ur hennes husarrest. När detta skedde den 13 November var det möjligen något senare än jag planerat men jag ser det dock som en direkt koppling till min utnämning. Detta är självklart inget jag skulle skryta med, för jag är egentligen ganska blygsam.

En annan av mina väl utstuderade utnämningar var mitt val av Lars Lagerbäcks tanktop till VM-modeutropstecken var självklart att få Skånetrafiken att fundera över sina priser från månadskort. Tanktop får en osökt att tänka på finska hus-vagnssemestrar och en finsk som det lyssnas på i husvagnen är Markoolio som sjöng om att åka pendeltåg, koppling till Skånetrafiken var med andra ord mer självklar än något. När de sedan valde att sänka priset för månadskorten för studenter visste jag att de hade tagit till sig mina uppmaningar. Det är inget jag stoltserar med, för jag är egentligen ganska blygsam.

Henrik Stenvinkel

En vinnares krönika

F r i s p a r k

Ajajajaj, när jag fick reda på att vi skulle ha tippning-stävling på frisparksredaktionen visste jag att det här inte bådade gott. Jag fick ju le lite glatt och försöka hålla med dessa optimistiska ansikten men innerst inne bultade hjärtat och man visste vad som väntade. Att vinna eller inte vinna, var aldrig riktigt frågan för mig då svaret redan var självklart. Man såg hur Sten-vinkels ögon lyste, han skulle ta hem det här och jag skulle gå hem med svansen mellan benen som så ofta förr. Det hela var bara en liten tipstävling för skojs skull men jag anade redan från början att min förlust kom att bli kostsam som så ofta förr.

Att vara en konstant förlorare är inte lätt, alldeles för ofta får det stora konsekvenser även för min om-

givning och för det vill jag be om ursäkt genom denna krönika. Min tipsförlust satte igång hjul som inte har slutat rulla än. Jag ska ge er ett exempel, genom att tippa Rooney som vinnare av VMs skytteliga gjorde jag väldigt många anglofila svenskar väldigt upphet-sade. Äntligen tänkte de, ska en i svenskfavorit vinna något stort, men ack ej. Ilskan som sedan uppkom efter förhöjda förhoppningar riktades mot främlingar, det var ju dessa främlingar från andra länder som hin-drade Rooney från att göra massa mål och helt plöts-ligt röstades Sverigedemokraterna in i riksdagen.

Jag kan dessutom utan tvekan ta på mig det fruktans-värda som hände gruvarbetarna i Chile. När jag tip-pade Chile som VMs överraskningslag satte jag en hel nation i gungning och så även dess gruvor. Förlåt, jag är uppriktigt ledsen över mitt oansvariga tippande. Som förlorare ska man inte inge förhoppningar hos folk.

Skoskav, myggbett, fästingar och Malmö FFs vinst av allsvenskan 2010 är andra otrevligheter som jag också är ansvarig för. Listan av kopplingar mellan katastrofer och mitt tips kan göras oändlig och än en gång ber jag om ursäkt. Förlåt, jag ska aldrig mer agera så här oansvarigt. Från och med nu uppmanar jag alla att sluta lyssna på mig men hålla öronen på helspänn då herr Stenvinkel talar.

Erik Gillenius

En förlorareskrönika


Intellektuell Elitfotboll

F r i s p a r k

1)Skiljer sig elitklubbarna i Holland något med elitklubbarna i Sverige? Hur, i så fall?

Viktor:Ja de skiljer sig ganska mycket tycker jag! Organisationen utanför planen (marknadsföringsbiten, fanp-rylar, ekonomiavdelningen). Allt grun-dar sig i att intresset för att gå på fot-boll här i Holland är mycket större än i Sverige och då är det lättare att få in pengar. Omsättningarna i klubbarna här är betydligt högre än de flesta i Sverige.

Rasmus: Ja det skulle jag nog säga. I Holland är det mycket mer proffsigt på alla plan. Sen vet jag inte hur det är i övriga länder men om man bara jämför dessa länder är det nog så. Fotbollsmässigt är det också ganska stor skillnad då det prioriteras helt andra saker än de “svenska” när man tränar och spelar.

2) Eftersom Holland och Sverige lig-ger varandra ganska nära geografiskt kan man tänka sig att det vardagliga livet ser ungefär likadant ut. Men är det verkligen så? Vad finns det för likheter och skillnader angående ex-empelvis mat- och dryckkultur eller traditioner?

Viktor: Matkulturerna skiljer sig gan-ska avsevärt. När en dietist kom för att lära oss om mat och energiintag påstod hon att kroppen mår bra och näst intill behöver 7-10 brödskivor om dagen. I Sverige är bröd en bov som inte för något gott med sig. Man kan säga att i Holland finns ingen matkultur, de har inget typiskt hollän-dskt så som vi i Sverige tex har kött-bullar, lingon, sill, osv.

Dryckeskulturen skiljer sig egent-ligen inte så mycket mot i Sverige beträffande alkohol. Men däremot är söta drycker mer vanligt förekom-mande här i Holland än i Sverige. Men det handlar om hur medvetna vi är i Sverige om hur kost och dryck påverkar oss i ett längre perspektiv. Traditionerna är egentligen detsam-ma eftersom vi båda är kristna land. Men här firar de inte Lucia och mid-sommar. Istället firar de den 6dec varje år något som liknar jul. Barnen får presenter och familjerna samlas och har det mysigt. De firar mindre sen när det väl är julafton.

