Naturinventering av Kaskö stad sommaren 2005.
NATURE-INVEST
Ingvar Fagerholm (FM, biolog)
Bobackvägen 15
66580 Kuni
Tel. 06-3460478
Mobiltelefon 0505901848
Email: [email protected]
INNEHÅLL:
Sida
1. Inledning 1.
2. Metodik 1.
3. Klassificering av de undersökta områdena 2.
4. Undersökningsområdet vegetation och landskap 4.
5. Undersökningsområdets befintliga Natura 2000-områden och
andra skyddsområden / -program, samt annat noterbart fågel- och djurliv 8. 6. Områden där miljö- och landskapvärden bör beaktas i planeringen, samt
rekommendationer 13.
7. Undersökningsområdet sett ur landskapsmässig synvinkel 51.
8. Sammanfattning med rekommendationer 53.
9. Litteraturförteckning 55.
Bilaga 1. Områden där miljö- och landskapvärden bör beaktas i planeringen
1
1. Inledning
På uppdrag av Airix Ab gjordes sommaren 2005 en naturinventering av Kaskö
stads land- och vattenområden för en generalplanering av stadens område (figur
1).
Figur 1. Undersökningsområdet i Kaskö stad
2
Naturinventeringen utfördes för att ligga som grund till en generalplanering av
området. Målsättningen med inventeringen var att kartlägga områdets naturtyper,
huvudsakliga artsammansättning och miljötillstånd, för att möjliggöra en
utvärdering av de områden som skall planeras i enlighet med rådande lagstiftning.
Inventeringsarbetet styrs utgående från den nya naturvårdslagen (NaturvL Nr
1096/96 1' och 29-31'), naturvårdsförordningen (NaturF Nr 160/97 10’), den nya
skogslagen (SkogsL Nr 1093/96 1' och10'), skogsförordningen (SkogsF Nr
1200/96 7' och 8'), skogslagens motivering (SkogsL mot. 3 kap. 10') och
vattenlagen (Vattenlag Nr1105/1996). I naturinventeringen utreds också behovet
av skydd av hotade växter och djur utgående från det riksomfattande UHEX-
registret (tyngdpunkt på kärlväxter, däggdjur och fåglar) och EU:s habitat- och
fågeldirektiv. Naturinventeringens uppgift är även att minimera miljöpåverkan
och säkerställa att alla s.k. lagbiotoper skyddas. I naturinventeringen ges också
förslag till planebeteckningar där miljön bör beaktas och byggande undvikas.
2. Metodik
Naturinventeringen utfördes på så sätt att inventeraren utgående från grundkartan,
befintlig litteratur och bakgrundsmaterial sökte områden som kunde tänkas falla
inom ramarna för Naturvårdslagens 4. Kap, 29§, Skogslagens 3 kap 10§,
Vattenlagens 1. Kap. 15§ eller områden som i övrigt ansågs intressanta ur
miljösynvinkel. Dessa områden besöktes i fält, fotograferades digitalt och
beskrevs skriftligen. Vid behov videofilmades även områdena. Vanligen lades
tonvikten vid inventeringsarbetet på att besöka frodiga lövträdsbevuxna områden
och öppna strandängar, vikar, flador och glosjöar samt våtmarker och lundartad
skog. Närliggande områden med ekonomiskog eller slutavverkningar inventerades
översiktligt.
3
3. Klassificering av de undersökta områdena
Ett områdes naturvärde bestäms på basen av anteckningar, observationer gjorda i
fält, bakgrundsmaterial, expertutlåtande och tidigare erfarenheter av dylikt arbete.
Att klassificera natur enligt ett numeriskt värde är delvis subjektivt. Två viktiga
saker jag utgått från är artrikedomen och förekomsten av sällsynta arter. I
områden med stor artrikedom förekommer ofta också sällsynta arter. Dessa
områden har ofta också en hög produktivitet och är därför viktiga för bl.a.
spridningen av växter, förekomsten av fågel och områdets naturvärde.
Att göra kompletta artlistor över ett område gör det svårt att urskilja områdets
biologiska värde för personer som inte känner väl till växter och deras specifika
krav på växtplatser. En lång lista med många arter man inte känner igen kan av en
oinvigd person uppfattas som ett värdefullt område, medan ett område med
sparsam växtlighet, t.ex. en strand med sanddyner bevuxna med strandråg kan
uppfattas som ointressant p.g.a. artfattigheten. Naturtypen är dock unik och sårbar
och skyddas av naturvårdslagen 29:de paragraf.
För att undvika liknande missförstånd har jag endast nämnt de mest typiska
växterna för respektive område, men också eventuella sällsyntheter. Detta borde
ge en bild av vegetationen för personer som känner växter.
Områdena klassificeras enligt de planebeteckningar som rekommenderas för
områden med miljövärden i den nya byggnadslagen. De som används är
beteckningarna SL, MY, MA, nat., luo och ibland SR eller -sk- . MY och MA kan
också få tillägget /s vid särskilda behov av att skydda ett visst begränsat område
på grund av en viss orsak.
SL-beteckningen betyder att området skyddas enligt någon lagparagraf, t.ex.
vattenlagen och man eftersträvar till att området skall bli naturskyddsområde.
MY-beteckningen betyder att speciell miljöhänsyn måste beaktas vid planering av
området.
MA-beteckningen betyder att speciell hänsyn bör tas för landskapsvärden. Oftast
betyder det öppna åkermarker och dylikt.
Nat betyder att området hör till det riksomfattande Natura 2000 nätverket.
Luo betyder att områdets biodiversitet är viktigt och måste beaktas i planeringen.
SR / används till att skydda en speciell byggnad.
4
-sk- kan används när man vill bevara ett kulturlandskap av t.ex. gamla byggnader.
/s beteckningen betyder att området innehåller någon form av miljövärde som bör
skyddas, men kanske inte kan ställas direkt under någon lagparagraf.
