de nationella minoriteternas utbildningssituation · 1.3.2 förstudie och fallstudie ... slutligen...

De nationella minoriteternas utbildningssituationElevernas, lärarnas, skolbarnsföräldrarnas och allmänhetens attityder till skolan under ett decennium.

RAPPORT 2722005

De nationella minoriteternas utbildningssituation

Beställningsadress: Fritzes kundserivce 106 47 Stockholm Telefon 08-690 95 76 Telefax 08-690 95 50 E-postadress:[email protected]

Beställningsnummer: 05:929

ISSN 1103-2421 ISRN SKOLV-R--243-SE

Tryck EO-print, Stockholm 2005

DE NATIONELLA MINORITETERNAS UTBILDNINGSSITUATION 3

Innehåll

Förord ......................................................................................6

1. Inledning ..............................................................................7

1.1 Regeringsuppdrag ............................................................8

1.2 Syfte och frågeställningar ..................................................8

1.3 Metod ..............................................................................8

1.3.1 Skolverkets statistik......................................................................10

1.3.2 Förstudie och fallstudie ................................................................11

1.3.3 Enkät ..........................................................................................12

1.3.4 Övriga kontakter ........................................................................14

2. Bakgrund ............................................................................15

2.1 Minoritetspolitiken ..........................................................16

2.2 De nationella minoriteterna..............................................17

2.2.1 Samer..........................................................................................17

2.2.2 Tornedalingar ............................................................................17

2.2.3 Sverigefinnar ..............................................................................17

2.2.4 Romer ........................................................................................18

2.2.5 Judar ..........................................................................................18

2.2.6 En komplex situation..................................................................18

2.3 Internationella konventioner ............................................18

2.3.1 Ramkonventionen ......................................................................18

2.3.2 Minoritetsspråkskonventionen ..................................................20

2.4 Lagstiftning inom utbildningsområdet ..............................20

2.4.1 Förskoleverksamhet ....................................................................20

2.4.2 Grundskolan ..............................................................................22

2.4.3 Sameskolan ................................................................................22

2.4.4 Gymnasieskolan ........................................................................23

2.4.5 Fristående skolor ........................................................................23

2.5 Läroplaner och kursplaner ..............................................23

2.6 Tidigare utredningar ........................................................24

4 DE NATIONELLA MINORITETERNAS UTBILDNINGSSITUATION

2.6.1 Statliga rapporter och propositioner............................................25

2.6.2 Tidigare utvärderingar..................................................................3

2.7 Skolverket och Myndigheten för skolutvecklings insatser ..29

3. Språkbyte eller språkbevarande: ett teoretiskt resonemang..31

3.1 Samhällsnivå ..................................................................33

3.2 Gruppnivå ......................................................................33

3.3 Individnivå ......................................................................34

4. Fem nationella minoriteter – resultat av kartläggning rörandeutbildningssituation ................................................................35

4.1 Minoritetspolitiken ..........................................................37

Kommentarer......................................................................................37

4.2 Lagstiftning ....................................................................37

Kommentarer......................................................................................38

4.3 Kommunernas organisering av undervisning i minoritetsspråk ..................................................................39

Kommentarer ....................................................................................40

4.4 Språket i skolan och samhället ........................................42

4.4.1 Modersmålsundervisning ............................................................43

4.4.2 Skolans val, elevens val och språkval ..........................................44

4.4.3 Tvåspråkig undervisning ............................................................44

4.4.4 Studiehandledning ....................................................................45

4.4.5 Ingen undervisning i minoritetsspråket ......................................46

4.4.6 Avslag på ansökan om modersmålsundervisning........................46

Kommentarer ....................................................................................46

4.5 Information ....................................................................47

Kommentarer ....................................................................................49

4.6 Tillgång till lärare ............................................................49

Kommentarer ......................................................................................51

4.7 Tillgång till läromedel ......................................................52

Kommentarer......................................................................................52

4.8 Attityder och fördomar ....................................................53

Kommentarer......................................................................................56

5. Sammanfattande bedömning ................................................57

6. Skolverkets förslag till åtgärder ..........................................61

6.1 Språket i samhället och i skolan ......................................62

6.2 Kommunernas organisering av undervisning i minoritetsspråken ..............................................................63

6.3 Information ....................................................................64

6.4 Tillgång till lärare ............................................................64

6.5. Tillgång till läromedel ....................................................65

6.6 Attityder och fördomar ....................................................65

7. Ekonomiska effekter ............................................................67

Referenser ..............................................................................69

Bilagor ....................................................................................73

Bilaga 1 Samernas utbildningssituation ..................................74

Bilaga 2 Tornedalingarnas utbildningssituation........................87

Bilaga 3 Sverigefinnarnas utbildningssituation ........................94

Bilaga 4 Romernas utbildningssituation ................................101

Bilaga 5 Judarnas utbildningssituation..................................108

Bilaga 6 Statistik ................................................................114

Bilaga 7 Frågeguide ............................................................128

Bilaga 8 Enkät ....................................................................130


FörordFöreliggande rapport är en redovisning av ett regeringsuppdrag. Rapporten ären kartläggning av de nationella minoriteternas utbildningssituation.

Kartläggning baseras i huvudsak på befintlig statistik samt intervjuer i sam-band med förstudier och fallstudier. I fallstudier intervjuades både kommuna-la tjänstemän och föräldrar och elever tillhörande de nationella minoriteterna.

Under studien har samtal och diskussioner förts med representanter frånde nationella minoriteternas riksorganisationer, både i ett inledande skede ochi samband med formulering av våra förslag. Projektgruppen har också deltagitvid olika konferenser, seminarier och möten rörande de nationella minorite-terna. Under arbetets gång har kontakt etablerats med andra statliga myndig-heter som arbetar med dessa frågor så som Myndigheten för skolutveckling,Justitiedepartementet, Konstitutionsutskottet, Utredningen om finska språketi Stockholms- och Mälardalsregionen, Sameskolan samt Barnombudsmannen.Samtal och diskussioner har även förts med en del forskare. Kartläggningenfokuserar ett antal teman som vuxit fram under arbetets gång. Dessa teman ärminoritetspolitiken, lagstiftningen, kommunernas organisation av undervis-ning i minoritetsspråk, språket i skolan och samhället, kommunens informa-tion till föräldrar och elever, tillgång till lärare och läromedel samt attityderoch fördomar.

I projektgruppen som arbetat med kartläggningen ingick Lisbeth Eriksson(projektledare), Sun-Joon Hwang, Moa Morin, Johan Nykvist samt AnnicaThomas.

Per Thullberg Lisbeth ErikssonGeneraldirektör Undervisningsråd

1. Inledning

1.1 RegeringsuppdragSkolverket har genom beslut 2004-11-11 av regeringen fått i uppdrag att kart-lägga utbildningssituationen för de nationella minoriteterna(U2004 ⁄ 4346 / G).

”Arbetet bör fokusera på kända problem på området,som diskrepansen mellan lagstiftningens syfte och denpraktiska tillämpningen av den samma, bristande till-gång till utbildning samt brister i tillgång på lärare”.1

Kartläggningen skall koncentrera sig på förhållandena som rör grundskolanmen viktiga iakttagelser beträffande andra verksamhetsområden skall ocksålyftas fram. Skolverket skall analysera resultaten av kartläggningen och i sam-verkan med Myndigheten för skolutveckling komma med förslag till förbätt-rande åtgärder. De ekonomiska effekterna av förslagen skall också belysas. Isitt arbete skall Skolverket ta hänsyn till målen för den statliga minoritetspoli-tiken. Uppdraget skall redovisas senast 2005-11-01.

1.2 Syfte och frågeställningarSyftet med denna utredning är att beskriva, analysera och komma med för-slag till förbättringar avseende de nationella minoriteternas utbildningssitua-tion mot bakgrund av den minoritetslagstiftning som finns. De frågeställ-ningar vi ställer oss är följande:

– Hur ser de nationella minoriteternas utbildningssituation ut?

– Hur är de nationella minoriteterna synliga i kommunernas utbildnings-policy och hur synliggörs de i skolundervisningen?

– Vilka former för stöd i och på de nationella minoritetsspråken finns det igrundskolan och hur är detta organiserat? Hur planeras, genomförs ochföljs undervisningen upp?

– Vilka möjligheter och vilka hinder finns enligt kommunpolitiker, skol-chefer, lärare, föräldrar och elever då det gäller att uppnå målen för mi-noritetspolitiken inom utbildningsområdet?

1.3 MetodI studien har flera metoder använts för att ge en så heltäckande bild som möj-ligt. Som ett första steg i studien bearbetades och analyserades delar av denstatistik som årligen samlas in av SCB för Skolverkets räkning. Vi undersökte


1 Regeringsuppdrag U2004 ⁄ 4346 ⁄ G


även vilka resultat Skolverkets inspektion hade visat beträffande de nationellaminoriteterna. Efter en genomgång av inspektionens sammanfattande be-dömning gick det dock inte att dra några slutsatser kring detta eftersom denendast berörde modersmålsundervisning i stora drag och inte särskilda grup-per.2 I studien kring samernas situation har resultaten från den tillsyn somgenomfördes 2003 delvis använts som källa.3 Som ett andra steg i studiengenomfördes en förstudie i femton kommuner som innebar att ansvariga förkommunens modersmålsundervisning intervjuades via telefon. För att får endjupare kunskap om hur det fungerade ute i kommunerna genomfördesdärefter fallstudier i fem kommuner. Kommunerna besöktes och intervjuergenomfördes med personer från flera olika nivåer inom utbildningsverksam-heten. Slutligen skickades en enkät ut till samtliga kommuner i landet.Projektgruppen har också deltagit i ett flertal konferenser och möten beträf-fande de nationella minoriteterna samt etablerat kontakt med andra engage-rade i frågan.

1.3.1 Skolverkets statistikDe uppgifter i Skolverkets statistik som direkt berör de nationella minorite-terna på grundskolenivå är de uppgifter som finns kring modersmålsundervis-ning. I denna studie har följande statistik sammanställts: antal berättigade tilloch deltagare i modersmålsundervisning, slutbetyg i modersmål i årskurs niosamt antal lärare inom respektive språk. Framförallt har statistiken kringberättigade till och deltagare i modersmålsundervisning i grundskolan bear-betats och analyserats för att användas i urvalsprocessen till projektets för-och fallstudie.4

Vid projektets start var den senast publicerade statistiken från läsåret2003 ⁄04. Den statistiska studien och urvalet av förstudie och fallstudien base-ras därför till största del på uppgifter från detta läsår samt på analyser vi gjortför 1999 ⁄ 00‒2003 ⁄ 04. Syftet med dessa analyser var att följa utvecklingensedan den nya minoritetslagstiftningen infördes. Vissa delar av studien harkompletterats med den statistik som publicerades under våren 2005 (läsåret2004 ⁄ 05) för att ge en mer aktuell bild av situationen.

Under studiens gång har flera problem med modersmålsstatistiken synlig-gjorts. Ett problem gäller själva rapporteringssystemet. En brist är till exempelatt endast kalé och lovari/kalderari finns som alternativ vid rapportering avromani chib, vilket innebär att elever som är berättigade till och möjliga del-tagare i andra varieteter inte finns med i statistiken. En annan brist är attsamiska både kunnat rapporteras som de olika varieteterna (nordsamiska,

2 Skolverket 20043 Skolverket 20034 Statistisk sammanställning finns i bilaga 6.


lulesamiska och sydsamiska) eller som samiska under ett antal år. Ett andraproblem kring statistiken är att de redovisade uppgifterna i flera fall visat sigvara oriktiga, särskilt vad gäller antal berättigade elever. I flera kommunermenar man att det är omöjligt att veta exakt vem som är berättigad eller ej.Ofta sker prövning av berättigande först när eleven anmälts till modersmåls-undervisning och i vissa kommuner påpekar man att alla inte vill uppge sittmodersmål. I kommunerna uttrycker man också en osäkerhet kring begrep-pet berättigad och studien visar även att detta tolkas olika ute i kommunerna.I vissa kommuner anses exempelvis alla som vill läsa modersmål som berätti-gade medan andra kommuner ställer hårdare krav vad gäller grundläggandekunskaper och umgängesspråk.5 Ett tredje problem med statistiken är slutli-gen rapporteringen från de kommuner som anordnar språkundervisning påannat sätt än inom modersmålsundervisning och att det råder osäkerhethuruvida dessa elever redovisas i statistiken.

De ovan nämnda bristerna i statistiken kan ses som mycket allvarliga efter-som statistiken i många fall kan utgöra en viktig del i uppföljning och utvär-dering av de nationella minoriteternas situation, både inom kommunernaoch vid andra myndigheter.

1.3.2 Förstudie och fallstudieMed modersmålsstatistiken som utgångspunkt valdes 15 kommuner ut till enförstudie.6 De kommuner som vi valde hade antingen redovisat förändringar iantal berättigade och deltagare de senaste fem åren eller rapporterat en kon-stant låg eller hög andel deltagare i undervisning. Förstudien genomfördessom telefonintervjuer med ansvarig för modersmålsundervisning på grunds-kolenivå.7 I vissa kommuner genomfördes även telefonintervjuer med andrasom var involverade i verksamheten, så som rektorer eller lärare.

För att få en djupare kunskap om hur det fungerade ute i kommunernagenomfördes fallstudier i fem kommuner. Med modersmålsstatistiken somunderlag valdes en kommun per nationell minoritet ut. Följande kommunerbesöktes under våren 2005: Pajala (tornedalingar), Jokkmokk (samer),Huddinge (sverigefinnar), Göteborg (judar) och Vänersborg (romer).Jokkmokk och Pajala valdes främst för att de hade rapporterat ett stort antalberättigade elever men också för att det under våren genomfördes konferenserför modersmålslärare i kommunerna. Huddinge valdes för att de visat enkonstant låg andel deltagare trots ett relativt stort antal berättigade elever ochVänersborg valdes för att de redovisat en mycket hög andel deltagare.

5 Se avsnitt Lagstiftning inom utbildningsområdet.6 Arvidsjaur, Eskilstuna, Gislaved, Gällivare, Helsingborg, Kiruna, Luleå, Norrköping, Nyköping,Olofström, Stockholm, Storuman, Västerås, Örebro, Övertorneå.7 Frågeguide finns i bilaga 7.

Göteborg besöktes för att det var den enda kommun som redovisat berättiga-de elever i jiddisch. Vid besöken genomfördes intervjuer med personer påolika nivåer: politiker, skolchef, ansvarig för modersmålsundervisningen, lära-re, föräldrar och elever. Då undervisningssituationen sett olika ut i olika kom-muner har antalet intervjuer varierat. Vid intervjuerna följdes samma fråge-guide som vid förstudien. Beroende på vem som intervjuades lades dock olikatyngdvikt vid de olika frågeområdena. Intervjuerna har skrivits ut ordagrant.Resultaten från för- och fallstudierna finns sammanställda per minoritets-grupp i rapportens bilagor.

1.3.3 EnkätMed anledning av de brister som uppvisades i statistiken i samband med för-och fallstudien och för att kunna ge en nationell bild av de gruppernasutbildningssituation, bedömde projektgruppen det nödvändigt att insamlaytterligare material kring kommunernas arbete med de nationella minoriteter-na på utbildningsområdet. Följden blev att en enkät skickades ut till samtligakommuner med frågor rörande kommunens policy och arbete med de natio-nella minoriteterna inom utbildningsområdet. Enkäten behandlade till storadelar elevernas möjligheter att läsa de nationella minoritetsspråken menberörde även andra aspekter så som tillgången på lärare och läromedel.8

Enkäten adresserades till kommunens ansvariga för grundskolan men inne-höll även frågor kring förskola, gymnasium och vuxenutbildning. Svars-frekvensen på enkäten var hög, 86 procent, men efter bearbetning synliggjor-des flera brister med materialet. Ett problem var att mer än hälften av respon-denterna svarade att de inte visste om kommunens skolor hade elever somtillhörde de nationella minoriteterna.9 Detta innebar att dessa kommuner intekunnat besvara hela enkäten och att bortfallet blev mycket stort. Ett annatproblem var att det fanns ett stort internt bortfall bland de kommuner somsvarat att de har elever som tillhör de nationella minoriteterna, flera respon-denter har hoppat över vissa frågor eller inte besvarat alla frågor fullständigt.Intressant är även att det i vissa enkäter redovisas uppgifter som inte stämmeröverens med uppgifterna i den insamlade statistiken. Bristerna med enkäteninnebär att det är svårt att utifrån enkäten uttala sig om hur det ser ut pånationell nivå. Det hade till exempel varit mycket osäkert att räkna utgenomsnittliga elevantal utifrån uppgifterna. Istället för att generalisera medtill exempel medelvärden eller andra mått använder vi därför resultaten frånenkäten för att förtydliga eller komplettera annat insamlat material.


8 Enkäten finns i bilaga 8.9 Fråga 3 i enkäten, bilaga 8.

1.3.4 Övriga kontakterUnder studien har samtal och diskussioner förts med representanter från denationella minoriteternas riksorganisationer. Kontakt har tagit med de riks-organisationer som det fördelas statsbidrag till. Projektgruppen har också del-tagit vid olika konferenser rörande de nationella minoriteterna så som fort-bildningsdagar för sverigefinska modersmålslärare samt konferenser förmodersmålslärare i lulesamiska och meänkieli. Vi har även deltagit vid Rådetför romska frågor och Romsk arbetsgrupp i Linköping samt träffat represen-tanter för Roma Kulturklass i Stockholm. Under arbetets gång har även kon-takt etablerats med andra statliga myndigheter som arbetar med dessa frågorså som Myndigheten för skolutveckling, Justitiedepartementet, Konstitutions-utskottet, Utredningen om finska språket i Stockholms- och Mälardals-regionen, Sameskolan samt Barnombudsmannen. Samtal och diskussionerhar även förts med forskare inom området så som Kenneth Hyltenstam ochChristina Rodell Olgac.


2. Bakgrund


I februari 2000 ratificerade Sverige den europeiska konventionen om skyddför nationella minoriteter och också den europeiska stadgan om landsdels-eller minoritetsspråk. Dessa konventioner innehåller bestämmelser om skyddför minoriteternas språk men också kultur, tradition och religion. Innan rati-ficerandet hade riksdagen i december 1999 antagit regeringens förslag tillminoritetspolitik.10

2.1 MinoritetspolitikenEnligt den svenska minoritetspolitiken är de nationella minoriteterna samer,sverigefinnar, tornedalingar, romer och judar. En viktig del av minoritetspoli-tiken är att ge stöd till minoritetsspråken så att de hålls levande. De språksom erkänts som minoritetsspråk i Sverige är samiska, finska, meänkieli,romani chib och jiddisch. Tre av dessa språk, nämligen samiska, finska ochmeänkieli har starka geografiska tillhörigheter varför dessa språk omfattas avsärskilda regionala åtgärder.11

Minoritetslagstiftningen rör många olika politikområden och för attsamordna dessa finns det inom regeringskansliet en arbetsgrupp med repre-sentanter från berörda departement. Det organisatoriska ansvaret för deminoritetspolitiska frågorna ligger i dag på Justitiedepartementets enhet fördemokratiutveckling, mänskliga rättigheter, folkrörelsefrågor och idrott(Ju/D). Minoritetspolitiken skall genomsyra hela samhället. När det gällerutbildningsområdet är det viktigt att alla barn i Sverige får kunskap om denationella minoriteternas historia samt deras kultur, språk och religion vilketäven är inskrivit i läroplanerna. Något som också är viktigt när det gäller attstödja de nationella minoriteterna är modersmålsundervisningen och den två-språkiga undervisningen.12 I april 2000 trädde två nya lagar i kraft som syftartill att stärka minoritetsspråkens ställning. Lagarna innebär att i sju kommu-ner i Norrbotten, de s.k. förvaltningsområdena, har man rätt att användasamiska, finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter och domstolar.13

Vidare innebär lagstiftningen att man i dessa områden har rätt att helt ellerdelvis få äldreomsorg och förskoleverksamhet på sitt minoritetsspråk. Dessarättigheter gäller inte utanför dessa områden och inte heller för de andra tvåminoritetsspråken.

10 Regeringens proposition 1998 ⁄ 99:14311 Justitiedepartementet 200412 Regeringens proposition 1998 ⁄ 99:14313 Förvaltningsområdena för samiska är Arjeplogs, Gällivares, Jokkmokks och Kirunas kommuner. För fins-ka och meänkieli är områdena Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå.


2.2 De nationella minoriteternaDe grupper som av riksdagen valts att betraktas som nationella minoriteterhar vissa gemensamma särdrag.14

• Det handlar om grupper med en utpräglad samhörighetskänsla och derasmedlemmar är till antalet färre än majoritetens.

• De har antingen en religiös, språklig, traditionell eller kulturell tillhörighet.

• Både gruppen och den enskilde medlemmen har en vilja och en strävanatt behålla sin identitet.

Gruppen måste ha historiska eller långvariga band till Sverige vilket i dettasammanhang handlar om att grupperna måste ha funnits här före sekelskiftet1900. Trots dessa likheter finns det mycket som skiljer grupperna åt och derasförutsättningar är olika.

2.2.1 SamerDen samiska gruppen i Sverige uppskattas idag vara mellan 15 000 och20 000 personer 15. Av tradition har samerna haft en stark geografisk knytningmen finns i dag spridda över hela Sverige. Samerna intar en särställning blandde nationella minoriteterna då de också har en ställning som ursprungsbe-folkning.16 Det är i huvudsak tre samiska varieteter som talas i Sverige och detär sydsamiska, lulesamiska och nordsamiska. Den största av dessa är nord-samiskan.

2.2.2 TornedalingarI Sverige bor cirka 50 000 tornedalingar och då främst i Haparanda, Övertor-neå, Pajala, Kiruna samt Gällivare. Av dessa beräknar man att ungefär 40 000

talar meänkieli, vilket betyder ”vårt språk”.17

2.2.3 SverigefinnarSverigefinnarna är den största av de nationella minoritetsgrupperna. Precissom när det gäller de andra grupperna är det dock svårt att säkert uttala sigom hur många de är. Uppskattningsvis talar drygt 200 000 i gruppen finska,vilket är ungefär hälften av de sverigefinnar som uppskattas bo i Sverige.18

14 Regeringens proposition. 1998 ⁄ 99:14315 Regeringens proposition 1998 ⁄ 99:14316 1997 beslutade riksdagen att samerna har en erkänd status som urbefolkning.17 Regeringens proposition 1998 ⁄ 99:14318 Detta är ”osäkra” siffror då det beror på vilka man avser. Uppgiften är tagen från Regeringens proposi-tion 1998 ⁄ 99:143.

2.2.4 RomerRomerna, som i Sverige idag beräknas vara cirka 15 000‒20 000 samt cirka20 000 resande, är en mycket heterogen grupp19. De består av ett antal olikagrupper. I Sverige har av statliga myndigheter gjorts en indelning i fem olikagrupper; de svenska romerna, de finska romerna, de utomnordiska romerna,de nyanlända samt resandegruppen. Dessa grupper talar en rad varieteter avspråket romani chib exempelvis finsk romani, lovari, tjurari, sinto, arli,bugurju och svensk romani.

2.2.5 JudarDet finns cirka 25 000 personer i Sverige med judisk bakgrund.20 Ungefärhälften av dessa tillhör någon av de judiska församlingarna i Göteborg,Malmö eller Stockholm. Totalt finns det idag uppskattningsvis cirka 2 500

människor som talar jiddisch.21

2.2.6 En komplex situationRatificerandet av de två konventionerna innebär att Sverige förbundit sig attverka för ett skydd för de nationella minoriteternas språk, tradition, religionoch kultur. Detta åtagande spänner över många områden i samhället och attundersöka hur Sverige uppfyller detta är en stor uppgift. Skolverkets uppdragär att kartlägga utbildningssituationen och då handlar det i hög grad omspråket. Detta är dock starkt förknippat med tradition, kultur och religionvarför dessa områden inte kan uteslutas. Det är således en komplex situation.

På grund av denna komplexa situation och på grund av de nationellaminoriteternas sinsemellan olika förutsättningar och kommunernas olika sättatt organisera sin verksamhet på kan det vara ett problem att få en heltäckan-de och i någon mån rättvisande bild av de nationella minoriteternas utbild-ningssituation. Det finns bestämmelser och förordningar som skall garanterade nationella minoriteterna en god utbildningssituation med beaktande avderas specifika kultur, språk och traditioner. Skolverkets uppgift har varit attförsöka kartlägga hur dessa implementerats i kommunerna.

2.3 Internationella konventioner

2.3.1 RamkonventionenEuroparådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter innehållerinte någon definition på nationella minoriteter vilket medför att de ratifice-rande staterna själva kan avgöra vad som kännetecknar en nationell minoritet.Begreppet nationell minoritet syftar på grupper med långvarig anknytning till

19 Regeringens proposition 1998 ⁄ 99:14320 Regeringens proposition 1998 ⁄ 99:14321 Boyd & Gadelii, 1999

en stat. Ramkonventionen omfattar bestämmelser om skydd för språk samtskydd för minoritetskulturer, traditioner, kulturarv och religion vilket är vida-re än de områden minoritetsspråkskonventionen tar sikte på.22

I konventionens artikel 14.1 anges att parterna erkänner att den som tillhören nationell minoritet har rätt att lära sig sitt minoritetsspråk. I artikel 14.2

anges att staterna skall säkerställa möjligheten till undervisning i eller påminoritetsspråket i områden som av hävd eller i betydande antal bebos avpersoner som tillhör nationella minoriteter. Konventionen tillåter alltså enbegränsning i rätten att lära sig sitt minoritetsspråk som grundar sig på entillräcklig koncentration av personer samt att efterfrågan av sådan undervis-ning är tillräckligt stor. Europarådets ministerkommitté har ansvar för över-vakningen av konventionens genomförande med bistånd av en rådgivandekommitté. De fördragsslutande staterna skall till Europarådet lämna informa-tion om lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som vidtagits för att genom-föra konventionens principer.

Sverige lämnade sin första rapport 2001. Under 2002 genomförde den råd-givande kommittén en uppföljning av hur Sverige uppfyller ramkonventionenoch den 10 december 2003 antog Europarådets ministerkommitté en resolu-tion om Sveriges implementering av ramkonventionen. I resolutionen fram-hålls den positiva utvecklingen i förvaltningsområdena i norra Sverige menockså att det finns behov av att utvidga lagstiftningens räckvidd. Minister-kommittén pekar på att Sverige bör ta hänsyn till ramkonventionens princi-per mer konsistent i praktiken och att de lokala myndigheterna har ettcentralt ansvar. Kommittén pekar också på brister inom utbildningsområdetoch konstaterar att skolans modersmålsundervisning är den huvudsakligainsatsen för minoritetsspråken. Vidare nämns i resolutionen problemet medatt undervisningens genomförande är avhängigt av tillgången till modersmåls-lärare och att det dessutom råder brist på sådana lärare. Man konstaterarockså att modersmålsundervisningen är begränsad till 1‒2 timmar per veckaoch att den i många fall ges utanför reguljär skoltid samt kräver att elevernaåker till andra skolor. Det framhålls också att föräldrar och elever inte alltidges information om rätt till modersmålsundervisning. Kommittén konstaterarslutligen att det inte finns några garantier i lagstiftningen för erhållande avtvåspråkig undervisning trots att efterfrågan finns. Som exempel framhålls attdet är beklagligt att tvåspråkig undervisning på andra språk än finska inte kanges år 7‒9 i grundskolan.23

22 Se vidare nästa avsnitt om Minoritetsspråkskonventionen.23 Se avsnitt Lagstiftning inom utbildningsområdet

2.3.2 MinoritetsspråkskonventionenDen europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk trädde i kraft den1 mars 1998. Syftet med minoritetsspråkskonventionen är att bevara ochutveckla den flerspråkighet och det mångkulturella arv som historiskt karak-teriserar Europa. Konventionen betonar att stödet för minoritetsspråken inteskall åstadkommas på bekostnad av de officiella språken. Minoritetsspråks-konventionen är uppbyggd så att de ratificerande staterna får en viss valfrihetatt välja vilka av de 23 artiklarna i konventionen som man vill anta samt vil-ken ambitionsnivå man vill uppnå.

Sverige ratificerade minoritetsspråkskonventionen 9 februari 2000. I ratifi-kationsinstrumentet anges att samiska, finska och meänkieli är landsdels- ellerminoritetsspråk i Sverige. Romani chib och jiddisch anges som territorielltobundna språk.

Enligt konventionen skall Sverige bl.a. (artikel 8.1.b.i-iv) som lägsta nivåerbjuda i vart fall undervisning i landsdels- eller minoritetsspråket för de ele-ver vars anhöriga begär det och om antalet elever bedöms vara tillräckligt.

Sverige har rapporterat till Europarådet 2001 och 2004 i enlighet med artik-larna i minoritetsspråkskonventionen. Europarådets ministerkommitté antog ijuni 2003 ett antal rekommendationer. Där anges bl.a. att Sverige skall vidtaåtgärder för att förstärka tillgången till utbildning på landsdels- eller minoritets-språk, utveckla läromedel samt förbättra lärarutbildningen på alla utbildnings-nivåer. Sverige skall vidare förbättra situationen för finska språket i det offentli-ga livet, i synnerhet inom utbildningsområdet, utanför förvaltningsområdet.Kommittén noterade också att sydsamiska har sin traditionella bas utanför för-valtningsområdet och befinner sig i en mycket utsatt situation och att det finnsbehov av särskilda åtgärder för att skydda och främja detta språk.

2.4 Lagstiftning inom utbildningsområdet

2.4.1 FörskoleverksamhetDen finns i Sverige ingen lagstiftning som specifikt rör förskoleverksamhetenför de nationella minoritetsgrupperna. I lagen (1999:1175) om rätt att användasamiska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar samt lagen (1999:1176)om rätt att använda finska och meänkieli hos förvaltningsmyndigheter ochdomstolar berörs dock förskolebarnens situation. Dessa lagar innebär attkommunerna inom förvaltningsområdena i Norrbottens län skall ge föräld-rarna möjlighet att placera sina barn i förskoleverksamhet där hela eller del avverksamheten bedrivs på samiska respektive finska och meänkieli (8 § irespektive lag). Med förvaltningsområdet för samiska avses Arjeplogs,Gällivare, Jokkmokks och Kiruna kommuner. Med förvaltningsområdet förfinska och meänkieli avses Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertor-neå kommuner.



2.4.2 Grundskolan

modersmålsundervisning i grundskolan

Modersmålsundervisning i grundskolan regleras i 2 kap. 9‒14 §§ grundskole-förordningen. En elev har rätt till undervisning i modersmål om en eller bådavårdnadshavare har annat språk än svenska som modersmål och om språketutgör dagligt umgängesspråk för eleven. Lagstiftningen kräver också att elevenhar grundläggande kunskaper i språket. För en samisk, tornedalsk eller romskelev skall modersmålsundervisning erbjudas även om språket inte är elevensdagliga umgängesspråk i hemmet. En kommun är skyldig att anordnamodersmålsundervisning i ett språk endast om det finns en lämplig lärare.Vidare skall minst fem elever i kommunen önska undervisning i språket.Kravet på minsta elevantal gäller dock inte för samiska, tornedalsfinska ellerromska elever.

Modersmålsundervisning kan anordnas som språkval, elevens val, skolansval eller utanför timplanebunden tid. Modersmålsundervisning får inteomfatta mer än ett språk för en elev. En romsk elev som kommer från utlan-det kan dock få modersmålsundervisning i två språk om det finns särskildaskäl. Modersmålsundervisning utanför timplanebunden tid kan begränsas tillhögst sju läsår om inte eleven har ett särskilt behov av sådan undervisning.Denna begränsning gäller dock inte för samiska, tornedalsfinska eller finskaelever.

tvåspråkig undervisning

För elever som har ett annat språk än svenska som dagligt umgängesspråkmed en eller båda vårdnadshavarna får en kommun enligt 2 kap. 7 § anordnadelar av undervisningen i årskurserna 1‒6 på umgängesspråket. För elevermed finska som umgängesspråk får sådan undervisning anordnas även iårskurserna 7‒9. Enligt förordning om försöksverksamhet med tvåspråkigundervisning i grundskolan (2003:306) gäller att en kommun får anordna för-söksverksamhet med tvåspråkig undervisning även för andra elever i årskur-serna 7‒9. Under den sammanlagda tid som tvåspråkig undervisning anord-nas får högst hälften anordnas på umgängesspråket.

studiehandledning

En elev skall enligt 5 kap. 2 § få studiehandledning på sitt modersmål, omeleven behöver det.

