bothnia biennale 2014 - mappingfields.com · stad, tikanojas konsthem, nykarleby kultur &...

BOTHNIA BIENNALE 2014

2

Bothnia Biennale initierades 2012 av Centret för konst-främjande, Österbottens regionalbyrå. Dess syfte är att ge regionens mångsidiga konstliv ett lyft och främja samar-bete mellan olika aktörer. Detta sker genom ett gemen-samt program som fungerar som ett slags paraply för eve-nemangets olika aktörer och platser.

Syftet är att Bothnia Biennale ska profilera sig som en tvärkonstnärlig och internationell biennal. Det innebär att ett växande antal lokala konstskapare förs samman både med varandra och med inbjudna utländska gäster i gemensamma, nyskapande projekt.

Jag vill rikta ett varmt tack till våra understödjare och samarbetspartners: Bröderna Gröndahls stiftelse, Alavo stad, Södra Österbottens förbund, Kanton-Basel Stadt, KulturÖsterbotten, Kuntsi museum för modern konst, Kuula-institutet, Österbottens förbund, Regionala dans-centret i Österbotten, Seinäjoki konsthall och Seinäjoki stad, Tikanojas konsthem, Nykarleby Kultur & Fritid, Vasa stads kulturcentral och WATT rf.

Jag önskar alla en givande konstresa tillsammans med Bothnia Biennale,

Norah Nelson, länskonstnär i internationellt samarbete, TAIKE

Välkommen till Bothnia Biennale

Syftet är att Bothnia Biennale ska profilera sig som en tvär-konstnärlig och internationell biennal ”

Första Bothnia Biennale 2014, På väg, har bjudit in konstnärer som med de visuella konstarternas, scen-konstens, musikens och ordkonstens medel får göra sina tolkningar av biennalens tema – att vara på väg, att resa – både som fenomen och som begrepp. Fokus i 2014 års biennal ligger på axeln Vasa-Seinäjoki-Nykarleby-Karle-by. Avsikten är att de kommande biennalerna (2016, 2018 etc.) alltid ska ha vissa orter i de tre landskapen i fokus. BB2014 breder ut sig både inom- och utomhus, ända till Wasalines passagerarfärja mellan Vasa och Umeå. I ett programnummer som pågår ett veckoslut konfronteras BB2014 med den samtidiga performancefestivalen Survi-val Kit i Umeå. Dessutom har BB2014 fått en ”vänskaps-biennal” i brittiska Bristol Biennial, som ordnades första gången 2012. Denna biennal för kollektiv konst genom-förs med frivilliga krafter och presenterar lokala konstnä-rer tillsammans med inbjudna internationella gäster. I år visas arbeten av Nordiska konstskolans elever.

- Österbottens, Södra Österbotten och Mellersta Österbottens första egna festival för samtidskonst!

Sonja Backlund Grown Graffiti Foto: Malin Rönn


3

Tacksamhet, en gest med stor räckvidd

Vad föder tacksamhet? Är det marknadens nyaste smarttelefon eller en helautomatisk espressoma-skin? Eller kanske trots allt veckoslutets gemen-

samma projekt där vänner som inte träffats på länge lyck-ades kombinera nytta och nöje? En gemensam stund, vänner, familjen, hemmet… När man stannar upp och funderar hittar man många orsaker till tacksamhet, varje dag. Knepet är bara att upptäcka dem och ge plats åt tack-

samhetskänslan. Våra vardagliga tankar kretsar normalt kring sådant vi saknar, vi grämer oss över sådant vi inte har. Tänk om vi i stället skulle stanna upp och tänka på det vi faktiskt har.

Bildkonstnär Cata Ahlbäck från Korsholm fick idén till verket Counting my blessings såsom konstnärer ofta får: den bara dök upp. Frågan om tacksamhet och dess bety-

delse hade en längre tid kretsat i hennes tankar, och till sist fick hon visionen av händer i kors. Keramikkonst-när Paula Blåfield från Vasa gör bl.a. askurnor. Hon och Ahlbäck beslöt att tillsammans göra en installation som kombinerar Ahlbäcks fotografier och Blåfields urnor i ett rum där betraktaren kan stanna upp och reflektera över tacksamhet.

Ett dödsfall tvingar oss att stanna upp. Trots att döden är en lika naturlig del av livet som födelsen är tanken på vår egen eller någon nära människas död skrämmande och obehaglig. Blåfield har konfronterat sin egen dödlig-het genom att göra en urna även åt sig själv. Det är sam-tidigt också ett sätt att vänja hennes barn vid tanken på moderns avlägsna men oundvikliga död.

Att verket är placerat i ett köpcentrum innebär att det appellerar till människorna på många plan. I vår tid har shoppandet ofta ersatt tidigare generationers ”sabbats-firande” på helgerna, dvs. vila och samvaro bl.a. genom kyrkobesök. Dagens konsumtionskultur har gjort köp-centret till något av ett Mekka där man till ett billigt pris kan få allt man behöver under samma tak. Få av oss stan-nar upp och frågar om vi faktiskt behöver allt det vi kö-per.

Norah Nelson

9.-19.10. GW Galleria, Vasa (Stenhaga)

Jordbruk som kollektivt måleri

Kultur härleds etymologiskt ur latinets cultura, som också innehåller en direkt syftning på jordbruk, agriculturæ. All kulturell förädling bygger på jord-

bruket med dess mångtusenåriga historia; ett stationärt liv där jorden odlas, utvecklas och vårdas och en grund-val för en egen kultur skapas. Än idag är den konkreta odlingen en mycket fundamental form av mänsklig verk-samhet som förutom andlig spis primärt producerar ock-så mat. Kultur i ordets djupa bemärkelse är andlig föräd-ling av människan genom vetenskap och konst.

Då ytan på en målning inte täcks av färgpigment utan i stället av gula solrosor, orangea ringblommor, röda vall-mor, gröna ärter, sallader, bönor och örter, olika färgers tomater och vidare spenat, squash och potatis, ja då be-finner sig publiken inte längre primärt i stadsummet, innanför konstmuseets vita väggar. Stadsrummet spelar central roll i olika slats konstprojekt i vår tid. För några år sedan fascinerades konstnärerna av så kallade ickeplatser som en del av en estetiskt intressant miljö och som ett kreativt sätt att närma sig den. Övergivna hörn, kanterna runt parkeringsplatser och oanvända jordplättar funge-rar som duk och olika växter som färger i det process-verk som konstnären, konstpedagogen och scenografen Sonja Backlund från Vasa leder som ett kollektivt konst-projekt. Backlund deltar i Bothnia Biennale med ett verk i flera delar som kombinerar kollektivitet, processarbe-te och dokumentation. Hon leder workshopar med unga som tillsammans genomför och konkretiserar verket. En

sådan positiv ockupation av stadsrummet är en motsats till konstanarkismen, den vill skapa estetiska interventio-ner i det urbana rummet, vårt gemensamma vardagsrum. Backlunds projekt bryter inga regler och producerar både nyttigt och glädjefullt färgmåleri med växter som materi-al. Attityden står i bjärt konstrast mot städernas sedvan-liga graffiti som bygger på ett olovligt erövrande av stads-rummet. Backlunds kollektiva projekt Grown Graffiti vill lyfta fram platsernas betydelse och värde.

Projektet Grown Graffiti är ett slags nyttobruk av stads-rummet i Vasa och Seinäjoki. De medverkande unga svarar för odlingen och vården av områdena under sommaren 2014. Det dynamiska processkonstverket do-kumenteras med foto och video som visas för allmänhe-ten.

Maaria Niemi

Projektet kan följas via facebook: https://www.facebook.com/pages/Grown-Graffiti/789427397735836?fref=ts

Cata Ahlbäck Counting my blessings

Paula Blåfield Askurna

Sonja Backlund Grown Graffiti Foto: Malin Rönn


4

Återkomst – Nykarleby som centrum för konstNykarleby recall – a Retrospective och Coming back – Physical Journey

Ghislain Amar (FRA/NLD), Robert Back (FIN), Eva Bau-mert (DEU), Lionel Biermann (FRA), Matei Bejenaru (ROU), Kathrin Borer (CHE), Albert Braun (FIN), Lo-renzo Casali & Micol Roubini (ITA/NLD), Beate Daniel (DEU), Inga Darguzyte (LTU), Adam Davies (USA), Bo-ris Duhm (DEU/SWE), Roland Farkas (SVK), FinnFem-Fel (FIN), Heike Hamann (DEU), Hermann Hiller (DEU), Sven Hoffmann (DEU), Anneli Holmström (GBR), Jürgen Huber (DEU), Alison Hunter (USA), Bernd Krauß (DEU/SWE), Susan Leask (GBR), Inga Liljestrom (AUS), Ger-win Luijendijk (NLD), Vera Maglioni (ITA), Thomas May (DEU), Peter Morse (AUS), René Odermatt (CHE), Nika Oblak & Primoz Novak (SVN), Timothy Perkins (FRA), Cesare Pietroiusti (ITA), Dorota Podlaska (POL), Rand-omroutine – Krisztian Kristof & Tamas Kaszas (HUN), Thomas Rau (DEU), Beatrix Reinhardt (DEU/USA), Rai-mund Reiter (DEU), Valentin Rothmaler (DEU), Maja Ro-hwetter (DEU), Susanne Schär & Peter Spillmann (CHE), Pirko Schröder (DEU), Katharina Sevic (SRB), Tony Stal-lard (GBR), Barbara Stefan (DEU), Nina Svensson (SWE), Kata Tranker (HUN), Florian Tuercke (DEU), Stephan US (DEU), Martijn van Berkum (NLD), Hidde van Schie (NLD), Julia Vescei (HUN), Paul Wiedmer (CHE), Jürgen Winderl (DEU).