4. Undersökningsområdet vegetation och landskap
Undersökningsområdet består av Kaskö stads landområden, dvs. av både själva
staden, industriområden och den omkringliggande skärgården (figur 1). Staden
grundades år 1785. Själva stadskärnan är idag ett idylliskt mönster av små en- och
tvåplanshus med få inslag av flervåningshus. Många gamla trähus är välbevarade
och en del härstammar från 1700-talet. Stadsplanen utarbetades av Carl Johan
Cronstedt och blev klar år 1767. Det som kännetecknar stadskärnan är att de flesta
gamla hus har en trevlig innergård med tillhörande trädgård. Dylika innergårdar
med fruktträd, buskage och grönsaksland utgör passande miljöer för olika
fågelarter som trivs i närheten av människor. I stadens finns också flera trevliga
parkområden och Sjöbobacken i norr med den vackra väderkvarnen (bild 1, 2).
Bild 1. Väderkvarnen från år 1848 uppe på Sjöbobacken.
5
Bild 2. Sjöbobacken med gamla sjöbodar sedd från norr.
Figur 2. Cronstedts tydliga rutnätsmönstrade stadsplan syns tydligt i dagens
stadskarta. Sjöbobacken är belägen på öns norra udde.
6
En annan viktig del av Kaskö stad idag är hamnen med intilliggande
industriområden. Hamnen har byggts ut i flera repriser för att tillgodose bl.a.
massafabrikens ökande krav. I dagens läge är exporten av papper stor men också
importen ökar. Bl.a. importeras virke både från Ryssland och från Baltikum, men
även från Sydamerika (eukalyptos) (figur 4).
Skärgården kring Kaskö står som kontrast till stadens övriga områden. Skärgården
präglas främst av den långsmala ön Sälgrund med lotsstationen på den södra
udden. Redan under 1700-talet uppfördes ett sjömärke på öns södra udde och år
1875 fick Sälgrund sin fyr som finns där än idag (figur 3, bild 3).
Figur 3. Sjömärken och fyrar ute på Sälgrund (http://www.kaskinen.fi/
Default.aspx?id=343088)
7
Figur 3. Sälgrund med fyren på den södra udden. Den nya djuphamnen syns i
figurens övre hörn.
8
Bild 3. Sälgrunds fyr.
5. Undersökningsområdets befintliga Natura 2000-områden och
andra skyddsområden/-program, samt annat noterbart fågel- och
djurliv
Delar av undersökningsområdets skärgård ligger inom Natura 2000 nätverket
Kristinestads skärgård (FI0800134) (figur 4). Natura 2000 området är 8059 ha
stort och finns inom städerna Kristinestad, Närpes och Kaskö. (Beskrivningen av
Natura området finns som liten text nedan med de delar som gäller
undersökningsområdet svärtade (Enligt Västra Finlands Miljöcentral).)
Område: Kristinestads skärgård (Kristiinankaupungin saaristo) Områdeskod: FI0800134 Areal (ha): 8059 Kommun: Kristinestad, Närpes, Kaskö Typ av område: SCI och SPA Ansv.instans: Västra Finlands miljöcentral, PB 262, 65101 VASA
Områdesbeskrivning: Området utgör ett representativt prov på den smala skärgårdszonen mellan Kaskö och Merkarvia. Berggrunden består av migmatit coh skiffrigheten följer ungefär nord-sydlig
9
riktning. Berggrunden genomkorsas av parallella sprickdalar. Då också inlandsisen rörde sig i nord-sydlig riktning i området är skärgården starkt formad efter fastlandskusten. Kala klippor är allmänt förekommande. Stränderna varierar från klipp- och blockstränder till små grus- och sandstränder. Skärgården omfattar ett stort antal holmar och skär, de flesta är små, mer eller mindre trädlösa grynnor och bergkobbar. Det finns endast ett fåtal större skogsbevuxna holmar, med mestadels talldominerad barrblandskog. Ådgrund i innerskärgården är den största lövskogsholmen. Många holmar kan uppvisa representativa strandängar med en rik växtlighet och ett rikligt fågelliv. På de yttersta grynnornas västsrtänder finner man ställvis omfattande blåstångvallar. Till områdets häckfågelfauna hör bl.a. bergand, silltrut, skräntärna, labb, grågås, ejder, svarthakedoping, svärta, snatterand, gravand, större strandpipare och dalripa. Det finns också många mås- och tärnkolonier på området. Floran i området är rik och omfattar flera hotade och sällsynta arter såsom grådraba, bohusranunkel, ormtunga, kärrvial, backtrav, vejde, gräslök, stranförgätmigej, fyrkantig johannesört, myskgräs, sumpkrasse, tornört, östersjötåg, brådmålla, grodtåg, saltnarv, strandkvanne, klapperstarr, träjon och vildlin. På Södra Yttergrund finns en fyr samt där tillhörande byggnader. Också Gåsgrund har en liten fyr. Området är obebyggt med undantag av några gamla fiskarstugor och fritidsbyggnader. Detta område är ett prov på Bottenhavets förhållandevis obebyggda och i naturtillstånd bevarade smala och klippiga skärgårdstyp. Skärgården är värdefull som häckningsområde och en del av området även som rastplats för flyttfåglar. Det finns representativa strandängar med en rik flora och på sina håll ståtliga blåstångvallar. Gamla talldominerade barrskogar är den vanligaste skogstypen på större holmar. En del av området är även viktig ur rekreationssynpunkt. D-märkta växt- och djurarter i punkt 3.3 "Övriga viktiga arter" är regionalt hotade och därför beaktansvärda. Skyddsstatus: Privat naturskyddsområde 3 Ej skyddat 97