2.4.3 SameskolanSamers barn, men även andra barn om det finns särskilda skäl, får enligt 8kap. 3 § skollagen fullgöra sin skolplikt under år 1‒6 i sameskolan. Försameskolan gäller att undervisningen skall ges på svenska och samiska och att

ämnet samiska skall förekomma i samtliga årskurser (3 kap. 2 § SameF). Dekursplaner som regeringen har fastställt för grundskolan skall tillämpas ocksåi sameskolan. Skolverket fastställer kursplan i samiska som även skall kunnaanvändas i modersmålsundervisning i samiska i grundskolan (3 kap. 6 §SameF). Bestämmelserna om modersmålsundervisning och undervisning isvenska som andra språk i grundskoleförordningen gäller i tillämpliga delar isameskolan (3 kap. 9a§ SameF)

2.4.4 GymnasieskolanI 5 kap. 7‒13§§ gymnasieförordningen finns bestämmelser om modersmåls-undervisning i gymnasieskolan. Reglerna och de undantag som gäller denationella minoriteterna är de samma som i grundskoleförordningen, endaskillnaden är att det för en gymnasieelev krävs goda istället för grundläggandekunskaper i modersmålet för att berättigas undervisning. I gymnasieskolankan modersmålsundervisning anordnas som individuellt val, utökat programeller som ersättning för annat språk än svenska och engelska.

2.4.5 Fristående skolorSkyldigheten att erbjuda modersmålsundervisning är avseende friståendegrundskolor reglerat i förordningen om fristående skolor (1996:1206) 1a kap. 5§. Där anges att vid skolorna skall de bestämmelser om modersmålsundervis-ning som gäller för motsvarande skolform inom det offentliga skolväsendettillämpas. Detta innebär att en fristående grundskola är skyldig att tillhanda-hålla modersmålsundervisning på samma sätt som en kommun är skyldig atttillhandahålla sådan undervisning inom grundskolan. Av 1 a kap. 5 § andrastycket förordningen om fristående skolor framgår vidare att modersmålsun-dervisningen kan anordnas antingen vid den fristående skolan eller genom attavtal träffas med annan anordnare. Motsvarande bestämmelser om friståendegymnasieskolors skyldighet att erbjuda modersmålsundervisning återfinns i 2kap. 7 § förordningen om fristående skolor som hänvisar till bestämmelsernaom modersmålsundervisning som gäller för motsvarande skolform inom detoffentliga skolväsendet.

2.5 Läroplaner och kursplanerI läroplanen för förskolan (Lpfö 98) anges att förskolan kan bidra till att barnsom tillhör de nationella minoriteterna får stöd i att utveckla en flerkulturellkulturtillhörighet. Det fastslås även att förskolan skall medverka till att barnmed annat modersmål än svenska får möjlighet att både utveckla det svenskaspråket och sitt modersmål. Förskolan skall sträva efter att varje barn som harett annat modersmål än svenska utvecklar sin kulturella identitet samt sin för-måga att kommunicera såväl på svenska som sitt modersmål.



I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritids-hemmet (Lpo 94) är ett av uppnåendemålen för grundskolan att varje elevskall ha kunskaper om de nationella minoriteternas kultur språk, religion ochhistoria. I läroplanen för de frivilliga skolformerna (Lpf 94) är detta inte läng-re ett uppnående mål men likväl ett mål att sträva mot. I sameskolan skallvarje elev efter genomgången sameskola vara förtrogen med det samiska kul-turarvet samt tala, läsa och skriva samiska (Lpo 94).

Kunskaper om de nationella minoriteterna berörs i två av grundskolankursplaner. Enligt kursplanen i historia skall skolan i sin undervisning strävaefter att eleven

”tillägnar sig ett brett och djupt kunnande om kultur-arvet, även så som det utvecklats i olika nationellaminoritetsgrupper, samt utvecklar insikten om denidentitet som detta ger.”

Enligt kursplanen i svenska skall skolan sträva efter att eleven

”får erfarenhet av språken i de nordiska grannländernasamt en orientering om det samiska språket och övrigaminoritetsspråk i Sverige.”

När det gäller språkundervisning finns kursplanen för modersmål, kursplanenför moderna språk samt kursplanen för samiska. Enligt kursplanen förmodersmål för grundskolan förutsätts att eleven har språket som umgänges-språk och elever som inte är tvåspråkiga hänvisas att läsa språket som främ-mande språk enligt kursplanen för moderna språk och börja på den nivå sommer svarar mot deras förkunskaper. Detta fastslås även i kursplanen förmodersmål på gymnasienivå. I kursplanen för samiska är målen att uppnå ochbetygskriterierna uppdelat på samiska som förstaspråk och samiska somandraspråk.

2.6 Tidigare utredningar Det är många instanser, både på central, regional och lokal nivå, som på olikasätt är involverade i minoritetsfrågan och ett flertal utredningar och utvärder-ingar har gjorts. Det bedrivs också forskning kring de nationella minoriteter-na och då utifrån olika aspekter. Det är dock svårt att få en bra överblick överhur de nationella minoriteternas situation ser ut idag i Sverige.24 Nedan redo-görs kortfattat för en del av de rapporter, utvärderingar och den forskning

24 Detta har också påpekats av Lennmarker & Wennberg i konstitutionsutskottet (Rapport från konstitu-tionsutskottet 2004 ⁄ 05)

som bedrivits senare år. De utvärderingar som tidigare gjorts av Skolverketredovisas dock utförligare.

2.6.1 Statliga rapporter och propositionerI maj 2005 kom ett delbetänkande från Utredningen om finska och sydsamis-ka språk Rätten till mitt språk. Förstärkt minoritetsskydd .25 I denna konstaterasatt ett assimileringstryck inneburit att en del av de nationella minoriteternasspråk är hotade och att det pågår en språkbytesprocess samt att Sverige kriti-serats av Europarådet bl.a. för bristande implementering av konventionsåta-gandena. I delbetänkandet föreslås en ny lag om nationella minoriteter ochminoritetsspråk. Vidare föreslår man att länsstyrelsen i Stockholm får ettnationellt tillsynsansvar då det gäller dessa frågor. Dessutom menar man idelbetänkandet att det behövs utökade informations- och utbildningsinsatserför att öka kunskapen om de nationella minoriteterna. Deltagandet och infly-tandet bland representanter för de nationella minoriteterna måste utökas ochlagstadgas och även ges bättre ekonomiska förutsättningar. Man föreslår vida-re en geografisk vidgning av förvaltningsområdet för det finska språket.Delbetänkandet behandlar också utbildningsfrågor och föreslår bl.a. att allade nationella minoriteterna bör ha samma rättigheter vad gäller modersmåls-undervisning. Det föreslås att de nationella minoriteterna undantas frånbestämmelserna i grundskoleförordningen om att det måste vara minst 5 ele-ver som önskar modersmålsundervisning, att språket måste vara dagligtumgängesspråk i hemmet samt bestämmelserna om att eleverna måste hagrundläggande kunskaper i språket. Vidare vill de att möjligheterna förSkolverkets inspektion skall skärpas.

I mars 2005 utgav Konstitutionsutskottet en rapport Nationella minoriteteroch minoritetsspråk .26 Rapporten består av ett antal delrapporter. En av dessaär författad av Hyltenstam och Milani och har titeln Nationella minoriteteroch minoritetsspråk. Uppföljning av Sveriges efterlevnad av Europarådets konven-tioner på nationell nivå: ett minoritetsspråksperspektiv. Studies huvudsakligasyfte är att studera om minoritetsspråken fått det stöd som de behöver för attpå ett avsett sätt leva vidare och utvecklas. Hyltenstam och Milanis studie rördelvis samma frågeställningar som detta regeringsuppdrag. De menar att språ-kens överlevnad är beroende av en stor mängd samverkande faktorer på olikanivåer i samhället. Några punkter de tar upp är följande:

För det första handlar det om ekonomiska faktorer. De ekonomiska ramar-na konstateras ha varit alltför snäva för att möjliggöra en väl genomfördminoritetspolitik. Man efterlyser därför en diskussion om minoritetspoliti-kens övergripande ekonomi. Det måste grunda sig på en analys i vilken man


25 SOU 2005:4026 Rapporter från riksdagen 2004 ⁄ 05:RFR3.


tar hänsyn till vilka de ekonomiska konsekvenserna blir om minoritetspoliti-kens mål helt skall uppfyllas. För det andra tas i rapporten upp implementer-ingsproblematiken. Man belyser här svårigheten med att besluten i detta avse-ende ligger på riksnivå medan utförandet sker på en lokal nivå. Implemente-ringen sägs i alldeles för hög grad vila på enskildas attityder, värderingar ochförståelse av minoritetspolitiken som en följd av den decentraliserade besluts-och ansvarsfördelningen. Man efterlyser därför en analys av hur minoritets-politiken skall kunna genomföras med det system för beslutsfattande ochverkställighet som vi har. Man bör enligt rapporten överväga om det är nöd-vändigt med olika särregler som exempelvis öronmärkta medel. För det tredjebehandlas information kring de nationella minoriteterna. Enligt minoritets-språkkonventionen är det statens uppgift att alla berörda informeras om rät-tigheter och skyldigheter. Denna uppgift måste aktualiseras på nytt då detvisar sig att många saknar den nödvändiga kunskapen. Här behöver statenutarbeta en strategi för hur man pedagogiskt skall gå tillväga för att nå allamed nödvändig information. För det fjärde behandlas slutligen de nationellaminoriteternas starkt skilda villkor. Författarna menar att varje grupps situa-tion i förhållande till konventionen bör belysas separat. Som det är idag ärdet svårt att få en samlad bild då villkoren inte minst vad gäller språket skiljersig i så hög grad.

I september 2005 kom regeringens proposition Bästa språket – en samladsvensk språkpolitik.27 Propositionen är regeringens förslag och bedömningar avdet fortsatta arbetet på språkområdet. I propositionen berörs även de natio-nella minoritetsspråken. Man menar i propositionen att genom ratificeringenav de två konventionerna har Sverige förbundit sig att främja de nationellaminoritetsspråken. Detta handlar inte enbart om att vårda och utveckla dessaspråk utan också om att personer som berövats sina språkliga rötter ska hamöjlighet att återerövra språket. Man föreslår vidare att en ny språkvårdsorga-nisation inrättas som bl.a. får till uppgift att utveckla och främja vården av denationella minoritetsspråken med undantag för samiskan. Här kommer same-tinget att ha det fortsatta ansvaret. Språkundervisningen för de nationellaminoriteterna berörs också. Man vill fortsätta stärka språkundervisningen fördessa grupper och samtidigt höja statusen på modersmålsundervisningen.Man konstaterar att olika utredningar kommit fram till att det finns en radbrister i modersmålsundervisningen. Dessa rör ämnets låga status, brister påbehöriga lärare, brister på utbildade modersmålslärare samt brist på läro-medel. Dessutom finns många fördomsfulla attityder gentemot modersmåls-undervisningen.

27 Regeringens proposition 2005 ⁄ 06:2

2.6.2 Tidigare utvärderingarEnligt regleringsbrevet för 2000 fick Skolverket i uppdrag att redovisa utveck-lingen av modersmålsundervisning och tvåspråkig undervisning avseende denationella minoritetsspråken. Uppdraget redovisades i en rapport från 2002-

02-19. Undervisning i och på de nationella minoritetsspråken – kartläggning avsituationen 2001. I denna konstateras att det pågår en utveckling för samtligaspråk men att villkoren för språken är mycket olika. Vidare kom man framtill att det finns en diskrepans mellan lagstiftningens intentioner och debegränsade möjligheter till modersmålsundervisning som eleverna har. Bästförutsättningar för att kunna utveckla sina språk och sin kulturella identitethar eleverna i sameskolan samt i de sverigefinska fristående skolorna och i deflerspråkiga klasserna. För övriga elever bedömer man situationen som sämre.Dessa kan få modersmålsundervisning en till två timmar per vecka och då ärden oftast förlagd till sen eftermiddagstid. Sämst är situationen för romerna.Skolverket gör den bedömningen att kommunernas ansträngningar när detgäller denna grupp går ut på att integrera dem i den svenskspråkiga undervis-ningen således tvärtemot lagens intentioner. Man konstaterar att skolans stödi utvecklandet av modersmålet och den kulturella identiteten i stort sett heltsaknas för denna grupp. När det gäller den judiska minoriteten konstaterasatt det inte alls förekommer någon modersmålsundervisning på jiddisch.Skolverket föreslog en rad åtgärder som till stor del hade som syfte att påolika sätt utjämna de olikheter som fanns, i förordningar eller i dess verkstäl-lighet, mellan de olika nationella minoritetsgrupperna. Skolverket föreslogockså kompetensutveckling för personal inom barnomsorgen.

I juni 2001 fick Skolverket i uppdrag att kartlägga modersmålsstöd ochmodersmålsundervisning i förskola och skola. I uppdraget ingick att belysaorganisationen och omfattningen av modersmålsundervisningen samt studie-handledningen men också att belysa attityder hos personal, barn och föräldrarvad gäller modersmålsundervisning. Det ingick även att kartlägga behovet avpersonal. Denna utvärdering rörde all modersmålsundervisning och var intespecifikt inriktad på de nationella minoriteterna. Kartläggningen redovisades irapporten Flera språk – fler möjligheter 2002-05-15. I denna rapport åtog sigSkolverket bl.a. att verka för en spridning av kunskapen om värdet avmodersmålet. I samband med detta ville Skolverket verka för en utveckling avmodersmålet genom teknik och anpassad pedagogik. Dessutom betonademan vikten av att verka för att utbildningen av tvåspråkiga lärare skulle blimer attraktiv. I samband med utvärderingen föreslogs ett antal författ-ningsändringar och också riktade satsningar på kompetensutveckling.



2.7 Skolverket och Myndigheten för skolutvecklings insatserSedan Skolverkets utvärderingar publicerades har Skolverket delats i två myn-digheter (2003); Skolverket och Myndigheten för skolutveckling (MSU).

I regleringsbrevet för 2002 gavs Skolverket möjligheter att stödja pedago-giska insatser för barn och ungdomar som talar ett nationellt minoritetsspråk.I samband med detta arbetades rapporten Sveriges nationella minoriteter. Attgestalta ett ursprung i barnomsorg och skola fram.28 I rapporten påpekas att denationella minoritetsgrupperna inte är homogena och att enskilda individer ide olika grupperna har mycket skilda förutsättningar.

Skolverket uppmärksammar speciellt i sin inspektion kommunernasmodersmålsundervisning och har i denna ett flertal gånger påpekat brister.29

Det handlar framförallt om att modersmålsundervisning eller studiehandled-ning inte erbjuds de elever som är berättigade till det. Även kommunernasbristande information till föräldrar och elever tas upp. I september 2003 komSkolverkets tillsynsrapport avseende sameskolan och Sameskolstyrelsen.Skolverket kom fram till ett antal områden inom vilka Sameskolstyrelsenbehövde förbättra kvaliteten. Dessa var bl.a. samordningen mellan samesko-lorna och kompetensutveckling för lärarna samt dokumentation, utvärderingoch fördjupad diskussion om samiska som undervisningsspråk.30

Vid Myndigheten för skolutveckling (MSU) är frågor kring mångfald prio-riterade. Detta arbete innebär bl.a. att kontinuerligt i olika sammanhangarbeta med att framhålla modersmålets betydelse. MSU arbetar också med attstödja utvecklingen av modersmålsundervisningen med hjälp av teknik ochanpassad pedagogik. I samband med detta har Tema modersmål skapats.Detta är en webbaserad hemsida där alla de fem nationella minoritetsgrup-perna har sin egen sida. Syftet med Tema modersmål är tvåfaldigt, dels attinformera respektive minoritetsgrupp dels att informera svensktalande om deolika minoriteterna. En specifik kommun är ansvarig för varje sida och i dettaansvar ligger också att varje år anordna en konferens. MSU bedriver också ettförsöksprojekt med modersmålsundervisning delvis på distans. 15 kommunerhar varit inblandade i detta och de nationella minoritetsspråk som varit aktu-ella är samiska och romani chib.

Tillsammans med Skolverket har MSU arbetat med utbildningsfrågor iform av kompetensutveckling för personal inom barnomsorg i samiska ochmeänkieli. Det är två kurser om vardera 5 poäng som genomförts påMitthögskolan (numera Mittuniversitetet).

MSU bedriver också ett antal projekt särskilt riktade till romer. Dessa har ihuvudsak två inriktningar dels mot språkutveckling dels mot utbildning. När

28 Skolverket 2002 b29 Skolverket 200430 Skolverket 2003

det gäller språket så arbetar man främst genom att stötta olika läromedels-projekt och genom att utveckla lexikon och ordlistor. Den andra stora sats-ningen vad gäller romer rör utbildning. Här har MSU dels arbetat med attvia konferenser ge kommuner möjlighet att träffas och diskutera dessa frågor.Dels har man tillsammans med Skolverket initierat en gymnasial distanskursom romsk kultur. Mellan 25 och 30 romska elever deltog. MSU har stöttatMalmö högskola i utvecklandet av en 80 poängs kurs för blivande romskapedagoger. Ännu finns inga sökande till kursen.


3. Språkbyte eller språkbevarande: ett teoretiskt resonemang


En viktig del av minoritetspolitiken är att ge stöd till minoritetsspråken så attde hålls levande. Språket är inte bara betydelsefullt som medel för utbyte avinformation utan är även en del i identitetsskapandet. Den språkliga kommu-nikationen mellan människor ger den enskilde individen ett innehåll och ska-par en relation till det omgivande samhället.31 Språket är också bärare av erfa-renhet, kunskap, tradition och kultur. Det ger tillgång till litteratur och andrakulturalster och utgör därmed en viktig del av vårt kulturarv.32 Detta görspråket till något centralt vid studier av de nationella minoriteternas utbild-ningssituation. Nedan görs en kort genomgång av Hyltenstam och Stroudsteorier kring språkbyte och språkbevarande för att ge en bredare förståelse förminoritetsspråkens situation och för att kunna föra ett vidare resonemangkring studiens resultat och förslag.

Hyltenstam och Stroud är verksamma vid Centrum för tvåspråkig forsk-ning vid Stockholms universitet och har under lång tid forskat kring denationella minoritetsspråken. De menar att i länder där minoritetsgrupperlever sida vid sida med en majoritetsbefolkning händer det ständigt att mino-ritetsgrupperna tvingas överge sitt språk.33 Ofta är detta något som sker utan-för den enskilde individens kontroll. Om det sker ett s.k. språkbyte är det all-tid något som går förlorat.

”…..varje språk speglar potentiellt en specifik verklig-hetsuppfattning eller världsbild, och mångfalden utgör’en källa för alternativa filosofier, vetenskapliga meta-forer och levnadssätt”34

Vid en språkbytesprocess sker det ett successivt utslocknande av språket somslutar med vad man brukar kalla en språkdöd. En språklig minoritet definie-ras utifrån vilken status och funktion dess språk har i ett givet samhälle.Språket har begränsade användningsområden i samhället vilket innebär attminoriteterna i princip måste vara tvåspråkiga. Det finns olika faktorer sominverkar på ett språks möjligheter att fortleva. Det handlar om samhälleligaoch socialpsykologiska faktorer. Dessa faktorer återfinns på tre olika nivåer:

• Samhällsnivå; där återfinns de politiska, ekonomiska, kulturella och ut-bildningsmässiga förhållandena som karaktäriserar samhället och sompåverkar minoriteternas ställning. Faktorerna handlar således om relatio-nen mellan majoritet och minoritet.

31 Elenius, 200532 SOU 2002:2733 Hyltenstam & Stroud, 199134 Hyltenstam & Stroud, 1991, sid 10.

• Gruppnivån; här behandlas specifika karaktäristika som gäller minori-tetsgruppen, exempelvis demografiska förhållanden, språkförhållandensamt olika institutioner.

• Individnivå; faktorer som rör familj och närmiljö samt socialpsykologiskafaktorer.

3.1 SamhällsnivåDet typiska i samhällen där det finns en majoritet och en eller flera minorite-ter, är att det är majoriteten som har den politiska och legala makten. I sam-hällen där minoriteten genomgått ett språkbyte har det i något skede rått enobalans i politisk och legal makt till minoritetens nackdel. Det är inte baramaktförhållanden som har betydelse utan också majoritetens ideologi ärcentral när det gäller minoriteternas språkutveckling. Effekterna av den gäl-lande politiken är emellertid inte entydiga. Vad man dock kan säga, enligtHyltenstam och Stroud, är att en assimilatorisk politik mer än en pluralistiskleder till språkbyte under förutsättning att andra faktorer är lika. Länder somtillämpar en pluralistisk politik har oftast en språklagstiftning som reglerarminoriteternas rättigheter. Sverige blev, enligt dem, pluralistiskt på detta sättförst under 1970-talet.35 Ett lands språklagstiftning kan ha mycket stor bety-delse för en minoritets möjlighet att bevara sitt språk. Oftast har lagstiftning-en en klart statushöjande effekt.

De sociokulturella normer som är dominerande är majoritetens enligtHyltenstam och Stroud. Minoriteternas kulturspecifika drag hänvisas oftasttill hemmets sfär. Den etniska väckelserörelsen på 60- och 70-talet har dockbidragit till att de kulturspecifika särdragen blivit synligare och viktiga.

Dessa olika faktorer på samhällsnivån interagerar på ett komplicerat sättvilket gör att det är omöjligt att förutsäga en enskild grupps språksituation.

3.2 GruppnivåPå gruppnivån handlar det om minoriteternas interna relationer. Minoriteter-nas demografi har stor betydelse, exempelvis antal fall av endogami (gifteinom gruppen) eller exogami (gifte utanför gruppen). En annan sak som harstor betydelse är de gällande språkförhållandena. Ett minoritetsspråk påverkasofrånkomligt av majoritetens språk. Dialekter och språksplittringar kan ocksåförsvåra språkbevarande. Graden av standardisering och modernisering kanpåverka möjligheterna till att bevara språket. En långtgående moderniseringav språket kan exempelvis påskynda en övergång till ett majoritetsspråk,enligt forskarna. Graden av tvåspråkighet har också betydelse. Om det finnsmånga semitalare d.v.s. personer som inte behärskar språket fullt ut kan det


35 Hyltenstam & Stroud, 1991

verka hämmande på språkbevarandet. Ofta är situationen den att det intefinns kvar några enspråkiga i minoritetsspråket utan man är antingen tvåsprå-kig eller enspråkig i majoritetsspråket. Denna språkbehärskning inverkarockså på språkets möjlighet att leva kvar. Andra viktiga faktorer är språksynenhos minoriteterna. Av stor betydelse är om gruppen har tillgång till egnainstitutioner för exempelvis utbildning och om den har tillgång till egna tid-ningar, radio- och TV-sändningar på det egna språket. Om språket är viktigtför den etniska identiteten är möjligheterna till ett bevarande större än om såinte skulle vara fallet.36 Det är dock inte ovanligt att majoritetens syn påminoritetens språk överförs till minoriteten som upplever en ovilja mot egnaspråket och kulturen.

3.3 IndividnivåPå den individuella nivån är det framförallt två faktorer som påverkar om detsker ett språkbyte eller ett språkbevarande. Den första är individens språkval.Det handlar om i vilken utsträckning individen väljer att använda minoritets-språket i interaktionen med andra tvåspråkiga och också i vilka sammanhang.För det andra handlar det om hur de två språken (d.v.s. svenska och minori-tetsspråket) används i barnuppfostran. Det är dock viktigt att påpeka menarHyltenstam och Stroud att i vilken utsträckning en individ använder minori-tetsspråket är främst inte fråga om ett individuellt val utan snarare en pro-dukt av faktorer på en grupp- eller samhällsnivå.


36 Hyltenstam, 1999

4. Fem nationellaminoriteter – resultatav kartläggning rörande utbildnings-situation


Samer, tornedalingar, sverigefinnar, romer och judar är sinsemellan mycketolika och grupperna har olika förutsättningar när det gäller att bevara ochutveckla sitt språk, sin kultur och sina traditioner. De har dock samtligaerkänts som nationella minoriteter och omfattas därför av en speciell minori-tetspolitik och av specifika regler i vissa lagar och förordningar. I en del fallskiljer sig, såsom tidigare visats, bestämmelserna mellan grupperna åt. Någrabetraktas som s.k. territoriella grupper med en stark knytning till specifikageografiska områden medan andra grupper inte gör det. Det finns såledesbåde likheter och skillnader mellan de fem nationella minoriteterna i frågaom deras situation och ställning i samhället. I vår studie har vi valt att bådediskutera och föreslå åtgärder som är gemensamma för alla fem grupper menockså ta upp förslag som enbart rör någon eller några av minoritetsgrupper-na. Resultaten av uppdraget redovisas utifrån ett antal teman som vuxit framunder arbetets gång.37 Dessa teman är:

• Minoritetspolitiken

• Lagstiftning

• Kommunernas organisering av undervisning i minoritetsspråk

• Språket i skolan och samhället.

• Kommunens information till föräldrar och elever

• Tillgång till lärare

• Tillgång till läromedel

• Attityder och fördomar

Under studien har många motstridiga uppgifter kommit fram. Som ett exem-pel kan nämnas att i vissa fall har kommunernas representanter givit en bildöver minoriteternas utbildningssituation medan föräldrar, elever och represen-tanter för riksorganisationerna givit en annan, ofta motstridig bild. I resultat-delen har vi försökt att spegla detta.

Nedan följer en redovisning av resultaten utifrån de olika temana. Varjetema behandlas i två delar. Den första delen är en mer beskrivande del avresultaten medan den andra delen med rubriken Kommentarer, är en mer tol-kande sammanfattning av den första delen. Resultaten som tas upp berör tillallra största delen situationen i grundskolan.

37 Resultatet av förstudien, fallstudierna och statistiken redovisas mer utförligt och utifrån varje språk försig i bilaga 1 till 5.

4.1 MinoritetspolitikenDen svenska minoritetspolitiken bygger på de intentioner som återfinns iramkonventionen och i minoritetsspråkkonventionen. En viktig del av politi-ken är erkännandet av de nationella minoritetsgrupperna och verkandet föratt hålla de nationella minoritetsspråken levande.

Representanter för tre av de nationella minoriteterna uttrycker i fallstudier-na klart att deras situation blivit betydligt bättre sedan de erkändes somnationella minoriteter. Dessa är samer, tornedalingar och judar. När det gällersamerna finns det dock blandade uppfattningar. En del menar att ingen för-ändring skett medan andra framförallt pekar på förändrade attityder och enallmänt höjd status för språket. Judarna och tornedalingarna menar att debeslut som fattas i Stockholm har stor betydelse för hur deras situation gestal-tar sig. Tidigare forskning har också påpekat minoritetspolitikens betydelse isträvandet att bevara ett minoritetsspråk.38 Att meänkieli fått ett erkännandesom ett eget minoritetsspråk har klart stärkt språkets positioner även om manlokalt på vissa ställen redan tidigare aktivt arbetat för att höja språkets ställ-ning, menar de intervjuade. De i fallstudien intervjuade judiska representan-terna känner sig nöjda med att de blivit erkända och uppmärksammade pådetta sätt.

De sverigefinnar som intervjuats menar snarare att det blivit en försämringi deras utbildningssituation idag jämfört med tidigare. Även den romskagruppen, framförallt företrädare för de olika riksorganisationerna, menar attpolitiken inte lett till några konkreta förbättringar i barnens utbildningssitua-tion. Deras situation uppmärksammas och diskuteras men rent konkret skeringen förbättring för eleverna i skolorna.

kommentarer

Den sverigefinska gruppen hade redan sedan tidigare en specifik situation dådet fanns särskilt avsatta medel som avsåg pedagogiska insatser för de sverige-finska eleverna. Dessa specifika medel har nu tagits bort. Detta skulle kunnavara en av anledningarna till att denna grupp upplever en försämring. Degrupper som upplever en förbättring menar att genom uppmärksamhetenhöjs statusen. Detta kan enligt Hyltenstam och Stroud ha en påverkan bådeinom och utanför gruppen.39

4.2 LagstiftningReglerna skiljer sig åt för de olika nationella minoriteterna. Samiska, torne-dalsfinska och romska elever är undantagna från kravet på språket som dag-ligt umgängesspråk samt kravet på att det måste vara minst fem elever inom

38 Hyltenstam & Stroud, 199139 Hyltenstam & Stroud, 1991



kommunen som önskar få sådan undervisning. Elever som önskar undervis-ning i finska eller jiddisch är dock inte undantagna från de kraven. Dennaskillnad i bestämmelserna uppfattas av representanter för de förfördeladegrupperna, men också av andra intervjuade, som mycket orättvis.

För elever i grundskolan krävs vidare att eleven har grundläggande kunska-per i sitt modersmål för att kommunen skall vara skyldig att erbjuda moders-målsundervisning. Det finns exempel på att möjligheterna begränsas medhänsyn till detta krav. Om eleven inte har grundläggande kunskaper i sittmodersmål är kommunen inte skyldig att erbjuda modersmålsundervisning.

Begränsningar som innebär krav på vissa förkunskaper eller användande avminoritetsspråk för rätten att lära sig sitt minoritetsspråk synes inte ha varitavsedda i de konventioner om minoritetsspråk som Sverige ratificerat.Däremot finns det stöd i konventionerna för att göra en begränsning i möj-ligheterna att erhålla undervisning på minoritetsspråket om inte antalet eleverär mer än fem.

När det gäller modersmålsundervisning är det således inte fråga om någonabsolut rätt för elever som tillhör en nationell minoritet att få modersmålsun-dervisning utan reglerna är snarare utformade som en, under vissa förutsätt-ningar, skyldighet för kommunen att anordna modersmålsundervisning.

Det finns ingen skyldighet för kommuner att tillhandahålla tvåspråkigundervisning även om efterfrågan finns. Kommunerna ges dock genomgrundskoleförordningen en möjlighet att anordna tvåspråkig undervisning.Elever som går i sameskolan har rätt till undervisning på svenska och samiska.Tvåspråkig undervisning på andra språk än finska kan inte ges år 7‒9 igrundskolan. Enligt förordningen om försöksverksamhet med tvåspråkigundervisning i grundskolan får dock en kommun anordna försöksverksamhetmed tvåspråkig undervisning även för andra elever med annat umgängesspråkän svenska i årskurserna 7‒9.

kommentarer

Av resultaten i vår studie framgår att den svenska lagstiftningen beträffandede nationella minoriteternas utbildningssituation inte på alla punkter harmo-niserar med den svenska minoritetspolitiken och de två konventionerna.

För det första krävs för elever i grundskolan att de har grundläggande kun-skaper i sitt nationella minoritetsspråk för att kommunen skall vara skyldigatt erbjuda modersmålsundervisning. Detta tolkas olika i olika kommuneroch en del kommuner erbjuder modersmålsundervisning trots att eleven sak-nar grundläggande kunskaper medan andra kommuner valt att inte göra det.Denna begränsning synes inte ha varit avsedda i de konventionerna omminoritetsspråk. Det handlar, som påtalats tidigare, om minoritetsspråk somhåller på att försvinna. Flera av de intervjuade menar att på grund av en

pågående språkbytesprocessen har eleverna i grundskolan inte lärt sig språketi hemmet. Om språket inte används i barnuppfostran är risken för ett på-skyndande av språkbytesprocessen stor, enligt vissa forskare.40 Många gångerkan inte heller barnens föräldrar språket på ett aktivt sätt. Kunskapen finnshos den äldre generationen. Om man utgår från ett sådant resonemang finnsdet en stor risk att språken dör ut om inte staten kan garantera grundskolee-leverna möjligheten att lära sig minoritetsspråken.41 I detta läge kan man för-hålla sig kritisk till att det i svensk lagstiftning inte görs skillnad på nationellaminoriteter och andra minoriteter inom landet. Syftet med statens stöd ärtrots allt till stora delar olika.