Under åren 1996–2012 besöktes Nykarleby av inter-nationella konstnärer som kom till residenset i an-slutning till stadens konstskola. Utbytet av tankar

och erfarenheter har skett i en dialog mellan platsen och konstnärerna. Sammanlagt finns det över 80 konstnä-rer med gemensamma upplevelser av en liten perifer ort, upplevelser som de sprider vidare i den globala konst-världen. Resorna från olika länder till en punkt på den österbottniska kusten bildar ett nätverk och samtidigt en geografisk fixpunkt för projektet Coming Back (2014) som genomförs i flera delar.

Konstnären Albert Braun bildar tillsammans med sina schweiziska kolleger Susanne Schär och Peter Spillmann projektets kärna både som konstnärer och kuratorer. De har ett mångårigt samarbete bakom sig och närmar sig projektet ur ett associativt och konceptuellt perspektiv där problem inte är enbart problem utan också en poten-tiellt fruktbar utgångspunkt. Termen Coming Back syf-tar på återkomsten som i verket är uppdelad i flera delar. Den första delen består av en mental återkomst i form av konstverk av alla de konstnärer som har upplevt re-sidenset och nu vill återvända. Denna så kallade retro-spektiva del av verket kommer närmast en traditionell

konstutställning, med konkreta konstverk i en utställ-ningslokal. De internationellt orienterade konstnärerna återvänder till Rådhusgalleriet i Nykarleby i skepnad av teckningar, videoverk och andra objekt. I andra delen be-tyder Coming Back dock även en mer fysisk och allomfat-tande återkomst till platsen då konstnärernas projekt in-vaderar stadens offentliga rum mitt i stadsbornas vardag. Alla verk är förankrade i denna plats, de är platsbundna till Nykarleby och återbördar nu någonting av det de en gång fått.

På 2000-talet genomförde Albert Braun utställnings-projektet Me, Myself, Nykarleby [the World] and Friends både i Finland och i andra länder. Det fungerar som ett slags bakgrund också till det nya projektet på Bothnia Bi-ennale. Platsens betydelse är subjektiv trots att Nykarle-bys perifera läge kan förefalla dominerande. Nykarleby har visat sig vara en viktig plats, ett överraskande konst-centrum under konstskolans verksamhet ända fram till 2012. Som plats kommer den att traderas som residens-konstnärernas subjektiva erfarenheter i diskussioner i New York, Tyskland, Sverige, Holland och Rumänien. Platsens betydelse förändras, förbyts, accentueras, under-stryks eller faller i glömska. Men resan har ändå gjorts, den är både verklig och upplevd. Uttryckt med konstens medel blir den en kollektiv association tack vare det ge-mensamma resmålet, Nykarleby. I verkets tredje del do-kumenteras materialet och bevaras som en del av resi-densverksamhetens historia.

Albert Braun (1958) är konstnär, kurator och lärare vid Nykarleby konstskola sedan 1987. Han hör också till konstnärsgruppen FinnFemFel. Susanne Schär (1967) och Peter Spillmann (1964) har arbetat tillsammans allt sedan år 2000. De bor och arbetar i Basel. Förutom tal-rika internationella utställningar har de arbetat vid flera residens i Finland: Nykarleby, Tammerfors och Helsing-fors.

Maaria Niemi

23.9.- 26.10. RådhusgallerietKyrkogatan 4, Nykarleby och installationer på olika offentliga platser i NykarlebyGalleriets öppettider: ti-fre 17-20, lö-sö 13-17

Information: www.mappingfields.com www.nykarleby.fi/ www.bothniabiennale.blogspot.fi

Stödjare: Svenska kulturfonden, Svensk-Österbottniska Samfundet r.f., Centret för konstfämjandet / Österbottens regionalbyrå, Nykar-leby stad och dess invånare, NOVIA University of Applied Sciences and Arts, Department of culture Basel-Stadt, kulturelles.bl (Canton of Basel-Landschaft).

Tack till: Kovjoki Element Oy, FURMARC Snickeriprodukter, Jakob-stads Byggnadstjänst Ab, Svarvars Trävaruhandel Oy Ab, Vasa Andelsbank, Nykarleby Kraftverk Ab.

Nykarleby recall Foto: Albert Braun

Coming home Foto: Albert Braun Foto: Susanne Schär


5

En resa till 1700-talets Irland i O’Carolans fotspår

H ibernia är det klassiska latinets namn för Irland. The Hibernian Muse är namnet på en irländsk notsamling från 1700-talet med arior kompone-

rade av Turlough O’Carolan (1670–1738) och hans sam-tida. Styckena är skrivna för cembalo, cello och flöjt eller violin. De har framförts i privata hem, som på 1800-ta-let var viktig arena för musikaliska evenemang och soci-alt liv. Det är just i den andan som också ensemblen The

Hibernian Muse idag vill framföra musik för sin publik. Genom att skapa en intim och informell atmosfär och in-terfoliera musiken med tal och berättelser för ensemblen traditionen vidare.

Turlough O’Carolan (1670–1738) var en blind irländsk tonsättare och harpist. I ett femtiotal år reste han runt i Irland komponerande och uppförande sin musik. Han övernattade i människors hem och kunde som tack kom-ponera ett musikstycke till sin värd eller värdinna. Många av hans kompositioner har fått namn efter dessa perso-ner. The Hibernian Muse spelar på sin konsert ett urval av små charmiga stycken i kombination med de nedteck-nade berättelser och dialoger de är förknippade med. Alla texter är på engelska.

The Hibernian Muse är en irländsk ensemble som spe-cialiserat sig på musik från 1700-talet. Ensemblen består

av Emma Elkinson (traversflöjt), Eimear Reidy (barock-cello) och Anna Savelainen (cembalo).

Mer information om ensemblen: http://hibernianmuse.weebly.com/index.html

Norah Nelson

Förevisning: 10.9. klo 15 Kuntsi museum för modern konst, Inre hamnen, Vasabiljetter: 7/5 €

På resa: Ingen-Stans, Nu-Här

Our journeys expand our life’s horizon and let us step beyond borders and structures that we are living in. On our journeys we might get lost and, because of that, find ourselves. On our journeys, we collect the stories of people who we meet along the way. Those encounters can show us what, eventually, is connec-ting all of us, all human beings, no matter where we might go.Andrea Gabriela Hackl

Evolutionsteorins utvecklingsberättelse från en startpunkt via tillväxt och blomstring till en slut-punkt är en tolkning av resandets tematik. Om li-

vets resa inte är lineär kan den vara cirkulär. Spiralen, vir-velns dynamiska rörelse bildar utgångspunkten för den rörelsebaserade installationen NO-WHERE / NOW-HE-RE (2014) av den österrikiska konstnären och dansaren Andrea Gabriela Hackl som arbetar med performativt uttryck.

Verket, som Hackl gjort för Bothnia Biennale, leker med ord samtidigt som det refererar till tillstånd av frånvaro och närvaro. För konstnären är resan metaforisk, uni-versell, gemensam, en inbjudan till ett rum utan vare sig förflutet, nutid eller framtid. Den multisensoriska instal-lationen förenar bild och ljud och förvandlas till ett holis-tiskt platsbundet konstverk i en transparent miljö. Hackl fascineras av det österbottniska landskapets spatiala ka-raktär, dess storlek och vidd som ett öppet landskap. Kustbefolkningen, människorna vid havet bildar den

konkreta utgångspunkten för berättelser, intervjuer och möten. Vatten, ett livsupprätthållande element, är viktigt för konstnären. Hon vandrar längs kusten, samlar in be-rättelser av lokalbefolkningen och skapar sin installation med utgångspunkt i det insamlade materialet.

Andrea Gabriela Hackl (1982) har studerat dans vid dansakademierna i Salzburg, München och Arnheim. Hon har också tagit kurser i fotografi, klassisk sång, skå-despeleri och yoga. Hackl bor och arbetar i Amsterdam.

Maaria Niemi

9.-28.9. Varikko gallerietKuortaneentie 6 B, Seinäjoki

Öppetons-sö 12-18

Teckning som performance

E tt sätt att närma sig Sylvia Javéns och Cora Wöl-lensteins teckningsinstallation där de kommuni-cerar med varandra genom bilder är att utgå från

icke-verbal kommunikation, kommunikation utan ord och skrift. Med bildens uttryckskraft vill konstnärerna kommunicera dels sinsemellan, dels också med publiken. Deras teckningar återger berättelser som de har berättat för varandra under det gångna året; de två kvinnorna i samma ålder och delande samma konstnärsverklighet försöker nå djupet av sin vänskap genom att berätta om sina subjektiva världar. Erfarenheterna berör, de vandrar

sida vid sida och korsar varandras banor lika naturligt som de är fysiskt långt ifrån varandra. Vad minns min-net, blir verkligheten förvrängd?