Prec. av skyddsstatus samt skyddsformer: Strandskyddsprogrammet: Domarkobban Regionplan: Fattiggrundet mm, Flyttjorna, Murgrund-Österskäret, Domarkobban, Svartbergen mm samt grynnorna nordväst om Sälgrund är reserverade som skyddsområden (SU, SU-1 eller SU-4). Södra Yttergrund mm, Idgrundsgrynnan, Gåsgrund-Torngrund mm, Hamnskäret-Långradden och Sälgrund-Ådskär är anvisade som ströv- och friluftsområden (VI-2). En del av det skärgårdsområde som ägs av staden Kristinestad samt största delen av Domarkobban är fredat som naturskyddsområde på privatägd mark. Internationell ställning: Området föreslås införlivas i Östersjökommissionens nätverk av skyddade områden längs Östersjökusten (BSPA). Skyddsmålens genomförande: För att trygga områdets naturvärden är det tänkt att huvuddelen av landområdena (områden märkta med LsL på kartan) skall bli naturskyddsområden i enlighet med naturvårdslagen. Ändamålet med skyddet på dessa områden är att bevara skärgårdsnaturtyperna i naturenligt skick. Byggnadslagen och vattenlagen kan stödja skyddsmålens förverkligande. I praktiken betyder det att man inkluderar områdets skyddsmål i strandgeneralplaner och att nya byggnadsrätter flyttas i mån av möjlighet utanför Natura 2000-området. På vattenområdena kan skyddsvärdena tryggas med stöd av vattenlagen i de flesta fall. Tillämpning av naturvårdslagen på vattenområden sker på vattenägarens initiativ. På områden med fastställda strandplaner tillämpas planens markanvändningsbeteckningar vid genomförandet av skyddet. Användningen av befintliga fritidsbyggnader på området kan fortsätta på samma sätt som förut. Skyddsmålen förhindrar inte användningen och upprätthållandet av befintliga farleder. Naturtyper (%) i habitatdirektivet: Sublittorala sandbankar 0
10
Annuell vegetation på driftvallar 0 Perenn vegetation på steniga stränder 0 Vegetationsklädda havsklippor i Atlantkust eller Östersjökust 2 Boreala skär och småöar i Östersjön 4 *Boreala strandängar av Östersjötyp 0 Boreala sandstränder med perenn vegetation i Östersjön 0 Embryonala vandrande sanddyner 0 *Urkalkade permanenta sanddyner med kråkbär 0 Dynvåtmarker 0 Torra hedar 0 *Artrika torra-friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ 0 Högört ängar 0 *Naturliga primärskogar i landhöjningskust 0 Arter enl. bilaga II i habitatdirektivet: Gråsäl Vikare Arter enl. bilaga i fågeldirektivet: Hotad art: Jorduggla, Berguv, Smålom, Svarthakedopping, Skräntärna, Fisktärna, Silvertärna, Storlom, Trana, Grönbena, Småfläckig sumphöna, Spillkråka, Dvärgmås, Brun kärrhök, Brushane, Orre, Vitkindad gås Flyttfåglar: Sillgrissla, Häger, Snatterand, Stjärtand, Roskarl, Skedand, Bergand, Mosnäppa, sjöorre, Svartsnäppa, Skrattmås, Svärta, Rödbena, Tobisgrissla, Gravand, Tordmule, Silltrut Övriga arter: Bläsand, Storskrake, Storspov, Kanadagås, Gulärla, Svartvit flugsnappare, Stenskvätta, Knölsvan, Trädgårdsångare, Skärpiplärka, Grågås, Ängspiplärka, Törnsångare, Mindre hackspett (HD), Kricka, Knipa, Backsvala, Småskrake, Vigg, Större strandpipare (D), Ejder, Duvhök, Strandskata, Labb, Bofink, Dalripa, Sävsångare, Hornuggla, Gräsand, Kärrsnäppa, Harr (D) Nordligt låsbräken, Grådraba, Träjon, Vildlin
Utgående från beskrivningen av olika biotoper ovan kan man konstatera att Natura
2000 området inom Kaskö stads område är värdefullt och bör beaktas i
planeringen.
11
Figur 4. Natura 2000 området Kristinestads skärgård FI0800134 vid Kaskö stad.
Delar av området hör också till FINIBA (Finnish Important Bird Areas) nätverket
(figur 5). FINIBA betyder att området hör till ett nationellt fågelskyddsnätverk
och om det också är ett IBA-område så är det ett internationellt viktigt
fågelområde.
12
Figur 5. FINIBA området Suupohjan saaristo (720070) utanför Kaskö
13
6. Områden där miljövärden bör beaktas i planeringen, samt
rekommendationer
Inom undersökningsområdet finns det 24 områden där miljöhänsyn bör beaktas i
planeringen. Inom området finns tre delområden inom Natura 2000 nätverket som
bör erhålla beteckningen Nat. Inget i planeringen bör försämra de orsaker som
områdena är införlivade i Natura 2000 nätverket. I övrigt finns 22 delområden där
miljöhänsyn (MY) bör beaktas i paneringen och en del av områdena kan också
skyddas (/s, (s)). Alla områden beskrivs närmare enligt följande numrering (figur
6).
Figur 6. Karta över Kaskö stads undersökningsområde (blå streckad linje), samt
numrerade områden som kräver miljöhänsyn i planeringen (se bilaga för
tydligare karta).
14
Figur 7. Sälgrunds sydspets, Spirberget, samt bildernas placering på kartan.
15
6.1 Sälgrunds sydspets, Spirberget (Nat. SL, MY/W/s)
Området kring Spirberget representerar det som Natura 2000 står för, dvs. skyddet
av landskap, biotoper, geologi och arter (figur 7, bild 4-10). Alla dessa kriterier
finns inom detta begränsade område. T.ex. kan man urskilja åtminstone nio
biotoper som är grunden för skyddet av Naturaområdet.( Exempel på naturtyper
som finns vid Spirberget: Annuell vegetation på driftvallar, Perenn vegetation på steniga
stränder, Vegetationsklädda havsklippor i Atlantkust eller Östersjökust, Boreala skär och småöar i
Östersjön, *Boreala strandängar av Östersjötyp, Dynvåtmarker, Torra hedar, *Artrika torra-friska
låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ, *Naturliga primärskogar i landhöjningskust).
Bild 3. Fyren sedd från söder med den lågvuxna steniga hedmarken.
Udden vid Spirgrund består av en sand/grushed och är ganska känslig för slitage
från människan. De växter som t.ex. smällglim och strandråg som växer där tål
inte alltför mycket besök av människor. Detsamma gäller också bl.a. labben och
roskarlen som häckar ute på den yttersta udden.
16
Bild 4. Spirberget sett från söder. Öarna och udden är också viktiga
häckningsområden för bl.a. labb, grågås, roskarl och ängs-/skärpiplärka.
Bild 5. Sandheden vid Spirbergets sydspets med labb flygande över den lilla
rönnen. På heden växer arter som klarar sig i torra och sandiga förhållanden
bl.a. strandråg, smällglim och kärleksört.
17
Längre österut övergår stranden till en mera låglänt svämäng som kraftigt
påverkas av vågorna. Svämängen får också tillskott av blåstång och annan
vattenvegetationen vilket gör den väldigt frodig (bild 6, 7).
Bild 6. Stranden mot öster.
Bild 7. Den vackra stranden längs med sydöstra sidan.