Rasmus: Som du säger så är det gan-ska likt vid sidan om fotbollen. Det so-ciala och samhället påminner väldigt mycket om Sverige. Matkulturen är dock ett undantag. Här göds man av mackor i alla dess former.

3) Vad saknar du mest med Sverige?

Viktor: Jag saknar vännerna och familjen mest givetvis! Och enkelhet-en med språket och hur människor är i allmänhet. Lösgodis också=)

Rasmus: Maten, vännerna och familjen

4) Jag antar att inramningen på matcherna i Holland är annorlunda eftersom arenorna är större, och mer publik på matcherna. Jag antar också att det finns fler riktigt hängivna sup-portrar i Heerenveen än i Kalmar. Stämmer detta? Har du varit med om något konstigt eller uppseendeväcka-nde sätt som en supporter visat sin glädje eller frustration på?

Viktor: Det stämmer nog lite efter-som det är fler supportrar här i Hol-land och därmed också fler hängivna. Det konstigaste jag har varit med om var när vi spelade mot VVV Venlo hemma. Vi ledde med 2-0 och de fick en man utvisad i den 60:e minuten. Vi spelar runt bollen och plötsligt börjar publiken bus ut oss!!! De ansåg att vi inte spelade för att göra fler mål och deras frustration var väldigt stor.

Rasmus: Nu kanske inte Alkmaar är den största klubben när det gäller fans och inramning men det är åtmin-stone mycket bättre tryck än vad det är på Kalmars matcher. Det är en helt fantastisk känsla att spela när man känner att man har publiken i ryggen.

5) Många drömmer om ett liv som elitfotbollsspelare, och tanken om att tjäna pengar på något som många andra betalar för att göra på sin fritid. Men det är väl inte roligt jämt? Vad är det bästa och det sämsta med livet som fotbollsspelare på elitnivå? Tyck-er du att du lever ett drömliv? Kan du sakna ett vanligt Svensson-liv?

Viktor: Livet som fotbollsproffs är i det stora hela ett drömliv. Vi blir om-händertagna och ompysslade och har ett ganska enkelt liv. Det värsta är att man aldrig är ledig i princip. Man får inte ledigt om man frågar. Man mis-sar bröllop, födelsedagar och andra familjeangelägenheter. Man är mer eller mindre fast! Men i vardagen är det ett fantastiskt liv där vi är lediga från klockan ett varje dag och har mycket tid över för annat. För tillfället saknar jag inte ett svens-son liv men givetvis önskar man att man kunde festa med sina kompisar

Efter Sveriges debakel mot Holland i senaste EM-kvalmatchen bestämde sig Frisparks reporter Emelie att i jakten på den intellektuella elitfotbollen resa till Holland för att göra en studie av den intellektuella styrkan hos Holländarna. Väl där passade den Emmabodafostrade murveln på att hälsa på några gamla kompisar för att få deras syn på saken. Frispark ger er Emelie Nyström möter bröderna Elm

Exklusivt: Bröderna Elm

F r i s p a r k

ibland. Och lediga helger!

Rasmus: Helt rätt! Fotbollsspelare är också ett jobb och precis som alla an-dra så tycker inte jag det är roligt att gå till jobbet varje dag. De flesta dagar är det helt fantastiskt dock men det finns skitdagar också. Jag kan nästan inte önska mig något mer i mitt liv. Jag mår väldigt bra, har en fantastisk fästmö, underbar familj och grymma vänner.

6) Hur irriterande tycker du att det är med olika rykten i media, som det ib-land kanske inte ligger någon sanning i? Blir du inte ibland sugen på att ringa upp journalisten och helt enkelt skälla ut honom/henne?

Viktor: Nu för tiden struntar jag full-ständigt i vad som skrivs. Jag läser ingenting och vill inte veta vad som skrivs. Så det stör mig inte alls.

Rasmus: Hehe det kunde jag bry mig om för några år sedan men nu påverkar det mig inte det minsta fak-tiskt.

7) Är det fortfarande vanligt att du i tidningar, intervjuer och även i varda-gliga samtal buntas ihop med dina bröder? Att ni nästan ses som en en-het, istället för enskilda individer? Hur tröttsamt är det? Har du något specifikt exempel på när det kanske kändes att det blev för mycket? Eller när det bara kändes väldigt roligt att ni har lyckats så bra alla tre?

Viktor: Det är inte alls vanligt län-gre. Vi bor inte på samma ställe och har inte samma arbetsgivare längre. I början var det ju skitkul att vi hade kommit så långt alla tre och de första intervjuerna var verkligen väldigt kul. Efter ett tag när varenda tidning ville göra likadana reportage var det inte så kul längre! Ett tag i FF var varenda in-tervju sammanklumpande och det är klart att man var trött ett tag på att ses som tre och inte en.

Rasmus: Nja det upphörde ganska mycket när vi splittrade på oss men

visst händer det fortfarande. Jag har dock inte upplevt det som speciellt påfrestande så värst många gånger utan varit rätt stolt över att just de två är mina bröder!

