det våras för familjen · innehåll 5 vad politiken kan göra för familjerna kap. 11 det föds...

Annette Wallqvist

Det våras för familjen

En serie populärvetenskapliga kunskapsöversikter från Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS.Nr 1/2010: Det våras för familjen

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap initierar och finansierar grundläggande och behovsstyrd forskning för att främja människors arbetsliv, hälsa och välfärd.

Författare: Annette Wallqvist, vetenskapsjournalist. Projektledare och redaktör: Annie Rosell.Referensgrupp: Kenneth Abrahamsson, Inger Jonsson, Solweig Rönström.

Omslag, illustrationer och grafisk form: Lena Eliasson/ Prospect Communication AB.Omslagsfoto: Maja Suslin/Scanpix.Tryck: Åtta45 Tryckeri AB, Solna, 2010.Copyright: Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS, och författaren. Författaren svarar för innehållet i boken.

ISBN: 978-91-89602-40-3ISSN: 1652-3199 Beställningsinformation:Denna kunskapsöversikt kan beställas från FAS:www.fas.se/bokhandel

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS,Box 2220, 103 15 Stockholm.Tel: 08-775 40 70, e-post: [email protected], www.fas.se.

Förord 6 Kenneth Abrahamsson

programchef, FAS.

Familjen – ett forskningsfält i förändring 9 Kenneth Abrahamsson

Olika familjer

kap. 1 Regnbågsfamiljerna har ritat om familjekartan 16 Karin Zetterqvist Nelson, Linköpings universitet.

kap. 2 Tvåsamheten har fått större status bland homosexuella 24 Jens Rydström, Lunds universitet.

kap. 3 Familj behöver varken betyda barn eller partner 29 Kristina Engwall, Institutet för framtidsstudier, Stockholm.

kap. 4 Förhandlingar – ett måste i styvfamiljen 37 Thomas Johansson, Göteborgs universitet. Kristina Larsson Sjöberg, Örebro universitet.

kap. 5 Turkiska familjer litar mer på familjen än välfärdssystemet 47 Margareta Bäck-Wiklund, Göteborgs universitet.

Innehåll

4 innehål l

Det goda föräldraskapet

kap. 6 Vid adoption blottläggs familjenormen 52 Cecilia Lindgren, Linköpings universitet.

kap. 7 Mödrar bemöts snarare utifrån sitt kön än sin person 63 Margareta Bäck-Wiklund, Göteborgs universitet.

kap. 8 Nu har pappa kommit hem 68 Philip Hwang, Göteborgs universitet.

kap. 9 Föräldrar påverkar sina barns framtida inkomster 76 Anders Björklund, Stockholms universitet.

kap. 10 Barns rättigheter vid skilsmässa 83 Elisabet Näsman, Uppsala universitet.

5 innehål l

Vad politiken kan göra för familjerna

kap. 11 Det föds fler barn i jämställda länder 92 Livia Oláh, Stockholms universitet.

kap. 12 Kvinnor i politiken har lyft upp familjen på agendan 102 Christina Bergqvist, Uppsala universitet.

kap. 13 Jämställdhet – alla vill ha det men få klarar av det 111 Björn Halleröd, Göteborgs universitet. Anne Grönlund, Umeå universitet.kap. 14 Politiska reformer kan påverka viljan att skaffa barn 121 Elizabeth Thomson, Stockholms universitet.

kap. 15 Maxtaxan ledde till fler barnafödslar i Sverige 129 Anna Sjögren, Institutet. för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU och vid IFN. Helena Svaleryd, Institutet för näringslivsforskning, IFN.

kap. 16 Det våras för familjen 135 Gunnar Wetterberg, Saco.

Länkar 143 Litteratur 144

Var finns familjen i den forskning som FAS finansierar? Frågan kan verka lite långsökt men är trots allt berättigad. Rådet finansierar forskning om arbete, välfärd och hälsa, men har inte tidigare lyft fram familjen som ett särskilt område. Om man söker i FAS projektdatabas på ord relaterade till familj kommer ett par hundra träffar. Väljs enbart ordet familj handlar det om ett sjuttiotal träffar. Det kan gälla den nya papparollen och delad föräldraledighet, familj och arbetsliv i vid mening, barnafödande och demografi, globala familjer och transnationella nätverk, familj och funktionshin-der, socialtjänstens ingripande när barn far illa, samkönade familjebildningar, åldersrevolutionens följder för familjen, om barnomsorg och skola.

Det finns således en rik flora av forskning med anknytning till familjens roll i vårt samhälle, men kanske inte så mycket forskning om familjen som en institution i sig. Samtidigt går det inte att bestämma vad som skulle kunna kallas normal-

Förord

7

familjen eftersom bilden av familjen förändras och utvecklas över tid. Familjen är inte bara ett viktigt forskningsfält. Det är också, utöver den grundläggande uppgiften att organisera barns, ungdomars och vuxnas vardag, ett i allra högsta grad aktuellt politikområde. Under senare år har stort intresse i of-fentlig debatt och lagstiftning, ägnats åt samboendets sociala och legala status samt åt regnbågsfamiljen med samkönade föräldrar, där olika vägar att ”skaffa barn” och barnens rät-tigheter och villkor kommit i förgrunden.

Synen på familjen – dels i förhållandet mellan barn och föräldrar, dels i relationen till arbetslivet – är en vattendelare mellan olika politiska idéer och partier. De nordiska välfärds-staterna har i hög grad försökt att främja den jämställda tvåförsörjarfamiljen där ansvaret för barnens utveckling och för den egna yrkeskarriären delas mellan föräldrarna. I andra länder som i exempelvis Tyskland, betonas familjens roll och mammans ansvar för barnens utveckling i högre grad. Även i Sverige finns skillnader i synen på barn, familj och arbetsliv mellan olika partier. En skiljelinje handlar om hur föräldrarna ska dela på föräldraledigheten. Vårdnadsbidragets roll och betydelse är ett annat hett diskussionsämne. Bokens titel – Det våras för familjen – speglar också en välkommen renässans för familjeforskningen.

Syftet med denna populärvetenskapliga skrift är just att lyf-ta fram olika aspekter på familjens stabilitet och förändring. Bokens första del handlar om regnbågsfamiljen, om singelfa-miljen, styvfamiljen och familjen i ljuset av etnisk mångfald. Den andra delen riktar ljuset på det goda föräldraskapet och kraven på föräldrarna, exempelvis vid adoption eller pappa-rollens betydelse för barnens utveckling.

8 förord

Det tredje området gäller politikens och statens roll för fa-miljen. Alva Myrdals pionjärarbete för att skapa goda villkor för barnens utveckling, exempelvis i barnstugor, har under åren mött både positiv och negativ kritik. Staten ska inte, för att använda Yvonne Hirdmans ord ”lägga livet tillrätta…”. Många anser att det är föräldrarnas ansvar att sörja för att barnen utvecklas till goda medborgare och människor, och inte statens och kommunens ansvar. Det låter sig sägas, men samtidigt finns en socialrätt och socialtjänsten som har skyl-dighet att ingripa om barn far illa.

I bokens tredje del ges exempel på hur familjepolitik och jämställdhetspolitik på strukturell nivå påverkar familjernas storlek, vardagsliv och försörjning. Forskningen visar att det föds fler barn i jämställda samhällen och ekonomiska villkor påverkar viljan att skaffa flera barn. Det är därför en angelä-gen uppgift att främja fortsatt forskning om familjen och dess betydelse för barnens uppväxt, föräldrarnas yrkesverksamhet, arbetslivets förändring och samhällets utveckling. Det är FAS förhoppning att denna skrift ska bidra till fördjupad analys och debatt om familjens centrala roll och förändrade villkor i den framtid vi går till mötes.

Kenneth AbrahamssonProgramchefForskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap, FAS.

Vad är en familj?En traditionell syn på familjen är att den i många kulturer är basen för organiseringen av samhället. Den bygger oftast på en kombination av socialt och genetiskt släktskap, som formellt regleras genom äktenskap och i moderna välfärds-stater regleras genom familjerättslig lagstiftning. Ett grundläg-gande krav vid bildande av nya familjer är incestförbudet och att vuxna barn söker sin partner från andra familjer. Under förra seklet var den monogama kärnfamiljen kanske den vanligaste familjeformen. Kärnfamiljen var även historiskt sett den dominerande samlevnadsformen, enligt Nationalencyklo-pedin. Familjens relation till produktion, arbetsfördelning och genusstruktur är intressant. I bondefamiljen skedde en integration mellan liv och arbete, medan industrifamiljen kän-netecknades av en separation både av produktionsförhållan-den och av könsroller. I det moderna arbetslivet har gränserna mellan familjeliv och arbete suddats ut. Man kan med hjälp av ny teknik ta arbetet med sig hem och för vissa grupper kan

Familjen – ett forskningsfält i förändring

fam i l j en – et t forskn ingsfä lt i förändr ing10

hemmet smygkontoriseras. För andra grupper, särskilt inom relationsinriktade yrken inom vård, skola och omsorg, finns en produktionsmässig åtskillnad men man tar med sig arbetet hem mentalt sett. För lärarnas del blir det också en hel del hemarbete.

De två senaste decennierna är siffrorna rätt stabila när det gäller hur många som anger att de bor i familj. Drygt två tredjedelar av personer i åldern 16–84 år anger att de har en ”egen familj”, vilket enligt SCB betyder att man har ”make/maka/sambo och/eller barn under 18 år i hushållet”.

Den traditionella kärnfamiljen med mamma, pappa och barn har också visat stor stabilitet. Nära tre fjärdedelar av alla barn mellan 0 och 17 år bor med båda sina föräldrar och det har skett en liten ökning de senaste åren, även om det finns en stark regional variation. I kommuner som Lomma och Danderyd bor nära 85 procent av barnen under 18 år med båda sina föräldrar. Motsvarande siffra för Norberg och Sundbyberg är 65 procent. Familjesammanhållning är också som störst under barnens första levnadsår och avtar succes-sivt. När barnen är sjutton år är det endast 60 procent som lever tillsammans med båda föräldrarna.

Antalet giftermål har ökat de senaste fem åren och uppgår nu till drygt 50 000, en siffra som gällde under femtio- och sextiotalet. Samtidigt är andelen ensamboende eller singlar hög, särskilt i större städer. Enligt SCB finns omkring två miljoner ensamhushåll i Sverige. Möjligheten att registrera partnerskap upphörde med utgången av april 2009. Enligt de nya reglerna för könsneutrala äktenskap kan de som lever i partnerskap omvandla detta till äktenskap. Samkönade for-mer för samlevnad har fått stor uppmärksamhet i opinions-

11 kenneth abrahamsson

bildning, medier och lagstiftning, men utgör numerärt en mycket liten del av familjer i Sverige.

Det har också skett och sker stora förändringar inom den traditionella familjens ram. Femtiotalets ”hemmafrufamilj” har i stort sett försvunnit och tvåförsörjarfamiljen har växt sig stark. Den har växt fram i ett samspel mellan kvinnors ökande arbetskraftsdeltagande och en successivt utbyggd barnomsorg. Dessutom har politiken för ökad jämställdhet och den lagstadgade och betalda föräldraledigheten spelat en viktig roll. Trots stora reforminsatser är den reellt jämställda familjen fortfarande en utopi, eller åtminstone mycket sällsynt om man ska tolka aktuell forskning och statistik. Både hus-hållsarbete och föräldraskap präglas fortfarande av en stark könsarbetsdelning. Den klassiska diskussionen om kvinnans två roller finns fortfarande kvar. En del forskning visar också att graden av självupplevd trötthet ökar, särskilt för kvinnor men även för män.

Det faktum att vi lever allt längre gör att den utvidgade familjen över tre eller fyra generationer blir vanligare. Det för med sig ett ökat behov av omsorg och stöd från familjen till både barn, barnbarn och äldre familjemedlemmar. Under livs-loppet har majoriteten av individer minst två familjer. Först föds man eller adopteras till en familj och sedan bildar majori-teten familj i vuxen ålder. Det betyder inte att varje familj har en livslång hållbarhet. Medianen för en familjs varaktighet är omkring tio år. Under livet sker en successiv ombildning av familjer, vilket lett till begrepp som plastmammor och plast-pappor eller bonusbarn. Enligt SCB:s statistik lever omkring en tredjedel av alla barn i en form av seriell familjebildning (Johansson, 2009). Det nya familjespråket är intressant i sig


och visst låter bonusbarn bättre än styvbarn, även om bonus-begreppet som sådant blivit skamfilat det senaste decenniet.

En annan aspekt på familjebegreppets förändringar handlar om äktenskapsformer, laglig reglering och hushållets förläggning. Som ovan belysts har de som lever i partnerskap möjlighet att omvandla detta till äktenskap. Samboende är inte jämställda med gifta i lagens mening. Här finns en uppsjö av olika varianter som sambo, särbo eller delsbo, d.v.s. bo ihop ibland men inte alltid. Är man ensamboende kan man numera även kalla sig singel eller självbo. En annan variant är fjärrbo, där man bor på olika orter eller i olika länder, men fortfarande tillhör samma familj. Transnationella familjer är ett sådant exempel. Dessutom kan en familjs struktur och vardag i mindre eller högre grad präglas av olika kulturella, religiösa och etniska värderingar, vilka också ofta har åter-verkningar på olika familjemedlemmars handlingsutrymme.

Det kommer kanske som en överraskning för många, men för de allra flesta är det fortfarande tvåsamhet och barn som gäller. Med ökade krav på jobbet, både på prestation och socialt engagemang, i kombination med föräldraskap och ar-bete i hemmet är det en utmaning att få vardagen att gå ihop. Stödet från samhället är ofta avgörande. Familjeforskningen utgör därför ett viktigt underlag för politiker och olika slags beslutsfattare.

Familjen som mångvetenskapligt forskningsfältForskning om familjen i förändring utgör en spegelbild av det svenska samhällets utveckling. I boken Familjeliv, ger Thomas Johansson en intressant översikt över forskningen inom om- rådet. I likhet med ungdomsforskning finns inom familjeforsk-

13 kenneth abrahamsson

ningen olika synsätt. En tolkningslinje företräds av dem som i första hand anknyter till klassiska sociologiska variabler som klass, kön, lön och arbete och som pekar på stabiliteten i familjen som institution i samhället. Ett annat synsätt, som till viss del förespråkas av Thomas Johansson, lägger tonvikt vid familjens dynamik, intimitet och individualitet, där familjen blir en arena för individuella projekt. Behovet av att klarlägga synen på stabilitet och förändring i olika familjemönster, är enligt Thomas Johansson (2009, sid.19) stort:

Det verkar som att det är svårt att foga samman och integrera modernitetsteorins resonemang och förändring med statistiska rapporter om ”bestående strukturer”. Ofta blir det antingen-eller, det vill säga antingen för man fram data som tyder på att det inte hänt så mycket, utan att vi fortfarande lever i ett samhälle som präglas av bristande jämställdhet, klasshierarkier och en idealiserad heterosexuell kärnfamilj, eller också för man fram en bild av en stark förändring och en successivt förändrad maktbalans mellan könen.

Forskning om familjen är också av relevans för många sam-hällsområden. I den utvärdering som Skolverket förra hösten gjorde av svensk skola, visade det sig att familjens sociala och ekonomiska villkor har stort inflytande på elevernas skolre-sultat. Familjens ekonomiska resurser och sociala och intel-lektuella kapital har stort inflytande på utbildningens effekter. Under sjuttiotalet och åttiotalet fanns också mycket forskning om barnomsorgens innehåll och kvalitet och vad som kunde vara en optimal tidpunkt för att börja på dagis, något som inte är lika vanligt idag.

Familjens betydelse för födelsetal och demografiska utveck-ling är ett välkänt område. Utvecklingen under senare decen-


nier har gått mot en förskjutning i de reproduktiva cyklerna. Medelåldern för förstföderskor ökar successivt och ligger nu på 29 år. Samma sak gäller etableringen på arbetsmarknaden, vilken inträder vid ca 28 års ålder. Följden är att det sker en kompression av den tid som är tillgänglig för barnafödande samtidigt som det s.k. livspusslet blir allt svårare att lägga.

Trygga och goda familjeförhållanden är viktiga för barns och ungdomars utveckling, och vad man i Barnkonventionen kallar för ”barnens bästa”. Uppväxtvillkoren präglar i hög grad livsloppet, utvecklingen av den egna identiteten, yrkesval och egen kommande familjebildning. Familjen har en stor betydelse för utvecklingen som individ och som medborgare men är också betydelsefull för arbetsmarknad, tillväxt och den ekonomiska utvecklingen. Gränsen mellan familjens och samhällets ansvar för barnens utveckling är en återkommande fråga både i forskning och i politik. Diskussionen om vad som kännetecknar en familj kommer med stor sannolikhet att fortsätta även i framtiden.

Den traditionella könsdelade kärnfamiljen utsätts för stora förändringar och senare tids forskning pekar på ”jämställdhe-tens pris” samtidigt som jämställdheten har positiva effekter på barnafödande, mäns och kvinnors arbetsdeltagande och gemensamt ansvar för barnens utveckling. Idag skulle man kunna utbrista ”leve kärnfamiljen!”. Däremot ser den inte ut på ett enda sätt; regnbågsfamiljen, singelfamiljen, bonusfamil-jen är några av de alternativa familjeformer som utvecklats i mångfaldens samhälle.

Kenneth Abrahamsson

Olika familjer

Den heterosexuella kärnfamiljen som norm är fortfa-rande stark – men inte självklar. Numera är familjekonstel-lationerna många och regnbågsfamiljen är en av alla de som utmanar kärnfamiljen. Regnbågsfamiljerna har visat stor uppfinningsrikedom för att skapa den familj de vill ha.

– Jag kallar dem pionjärer, eftersom det handlar om män-niskor som bildat familj utan förebilder och manus, berättar Karin Zetterqvist Nelson, docent vid Tema Barn på Linköpings universitet.

Karin Zetterqvist Nelson har länge intresserat sig för homosexuellas familjebildning. Hon har bland annat studerat samkönade par som skaffade barn under 1990-talet och i bör-jan av 2000-talet. Det var i en tid innan det fanns ett samhäl-leligt och rättsligt stöd för de homosexuella par som ville bli föräldrar. Till skillnad från nu hade de varken möjlighet till adoption eller assisterad befruktning.

Kap. 1

Regnbågsfamiljerna har ritat om familjekartan

17 kar in zet terqv is t ne lson

Mot alla odds heter hennes bok som bygger på en studie där ett 20-tal familjer delat med sig av sina alldeles unika erfarenheter av att bilda familj.

– Familj är något man gör. Detta är synligt bland homofa-miljer som skapat en rad olika familjekonstellationer, berättar hon.

Både kön och antal föräldrar varierarEnligt Karin Zetterqvist Nelsons studie kunde familjebildning-en se ut på olika sätt, både när det gäller föräldrarnas kön och antal. Lesbiska par kunde inseminera utomlands med hjälp av en anonym donator. Eller så kunde de göra en insemination på egen hand med hjälp av en bög, eller ett bögpar, i bekant-skapskretsen. Det kunde vara ensamstående homosexuella föräldrar eller så kunde det finnas barn från tidigare hetero-sexuella förhållanden.

En vanlig lösning för de lesbiska paren var att vända sig till en man, eller ett manligt par, som de kände och som ville erkänna faderskapet och därmed ta på sig det sociala föräld-raskapet och vara mer eller mindre aktiva i sina föräldraroller.

– Att inseminera utomlands med en okänd donator var inte ett lika vanligt alternativ. Ofta för att de lesbiska kvinnorna var måna om att barnet skulle få en manlig förebild och fa-dersgestalt. Det speglar en stark pappa- och jämlikhetspolitik som verkar ha fått genomslag också i lesbiska pars fundering-ar kring familjebildning, menar Karin Zetterqvist Nelson.

Flera av regnbågsfamiljerna lever i konstellationer som ställer stora krav på kommunikation, inte minst eftersom för-äldrarna lever i olika hushåll. Dessutom kan det finnas olika förväntningar på vad som är pappa- respektive mammaroll i

regnbågsfami l j e rna har r i tat om fam i l j ekartan18

en familj som inte är uppbyggd kring en heterorelation. – Men mina intervjupersoner löste det på ett bra sätt. De

var väl rustade individer med ett stort engagemang och starka sociala och kulturella resurser.

Ingen skillnad i psykologisk utvecklingTrots att regnbågsfamiljerna försökt planera och förutse hur familjelivet skulle se ut var det mycket nytt och oväntat som dök upp. Som hur man på bästa sätt delar på omsorgen om ett spädbarn som ammar sin biologiska moder. Eller de ovän-tade svårigheter som kunde uppstå när ett föräldrapar skilde sig under barnets uppväxt.

– Men jag uppfattade att mycket löste sig under tiden. Vi talar om barn som var hett efterlängtade och älskade.

Men när det kommer till själva föräldraskapet slutar gränsöverskridandet. Då handlar det om en vardag som ska lösas, matsäckar som ska skickas med, läxor som ska göras.

– Och för barnen är det relationen till föräldrarna som är avgörande, inte deras sexualitet, säger Karin Zetterqvist Nelson som också undersökt uppväxtvillkoren för barn till föräldrar som lever i homosexuella relationer.

För barn faller det sig också naturligt hur de ska förhålla sig till sina föräldrar. En del småbarn kunde prata om att de hade en mamma och en Lotta.

– Det fanns olika varianter. Det kunde lika gärna vara mamma Eva och mamma Anna. Barnen kan också ha ett sofistikerat sätt att säga mamma med olika tonfall, berättar Karin Zetterqvist Nelson.


Juridiskt kan familjen vara otryggMen på ett rättsligt och samhälleligt plan var de nya familje-formerna problematiska eftersom medföräldrarna inte hade någon juridisk rätt till sina barn. När ett lesbiskt par valde att inseminera sperma från en man i bekantskapskretsen var det bara den biologiska mamman som hade juridiska band till barnet. Om hon dog, eller om kvinnorna skilde sig, hamnade medmamman i en position där hon saknade rättsligt stöd för sitt föräldraskap. Trots att hon både fostrat och levt i en nära relation till barnet sedan födseln.

– Det var en situation som ledde till att den biologiska mamman i egenskap av juridisk förälder kunde utveckla en stabil relation till barnet medan medmammans position var mer utsatt.

Den biologiska pappan däremot blev visserligen erkänd som juridisk förälder, men också hans situation blev i viss mån utsatt eftersom han inte levde så nära barnet den första tiden.

En del föräldrar hade också problem med att få hjälp från myndigheterna vid tvister. Särskilt när heteronormen styrde de professionellas förhållningssätt och bemötande och regnbågs-familjernas speciella villkor inte uppmärksammades.

– Det finns ibland en föreställning om att det är de biolo-giska föräldrarna som är primära för barnen, vilket förstås ställer till problem med förståelsen för de här familjerna, menar Karin Zetterqvist Nelson.

Lagändringar har gynnat lesbiska parSedan pionjärföräldrarna började bilda familj har lagstift-ningen ändrats på två viktiga områden, vilket fått stora konsekvenser för regnbågsfamiljerna.


2003 blev det möjligt för samkönade par att adoptera, både genom så kallad närståendeadoption och utomlands. Två år senare, 2005, fick lesbiska par rätt till assisterad befruktning i Sverige vilket gjorde det möjligt för båda kvinnorna att erkän-nas som barnets juridiska föräldrar redan från början.

– Lagändringarna är välkomna eftersom de har lett till att regnbågsbarnen fått tryggare och stabilare relationer till sina föräldrar, säger Karin Zetterqvist Nelson.

När närståendeadoption blev möjlig föredrog många les-biska par att inseminera utomlands. Där är spermadonatorn anonym och det blir möjligt för båda kvinnorna i familjen att tack vare adoptionen dela på det juridiska föräldraskapet. Det har underlättat inte minst vid fördelning av föräldraledighe-ten.

– De kvinnorna har övervägande positiva erfarenheter av det bemötande de fått från myndigheterna. De har inte blivit särbehandlade någonstans, vilket visar på en enorm föränd-ring i synen på regnbågsfamiljer de senaste åren, konstaterar Karin Zetterqvist Nelson.

Sedan 1980-talet har det varit en viktig princip i Sverige att barn som kommit till genom insemination har rätt att känna till sitt biologiska ursprung. Därför är det inte tillåtet med anonyma spermadonationer. Biologin och vikten av generna anses stark, och de anonyma inseminationer som gjordes utomlands gick på tvärs emot den svenska rättsliga principen om att barnet har rätt att känna till donatorns identitet. Det ledde till den lagändring som kom 2005 och som gjorde det möjligt för lesbiska par att få inseminera på svenska sjukhus, men då med en donator som är känd för barnet.


– Det kan ses både som en gayvänlig liberalisering som öppnat för flera familjeformer, och som ett uttryck för ökad statlig kontroll, menar Karin Zetterqvist Nelson.