För det andra krävs för två av de nationella minoriteterna att språket skallutgöra umgängesspråk för att kommunen skall ha skyldighet att erbjudamodersmålsundervisning. Inte heller denna bestämmelse synes ha stöd i kon-ventionerna.

När det gäller kravet på att minst fem elever måste önska att få moders-målsundervisning tycks detta ha stöd i konventionerna. Här skiljer sig dockde svenska bestämmelserna för de olika minoriteterna åt då de romska, samis-ka och meänkielitalande grupperna är undantagna från dessa krav.

4.3 Kommunernas organisering av undervisning i minoritetsspråkI de flesta kommuner vi varit i kontakt har frågor kring de nationella minori-teterna inte varit någon stor politisk fråga. I vissa kommuner har den inteuppmärksammats alls. Det är inte heller vanligt att de nationella minoriteter-na specifikt nämns i skolplaner eller andra policydokument, uppger de inter-vjuade. Liknande resultat återfinns i enkäten. Av dessa framgår att det ärendast 27 av 288 svarande kommuner som specifikt tar upp de nationellaminoriteterna i den lokala skolplanen.

Organisatoriskt arbetar man med undervisning i minoritetsspråk på olikasätt i kommunerna. Det är dock ovanligt att man skiljer ut eller särbehandlarde nationella minoriteterna utan alla minoritetsgrupper behandlas på sammasätt, trots olika situation och olika behov. Ett undantag är organiseringen avundervisningen i samiska då den sker inom sameskolans ram. Samerna är enerkänd ursprungsbefolkning och där har sedan tidigare funnits speciella lös-ningar vad gäller barnens skolgång. Det finns en Sameskolstyrelse som äransvarig för de sex sameskolor som finns idag. Det bedrivs också samisk inte-grering med medel från sameskolstyrelsen.42

Av de 160 kommuner som svarat på vår enkät menar 117 att de inte pånågot sätt särbehandlar de nationella minoriteterna. En del kommuner har

40 Hyltenstam & Stroud, 199141 Hyltenstam & Stroud, 199142 Se bilaga 1.



inte ens varit medvetna om att det finns vissa minoriteter som är erkändasom nationella, och även om man vetat detta har man inte funnit anledningatt specifikt beakta detta. Det är således vanligt i kommunerna att rent orga-nisatoriskt behandla alla minoritetsgrupper lika. Det sätt kommunerna orga-niserar modersmålsundervisningen för dessa grupper på skiljer sig dock åt.Kommunerna har således valt att organisera utbildningen för de nationellaminoritetsgrupperna på ett antal olika sätt. I storstadskommuner är det van-ligt att ansvaret för dessa frågor ligger på en central enhet kallad exempelvisSpråkenheten. I detta fall är det oftast en tjänsteman, en rektor, som har dettasom en av sina huvudsakliga arbetsuppgifter. Det kan även, enligt enkätsva-ren, förekomma andra tjänstebeteckningar såsom invandrarkonsulent,samordnare, psykolog, distriktsamordnare, områdeschef etc. I vissa kommu-ner tillämpar man sig av ett köp och sälj system. Några av de intervjuadetjänstemännen i förstudien var mycket kritiska till detta och menade att dettasystem inte var förenligt med kommunernas skyldighet att erbjuda moders-målsundervisning. En annan organisatorisk lösning är att en rektor, ellerbiträdande rektor, utöver sina övriga arbetsuppgifter har det samordnandeansvaret för verksamheten.

I vissa kommuner finns det ingen uttalad tjänsteman som har ansvaretutan någon har tagit på sig dessa uppgifter p.g.a. ett genuint intresse för dessafrågor. Detta har varit fallet i en del mindre kommuner. I dessa kommuner ärdet svårt att få information om var man som enskild förälder skall vända sigmed sina frågor.

En del kommuner är uppdelade i stadsdelar eller kommundelar och därhar det ibland funnits centralt ansvariga och ibland inte. När det inte funnitscentralt ansvariga rektorer i kommunerna tycks samordningen vara ett pro-blem enligt de intervjuade. Varje rektor brottas då med problemet att lösa frå-gan med modersmålsundervisning för sina elever. Detta har ibland lett tillstora problem då antalet elever berättigade till modersmålsundervisning kanvara få och i och med detta kostsamma för skolan. I vissa kommuner ochkommundelar söker man dock aktivt vägar för samarbete, stöd och samord-ning.

kommentarer

Kommuner som har en klar och tydlig ansvarsfördelning och organisation haren bättre överblick och kan vanligtvis erbjuda en bättre service vad gäller denationella minoriteterna. När en specifik tjänsteman har ansvaret går detoftast att få en adekvat information. Personer som ringer till kommunen kanfå en korrekt information om exempelvis vem som är ansvarig, vilket kan varasvårare i kommuner med en annan organisatorisk form. Lärarnas situationunderlättas också när någon specifik ansvarig finns genom att det då exempel-


vis erbjuds kompetensutveckling för lärarna. Är ansvaret mycket splittrat ellerotydligt är det svårt för föräldrar och elever att hitta rätt i kommunens orga-nisation. Att få tydlig och klar information är en förutsättning för att kunnagöra ett val. En välutvecklad samordning kan ge synergieffekter.

4.4 Språket i skolan och samhälletDe olika språken har olika förutsättningar som redan nämnts varför ocksåsättet på vilket språken förekommer i skolan varierar. Hur språket gestaltas iskolan påverkas av hur det förekommer i samhället, men framförallt är det,enligt en del forskare, en spegling av den politiska viljan hos majoritetsbefolk-ningen.43 Ytterligare en viktig faktor är språkets möjligheter att synas i sam-hället och i kulturlivet. Flera av de personer vi intervjuade framför vikten avatt minoritetsspråket får utrymme i exempelvis massmedia. Det är något somhöjer språkets, och där med gruppens, status menar en del av de intervjuade.

Finskan, samiskan och meänkieli är av tradition starkt territoriellt bundna.Situationen är dock mer komplex än så och många människor tillhörandedessa minoriteter är idag spridda i nästan hela Sverige. Enligt vår studie för-knippas dessa språk fortfarande med vissa områden men språkets ställning hardär alltmer kommit att försvagas. På grund av exempelvis olika försvensk-ningsprocesser i samhället har befolkningen alltmer gått över till att talasvenska eller framförallt förmedla svenskan till sina barn, enligt de intervjua-de. Idag är det på många ställen nästan enbart den äldre generationen i formav mor- och farföräldrar som bär upp språket. Många av grundskolebarnenbehärskar bara svenska. Detta är, enligt de intervjuade i fallstudierna, tydligtframförallt i den samiska, judiska och tornedalska gruppen. Här finns enstark oro att språken kommer att försvinna om inte dagens skolbarn får möj-lighet att lära sig dessa. Man kan säga att språkbytesprocessen gått långt.44

Situationen är liknande för den finska gruppen och i viss mån den romska.Inom den romska gruppen är dock språkskillnaderna stora. Skolverket kon-staterade i en tidigare utvärdering att kommunernas ansträngningar när detgäller romer gick ut på att integrera dem i den svenskspråkiga undervisningenistället för att stödja och utveckla deras eget minoritetsspråk, kulturella iden-titet och tradition.45 Detta har likheter med den försvenskningsprocess somsamer och tornedalingar tidigare genomgått och är något som kan tolkas somatt det strider mot intentionerna i minoritetslagstiftningen. Som flera repre-sentanter för de nationella minoriteternas riksorganisationer hävdat är detviktigt att skilja minoritetspolitiken från integrationspolitiken, något som intealltid görs.

43 Hyltenstam, 199944 Hyltenstam & Stroud, 199145 Skolverket 2002 a


Flera av de intervjuade betonar vikten av en förskola som ger möjlighet tillstöd för de nationella minoritetsspråken. Det är i förskolan som grundenläggs. De menar att om barnen får möjlighet att redan där träna sitt språkblir det lättare att motivera barnet till fortsatta studier i sitt minoritetsspråk.Dessa erfarenheter har man exempelvis i den samiska gruppen, där den samis-ka förskolan utgör en viktig rekryteringsgrund för sameskolan. Liknande erfa-renheter finns hos den finska gruppen. Förskolans stora betydelse för barnensspråkutveckling framhålls också av intervjuade kommunrepresentanter. Vårstudie visar dock att sådant stöd förekommer i liten utsträckning.

De nationella minoritetsspråken förekommer i olika former i grundskolan.Det kan vara som modersmålsundervisning, som skolans val, som elevens valeller som språkval. Eleven kan också erbjudas undervisning på det nationellaminoritetsspråket exempelvis genom olika former av tvåspråkig undervisningeller genom studiehandledning.

4.4.1 ModersmålsundervisningDen vanligaste varianten av undervisning i minoritetsspråket är modersmåls-undervisning. Sådan undervisning förekommer i samtliga språk. I jiddischförekommer det dock endast i en kommun och där är det nio elever som del-tar (enligt enkätsvaren). Tidigare fanns också modersmålsundervisning i jid-disch på en friskola i samma kommun. Då var undervisningen integrerad ochvarvades med annan undervisning.

Det vanliga är att kommunerna erbjuder modersmålsundervisningen iåldersblandade grupper. Alla kommuner vi varit i kontakt med tillämpardetta och 91 av de 98 kommuner som svarat på denna fråga i enkäten arbetarockså med åldersblandade grupper. Den tid varje elev deltar i modersmålsun-dervisning per vecka varierar från 40 till 120 minuter. 22 kommuner erbjudereleverna mindre än 60 minuter/vecka, 40 kommuner erbjuder 60 minuteroch 36 kommuner mer än 60 minuter/elev/vecka. Det är en mycket kort tidtycker de flesta intervjuade i fallstudien, både föräldrar och kommunensrepresentanter. Man menar att den inte är tillräcklig för att hålla språketlevande. Här kan påpekas att samma tidsregler gäller för all modersmålsun-dervisning och att det är stor skillnad om språket är ett levande språk för ele-ven eller det är ett språk som måste läras från grunden. Oftast sker moders-målsundervisningen, åtminstone om det rör sig om yngre barn, på elevensegen skola. Den vanligaste är att undervisningen sker utanför timplan ochsent på eftermiddagen, efter att skoldagen är slut. Detta tas upp som ettdilemma av flera av de intervjuade. Å ena sidan vill man inte att elevernaskall missa någon annan undervisning som de skulle göra om man förlademodersmålsundervisningen på skoltid, å andra sidan kan det vara svårt attmotivera eleverna att stanna kvar i skolan när kamraterna går hem för dagen.

Ett problem som finns i många av kommunerna är elevernas bristandekunskap i det nationella minoritetsspråket. Detta framkom i våra kontaktermed olika lärare. Elevernas kunskaper i en och samma grupp kan vidare skiljasig mycket. Trots att man nivågrupperar eleverna i de åldersintegrerade grup-perna är detta ett stort problem.46 Ett annat problem med bristande kunska-per är att kursplanen för modersmål förutsätter grundläggande kunskaper.

4.4.2 Skolans val, elevens val och språkvalNär undervisning i det nationella minoritetsspråket förekommer som elevensval eller som skolans val kan det ta sig olika uttryck. Pajala är ett exempel påen kommun där det nationella minoritetsspråket återfinns som skolans val.Det innebär att man har som målsättning att språket skall vara en naturligdel av skoldagen. Utöver detta finns meänkieli som språkval i Pajala. Dessavarianter ger eleverna betydligt mer tid för språket och är på det sättet attföredra enligt de intervjuade lärarna och politikerna. Vad som, enligt några avde intervjuade, skulle tala emot detta sätt att arbeta, d.v.s. att ha det som sko-lans val, är att alla tvingas studera meänkieli även om man inte har det sommodersmål eller om man tillhör en helt annan språkgemenskap. Det blir iviss mån det omvända förhållandet gentemot hur det var tidigare då alla vartvingade att läsa och studera på svenska även om man hade meänkieli ellerfinska som modersmål.

Språkval betraktas av flera kommuner som ett mycket dyrt alternativ dådetta innebär ett större antal undervisningstimmar per vecka än modersmåls-undervisningen gör. Denna ökade kostnad medför att man helt enkelt inteerbjuder minoritetsspråket som språkval. Enligt resultaten i enkäten är det 1kommun som erbjuder jiddisch som språkval, 1 kommun erbjuder romanichib, 8 kommuner samiska, 10 kommuner finska samt 2 kommuner meänkie-li som språkval. Det är dock inte i alla dessa kommuner som någon elev verk-ligen valt att delta i sådan.

4.4.3 Tvåspråkig undervisningDet kan också förekomma olika varianter av tvåspråkig undervisning. Enligtenkäten är det ingen kommun som idag erbjuder detta i jiddisch. 1 kommunerbjuder detta i romani chib, 4 kommuner i samiska, 13 i finska och 1 kom-mun har uppgivit att de erbjuder tvåspråkig undervisning i meänkieli. Av dekommuner som angivit att de erbjuder tvåspråkig undervisning är det flerasom inte vet om några elever deltar i detta och de kan inte uppge antalet del-tagande elever. Tidigare fanns flera tvåspråkiga finska klasser men detta ärinte vanligt förekommande längre. Det finns dock fortfarande kommuner

46 Se också avsnitt Lagstiftning.



som erbjuder detta. Att så många tvåspråkiga finska klasser lagts ner beror,enligt de kommuner vi varit i kontakt med, på för låg efterfrågan medan för-äldrar menar att det handlar om bristande information.

När det gäller samiskan finns samtliga alternativ som tidigare nämnts avstöd till minoritetsspråket representerade samt dessutom sameskola ochsamisk integrering. I sameskolan går eleverna till årskurs 6. I sameskolornaskall minst hälften av undervisningen vara på svenska. Samisk integrering ären annan variant där man inte arbetar med det samiska språket direkt utandet är undervisning på svenska kring den samiska kulturen och traditionen.

I en kommun finns det romska klasser där bara barn med romskt ursprungstuderar. Där har man under en lång tid arbetat fram en specifik pedagogiksom man menar tillvaratar de romska barnen och deras föräldrars intressen.Det är en utbildning som också verkar för att stödja och utveckla det romskaspråket och kulturen.

De två senast nämnda formerna av undervisning handlar inte bara omspråket utan också i hög grad identiteten och kulturen. Ytterligare ett exempelpå detta är Hillelskolan och klasserna på Vasareal i Stockholm. Där bedrivsundervisning kring den judiska kulturen och religionen men inte på jiddischutan på hebreiska.

Det finns ett antal fristående skolor på grundskolenivå som vänder sig tillbarn och elever från de nationella minoriteterna. Enligt skolverkets statistikfinns åtta fristående skolor som vänder sig till finska barn, tre som vänder sigtill judiska barn samt två som erbjuder undervisning på meänkieli. Det finnsinga fristående skolor på grundskolenivå som särskilt vänder sig till samiskaeller romska elever.47 Sammanlagt gick det 959 elever i de sverigefinska skolor-na, 166 elever i de judiska skolorna och 70 elever i skolorna som erbjuderundervisning på meänkieli under 2004. Elevantalet på de skolorna som äraktiva idag har inte förändrats nämnvärt sedan 2000.

4.4.4 StudiehandledningElever skall få studiehandledning på sitt modersmål om de behöver det.48

Detta förekommer dock sällan när det gäller de nationella minoriteterna,enligt enkätsvaren.49 En del kommuner har i enkäten angivit att de erbjuderstudiehandledning men att de sedan inte har några elever som erhåller detta.I Malmö är det annorlunda. Där är det cirka 100 romska barn som får studie-

47 De sverigefinska/finska skolorna finns utspridda i området mellan Stockholm och Göteborg i Eskilstuna,Örebro, Motala, Göteborg, Stockholm, Järva, Upplands-Väsby och Botkyrka. Två av de judiska skolornafinns i Göteborg medan den tredje ligger i Stockholm. De två skolorna som erbjuder undervisning på meän-kieli finns i Pajala kommun.48 5 kap. 2 § i Grundskoleförordningen.49 Med studiehandledning avses ett stöd till eleven på det egna modersmålet.

handledning och i Eskilstuna är det 166 barn som erhåller studiehandledningpå finska. I Vänersborg startade man studiehandledning på romani chib, menfick avbryta då en av lärarna slutade.

4.4.5 Ingen undervisning i minoritetsspråketDet finns ett antal kommuner som i enkäten som uppger att de har barn somtillhör de nationella minoriteterna men som inte erbjuder något av de ovannämnda undervisningsalternativen. Av svaren framkommer dock inte om dessaberättigade elever efterfrågat undervisning eller ej. Det är 3 kommuner somuppgivit att de har elever berättigade till jiddisch men att de inte erbjudernågon undervisning i detta. Motsvarande siffror för den romska gruppen är 36kommuner och här är det någon kommun som har över 50 barn som är berät-tigade. Det är 4 kommuner när det gäller samiska, 13 kommuner när det gällerfinska och 3 kommuner som har elever som är berättigade till meänkieli mensom inte erbjuder något undervisning i de nationella minoritetsspråken.50

4.4.6 Avslag på ansökan om modersmålsundervisningEnligt svaren i enkäten har kommunerna sammantaget avslagit 41 ansökningarom modersmålsundervisning. Av dessa avslag har 28 motiverats genom lärar-brist. Andra motiv till avslag är att eleven saknar grundläggande kunskaper ispråket, att språket inte utgör ett umgängesspråk i hemmet eller att det är för fåelever. Det något märkliga är att motiveringen med för få elever har anförtsäven då det gäller romska elever vilka är undantagna från kravet om minst 5 ele-ver. När det gäller samiska och finska elever har ansökan också avslagits medmotiveringen att eleverna saknar grundläggande kunskaper i språket. En finskelev har också fått avslag p.g.a. att språket inte var umgängesspråk i hemmet.

kommentarer

Dagens situation tycks inte skilja sig på något utmärkande sätt från den situa-tion som förelåg vid Skolverkets utvärdering 2001. Största delen av moders-målsundervisningen sker efter skoltid och omfattar enbart en eller max tvåtimmar per vecka. Administrativt är det ett omfattande arbete att få detta attfungera men för den enskilde eleven ger undervisning i enbart en timmekanske inte så mycket. Intervjuade föräldrar menar att det trots allt är bättreän ingenting. Att läsa minoritetsspråket som språkval innebär fler timmar pervecka (tre) och tycks vara ett bra alternativ för flera. Ett dilemma är att mangår miste om att lära sig ytterligare ett språk. Ett annat dilemma är om mankan läsa sitt eget modersmål som ett nytt modernt språk Vad innebär det ikonkurrensen med andra som läser det som ett nytt språk ”på riktigt”?

50 Det bör påpekas igen att dessa siffror är osäkra då de kan inrymma många felaktigheter.



En motsättning finns också mellan intentionerna i minoritetspolitiken,som är grundad på de två konventionerna, och de bestämmelser som finns igrundskole- och gymnasieskoleförordningen. För att eleverna skall erhållamodersmålsundervisning krävs idag enligt dessa förordningar att eleven hargrundläggande kunskaper i modersmålet men enligt konventionerna är syftetatt bevara språk som håller på att försvinna. Den tolkning man kan göra avdetta innebär att även elever som inte har grundläggande kunskaper måste fåmöjlighet att lära sig språket. Ibland är det bara den äldre generationen sombehärskar språket och de som går i skolan är enspråkiga i majoritetens språk.

4.5 Information Kommunernas information till föräldrar och elever om möjligheter till olikastöd för det nationella minoritetsspråket är naturligtvis mycket viktig. Enligtde kommuner vi varit i kontakt med ges informationen på många olika sätt.Det vanligaste är att föräldrarna i samband med skolstarten (ibland vid förs-kolestarten) får information om möjligheterna till undervisning i det natio-nella minoritetsspråket. Enligt de intervjuade i för- och fallstudien ges infor-mationen oftast antingen skriftlig eller muntlig. Någon av dessa kommunerhar uppgivit att de översatt informationen till olika minoritetsspråk, medanandra uppger att den enbart ges på svenska. Enligt de intervjuade ges i någrakommuner enbart information och erbjudande om att anmäla sig tillmodersmålsundervisning just denna första gång vid skolstarten medan infor-mationen är återkommande varje läsår i andra kommuner.

När det gäller tillgängligheten och kvaliteten på informationen har kom-munrepresentanterna och föräldrarna olika uppfattningar i några av kommu-nerna. Det är framförallt de samiska och de finska föräldrarna som är miss-nöjda med den information som ges, enligt resultatet av fallstudien. Demenar att den är svårtillgänglig och att kommunen av ekonomiska skäl hållerinne med informationen. En del av de intervjuade menar att det finns kom-muner som helt underlåter att ge information. Även någon av de intervjuadetjänstemännen, både i förstudien och fallstudierna, är kritiska till kommu-nens sätt att informera. Denna ståndpunkt tas också upp i tidigare utvärder-ingar och forskningsrapporter.51 I övrigt menar kommunerna att deras infor-mation är lättillgänglig och relevant. Det framförs dock av en del av kommu-nernas egna tjänstemän att kommunerna bör bli bättre på att till föräldrarnaförmedla kunskap om barns språkutveckling och vikten av tvåspråkighet.Några påpekar också att även lärarpersonal och rektorer bör förbättra sinakunskaper kring nationella minoriteter.

I samband med informationen i skolstarten har föräldrarna möjlighet att

51 Se exempelvis Hyltenstam & Milani, 2005 och Skolverket, 2002 a.

göra en anmälan att barnet har ett annat modersmål än svenska. Dennaanmälan är frivillig. Många föräldrar är angelägna om att skolan är medvetenom att barnet har ett annat modersmål. Men det hävdas att framförallt roms-ka föräldrar inte informerar skolan om att deras barn är romer och talarnågon varietet av romani chib, enligt både tjänstemän från kommunerna ochfrån den romska gruppen. Istället uppger de att barnet talar exempelvis serbo-kroatiska. Orsaken till detta är de negativa attityder och fördomar somromerna ofta möter. Enligt tidigare forskning kan majoritetens syn på dettasätt ”spilla över” på minoriteten som börjar uppleva en ovilja mot sitt egetspråk och sin egen kultur.52 När det gäller samer händer det att ingen regi-strering görs genom föräldrarnas anmälan utan antalet samisktalande upps-kattas av rektorer på skolorna som menar att de har en god kunskap om bar-nens språktillhörighet. Detta framkom vid intervjuer i förstudien.

kommentarer

Mycket arbete läggs ner i kommunerna på att sända in statistik till SCB.Trots detta blir inte statistiken tillförlitlig. Orsaken till detta är flera. En orsakhänger samman med de administrativa rutiner som används och bristfälligtdefinierade begrepp. Detta är en uppfattning som flera av de kontaktadekommunerna framför. Enligt de intervjuade föräldrarna är orsaken delvis enannan. Föräldrarna hävdar att vissa kommuner inte på ett aktivt sätt ger för-äldrar och elever adekvat information. De spekulerar i att en anledning tilldetta kan vara skolpersonalens bristande förståelse för barns språkutvecklingoch vikten av tvåspråkighet. En annan spekuleras vara följder av ekonomiskaprioriteringar. Kommunerna å sin sida hävdar dock att de ger relevant infor-mation.

4.6 Tillgång till lärare Tillgången till lärare i de nationella minoritetsspråken är ett tidigare påtalatproblem som fortfarande kvarstår.53 Av enkäterna framgår att tillgången pålärare bedöms som mycket dålig. Situationen ser dock delvis olika ut för deolika grupperna. Sverigefinnarna skiljer ut sig på ett positivt sätt. Tillgångenpå lärare bedöms som lite bättre för denna grupp än för övriga. I enkätsvarenär bristen på lärare, som tidigare nämnts, den vanligaste orsaken till att manavslagit ansökan om modersmålsundervisning. Antal anställda lärare totalt ilandet är mycket lågt när det gäller den judiska och den romska gruppen.54

Det finns f.n. ingen anställd modersmålslärare i jiddisch och endast 15 i roma-

52 Hyltenstam & Stroud, 199153 Se exempelvis Skolverkets utvärdering från 2002 a.54 Detta är uppgifter hämtade från Skolverkets statistik beträffande modersmålslärare. När det gäller romanichib finns endast kalé och lovari/kalderarari rapporterade.



ni chib. Denna siffra kan jämföras med det rapporterade antalet berättigadeelever till undervisning i romani chib som var 1208 år 2005.55

Beträffande alla grupper rapporteras dock i enkäterna problem att rekryte-ra modersmålslärare p.g.a. den svåra arbetssituation denna yrkeskategori har. Istort sett menar alla att det är en helt orimlig situation för modersmålslärar-na. De har ett stort antal arbetsplatser, ibland så många som 15 per vecka, ochett stort antal elevgrupper. De har ingen naturlig tillhörighet till någotarbetslag och de saknar oftast egen arbetsplats. Dessutom är det vanligt atttjänsterna är deltidstjänster. Låg status och en delvis marginaliserad positionförknippas också med modersmålslärarens situation, enligt de intervjuade ifallstudierna. Deras många gånger otrygga situation syns bl.a. i deras anställ-ningsförhållanden. Av de romska lärarna är det bara en (av 15) som har entillsvidareanställning medan andelen är högre bland samiska och finska lärare,visar både enkätsvaren och Skolverkets statistik.56 Under dessa omständigheterär det oftast omöjligt att kunna anställa behöriga lärare. Enligt Skolverketsstatistik över lärare är andelen behöriga minst bland de romska lärarna(endast 2 av 15) medan bland de finska lärarna är 176 av 240 behöriga. Blandde samiska lärarna är ungefär hälften (24 av 46) behöriga. I denna statistikfinns inga lärare i meänkieli eller jiddisch registrerade. Enligt enkätsvarenfinns det dock några kommuner med behöriga meänkielilärare.

Många kommuner arbetar med kompetensutveckling för modersmålslärar-na. Detta arbete tycks underlättas om det finns en centralt ansvarig förmodersmålsundervisningen. Den kompetensutveckling man arbetar med rörbl.a. lokala kursplaner och betygskriterier. För vissa grupper har det handlatom att förkovra sig vad gäller svenskt skolväsen och svenska traditioner.

En del kommuner har försökt lösa modersmålslärarnas bekymmersammaarbetssituation på olika sätt. Enligt en intervjuad tjänsteman är en variant attha förberedelseklasser där man samlar alla elever som är nyanlända tillSverige. Detta har dock enbart varit aktuellt i den romska gruppen. I en avfallstudiekommun bor de flesta som tillhör den nationella minoriteten i ettoch samma bostadsområde vilket underlättat för modersmålsläraren som pådetta sätt kunnat få en fastare arbetsplats och tillhörighet. Genom samord-ning mellan olika kommuner har man försökt utöka modersmålslärarnasarbetstid. Detta löser dock inte problemet med många olika arbetsplatser.Några kommuner där vi gjort intervjuer har försökt lösa problemet genomatt anställa lärare med dubbel kompetens, som man uttrycker det. Det rör sigdå om personer som har lärarutbildning och samtidigt tillhör någon av mino-ritetsgrupperna. Dessa lärare anställs som ”vanliga” lärare men i deras tjänsteringår också modersmålsundervisning. Denna lösning diskuteras främst i för-

55 Denna statistik gäller endast kalé och lovari/kalderari.56 Skolverkets statistik beträffande modersmålslärare.

hållande till samiska, meänkieli och finska. Beträffande samiska och meänkie-li framstår dock ett problem i samband med detta resonemang och det är attdet idag beskrivs som i stort sett omöjligt, enligt de lärare och politiker viintervjuat, att få en universitetsutbildning i dessa språk. Flera lärare menar attdet är svårt att undervisa i ett språk som ”man inte kan” och inte haft möjlig-het att studera på en högre nivå. Vissa enstaka kurser har givits på Umeå uni-versitet och Luleå tekniska högskola men de är enbart på grundläggande nivå.Här efterlyser lärarna utbildning.

När det gäller möjligheten till utbildning för modersmålslärarna är situa-tionen svårast för den romska gruppen. Här är det svårt att över huvud tagetfinna personer med akademisk utbildning som är möjliga att anställa i skolan.Detta vittnar flera av de kommunrepresentanter vi varit i kontakt med om.Av de 18 romska lärare som finns redovisade i enkäten har endast 5 någonform av högskoleutbildning.57 Försök har gjorts att skapa lärarutbildning ellerpedagogutbildning med inriktning mot romer men det har varit svårt attrekrytera personer till utbildningarna.58 En förklaring till detta, enligt de per-soner vi intervjuat är att många romer saknar behörighet att studera påhögskola. Från riksorganisationernas sida framhålls att man önskar speciellakurser för romerna som kan ge en examen utan att kräva att man har den”vanliga” behörigheten. Många romer som lever i Sverige idag saknar fullstän-diga betyg från gymnasieskola. Deras skolgång har av olika anledningaravbrutits. Det är dock fler som idag talar om romernas förändrade syn påutbildning och att det finns en större vilja och förståelse för utbildningensvärde, vilket skulle kunna innebära att dagens grundskoleelever i högreutsträckning än tidigare erhåller komplett utbildning och fullständigaavgångsbetyg59.

kommentarer

Tillgången till lärare är ett stort problem när det gäller att erbjuda de natio-nella minoritetsgrupperna en god utbildning. Då brist på lärare kan innebäraatt kommunen inte behöver erbjuda undervisning på modersmålet är dettaett viktigt faktum. Orsakerna till bristen på lärare är flera. En är att det heltenkelt saknas personer med relevant lärarutbildning och detta är kanske fram-förallt aktuellt vad gäller den romska gruppen. En annan orsak är att arbets-situationen för modersmålslärare är så oattraktiv att personer med lärarutbild-ning och kunskap i ett minoritetsspråk inte väljer att söka tjänst sommodersmålslärare. En tredje orsak är att även om man har lärarutbildningoch kunskap om ett minoritetsspråk, så bedömer man att den kunskapen inte

57 I skolverkets lärarstatistik finns det 15 romska lärare under läsåret 2004 ⁄ 2005.58 Enligt uppgift från MSU.59 Åsikter framförda bl.a. vid Rådet för romska frågor.



är tillräcklig. Detta gäller framförallt samiska och meänkieli. Flera lärare und-viker exempelvis att undervisa i meänkieli som modernt språk när man sak-nar djupare, mer vetenskaplig, kunskap i språket. I detta resonemang synlig-görs problemet att både meänkieli och romani chip inte är fullt skriftligtutvecklade språk.

4.7 Tillgång till läromedelEnligt de intervjuade är det stor brist på läromedel i romani chib, meänkielioch samiska. Däremot förefaller situationen vara bättre vad gäller jiddisch ochfinska. Av de kommuner som svarat på enkäten var det ett fåtal som visstenågot om hur tillgången på läromedel var. De få som svarat uppger vidare attdet är stora problem vad gäller romani chib, meänkieli, samiska men även jid-disch.

När det gäller samiska så finns det, enligt de intervjuade, norsk litteraturatt tillgå och som man använder sig av i brist på annan. Den norska litteratu-ren är dock inte anpassad efter svenska förhållanden vilket gör den svår attanvända i Sverige. Den litteratur som produceras i Sverige, produceras i småkvantiteter varför den blir mycket kostsam. Att tillgången till läromedel ärbegränsad ger signaler till eleverna att detta är ett område som det inte satsaspå menar en av de intervjuade. I meänkieli saknas i stort sett läroböcker ochman arbetar mycket med att producera egna läromedel. Detta kräver mycketkraft och kreativitet av de inblandade lärarna. Både i Pajala och i Jokkmokkhar man nu bestämt sig för att använda en del av de medel som utgår frånlänsstyrelsen till de s.k. förvaltningsområdena för att stärka läromedelspro-duktionen lokalt i kommunerna. När det gäller läromedel på romani chip harMSU stöttat en del projekt som pågår för att producera läromedel. De böckersom producerats har främst varit sagoböcker. ”Riktiga” läromedel saknas näs-tan helt. En modersmålslärare i romani chib uppger att hon skaffar böckernär hon besöker sitt tidigare hemland. Läromedel i finska finns och de inter-vjuade personerna upplever att tillgången är god.

kommentarer

Bristen på läromedel är stor beträffande tre av språken. Produktion av läro-medel pågår på olika håll men situationen beskrivs som akut. De lärare somundervisar i minoritetsspråket i ämnet modernt språk (språkval) har en speci-ellt problematisk situation. Detta ”kräver” mer än en dialog, som en lärareuttrycker det. Det är omöjligt att undervisa på denna nivå utan skriftligaläromedel hävdar de lärare som undervisar på denna nivå. Att komma tillrättamed denna brist på läromedel är naturligtvis extra svårt då flera av språkensaknar vedertagen grammatik, stavning etc.