Den kanadensiskbördiga konstnären Cora Wöllen-stein och den finlandssvenska bildkonstnären Sylvia Ja-vén träffades i Berlin, en knutpunkt för samtidskonsten idag. Tanken på ett gemensamt projekt tog form efter samma mönster som Bothnia Biennales tema: gemen-sam resa, gemensamt möte. Det narrativa hör till bild-konstens traditioner precis på samma sätt som till den verbala kommunikationen och den litterära traditionen. Berättelserna traderas från människa till människa, för-vandlas under sin gång men sker hela tiden i direkt kom-munikation. En stor cirkel sluts i vår tid då bilderna åter-tar sin dominans över skriften. Innan läskunnigheten var allmänt utbredd var det just bilder som berättade histo-rier och fungerade som läromedel. Under vår tids enor-ma visuella information har det skett en återgång till bil-dens styrka. Visuell läsförmåga är vardag också för andra än bildkonstnärer. De unga konstnärerna kombinerar sitt material till en multimedialinstallation ackompanjerad av talade och skrivna berättelser. Installationens namn Did I tell you about the summer I was riding a motorbike with a cowboy? är i sig ett narrativ, en fullbordad mening som för våra tankar till en berättelse. Samtidigt öppnar det en mycket subjektiv upplevelsevärld som är typisk

särskilt för generationerna X och Y och allt mer också för dagens unga generation Z. Jagets subjektivitet är den naturligaste utgångspunkten för hur man ser på världen, och upplevelsen kräver inte någon annans godkännande. Att dela upplevelser med andra är däremot viktigt i och med de sociala mediernas explosionsartade tillväxt.

På Bothnia Biennale använder arbetsparet Wöllenstein/Javén en dokumentarisk inspelad diskussion från det gångna året. Ljudinstallationer har under de senaste åren blivit vanligare i samtidskonsten, låt vara att ljudets upp-gift här snarare är att komplettera den visuella och spa-tiala helheten. Under sju dagar arbetar de två på sin spa-tiala live-teckning i stor skala, över hela väggen. Ytorna fylls av konstnärernas visuella dialog för att sedan finnas kvar som en dokumentation av deras möte medan Bien-nalen pågår.

Maaria Niemi

10.-21.9. Vasa konsthall Vasa stadshus, Senatsgatan 1D

Öppetti-to 12-18, fre-sö 12-16, må stängt

Andrea Gabriela Hackl Solo Foto: Alexandre Iseli


6

Konst i det offentliga rummet – en tecknare, en dansare och en musiker skapar en happening

B ildkonstnären Marja Kolu arbetar med samtids-konstnärens redskap. Hon skapar ett slags happe-ningkonst, en typ av konst av som har försvunnit

från konstens traditionella miljö, de vita väggarnas tysta och statiska värld. Den här konsten kan du stöta på om du är på resande fot och befinner dig på rätt ställe vid rätt tid. Happeningkonstverket är samtidigt performativt och visuellt, dess dynamiska natur är känslig för slump, förändring och dialog mellan konstnärerna och publi-ken. Men det tar också ett avgörande steg ut ur konstens elfenbenstorn och vill skapa ett interaktivt möte mellan konsten och livet.

Verket Reseoffer (2014) som deltar i Bothnia Biennale bygger på den ryske tonsättaren Igor Stravinskijs (1882–1971) verk Våroffer som han komponerade under sin rys-ka period för Sergej Djalevs balett Ballet Russes. Urupp-förandet i Paris 1913 hör till de mest kända skandalerna i konstens historia. I sitt gränsöverskridande, energiska uttryck använde Stravinskij framför allt rytm full av pri-mitiv kraft varvid slagverken kom att dominera över det melodiska. I Reseoffer förenas denna primitivism med

en dadaistisk oförutsebarhet och tar sikte på att öppna konsten mot publiken och samhället. Reseoffer fokuserar blicken på resandets frånsida; i stället för en romantiskt inspirerad resemetafor riktas blicken på den misslyckade resan, den avbrutna resan, resan som aldrig blev av. Det centrala är verkets tvärkonstnärliga grepp där den tredi-mensionella dansen – rörelsen, minerna och gesterna – förvandlas till snabbt gjorda tvådimensionella teckning-ar. Dansarens rörelse rytmiseras av musiken, en parafras på Stravinskijs ursprungliga Våroffer. Detta happening-konstverk lokaliseras till resandets knutpunkter: flygplat-ser, järnvägsstationer, resecentraler – platser för de verk-liga resenärers avfärder och ankomster. Atmosfären är väntande, öppen, spänd, längtande, rentav sentimental.

Reseoffer visas under Bothnia Biennale i Vasa, Seinä-joki och Karleby. Marja Kolus croquisteckningar vittnar om snabbt och välkoordinerat samarbete mellan ögon och händer. Hon tecknar med tusch, en smidig teknik som lämpar sig för snabbt arbete. Soile Voima uppträ-der som dansare, Stravinskijs musik spelas av violinisten Maano Manni. Bildkonstnären Marja Kolu har allt sedan

1980-talet gjort temporära och permanenta verk i offent-liga lokaler. Hon är en konstens mångsysslare som vid si-dan om sin egen konst också har varit kurator för utställ-ningar samt länskonstnär både i Mellersta Finland och i Österbotten.

Maaria Niemi

Vasa resecentruminfo om tidpunkt och eventuella andra platser på Biennalens blogg:http://www.bothniabiennale.blogspot.fi/

Kärlek och smärta känns lika överallt i världen

Då bildkonstnären och musikern Sirpa Seppelin och skulptören Alli Alho möttes förstod de strax att de talade samma språk. Båda har upplevt stän-

diga byten av hemort, den ena inom Finland, den an-dra mellan flera sinsemellan mycket olika länder. Deras konstnärliga arbete hämtar kraft ur dessa personliga er-farenheter och skildrar livets olika sidor, såväl de tunga som de glada. Båda konstnärerna har märkt hur samma saker upprepas oavsett plats och kontinent: samma bete-endemönster, samma rädslor och glädjeämnen, samma kärlek och smärta, samma födelse och död.

Alho tillbringade sin barndom i Etiopien där hon möt-te krigets verklighet i det dagliga livet. Likafullt upplever hon att hon är samma människa såväl i Finland som i Afrika: kvinna, mor, syster, vän, konstnär. Hennes gåtful-la träskulpturer sitter på golvet som vingklippta varelser. De har blivit brutalt skjutna med hagelbössa och ömsint begjutna med mjölk. För Alho är mjölk som livsbärande dryck en internationell symbol. Utställningen namn, ”Jag har två hemländer”, är direkt hämtat ur en dikt av Alho som skrivit flera dikter. Ur hennes penna flyter också be-rättelser.

Seppelin lyfter i sina målningar fram frågan om varför många har två eller fler hemländer; av vilken anledning?

Många är tvungna att resa bort eftersom deras hemland är fullt av ondska. Andra åker för att de inte vet var de hör hemma. Dem beskriver Seppelin som ett slags gengånga-re. Att återvända till sina rötter, sin tidigare hemort efter många decennier kan visa att det hem som vi minns nu-mera finns bara i vårt huvud, i vårt minne och att det inte längre går att återvända dit. Likafullt kan vi bära hemmet med oss eftersom ett hem inte är enbart en fysisk plats.

På utställningen hörs också den ljudvärld som produce-rats enkom för projektet. Ljudverket som genomförts till-sammans av Seppelin, musikern Leena Havu-Erhie och tonsättaren Petri Judin är ett sammanbindande element i projektet. Avsikten har varit att skapa en miljö som till sin stämning stöder skulpturerna och målningarna och som ger den visuella upplevelsen ett större djup. Ingenting i utställningen är för bokstavligt eller för traditionellt i sin berättarstil; det finns tolkningsrum för allting. En tvär-konstnärlig dialog skapar nya plan.

Norah Nelson

24.9.-19.10. Black Wall GalleryKasern 13, Korsholmsesplanaden 6, VasaÖppet: ons-fre 13-18, lö-sö 12-15

Foto: Francesco Scavetta

Foto: Martin SaarFoto: Roope Kolu

Sirpa Seppelin Eksyksissä


7

Ljudlandskap, bildlandskap – för konstnären är arbetsprocessen en resa

Termen Unsound (2014) har många betydelser: ofullständig, oavslutad, felaktig, halvfärdig, ohåll-bar. I ett konstprojekt med arbetsnamnet Unsound

samarbetar tre konstnärer: den holländske bildkonstnä-ren Bas Ketelaars och de finländska ljudkonstnärerna Simo och Tuike Alitalo. För dem är det konstnärliga ar-betet i sig en resa, en ständig rörelse.

Teckning bildar grundvalen för den visuella konsten och ett av de mest spontana medlen för en direkt kon-takt mellan tanken och handen. Bas Ketelaars använder teckning som sitt främsta redskap, men i en mycket vid bemärkelse. För honom är tecknandet begreppsligt och arkitektoniskt: en linje kan uppstå också utan penna. I Ketelaars metod står teckningen – som på grund av ska-lan kan kallas en installation – klart i växelverkan med rummet. Den kan obemärkt smälta in i rummet och ändå bevara sin autonomi som en teckning. I sina tidigare verk har Ketelaars satt genomskinlig tejp på fönstret så att lin-jerna blir synliga först genom ljusets och skuggans för-medling – och likafullt är de närvarande, statiskt existe-rande på sina egna villkor. Bas Ketelaars har två gånger arbetat som residenskonstnär i Finland och har då för-vandlat den finska skogens onåbara väsen till mångbott-nade teckningar. Han fascineras av skogens otyglade tex-tur som i teckningarna bygger mångbottnade linjesystem i upp till fem skikt. Den fotobaserade processen ger ett avtryck som samtidigt reflekterar och fjärmar sig från sitt mål. Ketelaars utexaminerades från konstakademin i Antwerpen 2009. Han bor och arbetar i Rotterdam.