De kvinnor som valt bort en tydlig fadersgestalt i familjen genom att inseminera på sjukhus har blivit stärkta av den nya lagstiftningen. Visserligen tonar lagstiftningen ner idén om vikten av ett tvåkönat föräldraskap, men antalet föräldrar är fortfarande två. De regnbågsbarn som har flera föräldrar saknar alltjämt rättsligt stöd i sin relation till dem.

Svårare för homosexuella män att få ett biologiskt barnFör homosexuella män däremot har familjebildningen inte förändrats särskilt mycket sedan lagändringarna kom. De är fortfarande beroende av ett utvidgat föräldraskap tillsammans med kvinnor om de vill bli biologiska föräldrar. Vill de istället göra en internationell adoption, kan de visserligen få det medgivande som krävs i Sverige, men det finns fortfarande ett mot- stånd mot samkönat föräldraskap från givarländernas sida.

För de homosexuella männen återstår alternativet att få barn med hjälp av en surrogatmamma, men det är inte tillåtet i Sverige.

Det finns heller inga förslag som skulle göra det möjligt för fler än två personer att få ett rättsligt föräldraskap i relation till ett barn.

Karin Zetterqvist Nelson, lektor vid Institutionen för beteendevetenskap och lärande samt docent vid Tema Barn, Linköpings universitet.


FAKTA • Föräldraskap för homosexuella

– Lagen om registrerat partnerskap ändrades 2003 så att det blev möjligt för personer som ingått partnerskap att ansöka om adoption.

– 2005 fick lesbiska par rätt till assisterad befruktning inom svensk hälso- och sjukvård. Insemination eller provrörs-befruktning får bara genomföras om kvinnan är registrerad partner eller sambo. Partnern eller sambon anses vara förälder till det barn som föds, under förutsättning att hon samtyckt till behandlingen och det är sannolikt att barnet har avlats genom den.

– När homosexuella par fått barn efter en insemination på egen hand eller efter assisterad befruktning vid medicinsk klinik utomlands kan ett gemensamt föräldraskap utövas av de genetiska föräldrarna, eller av två partners efter en styvbarnsadoption. Partners kan gemensamt adoptera eller dela vårdnad av barn.

– Kvinnan i ett samkönat par som inte fött barnet ska enligt lagen benämnas ”förälder”. Men det gäller inte vid privat insemination eller en insemination som gjorts utomlands vid en medicinsk klinik. Här gör lagen skillnad mellan homosexuella och heterosexuella. När ett barn föds i ett heterosexuellt gift par anses maken automatiskt vara pappa. I ett homosexuellt par måste kvinnan som inte fött barnet adoptera för att bli förälder i juridisk mening.

– Januari 2007 presenterades utredningen Föräldraskap vid assisterad befruktning, som föreslog en ny reglering av för-äldraskap. Är den kvinna som fött barnet registrerad partner föreslås en föräldraskapspresumtion för hennes partner som motsvarar en faderskapspresumtion för heterosexuellt gifta. Detta innebär att lagen skulle utgå ifrån att det är partnern som är förälder. Betänkandet har varit på remiss och bereds inom justitiedepartementet.


FAKTA • forts.

– Ett manligt par kan inte få barn med hjälp av assisterad befruktning inom den svenska sjukvården. En man och en kvinna som inte lever tillsammans kan inte få hjälp med ett delat föräldraskap. Surrogatmammor är inte tillåtna i Sverige.

– Det finns ännu inget konkret förslag som skulle möjliggöra rättsligt föräldraskap för fler än två personer.

Källa: Jämsides, nr 2/2008. Den var JämOs nättidning. JämO ingår sedan 2009-01-01 i Diskrimineringsombudsmannen, DO.

I takt med att samkönade par fått samma rättigheter som heterosexuella har tvåsamhetsnormen och kärnfamiljen förstärkts. Samtidigt har de homosexuella disciplinerats som grupp och identiteten som sexuellt utlevande grupp håller på att suddas ut.

När Sverige fick en könsneutral lagstiftning 1 maj 2009 blev det möjligt för två personer av samma kön att gifta sig, borgerligt eller kyrkligt. Därmed har samkönade par fått rätt att ingå äktenskap utifrån samma äktenskapslagstiftning som heterosexuella par.

– Ur rättvisesynpunkt är det en stor framgång för gayrörel-sen. Men priset de homosexuella får betala är att de discipli-nerats som grupp, säger Jens Rydström som är historiker och arbetar som lektor och forskare vid Centrum för genusveten-skap vid Lunds universitet.

I projektet Det femte civilståndet har han studerat partner-

Kap. 2

Tvåsamheten har fått större status bland homosexuella

25 j ens rydström

skapslagens historia, genus och sociokulturella innebörd. Resultatet har han samlat i boken Odd couples, a history of registered partnership and gay marriage in Scandinavia.

Tanken på äktenskap väcktes i DanmarkHan berättar att tanken om äktenskapsliknande former för homosexuella väcktes politiskt för första gången av det dans-ka Socialistisk Folkeparti. Det var 1968. Partiet föreslog att äktenskapen skulle kompletteras med registrerat partnerskap för homosexuella likväl som för heterosexuella, och flerper-sonsfamiljer. Ett förslag som visserligen inte gick igenom men som ändå blev startskottet för den utveckling som lett fram till den könsneutrala äktenskapslagstiftning vi har idag, efter-som de nordiska ländernas utveckling påverkat varandra.

Några år senare, 1973, uttalade den svenska riksdagen att homosexuell samlevnad är fullt acceptabel och Vänsterpartiet kommunisterna föreslog att äktenskapet skulle ersättas av en könsneutral partnerregistrering. Partiet ville också att fler-personsfamiljerna skulle erkännas som familjeform, däremot behövde det utredas hur den juridiskt skulle regleras.

– Fram till början av 1980-talet kom det ständigt upp frå-gor i politiken om kollektivt boende och alternativa livsfor-mer. Sedan försvann det helt, berättar Jens Rydström.

Den sexualiserade mytbildningen har tonats nerDe partnerskapslagar som följde har fokuserat på tvåsamhet och monogami. Och mytbildningen där homosexuella för-knippas med en utlevande sexualitet har gradvis tonats ner. Under resans gång har homosexuella blivit både mer synliga och accepterade i samhällsgemenskapen.

tvåsamheten har fått s törre status b land homosexue l la26

När Justitiedepartementet 1995 gav ut en broschyr om partnerskapslagen är det två rödnästa pajasar med ett stort hjärta mellan sig som fick illustrera det homosexuella paret. Borta är läderbögen med naken stjärt och piskor.

– Många homosexuella har också längtat efter att skaffa barn. Steg för steg har lagstiftningen underlättat adoption och för lesbiska även assisterad befruktning. Gayrörelsen har lagt krut på att vi också kan vara goda föräldrar. Det i sig är avsexualiserande. Jag menar, att när man tar med barnen för att titta på Prideparaden blir den inte riktigt lika sexuell, förklarar Jens Rydström.

Homosexuella blir som alla andraDet som drivit många homosexuella i kampen för en neutral äktenskapslagstiftning är ett djupt rättvisepatos. Ingen vill bli diskriminerad på grund av sexuella preferenser.

– Många har argumenterat för att även om äktenskapet upplevs som småborgerligt, vill de ändå kunna välja själva om de vill ingå ett eller inte, säger Jens Rydström.

Men lagstiftningen har inte bara undanröjt orättvisor. Den har också fått effekt på homonormen och priset rörelsen får betala är att alltfler samkönade par blir som alla andra ”van-liga” människor.

– Den kulturella subkulturen med en uttalad sexualitet med dragshows och spännande fester har tunnats ut. Därmed inte sagt att alla saknar den.

I USA har gayrörelsen splittrats i två delar. En som är för registrerat partnerskap och en annan som menar att mycket går förlorat när de homosexuella blir majoritetens knähundar.

Medan det statliga erkännandet kan vara negativt för

27 j ens rydström

rörelsen, kan det ändå spela stor roll för de enskilda paren, påpekar Jens Rydström. Inte minst för de som har en partner utomlands som vill söka uppehållstillstånd som närstående.

Men diskussionen om flerpersonsfamiljen har fallit bort un-der årens lopp. Det beror på att hela utvecklingen går mot en allmän förstärkning av tvåsamhetsnormen och kärnfamiljen och gayrörelsen är en del av den, menar Jens Rydström.

– Experimenten med storfamiljer har fallit tillbaka till för-mån för kärnfamiljen.

Jens Rydström, filosofie doktor, Centrum för genusvetenskap, Lunds universitet.

FAKTA • Enkönade äktenskap

I Sverige lever 3 024 kvinnor och 2 835 män i partnerskap eller enkönat äktenskap. Att antalet kan vara udda beror på att statistiken gäller personer folkbokförda i Sverige och att det finns personer som gift sig med en person som inte är folkbokförd i landet.

tvåsamheten har fått s törre status b land homosexue l la28

Danmark var det första landet som införde lag om registrerat partnerskap 1989. Andra länder som har registrerat part-nerskap, men som inte lagstiftat om enkönade äktenskap, är Island, Frankrike, Finland, Schweiz, Storbritannien, Tjeckien, Uruguay och Ungern. Norge införde en liknande könsneu-tral äktenskapslag som Sverige under 2009. Även i Belgien, Nederländerna, Kanada, Spanien, Sydafrika och vissa delstater i USA kan personer av samma kön gifta sig.

Källa: SCB

Kvinnor

Män

Personer som är registrerade partners eller ingår i ett enkönat äktenskap 1998–2009Antal personer

År1998

3 500

3 000

2 500

2 000

1 500

1 000

500

0-99 2000 -01 -02 -03 -04 -05 -06 -07 -08 -09

Att skaffa barn är inte längre ett självklart val för alla unga. Även om de flesta gör det. Men det har också blivit mer accepterat att avvika från den utstakade banan med äkten-skap och barn för att istället leva utan barn eller som singel.

– Att välja bort barn har blivit mer accepterat, även om det fortfarande är ovanligt. Det handlar mer om att synen på föräldraskap har förändrats, säger Kristina Engwall, filosofie doktor i historia och verksam vid Institutet för framtidsstu-dier.

Lika accepterat börjar det bli att leva som singel, även om det fortfarande är kärnfamiljen som hägrar för de allra flesta. Skillnaden är att de flesta hellre lever singel än har ett halvbra förhållande.

– Singelskapet har blivit en ny, och närmast åtråvärd, livs-stil. På 1960-talet fanns inte singel ens som begrepp, då hette det ensamstående vilket signalerade avsaknad av relationer,

Kap. 3

Familj behöver varken betyda barn eller partner

fam i l j behöver varken betyda barn e l l e r partner30

säger Kristina Engwall.I populärkulturen är budskapet att det går att vara singel,

framgångsrik och dejta med läget under kontroll.– Titta bara på Ally McBeal, eller tidiga avsnitt av Sex and

the city. Samtidigt är det dubbelt, för det finns också gott om misslyckade singlar som inte klarar av att ha en relation, berättar Kristina Engwall.

Kärnfamiljsidealet lever kvarSjälv har hon intervjuat tio singelkillar i 30-årsåldern. Och även om ingen av dem var särskilt stressad över sitt civilstånd var de alla inställda på att så småningom bilda ett par.

– Kärnfamiljen lever kvar som ideal. Också de som hade dåliga förhållanden bakom sig ville skaffa partner och barn. Men inte med vem som helst, säger Kristina Engwall.

Men det är inte bara singlarna som blivit ett vanligare inslag i familjebilden. Också de barnlösa, eller barnfria som Kristina Engwall kallar det, har blivit fler de senaste decen-nierna. Enligt siffror från SCB har andelen barnfria kvinnor i Sverige stabiliserat sig på en nivå på ungefär sexton procent. Vad siffrorna inte visar är om barnfriheten är frivillig eller inte. Andelen barnlösa män är ännu högre.

I Tyskland och Storbritannien är andelen kvinnor utan barn större ändå. Prognoser visar att av de kvinnor som föddes 1975 kommer ungefär 20–30 procent leva utan barn.

– I Sverige har den frivilliga barnlösheten ökat trots alla de politiska satsningar som gjorts för att det ska bli möjligt att förena yrkesliv och föräldraskap. Det skiljer oss från andra länder där forskning om barnfrihet gjorts, säger Kristina Engwall.

31 kr i s t ina engwal l

Barnomsorgen är väl utbyggd sedan länge, föräldraför-säkringen en av de mest generösa i världen och småbarnsför-äldrar har laglig rätt till deltidsarbete. Dessutom finns stora möjligheter att få medicinsk hjälp för dem som är ofrivilligt barnlösa.

Man kan konstatera att vi lever i ett samhälle som har en ambition att vara barnvänligt. Vi har många lagar som är till för att underlätta kombinationen arbetsliv och familjeliv.

Svenska kvinnor föder många barnI Sverige är det också självklart för de allra flesta att skaffa barn, svenska kvinnor hör till dem som föder flest barn i Europa.

Bakgrunden till de politiska satsningarna är en strävan efter en jämn ström av skattebetalare och arbetskraft som kan hjälpa till att försörja våra gamla.

– I välfärdspolitikens kontext tycker jag att det är intres-sant att undersöka varför en del individer ändå väljer att avstå från barn, säger Kristina Engwall.

Klart är att det inte är lika normbrytande längre att välja bort barn ur sitt liv eftersom toleransen för alternativa famil-jeformer till kärnfamiljen har ökat i Sverige. Utvecklingen går mot en större individualisering och en större frihet att be-stämma över både sin kropp och sitt liv. Det gör att barn inte längre är en lika självklar del av livet för alla.

– Men valfriheten får också konsekvenser för hur vi ser på barnen, menar Kristina Engwall som ser två parallella spår. Barns status har kommit att både minska och öka.

– Barns status i vårt samhälle går åt två håll. Det ena är att barns status ökar, vilket satsningar på barns demokratiska


rättigheter visar. Men samtidigt har barns betydelse för famil-jen minskat.

Borta är den tid då ett par var tvunget att gifta sig om kvin-nan blev gravid av misstag. Gemensamma barn är inte heller längre ett argument för att leva tillsammans.

– Eftersom barn inte längre är det kitt som håller famil-jer samman kan man säga att barn har förlorat i symboliskt värde. Samtidigt har barn en given och självklar plats efter-som de bidrar till att ”göra familj”. Barns betydelse blir också tydlig i ljuset av de stora ekonomiska och personliga resurser som många ofrivilligt barnlösa satsar för att få ett barn, säger Kristina Engwall.

Synen på föräldraskapet har förändratsSamtidigt har också synen på föräldraskapet förändrats. Sin-nebilden av en god mor är inte längre en självuppoffrande kvinna med många barn. Istället kan ett gott föräldraskap vara noggrant planerade födslar och precis det antal barn som gör att föräldrarna klarar av att sätta barnens behov i cen-trum framför sina egna. Dessutom förväntas dagens föräldrar både förse sina barn med en god materiell standard och en nära relation. Föräldrarna ska också mer än någonsin tidigare ta aktiv del både i sina barns skolliv och fritidsaktiviteter.

För att kunna ge sina barn allt detta vill många vara färdig-utbildade, ha en trygg plattform på arbetsmarknaden, en bra bostad och ett stabilt förhållande innan de känner sig redo att axla föräldraansvaret.

– Så det planerade och genomtänkta föräldraskapet talar för att synen på barn präglas av motstridiga tendenser, säger Kristina Engwall.


Kärnfamiljens ställning är fortfarande stark i Sverige och ett självklart val för många. De flesta vill också ha två barn, ett av varje kön.

Det kan Kristina Engwall konstatera inte minst efter att ha intervjuat unga singelkillar om deras syn på par- och familje-bildning.

– Bilden av kärnfamiljen lever helt klart kvar.

Barnfriheten påverkar identitetenI en kvalitativ studie har hon intervjuat nio kvinnor och sex män som alla valt att leva sina liv utan egna barn. Männen är mellan 35 och 40 år, medan kvinnorna är i 65–70-årsåldern och runt 40 år. Genom att prata med kvinnor ur två olika ge-nerationer hoppades hon få syn på samhälleliga förändringar som gäller värderingar och förutsättningar kring föräldraskap. Hon var också intresserad av att se om situationen skiljer sig åt för kvinnor och män.

– För kvinnor har barnfriheten större betydelse för identi-teten. De blir också mer ifrågasatta än männen för sitt val att inte skaffa barn, konstaterar hon.

Framförallt de yngre kvinnorna berättar att de ibland blir fördomsfullt bemötta. Inte sällan möter de professionella – läkare, barnmorskor och kuratorer, som inte respekterar deras val utan hävdar att de kommer att ångra sitt beslut. Något kvinnorna upplever som mycket kränkande.

Dessutom har de stött på föreställningar om att kvinnor som inte vill ha barn är karriärlystna, hårda, oansvariga och själviska.


– I själva verket är det ingen av mina intervjupersoner som anger karriären som en anledning till barnfriheten, säger Kristina Engwall.

De äldre kvinnorna upplevde barnfriheten som mer opro-blematisk eftersom de var fertila i en tid då medicinsk hjälp för barnlösa inte fanns att få.

– Dessutom var barnlöshet som samtalsämne tabu, vilket gjorde att de äldre kvinnorna inte behövde stå ut med när-gångna frågor. Kvinnorna i 40-årsåldern upplevde att deras livsval ifrågasattes mycket mer av omgivningen.

– Men för männen är barnfriheten inte lika problematisk. Moderskap och kvinnlighet är nära förknippade med varandra. Men manlighet kan lättare uttryckas på andra sätt än med faderskap, berättar Kristina Engwall.

Olika skäl till barnfrihetBevekelsegrunderna för barnfriheten kan se olika ut. En del av de barnfria har tagit aktiv ställning mot ett föräldraskap efter noggrant övervägande, men Kristina Engwall konstaterar också att det inte alltid behöver vara så.

En del väljer bort barn helt enkelt därför att de inte tycker om dem, andra för att de vill satsa på annat i livet eller inte är intresserade av att ändra på sin livsstil så mycket som de skulle behöva göra om de skulle skaffa barn.

– En del kvinnor känner ingen biologisk längtan, även om vissa väntar på att den ska vakna.

Barnfriheten kan också vara en konsekvens av att ett föräldraskap aldrig riktigt passat in eller prioriterats i livs-situationen.


– En del kvinnor tog aldrig barnafödandet under allvarligt övervägande eftersom de i grunden inte var tillräckligt intres-serade. Åter andra menar att de varit så säkra på att de inte vill ha barn att de inte ens reflekterat över att de kunde välja, säger Kristina Engwall.

Däremot verkar det inte vara föräldraskapets svårigheter som avskräcker de barnfria.

– Nej jag tror inte det. De barnfria är övertygade om att de skulle vara bra föräldrar, säger Kristina Engwall.

Hon berättar också att många barnfria tar till sig beskriv-ningen av hur jobbigt ett föräldraskap är.

– Fördelarna och nackdelarna de får av sitt beslut relateras till mödrar i samma ålder som dem själva. Kvinnor i fyrtio-årsåldern relaterar till småbarnsföräldrars stressiga vardag, medan de äldre kvinnorna är mer upptagna av tankar på vuxna barn och ser att andras barnbarn kräver plats i sina mor- och farföräldrars liv.

En del av de intervjuade berör barns plats i samhället i negativa termer. Flera är irriterade över att barn får ta så stort utrymme och över de juridiska fördelar som småbarnsföräl-drar har i arbetslivet.

– Samtidigt är ingen av dem jag har intervjuat främmande för vår välfärdspolitik. De är med på att barn är ett viktigt inslag i välfärdssamhället, det skiljer dem från barnfria i andra länder.

Kristina Engwall, filosofie doktor i historia vid Institutet för framtidsstudier, Stockholm.


FAKTA • Frivilligt barnlösa

SCB gjorde under våren 2009 en enkätundersökning om attityder till barnafödande. Där uppskattas andelen frivilligt barnlösa till fem procent. Så många kvinnor under 34 år och män under 36 år säger att de inte vill ha barn. När det gäller kvinnor i åldrarna 34–40 år uppger en femtedel av de barnlösa kvinnorna att de inte vill ha barn, medan en fjärdedel av männen i åldrarna 36–44 år säger samma sak.

Källa: Barnlöshet i siffror (SCB 2010, Lotta Persson), kapitel ur Barnfri i ett barnvänligt samhälle av Engwall, Kristina och Peterson, Helen (kommande).

Kap. 4

Förhandlingar – ett måste i styvfamiljen

Svårigheterna med att leva i styvfamilj är överdrivna – åtminstone om man frågar barnen. Deras bild av hur det är att leva med separerade föräldrar är betydligt ljusare än den bild som föräldrarna själva förmedlar.

Men förhandlingarna, de duggar tätt i styvfamiljerna. Det framgår av både sociologen Thomas Johanssons och socio-nomen Kristina Larsson Sjöbergs forskning.

Båda forskarna har intresserat sig för hur livet i en familj gestaltar sig efter en skilsmässa, men ur olika perspektiv. Medan Kristina Larsson Sjöberg har undersökt den nya famil-jesituationen ur barnens synvinkel, har Thomas Johansson intresserat sig för hur den upplevs av papporna.

Gemensamt för de båda är att de velat få en bild av hur vardagen i familjerna löses, rutiner formas och ser ut.

Och variationerna är förstås stora, menar forskarna.– De länkade familjesystemen fungerar som familjer gör

förhandl ingar – et t måste i s tyvfam i l j en38

mest. Det finns väl fungerande familjer och det finns dåligt fungerande, konstaterar Kristina Larsson Sjöberg.

Den familj som uppstår kring barnet efter en separation kallar hon alltså för en länkad familj, där barnet är länken som för individerna samman.

– Pratar man om styvfamiljen har man ett vuxenperspek-tiv, eftersom det bara är ett hushåll. Ett länkat familjesystem består av de hushåll som barnet rör sig mellan, säger hon.

Det är vanligt att varje familj som finns kring barnet vill hänga ihop som en egen kärna, oavsett om den biologiska föräldern är ensamstående eller ej. Det kan bero på att man inte ser den stora familj som barnet ser som sin.

Principer styr förhandlingarnaDet var när Kristina Larsson Sjöberg arbetade med sin av-handling Barndom i länkade familjesystem som hon träffade och intervjuade sjutton sådana familjer. Det var 27 barn och deras mammor, pappor och styvpappor. Hennes syfte var att ta reda på hur familjernas rutiner och ritualer formades och identifiera de förhandlingar som konstituerade familjerna. Förhandlingarna är oundvikliga eftersom föräldrarna måste samarbeta kring barnen, oavsett vad de tycker om varandra.

– Förhandlingarna kan ske både öppet och i det tysta. Prin-ciperna som styr är lojalitet och rättvisa, förklarar Kristina Larsson Sjöberg.

Föräldrarna är oftast överens om att relationen mellan barn och biologiska föräldrar ska behållas. Många betonar också vikten av rättvisa. Särskilt barnen tänker mycket på det efter-som de är medvetna om sitt värde.

39 thomas johansson och kr i s t ina larsson s jöberg

– Men det är viktigt för barnen att föräldrarna tar hand om konflikterna och löser dem.

I samtalen med både barnen och de vuxna har Kristina Sjöberg Larsson sett att familjerna genomgår flera faser. I början när skilsmässan är färsk kan det vara svårare att sam-arbeta. Men med tiden infinner sig en viss ordning och det är inte lika mycket som behöver avgöras.

De lösningar som familjerna väljer för sina rutiner kring exempelvis måltider, hämtningar och lämningar signalerar vem som är med i familjegemenskapen och vem som inte är det. Vem som anses stå nära och vem som anses mer avlägsen. Det finns också en stark symbolik i hur de väljer att forma sina ritualer kring högtider som födelsedagar och julfirande.

– Till exempel kunde det finnas en särskild plats för ett barn vid matbordet, även när barnet inte var där. Vid jul kunde en förälder lämna sin nya partner för att istället fira med barnen. Det fanns också familjer som valde att komma ihop som en storfamilj och fira högtider tillsammans.

Förhandlingarna blir färre med tidenMedan Kristina Larsson Sjöberg i sin forskning talar om länkade familjesystem, talar Thomas Johansson istället om seriella familjer. Men så har han också ett vuxenperspektiv i sin forskning, nämligen pappornas.

– Det som händer är att man skaffar partner och barn, sedan separerar man och skaffar kanske en ny familj. I vissa fall sker detta flera gånger, förklarar han.

Thomas Johansson pekar på att det ställs stora krav på kommunikation och flexibilitet i de nya familjerna eftersom många beslut påverkar flera personer. Detta samtidigt som


såren efter en skilsmässa ska läka och föräldrarna ska få en ny och fungerande relation till varandra.

– Jag vet att Björn Halleröds forskning pekar på att för-handlingsbegreppet är överskattat. Men det gäller inte de seriella familjerna, menar Thomas Johansson.

Men liksom Kristina Larsson Sjöberg har Thomas Johansson sett att förhandlingarna minskar efter hand.

– Behovet blir mindre vartefter man hittar lösningar och rutiner. Samtidigt uppstår ständigt nya situationer som kan ge upphov till konflikter. Det kan till exempel handla om eko-nomi och hur tider ska hållas.

