Naturinventering av Kaskö stad sommaren 2005.

NATURE-INVEST

Ingvar Fagerholm (FM, biolog)

Bobackvägen 15

66580 Kuni

Tel. 06-3460478

Mobiltelefon 0505901848

Email: Ingvar.Fagerholm@vaasa.fi

INNEHÅLL:

Sida

1. Inledning 1.

2. Metodik 1.

3. Klassificering av de undersökta områdena 2.

4. Undersökningsområdet vegetation och landskap 4.

5. Undersökningsområdets befintliga Natura 2000-områden och

andra skyddsområden / -program, samt annat noterbart fågel- och djurliv 8. 6. Områden där miljö- och landskapvärden bör beaktas i planeringen, samt

rekommendationer 13.

7. Undersökningsområdet sett ur landskapsmässig synvinkel 51.

8. Sammanfattning med rekommendationer 53.

9. Litteraturförteckning 55.

Bilaga 1. Områden där miljö- och landskapvärden bör beaktas i planeringen

1

1. Inledning

På uppdrag av Airix Ab gjordes sommaren 2005 en naturinventering av Kaskö

stads land- och vattenområden för en generalplanering av stadens område (figur

1).

Figur 1. Undersökningsområdet i Kaskö stad

2

Naturinventeringen utfördes för att ligga som grund till en generalplanering av

området. Målsättningen med inventeringen var att kartlägga områdets naturtyper,

huvudsakliga artsammansättning och miljötillstånd, för att möjliggöra en

utvärdering av de områden som skall planeras i enlighet med rådande lagstiftning.

Inventeringsarbetet styrs utgående från den nya naturvårdslagen (NaturvL Nr

1096/96 1' och 29-31'), naturvårdsförordningen (NaturF Nr 160/97 10’), den nya

skogslagen (SkogsL Nr 1093/96 1' och10'), skogsförordningen (SkogsF Nr

1200/96 7' och 8'), skogslagens motivering (SkogsL mot. 3 kap. 10') och

vattenlagen (Vattenlag Nr1105/1996). I naturinventeringen utreds också behovet

av skydd av hotade växter och djur utgående från det riksomfattande UHEX-

registret (tyngdpunkt på kärlväxter, däggdjur och fåglar) och EU:s habitat- och

fågeldirektiv. Naturinventeringens uppgift är även att minimera miljöpåverkan

och säkerställa att alla s.k. lagbiotoper skyddas. I naturinventeringen ges också

förslag till planebeteckningar där miljön bör beaktas och byggande undvikas.

2. Metodik

Naturinventeringen utfördes på så sätt att inventeraren utgående från grundkartan,

befintlig litteratur och bakgrundsmaterial sökte områden som kunde tänkas falla

inom ramarna för Naturvårdslagens 4. Kap, 29§, Skogslagens 3 kap 10§,

Vattenlagens 1. Kap. 15§ eller områden som i övrigt ansågs intressanta ur

miljösynvinkel. Dessa områden besöktes i fält, fotograferades digitalt och

beskrevs skriftligen. Vid behov videofilmades även områdena. Vanligen lades

tonvikten vid inventeringsarbetet på att besöka frodiga lövträdsbevuxna områden

och öppna strandängar, vikar, flador och glosjöar samt våtmarker och lundartad

skog. Närliggande områden med ekonomiskog eller slutavverkningar inventerades

översiktligt.

3

3. Klassificering av de undersökta områdena

Ett områdes naturvärde bestäms på basen av anteckningar, observationer gjorda i

fält, bakgrundsmaterial, expertutlåtande och tidigare erfarenheter av dylikt arbete.

Att klassificera natur enligt ett numeriskt värde är delvis subjektivt. Två viktiga

saker jag utgått från är artrikedomen och förekomsten av sällsynta arter. I

områden med stor artrikedom förekommer ofta också sällsynta arter. Dessa

områden har ofta också en hög produktivitet och är därför viktiga för bl.a.

spridningen av växter, förekomsten av fågel och områdets naturvärde.

Att göra kompletta artlistor över ett område gör det svårt att urskilja områdets

biologiska värde för personer som inte känner väl till växter och deras specifika

krav på växtplatser. En lång lista med många arter man inte känner igen kan av en

oinvigd person uppfattas som ett värdefullt område, medan ett område med

sparsam växtlighet, t.ex. en strand med sanddyner bevuxna med strandråg kan

uppfattas som ointressant p.g.a. artfattigheten. Naturtypen är dock unik och sårbar

och skyddas av naturvårdslagen 29:de paragraf.

För att undvika liknande missförstånd har jag endast nämnt de mest typiska

växterna för respektive område, men också eventuella sällsyntheter. Detta borde

ge en bild av vegetationen för personer som känner växter.

Områdena klassificeras enligt de planebeteckningar som rekommenderas för

områden med miljövärden i den nya byggnadslagen. De som används är

beteckningarna SL, MY, MA, nat., luo och ibland SR eller -sk- . MY och MA kan

också få tillägget /s vid särskilda behov av att skydda ett visst begränsat område

på grund av en viss orsak.

SL-beteckningen betyder att området skyddas enligt någon lagparagraf, t.ex.

vattenlagen och man eftersträvar till att området skall bli naturskyddsområde.

MY-beteckningen betyder att speciell miljöhänsyn måste beaktas vid planering av

området.

MA-beteckningen betyder att speciell hänsyn bör tas för landskapsvärden. Oftast

betyder det öppna åkermarker och dylikt.

Nat betyder att området hör till det riksomfattande Natura 2000 nätverket.

Luo betyder att områdets biodiversitet är viktigt och måste beaktas i planeringen.

SR / används till att skydda en speciell byggnad.

4

-sk- kan används när man vill bevara ett kulturlandskap av t.ex. gamla byggnader.

/s beteckningen betyder att området innehåller någon form av miljövärde som bör

skyddas, men kanske inte kan ställas direkt under någon lagparagraf.

