Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping Avdelningen för rehabilitering Box 1026, SE-551 11 JÖNKÖPING

En beskrivning av skillnader och hur

arbetsterapeuter använder sig av

bedömningsinstrumentet Dialog om

Arbetsförmåga

Hjalmarsson, J. & Steifeldt, J.

Examensarbete, kandidatnivå Arbetsterapi Jönköping, juni 2009

Handledare: Carita Håkansson, legitimerad

arbetsterapeut, filosofie doktor i arbetsterapi &

universitetslektor

Examinator: Elisabeth Elgmark, legitimerad

arbetsterapeut, medicine doktor i

rehabiliteringsmedicin & universitetslektor

2

Sammanfattning Syftet med detta examensarbete var att beskriva skillnader och hur arbetsterapeuter använder

sig av bedömningsinstrumentet Dialog om Arbetsförmåga [DOA] vid bedömning av

arbetsförmåga. Datainsamling genomfördes med hjälp av en enkät med totalt 22 frågor, 16 av

kvantitativ och sex av kvalitativ karaktär. Respondenter engagerades med lämplighets- och

nätverkssampling och var legitimerade arbetsterapeuter med grundläggande kunskap om den

arbetsterapeutiska teoretiska modellen Model of Human Occupation. Vidare utförde de

bedömningar av arbetsförmåga med DOA samt var yrkesverksamma inom den kommunala

verksamheten, Arbetsförmedlingen eller den öppna psykiatrin. Trettiotvå respondenter kom

att ingå i studien.

Statistiskt signifikanta skillnader har påvisats mellan förförståelse av Model of Human

Occupation och respondenters uppfattning om relevansen av dialogdelen i DOA:s (p=0.02).

Vidare påvisades statistiskt signifikanta skillnader mellan arbetsterapeutisk utbildningslängd

och om klientens självskattningsformulär i DOA används (p=0.01). 25 av 32 respondenter

kompletterade DOA med andra bedömningsinstrument, lika många observerade klienten i

fiktiva eller reella arbetssituationer. Det skrivna språket i DOA uppgavs svårförståeligt för

klienter med kognitiva nedsättningar eller språksvårigheter.

Examensarbetet har visat att utvecklingsmöjligheter finns av DOA och att

bedömningsinstrumentet kan bli mer omfattande och heltäckande vid bedömning av

arbetsförmåga. Vidareutveckling av DOA kan medföra att bedömningar blir mer

standardiserade och ger en rättvis och opartisk bild av klientens arbetsförmåga.

Nyckelord: Arbetsrehabilitering, Enkätundersökning, Model of Human Occupation, Objektiv

bedömning, Subjektiv bedömning

3

Summary A descriptive study of occupational therapists use and differences in use of DOA; a

Dialogue about Working Ability.

The overall aim of this paper is to describe how Occupational Therapists apply the evaluation

instrument DOA; a Dialogue about Work Ability when performing assessments of work

capability, and differences in use. Instrument of data collection is a questionnaire consisting

of 22 items, six of qualitative and 16 of quantitative nature. Participants were engaged

through network- and availability sampling and were all professional therapists with basic

knowledge of Model of Human Occupation. Participants have carried out assessments of work

capability with the instrument DOA and were employed by municipalities, the psychiatric

services or the Swedish unemployment agency. A total of thirty-two participants were

included in this project.

Statistically significant relations have been proven between apprehension of Model of Human

Occupation and participants views on the dialog in DOA (p=0.02). Statistically significant

relations have also been proven between the participants education and if the clients self

assessment is carried out (p=0.01). DOA is often complemented by other tools. Observation in

either a fictive or real context is used by 25 out of 32 participants.

This study has shown potential in DOA to enable a more comprehensive evaluation of the

clients. Further developments could result in standardized, fair and impartial assessments of

work capability.

Keywords: Model of Human Occupation, Objective assessment, Questionnaire study,

Subjective assessment, Work-rehabilitation

4

Innehållsförteckning

Introduktion ................................................................................................................................ 5 Bakgrund .................................................................................................................................... 6 Syfte ........................................................................................................................................... 9

Frågeställningar ...................................................................................................................... 9 Material och metod ..................................................................................................................... 9

Urval ....................................................................................................................................... 9 Beskrivning av respondenter ................................................................................................ 10 Datainsamlingsinstrument .................................................................................................... 10 Genomförande ...................................................................................................................... 10

Databearbetning ................................................................................................................... 11 Etiska överväganden ............................................................................................................ 11

Resultat ..................................................................................................................................... 12

Professionella skillnader i användandet av DOA bland arbetsterapeuter inom den

kommunala verksamheten, Arbetsförmedlingen och den öppna psykiatrin ........................ 12 Skillnader mellan MoHO-förförståelse och uppfattning om vikten av DOA:s olika delar . 14 Den arbetsterapeutiska utbildningens längd jämfört med användandet av DOA:s delar ..... 15

Strikthet vid användande av DOA beroende på yrkesverksamma år och ålder ................... 15 Diskussion ................................................................................................................................ 15

Metoddiskussion ................................................................................................................... 15 Datainsamlingsmetod ....................................................................................................... 15 Datainsamlingsinstrument ................................................................................................ 16

Validitet och reliabilitet .................................................................................................... 18

Bortfall ............................................................................................................................. 18 Resultatdiskussion ................................................................................................................ 19

Professionella skillnader i användandet av DOA bland arbetsterapeuter inom den

kommunala verksamheten, Arbetsförmedlingen och den öppna psykiatrin .................... 19 Skillnader mellan MoHO-förförståelse och uppfattning om vikten av DOA:s olika delar

.......................................................................................................................................... 20

Den arbetsterapeutiska utbildningens längd jämfört med användandet av DOA:s delar . 21 Strikthet vid användande av DOA beroende på yrkesverksamma år och ålder ............... 21

Nyttan med examensarbetet för arbetsterapi ............................................................................ 22 Slutsatser .................................................................................................................................. 22

Omnämnande ........................................................................................................................... 23 Referenser ................................................................................................................................. 24 Bilagor ...................................................................................................................................... 27

5

Introduktion Rehabilitering beskrivs som psykologiska, sociala, medicinska och arbetsinriktade åtgärder

vilka syftar till att hjälpa människor att uppnå bästa möjliga förutsättningar att leva ett normalt

liv (Vahlne Westerhäll et al., 2006). Vid rehabilitering är det viktigt att se till klientens hela

situation och fokusera på de hälsofaktorer som denne besitter både psykiskt, fysiskt, socialt,

kulturellt och ekonomiskt (Medin & Alexandersson, 2000). Arbetsterapeutiska utredningar

och bedömningar av arbetsförmåga ska ligga till grund för arbetslivsinriktad rehabilitering

(Förbundet Sveriges arbetsterapeuter [FSA], 2005). Arbetsförmåga är ett komplext begrepp

vars innebörd skiftar mellan de aktörer som tillämpar det.

Tengland (2006) beskriver generell arbetsförmåga som:

”En person P har generell full arbetsförmåga om (om och endast om) individen P

har den fysiska, psykiska och sociala hälsa som krävs för att utföra något slags

arbete, arbete som alla (i samma åldersgrupp och med samma kön) typiskt skulle

kunna utföra efter en kortare träningsperiod, givet att den fysiska, psykosociala

och organisatoriska arbetsmiljön är acceptabel, d.v.s. är sådan att de flesta

individer i arbetsför ålder förväntas klara av uppgifterna i miljön.” (s.30)

En objektiv bedömning av arbetsförmågan innebär att arbetsterapeuten observerar och

granskar klientens arbetsförmåga. Med en subjektiv skattning menas att klienten själv skattar

sin arbetsförmåga. En idealisk bedömning innebär en integration av såväl objektiv bedömning

som subjektiv skattning. Dessa kan ligga till grund för en dialog utifrån de olika perspektiven

(Sandqvist & Henriksson, 2004). Bedömningsinstrumentet Dialog Om Arbetsförmåga (DOA)

innefattar arbetsterapeutens objektiva bedömning och klientens subjektiva skattning av

arbetsförmågan samt en dialog som ger arbetsterapeuten en bättre förståelse av klientens

situation. DOA används vid klientcentrerat arbete då bedömning av arbetsförmåga sker för att

skapa en dialog med klienten. Detta för att bland annat planera och följaktligen skapa

motivation för fortsatt rehabilitering (Norrby & Linddahl, 2006a). Frank (2008) menar att

genom uppvisande av mänsklig empati och sympati vid dialog främjas klientens delaktighet.

Därmed ökar klientens förståelse för att den kunskap han eller hon besitter är viktig för den

fortsatta rehabiliteringen. Får klienten själv berätta om sina förmågor och sin kapacitet i

relation till sin rådande livssituation förstärks och utvecklas klientens självbild. Detta, liksom

att förstärka klientens positiva värderingar, är grundläggande för en lyckad rehabilitering

(Frank, 2008). Arbetsterapeutens förhållningssätt vid användandet av DOA ska främja dialog

och uppmuntra klienten att utförligt berätta om sin situation. Bedömningsinstrumentet gör det

möjligt för klienten att på ett lätt och överskådligt sätt redovisa sin syn på arbetsförmågan

(Norrby & Linddahl, 2006b).

Det är viktigt att kontinuerligt utveckla och utvärdera befintliga arbetsterapeutiska metoder

och bedömningsinstrument (FSA, 2005). Som ett led i att vidareutveckla DOA är syftet med

detta examensarbete att beskriva hur arbetsterapeuter använder sig av DOA vid bedömning av

arbetsförmåga, inga tidigare studier har påträffats som belyser detta område. Genom att

beskriva skillnader i användandet av DOA kan en förståelse och ett nytänkande skapas bland

arbetsterapeuter som utför bedömningar av arbetsförmåga. Ett standardiserat användande av

DOA kan även leda till att klienten får en rättvis och korrekt bedömning.