Vardagen bjuder på många svåra situationer De flesta av papporna som Thomas Johansson har intervjuat har framförallt träffat sina barn på helger. Papporna berät-tade om vilka svårigheter de hade med att få vardagen och relationen till barnen att fungera när de fick mindre kontakt. Resultatet av samtalen redovisas i boken Den andre föräldern.

De pappor som lyckades bäst med att behålla en nära rela-tion till sina barn efter skilsmässan var personer med en hög social kompetens.

– Att leva separerad från sitt barn ställer stora krav på förmåga att kommunicera och att hantera känslor. Det upp-står ständigt situationer i vardagen som kan vara emotionellt påfrestande och svåra att hantera. Till exempel vid hämtning och lämning där det blir konkret och påtagligt att barnet delar sin vardag med någon annan, berättar Thomas Johansson.

Det tjugotal fäder som ställde upp som informanter i Thomas Johanssons studie var framförallt pappor som lycka-des bra med att hålla kontakten med barnen. Men det fanns


också några fäder som brutit kontakten helt med sina barn.– De orkade helt enkelt inte med kraven som den nya situa-

tionen ställde.Thomas Johansson betonar att de flesta pappor som deltog

i hans studie var hyfsat lyckade medelklassmän. – Det är sällan ”förlorarna” som ställer upp på intervjuer.

Därför fanns en övervikt att pappor som hade en bra kontakt med sina barn, säger han.

I verkligheten består spektrat av fäder som väljer att bo-sätta sig i samma område som sina barn för att kunna ha en tät kontakt, pappor som träffar barnen varannan helg och på lov, pappor som helt bryter med sina barn och pappor som strular och träffar barnen oregelbundet.

– Familjeforskningen har bara vissa pusselbitar. Det finns också en komplexitet som inbegriper termer av bland annat klass och etnicitet, påpekar han.

Det ställs stora krav på barnenOavsett om perspektivet är den länkade familjen eller den seriella, ställer livet i styvfamiljerna stora krav på flexibilitet, menar de båda forskarna.

Kristina Larsson Sjöberg pekar på att livet och familjerna kan förändras i flera omgångar beroende på hur föräldrarna formar sina liv, vilket framförallt ställer stora krav på barnen.

– De vuxna får ju leva i den familj de valt, medan barnen får flytta på sig och stå ut med att inte kunna träffa alla sina familjemedlemmar varje dag. En del lever inte ens ihop med sina biologiska syskon.

Därför förvånade det Kristina Larsson Sjöberg att föräld-rarnas bild av det nya familjelivet var mörkare än barnens.


Deras bild var sällan lika problematisk och de hade en större förmåga att se nyktert på både det som de menade var posi-tivt och negativt. Många barn tyckte att det var en fördel att kunna gå hem till både sin mamma eller sin pappa och att det fanns flera vuxna att prata med. Ibland kunde styvsyskon väl-jas bort, ibland kom de istället att bli en bästa vän. Flera barn gav uttryck för att de tyckte det var positivt att föräldrarna gifte om sig.

– En tonårstjej berättade att hon var glad för att hon fått en stor härlig familj med många människor, minns Kristina Larsson Sjöberg.

Något som hon inte väntat sig var att många barn, i mot-sats till sina föräldrar, pekade på betydelsen av blodsband. De menade att de viktigaste personerna i barnets liv, var de som delade deras blod.

– Men jag upplevde det mer som en retorik, för i det praktiska livet såg jag inga exempel på det. Där verkade det sociala släktskapet vara lika viktigt, berättar hon.

Samtidigt gav barnens kommentarer upphov till fundering-ar kring de olika relationer som barnen har till sina länkade familjer. I relationen till styvsyskon och styvföräldrar finns en otrygghet eftersom de kan försvinna om det blir en ny skils-mässa, utan garanti för en fortsatt kontakt.

Klart är, menar Kristina Larsson Sjöberg, att det inte är självklart att livet i en skilsmässofamilj är dåligt. Precis som när det kommer till kärnfamiljer är variationerna stora.


Starkt könsbundna mönster Däremot finns det inom familjerna ett utmärkande möns-ter som är starkt könsbundet, konstaterar Kristina Larsson Sjöberg. Mödrarnas roll är ovillkorlig. De ska hålla ihop familjelivet genom att organisera och styra, medan fäderna i större utsträckning själva kan välja vilken plats de vill ha i familjesystemet. Om de ska vara aktiva och närvarande eller mer tillbakadragna.

– Därmed inte sagt att det inte finns pappor som träder fram efter en skilsmässa. Skillnaden är att han själv kan bestämma om han ska finnas där i vardagen och ta på sig pannkakssteket, exemplifierar Kristina Larsson Sjöberg.

Liknande mönster har hon också sett hos barnen. Flickorna tar på sig ett stort ansvar för sina familjemedlemmar och vill att alla ska må bra medan pojkarna har större möjlighet att välja vilken roll de vill ta.

– Man kan säga att varje individ har ett individuellt projekt och ett familjeprojekt. Medan kvinnorna och flickorna har en stark lojalitet med familjeprojektet, prioriterar männen och pojkarna oftare det individuella projektet, förklarar Kristina Larsson Sjöberg.

Samtidigt pekar Thomas Johansson på att många pappor kände sig förbigångna av myndigheter och instanser som sjukvården och barnomsorgen eftersom de oftast vänder sig till mammorna.

Därmed blev det enklare för mödrarna att ta en naturlig plats i barnens vardagsliv. Det var också de som kände bar-nets kompisar och tog de kontakter som krävdes.

– Det finns exempel på pappor som blev ännu mer ojäm-ställda på grund av ett sådant motstånd, men i andra fall tog


papporna större ansvar efter skilsmässan och fick en bättre relation till sina barn.

Thomas Johansson menar också att det går att se ett möns-ter där den första skilsmässan gör att papporna blir bättre på barn och jämställdhet när de kommer i ett nytt förhållande. Ofta utifrån erfarenheten av att ha en dålig kontakt med bar-nen från den första relationen.

– Det vill de undvika i nästa vända och satsar mer på att vara hemma med barnen.

Thomas Johansson, professor i pedagogik med inriktning barn- och ungdomsvetenskap, Göteborgs universitet.

Kristina Larsson Sjöberg, universitetslektor vid Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete, Örebro universitet.


FAKTA • De f lesta barn lever med sina biologiska föräldrar

Av alla barn under 18 år bor 74 procent med sina biologis-ka föräldrar (inklusive adoptivföräldrar). Andelen barn som bor med båda sina biologiska föräldrar minskade något mellan 1998–2004 för att sedan öka igen.Cirka 5 procent bor med en förälder och en styvförälder och 20 procent bor med en ensamstående förälder. De flesta barn, 82 procent, som bor med en ursprunglig förälder bor med sin biologiska mamma.

Andel barn 0–17 år som bor med båda sina ursprungligaföräldrar, efter ålder, 2008.Procent

Ålder0 1

100

80

60

40

20

02 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17


Vem barnet bor hos har också med åldern att göra. Äldre barn bor oftare hos pappa än yngre. Av 1–5-åringarna bor 12 procent hos pappan medan andelen bland barn mellan 13 och 17 år är 20 procent. Sedan år 1998 har andelen barn som bor med sin biologiska pappa men inte mamma ökat från 13 procent till 18 procent år 2008. Källa: SCB

Flickor

Pojkar

Andel barn 0–17 år som bor med sin pappa av de som bor med en av sina ursprungliga föräldrar, efter ålder, 2008.Procent

Ålder0 1

25

20

15

10

5

02 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17

Kap. 5

Turkiska familjer litar mer på familjen än välfärdssystemet

Svenska unga par litar på att välfärdsstaten ska ge dem den trygghet de behöver för ett föräldraskap.

Turkiska par förlitar sig istället på sin släkt och familj. Det kan göra dem ekonomiskt sårbara.

För unga svenskar är det närmast självklart. Innan det blir dags att tänka på barn ska man ha en utbildning, ett stabilt förhållande och ett bra boende. Eftersom föräldraförsäkringen baseras på den lön man har innan barnets födelse vill de flesta också hinna yrkesarbeta och få en hyfsad inkomst innan det första barnet kommer.

– Svenska par litar på föräldraförsäkringen. Men turkiska par förlitar sig istället till sin familj, konstaterar Margareta Bäck-Wiklund som är professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet.

Hon har i flera forskningsprojekt intresserat sig för över-gången till föräldraskapet. Och hon har kunnat konstatera att bland svenskar är normen för hur den övergången ska gå till stark.

turk i ska fam i l j e r l i tar mer på fam i l j en än vä l färdssystemet48

Svenskar anpassar sig till tvåförsörjarmodellenSvenska par har sedan länge anpassat sig till tvåförsörjarmo-dellen som går ut på ett delat ansvar för familjeförsörjningen. Ofta har de också en uttalad ambition att dela på hushålls-arbetet och de tycker att det är viktigt att tajmingen för det första barnet är den rätta. Först en stabil plattform, sedan barn. Att skaffa barn ses som ett individuellt projekt som ut-vecklas till ett gemensamt med partnern. De egna föräldrarna är knappast involverade alls i planeringen kring när det första barnbarnet ska komma.

– Svenska par är experter på att anpassa sig till systemet. Jag tyckte det var intressant att ta reda på om det ser likadant ut för utlandsfödda svenskar. Om de har samma inställning till föräldraförsäkringen, säger Margareta Bäck-Wiklund som undersökt saken närmare tillsammans med forskarkollegerna Mona Franséhn, Birgitta Jansson och Torun Österberg.

Målsättningen var att få en större förståelse för vilken bety-delse ekonomiska, sociala och kulturella erfarenheter har när unga ska bli föräldrar. Att de valde att studera just gruppen med turkiskt ursprung beror på att de ville ha en tillräckligt stor grupp människor som varit i Sverige tillräckligt länge för att hinna komma in på arbetsmarknaden. Under de senaste 20 åren har cirka 27 000 personer invandrat till Sverige från Turkiet.

Turkiska par ser välfärdssystemet som ett komplementOch enligt Margareta Bäck-Wiklund finns ett tydligt mönster. De unga turkiska paren bildar familj utifrån helt andra tradi-tioner och normer, där det svenska välfärdssystemet mest ses som ett komplement.

49 margareta bäck -wik lund

För kvinnorna med turkiskt ursprung är det inte lika viktigt att ha allting ordnat innan barnet kommer. Mannen ses som huvudförsörjare, också när kvinnan har ett jobb med relativt hög lön. En del turkiska kvinnor förhåller sig ambivalenta till mannens ansvar som familjeförsörjare, präglade även av ett svenskt jämställdhetsperspektiv. Men i slutändan lever de med den manliga dominansen, trots att de egentligen inte vill.

De turkiska paren involverar också sina egna föräldrar i fa-miljeplaneringen och förväntar sig ett stort stöd från både för-äldrar och släkt. Att skaffa barn är en kollektiv angelägenhet och det är familjen som står för tryggheten och stabiliteten.

– I det här fallet är de turkiska familjerna inte särskilt bra på att utnyttja välfärdssystemet. De har inte det kulturella kapitalet som formats mot bakgrund av den svenska välfärds-staten, för dem är det istället viktigare med stöd från släkten, säger Margareta Bäck-Wiklund.

Föräldrarna är viktiga för båda gruppernaGemensamt för svenska och turkiska unga par är en tro på kärnfamiljen som ideal och vikten av att även som vuxen behålla en god relation till sina egna föräldrar.

För de svenska familjerna har det ekonomiska beroendet över generationsgränserna i princip försvunnit och ersatts av välfärdsstaten. I de fall behoven finns är det åtminstone inget man talar om. Men banden mellan föräldrar och deras vuxna barn är ändå starka. Både föräldrar och barn är måna om att ha goda relationer till varandra.

Men medan omtanken i de svenska familjerna yttrar sig i att den unga familjen får klara sig själv, visar den turkiska familjen omtanke och engagemang genom att göra precis det motsatta.

turk i ska fam i l j e r l i tar mer på fam i l j en än vä l färdssystemet50

– Den starka familjetraditionen med en uttalad närhet och tillit är förstås positiv, påpekar Margareta Bäck-Wiklund. Men samtidigt kan den innebära att familjerna förlitar sig till ett skyddsnät som inte håller i alla situationer.

Föräldraskapet kan bli en fattigdomsfällaMed familjen i ryggen bildar en del unga turkiska par familj trots att de ekonomiska förutsättningarna inte är de bästa. En del är dåligt förankrade på arbetsmarknaden och det blir problematiskt när den egna släkten inte klarar av att kompen-sera för det.

– Jag är väldigt intresserad av hur det går för barnen. Det finns en risk för att föräldraskapet blir en fattigdomsfälla, vilket leder till en ekonomisk utsatthet som spär på en redan existerande klyfta, menar Margareta Bäck-Wiklund.

För de turkfödda familjerna är familjetraditionen så stark att också de som levt länge i Sverige fortsätter att upprätthålla en ordning där familjebildningen är en angelägenhet för hela familjen, alltså även för föräldragenerationen. Också bland de turkiska par som har ett svagt nätverk av familj och släkt, el-ler kanske till och med saknar det helt, lever tankesättet kvar. Det gör att det kan bli stor skillnad mellan deras förväntning-ar och deras faktiska livssituation.

– Nackdelen för dem som av olika skäl saknar familjens stöd, är att situationen istället kan bli väldigt utlämnande, berättar Margareta Bäck-Wiklund.

Margareta Bäck-Wiklund, professor i socialt arbete, Göteborgs universitet.

Det goda föräldraskapet

Kap. 6

Vid adoption blottläggs familjenormen

Att adoptera kan vara en lösning för den som inte kan få barn på egen hand.

Men innan längtan efter en alldeles egen unge kan stillas ska en stor byråkratisk apparat tragglas igenom. För att bli godkänd som förälder måste socialtjänstens nålsöga passeras.

I den processen blir samhällets normer kring familj och föräldraskap tydlig.

Familjenormen och synen på adoption i Sverige hänger ihop. Med barnets bästa i centrum ska presumtiva föräldrar leva upp till den officiella definitionen av ett gott föräldraskap. Detta samtidigt som synen på barnets bästa inte på något sätt är statisk.

Redan när den första adoptionslagstiftningen kom 1917 slogs det fast att alla adoptioner ska göras med tanke på bar-nets bästa. Den målsättningen finns fortfarande kvar, men vad det i praktiken betyder har växlat flera gånger sedan dess.

– Under de snart hundra år som adoptioner varit reglerade

53 cec i l i a l indgren

i landet har barnets ankomst till en ny familj gått från att ses som en praktisk lösning till en problematisk utmaning. Samtidigt har synen på familjen pendlat, det berättar Cecilia Lindgren som är forskarassistent vid Institutionen för Tema Barn vid Linköpings universitet.

Socialtjänstens handböcker speglar synen på familjenHon har följt hur synen på adoption har förändrats sedan början på 1900-talet. Till sin hjälp har hon bland annat haft de handböcker för socialtjänstens utredningar av adoptivför-äldrars lämplighet som kommit ut i sju utgåvor under årens lopp. Den första kom 1955, den senaste 2008.

– Alla speglar de sin tids syn på vad som är en god förälder och en riktig familj. Och det är där som normer och värde-ringar konkretiseras och artikuleras, berättar hon.

Cecilia Lindgren har även tittat närmare på adoptionsakter från 1920-, 1950- och 1970-talet för att syna hur argumenta-tionen kring föräldrars lämplighet och barnets bästa har sett ut. I ett annat projekt undersöker hon också våra samtida resonemang kring adoption och på uppdrag av Myndigheten för internationella adoptionsfrågor skriver hon en bok om de internationella adoptionernas historia. Dessutom ingår hon i ett projekt som handlar om att titta på resonemangen kring adopterades rätt till sin ursprungskultur.

– Jag är intresserad av adoption som samhällsfenomen. Vilka regler och normer som styr verksamheten och hur det förändras. Samhällets normer och värderingar kring familjen är viktiga eftersom de har betydelse för hur social- och famil-jepolitik utformas, menar hon.

v id adopt ion b lott läggs fam i l j enormen54

Socialtjänsten ska definiera barnets bästaVid avgörandet om en familj ska få medgivande att ta emot ett barn för adoption är socialtjänstens, och tidigare barna-vårdsnämndens, utredning central.

– Man kan säga att det är deras uppdrag att definiera vad barnets bästa betyder, säger Cecilia Lindgren.

Samhällets syn på familj och föräldraskap blir tydlig i de argument som lyfts fram. I takt med att adoptionerna har gått från att vara adoptioner inom Sverige till främst internatio-nella har argumenten förändrats.

Medan man på 1950-talet ville ha en familj som var så lik en biologisk kärnfamilj som möjligt, betonas nu föräldrars kompetens att ta hand om de särskilda behov som kan finnas hos barn som fått lämna sitt födelseland och biologiska föräldrar för att komma till en ny familj. Nu talas det om att föräldrarna ska vara flexibla och varma personer som är väl förberedda och mogna nog att hantera de problem som kan uppstå. Men kärnfamiljen är inte längre ett måste.

– Att vara ensamförälder är inte något konstigt. Däremot är det fortfarande många som motsätter sig att homosexuella ska få adoptera, säger Cecilia Lindgren.

Adoption har gått från lösning till problemNär frågan om homosexuellas rätt att adoptera i början av 2000-talet var uppe till diskussion var många kritiska. Kri-tikerna menade att homosexuella familjer inte är som vilken familj som helst och att det kan vara påfrestande för barnen att växa upp i en homofamilj.

– De hävdade att vi inte kan kosta på oss att vara vidsynta, eftersom det skulle innebära att barnen offrades i jämlikhetens


namn. Och man talade om en dubbel utsatthet och menade att det är tillräckligt svårt redan som det är att vara adopte-rad, berättar Cecilia Lindgren.

Numera har homosexuella rätt att prövas som adoptivför-äldrar.

Men deras möjligheter till internationell adoption är i prak-tiken fortfarande små eftersom det i slutändan är ursprungs-länderna som avgör vilka familjer de vill adoptera bort sina barn till.

På 1920-talet var det framförallt svenska fosterbarn som fanns tillgängliga för adoption och inställningen var pragma-tisk. Det fanns ett barn som behövde en familj och försörjning och det fanns någon som var villig att möta det behovet.

– Numera betonas istället att man berövar barnet något när det skiljs från sin uppväxtmiljö och att vi måste vara beredda att kompensera för det, säger Cecilia Lindgren.

Adoptionen sågs tidigare som ett komplement till barnets ursprungsfamilj och huvudsaken var att barnet kom till någon som ville och kunde ta hand om det. Därför kunde det lika gärna vara till en välbeställd familj som till en arbetarklass-familj med knappa omständigheter. Eller till en ensamstående förälder.

– Det viktiga var att den nya familjen var varmt fästad vid barnet och att den erbjöd ett fungerande sammanhang, förkla-rar Cecilia Lindgren.

Trots bytet av uppväxtmiljö ansågs banden till de biologiska föräldrarna som grundläggande. Därför behöll barnen sin rätt att ärva dem och adoptivföräldrarna kände ofta till vilka de biologiska föräldrarna var.

Men efter andra världskriget och Hitlers raslära blev alla


tankar på gener och biologi tabu och betydelsen av de biolo-giska banden tonades ner. Pendeln slog från arv till miljö och en ny syn på familj etablerades där adoptivföräldrarna fick ta större plats.

Nu blev det istället vanligt med adoption ”in blanco”, som innebar att adoptivföräldrarna inte kände till vilka de biolo-giska föräldrarna var. Istället lämnade den biologiska mam-man ifrån sig barnet till de sociala myndigheterna som såg till att barnet fick en helt ny familj. Utan någon som helst kontakt med den biologiska.

Kärnfamiljen starkt ideal på 1950-taletI och med att den första handboken för adoptionsutredare kom ut 1955 blev adoptionsverksamheten allt mer professio-naliserad och standardiserad.

Samtidigt hade kärnfamiljsidealet slagit igenom på allvar och den rekorderliga medelklassen blir sinnebilden för de goda föräldrarna.

En arbetande och försörjande far och en hemmavarande mor var idealet. Ensamstående uteslöts nu i praktiken helt från adoption, trots laglig rätt.

Eftersom kärnfamiljen dominerade som norm och livsform blev målet att skapa en ny familj så lik en biologisk kärnfamilj som möjligt. Barn och föräldrar matchades inte bara till utse-ende, hänsyn togs också till social bakgrund och intellektuell kapacitet när ett litet barn skulle få ett nytt hem.

I den första handboken för utredare i socialtjänsten under-ströks också barnets behov av en enda familj.

– I den politiska diskussionen vände man sig emot det gamla och menade att det inte är bra att ett barn hör sam-


man med två familjer eftersom det kunde skapa slitningar och otrygghet. Det som tidigare ansågs vara rätt hade istället kom-mit att bli ett problem, berättar Cecilia Lindgren.

Normförändringen går också att avläsa i juridiken. 1958 övergick Sverige från så kallad svag adoption till stark.

Med svag adoption ärvde barnet både sina biologiska för-äldrar och adoptivföräldrarna, men inte adoptivföräldrarnas släkt. Det var inte heller möjligt för adoptivföräldrarna att ärva barnet.

Men när stark adoption infördes överflyttades alla juridiska band från den biologiska familjen till den nya. Barnet bytte helt enkelt familj, fullt ut.

– Stark adoption skulle innebära ett definitivt brott med den biologiska familjen, berättar Cecilia Lindgren.

Samtidigt kom ett lagförslag om att det skulle bli svårare för ett barn och dess biologiska föräldrar att hitta varandra med hjälp av olika dokument, men förslaget stoppades. I departementschefens avvisande betonas en etiskt betingad rätt att lära känna sitt ursprung.

Internationella adoptioner blir vanliga under 1970-taletNu växer också ett starkt psykologiskt intresse för familjen fram. Det blir viktigt för utredarna att förstå vad som ligger bakom den ordnade fasaden och vad det är som gör att paret vill adoptera. Det tidigare så pragmatiska förhållningssättet är historia till förmån för en ny syn på föräldraskap.

– Man ville komma under ytan och förstå parets relation. Det ansågs viktigt att de kunde hantera sin barnlöshet och att de hade kommit över den.


Samtidigt som Fattig-Sverige under 1950-talet börjar bli ett minne blott blir tillgången på svenska barn allt sämre. Vanligast är att barn lämnas till adoption om de föds utanför äktenskapet och mamman helt saknar möjligheter att ta hand om barnet.

Det banar väg för de internationella adoptionerna som blir allt vanligare under 1970-talet. De internationella adoptio-nerna bygger på en positiv tro att det sociala föräldraskapet är viktigt och att det går att flytta ett barn från en miljö till en annan. Kärlek trots olikhet blir den nya devisen.

Adoption främst för välbärgad medelklassMen en internationell adoption är dyr och svår att genomföra. Enligt den dåvarande lagstiftningen var det inte tillåtet för en svensk att adoptera barn från ett annat land om inte adoptio-nen blev gällande även i ursprungslandet. Det medförde ad-ministrativa problem som försvårade för presumtiva föräldrar att få barn från andra länder. Det var främst en intellektuell eller politiskt aktiv medelklass som reste mycket, jobbade på svenska företag utomlands, eller som hade sådana kontakter som hade möjlighet att adoptera.

Men problemet uppmärksammades och i början av 1970 kom en ny lag, som gjorde det möjligt att genomföra en adop-tion utan att adoptionen var giltig i barnets födelseland.

Ganska snart började Socialstyrelsen samarbeta med för-eningen Adoptionscentrum och kanaler etablerades så att det inte längre var nödvändigt att ha ett stort kontaktnät för att få en chans att adoptera ett barn från utlandet.

– Därmed blev det lättare även för vanligt folk att adoptera.


På 70-talet släpps också av naturliga skäl idén om de-signandet av en ”vanlig” familj och att barnet ska vara likt adoptivföräldrarna. Nu kom istället strävan efter likhet mel-lan de tilltänkta familjemedlemmarna att ses som ett tecken på trångsynt intolerans och därmed som olämpligt. Kraften läggs istället på att hitta människor som generellt sett kan vara bra föräldrar.

De internationella adoptionerna kom att bidra till att ställa frågan om vad en familj egentligen är i fokus. Kärnfamiljen är inte längre lika dominerande som norm och även ensamstå-ende tillåts återigen adoptera.

På 1970-talet betonas det sociala nätverketNu börjar istället det symbiotiska förhållandet som kan uppstå mellan barn och föräldrar i en familj att ifrågasättas. Tanken att barn ska fostras av samhället sprids och i utred-ningarna läggs stor vikt vid barnets omgivning.

– Det blir viktigt med sociala familjer och med fokus på lek, kontakt med släkt och mor- och farföräldrar. Det ställs krav på nätverket runtomkring och att adoptivföräldrarna kan erbjuda en omgivning som är gynnsam. Familjen ska ha många vänner, området ska vara barnvänligt och mor- och farföräldrar ska vara glada för det lilla barnet.

