SRF Perspektiv nummer 1 2018Tidning för Synskadades Riksförbund

Omslag: Elvira "Vispen" SjöblomSyntolkning omslagsbild: Vispen håller upp ett träracket med ena handen. Hon bär en blå t-shirt, svartgråa vadderade handskar, stora skidglasögon som är igentejpade med svart tejp, och hon har mörkt uppsatt hår. Foto: Therese Selén

Rubriker på omslaget: TEMA Alla är olika - Att ha flera funktionsnedsättningar och diagnoserVispen – snabb som vindenEva Björk – så minns vi henneBland lejon och apor – på safari utan synSindri vill påverka med nyskapande dansSå levde stjärnförfattaren Helen Keller

När alla är olika, och helt unika Har du träffat en elefant eller leopard någon gång? Vilka detaljer minns du i sådana fall från det tillfället? Jag har inte varit i närheten av något liknande, förutom möjligtvis någon gång på zoo, men skribenten Pia-Lena Krischél tog med sig många intryck hem från sina möten med exotiska djur. Intryck som var allt utom visuella. Läs mer på sidan 24. Missa inte heller dansaren och koreografen Sindri Runudde som vill få unga att se nya perspektiv, på sidan 26.

I dag föds allt färre barn med enbart synnedsättning. Den vetenskapliga utvecklingen går framåt och mycket kan botas eller förebyggas jämfört med bara tjugo trettio år sedan. Men samtidigt föds fler barn med synskada i kombination med ytterligare funktionsnedsättningar eller diagnoser. Hur det ser ut för dessa personer är så klart oerhört olika, och därför ville vi samla några porträtt och artiklar som visar på mångfalden.

I det här numret får du träffa tioåriga Stella som gillar musik, Barsam som tränar judo, Helen som föddes på 1800-talet, Torsdagsgruppen som umgås i Örebro och Vispen som älskar showdown.Trevlig läsning!Therese Selen, redaktörtherese.selen@srf.nuSyntolkning: Tecknat porträtt i svartvitt på Therese som har ljust hår och glasögon.

INNEHÅLL # 1:20184 Aktuellt de senaste nyheterna i korthet 7 TEMA Alla är olika om flerfunktionsnedsättningar och diagnoser 8 Stella gillar rutiner vardag med flera utmaningar 11 Bättre skola för alla Resurscenter syn stöttar elever 13 Barsam tränar judo att sporta med dövblindhet 16 Torsdagsklubben i Örebro gänget där alla är välkomna 17 Legendaren Helen Keller stjärnförfattare med dövblindhet 20 Vispen, stjärna på showdown synskadesporten blir mer poppis 23 Tips & tricks 24 Att förnimma en elefant häng med Pia-Lena på safari 26 Sindri vänder och vrider dans och show med nya perspektiv 29 Signerat Denise Cresso om varför hon startade uppropet #slutvillkorat 30 Så minns vi Eva Björk varm, omtänksam och engagerad 32 SRF-svepet 35 Sista ordet

Håkan Thomsson om vikten av att behålla handikappersättningenAnnonser

Redaktionsruta

AktuelltInternet inte lätt för allaMånga personer med en funktionsnedsättning eller diagnos tycker att internet är krångligt och otillgängligt. Det är svårt att navigera, och använda tjänster. Hjälpmedlen fungerar ofta inte, visar en studie.

Företaget och föreningen Begripsam har gjort en studie där nästan hälften av de svarande tycker att det är svårt att använda internet, även om variationen är stor mellan olika grupper och individer. De som svarat

har olika diagnoser, funktionsnedsättningar och svårigheter, och undersökningen visar därför en annan bild än den officiella statistiken om vad svenskar gör på internet och hur de tycker att smarta telefoner, datorer och surfplattor fungerar.