18
Svämängen övergår sen till en lite mera artfattig torrare version ju längre österut
man åker för att till sist övergå till en klippstrand med vackra geologiska
formationer och mönster (bild 8, 9).
Bild 8. Spirbergsudden sedd från öster mot väster.
Bild 9. De vackra klippformationerna längs den östra stranden.
19
Miljön kring de gamla lotsstugorna och fyren kunde mycket väl användas mera
för rekreation än vad som görs idag. Information om den speciella naturen ute på
Spirberget och utmärkta gångleder kring området kunde minska på det slitage som
en ökad mängd turister på området kunde medföra.
Sommaren 2005 började Kaskö stad renovera lotsstationen och anlade också
början till en vandringsled kring ön, för att människor inte skulle röra sig alltför
fritt och planlöst i området. Tydligare skyltar om den yttre uddens flora och fauna
torde behövas så att människor som besöker området förstår dess särart.
Sommartid kunde en guide informera besökare om områdets särart och speciella
flora och fauna. På så sätt kunde påverkan från människor minska.
Bild 10. Den upprustade fyrvaktarbostaden med tillhörande uthusbyggnader.
Rekommendationer:
• Sälgrunds sydspets, Spirberget bör erhålla beteckningen Nat./ SL
alternativt MY/W/s i planeringen pga. de naturtyper och arter som
förekommer inom området.
• Området lämnas obebyggt och rekreationen i området bör vara styrd.
• En guide kunde sommartid informera besökare om områdets särart och
speciella flora och fauna.
20
6.2 Sälgrund sydväst (MY/W/s)
Sälgrund sydväst består av klippudde med en mindre lågvuxen strandäng.
Strandängen går in mot viken vid Spirberget (bild 11). Högre upp finns
vindpinade barrträd och området syns långt ut mot havet. Dylika uddar är
populära häckningsplatser för t.ex. labb och skärpiplärka.
Bild 11. Sälgrunds sydvästra spets med lågvuxen strandäng med kala klippor
längst ut.
Rekommendationer:
• Sälgrund sydväst bör erhålla beteckningen MY/W/s i planeringen pga.
Områdets känsliga flora och häckande/ rastande fågelarter.
• Området lämnas obebyggt och ingen rekreation bör förekomma på
området.
• Udden kunde vara ”fredad” för de fåglar som trivs på de yttersta uddarna
som t.ex. labb och skärpiplärka.
21
6.3 Laxhamn (MY/(s))
På östra stranden invid hamnen finns två mindre områden med sand/stendyner
med sparsam växtlighet (bild 12, figur 7, 8). Dynerna är representativa och bör få
hållas intakta.
Bild 12. Laxhamns sand-stenstrand.
Rekommendationer:
• Sanddynerna är vackra och relativt sällsynta i den österbottniska
skärgården och rekommenderas erhålla beteckningen MY/(s) i
planeringen.
• Dyner i naturtillstånd är också en skyddad naturtyp enligt naturvårdslagen.
• Dynerna är en prioriterad naturtyp inom Natura 2000 nätverket.
• Ingen verksamhet bör tillåtas som skulle försämra strandens naturliga
utveckling.
22
Figur 8. Områden som kräver miljöhänsyn på Sälgrunds västra och norra sida
med bildernas placering i fält.
23
6.4 Sälgrund väst (MY/W/s)
Sälgrund väst är en öppen strandäng när den är som bäst längs den österbottniska
kusten. Längs stranden finns mindre laguner och steniga områden varvat med
frodiga relativt högvuxna ängar och mindre vassområden (figur 8, bild 13).
Området påverkas starkt av det öppna havet i väster med vågornas kraft och
förmåga att omforma landskapet. Vattendjupet utanför är också långgrunt och
utgör en viktig del av områdets karaktär.
Bild 13. Den västra stranden på Sälgrund med frodiga strandängar och mindre
vassbälten.
I områdets norra del finns också en mindre glosjö med rikligt av vattenpilört (bild
14). I glosjön häckade åtminstone knipa.
24
Bild 14. Glosjö vid Sälgrunds västra sida.
Rekommendationer:
• Området lämnas obebyggt och rekommenderas erhålla beteckningen
MY/W/s i planeringen.
• Skogsbruket i strandskogen bör utföras med varsam hand för att
strandskogen och de biotoper som finns där skall få utvecklas i en relativt
naturlig miljö.
• Ingen verksamhet bör tillåtas som skulle försämra strandens naturliga
utveckling.
6.5 Svartstenen – Nätihagsgrynnan
Svartstenen-Nätihagsgrynnan är ett antal mindre öar på Sälgrunds västra sida
(figur 8, bild 16). Öarna utgör viktiga häckningsplatser för de sjö- och måsfåglar
som häckar i ytterskärgården. Dessa öar hör också till Natura 2000 och FINNIBA
områdena. Speciellt Nätihagsgrynnan hade sommaren 2005 häckande skratt- och
fiskmås samt vigg. Inventeringstillfället gjordes under ett sådant läge under
häckningen att störning blivit onödigt stor om man landstigit på ön.
25
Bild 16. Nätihagsgrynnan är ett fågelskär med bl.a. häckande skrattmås och vigg.
Rekommendationer:
• Öarna torde falla inom ramen för gränserna för Natura 2000 området vid
Sälgrund och torde erhålla beteckningen (Nat.) i planeringen. Vid behov
kan det också råda landstigningsförbud på öarna under fåglarnas
häckningstid.
6.6 Granlundsberget (MY/(s), rekr.?)
Granlundsberget är en mindre ö som nästan sitter ihop med Sälgrund via ett grunt
stenigt område innanför (figur 8, bild 15). Ön består av stora kala klippor ut mot
väster. Vegetationen är sparsam med lågvuxna vindpinade träd och sparsam
undervegetation. Ön torde vara ett passande utflyktsmål sommartid för t.ex.
simning.
26
Bild 15. Granlundsberget vackra klippor
Rekommendationer:
• Granlundsberget bör lämnas obebyggt och rekommenderas erhålla
beteckningen MY/(s) i planeringen pga. öns fina klippor och vackra läge i
landskapet.
• Berget torde passa som rekreationsområde under sommaren.