Kuulumia1 (2012–2017) är Simo och Tuike Alitalos ljudkonstverk, ett pågående kollektivt konstprojekt. Pro-jektet har samlat olika slags ljudvärldar, också utdöende, från norra Lappland lika väl som från Österbotten och Sherwoodskogen i England. Också på Bothnia Biennale skapar konstnärerna primärt österbottniska ljudvärldar, såsom traditionella vällingklockor från Kuortane. I pro-cessen ingår också all slags inspelning och arkivering av ljudet. För Simo och Tuike Alitalo är stoffet i den konst-

närliga processen auditivt, det förs vidare med hörselsin-nets hjälp och formas till en flerkanalig ljudinstallation. Ljudkonstens ställning inom samtidskonsten har under de senaste åren blivit starkare. Den tangerar dels den ex-perimentella musiken, dels inspelning av vardagliga ljud. Ljudbaserade verk spelar en viktig roll i den internatio-nella samtidskonsten, exempelvis i verk av duon Janet Cardiff & George Bures Miller.

Simo Alitalo är en mångsysslare inom ljudkonsten både i Finland och internationellt. Aura å symfonin (2011) och den sextonkanaliga Carta de Ausculto (2011) är betydan-de verk som renderade honom Statens konstpris 2011. Tuike Alitalo arbetar också som kurator, producent och journalist. Tillsammans har de genomfört talrika utställ-ningar av internationell ljudkonst i Finland.

Maaria Niemi

1 Simo och Tuike Alitalo har för ljudlandskap lanserat det finska be-greppet kuuluma som en pendang till det visuella landskapet, mai-sema. De har särskilt spelat in utdöende ljudlandskap såsom den engelska lundskogens ljudlandskap som de inom ramen för residens-programmet Sowing Seeds spelat in i Lincolnshire östra England.

9.-30.9. Gårdskapellet vid Tikanojas konsthemHovrättsesplanaden 4, Vasa

ÖppetTi-sö 10-16Måndagar stängt

En resa till en annan människa kan vara lång trots kort avstånd. Människan är inte en solitär varelse. De flesta av oss, om inte alla, känner ett starkt be-

hov av att hitta hem, av en annan människas famn. Att välja ensamhet är emellertid inte liktydigt med ett miss-lyckande. På landsbygden är ensamhet ofta ett eget val medan ensamhet i stadens folkvimmel kan vara djupa-re och smärtsammare. Fotografen Esko Keski-Vähälä har sammanställt ett projekt som kretsar just kring detta tama: att kallas hem, att hitta en famn.

Keski-Vähälä har fotograferat verkliga människor från Mellersta Österbotten, kvinnor och män vilkas vardag-

liga verklighet fotografierna dokumenterar. Innehållsligt är de besläktade med fotokonstnären Esko Männikkös genombrottsserie Hongäddan från 1995 som visar vuxna söners liknande verklighet. Keski-Vähäläs fotografier vid-gar vyerna från interiörer till slumpmässiga möten mitt i naturen, såsom Mötande (2014) och Tuures flicka (2014). Dessa människor tittar rakt in i kameran, med självkäns-la och integritet. Ensamhetens symbolik syftar också på frånvaron av någonting. Ett fotografi av Ferdinand von Wrights Stridande tjädertuppar (1886) reproducerad som ett tusen bitars pussel upphängt på väggen visar att någon har haft gott om tid. Verket har setts som en symbol för den historiska striden mellan Finland och Ryssland, men

som en metafor för ensamhet handlar det uppenbart om en kamp om revir och rätt till fortplantning.

De medverkande konstnärernas samarbete gör projek-tet helgjutet. Skulptören Seppo Kalliokoskis träskulptur Famn (2010) bildar centrum för installationen: det är till den lockropen kallar. Ordet famn syftar på två parallel-la fenomen: dels på en konkret famn, dels på den gamla måttenheten famn vars rötter går tillbaka ända till Pose-idonios djupmått före vår tideräknings början. En när-mare syftning hos oss är dock svenska tidens måttenhet famn som motsvarade 3 aln eller 6 fot. Måttenheten före-kommer även i den anglosaxiska världen (engl. fathom) där den motsvarar två yard och finns omnämnd t.ex. i samband med Minas Tiriths vita torn i Sagan om ringen. Famn är således ett tänjbart begrepp. Den gemensamma dimensionen är avståndet mellan två sträckta armar, den öppna famnen som inbjuder, välkomnar.

I Kalliokoskis träskulptur är famnmåttet 178 cm i alla riktningar, men samtidigt uppstår en paradox: famnen är sluten, det går inte att krypa upp i den. Detta symbolise-rar det svåra i mänskliga kontakter. Längtan till en annan människas famn är universell men likväl ofta omöjlig att tillfredsställa. Inuti skulpturen har konstnärerna instal-lerat en hel ljudvärld som kombinerar musik, ljudkonst, folkmusik och människans traditionella lockrop och kul-ning för att kalla på boskap. Hilja Mikkolas (1901–1989) kulning är inspelad av Vesa Tapio Valo 1974. Bland in-slagen av traditionsmusik hörs också kantelespel av mäs-terspelmannen Voitto Isosaari från Halso, medan Han-nu Sahas verk Sav (2000) representerar samtidsmusiken. Loopen med ljudlandskap inbjuder till Famnen, som dock förblir sluten.

Maaria Niemi

1.-19.10. Varikko gallerietKuortaneentie 6 B, SeinäjokiÖppet: ons-sö 12-18

Foto: Katja Ojaniemi

Famn installationen, Laulun paikka Foto: Esko Keski-Vähälä

Inbjudande mångkonstnärlig installation håller distans

Vasa Arktiskt väntrum Gunnar Bäckman & Kyösti Linna 9.-28.9. Mikolas akvarellsalRådhusgatan 21 (innergården av Wasaborgs byggnad), Vasa ons 14-18, lör-sön 12-16

Counting my blessings Cata Ahlbäck & Paula Blåfield9.-19.10. GW Galleria Vasa (Stenhaga)

Did I tell you about the summer I was riding a motorbike with a cowboy? Sylvia Javén & Cora Wöllenstein10.-21.9. Vasa konsthall Vasa stadshus, Senatsgatan 1Dtis-tors 12-18, fre-sön 12-16, mån stängt

Grown GraffitiSonja Backlund Projektet kan följas via facebook: https://www.facebook.com/pages/Grown-Graffiti/789427397735836?fref=ts

RingSoivi Nikula 19.-21.9 Kasernområdet, Vasa Tidpunkter på Biennalens blogg:http://www.bothniabiennale.blogspot.fi/

På väg Vasa Konstklubb9.-29.9. och 1.-19.10. Ateljé Torni Storalånggatan 66, Vasa tis-tors 12-18, lör-sön 12-16

Resa världen runtKuula-institutet & TaiKon19.9. kl 18 Toivo Kuula-salen Kuula-institutet, Skeppsgatan 16, Vasa

Reseoffer Marja Kolu, Soile Voima & Maano Männi Vasa resecentruminfo om tidpunkt och eventuella andra platser på Biennalens blogg:http://www.bothniabiennale.blogspot.fi/

Jag hade två hemländer Sirpa Seppelin, Alli Alho Leena Havu-Erhie & Petri Judin24.9.-19.10. Black Wall Gallery Kasern 13, Korsholmsesplanaden 6, Vasaons-fre 13-18, lör-sön 12-15

Sagor för vuxna Nina Vana, Tiina Lehtimäki & Kaarina Heikinheimo10.10.2014 – 11.1.2015Österbottens museum Museigatan 3, Vasatis, ons och tors 12-18, fre, lör och sön 12-16, måndagar stängt

STORMO Matteo LanfranchiWorkshops 18.-19.9. Föreställning 20.9. Salutorget, Vasainfo om tidpunkt på Biennalens blogg:http://www.bothniabiennale.blogspot.fi/

The Hibernian Muse10.9. kl 15 Kuntsi museum för modern konst Inre hamnen, Vasa

PROGRAMTracing Places Britt Kootstra & Arvid van der Rijt 10.-21.9. Vasa konsthallVasa stadshus, Senatsgatan 1D tis-tors 12-18, fre-sön 12-16, mån stängt

Unsound Bas Ketelaars, Tuike & Simo Alitalo 9.-30.9. Gårdskapellet vid Tikanojas konsthem, Hovrättsesplanaden 4, Vasatis-sön 10-16 Måndagar stängt

Ensam i evighet Minna Lindblad, Afa Vuotila, Olli Kiviluoto, Anne Lähdesmäki & Julianna Lutala18.10. kl 15 Toivo Kuula-salen Kuula-institutet, Skeppsgatan 16, Vaasa

Parallellprogram, VasaMed andra ögonKulturÖsterbotten 1.-19.10. Ritz, Kyrkkoesplanaden 22 A, Vasa

On The Road AgainSusanna Paavola-Lehtinen & Harri Lehtinen 1.9.-30.9. Galleria Wasaborg, Puoti*Boden Vasaesplanaden 14, Wasaborgsgränden, Vaasamån-fre 10.00-17.00, lör 10.00-15.00

Tabula Rasa interaktiv ordkonstutställningHelena von Schoultz9.-20.9. Hantverkets hus Loftet Rådhusgatan 28, Vasa mån-fre 10-17, lör 10-15

Ett annorlunda landskap Fanny Carinasdotter 22.8-28.9Fotogalleri IBIS Senatsgatan 1 / Stadshuset, Vasaons-fre 12-18, lör-sön 12-17

Specialprogram, VasaBothnia Biennale & Maskinen Art Boat present Sea Stories i samarbete med Wasalinen 17.-19.10 Umeå är Kulturhuvudstad 2014 och nu förvandlas också Wasa Express till ett flytande kulturcentrum. Bothnia Biennale & Maskinen Art Boat present Sea Stories pågår under helgen 17-19 oktober och kommer att visa upp ett brett spektra av samtidskonst, med aktiviteter som live performance, instal-lationer och screening av konstfilm.