Enligt studien tycker blinda generellt att det är betydligt svårare att använda tjänster och hantera lösenord på nätet än gravt synskadade. 46 procent av de blinda, och 40 procent av de gravt synskadade, tycker det är svårt att navigera på sajter. För de gravt synskadade är det också designen och utformningen av webbplatser som försvårar. I gruppen blinda svarade över hälften (58 procent) att svårigheterna beror på att hjälpmedlen inte fungerar. Blinda var samtidigt den grupp som använde mobilt Bank-ID och Facebook mest av alla i studien, men väldigt sällan e-legitimation. Svarande med grav synskada använde e-legitimation mest av alla i undersökningen.

Post- och telestyrelsen (PTS), som finansierat studien tillsammans med Konsumentverket, menar att det är viktigt att genomföra fler undersökningar med urvalsmetoder som ser till att personer med olika funktionsnedsättningar, diagnoser och svårigheter är representerade. Det är också viktigt att sättet att ställa frågor och konstruera svarsalternativ tar hänsyn till olika personers förmågor och förutsättningar. Annars är risken att bilden av det digitala utanförskapet inte är rättvisande, och att insatserna inte blir bra.

Hela undersökningen finns på www.begripsam.se

Slutklättrat på Mount Everest Nepal inför förbud mot ensamklättrare, klättrare som amputerats eller är synskadade, på landets berg, inklusive Mount Everest. Syftet är att minska antalet olyckor. Förbudet har redan lett till anklagelser om diskriminering. Under våren 2017 dog tio klättrare på berget.

En miljon kronor:Så mycket skänkte SRF tillsammans med Svenska RP-föreningen till Ögonfonden 2017. Fonden delar varje år ut pengar till synfrämjande forskning.

MTM till MalmöRegeringen har beslutat att Myndigheten för tillgängliga medier (MTM) ska omlokaliseras och flyttas från Stockholm till Malmö från och med januari 2020.

Elever saknar tillgängliga böckerMånga elever med funktionsnedsättning får inte de tillgängliga läromedel eller den kurslitteratur de behöver, och det hindrar dem från att få en likvärdig utbildning. Det visar en översyn som Myndigheten för tillgängliga medier, MTM, och Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, gjort. Brist på utbud, kunskap och skolornas ekonomiska prioriteringar är de främsta orsakerna, enligt rapporten, och på högskolorna är tillgången på tillgängliga läromedel större än på andra vuxenutbildningar. Utredningen visar bland annat att SPSM behöver ta fram vissa tillgängliga läromedel som andra förlag inte producerar, till exempel läromedel för elever med synnedsättning.

Grönt ljus för genterapi vid RPI USA har det första läkemedlet för behandling av ärftliga näthinnesjukdomar godkänts. Det är en genterapibehandling som har lyckats stabilisera och ibland även förbättra både synfält och synskärpa vid en speciell form av ögonsjukdomen Retinitis Pigmentosa, RPE65.– Behandlingen kommer sannolikt bli mycket dyr, men eftersom det troligen gäller en engångsbehandling per öga blir den förmodligen ändå kostnadseffektiv, säger Svenska RP-föreningens ordförande Henrik Rüffel.Läkemedlet väntas bli godkänt i EU under 2018. Liknade genterapistudier pågår för ytterligare ett 20-tal gener vid ärftliga ögonsjukdomar.

Visste du att ...cirka 253 miljoner människor i världen har en synnedsättning?Källa: WHO, 2017.

Varför idrottar inte fler?Parasportförbundet ska ta reda på hur fler personer med funktionsnedsättning kan bli mer fysiskt aktiva, inom föreningslivet. Studien ska identifiera och kartlägga vilka hinder och förutsättningar som finns i dag på olika plan.

”Det är en ära att bli besegrad av en sån som Daniel”– goalballspelaren och friidrottaren Olof Ryberg om att bli snuvad på utmärkelsen Årets nykomling på Parasportgalan. Istället tog parabordtennisspelaren Daniel Gustafsson hem titeln. 2017 gjorde Olof VM-debut som senior i London, knep en åttondeplats i höjdhopp och en tionde plats i längdhopp.Bildtext: En glad Olof Ryberg på Parasportgalan.

Syntolkning: Olof ler mot kameran och bär mörk kavaj, blå slips och vit skjorta.