4. Undersökningsområdet vegetation och landskap

Undersökningsområdet består av Kaskö stads landområden, dvs. av både själva

staden, industriområden och den omkringliggande skärgården (figur 1). Staden

grundades år 1785. Själva stadskärnan är idag ett idylliskt mönster av små en- och

tvåplanshus med få inslag av flervåningshus. Många gamla trähus är välbevarade

och en del härstammar från 1700-talet. Stadsplanen utarbetades av Carl Johan

Cronstedt och blev klar år 1767. Det som kännetecknar stadskärnan är att de flesta

gamla hus har en trevlig innergård med tillhörande trädgård. Dylika innergårdar

med fruktträd, buskage och grönsaksland utgör passande miljöer för olika

fågelarter som trivs i närheten av människor. I stadens finns också flera trevliga

parkområden och Sjöbobacken i norr med den vackra väderkvarnen (bild 1, 2).

Bild 1. Väderkvarnen från år 1848 uppe på Sjöbobacken.

5

Bild 2. Sjöbobacken med gamla sjöbodar sedd från norr.

Figur 2. Cronstedts tydliga rutnätsmönstrade stadsplan syns tydligt i dagens

stadskarta. Sjöbobacken är belägen på öns norra udde.

6

En annan viktig del av Kaskö stad idag är hamnen med intilliggande

industriområden. Hamnen har byggts ut i flera repriser för att tillgodose bl.a.

massafabrikens ökande krav. I dagens läge är exporten av papper stor men också

importen ökar. Bl.a. importeras virke både från Ryssland och från Baltikum, men

även från Sydamerika (eukalyptos) (figur 4).

Skärgården kring Kaskö står som kontrast till stadens övriga områden. Skärgården

präglas främst av den långsmala ön Sälgrund med lotsstationen på den södra

udden. Redan under 1700-talet uppfördes ett sjömärke på öns södra udde och år

1875 fick Sälgrund sin fyr som finns där än idag (figur 3, bild 3).

Figur 3. Sjömärken och fyrar ute på Sälgrund (http://www.kaskinen.fi/

Default.aspx?id=343088)

7

Figur 3. Sälgrund med fyren på den södra udden. Den nya djuphamnen syns i

figurens övre hörn.

8

Bild 3. Sälgrunds fyr.

5. Undersökningsområdets befintliga Natura 2000-områden och

andra skyddsområden/-program, samt annat noterbart fågel- och

djurliv

Delar av undersökningsområdets skärgård ligger inom Natura 2000 nätverket

Kristinestads skärgård (FI0800134) (figur 4). Natura 2000 området är 8059 ha

stort och finns inom städerna Kristinestad, Närpes och Kaskö. (Beskrivningen av

Natura området finns som liten text nedan med de delar som gäller

undersökningsområdet svärtade (Enligt Västra Finlands Miljöcentral).)

Område: Kristinestads skärgård (Kristiinankaupungin saaristo) Områdeskod: FI0800134 Areal (ha): 8059 Kommun: Kristinestad, Närpes, Kaskö Typ av område: SCI och SPA Ansv.instans: Västra Finlands miljöcentral, PB 262, 65101 VASA

Områdesbeskrivning: Området utgör ett representativt prov på den smala skärgårdszonen mellan Kaskö och Merkarvia. Berggrunden består av migmatit coh skiffrigheten följer ungefär nord-sydlig

9

riktning. Berggrunden genomkorsas av parallella sprickdalar. Då också inlandsisen rörde sig i nord-sydlig riktning i området är skärgården starkt formad efter fastlandskusten. Kala klippor är allmänt förekommande. Stränderna varierar från klipp- och blockstränder till små grus- och sandstränder. Skärgården omfattar ett stort antal holmar och skär, de flesta är små, mer eller mindre trädlösa grynnor och bergkobbar. Det finns endast ett fåtal större skogsbevuxna holmar, med mestadels talldominerad barrblandskog. Ådgrund i innerskärgården är den största lövskogsholmen. Många holmar kan uppvisa representativa strandängar med en rik växtlighet och ett rikligt fågelliv. På de yttersta grynnornas västsrtänder finner man ställvis omfattande blåstångvallar. Till områdets häckfågelfauna hör bl.a. bergand, silltrut, skräntärna, labb, grågås, ejder, svarthakedoping, svärta, snatterand, gravand, större strandpipare och dalripa. Det finns också många mås- och tärnkolonier på området. Floran i området är rik och omfattar flera hotade och sällsynta arter såsom grådraba, bohusranunkel, ormtunga, kärrvial, backtrav, vejde, gräslök, stranförgätmigej, fyrkantig johannesört, myskgräs, sumpkrasse, tornört, östersjötåg, brådmålla, grodtåg, saltnarv, strandkvanne, klapperstarr, träjon och vildlin. På Södra Yttergrund finns en fyr samt där tillhörande byggnader. Också Gåsgrund har en liten fyr. Området är obebyggt med undantag av några gamla fiskarstugor och fritidsbyggnader. Detta område är ett prov på Bottenhavets förhållandevis obebyggda och i naturtillstånd bevarade smala och klippiga skärgårdstyp. Skärgården är värdefull som häckningsområde och en del av området även som rastplats för flyttfåglar. Det finns representativa strandängar med en rik flora och på sina håll ståtliga blåstångvallar. Gamla talldominerade barrskogar är den vanligaste skogstypen på större holmar. En del av området är även viktig ur rekreationssynpunkt. D-märkta växt- och djurarter i punkt 3.3 "Övriga viktiga arter" är regionalt hotade och därför beaktansvärda. Skyddsstatus: Privat naturskyddsområde 3 Ej skyddat 97

Prec. av skyddsstatus samt skyddsformer: Strandskyddsprogrammet: Domarkobban Regionplan: Fattiggrundet mm, Flyttjorna, Murgrund-Österskäret, Domarkobban, Svartbergen mm samt grynnorna nordväst om Sälgrund är reserverade som skyddsområden (SU, SU-1 eller SU-4). Södra Yttergrund mm, Idgrundsgrynnan, Gåsgrund-Torngrund mm, Hamnskäret-Långradden och Sälgrund-Ådskär är anvisade som ströv- och friluftsområden (VI-2). En del av det skärgårdsområde som ägs av staden Kristinestad samt största delen av Domarkobban är fredat som naturskyddsområde på privatägd mark. Internationell ställning: Området föreslås införlivas i Östersjökommissionens nätverk av skyddade områden längs Östersjökusten (BSPA). Skyddsmålens genomförande: För att trygga områdets naturvärden är det tänkt att huvuddelen av landområdena (områden märkta med LsL på kartan) skall bli naturskyddsområden i enlighet med naturvårdslagen. Ändamålet med skyddet på dessa områden är att bevara skärgårdsnaturtyperna i naturenligt skick. Byggnadslagen och vattenlagen kan stödja skyddsmålens förverkligande. I praktiken betyder det att man inkluderar områdets skyddsmål i strandgeneralplaner och att nya byggnadsrätter flyttas i mån av möjlighet utanför Natura 2000-området. På vattenområdena kan skyddsvärdena tryggas med stöd av vattenlagen i de flesta fall. Tillämpning av naturvårdslagen på vattenområden sker på vattenägarens initiativ. På områden med fastställda strandplaner tillämpas planens markanvändningsbeteckningar vid genomförandet av skyddet. Användningen av befintliga fritidsbyggnader på området kan fortsätta på samma sätt som förut. Skyddsmålen förhindrar inte användningen och upprätthållandet av befintliga farleder. Naturtyper (%) i habitatdirektivet: Sublittorala sandbankar 0