6

Bakgrund För att uppnå sin fulla potentiella hälsa ska alla människor, enligt World Health Organization

(WHO), ha rätt till samma möjligheter och resurser oavsett personliga förutsättningar (World

Health Organization [WHO], 1986). Förutsättningarna för en rättvis och individuell

rehabilitering ska läggas redan vid bedömning av klienten. Bedömningsinstrumentet DOA är

ett holistiskt hjälpmedel som möjliggör för arbetsterapeuten att på ett metodiskt och

organiserat sätt förstå och reflektera över hur multipla faktorer influerar på individens

arbetsförmåga. Dessutom kartläggs klientens inställningar, värderingar och upplevelser av den

egna kapaciteten med hjälp av DOA. Genom insamlad data kan rehabiliteringen skräddarsys

efter klientens behov. Ett aktivt deltagande främjas i den subjektiva bedömningen och den

dialog som därefter sker tillsammans med arbetsterapeuten vilket innebär en utgångspunkt i

det klientcentrerade arbetet (Norrby & Linddahl, 2006b). Utgångspunkten i klientcentrerat

arbete är att klienten har kunskap om den egna arbetsförmågan och är motiverad till

rehabiliterings- och förändringsarbete. Arbetsterapeuten kan med DOA hjälpa klienten att

identifiera sina begränsningar och skaffa sig nödvändig kunskap och kompetens för att

åstadkomma en förändring och delta aktivt i sin rehabilitering (Ewles & Simnett, 2005).

Arbetsterapeuter som inte har tillräcklig kunskap om klientcentrerat arbete riskerar att låta

egna mål och värderingar vara styrande i planeringsprocessen av klientens rehabilitering.

Detta är mer vanligt bland unga arbetsterapeuter då de anser sig göra klienten en tjänst genom

att formulera mål åt klienten. En anledning till detta är att mål formulerade av klienter kan

uppfattas som orealistiska (Wressle & Samuelsson, 2004). Arbetsterapeutisk kompetens

underlättar för klienten att formulera mål som är specifika, mätbara, realistiska, relevanta och

tidsbestämda (Pimentel, 2008). Bedömningsinstrumentet DOA innefattar en dialog och ligger

till grund för hur den individuella rehabiliteringen ska utformas samt vilka mål som ska sättas

upp för rehabiliteringen (Norrby & Linddahl, 2006b). Dialogen mellan arbetsterapeut och

klient kan medföra att orealistiska mål omformuleras till realistiska och klienten får därmed

en aktiv roll i planeringsprocessen av sin rehabilitering (Wressle & Samuelsson, 2004).

Idén till DOA väcktes vid gruppsamtal mellan arbetsterapeuter och arbetsinstruktörer på

Psykiatriska Rehabiliteringsenheten vid Länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Dessa samtal

behandlade arbetsförmågebedömningar och hur dessa genomfördes på enheten. Detta ledde

till att en enkätundersökning genomfördes med arbetsgivare i närområdet som respondenter.

Enkäten berörde de förmågor som arbetsgivarna ansåg viktiga på deras respektive arbetsplats

för att klara av arbetsuppgifterna. Tre psykosociala bedömningsinstrument med inriktning på

arbetsförmåga granskades för att öka kunskapen inom området. Den insamlade datan

bearbetades och den arbetsterapeutiska modellen Model of Human Occupation (MoHO)

(Kielhofner, 2008) användes som grund för att ge DOA en arbetsterapeutisk teoretisk bas

(Norrby & Linddahl, 2006a).

Bedömningsinstrument ska bygga på en teoretisk modell och användas standardiserat

(Ekbladh, 2008), med andra ord användas likvärdigt oavsett verksamhetsområde och

bedömarens personliga värderingar och fördomar (Innes & Straker, 1999). DOA består av

totalt 34 skattningsfrågor vilka bygger på den arbetsterapeutiska teoretiska modellen MoHO

(Kielhofner, 2008). MoHO bygger på fyra grundprinciper vilka är viljesystemet,

vänjandesystemet, utförandekapacitet och miljö. Frågorna i DOA är designade och

formulerade så att de fokuserar på klientens aktivitetsutförande, det vill säga resultatet av

interaktionen mellan dessa fyra grundprinciper (Kielhofner, 2008; Norrby & Linddahl,

2006b). Viljesystemet definieras i MoHO som ett mönster av upplevda tankar och känslor

som är inneboende hos alla individer och återspeglas i förväntningar, val, erfarenheter och

tolkningar i det som utförs. Värderingar är vad klienten anser viktigt och meningsfullt att delta

7

i och uträtta, mellan dessa system finns ett samband som tillsammans påverkar de val klienten

gör i aktivitet (Kielhofner, 2008).

I vänjandesystemet ingår vanor och roller. Vanor beskriver Kielhofner (2008) som

internaliserade inneboende färdigheter som används för att verkställa vanligt förekommande

beteendemönster. Tidigare erfarenheter och roller ligger till grund för hur en individ agerar

både rutinmässigt och i olika sociala och fysiska miljöer. Roller fungerar som ett ramverk för

hur vi förväntas handla i olika sociala och fysiska miljöer. I vänjandesystemet ingår även

individens tro på den egna förmågan. Utförandesystemet i MoHO består av objektiva och

subjektiva komponenter. De objektiva komponenterna består av motoriska färdigheter,

processfärdigheter samt kommunikations- och interaktionsfärdigheter. Den subjektiva

komponenten består av upplevelsen av den egna kapaciteten. Miljön beskrivs utifrån två olika

aspekter, den sociala miljön och den fysiska miljön. Den sociala miljön åsyftar

grupptillhörigheter som påverkar klientens utförandekapacitet medan den fysiska miljön

beskrivs som naturliga och mänskligt skapade arenor där klienten utför aktivitet/aktiviteter

(Kielhofner, 2008).

DOA är indelat i två delar, den första delen bygger på en subjektiv självskattning av de

förmågor klienten upplever att han eller hon besitter. Arbetsterapeuten har möjlighet att

observera klientens förmågor i aktivitet och därefter göra en objektiv bedömning av klienten.

Vid genomförande av DOA sker skattning med hjälp av likertskalan som löper mellan ett (1 =

i låg grad) och fem (5 = i hög grad). Observation av klienten ger en bild av dennes

utförandekapacitet, det vill säga motoriska färdigheter, processfärdigheter samt

kommunikations- och interaktionsfärdigheter i förhållande till det aktuella arbetsmomentet.

Aktivitetsutförandet påverkas av många olika faktorer bland annat miljö, personliga faktorer

och motivation. Därför ska arbetsterapeuten som observerar analysera utförandekapaciteten

för att kunna beskriva vad en klient klarar eller inte klarar att genomföra (Kielhofner, 2008).

Den andra delen innefattar en dialog mellan klient och arbetsterapeut, båda parters skattningar

tydliggörs i ett sammanställningsformulär vars layout underlättar jämförelse mellan de olika

skattningarna och främjar dialog. Jämförelsen ska beröra faktiska arbetssituationer och

beskriva klientens resurser och begränsningar (Norrby & Linddahl, 2006b).

Den subjektiva delen i DOA kompletterar den objektiva bedömningen, klienten har med sig

all sin samlade arbetslivserfarenhet kring sina förmågor och färdigheter vid självskattningen

(Norrby & Linddahl, 2006b). DOA beskriver den subjektiva uppfattningen hos klienten och

den objektiva professionella bedömningen av arbetsterapeuten (Norrby & Linddahl, 2006b).

Både den objektiva och den subjektiva skattningen i DOA visar och kartlägger klientens

situation samt delar upp den i delar med hjälp av de samverkande systemen MoHO består av

(figur 1) (Norrby & Linddahl, 2006a). Genom att dela upp orsakerna till problem vid

aktivitetsutförandet i mindre delar kan lösningar av en del resultera i positiva konsekvenser

för hela klientens situation (Frank, 2008).

8

Figur 1beskriver teoretiskt förhållandet mellan MoHO och bedömningsinstrumentet DOA:s

frågefördelning (Linddahl, Norrby & Bellner, 2003)

En studie gjord av Linddahl, Norrby och Bellner (2003) visar att DOA är ett

bedömningsinstrument med god validitet vid bedömning av arbetsförmåga i förhållande till

MoHO:s grundläggande begrepp. Studien visade att DOA är ett giltigt instrument för

användning inom psykiatrisk arbetslivsinriktad rehabilitering och torde vara användbart i

dialogen mellan arbetsterapeut och klient vid målsättning och planering av densamma

(Linddahl et al., 2003). Ytterligare studier av såväl validitet (Linddahl, 2007) som reliabilitet

(Norrby & Linddahl, 2006b) har gjorts och resultatet visade att frågorna i DOA generellt var

reliabla avseende dess förmåga att mäta arbetsförmåga. Vidare visade resultatet att frågorna i

DOA är lätta att förstå, enbart en fråga behövde revideras efter studiens genomförande

(Norrby & Linddahl, 2006b).

Det finns flera studier på kandidatexamensnivå som använder sig av DOA som

enkätinstrument (Esplund, Johansson & Karlsson, 2002; Jansson, 2001; Junehag &

Rosenqvist, 2005; Larsson & Pettersson, 2003). Emellertid återfinns inga studier som speglar

arbetsterapeuters användande av bedömningsinstrumentet. Bedömningsinstrument som

bygger på MoHO används enligt tidigare studier (Lee, Taylor, Kielhofner & Fisher, 2008) i

förhållandevis låg grad. Detta uppges framförallt bero på arbetsterapeutens barriärer vad

gäller kunskapen om MoHO. Genom att beskriva hur DOA används av arbetsterapeuter inom

olika verksamheter skapas en förståelse för olikheter i användandet, vilket kan ligga till grund

för ett fortsatt utvecklingsarbete. Därför är det viktigt att studera och beskriva de

professionella variationer som kan existera mellan arbetsterapeuters bedömningar av

arbetsförmåga. Arbetsterapeuter som genomför utredningar, riktade mot klientens

arbetsförmåga, med hjälp av validitets- och reliabilitetstestade bedömningsinstrument bidrar

till en samhällsutveckling där fler klienter är delaktiga i sin arbetslivsinriktade rehabilitering

vilket förhoppningsvis leder till en framgångsrikare rehabilitering resulterande i återgång till

arbete. Klienten blir därmed självförsörjande och kan bidra till den allmänna försörjningen

(Doherty, 2008).

9

Syfte Syftet är att beskriva skillnader och hur arbetsterapeuter använder sig av

bedömningsinstrumentet Dialog om arbetsförmåga då bedömningar av arbetsförmåga

genomförs.

Frågeställningar

1. Finns det professionella variationer bland arbetsterapeuter inom den kommunala

verksamheten, Arbetsförmedlingen och inom den öppna psykiatrin vid användandet av DOA?

2. Påverkar den upplevda förförståelsen av MoHO arbetsterapeutens uppfattning om hur

viktiga DOA:s olika delar är?

3. Finns det något samband mellan längd på arbetsterapeutisk utbildning och vilka delar av

bedömningsinstrumentet DOA som används?