People - Ett kammarmusikaliskt verk för blåskvintett och dansMalviniemi Company & Wasa Quintet24.9 och 26.9 kl 18.30 Dramasalen, Vasa stadsbibliotek Biblioteksgatan 13, VasaBiljetter: 18/10 €Tel 050-570 5761 / Watt eller 050-3832486 / Malviniemi Companywww.watt.fi / www.malviniemi.fi

Seinäjoki Grown GraffitiSonja Backlund Projektet kan följas via facebook: https://www.facebook.com/pages/Grown-Graffiti/789427397735836?fref=ts

Matkalla ajassaLiisa Malkamo, Vilija Lioranciené, Antje PehleLaina Koskela & Taina Valkonen 12.10.2014 - 4.1.2015Sydösterbottens landskapsmuseumTörnäväntie 23, Seinäjoki ons 12-18, tors, fre, sön 12-16

Määränpää: Seinäjoki / Destination: Seinäjoki 16.8.–19.10. Seinäjoki konsthall Upankatu 3, Seinäjokions 11-19 (gratis), tors 11-17, fre 11-16, lör-sön 12-16

NO-WHERE / NOW-HERE Andrea Hackl9.-28.9. Varikko galleriet Kuortaneentie 6 B, Seinäjokions-sön 12-18

FamnEsko Keski-Vähälä, Seppo Kalliokoski & Hannu Saha1.-19.10. Varikko galleriet Kuortaneentie 6 B, Seinäjokions-sön 12-18

Karleby Money, money, money - konst och ekonomi Nordiska konstskolan26.9.-18.10. Galleria VISU Borgmästaregatan 2, Karleby tis-ons 12-16, tors 16-20, fre-lör 12-16

Parallellprogram, Karleby Kulttur-karavanenKulttuuriosuuskunta Oravan Pyörä11.10.Karleby centrum Ett tvärkonstnärligt pop-up event

Specialprogram, KarlebyPeople -Ett kammarmusikaliskt verk för blåskvintett och dansMalviniemi Company & Wasa Quintet21.9. Tidpunkt på Biennalens blogg: http://www.bothniabiennale.blogspot.fi/Mellersta Österbottens konservatorium Långbrogatan 16, Karleby Biljetter: 18/10 €tel 050-570 5761 / Watt eller 050-3832486 / Malviniemi Companywww.watt.fi / www.malviniemi.fi

NykarlebyComing Back Albert Braun, Susanne Schär & Peter Spillmann i samarbete med Robert Back23.9.-26.10.Rådhusgalleriet Kyrkogatan 4, Nykarlebytis-fre 17-20, lör-sön 13-17 och installationer på olika offentliga platser i Nykarleby

Preview N 63°31‘13“, E 22°31‘43“Prelude to the project “Coming Back”16-31.8Rådhusgalleriet Kyrkogatan 4, Nykarlebytis-fre 17-20, lör-sön 13-17

Ensam i evighet Minna Lindblad, Afa Vuotila, Olli Kiviluoto, Anne Lähdesmäki & Julianna Lutala27.9. kl 18Ahlbeck-Salen Seminariegatan 17, Nykarleby

Sirius TeaternPeter Lüttge, Paul Olin, Frank Skog, Paul Holländer & Niklas Groundstroem Förevisningar i Nykarleby under September Plats och tidpunkt i biennalens blogg:www.bothniabiennale.blogspot.fi

Kristinestad Resa världen runtKuula-opisto & TaiKon 20.9. kl 15 Kulturhuset DUX Sjögatan 21, Kristinestad

AlavoArktiskt väntrum Gunnar Bäckman & Kyösti Linna 1.-19.10. Konstcentret Harri Harrintie 10, Alavotis-sön 12-18

Koskenkorva ParallellprogramThe Journey Verk av två glaskonstnärerEva Juneblad & Minna Tuohisto-Kokko 20.9-5.10. Lasiateljee Tuohistonkuja 141, 61330 Koskenkorva mån-fre 12-18, la-su 12-16


10

Invandrarens rutt är subjektiv

En hurdan rutt tecknar en invandrares resa? Vart åker han när han vill åka hem? När upphör han att vara en invandrare, eller är han det för evigt?

Immigrant mot sin vilja eller emigrant av fri vilja – rut-terna och kartorna över resor från land till land är legio, nu också i form av en installation, Tracing Places.

Verket Tracing Places (2014), producerat för Bothnia Bi-ennale, är i korthet en installation i tre delar som behand-lar migration. Verket berör även dem som inte person-ligen har upplevt migration. Att stanna kvar på en och

samma plats är fysiskt möjligt, men i vårt sinne reser vi och lär oss kartor där blåa streck står för floder och kar-tan blir desto rödare ju varmare regionen är, ju närmare ekvatorn vi kommer. Det går att rita en världskarta från minnet såsom Emma Kay, och det går att rita subjekti-va kartor över sina fotsteg i hemmet såsom Ella Tahko-lahti på utställningen De unga 2013. Rutten från köket till badrummet är mikroskopisk i jämförelse med t.ex. en afrikansk invandrares rutt till en annan kontinent. In-vandring är en brännande politiskt fråga som väcker het-sig debatt även bland människor som inte personligen berörs av den.

Bildkonstnären Britt Kootstra och audiovisuella konst-nären Arvid van der Rijt har gjort en multisensorisk in-stallation som är indelad i tre egentliga delar men rymmer många fler dimensioner, såväl subjektiva som universel-la. Installationen innehåller videomaterial som bildar en fyrkanalig filmloop, ett collagelikt ljudlandskap och en teckningsinstallation av ritade kartor och vandrade rut-ter. Tillsammans bildar de en helhet som utgår från sanna berättelser och verkliga invandrare med vilka konstnärs-paret har samarbetat. Syftet har dock inte varit att göra ett s.k. processkonstverk eller en dokumentär om dessa människors erfarenheter, utan att med dem som exem-pel ge en bredare bild av vad allt invandring i praktiken innebär och hur många olika slag av invandrare det finns.

I verket reflekterar Kootstra och van der Rijt också över sina egna rutter, som har varit talrika. Kootstra är född i

Al Khobar i Saudiarabien och gick i skola i Enschede och Amsterdam. Dessa rutter åskådliggör dock bara några få stora linjer i hennes rörelser, återkomster och fortsatta färder mellan olika länder. van der Rijts rötter har kopp-lingar till den historiska kolonialismen, närmare bestämt Indonesien som var en holländsk koloni där hans mor är född. Spåren av den svunna kulturen gör sig fortfaran-de påminda i van der Rijts arv, trots att alla holländare tvingades lämna Indonesien då landet blev självständigt efter andra världskriget. Själv är van der Rijt född i Väst-tyskland – en stat som inte heller den längre existerar. Sedan 2009 bor och arbetar båda konstnärerna i Malax i Finland. Båda är konstmagistrar från Holland och har deltagit i talrika utställningar både i Finland och inter-nationellt.

Maaria Niemi

10.-21.9. Vasa konsthallVasa stadshus, Senatsgatan 1D

Öppetti-to 12-18, fre-sö 12-16, må stängt

Överraskad av en människoflockMatteo Lanfranchi regisserar massperformance

Människan följer andra i sitt normativa beteende, hon söker acceptans i socialt umgänge. Alla avvi-kelser registreras med olika slags mätare. I natu-

ren ser vi massivt flockbeteende i bl.a. lämmeltåg, i blint följande av andra artfränder och i fiskstimmens unisona rörelser mot ett gemensamt mål, bestämt av instinkten.

På Bothnia Biennale genomför konstnären, skådespe-laren och regissören Matteo Lanfranchi tillsammans med sin arbetsgrupp workshopen STORMO rEVOLU-TION (2014) som tar sikte på en urban massperformance i Österbotten. Konstevenemang i form av interventioner i det offentliga rummet skapar överraskande situationer där en bekant miljö plötsligt upplevs annorlunda. Sådana

massperformancer är genuint sociala; deltagarna behöver inte själva vara konstnärer. I performancen utgår rörel-sen och handlingen från normalt mänskligt umgänge: att sitta, att gå och att röra sig synkront med andra. Alla är välkomna att delta, oavsett social grupp eller bakgrund – ju fler människor, desto effektfullare och verkligare blir performancen. Massan bildar grunden för föreställ-ningens kraft och intensitet. Som en beteendemodell för en stor grupp reflekterar performancen uttryckligen det slags gruppbeteende som förekommer i naturen, trots att den är professionellt planerad och regisserad. Olika slags massperformancer har gjorts även tidigare i Finland, t.ex. dansaren Reijo Kelas projekt i Jyväskylä och evenemang-et Freeze på Järnvägstorget i Helsingfors.