10

Annuell vegetation på driftvallar 0 Perenn vegetation på steniga stränder 0 Vegetationsklädda havsklippor i Atlantkust eller Östersjökust 2 Boreala skär och småöar i Östersjön 4 *Boreala strandängar av Östersjötyp 0 Boreala sandstränder med perenn vegetation i Östersjön 0 Embryonala vandrande sanddyner 0 *Urkalkade permanenta sanddyner med kråkbär 0 Dynvåtmarker 0 Torra hedar 0 *Artrika torra-friska låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ 0 Högört ängar 0 *Naturliga primärskogar i landhöjningskust 0 Arter enl. bilaga II i habitatdirektivet: Gråsäl Vikare Arter enl. bilaga i fågeldirektivet: Hotad art: Jorduggla, Berguv, Smålom, Svarthakedopping, Skräntärna, Fisktärna, Silvertärna, Storlom, Trana, Grönbena, Småfläckig sumphöna, Spillkråka, Dvärgmås, Brun kärrhök, Brushane, Orre, Vitkindad gås Flyttfåglar: Sillgrissla, Häger, Snatterand, Stjärtand, Roskarl, Skedand, Bergand, Mosnäppa, sjöorre, Svartsnäppa, Skrattmås, Svärta, Rödbena, Tobisgrissla, Gravand, Tordmule, Silltrut Övriga arter: Bläsand, Storskrake, Storspov, Kanadagås, Gulärla, Svartvit flugsnappare, Stenskvätta, Knölsvan, Trädgårdsångare, Skärpiplärka, Grågås, Ängspiplärka, Törnsångare, Mindre hackspett (HD), Kricka, Knipa, Backsvala, Småskrake, Vigg, Större strandpipare (D), Ejder, Duvhök, Strandskata, Labb, Bofink, Dalripa, Sävsångare, Hornuggla, Gräsand, Kärrsnäppa, Harr (D) Nordligt låsbräken, Grådraba, Träjon, Vildlin

Utgående från beskrivningen av olika biotoper ovan kan man konstatera att Natura

2000 området inom Kaskö stads område är värdefullt och bör beaktas i

planeringen.

11

Figur 4. Natura 2000 området Kristinestads skärgård FI0800134 vid Kaskö stad.

Delar av området hör också till FINIBA (Finnish Important Bird Areas) nätverket

(figur 5). FINIBA betyder att området hör till ett nationellt fågelskyddsnätverk

och om det också är ett IBA-område så är det ett internationellt viktigt

fågelområde.

12

Figur 5. FINIBA området Suupohjan saaristo (720070) utanför Kaskö

13

6. Områden där miljövärden bör beaktas i planeringen, samt

rekommendationer

Inom undersökningsområdet finns det 24 områden där miljöhänsyn bör beaktas i

planeringen. Inom området finns tre delområden inom Natura 2000 nätverket som

bör erhålla beteckningen Nat. Inget i planeringen bör försämra de orsaker som

områdena är införlivade i Natura 2000 nätverket. I övrigt finns 22 delområden där

miljöhänsyn (MY) bör beaktas i paneringen och en del av områdena kan också

skyddas (/s, (s)). Alla områden beskrivs närmare enligt följande numrering (figur

6).

Figur 6. Karta över Kaskö stads undersökningsområde (blå streckad linje), samt

numrerade områden som kräver miljöhänsyn i planeringen (se bilaga för

tydligare karta).

14

Figur 7. Sälgrunds sydspets, Spirberget, samt bildernas placering på kartan.

15

6.1 Sälgrunds sydspets, Spirberget (Nat. SL, MY/W/s)

Området kring Spirberget representerar det som Natura 2000 står för, dvs. skyddet

av landskap, biotoper, geologi och arter (figur 7, bild 4-10). Alla dessa kriterier

finns inom detta begränsade område. T.ex. kan man urskilja åtminstone nio

biotoper som är grunden för skyddet av Naturaområdet.( Exempel på naturtyper

som finns vid Spirberget: Annuell vegetation på driftvallar, Perenn vegetation på steniga

stränder, Vegetationsklädda havsklippor i Atlantkust eller Östersjökust, Boreala skär och småöar i

Östersjön, *Boreala strandängar av Östersjötyp, Dynvåtmarker, Torra hedar, *Artrika torra-friska

låglandsgräsmarker av fennoskandisk typ, *Naturliga primärskogar i landhöjningskust).

Bild 3. Fyren sedd från söder med den lågvuxna steniga hedmarken.

Udden vid Spirgrund består av en sand/grushed och är ganska känslig för slitage

från människan. De växter som t.ex. smällglim och strandråg som växer där tål

inte alltför mycket besök av människor. Detsamma gäller också bl.a. labben och

roskarlen som häckar ute på den yttersta udden.

16

Bild 4. Spirberget sett från söder. Öarna och udden är också viktiga

häckningsområden för bl.a. labb, grågås, roskarl och ängs-/skärpiplärka.

Bild 5. Sandheden vid Spirbergets sydspets med labb flygande över den lilla

rönnen. På heden växer arter som klarar sig i torra och sandiga förhållanden

bl.a. strandråg, smällglim och kärleksört.

17

Längre österut övergår stranden till en mera låglänt svämäng som kraftigt

påverkas av vågorna. Svämängen får också tillskott av blåstång och annan

vattenvegetationen vilket gör den väldigt frodig (bild 6, 7).

Bild 6. Stranden mot öster.