4. Ökar striktheten i bedömningen vid användandet av DOA med antal yrkesverksamma år

eller med arbetsterapeutens ålder?

Material och metod Examensarbetet genomfördes med en integrerad design vilket innebar en integrering av både

kvalitativ och kvantitativ design. Den kvantitativa designen gav möjligheten att statistiskt

analysera skillnader i arbetsterapeuters användande av DOA medan den kvalitativa designen

möjliggjorde beskrivning av arbetsterapeuters användande av bedömningsinstrumentet i de

för examensarbetet relevanta verksamheterna (DePoy & Gitlin, 1999).

Urval

För att engagera respondenter användes lämplighetssampling och nätverkssampling.

Lämplighetssampling innebär att varefter individer blir tillgängliga tillfrågas de om

deltagande i examensarbetet tills att den förutbestämda sampelstorleken uppfyllts.

Nätverkssampling innebär att respondenter föreslår namn på ytterligare individer som kan

vara aktuella att ingå i examensarbetet (DePoy & Gitlin, 1999). Inkluderade för medverkan i

examensarbetet är legitimerade arbetsterapeuter med grundläggande kunskap om MoHO som

genomförde bedömningar av arbetsförmåga med DOA samt yrkesverksamma inom den

kommunala verksamheten, Arbetsförmedlingen eller den öppna psykiatrin. I examensarbetet

deltog 32 arbetsterapeuter.

10

Beskrivning av respondenter

Tabell 1 Ålder och utbildningslängd fördelat på de olika verksamhetsområdena

Arbetsterapeutisk utbildningslängd Verksamhetsområde Ålder 2,5 3 3,5 4 5 Totalt

(n=32)

Öppen psykiatri 20-30 0 1 0 0 0 1 31-40 2 1 0 0 0 3 41-50 0 3 0 1 0 4 51-60 3 2 0 0 0 5 Totalt 5 7 0 1 0 13

Arbetsförmedlingen 20-30 0 0 0 0 0 0 31-40 0 0 0 0 0 0 41-50 0 2 0 0 0 2 51-60 1 2 0 0 1 4 Totalt 1 4 0 0 1 6

Kommunal verksamhet 20-30 0 1 0 1 0 2 31-40 2 3 2 0 0 7 41-50 0 0 0 0 0 0 51-60 2 2 0 0 0 4 Totalt 4 6 2 1 0 13

Datainsamlingsinstrument

Datainsamlingen genomfördes med hjälp av en enkät med totalt 22 frågor varav 16 frågor var

av kvantitativ och sex av kvalitativ karaktär. I enkätfrågor där respondenten förväntades skatta

sitt svar användes en likertskala. Denna skalmetod innebär en konstruktion av ett antal

påståenden vilka formuleras positivt kontra negativt i relation till den aktuella enkätfrågan.

Respondenten markerar därefter i vilken grad samtycke finns eller inte finns genom att

markera ett av svarsalternativen. Denna metod möjliggör analyser av såväl enskilda

påståenden som den totala svarsfrekvensen på frågeställningarna. Enkätfråga ett, fem, sju och

elva befinner sig på nominalskalenivå. Enkätfråga tolv och arton till tjugotvå är öppna,

kvalitativa frågor (Ejlertsson, 2003), enkätfråga tre hade ett öppet svarsalternativ. Enkätfrågor

där likertskalan var aktuell användes ett jämnt antal svarsalternativ för att respondenten skulle

ta ställning för eller emot det som efterfrågades (DePoy & Gitlin, 1999). Likertskalan

användes i fråga två, fyra, åtta, nio och fjorton till sjutton. Visuell Analog Skala (VAS)

användes för att omvandla kvalitativ data till kvantitativ mätbar data (Ejlertsson, 2005). VAS

återfinns i fråga sex och tio. Inget befintligt tillämpbart enkätmaterial kunde erhållas varför

samtliga frågeställningar utarbetades från grunden med hjälp av Ejlertssons (2005) riktlinjer

för enkätutformning samt kreativ diskussion författarna emellan.

Genomförande

För att komma i kontakt med tilltänkta respondenter skickades ett missiv (bilaga 1) ut till

olika verksamheter där det antogs att arbetsterapeuter utför bedömningar av arbetsförmåga

med hjälp av DOA. Missivet var en inledande kontakt innehållande information om

examensarbetets syfte, tillvägagångssätt samt planerad framställning av insamlad data. Under

vecka 11 och 12, år 2009, skickades detta missiv ut. Vecka 13 kontaktades de tilltänkta

respondenterna via telefon (bilaga 2) för att de skulle kunna ställa eventuella frågor kring

examensarbetet och för att ge sitt eventuella muntliga medgivande till att delta. Vid detta

telefonsamtal planerades också det praktiska genomförandet. En enkät (bilaga 3) skickades

därefter ut via brev eller e-post till de 50 tilltänkta respondenterna efter inklusionskriterierna

11

varpå förhoppningen var att återfå minst 30 ifyllda enkäter. Med enkäten följde ytterligare ett

missiv (bilaga 4). Ifyllda enkäter återsändes av respondenterna brevledes.

Databearbetning

Mottagna enkäter numrerades för att underlätta bearbetning och inmatning av data i Statistical

Package for the Social Sciences (SPSS). SPSS är ett standardiserat och väl beprövat

statistikprogram (Wahlgren, 2008). Inmatad data låg till grund för tvåsidiga

hypotesprövningar för att dra statistiska slutsatser (DePoy & Gitlin, 1999).

Skillnader i användandet av bedömningsinstrumentet DOA beroende på ålder, antal

yrkesverksamma år, verksamhetsområde samt den arbetsterapeutiska utbildningens längd

analyserades med Mann-Whitneys U-test, Kruskal-Wallis test och variansanalys (ANOVA).

VAS bearbetades med ett tiogradigt skalintervall vilket innebär att den linje som används vid

skattning består av ett tio centimeter långt streck. Varje hel centimeter på strecket motsvarar

ett skalsteg, skalan lästes av med en kalibrerad linjal. Detta medför att data av kvalitativ

karaktär omvandlades till kvantitativ (Ejlertsson, 2005). Data som erhölls på VAS bearbetades

som en kvotskala och typvärde, median samt medelvärde beskrevs och ett Q-Q-plot

genomfördes för att undersöka om variablerna var normalfördelade. Vid en normalfördelning

ligger typvärde, median samt medelvärde på samma punkt (DePoy & Gitlin, 1999; Wahlgren,

2008).

Mann-Whitneys U-test användes vid jämförelse av oberoende grupper då variabeln inte var

normalfördelad och svarsalternativen befann sig på ordinalskalenivå (Bruce, Pope &

Stanistreet, 2008). Mann-Whitneys U-test var aktuellt i frågeställning tre för att analysera om

det fann skillnader beroende på arbetsterapeutisk utbildningslängd och vilka delar av DOA

som används vid bedömning av arbetsförmåga. Hypotesprövningar där variabeln inte var

normalfördelad och en jämförelse av fler än två grupper utfördes användes Kruskal-Wallis

test (Bruce, Pope & Stanistreet, 2008). Kruskal-Wallis test användes för att besvara

frågeställning ett och tre. Vid hypotesprövningar där tre eller flera grupper testades mot en

normalfördelad kontinuerlig variabel användes ANOVA (Bruce, Pope & Stanistreet, 2008;

Wahlgren, 2008), ANOVA användes för att besvara frågeställning två och fyra.

Signifikansnivån i samtliga analyser bestämdes till p<0.05.

Svaren på enkätfråga 14–17 gällande arbetsterapeuternas uppfattning av de olika delarna i

bedömningsinstrumentet presenteras i en frekvenstabell.

Kvalitativ data studerades för att skapa en känsla för helheten i texterna. Under

analysprocessen exponerades data som direkt kunde återknytas till examensarbetets syfte.

Erhållen data diskuterades och jämfördes för att säkerställa exakthet och minimera

dataförlust. Därefter sorterades innehållet i återkommande mönster, fraser, likheter och

skillnader. Detta för att reducera insamlad data till en hanterbar mängd. Frekvenser på

grupperad kvalitativ data åskådliggjordes sedan (Berg, 2009). Genom att citera respondenter

tydliggjordes svaren på de kvalitativa enkätfrågorna samtidigt som examensarbetets

trovärdighet och läsbarhet ökade (Granskär & Höglund Nielsen, 2008).

Etiska överväganden

Etik handlar om den yttre och inre dialog som förs kring allt vi säger och gör, med andra ord

fokuserar etik inte bara på handlingar utan även på det tankesätt som förs och ligger till grund

12

för våra gärningar (Carlander & Carlander, 2004). För att vidmakthålla individskyddskravet i

denna studie har detta beaktats.

Deltagandet i examensarbetet var frivilligt och insamlad data kunde inte härledas till enskild

individ. Enkäterna förvarades så att obehöriga inte kunde ta del av dem och förstördes efter

avslutad bearbetning, detta för att uppfylla konfidentialitetskravet. Autonomiprincipen, det vill

säga individens rätt till valfrihet respekterades genom informationen i de medföljande

missiven. Enkäten var frivillig att besvara. Genom att besvara enkäten lämnade respondenten

ett indirekt samtycke till medverkan i examensarbetet, därmed uppfylldes samtyckes- och

nyttjandekravet. Syftet med examensarbetet och enkäten framgick i missiven enligt

informationskravet. I medföljande missiv framgick att deltagande eller uteblivet svar inte

innebar någon negativ påverkan för individen eller dennes arbetssituation (Collste, 2002;

Vetenskapsrådet [VR], 2005). En etisk egengranskning (bilaga 5) genomfördes.

Om det fanns fler än en arbetsterapeut på avdelningen uppmanades dessa i de medföljande

missiven att besvara enkäten enskilt och oberoende av varandra. Respondenten kunde själv

välja när och var han eller hon ville besvara denna, författarna var kontaktbara via telefon och

e-post vid eventuella frågor eller förtydliganden om examensarbetet. Frågorna i enkäten

förtydligades inte för respondenterna då alla skulle ha samma utgångspunkt vid besvarandet

av enkätfrågorna (VR, 2005). Respondenter som var intresserade att ta del av resultatet

erbjöds att erhålla en version av examensarbetet via e-post efter granskning och godkännande

av examinator.

Resultat Syftet och de frågeställningar som detta examensarbete syftar till att besvara presenteras

under rubriker som kan härledas till frågeställningarna. De kvantitativa och kvalitativa

resultaten presenteras integrerat efter berörd frågeställning.