8) För samtidigt är det väl ändå så att du har dina bröder att tacka för en hel del av dina framgångar, tror du att din karriär hade utvecklat sig på samma sätt om du inte haft dem?

Viktor: Nä, jag har de två att tacka för det mesta av mina framgångar! Bättre träning än vad vi har haft genom åren går knappast att få och allt stöd vi hade av varandra under tiden i Kalmar har varit guld värt. Jag har under min kar-riär spelat med någon av mina bröder i alla år utom ett! Fram till 2009!

Rasmus: Absolut! Svårt att beskriva hur mycket de har betytt men jag kan iaf säga att utan dem hade jag varit långt ifrån där jag är idag.

9) På vilket sätt laddar du upp inför en match? Har du en speciell rutin på det, så att du alltid gör likadant eller gör du vad som känns bäst just den dagen och inför den matchen?

Viktor: Jag gör egentligen inget speci-ellt mer än ett jag äter pasta och drick-er vatten. Det är mina rutiner! Försök-er även att inte sitta still för mycket

Rasmus: Tråkigt nog så har jag inga speciella saker jag gör utan jag försök-er bara att hitta en go känsla i kroppen och inte tänka för mycket på vad jag ska göra där ute. Då brukar det bli bra.

10) Hur ser du på din framtid? Vad är ditt nästa mål med fotbollskarriären? Har du ett drömscenario för hur den ska se ut?

Viktor: Jag ser underbart på fram-tiden! Inte bara fotbollsmässigt. Fot-bollsframtiden har väl ingen större plan, men Liverpool har ju alltid varit en dröm.

Rasmus: Just nu är allt fokus på där jag

befinner mig och på det jag vill bli bät-tre på. Mina tankar och planer är klara och jag bär med mig det på varenda träning. Man kan använda varenda övning på en träning till att bli bättre på saker man vill. Sen givetvis finns det dagar då du bara vill njuta lite också och då är planerna lite i bakhuvudet. Andra saker kommer först då.

11) Har du något speciellt tips för dem som drömmer om en karriär som fot-bollsspelare?

Viktor: Träna hårt och sluta aldrig tro på att drömmen kan bli verklighet

Rasmus: Sluta aldrig tro på att du kan bli den spelare du vill vara. Finns alltid en väg som passar dig!

12) Vad tycker du är det fulaste eller mest osportsliga en spelare kan göra på en fotbollsplan?

Viktor: Mest osportsliga är ju att fuska som tex filma men föregår också myck-et fula knep bakom domarens rygg

Rasmus: Jag ogillar väldigt mycket när spelare predikar fair play och står och ska vara goda förebilder sen filmar och beter sig som svin ute på plan. Då blir jag väldigt irriterad. Dubbelmoral som jag inte klarar av.

13) Hallands Nations FF, som är fot-bollslaget som ger ut denna tidning är verksamma i Lund. Vad tycker du om Skånes framfart i svensk fotboll i år?

Viktor: Både HIF och MFF har gjort en fantastisk säsong och med alla unga spelare som har tagit för sig ser fram-tiden ljus ut för Skåne

Rasmus: Otroligt imponerande! Både dam- och herrguld! Sen silver på det också så det är verkligen starkt gjort!

14) Zlatan är ju en väldigt omdis-kuterad fotbollsspelare med enorm stjärnstatus och också Skånes stora stolthet. Hur är det att spela och träna med honom? Känns det något speci-


F r i s p a r k

ellt eller är det som vilken spelare som helst?

Viktor: Nä det är klart det är speciellt! Han kanske inte är den bäste på trän-ingarna men han är en person som lyser stjärna och man vet att han kan avgöra om han är på hugget. Det är kul att kunna säga att man spelat med Sveriges största genom tiderna.

Rasmus: Klart att det är speciellt. Det finns ingen annan spelare i hela världen som Zlatan och kommer kan-ske aldrig finnas heller!

15) Att bli proffs, spela i landslaget och vinna pris på fotbollsgalan är det självklart många som har drömt om och föreställt sig hur det skulle kän-nas. Du har gjort allt det här. Var det som du trodde att det skulle vara? Kändes det som du hade drömt om att det skulle kännas? Hur känner man sig efter att ett sådant stort mål och steg i karriären har uppnåtts?

Viktor: Jag är givetvis jätte stolt över allt jag lyckats med och årets mitt-fältare-priset var ett toppris som jag alltid kommer att ha vunnit. Men det är ändå viktigt att aldrig bli för nöjd och slå sig till ro.

Rasmus: Det var väldigt stort för mig! Absolut något man drömt om sen man var liten knatte. Sen blev det mycket skriverier om allt det där och det gäller att ta det med en nypa salt för nästa dag vet man att det kan vara lika myck-et skriverier åt andra hållet. Men det är såklart att det var väldigt roligt och

något jag kommer minnas i resten av mitt liv!

16) De sakerna i föregående fråga var väl höjdpunkter i din karriär? Men kan du dela med dig av något inte lika up-penbart minne, då du verkligen kände att du hade lyckats med fotbollen? Eller när det bara var extra roligt att lira fotboll?