Bild 7. Den vackra stranden längs med sydöstra sidan.

18

Svämängen övergår sen till en lite mera artfattig torrare version ju längre österut

man åker för att till sist övergå till en klippstrand med vackra geologiska

formationer och mönster (bild 8, 9).

Bild 8. Spirbergsudden sedd från öster mot väster.

Bild 9. De vackra klippformationerna längs den östra stranden.

19

Miljön kring de gamla lotsstugorna och fyren kunde mycket väl användas mera

för rekreation än vad som görs idag. Information om den speciella naturen ute på

Spirberget och utmärkta gångleder kring området kunde minska på det slitage som

en ökad mängd turister på området kunde medföra.

Sommaren 2005 började Kaskö stad renovera lotsstationen och anlade också

början till en vandringsled kring ön, för att människor inte skulle röra sig alltför

fritt och planlöst i området. Tydligare skyltar om den yttre uddens flora och fauna

torde behövas så att människor som besöker området förstår dess särart.

Sommartid kunde en guide informera besökare om områdets särart och speciella

flora och fauna. På så sätt kunde påverkan från människor minska.

Bild 10. Den upprustade fyrvaktarbostaden med tillhörande uthusbyggnader.

Rekommendationer:

• Sälgrunds sydspets, Spirberget bör erhålla beteckningen Nat./ SL

alternativt MY/W/s i planeringen pga. de naturtyper och arter som

förekommer inom området.

• Området lämnas obebyggt och rekreationen i området bör vara styrd.

• En guide kunde sommartid informera besökare om områdets särart och

speciella flora och fauna.

20

6.2 Sälgrund sydväst (MY/W/s)

Sälgrund sydväst består av klippudde med en mindre lågvuxen strandäng.

Strandängen går in mot viken vid Spirberget (bild 11). Högre upp finns

vindpinade barrträd och området syns långt ut mot havet. Dylika uddar är

populära häckningsplatser för t.ex. labb och skärpiplärka.

Bild 11. Sälgrunds sydvästra spets med lågvuxen strandäng med kala klippor

längst ut.

Rekommendationer:

• Sälgrund sydväst bör erhålla beteckningen MY/W/s i planeringen pga.

Områdets känsliga flora och häckande/ rastande fågelarter.

• Området lämnas obebyggt och ingen rekreation bör förekomma på

området.

• Udden kunde vara ”fredad” för de fåglar som trivs på de yttersta uddarna

som t.ex. labb och skärpiplärka.

21

6.3 Laxhamn (MY/(s))

På östra stranden invid hamnen finns två mindre områden med sand/stendyner

med sparsam växtlighet (bild 12, figur 7, 8). Dynerna är representativa och bör få

hållas intakta.

Bild 12. Laxhamns sand-stenstrand.

Rekommendationer:

• Sanddynerna är vackra och relativt sällsynta i den österbottniska

skärgården och rekommenderas erhålla beteckningen MY/(s) i

planeringen.

• Dyner i naturtillstånd är också en skyddad naturtyp enligt naturvårdslagen.

• Dynerna är en prioriterad naturtyp inom Natura 2000 nätverket.

• Ingen verksamhet bör tillåtas som skulle försämra strandens naturliga

utveckling.

22

Figur 8. Områden som kräver miljöhänsyn på Sälgrunds västra och norra sida

med bildernas placering i fält.

23

6.4 Sälgrund väst (MY/W/s)

Sälgrund väst är en öppen strandäng när den är som bäst längs den österbottniska

kusten. Längs stranden finns mindre laguner och steniga områden varvat med

frodiga relativt högvuxna ängar och mindre vassområden (figur 8, bild 13).

Området påverkas starkt av det öppna havet i väster med vågornas kraft och

förmåga att omforma landskapet. Vattendjupet utanför är också långgrunt och

utgör en viktig del av områdets karaktär.

Bild 13. Den västra stranden på Sälgrund med frodiga strandängar och mindre

vassbälten.

I områdets norra del finns också en mindre glosjö med rikligt av vattenpilört (bild

14). I glosjön häckade åtminstone knipa.

24

Bild 14. Glosjö vid Sälgrunds västra sida.

Rekommendationer:

• Området lämnas obebyggt och rekommenderas erhålla beteckningen

MY/W/s i planeringen.

• Skogsbruket i strandskogen bör utföras med varsam hand för att

strandskogen och de biotoper som finns där skall få utvecklas i en relativt

naturlig miljö.

• Ingen verksamhet bör tillåtas som skulle försämra strandens naturliga

utveckling.

6.5 Svartstenen – Nätihagsgrynnan

Svartstenen-Nätihagsgrynnan är ett antal mindre öar på Sälgrunds västra sida

(figur 8, bild 16). Öarna utgör viktiga häckningsplatser för de sjö- och måsfåglar

som häckar i ytterskärgården. Dessa öar hör också till Natura 2000 och FINNIBA

områdena. Speciellt Nätihagsgrynnan hade sommaren 2005 häckande skratt- och

fiskmås samt vigg. Inventeringstillfället gjordes under ett sådant läge under

häckningen att störning blivit onödigt stor om man landstigit på ön.

25

Bild 16. Nätihagsgrynnan är ett fågelskär med bl.a. häckande skrattmås och vigg.

Rekommendationer:

• Öarna torde falla inom ramen för gränserna för Natura 2000 området vid

Sälgrund och torde erhålla beteckningen (Nat.) i planeringen. Vid behov

kan det också råda landstigningsförbud på öarna under fåglarnas

häckningstid.

6.6 Granlundsberget (MY/(s), rekr.?)

Granlundsberget är en mindre ö som nästan sitter ihop med Sälgrund via ett grunt

stenigt område innanför (figur 8, bild 15). Ön består av stora kala klippor ut mot

väster. Vegetationen är sparsam med lågvuxna vindpinade träd och sparsam

undervegetation. Ön torde vara ett passande utflyktsmål sommartid för t.ex.

simning.

26

Bild 15. Granlundsberget vackra klippor

Rekommendationer:

• Granlundsberget bör lämnas obebyggt och rekommenderas erhålla

beteckningen MY/(s) i planeringen pga. öns fina klippor och vackra läge i

landskapet.

• Berget torde passa som rekreationsområde under sommaren.