4.8 Attityder och fördomarDe nationella minoritetsgrupperna har på olika sätt och i olika utsträckninglevt i marginaliserade och segregerade situationer. Idag är situationen annor-lunda men många möter fortfarande fördomar och negativa attityder. En delutsätts för diskriminering. Den samiska gruppen och de meänkielitalande,likaväl som de finsktalande, har alla varit utsatta för en försvenskningsprocessenligt de intervjuade. Tidigare var det inte tillåtet att tala dessa språk i skolan.De intervjuade i fallstudiekommunerna vittnar om hur deras äldre släktingart.o.m. blivit slagna i skolan om de använt ”fel” språk. Detta förtryck har letttill en stor försiktighet i användandet av det egna minoritetsspråket. På grundav rädslan för segregation, halvspråkighet och en negativ självbild kopplad tillspråket, har man varit angelägna om att lära sina barn svenska. Det är enligtforskning inte ovanligt att majoritetens attityder övertas av minoriteten ochså tycks vara fallet här.60 Detta innebär att det i den egna gruppen finns enhel del negativa attityder gentemot det egna språket. I Pajala exempelvis upp-ger man att det var ett stort motstånd när man skulle införa meänkieli somskolans val och motståndet kom inte minst från de egna leden. Det finnssåledes ett internt motstånd mot att språket används i för stor omfattning.När det gäller meänkieli finns det t.o.m. en del av de intervjuade som hävdaratt det är för sent med en revitalisering av språket nu. Det borde ha gjorts förlänge sedan. När det gäller samiskan och meänkieli så har det dock skett enattitydförändring senare år i den egna gruppen. De intervjuade menar att dettroligtvis är minoritetspolitiken som är orsak till detta. Den har varit viktigtatt på detta sätt få ett erkännande. Detta står i överensstämmelse med forsk-ning som visar att majoritetens politik och språklagstiftning är viktig förminoriteternas upplevda status.61

Det förekommer också negativa attityder gentemot de nationella minori-tetsspråken utanför de nationella minoritetsgrupperna från människor sominte själva talar dem. De intervjuade talar exempelvis om att det finns kon-flikter mellan samer och icke-samer. Den samiska gruppen uppger att demånga gånger känner en ovilja från kommunens sida. Tornedalingar mötsofta av att meänkieli inte är något ”riktigt” språk utan bara en finsk dialekt.Dessa synpunkter fanns också bland en del av de personer vi varit i kontaktmed.

Även de finska föräldrar som intervjuats menar att de har svårigheter att fåförståelse för sina behov från kommunernas sida. De menar exempelvis attkommunerna underlåter att informera de finska familjerna om deras möjlig-heter till modersmålsundervisning medan tjänstemännen ger en annan bild.

60 Hyltenstam & Stroud, 199161 Hyltenstam & Stroud, 1991


Tjänstemännen menar att den finska gruppen i Sverige är assimilerad. Manlever här för tredje generationen och efterfrågar inte längre undervisning ieller på finska. Vissa kommuner i förstudien uppger att det varit en drastisknedgång i efterfrågan. Liknande resultat finns i enkätsvaren. Några kommu-ner som vi varit i kontakt med menar att man i detta läge inte prioriterar desvensk-finska barnen. Det finns andra grupper som själva efterfrågarmodersmålsundervisning och som är i större behov av detta, menar man.

En grupp som idag upplever diskriminering i många olika sammanhang ärden romska. Detta har framhållits från många olika håll både från gruppensjälv och från olika tjänstemän. Romerna möts av fördomar och negativa atti-tyder i samhället i stort men även i skolans värld. De romer vi intervjuade iVänersborg berättade om vad de och deras kamrater möts av i affärer, påsjukhus etc. Själva hade de dock positiva upplevelser av bemötandet från sko-lan de gick i. Både föräldrar och elever lovordade skolan, dess ledning ochlärare. Även i intervjuerna med tjänstemän och i enkäterna framkommer vissafördomar. En del menar exempelvis att romer flyttar ofta och därför är detinte så stor idé att ordna med modersmålsundervisning eftersom man inte vetom de kommer att stanna. Flera talar om svårigheten att få de romska barnenatt komma till skolan som ett generellt problem för romer medan andraintervjuade menar att man inte har det problemet med de romska eleverna. Ifallstudiekommunen exempelvis upplevde man inte alls några sådana pro-blem.

Det är få elever som får undervisning i jiddisch och det innebär att erfaren-heterna när det gäller denna grupp är mindre än vad gäller de andra nationel-la minoriteterna i kommunerna. De representanter för gruppen som vi inter-vjuade talade snarare om en förståelse från kommunens politiker och tjänste-män än fördomsfulla attityder. Man tyckte att kommunerna levde upp till deförväntningar man hade på dem. Däremot tog man upp att det fanns enrädsla i gruppen att barnen skulle bli segregerade om man valde skolalternativtill dem som i hög grad fokuserade det judiska. Det fanns också en rädsla förden allmänna hotbild som existerar mot judar. Detta kan vara anledningar tillatt det idag är få elever väljer judiska klasser eller judiska skolor, menar någonav de intervjuade.

I enkäterna och i flera av intervjusvaren framkom att det fanns en tro påatt information och kunskap kan motverka fördomar. De flesta av de inter-vjuade rektorerna och lärarna menade att det behövs mer kunskap och infor-mation. När det gäller kunskap om de nationella minoriteterna regleras dettai läroplanen. Ett av uppnåendemålen i läroplanen för grundskolan är att:


”skolan ansvarar för att varje elev efter genomgångengrundskola har kunskaper om de nationella minoriteter-nas kultur, språk, religion och historia”.

I vår enkät ställdes frågan om undervisning om de nationella minoriteternaförekom i skolan. Av de 288 kommuner som svarat på frågan var det 106 somuppger att de inte visste om en sådan undervisning förekommer i deras skola,40 kommuner svarade att det inte förekom och 142 att det gjorde det. Närdet förekom var det framförallt inom samhällsorienterande ämnen såsom geo-grafi, historia, religion och samhällskunskap, samt inom svenska, finska ochsamiska. Av vår enkät framgår inte hur de nationella minoriteterna gestaltas iundervisningen eller i läromedel. I en studie på Umeå universitet har mandock studerat hur samisk kultur framställs och behandlas i läromedel i sam-hällsorienterande ämnen. Studien visar att nästan hälften av de granskadeläromedlen inte alls tar upp samiska frågor och att endast en fjärdedel av dembedöms ha ett relevant innehåll i förhållande till målen i läroplaner och kurs-planer.62

Målet att sprida kunskaper om de nationella minoriteterna tycks enligtresultaten av denna studie inte uppnås av alla kommuner. En av orsakerna tillatt kunskaperna om nationella minoriteter inte sprids kan vara att enskildalärare själva saknar den kunskap de skall förmedla. Utifrån en studie kringlärarhögskolornas utbildning kan man konstatera att i tillräcklig utsträckningger den kunskapen om de nationella minoriteterna. Under läsåret 2004 ⁄ 05

hade endast 5 av 18 lärarutbildningar obligatoriska kurser i de nationellaminoriteternas kultur, språk, religion och historia. 7 erbjöd valbara kurser.63

En av Europarådets rekommendationer till Sverige var just att förbättralärarutbildningarna i detta avseende.

Av enkätsvaren och de kontakter vi haft framgår att kommunernas kun-skap kring de nationella minoriteterna i många fall är bristfällig. Det handlarför det första om en okunskap kring gällande minoritetspolitik och gällandelagstiftning. En del av de enkätsvar som inkommit visar tydligt på detta.Några kommuner har, som tidigare påtalats, fattat beslut som strider mot gäl-lande lagstiftning. I samband med utsändandet av enkäten fick vi också enhel del samtal med frågor kring exempelvis vilka de nationella minoriteternaär. För det andra handlar det om en okunskap kring barns språkutvecklingoch vikten av tvåspråkighet. Det är något som framförs av de intervjuer vigjort både med föräldrar och tjänstemän. En del tjänstemän menar att dennaokunskap är orsaken till sjunkande efterfrågan på modersmålsundervisning.Flera kommuner förefaller inte bara vara okunniga på frågor kring de natio-

62 Karlsson, 200463 Karlsson, 2005

nella minoriteterna utan även ointresserade. Detta framkom framförallt i för-studien där flera kommuner menade att de inte prioriterade de nationellaminoriteterna utan hellre lade sina resurser på andra minoriteter som bättrebehövde kommunens stöd. De ville inte lägga krafter på att försöka motiveraexempelvis finska barn att ansöka om modersmålsundervisning när det varuppenbart att det var andra som var i större behov av detta stöd. Detta har vitolkat som ett ointresse för de nationella minoriteternas utbildningssituation.

kommentarer

Det finns många fördomar och förutfattade meningar om de nationellaminoritetsgrupperna. Fördomarna finns både inom och utanför grupperna.Det är troligt att mycket av detta beror på okunskap. Resultaten visar på enstor okunskap och ibland ointresse från kommunernas sida när det gäller denationella minoriteternas utbildningssituation. Ett flertal kommunrepresen-tanter har inte känt till de bestämmelser som gäller för dessa grupper. Detfinns dock kommuner som är väl medvetna om de bestämmelser som finnsoch som arbetar på ett aktivt sätt för att uppfylla lagstiftningen och utvecklaverksamheten. Enligt intervjuade, både föräldrar och tjänstemän, finns detäven en okunskap bland en del föräldrar kring barns språkutveckling och denstora betydelsen av tvåspråkighet.


5. Sammanfattandebedömning


Syftet med studien har varit att kartlägga och utvärdera de nationella minori-teternas utbildningssituation. I genomförandet har ett flertal källor och meto-der använts.

En viktig del av minoritetspolitiken är att ge stöd till minoritetsspråken såatt de hålls levande. En stor del av studien har därför behandlat elevernasmöjligheter att läsa de nationella minoritetsspråken i skolan. Det vanligastesättet att organisera undervisning i de nationella minoritetsspråken är genommodersmålsundervisning. I denna studie finns dock även exempel på skolorsom organiserar undervisningen som skolans val eller som språkval. I en delkommuner finns även möjlighet att få tvåspråkig undervisning och studie-handledning på vissa av de nationella minoritetsspråken.

När undervisningen organiseras som modersmålsundervisningen sker denofta utanför timplan, på eftermiddagstid, och endast cirka 60 minuter/vecka.Det ställs vissa krav på förkunskaper i språket vilket är ett stort problem förvissa av minoritetsgrupperna som under längre tid nekats möjligheten attanvända sitt språk. Skolverkets statistik visar att endast 41% av de elever somär berättigade till modersmålsundervisning i de nationella minoritetsspråkendeltar i sådan undervisning. Situationen ser mycket olika ut för de olikagrupperna, som ytterligheter kan nämnas att endast 25% av de berättigade tillromani chib deltar i undervisning medan 63% av de berättigade till samiskadeltar i undervisning. Enligt intervjuer med lärare och föräldrar beror det lågadeltagandet framförallt på kommunernas bristande information, inte bara vadgäller möjligheterna att läsa de nationella minoritetsspråken, utan även vadgäller barns språkutveckling samt fördelarna med flerspråkighet.Kommunerna, å sin sida, förklarar det låga deltagandet med låg efterfråganfrån minoritetsgrupperna. Som orsaker till detta anges bland annat att grup-pen assimilerats. I vissa grupper uttrycks även en rädsla för segregation.

Enligt denna studie har kommunerna svårt att rekrytera lärare i de natio-nella minoritetsspråken. En av orsakerna till detta är att det saknas behörigalärare som kan undervisa i språken. En annan orsak till svårigheterna medrekrytering är de svåra och otrygga arbetsförhållandena som modersmålslärar-na har. Oftast rör det sig om deltidstjänster, visstidsanställningar och ett fler-tal olika arbetsplatser. Studien visar också att det råder stor brist på lärome-del, särskilt inom samiska, meänkieli och romani chib. Detta försvårar fram-förallt undervisningssituationen men signalerar även den låga status somämnet ofta tilldelas.

Många av representanterna för de nationella minoritetsgrupperna har möttoch möter fortfarande fördomar, negativa attityder och diskriminering.Tydligt är också att det råder stor okunskap beträffande de nationella minori-teterna. En lösning som många förespråkar är ökad kunskap både inom denationella minoritetsgrupperna men framförallt hos den svenska majoritets-


befolkningen. Genom en ökad kunskap ökar förhoppningsvis insikten ochförståelsen av betydelsen av att de nationella minoriteternas språk och identi-tet kan bevaras.

Således kan Skolverket konstatera att de nationella minoriteternas utbild-ningssituation är bekymmersam och långt ifrån tillfredställande. Många kom-muner arbetar hårt för att leva upp till lagstiftning och konventioner medanandra intar en passivare position. Okunskapen om minoritetspolitiken är storbåde i kommunerna och i minoritetsgrupperna. Om Sverige skall leva upp tillintentionerna i minoritetspolitiken krävs krafttag. Åtgärder bör vidtas skynd-samt då flera av språken kommit långt i språkbytesprocessen. Här spelarutbildningsväsendet en viktig roll men även andra samhällsområden har storbetydelse. Utifrån detta föreslår Skolverket nedanstående åtgärder.

6. Skolverkets förslagtill åtgärder

6.1 Språket i samhället och i skolanIdag gäller olika regler för de nationella minoritetsgrupperna. Detta uppfattasav många som en brist som dessutom är svårmotiverad utifrån konventioner-na om de nationella minoriteterna och deras språk. Regeringen bör därföröverväga att behandla minoritetsspråken lika.

Enligt Skolverkets bedömning finns inget stöd i ramkonventionen för enbegränsning i elevens möjligheter att lära sig sitt minoritetsspråk med hänvis-ning till elevens eller vårdnadshavares tidigare kunskaper eller användande avspråket t ex att eleven saknar förkunskaper. Denna begränsning finns dock iden svenska lagstiftningen idag. I regeringens proposition ”Bästa språket: ensamlad svensk språkpolitik”64 framhålls att genom ratificeringen av konven-tionerna har Sverige åtagit sig att skydda de nationella minoritetsspråken ochatt det i vissa fall handlar om att återerövra sitt språk. Detta talar emot ettkrav på förkunskaper när det gäller elevers möjligheter att lära sig minoritets-språk.

De skilda reglerna vad gäller kravet att minst fem elever måste önskamodersmålsundervisning uppfattas också som orättvist då kravet endast gällertvå av grupperna. Redan i Skolverkets utvärdering från 2002 föreslogs attsamtliga nationella minoriteter skulle undantas från kravet. Som Skolverkettolkar det finns det dock i konventionerna inget hinder för en sådan bestäm-melse. Med utgångspunkten i att minoritetsspråken bör behandlas lika finnsdet två vägar att välja. Den ena är att föreslå att alla fem nationella minorite-ter skall omfattas av kravet på minst fem elever. Konsekvenserna av att införakravet även för samer, tornedalingar och romer är svåra att överblicka menskulle kunna innebära att elever som enligt gällande rätt är berättigade tillmodersmålsundervisning inte skulle ges denna. Enligt Skolverkets statistik förläsåret 2004 ⁄ 05 kan 93 berättigade elever komma att fråntas möjligheten tillmodersmålsundervisningen om kravet på fem elever även införs när det gällermeänkieli, samiska och romani chib.65 En sådan lösning skulle således innebä-ra en försämring av undervisningssituationen för dessa minoritetsgrupper.

Det andra alternativet är att föreslå att samtliga nationella minoriteterundantas från kravet på fem elever, vilket skulle innebära att även sverigefin-nar och judar skulle inbegripas. Även detta förslag kan vara svårt att se vaddet leder till men det är troligt att det medför ekonomiska konsekvenser.Enligt Skolverkets statistik för läsåret 2004 ⁄ 05 uppgår antalet elever berättiga-de till finska som modersmål, i kommuner med färre än fem berättigade, till177 elever fördelade på 76 kommuner. Om dessa 177 elever skulle delta imodersmålsundervisning i samma utsträckning som elever i kommuner medfler än fem berättigade elever, skulle elevökningen i finska som modersmål


64 Karlsson, 200465 Karlsson, 2005

innebära 75 elever. Beträffande jiddisch saknas det tillräckliga uppgifter iSkolverket statistik för att kunna göra en liknande bedömning.

I Skolverkets uppdrag ligger att ”lämna förslag till åtgärder som syftar tillatt ytterligare förbättra situationen” för de nationella minoriteterna. I arbetetska hänsyn tas till målen för minoritetspolitiken. För att inte försämra situa-tionen för tre av minoritetsgrupperna föreslår Skolverket att regeringen över-väger att pröva om alla fem grupper kan undantas från kravet på fem elever.

För flera av de nationella minoritetsspråken är situationen idag allvarligoch många av de intervjuade är oroliga för att språken helt håller på att för-svinna. Även situationen för språken i skolan är oroande. Orsakerna kan varaflera, t.ex. bristande information, bristande efterfrågan och brist på lärare.Den modersmålsundervisning som erbjuds idag äger vidare rum utanförtimplan, på eftermiddagstid, och är endast cirka 60 minuter/vecka. Sverigeblev av Europarådets rådgivande kommitté 2002 kritiserat bl.a. just i dettaavseende. Skolverket menar också att det är ett problem att de nationellaminoritetsspråken i så stor utsträckning kategoriseras som modersmål, dåflera elever endast har en begränsad kunskap i språket.

Skolverket föreslår att

• regeringen bör pröva möjligheterna till en tydligare harmonisering avsvensk lagstiftning med intentionerna i konventionerna så att alla de femnationella minoriteterna erbjuds undervisning även om språket inte utgörumgängesspråk eller om de inte har grundläggande kunskaper i språket.

• regeringen bör i samband med denna harmonisering också pröva möjlig-heterna att reglera undervisningen i de nationella minoritetsspråken i ensärskild bestämmelse i grundskole- och gymnasieförordningen.

• regeringen bör pröva möjligheten att samtliga fem nationella minoritetererbjuds undervisning i minoritetsspråken även om antalet är mindre än fem.

• kommunerna bör förbättra villkoren för undervisningssituationen för denationella minoritetsspråken.

6.2 Kommunernas organisering av undervisning i minoritetsspråkenI många kommuner är ansvaret för undervisning på de nationella minoritets-språken oklart. Det finns kommuner som inte känner till minoritetspolitikenoch de specifika bestämmelser som rör dessa grupper. I kommuner där detfinns en tydligare ansvarsfördelning och där det finns en ansvarig tjänstemanär det lättare att på olika sätt samordna resurserna. Detta kommer elevernatill del. Skolverket föreslår att

• kommunerna bör tydliggöra ansvaret för de nationella minoriteternasutbildningssituation i sin organisation.


6.3 Information Kommunernas information till de nationella minoriteterna om deras möjlig-heter och rättigheter är i många fall bristfällig. Ibland ges ingen informationalls och ibland är den otillgänglig. Den statistik som finns över berättigadeoch deltagande elever i modersmålsundervisning tycks i flera fall inte stämmamed den faktiska situationen. Kommunernas möjlighet, att vid skolstarteneller vid exempelvis utvecklingssamtal, få en klar bild över antal elever medett annat modersmål än svenska, tas inte heller tillvara. Dessutom rör statisti-ken bara en variant av undervisning i och på modersmålet i skolan.Skolverket föreslår att

• kommunerna bör se över sina rutiner vad gäller information till de natio-nella minoriteterna om deras möjligheter till språkundervisning samtockså se över rutinerna kring rapporteringen till SCB.

• Skolverket inleder en diskussion med SCB angående möjligheter till enförbättring och en utökning av rapportsystemet angående de nationellaminoritetsspråken och deras förekomst i skolan.

6.4 Tillgång till lärareEnligt denna studie har kommunerna svårt att rekrytera lärare i de nationellaminoritetsspråken med undantag för finska. Orsakerna till detta är flera. Enär de svåra och otrygga arbetsförhållandena som modersmålslärarna har.Oftast är det fråga om deltidstjänster, visstidsanställningar och ett stort antalolika arbetsplatser vilket innebär att man står utanför ordinarie arbetslag etc.Denna situation gäller för de flesta modersmålslärare. En annan orsak till svå-righeterna med rekrytering är att det helt enkelt saknas behöriga lärare ochdetta i sin tur beror bl.a. på att det saknas relevant högskoleutbildning. Luleåtekniska universitet har ett uppdrag att erbjuda grundskollärarutbildning isamiska, finska och meänkieli. Någon sådan har dock inte bedrivits undersenare år p.g.a. att det saknas sökande till utbildningen. Enstaka kurser i denationella minoritetsspråken går bara undantagsvis att studera på högskolan.Det finns inte heller någon samlad nationell strategi för hur utbildningar påhögskolenivå i och på de nationella minoritetsspråken skall utvecklas.

En del kommuner har på ett framgångsrikt sätt bildat nätverk för att lösaolika problem i samband med modersmålsundervisningen, exempelvis rekry-teringsfrågan. En sådan form av samordning efterlyses också av flera mindrekommuner. Ett annat sätt att arbeta med dessa frågor kan vara att ordnaundervisning i modersmål på distans. Ett exempel på detta är det projekt somMyndigheten för skolutveckling idag driver.

Bristen på lärare är störst när det gäller den romska gruppen. Situationenär på många sätt allvarligare för denna grupp än för de övriga minoriteterna.


Det behövs därför, i ett övergångsskede, speciella insatser beträffande dennagrupp. Skolverket föreslår att

• en strategi bör utarbetas för hur universitetsutbildningar i de nationellaminoriteternas språk och kultur kan utvecklas.

• Myndigheten för skolutveckling ges möjlighet att fortsätta att stötta denromska minoriteten i syfte att minska bristen på modersmålslärare.

• Myndigheten för skolutveckling ges möjlighet att fortsätta utvecklaundervisning i modersmålet delvis på distans.

• kommunerna bör undersöka möjligheten att utveckla olika arbetssätt föratt kompensera effekterna av problem med rekrytering av lärare och föratt förbättra modersmålslärarnas arbetssituation.

6.5. Tillgång till läromedelDet råder en stor brist på läromedel i framförallt samiska, meänkieli ochromani chib. Det handlar om olika typer av läromedel från exempelvis CD-skivor med barnsånger till mer avancerade läroböcker för de äldre elevernad.v.s. material som på olika sätt är lämpliga för utvecklandet av de nationellaminoritetsspråken. När det gäller samiskan är det Sameskolstyrelsen som äransvarig för läromedelsutvecklingen. Skolverket föreslår att

• Myndigheten för skolutveckling ges möjlighet att bistå med fortsatt stödtill de nationella minoritetsspråken genom fortsatt satsning på utvecklan-det av lexikon, läromedel etc. beträffande romani chib och meänkieli.

6.6 Attityder och fördomarMånga av representanterna för de nationella minoritetsgrupperna har möttoch möter fortfarande fördomar, negativa attityder och diskriminering. Enlösning som många förespråkar är ökad kunskap både inom de nationellaminoritetsgrupperna men framförallt hos den svenska majoritetsbefolkning-en. Genom en ökad kunskap ökar förhoppningsvis insikten och förståelsen avbetydelsen av att de nationella minoriteternas språk och identitet kan bevaras.Det är viktigt att eleverna i skolan, likaväl som lärarna får denna kunskap.Regeringen har tidigare givit ut informationsmaterial om den samiska grup-pen. Liknande material borde kunna utarbetas kring de andra nationellaminoriteterna. Skolverket föreslår att

• informationsverksamheten angående de nationella minoriteterna ochminoritetslagstiftningen förstärks både på nationell och lokal nivå.

• forskning om och med deltagare från de nationella minoriteterna ochminoritetsspråken främjas.


7. Ekonomiska effekter

I regeringsuppdraget ingick också att Skolverket skulle belysa eventuella eko-nomiska effekter av föreslagna åtgärder. Ett av de förslag Skolverket lagt somett resultat av studien innebär att de nationella minoriteterna får en utökadrätt till undervisning i de nationella minoritetsspråken genom att kravet påatt man har grundläggande kunskaper i språket, föreslås tas bort. Skolverketförslår också att regeringen bör pröva möjligheten att ta bort kravet på minstfem elever för den finska och judiska gruppen. Vilka ekonomiska konsekven-ser detta skulle få för kommunerna bedömer Skolverket vara omöjligt attsvara på och då av främst två anledningar.

För det första vet vi inte hur dessa förslag om de genomförs kommer attpåverka efterfrågan på undervisning i de nationella minoritetsspråken. Närdet gäller grundläggande kunskaper är det svårt att svara på hur många flerelever än idag som skulle anses berättigade till undervisning om kravet upp-hävdes bland annat på grund av att det inte finns några uppgifter kring ele-vers etniska bakgrund. I Skolverkets statistik över berättigade till modersmåls-undervisning antas redovisade elever uppfylla de krav som ställs i lagstiftning-en även om studien visar att också elever utan grundläggande kunskaper del-tar i modersmålsundervisning i vissa kommuner. När det gäller kravet påminst fem elever skulle ett upphävande av kravet i finska, enligt beräkningarsom redovisats tidigare, kunna innebära en elevökning på 75 elever. En lik-nande uppskattning kan inte göras beträffande jiddisch eftersom det saknastillräckliga uppgifter i Skolverket statistik för en sådan beräkning.

För det andra är det mycket svårt att uppskatta hur mycket undervisning-en i modersmål kostar kommunerna idag. Enligt svaren på vår enkät kostarden nuvarande modersmålsundervisningen per elev och läsår mellan 100 och45 000 kronor, beroende på vilken kommun det handlade om. Att beräknaen genomsnittlig kostnad med dessa uppgifter är mycket vanskligt eftersomdet råder stor osäkerhet kring vad som räknas in i dessa olika summor. Inteheller i Skolverkets statistik finns några uppgifter om kostnader för moders-målsundervisning.


Referenser


Boyd, S. & Gadelii, K. (1999) Vem tillhör talgemenskapen? Om jiddisch iSverige. I Hyltenstam, K. (red) Sveriges sju inhemska språk – ett minoritets-språksperspektiv. Lund: Studentlitteratur.

Elenius, L. (2005) Ett uthålligt språk – genomförande av lagarna om använd-ning av minoritetsspråk i förvaltningsområdena i Norrbottens län åren2000–2004. Rapporter från riksdagen 2004 ⁄ 05:RFR3. Nationella minoriteteroch minoritetsspråk. Stockholm: Konstitutionsutskottet.

Gluck, D., Neuman, A. & Stare, J. (1997) Sveriges judar. Deras historia, trooch traditioner. Stockholm: Judiska museet.

Hazell, B. (2002) Resandefolket. Från tattare till traveller. Stockholm: Ordfront

Hyltenstam, K. (1999) Inledning: ideologi, politik och minoritetsspråk. iHyltenstam, K. (red) Sveriges sju inhemska språk – ett minoritetsspråksperspek-tiv. Lund: Studentlitteratur.

Hyltenstam, K. & Milani, T. (2005) Nationella minoriteter och minoritets-språk. Uppföljning av Sveriges efterlevnad av Europarådets konventioner pånationell nivå: ett minoritetsspråksperspektiv. Rapporter från riksdagen2004 ⁄ 05:RFR3. Nationella minoriteter och minoritetsspråk. Stockholm: Konsti-tutionsutskottet.

Hyltenstam, K. & Stroud, Ch. (1991) Språkbyte och språkbevarande: om samis-kan och andra minoritetsspråk. Lund: Studentlitteratur

Justitiedepartementet 2004. Faktablad: Nationella minoriteter och minoritets-språk – En sammanfattning av regeringens minoritetspolitik.

Karlsson, T. (2004) Exotiska renskötare och trolltrummans magi. Samer ochsamiska frågor i grundskolans läromedel för de samhällsorienterade ämnena.Institutionen för barn och ungdomspedagogik, specialpedagogik och vägled-ning. Umeå: Umeå universitet.

Karlsson, T. (2005) Osynliga minoriteter? Samer och övriga nationella minorite-ter i den svenska lärarutbildningen. Institutionen för barn- och ungdoms-pedagogik, specialpedagogik och vägledning. Umeå: Umeå universitet.

Lennmarker, G. & Wennberg, B. (2005) Förord. Rapporter från riksdagen2004 ⁄ 05:RFR3. Nationella minoriteter och minoritetsspråk. Stockholm:Konstitutionsutskottet.

Regeringens proposition 1998 ⁄ 99:143 Nationella minoriteter.

Regeringens proposition 2005 ⁄ 06:2 Bästa språket – en samlad svensk språkpolitik


Regeringsuppdrag U2004 ⁄ 4346 ⁄G Uppdrag till Statens skolverk om nationellaminoriteter.

Sameskolstyrelsens årsredovisning 2004

Skolverket (1997) Romer i Sverige – Tillsammans i förändring.

Skolverket (2002) a) Undervisning i och på de nationella minoritetsspråken –kartläggning av situationen 2001.

Skolverket (2002) b) Sveriges nationella minoriteter. Att gestalta ett ursprung ibarnomsorg och skola.

Skolverket (2002) c) Flera språk – fler möjligheter.

Skolverket (2003) Tillsyn av sameskolan och Sameskolstyrelsen.

Skolverket (2004) Utbildningsinspektionen 2003 ur ett nationellt perspektiv – enanalys av inspektionsresultaten. Sammanfattande del.

SOU 2002:27. Kommittén för svenska språket (2002) Mål i mun – förslag tillhandlingsprogram för svenska språket. Stockholm: Fritzes.

SOU 2005:40. Utredningen om finska och sydsamiska språken (2005) Rättentill mitt språk. Förstärkt minoritetsskydd. Delbetänkande Stockholm: Fritzes

Bilagor


BILAGA 1Samernas utbildningssituationSamerna är en befolkning som rört sig över olika nationsgränserna. Idag bordet framförallt samer i norra Sverige, norra Norge, norra Finland och påKolahalvön i Ryssland. I Sverige uppskattas antalet samer vara mellan 15 000

och 20 000.1

Trots att den samiska identiteten inte är bunden till någon nation och trots attsamerna under lång tid befunnit sig i en minoritetsställning har deras identitetoch kultur kunnat bestå. En viktig del av detta är det samiska språket. Samiskanär ett finsk-ugriskt språk som delas in i tre huvudgrupper; sydsamiska, central-samiska och östsamiska. Inom de tre huvudgrupperna finns ett antal varieteter avspråket, sammanlagt nio stycken. De olika varieteterna kan nästan betraktas somolika språk eftersom skillnaderna i ordförråd och grammatik är stora. I Sverigetalas framförallt tre varieteter: sydsamiska, lulesamiska och nordsamiska.Nordsamiska är den största varieteten och talas av ca 5 000‒6 000 personer iSverige.2 En annan viktig del i den samiska identiteten är gruppens ställning somursprungsbefolkning vilket fastslogs genom ett riksdagsbeslut 1977. 1993 inrätta-des dessutom Sametinget som är ett folkvalt organ och en statlig förvaltnings-myndighet som ger samerna en särställning gentemot de andra minoriteterna.

Situation idagNedanstående beskrivning av samernas utbildningssituation baseras dels på deintervjuer som genomförts inom projektet under våren 2005. I studiens fall-kommun, Jokkmokk, har intervjuer genomförts med skolchef, politiker, rek-torer, lärare, föräldrar och elever. I de fyra förstudiekommunerna har telefo-nintervjuer gjorts med skolchef samt i vissa fall även med lärare eller andrasom är engagerade i verksamheten. Studien baseras även på intervjuer medansvariga inom sameskolan. Beskrivningen har kategoriserats efter följandeområden: olika verksamhetsformer, information och registrering, språket iskolan, lärarsituationen, läromedel, ekonomi samt attityder.