Italienaren Matteo Lanfranchi arbetar förutom med konventionell teater också med performativa projekt. För honom bildar just teateruttrycket, den uppträdande konstnärens roll, en central utgångspunkt. Lafranchi ut-examinerades från skådespelarlinjen vid Paolo Grassis teaterhögskola i Milano 2001. Han har fått flera pris för sitt arbete inom performativ konst, bl.a. Filmlab Biennale College (2012) på Venedigbiennalen, Lia Lapini (2011) och Lasciateci perdere (2010). Han har genomför åtskil-liga projekt både i Italien och internationellt. Matteo Lan-franchi bor och arbetar i Milano.

Mer information: www.effettolarsen.it

Maaria Niemi

Workshops 18.-19.9.

Föreställning 20.9. Salutorget, Vasa

info om tidpunkt på Biennalens blogg:http://www.bothniabiennale.blogspot.fi/

Chongqing-Vaasa en del av installationen Tracing Places


11

Arktiskt väntrum

Hot sätter människan i rörelse. I fruktan för sitt liv och för att förlora sina nära och kära tvingas hon ständigt vidare på en färd med ett omänskligt pris

och en ständig rädsla som objuden medresenär. Resans mål är obekant, möjligheten att någonsin nå det oviss.

Det är den verklighet flyktingarna lever i. De tvingas lämna allt de har bakom sig och bege sig på en resa vars främsta mål är bort, någon annanstans. I Vadsjö långt uppe i norska Finnmark finns en flyktingförläggning. Där bor bland många andra Gulabuddin Sukhanwar från Afghanistan, poet och politisk flykting, Asli Soleii-di från Somalia, förföljd för att hon grundat en damfri-sering, samt Muhammad Amin från Sudan. Deras resor hör till dem som Bothnia Biennale vill synliggöra. De-ras tillstånd, status quo, bildar den dokumentära grund-valen för bildkonstnären Kyösti Linnas och fotografen Gunnar Bäckmans projekt Arktiskt väntrum.

De tre huvudrollsinnehavarnas resor dels som verkliga, mångåriga upplevelser, dels som fiktiva och psykologis-ka resor från de respektive hemländerna till Norge do-kumenteras i bild. Gulabuddins politiska aktivitet och hans poetiska kreativitet avspeglas i hans anletsdrag. As-

lin sitter i mars 2014 i kläm mellan två omöjliga alter-nativ: hon kan inte stanna i Norge men inte heller resa tillbaka till Somalia. Någonstans måste hon likafullt åka. Muhammeds väsen vittnar om både kontemplativ väntan och positiv hoppfullhet inför möjligheten till ett nytt liv. Olika birollsinnehavare illustrerar landskapet och varda-gen i Finnmark. En har väntat på beslut i sju år, en annan har acklimatiserat sig och odlar blommor på fönsterbrä-det, hänger upp tavlor på väggarna och lyssnar på bur-fåglars sång.

Något överraskande finns det i Finnmark ett minnes-märke som hyllar de finländska invandrarna: ”Detta minnesmärke restes 1977 som erkänsla för den betydel-se som finländska invandrare har haft för utvecklingen i Finnmarks län.” När får vi se ett minnesmärke över Gula-buddin, Asli och många andra flyktingar i vår tid?

Kyösti Linnas målningar avspeglar dessa resenärers stämningar, känslor och möten. Ett gemensamt inslag i alla målningar är färd över vatten, något som flyktingar tvingas göra i mörker och rädsla. De dunkla nyanserna ger en antydan om hur flyktingarna upplevt både resan till Norge och tillvaron där då tiden tycks ha stannat. Ky-östi Linnas måleri utgår inte från former, han vill fånga subjektiva och psykologiska stämningar som han ger ab-strakt skepnad.

Mot detta kontrasterar Gunnar Bäckmans fotografier. De speglar verkliga plats- och tidsbundna erfarenheter: här var vi, detta landskap med dess flata bergssilhuetter såg vi – och vi väntade. Bäckmans fotografier dokumen-terar de väntande flyktingarnas vardag i flyktingförlägg-ningen uttryckligen år 2014; människoströmmen genom förläggningen är oavbruten. En ung, bara 24-årig kvin-nas anletsdrag utandas också smärta: vad väntar mig i re-sans slutpunkt, är mitt barn i trygghet? Över det nordliga landskapet vilar en grå slöja, bland husen finns också de tre byggnader i vilka flyktingarna lever i väntan. Även ef-ter ett avvisande beslut försöker de på nytt och blir kan-ske tvungna att börja om hela processen från början, med sitt eget liv som insats.

Maaria Niemi

9.-28.9. Mikolas akvarellsalRådhusgatan 21 (innergården av Wasaborgs byggnad), Vasa Öppet: ons 14-18, lö-sö 12-16

1.-19.10. Konstcentret HarriHarrintie 10, AlavoÖppet: ti-sö 12-18

En resa in i sig själv

Ensamhet har många sidor, och att vara ensam är inte alltid av ondo. Då ensamhetens alla nega-tiva associationer skalas bort kan ensamhet vara

en väldigt kraftgivande upplevelse. Ensamhet är tid och plats för sig själv; en träffande association är barnet som fullständigt går upp i sin egen lek. Det är det budskapet musikern Minna Lindblad ville berätta med sitt tvär-konstnärliga verk. Allt började dock med musik…

Lindblad är själv en begåvad pianist som alltid har upp-levt fysiska och även teatraliska dimensioner i klassisk mu-sik. Dem vill hon på olika sätt gärna ge en mer framträdan-de roll. Det går bra att förhålla sig lite lekfullt även till sådan musik som traditionellt är avsedd att tolkas som seriös.

I projektet medverkar konstnärer från olika konstarter som alla tolkar de stycken Lindblad spelar: en bildkonstnär/cirkuskonstnär, en ljuskonstnär, en dansare och en skåde-spelare. Musiken fungerade som startskott för de känslotill-stånd som formade verket. Afa Vuotila, mångårig ljustek-niker, upplevde den frihet som ensamheten erbjöd medan bildkonstnären Olli Kiviluoto gjorde animationer av bilder i vignettestil. Skådespelaren Anne Lähdesmäki inleder med

ett tankeväckande företal och dansaren Julianna Luhtala uppför den koreografi som musiken inspirerat henne till.

De medverkande förde långa diskussioner med varan-dra, processen fick utvecklas i sin egen takt och till slut gav samarbetet utdelning: Ensam i evighet, en visuell pia-nokonsert. Med Vuotilas ord fungerar samarbetet då var och en har sin ”egen tomt” så att det inte uppstår konkur-rens mellan de medverkande. Alla element stöder varan-dra och lämnar plats åt en viss hemlighetsfullhet.

Under konserten tvinnas musikens berättelse upp med visuella medel, men inte på bekostnad av musikens fan-tasieggande kraft. Föreställningen representerar bara en av alla de oräkneliga berättelser som musikstyckena bär inom sig.

Norah Nelson

27.9. kl 18 AhlbeckssalenSeminariegatan 17, Nykarleby

18.10. kl 15, Kuula-institutet, Toivo Kuula-salenSkeppsgatan 16, Vasa

Foto: Gunnar Bäckman

Foto: Gunnar Bäckman


12

Fem konstnärers historiska resa som samtidskonst”Språk är också en bild.” Liisa Malkamo

B ildkonstnären Liisa Malkamo har samlat en grupp på fem konstnärer som alla på sitt eget vis behand-lar resandets tema. Fem finländska och internatio-

nella konstnärers varierande synsätt belyser temat i brett perspektiv via olika medier. Där en konstnär gör en låg-mäld subjektiv resa i mänskligheten innersta konkretise-rar en annan resandet till faktiska förflyttningar mellan platser och länder.

Som utställningslokal representerar landskapsmuseet i Seinäjoki en äldre stil som inte i första hand associeras med samtidskonst. Men detta historiska perspektiv bildar en utmärkt plattform för presentation av samtidskonst där nuet och det förflutna möts. Utan det förflutna finns det ingen nutid, en resa bakåt i tiden är en del av vår tid.

Den lettiskfödda konstnären Vilija Lioranciené behand-lar den svenske diplomaten och humanisten Raoul Wallen-bergs (1912–1947) öde både historiskt och dokumentärt. Den numera i Sverige bosatta Lioranciené är intresserad av förhållandet mellan fixpunkter och slump i en människas liv, hur vår livsresa kan ta en ny vändning dikterad av ödet, slumpen. År 1944 lyckades Raoul Wallenberg rädda tiotu-sentals judar till Sverige undan förintelsen.

Tammerforskonstnären Laina Koskelas projekt Önske-träd har turnerat i många länder och hennes kappsäck Globe Trotters Home är ett mycket handgripligt sätt att behandla temat avfärd, ankomst, återkomst.

Bildkonstnären Liisa Malkamo och performancekonst-nären Taina Valkonen gör en historisk resa till urkällor-

na, ända till människans tidiga kulturer. Malkamo jämför språk och bild genom att använda fornspråk och samtids-språk så att orden bildar grunden och logiken för hur bil-der skapas, på samma sätt som i serien Bortglömda språk. Malkamo är en flerspråkig bildkonstnär bosatt i Seinä-joki. Hennes språkliga kunnande är inte begränsat endast till västerländska och levande språk, det sträcker sig till glagoliska skrivtecken, kyrilliska alfabetet och runskrift. Hon reser till det primitiva i sina shamanistiska perfor-mancer som också inbjuder publiken att delta i fiktiva re-sor här och nu. Taina Valkonen har gjort performance sedan 2001. Ofta bygger hennes föreställningar på rörel-se i rummet, såsom performancen Shamanresa. Vissa av verken inkluderar interaktiva inslag som också engagerar publiken.