6.7 Norrskatan öst (MY/(s))

Norrskatans östra sida är en längre sammanhängande sand/grusstrand med delvis

vandrande dyner (figur 8, bild 17). Sandstranden växlar ofta utseende och format

beroende på väder och vind. Dylika sandstränder är värdefulla och har en

varierande flora. Tyvärr är delar av området inte i naturtillstånd eftersom man

tagit bort växtligheten vid strandzonen för att få öppna sandstränder vid

sommarstugorna.

27

Bild 17. Längs den nordöstra stranden vid Norrskatan finns vackra sand-

stenstränder.

Rekommendationer:

• Sanddynerna är vackra och relativt sällsynta i den österbottniska

skärgården och rekommenderas erhålla beteckningen MY/W/(s) i

planeringen.

• Dyner i naturtillstånd är också en skyddad naturtyp enligt naturvårdslagen

och en prioriterad naturtyp inom Natura 2000 nätverket.

• Ingen verksamhet bör tillåtas på de områden som är i naturtillstånd som

skulle försämra strandens naturliga utveckling.

6.8 Rönnskärsbådan (MY/s, rekreation)

Rönnskärsbådan är den sydvästliga spetsen på Eskö-Rönnskäret (figur 8, bild 18).

Området består av kala vackra klippor med sparsamt med vegetation. Det går en

väg till området och enligt tidigare planering inom Kaskö stad torde området vara

reserverat för rekreation. I dagens läge rör sig relativt många människor i området,

speciellt under högsommarkvällarna, för att njuta av utsikten och solnedgången.

28

Tyvärr saknas ännu parkerings- och rastplatser i området med den påföljden att

det parkeras och framförallt grillas var som helst. Grillandet på olika ställen leder

till att klipporna förfulas och spricker. Även avsaknaden av sophantering leder till

nedsmutsning av området.

Bild 18. Rönnskärsbådan mot söder med den vackra klippstranden.

Rekommendationer:

• Områdets geologiska formation med vackra slipade klippor utgör en

vacker helhet med storslagen vy mot väster.

• I planeringen rekommenderas området erhålla beteckningen MY/s och

lämnas obebyggt.

• Området kan också reserveras för rekreation om parkerings- och

rastplatser tydligt utmärks i området.

6.9 Rönnskärsviken (W/MY/(s))

Rönnskärsviken är en grund vassvik med grävda kanaler och fladaliknande

områden (figur 8, bild 19). Vassbältet är högvuxet och tätt med frodig

29

strandvegetation. Området vetter mot söder och torde vara ett passande lekområde

för gädda, mörtfisk och abborre.

Bild 19. Rönnskärsviken består av delvis uppgrävda kanaler med höga vassbälten

runt omkring.

Rekommendationer:

• Vassviken rekommenderas erhålla beteckningen W/MY/(s) i planeringen

på grund av att viken torde vara en lekvik för fisk.

• I området borde muddringar som försämrar fiskens möjligheter att leka i

området vara förbjudna.

30

Figur 9. Områden som kräver miljöhänsyn i planeringen inom den södra delen av

undersökningsområdet.

31

6.10 Ådskärsskatan (MY)

Ådskärsskatan är den södra spetsen på fastlandet vid hamnområdet (figur 9, bild

20). Udden består av kala klippor längst söderut för att sen övergå till mera

barrträdsklädda hällmarker längre upp. Området är landskapsmässigt värdefullt

och är det man ser innan man kommer in till Kaskö hamn. Området fungerar

också som en skyddande skärm mot hamnområdet. Klipporna och skogen kunde

vara passande områden för rekreation.

Bild 20. Ådskärskatans östra sida med kala klippor och sjömärken.

Rekommendationer:

• Områdets yttersta del bör lämnas obebyggt medan den östra sidan kan

bebyggas sparsamt.

• Området kunde erhålla beteckningen MY i planeringen och kunde

reserveras som rekreationsområde för stadens invånare.

32

6.11 Trutgrund (Nat., SL alternativt MY/W/s)

Trutgrund består av 8 mindre öar i den sydligaste delen av undersökningsområdet

(figur 9, bild 21). De flesta öar är trädlösa, endast två av öarna har ett fåtal aspar,

rönnar och någon tall. Öarna är väldigt välbebodda av trutar, främst gråtrut men

även havs- och silltrut observerades. Vid inventeringstillfället i mitten av juni

räknades inte antalet par på grund av det känsliga läget i häckningen. Området hör

till både Natura 2000 och FINNIBA.

Bild 21. Trutgrund gör skäl för namnet.

Rekommendationer:

• Trutgrund med tillhörande öar hör till Natura 2000, FINNIBA och

rekommenderas erhålla beteckningen Nat., SL eller MY/W/s i planeringen.

• Under fåglarnas häckningstid borde det råda landstigningsförbud på öarna.

• Öarna är inte passande områden för rekreation och bör lämnas obebyggda

(gäller främst de två största öarna).

33

6.12 Trutgrundskobbarna (MY/s)

Trutgrundskobbarna är den södra spetsen på en lite större ö norr om Trutgrund

(figur 9, bild 22). Öns sydspets består av en kal klipphäll med sparsam vegetation.

Bild 22. Trutgrundskobbarnas kala klippor.

Rekommendationer:

• Trutgrundskobbarna bör lämnas obebyggda och rekommenderas erhålla

planebeteckningen MY/s i planeringen.

6.13 Vackergrund (MY/W/s)

Vackergrund är sydspetsen av fastlandet vid Bockholmen (figur 8, bild 23).

Vackergrund består av ett långgrunt fladaliknande område med strandängar

ovanför. Strandskogen består av tät frodig alskog. Eftersom stranden vetter mot

söder, värms området snabbare upp och blir mera värdefullt för fisklek (gädda,

abborre och mört) och som häckningsplats för änder och vadarfåglar.

34

Bild 23. Fladan sedd från söder vid Vackergrund.

Rekommendationer:

• Vackergrunds ängs- och vattenområde är områden som bör bibehållas i

naturtillstånd.

• I planeringen rekommenderas området erhålla beteckningen MY/W/s.

• Genom att området torde vara passande för fisklek är muddringar och

andra förändringar i vattenområdet förbjudna enligt vattenlagen §15.

6.14 Renskäret (MY/(s))

Renskärets östra sida består av höga och kala bergshällar med sparsamt med träd

(figur 9, bild 24). Dylika obebyggda miljöer blir allt mera sällsynt i vår skärgård

och kunde utnyttjas för rekreation.