Marrakechfördraget i målEU-parlamentet har till slut röstat ja till Marrakechfördraget som har behandlats ända sedan 2014.Marrakechfördraget ska göra det enklare för personer med läshinder att låna böcker mellan alla EU-länder samt andra stater som godkänt avtalet.– Vår förhoppning är att fördraget ska leda till att synskadade låntagare i Sverige och över hela världen ska få ökade möjligheter att ta del av litteratur på det media som är mest optimalt för den enskilde, säger Synskadades Riksförbunds ordförande Håkan Thomsson.Marrakechfördraget tillåter undantag i upphovsrätten för böcker anpassade för personer med läshinder. Anpassade böcker för icke-kommersiellt bruk ska kunna spridas mellan länderna utan att be om lov från utgivarna. Nu måste varje EU-land införliva Marrakech-lagen i sitt eget land inom nio månader.

Vilken bok var mest poppis 2017?Här är listan över de talböcker som lånades mest i Legimus under 2017, enligt MTM, Myndigheten för tillgängliga medier.1. Ibland mår jag inte så bra – Therese Lindgren2. Monster – Joakim Lundell3. Häxan – Camilla Läckberg4. Harry Potter och de vises sten – J. K. Rowling5. Omgiven av idioter – Thomas Erikson

Höjer rösten mot sexuella trakasserierFunktionshinderrörelsen har fått ett eget metoo-upprop. På hemsidan www.slutvillkorat.nu går det att följa uppropet och läsa en del av de berättelser som kvinnor med funktionsnedsättning skrivit om sexuella trakasserier och utsatthet.– Det är dags för oss kvinnor med funktionsnedsättning att säga ifrån. Vårt stöd skall inte villkoras! säger Denise Cresso, initiativtagare till uppropet. Läs hennes krönika på sidan 29.Avslag på utbildning – igenSynrehabiliterarutbildningen i Härnösand blir inte av i år heller. Yrkeshögskolemyndigheten har avslagit ansökan för den ettåriga kursen, och Synpedagogen Gun Olsson, som satt med i utbildningens ledningsgrupp, ser allvarligt på situationen.– Faran är att spetskompetensen inom synområdet riskerar att försämras, säger hon.

Ett åttiotal personer examinerades under de fyra år som kursen hölls, men stora pensionsavgångar gör att det framtida behovet är stort. Det finns ingen motsvarande utbildning i dag.Representanter från SRF, SPSM, Arbetsförmedlingen, syncentraler och folkhögskolor har startat en arbetsgrupp som förhoppningsvis kan hitta en framtida lösning.

Vid bild av glad gubbe: Tysta fordonFrån och med nästa sommar krävs att alla nya eldrivna fordon i EU kan ge ifrån sig ett ljud när de körs i låga hastigheter, detta för att göra trafikmiljön säkrare.

Vid bild av ledsen gubbe: HandikappersättningenFörslaget att avskaffa den ersättning blinda fått sedan länge och ersätta med en behovsstyrd merkostnadsersättning. Läs mer i sista ordet på sidan 35.

Tema: Alla är olikaFlerfunktionsnedsättningar och diagnoserAtt ha andra funktionsnedsättningar utöver synen blir allt vanligare. Fler barn som föds med en synnedsättning i dag har även andra utmaningar. Det kan både vara fysiska och psykiska. Det kan till exempel vara flerfunktionsnedsättningar eller NPF, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, eller andra diagnoser. I det här numret fokuserar vi lite extra på den här gruppen, som är allt annat än homogen, och får träffa flera personer som tillsammans visar på en stor mångfald. Att alla är olika, helt enkelt.

Fakta:Vad är flerfunktionsnedsättning?

Begreppet flerfunktionsnedsättning brukar användas när man menar personer som har flera olika funktionsnedsättningar, till exempel rörelsehinder, synnedsättning eller autism, tillsammans med en utvecklingsstörning (ofta grav).Källa: fub.se

Fakta: Vad är NPF? NPF är förkortning för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det kan vara till exempel adhd, Aspergers syndrom, Autism och Tourettes

syndrom, och även CVI. Personer med NPF kan bland annat ha svårigheter med socialt samspel, att koncentrera sig eller lära sig nya saker.