– Det hör ihop med att allt fler kvinnor ger sig ut på ar-betsmarknaden och att barnomsorgen byggs ut, säger Cecilia Lindgren.

De nya tankarna understöds av nya teorier där barn lyfts fram som sociala varelser som behöver utvecklas i relation till andra.

Under 70-talet börjar också adoption som fenomen att pro-


blematiseras. I den nya handboken som kommer 1974 läggs fokus på att adopterade barn avviker från andra och att det kan vara svårt för familjen att hantera.

Därför understryks vikten av att föräldrarna låter barnet utveckla självtillit, självkänsla, trygghet och stolthet över sitt ursprung.

Grundinställningen är att de adopterade barnen ska vara som vilka svenska barn som helst.

Det fanns en positiv tro på att den familj man växer upp med är den som ger trygghet. Med A-vitamin och kärlek blir allt bra.

– Sett i backspegeln kan de som arbetade med adoptioner under denna tid konstatera att inställningen var naiv, berättar Cecilia Lindgren.

– De menar att barnen lärt dem hur betydelsefullt det bio-logiska ursprunget faktiskt är.

När barnen började växa upp visade sig ursprungsfamiljen och födelselandet vara viktigt för många. Flera upplevde att de saknades en bit i det egna pusslet och de ville veta mer om sitt ursprung och sina biologiska band för att bättre kunna bygga den egna identiteten.

Under de senaste åren har biologins betydelse fått en renäs-sans och man pratar mer om att barnen har dubbel härkomst. Numera betonas barnets rätt till sitt ursprung och det anses viktigt med stöd och förståelse från både föräldrar och myn-digheter om barnet närmare vill lära känna sina rötter och kanske också söka upp de biologiska föräldrarna.

Utgångspunkten för dagens adoptioner är att det kan vara komplicerat att vara förälder till ett adopterat barn. Det beskrivs som något väldigt speciellt och som kräver särskild


kompetens. Adoptivföräldrar har alltså kommit att beskrivas som speciellt lämpade föräldrar som tar hand om särskilt utsatta barn.

– Vid läsningen av de senaste riktlinjerna för adoptionsut-redningar som kom 2008, inser man att de som vill ta emot ett barn från ett annat land måste kunna leva upp till både många och högt ställda krav.

Cecilia Lindgren, forskarassistent vid Institutionen Tema Barn, Linköpings universitet.

FAKTA • Adoptioner

Adoptioner av utländska barn till Sverige har förekommit sedan slutet av 1950-talet. Sedan dess har ungefär 49 500 adopterade barn kommit till Sverige och cirka hälften av dem är nu vuxna. Varje år adopteras cirka 800 barn från utlandet av svenska familjer och de kommer från ett 25-tal länder i Asien, Latinamerika, Östeuropa och Afrika. Verksamheten regleras av svensk lagstiftning och internationella konventio-ner. Sverige, liksom flertalet av världens stater, har anslutit sig till FN:s konvention om barnets rättigheter. Sverige har också anslutit sig till 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Innan det blir fråga om en internationell adoption ska myndigheterna i barnets ursprungsland utreda om barnet kan få en ny familj i sitt hemland. Först därefter ska de utreda om det är till barnets bästa att adopteras i ett annat land. Myndigheterna i mottagarländerna är ansvariga för att de blivande adoptivföräldrarna är väl förberedda och


lämpliga att ta emot och adoptera ett barn från ett annat land. I Sverige sker detta genom en obligatorisk föräldraut-bildning, hemutredning och socialnämndens beslut om med-givande. När adoptionen är genomförd har myndigheterna i mottagarländerna ett ansvar för att tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som barnet och dess nya föräldrar kan ha. Adoption av barn till Sverige får bara förmedlas av auktoriserade sammanslutningar. Myndigheten för internatio-nella adoptionsfrågor (MIA) ger auktorisation och har också tillsyn över verksamheten.

Källa: Myndigheten för internationella adoptionsfrågor (MIA)

Kap. 7

Mödrar bemöts snarare utifrån sitt kön än sin person

Gamla könsmönster styr socialtjänstens insatser. Ensamstående mammor anses ha en stor brist – att de inte

är män. Därför får utagerande unga pojkar närmast reflex-mässigt män som kontaktpersoner.

Ensamma mammor är vanliga besökare hos socialtjänsten. Ofta för att de som ensamförsörjare har svårt att få ekonomin att gå ihop i ett samhälle som bygger på tvåförsörjarmodellen. Och det är också vanligt att den biologiska fadern är frånva-rande. Ibland kopplas socialtjänsten in för att de ensamstå-ende mödrarnas pojkar har trubbel i skolan.

Då brukar en vanlig åtgärd för att komma tillrätta med problemen vara att ge familjen en kontaktperson. Ofta blir det en ung man från civilsamhället.

– Tanken är att det ska vara en hedervärd medborgare som kan fungera som förebild för den unge killen, berättar Margareta Bäck-Wiklund som är professor i socialt arbete vid Göteborgs universitet.

mödrar bemöts snarare ut i f rån s i t t kön än s in person64

Tillsammans med forskarkollegerna Mona Franséhn, Helena Johansson och Thomas Johansson har hon inom ra-men för forskningsprojektet Betydelsen av manliga förebilder – om socialtjänstens insatser för ensamstående mödrar och söner studerat olika insatser för ensamstående mammor och deras pojkar.

Studien bygger på fallstudier och intervjuer med mödrar, söner, socialsekreterare och kontaktpersoner. Dels från en stadsdelsnämnd i Göteborg och dels från en småstadskommun i närheten av Göteborg.

– Man ska ha klart för sig att det inte går att dra några generella slutsatser för hela Sverige utifrån vårt material, men det här är de tendenser vi har sett.

Margareta Bäck-Wiklund berättar att ökningen av en kontaktperson som insats har vuxit lavinartat de senaste åren. Under åren 1987–1997 var det insats för barn och unga som ökade mest.

– Utan att ha belägg för det, skulle jag tro att det delvis beror på att det är en förhållandevis billig insats och att man tar till de redskap som finns, säger hon.

– Studien identifierar ett behov av att reflektera över hur genus påverkar socialtjänstens sätt att reflektera över olika insatser och hur socialarbetarna ser på betydelsen av kön, menar Margareta Bäck-Wiklund.

Det finns starka och djupt rotade, och ofta stereotypa, föreställningar om modersrollen i samhället. Något som smit-tar av sig även på en del av de personer som arbetar inom socialtjänsten.

Det handlar bland annat om den goda modern som en person som har moderskärleken med sig i generna och som


alltid uppoffrar sig för barnen och sätter sina egna behov i sista hand. I kontrast till henne står den onda modern som inte har tid för sina barn, ett exempel är den kyliga moderna karriärkvinnan.

Oavsett vilken moderstyp en kvinna är anses hon ha ett stort ansvar för barnets utveckling. Är hon frånvarande, mentalt eller fysiskt, betraktas det skadligt för barnet. Är hon för närvarande är det inte heller bra, särskilt inte om det är en son hon har. Då kan förhållandet bli för symbiotiskt och modern ger inte sonen det utrymme han behöver.

De kvinnor som kommer till socialtjänsten med sina söner upplevs ofta av socialsekreterarna som personer som har svårt för att sätta gränser och mödrarna ses som en brist eftersom de inte är män. Pojkar behöver manliga förebilder är devisen.

– Mamman omnämns inte alltid i så positiva termer, kon-staterar Margareta Bäck-Wiklund.

Samtidigt kan hon konstatera, efter att ha suttit med i flera internationella projekt, att vi i Sverige inte moraliserar över ensamstående mödrar lika mycket som i en del andra länder, trots att de moraliska undertonerna finns där.

Också mammorna själva konstruerar sitt eget familjeliv utifrån den allmänna synen på moderskap och faderskap.

– Mödrarna uttrycker ofta att det är viktigt att barnen kommer hemifrån till en annan miljö. De tycker att deras söner behöver träffa flera vuxna och då framförallt manliga förebilder.

Både mödrarna och sönerna skapar en bild av den frånva-rande fadern och han kan vara både hjälte och hatobjekt.

Mödrarna har många gånger en negativ bild av fadern. Sönerna däremot är vanligtvis ambivalenta i sin inställning till

mödrar bemöts snarare ut i f rån s i t t kön än s in person66

den frånvarande föräldern, som kan fungera både som positiv och negativ förebild.

Tanken att det är viktigt att kompensera för faderns från-varo har länge varit en starkt förankrad tanke i socialt arbete. Men Margareta Bäck-Wiklund och hennes kolleger menar att insatsen används närmast vanemässigt, utan problematisering kring om det är vad pojkarna verkligen behöver.

Tonårskillar får ofta en ung man som kontaktperson och det fokuseras på fritid och aktivitet. Killarna ska sysselsättas och enas i någon slags manlig gemenskap kring aktiviteten.

Som kontaktperson letas män i civilsamhället upp. Det är vanligt att det är brandmän, poliser, lärare, fritidspedagoger eller personer som redan arbetar professionellt med ungdoms-vård som ställer upp och blir kontaktpersoner.

– Betoningen ligger på vad killar kan göra ihop och det är riktiga karlakarlar som ordnas fram, säger Margareta Bäck-Wiklund.

Flickorna i gengäld får ofta en kvinna som de kan prata med och genom samtalet få hjälp med sina problem. – Man gör alltså skillnad på kön och det sitter i väggarna. Men kanske skulle det vara lika värdefullt för vissa pojkar att träffa en person som de kan prata med om sina fantasier kring den frånvarande fadern. För trots sin frånvaro är han för många pojkar ändå en högst närvarande person, berättar Margareta Bäck-Wiklund.

Hon tycker det är intressant att socialtjänsten ofta gör stora utredningar kring pojkens problematik där professio-nella socialsekreterare noggrant tittar på de behov som finns hos familjen, mamman och pojken.


– Sedan lämnar man över till ickeproffs och säger att det här ska ”vanligheten” klara av. Denna tilltro till den heder-värde medborgaren tycker jag är något man funderar allde-les för lite på. Men det har förstås också att göra med vilka åtgärder som finns tillgängliga, säger hon.

Manliga förebilder kan vara nog så viktiga, menar hon. Men det är bara en del av en ofta komplex problematik.

– Det finns en risk för att stereotypa föreställningar om kön styr insatserna. Jag tror inte att en man i närheten alltid är den bästa lösningen.

Margareta Bäck-Wiklund, professor i socialt arbete, Göteborgs universitet.

Kap. 8

Nu har pappa kommit hem

Det finns inget som säger att pappor som tar föräldraledigt får bättre kontakt med sina barn. En nära relation till barnen måste ständigt underhållas – det har dagens pappor lärt sig.

Senvintern 2009 går debattens vågor i bloggosfären höga. En av Sveriges mest kända barnmorskor har uttalat sig i tv och sagt att det är direkt skadligt för små barn att umgås större delen av dygnet med någon annan än sin mamma. Barnet kan få problem med anknytningen och tilliten till andra män-niskor, därför gör pappor bäst i att låta bli att ta ut föräld-raledighet de första två åren, menar hon. Bloggarna fylls av oroliga och upprörda pappor som tycker att de skuldbeläggs för att de vill vara med sina barn.

Psykologiprofessorn Philip Hwang kan lugna de oroliga föräldrarna. Det finns ingenting i hans forskning som stöder barnmorskans tes. Tvärtom, menar han. Det går lika bra för barnet att knyta an till pappan som till mamman.

– Det avgörande är att föräldern är lyhörd och känslig för

69 ph i l i p hwang

barnet och är inställd på att tillfredsställa dess känslomässiga behov. Men det är ett område som män traditionellt inte setts som tillräckligt kompetenta för.

Har under lång tid följt pappor och deras barnPhilip Hwang är professor på psykologiska institutionen vid Göteborgs universitet och Sveriges ledande pappaforskare. Det var när han själv skulle bli pappa i början på 1980-talet som han bestämde sig för att undersöka faderskapet. I samma veva fick han kontakt med en av de få pappaforskare som var verksamma då, amerikanen Michael Lamb.

– På den tiden var fäderna försummade i forskningen, se-dan dess har forskningsområdet svällt, säger Philip Hwang.

Tillsammans med Michael Lamb har Philip Hwang ända sedan dess regelbundet följt 145 barn och deras föräldrar på nära håll. De första åren träffade de familjerna ofta, minst en gång om året, för att göra både intervjuer och observationer.

Syftet har bland annat varit att följa hur pappa-barnrela-tionen utvecklas över tid och att se om fädernas engagemang i barnet de första åren har någon betydelse för hur relationen utvecklas senare.

– Vi lade mycket fokus på föräldrarna, inte minst på pap-porna. Vi var intresserade av hur ansvaret fördelades i hem-met och hur de såg på barnuppfostran.

Philip Hwang såg tidigt att barnen ofta hade trygga käns-lomässiga relationer till både sina mammor och pappor. Men han såg också att föräldraskap är en färskvara och att kvalitet går hand i hand med kvantitet. Det visade sig inte minst när Philip Hwang undersökte hur föräldraledigheten påverkade relationen till barnet.

nu har pappa kommit hem70

Närhet kommer inte med föräldraledighetEtt skäl som brukar föras fram i argumenten för att pappor ska ta ut större del av föräldraledigheten är att ledigheten också ska få effekter på relationen mellan pappan och barnet längre fram.

– Det stämmer inte. Visserligen påverkas kontakten med barnet för stunden. Men närheten till barnet måste under-hållas. Därför ger inte föräldraledigheten större stabilitet i relationen över tid, konstaterar Philip Hwang.

Papporna i undersökningen pratade om föräldraledigheten som en unik och positiv upplevelse, men som pågick under en kort tid. Däremot gav den en stor vinst i form av att de kände sig mer kompetenta som föräldrar och att mödrarna blev nöjda.

– Mammorna hade stor tillit till att männen skulle fixa för-äldraskapet på ett bra sätt och kände att båda var delaktiga om barnet, berättar Philip Hwang.

Så medan föräldraledigheten på sikt inte på ett självklart sätt ledde till någon djupare kontakt mellan pappan och hans barn, fick den istället effekt på jämställdheten i förhållandet.

När studien inleddes i början av 1980-talet betraktades pappor fortfarande som ett socialt och biologiskt kuriosum, eller som en andra klassens föräldrar om man så vill. Och vid den här tiden tog de bara ut tio procent av föräldraledighe-ten. Istället sågs det som pappornas främsta uppgift att stötta mamman vars relation till barnet betraktades som unik.

– Men snart kom man att prata mer och mer om mamman och pappan som likvärdiga föräldrar och nu läggs lika mycket fokus på deras olika roller, berättar Philip Hwang.

71 ph i l i p hwang

Papparollen har blivit mer komplexLiksom mammarollen har också papparollen kommit att rym-ma många dimensioner. Dagens pappa nöjer sig inte längre med att bara försörja familjen. Han är också medförälder och partner. Och han har kommit sina barn närmare.

Dagens pappor tar både ansvar för och del i sina barns utveckling. Och de delar barnens vardag. De går på föräldra-möten och hänger med på fritidsaktiviteter och utflykter.

– Pappan har blivit mer närvarande. Barn uppfattar i större utsträckning än förr att de har två föräldrar, berättar Philip Hwang.

Dagens pappor har ett lättsammare klimat i samspelet med sina barn än tidigare generationer. De har blivit synligare och mindre distanserade.

– Förut var det ofta naturligast för barnen att prata med mamman om det var något allvarligt. Det är inte lika givet längre.

För de flesta nyblivna föräldrar är det numera också en självklar tanke att båda ska vara föräldralediga, eftersom det blivit naturligare att dela på ansvaret för hem och barn. Men samtidigt står det klart att bilden av fördelningen är mer idea-liserad än vad resultatet faktiskt blir.

– Visserligen är föräldrarna överens om hur fördelningen ska gå till. Men när vi tittade på vad mammor respektive pap-por faktiskt gjorde under en dag, såg vi att papporna oftast överskattade sin egen insats.

Synen på uppfostran skiljer föräldrarna åtMen trots att papporna tar en mer aktiv del i hemarbetet är det fortfarande mödrarna som planerar och styr över det


gemensamma livet. Som bokar in tandläkare, barnavårdscen-traler och utvecklingssamtal.

– I vår undersökning var det genomgående mammorna som höll i planeringen. Mammorna gjorde lite mer av allting.

Dessutom har föräldrarna fortfarande olika syn på uppfost-ran.

Papporna passar väl in i stereotypa föreställningar om att de står för ordning och reda och att de tycker att det är viktigt att vara tuff och att våga saker. Alltmedan mammor pratar mer om mjuka värden och strävar efter att barnen ska må bra och vara glada och lyckliga.

Men att förändra könsrollerna är ett trögrörligt arbete. Fortfarande är par som mest jämställda innan de får barn, sedan förändras det.

– Det är, som en pappa uttryckte det, som att ett helt nytt program går igång. Ett pappaprogram som går ut på att se till att familjen har det bra. Det är ofta då som männen börjar jobba mer för att kunna försörja familjen, berättar Philip Hwang.

– Men alla – mammor, pappor och barn – har mycket att vinna på att föräldrar blir mer jämlika, menar Philip Hwang. För ett barn som känner att det finns flera personer som bryr sig om det är vinsterna omedelbara. Därför är det viktigt att också pappan uppfattas som en viktig spelare i familjen.

– Jag tror det är bra med många människor runt barnet, därför finns det en vinst med att de traditionella könsrollerna luckras upp. Att få känna att någon älskar mig och att jag duger som jag är, det är det allra viktigaste, säger Philip Hwang.

73 ph i l i p hwang

Philip Hwang, professor i psykologi, Göteborgs universitet.

FAKTA • Så ser arbetsgivarna på pappors föräldraledighet

Philip Hwang har också studerat arbetsgivares och fackför-bundens syn på pappor som är föräldralediga.– Det har skett en stor förändring under de tolv år som vi har följt utvecklingen. De branscher som ligger i framkanten och är mest positiva till mäns föräldraledighet är företag inom servicesektorn, som bank och försäkringsbolag, medan de traditionella mansdominerade branscherna ligger lite efter. Antalet företag som var positiva till pappaledigheter har sedan 1994, då undersökningen startade, gått från tre procent till trettio. Företag som är passivt negativa har gått från över trettio procent till fyra. Men det handlar om stora företag. – De fackliga organisationerna borde driva på utveckling-en, istället slår föräldrarna knut på sig själva för att få det att funka, säger Philip Hwang. Facken och arbetsgivarna menar att familjens organise-ring är en privatsak som är upp till arbetstagaren att lösa. Familjerna i sin tur tänker att det inte är något som arbetsgi-varen eller facket kan hjälpa till med. – Men det blir en konstig situation att var och en håller detta för sig själv eftersom det inte finns några vattentäta skott mellan jobbsfären och den privata.


Ersatta dagar för vård av barn 1974–20071

Antal dagar i 1 000-tal och andel (%) använda dagar av kvinnor och män

1. De 10 s.k. ”pappadagarna” och kontaktdagarna ingår inte.Fr.o.m. 1995 periodiseras statistiken till det år då utbetalningen gjordes.

Källa: På tal om kvinnor och män 2008, SCB.

År Föräldrapenning Tillfällig föräldrapenning Antal Använda Antal Använda dagar av (%) dagar av (%)

Kv M Kv M

1974 19 020 100 0 690 60 401980 27 020 95 5 3 040 63 371985 33 190 94 6 4 160 67 331990 48 290 93 7 5 730 66 341995 47 030 90 10 4 890 68 322000 35 660 88 12 4 400 66 342005 42 660 80 20 4 420 64 362006 43 480 79 21 4 960 63 372007 45 290 79 21 4 570 64 36

75 ph i l i p hwang

Källa: Statistisk årsbok för Sverige 2010, SCB.

Föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning.Andel (%) av uttagna dagar som tagits ut av män 1989–2008Föräldrapenning, procent

År1989 -91

40

30

20

10

5

35

25

15

0-93 -95 -97 -99 2001 -03 -05 -07

Föräldrapenning, procent

År1989 -91

40

30

20

10

5

35

25

15

0-93 -95 -97 -99 2001 -03 -05 -07

Kap. 9

Föräldrar påverkar sina barns framtida inkomster

Det gäller att välja rätt föräldrar. De får inte skaffa för många barn, då presterar du sämre. Tjänar de mycket pengar – gör du det också. Åtminstone statistiskt och i genomsnitt. Men det går att kompensera för sambanden.

Det går bättre för dem som växer upp med båda sina biolo-giska föräldrar, än för de vars föräldrar väljer att separera. Åtminstone när det gäller utbildning och inkomst. Barn till föräldrar som lever ihop under uppväxten tjänar i genom-snitt fyra procent mer än de som vuxit upp med separerade föräldrar.

– Rent beskrivande ser det ut på det sättet och sambandet är robust. Det kan vi konstatera med hjälp av kvantitativa data från olika register, berättar Anders Björklund som är professor i ekonomi vid Institutet för social forskning, SOFI vid Stockholms universitet.

Han studerar bland annat ojämlikhet och sociala föränd-

77 anders b jörk lund

ringar i ett livsperspektiv. Han har också tittat på sambandet mellan barns och föräldrars inkomster.

Anders Björklund är noga med att påpeka att det är ge-nomsnittliga statistiska samband vi talar om och att variatio-nerna är stora. Och frågan är vad som är hönan eller ägget.

– Det är intressant och relevant att fundera över hur det hade gått om separationen inte hade ägt rum. Går det bättre för barn i framtiden om landets alla familjerådgivare rekom-menderar folk att hålla ihop under alla omständigheter, säger Anders Björklund.

– Svaret blir att nej, så enkelt är det inte, fortsätter han sedan. Det behöver inte nödvändigtvis vara separationen i sig som är negativ. Det kan lika gärna vara så att många separa-tioner sker i familjer som har sämre förutsättningar att stötta sina barn när det gäller just utbildning, och därmed inkomst, menar han.

Föräldrarna är mer avgörande än separationenNär Anders Björklund istället tittar på familjer med ungefär samma socioekonomiska status och jämför dem som separerat med dem som inte gjort det, försvinner en del av inkomstskill-naden. Då är det helt enkelt inte lika avgörande längre om man vuxit upp i en separerad familj eller inte.

Anders Björklund har också tittat på hur det gått för bio-logiska syskon där det äldre syskonet hunnit flytta hemifrån innan föräldrarna bestämde sig för att separera, jämfört med ett yngre syskon som varit med om en separation.

– Där finns inga skillnader i hur det går för dem i vuxen ålder. Det tolkar vi som att det inte finns effekter av separatio-ner i sig. Det har alltså större betydelse vilka föräldrar du har

förä ldrar påverkar s ina barns framt ida inkomster78

än om de separerar, konstaterar Anders Björklund.– Så familjerådgivarna kan lugnt fortsätta som förut. Om

en relation inte fungerar kan det bästa för alla parter ändå vara att bryta upp, menar Anders Björklund.

– Alternativet till skilsmässa är normalt inte att familjer lever harmoniskt och lyckligt. Och man kan säga att hur det går för barnen snarare beror på föräldrarna.

De idealiska föräldrarna får inte heller vara barnkära i överkant, visar forskningen. Det går nämligen bättre för dem som växer upp i små syskonkullar, än för de som växer upp med många syskon. Gränsen går någonstans vid tre, fyra syskon.

Också där är det en klar skillnad i inkomst och utbildning. Så ser mönstret ut. Men om det beror på att det är en viss familjetyp som skaffar många barn eller på att det är många barn som konkurrerar om resurserna är svårt att säga. Tradi-tionellt sett har föräldrarna i stora familjer haft låg utbildning, men det mönstret har förändrats något.

Frågan är då om det går att kompensera de barn som växer upp i familjer där förutsättningarna för en framtida god ut-bildning och inkomst är sämre.

Anders Björklund menar att i de nordiska länderna har grundskolereformerna betytt mycket. I Sverige förlängdes grundskolan på 1950-talet så att eleverna slutade först vid 16 år istället för som tidigare vid 13 år. I Finland genomfördes en liknande reform på 1970-talet då barns skolgång förlängdes från att avslutas vid 11 år till 16.

– I studier från Finland, Norge och Danmark tyder resulta-ten på att när grundskoletiden förlängdes minskade betydel-sen av familjebakgrunden. Därför är likvärdig utbildning en


viktig sak att satsa på, säger han. Den sociologiska förklaringen, berättar han, är att ju

tidigare framtida utbildningsval görs, desto större betydelse får familjebakgrunden för hur valet ser ut. När valet förskjuts längre fram i tiden har barnet själv större möjligheter att på-verka sitt framtida yrke.

Arv och miljö betyder ungefär lika mycket Klart är alltså att familjesambanden är tydliga.

Men vad beror det på, arv eller miljö? Det är en ständigt återkommande fråga som länge intresserat forskare.

– Jag skulle säga att arv och miljö betyder i stort sett lika mycket, slår Anders Björklund fast.