Maaria Niemi

12.10.2014 - 4.1.2015Sydösterbottens landskapsmuseumTörnäväntie 23, Seinäjoki

Öppetons 12-18, tors, fre, sön 12–16

Pengar, pengar, pengar! Konstens och ekonomins allians

En av kärnfrågorna på konstfältet är förhållandet mellan centrum och periferi. Lika viktig är frågan om pengar, den komplexa alliansen mellan konst

och ekonomi. Hur definieras de i relation till varandra: var finns centrum, vem styr över konstens ekonomi och hur påverkar pengarna konstens innehåll? Österbot-ten kan geografiskt definieras som en periferi, förutsatt att man accepterar en sådan maktordning och anpassar sig till konstens globaliserade ekonomi. Ur ett europe-iskt perspektiv är Österbotten en utmark och dess sam-tidskonst marginell. Traditionellt har området betraktats som ekonomiskt välmående – kan konstens och ekono-mins ekvation således anses vara genomförd här?

Nordiska konstskolan och galleri Visu är två aktörer i Karleby som vill vända på perspektivet och öppna en diskussion om den ekonomiska makten inom konsten. Som tema vill de lyfta fram pengarnas betydelse i konst-världen – en värld som ofta betraktas som okommersiell. Som rubrik för en sådan diskussion föreslår de Money, money, money – konst och ekonomi. I och med konstens globalisering har konstskapandet och konstens möjlighe-ter att bevara sin aktualitet blivit en ekonomiskt sekundär fråga – eller är det så? Stipendiesystemet i Finland syf-tar primärt till att göra det ekonomiskt möjligt att skapa konst utan kommersiella krav. Påverkar det ekonomiska oberoendet konstens kvalitet och substans? Kraven på att konstnärskap ska jämställas med entreprenörskap väx-er samtidig som konstnärerna förväntas arbeta resultat-fokuserat och satsa på försäljning, produktifiering och varumärkestänkande. Hur är dessa krav förenliga med kärntänkandet inom konsten, konstnärligt arbete på kon-stens egna villkor? Som en del av Bothnia Biennale ord-nar Nordiska konstskolan tillsammans med galleri Visu

som fokuserar på samtidskonst en workshop, ett semina-rium och en utställning där konstens och ekonomins al-lians dryftas i föredrag och diskussioner, i verkstäder och i form av en utställning.

Temat Money, money, money bildar grundvalen för en två veckor lång workshop som leds av islänningen Ósk Vilhjálmsdóttir, känd för sina provokativa projekt som granskar ekonomin ur ett kritiskt perspektiv. Frågan för-djupas ytterligare på det nordiska seminariet som tar sik-te på att vara både informativt och tankeväckande. De nordiska föreläsarna representerar konstvärlden i hela dess bredd: konstutbildningen, gallerierna, konstmuse-erna, konstvetenskapen och konstnärerna.

Seminariet hålls tisdagen den 23 september i Karleby. Innehållsligt är det en fortsättning på 2012 års seminari-um DEEDS där temat var konstens moral i ett vidare per-spektiv. Nordiska konstskolan är en unik tvåårig konst-skola vars undervisning är baserad på gästande föreläsares konstnärliga yrkesskicklighet. Undervisningen fokuserar särskilt på samtidskonstens olika former. Många av sko-lans elever har senare blivit betydande konstnärer. Galleri Visu har varit verksamt i Karleby sedan 2006. Galleriet drivs av en konstnärsledd förening vars främsta syfte är att höja samtidskonstens prestige och förbättra premis-serna för att visa samtidskonst i mellersta Österbotten.

Maaria Niemi

26.9.-18.10. Galleri VISU Borgmästaregatan 2, Karleby Galleriets öppettiderti-on 12-16, to 16 -20, fre-lö 12-16

Vilija Lioranciene R.W.2, Raul Wallenberg serien, 2012, litografi

Foto: Annika Bergvik-Forsander

Laina Koskela Globe trotters homeAntje Pehle Alajärvi 2


13

Määränpää: Seinäjoki / Destination: Seinäjoki 16.8–19.10.2014

V ilka är de unga konstnärer som bor i Seinäjoki, som är födda i staden eller som tidigare har bott och verkat här? Hur ser konstfältet i Seinäjoki ut?

En hurdan stad är Seinäjoki i konstnärernas ögon?

Seinäjoki konsthall ordnar hösten 2014 grupputställning-en Määränpää: Seinäjoki / Destination: Seinäjoki, där tolv unga konstnärer med konstens medel dryftar vad Seinäjoki innerst inne betyder och var det innebär att vara på resande fot. Utställningen breder ut sig utanför Seinäjoki konsthalls väggar till stadens centrum och ända till en liten myrglänta i Ilmajoki. Kurator är Sanna Karimäki-Nuutinen.

Publiken engageras på många sätt: i verkstäder, i konst-diskussioner om bl.a. ”Unelmien Taidekeskus” samt i samarbetsprojekt för Seinäjokibor i olika åldrar. Frukter-na av verkstädernas arbete visas i Konsthallens samlings-rum medan utställningen pågår. I Konsthallen formule-rar Seinäjoen Kansan Näyttämö med elva föreställningar av Arto Juurakkos pjäs Parisuhteen patolokia sin egen ståndpunkt vad gäller resande i allmänhet och Seinäjoki som resmål. Premiär 2.10.2014.

Konstnärer på Määränpää: Seinäjoki / Destination: Seinäjoki: Samuli Alonen, Minna Bengs-Shrestha,

Ville Hautaluoma, Johanna Havimäki, Heli Keski- Huikku, Olli Kiviluoto, Petra Koivisto, Katri Kokkinen, Hanne Kontiola, Piia Koski, Toni Lehtola och Elina Lind.

Päivi TakalaUtställningskordinator, Seinäjoki konsthall

Seinäjoki konsthallUpankatu 3, 60100 SeinäjokiÖppet ons 11-19 (gratis), tors 11-17, fre 11-16, lör-sön 12-16

Skospetsen mot centrum

Skor tillhör människan, deras uppgift är att skydda fötterna men de berättar också någonting om sin bärares personlighet: kön, ålder och samhällsklass

lika väl som estetiska preferenser. Slitna skor är också en metafor för levt liv: alla fotsteg på den tillryggalagda sträckan finns där.

Konstnären Soivi Nikula använder skor som utgångs-punkt för sin installation Ring på Bothnia Biennale. Den sko som symboliserar Nikula själv är en sliten maskulin lädersko, inte olik Charlie Chaplins skor i hans klassis-ka luffarroll. Nikula har låtit sin sko spela huvudrollen i sina videoverk där den ibland täckt av jordlager symbo-liserar det statiska, ibland på Barcelonas promenadstråk står för det dynamiska, den fortgående resan i vår tid. I installationen på Bothnia Biennale bildar skon det konst-närliga uttryckets kärnstoff, men nu är inte Nikula enda upphovsman, utan verket är kollektivt. Alla som deltar i installationen – frivilliga oavsett ålder, kön eller andra egenskaper – tar med sig en sko. Dess uppgift är att med sitt material, sin form och sin färg avspegla den person som placerat den i ringen. Kollektivet består av indivi-der som var och en får uttrycka sin egen personlighet. In-stallationens ringform är en ursprunglig form som också fungerar som en försvarsformation: de svagaste placeras

i mitten där de skyddas av de starkare i utkanterna. Kol-lektiviteten är det centrala. Ett sådant kollektivt arbetssätt är mycket typiskt för konsten vår tid. Metoden används också av många sådana konstnärer som inte primärt ar-betar med just kollektiv konst.

Konstnären, scenografen och grafiska formgivaren Soi-vi Nikula har under många år arbetat utanför Finland. Hennes fortsatta studier har fört henne via Belgien till Spanien där hon är bosatt sedan 2006. Förutom i Finland, Belgien och Spanien har hennes verk visats bl.a. i Frank-rike och Italien. Internationalism i betydelsen att arbeta i många länder och kulturer har för Soivi Nikula inneburit en personlig resa i ordets bokstavliga betydelse.

Maaria Niemi

I samarbete med Jupiter-stiftelsen, Seniorcentret i Vasa och Mellersta Österbottens folkhögskolas Erihyvä-bildkonstgrupper

19.-21.9 Kasernområdet, VasaTidpunkter på Biennalens blogg:http://www.bothniabiennale.blogspot.fi/

Resa världen runt med rörlig bild och musik

För eleverna vid Kuula-institutet och TaiKon i Vasa är tvärkonstnärligt idag ett bekant fenomen. Under de två senaste åren har läroanstalterna samarbetat

med varandra för att förena de konstarter de represen-terar, musik och bildkonst. Lärarna Sirpa Seppelin och Maija Minni talar entusiastiskt om vikten av se konst-

världen ur ett helhetsperspektiv: hur instrumentelever aktiveras i bildernas värld och hur bildkonsteleverna ak-tiveras att uttrycka sig musikaliskt. Samarbetet är givan-de, de medverkande lär sig att se och höra på ett nytt sätt.