35

Bild 24. Renskärets klippor längs den östra stranden.

Rekommendationer:

• Renskärets östra klipphällar rekommenderas att lämna obebyggda och

erhålla beteckningen MY i planeringen.

• Renskäret är också landskapsmässigt värdefullt ut mot den öppna fjärden.

6.15 Fattiggrund

Fattiggrund är en långsmal udde, liknande Renskäret, men består av mera klippor

och sammanhängande skog (figur 9, bild 25). Udden är granbeväxt men saknar i

princip strandzon, för klipporna går rakt ner i vattnet.

36

Bild 25. Fattiggrund med den ”tillfälliga” bastubyggnaden på pontoner.

Rekommendationer:

• Udden Fattiggrund lämnas obebyggd och rekommenderas erhålla

beteckningen MY i planeringen.

• Udden är också landskapsmässigt värdefull ut mot den öppna fjärden.

6.16 Gropen (W/MY/s)

Gropen är en intressant kanal som går mellan Getskäret och Bockholmen (figur 9,

10, bild 26, 27). Kanelen torde vara farbar med t.ex. kanot men inte med

utombordare. Kanalen är också väldigt fladaliknande med små grunda vikar och

mindre strandängar. Vattenkvaliteten är troligen inte den bästa i kanalen eftersom

området ligger nära utsläppet från pappersfabriken. Men trots närheten till

fabriken är området troligen lekplats för gädda, abborre och mörtfiskar samt en

viktig häckningsplats för andfåglar. Vid inventeringstillfället sågs både vigg-,

tran- och knölsvanungar i Gropens norra del. De täta delvis vassbevuxna

stränderna utgör bra skydd för fiskyngel och andungar. In i vikarna finns också

37

frodiga alkärr och mindre strandängar. Området saknar idag sommarstugor längs

med stränderna och rekommenderas lämna obebyggt.

I den södra delen av området planeras en vägbank över till sommarstugorna på

Getskäret. Vägbanken kommer att ha åtminstone två trummor för att vattnet skall

kunna strömma fritt genom Gropen. En vägbank torde inte minska möjligheterna

för fisk att ta sig in och leka i Gropen om trummornas öppning är tillräckligt stor.

Vägbanken kommer inte heller att påverka landskapsbilden nämnvärt eftersom

den delvis kommer bakom en mindre udde.

Figur 10. Den fladaliknande kanalen Gropen mellan Getskäret och Bockholmen.

(Vägbankens placering är under b26 över till Getskär)

38

Bild 26. Gropens mynningsområde i söder där man planerar en vägförbindelse

över till Getskäret.

Bild 27. Gropen sedd från mynningen i norr.

39

Rekommendationer:

• Gropen är en viktig lek- och häckningsplats för fisk och andfågel.

• Gropens stränder är idag obebyggda och kunde mycket väl lämnas

obebyggda.

• En vägbank med öppningar för vattenströmning i Gropens södra mynning

skulle inte försvåra fiskens lekvandring in om trummornas diameter är

tillräckligt stor. Vägbanken skulle minska behovet att köra med motorbåt i

området och på så sätt minska störningen inne i Gropen (Vissa

sommarstugeägare ror i dag genom Gropen för att komma till sina stugor).

6.17 Brännskog (MY)

Brännskog är ett grunt strandområde med högvuxen vass och älggräs längs

kanterna (figur 9, bild 28). Viken vetter mot söder och är kanske ett område som

olika fiskarter, framförallt gädda använder som lekområde. Påverkan från utloppet

från fabrikerna är dock ganska stort med bl.a. förhöjda näringsvärden i vattnet.

Områdets skyddade vassruggar är också passande häckningsplatser för olika

andfåglar.

Bild 28. Stranden vid Brännskog

40

Rekommendationer:

• Brännskog rekommenderas erhålla beteckningen MY/ W/(s) i planeringen

på grund av att fisk lekar i viken och att strändernas vassruggar är ett

passande skydd för andfåglar.

6.18 Silvaviken (MY/(s))

Silvaviken är mynningsområdet till den bäck som kommer norrifrån (figur 9, 11

och bild 29).

Figur 11. Silvavikens inre del med tillhörande bäck (bild 29).

Tyvärr har den nya hamnen delvis förstört det naturliga flödet i bäcken men ännu

finns själva mynningsområdet kvar i något så när skick. Bäckens omgivande skog

är lundartad alskog med högvuxet fältskikt med olika bräkenväxter och älggräs.

41

Ut mot havet finns en liten kärrliknande ”bassäng” där vattnet samlas innan det

rinner ut i havet.

Bild 29. Bäcken norr om den lilla bron med lundartad alskog runtomkring.

Rekommendationer:

• Bäcken och mynningsområdet bör erhålla beteckningen MY /(s) i

planeringen pga. den lundartade biotopen och mynningens kärrliknande

struktur.

• Skogsbruk i närheten av bäcken bör utföras varsamt och inte påverka

områdets lundartade karaktär.

6.19 Västerträsk (MY)

Västerträsket har tidigare varit en viktig del av ett fuktigt och varierande

sumpmarksliknande område som sträckt sig ända ner mot Hemträsket i öster och

Silvaviken i söder (figur 12). Tyvärr är träsket idag delvis omgärdat av

industriområden och den naturliga vattenströmningen genom området har

förändrats. Trots förändringarna är träsket ett trevligt inslag vid hamnområdet med

storväxta klibbalar längs kanterna och frodig vattenvegetation. Andfåglar och

42

häger trivs vid träsket och med de övriga sjöarna utgör det ett trevligt inslag i

landskapet.

Figur 12. Västerträsk (nr 19) vid hamnområdets östra sida.

Rekommendationer:

• Träsket kunde bibehållas i nuvarande form och erhålla beteckningen MY i

planeringen.

43

• Träsket lämnas orört och vattenföringen till och från träsket bör

säkerställas så att en passande vattennivå bibehålls.

6.20 Torparvikmossen (MY/s)

Torparvikmossen är en trevlig kärrliknande mosse mellan två åsar norr om

Gropen (figur 13).

Figur 13. Torparmossen(nr 20) som är belägen norr om Gropen (nr 16).