Viktor: Vi har en turnering i Emma-boda som kallas JulKulCup och att springa in i den fullproppade hallen var en höjdpunkt när man var yngre. Att vi sen lyckades vinna den och få segerpizza på den lokala pizzerian är ett härligt minne.

Rasmus: Nja det finns så många min-nen av stunder då fotbollen är fantas-tisk så det är nästan omöjligt att ploc-ka ut något. Vet inte riktigt vad jag ska välja så jag passar lite där.

17) Hur hanterar du mindre roliga sa-ker, som skador och förluster exempel-vis? Ser du direkt framåt mot rehabil-itering eller nästa match? Eller blir du förbannad, irriterad och allmänt job-big att umgås med under en tid?

Viktor: Nä jag är nog ganska bra på att hantera motgång. Det tar någon dag då jag tjurar och svär men sen är det bara att ladda om och ta nya tag. Sen när man har en långtidsskada går givetvis motvationen och humöret lite upp och ner. Jag hade en knäskada när jag var 17 som tog ca 9månader att re-haba.

Rasmus: Hehe nae jag tror inte jag blir så svår att umgås med utan det gäller att skilja fotbollen från det utanför fot-bollen. Skadan läker inte fortare för att du är sur eller grinig utan det gäller att kunna hantera det på ett bra sätt. Förluster är jobbiga direkt efter och några timmar framåt sen får man se framåt där också. Nu har vi så mycket matcher och spelar så tätt så det kom-mer nya matcher så fort och det är bra när man förlorar.

18) En fotbollskarriär är ju relativt kort, vad vill du göra när den är slut? Är det tränare eller expertkommentator som gäller eller vill du sadla om helt, med någon annan dold talang kanske? Vad hade du velat göra om fotbollen inte hade gått så bra som den har gjort?

Viktor: Just nu känner jag absolut inte för att jobba med fotboll! Jag gillar att jobba med barn eller kanske något som har med språk att göra. Alltså sadla om helt=)

Rasmus: Jag tror inte att jag kommer bli någon tränare eller något sådant utan kommer nog syssla med något annat som jag gillar. Kost och hälsa kanske på något vis. ( Svar på nästa fråga med ) 19) Om du skulle läsa en kurs på uni-versitetet, vilken kurs skulle vara ditt förstaval?

Viktor: Historia, tror jag

Emelie Nyström

Fem Snabba

England eller Spanien? Lila eller blå matchtröjor? Malmö FF eller Helsingborgs IF?Läsa en bok eller se filmen med samma namn? Konstgräs eller vanligt gräs?

ViktorEngland

LilaHIF

BokenVanligt

RasmusSpanien

BlåMFF

FilmenVanligt


F r i s p a r k


I denna upplaga av frispark har vi fått tag på en stor profil inom svensk underhållning. Han passar fantastiskt in i Hallands Nations FF s slagord ”In-tellektuell elitfotboll” då han dels är författare och halläning, men varför blev det tennis istället för fot-boll?

Jo, du förstår, som yngre så hade jag väldiga problem med nacken så en läkare uppmanade mig att träna nacken ordentligt. Jag fann då ett eget sätt att få ut-märkt motion av nacken genom att sitta och titta på tennismatch efter tennismatch. Och på den vägen är det.

Men varför denna fullständiga fascination för tennis? Det lär ha sagts att om inte tennisen funnits när du växte upp så hade du uppfunnit den.

Det handlar om mitt stora intresse att bli kändis. På min tid fanns inga dokusåpor så för att slå igenom medialt så gällde det att sticka ut med någon riktigt viktig kunskap. Genom att studera och memorera va-renda tennismatch från 1903 och framåt, i en tid av stora svenska tennisframgångar ansågs denna kun-skap av nytta för samhället och helt plötsligt hade jag nått mina drömmars mål: förstasidan på Se&Hör. Har du något stort fotbollsminne och vilket är i så fall det största?

Självklart minns jag sommaren 94 starkt, straffspark-släggningen mot Rumänien är ju en historia för sig. Den liknar Björn Borgs match mot John McEnroe 1980 i finalen av Wimbledon. Så många svängningar så mycket dramatik. Hur många gånger trodde man att Borgs skulle vinna? Hur många gånger trodde man inte att McEnroe skulle vinna? Vilken match , vilken spänning, vilka bollar, vilka spelare, vilken publik, vilken fantastisk dag, vilk…..Björn, nu var det fotboll jag försökte diskutera med dig..

18-16 i tiebreak till McEnroe och 2-2 i set plötsligt. Man tror Borg ska falla men den iskalle svensken från Södertälje tappar inte koncentrationen, han reser sig igen och….

Björn!! Böcker då, du skriver deckare. När insåg du att du kunde skriva?

Nu när vi ändå är inne på tennis, denna fantastiska gentlemannasport med några av idrottshistoriens stora kan jag inte låta bli att glädjas åt att vi åter ser ljuset i svensk tennis. Robin Söderling spelar ut världsspelare som Borg och Wilander gjorde. Jag trodde det var en svunnen tid för svensk tennis men äntligen har ljuset tänt.

BJÖRN!! Du nämnde dokusåpor innan, är det något som intresserar dig?