Tema för samarbetsprojektet 2014 var resande, som man primärt närmade sig med utgångspunkt i existe-rande musik, både inspelningar och noter. Syftet var att täcka så många hörn av världen som möjligt med hjälp av olika orkestersammansättningar. Viktigt var också att alla fick vara med: från nybörjare till långt hunna studerande. Vid TaiKon inledde bildkonst- och AV-eleverna en lång process genom att lyssna på utvalda stycken och asso-ciera fritt kring dem. Berättelserna för de slutliga anima-tionerna och videoverken började ta form. De är snarare emotionellt baserade tolkningar än geografiska presenta-tioner. Visst fick eleverna under processens lopp också bekanta sig med olika kulturer och särskilt med typiska föremål från olika länder, men det var musiken i sig och den stämning den skapade som var den primära utgångs-punkten och inspirationskällan.

Av de över tolv länder och regioner som rymdes med kan nämnas Ungern, Argentina, Japan och Sicilien. Dess-utom utlovas indian- och inuitmusik. Institutets entréhall pryds av flaggor som läraren Alli Alhos elever ritat för hela jorden, vissa kontinenter eller regioner.

Norah Nelson

19.9 kl. 18 Kuula-institutet, Toivo Kuula-salenSkeppsgatan 16, Vasa20.9 kl. 15 kulturhuset DUX, KristinestadSjögatan 21, Kristinestad

Tie/Camino Soile Nikula

Kollage av TaiKons bildkonststuderandes arbeten


14

Två utställningar kring temat ”På väg”

Resa med okänd dam

De tre Vasakonstnärerna Kaarina Heikinheimo, Ti-ina Lehtimäki och Nina Vana har skapat en his-toriskt mångbottnad och konstnärligt mångdimen-

sionell helhet, Sagor för vuxna (2014). I projektet arbetar de tre konstnärerna självständigt men med Karl Hedmans konstsamling och särskilt Emanuel Thelnings (1767–1831) målning Okänd dam (1798) som gemensam utgångs-punkt. Verket blir till en sammansatt rumslig installation med flera konstarter och bildkonstgenrer som komplette-rar varandra. Historiskt måleri möter samtidskonst, textil-konst förvandlas till en trollbindande installation. Den sta-tiska bilden kompletteras av dynamisk rörelse i rummet i form av dans, fysisk teater, musik och rörlig bild.

Vad innebär det att resa med den okända damen? 1700-talets värld liknar inte vår, men människans oför-änderlighet är tidlös. Bildkonstnären Tiina Lehtimäkis uppdaterade versioner av historiska målningar i Hed-mans samling synliggör likheterna mellan målningarnas proportioner förr och nu. Lika väl då som nu avspeglar kärlekshistorierna mångfalden i de mänskliga relationer-na: förälskelse, svartsjuka, glädje och besvikelse om vart-annat. Den svenska konstnären Johan Henrik Scheffels (1690–1786) målningar av makarna Rothman har tjänst-gjort som utgångspunkt för en uppdaterad arketyp av mannens och kvinnans väsen. Den behornade mannens six pack är snarare nutid än historia, trots att verket ut-

går från en målning av den svenske konstnären Lucas von Breda (1676–1752). Snäckan som symbol refererar utan tvivel till 1700-talets rokokostil som Tiina Lehtimäki har uppdaterat till ett modernt porträtt.

I Kaarina Heikinheimos trollbindande skogar dväljes också onda andar och skönsjungande sirener. Drömmen om en engelsk trädgård förvandlas till en hotfull förtrol-lad skog befolkad även av varelser från den mörka sidan. Nina Vanas experimentella måleri återger vilda, dödskra-mande berättelser; de här sagorna riktar sig uttryckligen till vuxna. En månghundraårig bock representerar ener-gibärande sexualitet, en okänd kvinna vandrar mot sitt öde – en resa full av förlust och kärlek – precis om i vår tid.

De tre konstnärernas projekt avspeglar på många plan Bothnia Biennales tvärkonstnärliga inriktning. Bildkon-stens klassiska uttryck, måleri och teckning, står i fokus då Tiina Lehtimäki fördjupar tidsperspektivet genom att förvandla 1700-talsbilder till samtidskonst. Skulptur, textilkonst och rumslighet som installationens grundval är de redskap Kaarina Heikinheimo använder i sin ka-rakteristiska stil. Nina Vanas visuella teateruttryck i fö-reställningen Baiser de la Mort innehåller i sin tur både performativ konst – där visuella element, ljud och musik kombineras – och rörelse som en del av själva installa-tionen.

Maaria Niemi

10.10.2014 – 11.1.2015Österbottens museum, Museigatan 3, Vasa

Öppetti, ons och tors 12-18, fre, lö och sö 12-16måndagar stängt

Vasa Konstklubb grundades för över 60 år sedan och har idag omkring 240 medlemmar. Förutom den nor-mala föreningsverksamheten driver Konstklubben

också galleriet Ateljé Torni, som ordnar 14 utställningar per år.

9–28.9.2014 Fotoutställningen ”På väg”Konstklubben har inte tidigare ordnat fotoutställningar.

Att det nu sker beror dels på Bothnia Biennales önskan om tvärkonstnärliga inslag, dels på klubbmedlemmen Mika Putro som själv har yrkeserfarenhet inom fotogra-fi. Han deltar med stora fotografier från sin Kinaresa och även andra klubbmedlemmar ställer ut fotografier kring resetemat.

30.9–19.10.2014 Konstutställningen ”På väg”Ateljé Tornis andra BB2014-utställning med titeln ”På

väg” är en traditionell utställning av målningar gjor-da med varierande teknik. I ett separat rum presenteras dessutom några unga konstnärer som visar konstverk och performancer. Syftet är att erbjuda besökare i alla åldrar någonting intressant inom konst och kultur.

Marianne KanckosOrdförande, Vasa Konstklubb

9.-29.9. och 1.-19.10. Ateljé Torni Storalånggatan 66, VasaÖppet: ti-to 12-18, lö-sö 12-16

Foto: Mika Putro


15

PEOPLE Ett kammarmusikaliskt verk för blåskvintett och dans

Vad händer i pauserna i ett musikaliskt verk? Fem instrumentalister och en dansare förbereder sig inför förverkligandet av ett musikaliskt verk med

fyra satser. De fyra satserna representerar olika stadier i livet.

Vad händer i början och i pauserna mellan satserna i ett musikaliskt verk? Då musikerna kommer in, stämmer sina instrument, värmer munstycke, blåser, andas och samlar sina tankar inför framförandet. Publiken väntar. Musikerna väntar. Men på vad?

PEOPLE tar fasta på detta tomrum och fyller det med aktivitet och rörelse. Det kan ses som en skildring av var-dagliga sysslor, eller som en personlig bild av konstnärens arbete och inre känslor. Vi får se människorna bakom in-strumenten, individer som delar livsöden. Föreställning-en tänjer på den konservativa bilden av en traditionell

kammarmusikalisk konsert. Den bygger på en nära rela-tion mellan musiker och dansare.

Verket uruppfördes 2010 på Wasa Teater. De nya fö-reställningarna produceras av föreningen Watt – Dans-konstnärerna i regionen Wasa rf., Malviniemi Company och Vasa stadsorkester/Wasa Quintet.

Dessutom uppför Wasa Quintet: Six Bagatelles for Wind Quintet av Györgi Ligeti Eleanor Rigby av Paul McCartney, arrangemang Ralf NyqvistKOMPOSITÖR: Ralf NyqvistKOREOGRAFI och DANS: Mia MalviniemiWASA QUINTET: Eva Hillebrandt –flöjt, Panu Sivonen –oboe/engelsk horn, John Alén –klarinett, Samuli Pataila –fagott, Vesa Anja –valthorn

Föreställningar:

21.9. Mellersta Österbottens konservatorium Långbrogatan 16, KarlebyTidpunkt i biennalens blogg: www.bothniabiennale.blogspot.fi

24.9. och 26.9. kl 18.30 Dramasalen, Vasa stadsbibliotek Biblioteksgatan 13, Vasa

Biljetter: 18/10 €Tel 050-570 5761 / Watt eller 050-3832486 / Malviniemi Companywww.watt.fi www.malviniemi.fi

Foto: Jan Ericsson

Sedan år 1992 är Sirius Teatern på väg. På väg med en och samma text – Vandring för tre röster, ett fragment skriven av den tysk-svenska författaren

Peter Weiss år 1963. Sirius Teaterns tyskfödde regissör Peter Lüttge hittade texten under sina litteraturstudier på universitetet i Tübingen på 80 talet. I början av 90 ta-let flyttade han till Åbo/Finland med den säregna texten i bagaget. År 1992 flyttade han för en tid till Vasa och träf-fade här skådespelarstudenterna Paul Olin, Frank Skog, Paul Holländer och Niklas Groundstroem som gjorde praktik på Wasa Teater. Han presenterade texten för dem

och de fem bestämde sig att grunda en fri teatergrupp, Si-rius Teatern, och sätta upp texten. Så som den är skriven. Som en Vandring för tre röster genom en icke namngiven stad. Och publiken vandrar med.

FöreställningarSeptember 2014 i Nykarleby

Information, plats- och tidpunkt iBiennalens blogg:www.bothniabiennale.blogspot.fi

Sirius Teatern

Tack till stödjare och samarbetsparter:

Bröderna Gröndahls stiftelse

bothnia biennale 2014 - mappingfields.com · stad, tikanojas konsthem, nykarleby kultur &...

Documents