44

Torparmossen är troligen en s.k. dödisgrop.(dvs. ett isblock har ”fastnat” på

platsen och motverkat sedimenteringen av grus och sand i området. Sedan när

isblocket smält har det blivit en grop som tidigare varit en liten sjö med hjälp av

landhöjningen och försumpningen blivit en mosse.) Mossen får rikligt med

ytvatten eftersom den är belägen nedanför ett berg. En ås i väster ringar in mossen

så att den inte dräneras ut så lätt. Mossens flora består främst av olika starrarter,

kråkklöver och tuvull.

Bild 30. Torparvikmossen är troligen är en dödisgrop.

Rekommendationer:

• Torparvikmossen lämnas orörd och rekommenderas erhålla MY/s i

planeringen pga. att den är helt i naturtillstånd och har en representativ

flora.

• Mossens läge i landskapet är också vackert.

• Inga åtgärder som försämrar mossens naturliga vattentillförsel bör tillåtas.

45

6.21 Kyrkparken (MY)

Kyrkparken är en representativ del av den tidiga stadsplaneringen som gjordes av

C J Cronstedt år 1767. Parken är idag en viktig oas i det rutnät som utgör

stadskärnan. De stora tallarna är vackra och Kasköborna förstår att utnyttja

området för rekreation. Speciellt barnfamiljer uppskattar den lugna miljön och

lekområdet. Att vistas i parken en stund ger ett lugn som bara stora träd och

naturen i sig kan ge.

Figur 14. Kyrkparken (nr 21) och de tre andra områdena (nr 22, 23 och 24) som

kräver miljöhänsyn inom själva stadsområdet.

46

Rekommendationer:

• Parken lämnas orörd och kan vid behov erhålla beteckningen MY i

planeringen för att säkerställa att de miljömässiga aspekterna beaktas vid

eventuella åtgärder i parken.

• Parkens rekreationsvärde kunde höjas ännu mer med hjälp av flera bänkar

och andra sittplatser.

6.22 Kaskö nordöst (MY/(s))

Öster om grusplanen vid stadens nordöstra del finns ett mindre alkärr med stora

klibb- och gråalar. Området sträcker sig längs med stranden ut mot udden (figur

14, bild 31). Undervegetationen är frodig och högvuxen och består av hallon,

rödblära och småträd som rönn och sälg.

Bild 31. Alkärret längs med stranden mot nordöst.

Sommaren 2005 häckade mindre hackspett i alkärret bredvid den stig som går

genom området. Boet var beläget i en klibbal (bild 32). Den mindre hackspetten

trivs i dylika miljöer av lundartad alskog längs stränder och är en viktig

indikatorart för lundartad skog i Österbotten.

47

Bild 32. Den mindre hackspettens bo i en klibbal bredvid stigen.

Rekommendationer:

• Området längs stranden rekommenderas erhålla beteckningen MY/(s) i

planeringen pga. det lundartade alkärret och för att den mindre hackspetten

häckade i området.

• Vid eventuella gallringar eller avverkningar i området bör gamla och

murkna träd lämnas kvar och ingen bebyggelse bör tillåtas.

6.23 Sjöboudden – Kvarnskatan (MY, rekr)

Området är beläget längst norrut inom Kaskö stad (figur 14). Området består av

en gammal båthusmiljö med omkringliggande vacker sluttande ängsmiljö med

gamla ställningar för fiskebragder (bild 33). Miljön är trevlig för båthusen, museet

och ställningarna för fiskebragderna utgör en viktig helhet för området

tillsammans med väderkvarnen (bild 34). Öster om området finns en fotbollsplan

och skolbyggnader. Området är väl lämpat för rekreation. Området syns också bra

när man kommer in till Kaskö från Närpeshållet och är därför viktigt som första

intryck av staden.

48

Bild 33. De gamla båthusen med ställningar för att torka fiskebragder.

Bild 34. Väderkvarnen på kullen längst i norr.

49

Rekommendationer:

• Området rekommenderas erhålla MY i planeringen samt reserveras för

rekreation.

• Bebyggelsen på området bevaras och eventuella kompletteringar av

byggnadsbeståndet anpassas till omgivningen.

6.24 Kapellet (MY)

Parken kring begravningsplanen och kapellet är en vacker miljö delvis omgärdad

av en stenmurar (figur 14, bild 35). I dylika parker trivs ofta en liten annorlunda

flora och fauna. Speciellt vissa fåglar som grön-, ärt- och törnsångare favorisera

dylika miljöer kring begravningsplaner. Området övergår österut till en gammal

gårdsmiljö med spår av gamla byggnader och öppna relativt torra ängar.

Bild 35. Den vackra stenmuren kring begravningsplanen.

Rekommendationer:

• Området rekommenderas erhålla beteckningen MY i planeringen pga. den

lummiga miljön och den gamla stenmuren.

50

• Stenmuren lämnas orörd.

• Eventuella nybyggnationer i området bör anpassas väl till landskapet.

6.25 Dicksholmen (MY)

Dicksholmen är en vacker långsträckt ö som syns när man kommer in från öster

till Kaskö. Ön är belägen utanför pappersfabriken och påverkas av utsläpp och

buller, trots det är ön väldigt vacker med gammal barrskog och mindre

strandängar (figur 15).

Figur 15. Dicksholmen öster om industriområdet.

Rekommendationer:

• Dicksholmen lämnas obebyggd och bör erhålla beteckningen MY i

planeringen.

51

7. Undersökningsområdet sett ur landskapsmässig synvinkel

Kaskö stad är lite speciell sett ur landskapsmässig synvinkel. Genom att staden är

belägen på en ö är infarterna begränsade till två broar i norr och öst om man inte

beaktar sjövägen (figur 16).

Första intrycket är väldigt viktigt när man närmare sig en plats, ett positivt

intryck tar man med sig in till orten och intrycket lämnar kvar när man lämnar

den. Tyvärr sker samma sak om man fått ett negativt intryck.

När man anländer till Kaskö från norr och kommer upp på bron, (dvs. från

Närpeshållet, A. I figur 16) är det första intrycket av Kaskö väldigt positivt. Man

ser öppna vattenspeglar både mot väst- och östlig riktning, en trevlig

campingmiljö och idrottsplan, skolarna samt den fina miljön kring väderkvarnen.

Allt är positivt tills man kommer till den först korsningen vid skolområdet, då

blir allt lite svårare (figur 16). Bl.a. dålig skyltning och farliga korsningar leder

till problem. Här kunde vägbeskrivningar t.ex. museiområdet, torget och färjan

göras tydligare för att underlätta att man hittar rätt.