När han säger det lutar han sig bland annat mot en studie där han tittat på personer som tidigt lämnats bort för adop-tion. Han har undersökt hur det gått inkomstmässigt för de biologiska föräldrarna och för adoptivföräldrarna och jämfört med hur det sedan gått för barnet.

– Det handlar om svenskfödda barn som adopterades fram till tidigt 60-tal. Fram till dess adopterades ungefär 1 000 barn per år, berättar Anders Björklund.

Av studien framgår att barn som adopteras bort hamnar ungefär lika nära sina biologiska föräldrar i inkomst som barn som inte adopteras. Men också att även adoptivföräldrarnas inkomst påverkar.

– Men där är inte sambanden lika starka. Det tyder på att biologins inflytande är starkt.

De biologiska föräldrarna fortsätter alltså att påverka sina barn även när de inte längre finns i barnets liv, men det gör också adoptivföräldrarna. Eftersom barnet får ta del även av


adoptivföräldrarnas resurser kan den som lämnar en fattig familj för att leva med en rik räkna med att inkomstmässigt hamna någonstans mittemellan.

– Men glöm nu inte att vi hela tiden pratar om genomsnitt och att det finns stora variationer, påminner Anders Björk-lund.

Starkare samband i USAÄnnu starkare är sambanden mellan föräldrars och barns inkomst och utbildning i USA. Det har Anders Björklund kunnat konstatera i flera studier. Han menar att det finns flera troliga förklaringar till det.

– En är att uppväxtmiljön är jämlikare i Sverige och att vi tidigt grundlägger hälsa och utbildning. En annan är att löne-spridningen är större i USA.

Egenskaper som man ärver, till exempel kognitiva förmågor och arbetsdisciplin, premieras mer på den amerikanska arbets-marknaden, menar han, vilket gör familjens betydelse större.

Trots att Anders Björklunds studier pekar på att det gäller att hamna hos föräldrar med så bra förutsättningar som möj-ligt ska resultaten inte tolkas deterministiskt, säger han. Det är mycket mer än bara föräldrarna som spelar roll för hur det går för en person.

– För det första är det viktigt med en allmän skola. Men det handlar också om hur mycket man lägger manken till själv.

Mycket borde också gå att kompensera med en aktiv hälso-politik, menar ekonomiprofessorn.

– Både arv och miljö går att påverka, men på olika sätt. Därför tycker jag att det är viktigt med en viss insikt i vad som är det ena eller det andra.


Anders Björklund, professor i ekonomi vid Institutet för social forskning, SOFI, Stockholms universitet.

Fakta • Personer med många syskon har mer sällan lång utbildning

De som inte har några syskon eller som är äldst i en sys-konskara har oftare än andra eftergymnasial utbildning. De som har växt upp med många syskon har mer sällan lång utbildning. Det spekuleras ibland om huruvida antalet syskon och platsen i syskonskaran har betydelse för hur man formas som individ. En studie av olika register vid SCB visar att des-sa faktorer verkar ha viss betydelse för valet av utbildning. De som är äldst i en syskonskara har oftare en eftergymna-sial utbildning jämfört med yngre syskon. Även de som är ensambarn har ofta en eftergymnasial utbildning.Mellanbarn och de barn som är yngst i en syskonskara är däremot inte lika ofta högutbildade.

Skillnaderna i utbildningsnivå förklaras till stor del av syskonskarans storlek. Andelen som har genomgått en efter-gymnasial utbildning är lägre bland dem som tillhör en stor syskonskara. Äldsta barnet i stora syskonskaror har inte lika ofta lång utbildning som äldsta barnet i små syskonskaror. Men även i stora syskonskaror har det äldsta barnet oftare en högre utbildning jämfört med sina syskon. För personer i alla åldrar är det tydligt att andelen med eftergymnasial utbildning är högst bland personer som är äldst i en syskonskara.


Bland mellanbarn som är födda 1941–1960, och ingår i en större syskonskara, är det påtagligt att andelen med efter-gymnasial utbildning är lägre. I gruppen mellanbarn som är födda 1961–1980 finns en liknande tendens i de fall ingen av föräldrarna har en eftergymnasial utbildning. Däremot har mellanbarn födda 1961–80, med minst en högutbildad förälder, lika ofta en eftergymnasial utbildning som andra jämnåriga. Detta kan tolkas som att familjer med begränsade ekono-miska resurser i första hand ger det äldsta barnet möjlighet att studera, men att betydelsen av denna faktor har minskat över tid. Det som påverkar skillnaden i andelen högutbildade mest är dock vilket kön man har och föräldrarnas utbildningsnivå. Jämfört med dessa faktorer är skillnaden mellan äldre och yngre syskon jämförelsevis liten. Generellt gäller att andelen högutbildade är högre bland kvinnor än bland män. Någon skillnad mellan könen bero-ende på platsen i syskonskaran finns inte.

Källa: Välfärd 2/2008, SCB.

Kap. 10

Barns rättigheter vid skilsmässa– Om socialtjänstens bristande förmåga att involvera barnen i vårdnadsutredningar.

Barns delaktighet i vårdnadstvister är en grundläggande rättighet. Det står i FN:s barnkonvention. Men svenska barn kan inte garanteras den rätten.

I bästa fall träffar de en empatisk och professionell famil-jerättsutredare, men barnen kan likaväl utsättas för på-tryckningar från utredaren som är att betrakta som psykisk misshandel.

– Barn som hamnar i kläm mellan sina föräldrar i vårdnads-tvister bemöts väldigt olika. Hur delaktiga de i verkligheten blir beror helt på vilken familjerättsutredare de möter, konsta-terar sociologiprofessorn Elisabet Näsman.

Tillsammans med en kollega från Uppsala universitet, forskarassistenten Maria Eriksson, har Elisabet Näsman gått igenom tingsrättsdomar där barn varit föremål för en vårdnadsutredning. Ur domarna har de valt ut och intervjuat sjutton barn i åldrarna sju till sjutton år för att ta del av deras

barns rätt igheter v id sk i l smässa84

erfarenheter av familjerätten. Barnen har alla levt i familjer där det förekommit någon form av hot eller våld och som följts av en skilsmässa där föräldrarna tvistat om umgänget.

Forskarna har också träffat familjerättsutredare för att få veta mer om hur de såg på barns delaktighet i utredningspro-cessen.

Stora variationer i socialtjänstens bemötandeI en vårdnadstvist ska familjerätten, utifrån barnets bästa, göra en utredning som sedan ligger till grund för den rekom-mendation om beslut som lämnas till domstolen.

Och det är i den processen som barn har rätt att vara del-aktiga. De har rätt att bilda sig en uppfattning om sina egna omständigheter och de ska, utifrån ålder och mognad, få säga sitt om sin situation.

Men trots att landets familjerättsutredare arbetar utifrån samma lagstiftning och regelverk visar studien att det finns stora variationer i hur socialtjänsten bemöter barnen.

– I själva verket har barn ganska små möjligheter att påverka sin situation om de inte har tur och träffar på rätt person, konstaterar Elisabet Näsman.

Det finns socialsekreterare som arbetar utifrån ett tydligt barnperspektiv. Som möter barnen och analyserar deras fa-miljesituation utifrån barnets synvinkel och sedan presenterar utredningen för rätten så att barnen och deras situation blir synliga.

Men lika vanligt är att barnen vittnar om det motsatta bemötandet.

85 e l i sabet näsman

Barns rätt görs till föräldrars rättElisabet Näsman har träffat barn som berättat om utredare som slår dövörat till inför barnens rädsla för att träffa och konfronteras med sin pappa. Istället har barnen blivit utsatta för en stark press att, mot sin vilja, träffa den våldsamme för-äldern. Något som enligt Elisabet Näsman är att betrakta som institutionell misshandel.

– Utredarna kan komma med argument som är helt lagstri-diga. Exempelvis att biologiska föräldrar har rätt att träffa sina barn, vilket ju är helt fel. Det är barn som har rätt att träffa sina föräldrar, inte tvärtom.

– Utgångspunkten för familjerätten är att barn har behov av båda sina biologiska föräldrar. Vilket i själva verket sna-rare är ett ideologiskt ställningstagande än baserat på fakta, menar Elisabet Näsman.

– Det är en syn på föräldraskapet som växt sig allt starkare i Sverige. Men man kan fråga sig på vilka grunder. Vad jag vet finns det inget stöd i forskningen för att de biologiska föräld-rarna är så viktiga, säger hon.

Det gör att det kan vara svårt för barnen att få gehör för att de inte vill träffa den förälder de är rädda för. Familjerät-ten präglas av ett synsätt som går ut på att barn har rätt till och behöver kontakt med båda sina föräldrar, men att barnet inte alltid förstår det själv.

– Att det finns barn som inte har kontakt med sina båda föräldrar ses som ett samhällsproblem för att vi tror att det är dåligt för barnet. Men den uppfattningen gör att barnen ibland blir överkörda när de inte vill träffa sin ena förälder, säger Elisabet Näsman.


– Barnens rätt till sina föräldrar görs alltså i praktiken om till föräldrars rätt till sina barn, konstaterar professorn. Något som Elisabet Näsman också har sett i en del av vårdnadsdo-marna.

– Det händer att rätten vänder från barnens rätt till en föräldrarätt, säger Elisabet Näsman.

Barnen har rätt till information och att ställa frågorSamtidigt har Elisabet Näsman förståelse för att det finns en gräns för hur långt barnets delaktighet kan sträcka sig. Men i vissa fall tillfrågas inte ens barnen om hur de ser på sin famil-jesituation.

– Hur samtalen med barnen går till, eller inte går till, är ytterligare en variation i hur socialtjänsten hanterar vårdnads-utredningarna. En del familjerättssekreterare väljer helt enkelt bort att låta barnen yttra sig.

För att barnen ska kunna anses delaktiga i utredningspro-cessen menar Elisabet Näsman att de ska vara väl informerade om vad frågan gäller och ha möjlighet att ställa de frågor de behöver för att kunna ta ställning.

Men det stannar inte där. De har också rätt att få veta vad familjerätten i slutändan har tagit till sig av det barnen försökt förmedla.

– Det finns barn som verkligen fått läsa utredningen och tycker att de blivit behandlade på ett bra sätt. Men det händer också att familjerättssekreterare upplever det som problema-tiskt att prata med barnen om deras situation, trots att det borde vara en naturlig del av utredningen.


Många utredare är osäkra Ibland kan bristen på information bero på att man inte tror att barnet förstår. Men lika ofta beror den på att familjerätts-utredaren är rädd för att ett samtal om pappans våld ska riva upp känslor hos barnet som kan bli svåra att hantera.

Det kan också finnas en osäkerhet kring hur man ska prata med barnet.

– Det finns utredare som inte känner sig tillräckligt kom-petenta och som är rädda för att göra mer skada än nytta. Socialstyrelsen har ju flera gånger konstaterat att socionomer i Sverige har fått för lite utbildning när det gäller samtal med barn, påpekar Elisabet Näsman.

– För barnen, oavsett ålder, är det viktigt att få en chans att prata öppet om de hot eller det våld som de varit med om, menar Elisabet Näsman.

Då behöver det inte bli lika jobbigt för barnen att hantera. – Men den öppenheten saknas i många utredningar. Ett argument som familjerätten ibland gömmer sig bakom

är att fokus i utredningen ska ligga på vad som behöver göras för att barnet ska få det så bra som möjligt framåt i tiden. Att en vårdnadsutredning inte går ut på att ta reda på vad som har hänt och vem som bär skulden för det.

– Men då bortser man från att barnet bär med sig erfaren-heter från det förflutna som det påverkas av. Att inte ta reda på vad som hänt i familjen är en brist vi ser i en del utred-ningar.

Det finns också exempel på barn som ändå vill träffa sin pappa, trots det som hänt i familjen, men där familjerättsutre-daren kommer fram till att det inte är lämpligt.


– Ibland får barnen inte veta varför de nekas att träffa sin far. Då kan de känna sig maktlösa över att de inte får vara med pappan trots att de talat om att det är vad de vill, säger Elisabet Näsman.

Vanligt med olika förhållningssätt till uppgiftenI samtalen med familjerättsutredarna om hur de ser på sitt ar-bete framkommer flera olika förhållningssätt till arbetsuppgif-ten. Utredarna lägger helt enkelt tyngdpunkten i utredningen på olika saker beroende på hur den egna kompetensen ser ut.

En del kan vara inriktade på barnet. Att det kan vara skadat och ska skyddas. Andra kan vara specialiserade på mäns våld mot kvinnor och därmed extra observanta på vilka följder deras beslut får för kvinnan som blivit misshandlad.

– Båda inriktningarna får konsekvenser för utredningarna. I det senare fallet är det inte ens säkert att det är barnen som står i centrum, kommenterar Elisabet Näsman.

En del utredare lägger större vikt vid omsorgsperspekti-vet än delaktighetsperspektivet. De har fokus på att barn är sårbara och under utveckling och därmed inte kompetenta nog att förstå vilka långsiktiga konsekvenser deras handlande kan få.

– Men en stor del av förklaringen till olikheterna i hante-ringen ligger också i hur familjerättsarbetet är reglerat och organiserat, menar Elisabet Näsman.

Familjrätten utgår från att det vid skilsmässor finns två jämlika, väl fungerande föräldrar som inte längre vill leva tillsammans och som ska lösa barnets situation.

– Men familjerättsjurister har insett att det inte finns några vanliga vårdnadstvister och ganska sent har det skrivits in i


lagstiftningen att man ska ta hänsyn till om det förekommer våld i relationen.

Domstolsprocessen gör situationen mer låstEftersom domstolen behandlar vårdnadsfrågan som en tvis-teförhandling mellan föräldrarna faller det sig naturligt att rätten snarare behandlar föräldrarnas rätt än barnets rätt. Därför är Elisabet Näsman kritisk till att vårdnadstvister avgörs i domstol.

Ibland kan det också finnas behov av en lösning som behöver utvecklas på lång sikt. Barnet kan behöva tid för att återhämta sig och bearbeta sin upplevelse och bygga upp en trygghet i relationen till sin förälder.

Elisabet Näsman berättar om ett barn som länge vägrade att träffa sin pappa. Som desperat klamrade sig fast vid stolar och bord varje gång det blev dags. Till slut bestämde domsto-len att pappan inte skulle få träffa barnet.

– Men efter en tid landade barnet i sina upplevelser och ville återuppta kontakten.

Men den typen av lösningar finns det inte utrymme för i en domstolsprocess där det ska fattas slutgiltiga beslut.

– Men för barnets del kanske det bästa skulle vara att plan-lägga umgänget på längre sikt, menar Elisabet Näsman.

Slutsatsen av forskningsprojektet är att barn i Sverige fak-tiskt inte kan utöva de rättigheter de har.

– Beslut kan bli bättre om de som berörs får berätta hur de känner. Det handlar alltså inte bara om barns rätt utan också om att få bra beslut, säger Elisabet Näsman.


Vill undersöka hur skolorna påverkasNu vill hon tillsammans med forskarassistenten Maria Eriksson fortsätta syna vårdnadsprocesserna i sömmarna. Den här gången är hon intresserad av hur skolorna dras in i vårdnadstvisterna.

Både för vittnesmål om hur barnen mår och genom kon-takten med föräldrarna. Det är på skolan en del föräldrar löser överlämnandefrågor genom att det är där de hämtar och lämnar barnet.

– Vi har sett i domarna att skolpersonal kan känna sig hotad av pappor som nekats umgänge men som söker upp barnet i skolan. Och enligt en norsk studie kan barn som har skyddat boende känna sig väldigt utsatta i den halvoffentliga miljö som skolan är. Jag vill kartlägga vad skolorna har för erfarenheter av sådana här fall och hur de hanterat det och hur de stöttar barnen, berättar Elisabet Näsman.

Elisabet Näsman, professor i sociologi, Uppsala universitet.

Vad politiken kan göra för familjerna

Kap. 11

Det föds fler barn i jämställda länder

Unga kvinnor har tröttnat på att behöva offra yrkeskar-riär och personlig utveckling när de vill ha en familj. Därför föds det allt färre barn i Europa.

Särskilt tydligt märks det i länder där samhällssystemen inte stöttar kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

Lösningen på problemet, menar forskare, är – jämställdhet.

Europas befolkning åldras snabbt och yngre generationer kommer inte att räcka till för att ta hand om och försörja sina gamla. På sikt kan det äventyra välfärden.

– Jämställdhet är en viktig överlevnadsfråga för vårt sam-hälle. Det tror jag stenhårt på, säger Livia Oláh som är docent i demografi på sociologiska institutionen vid Stockholms universitet.

Först med att få en nedgång i fertiliteten var Sverige till-sammans med de andra nordiska länderna i slutet av 1960- talet och i början av 1970-talet. Det var ungefär samtidigt

93 l i v i a oláh

som svenska kvinnor på allvar etablerade sig på arbets-marknaden. Samma utveckling spred sig sedan vidare till Västeuropa för att under 1980-talet nå Sydeuropa.

Nu i början på 2000-talet finns det inget europeiskt land som klarar av att reproducera sig självt under det närmaste decenniet. Redan år 2050 kommer varannan medborgare i Sydeuropa att vara över femtio år enligt FN:s befolknings-prognoser. Det blir tufft för de unga som ska ta hand om och försörja en stor far- och morföräldrageneration.

– Det är stora förändringar i sociala normer, värderingar och könsroller som ligger bakom omsvängningarna i de euro-peiska familjemönstren, menar Livia Oláh.

Livsvalen är mer individualistiska Tiden då människor gifte sig och skaffade barn redan i unga år är förbi i de allra flesta europeiska länder. Det är inte ens säkert att de gifter sig överhuvudtaget. Kärnfamiljen är inte längre självklar och samboförhållanden har blivit mycket vanligare. Dessutom har både skilsmässor och separationer ökat dramatiskt, vilket gör att alltfler barn har erfarenhet av att leva med bara en förälder eller med en styvförälder.

I en tid då en hel räcka med möjligheter till personliga livsval står till buds har levnadskurserna blivit allt mer indi-vidualistiska. Självförverkligande upplevs som viktigare, och föräldraskap är bara ett av många möjliga val.

För många unga är det viktigt att utbilda sig och skapa en plattform på arbetsmarknaden innan de skaffar barn och de väljer därför att vänta med familjebildning och barnafödande. En del avstår helt från barn.

det föds f l e r barn i jämstä l lda länder94

Förändringarna har lett till att fertiliteten har sjunkit i näs-tan hela Europa, i flera länder långt lägre än de 2,1 barn per kvinna som krävs för att ett samhälle ska kunna reproducera sig självt.

– Dagens unga vill inte ha en traditionell familj där mam-man är hemma och tar hand om hushållet. De vill ha ett annat liv. Nu måste samhället göra det möjligt för unga att förena arbetsliv och föräldraskap, säger Livia Oláh.

Hon borde veta. Under större delen av sin forskarkarriär har Livia Oláh intresserat sig för barnafödande, familjebild-ning och familjepolitik. Eftersom hon är demograf är utgångs-punkten för forskningen variationer i födelsetal, ofta med ett jämförande perspektiv.

Bland annat har hon lett ett forskningsprojekt som invol-verat forskare från hela Europa och där de har tittat på hur familjepolitiken påverkar familjemönster och jämställdhet i olika länder.

Och bilden är tydlig. – Viljan att skaffa barn är helt klart större i jämställda

länder, säger Livia Oláh.

Aktiv jämställdhetspolitik är bra för fruktsamheten – Sverige är ett av de länder i Europa där andelen förvärvs-arbetande kvinnor är hög. Samtidigt är det också ett av de länder i Europa där det föds flest barn. Motsägelsefullt kan tyckas, men anledningen, menar Livia Oláh, är en aktiv famil-jepolitik där också pappans ansvar för barnen betonas.

– Vår svenska familjepolitik baseras på en strävan efter ett jämställt samhälle där arbete, barn och familj går att kom-

95 l i v i a oláh

binera. Tittar man på fruktsamheten i Sverige, har politiken lyckats bra, säger hon.

Svenska kvinnor föder relativt sett många barn, under 2008 i genomsnitt cirka 1,9. Om man istället tittar på Östeuropa kan vi se att i de flesta östeuropeiska länder är fruktsamheten extremt låg, ungefär 1,3 barn per kvinna.

1,5 barn per kvinna brukar anses vara en kritisk gräns. När det föds färre barn än så börjar det bli problematiskt. En snabbt åldrande befolkning sätter extra press på det offentliga välfärdssystemet, samtidigt som det kan bli svårt med den framtida arbetskraftsförsörjningen.

– Det kan till slut sätta hela välfärden på spel, säger Livia Oláh.

Den offentliga strukturen krockar med den pri-vataTrots den låga fruktsamheten visar undersökningar att de allra flesta unga i Europas länder ändå vill ha två barn. Så om människor bara fick som de ville skulle balansen mellan yngre och äldre generationer inte vara något problem.

Ändå är det få länder som ens kommer i närheten av så många barn.

– Alltså är det något som hindrar människor från att leva ut sin önskan, och det är troligt att det största hindret är ojämlikhet mellan könen i familjen, säger Livia Oláh.

Hon menar att den offentliga strukturen krockar med den privata. I många europeiska länder har jämlikheten mellan könen kommit långt i den offentliga sfären och där är det också självklart att kvinnor utbildar sig och skaffar sig ett bra jobb. Men när det gäller jämställdhet i familjen har inte


alla länder kommit lika långt. Och det får konsekvenser för fertiliteten.

– Kvinnor vill, och kan, liksom män ha ett yrkesliv. Men så länge de får dra tyngsta lasset hemma väljer de att skaffa få, eller inga barn för att klara av det, säger Livia Oláh.

I sin forskning har hon sett starka samband mellan traditio-nella attityder till familjeliv i ett land och lågt barnafödande. Troligtvis för att negativa attityder till jämlikhet mellan könen gör det svårt för kvinnor, och även för män, att kombinera familjeliv med utbildning och arbetsliv.

– I ojämställda länder ser vi att högutbildade kvinnor i allt större utsträckning väljer bort barn för att de vill kunna an-vända sig av sina kunskaper och ha ett givande yrkesliv, säger Livia Oláh.

Flera exempel finnsBåde Tyskland och Italien är exempel på samhällen där konservativa värderingar i hög grad fortfarande är en del av många familjers vardag. Gemensamt för de båda länderna är dåligt utbyggd barnomsorg och ett hemmafruideal som till stora delar lever kvar.

Och fertiliteten ligger på mycket låga nivåer. Under 2008 föddes bara 1,4 barn per kvinna i de båda länderna.

– I exempelvis Tyskland ser vi i allt större utsträckning att högutbildade väljer bort barn. För de vet att det är svårt att kombinera en yrkeskarriär med ett familjeliv i ett land med föråldrade strukturer, säger Livia Oláh.

Som motgift mot den låga fertiliteten har Tyskland valt att införa nya familjepolitiska åtgärder. Efter svensk modell har landet nu lagt om kursen i sin familjepolitik och öron-

97 l i v i a oláh

märkt två månader i föräldraförsäkringen enbart för pappan. Dessutom har den tyska regeringen lagt löften om en kraftigt utbyggd barnomsorg och sedan dess kan en liten ökning i nativiteten skönjas.

– Men än är det för tidigt att avgöra om det håller i sig och vad det beror på. Att de två månaderna i föräldraförsäkringen är vikta för pappan, är en tydlig och viktig signal om att sta-ten ser att även män är föräldrar, anser Livia Oláh.

I Spanien har utvecklingen på det offentliga planet gått fort de senaste decennierna och spanska kvinnor är numera högre utbildade än män. De har också en självklar plats på arbetsmarknaden. Men utvecklingen mot ett jämställt sam-hälle stannar på hemmets tröskel. Det är fortfarande kvin-norna som bär huvudansvaret för vad som ska ske innanför hushållets fyra väggar, vilket lett till att barnafödandet också i Spanien är förhållandevis lågt.

Även i Central- och Östeuropa är familjerna traditionella och papporna knappt aktiva alls med varken barn eller hus-hållsarbete.

I Polen håller den katolska kyrkan familjerna i ett järn-grepp och trots abortförbud och svårigheter att få tag i pre-ventivmedel är födelsetalen låga.

– Det är bara att inse. Familjer där också kvinnor bidrar till familjens försörjning är här för att stanna. Därför måste det finnas möjligheter att kombinera familj och arbete för både män och kvinnor, säger Livia Oláh.

Hon menar att det både empiriskt och teoretiskt finns stöd för att Europas regeringar bör satsa offensivt på en familje-politik som främjar jämställdhet mellan könen.

– I nätverksprojektet har vi även tittat på det allmänna


samhällsklimatet när det gäller de här frågorna. Och vi ser att viljan till att skaffa barn är större i jämställda länder.

Barnomsorgen är grunden – Grundförutsättningen för ett samhälle där båda föräldrarna tar lika stort ansvar för familjen är en fungerande barnom-sorg, menar Livia Oláh. I sin forskning har hon sett att där det finns en väl utbyggd och offentlig barnomsorg för små barn, där föds det också fler barn per kvinna.