Hallå där Christine Hèli... Hur arbetar SRF med denna grupp?– Det finns ett kongressbeslut om att SRF ska jobba mer för den här gruppen. Rent konkret hur det kommer att se ut vet vi inte än. SRF strävar efter en mångfald bland medlemmar och representanter i styrelser, kommittéer eller andra poster, säger Christine Hèli, som är handläggare för barn- och föräldrafrågor på SRF. Hon fixar bland annat läger och aktiviteter för barn och ungdomar.

Ökar antalet medlemmar med andra funktionsnedsättningar?– Ja, vi ser att NPF-gruppen ökar, framförallt bland barn och unga. Jag tror att det har mycket att göra med en högre medvetenhet. Det är lättare att se symptomen och att ställa en diagnos i dag.

Varför ska man vara med i SRF om man tillhör denna grupp?– Vi vet att det kan vara svårt att känna sig hemma i ett specifikt förbund när man har flerfunktionsnedsättning. Många är medlemmar i andra förbund: RBU, FUB eller Autism- och Aspergerförbundet, vilket också är bra. Men om man är medlem i SRF så bidrar man till att synliggöra gruppen och hjälper oss att jobba ännu mer för de här frågorna!

Hur jobbar vi intressepolitiskt?– Vi deltar i referensgrupper, bland annat för Socialstyrelsen och skolmyndigheterna. Vi har särskilt pekat på behov av samordning när det gäller familjer som har barn med flerfunktionsnedsättning.

Är alla välkomna på SRF:s aktiviteter?– Ja, vi försöker att ordna aktiviteter som passar alla. Vissa aktiviteter passar bättre om man har fysiska flerfunktionsnedsättning och andra är bättre anpassade för NPF.

Har SRF riks någon särskild aktivitet för denna grupp?– 2019 planerar vi en aktivitet för vuxna med flerfunktionsnedsättning och vi tar gärna emot tips och idéer. SRF är med och arrangerar en konferens för personer med funktionsnedsättningar och deras anhöriga den 22–24 april 2018.Det finns även distrikt och lokalföreningar runtom i landet som arbetar med denna grupp.

Så gjorde SRF förrGenom åren har SRF haft verksamhet för personer med andra funktionsnedsättningar än synen. Projektet Synskadade rullstolsanvändare startade 1977. På 1990-talet fick SRF stadsbidrag för en flerhandikappkommitté och ett program för synskadade med ytterligare funktionshinder. Bidraget drogs sedan in.

Utmaning, tålamod och glädje– Stella och Charlotta hittar rutinerStella Finnman är inte som andra barn. Hon behöver hjälp med mycket i vardagen. Men det som kan kännas tufft till en början blir lättare med tiden, menar mamma Charlotta. Och hon vill tipsa om hur viktigt det kan vara med stöd från andra föräldrar.text & foto: Therese SelénDet är måndag hos familjen Finnman. Eftersom det är studiedag på skolorna är alla hemma. Storasyster Blanka, tolv år, är fullt upptagen i telefon med sin bästis. Vid köksbordet sitter lillasyster Stella, tio år, och blir matad av mamma. Maten är puread eftersom Stella har svårt att tugga. Men den slinker ner snabbt.Mormor Kerstin och morfar Per har precis flyttat upp till Stockholm från Gotland, och har nu möjlighet att vara ett ännu större stöd för familjen.– Stella har ju blivit mycket mer harmonisk nu, än vad hon var förr. Och vi har en nära relation. Om inte avlösartimmarna räcker till så rycker mormor in. Jag tyckte det var viktigt att Stella skulle få ett riktigt jullov, säger Kerstin Finnman.Storasyster Blanka är blind, så när Stella föddes var familjen redan ”inne i SRF-världen” som Charlotta beskriver det. De hade då hunnit bli bekanta med vad det innebär att ha ett barn som inte ser. Men med Stella var det lite annorlunda. – Jag kände snart att det var något annat. Vårdpersonalen trodde först att Stella bara var blind som sin syster. De ville vänta och se. Det var jobbigt som förälder att inte få det stöd man skulle behöva på en gång, berättar hon.Det tog tre år innan det stod klart att Stella har en utvecklingsstörning, utöver ögonsjukdomen Lebers kongenitala amauros, en tidig form av Retinitis Pigmentosa, RP. Och senare fick de även veta att hon har autism och epilepsi. Att till slut få diagnoserna klart för sig var skönt, men också viktigt för att få rätt stöd. Men väntan var frustrerande.– Normalbegåvade barn utvecklas ju av sig själva, men för barn med en utvecklingsstörning så går inget automatiskt. Det tar mycket tid och kräver mycket jobb av föräldrarna, berättar Charlotta.