När man kommer från öster in till Kaskö kör man över ett flertal mindre öar

förrän man kommer in till själva ön. Vyerna mot söder utöver Närpesfjärden vore

väldigt vacker om det inte fabriksområdet skulle vara så framträdande i

landskapet. När man kommer in till staden får man delvis det intrycket att

hamnen och industriområdet är det viktigaste (se figur 16 lila cirkel). Skyltningen

in mot själva stadskärnan är ganska dålig och det händer säkert att folk som är på

väg till staden tar en sväng ut till hamnområdet först innan de hittar in till

stadskärnan. Sommaren 2005 fanns dock väldigt vackra planteringar vid infarten

till staden och det hade påbörjades vissa gallringar och slyröjningar invid den

östra infarten.

52

Figur 16. Infarterna till staden från norr/öster via landsvägen och söder/norr via

sjövägen med öppna vyer(lila pilar), samt problemområden (lila cirklar).

Den vackraste vägen att komma till Kaskö är nog sjövägen. Både söder – och

norrifrån är vyerna öppna och vackra. Norrifrån ser man de gamla båthusen och

väderkvarnen som sen övergår till den rutformade stadsindelningen. Söderifrån

skymmer udden vid Ådskär delvis den stora industrihamnen och Sälgrunds östra

sida är inte heller söndersplittrad av sommarstugor (se figur 16). När man

53

kommer runt Ådskäret inser man hur stor hamnen är och hur viktig den är för

staden. Den stora farleden in till Kaskö är så klart välutmärkt med remmare

medan småbåtsfarleder mellan de olika öarna verkar vara väldigt dåligt skötta.

Här kunde staden underlätta för folk som kommer utifrån med tydligare farleder

för småbåtar. På så sätt kunde båtfolk lättare hitta in till Kaskö.

8. Sammanfattning med rekommendationer

Inom undersökningsområdet finns det 25 områden där miljöhänsyn bör beaktas i

planeringen. Inom området finns tre delområden inom Natura 2000 nätverket som

bör erhålla beteckningen Nat. Inget i planeringen bör försämra de orsaker som

områdena är införlivade i Natura 2000 nätverket. I övrigt finns 22 delområden där

miljöhänsyn (MY) bör beaktas i paneringen och en del av områdena kan också

skyddas (/s, (s)) (se figur 17, tabell 1).

Tabell 1. Sammanfattning av de 25 områden som kräver miljöhänsyn i

planeringen.

Nummer: Namn: Orsak: Förslag till planebeteckning:

1 Spirberget natura, klippor,strand Nat, SL, luo, MY/W/s

2 Sälgrund sydväst kala klippor MY/(s)

3 Laxhamn sten/grusstrand MY/(s)

4 Sälgrund väst strandäng,klippor MY/W/s

5 Svartstenen mm natura, fågel Nat/ SL /MY/s

6 Granlundsberget ö, klippor MY/(s),rekr?

7 Norrskatan öst sten/grusstrand MY/W/(s)

8 Rönnskärsbådan klippor,strandäng MY/s, rekreation

9 Rönnskärssydvik grund vik, vass W/MY/(s)

10 Ådskärsskatan klipphäll, landskap MY

11 Trutgrund Natura, fågelskär Nat SL alt.MY/W/s

12 Tunngrund sydspets klipphäll MY/s

13 Vackergrund flada, fisk, äng MY/s

14 Renskäret öst klippor MY /(s)

15 Fattiggrund klippor MY

16 Gropen sund,fisk,andfågel W/MY/s, lekomr

17 Brännskog strand MY/W/(s)

18 Silvaviken strandsumpäng MY/(s)

19 Västerträsket fågel,klibbal MY

20 Torparvikmossen mosse MY/s

21 Kyrkparken stadspark MY

54

22 Kaskö nordöst allund MY/(s)

23 Kvarnskatan äng,bodmiljö (MY),rekreation

24 Kapellet Gravpl.miljö MY

25 Dicksholmen Gammal skog, str.äng MY

Figur 17. Karta över Kaskö stads undersökningsområde (blå streckad linje), samt

numrerade områden som kräver miljöhänsyn i planeringen (se bilaga för

tydligare karta).

Alla områden som erhållit någon form av miljöbeteckning är viktiga men

Sälgrund och de sju hänsynskrävande områdena som finns på ön är kanske de

viktigaste.

55

Naturinventeringen är utförd enligt gällande lagstiftning och inga vidare

utredningar torde vara nödvändiga. I ett senare skede av planeringen kan dock

mindre punktinventeringar vara nödvändiga inom de skogs- och strandområden

som stora industrifastigheter planeras eller i de områden som planeras för

egnahemshus och sommarstugor.

9. Litteratur

Back, R-M. 2003: Kulturmiljöprogram för Kaskö. Kaskö stad. 26s.

Finlands Lag II. 1997. S:t Michel 1997.

Huttunen, A.& Pahtamaa T.2002: Luontoselvitykset yleis- ja

asemakaavoissa. Pohjois-Pohjanmaan ympäristökeskus. Oulu 2002.

Jarva, A 2005: Planering av strändernas markanvändning.

Miljöministeriet. Edita Prima Ab, Helsingfors 2005. 176s.

Laine, J. 1996: Suomalainen lintuopas. Gumerus Jyväskylä 1996.

Leivo, M., Asanti, T., Koskimies, P., Lammi, E., Lampolahti, J.,

Mikkola-Roos, M. & Virolainen, E. 2002: Suomen tärkeät lintualueet

FINIBA. BirdLife Suomen julkaisuja nro 4. Suomen graafiset palvelut,

Kuopio. 142s.

Meriluoto, M. & Soininen, T. 1998: Värdefulla livsmiljöer i

skogsnaturen. Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio. Tavastehus

1998. 191s.

Mossberg, B., Stenberg, L. & Ericsson, S. 1992: Den nordiska floran. Belgien

1996. 696s.

Nylund M. 1998: Naturinventering i Närpes och Kaskö 1997. Miljösektionen vid

Närpes Hälsovårdscentral sk. 36s.

Södersman, Tarja 2003: Luotoselvitykset ja luotovaikutuksen arvionti. 109

Ympäristöopas, Vammala 2003 196s.