Dokusåpor? Ja, jag finner stort nöje i detta. Jag har sett varenda svensk dokusåpa ifrån första Robinson och framåt, det går hand i hand med min stora kän-disfascination och hade jag bara varit några år yngre hade jag definitivt ställt upp i någon form av denna fantastiska tv-underhållning. Min absoluta favoritså-pa är Kungarna av Tylösand, jag skulle vilja påstå att det är den högsta höjden svensk tv någonsin nått.

Jaså? I vår klubb spelar faktiskt den stora profilen if-rån den såpan…

MUSTEN?!?!

Björn skriker rakt ut och för första gången under denna intervju känner jag att jag har hela hans uppmärksamhet. Hela ansiktet spricker upp i ett varmt leende när jag berättar att så är fallet.

Då får du definitivt hälsa honom från mig, enligt mig är han utan tvekan tvåtusentalets svar på Chaplin. Vilken konstnär...

Ännu en gång försvinner Björn iväg från samtalet och jag känner att jag fått ut ungefär vad man kan från denne man. Jag fann Björn vara en väldigt varm om än lite disträ människa, det var dock en positiv överraskning att man kunde lära sig något nytt om en människa efter så många år och intervjuer. Att Björn var en stor dokusåpaanhängare av rang hade jag ald-rig i min vildaste fantasi kunnat förutspå och jag tror aldrig han tidigare berättat om den sidan av sig själv.

Erik Gillenius

Så många svängningar så mycket dramatik.

F r i s p a r k


En torr uppsyn och trotsig blick – världen minns August Strindberg som en svåråtkomlig typ med en föraktfullt ålderdomlig kvinnosyn. Här presenterar Frispark unikt material med August Strindberg som inte bara visar på en modernistisk mognad, utan även en sida som tidigare aldrig skådats: Strindberg som fotbollsfantast.

Mitt liv vid fotbollsfjärrkontrollen

(Play) Mitt liv just nu…

Min tillvaro är under stundom ihåligt innehållslöst. Särdeles drabbas jag av dessa känslor när hösten övergår till vinter och modfälldheten har mitt hjärta i sin kraft till den dag, denna hoppets dag, då Allsvens-kan åter tar vid. Ståendes på barrikaden, den gula och bottenlöst svarta, på nationalarenan har misären i år varit lika innerlig som mitt förakt för jämställdhet. Ma-tumba var min man, var är han nu? I Videovaddå?

(Rew) Om jag kunde spola tillbaka tiden…

Tiden är förgången. Den vandrar och jag med den – framåt, i makligt stadig men ändock oföränderlig has-tighet. Mitt liv är intet utan tiden, tiden är intet utan mig. Men låt mig fundera, låt om oss gräva riktigt dj-upt och kanske finner vi guld, men mest troligt brons och jag längtar tillbaka till Schwartz, Brolin och Dah-lins tid – mina mästare är också världens.

(Rec) Om jag kunde återuppleva ett ögonblick i livet…

Jag bannar dessa frågor, denna ytlighet som dryper av världslighet och om allt jag inte vet. Briljans är ett ord som skattas högt, för högt och med en klackspark tar jag det och mycket mer. Ibsen hade Carew i ett Dockhem, jag Zlatan i det Röda Rummet med mycket mörka inslag. Fotboll eller apelsin, piruett och 1-1 – Ibrakadabras klack vill jag uppleva ständigt och ett-i-ett.

(Fffw) Om jag kunde spola tiden framåt…

Så vackert oviss, så vilt självständig är framtiden – men också tiden fram till den. När går imorgon över till att vara framtid? Varenda dag är en gåva för den optimistiska, ett straff för den mot världen orättfär-dige som hävdar något annat. En ny dag är inte en-dast en gryning och en soluppgång, en mugg starkt kaffe och en vass brevsprätt – utan även en dag med spel och betting. Framtiden är facit och facit kosing. Bet365, jag vet antalet frisparkar mellan Scunthorpe – Derby, mängden gula kort i el Clasico och längden på vettlösa Wernbloms vilda leenden. Skål.

(Stop) Om jag kunde stoppa något/någon…

Inte med våld men ytterst troligt på ett noggrant ut-sträckt krokben kommer han att falla så som världen ämnar falla för min prosa. Boll med fot och inte hand, skillnad förvisso, men Maradona var skärpt som talade om högre makter. Vems famlande händer tog Behrang Safaris i besittning om inte självaste Hin Håles? Och Robbens späda ben kommer inte ens behöva beröra mina spiror för att han ska falla i förödmjukelse. Den-na orangea räka måste i sanning stoppas, som har så-dan makt över svenska landslagshänder.