6.7 Norrskatan öst (MY/(s))
Norrskatans östra sida är en längre sammanhängande sand/grusstrand med delvis
vandrande dyner (figur 8, bild 17). Sandstranden växlar ofta utseende och format
beroende på väder och vind. Dylika sandstränder är värdefulla och har en
varierande flora. Tyvärr är delar av området inte i naturtillstånd eftersom man
tagit bort växtligheten vid strandzonen för att få öppna sandstränder vid
sommarstugorna.
27
Bild 17. Längs den nordöstra stranden vid Norrskatan finns vackra sand-
stenstränder.
Rekommendationer:
• Sanddynerna är vackra och relativt sällsynta i den österbottniska
skärgården och rekommenderas erhålla beteckningen MY/W/(s) i
planeringen.
• Dyner i naturtillstånd är också en skyddad naturtyp enligt naturvårdslagen
och en prioriterad naturtyp inom Natura 2000 nätverket.
• Ingen verksamhet bör tillåtas på de områden som är i naturtillstånd som
skulle försämra strandens naturliga utveckling.
6.8 Rönnskärsbådan (MY/s, rekreation)
Rönnskärsbådan är den sydvästliga spetsen på Eskö-Rönnskäret (figur 8, bild 18).
Området består av kala vackra klippor med sparsamt med vegetation. Det går en
väg till området och enligt tidigare planering inom Kaskö stad torde området vara
reserverat för rekreation. I dagens läge rör sig relativt många människor i området,
speciellt under högsommarkvällarna, för att njuta av utsikten och solnedgången.
28
Tyvärr saknas ännu parkerings- och rastplatser i området med den påföljden att
det parkeras och framförallt grillas var som helst. Grillandet på olika ställen leder
till att klipporna förfulas och spricker. Även avsaknaden av sophantering leder till
nedsmutsning av området.
Bild 18. Rönnskärsbådan mot söder med den vackra klippstranden.
Rekommendationer:
• Områdets geologiska formation med vackra slipade klippor utgör en
vacker helhet med storslagen vy mot väster.
• I planeringen rekommenderas området erhålla beteckningen MY/s och
lämnas obebyggt.
• Området kan också reserveras för rekreation om parkerings- och
rastplatser tydligt utmärks i området.
6.9 Rönnskärsviken (W/MY/(s))
Rönnskärsviken är en grund vassvik med grävda kanaler och fladaliknande
områden (figur 8, bild 19). Vassbältet är högvuxet och tätt med frodig
29
strandvegetation. Området vetter mot söder och torde vara ett passande lekområde
för gädda, mörtfisk och abborre.
Bild 19. Rönnskärsviken består av delvis uppgrävda kanaler med höga vassbälten
runt omkring.
Rekommendationer:
• Vassviken rekommenderas erhålla beteckningen W/MY/(s) i planeringen
på grund av att viken torde vara en lekvik för fisk.
• I området borde muddringar som försämrar fiskens möjligheter att leka i
området vara förbjudna.
30
Figur 9. Områden som kräver miljöhänsyn i planeringen inom den södra delen av
undersökningsområdet.
31
6.10 Ådskärsskatan (MY)
Ådskärsskatan är den södra spetsen på fastlandet vid hamnområdet (figur 9, bild
20). Udden består av kala klippor längst söderut för att sen övergå till mera
barrträdsklädda hällmarker längre upp. Området är landskapsmässigt värdefullt
och är det man ser innan man kommer in till Kaskö hamn. Området fungerar
också som en skyddande skärm mot hamnområdet. Klipporna och skogen kunde
vara passande områden för rekreation.
Bild 20. Ådskärskatans östra sida med kala klippor och sjömärken.
Rekommendationer:
• Områdets yttersta del bör lämnas obebyggt medan den östra sidan kan
bebyggas sparsamt.
• Området kunde erhålla beteckningen MY i planeringen och kunde
reserveras som rekreationsområde för stadens invånare.
32
6.11 Trutgrund (Nat., SL alternativt MY/W/s)
Trutgrund består av 8 mindre öar i den sydligaste delen av undersökningsområdet
(figur 9, bild 21). De flesta öar är trädlösa, endast två av öarna har ett fåtal aspar,
rönnar och någon tall. Öarna är väldigt välbebodda av trutar, främst gråtrut men
även havs- och silltrut observerades. Vid inventeringstillfället i mitten av juni
räknades inte antalet par på grund av det känsliga läget i häckningen. Området hör
till både Natura 2000 och FINNIBA.
Bild 21. Trutgrund gör skäl för namnet.
Rekommendationer:
• Trutgrund med tillhörande öar hör till Natura 2000, FINNIBA och
rekommenderas erhålla beteckningen Nat., SL eller MY/W/s i planeringen.
• Under fåglarnas häckningstid borde det råda landstigningsförbud på öarna.
• Öarna är inte passande områden för rekreation och bör lämnas obebyggda
(gäller främst de två största öarna).
33
6.12 Trutgrundskobbarna (MY/s)
Trutgrundskobbarna är den södra spetsen på en lite större ö norr om Trutgrund
(figur 9, bild 22). Öns sydspets består av en kal klipphäll med sparsam vegetation.
Bild 22. Trutgrundskobbarnas kala klippor.
Rekommendationer:
• Trutgrundskobbarna bör lämnas obebyggda och rekommenderas erhålla
planebeteckningen MY/s i planeringen.
6.13 Vackergrund (MY/W/s)
Vackergrund är sydspetsen av fastlandet vid Bockholmen (figur 8, bild 23).
Vackergrund består av ett långgrunt fladaliknande område med strandängar
ovanför. Strandskogen består av tät frodig alskog. Eftersom stranden vetter mot
söder, värms området snabbare upp och blir mera värdefullt för fisklek (gädda,
abborre och mört) och som häckningsplats för änder och vadarfåglar.
34
Bild 23. Fladan sedd från söder vid Vackergrund.
Rekommendationer:
• Vackergrunds ängs- och vattenområde är områden som bör bibehållas i
naturtillstånd.
• I planeringen rekommenderas området erhålla beteckningen MY/W/s.
• Genom att området torde vara passande för fisklek är muddringar och
andra förändringar i vattenområdet förbjudna enligt vattenlagen §15.
6.14 Renskäret (MY/(s))
Renskärets östra sida består av höga och kala bergshällar med sparsamt med träd
(figur 9, bild 24). Dylika obebyggda miljöer blir allt mera sällsynt i vår skärgård
och kunde utnyttjas för rekreation.