– En ordentligt utbyggd barnomsorg är bättre än en lång föräldraledighet, som riskerar slå negativt mot kvinnorna, konstaterar hon.

– Då är det effektivare med en kortare ledighet, en aktivare pappa och en fungerande barnomsorg, säger hon.

Framförallt är det kvinnorna som flyttat fram positionerna de senaste åren.

Liksom män skaffar de sig bra utbildningar och ser fram emot ett långt och regelbundet arbetsliv och de har sin självklara plats på arbetsmarknaden. Eftersom kvinnorna är självförsörjande har de också fått en bättre förhandlingsposi-tion i familjen.

Männen har däremot inte genomgått samma stora föränd-ring eftersom de inte har tagit motsvarande steg mot att ta aktiv del av familjelivet och familjeansvaret. Något som Livia Oláh menar är ytterligare en bidragande orsak till den låga fruktsamheten som många länder i Europa dras med.

– Mäns vilja att skaffa barn påverkar barnafödandet lika mycket som kvinnors, menar hon.

Tillsammans med forskarkollegerna Allan Puur från Estland, Mariam Irene Tazi-Preve från Österrike och Jürgen

99 l i v i a oláh

Dorbritz från Tyskland har Livia Oláh undersökt mäns vilja att skaffa barn kopplat till hur de ser på den egna mansrollen.

Studien rör män mellan 20 och 44 år från åtta länder: Österrike, Estland, Östtyskland, Västtyskland, Italien, Litau-en, Nederländerna och Polen. Och forskarna ser ett tydligt mönster: män med jämställd attityd verkar vara mer benägna att skaffa många barn än de som har mer traditionella värde-ringar med en gammaldags syn på familjebildning där man-nens uppgift är att försörja familjen medan kvinnan tar hand om barnen.

Av de undersökta länderna är männen i Nederländerna och Österrike mest jämställda i sin syn på familjebildning. I Litau-en, Polen och Italien är de flesta män fortfarande traditionella i sin syn på kvinnor, män och familjebildning. Det är länder där den katolska kyrkans grepp om samhället är hårt.

Någonstans mittemellan hamnar Estland och Öst- och Västtyskland där cirka en tredjedel av männen har en jäm-ställd attityd till att bilda familj.

Män med en traditionell attityd förväntar sig bara några få barn, medan jämställda män både vill ha fler och faktiskt också skaffar sig fler barn än traditionella män.

– Jämställda män är helt enkelt mer intresserade av att engagera sig i familjen än att leva upp till ett gammaldags mansideal, säger Livia Oláh.

Livia Oláh, docent i demografi vid Stockholms universitet.


Fakta

Det behövs 2,14 barn per kvinna för att befolkningsstruk-turen ska vara stabil i de rika länderna och befolkningen reproducera sig. Kritiskt för befolkningen anses det vara när det föds färre än 1,5 barn per kvinna eftersom det gör att andelen äldre i befolkningen ökar snabbt.

Källa: SCB

101 l i v i a oláh

Samband mellan andel barn under 3 år i barnomsorg och födelsetal i 19 EU-länder, tidigt 2000-tal.

2,0

1,7

1,5

1,3

1,2

1,8

1,6

1,4

1,1

Summerad fruktsamhet 2005

Andel barn under 3 år i barnomsorg, %0 10 20 30 40 50 60 70

1,9

EU-länder med väl utbyggd barnomsorg har högre födelsetal än länder med en låg andel barn inom barnomsorgen.

Spanien

Portugal

Belgien

Nederländerna

Sverige

DanmarkFinland

Storbrittanien

Luxemburg

Irland

Frankrike

Slovakien

Polen

Tyskland

Österrike

Italien

Tjeckien

Kap. 12

Kvinnor i politiken har lyft upp familjen på agendan

Sverige är ett föregångsland när det gäller jämställdhet och kvinnors och mäns möjligheter att förena arbete och familj.

Det är resultatet av en medveten och ambitiös politik. Och av att kvinnor tidigt släppts in i det politiska livet. Men när vi jämför villkoren för män och kvinnor i Sverige – är det fortfa-rande en bit kvar.

– Sverige var tidigt ute vad gäller kvinnors närvaro i politiken och det har påverkat innehållet. Även om kvinnorepresenta-tionen var relativt låg på 1960–1970-talet när vår familjepoli-tik formades låg den ändå högt i ett internationellt perspektiv.

Det säger Christina Bergqvist som är docent i statskunskap vid Uppsala universitet.

Sverige har ända sedan 1960-talet haft en jämställdhets-politik som strävar efter att göra det möjligt för kvinnor att försörja sig själva – utan att behöva göra avkall på moderskap och familj.

103 chr i s t ina bergqv is t

– Idéerna var inte unika, de kom från en internationell kvinnorörelse. Men den svenska kvinnorörelsen lyckades föra in de här tankarna i politiken. Dels tack vare vårt öppna politiska system och dels tack vare starka och inflytelserika krafter, förklarar Christina Bergqvist.

Förutom politiskt verksamma kvinnor fanns det en aktiv kvinnorörelse som engagerade sig i kvinnoförbund. Det fanns också fristående organisationer och nätverk och kvinnor med inflytande i maktens närhet som tryckte på för att kvinnorna skulle komma ut på arbetsmarknaden.

– Det fanns också en hel del män som engagerade sig i jäm-ställdhetsfrågorna, påpekar Christina Bergqvist.

Kvinnliga politiker öppnade upp nya politikområdenEn del starka kvinnor satt som experter i flera av de stora välfärdsutredningar som gjordes under 1960- och 1970-talet och som låg till grund för de politiska besluten. Genom sin expertkunskap som exempelvis psykologer och sociologer hade de inverkan på synen på barnomsorg och förskolor.

– De påverkade mycket. I de utredningar som lade grunden för den svenska utbyggnaden av barnomsorg kunde de till exempel visa att föreställningar om att dagis var skadligt för barnen var felaktiga.

De första kvinnliga ministrarna och riksdagsledamöterna hade också stor inverkan på politikens innehåll. Med dem kom kvinnors erfarenheter och traditionella områden att politiseras.

– Dessa kvinnor var inte så många, men de engagerade sig i frågor som är centrala för jämställdheten. De höll på med familjefrågor, utbildningsfrågor och kulturfrågor.

kv innor i pol i t i k en har ly f t upp fam i l j en på agendan104

De kvinnliga politikerna öppnade upp för nya politikområ-den, områden som i många länder setts som privata och som något kvinnor ska sköta i hemmet, som till exempel barnom-sorg och till viss del äldreomsorg.

Den första kvinnliga ministern, Karin Kock, tillträdde 1947 och var folkhushållningsminister. I regel sysslade de första kvinnliga ministrarna med social- och familjepolitik. Men att förminska det och säga att kvinnor bara fick tillgång till mjuka områden blir förenklat, menar Christina Bergqvist.

– Att vara minister är inte som vilket jobb som helst. I ett land som satsar stor del av den offentliga budgeten på välfärd så är till exempel familjepolitik ett område som kostar. Och områden med mycket pengar är ofta attraktiva.

– Därmed inte sagt att kvinnor inte håller på med också andra områden, det gör de. Det här är ett mönster som var starkare i början. Numera har kvinnor flera typer av makt-positioner, påpekar Christina Bergqvist.

Medveten satsning på kvinnors rätt till arbete– Att det fanns öppningar i politiken för kvinnor hänger till en del ihop med den socialdemokratiska välfärdssatsningen. I länder som valt ett mer marknadsliberalt system har kvinnor inte kommit fram på samma sätt, menar Christina Bergqvist.

– Socialdemokraternas jämlikhetsretorik passar ju ganska bra ihop med retoriken om jämställdhet mellan könen. Det går inte att jobba för det ena, men inte det andra.

Strävan efter jämställdhet kom att bli en del av socialdemo-kraternas officiella ideologi och de satt vid makten länge. Men inte heller de borgerliga regeringarna på 1970- och 1980-talen gick starkt emot jämställdhetsidealet. I slutet av 1960-talet


och början av 1970-talet när jämställdhetsideologin var på stark frammarsch fanns också ett stort behov av arbetskraft och en del menar att det var en viktig orsak till vårt tidiga jämställdhetsideologiska uppvaknande. Exempelvis föresprå-kade Svenska arbetsgivareföreningen, SAF, en daghemsut-byggnad och att svenska kvinnor skulle ut på arbetsmarkna-den.

– Behovet av arbetskraft fanns också i andra länder, men de valde att istället satsa på arbetskraftsinvandring, säger Christina Bergqvist.

Också Sverige lockade till sig arbetskraft från utlandet, men här skedde det parallellt med en satsning på kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

Under den starka kvinnorörelsens inflytande var Sverige ett av de länder som var först med att tänka i banor som inbe-griper jämställdhet mellan kvinnor och män och att faktiskt införa en politik som går åt det hållet.

– Vi var till exempel först med att omvandla en moder-skapsförsäkring till en föräldraförsäkring. Man kan säga att det var en politisk innovation eftersom det inte fanns någon annanstans.

Sedan dess har andra länder följt efter och en föräldraför-säkring för både mammor och pappor är numera normalt på många håll.

Jämställt i teorin – men inte i praktikenI samband med att moderskapsförsäkringen skulle göras om till en föräldraförsäkring debatterades ett förslag på att några månader i försäkringen skulle öronmärkas för pappan. Redan 1972 kom sedan ett förslag från två riksdagskvinnor


från Centern om att en särskild pappamånad skulle införas i föräldraförsäkringen.

Bakom förslaget låg en oro för att merparten av försäkringen annars skulle tas ut av kvinnorna. Den särskilda pappa-månaden blev verklighet först cirka 20 år senare, i början av 1990-talet. Då på initiativ av folkpartisten och dåvarande jämställdhetsministern Bengt Westerberg.

– Med facit i hand kan vi se att oron för att papporna inte skulle ta ut sin del var befogad, konstaterar Christina Bergqvist.

Utan kärnreformerna – individualiserad inkomstbeskatt-ning, utbyggd barnomsorg och en delad föräldraförsäkring – hade kanske det svenska familjelivet sett annorlunda ut. I en internationell jämförelse ligger Sverige bra till. Här har kvin-nor och män, åtminstone rent teoretiskt, samma möjligheter att både försörja sin familj och ta hand om den.

– Det har visat sig vara en ganska framgångsrik väg att göra det vi gjort. Åtminstone om vi jämför kvinnors situation i Sverige med kvinnors situation i andra länder. Möjligheterna finns i teorin och även i verkligheten ser vi att det hänt väldigt mycket.

Värre blir det om jämförelsen istället görs inom landet, mellan gruppen svenska kvinnor och gruppen svenska män. Då framträder skillnader i både familjesituation och möjlighet att förena arbeta och familj. Män och kvinnor tar fortfarande ansvar för olika saker. Kvinnor är hemma mer, de jobbar oftare deltid och tar ut en större del av föräldraförsäkringen. Allt medan män oftare jobbar i statusyrken, tjänar mer och tar mindre del av hemarbetet.

– Det klassiska är att det jämställda paret blir ojämställt när barnet kommer och sedan blir det svårt att komma ikapp.


Även för de par som är genusteoretiskt medvetna och som har förhandlingar i familjen.

Jämställdhet – hit men inte längre?Nu tänker Christina Bergqvist studera närmare vad det beror på att jämställdheten kommer hit men inte längre. Varför det gått så trögt med en individualiserad föräldraförsäkring och varför kvotering till företagsstyrelser mött ett sådant kraftigt motstånd. Trots att andelen kvinnor i näringslivets styrelser ligger stabilt på en låg nivå.

– Det verkar vara väldigt svårt att införa starka politiska åtgärder som skulle få omedelbar effekt. Istället ska allt ske långsamt och på frivillig väg. Vi vill undersöka hur det kom-mer sig att det är så.

Christina Bergqvist menar att det kanske krävs både starkare och kraftfullare åtgärder för att komma vidare i vår strävan efter jämställdhet.

– Det kanske är dags att säga att nu har det gått så lång tid utan att det händer något mer. Det hänger ihop med att det fortfarande finns strukturer som håller tillbaka kvinnorna, säger hon.

Men samtidigt finns det områden där det trots allt börjar bli någorlunda jämställt, berättar hon. Politiken är ett sådant område, åtminstone på vissa nivåer. Numerärt tar kvinnor ungefär lika stort utrymme som män i politiken. Med undan-tag för kommunerna. Där släpar kvinnorepresentationen fortfarande efter.

– Jag kan tänka mig att det i vissa kommuner finns liknan-de mönster som i näringslivet. Att det finns manliga nätverk som är ganska slutna och svåra att ta sig in i.


Hög medvetenhet om genus bland svenskarAtt det är lättare på central nivå menar Christina Bergqvist beror på att de politiska partierna är medvetna om vikten av att dra till sig också de kvinnliga väljarna.

– Nu ser vi att till och med moderaterna börjar bli lite oro-liga. De pratar om kvotering och andra saker de aldrig fört fram tidigare.

Anledningen är att genusmedvetenheten bland svenska kvinnor är hög. Även om de har olika sätt att se på och prio-ritera jämställdhet.

– Jämställdhet är politiserat i Sverige och det har blivit allt viktigare för politiker att profilera sig på jämställdhetsområ-det. Unga föräldrar är intresserade och ser familjepolitik som en viktig fråga, säger Christina Bergqvist.

Individprincipen, att både kvinnor och män ska kunna försörja sig själva och ha en ekonomisk grund att stå på, har slagit igenom på allvar sedan 1970-talet.

– De politiska partier som drivit en annan linje verkar backa lite grann efter att ha gjort samma analys.

De borgerliga partierna driver inte längre lika starkt val-friheten att vara hemma med barnen som de gjorde på 1990- talet. Centern har slutat att prata om vårdnadsbidraget. Och inte ens Kristdemokraterna driver på sin tidigare hjärtefråga särskilt hårt.

– Sedan vårdnadsbidraget blev frivilligt för kommunerna är det inte många som utnyttjar det. Kristdemokraterna skulle kunna fortsätta driva på för att ändra på det, men det gör de inte, säger Christina Bergqvist.

Jämställdhet har kommit att bli en alltmer prioriterad fråga också i länder som tidigare inte varit särskilt intresserade.


Tyskland har under en konservativ familjeminister infört re-former som liknar de svenska som infördes på 1970-talet för att komma tillrätta med sitt låga barnafödande. Samtidigt har organisationer som OECD, som värnar ekonomisk utveckling, kommit fram till att hemmafrumodellen inte är gångbar.

– Nu finns en ambition inom EU att medlemsländerna ska bygga ut barnomsorgen. Många ekonomiska organisationer har kommit fram till att det är bättre för den ekonomiska utvecklingen att nyttja också kvinnors arbetskraft, berättar Christina Bergqvist.

Jämställdhet har alltså kommit att bli ett ekonomiskt smörjmedel. En utveckling som Christina Bergqvist värjer sig mot.

– Faran med det är att jämställdhet riskerar förknippas med ett nyttotänkande. Att det är okej så länge kvinnor producerar och arbetar för tillväxten. Jag menar att vi istället måste resonera om kvinnors deltagande utifrån ett jämställd-hets- och rättviseperspektiv. Det måste vara demokratiska värderingar som styr, det är ett värde i sig. Att försörja sig är en rättighet man har.

Christina Bergqvist, docent i statskunskap, Uppsala universitet.


Fakta • Reformer som genomförts föratt öka jämställdheten

1971 – Särbeskattningen. Reformen innebar att makarna beskattades individuellt, istället för som tidigare tillsammans.

1974 – Föräldraförsäkringen. Moderskapspenningen gjordes om till en föräldrapenning som båda makarna har rätt att utnyttja.

1974 – Barnomsorgen. Beslut tas om utbyggnad1979 – Kortare arbetsdag. Rätt till sex timmars arbetsdag

för föräldrar införs. Hittills har möjligheten fram-förallt utnyttjats av kvinnor.

Källa: Det försenade föräldraskapet Rapport 9/02, TCO.

Källa: På tal om kvinnor och män 2008, SCB.

Kvinnor

47 % år 2006

Män

Riksdagens sammansättning 1919–2006Procent

År1920

100

80

60

40

20

01930 1940 1950 1960 19801970 1990 2000

Kap. 13

Jämställdhet – alla vill ha det men få klarar av det

Sverige anses vara ett av världens mest jämställda länder. Men när jämställdheten synas i sömmarna tonar också en an-nan bild fram. Vardagen sätter krokben även för familjer med jämställda ambitioner.

De flesta i Sverige vill ha jämställdhet. Det framkommer i undersökning på undersökning.

Ett halvår före riksdagsvalet 2010 bestämmer sig det mans-dominerade partiet Moderaterna något överraskande för att lansera sig som ett kvinnoparti. De förordar genusvetenskap i skolan och könskvotering i börsföretagens styrelser. Och Alli-ansregeringens finansminister Anders Borg ”kommer ut” som feminist. Allt medan partisekreteraren Per Schlingmann pratar om könsmaktsordning och strukturella problem.

– Alla vill ha jämställdhet, men verkligheten ser annorlunda ut, konstaterar Björn Halleröd, sociologiprofessor och verk-sam vid Göteborgs universitet.

j ämstä l ldhet – a l la v i l l ha det men få k larar av det112

Arbetsmarknaden i Sverige är en av de mest könssegre-gerade i Europa, kvinnors löner är lägre än mäns och det är fortfarande kvinnorna som har huvudansvaret för hem och barn medan männen jobbar mer utanför hemmet. Män lägger bara hälften så mycket tid på hushållsarbetet som kvinnor och trots att papporna utnyttjar en allt större del av föräldraledig-heten är det fortfarande kvinnorna som plockar ut lejonpar-ten. Och bland de ensamstående föräldrarna är de män som bor tillsammans med sina barn i klar minoritet.

Dessutom är svenskar, framförallt kvinnorna, bland de mest stressade i Europa på grund av en ständig konflikt mel-lan arbete och familj.

Vad görs då i svenska hem för att ändra på det här?– Inte mycket alls, blir det bistra svaret från Björn Halleröd. – Vardagen ska gå ihop och då blir det lösningar som pas-

sar för dagen men som inte alltid är särskilt genomtänkta.Inom ramen för forskningsprogrammet Arbete och familj:

vardagens balansakt, har han tillsammans med flera andra samhällsvetenskapliga forskarkolleger studerat familje- och arbetsliv ur ett jämställdhetsperspektiv.

Och slutsatsen blev att män och kvinnor i vad som brukar anses vara ett av världens mest jämställda länder trots allt inte lever så jämställt.

Det förhandlas mycket lite i svenska hemBjörn Halleröd berättar att en grundläggande tanke inom forskning om arbete och familj är att det är en rationell för-handling som ligger till grund för hur par delar upp hemarbe-tet sinsemellan. En tanke som också svensk jämställdhetspoli-tik verkar bygga på.

113 anne grönlund och b jörn hal l e röd

Det skulle betyda att familjer kan påverkas av politiska beslut och förändringar i yttre villkor så att roller, rutiner och uppgifter inom familjen omförhandlas.

Men så enkelt är det inte, visade det sig när Björn Halleröd och hans kolleger intervjuade svenska par för att titta närmare på hur arbete och roller fördelas i svenska hem. I själva verket förhandlas det mycket lite vid svenska köksbord.

– Det intressanta är att de allra flesta har avancerade system för hur arbetsfördelningen ska se ut, men det är ingen som riktigt kan redogöra för hur fördelningen kommit till, berättar Björn Halleröd.

Förklaringen är att när svenska par ska få vardagen att fungera går autopiloten igång och saker sker mest på rutin. Mycket behöver lösas ad hoc och då finns de gamla hederliga könsrollsmallarna där, färdiga att kliva i. Det är bekvämt och välbekant.

– Det här gäller alla par, oavsett om de har barn eller inte. Men allra tydligast blir det när paret har barn tillsammans, förklarar Björn Halleröd.

– Att det faller sig så naturligt att stödja sig mot traditio-nella könsrollsidentiteter beror just på frånvaron av planering och förhandling, menar Halleröd.

För svenska par är högst medvetna om att jämställdhet är en väg mot att utjämna orättvisor mellan könen och de menar att det är rimligt att dela på ansvaret för hem och barn. Men samtidigt ses den egna situationen och de personliga egenska-perna som så unika att den arbetsfördelning som finns i den egna familjen också framstår som den mest rationella.


– Men när många människor följer samma beteende går det att tala om en struktur och ett mönster. Och slutsatsen blir att vi inte är så jämlika som vi tror, konstaterar Björn Halleröd.

Könsintegrering är inte prioriterat Att det går så trögt att få till en förändring, trots att vi vill ha den, beror på att könsintegrering på hemmaplan är en ickefråga för de flesta svenska par. Att hemmets sysslor är könsbundna upplevs inte som ett problem eftersom lösningen anses bygga på personlig lämplighet, kompetens och intresse och vara en anpassning till yttre omständigheter.

– Många har fullt upp med att få livet att gå ihop. Det handlar om sysslor och åtaganden som ska hanteras från dag till dag.

Det kan också finnas ett motstånd mot att ändra på de invanda rutinerna eftersom det kräver ett aktivt arbete och ett stort engagemang. Dessutom måste man då hantera sina mest intima relationer.

– Du ska ändra på din vardag. Komma hem och säga att nej, nu vill inte jag det här längre.

Skev fördelning av hushållets pengar Men jämställdheten kommer inte bara på skam när det gäller hur hushållsuppgifterna fördelas. Också när det gäller hante-ringen av hushållets ekonomi blir fördelningen skev.

Björn Halleröds intresse för hur män och kvinnor fördelar pengar vaknade när han på 90-talet genomförde en fattig-domsstudie.

– Vi såg helt oväntat att gifta kvinnor med barn inte hade samma utrymme för konsumtion som gifta män med barn.


Han berättar att inom ramen för forskningsprogrammet Arbete och familj har universitetslektorn i sociologi Charlotte Nyman vid Umeå universitet undersökt hur familjers fördel-ningsmekanismer ser ut.

Också här uppgav både män och kvinnor att de strävade efter en jämlik fördelning. En vanlig fördelningsmodell i svenska hem är att lägga inkomsterna i en gemensam pott för att sedan se till att båda har ungefär lika mycket pengar att röra sig med när räkningar och utgifter för mat är betalda.

Men medan männen lägger sina pengar på privat konsum-tion faller det ofta på kvinnornas lott att betala för det som Björn Halleröd kallar för gråzonsutgifter, men som i själva verket är kollektiva. Det kan vara kläder till barnen, eller en extra dekoration till hemmet.

– När kvinnans pengar sedan tar slut blir det som en skenbar bekräftelse på att kvinnan är slösaktig, säger Björn Halleröd.

Samtidigt som kvinnorna förlorar ekonomiskt på den ord-ningen försvarar de den med att de vill sköta hushållsinköpen själva, männen är inte riktigt betrodda.

– På det viset bidrar kvinnorna själva till att upprätthålla en ojämlik fördelning av resurserna.

Nationella skillnader finns – Delar av forskningen har skett i samarbete med tyska, span-ska och amerikanska forskare och det finns vissa nationella skillnader, konstaterar Björn Halleröd. Tydligt är att svenska kvinnor sätter stort värde på att vara självständiga och att inte hamna i ekonomisk beroendeställning till sin man. De föredrar alltså ekonomisk ojämlikhet framför beroende. Det


finns till exempel par som berättar att kvinnan, trots mindre ekonomiskt utrymme, är noga med att betala för sig själv när paret ska åka på gemensam semesterresa.

– Det var tydligt uttalat av flera kvinnor att de ville vara oberoende och självständiga.

En förklaring är att en del svenska par ser på pengar som personliga och opersonliga.

Vilket innebär att den som tar emot personliga pengar från sin partner, ofta kvinnan, kan få en känsla av beroende som upplevs som negativ för relationen.

– Till exempel om mannen tar från sin lön för att bjuda med sin partner på en semesterresa.

För att slippa hamna i beroendeställning till sin man säger därför en del kvinnor istället nej till gåvan.

– Det var något som framförallt de spanska forskarna tyckte var märkligt, de såg inga som helst problem med att man blir beroende av varandra, berättar Björn Halleröd.

I samtalen med de par som deltagit i forskningsprojekten visade det sig att många gärna hade sett en annan fördelning av både arbete och pengar inom relationen.

Rädsla för konflikter Men att försöka ändra på ordningen är krävande, ansåg de intervjuade. Bättre att låta status quo råda och undvika kon-flikter som de menade kunde äventyra både lugnet i familjen och relationen.

– Så man låter saker och ting bero och det blir ingen för-ändring, konstaterar Björn Halleröd.