Lotta Johansson

Mitt liv vid fotbollsfjärrkontrollen

F r i s p a r k

Fotboll är kul. Förbaskat kul. Eller? För hur kul är det egentligen att dra på sig underställ, mössa, vantar och halka runt på en hård och isig grusplan mitt i vintern under sena kvällar då mörkret är kompakt bortanför strålkastarnas sken och fötterna känns som stela, öm-mande isklumpar? Hur kul är det egentligen att inte kun-na parta loss med polarna bara för att man har en match dagen efter och hur kul är det egentligen att lägenheten konstant har en vag doft av svett och konstgräsplanens ”musskitar” bråkar om platsen på golvet med dammråt-torna? Inte särskilt kul. Men om vi vänder på steken, hur kul är det att äntligen få springa ut på en vårgrön plan (jag låtsas i mitt inre att även en konstgräsplan kan vara vårgrön) när fåglarna kvittrat och solens strålar värmer om man inte orkar springa mer än 50 meter innan pulsen och andhämtningen tvingar en till ett stopp? Hur mycket njuter man av att kunna spela i bara shorts och t-shirt om man har noll koll på bollen och misslyckas med varenda passning, eller sträcker sig efter första ruschen? Och hur kul vore det att förlora varenda match eftersom det inte finns något samspel i laget? Just det, inte särskilt kul.

För att kunna ha det riktigt kul på planen gäller det att uthärda de lite mindre roliga inslagen i fotbollen och göra det bästa av dom. Det gäller att de flesta i truppen uthärdar dom tillsammans så att truppen har en bra fysisk nivå, bra bollkänsla och vet hur ens medspelare fungerar på planen för att samspelet ska bli optimalt. På köpet lär man även känna varanda bättre och får

därmed roligare ihop. Det här är en självklarhet i varje elitlag. HNFF må vara ett elitlag vad gäller det intellek-tuella men det stannar också där. För ingen av förenin-gens aktiva spelare har, får, eller kommer få betalt för att kunna satsa och spela obehindrat. Vi har allesammans studier eller jobb och många av oss har nog i ärlighetens namn ej heller viljan att satsa så hårt som skulle krävas för en elitsatsning. Men trots att vi inte spelar på elitnivå vet jag att många lägger mycket tid och ork på fotbollen, något som kanske inte alla utanför fotbollen kan förstå.

Jag har turen att vara tillsammans med en mycket förstående pojkvän. Han uthärdar att det inte blir myck-et mys i tv-soffan eftersom jag ofta tränar och kommer hem sent. Han höjer inte på ögonbrynen för att jag inte vill med ut och ta några öl på puben kvällen innan match och han rynkar inte på näsan åt alla träningskläder som hänger på tork i hela lägenheten. Dock protesterar han mot ”musskitarna” när de har blivit till mindre högar. Kompisarna kan dock vara mindre förstående när jag under säsongen måste tacka nej till än det ena än det andra med motiveringen att jag har match då. ”Kan du inte strunta i EN match” brukade de säga. Numer ser de mest bara lite missbelåtna ut men anstränger sig inte att protestera då de vet att det inte är någon idé, jag kom-mer spela match.

Matchen är ju själva kärnan med fotbollen. Det är här man får ett kvitto på vad man som individuell spelare


F o t b o l l ä r k u l , f ö r b a s k a t k u l !

F r i s p a r k

och som lag har lärt sig. Det kan man inte få på en vanlig träning. Och som lagspelare vill jag inte svika laget utan jag vill gå ut på planen tillsammans med mina lagkam-rater, tillika kombatanter, och ge järnet. För att kunna pre-stera det bästa jag förmår, vilket är mitt mål, krävs det att jag har lagt ned massor av tid under försäsongen för att bygga upp min fysik, fått en bra bollkänsla och ett sams-pel med övriga spelare. För att kunna topprestera krävs det även att man tänker på inverkande saker som kost och sömn liksom uppladdning.

Det här är ganska tråkiga bitar att gå in på djupet på. Alla vet om att de är viktiga men få följer dom till punkt och pricka. Vad gäller kost så gör jag en sak, äter. Vad, när och hur jag äter (förutom långsamt) har jag ingen större tanke på. Men det blir ganska så allsidigt och jag mår bra av maten jag äter så jag antar att jag äter rätt. Därmed läg-ger jag inte mer vikt på kosten. Jo föresten, jag har en fast kostvana: banan efter match! Underbara ört vad skulle världens idrottare göra utan dig?! Jag har alltså inga kost-tips att dela med mig av, bara att man ska lyssna på sin kropp, för oftast så talar den om för dig vad du behöver. Se bara på kön utanför kebabvagnen en lördagnatt. Va-renda kropp där skriker efter flottig mat, och sömn… Sömn är enormt viktigt för mig. Utan mina åtta timmars sömn blir jag ett monster, på riktigt! Fråga bara min po-jkvän. Som uppladdning till en match försöker jag därför sova ut ordentligt, äta en stadig frukost och inte ha något annat inplanerat innan matchen. Bara lugn och ro för att

göra mig iordning och mentalt kunna koncentrera mig på den stundande matchen.

När så domaren blåser i pipan är jag laddad till max (oj vad klyschigt det låter men ack så sant). Det är nu som alla ansträngningar under försäsongen, under de kalla träningspassen, ska ge resultat. Personliga framsteg oc h resultat kan varenda spelare uppnå bara man har den rätta viljan och inställningen. Är man sedan redo att göra vissa uppoffringar vad gäller livet utanför fotbollen kan man komma längre. Alla har dock inte samma inställning till fotboll och alla är inte lika beredda på att göra vissa uppoffringar. Vill man spela i HNFF är det ett faktum man bara får acceptera. Vi är alla individer och har alla olika relation till fotbollen, träningar och matcher. Vissa satsar mer medans andra satsar mindre, det bara är så. Det vik-tigaste är bara att vi har kul tillsammans och jag tror att det är det som i grund och botten driver oss att spela fot-boll. För vare sig man spelar på elitnivå, harvar i de lägsta divisionerna eller lirar med polarna i kvarteret så kan jag bara komma fram till en sak: fotboll är kul. Förbaskat kul.