Professionella skillnader i användandet av DOA bland arbetsterapeuter

inom den kommunala verksamheten, Arbetsförmedlingen och den öppna

psykiatrin

Respondenterna använder DOA vid bedömning av arbetsförmåga minst en gång per månad

men nödvändigtvis inte varje vecka, det finns inga statistiskt signifikanta skillnader mellan

verksamheterna (p=0.33). DOA används oftast en gång per klient och det finns inga statistiskt

signifikanta skillnader beroende på verksamhetsområde (p=0.41).

Det finns inga statistiskt signifikanta skillnader mellan de olika verksamheterna beträffande

om andra bedömningsinstrument används men det finns en tendens till statistiska skillnader

(p=0.06). 24 av 32 respondenter uppger att de använder minst ett bedömningsinstrument till

vid bedömning av arbetsförmåga, detta då respondenterna uppger att DOA har svagheter inom

områdena ”motivation” och ”mätbar fysisk förmåga.” Bedömningsinstrument som används

för att komplettera DOA är Assessment of Work Characteristics (AWC) (5 av 32

respondenter), Worker Role Interview (WRI) (9 av 32 respondenter), Bedömning av

Färdigheter i Arbete (BaFiA/AWP) (8 av 32 respondenter), VALPAR Component Work

Samples (VCWS) (2 av 32 respondenter), Assessment of Communication and Interaction

Skills (ACIC) (2 av 32 respondenter), Canadian Occupational Performance Measure (COPM)

(2 av 32 respondenter), Känsla av Sammanhang (KASAM) (1 av 32 respondenter) och Min

Mening (1 av 32 respondenter).

13

Det finns inga statiskt signifikanta skillnader mellan de olika verksamhetsområdena vad gäller

vilka frågeställningar i DOA som används (p=0.80). 25 av 32 respondenter uppger att

observation av klienten i aktivitet sker innan arbetsterapeutens skattning av klientens

arbetsförmåga, inga statistiskt signifikanta skillnader mellan de olika verksamhetsområdena

(p=0.14) finns. Observationen sker på olika sätt och under varierande lång tid, från en timme

upp till en vecka. 14 av 32 respondenter använder sig av fiktiva arbetssituationer och 4 av 32

respondenter använder sig av reella. 3 av 32 respondenter uppger att klienter observeras i

såväl reella som fiktiva arbetssituationer. 8 av 32 respondenter har valt att inte besvara denna

enkätfråga.

Det finns inga statiskt signifikanta skillnader mellan de olika verksamhetsområdena då det

gäller om DOA används med andra syften än vid bedömning av arbetsförmåga (p=0.93). 16

av 32 respondenter använder DOA i andra sammanhang än vid bedömning av arbetsförmåga.

DOA används 4 av 32 respondenter som ett screeningsinstrument för att få en överblick av

klientens självkännedom om roller, vanor och rutiner. Resultatet som erhålls genom detta

förfarande används sedan som ett underlag för dialogdelen i DOA. 19 av 32 respondenter ser

den subjektiva bedömningen som en styrka i DOA. Denna bedömning beskrivs som positiv då

klienten får möjlighet att reflektera över de egna resurserna och begränsningarna. 12 av 32

respondenter ser positivt på möjligheten att jämföra den subjektiva skattningen och den

objektiva bedömningen genom dialog som bedömningsinstrumentets styrka.

[…] ”klienten får en god möjlighet att se sig själv utifrån och får

dessutom feedback på sitt arbetsutförande genom dialog” […]

6 av 32 respondenterna anser att DOA inte bedömer om klienten har kapacitet att utföra en

specifik arbetsuppgift. Enligt dessa respondenter berör inte DOA klientens motivation till

arbetsuppgiften som utförs vid bedömning vilket de anser påverkar klientens

utförandekapacitet.

[...] ”en ADHD-patient som kan mycket tycker att vissa saker är tråkiga

att genomföra vilket medför att bedömningen blir missvisande”[…]

9 av 32 respondenter beskriver det skrivna språket i DOA som svårförståeligt, speciellt för

klienter med kognitiva nedsättningar. 8 av 32 respondenter uppger att de inte använder sig av

samtliga frågor i DOA, dessutom uppfattas inte samtliga frågor som relevanta av

arbetsterapeuten för samtliga klient- och patientgrupper.

14

Skillnader mellan MoHO-förförståelse och uppfattning om vikten av

DOA:s olika delar

Tabell. 2 Skillnader (ANOVA) mellan förförståelse av MoHO och vikten av DOA:s respektive delar.

Skattning av respondenternas MoHO-förförståelse

f

0 (Obefintlig) 0 1 0 2 0 3 0 4 2 5 0 6 5 7 10 8 7 9 6 10 (Mycket god) 2 Totalt 32

Tabell 3. Skillnader (ANOVA) mellan förförståelse av MoHO (tabell 2)och vikten av DOA:s

respektive delar.

DOA:s delar n (n=32)

p-värde

Hur viktig uppfattas klientens 0.66 självskattning Mycket viktig 26 Ganska viktig 6 Inte särskilt viktigt 0 Saknas 0 Totalt 32 Hur viktig uppfattas 0.15 arbetsterapeutens skattning Mycket viktig 20 Ganska viktig 8 Inte särskilt viktigt 2 Saknas 2 Totalt 32 Hur viktig uppfattas 0.32 sammanställningsformuläret Mycket viktig 9 Ganska viktig 20 Inte särskilt viktigt 2 Saknas 1 Totalt 32 Hur viktig uppfattas dialogen 0.02 Mycket viktig 26 Ganska viktig 4 Inte särskilt viktigt 0 Saknas 2 Totalt 32

Som kan utläsas ur tabell 3 finns statistiskt signifikanta skillnader vad gäller respondenternas

förförståelse om MoHO och deras uppfattning av dialogens vikt vid användande av DOA

15

(p=0.02). Respondenterna skattar sin upplevda teoretiska förförståelse av MoHO

förhållandevis högt på VAS, medelvärde 7,44, median och typvärde 7 (4-10).

Den arbetsterapeutiska utbildningens längd jämfört med användandet av

DOA:s delar

Tabell 4. Skillnader mellan vilka delar av DOA (Mann-Whitneys U-test) som används och

arbetsterapeutisk utbildningslängd(Kruskal-Wallis test).

DOA:s delar Används av f (n=32)

Utbildnings-längd i antal år

f (n=32)

Utbildningslängd relaterat till om respektive del används (p-värde)

Utbildningslängd relaterat till upplevd relevans om respektive del (p-värde)

Klientens självskattningsformulär

29 2,5 3,0 3,5

10 17 2

0.01 0.07

Arbetsterapeutens skattningsformulär

23 4,0 4,5 5,0

2 0 1

0.15 0.61

Sammanställningsformuläret

18 0.52 0.55

Dialogen 27 0.30 0.76

Som kan utläsas ur tabell 4 är det statistiskt säkerställt att den arbetsterapeutiska utbildningens

längd påverkar om klientens självskattningsformulär används (p=0.01). Endast 18

respondenter använder sig av sammanställningsformuläret.

Strikthet vid användande av DOA beroende på yrkesverksamma år och

ålder

Respondenterna skattar sin upplevda strikthet, vid bedömning av arbetsförmåga med hjälp av

DOA, som 5,75 i medelvärde vilket anses förhållandevis neutralt. Median och typvärde 7 (4-

10). Det finns ingen statistisk signifikans för att striktheten i bedömning av arbetsförmåga

ökar beroende på antal yrkesverksamma år (p=0.40) eller avseende arbetsterapeutens ålder

och strikthet (p=0.07).

Diskussion

Metoddiskussion

Datainsamlingsmetod

Det inledande missivet medförde att de tilltänkta respondenterna fick en förståelse för vad

examensarbetet skulle beröra innan de kontaktades via telefon. De kunde sedan ta ställning till

om de var lämpliga att delta och om de ville medverka. Vid telefonsamtalet fick tillhandahölls

ytterligare bakgrundsinformation om examensarbetet samt möjlighet att diskutera eventuellt

deltagande. Anledningen till att en telefonmall användes var för att strukturera upp samtalen

så att samma information erhölls. Vid varje samtal genomfördes en praktisk planering av hur

enkäten skulle skickas, via e-post eller brevledes. Risken med att sända enkäten via e-post var

att formatet/layouten riskerade att förändras beroende på vilket ordbehandlingsprogram varje

enskild respondent använde. Vid sammanställning av erhållen data fann vi inga layoutmässiga

avvikelser, därför anser vi att distribueringen inte påverkat examensarbetets validitet.

Layoutmässiga avvikelser kunde annars ha medfört att svarsalternativens placering förändrats,

16

därmed hade troligtvis resultatet påverkats. Tillsammans med enkäten följde ytterligare ett

missiv som kort beskrev examensarbetet och dess genomförande. Ejlertsson (2005) menar att

missiv inte bör vara utdragna eller layoutmässigt otydliga. Detta för att motverka svårigheter i

att tolka och besvara enkäten. Arbetsterapeutiska termer användes då respondenterna antogs

ha en grundläggande förståelse för dessa.

Valet att använda en enkät som datainsamlingsinstrument byggde på ambitionen att komma i

kontakt med ett relativt stort antal respondenter i förhållande till den tid som varit till

förfogande för examensarbetet. Enkätmaterial syftar till att tydligt och logiskt samla in data

(Ejlertsson, 2005), i detta fall hur arbetsterapeuter använder sig av bedömningsinstrumentet

DOA vid bedömning av arbetsförmåga. Intern validitet hotas när respondenten är medveten

om att han eller hon observeras eller testas, för att motverka detta kan en enkätundersökning

användas som datainsamlingsmetod. När respondenten är anonym tenderar svaren vara mer

sanningsenliga än när respondenten är identifierbar (DePoy & Gitlin, 1999). Enkäten

medförde att respondenter på geografiskt skilda platser och inom olika verksamheter kunde

engageras. Urvalsmetoderna lämplighets- och nätverkssampling medförde en risk att hamna

inom ett snävt nätverk, vilket inte nödvändigtvis behöver vara representativt för samtliga

arbetsterapeutiska bedömningar av arbetsförmåga med DOA (DePoy & Gitlin, 1999). Dessa

samplingsmetoder användes med fördel i denna studie då respondenter var lätta att engagera

och föreslog andra individer tänkbara att delta i examensarbetet. Respondenter engagerades

inom olika verksamheter och på geografiskt skilda platser i Sverige. Vi förmodade att detta

förfarande skulle öka den externa validitet och representativiteten bland respondenterna.