Stellas autism gör att rutiner och kontinuitet är väldigt viktigt. När det är dags för promenad är det bara mormor som duger som sällskap. Vi smiter ändå med för att passa på att ta några bilder i det fina solljuset, men det blir tvärstopp. Stella protesterar högljutt mot det ovana och fotosessionen får avslutas snabbt. Väl tillbaka i lägenheten sprids ett lugn. Stella myser runt med sakerna i sitt rum. En speldosa spelar melodier medan hon gungar på sin gunga som hänger mitt i rummet. Och just musik är verkligen något Stella gillar och mår bra av. – För mig är autismen den svåraste av Stellas funktionsnedsättningar. Det måste vara väldigt tydligt och fyrkantigt, man blir oflexibel. Hon gillar inte nya ställen eller människor. Många helger är vi bara hemma inomhus. Det kan kännas tråkigt ibland, samtidigt så är hon glad och lugn då. Och man får ju fundera på för vems skull man gör något, säger Charlotta.

Men den stora utmaningen för en förälder till ett barn med flerfunktionsnedsättning är inte att stötta barnets utveckling, enligt Charlotta. Det är snarare att hantera alla kontakter med olika instanser och aktörer som de är beroende av: läkarmottagningar, kommunen, landstinget, habilitering, skolan och många fler. Charlotta menar att det finns en stor risk att hamna mellan stolarna.– Jag är själv socionom, har stor inblick i hur samhället fungerar och kan navigera rätt bra i den här djungeln. Men jag tänker också på alla som inte kan det, alla nysvenskar eller andra som kanske inte vet vad som är landstinget och vad som är kommunen, säger hon.Att få hjälp av någon slags koordinator eller lots som kan hålla ihop kontakterna med alla aktörer vore guld värt, menar Charlotta.– Jag har pratat med många föräldrar till flerfunktionshindrade barn och det är just alla dessa kontakter och allt du ska samordna och boka som är jobbigast. Det är nästan ett heltidsjobb i sig, säger hon.

Stella har gått på Habiliteket i snart sju år, en privat särskola och träningsskola i norra Stockholm. Där finns totalt ett 30-tal elever från förskoleålder och ända upp till de nystartade gymnasieklasserna. Stella trivs och här finns gott om specialutbildad personal. Varannan helg bor även Stella kvar på ”kortis” där, och då sover hon kvar i skolans lokaler.– Det har varit en lång process att känna att det var okej att lämna henne där, men det har blivit jättebra för Stella. Det gör mig inte till en sämre mamma för att jag behöver de där andningshålen, säger Charlotta.

För föräldrar till barn med flerfunktionsnedsättning kan det vara svårt att veta var man naturligt hör hemma. Många föreningar och organisationer är inriktade på enbart en funktionsnedsättning och även inom vården har Charlotta upplevt att det på vissa håll har varit enkelriktat. Just blindhet i kombination med andra funktionsnedsättningar kan vara en utmaning eftersom många av de hjälpmedel som finns för personer med utvecklingsstörning är bildbaserade. Och det fungerar ju inte för den som inte ser.Charlotta menar att det finns bra stöd att få, bland annat från syncentralen och landstinget. Särskilt mycket har hon uppskattat kontakterna med Resurscenter syn på SPSM (Specialpedagogiska skolmyndigheten) i Örebro (läs mer om dem på sidan intill). Där gjordes en utredning av Stella och de har hjälpt till med att räta ut många frågetecken.– Rådgivarna där har träffat så många barn med flerfunktionsnedsättningar, så många ”Stellor”, så där har vi nog fått mest handfast stöd. Det har varit skönt, säger Charlotta.