Emma Karlsson


F o t b o l l ä r k u l , f ö r b a s k a t k u l !

Samuelssons Hörna

F r i s p a r k

I en sammandrabbning mellan fotbollsanhängare i Stockholm sommaren 2002 mis-shandlades Tony Deogans så svårt att han senare dog av skadorna. Tony var Fot-bollssveriges första dödsoffer. Men det kunde ha blivit fler dödsoffer till följd av dödsmisshandeln.

- Jag tror att det bara var tillfälligheter varför det inte kom någon hämnd från min sida. Tommy Deogan står längst fram i atriumgården på stadsbiblioteket i lund. Han pratar om sin bror. Tony Deogan. Fotbollens första dödsoffer i Sverige.Tony Deogan misshandlades när fotbollsanhängare från AIK och IFK Göteborg drab-bades samman i Högalidsparken i Stockholm den 29 juli 2002. Skadorna blev så svåra att Tony dog.- Han var en huligan. Han sa det själv. Det är fel och farligt att göra honom till en mar-tyr. Han var där av egen fri vilja och han visste vad som kunde hända. Han pratade till och med om det, säger Tommy.Polisutredningen som följde ledde aldrig fram till ett åtal och dom. År 2008 lades utredningen ner, skriver DN. Men Tommy fick också information om händelserna som ledde till hans brors död.- Dom som hade gjort det kartlades. På bara några dygn visste vi vilka det var. Folk bi-drog med så mycket information om de här fyra killarna, berättar Tommy där han står i stadsbiblioteket i Lund.Den främsta anledningen till att flera berättade var rädslan för hämnd, menar Tommy Deogan. Förutom information om vad som hade hänt Tony i Högalidsparken strömmade brev in till den sörjande brodern. Breven kom från interner på olika fängelser runt om i landet. Det visade sig nämligen att Tony under sin tid i fängelse lyckades förbättra internas kommunikationer med sina familjer, mycket mer än Tommy redan visste.- Av alla brev i mängden kommer det ett brev. Det här brevet är från en kille som sitter på livstid. Han hade aldrig träffat mig. Han säger: “Jag vet att du har många tankar på hämnd och många pratar om hämnd. Jag är inte den som säger nej till hämnd. Men jag är den som förbjuder dig till all inblandning i all sorts hämnd. Du ska glömma det här och gå vidare. Bara för att Tony är död så betyder inte det att han inte vill att du ska fortsätta att ägna dig åt skola, fotboll och tjejer”. Han nämnde det i samma ordning som Tony. Det här brevet betydde väldigt mycket för mig.- Om jag hade hämnats så kan jag verkligen höra han (Tony) säga så här: “Varför lägger du in det jag gör, du ska skita i det och gå vidare”, säger Tommy.Den tanken i kombination med att Tommy fick reda på att han skulle bli pappa för första gången gjorde att det inte blev någon hämndreaktion.- När jag får reda på att jag ska bli pappa för första gången så förlät jag allihop.

Tommy Deogan går några steg åt sida där han står på den imaginära scenen på golvet.- Varför dog han? Det var ingen naturkatastrof, ingen sjukdom. Människor dör mot sin vilja men snubben dör på grund av fotboll. I Sverige. Har vi inget krig så skapar vi ett. Jag blir mer förbannad på det samhället än de fyra som gjorde det.

Daniel Samuelsson

Ägna dig åt skola, fotboll och tjejer

F r i s p a r k

Tränarna har ordet

Såhär i november börjar det rycka lite i fot-bollsbenen igen inför den kommande säson-gen, men Frisparks läsare förtjänar ju också en sammanfattning av höstsäsongen. Den min-nesstarke minns att vi gjorde en stark vårsä-song, och efter den sedvanliga spelarbristen i slutet av våren gick vi till sommarvila på femte plats med tre poäng upp till serieledande Up-påkra. Därefter tog vi ett långt och välförtjänt sommaruppehåll. Träningen började i början av augusti och då var vi mellan fem och tio spelare på träningarna. Spelarna började sedan droppa in fram till höstpremiären mot hopplösa jum-bon Trollenäs, en match som vi vann säkert.

Inledningen av hösten bjöd på ett mycket lind-rigt spelprogram och vi tog också 13 poäng på de fem första matcherna, vilket gav oss en rik-tig seriefinal mot BK Flagg en mörk och regnig fredagkväll. Vi hade slagit Flagg mycket säkert i vårens bortamatch och kände oss starka in-för matchen. Matchen blev dock lite av en chock där Flagg hade höjt sig flera nivåer sam-tidigt som vi inte kom upp i någon standard alls. Tidigt underläge, olyckliga skador och två utvisningar senare hade vi förlorat med 1-4.