Datainsamlingsinstrument

Vid framställning av enkäten efterföljdes Ejlertssons (2005) direktiv om längd och layout, det

vill säga antal sidor och disposition av enkätfrågorna. Enkäten utformades med en enkel och

överskådlig layout. De öppna svarsalternativen disponerade ett väl tilltaget skrivutrymme för

att uppmuntra respondenterna att utförligt utveckla sina svar.

VAS är en metod för att mäta attityder där endast ytterpunkternas värden definieras med ord

(Ejlertsson, 2005). Svårigheter vid besvarandet har beskrivits av respondenter beträffande de

enkätfrågor där VAS använts. Respondenter har varit osäkra på om VAS medelpunkt varit

likställd med ”normalvärdet.” Detta påverkar emellertid inte resultatet enligt Ejlertsson (2005)

som menar att användandet av en VAS i en postenkät enbart måste kompletteras med

instruktioner om att respondenten ska markera sitt svar med ett kryss. Vi anser att en

utförligare beskrivning kunde underlättat för respondenterna. Däremot har samtliga

respondenter besvarat de enkätfrågor där VAS använts vilket vi tyder som att de förstått vad

som efterfrågats.

Likertskalan användes i enkäten eftersom den på ett enkelt och överskådligt sätt strukturerar

upp svarsalternativen. Neutrala svarsalternativ gavs inte i enkäten för att respondenterna av

”lathet” inte skulle besvara enkätfrågorna neutralt. Detta ökade risken för att inte erhålla något

svar alls på dessa frågor (Ejlertsson, 2005). Vi finner att likertskalan varit en bra skala att

använda då den gett ett lättöverskådligt och lättbearbetat datamaterial. Samma skalsteg har

använts genom hela enkäten. Detta tror vi har underlättat för respondenterna vid besvarandet,

risken att svara fel på grund av olik svarsutformning/layout minimerades därmed.

Om enkäter mäter vad de är avsedda att mäta har datainsamlingsinstrumentet validitet.

Enkätfrågor i sig går inte att validera, det är enkätfrågan/enkätfrågorna i relation till syftet

som valideras (Ejlertsson, 2005). Vid sammanställning av erhållen data kunde samtliga svar

17

på enkätfrågorna återkopplas till examensarbetets syfte och frågeställningar. Reliabilitet vid

en enkätundersökning kännetecknas av huruvida enkätfrågorna ställs på ett korrekt sätt. Detta

innebär att frågorna ska vara välkonstruerade så att de inte kan misstolkas av respondenten

(Ejlertsson, 2005). Viss risk för misstolkning har funnits då enkätfrågorna inte varit

tillräckligt välkonstruerade.

Den tredje frågan, ”Hur lång arbetsterapeutisk utbildning har du?” kunde preciserats, till

exempel genom frågan ”Hur många studieår med arbetsterapeutisk inriktning har du?” Detta

för att underlätta sammanställning av data och minimera risken för feltolkning av frågan.

Fråga fem, ”Vilket verksamhetsområde arbetar du inom?” erbjuder bland annat

svarsalternativen ”Sluten psykiatri” och ”Vårdcentral.” Dessa alternativ har vid

sammanställning visat sig överflödiga. Däremot saknas svarsalternativet ”Kommunal

verksamhet” vilket flertalet av respondenterna skrivit i det öppna svarsalternativet i

enkätfrågan. Samplingsmetoderna resulterade i att respondenter verksamma inom kommunal

rehabilitering blev en egen huvudgrupp i målgruppen. Detta resulterade i att examensarbetets

fokus lyfts från ”Sluten psykiatri” och ”Vårdcentral” till ”Kommunal verksamhet.”

Den sjätte enkätfrågan formulerades som ”Hur uppfattar du din förförståelse för Model of

Human Occupation?”. Enkätfrågan borde istället formulerats som ”Hur uppfattar du din

kunskap av Model of Human Occupation?” Detta för att begreppet ”förförståelse” inte

speglade examensarbetets kvantitativa design eller den faktiska kunskap respondenterna har

om MoHO.

I fråga nio, ”Överlag hur ofta använder du Dialog om Arbetsförmåga per klient/patient?”

kunde en skala med kontinuerliga svarsalternativ tillämpats. Detta hade minimerat risken för

respondenten att komma ”mellan” de olika svarsalternativen eller lämna dubbla svar

(Ejlertsson, 2005). Lämpligare hade varit att använda svarsalternativ som ”minst en gång”,

”minst två gånger” etcetera. De få gånger två svar angivits har det lägsta resultatet använts

eftersom enkätfrågan utformats med betoning på ”Överlag.” Genom att använda det lägre

svaret i sammanställningen kan svaret garanteras, det vill säga att respondenten använder

DOA minst det lägst angivna svarsalternativet.

Den tionde enkätfrågan, ”Hur strikt anser du dig vara vid skattning av klientens/patientens

arbetsförmåga?” har fått kommentarer i marginalen av respondenter. Frågan borde därför ha

försetts med skrivutrymme för kvalitativ data. Data som erhållits här har bearbetats på samma

sätt som kvalitativ data och presenteras tillsammans med den i resultatdelen. Formuleringen i

enkätfrågan kan misstolkas av respondenten. Begreppet ”strikt” skulle innan datainsamlingen

skedde ha definierats och presenterats för respondenterna. I enkätfrågan är ytterpunkterna

angivna som ”Mycket mild” kontra ”Mycket sträng” vilket inte återspeglar enkätfrågans

formulering. Istället borde ytterpunkterna varit formulerade till exempel som ”Inte strikt”

kontra ”Mycket strikt.”

Fråga elva, ”Används annat bedömningsinstrument vid bedömning av Arbetsförmåga?” och

fråga tolv, ”Om Ja på fråga 11, vilket bedömningsinstrument används och varför?” borde

varit sammanslagna till en fråga med skrivutrymme för kvalitativ data. Detta för att ha en

konsekvent layout i enkäten då detta underlättar besvarandet av densamma (Ejlertsson, 2005).

Fråga tretton, ”Vilka delar av Dialog om Arbetsförmåga använder du vid bedömning av

klientens/patientens arbetsförmåga?” borde haft fler svarsalternativ för att mer korrekt

beskriva hur arbetsterapeuter använder sig av DOA:s olika delar. Frågan förtydligas dock i

18

enkäten med att respondenten skulle kryssa i de delar han eller hon använder sig av ”Oftast.”

Exempel på hur svarsalternativen kunde utformats är ”används alltid”, ”används ibland” och

”används aldrig.” Detta hade medfört en treskalig ordinalskala utformad som en likertskala

där respondenten tagit ställning till påståendena (Ejlertsson, 2005).

Examensarbetet bygger på en integrerad design där den kvalitativa delen syftar till att studera

nya användningsområden (DePoy & Gitlin, 1999) av arbetsterapeuters användande av DOA

vid bedömning av arbetsförmåga. En öppen avslutande fråga borde infogats i

enkätundersökningen. Denna fråga skulle lämnat utrymme för respondenterna att belysa

sådant som de anser viktigt i sitt användande av DOA eller som berör DOA i sin helhet och

som inte berörts i enkätundersökningen. Enkätfrågorna som berör ”styrkor” och ”svagheter”

kan ses som sådana frågor men kunde formulerats annorlunda. Dessa frågor är förvisso av

intresse men valdes bort med anledning av att de inte kan härledas till denna studies syfte.

Sammanställning av erhållen data utfördes i SPSS vilket medförde att personliga värderingar

och tolkningar inte påverkade datasammanställningen (DePoy & Gitlin, 1999), imatad data

kontrollerades för att utesluta inmatningsfel. För att garantera reliabilitet kan ett test-retest

utföras vilket innebär att samma frågor delges samma respondenter vid skilda tillfällen och

sedan jämförs. Är de erhållna svaren likvärdiga tyder detta på reliabilitet (Ejlertsson, 2005).

Detta har inte varit möjligt att genomföra i denna studie på grund av tidsbrist, men bör utföras

om datainsamlingsmaterialet ska användas i framtida studier för att säkra ett tillförlitligt

datainsamlingsinstrument. I de fall som statistiskt signifikanta skillnader inte går att påvisa är

en möjlig orsak att urvalet som examensarbetet baseras på är förhållandevis litet. Framtida

studier av detta område bör därför rikta sig mot ett större urval (DePoy & Gitlin, 1999).

Validitet och reliabilitet

Samplingsmetoderna medför att den externa validiteten påverkades negativt då de inte

genomförts slumpmässigt. Reliabiliteten för undersökningen finner vi hög. Om

undersökningen upprepas tror vi att resultatet kommer att bli likvärdigt. Enkätfrågor och

informationsmaterial bifogas vilket innebär att dessa kan användas i liknande framtida studier.

Enkätens reliabilitet är inte testad på grund av tidsbrist vilket kan leda till att den interna

validiteten hotas (DePoy & Gitlin, 1999). Genom att utföra statistiska analyser noggrant och

beakta och analysera dessa kan statistisk validitet uppnås. Samtliga enkätfrågor går att härleda

till examensarbetets syfte och frågeställningar.

Bortfall

Det är inte ovanligt med bortfall vid en enkätundersökning (Ejlertsson, 2005). I denna studie

var svarsfrekvensen sextiofyra procent, en svarsfrekvens mellan femtio till sjuttiofem procent

är en accepterad sådan och insamlad data kan därför användas för att genomföra

examensarbetet (Trost, 2007). Två påminnelser bör göras för att minimera bortfallet

(Ejlertsson, 2005). Uteblivet svar har betraktats som ett nekat medgivande till deltagande i

examensarbetet och därför har inte några påminnelser sänts till tänkta respondenter, tidsbrist

har också varit en bidragande faktor till detta.

Åtta enkäter har mottagits efter att databearbetningen avslutats. Dessa är inte inkluderade i

underlaget för detta examensarbete men har behandlats enligt individskyddskravet. I enkätens

medföljande missiv framgick inte en specifik tid då enkäterna skulle återsändas, detta kan ha

påverkat bortfallet i denna studie. Hade en deadline tydligt framgått i missivet eller vid den

muntliga planeringen av det praktiska genomförandet hade troligtvis fler enkäter återsänts

tidigare. Två respondenter som inte uppfyllt samtliga inklusionskriterier har exkluderats i

19

denna studie. I ett fall har anonymiteten varit hotad för respondenten varför dennes enkätsvar

uteslutits ur examensarbetet.