Samtidigt konstaterar han att vår strävan efter jämställdhet kan leda till stress och konflikter, men att det inte behöver


vara negativt i sig.– Konflikterna kan vara ett sätt att komma fram till lös-

ningar som båda parterna känner sig nöjda med, säger han.Klart är att en utpräglat traditionell och könsstereotyp livs-

stil inte är särskilt gångbar i Sverige. Par där mannen tar väl-digt liten eller ingen del av föräldraledigheten separerar oftare än andra. Detsamma gäller också för par där kvinnan tjänar extremt lite pengar och blir försörjd av mannen. Dessutom har andelen svenska skilsmässor varit ganska stabil de senaste tjugo åren, alltså under de år vi haft en aktiv familjepolitik med väl utbyggd barnomsorg och föräldraledighet i Sverige. Och fortfarande växer tre av fyra svenska barn upp i samma hushåll som båda sina biologiska föräldrar.

– Det talar emot att jämställdheten skulle vara ett hot mot kärnfamiljen, menar Björn Halleröd.

Det har också visat sig att de par som är mest jämställda och delar mest lika på hemarbete och föräldraledighet är högutbildade och har en relativt hög inkomst. Detta samtidigt som skilsmässorna är överrepresenterade bland låginkomst-tagare.

– När man tittar på vem det är som driver på diskussioner i familjen för att få till en förändring, är det nästan alltid kvin-nan, säger Björn Halleröd.

Särskilt högutbildade kvinnor har en stark position på ar-betsmarknaden och därför också större möjlighet att förhand-la till sig en rättvis fördelning av hemarbetet. Ofta är de också mer intresserade av karriär och självförverkligande.

De flesta män har inte samma drivkraft. För dem innebär jämställdhet många gånger ett större ansvar för vissa inköp och att de får lägga mer tid på hemmet.


– Så en mer jämställd arbetsfördelning ligger inte i deras intresse. Istället blir det en fråga att hålla borta från dagord-ningen, säger Björn Halleröd.

Det flexibla arbetet kan spä på stressen Men baksidan av myntet för de kvinnor som lyckas få en jämställd relation är att de också riskerar bli mer utsatta för stress. En förklaring kan vara den flexibilitet som alltmer kommit att prägla arbetslivet och som betraktats som en bra lösning för barnfamiljer som har svårt att hinna med både arbetsliv och privatliv.

– Det flexibla arbetslivet har presenterats som en familje-vänlig lösning som stödjer jämställdheten i familjer där båda föräldrarna arbetar, säger Anne Grönlund som är docent i sociologi vid Umeå universitet och som i sin doktorsavhand-ling granskat flexibilitetens betydelse.

Svenska arbetsgivare brukar ange flexibel arbetstid som en av de viktigaste åtgärder de tagit för att ge sina anställda möj-lighet att förena arbete och föräldraskap. Tanken är att det med anpassningsbara arbetstider ska vara lättare för män och kvinnor att turas om med att ta hand om hem och barn så att ingen av dem ska behöva göra avkall på sitt arbete.

Men forskningen visar något annat. – Flexibla arbetstider påverkar nästan inte fördelningen av

hushållsarbetet i hemmet alls, deklarerar Anne Grönlund.För även om arbetslivet är flexibelt är livet i barnfamiljen

sällan lika fritt. Istället handlar det om en hårt inrutad vardag som styrs av öppettider på dagis, barns fritidsaktiviteter och behov av mat och sömn på regelbundna tider.


Istället har flexibiliteten visat sig kunna vara en källa till stress.

De som har stor frihet i arbetet upplever en större konflikt mellan arbete och familj. Bland annat för att gränslösheten blir svår att hantera och jobbet riskerar spilla över på fritiden. Dessutom är flexibiliteten ofta på arbetsgivarens villkor. Det spelar inte så stor roll när du gör jobbet, det viktiga är att det blir klart.

Jämställdhet lönar sig i längden Klart är dock att jämställdhet ändå lönar sig i långa loppet – både för kvinnor och män. Det kan Björn Halleröd konstatera en gång för alla efter att ha inlett sitt senaste forskningspro-jekt där han tittar på hur äldre mår efter maken eller makans dödsfall.

– De mår bättre om de delat hyfsat lika på hemarbetet innan. Blir man ensam med ett ansvar man inte haft tidigare, då blir det tyngre, slår han fast.

– Så vill man ha en verklig förändring i könsrollerna så är det vid köksbordet förändringsarbetet börjar, menar han. För det är i människors personliga vardag som könsrollerna upprätthålls.

Anne Grönlund, docent i sociologi, Umeå universitet.

Björn Halleröd, professor i sociologi, Göteborgs universitet.


Endast knappt hälften av mammorna respektive papporna anger att de för de mesta upplever balans mellan arbete och familjeliv. Drygt 11 procent av mammorna och 8 procent av papporna upplever aldrig balans i vardagslivet.

Källa: Välfärd nr 3, 2008, SCB.

Fakta • En av tio upplever aldrig balans i vardagslivet

En av tio upplever aldrig balans i vardagslivetProcent

50

40

30

20

10

0För det mesta Ibland Sällan Aldrig

Män Kvinnor

För den som vill ha flera barn kan det vara bra att börja ti-digt. Frågan är vad politikerna kan göra för att locka unga till att sätta bo i en tid då fertiliteten sjunker för att alltfler väljer att skjuta på barnafödandet.

– Jag tror inte att det går att locka unga människor till att skaffa barn tidigt. De flesta vill ha en stabil plattform och någ-ra oansvariga vuxenår bakom sig innan de bildar familj, säger Elizabeth Thomson som är professor vid sociologiska institu-tionens demografiska avdelning på Stockholms universitet.

Elizabeth Thomson leder också arbetet på The Stockholm University Linnaeus Center on Social Policy and Family Dyna-mics in Europe, SPaDE där man studerar socialpolitik, välfärd och familjedynamik i Europa. Ett område som särskilt står i fokus är unga och deras familjebildning.

– I ett välfärdssamhälle där befolkningen krymper aktuali-seras frågan om tajming. Ju tidigare unga bildar familj, desto

Kap.14

Politiska reformer kan påverka viljan att skaffa barn

pol i t i ska re former kan påverka v i l j an att skaffa barn122

fler barn hinner de få. Därför är unga människors familjebild-ning intressant, förklarar Elizabeth Thomson.

– Skaffar du barn sent, kan det bli svårt att hinna få de barn du vill ha. Kanske får du bara ett, eller i värsta fall inget alls, säger hon.

Att vi föder färre barn är inga större problem, så länge minskningen går så sakta att skillnaden mellan generationerna inte blir så stor.

– Men hur stor den minskningen får vara utan att det får svåra konsekvenser går inte att säga exakt. Det beror på hur samhället är organiserat, förklarar Elizabeth Thomson.

Därför vill Elizabeth Thomson och hennes forskarkolleger också undersöka skillnaden mellan att föda i genomsnitt näs-tan två barn per kvinna jämfört med ett och ett halvt.

– Vi vill också veta hur fördelningen påverkar. Alla måste inte skaffa två barn för att befolkningen inte ska krympa för snabbt. Det fungerar om en del inte skaffar några alls, så länge det finns någon annan som föder fler.

Politiska insatser kan ge effektDe flesta unga människor vill ha det mesta på plats innan de bildar familj. De vill ha en ordentlig utbildning, ett bra jobb, en stadig inkomst, ett stabilt förhållande och en egen bostad. Något som mer eller mindre kan stödjas av de generella väl-färdssystemen.

En viktig uppgift för SPaDE är att ta fram kunskapsbase-rade underlag till politiker om hur socialpolitiken påverkar familjebildningen. Både när det gäller de generella välfärds-systemen och enskilda politiska insatser.

Forskarna har bland annat sett en tydlig effekt av den

123 e l i zabeth thomson

tidsgräns som finns i den svenska föräldraförsäkringen där föräldrar premieras om andra barnet föds inom 30 månader. Det har lett till att svenska familjer får sina barn tätare än familjer i exempelvis Norge och Danmark.

– Där har jag en teori som inte är testad ännu: Alla vet inte redan när de skaffar sitt första barn om de kommer vilja ha ett till. Men ska du vara säker på att få behålla samma nivå i föräldraförsäkringen när det andra barnet kommer måste du bestämma dig ganska snabbt.

Föräldraledighet, utbildning, bostadsmarknad och arbets-marknad är fyra områden som är avgörande för familjers vill-kor och som därför är intressanta för forskarna att studera.

– På allt det lägger vi genus, säger Elizabeth Thomson.Genusperspektivet är viktigt eftersom det också kan på-

verka hur många barn man får. Till exempel har det visat sig att ”snabbhetspremien” för barn nummer två är fördelaktig för kvinnor som arbetar deltid efter att det första barnet fötts. Också utbildningsgraden slår olika för män och kvinnor när det gäller hur många barn de får, exemplifierar hon. Mer om det längre fram.

Samhällssystemet kan underlätta för unga att bli föräldrarAlla undersökningar visar att de flesta vill ha två barn, så den stora frågan är varför en del inte får det.

– Jag skulle säga att för en del är förutsättningarna goda och du kan få vad du vill. Men när förutsättningarna är sämre nöjer du dig med ett barn eller inga alls.

Forskarna tittar på flera olika händelser i människors liv som kan påverka hur de väljer att forma sin familj. Exempel-


vis vid vilken ålder man flyttar hemifrån, när man avslutar sin utbildning för att börja arbeta och när man får sin första bostad.

– Olika samhällssystem kan i olika grad underlätta för unga att skaffa barn. Till exempel kan studiestöden utformas så att det blir enklare att vara förälder under studietiden, förklarar Elizabeth Thomson.

Hon exemplifierar med att berätta om en studie som jäm-fört hur systemen i Sverige, Tyskland, Italien och USA stödjer unga i deras övergång till vuxenvärlden. Den visar tydligt hur olika typer av välfärdssystem påverkar unga människors möj-ligheter att försörja sig själva och få ett eget hem och barn.

I Sverige blir ungdomar tidigt självständiga eftersom välfärdssystemet är tydligt inriktat på att hjälpa unga både till eget boende och till högre studier, vilket i sin tur gör det lättare för dem att komma ut på arbetsmarknaden.

– Det svenska samhället tar på sig ett stort ansvar för att unga ska bli självständiga så fort som möjligt, konstaterar Elizabeth Thomson.

I USA ser systemet annorlunda ut. Staten ger inte särskilt mycket stöd till unga och universitetsstudier är dyrt. Istället blir det upp till individen att ta ansvar för sin övergång till vuxenvärlden. I gengäld är boendet relativt billigt och ut-bildningssystemet flexibelt utformat så att även den som har några dåliga skolår med sig i bagaget kan ta sig in på högsko-lan. Därför är det ändå relativt enkelt för unga amerikaner att sätta bo.

– Det är lätt att ändra livsbana i USA eftersom spåren för vuxenblivandet inte är så rigida, förklarar Elizabeth Thomson.


Det handlar alltså om två sinsemellan mycket olika sys-tem, men som båda har fördelar för unga människor som vill skaffa barn.

– Därmed inte sagt att ungdomar väljer att bilda familj bara för att det går, slår Elizabeth Thomson fast.

Men i både Tyskland och Italien är det svårare att bilda familj tidigt och där föds också betydligt färre barn.

I Italien är det både dyrt och svårt att sätta bo och befolk-ningen åldras snabbt. Arbetsmarknaden är stelbent vilket gör arbetsgivarna obenägna att anställa och därför är det svårt för unga att få jobb. Dessutom saknas stöd för högre studier och familjebildning.

– I brist på andra möjligheter är det vanligt att ungdomar bor hemma tills de är trettio, trettiofem år. Och därför skaffar de inga barn.

I Tyskland är både utbildnings- och anställningssystemen rigida. Där gäller det att tidigt bestämma sig för utbildnings-inriktning och redan i de tidiga tonåren är det svårt att ändra bana. Det gör att många unga, särskilt kvinnor, hoppar av studierna. Den som vill kombinera studier eller arbete med familj har mycket liten hjälp att vänta från samhället. Det statliga stöd till familjebildning som finns är bidrag till kvin-nor som väljer att stanna hemma med sina barn. Även om Tyskland nu närmar sig den nordiska modellen när det gäller föräldraledigheten, är det långt kvar innan det finns barnom-sorg till alla.

– I Tyskland finns två spår. Det ena är att kvinnor slutar utbilda sig och skaffar barn istället. Det andra är att kvinnor utbildar sig, stannar kvar på arbetsmarknaden och låter bli att sätta barn till världen, berättar Elizabeth Thomson.


Storleken på bostaden kan påverka barnafödandetGrundläggande för en familj är någonstans att bo. Men väsentligt för barnafödandet är också storleken på bostaden, åtminstone när paret står inför att skaffa sitt första barn. Ju större bostad, desto större chans att det första barnet kommer.

Det har Elizabeth Thomsons kollega Sara Ström, vid sociologiska institutionens demografiska avdelning, kommit fram till efter att ha undersökt sambandet mellan villkoren på bostadsmarknaden och familjebildningen. Hon har också sett att för senare generationer har betydelsen av en egen bostad för att paret skulle välja att skaffa sitt första barn ökat. Finns det ingen ordentlig bostad, skjuts barnafödandet upp.

– Däremot är det svårt att veta om man skaffar barn för att man har en bra bostad, eller om man söker en bra bostad för att man ska skaffa barn, kommenterar Elizabeth Thomson.

Avgörande för hur många barn du får är också hur lång utbildning du har.

Tidigare har högre utbildning betytt färre barn. Men de senaste åren har ett nytt mönster trätt fram. Det är fortfa-rande mindre sannolikt att högutbildade kvinnor blir mödrar. Däremot har sannolikheten ökat för att de högutbildade kvin-nor som redan har ett barn ska skaffa ytterligare ett eller två, medan lågutbildade kvinnor skaffar färre.

– Det beror troligen på att de flesta kvinnor numera redan finns på arbetsmarknaden. Men de med högre utbildning har bättre ekonomiska resurser och därför råd med fler barn, säger Elizabeth Thomson.

Paradoxalt nog är lågutbildade ofta mer familjeinriktade, men eftersom de har svårare att få jobb har de också svårare


för att få råd att försörja en familj. – Så utbildningens påverkan på kvinnors barnafödande

ändras över tid, konstaterar Elizabeth Thomson.Dessutom har klyftan mellan de båda grupperna växt i

takt med att kraven på utbildning blivit större. Medan det på 70-talet räckte med gymnasieutbildning för vissa jobb krävs nu på 2000-talet allt oftare en påbyggnadsutbildning.

– Det betyder att arbetsmarknaden har krympt för dem som väljer att hoppa av gymnasiet eller avstå från högskole-studier.

För män däremot har utbildningen alltid stått i positiv rela-tion till antalet barn de får.

– Nu som förr skaffar högavlönade män fler barn och det är troligare att de blir pappor än män som inte tjänar så mycket pengar.

De tillfälliga jobben har inte påverkat viljan till barnYtterligare en studie som Elizabeth Thomson lyfter fram har gjorts av Ola Sjöberg som är forskare på Institutet för social forskning vid Stockholms universitet, SOFI.

Han har studerat effekten av att de tillfälliga jobben ökat dramatiskt de senaste decennierna. Samtidigt som den tillfäl-liga anställningen kan vara en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, finns det också en risk för att den som börjar yrkeskarriären med tillfälliga jobb har svårare att få en tillsvidareanställning. Störst är risken för kvinnor, visar Sjöbergs studie. Men tvärtemot vad man skulle kunna tro finns det inget i forskningen som talar för att det påverkar unga kvinnors vilja att skaffa sitt första barn. Däremot fram-


går det med all önskvärd tydlighet att när kvinnor går från en tillfällig anställning till en tillsvidareanställning, får det också positiva effekter på barnafödandet.

Att socialpolitikens utformning får effekter på våra liv finns det alltså flera belägg för i forskningen. Men det betyder inte att alla reformer får avsedd effekt, om de ens får någon alls.

När doktoranden Sara Thalberg undersökte konsekvenser-na av att barntillägget slopades i studiestödet 1989 kunde hon konstatera att barnafödandet i princip inte påverkades alls.

– Men då ska man ha klart för sig att de samtidigt höjde den generella summan studiemedel och att det är väldigt få som skaffar barn under studietiden, berättar Elizabeth Thom-son.

Normen i Sverige är att studierna ska avslutas innan barnen kommer och studentkulturen är inte förenlig med ett föräldraskap.

– Många politiska beslut har ingen effekt, men de studerar vi oftast inte. Det kan också vara så att en ny reform har flera syften, där bara ett av målen är att uppmuntra till fler barn. Ibland kan det ju vara så enkelt att politikerna vill göra livet lättare för den som har familj och barn.

Elizabeth Thomson, professor i demografi, Stockholms universitet, samt chef för The Stockholm University Linnaeus Center on Social Policy and Family Dynamics in Europe, SPaDE.

Kap. 15

Maxtaxan ledde till fler barna-födslar i Sverige

Politiska reformer griper långt in i människors liv och påverkar våra normer, levnadsvillkor och ekonomiska för-utsättningar. De kan till och med inverka på hur vi väljer att forma våra familjer. När maxtaxan infördes, började svenska kvinnor föda fler barn.

Att familjepolitiken har en stark inverkan på hur familjer fat-tar sina beslut framkommer i studier från flera länder. Svensk forskning visar att den till och med kan påverka hur många barn en familj bestämmer sig för att skaffa.

Ett sådant exempel är maxtaxan. Det kunde de tre ekono-merna Anna Sjögren, Helena Svaleryd och Eva Mörk slå fast efter att ha undersökt avgiftsreformens effekt på barnafö-dandet. Ekonomerna är verksamma vid Institutet för arbets-marknadspolitisk utvärdering, IFAU, och Institutet för nä-ringslivsforskning, IFN. Inom ramen för ett forskningsprojekt

maxtaxan ledde t i l l f l e r barnaföds lar i sver ige130

finansierat av Riksbankens jubileumsfond har de undersökt hur familjepolitiken påverkar våra liv, särskilt hur förändring-ar i kostnader för barn kan påverka barnafödandet.

Maxtaxan ledde till fler barn1998, bara några veckor före valet, grep Göran Persson in i människors liv. I vad som har beskrivits som ett desperat för-sök att vinna valet, lovade han på stående fot att alla Sveriges barnfamiljer skulle få billigare barnomsorg genom kraftigt sänkt taxa, en så kallad maxtaxa.

På det löftet vann han inte bara valet, det skulle också visa sig att han lyckades få svenska kvinnor att föda fler barn.

När maxtaxan väl infördes 2002 blev barnomsorgen bil-ligare för nästan alla familjer i Sverige. För en del familjer så mycket som närmare tusen kronor i månaden. Följden blev att det föddes fler barn jämfört med tidigare.

– Vi har sett att familjer som fick stora avgiftssänkningar faktiskt skaffade fler barn. Det gäller framförallt familjer där mamman jobbade deltid och familjer som stod inför valet att skaffa sitt första eller tredje barn, berättar Anna Sjögren, ekonomie doktor i nationalekonomi och verksam vid både IFAU och IFN.

Eftersom de flesta familjer i landet väljer att skaffa två barn, menar forskartrion att det ökade antalet tredje barn innebär att maxtaxan förmodligen gett långsiktiga effekter på barnafödandet.

131 anna s jögren och he lena sva leryd

Små förändringar kan ge stort genomslagKostnaden för att ha barn påverkar hur många barn som föds i en familj. En till synes relativt liten förändring ser alltså ut att få genomslag. Motivationen är helt enkelt att det blir mer pengar över när räkningarna är betalda.

– Föräldrar reagerar på det som de upplever som mest begränsande.

I Sverige fick maxtaxan effekter på barnafödandet men inte på kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, berättar Helena Svaleryd, docent i nationalekonomi och verksam vid IFN.

En trolig förklaring är att andelen yrkesarbetande kvin-nor var hög i Sverige redan innan reformen infördes och att barnen redan var på dagis så många timmar om dagen som de menade att kvaliteten på barnomsorgen höll för. Däremot var det ekonomiska utrymmet snävare för många.

Historiskt sett är det två familjereformer som troligen haft särskilt stor påverkan på vårt samhälle i allmänhet och fa-miljen i synnerhet, berättar forskarna. Den ena är särbeskatt-ningen och den andra är barnomsorgen.

När kvinnans inkomst i början av 1970-talet inte längre lades ihop med mannens minskade marginalskatten avsevärt för kvinnor. Och med mer pengar kvar i familjens plånbok blev det lönsammare för kvinnor att arbeta.

I takt med att svenska barn dessutom fick tillgång till barn-omsorg, ökade också förutsättningarna för deras mödrar att arbeta.

– Små ekonomiska incitament kan på kort sikt få ett litet genomslag. Men på lång sikt kan politiska beslut faktiskt ändra hur människor tänker, konstaterar Anna Sjögren.


Självklart för både män och kvinnor att arbetaNumera är det lika självklart för kvinnor som män i Sverige att arbeta och hemmafruarna är i princip ett minne blott.

– Det kan ta ett tag innan normerna manifesteras, men de går helt klart att påverka med politiska beslut, säger Helena Svaleryd.

Hon ger ett exempel:– För svenska föräldrar är det mer eller mindre otänkbart

att lämna ifrån sig sina barn till dagis innan de har fyllt ett år. En uppfattning är att det till och med kan vara direkt skadligt för barnet.

Men i grannlandet Danmark är det helt okej. Där lämnar föräldrar utan någon större oro ifrån sig sina små telningar till dagispersonal långt innan ettårsdagen.

Förklaringen, menar forskarna, kan ligga i hur föräldraför-säkringen är utformad.

I Sverige hade vi länge ett års ledighet innan den förlängdes till dagens sexton månader. Men i Danmark är ledigheten kortare.

Symtomatiskt är också att när det höjs oroliga röster för hur vår långa föräldraledighet ska slå mot kvinnors förvärvs-arbete och jämställdhet på arbetsmarknaden är den svenska lösningen att papporna ska vara hemma mer.

– För oss svenskar är det otänkbart att barnen skulle kunna vara hemma kortare tid innan de börjar på dagis, medan man i ett annat land kanske skulle sagt att ja men då ordnar vi barnomsorg, säger Anna Sjögren.

– Men att föreslå att barn ska få börja på dagis redan vid sex månaders ålder skulle i Sverige vara detsamma som poli-tiskt självmord, menar de båda.

133 anna s jögren och he lena sva leryd

Alla reformer får inte effektEn annan politisk reform som diskuterats mycket är vård-nadsbidraget som Kristdemokraterna drivit igenom. Tanken med bidraget är att det ska vara rättvisa och valfrihet som är grunden för familjen – föräldrarna ska kunna avstå från barnomsorg om det är vad de vill. Men kritikerna menar att det är en kvinnofälla. Hur utfallet blir i Sverige, om det ens blir något, är för tidigt att säga.

I Norge och Finland, som har ett liknande system, har bi-draget lett till att kvinnors arbete i låglönegrupper minskar.

– För lågavlönade blir skillnaden mellan att jobba och inte jobba helt enkelt för liten. Så ser det ut att bli även i Sverige, säger Anna Sjögren.

Det finns heller inga tecken på att vårdnadsbidraget stimu-lerat barnafödandet, snarare tvärtom.

– I Norge har vi sett att mammorna stannar hemma med barnen under längre tid och att de barn som föds, de kommer glesare än i Sverige, säger Anna Sjögren.

Men ekonomerna tror inte att vårdnadsbidraget kommer att medföra några större förändringar på svensk samhällsnivå. Bidraget är helt enkelt för litet för det.

– De som utnyttjar vårdnadsbidraget är framförallt låglöne-kvinnor som har en man som tjänar tillräckligt mycket pengar för familjens försörjning, säger Anna Sjögren.

Då har föräldraförsäkringens utformning haft större påver-kan på familjers liv och inte minst på jämställdheten.

– Pappamånaden hade till en början en mycket liten effekt på pappors utnyttjande av föräldraförsäkringen. Men på sikt har den lett till att männen tar ut mycket mer av ledigheten än tidigare, säger Helena Svaleryd.


Anna Sjögren, ekonomie doktor i nationalekonomi vid Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU och vid Institutet för näringslivsforskning, IFN.

Helena Svaleryd, docent i nationalekonomi vid Institutet för näringslivsforskning, IFN.

Fakta

1970 var 30 procent av de gifta och sammanboende kvinnorna ”hemmafruar”. 25 år senare, 1995, var bara tre procent av kvinnorna ”icke förvärvsarbetande” på grund av att de tog hand om hem och familj.

Källa: Det försenade föräldraskapet, rapport 9/02, TCO.

Kap. 16


Trots omdaningar och stora samhällsförändringar de senaste femtio åren – står familjen starkare än någonsin. Och för de allra flesta är det fortfarande tvåsamhet och barn som gäller.

Det är huvudbudskapet som dröjer sig kvar efter ett samtal med Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på Saco. Vi har träffats för att prata om familjens framtid och eftersom Gunnar Wetterberg också är historiker faller det sig naturligt att han tar avstamp i historien.

Och han börjar med hemmafrun, en företeelse som med facit i hand närmast kan ses som en historisk parentes.