Tyvärr lyckades vi inte resa oss under hösten. Ständiga skador, avstängningar och annan från-varo ledde till att vi inte kunde hålla någon sta-bilitet i laget, och vi tog bara en enda poäng på de återstående fyra matcherna. Säsongen avslutades dessutom med en ganska förne-drande 1-8-förlust mot Uppåkra. Det ledde till att vi slutade femma i serien på 37 poäng, nio

poäng efter seriesegrande Flagg. Även Furu-lund och Hardeberga, som hamnade på seriens kvalplatser, lyckades ta sig upp till division fyra, vilket jag tycker talar för att det var en stark di-vision 5-serie vi var med och konkurrerade i.

B-laget var till slut också med och konkur-rerade på ett mycket bra sätt. Efter en svag inledning i våras var vi nu obesegrade un-der hösten och lyckades ta oss upp till en an-draplats vilket i slutändan ledde till att vi flyt-tades upp en division. Detta var ju säsongens mål, så det får man vara nöjd med även om vi missade seriesegern. Tyvärr blev det lite dålig kontinuitet i B-lagsspelandet pga att tre lag drog sig ur plus ytterligare wo-vinster, men de matcher som spelades presterade vi bra i.

Mats Pettersson

Frisparks läsare förtjänar en sammanfattning av höstsäsongen

F r i s p a r k

Tränarna har ordet

År 2010 var en fortsättning på byggandet och utvecklande av 2008 och 2009

Hela underhållsperioden, d.v.s. hösten 2009 använde jag för att utveckla spelarnas spelup-pfattning i olika former, med fokuseringen på anfallsspel i högt tempo, med många bollkon-takter (smålagspel) och det såg mycket braut.

Under uppbyggnadsperioden blev det tematrän-ingar; Försvarsspel, Anfallsspel, omställningar.

På grund av den grymma vintern och antal spe-lare, fick vi några gånger ändra lite i planeringen men, vi lyckads för det mesta hållas oss till den linje som jag hade planerat för våra träningar.

För att få upp bolltempot och förbättra det funk-tionella passningsspelet, hjälpte Alexander ochMarco (ibland Gustavo) mig på onsdagstränin-garna. Det blev ett lyft, och som vanligt, många bollkontakter i varje träning.

Vi hade några träningsmatcher men det var inte tillräcklig för att spela upp ett lag, vädret påverkade även här och att vi hade intetillräcklig med spelare till den ena tränings-matchen.

Vi spelade mot Sjöbo vår första seriematch och det gick skapligt bra, de vann rättvist och vi gjorde ett par defensiva missar som “kostade” oss matchen.

Tyvärr, i andra matchen mot Skurup skadade sig Christine och på det viset försvann en mycket viktig anfallare som i förra årets anfallspar hade lyckas göra 22 mål tillsammans under förra sä-

songen. Det är, till stor del förklaringen att vi inte lyckades göra flera mål i år.

Som lag försökte vi hela tiden spela ett kon-struktivt spel, och vara positiva på planen (fast vi fick en utvisning för första gången i år) och höll lagandan på topp.

Tyvärr, och det tillhör mer regel en undantag, så har vi sällan samma lag på planen. Spelare som åker iväg, andra som blir sjuka, skadade, ellerförsvinner innan serien är färdigspelad på vår-kanten, och kommer när serien redan är igång på hösten. Allt detta gör kontinuitet och pro-gressivitet nästan till en omöjlighet, och det ställer enorma krav på tränaren och planerin-gen inför varje träning och match.

Hösten var inte bara tuff i det avseende att det var alldeles för många matcher nära varandra, utan också, att flera spelare hade blivit skadade och vi hade knappast friska spelare på planen. Då var det “BARA” att gilla läget för mig, och an-vända min lediga tid (2/8 till 2/10 = 62 dagar, hade 77 aktiviteter, rehabträninagr, träningar och matcher) till att rehabträna på ett så effek-tivt och professionellt sätt som jag bara kunde, och jag lyckade med. Samtliga blev friska och kunde fullfölja varenda match och på det viset klara serien.

År 2010 blir ett godkänt år. Att vi lyckades så bra mot slutet är en direkt och konkret effekt av en medveten planering till träningar och matcher och en kanon lagandan, som vi skapade tillsam-mans.

Galo, el coach

År 2010 blir ett godkänt år

F r i s p a r k

Tävling

I detta nummer bjuder Frispark på chansen att testa den intellektuella förmågan och gnugga de gamla grå. Det gäller att para ihop rätt fotbollsterm med rätt beskrining. Det gäller alltså att para ihop rätt siffra med rätt bokstav

Svaret mailas in till [email protected]

1:Hörna2:Offside3:Avblåsning 4:Peripeti 5:Parafras 6:Monografi

A:”Har du börjat med att läsa slutet av boken? Du är ju helt av sidorna alltså”

B:”Förstör inte min bok! Använd ett bokmärke för att komma ihåg var du är istället”

C:“Plötslig och oväntad vändning, kan förekomma i samband med utvisning, straff eller kontringsmål”

D:“Tolkning och bearbetning av målgest med inspiration hos fotbollsidoler, djur och liknande”

E:“Sammanbunden soloräd som resulterar i mål”

F:“Det som krävs för att damma av gamla klassiker från vinden”

frispark nr 3 2010

Documents