Resultatdiskussion

Statistiskt signifikanta skillnader finns vad gäller respondenternas förförståelse om MoHO

och deras uppfattning av dialogens vikt vid användande av DOA (p=0.02). Det finns

statistiskt signifikanta skillnader mellan arbetsterapeutisk utbildningslängd och om klientens

självskattningsformulär används vid bedömning med DOA (p=0.01). 25 av 32 respondenter

kompletterar DOA med andra bedömningsinstrument. 25 av 32 respondenter utför

observation av klient i såväl reell som fiktiv arbetssituation. 7 av 32 respondenter uppger att

det skrivna språket i DOA som svårförståeligt för klienterna med kognitiva nedsättningar.

Professionella skillnader i användandet av DOA bland arbetsterapeuter inom den kommunala verksamheten, Arbetsförmedlingen och den öppna psykiatrin

Hur frekvent arbetsterapeuter använder DOA vid bedömning av arbetsförmåga skiftar. FSA

(2005) beskriver en av arbetsterapeutens generella uppgifter som att upprätthålla och utveckla

sin professionella kompetens. Ett icke frekvent användande kan tänkas påverka kvaliteten på

genomförda utredningar då arbetsterapeutens kännedom om, och rutiner för, användandet av

bedömningsinstrumentet DOA inte kontinuerligt upprätthålls.

Kontinuerlig uppföljning och utvärdering av målsättningar har en motivationshöjande effekt

för klientens fortsatta arbetsrehabilitering (Pimentel, 2008). Om DOA endast används en gång

per klient utnyttjas inte bedömningsinstrumentets möjlighet att visa på förändring i klientens

arbetsförmåga. Vid långa arbetsrehabiliteringsperioder möjliggör ett återkommande

användande av DOA en motivations- och delaktighetshöjande effekt för klienten (Norrby &

Linddahl, 2006a). En arbetsterapeut måste hela tiden prioritera och planera arbetet men trots

detta ska arbetsterapeutiska interventioner utvärderas med valida och reliabla

bedömningsinstrument (Socialstyrelsen [SoS], 2001). Resursneddragningar och

klientomsättning påverkar denna prioritering och planering av yrkesutövandet vilket kan leda

till att DOA överlag används mindre frekvent än två gånger per klient.

Eftersom de undersökta verksamhetsområdena riktar sin verksamhet till olika målgrupper är

det underligt att statistiska signifikanta skillnader inte går att säkerställa, detta är ett område

som skulle vara intressant att studera vidare. Eventuella skillnader inom olika

verksamhetsområden skulle kunna resultera i ett utvecklingsarbete av DOA.

Bedömningsinstrumentet skulle kunna få olika inriktningar för att standardisera

bedömningarna av arbetsförmåga inom olika verksamhetsområden. Arbetsrehabilitering och

bedömning av arbetsförmåga, efter klientens problematik, skulle leda till att interventionerna

skräddarsys efter respektive verksamhetsområde.

Respondenterna anser att DOA inte tillräckligt beskriver klientens motivation till den

specifika arbetssituation där arbetsterapeutens observation utfördes. De menar att om en klient

”tvingas” utföra en uppgift där motivation saknas påverkas resultatet negativt eftersom

viljan/motivationen påverkar klientens utförandekapacitet. Tillräckligt stark vilja, motivation,

vana, rutin och rollinnehav medför att fysiska hinder övervinns vilket påverkar klientens

arbetsförmåga (Kielhofner, 2008). Respondenterna anser vidare att en objektiv numerisk

mätbar bedömning av klientens fysiska förmåga saknas i DOA. Arbetsförmågan är beroende

av den fysiska förmågan och därför ska begreppen ses som två skilda begrepp som interagerar

med varandra (Järvholm, Karlsson & Mannelqvist, 2009). Därför är det bra att många

respondenter använder sig av kompletterande bedömningsinstrument som är standardiserade

20

att mäta just fysisk förmåga men även motivation. Detta för att ge bedömningen av klientens

utförandekapacitet ett bredare underlag. Bedömningsinstrument som belyser fysisk förmåga

skulle kunna implementeras i DOA. Detta skulle kunna resultera i att färre

bedömningsinstrument används vid bedömning av arbetsförmåga och utredningarna skulle

följaktligen bli standardiserade. Detta öppnar även för en utökad dialog som innefattar den

fysiska förmågan och/eller motivationen. Resultatet av detta skulle bli en mer tids- och

kostnadseffektiv utredningsprocess. DOA skulle också kunna kompletteras med en VAS där

klienten skattar sin motivation till den utförda uppgiften som arbetsterapeuten observerat

klienten i.

Observation av klienten i aktivitet sker på olika sätt och under varierande lång tid. Detta kan

bero på den formulering som finns i bedömningsmanualen om vilken kunskap

arbetsterapeuten behöver om klientens förmågor innan skattning av dessa utförs. En

standardiserad observation vad gäller tid och aktiviteter skulle kunna vara en lösning på detta.

Vid observation ska en arbetsterapeut använda sig av valida, reliabla eller väl beprövade

bedömningsinstrument (SoS, 2001). Däremot är alla klienter olika och det som fungerar i en

specifik observation kanske inte fungerar i nästa. Tengland (2006) menar att arbetsförmåga

kräver acceptabel fysisk, psykosocial och organisatorisk arbetsmiljö för att arbetsförmåga ska

kunna existera och tillämpas. De arbetsterapeuter som observerar en klient i fiktiv miljö kan

skatta klientens arbetsförmåga i just denna situation (Alexander, 2004). Den omkringliggande

miljön, såväl den psykosociala som den fysiska, påverkar utförandekapaciteten (Kielhofner,

2008). Arbetsterapeuter som observerar klienten i en reell arbetsmiljö får följaktligen en bild

av klientens arbetsförmåga i just det arbetsmomentet. Arbetsrehabilitering i en fiktiv miljö går

inte att jämställa med arbetsrehabilitering i en reell miljö (Burns et al., 2007). Detta bör

tydligt framgå i bedömningsinstrumentets manual. Arbetsterapeuten får dock en uppfattning

om hur klienten kan tänkas fungera i reell arbetsmiljö.

Respondenterna uppger att det skrivna språket i DOA kan uppfattas som svårt, framförallt för

klienter med kognitiva nedsättningar. Ett abstrakt språk kan resultera i att klienter som har

problematik med abstrakt tänkande väljer att inte delta aktivt när bedömningen utförs på

grund av att språket upplevs som svårförståeligt. Vidare resulterar detta i att motivationen för

arbetsrehabiliteringen sjunker (Semin, Higgins, de Montes, Estourget, & Valenica, 2005).

Frågeformuleringarna i DOA kan uppfattas som abstrakta. Detta uppfattar vi även gäller de

skriftliga instruktioner som klienten får ta del av före genomförandet. Emellertid har

respondenterna inte uppgivit några specifika frågor i DOA som skulle vara särskilt svåra att

förstå.

DOA är validitets- och reliabilitetstestat i sin helhet, väljs frågor i DOA bort av

arbetsterapeuten är inte längre validiteten och reliabiliteten säkerställd (Ejlertsson, 2005).

Personliga värderingar eller känsloladdade ämnen tror vi styr valet av vilka frågor som ställs

av arbetsterapeuten. Det uppstår därmed en risk att viktiga aspekter inte berörs vid

bedömningen och validiteten och reliabiliteten går förlorad (Innes & Straker, 1999). Vi anser

därför att manualen bör betona vikten av ett komplett användande av DOA vid bedömning av

arbetsförmåga. Ekbladh (2008) belyser vikten av ett standardiserat användande av

bedömningsinstrument.

Skillnader mellan MoHO-förförståelse och uppfattning om vikten av DOA:s olika delar

För att motivera klienten i sin rehabilitering kan ett klientcentrerat perspektiv användas. DOA

är ett verktyg för klienten att ge uttryck för sina värderingar och mål med

21

arbetsrehabiliteringen (Ewles & Simnett, 2005). Arbetsterapeuten får en förståelse för

klientens självinsikt och dennes förmåga att se egna resurser och begränsningar relaterat till

arbetsförmåga (Norrby & Linddahl, 2006a). Då samtliga respondenter anger att klientens

skattningsformulär i DOA är viktig vid bedömning av arbetsförmåga och merparten av

respondenterna skattar den som mycket viktig tyder detta på en förståelse bland

respondenterna för att arbeta motivationshöjande.

DOA:s sammanställningsformulär kan användas för att grafiskt tydliggöra sammanställningen

av både klientens och arbetsterapeutens skattningar av klientens resurser och begränsningar.

Detta för att få en ögonblicksbild som kan användas igen för att se förändringar över tid.

Arbetsterapeuten kan genomföra sin skattning direkt i sammanställningsformuläret (Norrby &

Linddahl, 2006a). Respondenter som uppgett att de inte använder sig av arbetsterapeutens

skattningsformulär men använder sig av sammanställningsformuläret kan tänkas använda

DOA på detta sätt. Sammanställningsformuläret anses inte lika viktigt som övriga delar. Den

pedagogiska infallsvinkel som hjälper klienten genom att tydligt visualisera skillnader mellan

klientens och arbetsterapeutens skattning med sammanställningsformuläret har därmed

försvunnit (Russel, 2006).

De statistiskt signifikanta skillnader som framkommit i denna studie beträffande skillnader

mellan den upplevda förförståelsen för MoHO och användande av DOA:s dialogdel ger

uppslag till framtida studier. De grundläggande systemen i MoHO är djupt förankrade i den

arbetsterapeutiska yrkesrollen. Arbetsterapeuter känner sig säkra i att använda MoHO och

dess resonemang i klinisk verksamhet (Lee, Taylor, Kielhofner & Fisher, 2008). För att förstå

och diskutera klientens och arbetsterapeutens syn på klientens roller, vanor och rutiner krävs

emellertid inte bara en teoretisk förståelse hos arbetsterapeuten om dessa begrepp utan även

erfarenhet (Ekbladh, 2008). Under bearbetning av data har vi observerat att arbetsterapeuter

med längre yrkesverksamhet men med kortare utbildning skattar sin förförståelse för MoHO

högre än arbetsterapeuter med kortare yrkesverksamhet men med längre utbildning.