Men åren mellan 1950 och 1970 fanns det fler hemmafruar i Sverige än vi någonsin haft, varken tidigare eller senare. Det var ekonomiskt goda år och för många familjer höjdes stan-darden väsentligt. Bil, egnahem och sommarstuga kom inom räckhåll för allt fler.

det våras för fam i l j en136

– Den troligaste förklaringen till ”hemmafrun” är att vi blev rikare och att det inte längre var nödvändigt med två familjeförsörjare. Dessutom gynnade sambeskattningen en familjemodell som byggde på en huvudförsörjare, företrädes-vis mannen, berättar säger Wetterberg.

Men från 1970 och framåt bröts mönstret. En feministisk rörelse växte fram och allt fler kvinnor ville gå till jobbet istäl-let för att se till att få maten på middagsbordet vid en given tidpunkt.

Nya generationer kvinnor kom ut på arbetsmarknaden, barnomsorgen byggdes ut och för varje generation blev kvin-nornas arbetstid allt längre.

– Jag ansvarade för en långtidsutredning på Finansdeparte-mentet 1992. När vi tittade på vad som höll på att hända med arbetstiden var det väldigt tydligt att kvinnorna sedan början av 1970-talet förlängt sin arbetstid. De avtryck som generatio-nerna lämnade efter sig i statistiken kan liknas vid årsringar, berättar Gunnar Wetterberg.

Omsorgen om de nära har lagts ut– För dagens moderna kvinnor är det lika självklart att arbeta utanför hemmet som det är för dagens moderna män. Att vara hemmafru ses knappast som ett alternativ, utom möjligen för några få. Men i takt med att kvinnor tagit allt större plats på arbetsmarknaden har hushållsarbetet förändrats. Gradvis har det både rationaliserats och flyttats ut ur hemmet. Grunden är en vilja att få mer tid över till familjen, menar Gunnar Wetterberg.

– Väldigt påtagligt är att vi kommunaliserat en hel del av den omsorg som tidigare skedde i hemmen. Både när det gäl-

137 gunnar wetterberg

ler omsorgen om barnen och omsorgen om de gamla. Tidigare sköttes både barn och gamla betydligt mer hem-

ma. Generationer bodde ofta ihop och ibland tog så kallade hemmadöttrar hand om de gamla föräldrarna. Men nu är den tiden förbi.

– Tittar vi på anhörigvården handlar det nästan uteslutande om gammal gumma som vårdar gammal gubbe och så börjar det komma lite gammal gubbe som vårdar gammal gumma. Däremot handlar det inte om vård mellan generationerna på det sätt som det var fråga om förr i tiden, konstaterar Gunnar Wetterberg.

Och att vi skulle vara på väg tillbaka till den modellen tror han inte på alls.

– Nej, inte ett dugg. Visserligen lägger många ner en hel del tid på att åka och hälsa på sina gamla föräldrar. I synnerhet när de blir skröpliga och dåliga. Men det är inte tal om att de tar över vården, det handlar mer om att hålla sällskap.

Vi vill ha mer tid till familjenMen det är inte bara omsorgen om barn och gamla som lagts utanför hemmets fyra väggar. Gunnar Wetterberg pekar på att vi på flera sätt försökt rationalisera också de små vardagsbe-styren i familjelivet.

Vitvaruindustrins expansion och livsmedelsindustrins satsning på halvfabrikat och färdiga rätter är ett exempel på hushållsarbete som förenklats. På senare tid har det också öppnats en ny marknad för färdigplanerade menyer som till-sammans med välfyllda matkassar levereras hem till ytterdör-ren.


– Jag ser det som tecken på att vi anpassar vår användning av tid utifrån att vi har mindre ledig tid hemma. Också det kontroversiella RUT-avdraget1 kan ses i ljuset av det.

Summan av kardemumman är att vi försöker anpassa tidsanvändningen och arbetsdelningen till något nytt. Och att det beror på att vi vill ha kvar familjen, trots att vi inte riktigt hinner med den. Därför anstränger vi oss för att sortera bort allt det som inte är funktionellt för familjegemenskapen. Allt för att kunna satsa på samvaro och umgänge med våra nära.

– Man kan till och med säga att familjen har blivit viktigare för oss och att vi vill ha mer hjälp utifrån för att kunna satsa helhjärtat på den, säger Gunnar Wetterberg.

Det behovet har väckt de senaste årens debatt och sökande efter hur moderna yrkesmänniskor ska lyckas lägga sitt livs-pussel och hitta balansen för att kunna kombinera familj och arbete. Och uppmärksamheten kring frågan börjar ge resultat. Arbetslivet har blivit familjevänligare, även om det fortfaran-de finns mycket kvar att göra.

Familjen tar större plats på samhällsnivå– Talande är, menar Gunnar Wetterberg, att när årets avtals-rörelse inleddes med ett nytt avtal mellan Teknikarbetsgivar-na, Unionen och Sveriges Ingenjörer var ingenjörsfacket mest nöjda med att de fått igenom en förlängd föräldraförsäkring i avtalet.

– Det är oerhört signifikant att en sådan fackförening gör föräldraförsäkringen till en av sina huvudpunkter i en avtals-uppgörelse OCH att de dessutom får igenom det mot Teknik-

1. Avdrag i deklarationen för ”Hushållsnära tjänster”, d.v.s. rengöring, underhåll och tvätt.


arbetsgivarna som ju inte är ett av Sveriges mest progressiva branschförbund.

Familjen får alltså mer utrymme även på samhällsnivå och institutioner stöps om. Det är inte längre givet att det är upp till familjen själv hur konflikten mellan arbetsliv och privatliv ska lösas.

– Basen för att det ska fungera är jämställdheten och även om det tar tid handlar det bara om ytterligare ett par gene-rationer innan det jämlika samhället är här, spår Gunnar Wetterberg.

Han ger ett exempel från sin egen familj: – Min äldste son har nyligen fått barn och han har precis

börjat på ett nytt chefsjobb inom Ericsson. Med första barnet var han hemma sex månader och redan när han blev erbjuden det här chefsjobbet talade han om att han ville vara föräldra-ledig även med barn nummer två. Och det var rätt odrama-tiskt.

Numera förstår och accepterar de flesta arbetsgivare att även män är hemma eftersom det har blivit ett allmänt bete-ende.

Papporna har tagit mer plats och utrymme och vi är mogna för att sätta press på mönstren igen. Nästa steg blir den tredelade föräldraförsäkringen (en del går till mamman, en del till pappan och en del disponeras fritt) som gradvis finner mer stöd, tror Gunnar Wetterberg. Kanske för att fler och fler börjar praktisera det i vardagen.

– När jag hör folk tala om det verkar de flesta tycka det är viktigt.


Familjers beteende kan påverkasHan menar att den normförändring vi ser är ett tecken på att det går att påverka familjens beteende med hjälp av det regel-verk som omger den. Genom att införa regler och reformer kan politiker påverka folks beteenden. Ett bra exempel är möjligheten som föräldraförsäkringen erbjuder att få behålla samma ersättningsnivå för det barn som föds senast två och ett halvt år efter sitt syskon.

– Den regeln har haft ett oerhört genomslag i fruktsam-hetsmönstren. De senaste trettio åren har vi pressat ihop vårt barnafödande. Det intressanta är att det har kommit att bli ett socialt mönster att få barn tätt. Dagens föräldrageneration funderar inte så mycket över ersättningen. De tar istället för givet att det är bra för barn med ett jämnårigt syskon, det har kommit att bli en kulturell norm. Det är rätt fascinerande, kommenterar Gunnar Wetterberg.

Gunnar Wetterberg är också fast övertygad om att för-äldraförsäkringens utformning har gjort barnafödandet i Sverige mer konjunkturkänsligt. Den som är arbetslös, eller har mycket låg inkomst, kommer inte upp över garantinivån i föräldraförsäkringen. Då föredrar många av dem att istället vänta med sitt barnafödande.

– Det märktes inte minst i samband med 90-talets ekono-miska kris då födelsetalen föll kraftigt. Det hängde ihop med anställningsstopp inom vården, omsorgen och detaljhandeln som till största delen är lågutbildade kvinnors arbetsmarknad.


Tidpunkten för reformen är avgörandeMen det är också viktigt att tidpunkten är den rätta för att en reform eller ett nytt regelverk ska få genomslag. Det kan vara en förklaring till att inte vårdnadsbidraget gett någon större praktisk effekt.

– Vårdnadsbidraget har kommit att bli en skönhetsfläck i sammanhanget, både på arbetslinjen och jämställdheten. Dessutom har det ju haft ett förbluffande litet genomslag. Men om vi tänker tanken att ett vårdnadsbidrag hade införts i samband med barnomsorgsutbyggnaden, då hade säkert kvin-nors deltagande på arbetsmarknaden bromsats mycket mer. Vid den tiden fanns det många fler kvinnor som var beredda att stanna kvar hemma.

Även om politikerna kan småbuffa och puffa oss i en riktning är det viktigt att det inte går för fort. Människors värderingar och beteenden är sega och det kan få stora konse-kvenser om de tvingas till snabba förändringar som de inte är beredda till. Gunnar Wetterberg berättar om en undersökning som närmare analyserat olikheter i mäns och kvinnors ohäl-sotal. Studien intresserade sig för varför ohälsan ökade hos äldre kvinnor under ett antal år. Slutsatsen blev att det kunde vara ett tecken på att det var starka politiska incitament som på kort tid fått ut många kvinnor på arbetsmarknaden, men att kvinnornas egna värderingar inte hållit jämna steg med politiken.

– För en del kanske det gick lite för fort. Det är möjligt att vissa då såg en sjukskrivning som en väg ur ett arbetsliv som de inte helhjärtat satsat på.


Folk vill hålla kärnfamiljen vid livMen även om hemmafrun nu förpassats till historien, lever kärnfamiljen kvar. Trots att det saknas både ekonomiska och sociala skäl att hålla fast vid den.

Att den skulle ha gjort sitt som vissa hävdar, det tror inte Gunnar Wetterberg på.

– Nej, absolut inte. Att bilda familj och leva i tvåsamhet är fortfarande ett väldigt starkt mönster. Samtidigt har toleran-sen för alternativa familjeformer ökat.

Gunnar Wetterberg berättar om en stor undersökning som för en del år sedan kom fram till att många fler barn än vad man kan få intryck av i den allmänna debatten lever med två vuxna. För det mesta är dessa två deras biologiska föräldrar.

– Folk är beredda att göra ganska mycket för att hålla kärnfamiljen vid liv. Jag skulle säga att kärnfamiljen visat sig vara precis så flexibel som det behövs för att överleva.

Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på Saco.

LänkarEnkönade äktenskap, SCB.

http://www.scb.se/Pages/TableAndChart____290347.aspx

Personer med många syskon har mer sällan lång utbildning, SCB. http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0001_2008K02_TI_02_A05TI0802.pdf

Personer med många syskon har mer sällan lång utbildning, SCB.http://www.scb.se/statistik/_publikationer/LE0001_2008K02_TI_02_A05TI0802.pdf

Statistik om barnafödande i Europa, EUROSTAT. http://epp.eurostat.ec.europa.eu/cache/ITY_OFFPUB/KS-QA-09-031/EN/KS-QA-09-031-EN.PDF

Rapport på engelska om mäns inställning till jämställdhet och barna-födande i Europa, (Allan Puur, Livia Sz. Oláh, Mariam Irene Tazi-Preve och Jürgen Dorbritz), publicerad i Demographic Research:

Men’s childbearing desires and views of the male role in Europe at the dawn of the 21st century, Table 3. http://www.demographic-research.org/volumes/vol19/56/

144

Litteratur

Bergqvist, Christina och Lindbom, Anders (2008) ”Den svenska välfärdsstaten och den nyliberala utmaningen”, i Gustavsson, Sverker, Hermansson, Jörgen & Holmström, Barry. Statsvetare ifrågasätter.Uppsalamiljön vid tiden för professorsskiftet den 31 mars 2008. Uppsala: Acta universitatis upsaliensis. Skrifter utgivna av Statsvetenskapliga föreningen i Uppsala, 170.

Bergqvist, Christina (2007) The debate about childcare allowances in the light of welfare state reconfiguration pp. 245–262. Chapter in Melissa Haussman and Birgit Sauer, Editors. Gendering the State in the Age of Globalization: Women’s Movements and State Feminism in Post Industrial Democracies. Rowman and Littlefield.

Björklund, Anders (2007) Family background and outcomes later in life: A (partial and personal) survey of recent research using Swe-dish register data. WORKING PAPER 4/2007. Swedish Institute for Social Research (SOFI), Stockholm University.

Björklund, Anders, Ginther, Donna K. och Sundström, Marianne (2006) Family structure and child outcomes in the USA and Swe-den. Springer-Verlag 2006.

Björklund, Anders och Jäntti, Markus (2009) Intergenerational in-come mobility and the role of family background. For the Oxford Handbook of Economic Inequality (editors: Wiemer Salverda, Brian Nolan and Tim Smeeding), Oxford University Press.

Björklund, Anders, Lindahl, Mikael och Plug, Erik (2006) The origins of intergenerational associations: Lessons from Swedish adoption data. The Quarterly Journal of Economics, August 2006.

Bygren, Magnus, Gähler, Michael och Nermo, Magnus, red. (2004) Familj och arbete – vardagsliv i förändring. SNS Förlag.

145

Bäck-Wiklund, Margareta m.fl. (2003) Den dolda könsdiskursen – mödrar, söner och frånvarande fäder. Migra grafiska AB.

Bäck-Wiklund, Margareta och Johansson Thomas, red. (2003) Nät-verksfamiljen – modernitet och mångfald. Natur och Kultur.

Díaz, Capitolina, Halleröd, Björn och Stocks, Janet (2007) Modern Couples Sharing Money, Sharing Life. Palgrave MacMillan.

Domínguez-Folgueras, Marta och Castro-Martín, Teresa (2008) Women’s changing socioeconomic position and union formation in Spain and Portugal. Demographic Research, Vol. 19, article 41, pp 1513–1550.

http://www.demographic-research.org/Volumes/Vol19/41/

Engwall, Kristina (2005) Drömmen om den rätta. Från singel till förälder. Institutet för framtidsstudier.

Engwall, Kristina (red.) och Peterson, Helen (red.) Barnfri i ett barn-vänligt samhälle (kommande).

Eriksson, Maria & Elisabet Näsman (2009) Utsatta barn i familje-rättsprocesser: utredares bemötanden och barns strategier. Social-vetenskaplig tidskrift nr 1/2009

Eriksson, Maria & Näsman, Elisabet (2007) Delaktighet i familje-rättsprocesser för barn som upplevt pappas våld mot mamma. Socionomen forskningssupplement, nr 22/2007.

Franséhn, Mona, Jansson, Birgitta, Österberg, Torun och Bäck-Wiklund, Margareta. (2009) Familjebildning och försörjning – en jämförelse mellan nyblivna svenska och turkiska föräldrar i ett svenskt välfärdsperspektiv. Socialvetenskaplig tidskrift 2/2009.

Grönlund, Anne och Halleröd, Björn (2008) Jämställdhetens pris. Boréa Bokförlag.

Hwang, Philip (2005) Pappapusslet – vilka är bitarna och hur får man ihop det. Rapport 2005:26. Statens folkhälsoinstitut.

Johansson, Thomas (2008) Familjeliv. Liber.

146 l i t t e ratur

Lindgren, Cecilia (2006) En riktig familj. Adoption, föräldraskap och barnets bästa 1917–1975. Carlsson Bokförlag.

Lindgren, Cecilia (kommande 2010) ”Barnets väl - samhällets ansvar. Om utredning av blivande adoptivföräldrar 1955–2008” i Helena Bergman, Maria Eriksson och Roger Klinth red. (kommande 2010) Föräldraskapets omvandlingar – styrningens omvandlingar. Institutet för framtidsstudier.

Morel, Nathalie, Palier, Bruno och Palme, Joakim, red. (2009) What Future for Social Investment? Rapport 2009/2, Institutet för framtidsstudier.

Mörk, Eva, Sjögren Anna och Svaleryd Helena (2008) Effekter av barnomsorgsavgifter på barnafödandet. Rapport 2008:30. Institu-tet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, IFAU.

Nordlöf, Barbro (2001) Svenska adoptioner i Stockholm 1918–1973. FoU-rapport 2001:8, Forsknings- och utvecklingsenheten, Social-tjänstförvaltningen i Stockholm.

Näsman, Elisabet, von Gerber, Cristina och Fernqvist, Stina (2009) Berörd beskriven frånvarande – Hur länsrätters domar beskriver barn i ekonomiska biståndsärenden. Delrapport från projektet Ekonomisk utsatthet i barndomen. Uppsala universitet.

Oláh, Livia Sz. (kommande): ”Time policies and birth rates. Fertility rates, female work and the time structure of early childhood-education in post-war Europe”, in K. Hagemann, K. Jarausch and C. Allemann-Ghionda (eds.) Children, Families and States: Time Policies of Child Care and Primary Schooling in East and West Europe, New York and Oxford: Berghahn Books.

Oláh, Livia Sz. (kommande): “Yes“ to the question “Should govern-ments in Europe be more aggressive in pushing for gender equality to raise fertility?” From the first Rostock Debate on Demographic Change, February 2006. Demographic Research. http://www.demogr.mpg.de/papers/working/wp-2008-003.pdf

147 l i t t e ratur

Puur, Allan, Oláh, Livia Sz., Tazi-Preve, Mariam Irene and Jürgen Dorbritz (2008): Men’s childbearing desires and views of the male role in Europe at the dawn of the 21st century. Demo- graphic Research, Vol. 19, article 56, pp. 1883–1912. http://www.demographic-research.org/

Sjöberg, Ola (2009) Labour Market Careers and First Births in Sweden. Working Paper 2009: 7. Linnécentrum för studier av europeisk socialpolitik, välfärd och familjedynamik i Europa, Stockholms universitet.

SOU 2001:10 Barn i homosexuella familjer. Justitiedepartementet.

SOU 2007:3 Föräldraskap vid assisterad befruktning. Justitiedepar-tementet.

Statistiska centralbyrån (2008) På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet 2008. SCB.

Statistiska centralbyrån (2009) Barn eller inte. Demografiska rap-porter 2009:2. SCB.

Statistiska centralbyrån (2010) Statistisk årsbok för Sverige 2010. SCB.

Ström, Sara (2009) Housing and First Births in Sweden, 1972–2005, Working Paper 2009:3. Demografiska enheten Stockholms univer-sitet och Institutet för framtidsstudier.

Sörensen, Kerstin och Bergqvist, Christina (2002) Gender and the Social Democratic Welfare Regime. A comparison of gender-equa-lity friendly policies in Sweden and Norway. Arbetslivsinstitutet.

TCO (2002) Det försenade föräldraskapet. Rapport 9/02.

Thalberg, Sara (2009) Money, Policy and Norms: Childbearing Behavior of Swedish Students in the 1980s and 1990s. Stockholm Research Reports in Demography 2009:8. Stockholms universitet.

Westlund, Jennie, red. (2009) Regnbågsfamiljers ställning i Norden. Politik, rättigheter och villkor. Publikation 2009:1, Nordiskt insti-tut för kunskap och kön.

l i t t e ratur 148

Zetterqvist Nelson, Karin (2006) The Construction of an Open Time Dimension in Narratives about the Becoming of LG-families: An Act of Resistance. Lesbian & Gay Psychology Review 7(1): 8–18.

Zetterqvist Nelson, Karin & Malmquist, Anna (Planerad utgivning 2010) Assisterad befruktning för lesbiska par på svenska kliniker – gayvänligt eller heteronormativt? Bergman, Helena, Eriksson, Maria & Klinth, Roger (red.), Föräldraskapets omvandlingar – styrningens omvandlingar. Kön, stat och föräldraskap. Institutet för framtidsstudier.

149

I skuggan av sig självHur man kan förstå, förebygga och åtgärda depressioner och andra psykiska besvär. Boken innehåller också ett par individuella berättelser om hur det är att drabbas av psykisk ohälsa. Vad är en god arbetsplats är en annan fråga som tas upp.

Konflikt eller konsensus?Boken handlar om när en kontrovers blir djup-gående och delar en forskargrupp, ett ämne eller allmänheten ifrågasätter forskningens resultat.

Är arbetslivet familjevänligt?I dag ställs höga krav både på arbetet och i familjen och många barnfamiljer har svårt att få ihop ekvationen mellan privatliv och arbetsliv. En bok om familjebildning, mamma- och pap-parollen och hur livs- och arbetsvillkoren ser ut för många.

Den svenska välfärdsmodellenBoken belyser vad som hände med det svenska välfärdssamhället under 1990-talets kris. För-fattaren Jenny Björkman resonerar om det var bättre förr och fokus ligger på grupperna: barn,

Tidigare utgivning i FAS serie populärvetenskapliga kunskapsöversikter

150

äldre och etnicitet. Boken bygger på Välfärds-bokslutets utredning.

Något är annorlunda! Om mild glöm-ska, demens och behovet av omsorgVilka får demens och kan vetenskapen på något sätt hjälpa dem som drabbas? Är mild glömska ett första tecken på demens? Hjälper bromsmedi-ciner och hur snart kommer ett vaccin? Hur kan demenssjuka och deras anhöriga få stöd på ett värdigt sätt?

Om trötthetBoken handlar om sjukdomstillstånd som kronisk trötthet, utmattningssyndrom, sömnens roll, den stressrelaterade tröttheten, arbetstidens effekter och om den viktiga vilan.

Alkohol – varför vi dricker som vi görMåste man hänga med på en öl efter jobbet för karriärens skull, hur har EU påverkat våra dryckesvanor, och finns det ett samband mellan förtidspensioneringar och alkoholmissbruk?

t id igare utg ivn ing

151 t id igare utg ivn ing

Lönar sig utbildning?Är det någon idé att satsa på en högre utbild-ning? Lönar det sig? Det sägs att utbildning är lönsamt men på vilket sätt är det lönsamt och gäller det för alla? Forskare, arbetsgivare, ung-domar och akademiker diskuterar frågan med olika infallsvinklar.

Allergier på jobbet – vad kan vi göra?Allt fler människor har en allergi eller annan överkänslighet. I arbetslivet ställer det ökade krav på förebyggande insatser. Några av de områden som behandlas i den här boken är kontaktallergier, allergier i livsmedelsindustrin, problematiken med isocyanater i bilverkstäder och skumplasttillverkning. Utsatta barn – allas ansvarVad är utsatthet? Vilka barn är utsatta? Kriteri-erna för vad som menas med utsatthet förändras med historiens gång. De barn som i dag kallas fattiga kan ha mobil, dvd och mat på bordet. Deras utsatthet består framför allt i en dålig självbild. Intervjuer med forskare och unga, som levt under utsatta förhållanden.


Den ojämlika hälsanAlla har inte samma möjligheter att leva ett friskt liv i social trygghet. Vad beror det på? Hur kan livsvillkor, utbildningsnivå och sociala nätverk påverka hälsan?

Fetma – vår nya folksjukdom?Det pågår en global fetmaepidemi. För första gången i människans historia dör nu fler män-niskor till följd av övernäring än av svält och bristsjukdomar. Vad klassas som övervikt eller fetma?

Åldrande och livskvalitetDen demografiska utvecklingen i Sverige innebär att gruppen äldre blir större. Behovet av aktivite-ter, vård och omsorg kan då antas öka.

Hur mår då de äldre, och hur lever de?

Bortsorterad? – om invandrare och arbetsmarknadBehovet av arbetskraft ökar i Sverige, ändå har personer med utländsk bakgrund svårt att kon-kurrera om jobben. Beror det på diskriminering?Forskare anser att segregationen har ett mönster som går att påverka med planering.


Beställningsinformation:Kunskapsöversikterna kan beställas från FAS:www.fas.se/bokhandel

Att uppleva utanförskapUtanförskap är en term som har kommit att be-teckna individer som av olika anledningar ”står utanför” en för majoriteten självklar samhällsge-menskap eller välfärd. Vad innebär det att leva i utanförskap?

Att leva med funktionshinderNästan en miljon människor mellan 16–64 år i Sverige har någon typ av funktionsnedsättning. Den här boken vill ge en bild av det breda om-råde som forskningen om funktionsnedsättningar spänner över. Men även visa på vilka inskränk-ningar i delaktigheten i samhället som de skapar.

Familjemodellen står stark men den ser inte ut på ett enda sätt: en mamma, en pappa och barn. Vilka andra familjemodeller med krav på gott föräldraskap finns idag?Där har vi till exempel regnbågsfamiljen och styvfamiljen. Synen på familjen och barnens bästa präglas av den politiska viljan att främja den ”jämställda tvåförsörjarfamiljen”. Hur jämställda är vi egentligen i Sverige – och i övriga Europa? FAS populärvetenskapliga översikt vänder sig till politiker, praktiker, utbildningsansvariga och en intresserad allmänhet.

ISBN: 978-91-89602-40-3ISSN: 1652-3199


det våras för familjen · innehåll 5 vad politiken kan göra för familjerna kap. 11 det föds...

Documents