35
Bild 24. Renskärets klippor längs den östra stranden.
Rekommendationer:
• Renskärets östra klipphällar rekommenderas att lämna obebyggda och
erhålla beteckningen MY i planeringen.
• Renskäret är också landskapsmässigt värdefullt ut mot den öppna fjärden.
6.15 Fattiggrund
Fattiggrund är en långsmal udde, liknande Renskäret, men består av mera klippor
och sammanhängande skog (figur 9, bild 25). Udden är granbeväxt men saknar i
princip strandzon, för klipporna går rakt ner i vattnet.
36
Bild 25. Fattiggrund med den ”tillfälliga” bastubyggnaden på pontoner.
Rekommendationer:
• Udden Fattiggrund lämnas obebyggd och rekommenderas erhålla
beteckningen MY i planeringen.
• Udden är också landskapsmässigt värdefull ut mot den öppna fjärden.
6.16 Gropen (W/MY/s)
Gropen är en intressant kanal som går mellan Getskäret och Bockholmen (figur 9,
10, bild 26, 27). Kanelen torde vara farbar med t.ex. kanot men inte med
utombordare. Kanalen är också väldigt fladaliknande med små grunda vikar och
mindre strandängar. Vattenkvaliteten är troligen inte den bästa i kanalen eftersom
området ligger nära utsläppet från pappersfabriken. Men trots närheten till
fabriken är området troligen lekplats för gädda, abborre och mörtfiskar samt en
viktig häckningsplats för andfåglar. Vid inventeringstillfället sågs både vigg-,
tran- och knölsvanungar i Gropens norra del. De täta delvis vassbevuxna
stränderna utgör bra skydd för fiskyngel och andungar. In i vikarna finns också
37
frodiga alkärr och mindre strandängar. Området saknar idag sommarstugor längs
med stränderna och rekommenderas lämna obebyggt.
I den södra delen av området planeras en vägbank över till sommarstugorna på
Getskäret. Vägbanken kommer att ha åtminstone två trummor för att vattnet skall
kunna strömma fritt genom Gropen. En vägbank torde inte minska möjligheterna
för fisk att ta sig in och leka i Gropen om trummornas öppning är tillräckligt stor.
Vägbanken kommer inte heller att påverka landskapsbilden nämnvärt eftersom
den delvis kommer bakom en mindre udde.
Figur 10. Den fladaliknande kanalen Gropen mellan Getskäret och Bockholmen.
(Vägbankens placering är under b26 över till Getskär)
38
Bild 26. Gropens mynningsområde i söder där man planerar en vägförbindelse
över till Getskäret.
Bild 27. Gropen sedd från mynningen i norr.
39
Rekommendationer:
• Gropen är en viktig lek- och häckningsplats för fisk och andfågel.
• Gropens stränder är idag obebyggda och kunde mycket väl lämnas
obebyggda.
• En vägbank med öppningar för vattenströmning i Gropens södra mynning
skulle inte försvåra fiskens lekvandring in om trummornas diameter är
tillräckligt stor. Vägbanken skulle minska behovet att köra med motorbåt i
området och på så sätt minska störningen inne i Gropen (Vissa
sommarstugeägare ror i dag genom Gropen för att komma till sina stugor).
6.17 Brännskog (MY)
Brännskog är ett grunt strandområde med högvuxen vass och älggräs längs
kanterna (figur 9, bild 28). Viken vetter mot söder och är kanske ett område som
olika fiskarter, framförallt gädda använder som lekområde. Påverkan från utloppet
från fabrikerna är dock ganska stort med bl.a. förhöjda näringsvärden i vattnet.
Områdets skyddade vassruggar är också passande häckningsplatser för olika
andfåglar.
Bild 28. Stranden vid Brännskog
40
Rekommendationer:
• Brännskog rekommenderas erhålla beteckningen MY/ W/(s) i planeringen
på grund av att fisk lekar i viken och att strändernas vassruggar är ett
passande skydd för andfåglar.
6.18 Silvaviken (MY/(s))
Silvaviken är mynningsområdet till den bäck som kommer norrifrån (figur 9, 11
och bild 29).
Figur 11. Silvavikens inre del med tillhörande bäck (bild 29).
Tyvärr har den nya hamnen delvis förstört det naturliga flödet i bäcken men ännu
finns själva mynningsområdet kvar i något så när skick. Bäckens omgivande skog
är lundartad alskog med högvuxet fältskikt med olika bräkenväxter och älggräs.
41
Ut mot havet finns en liten kärrliknande ”bassäng” där vattnet samlas innan det
rinner ut i havet.
Bild 29. Bäcken norr om den lilla bron med lundartad alskog runtomkring.
Rekommendationer:
• Bäcken och mynningsområdet bör erhålla beteckningen MY /(s) i
planeringen pga. den lundartade biotopen och mynningens kärrliknande
struktur.
• Skogsbruk i närheten av bäcken bör utföras varsamt och inte påverka
områdets lundartade karaktär.
6.19 Västerträsk (MY)
Västerträsket har tidigare varit en viktig del av ett fuktigt och varierande
sumpmarksliknande område som sträckt sig ända ner mot Hemträsket i öster och
Silvaviken i söder (figur 12). Tyvärr är träsket idag delvis omgärdat av
industriområden och den naturliga vattenströmningen genom området har
förändrats. Trots förändringarna är träsket ett trevligt inslag vid hamnområdet med
storväxta klibbalar längs kanterna och frodig vattenvegetation. Andfåglar och
42
häger trivs vid träsket och med de övriga sjöarna utgör det ett trevligt inslag i
landskapet.
Figur 12. Västerträsk (nr 19) vid hamnområdets östra sida.
Rekommendationer:
• Träsket kunde bibehållas i nuvarande form och erhålla beteckningen MY i
planeringen.
43
• Träsket lämnas orört och vattenföringen till och från träsket bör
säkerställas så att en passande vattennivå bibehålls.
6.20 Torparvikmossen (MY/s)
Torparvikmossen är en trevlig kärrliknande mosse mellan två åsar norr om
Gropen (figur 13).
Figur 13. Torparmossen(nr 20) som är belägen norr om Gropen (nr 16).