Organisation

FörskolaEnligt sameskolförordningen kan sameskolstyrelsen efter avtal med en kommunanordna och fullgöra kommunens uppgifter inom förskola och fritidsverksam-het för samiska barn. Verksamheten skall bedrivas enligt samma mål som denkommunala verksamheten men skall även arbeta för att bevara och stärka det

1 Regeringens proposition 1998 ⁄ 99:1432 Hyltenstam, 1999


samiska språket, kulturen, identiteten, traditionerna och värderingarna. Idagfinns det fyra samiska förskolor som bedrivs vid sameskolans verksamhet iKaresuando, Kiruna, Gällivare och Jokkmokk. Under 2004 var 73 barn inskriv-na i förskolan. Enligt Sameskolstyrelsens årsredovisning för 2004 har det sketten ökning i barnantalet inom förskoleverksamheten de senaste tre åren.

Tabell : Antal barn i förskoleverksamhet 2002–2004

2002 2003 2004

Förskola 58 70 73

Enligt intervjuerna med ansvariga inom sameskolan ser avtalen med kommu-nerna mycket olika ut beroende på kommunernas riktlinjer och regler vadgäller barnomsorg. Detta medför ofta merkostnader för sameskolstyrelsen ochinom sameskolan anser man sig inte få täckning för de kostnader som för-skoleverksamheten egentligen innebär.

Ingen av de kommuner som ingått i för- eller fallstudien erbjuder moders-målsstöd på samiska. I de kommuner där sameskolan bedriver förskola hän-visar man ofta till denna vid önskemål om barnomsorg på samiska.

SameskolanEnligt skollagen (SFS 1985:1100) får samers barn fullgöra sin skolplikt i same-skolan istället för i den kommunala grundskolan. Sameskolorna är statligaoch förvaltas av Sameskolstyrelsen som utses av Sametinget. Sameskolstyrel-sen fastställer samskolans skolplan och skall genom yttrande och förslag ävenfrämja och utveckla samiska undervisningsinslag i det offentliga skolväsendetför barn och ungdomar samt främja utveckling och produktion av läromedelför samisk undervisning. Sametinget utser även en skolchef för sameskolornavilket sker på förslag från Sameskolstyrelsen. Skolchefen skall biträda styrelseni dess verksamhet och närmast den leda sameskolorna. Skolchefen skallsärskilt verka för att utbildningen utvecklas.

För tillfället leds sameskolans sex enheter av åtta rektorer (två av enheternahar två rektorer). Rektorsuppdragen är vid alla enheter kombinerade medläraranställningar. Rektorerna är pedagogiska ledare och chefer för personalensamt har ett övergripande ansvar för verksamheten. Tillsammans med skol-chefen bildar rektorerna en ledningsgrupp. I de intervjuer vi genomfört fram-kommer att sameskolan är under omorganisering. Antalet rektorsområdenskall minska från sex till två, ett för norra området och ett för det södraområdet. Orsaken till omorganiseringen är främst att förbättra den pedago-giska ledningen, att öka samarbetet och utbytet av erfarenheter mellan skolor-na samt att ledningsgruppen skall bli mindre.

Inom sameskolan är kontakter eller samarbete med kommunerna delegerattill rektorerna. Enligt rektorn i Jokkmokk är samarbetet med kommunen intesärskilt utvecklat. Vissa tjänster, så som speciallärare och skolsköterska köpesdock av kommunen och ibland deltar även lärarna i varandras kompetens-utbildningar. Sameskolstyrelsen har viss kontakt med de kommuner somanordnar samiskt integrerad undervisning men något närmare samarbete ver-kar inte förekomma. Även samverkan mellan de olika sameskolorna ansesliten och outvecklad.

Syftet med sameskolan är att ge samers barn en utbildning med samiskinriktning som i övrigt motsvarar utbildningen till och med årskurs 6 igrundskolan. Detta innebär att läroplanen (Lpo-94) och kursplanerna förgrundskolan även gäller för sameskolan. Utöver grundskolans mål skall docksameskolan även ansvara för att varje elev efter genomgången sameskola ärförtrogen med det samiska kulturarvet och kan tala, läsa och skriva samiska.Sameskolförordningen (SFS 1995:205) fastslår att undervisningen skall ges påsamiska och svenska samt att ämnet samiska skall förekomma i samtligaårskurser. I förordningen fastslås även en särskild timplan för sameskolan somanger den minsta garanterade undervisningstiden som skall erbjudas eleverna.

Det finns sex sameskolor i landet. Skolorna är placerade i fyra kommuneroch finns i Karesuando, Lannavaara, Kiruna, Gällivare, Jokkmokk ochTärnaby. Diagrammet nedan visar det antalet elever i sameskolan från läsåret1993 ⁄ 94 till 2004 ⁄ 2005.

Diagrammet visar att det skett en elevökning sedan 1993 men att dennaavstannat och till och med sjunkit något sedan 1998 ⁄ 99. Skolorna är förhål-landevis små och har i genomsnitt haft 19 elever per skola som lägst(1993 ⁄ 94). Som högst har skolorna i genomsnitt haft 27 elever per skola


0

20

40

60

80

100

120

140

160

180

Totalt antal elever

1993/9

4

1994/9

5

1995/9

6

1996/9

7

1997/9

8

1998/9

9

1999/0

0

2000/0

1

2001/0

2

2002/0

3

2003/0

4

2004/0

5

Totalt antal elever i sameskolan 1993/94–2004/05


(2000 ⁄ 01). Alla sameskolor har förskoleklass och under 2004 var 23 elever ininskrivna i denna verksamhet.3

Sameskolans utbildning skall motsvara utbildningen till och med årskurs 6i grundskolan vilket innebär att de mål som fastställts i grundskolan i läro-plan och kursplaner även skall uppnås i sameskolan. Utöver grundskolans målskall sameskolan även ansvara för att varje elev efter genomgången sameskolaär förtrogen med det samiska kulturarvet och kan tala, läsa och skriva samis-ka. Nedanstående redovisning av sameskolans måluppfyllelse under läsåret2003 ⁄ 04 baseras på Sameskolstyrelsens årsredovisning 2004.

Under läsåret 2003 ⁄ 04 var 18 elever inskriva vid samskolans årskurs 5. Tre aveleverna (17%) uppnådde inte kursplanens mål i svenska, två av eleverna (11%)uppnådde inte målen i matematik och fyra av eleverna (22%) uppnådde intemålen i engelska. I samtliga sameskolor uppnådde dock alla elever målen i desamiska inslagen i samhälls- och naturorienterade ämnen. När det gäller detsamiska språket har undervisning för sameskolans elever givits i nordsamiskasom första och andra språk samt lulesamiska som första och andra språk.Endast en elev har under läsåret inte uppnått målen inom ämnet.

De föräldrar vi träffat tycker att sameskolan är viktig och att det är en skol-form som måste få finnas kvar. De anser dock att sameskolan lagt för mycketfokus på språket och på så sätt glömt bort de andra ämnena. De anser ocksåatt det saknas en bra pedagogik. En av lärarna anser att det inom sameskolansaknas en pedagogisk diskussion, särkilt vad gäller språkutveckling.

I den tillsyn som gjordes av sameskolan och Sameskolstyrelsen 2003 fastslåsatt det finns en hög ambitionsnivå hos lärarna att ta tillvara sameskolans möj-ligheter, men varje enskild skolas litenhet och avsaknaden av samarbete mellansameskolorna gör att effekterna av ambitionerna till stor del uteblir. Man på-pekar även att sameskolan i några fall inte lever upp till författningarnas krav.Det gäller ansvarsfördelningen och rektorsfunktionen, kvalitetsredovisningarna,upprättandet av åtgärdsprogram, undervisningsspråket, skolplikt och samverkanmed elevernas hemkommuner samt integrerad samisk undervisning.4

Samiskt integrerad utbildningEnligt sameskolförordningen får en kommun efter avtal med Sameskolstyrel-sen anordna samisk undervisning för samiska barn i grundskolan. Medsamisk undervisning avses undervisning med samiska inslag och undervisningi samiska utöver den undervisning som anordnas som modersmålsundervis-ning i samiska. Utbildningen skall integreras med motsvarande utbildning förandra elever i grundskolan. Samisk integrerad undervisning är ett komple-

3 Sameskolstyrelsens årsredovisning 20044 Skolverket 2003.


ment till sameskolorna för de elever som inte har möjlighet att välja same-skolan. Den samisk integrerade undervisningen omfattar alla grundskolanårskurser och kan därför även ses som en fortsättning för de elever somgenomgått sameskolan och börjar årskurs 7 i kommunal skola.

För närvarande finns integrerad samisk undervisning i Kiruna, Gällivare,Jokkmokks, Sorsele, Storumans, Vilhelmina, Krokoms, Härjedalens och Älv-dalens kommun. Antalet skolor med integrerad samisk undervisning uppgick2004 till 18 och under läsåret 2003 ⁄ 04 deltog 203 elever i integrerad samiskundervisning. Av de sjutton elever som deltog i integrerad samisk undervis-ning i årskurs 5 uppnådde sexton elever läroplanens och kursplanens mål.Samtliga av eleverna uppnådde målen vad gäller samiska inslag i samhälls-och naturorienterade ämnen. Endast två av de 34 elever (6%) som deltog iintegrerad samisk undervisning i årskurs 9 saknade betyg i ett ämne.5

I Jokkmokk kommun finns samiskt integrerad undervisning för åk 7‒9 iJokkmokk och för åk 1‒6 i Porjus. Kommunen har fått medel från sameskol-styrelsen för att bedriva samisk SO och NO samt slöjd. Det finns även möj-lighet att söka medel för musikundervisning men den kompetensen fannsinte inom kommunen. Ungefär en tredjedel av undervisningen i SO och NOär samsikt integrerad vilket innebär att undervisningen sker en gång i veckani samband med ordinarie undervisningen i SO och NO. Den samiska slöjdenges samtidigt som den ordinarie slöjdundervisningen. Den samsikt integrera-de undervisningen kan vara svår att genomföra praktiskt, både vad gäller t exschemaläggning men också när det gäller betygsättning.

Enligt skolchefen i Jokkmokks kommun fungerar den samiskt integreradeundervisningen i Jokkmokk bra. Skolchefen påpekar dock att det är mycketupp till den enskilda pedagogen. I en annan kommun anses den samsikt inte-grerade undervisningen fungera dåligt, där har eleverna inte fått den under-visning de blivit lovade och lärarnas kompetens anses undermålig. I Gällivarekommun har nyligen ett projekt startas för att förbättra och utveckla densamiskt integrerade utbildningen.

GymnasietPå Jokkmokks gymnasieskolan, Bokenskolan, finns det samiska programmet.Det är ett specialutformat program med riksintag. Programmet är samhälls-vetenskapligt men eleverna undervisas även i samiska, samisk historia, geogra-fi, kultur, slöjd och rennäring. Språket ges inom timmarna för moderna språkoch de övriga ämnena ges som lokala kurser.

För de som gått sameskola och samisk integrering är det samiska program-met en naturlig fortsättning vid övergång till gymnasieskolan. För de elever

5 Sameskolstyrelsens årsredovisning 2004

som kommer från andra kommuner och som tidigare inte haft möjlighet attvälja sameskola eller samiska som modersmål har sett det samiska program-met som en möjlighet att lära sig språket och få ökade kunskaper om samer-nas kultur.

Det samiska programmet tillkom på politiskt initiativ och har i nuvarandeform funnits i fem, sex år. Antalet elever har stigit för varje år och inför höst-terminen 2006 hade programmet flest antal sökande av alla program i Jokk-mokk. För närvarande har programmet 27 elever. Enligt kommunens skol-chef har det tagit tid att etablera programmet och övertyga om dess fördelar.Nu anses programmet vara bra och har hög status bland elever och lärare.

Enligt eleverna på utbildningen är dock programmet inte vad som utlova-des. De anser att det ges för lite undervisning i samiska och att de lokala kur-serna ges för litet utrymme. Lärarnas kritik är framförallt att det råder tids-brist och att det därmed blir svårt att uppnå målen i alla kurser. Bland annatmåste eleverna ta igen de delar av undervisningen de missar vid exkursioneller vid särskild ledighet t ex vid renskiljning.

VuxenutbildningDet finns oftast ingen kommunalt anordnad vuxenutbildning som är särskiltriktad mot samer. I Jokkmokk finns dock samernas utbildningscentrum, tidi-gare samernas folkhögskola. Samernas utbildningscentrum är en stiftelse medSSR, Svenska Samernas Riksförbund, Same Ätnam samt Jokkmokks Kom-mun som stiftelsebildare. Skolans övergripande mål är att främja samernas saksamt samisk utbildningsverksamhet. På skolan ser man vidareförmedling avtraditionella kunskaper som sin främsta uppgift. Skolan erbjuder både språ-kutbildning men också andra utbildningar så som sameslöjdslinjen ellersamiska samhällslinjen. Skolan har också ett samarbete med Jokkmokks kom-mun kring det samiska gymnasieprogrammet. De flesta av skolans elever harsamiskt ursprung och är mellan 18 och 25 år. Skolan har möjlighet att erbjudautbildning på distans och vill gärna utveckla denna verksamhet för att kunnaerbjuda undervisning till flera delar av landet. Man vill även öka medvetenhe-ten kring det samiska och tror att vuxenutbildning skulle kunna ha en storbetydelse i detta. Framförallt ser man det som viktigt att samerna får möjlig-het att lära sig sitt språk, även vuxna.

Information och registreringI kommunerna som ingår i för- och fallstudien är det rektorerna som ansvararför att föräldrar och elever informeras om möjligheterna till modersmålsun-dervisning och samiskt integrerade undervisningen. Ofta sker informationenvid föräldramöten och ansökan görs sedan på en blankett. Även inom same-skolan är det rektorerna som ansvarar för information kring skolformen.



Enligt rektorn för sameskolan i Jokkmokk sker dock inte information särskiltaktivt eftersom skolformen anses så väl etablerad, vanligtvis sker annonseringvid skolstart.

Många av de intervjuade anser att informationen från kommuner ochsameskolan ofta brister och att detta är den främsta orsaken till att få eleverefterfrågar modersmålsundervisning eller söker sig till sameskolan. Ofta inne-bär den bristande informationen att föräldrar måste driva många frågor självavilket kräver en hög medvetenhet. Flera av de intervjuade tror att den bristan-de informationen från kommunernas sida beror på ovilja och små ekonomis-ka resurser.

Det finns ofta ingen samlad statistik över modersmål på kommunnivå ochrapporteringen till SCB görs många gånger av rektorer eller skolassistenter.Ofta anser sig rektorer och lärare veta vem som är same eller inte och i flerakommuner antar man att de som önskar modersmålsundervisning begärdetta. I en kommun ifrågasätter man begreppet berättigad och menar att allasom önskar modersmål i samiska också får detta. I andra kommuner påpekarman att det är svårt att avgöra vem som är berättigad till samiska sommodersmål eller inte. I intervjuer med sameskolan framhålls att definitionenav samers barn och samiska barn är oklar och att detta kan innebära svårighe-ter vid intagning till förskola och skola.

Samiska i skolanFlera av de intervjuade i för- och fallstudien uppskattar att få barn medsamiskt ursprung väljer att läsa samiska i skolan. Intervjuerna visar också attdet finns stora kunskapsskillnader bland de elever som väljer att läsa samiska,en del elever har samiska som modersmål medan andra har små eller ingakunskaper i språket. Det vanligaste är att eleven inte har några kunskaper ispråket vid skolstart, både bland eleverna som börjar i kommunal skolan ochbland eleverna som börjar sameskolan.

Ett stort problem, som påpekas av alla berörda, vid språkinlärning avsamiska är att språket ofta inte är en del av elevernas liv utanför skolan.Många föräldrar behärskar inte språket eller använder det inte tillsammansmed sina barn. Föräldrarna vi intervjuat berättar att de själva inte fick ellerråddes till att inte tala samiska när de var barn och att detta naturligtvispåverkar språköverföringen till deras egna barn. Det påpekas även att fåsamer talar samiska med varandra och att en attitydförändring inom gruppenär nödvändig. Samiskan hörs dessutom mycket sällan ut i samhället, mångaav de intervjuade efterlyser till exempel fler samiska medier så som radio- ochtv-program. Avsaknaden av samiska i livet utanför skolan innebär att elevernaofta ser det samiska språket som ett skolämne, men också att det ställs högakrav både på eleverna och på lärarna vad gäller språkinlärningen, särskilt i

sameskolan där målet är att eleverna skall vara tvåspråkiga i årskurs 6.

Ett annat problem enligt intervjuerna är att det inom vissa kommunerupplevs finnas ett motstånd mot att anordna undervisning i samiska. Bådeelever, föräldrar och lärare vittnar om att de fått kämpa för att få till ståndnågon undervisning. I en del kommuner hänvisas man till exempel tillsameskolan om man begär modersmålsundervisning för sitt barn. Enligtkommunerna anordnas modersmålsundervisning för dem som önskar, denenda anledning till avslag som uppges är att lämplig lärare inte finns.

Undervisning i samiska på grundskolan organiseras på olika sätt. I vissakommuner finns endast möjligheten att läsa samiska som modersmål.Undervisningstiden varierar då mellan kommunerna, en kommun ger 40

minuters undervisning/veckan medan en annan ger 2 timmar/veckan.Modersmålsundervisning ges oftast i åldersintegrerade grupper och kunskaps-skillnader löses genom nivågrupperingar och individualiserad undervisning. Iintervjuerna framkommer både exempel där undervisningen sker utanförskoltid eller där eleven går ifrån andra lektioner för att delta i modersmålsun-dervisningen. I en del kommuner har vissa skolor valt ett erbjuda samiskainom timmarna för språkval, elevens val eller skolans val. Ofta innebär dettafler antal undervisningstimmar samt att undervisningen ges inom ordinarieskoltid.

I Jokkmokk erbjuds samiska både som modersmål och som språkval. Frånkommunalt håll ser man gärna att eleverna väljer samiska som språkval efter-som detta innebär fler undervisningstimmar (3 timmar/veckan). Det finnsdock ett motstånd mot detta i föräldragruppen eftersom man anser att elever-na på så sätt missar möjligheten att läsa ytterligare ett språk. Både föräldraroch lärare anser dock att antalet timmar modersmålsundervisning (1 timme/veckan) är för lite samt att undervisningen bör ges inom skoltid. Från kom-munens sida menar man emellertid att modersmålsundervisningen är tillräck-lig och fyller sin funktion om språket är levande i hemmet och hänvisar tillatt det finns möjlighet att få fler undervisningstimmar om man väljer samiskasom språkval. Från skolans håll påpekas det att det finns vissa problem vidbetygsättning av samiskan när det läses inom språkval eftersom det i betygetinte framgår att det läses som första eller andra språk. En av skolorna har haftett samarbete med annan kommun som har ett liknande system när det gällerdetta, men efterfrågar ytterligare stöd vid bedömningar.

Sameskolan har som uppdrag att alla elever skall kunna tala, skriva och läsasamiska i årskurs sex. Idag sker undervisningen i samiska grupperat efter vari-etet och språknivå (samiska som första eller andra språk). Den övriga under-visningen sker till hälften samiska och till hälften på svenska. Uppdraget sesidag som svårt att uppnå, framförallt beroende på elevernas genomsnittligtlåga förkunskaper men också beroende på de kunskapsskillnader som finns. I



mitten av nittiotalet införde man så kallat språkbad för att främja elevernasspråkutveckling. Detta innebar att all undervisning under de tre första skolå-ren genomfördes på samiska, i vissa fall med stöd på svenska, med successivövergång till undervisning på svenska. Enligt ansvariga inom sameskolan varresultat att kunskapsskillnaderna minskade och att alla elever var samisktalan-de i årskurs 3. Enligt de ansvarig inom skolan påverkades inte eleverna kun-skaperna i svenska av modellen. Modellen kritiserades dock, bland annat avSkolverket, eftersom sameskolan enligt förordning måste ge hälften av under-visning på svenska. Idag har man därför frångått modellen.

Även på samiska programmet påpekas det både av lärare och elever att ele-vernas olika språknivåer är ett problem. På programmet finns både elever somhar samiska som modersmål, de som lärt sig det genom sameskola ochsamiskt integrerad undervisning samt de som inte läst eller pratat någonsamiska alls. Trots att klasserna nivåindelas blir inte undervisningen tillräck-ligt nyanserad. Både lärare och elever påpekar att kursplanen och stegindel-ningen för moderna språk inte passar samiskan på grund av de nivåskillnadersom finns. Lärarna önskar att det fanns liknande kursplaner som för grunds-kolan där samiskan delas in som första eller andra språk.

Den uppföljning och utvärdering som görs i kommunerna vad gällerundervisning i samiska sker ofta på skolnivå. I Jokkmokk görs viss uppfölj-ning och utvärdering i skolornas verksamhetsberättelser men man gör ocksåständiga anpassningar gentemot föräldrarna och elevernas önskemål. På kom-munnivå anser man dock att uppföljning och utvärdering inte görs så struk-turerat och väldokumenterat som det borde.

Tillgång på lärare Alla som deltagit i studien påtalar att det råder stor brist på lärare som kanundervisa i samiska. I många kommuner är lärarbrist den vanligaste anled-ningen till att modersmålsundervisning inte kan ges. Kommunerna uppger attdet är svårast att få tag på lärare i de varieteter som inte är lokala. I jämförelsemellan de olika varieteterna är dock situationen något bättre vad gäller lärare inordsamiska, sämst ser situationen ut när det gäller lärare i sydsamiska.

Jokkmokks kommun har idag lärare i nordsamiska och lulesamiska bådepå grundskole- och gymnasienivå. Nyligen har kommunen finansierat engymnasielärares utbildning i lulesamiska med hjälp av minoritetsstödspengaroch med hjälp av distansteknik har man löst lärarbristen i sydsamiska.

Även inom sameskolan har man problem med rekrytering av behöriga lära-re. Med minoritetspengar avses de medel kommun kan erhålla frånLänsstyrelsen för att uppfylla kraven det innebär att utgöra ett s.k. förvalt-ningsområde. Andelen behöriga lärare i sameskolorna är lägre än i de kom-munala skolorna men har både varit högre och i vissa fall lägre än i de fristå-

ende skolorna. Bristen på samisktalande förskolepersonal påtalades särskilt iSkolverkets tillsyn 2003.6 Enligt intervjuer med ansvariga inom sameskolanarbetar två förskollärare samt några barnskötare som är samisktalande påsameskolans förskola i Jokkmokk. Några anställda har ingen formell utbild-ning men har samiskan som modersmål. På sameskolan undervisar två förs-kollärare som har förordnats som grundskolelärare samt tre grundskollärarepå heltid och en på deltid. Enligt intervju med sameskolans skolchef var dettidigare systemet med låg- och mellanstadielärare bättre för sameskolan efter-som man nu måste anställa behöriga lärare inom alla ämnen. I Skolverketstillsyn 2003 påpekades även att det saknas samisktalande fritidspedagoger.

Universitetskurser i de olika varieteterna ges sällan vilket innebär att det ärsvårt att skaffa sig behörig lärarutbildning inom ämnet. Många gånger anstäl-ler kommunerna personer som talar språket snarare än att de har högskole-poäng i det. I en kommun påpekar man att respekten för läraryrket är stortoch att detta är ett hinder vid rekrytering av lärare utan pedagogisk utbild-ning. En annan anledning är att många inte anser sig behärska språket till-räckligt bra, särskilt vad gäller läsning och skrivning eller att man inte harspråket tillräckligt levande. Ytterligare ett problem är att tjänsterna ofta ärmycket små. Både elever och lärare påpekar dock att det saknas aktivt hand-lande från kommunerna när det gäller rekrytering av lärare i samiska. En lära-re påpekar till exempel att hon aldrig sett att det annonserats efter lärare isamiska i hennes hemkommun.

Modersmålsundervisningen är ofta inte integrerad i den vanliga verksam-heten. Modersmålslärarna igår därför inte ofta i lärarlagen och deltar sällanvid utvecklingssamtal. De erbjuds inte heller särskild kompetensutveckling. Inågra kommuner anger man dock att lärarna deltar i den årliga konferenskring språket som anordnas av MSU. I Jokkmokk ser situationen någotannorlunda ut eftersom läraren i nordsamiska även undervisar i den samisktintegrerade undervisningen och därmed ingår i skolans ordinarie verksamhet.Lärarna på det samiska programmet undervisar även i andra ämnen inomprogrammet och fungerar som mentorer för de elever som går programmet.

Tillgång till läromedelEnligt våra intervjuer råder det stor brist på läromedel i samiska. Sämst ärsituationen inom sydsamiskan, något bättre är det när det gäller nordsamis-kan. De läromedel som finns att tillgå är ofta producerade i Norge och där-med inte anpassade efter svenska förhållanden, varken pedagogiskt ellerspråkligt. Lärarna berättar att mycket tid ägnas åt att leta material och attgöra eget.

6 Skolverket 2003. Tillsyn av sameskolan och Sameskolstyrelsen



Bristen är stor för alla åldersgrupper. För de yngre eleverna efterlyses blandannat sagor och ljudinspelningar. För de äldre eleverna efterlyses ordlistor ochungdomslitteratur. Man påpekar även bristen på filmer, webbsidor, skivor,musik och andra multimedier som kan användas i undervisningen. Vissa lära-re framhåller även bristen på tillgång till datorer och annat material somunderlättar undervisningen.

I intervjuerna påtalas även att de läromedel som finns att tillgå är förhål-landevis dyra eftersom produktionen ofta rör sig om små kvantiteter. IJokkmokk kommun har lärarna precis beviljats medel till läromedel för en delav kommunens minoritetsstödspengar.

En lärare påpekar att bristen på läromedel ger dåliga signaler till elevernaeftersom det tydligt visar att det inte satsas på språket.

EkonomiI de flesta kommuner anses skolförvaltningarnas budget inte vara tillräcklig. IJokkmokks kommun tror man sig till exempel ha nått en miniminivå som deflesta ändock verkar acceptera. Enligt representanter för kommunerna inne-bär emellertid modersmålsundervisningen i samiska inte några ekonomiskaproblem eftersom det ofta är ett litet antal elever som efterfrågar sådan under-visning. Det påpekas dock att små grupper innebär ofta höga kostnader perelev. I de kommuner som ingår i studien finansieras modersmålsundervis-ningen av skolorna, ingen av kommunerna ger riktade eller särskilda medelför detta. I Jokkmokk har viss del av minoritetsstödspengarna använts inomutbildningsområdet, bland annat har utbildningen av en lärare i lulesamiskafinansierats med sådana medel.

Många av de intervjuade i studien, lärare, föräldrar och elever, anser att detbehövs mer resurser i skolan för att främja det samiska språket och kulturen.Framförallt anser de intervjuade att möjligheterna till modersmålsundervis-ningen måste utökas. Mer resurser skulle också kunna innebära ökade möjlig-heter att utbilda lärare i språket samt utveckling av läromedel. Flera av deintervjuade anser att öronmärka medel krävs för att en förändring skall kunnagenomföras. Öronmärkta pengar skulle framförallt skapa incitament för kom-munerna att anordna modersmålsundervisning.

I våra intervjuer påpekas det att den ekonomiska situationen för samesko-lorna må se bra ut med hänsyn till lärartäthet osv. Det är dock viktigt attihågkomma den speciella utbildningssituation som finns på skolorna med deolika varieteterna och elevernas olika förkunskaper.

Attityder och fördomar inom och utanför gruppenI studiens intervjuer framkommer att det fortfarande finns fördomar ochkonflikter mellan samer och icke-samer. Det påpekas dock att det finns skill-

nader mellan olika kommuner och att det i en del kommuner finns en tydli-gare uppdelning mellan grupperna. Många föräldrar och lärare vittnar om attde fått kämpa i motvind för att få till stånd någon undervisning. I Jokkmokkanses attityderna gentemot samer vara förhållandevis bra och kommunenframhålls ofta som en föregångskommun när det gäller att beakta det samis-ka. I flera intervjuer framkommer emellertid att man upplever en viss oviljafrån kommunernas sida, framförallt när det gäller möjligheterna tillmodersmålsundervisning.

Ett annat problem är vissa attityder inom gruppen. På grund av tidigareförtryck och utanförskap är det många samer som inte känner någon stolthetför sitt språk eller sin identitet. Det finns också en rädsla för segregation ochhalvspråkighet inom gruppen. En följd av detta är att få för vidare språket tillyngre generationer samt att många samer som behärskar språket sällan använ-der det sinsemellan. I flera av våra intervjuer framkommer dock att det sketten attitydförändring de senaste åren. Framförallt finns det idag en ökad med-vetenhet hos de yngre generationerna. Det finns bland annat en ökad efter-frågan på modersmålsundervisning från unga föräldrar. Ett annat exempel äratt antalet sökande till det samiska gymnasieprogrammet ökar för varje år.Flera intervjuade tror att attitydförändringen beror på ökad kunskap inomgruppen samt på att gruppen fått högre status genom minoritetslagstiftning-en. Det påtalas dock att även icke-samer borde lära sig mer om samernasspråk och kultur för att undvika fördomar och konflikter. Många påpekar attkommunerna och skolorna borde göra mer för att sprida kunskap om samer-na till andra elever.

Problem Enligt intervjuerna är de största problemen vad gäller samernas utbildnings-situation bristen på lärare och läromedel. När det gäller språket uttryckermånga en oro över att dagens barn och ungdomar har så små kunskaper ispråket och att detta tillsammans med kunskapsskillnader mellan elevernaförsvårar språkundervisningen. Man uttrycker även frustration över deninställning som ibland finns i samhället gentemot samerna, inom utbild-ningsområdet uppfattar man till exempel i många fall en ovilja från kommu-nernas sida att anordna en bra språkundervisning. Flera av de intervjuadepåpekar dock att det även finns attityder inom gruppen som nedvärderar densamiska kulturen och det samiska språket.

LösningarMånga av de intervjuade anser att mer resurser, gärna öronmärkta, skulle lösamånga av de problem som finns. För att avhjälpa lärarbristen förslår man ut-


veckling av distanstekniken samt ökat samarbete mellan skolor och kommu-ner. Man föreslår även större möjlighet till utbildning inom samiska, framför-allt för blivande lärare. För att motverka fördomar och för att förbättra attity-derna, både inom och utom gruppen, efterlyser man en marknadsförings-och informationskampanj om samernas kultur och språk samt om vikten avutbildning inom detta. Många vill även se mer samiska ute i samhället genomt ex massmedia, för att höja dess status.

Vad gäller sameskolan och Sameskolstyrelsen förslogs i den tillsyn somgjordes av Skolverket 2003 att staten behövde samordna sina krav på resul-tatredovisning för sameskolan samt se över möjligheterna att utbilda samisk-talande lärare. Det förslogs även att kommunerna borde se sameskolorna somen lokal resurs. Vad gäller Sameskolstyrelsen förslogs det i tillsynsrapportenatt styrelsen borde se över målstyrningen av verksamheten, arbeta mer medinformation och måluppfyllelse samt vidta åtgärder för att konsolidera verk-samheten. Man ansåg även att det behövdes mer aktivt arbete för att rekryte-ra personal och elever till sameskolan och för att skapa en plattform för helaskolan vad avser samiskt perspektiv och samiska värderingar. Det föreslogsäven att arbetet med lokala arbetsplaner och kvalitetsredovisningar behövde



BILAGA 2Tornedalingarnas utbildningssituationRedan före medeltiden bodde det en finsktalande befolkning kring Torne älv.Trots delningen av detta område, 1808‒1809 när Sverige fick lämna delar tillRyssland, har befolkningen runt älven fortsatt att tala finska och även påandra sätt bevarat sitt specifika kulturarv. Tornedalingarna skiljer sig frånmajoritetsbefolkningen i Sverige främst genom sitt språk. Detta kallas idagmeänkieli. I dag bor cirka 50 000 tornedalingar i framförallt Haparanda,Övertorneå, Pajala, Kiruna samt Gällivare kommuner. Man räknar med attcirka 40 000 av dem talar meänkieli.1 Den utveckling man kan se är att för-ståligheten mellan finska och tornedalska minskar. 1981 bildades SvenskaTornedalingars Riskförbund. Deras uppgifter är bl.a. att tillvarata torneda-lingarnas språkliga och kulturella intressen. Detta sker exempelvis genom attutveckla undervisningsmaterial.2 Tornedalingarna hade fram till 1970 enbartundervisning på svenska. Viss tveksamhet har funnits inom den egna gruppengentemot betydelsen av tvåspråkighet.

Hemspråksundervisningen startade 1969 och i slutet av 1980-talet var detca 2000 som hade modersmålsundervisning. Det antalet har nu minskat.