Men hon önskar att ögonmottagningarna och syncentralerna i landet skulle bli ännu bättre på att fånga upp familjer som har barn med flerfunktionsnedsättningar.– Ibland har informationen kommit för tidigt när man inte är mottaglig. Med flerfunktionshinder kan det ibland handla om liv eller död och då förstår man verkligen att synen inte prioriteras just då. Men det borde komma fler tillfällen att nå de här familjerna senare, säger hon.

Charlottas bästa råd är att söka kontakt med andra föräldrar och vara aktiv i någon förening. Familjen har varit med på flera av SRF:s träffar och läger, något som framförallt storasyster Blanka har uppskattat, men även för Charlotta har mötet med andra föräldrar varit mycket värdefullt. – Man kan känna sig så ensam många gånger, men för mig har SRF haft en stor betydelse. Det är ovärderligt att träffa andra föräldrar i samma situation. Det är bra att få höra hur bra allt kan bli när barnen blir lite äldre, säger hon.

Charlotta får ofta höra att det är tur att just hon fick de här barnen med extra behov, eftersom hon är så stark. Men det håller Charlotta inte riktigt med om. – Jag är ju bara så här stark för att jag måste, säger hon och fortsätter:– Det viktigaste för mig är att jag vill kunna känna att jag gjorde mitt allra bästa för att mina tjejer skulle få ett så bra liv som möjligt.

Bildtext: Mormor Kerstin är bästa sällskapet på promenader. Ibland får mamma Charlotta också följa med.Syntolkning: Stella bär rosa overall med svarta detaljer och en röd keps. Hon sitter i en rullstol och håller upp händerna över kepsen. Bakom syns Kerstin som kör rullstolen och Charlotta som går bredvid. De har båda grått kort hår och svarta vinterkläder.Bildtext: Musik och sång är bland det bästa Stella vet. Hon gillar också att pyssla hemma med sina saker i lugn och ro.Syntolkning: Stella sitter i en tyggunga, i knät har hon en kudde och en leksak. Hon skrattar och tittar in i kameran. Hon har brunt hår med lugg, bär en vit- och blårandig tröja och ett par rosa tajts med vita prickar. Bildtext: Charlottas bästa råd till föräldrar som har barn med flerfunktionsnedsättning är att träffa andra föräldrar och utbyta erfarenheter.Syntolkning: Stella står upp och håller i Charlotta, som står på huk. Kerstin står bakom och tittar på. I bakgrunden syns gungan och andra leksaker i rummet.

De kartlägger och stöttar barns skolgångDen vanligaste orsaken till barns synnedsättning i västvärlden i dag anses vara hjärnsynskada, även kallat CVI, Cerebral vision impairment. Resurscenter syn är specialiserade på att möta dessa barn, och även andra barn med flerfunktionsnedsättningar, för att se till att de får en bra skolgång.text & foto: Therese SelénKollegorna Elisabeth Jessen, Annika Södergren och Judith Cederhag tar emot på Resurscenter syn i Örebro. Det är en del av SPSM, Specialpedagogiska skolmyndigheten, som jobbar för att barn och unga, oavsett funktionsförmåga, ska klara sin utbildning. I Örebro har de riktat in sig på att träffa barn med synnedsättning och ytterligare funktionsnedsättningar. De hjälper personer från hela landet och i Örebro är den allra största gruppen barn med CVI.