Den arbetsterapeutiska utbildningens längd jämfört med användandet av DOA:s delar

Klientcentrerad arbetsrehabilitering är ett förhållningssätt i vilket MoHO kan utvecklas och

implementeras vilket ger en arbetsterapeutisk vinkling på såväl bedömning som intervention.

Arbetsterapeutisk utbildningslängd påverkar om klientens självskattningsformulär används.

En ökad utbildningslängd torde resultera i en ökad förståelse för klientcentrerat arbete och

betydelsen för användandet av en arbetsterapeutisk modell som referensram. Detta kan grunda

sig i det klientcentrerade perspektiv som används inom modern rehabilitering (SoS, 2001).

Strikthet vid användande av DOA beroende på yrkesverksamma år och ålder

Yrkesverksamma år ger bedömaren erfarenhet som präglar yrkesutövandet (Wressle &

Samuelsson, 2004). Vid konstruktion av frågeställningar för detta examensarbete antogs att

erfarenhet inom bedömning av arbetsförmåga resulterar i en striktare bedömning med DOA.

Det finns en risk att bedömaren efter ett antal år i den aktuella verksamheten generaliserar

klienter och låter fördomar, värderingar och internaliserade roller påverka skattningar av

klientens arbetsförmåga (Richardson, 1999). Detta leder till att det klientcentrerade

perspektivet överges då arbetsterapeuten inte arbetar efter de riktlinjer som återfinns i Etisk

kod för arbetsterapeuter (FSA, 2005) samt Kompetensbeskrivning för arbetsterapeuter (SoS,

2001).

22

Nyttan med examensarbetet för arbetsterapi Detta examensarbete visar att teoretisk förståelse om MoHO och arbetsterapeutisk

utbildningslängd påverkar utförandet av arbetsterapeutiska bedömningar med DOA. Vidare

visar resultatet att DOA inte används i sin helhet. Argumentationen i examensarbetet lägger

fokus på vikten av ett standardiserat och komplett användande vid bedömningar. Genom att

synliggöra brister i användandet kan den enskilde arbetsterapeuten öka sin förståelse för

problematiken och därefter förändra sitt arbetssätt vid bedömningar av arbetsförmåga med

DOA. Bedömningen av klientens arbetsförmåga blir därmed mer omfattande och

professionell och reflekterar inte arbetsterapeutens personliga värderingar och fördomar.

Inga tidigare studier har legat till grund för detta examensarbete då vi inte funnit några

tidigare studier som beskrivit arbetsterapeuters användande av DOA. Detta har medfört att

syftet formulerats brett och förhållandevis ospecifikt för att rymma många aspekter av

arbetsterapeuters användande av DOA. Därför kan detta examensarbete ses som ett första steg

i en process som syftar till att vidareutveckla och beskriva det faktiska användandet av DOA

bland arbetsterapeuter verksamma inom den kommunala verksamheten, Arbetsförmedlingen

och den öppna psykiatrin. Utvärdering och uppföljning är nödvändigt inom samtliga

verksamheter för att inte utvecklingen av arbetsterapin ska stagnera och leva upp till de krav

det moderna samhället ställer på arbetsrehabilitering (Bergman & Klefsjö, 2007; FSA, 2005).

Examensarbetet har visat att utvecklingsmöjligheter finns av DOA för att göra det mer

användbart och mer omfattande. Framtida studier bör göras om behov finns att implementera

en VAS i DOA som behandlar klientens motivation till den specifikt utförda arbetsuppgiften

där arbetsterapeuten observerar klientens arbetsförmåga. Studier om det skrivna språket i

DOA bör utföras då respondenterna i detta examensarbete beskriver svårigheter för

klienter/patienter att förstå frågeställningarna i DOA. Detta för att se vilka frågeställningar

som behöver omformuleras. Studier om ett behov finns av kompletterande

bedömningsinstrument i DOA beträffande numeriska mätvärden om klientens fysiska

förmåga är att rekommendera, kompletterandet medför att färre bedömningsinstrument

behöver användas i den dagliga verksamheten. Detta leder till att arbetsterapeuten kan

använda sig av ett och samma bedömningsinstrument och lära sig använda det standardiserat

och professionellt. Fortsatta studier om DOA kan utformas för att lämpa sig inom olika

verksamhetsområden kan utföras, därmed kan antalet verksamhetsområden där DOA används

utökas. Detta bör resultera i ett ökat behov och förståelse för vikten av arbetsterapeutisk

kompetens. Det är även av intresse att genomföra fortsatta studier som kan studera

skillnaderna mellan utbildningslängd, utbildningsort och verksamhetsområde i förhållande till

förståelsen av MoHO.

Slutsatser Det finns statistiskt signifikanta skillnader mellan respondenternas förförståelse om MoHO

och deras uppfattning av dialogens vikt vid användande av DOA (p=0.02). Detta innebär att

DOA:s dialogdel mer frekvent används om förförståelsen för MoHO är hög. Vidare är det

statistiskt säkerställt att samband finns mellan arbetsterapeutisk utbildningslängd och om

klientens självskattningsformulär används vid bedömning av arbetsförmåga med DOA

(p=0.01), längre arbetsterapeutisk utbildning resulterar i att klientens självskattningsformulär

används mer frekvent. 25 av 32 respondenter kompletterar DOA med andra

bedömningsinstrument. 24 av 32 respondenter observerar klienten i såväl reell som fiktiv

arbetssituation. 9 av 32 respondenter uppger att det skrivna språket i DOA uppfattas som

svårförståeligt för klienterna, framförallt klienter med kognitiva nedsättningar.

23

Omnämnande Denna studie hade inte varit möjlig att genomföra utan den hjälp vi fått av vår handledare

Carita Håkansson. De konstruktiva förslag vi fått från henne genom hela processen har fört

vårt arbete framåt. Vi vill även passa på att tacka Irene Linddahl som underlättat vårt arbete

väsentligt genom att tillhandahålla information om DOA. Sist men inte minst ett stort tack till

alla respondenter som valt att medverka i denna studie, utan Er hade detta examensarbete inte

varit möjligt att genomföra!

24

Referenser Alexander, C.K. (2004). Work programs practice: Aiming for successful context

management. Occupational Therapy Practice, 9, (7), 1-8.

Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.

Berg, B. (2009). Qualitative research methods for the social sciences (7th

ed.). Long Beach:

Pearson Education.

Bergman, B., & Klefsjö, B. (2007). Kvalitet från behov till användning. Lund:

Studentlitteratur.

Bruce, N., Pope, D., & Stanistreet, D. (2008). Quantitative methods for health research. West

Sussex: John Wiley & Sons Ltd.

Burns, T., Catty, J., Becker, T., Drake, R-E., Fioritti, A., Knapp, M., Lauber, C., Rössler, W.,

Tomov, T., van Busschbach, J., White, S., & Wiersma, D. (2007). The effectiveness of

supported employment for people with severe mental illness: a randomized controlled trial.

Lancet, 370, 1146–52.

Carlander, J., & Carlander, L. (2004). Hur står det till? Konsten att ställa frågor i

människovårdande yrken (2 uppl.). Stockholm: Gothia Förlag.

Collste, G. (2002). Inledning till etiken (2 uppl.). Lund: Studentlitteratur.

DePoy, E., & Gitlin, L. (1999). Forskning – en introduktion. Lund: Studentlitteratur.

Doherty, C. (2008). Partnership, multi-disciplinary working – part 1: physiotherapists.

Occupational Health, 60, (11), 19-21.

Ejlertsson, G. (2003). Statistik för hälsovetenskaperna. Lund: Studentlitteratur.

Ejlertsson, G. (2005). Enkäten i praktiken – en handbok i enkätmetodik (2 uppl.). Lund:

Studentlitteratur.

Ekbladh, E. (2008). Return to work. Assessment of subjective psychosocial and environmental

factors (avhandling för doktorsexamen, Linköping universitet).

Esplund, A., Johansson, C., & Karlsson, I. (2002). Långtidssjukskrivna kvinnors uppfattning

av sin aktivitetsförmåga riktat mot arbete. (kandidatuppsats, avdelningen för rehabilitering,

Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping).

Ewles, L., & Simnett, I. (2005). Hälsoarbete. Lund: Studentlitteratur.

Frank, A. (2008). Generous medicine: complexity, responsibility, and the simplest questions.

Families, Systems & Health, 26, (3), 317-327.

Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter [FSA]. (2005). Etisk kod för arbetsterapeuter. Nacka:

Författaren.

25

Granskär, M., & Höglund Nielsen, B. (2008). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och

sjukvård. Lund: Studentlitteratur.

Innes, E., & Straker, L. (1999). Validity of work-related assessments. Work, (13), 107-124.

Jansson, I. (2001). Självskattning och skattning av aktivitetsförmåga riktat mot arbete hos

psykiskt funktionshindrade, en före- efterstudie av 8 klienter efter en arbetsträningsperiod.

(kandidatuppsats, institutionen för rehabilitering, Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping).

Junehag, A. & Rosenqvist, J. (2005). Aktivitetsförmåga riktad mot arbete – en studie om

arbetsförmåga hos interner på två kriminalvårdsanstalter. (kandidatuppsats, medicinska

fakulteten, Lunds universitet, sektionen för arbetsterapi).

Järvholm, B., Karlsson, B., & Mannelqvist, R. (2009). Arbetsförmåga i sjukförsäkringen – så

beskrivs begreppet i lagstiftningen. Läkartidningen, 106, (17), 1178-1181.

Kielhofner, G. (2008). Model of human occupation (4th

ed.). Baltimore: Lippincott Williams

& Wilkins.

Larsson, A., & Pettersson, E-K. (2003). Fysiskt långtidssjukskrivnas skattning av

arbetsförmågan utifrån DOA. En deskriptiv uppsats. (kandidatuppsats, avdelningen för

rehabilitering, Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping).

Lee, S-W., Taylor, R., Kielhofner, G., Fisher, G. (2008). Theory use in practice: a national

survey of therapists who use the model of human occupation. American Journal of

Occupational Therapy, 62, (1), 106-117.

Linddahl, I., Norrby, E., & Bellner, A-B. (2003). Construct validity of the instrument DOA –

a dialogue about ability related to work. Work: a Journal of Prevention, Assessment &

Rehabilitation, (20), 215-224.

Linddahl, I. (2007). Validity and reliability of the instrument DOA; a dialogue about working

ability. Jönköping: Hälsohögskolan.

Medin, J., & Alexanderson, K. (2000). Begreppen hälsa och hälsofrämjande – en

litteraturstudie. Lund: Studentlitteratur.