Situationen idagI samband med kartläggningen av tornedalingarnas utbildningssituation haren kommun, Pajala, besökts samt 3 kommuner kontaktats per telefon. IPajala har 2 politiker, en skolchef, en rektor, en lärare, en förskollärare samtföräldrar och elev intervjuats. Nedanstående beskrivning stöder sig på dessauppgifter samt Skolverkets statistik. Svaren har kategoriserats i olika områden;organisation, ekonomi, språket, tillgång till läromedel och lärare, informationsamt attityder och fördomar.

OrganisationPajala sägs vara hjärtat för meänkieli och språket är starkt förknippad medkommunen. En av de intervjuade politikerna menade att om inte bygdenöverlever så överlever inte språket. I Pajala finns en stark politisk enighetkring språkfrågor. Man har där fattat ett politiskt beslut att 80% av allagrundskoleelever när de slutar grundskolan hjälpligt ska kunna läsa och skrivameänkieli. Detta finns inskrivit i barn- och utbildningsplanen. Detta beslutfattades 1999. För att nå upp till detta mål har man infört meänkieli som sko-

1 Det finns olika uppgifter om hur många som talar meänkieli, ibland nämns siffran 50 000‒60 000

(Minoritetsspråkskommittén).2 Regeringens proposition 1998 ⁄ 99:143


lans val från förskoleklass upp t.o.m. femte klass. Detta inkluderar både språ-ket och hembygdskunskap. Efter femman kan man läsa det som språkval meninte som modersmål. Det har funnits en hel del protester gentemot dettabeslut men protesterna har mer och mer avtagit. Det finns dock fortfarandede som är kritiska till detta och menar att det är ett ovanifrånperspektiv dåden enskilde eleven inte har något val. I Pajala finns ingen organisation förmodersmålsundervisning vad gäller meänkieli eftersom det inte erbjuds pådetta sätt. Här har istället politikerna fattat beslut och det är sedan varje rek-tors ansvar att se till att dessa mål uppnås. I kommunen finns också en skol-chef med en samordnande funktion.

I de kommuner som ingick i förstudien ligger ansvaret för planering, orga-nisering och genomförande av modersmålsundervisningen hos de olika rekto-rerna. I kommunerna påtalas problemet med bristen på samordning mellanrektorsområdena. En av anledningarna till denna brist kan vara att det intefinns någon högre tjänsteman som har ett specifikt ansvar för språkfrågorna. Itvå av dessa kommuner arbetar man aktivt med att få tillstånd ett merutvecklat samarbete för att på detta sätt öka möjligheterna för eleverna atterhålla modersmålsundervisning. I en av kommunerna finns de nationellaminoritetsgrupperna specifikt omnämnda i skolplanen.

EkonomiI Pajala har de enskilda skolorna inte fått några extra medel för att uppnåmålet att 80% av eleverna ska kunna meänkieli. Detta är man kritisk till ochmenar att det finns ingen politisk förståelse för att detta kan medföra extra-kostnader. Kommunen har dock använt vad man kallar minoritetspengarnatill olika satsningar.4 Vid tidpunkten för denna studie skulle kommunenexempelvis tillsätta en person vars uppgift var att arbeta med utvecklandet avläromedel på meänkieli. De satsningar som gjorts handlar således mer om atttillfälligt anställa olika resurspersoner och inte att ge skolorna medel till dendagliga verksamheten.

I en av de tre kommuner där telefonintervjuer gjorts får varje skola specifi-ka medel för modersmålsundervisning, men inte i de övriga två. Där utgåringa extra medel.

Meänkieli i skolanI Pajala finns, som tidigare nämnts, ingen modersmålsundervisning på meän-kieli. Språket förekommer i stället som skolans val (från förskoleklass t.o.m.femte årskursen) eller som språkval. När det finns som skolans val ingår bådespråket och hembygdskunskap. Det talas om att språket är starkt knutet tillkulturen och att det är viktigt för identiteten. Hur man organiserar undervis-ningen är upp till varje rektor. Den rektor vi intervjuade har tagit tid från so-

blocket för detta. Hon menar att det är lättare när det gäller de små barnendå kan det bli en naturlig del av undervisningen. Det blir svårare ju äldre ele-verna är eftersom det då konkurrerar med andra ämnen. I Pajala kommunfinns många små skolor som har svårigheter att själva erbjuda sina eleverundervisning på meänkieli. Därför har man praktiserat fjärrundervisning.

Det är 10 elever som läser meänkieli som språkval i det rektorsområde vistuderat. Samtliga är pojkar. Det påtalas av flera att det finns en könsaspektvad gäller användande av språket. Pojkar är i högre grad benägna att studeraoch tala meänkieli än flickor. Det är ett språk som av tradition använts inomjakt och fiske enligt samtliga intervjuade. En av de pojkar som studerarmeänkieli menar att det är mycket bra att läsa det som språkval. Det är inteså många elever i varje grupp så man får mera hjälp där om man skulle behö-va det. Det finns dock en nackdel och det är att användandet av språket är sågeografiskt begränsat. Språket är starkt domänbundet och ”nyttan” av språketnär man befinner sig utanför området är tvivelaktig enligt några av de inter-vjuade.

Politikerna följer upp hur undervisningen fungerar och i de kvalitetsredo-visningar som görs har man en speciell fråga kring meänkieli. Den intervjua-de rektorn menar dock att en del skolor struntar i att undervisa i meänkieli.Det märks en viss aversion mot att politikerna fattat detta beslut och att rek-torerna sedan bara har att följa detta, utan att man givits extra resurser. En avde intervjuade menar också att det inte finns något vetenskapligt bevis för atttvåspråkig undervisning hjälper eleverna att klara de andra ämnena bättre.Det står dock klart att eleverna kan betydligt mer meänkieli nu än tidigare.En av rektorerna gör den bedömningen att av de nuvarande eleverna är detkanske 50% som förstår och 20‒30 % som kan läsa och skriva meänkieli. Detpåpekas att det även finns andra sätt att lära sig meänkieli och det är via stu-diecirklar på studieförbunden. Det är framförallt populärt bland ungdomar-na. Det kan kanske ha samband med att det inte är några som läser meänkielipå gymnasiet i Pajala.

Det finns ett stort problem när det gäller att undervisa i och på meänkielioch det är att språket inte är så väl utvecklat exempelvis grammatiskt. Någonhävdar att det är stora svårigheter att undervisa p.g.a. detta. Vad som skullebehövas är en språknämnd som kan utveckla språket. Det saknas också exem-pelvis lexikon. En intervjuad förälder menar att p.g.a. detta vore det bättreom barnen fick lära sig finska som en grund i skolan och sedan meänkieli.Han hade försökt få undervisning i finska för sin son men inte fått det.Sonen var dock nöjd med att läsa meänkieli.

Det har i Pajala gjorts en stor satsning på förskolan där man arbetat medmeänkielin på olika sätt. Det finns också en friskola i kommunen där meän-kieli är obligatoriskt.



Det är framförallt äldre generationer som idag talar meänkieli. Dessa blevförr i tiden förbjudna att tala meänkieli i skolan. Det finns till och med desom berättar att man blev slagen om man ej talade svenska i skolan. Dennaförsvenskning av undervisningsväsendet gjorde att den äldre generationenvalde att lära sina barn svenska istället, vilket innebär att det är ett stort antalpersoner som inte alls talar meänkieli. Många har dock en passiv kunskap ispråket.

Nu har pendeln svängt och det är en form av revitalisering av språket sompågår. Som det ser ut idag kan man dock säga att det förutom könsskillnaderockså finns en generationsskillnad i användandet av språket. Någon menaremellertid att språket talas överallt i samhället och används av de flesta. Detfinns många i Pajala som är uppfödda med meänkielin. En av de intervjuadesäger att den sitter i hjärtat.

De kommuner som ingick i förstudien erbjuder alla meänkieli sommodersmål. En kommun erbjuder det också som språkval, elevens val ellerskolans val. När det erbjuds som modersmål handlar det om 1‒2 timmar/vecka i åldersblandade grupper. Undervisningen sker oftast på den skola ele-ven vanligtvis går.

Tillgång till lärare och läromedelI Pajala finns inga modersmålslärare i meänkieli utan samtliga lärare förväntasundervisa i språket och kulturen som en del av lärartjänsten. För att underlät-ta för lärarna att klara denna uppgift har de alla genomgått en obligatoriskutbildning på tre dagar. Efter detta har de erbjudits en fempoängs universi-tetskurs i meänkieli på distans. 50 av 160 lärare har deltagit i denna kurs. Ettproblem som lärarna tar upp är de svårigheter de uppelver att det är attundervisa i språket eftersom det egentligen inte är någon som kan det på”riktigt”. Det går inte att studera språket på en mer avancerad nivå. Det finnsinga kurser i detta. Några är kritiska till den utbildning lärarna genomgåttoch menar att den var bristfällig. Det är således svårt att få tag i komptentalärare just p.g.a. att det saknas djupare kunskap i språket.

Det är också en stor brist på läromedel på meänkieli. Oftast får lärarna till-verka läromedlen själva vilket blir arbetssamt i längden. Det är en stor utma-ning att kunna erbjuda eleverna en bra undervisning under dessa förhållan-den. Det är svårt att förnya sig och det blir omöjligt i längden att ha enundervsining som bara bygger på dialog. En intervjuad elev berättar att endel av undervisningen består av att man översätter delar av böcker till meän-kieli.

I förstudiekommunerna menar man att det inte är några större problem attfå tag i lärare. De flesta lärare är tvåspråkiga och modersmålsundervisningeningår som en del i annan tjänstgöring. I de fall där någon lärare är ”enbart”

modersmålslärare är detta ofta ett problem då det är vanligt att dessa tjänsterär av liten omfattning och innebär att läraren får åka runt till ett stort antalskolor. Därför är det viktigt med en ordentlig samordning.

Information I Pajala är det rektorerna som informerar om vilka möjligheter man har att läsameänkieli som språkval. Enligt de intervjuade beror sedan elevens val mycketpå vilken lärare man kommer att få. Någon större satsning görs inte för att fåfler elever att välja meänkieli. Den statistik som skall skickas in till SCB frånkommunernas sida är krånglig menar man i Pajala. Eftersom man inte harnågon meänkieli som modersmål kan siffrorna bli missvisande. Egentligen ärdet ju så att alla elever undervisas i språket som det fungerar idag.

I en av förstudiekommunerna menar man att informationen till föräldrar-na om barns språkutveckling och om modersmålets betydelse är bristfällig.Denna information är viktig för att föräldrarna skall kunna ta ställning tillerbjudandet om modersmålsundervisning på riktiga grunder. I en av de andrakommunerna har man börjat producera informationsmaterial kringmodersmålsundervinsingen centralt för att underlätta för rektorerna i derasarbete. Det är svårt för varje enskild rektor att alltid ha korrekt informationmenar man.

I de telefonintervjuade kommunerna är man också bekymrad över det sättvarpå uppgifter lämnas till SCB och i vilken mån de säger något om ”verklig-heten”. I en av kommunerna hade man trott att genom datoriseringen skulledetta underlättas men så har inte varit fallet. Det uppstår ständiga felaktigheter.

Attityder och fördomar inom och utanför gruppenTidigare var meänkielin förbjuden som ett led i en försvenskningsprocess iskolan och övriga samhället. Mycket har dock skett senare år. Sedan 10 år till-baka finns det en annan medvetenhet. Det politiska beslut man tagit i Pajalahar dock inte skett utan protester. Det var ett starkt motstånd då man införde70 och 80%-regeln. Det förekom namninsamlingar och på dessa fanns ävenpersoner som själva talade meänkieli. Det finns också motståndare bland lära-re och rektor som inte vill omsätta besluten i verkligheten. En sak som mångavänt sig mot är att det känns påtvingat och att det speglar ett ovanifrånper-spektiv. Trots att de flesta protester nu tystnat finns det fortfarande mångasom menar att meänkieli inte är något riktigt språk. Där har dock regeringensminoritetspolitik hjälpt till. Genom denna är det fastlagt att meänkieli är ettspråk så det behöver inte diskuteras längre. De intervjuade menar att debeslut som fattas i Stockholm har stor betydelse i Pajala. Det är viktigt förmänniskors sätt att tänka. Att meänkieli nu kan sägas vara ett språk har betyttmycket för språkets status och för hur människor tänker kring detta. Politi-



kerna i Pajala hade emellertid redan innan minoritetslagstiftningen kom fattatbeslutet om att alla i grundskolan skulle studera meänkieli. Regeringens ställ-ningstagande har dock ökat acceptansen för språket i Pajala.

En del menar dock att det är för sent att nu börja revitalisera språket. Detär ingen idé nu utan det borde ha gjorts för länge sedan. Av många ansesfinskan som ett ”finare” och ett mer riktigt språk. Hierarkin bland språken ärsåledes tydlig.

Av detta framgår att det finns en hel del fördomar och negativa attitydergentemot meänkielin och hur den används i skolan. De negativa attitydernafinns även bland dem som själva talar språket. Någon menar att man måstearbeta för att förändra attityderna. Ett mål för skolan är att få eleverna attkänna sig stolta över sitt ursprung. Det finns bland en del av de intervjuadeen oro inför framtiden och man ställer sig frågan hur mycket språket egentli-gen används.

I de andra förstudiekommunerna menar man att de flesta föredrar finskanföre meänkielin men att man kan se en lite större efterfrågan senaste åren. Ien av kommunerna talade man om meänkielin som en dialekt och inget egetspråk.

ProblemEnligt en av politikerna så ligger de största hindren för att genomföra kom-munens minoritetspoliitk hos utförarna, d.v.s. rektorerna och hos de äldre isamhället. De äldre fick lära sig att inte använda språket då det kunde ledatill repressarier. Ett annat problem är att det i stor utsträckning är ett manligtspråk. Kvinnorna och flickorna använder i högre grad svenskan. Det är ocksåproblematiskt att föräldrarna inte i så stor utsträckning efterfrågar meänkieliför sina barn. Detta är naturligtvis en attitydfråga. Det kanske största proble-met enligt de flesta av de intervjuade är just attityderna. Den stora bristen påläromedel och utbildade lärare är också bekymmersamt. Att det är få som tillfullo behärskar språket är också ett hinder för en positiv utveckling av språketi framtiden.

Förstudiekommunerna menar att den nya minoritslagstiftningen lett tilldebatt men också en hel del konflikter. Man menar vidare att lagstifningeninte är någon garanti för att det blir en bra situation. Meänkielis status måstesamtidigt höjas. Ett annat problem som tas upp är att det inte finns någonordentlig samordning av resurserna i kommunerna. Detta leder till en sämresituation för minoritetsbarnen vad gäller möjligheten till modersmålsunder-visning.

LösningarDe intervjuade har en hel del förslag till åtgärder som de menar skulle under-lätta kommunernas möjligheter att ge minoritetsbarnen en god undervisning.Den åtgärd som kanske flest förespråkar är att kommunerna erhåller öron-märkta pengar till denna verksamhet. Det ska vara medel vars användningkontrolleras kontinuerligt. Dessa medel kan ge en förutsättning för det lokalaarbetet. Attitydförändringar är nödvändiga, både inom och utanför gruppen,och då är information en viktig del. Informationen om vikten av tvåspråkig-het måste intensifieras. Föräldrarna bör uppmärksammas på detta. Fler läro-medel behövs. Där är situationen närmast katastrofal idag. Det behövs ocksåmer forskning och vetenskaplig kunskap. Någon föreslår att det skulle inrät-tas en doktorandtjänst. Ett forskningsuppslag skulle kunna vara att jämföraPajala kommun med en kommun som arbetar annorlunda med minoritets-språket. Det behövs också en utbildning i meänkieli på högre nivå än vadsom är fallet idag. Till slut ett förslag som många av de intervjuade tycks upp-leva som viktigt och det är inrättandet av en språknämnd.



BILAGA 3Sverigefinnarnas utbildningssituationFinska har funnits som språk under lång tid i Sverige. Under 600 år, fram till1809, var nuvarande Sverige och Finland ett och samma land vilket har inne-burit att det talats finska på många ställen i Sverige, likaväl som det talatssvenska i Finland. Sverigefinnarna är den största av de nationella minoritets-grupperna och omfattar ca 450 000 personer.1 Det är en omöjlighet att exaktange hur många sverigefinnar det finns eftersom vi inte har någon språkregi-strering i Sverige. Detta har ifrågasatts av bl.a. Europarådets rådgivande kom-mitté som menar att Sverige bör försöka få fram mer exakta statistiska data.2

Av sverigefinnarna talar och använder uppskattningsvis cirka 200 000 finska.Gruppen betraktas som en väletablerad grupp. Majoriteten flyttade tillSverige efter andra världskriget och något av en kulmen nåddes kring 1970.Tvåspråkigheten inom gruppen har minskat och detta är något som oroar.Sverigefinnarna är en grupp som är kulturellt aktiv och välorganiserad.Sverige-finnarna skiljer sig från majoritetsbefolkningen genom sitt språk menockså genom sin kultur. Det finns ett starkt intresse i gruppen att bevara sinsärart. År 1957 bildades Sverigefinska Riksförbundet. Detta arbetar för attskapa institutioner för socialt och kulturellt bruk som har det sverigefinskaperspektivet som grund.

Situationen idagI samband med kartläggningen av sverigefinnars utbildningssituation har enkommun, Huddinge, besökts samt 6 kommuner kontaktats per telefon. IHuddinge kommun intervjuades en politiker, en skolchef, en rektor förmodersmålsundervisningen, en modersmålslärare samt föräldrar och elev.Nedanstående beskrivning stöder sig på dessa uppgifter samt uppgifter frånSkolverkets statistik. Svaren har kategoriserats i olika områden; organisation,ekonomi, språk, tillgång till läromedel och lärare, information samt attityderoch fördomar.

OrganisationHuddinge har en socialistisk majoritet där socialdemokraterna styr tillsam-mans med vänstern och miljöpartiet. Kommunen har en stor andel invandra-re och man uppskattar att var femte barn har invandrarbakgrund. 2003-01-01

fick kommunen en ny organisation. Tidigare hade man varit indelade i kom-

1 Denna siffra är från 2002 och anger antalet Sverigefinländare. Med Sverigefinländare avses både Sverige-finnar och finlandssvenskar. Finlandssvenskarna uppskattas till ca 100 000. Sedan dess har SCB gjort om sta-tistiken och med den beräkningsgrund man har idag finns det 271 477 sverigefinländare. 2 SOU 2005:40

mundelsnämnder men nu blev de kommunala frågorna centraliserade igen.Chef för grundskolefrågorna är en grundskolechef och hon svarar direktunder förskole- och grundskolenämnden. I samband med den nya centralise-rade organisationen lades ansvaret för modersmålsundervisningen över på enav kommunens grundskolerektorer. Kommunens modersmålsundervisninguppges varit mycket eftersatt under den period man hade kommundelsnämn-der. Det var helt enkelt svårt för de enskilda rektorerna att kunna ordna dessafrågor på ett bra sätt. Detta är en ”verksamhet som kräver en större organisa-tion”, enligt en av de intervjuade.

Bland de 6 kommuner som kontaktades per telefon finns olika organisato-riska lösningar vad gäller ansvaret för modersmålsundervisningen. I några avkommunerna finns speciella enheter kallade exempelvis Mångkulturella enhe-ten, Språkcentrum etc. Dessa leds då ofta av en tjänsteman, en rektor. I vissakommuner har en ”vanlig” rektor fått också dessa frågor på sitt bord förutomde ordinarie arbetsuppgifter han har. Den politiska nämnd som verksamhetensorterar under är oftast barn- och utbildningsförvaltningen. Från en av dessakommuner uppges att man politiskt fastslagit att man ska satsa på moders-målsundervisningen.

EkonomiModersmålsundervisningen i Huddinge är anslagsfinansierad vilket innebäratt den inte belastar varje rektors budget. Den kostar 2 500 kronor/läsår/elev.I denna kostnad ingår exempelvis läromedel. Kommunen har dessutom skju-tit till extra medel för att man ska kunna utveckla och utvidga modersmåls-undervisningen. Det påpekas att studiehandledningen dock ligger i skolpeng-en vilket innebär att den konkurrerar med all annan verksamhet som skolanhar att sköta.

Den ekonomiska hanteringen av modersmålsundervisningen ser mycketolika ut i de olika kommunerna som kontaktades per telefon. I de flesta kom-muner fanns inga öronmärkta pengar till modersmålsundervisningen utanvarje rektor betalde av den skolpeng man erhöll för varje elev. I en del kom-muner har man valt att ge extra skolpeng till de områden som på olika sättvarit i behov av extra resurser. Det har då ofta handlat om områden medexempelvis ett stort antal invandrare eller elever med socialt problematiskbakgrund. Modersmålsundervisningen har då konkurrerat med annan angelä-gen verksamhet. Kostnaden för modersmålsundervisningen skiftar från 4 600

kronor/elev/läsår till 25 600 kronor/elev/läsår. Att diskrepansen är så storberor delvis på att man räknar in olika faktorer i dessa summor. Några avkommunerna tillämpar ett köp- och säljsystem.


Finskan i skolan När Huddinge började arbeta med den centraliserade organisationen börjademan också att aktivt arbeta med modersmålsfrågorna. En grupp tillsattes föratt utreda hur detta arbete skulle gestalta sig. På tjänstemannanivå drogs dåriktlinjerna upp för verksamheten. Man beslutade att modersmålsundervis-ningen skulle ges under 7 år och då från år 3 till år 9. Undervisningen skulleockså ske utanför skoltid och vara 1 timme per vecka. I praktiken har detinneburit att det för den enskilde individen kan bli en paus på kanske 30

minuter mellan det att ordinarie skola slutar till det att modersmålsundervis-ningen börjar. Detta är naturligtvis otillfredsställande för eleverna. Det ärnågot som även föräldrarna är kritiska mot. Föräldrarna menar också att 1timme är alldeles för lite, men att det trots allt är bättre än ingenting. IHuddinge får barnen läxor i modersmål vilket trots allt innebär att de ägnarlite mer ”skoltid” till språket än denna enda timme. Även tjänstemännen ärkritiska mot att de enbart kan erbjuda 1 timme men det är vad de klarar av idagsläget, menar de. I dag är det 25 barn som erhåller modersmålsundervis-ning i finska och man har cirka 225 som är berättigade. Att fler inte deltarberor på att efterfrågan inte är större än så enligt kommunen.

Rektorn för modersmålsundervisningen påpekar att modersmålsundervis-ningen inte handlar om någon nybörjarundervisning. Det finns föräldrar idagsom vill att deras barn ska få modersmålsundervisning i finska trots att deinte kan något tidigare. Dessa barn blir idag nekade undervisning och derekommenderas att börja träna språket hemma. De barn som fårmodersmålsundervisning idag kan alla finska men på mycket skiftande nivåer.

Förstudiekommunerna hade också den uppfattningen att elever som ejtalade finska var inte heller berättigade till modersmålsundervisning. Någonmenade att man avslagit önskemål om undervisning inom ramen förmodersmål för barn som inte alls behärskade finska.

Politiskt menar man i Huddinge att modersmålsundervisningen är en vik-tig fråga, men det saknas politiska visioner eller specifika mål kring detta.Politikerna har dock sett detta som ett utvecklingsområde och givit extramedel för att utöka och förstärka modersmålet. Det har inneburit att man nuerbjuder modersmålsundervisning under hela grundskolan d.v.s. från försko-leklass t.o.m. år 9. De elever som behöver får också skolskjuts. Det råder poli-tisk enhet om denna utveckling av modersmålsundervisningen i Förskole-och grundskolenämnd.

Det finns inga formella hinder för att ett en elev skulle kunna läsa finskasom språkval i Huddinge kommun, men tjänstemännen tror att kommunenskulle ha svårt att klara av det ekonomiskt om någon skulle efterfråga det.Det finns f.n. inte heller någon tvåspråkig undervisning i finska i kommu-nens regi.



När det gäller studiehandledning är det upp till varje rektor att besluta var-för kommunens grundskoleansvarige har svårt att svara på om det förekom-mer.

I dagsläget sker ingen regelbunden utvärdering av modersmålsundervis-ningen i Huddinge. Det är något som man inom kommunen vill utveckla.Man är nu nyfiken på att se hur exempelvis efterfrågan förändras i och medatt fler barn i lägre åldrar erbjuds modersmålsundervisning. Denna kommerockså att ske på barnens vanliga skola beträffande de små barnen.

Det vanligaste bland de kommuner vi ringt runt till är att modersmåls-undervisningen ligger utanför schemalagt tid. Den vanligaste förklaringen tilldetta är att det inte finns någon timplan för modersmålsundervisningen.Några har dock förlagt undervisningen för de mindre tidigare på dagen. Detvanliga är också att undervisningen är 1 timme/vecka. Flera kommuner erbju-der undervisning under hela skoltiden, d.v.s. under nio år, och någon erbju-der även modersmålsstöd i förskolan. I någon av kommunerna förekommerstudiehandledning. Denna underlättas av att det finns ”ordinarie” lärare somär tvåspråkiga och talar både finska och svenska.

I ingen av de uppringda kommunerna finns det längre någon tvåspråkigundervisning (om man undantar friskolor). Det har tidigare funnits finsk-språkiga klasser men dessa har avvecklats p.g.a. att efterfrågan sjunkit dras-tiskt.

I två av kommunerna finns det finska friskolor

Tillgång till lärare och läromedelDet finns i Huddinge 2 lärare som arbetar med modersmålsundervisning ochtotalt arbetar de 20%. De undervisar tillsammans 25 elever i dagsläget. Ingenav dessa lärare har lärarutbildning. En av dem är förskollärare och går f.n. enutbildning till lärare på distans. Den andra läraren har ingen pedagogiskutbildning men har arbetat under många år med modersmålsundervisning.Lärarna har svåra förhållanden då man oftast får åka runt till olika skolor ochdet kan ibland bli många resor på en vecka. En av tjänstemännen menar attdet inte är speciellt underligt att man inte kan rekrytera utbildade lärare tilldessa tjänster.

Lärarna erhåller kompetensutveckling precis som andra lärare. 2‒3 gångerper år inbjuds de till möte av den rektor som är ansvarig för modersmålsun-dervisningen. Då arbetar man bl.a. med lokala kursplaner. Det är svårt attsamla alla modersmålslärare då vissa istället väljer att delta i annan form avkompetensutveckling tillsammans med andra lärare på specifika skolor.

När det gäller läromedel är det inga större problem vad gäller finskan.Varje lärare får 100 kronor/elev/termin för inköp av läromedel. En del avdetta köper lärarna i Sverige och en del i Finland.


Bilden vad gäller möjligheten att rekrytera lärare och deras kompetens ärinte entydig. Någon kommun har haft kvar lärare som anställdes för längesedan. Dessa lärare, som saknade lärarkompetens, blev p.g.a. låg efterfråganövertaliga. Det har varit svårt att ”utnyttja” dessa till andra arbetsuppgifter iskolan. Nu försöker man i någon kommun rekrytera lärarutbildade moders-målslärare som har en bredare kompetens. I andra kommuner är alla finskamodersmålslärare lärarutbildade. Modersmålslärarna har en låg status menarfler kommuner. De betraktas inte som riktiga lärare. De har dessutom en,många gånger, helt outhärdlig arbetssituation. Någon kommun berättar atten lärare har 12 olika arbetsplatser.

Information När eleverna kommer till förskolan i Huddinge får alla föräldrar en blankettde skall fylla i. På denna kan man markera att barnet har ett annat moders-mål än svenska och vilket detta är. Dessa uppgifter förs sedan in i ett registerpå skolan. Denna registrering sker på varje skola för sig. Information om rät-tigheten och möjligheten till modersmålsundervisning skickas ut till alla för-äldrar som markerat att deras barn har ett annat modersmål än svenska.Informationen är skriftlig och på svenska. Den översätt således inte. Det finnsockså information om detta utlagt på nätet.

De finska intervjuade föräldrarna i Huddinge är missnöjda med informa-tionen och menar att människor inte vet om de rättigheter de har. Informa-tionen är dålig. De intervjuade föräldrarna har fått information bl.a. från denfinska förening de tillhör. De har också hämtat information från nätet. Demenar att visste människor mer om sina rättigheter skulle efterfrågan påmodersmål och tvåspråkiga klasser vara mycket större i den finska gruppen.Kommunen försöker undanhålla information istället för att sprida den.

Kommunens tjänstemän är av en annan uppfattning. De menar att de påolika sätt ger en bra information till föräldrarna. Exempelvis har man i kom-munen utvecklat en webbsida där man lagt ut målen för de olika ämnena ochdå på ett antal olika språk. Det är för att man ska ge föräldrar till barn medett annat språk en svenska en möjlighet att informera sig och känna sig delak-tiga på ett tydligare sätt. Man försöker härigenom stärka modersmålet ochdess status. Genom denna webbsida har man också länkat upp sig till andrakommuner som har lärarresurser som man själv saknar. På detta sätt kansidan fungera delvis som distansundervisning dock i liten skala.

Enligt tjänstemännen i förstudien ges information till föräldrarna oftast viarektorerna på varje skola. Ibland förses rektorerna med material från centralthåll. I vissa kommuner får föräldrarna information en gång, i andra kommu-ner får man ny information varje år. En av kommunerna har översatt infor-mationen till ett antal olika språk.

I förstudiekommunerna sker det oftast en ”registrering” av elevernasmodersmål redan i förskoleklassen och i ett fall redan på barnavårdscentralen.Denna registrering fordrar en aktiv handling från föräldrarnas sida.Registreringen följer sedan eleven genom grundskolans olika årskurser. I enmindre kommun har man en person anställd som arbetar inom förskolan ochdär ”fångar” han upp de barn som har ett annat modersmål än svenskan.

Rapporteringen görs av olika personer, oftast någon administratör. Flertaletkommuner är missnöjda med hur rapporteringen sker och håller på attutveckla systemet.

Attityder och fördomar inom och utanför gruppenFrån tjänstemannahåll betonas vikten av tvåspråkighet. Man menar att dettaär en oerhört viktig fråga speciellt i en kommun med så stor andel barn medannat modersmål än svenska. Det är dock ett problem att det är en sådanliten efterfrågan. Det finns olika förklaringar till den sviktande efterfrågan.Från kommunhåll menar man att en av orsakerna är att den finska gruppenär så etablerad i samhället idag att man väljer bort finskan. Det handlarkanske om andra eller tredje generationen invandrare. De intervjuade föräld-rarna har en annan bild. De menar att föräldrarna inte vet sina rättigheteroch därför inte ställer krav. De som vet sina rättigheter har kommit till ettstadium där de inte längre orkar bråka för att få igenom sina rättigheter. Förföräldrarna är finskan oerhört viktig då det handlar om det känslospråk manhar tillgång till. Det vore förödande om barnen inte fick möjlighet att bevaradet. Föräldrarnas önskan är att barnen först fick lära sig läsa och skriva finskaoch sedan svenska.

Enligt de intervjuade föräldrarna förekommer det ingen diskriminering avfinskan eller av elever som läser finska men det är inte heller speciellt ”tren-digt”. Det är också svårt för eleverna att hålla igång det finska språket underskoldagarna. Svenskan är oerhört dominerande och man talar svenska ävenmed finsktalande kamrater.

Bland förstudiekommunerna finns en samstämmig uppfattning och det äratt efterfrågan på finska som modersmål sjunkit drastiskt för att på en delställen helt ha försvunnit. Den förklaring man har till detta är att den finnsingen nyinvandring från Finland och den ”gamla” gruppen är i hög grad assi-milerad i samhället. Intresset för språket är som sagt var sjunkande ochmånga finnar har en dålig självbild, enligt en del av de tjänstemän vi talatmed. Man vill inte kännas vid sitt språk och sin bakgrund.

I en kommun hade man dock märkt något av en renässans. Finskan hadebörjat efterfrågas lite igen även om det ännu ej syntes i statistiken. En tänkbarförklaring till detta skulle kunna vara att det numera finns en positiv inställ-ning hos staten och olika myndigheter till de nationella minoriteterna. I vissa


kommuner talar man om den positiva inställningen bland lärare, rektorer ochannan personal till den finska gruppen och deras rättigheter att erhållamodersmålsundervisning. I andra kommuner har man en annan inställningdå man menar att med begränsade resurser prioriterar man de grupper somefterfrågar modersmålsundervisning. Det man då avser är framförallt de mernyanlända grupperna.