44
Torparmossen är troligen en s.k. dödisgrop.(dvs. ett isblock har ”fastnat” på
platsen och motverkat sedimenteringen av grus och sand i området. Sedan när
isblocket smält har det blivit en grop som tidigare varit en liten sjö med hjälp av
landhöjningen och försumpningen blivit en mosse.) Mossen får rikligt med
ytvatten eftersom den är belägen nedanför ett berg. En ås i väster ringar in mossen
så att den inte dräneras ut så lätt. Mossens flora består främst av olika starrarter,
kråkklöver och tuvull.
Bild 30. Torparvikmossen är troligen är en dödisgrop.
Rekommendationer:
• Torparvikmossen lämnas orörd och rekommenderas erhålla MY/s i
planeringen pga. att den är helt i naturtillstånd och har en representativ
flora.
• Mossens läge i landskapet är också vackert.
• Inga åtgärder som försämrar mossens naturliga vattentillförsel bör tillåtas.
45
6.21 Kyrkparken (MY)
Kyrkparken är en representativ del av den tidiga stadsplaneringen som gjordes av
C J Cronstedt år 1767. Parken är idag en viktig oas i det rutnät som utgör
stadskärnan. De stora tallarna är vackra och Kasköborna förstår att utnyttja
området för rekreation. Speciellt barnfamiljer uppskattar den lugna miljön och
lekområdet. Att vistas i parken en stund ger ett lugn som bara stora träd och
naturen i sig kan ge.
Figur 14. Kyrkparken (nr 21) och de tre andra områdena (nr 22, 23 och 24) som
kräver miljöhänsyn inom själva stadsområdet.
46
Rekommendationer:
• Parken lämnas orörd och kan vid behov erhålla beteckningen MY i
planeringen för att säkerställa att de miljömässiga aspekterna beaktas vid
eventuella åtgärder i parken.
• Parkens rekreationsvärde kunde höjas ännu mer med hjälp av flera bänkar
och andra sittplatser.
6.22 Kaskö nordöst (MY/(s))
Öster om grusplanen vid stadens nordöstra del finns ett mindre alkärr med stora
klibb- och gråalar. Området sträcker sig längs med stranden ut mot udden (figur
14, bild 31). Undervegetationen är frodig och högvuxen och består av hallon,
rödblära och småträd som rönn och sälg.
Bild 31. Alkärret längs med stranden mot nordöst.
Sommaren 2005 häckade mindre hackspett i alkärret bredvid den stig som går
genom området. Boet var beläget i en klibbal (bild 32). Den mindre hackspetten
trivs i dylika miljöer av lundartad alskog längs stränder och är en viktig
indikatorart för lundartad skog i Österbotten.
47
Bild 32. Den mindre hackspettens bo i en klibbal bredvid stigen.
Rekommendationer:
• Området längs stranden rekommenderas erhålla beteckningen MY/(s) i
planeringen pga. det lundartade alkärret och för att den mindre hackspetten
häckade i området.
• Vid eventuella gallringar eller avverkningar i området bör gamla och
murkna träd lämnas kvar och ingen bebyggelse bör tillåtas.
6.23 Sjöboudden – Kvarnskatan (MY, rekr)
Området är beläget längst norrut inom Kaskö stad (figur 14). Området består av
en gammal båthusmiljö med omkringliggande vacker sluttande ängsmiljö med
gamla ställningar för fiskebragder (bild 33). Miljön är trevlig för båthusen, museet
och ställningarna för fiskebragderna utgör en viktig helhet för området
tillsammans med väderkvarnen (bild 34). Öster om området finns en fotbollsplan
och skolbyggnader. Området är väl lämpat för rekreation. Området syns också bra
när man kommer in till Kaskö från Närpeshållet och är därför viktigt som första
intryck av staden.
48
Bild 33. De gamla båthusen med ställningar för att torka fiskebragder.
Bild 34. Väderkvarnen på kullen längst i norr.
49
Rekommendationer:
• Området rekommenderas erhålla MY i planeringen samt reserveras för
rekreation.
• Bebyggelsen på området bevaras och eventuella kompletteringar av
byggnadsbeståndet anpassas till omgivningen.
6.24 Kapellet (MY)
Parken kring begravningsplanen och kapellet är en vacker miljö delvis omgärdad
av en stenmurar (figur 14, bild 35). I dylika parker trivs ofta en liten annorlunda
flora och fauna. Speciellt vissa fåglar som grön-, ärt- och törnsångare favorisera
dylika miljöer kring begravningsplaner. Området övergår österut till en gammal
gårdsmiljö med spår av gamla byggnader och öppna relativt torra ängar.
Bild 35. Den vackra stenmuren kring begravningsplanen.
Rekommendationer:
• Området rekommenderas erhålla beteckningen MY i planeringen pga. den
lummiga miljön och den gamla stenmuren.
50
• Stenmuren lämnas orörd.
• Eventuella nybyggnationer i området bör anpassas väl till landskapet.
6.25 Dicksholmen (MY)
Dicksholmen är en vacker långsträckt ö som syns när man kommer in från öster
till Kaskö. Ön är belägen utanför pappersfabriken och påverkas av utsläpp och
buller, trots det är ön väldigt vacker med gammal barrskog och mindre
strandängar (figur 15).
Figur 15. Dicksholmen öster om industriområdet.
Rekommendationer:
• Dicksholmen lämnas obebyggd och bör erhålla beteckningen MY i
planeringen.
51
7. Undersökningsområdet sett ur landskapsmässig synvinkel
Kaskö stad är lite speciell sett ur landskapsmässig synvinkel. Genom att staden är
belägen på en ö är infarterna begränsade till två broar i norr och öst om man inte
beaktar sjövägen (figur 16).
Första intrycket är väldigt viktigt när man närmare sig en plats, ett positivt
intryck tar man med sig in till orten och intrycket lämnar kvar när man lämnar
den. Tyvärr sker samma sak om man fått ett negativt intryck.
När man anländer till Kaskö från norr och kommer upp på bron, (dvs. från
Närpeshållet, A. I figur 16) är det första intrycket av Kaskö väldigt positivt. Man
ser öppna vattenspeglar både mot väst- och östlig riktning, en trevlig
campingmiljö och idrottsplan, skolarna samt den fina miljön kring väderkvarnen.
Allt är positivt tills man kommer till den först korsningen vid skolområdet, då
blir allt lite svårare (figur 16). Bl.a. dålig skyltning och farliga korsningar leder
till problem. Här kunde vägbeskrivningar t.ex. museiområdet, torget och färjan
göras tydligare för att underlätta att man hittar rätt.