Norrby, E., & Linddahl, I. (2006a). Dialog om arbetsförmåga, DOA, version 3. Nacka:

Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter.

Norrby, E., & Linddahl, I. (2006b). Reliability of the instrument DOA: dialogue about ability

related to work. Work: a Journal of Prevention, Assessment & Rehabilitation, (26), 131 – 139.

Pimentel, S. (2008). Goal setting and outcome measurement in a wheelchair service: a client-

centered approach. International Journal of Therapy and Rehabilitation, 15, (11), 491-499.

Richardson, B. (1999). Professional development. Physiotherapy, 85, (9), 461-467.

26

Russel, S. (2006). An overview of adult-learning processes. Urologic Nursing, 26, (5), 349-

370.

Sandqvist, J., & Henriksson, C. (2004). Work functioning: A conceptual framework. Work: a

Journal of Prevention, Assessment & Rehabilitation, (23), 147-157.

Semin, G., Higgins, T., de Montes, L., Estourget, Y., & Valenica, J. (2005). Linguistic

signatures of regulatory focus: how abstraction fits promotion more than prevention. Journal

of Personality and Social Psychology, 89, (1), 36-45.

Socialstyrelsen [SoS]. (2001). Kompetensbeskrivning för arbetsterapeuter. Bohus:

Författaren.

Tengland, P-A. (2006). Begreppet arbetsförmåga (IHS Rapport 2006:1). Linköping:

Linköpings universitet, institutionen för hälsa och samhälle.

Trost, J. (2007). Enkätboken. (3 uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Vahlne Westerhäll, L., Bergroth, A., Ekholm, J., Axelsson, R., Marnetoft, S-U., Schüldt

Ekholm, K., & Selander, J. (2006). Rehabiliteringsvetenskapen – rehabilitering till arbetslivet

i ett flerdisciplinärt perspektiv. Lund: Studentlitteratur.

Vetenskapsrådet [VR]. (2005). Vad är god forskningssed? Synpunkter, riktlinjer och exempel.

Stockholm: Författaren.

Wahlgren, L. (2008). SPSS – steg för steg. Lund: Studentlitteratur.

World health organization. (1986-11-21). The Ottawa charter for health promotion. Hämtad

januari 26, 2009, från https://www.who.int/healthpromotion/conferences/previous/

ottawa/en/index.html

Wressle, E. & Samuelsson, K. (2004). Barriers and bridges to client-centered occupational

therapy in Sweden. Scandinavian Journal Of Occupational Therapy, (11), 12 – 16.

27

Bilagor Bilaga 1

Hej!

Vi är två arbetsterapeutstudenter vid Hälsohögskolan i Jönköping. I skrivande stund befinner

vi oss i mitt i vårt examensarbete, vars syfte är att beskriva hur arbetsterapeuter använder sig

av instrumentet Dialog om arbetsförmåga då bedömningar av arbetsförmåga genomförs.

Studien är av intresse för ett fortsatt utvecklingsarbete av bedömningsinstrumentet.

Målgruppen för studien är arbetsterapeuter som arbetar med utredningar av arbetsförmåga.

Enkäten kommer att ta ungefär 15 minuter att besvara och vi behöver nödvändigtvis inte

närvara men vi kommer att finnas tillgängliga efter önskemål. Vi kommer inom en vecka

kontakta Er för medgivande och därefter gemensamt bestämma lämplig tid och hur

genomförandet ska gå till väga.

Enkäterna som besvaras kommer att behandlas konfidentiellt vilket innebär att enbart

undertecknade kommer att ta del av och behandla enkäterna. Information vi erhåller genom

enkäterna kommer enbart att användas i den nämnda studien och resultatet kommer inte att

kunna härledas till varken individ eller arbetsplats. Examensarbetet kommer att genomföras

under våren 2009 och de ifyllda enkäterna kommer därefter att förstöras. Önskar ni ta del av

resultatet kan ni kontakta oss via e-post.

Eventuella frågor och funderingar besvaras gärna!

Med Vänliga Hälsningar

Johannes Hjalmarsson Johan Steifeldt

Arbetsterapeutstudent Arbetsterapeutstudent

Tfn nr: 076-xxx xx xx Tfn nr: 073-xxx xx xx

Mail: xxxxxxx@hhj.hj.se Mail: xxxxxxx@hhj.hj.se

Handledare: Carita Håkansson, Universitetslektor.

Avdelningen för Rehabilitering, Hälsohögskolan i Jönköping.

Tfn nr: 036-10 11 81

Mail: xxxxxx.xxxxxxxxx@hhj.hj.se

28

Bilaga 2

Samtalsmall för telefonkontakt med respondenterna

Presentation av oss och vårt ärende – två studenter från Hälsohögskolan i Jönköping,

undersökningen är en del av vårt examensarbete

Efterfråga om de läst missivet - frågor kring det eller om undersökningen

Beskrivning av hur resultatet kommer att presenteras

Intresserad av att delta – muntligt medgivande

Praktiskt – hur ska enkäten distribuera, arbetsinsats som krävs av respondenterna

Förfrågan om andra respondenter finns tillgängliga i dennes nätverk

29

Bilaga 3

ENKÄT

1. Kön

Man

Kvinna

2. Ålder

20-30 31-40 41-50 51-60 61-67

3. Hur lång arbetsterapeutisk utbildning har du? ____________________

4. Antal år som yrkesverksam arbetsterapeut?

Mindre än 1 år 1 år – 5 år 6 år – 10 år 11 år -15 år 16 år – 20 år 21 år eller fler

5. Vilket verksamhetsområde arbetar du inom?

Öppen psykiatri Sluten psykiatri Vårdcentral Arbetsförmedling

Annan:_________________________________________

6. Hur uppfattar du din förförståelse för Model of Human Occupation? (Markera med ett X

på linjen)

Obefintlig Mycket god 0 10

7. Använder du i nuläget bedömningsinstrumentet Dialog om Arbetsförmåga [DOA]?

Ja

Nej

30

8. Om ”nej” på fråga 7, gå vidare till fråga 11. Om ”ja” på fråga 7.: Hur ofta använder

du bedömningsinstrumentet Dialog om Arbetsförmåga?

Dagligen

Minst en gång per vecka

Minst en gång per månad

Minst en gång per år

Mer sällan än en gång per år

9. Överlag hur ofta använder du Dialog om arbetsförmåga per klient/patient?

Aldrig En gång Två gånger Tre gånger Fler än tre gånger

10. Hur strikt anser du dig vara vid skattning av klientens/patientens arbetsförmåga? (Markera med ett X på linjen)

Mycket mild Mycket sträng 0 10

11. Används annat bedömningsinstrument vid bedömning av arbetsförmåga?

Ja

Nej

12. Om ”Ja” på fråga 11, vilket bedömningsinstrument används och varför?

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

31

13. Vilka delar av Dialog om arbetsförmåga använder du vid bedömning av

klientens/patientens arbetsförmåga? Kryssa för de områden du oftast använder.

Klientens/patientens självskattningsformulär

Arbetsterapeutens skattningsformulär

Sammanställningsformulär

Dialog om skattning

14. Hur viktigt uppfattar Du att klientens/patientens självskattningsformulär är?

Mycket viktigt Ganska viktigt Inte särskilt viktigt Onödigt

15. Hur viktigt uppfattar Du att arbetsterapeutens skattningsformulär är?

Mycket viktigt Ganska viktigt Inte särskilt viktigt Onödigt

16. Hur viktigt uppfattar Du att sammanställningsformuläret är?

Mycket viktigt Ganska viktigt Inte särskilt viktigt Onödigt

17. Hur viktig uppfattar Du att dialogen om skattningen är?

Mycket viktigt Ganska viktigt Inte särskilt viktigt Onödigt

18. Användes samtliga frågor i skattningsformulären vid bedömning av arbetsförmåga?

Om nej, vilka används inte, och varför?

Ja Nej

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

32

19. Observeras klienten i en arbetssituation före skattning? Om ”ja”, beskriv hur detta

går till. Om ”nej”, varför inte?

Ja Nej

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

20. Använder du Dialog om arbetsförmåga i andra sammanhang än vid bedömning av

arbetsförmåga? Om ”ja”, i vilket eller vilka?

Ja Nej

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

33

21. Vilka styrkor ser Du med bedömningsinstrumentet Dialog om arbetsförmåga?

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

22. Vilka svagheter ser Du med bedömningsinstrumentet Dialog om arbetsförmåga?

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________

34

Bilaga 4

Hej!

Vi är två arbetsterapeutstudenter vid Hälsohögskolan i Jönköping. I skrivande stund befinner

vi oss i mitt i vårt examensarbete, vars syfte är att beskriva hur arbetsterapeuter använder sig

av instrumentet Dialog om arbetsförmåga då bedömningar av arbetsförmåga genomförs.

Studien är av intresse för ett fortsatt utvecklingsarbete av bedömningsinstrumentet men även

för att beskriva det individuella användandet av det samma.

Informationen som erhålls kommer att ligga till grund för denna studie. Enkäten tar ungefär

15 minuter att fylla i.

Givetvis är det frivilligt att delta i denna studie och du kan när som helst välja att avbryta din

medverkan. Ditt beslut om deltagande påverkar inte din arbetssituation. Genom att besvara

enkäten ger du ditt samtycke att delta i undersökningen. Enkäterna kommer att behandlas

konfidentiellt vilket innebär att de inte kommer att kunna härledas till varken individ eller

arbetsplats. Det är enbart undertecknade som kommer att ta del av och behandla enkäterna.

Information vi erhåller genom enkäterna kommer enbart att användas i den nämnda studien

som förväntas genomföras under våren 2009 och kommer därefter att förstöras. Önskar ni ta

del av resultatet kan ni kontakta oss via e-post.

Eventuella frågor och funderingar besvaras gärna!

Med Vänliga Hälsningar

Johannes Hjalmarsson Johan Steifeldt

Arbetsterapeutstudent Arbetsterapeutstudent

Tfn nr: 076-xxx xx xx Tfn nr: 073-xxx xx xx

Mail: xxxxxxx@hhj.hj.se Mail: xxxxxxx@hhj.hj.se

Handledare: Carita Håkansson, Universitetslektor.

Avdelningen för Rehabilitering, Hälsohögskolan i Jönköping.

Tfn nr: 036-10 11 81

Mail: xxxxxx.xxxxxxxxx@hhj.hj.se

35

Bilaga 5