ProblemDe största problemen enligt represententer för Huddinge kommun är ekono-min, d.v.s. de ekonomiska ramarna som tvingar fram lösningar som inte allagånger är så bra. En av tjänstemännen säger

”Det är svårt att få den kommunala ekonomin atträcka till det statliga uppdraget”.

Politikerna å sin sida menar att ett stort problem är att det saknas behörigalärare. Specifikt för Huddinge är också att man fortfarande kämpar med att fåsin nya organisation att fungera. Detta tar både tid och kraft.

Föräldrarna menar att ett stort problem är den minskade efterfrågan somär orsakad av kommunens dåliga information. Med en korrekt informationskulle efterfrågan stiga.

Ett problem som tas upp i förstudiekommunerna är svårigheten att fåmodersmålsundervisningen att fungera i och med att barnen är så spridda påolika skolor och en fråga man ställer är hur man ska kunna få en anständigarbetssituation för modersmålslärarna.

LösningarTjänstemännen i Huddinge tog upp öronmärkta pengar som ett sätt att lösaen del av problemen. Om staten ger kommunerna pengar för att de skallkunna fullfölja sina ålägganden skulle mycket vara löst. Att samverka i nät-verk över kommungränserna är ett sätt att försöka förbättra modersmålsun-dervisningen. I Huddinge ingår man i ett nätverk inom vilket man exempel-vis kan låna lärare av varandra eller få hjälp via distansundervisning.



BILAGA 4Romernas utbildningssituationRomerna kommer ursprungligen från nordvästra Indien och Pakistan. Deanlände till Europa på 1100-talet.1 De första romerna kom till Sverige redanunder 1500-talet och då framförallt från andra europeiska länder och Ryss-land. De som kom fram t.o.m. 1700-talet levde främst i nuvarande Finland.Romerna är ingen homogen grupp utan man brukar göra en uppdelning iolika grupperingar. De som idag kallas de svenska romerna började invandratill Sverige i slutet av 1800-talet. De beräknas nu vara cirka 2 500 till antalet.Sedan finns det cirka 3 200 finska romer som anlände till Sverige på 1500-talet men som till största delen förpassades till nuvarande Finland. Runt10 000 utomnordiska romer kom, framförallt på 1960 och 1970-talet, tillSverige från olika delar av östra Europa. Idag finns det ytterligare en gruppoch det är de som kommit från före detta Jugoslavien. Den romska gruppenär således mycket heterogen. Trots dessa olika grupper uttrycker romerna själ-va att de känner sig som ett sammanhållet folk med en gemensam identitetoch kultur. Uppskattningsvis finns det 15‒20 000 romer i Sverige samt cirka20 000 resande. Man uppskattar också att det finns ca 5 000 personer i deflyktinggrupper som kommit senare år framförallt från Bosnien och Serbien.2

Romani chib är i huvudsak ett talat språk. Det har genom åren utvecklatsoch förändrats genom påverkan från omgivande samhälle. Detta har lett till enavsaknad av standardiserad stavning. Man har helt enkelt använt de stavnings-regler som omgivande samhälle använt. Bland de romska grupperna talas detflera olika varieteter av romani chip. Dessa varieteter är finsk romani, kelde-rash, lovari, tjurari, sinto, arli, bugurji, gurbet och svensk romani. Den svenskaromanin talas bl.a. av resandefolket.3 Romerna skiljer sig från majoritetsbefolk-ningen både genom sitt språk och sin kultur. Romerna värnar om sin kulturoch sina traditioner bl.a. genom det Nordiska Zigenarrådet som bildades 1973.Det kom att fungera som en sorts paraplyorganisation för ett antal romska för-eningar i Sverige och Norden. 1999 bytte det namn till Romernas riksförbund.Föreningen arbetar bl.a. med att stärka romernas ställning.4

Under hela den period romerna har funnits i Sverige har myndigheterna påolika sätt försökt antingen förpassa romerna ut ur landet eller också atttvångsassimilera dem. Från början levde romerna ett kringflackande liv ochdet är först under 1900-talet som de och resandefolket i högre grad tillåtits blibofasta. Romerna och deras traditioner har inte alltid accepterats av det

1 Hazell, B. 20022 Regeringens proposition 1998 ⁄ 99:1433 Fortsättningsvis avses både romer och resande när begreppet romer används.4 Regeringens proposition 1998 ⁄ 99:143


svenska majoritetssamhället varför många romer upplevt sig som diskrimine-rade. Man skulle kunna uttrycka det så att romerna alltid interagerat medomgivningen (för sitt uppehälles skull främst) men å andra sidan levt avskildafrån majoriteten.5

Romerna beskrivs i Skolverkets tidigare utvärderingar som en grupp medstora problem.6 En av orsakerna till problemen kan vara negativa attityder,fördomar och diskriminering. Även andra rapporter visar att romer är utsattaför diskriminering inom i stort sett alla samhällsområden. Det är tydligt bl.a.inom skolans ram där romska barn många gånger marginaliseras.7 Europa-rådets kommission mot rasism och liknande intolerans (ECRI) pekat påromernas missgynnade situation inom skolan i Sverige. Marginaliseringen ärkopplad till de allmänt negativa attityder och fördomar som finns gentemotromer och som brukar benämnas antiziganism. Den kan också kopplas tillden brist på förebilder som finns i skolan för de romska barnen.8 Denna går isin tur tillbaka till bl.a. antiziganismen och brist på lärarutbildning i romani.

Situationen idagI samband med kartläggningen av romernas utbildningssituation har en

kommun, Vänersborg, besökts samt ytterligare 6 kommuner kontaktats pertelefon eller på annat sätt. De personer som intervjuats i Vänersborg är enpolitiker, en skolchef, en rektor för modersmålsundervisning, modersmåls-lärare samt romska föräldrar och elever. Nedanstående beskrivning stöder sigpå dessa uppgifter samt Skolverkets statistik. Svaren har kategoriserats i olikaområden; organisation, ekonomi, språket, tillgång till läromedel och lärare,information, attityder och fördomar.

OrganisationVänersborg styrs av socialdemokraterna tillsammans med centern. De är dockinte i majoritet utan har visst stöd av vänsterpartiet. I kommunen råder detrelativt stor enighet kring minoritetsfrågorna i skolan. Man har dock inte spe-cifikt betonat minoritetsgruppernas situation i den lokala skolplanen ellerandra politiska dokument. Skolfrågorna sorterar under barn- och ungdoms-nämnden. Ansvaret för modersmålsundervisningen ligger på en halvtids rek-torstjänst. Denna finansieras via Wernersson-pengar. Tjänsten är placerad påden skolan i kommunen där i stort sett alla barn med annat modersmål änsvenska går. De flesta barn bor också i detta område.

I de 6 kommuner som kontaktades per telefon eller på annat sätt tillämpa-

5 Hyltenstam, 19996 Skolverket, 1997, Skolverket, 20027 Hyltenstam & Milani, 20058 Hyltenstam & Milani, 2005

des ett mer eller mindre utvecklat köp- och säljsystem. Någon var mycket kri-tisk till detta då han menade att det rörde sig om lagstadgad verksamhet ochden inte skulle behöva vara upp till den enskilde rektorns godtycke. I flera avdessa kommuner fanns speciella enheter som handhade dessa frågor. De styr-des av en tjänsteman/rektor som ansvarade för modersmålsundervisningen.Endast en av de kontaktade kommunerna hade i sina policydokument inskri-vit att speciell hänsyn skulle tas till de nationella minoriteternas situation.

EkonomiI Vänersborg betonas att ekonomin inte är något hinder för en väl fungeran-de modersmålsundervisning. Kommunen har en budget specifikt för dettaoch dessutom får det område där modersmålsundervisningen är placeradextra pengar p.g.a. att det har bedömts att området har behov utöver ”detvanliga”. Även här är det Wernersson-pengar som används till modersmålsun-dervisningen.

Kostnaderna för modersmålsundervisningen skiftar i de olika kommunernai förstudien från cirka 8 000 kronor/barn/läsår till 25 000 kronor/barn/läsår.Orsakerna till detta kan vara många. En är exempelvis att man räknar in olikasaker i dessa kostnader. I någon kommun erhöll rektor extra pengar för varjeelev med annat modersmål än svenska, men det vanligaste var att rektorn fickköpa modersmålsundervisning för den ”vanliga” skolpengen. I en del kom-muner tilldelades skolorna extra pengar utifrån en social profil och iblandsammanföll de områden med sociala problem med de områden där det fannsmånga romska barn.

Romani chib i skolan Innan 1998 fanns i stort sett ingen modersmålsundervisning i Vänersborg. Dåanställdes nuvarande barn- och ungdomschef som kom från en kommun medelever från många olika länder. Hon började bygga upp verksamheten frångrunden. Tidigare var modersmålsundervisningen placerad på kvällstid påKOMVUX. Nu fungerar det betydligt bättre med undervisningen enligtintervjuade politiker och tjänstemän. Varje elev erhåller 2 x 40 minuter varjevecka och det händer att modersmålsläraren kan ”få” en lektion av andra lära-re/ämne ibland. Undervisningen sker utanför timplan och är delvis åldersin-tegrerad. Det viktiga vid gruppindelningen är dock inte ålder utan nivå.Romani chib är den näst största gruppen vad gäller antal deltagare imodersmålsundervisning och f.n. finns det cirka 40 barn som deltar. Det ärungefär 10 barn som valt att inte delta och uppfattningen bland lärare ochelever är att de antingen inte erhållit korrekt information om sina möjlighetereller också är de helt enkelt rädda. De har i tidigare skolsituationer varit för-tryckta och utsatta för diskriminerande handlingar.



Den modersmålsundervisning som bedrivs i Vänersborg rör i stor utsträck-ning även den romska kulturen och traditionerna. Både de elever och de för-äldrar som intervjuades är mycket nöjda med modersmålsundervisningen.De, och även modersmålsläraren, menar att eleverna nu fått en stark identitetsom romer. Tidigare var det något som man skämdes för. En av eleverna säger

”Vi ska vara stolta över att vi är romer”.

En del av de intervjuade eleverna har på eget initiativ börjat med moders-målsundervisning, några har gjort det då föräldrarna velat det.

I Vänersborg planerade man studiehandledning på romani chib och påbör-jade också detta. Det fick dock avbrytas då en av lärarna slutade. Idag räckerinte lärarresurserna till både studiehandledning och modersmålsundervisning.

När det gäller modersmålsundervisning har den endast utvärderats kvanti-tativt och det är en brist enligt de ansvariga, en brist som man vill försökaåtgärda.

I kommunen pågår nu ett försök med modersmålsstöd i förskolan och för-skoleklass och där finns det en grupp romska barn. Modersmålsläraren arbe-tar även i denna grupp och då samarbetar hon med övrig förskolepersonal.Här handlar det mycket om att berätta sagor och tala om exempelvis denromska flaggan och nationalsången. Det mesta som sker är muntligt.

I de kontaktade kommunerna i förstudien tycks situationen vara likartadförutom i en av kommunerna som tillämpade ett system med förberedel-seklasser för de elever som var nyanlända till Sverige. De flesta romer passadein under detta kriterium och gick således den första tiden i dessa klasser till-sammans med andra invandrade elever. I de övriga kommunerna erbjödsmodersmålsundervisning mellan 40 och 80 minuter/vecka. Undervisningenskedde mestadels i åldersintegrerade grupper utanför skoltid. De flesta kom-muner hade dock en ambition att försöka förlägga undervisningen på sche-malagd tid men det stötte på många problem. Mestadels skedde undervis-ningen på elevernas egen skola och om fallet var annat var det oftast de äldrebarnen som fick resa.

När det gäller studiehandledning så förekommer det inte i någon av för-studiekommunerna. Flera menar dock att det finns ett behov av detta och attman diskuterar om och hur man ska kunna lösa detta.

Tillgång till lärare och läromedelDet är en svårighet att få tag i utbildade lärare i romani chib. Den lärare somf.n. är anställd i Vänersborg har viss akademisk utbildning och någon kortarekurs i pedagogik. Det har i viss utsträckning varit problem när det gäller attrekrytera romska lärare. Kommunen har inte alltid kunnat erbjuda lärare som

behärskar rätt varietet och ibland har gruppen själv velat bestämma vilkenperson som ska anställas. I princip finns det ett krav på att alla modersmålslä-rare ska ha lärarutbildning men det har inte alltid gått att leva upp till de kra-ven.

Det finns en policy i Vänersborg som går ut på att när man ska anställanya lärare skall man försöka anställa lärare med vad man skulle kunna kalladubbelkompetens, d.v.s. lärare som både är ämneskunniga och har sittursprung i en annan kultur. Man menar att man borde samordna lärarrekry-tering och också andra frågor mellan mindre kommuner, då det är svårt förde små kommunerna att själva klara lärarförsörjningen. Idag samarbetarVänersborg med Trollhättan då det gäller lärarfrågan.

För ungefär ett och ett halvt år sedan startade man med kompetensutveck-ling för modersmålslärarna och det har varit ett ”lyft”. De upplevde för förstagången att de blev sedda. Det behövs kompetensutveckling inom mångaområden och på sätt och vis försöker man kompensera för dålig grundutbild-ning. Frågor man behöver hjälp med att besvara är exempelvis: Vad är ensvensk skola? Kompetensutvecklingen har också blivit en möjlighet till attmötas och träffa andra i liknande situation. Även på andra sätt försöker manförbättra lärarnas situation. Man arbetar exempelvis för att de ska få egnaarbetsrum. Regelbundet träffar den ansvariga rektorn lärarna 3 timmar/månad.Hon har också medarbetarsamtal med dem.

Det har delvis skett en attitydförändring hos de andra lärarna. Moders-målslärarna är i högre grad accepterade idag. Nu är de också en av parterna iutvecklingssamtalen.

När det gäller läromedel föreligger det en stor brist. Den intervjuade lära-ren har köpt en del när hon åkt till sitt forna hemland på besök och så tillver-kar hon en del själv.

Samtliga de kommuner som ingick i förstudien talar om bristen på utbil-dade lärare. Flera har annonserat utan att få tag i behörig personal. De läraresom man idag har anställda har skiftande utbildning. Få av dem har någonpedagogisk utbildning över huvudtaget. Ibland har man anställd personal heltutan akademisk utbildning för att försöka lösa behovet av modersmålsunder-visning. Det har dock oftast lett till problem. Det förekommer att närliggan-de kommuner samarbetar för att kunna lösa problemet. De som är anställdasom lärare har ofta flera olika roller. Exempelvis får de ofta agera som tolkarvilket inte hör till deras arbete. I alla kommuner har man träffar regelbundetmed modersmålslärarna. En del träffas en gång i månaden andra oftare.Modersmålslärarnas besvärliga arbetssituation tas upp av de flesta av de inter-vjuade. I flera av kommunerna försöker man aktivt arbeta för att förbättra förmodersmålslärarna. En sak som är speciellt problematiskt tycks vara att mansaknar en egen arbetsplats, ett kontor.


InformationInformation om de olika möjligheter för stöd för minoritetsspråket som finnsi skolan ges i Vänersborg första gången när eleverna skrivs in i skolan. Det äroftast en muntlig information via rektor och modersmålslärare. I sambandmed detta får föräldrar möjlighet att anmäla att deras barn har ett annatmodersmål än svenska. Detta är en helt frivillig anmälan vilket innebär att endel barn med annat modersmål aldrig kommer till kommunens kännedom.Det tycks vara relativt vanligt bland romerna att de inte anmäler att de harett annat modersmål eller att man istället anmäler att man talar exempelvisserbokroatiska. Detta gör att denna ”registrering” inte blir tillförlitlig. Denstatistik som sedan skickas vidare till SCB görs av ansvarig modersmålsrektori Vänersborg.

I Vänersborg samlar man också föräldrar till barn med annat modersmålän svenska till speciella föräldramöten en gång varje år. Informationen omdessa möten sprids i första hand via klasslärarna men också via mun motmun metoden. Här är modersmålslärarna till stor hjälp. Under dessa mötenfår föräldrarna information på sitt eget hemspråk. Dessa möten har varitmycket bra då många frågetecken har kunnat rättas ut. De intervjuade föräld-rarna menade att de fått information från rektorn så att de visste vilka möjlig-heter som fanns för deras barn.

I förstudiekommunerna uppger man att i de flesta fall sker information tillföräldrar och elever i samband med den information man får inför starten iförskoleklassen. Ibland får skolorna översatt informationsmaterial från denspecialenhet som handhar modersmålsundervisningen, ibland är informatio-nen muntlig. I en kommun träffar ansvarig rektor alla nyanlända barn. Olikatjänstemän i kommunen rapporterar sedan vidare till SCB. I många fall tycksman medvetna i kommunerna att rapporteringssystemet har stora brister ochman försöker på olika sätt informera berörda personer för att få så säkra siff-ror som möjligt.

Attityder och fördomar inom och utanför gruppenDe intervjuade tjänstemännen och politiken i Vänersborg upplever att detvarit en del specifika problem med den romska gruppen. Bland annat har detvarit problem i samband med att elever av romskt ursprung deltagit i studie-besök genom skolan. Det har då hävdats att det försvunnit saker. De inter-vjuade är av den uppfattningen att detta mestadels beror på negativa attityder.Man har dock arbetat med detta och dessa klagomål förekommer inte längre.Romerna uppfattas dock av många som annorlunda. Det framförs också attdet från olika håll har hävdats att de är lågt begåvade och svagpresterande.Speciellt har man från skolans håll haft problem med unga flickor som blivitgravida under grundskoletiden. En del av dem vi intervjuat, menar att detta


problem är ganska stort medan andra menar att det inte är något problemalls. Flera av föräldrarna är analfabeter och det kan i sig vara ett problem ikontakterna med skolan. Ofta får modersmålsläraren fungera som tolk.Eleverna tycks medvetna om den negativa bild som finns av romer i samhäl-let men menar att i skolan sker ingen diskriminering. Även föräldrarna är avden åsikten. De vet dock att romer generellt sätt kan ha en besvärlig situa-tion. I kommunen har man rent allmänt försökt stötta gruppen genom atterbjuda gratis lokaler etc.

Beträffande övriga lärare och annan personal inom skolan så menar någraav de intervjuade att när det gäller inställningen till modersmålsundervisningså handlar det mycket om munnarnas bekännelse. I princip är man positivtinställd till modersmålsundervisningen och det stöd man ger till olika minori-teter så länge man inte själv behöver avstå något.

Bland några av de intervjuade i förstudien finns det en uppfattning om attromer mestadels har många barn och flyttar ofta. Detta framför man som enförklaring till varför statistiken över berättigade och deltagande elever imodersmålsundervisning kan skifta mycket från år till år. I en av kommuner-na menar man att det stora problemet med romer det är att få barnen tillskolan.

LösningarEtt förslag man har fört fram i Vänersborg för att komma tillrätta med pro-blemen att finna kompetent personal är att man skulle kunna erbjuda deanställda modersmålslärarna flera kortare kurser istället för att kräva en hellärarutbildning. Man menar att det skulle på något vis samordnas av stat-smakterna eftersom varje liten kommun inte har möjlighet att ordna meddetta. Vad man själva strävar efter i kommunen är att anställa människor meddubbel kompetens. Man menar också att man bör tänka om och förläggamodersmålsundervisningen inom timplanen.

Vidare framförs att det behövs kurser och utbildning även till de svenskalärarna. Det behövs en attitydpåverkan som skulle kunna leda till att de ficken större förståelse av minoriteternas situation, menar de intervjuade iVänersborg.



BILAGA 5Judarnas utbildningssituationDe första judarna kom till Sverige mot slutet av 1600-talet. Så småningomtilläts de att bilda en judisk församling i Stockholm (1775) och några år efterdetta inreddes den första synagogan.1 Under åren 1815‒1870 skedde en hel delreformer som gav gruppen alltfler rättigheter såsom rösträtt, rätt att gifta sigmed en icke-jude, rätt att bosätta sig i alla städer etc. Nya grupper av judarhar kommit till Sverige och då kanske främst som en följd av förföljelse iolika länder i Europa. Judarna skiljer sig klart från majoritetsbefolkningen.De har en egen religion, eget språk, egna traditioner och kultur. Det språksom binder samman judar världen över är hebreiska. Ett annat språk somockså talas är jiddisch och det är detta som har status som nationellt minori-tetsspråk i Sverige idag. Jiddisch talades framförallt av judar från de centralaoch östra delarna av Europa. Den jiddischkultur som blomstrade i Europaförsvagades dock starkt under förintelsen. I Sverige talades jiddisch av dejudar som först anlände till Sverige och också av dem som anlände i slutet av1800-talet. Efter andra världskriget kom det åter jiddischtalande flyktingar tillSverige. Efter en nedgång kan man åter se ett nyväckt intresse för språket.Idag finns det cirka 25 000 personer i Sverige med judisk bakgrund dvs. desom har minst en förälder med judisk bakgrund. Totalt finns det ca 2 500

personer i Sverige som talar jiddisch bra, men ”talarpotentialen” kan kanskevara cirka 5 000 personer.2 Jiddisch är både ett talat språk och ett skriftspråk,till skillnad från vissa andra minoritetsspråk.

Ungefär hälften av de judar som bor i Sverige tillhör någon av de judiskaförsamlingarna i Göteborg, Stockholm eller Malmö.3 1945 bildade de DetJudiska Centralrådet. Några av dessa församlingar driver egna förskolor. IStockholm och Göteborg finns det judiska ålderdomshem. Det finns iStockolm en judisk grundskola med årskurs 1 till 6. På en annan skola finnshögstadieundervisning för judiska barn. Det språk som används här förutomsvenska är hebreiska.

Situationen idagI samband med kartläggningen av judarnas utbildningssituation har en kom-mun, Göteborg, besökts samt ytterligare en kommun kontaktats. De perso-ner som intervjuats i Göteborg är en förälder, styrelseordförande i en stiftelsesom driver en privatskola, en rektor för modersmålsundervisningen, en chefför utbildningsfrågor på stadskontoret samt ett kommunalråd. Nedanstående

1 Gluck, Neuman & Stare, 19972 Boyd & Gadelii, 19993 Gluck, Neuman & Stare, 1997. Andra källor uppger andra siffror.

beskrivning stöder sig på dessa uppgifter samt uppgifter från Skolverkets sta-tistik. Svaren har kategoriserats i olika områden; organisation, ekonomi, språ-ket, tillgång till läromedel och lärare, information samt attityder och fördo-mar.

OrganisationGöteborgs kommun styrs av socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljö-partiet. Kommunen är uppdelad i 21 stadsdelsförvaltningar. Det är de olikastadsdelsnämnderna som är ansvariga för förskolan och grundskolan, menkommunstyrelsen har det övergripande ansvaret. Ett kommunalråd är rote-lansvarig för utbildningsfrågorna och en tjänsteman är chef på stadskontoretför dessa frågor. För modersmålsundervisningen ansvarar tre rektorer som äranställda på var sitt stadsdelskontor men som tillsammans servar hela kom-munen. Man tillämpar köp- och säljsystem. Rektorernas närmaste chefer ärverksamhetschefen för skol- och barnomsorgsfrågor samt stadsdelschefen.Denna organisation kan ställa till problem för personer som inte är bekantmed den och det händer att enskilda personer måste få hjälp att slussas rätt iorganisationen, enligt de intervjuade. I kommunen finns två judiska friskolorsom f.n. bedriver undervisning. I Göteborg förekommer vid tillpunkten förstudien ingen modersmålsundervisning på jiddisch.

I den andra kommunen är modersmålsundervisningen också organiserad ien specifik språkenhet och tillämpar ett köp- och säljsystem. Ingenmodersmålsundervisning i jiddisch förekommer i denna kommun. I kommu-nen finns dock en judisk skola som har undervisning till årskurs 6 samt judis-ka högskoleklasser i en annan skola. Inte heller på dessa skolor förekommermodersmålsundervisning på jiddisch. På högstadieskolan förekommer hebre-iska som modersmål.

EkonomiI Göteborg får stadsdelsnämnderna en budget sig tilldelad. De får sedan för-dela den som de själva väljer. Det finns inga öronmärkta pengar förmodersmålsundervisning. Däremot får stadsdelarna extrapengar utifrån andellågutbildade, invandrare, ensamstående föräldrar och arbetslösa i stadsdelen. IGöteborg kostar modersmålsundervisningen 6 950 kronor/elev/läsår och då ärden summan baserad på att man har 5 elever. Kan man ha fler elever i engrupp blir det billigare per elev.

I den andra kommunen kostar modersmålsundervisningen betydligt mera.Den tidigare nämnda högstadieskolan erhåller ett bidrag på 50 000 kronorfrån kommunen för att de har de judiska klasserna på skolan. Dessa pengar ärdock inte öronmärkta.



Jiddisch i skolan Jiddisch är en mycket viktig del av den judiska identiteten enligt de intervjua-de judarna. Man menar att det ligger ett kulturarv i språket. Språket håller påatt försvinna. Idag är det den äldre generationen, far- och morföräldrar, somkan tala språket, medan de som idag går i skolan inte kan det. Om de inte fårlära sig språket dör det ut med den äldre generationen. För de judiska föräld-rarna är det viktigt att barnen får lära sig jiddisch då det har en så stark knyt-ning till den judiska identiteten. Enligt en intervjuad förälder så vet barnenatt de har en annan identitet än svensk, eller ytterligare än, och det är viktigtatt de får kunskap om den och att den bejakas. Språket som sådant är enblandning mellan tyska och hebreiska.

I Göteborg förekommer f.n. ingen modersmålsundervisning i jiddisch mendet har gjort det tidigare och då var det på den friskola som deltog i dennastudie. Det förekom då som en integrerad del av undervisningen, enligt denintervjuade styrelseordföranden. Jiddisch kom in när man sjöng sånger taladeom traditioner etc. Det är bra med denna integrerade undervisning även omman inte kan jiddisch från början. Enligt de intervjuade lär man sig alltidnågot. Det är orealistiskt att tro att barnen ska kunna lära sig flytande jid-disch genom skolan när inte heller föräldrarna kan tala det flytande.

Allmänt kan man säga om modersmålsundervisningen i Göteborg att denerbjuds från förskoleklass i de flesta fall. Sedan finns det rektorer som nogaläser styrdokumenten och endast erbjuder undervisning under 7 år i grunds-kolan. Den undervisning som bedrivs sker i åldersblandade grupper ochpågår under 80 minuter/vecka. Det finns inga politiska direktiv kring hurmånga timmar varje elev ska ha rätt att få utan den tid som tillämpas nu ären kvarleva från tidigare. Av dem som idag erhåller modersmålsundervisningkan en del varken läsa eller skriva på sitt modersmål vilket naturligtvis ställertill stora problem för lärarna.

Studiehandledning förekommer idag i mycket begränsad omfattning. Detär en kostsam insats för skolorna då det oftast är fråga om en form av enskildundervisning.

I förstudiekommunen har det inte varit någon efterfrågan på jiddisch sommodersmål.

Tillgång till lärare och till läromedelModersmålslärarna har, allmänt sett, låg status mycket beroende på att de ärenämneslärare, menar den ansvarige rektorn i Göteborg. På de språkenhetersom finns inom kommunen har man aktivt arbetat med kompetensutveck-ling för lärarna. Rektorerna träffar lärarna var fjortonde dag och veckan emel-lan träffas lärarna själva i ett arbetslag. Under mötena med rektorerna har

man arbetat aktivt med frågor kring exempelvis lokala kursplaner och betyg.Det är svåra frågor men viktiga enligt den intervjuade rektorn.

Modersmålslärarna i Göteborg har gjort gemensam sak och uppvaktattjänstemännen centralt att man vill ha en annan organisation av sitt arbete.Man vill att all kommunens modersmålsverksamhet skall slås ihop i en enhetistället för tre som det är idag. Kommunen funderar dock i direkt motsattriktning och vill få ut modersmålslärarna lokalt på de enskilda skolorna. IGöteborg har man f.n. ingen lärare i jiddisch som är anställd av kommunen.På den besökta skolan söker man aktivt efter en lärare som kan undervisabarnen då den tidigare läraren gått i pension. Det är svårt att hitta utbildadelärare, enligt styrelseordförande. Många av de personer som är duktiga på jid-disch och skulle kunna undervisa i det har andra professioner och är intelediga på dagtid då barnen skulle behöva undervisningen.

Information Kommunerna frågar eleverna i samband med skolstarten om de har annathemspråk än svenska. De informeras också om den rätt de har till moders-målsundervisning. Stadskontoret samlar sedan in dessa uppgifter två gångerper år från rektorerna. Efter detta skickas broschyrer och anmälningsblanket-ter ut till skolorna från centralt håll. De intervjuade menar att föräldrarna börtillfrågas varje termin om de önskar modersmålsundervisning för sina barnmen de är rädda för att de endast tillfrågas en gång och säger de då nej så blirde inte erbjudna igen. Informationen till föräldrarna skulle betydligt kunnaförbättras.

Enligt de intervjuade tjänstemännen i Göteborg tror de att skolpersonaleni allmänhet är dåligt informerade om de nationella minoriteterna. Det är intenågot som specifikt diskuteras och de skiljs inte heller ut i förhållande tillandra minoriteter.

I Göteborg är det totalt ca 2 400 barn som får modersmålsundervisning.Av dessa tillhör enbart få de nationella minoriteterna. Siffrorna är dock osäk-ra. Som ett exempel nämner den intervjuade rektorn att friskolornas eleverinte rapporteras in av kommunen. Idag är det rektorerna som lämnar under-lag för de siffror kommunen skickar vidare till SCB.

Attityder och fördomar inom och utanför gruppenDe judiska personer som intervjuats är mycket nöjda med myndigheternasagerande. De är också nöjda med den minoritetspolitik som förs av regering-en i Sverige. Den har varit viktig för den judiska gruppen. De menar att detfinns en stor politisk förståelse för den judiska frågan och man upplever attman har mycket goda kontakter lokalt med Göteborgs kommun. De inter-vjuade menar också att det är bra att just jiddisch valts till nationellt minori-



tetsspråk. Det är ett språk som har talats under århundraden och det var detvardagsspråk judar i Europa talade. Hebreiska, som talas i Israel, var guds-tjänstspråket.

Det är dock en sak som de intervjuade är missnöjda med och det är säker-hetsaspekten. Skolan har velat ha hjälp med skydd men inte fått det i denutsträckning man önskat. Det gäller både skolan och synagogan. När det gäl-ler den judiska gruppens egen inställning så menar man att det finns en heldel föräldrar som är rädda för att deras barn skall bli segregerade om de går ijudisk skola och därför väljer att placera barnet i någon annan skola. De ärockså rädda för det hot som finns allmänt mot den judiska gruppen. Dettakan vara några av anledningarna till att de judiska skolorna har ett svikandeelevunderlag, vilket är fallet både när det gäller Göteborg och den andra stu-derade kommunen.

När det gäller den kommunala personalens attityder gentemot moders-målsundervisning i allmänhet så kan den kanske karaktäriseras av uttrycket”man bjuder med vänsterhand” som den ansvarige rektorn menade. De ”van-liga” rektorerna upplevs inte som så entusiastiska inför detta med moders-målsundervisning. Den intervjuade chefen på stadskontoret menar att det lig-ger en knepig dubbelhet i regeringens budskap. Dels talar man om att denationella minoriteterna skall särbehandlas dels förespråkar man en värde-grund som innebär att alla ska behandlas lika. Detta innebär troligtvis ettdilemma för de som skall utföra utbildningsuppdraget, menar hon.

ProblemDet finns en hel del problem förknippade med modersmålsundervisningenenligt de intervjuade tjänstemännen. Ett sådant är att det i förordningar ståratt kommunen enbart behöver erbjuda undervisning i 7 år. Detta upplevssom absurt.

Förskolan är starkt eftersatt i Göteborg enligt de intervjuade. Det är endast11% av de berättigade barnen som erhåller modersmålsstöd. Denna brist harpåtalats bl.a. från stadsdelskontoret. Det är dock ingen bra modell att återgåtill hur det såg ut tidigare med modersmålslärare som for runt till mångaolika enheter. Ett betydligt bättre sätt vore att anställa mer personal medannan språkkompetens än svensk.