När man kommer från öster in till Kaskö kör man över ett flertal mindre öar
förrän man kommer in till själva ön. Vyerna mot söder utöver Närpesfjärden vore
väldigt vacker om det inte fabriksområdet skulle vara så framträdande i
landskapet. När man kommer in till staden får man delvis det intrycket att
hamnen och industriområdet är det viktigaste (se figur 16 lila cirkel). Skyltningen
in mot själva stadskärnan är ganska dålig och det händer säkert att folk som är på
väg till staden tar en sväng ut till hamnområdet först innan de hittar in till
stadskärnan. Sommaren 2005 fanns dock väldigt vackra planteringar vid infarten
till staden och det hade påbörjades vissa gallringar och slyröjningar invid den
östra infarten.
52
Figur 16. Infarterna till staden från norr/öster via landsvägen och söder/norr via
sjövägen med öppna vyer(lila pilar), samt problemområden (lila cirklar).
Den vackraste vägen att komma till Kaskö är nog sjövägen. Både söder – och
norrifrån är vyerna öppna och vackra. Norrifrån ser man de gamla båthusen och
väderkvarnen som sen övergår till den rutformade stadsindelningen. Söderifrån
skymmer udden vid Ådskär delvis den stora industrihamnen och Sälgrunds östra
sida är inte heller söndersplittrad av sommarstugor (se figur 16). När man
53
kommer runt Ådskäret inser man hur stor hamnen är och hur viktig den är för
staden. Den stora farleden in till Kaskö är så klart välutmärkt med remmare
medan småbåtsfarleder mellan de olika öarna verkar vara väldigt dåligt skötta.
Här kunde staden underlätta för folk som kommer utifrån med tydligare farleder
för småbåtar. På så sätt kunde båtfolk lättare hitta in till Kaskö.
8. Sammanfattning med rekommendationer
Inom undersökningsområdet finns det 25 områden där miljöhänsyn bör beaktas i
planeringen. Inom området finns tre delområden inom Natura 2000 nätverket som
bör erhålla beteckningen Nat. Inget i planeringen bör försämra de orsaker som
områdena är införlivade i Natura 2000 nätverket. I övrigt finns 22 delområden där
miljöhänsyn (MY) bör beaktas i paneringen och en del av områdena kan också
skyddas (/s, (s)) (se figur 17, tabell 1).
Tabell 1. Sammanfattning av de 25 områden som kräver miljöhänsyn i
planeringen.
Nummer: Namn: Orsak: Förslag till planebeteckning:
1 Spirberget natura, klippor,strand Nat, SL, luo, MY/W/s
2 Sälgrund sydväst kala klippor MY/(s)
3 Laxhamn sten/grusstrand MY/(s)
4 Sälgrund väst strandäng,klippor MY/W/s
5 Svartstenen mm natura, fågel Nat/ SL /MY/s
6 Granlundsberget ö, klippor MY/(s),rekr?
7 Norrskatan öst sten/grusstrand MY/W/(s)
8 Rönnskärsbådan klippor,strandäng MY/s, rekreation
9 Rönnskärssydvik grund vik, vass W/MY/(s)
10 Ådskärsskatan klipphäll, landskap MY
11 Trutgrund Natura, fågelskär Nat SL alt.MY/W/s
12 Tunngrund sydspets klipphäll MY/s
13 Vackergrund flada, fisk, äng MY/s
14 Renskäret öst klippor MY /(s)
15 Fattiggrund klippor MY
16 Gropen sund,fisk,andfågel W/MY/s, lekomr
17 Brännskog strand MY/W/(s)
18 Silvaviken strandsumpäng MY/(s)
19 Västerträsket fågel,klibbal MY
20 Torparvikmossen mosse MY/s
21 Kyrkparken stadspark MY
54
22 Kaskö nordöst allund MY/(s)
23 Kvarnskatan äng,bodmiljö (MY),rekreation
24 Kapellet Gravpl.miljö MY
25 Dicksholmen Gammal skog, str.äng MY
Figur 17. Karta över Kaskö stads undersökningsområde (blå streckad linje), samt
numrerade områden som kräver miljöhänsyn i planeringen (se bilaga för
tydligare karta).
Alla områden som erhållit någon form av miljöbeteckning är viktiga men
Sälgrund och de sju hänsynskrävande områdena som finns på ön är kanske de
viktigaste.
55
Naturinventeringen är utförd enligt gällande lagstiftning och inga vidare
utredningar torde vara nödvändiga. I ett senare skede av planeringen kan dock
mindre punktinventeringar vara nödvändiga inom de skogs- och strandområden
som stora industrifastigheter planeras eller i de områden som planeras för
egnahemshus och sommarstugor.
9. Litteratur
Back, R-M. 2003: Kulturmiljöprogram för Kaskö. Kaskö stad. 26s.
Finlands Lag II. 1997. S:t Michel 1997.
Huttunen, A.& Pahtamaa T.2002: Luontoselvitykset yleis- ja
asemakaavoissa. Pohjois-Pohjanmaan ympäristökeskus. Oulu 2002.
Jarva, A 2005: Planering av strändernas markanvändning.
Miljöministeriet. Edita Prima Ab, Helsingfors 2005. 176s.
Laine, J. 1996: Suomalainen lintuopas. Gumerus Jyväskylä 1996.
Leivo, M., Asanti, T., Koskimies, P., Lammi, E., Lampolahti, J.,
Mikkola-Roos, M. & Virolainen, E. 2002: Suomen tärkeät lintualueet
FINIBA. BirdLife Suomen julkaisuja nro 4. Suomen graafiset palvelut,
Kuopio. 142s.
Meriluoto, M. & Soininen, T. 1998: Värdefulla livsmiljöer i
skogsnaturen. Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio. Tavastehus
1998. 191s.
Mossberg, B., Stenberg, L. & Ericsson, S. 1992: Den nordiska floran. Belgien
1996. 696s.
Nylund M. 1998: Naturinventering i Närpes och Kaskö 1997. Miljösektionen vid
Närpes Hälsovårdscentral sk. 36s.
Södersman, Tarja 2003: Luotoselvitykset ja luotovaikutuksen arvionti. 109
Ympäristöopas, Vammala 2003 196s.