Ett annat stort problem är att de nationella minoriteterna inte lyfts upp isamhällsdebatten. Det är beklagligt. Detta har inneburit att många männi-skor inte har korrekt information om vikten av och vad det innebär att erhål-la modersmålsundervisning. En av de intervjuade menar till och med att detfinns en samhällsbild av att det är lyx.

LösningarEnligt de intervjuade tjänstemännen finns det flera saker som kan göras föratt förbättra situationen. En är att öka medvetenheten hos personalen ombarns språkutveckling. Detta hoppas man kan leda till en attitydförändringsom i förlängningen kommer barnen tillgodo. Det krävs en bättre samord-ning av de resurser som finns. Modersmålslärarna vill själva ha en centralenhet som arbetar med dessa frågor.

En annan konkret åtgärd som föreslås är att man för in modersmålet underelevens val för att på det sättet få en tydligare och klarare position.



BILAGA 6Skolverkets statistik kring modersmålsstöd och modersmålsundervisning i de nationellaminoritetsspråken

Modersmålsstöd i förskolan och i förskoleklassI Skolverkets statistik över förskolan finns uppgifter om antal inskrivna barnmed annat modersmål samt antal barn med modersmålsträning i respektivekommun. Denna statistik är inte uppdelad efter språk vilket innebär att någraspecifika slutsatser vad gäller de nationella minoriteternas möjligheter tillmodersmålsträning inte kan dras. De totala siffrorna visar emellertid att detfinns stora brister vad gäller barns möjlighet till modersmålsträning på förs-kolenivå. Skolverkets jämförelsetal för 2004 visar att 14% av alla inskrivnaförskolebarn har ett annat modersmål än svenska, men att endast 14% avdessa får modersmålsstöd. Även inom förskoleklasserna har ca 14% av elever-na ett annat modersmål än svenska. Andelen som får modersmålsstöd är dockhögre, drygt 44%.

Modersmålsundervisning i grundskolanSkolverkets statistik för 2004 visar att 14% av grundskolans elever är berätti-gade till modersmålsundervisning och att 55% av dessa deltar i sådan under-visning. Statistiken visar att andelen berättigare har ökat sedan 1992 (11,7%)men att andelen deltagare först sjunkit från 57,3% (1992) till 51% (1999‒

2001) för att sedan öka igen. Enligt statistiken var 13 035 grundskoleleverberättigade till modersmålundervisning i de nationella minoritetsspråkenunder läsåret 2004 ⁄ 05. Av dessa deltog 41% i modersmålsundervisning.

Modersmålsundervisning i de nationella minoritetsspråkenI Skolverkets statistik finns uppgifter om antal berättigade till och deltagare imodersmålsundervisning uppdelat per språk och kommun samt uppgifter omslutbetyg i modersmål i årskurs 9. Modersmålsundervisningen i de nationellaminoritetsspråken har på grundskolenivå rapporteras i följande kategorier:finska, samiska, sydsamiska, lulesamiska, nordsamiska, kalé, lovari/kalderari,jiddisch och tornedalsfinska. Statistisk för de samiska varieteterna har endastrapporterats under 2001 ⁄ 02 och 2002 ⁄ 03 och tornedalsfinsk och jiddischfinns med i statistiken sedan 2001 ⁄ 02.

Nedan följer en redovisning av den statistik för de fem nationella minori-tetsspråken som ligger som grund för rapportens förstudie och fallstudie. Vidprojektets start var de senaste siffrorna kring modersmål från läsåret 2003 ⁄ 04.

Följande text behandlar därför till största del hur situationen såg ut 2003 ⁄ 04

samt de förändringar som skett 1999 ⁄ 00‒2003 ⁄ 04. Texten har även komplet-terats med den senaste statistiken som publicerats under våren 2005 för att geen mer heltäckande och aktuell bild av situationen.

Finska

Läsåret 2003/04Enligt Skolverkets statistik var 10 830 grundskoleelever berättigade till finskasom modersmål under läsåret 2003 ⁄ 04 och av dessa deltog 4 651 elever (43%) isådan undervisning. I jämförelse med det totala genomsnittet för modersmål ärandelen deltagare i finska låg men i förhållande till andra nationella minoritets-språken ligger andelen deltagare kring genomsnittet. Enligt betygsstatistikenfick 404 elever slutbetyg i finska som modersmål i årskurs 9 vårterminen 2004.

Av de 201 kommuner som rapporterade berättigade elever till modersmåls-undervisning i finska under läsåret 2003 ⁄ 04 hade ungefär en fjärdedel (46)fler än 50 berättigade elever. Nedan följer en tabell som visar de tio kommu-ner som hade största antal berättigade elever.

Tabell 1: Modersmålsundervisning i finska i de tio kommuner med störst antal berättigadeunder läsåret 2003/04

Antal berättigade Antal deltagare Andel deltagare

Stockholm 1541 1008 65 %

Kiruna 617 219 35 %

Göteborg 579 172 30 %

Eskilstuna 577 233 40 %

Södertälje 538 118 22 %

Botkyrka 448 266 59 %

Haparanda 425 237 56 %

Luleå 344 109 32 %

Huddinge 218 28 13 %

Västerås 202 26 13 %

Av de 201 kommuner som rapporterat berättigade elever angav 101 kommu-ner att inga elever deltog i undervisning. 39 av dessa hade rapporterat femeller fler elever som berättigade. Av dessa hade Katrineholm, Mariestad ochGnosjö störst antal berättigade elever med 39 resp. 38 berättigade elever.

I 50 kommuner deltog mindre än 50% av de berättigade i modersmålsunder-



%50

40

30

20

10

0

visningen. Bland annat i Eskilstuna, Göteborg, Huddinge, Kiruna, Huddinge,Södertälje och Västerås, några av de kommuner som hade flest antal berättigade.Särskilt framträdande är siffrorna för Huddinge och Västerås där endast 13% del-tog i undervisning. Andra kommuner som också utmärker sig är Övertorneåmed 172 berättigade varav 71 deltog (41%), Norrköping med 169 berättigadevarav 32 deltog (19%) samt Borås med 171 berättigade varav 15 deltog (9%).

22 kommuner, däribland Botkyrka och Haparanda har redovisat en delta-garandel nära genomsnittet för all modersmålsundervisning (50‒60%).

28 av kommunerna rapporterade att mer än 60% av de berättigade elever-na deltog i modersmålsundervisning i finska Åtta av dessa rapporterade attöver 80 % deltog i undervisningen: Arvidsjaur (4 av 5), Falun (13 av 16),Kungälv (7 av 8), Lerum (16 av 18), Motala (59 av 67), Umeå (82 av 97),Upplands-Väsby (157 av 185) och Växjö (18 av 22). Särskilt utmärkande i sta-tistiken är Sandviken som rapporterade att 97% av deras berättigade eleverdeltog i undervisning (31 av 32 elever). Bland de kommuner som har flestberättigade elever hade endast Stockholm en andel deltagare över 60%.

Förändringar 1999/00—2003/04Enligt Skolverkets statistik sjönk antalet berättigade till finska sommodersmål från 13 530 elever 1999 ⁄ 00 till 10 830 elever 2003 ⁄ 04.

Tabell: Antal berättigade till modersmålsundervisning i finska

1999/00 2000/01 2001/02 2002/03 2003/04Antalberättigade 13 530 13 291 11 146 11 384 10 830

Nedan visas andelen av berättigade som deltog i finska som modersmål undersamma år. Diagrammet visar att andelen varit ganska konstant sedan 1999

men undantag för en mindre svacka under 2000 ⁄ 01.

Diagram: Andel av berättigade som deltog i finska som modersmål 1999/00–2003/04

1999/00 2000/01 2001/02 2002/03 2003/04

Förändringar på kommunnivå är svåra att urskilja eftersom det i många fallrör sig om ett litet antal elever där små numerära förändringar ger stora procen-tuella utslag. Trender är också svåra att avläsa i de fall där statistiken i vissa fallfluktuerar väldigt mycket från år till år. En förändring som dock varit myckettydlig gäller kommunerna kring Tornedalen. Sedan det blev möjligt att rappor-tera meänkieli som modersmål har antalet berättigade till finska sjunkit dras-tiskt i Gällivare, Kiruna, Pajala och Övertorneå. Exempel på andra förändringareller ickeförändringar är Gislaved, Nyköping och Olofström. I Gislaved harantalet berättigade varit ganska konstant de senaste fem läsåren (mellan 60 och88 elever). Intressant är dock att antalet deltagare ökat sedan 1999 ⁄ 00, från ingadeltagare till 12 deltagare. I Nyköping har antalet berättigade varit fler än femalla undersökta år (mellan 9 och 21 elever), men inga elever har deltagit i under-visning. Olofström har under de undersökta åren haft ca 100 berättigade elever,intressant är att deltagandet varit relativt konstant mellan 40‒50% och därmedi närheten av genomsnittet för deltagande i finska som modersmål.

Komplettering: läsåret 2004/05Skolverkets statistik för läsåret 2004 ⁄ 05 visar att antalet berättigade till finskasom modersmål har sjunkit ytterligare till 9 992 elever. Andelen deltagare imodersmålsundervisning har också sjunkit till 41%. 214 kommuner har rap-porterat att de har berättigade elever och 43 av dessa har rapporterat att dehar fler än 50 elever. De kommuner som har störst antal berättigade under2004 ⁄ 05 är de samma som under 2003 ⁄ 04 år. Nedan följer en tabell överantal berättigade samt antal och andel deltagare i dessa tio kommuner.

Tabell: Modersmålsundervisning i finska i de tio kommuner med störst antal berättigadeunder läsåret 2004/05

Antal berättigade Antal deltagare Andel deltagare

Stockholm 1045 564 54 %

Kiruna 529 237 45 %

Göteborg 546 153 28 %

Eskilstuna 604 224 37 %

Södertälje 509 99 19 %

Botkyrka 397 211 53 %

Haparanda 385 217 56 %

Luleå 406 205 50 %

Huddinge 213 12 6 %

Västerås 198 32 16 %



Anmärkningsvärt är att Stockholm och Huddinges andel deltagare sjunkitmellan de två senaste läsåren. Särskilt anmärkningsvärt är att Huddingesandel deltagare sjunkit från de redan låga andelen 13% till 6%. Två kommu-ner redovisar en anmärkningsvärt ökad andel deltagare. I Kiruna har andelendeltagare ökat från 35% till 45% och i Luleå har andelen deltagare ökat från32% till 50%.

Av de 214 kommuner som rapporterat berättigade elever, meddelar 114 attinga elever deltar i sådan undervisning. 38 av dessa kommuner hade fler än 5berättigade.

Jiddisch

Läsåret 2003/04I Skolverkets statistik är det bara två kommuner som rapporterat elever berät-tigade till modersmålsundervisning i jiddisch sedan 2001 ⁄ 02. Skurups kom-mun rapporterade att de hade en berättigad elev till jiddisch 2001 ⁄ 02, dennaelev deltog dock inte i någon undervisning. Göteborgs kommun har rappor-terat berättigade elever vid alla tre tillfällen. Nedan följer en tabell som visarstatistiken för Göteborgs kommun.

Tabell: Modersmålsundervisning i jiddisch i Göteborgs kommun 2001/02–2003/04

År Antal berättigade Antal deltagare Andel deltagare

2001/02 6 0 0 %

2002/03 15 15 100 %

2003/04 19 11 58 %

2004/05 8 8 100 %

Enligt betygsstatistiken fick ingen elev slutbetyg i jiddisch som modersmål iårskurs 9 vårterminen 2004.

Komplettering: läsåret 2004/05Även under 2004 ⁄ 05 var det endast Göteborg som rapporterade berättigadeelever till jiddisch. Då angavs det att åtta elever var berättigade samt att alladessa deltog i undervisning.

Romani

Läsåret 2003/04Enligt Skolverkets statistik rapporterade 85 kommuner att det sammanlagtfanns 1 211 grundskoleelever berättigade till kalé eller lovari/kalderari under

läsåret 2003 ⁄04. Av dessa elever deltog 29% i undervisning, vilket är mycketlågt i jämförelse med andra modersmål. Enligt betygsstatistiken fick ingenelev slutbetyg i någon av varieteterna vårterminen 2004. Nedan följer entabell som visar de tio kommuner som hade flest antal berättigade elever.

Tabell: Modersmålsundervisning i kalé eller lovari/kalderari i de tio kommuner med störstantal berättigade under läsåret 2003/04

Kommun Antal berättigade Antal deltagare Andel deltagare

Stockholm 195 129 66 %

Malmö 140 23 16 %

Göteborg 121 26 21 %

Norrköping 92 12 13 %

Örebro 89 41 46 %

Helsingborg 45 20 44 %

Vänersborg 45 41 91 %

Västerås 26 0 0 %

Munkedal 25 0 0 %

Borås 23 5 22%

Det finns stora skillnader i antal som deltar i undervisningen mellan kommu-nerna. Av de 85 kommuner som rapporterat berättigade elever, anger 65 kom-muner att inga elever deltar i undervisning. Bland dessa återfinns bland annatVästerås och Munkedal med 26 respektive 25 berättigade elever.

Högst andel deltagare rapporteras från Lindesberg, där deltar 100% avberättigade, detta gäller dock bara 1 elev. Högt deltagande återfinns även iVänersborg (45 berättigade) och Trollhättan (11 berättigade), där 91% avberättigade elever deltog i undervisning. Ytterligare ett exempel är Västervikdär 11 av 13 elever (85 %) deltog i modersmålsundervisning. Stockholm harrapporterat att 66% deltog. Därefter följer några kommuner som har rappor-terat en genomsnittligt andel detagare. Arboga (7 av 13 elever) och Haninge(9 av 15 elever). I övriga kommuner som rapporterat berättigade elever i kaléeller lovari/kalderari deltar mindre än hälften i modersmålsundervisning.

Förändringar 1999/00–2003/04Antalet berättigade till kalé eller lovari/kalderari har ökat sedan 1999 ⁄ 2000.Nedan följer en tabell som visar antalet berättigade till de båda varieteternasedan 1999.



Tabell: Antal berättigade till modersmålsundervisning i kalé och lovari/kalderari

1999/00 2000/01 2001/02 2002/03 2003/04Antalberättigade 909 971 999 1 086 1 211

Nedan visas andelen av berättigade som deltog i kalé eller lovari/kalderarisom modersmål under samma år. Diagrammet visar att andelen ökat fram till2002 ⁄ 03 för att sedan sjunka något.

Diagram: Andel av berättigade som deltog i kalé och lovari/kalderari som modersmål1999/00–2003|04

På kommunnivå går det att urskilja vissa tendenser sedan 1999 ⁄ 00. I femkommuner har både antalet berättigade och antalet deltagare ökat de senastefem åren. Dessa kommuner är Haninge, Borås, Örebro, Vänersborg ochHelsingborg. Särskilt intressanta är förändringarna i Örebro, Vänersborg ochHelsingborg. I Örebro har antal berättigade ökat mycket, från 15 till 89 elever.Antal deltagare i kommunen har också ökat och andelen deltagare hög i jäm-förelse med riksgenomsnittet (46% 2003 ⁄ 04). Antal berättigade i Vänersborghar också ökat förhållandevis mycket, från 15 elever till 45 elever. Antal delta-gare har också ökat och andelen deltagare är som tidigare noterats myckethögt i jämförelse med andra kommuner. Även i Helsingborg har antaletberättigade ökat något, från 35 till 45 elever. Deltagande har också ökat samtandel deltagare, från 29% till 44%. Det finns även kommuner där antaletberättigade har ökat, men där andelen deltagare samtidigt sjunkit. Dessa ten-denser går att urskilja i sex kommuner: Karlskrona, Hässleholm, Västerås,Norrköping, Malmö och Göteborg. Särskilt tydlig är förändringen i Norr-köping, Malmö och Göteborg eftersom dessa kommuner har ett högt antalberättigade elever. I Norrköping har till exempel förändringen i antal berätti-gade ökat från 76 till 92 elever samtidigt som andelen deltagare sjunkit från

%35

30

25

20

15

10

5

01999/00 2000/01 2001/02 2002/03 2003/04

21% till 13%. Mönstret i Stockholm skiljer sig från många av de andra kom-munerna. Där är förändringen i antal berättigade förhållandevis inte särskiltstor (mellan 211 och 183), men andelen deltagare har ökat från 49 till 66%.Däremellan har andelen deltagare till och med legat på 73%.

Komplettering: läsåret 2004/05Under läsåret 2004 ⁄ 05 rapporterade 88 kommuner sammanlagt 1 208 berätti-gade elever till kalé eller lovari/kalderari. Av dessa deltog 25% i undervisning.Nedan följer en tabell på de tio kommuner som rapporterat flest antal berät-tigade elever under läsåret.

Tabell: Modersmålsundervisning i kalé eller lovari/kalderari i de tio kommuner med störstantal berättigade under läsåret 2004/05


Stockholm 160 107 67 %

Malmö 122 19 16 %

Göteborg 112 23 21 %

Norrköping 88 20 23 %

Örebro 91 53 58 %

Helsingborg 67 27 40 %

Vänersborg 42 32 76 %

Västerås 24 0 0 %

Bjuv 24 0 0 %

Köping 24 0 0 %

I jämförelse med föregående läsår har endast små förändringar skett. När detgäller andel deltagare visar rapporteringen att Norrköping och Örebro har enökad andel deltagare medan Vänersborg har en minskad.

Av de 88 kommuner som rapporterar berättigade elever, anger 70 kommu-ner att inga elever deltar i undervisning.

Meänkieli

Läsåret 2003/04Under läsåret 2003 ⁄ 04 var 1 342 elever berättigade till meänkieli som moders-mål. Av dessa deltog 28%, det vill säga 382 elever i modersmålsundervisning.Ingen elev fick slutbetyg i meänkieli vårterminen 2004. Sammanlagt har åtta



kommuner rapporterat att de har berättigade elever. Nedan följer en tabellöver dessa.

Tabell: Kommuner som rapporterat berättigade elever till meänkieli 2003/04.


Pajala 699 310 44

Kiruna 291 64 22

Gällivare 287 8 3

Övertorneå 59 0 0

Östersund 3 0 0

Luleå 1 0 0

Jokkmokk 1 0 0

Arboga 1 0 0

Tabellen visar att det framförallt är kommunerna kring Tornedalen som rap-porterat berättigade elever. Andelen deltagare i modersmålsundervisningen ärhögst i Pajala med 44% och därefter i Kiruna med 22%. I de övriga kommu-nerna är antalet deltagare mycket lågt eller obefintligt. Särskilt utmärkande ärsituationen i Gällivare och Övertorneå som har ett stort antal berättigade ele-ver men få eller inga som deltar i modersmålsundervisning.

Förändringar 1999/00–2003/04Antalet berättigade till meänkieli har varit ganska konstant sedan 2001 ⁄ 02.

Nedan följer en tabell som visar utvecklingen.

Tabell: Antal berättigade till meänkieli 2001/02–2003/04

2001/02 2002/03 2003/04

Antal berättigade 1 449 1 291 1 342

I diagrammet nedan visas andelen berättigade som deltog i modersmålsunder-visning under samma år. Diagrammet visar att andelen var ganska konstantunder 2001 ⁄ 02 och 2002 ⁄ 03 men att den sjönk drastiskt under 2003 ⁄ 04.

Diagram: Andel av berättigade som deltog i meänkieli som modersmål 2001/02–2003/04

På kommunal nivå har den största förändringen skett i Pajala kommun, därhar andelen deltagare i modersmålsundervisning sjunkit från 95% 2002 ⁄ 03 till44% 2003 ⁄ 04. Även i Luleå har en förändring skett. Från att ha rapporterat72 berättigade elever 2001 ⁄ 02, rapportera kommunen endast en berättigadelev 2003 ⁄ 04. Ytterligare en avvikelse som bör nämnas är att Övertorneå rap-porterade att 18 av 95 elever (dvs. 19%) deltog i undervisning i meänkieli2002 ⁄ 03. Den enda kommun som redovisat en ökad andel deltagare ärKiruna som 2001 ⁄ 02 (från 13% 2001 ⁄ 02 till 22% 2003 ⁄ 04).

Komplettering: läsåret 2004/05Under läsåret 2004 ⁄ 05 var 1 190 elever berättigade till meänkieli sommodersmål. Av dessa deltog 41% i modersmålsundervisning. Nedan följer entabell över de kommuner som rapporterat berättigade elever under 2004 ⁄ 05.

Tabell: Kommuner som rapporterat berättigade elever till meänkieli 2004/05.


Pajala 567 398 70 %

Kiruna 324 88 27 %

Gällivare 213 4 2 %

Övertorneå 60 3 5 %

Luleå 20 0 0 %

Jokkmokk 3 0 0 %

Kungsbacka 2 0 0 %

Arboga 1 0 0%

%60

50

40

30

20

10

02001/02 2002/03 2003/04



Den största förändringen är att Pajala återigen rapporterar en större andeldeltagare (70% jfr med 44% 2003 ⁄ 04). En annan förändring är att Kirunaåterigen rapporterar en ökad andel deltagare.

Samiska

Läsåret 2003/04Under läsåret 2003 ⁄ 04 var 481 grundskoleelever berättigade till samiska sommodersmål. Samma år deltog ca 66% av dessa i modersmålsundervisning vilketär en hög siffra både i jämförelse med modersmålsundervisning totalt ochmodersmålsundervisning för de nationella minoriteterna. Enligt betygsstati-stiken fick 17 elever slutbetyg i samiska i vårterminen 2004. Totalt 25 kommu-ner rapporterade att de hade berättigade elever. Nedan följer en tabell på de tiokommuner som rapporterat flest berättigade till samiska som modersmål

Tabell: Modersmålsundervisning samiska i de tio kommuner med störst antal berättigadeunder läsåret 2003/04


Kiruna 168 123 73 %

Jokkmokk 90 62 69 %

Malå 51 31 61 %

Gällivare 44 31 70 %

Sorsele 24 20 83 %

Arvidsjaur 15 11 73 %

Vilhelmina 12 12 100 %

Älvdalen 11 0 0 %

Dorotea 9 9 100 %

Stockholm 9 6 67 %

Som tabellen visar är andelen deltagare i jämförelse ganska högt i de kommu-ner som har ett stort antal berättigade elever. Undantagen är framförallt Älv-dalen där inga elever deltar i modersmålsundervisning. I de kommuner somendast rapporterat 1 eller 2 berättigade deltar eleverna sällan i modersmålsun-dervisning med undantag från fyra kommuner där den enda eller en av tvåelever deltar i undervisning. Anmärkningsvärt är dock att Storuman endastrapporterat en berättigad elev under 2003 ⁄ 04 med tanke på att det i kommu-nen finns en sameskola.

Förändringar 1999/00–2003/04Antalet berättigade till samiska har sedan läsåret 1999 ⁄ 00 skiftat något från årtill år. Nedan följer en tabell som visar utvecklingen.

Tabell: Antal berättigade till samiska 1999/02–2003/04

1999/00 2000/01 2001/02 2002/03 2003/04Antal berättigade 502 474 574 598 481

Nedan visas andelen av berättigade som deltog i modersmålsundervisning.Den sammanräknade totala andelen för samiska visar att andelen varit ganskakonstant med undantag för en svacka under 2001 ⁄ 02.

Diagram: Andel av berättigade som deltog i samiska som modersmål 1999/00–2003/04

När det gäller förändringar på kommunnivå är statistiken kring samiskmodersmålsundervisning ganska svårtolkad. Orsaken till detta är att statisti-ken för vissa kommuner förändras mycket från år till år. En del kommunerhar till exempel rapporterat över 20 berättigade elever för ett år för att nästaår inte rapportera några alls medan andra kommuner har rapporterat väldigtskiftande antal deltagare. I några kommuner kan man dock urskilja vissa ten-denser.

Störst ökningen av berättigade elever har skett i Kiruna där antalet berätti-gade elever ökat från 91 till 168. Andelen som deltar i modersmålsundervis-ning har dock varit ganska konstant under samma är (58‒68%). Även i Malåhar antalet berättigade ökat (från 2 till 50 elever) men där har samtidigt ande-len deltagare ökat förhållandevis mycket (från 0% till 61%). I Stockholm harockså antalet berättigade ökat (från 2 till 9 elever) men där har andelen delta-

%70

65

60

55

50

1999/00 2000/01 2001/02 2002/03 2003/04



gare sjunkit (från 100% till 67%). Jokkmokk och Gällivare rapporterar ettminskat antal berättigade elever, från 194 till 90 elever respektive från 59 till44 elever. I Jokkmokk har dock andelen deltagare sjunkit (från 94% till 69%)medan den har ökat i Gällivare (från 7% till 70%). Utmärker sig gör Doroteakommun som har haft mellan 7‒11 elever men ständigt ett 100-procentigtdeltagande sedan 2001 ⁄ 02.

Komplettering: läsåret 2004/05För läsåret 2004 ⁄ 05 har 29 kommuner rapporterat berättigade elever tillsamiska som modersmål. Sammanlagt redovisas att 637 elever är berättigadeoch att 404, det vill säga 63%, av dessa deltar i undervisning. Detta innebäratt det skett en relativt stor ökning vad gäller antalet berättigade, men attandelen deltagare är ganska konstant i förhållande till föregående läsår. Nedanföljer en tabell över de tio kommuner som redovisat flest antal berättigadeunder 2004 ⁄ 05.

Tabell: Modersmålsundervisning samiska i de tio kommuner med störst antal berättigadeunder läsåret 2004/05


Kiruna 154 119 77

Jokkmokk 89 53 60

Gällivare 63 49 78

Malå 58 22 38

Stockholm 47 44 94

Storuman 35 14 40

Härjedalen 28 24 86

Sorsele 23 15 65

Vilhelmina 23 23 100

Arjeplog 16 1 6

Den största förändringen är att antalet berättigade och andel deltagare ökatdrastiskt i Stockholms kommun samt att Storuman rapporterat ett betydandeantal berättigade i jämförelse med föregående år.

Modersmålsundervisning på gymnasietI Skolverkets gymnasiestatistik finns slutbetyg för tre kurser inom modersmål:A-kurs, B-kurs och aktiv tvåspråkighet. När det gäller de nationella minori-

tetsspråken är denna statistik otillräcklig. För läsåret 2002 ⁄ 03 visade till exem-pel statistiken att 11 elever (fördelat på två kommuner) fick slutbetyg i någonform av samiska och att 150 elever (fördelat på 32 kommuner) fick slutbetyg ifinska.


BILAGA 7Frågeguide inför för- och fallstudieBörja med att ta reda på vad för kommun det handlar om. Hur har det histo-riskt sett ut vad gäller invandring? Vilka grupper finns i kommunen? Präglaskommunen av stora industrier eller är det en tjänstemannakommun? Är deten glesbygdskommun? Hur är kommunens verksamhet organiserad? Stads-delsnämnder eller ej? Politisk majoritet?

1. Hur är modersmålsundervisningen/modersmålsstödet organiserad i kommunen? Vem är ansvarig för modersmålsundervisningen? Var finns den tjänsten inplacerad i hie-rarkin?Hur sker planeringen?Information till berättigade?Anmälan?Hur sker rapporteringen till SCB? Vem gör det och var ifrån får den personen sina upp-gifter?Finns det lokala riktlinjer?Tillgång på lärare? Lärarnas plats i organisationen? Utbildning på lärarna?Finns det tvåspråkiga förskolor/klasser?Hur många barn rör det sig om?Vilka är de största språken?Hur tolkas lagar och förordningar?Attityder; hos lärare, hos föräldrar?

2. Hur genomförs undervisningen?Hur mycket tid får varje elev? Hur stora är grupperna? Var sker undervisningen?När på dagen sker undervisningen? Åldersspridning i grupperna?Samarbetar lärarna med andra lärare, inkluderas modersmål i annan undervisning?Deltar lärarna i utvecklingssamtal?Hur fungerar det med läromedel?

3. Sker det någon uppföljning och utvärdering av modersmålsundervisningen/modersmålsstödet? Vad ingår i denna?Hur sker uppföljning, när sker den och av vem? Vad studerar man i utvärderingen?Avhopp? Betyg? Kvalitetssäkring? Vad händer efter modersmålsundervisningen?

4. Finns det utvecklingsambitioner inom kommunen när det gäller modersmålsundervis-ningen/modersmålsstöd?Fler deltagare?Kompetensutveckling?Annat utvecklingsarbete?


5. ÖvrigtVilka är förutsättningarna för en god modersmålsundervisning?Vilka är hindrena?Ingår kunskap om de nationella minoriteterna i den ordinarie skolundervisning? Hursker detta?Finns det friskolor eller fristående förskolor i kommunen som vänder sig till de nationel-la minoriteterna? Vilka?Finns det några speciella projekt rörande de nationella minoriteterna?Vuxenutbildning?Finns det någon upplevd skillnad när det gäller de nationella minoriteterna?

6. StatistikenKommentarer på Skolverkets statistik.

7. EkonomiVad kostar modersmålsundervisningen? Får skolorna extra bidrag till detta? Görs eko-nomiska prioriteringar mellan olika grupper eller åtgärder?


BILAGA 8Enkät till kommunens/kommundelens/stads-delens utbildningschef eller motsvarande medövergripande ansvar för grundskolanSkolverket har ett regeringsuppdrag att kartlägga de nationella minoriteternasutbildningssituation. Utifrån resultaten av kartläggningen skall Skolverketanalysera situationen och tillsammans med Myndigheten för skolutvecklinglämna förslag till åtgärder som syftar till att förbättra situationen. Uppdragetskall redovisas till regeringen 2005-11-01. Enheten för nationell utvärderingvid Skolverket arbetar för närvarande med detta uppdrag. Som ett led i kart-läggningen görs denna enkätstudie. Genom enkäten vill vi samla in informa-tion om hur kommunerna arbetar med de nationella minoriteterna och derasutbildningssituation. Information samlas också in via exempelvis intervjuer.Till Sveriges nationella minoriteter räknas judar, romer, samer, sverigefinnaroch tornedalingar.

Denna enkät skickas ut till utbildningschef eller motsvarande i alla kom-muner/kommundelsförvaltningar/stadsdelsförvaltningar. Detta innebär attdet till kommuner som har kommun- eller stadsdelsförvaltningar skickas utflera enkäter. Om det skulle vara frågor som Du inte själv kan besvara, är vitacksamma om Du rådgör med annan lämplig person. För Skolverkets möj-ligheter att kartlägga minoriteternas utbildningssituation är det viktigt att sva-ren är så öppna och genomtänkta som möjligt. Enkäten rör förhållanden iDin kommun/stadsdel under innevarande läsår. Har du några frågor ellersynpunkter på enkäten så är Du välkommen att kontakta Lisbeth Eriksson08-5273 3299 ([email protected]) eller Moa Morin 08-5273 3121

([email protected]).Skolverket har haft samråd med Sveriges Kommuner och Landsting om

uppgiftsinsamlingen. Insamlingen är en del i Skolverkets uppföljning ochutvärdering av skolväsendet och kommunen har därför skyldighet, enligtförordning (SFS 1992:1083) om viss uppgiftsskyldighet för skolhuvudmäninom det offentliga skolväsendet, att lämna de uppgifter som efterfrågas.

Vi önskar att Du skickar svaret i bifogade svarskuvert till Skolverket senast30 maj. Tack på förhand!

Sun-Joon Hwang Lisbeth ErikssonChef för nationell utvärdering [email protected] [email protected] 3185 08-5273 3299


Enligt den svenska minoritetspolitiken är de nationella

minoriteterna samer, sverigefinnar, tornedalingar, romer

och judar. En viktig del av minoritetspolitiken är att ge

stöd till minoritetsspråken så att de hålls levande. Den

här studien har därför till stor del behandlat elevernas

möjligheter att läsa de nationella minoritetsspråken i

skolan. Rapporten beskriver, analyserar och kommer

med förslag till förbättringar avseende de nationella

minoriteternas utbildningssituation mot bakgrund av den

minoritetslagstiftning som finns. Kartläggningen kon-

centrerar sig på förhållandena som rör grundskolan,

men viktiga iakttagelser beträffande andra verksam-

hetsområden behandlas också.

de nationella minoriteternas utbildningssituation · 1.3.2 förstudie och fallstudie ... slutligen...

Documents