– En del funktionsnedsättningar upptäcks redan vid födseln. Just synen är något som kan ta längre tid att upptäcka, även om man i dag är mer vaken för att en hjärnskada ofta drabbar synen. Om barnet krampar eller har hjärnblödning så kommer ofta den typen av insatser först, säger Elisabeth Jessen.Kontakten med Resurscenter syn sker via skolan, och är inget som föräldrar själva kan söka. Det är oftast skolan som vill få tips på hur de kan förbättra lärmiljön för barnet och ibland räcker det med att SPSM bidrar med allmän information om flerfunktionsnedsättningar. Men ibland

behöver de reda ut barnets situation lite mer och då kan en utredning göras med bland annat syntester och psykologstöd.– Ibland vet man inte om barnen förstår bilderna. Ofta har de barn vi träffar inget tal heller så de kan inte förmedla sig, säger Judith Cederhag.– Att se och titta är ju inte samma sak. En del barn kan se ut som om de har syn, men de har inte möjlighet att tolka intrycken, säger Annika Södergren.När Resurscenter syn får ett uppdrag kartlägger de information från föräldrar, lärare och personal, samt journaler från vården. De gör också besök i skolan och följer barnets utveckling.– Det tar tid. Vi får leka och testa oss fram. Vi kan ofta ligga på golvet och genom leken upptäcka på vilket avstånd barnet märker leksaken, eller om det reagerar på ljud, säger Judith Cederhag.Att CVI blir allt vanligare beror troligen på att sjukvården räddar fler för tidigt födda barn, men också på att kunskapen har växt och att fler fall upptäcks.– Vi har träffat barn där skadorna varit nästan exakt likadana, men de har varit så väldigt olika. Någon fungerar väldigt väl i grundskolan och har bara lite perceptuella svårigheter (svårt att tolka sinnesintryck), en annan har flerfunktionsnedsättning och inget tal, säger Annika Södergren.

Många barn med hjärnsynskada har lätt att se färger och saker som rör sig. Däremot har många svårt att känna igen ansikten, urskilja detaljer i en rörig bild, bedöma avstånd, urskilja former, känna igen sig och orientera sig i omgivningen. Att ge generella tips är svårt, men Elisabeth, Annika och Judith skickar med råden: använd starka färger, stimulera andra sinnen än synen, samt undvik röriga miljöer. Kurser på SPSM

SPSM ordnar kurser för föräldrar till barn med flerfunktionsnedsättning. Dessa kan ske i samverkan med habiliteringen. SPSM ordnar dessutom flera kurser för lärare, specialpedagoger och annan berörd skolpersonal varje år.

Bildtext: Annika Södergren, Elisabeth Jessen och Judith Cederhag träffar många barn med flerfunktionsnedsättning.Syntolkning: Annika och Elisabeth sitter i en röd soffa, Judith bredvid i en fåtölj med en fårskinnsfäll. De vänder sig alla om och tittar in i kameran och ler. På väggen bakom syns tavlor med skogsmotiv.

Vad är en hjärnsynskada?

• CVI, Cerebral visual impairment, eller hjärnsynskada, innebär en oförmåga hos hjärnan att tolka det man ser. Ögats funktion kan vara helt normal. • Det är vanligt att barn med CVI dessutom har någon form av neurologiskt betingad funktionsnedsättning på grund av en hjärnskada.• En stor andel av barn med cp-skador har även CVI.• Ofta krävs en kombinerad psykologisk, neurologisk och pedagogisk utredning som komplement till ögonundersökningen för att vara säker på att det är CVI.

Bildtext 1: Så här ser en person med normal syn denna grapefrukt.Bildtext 2: Så här kan en person med hjärnsynskada uppfatta samma grapefrukt.Syntolkning: Bild ett visar en grapefrukt som är skuren i en halva och några småbitar.Bild två visar samma färger som återges i bild nummer ett, men frukten har förlorat sin normala form och är helt felvriden, konturerna har lösts upp i ett virrvarr. Det går inte att se vad bilden föreställer.

Barsam tar kampen på mattanHur tränar man judo om man varken ser eller hör? Judofantasten Barsam Zakeri tycker det är viktigt att vara öppen om sina funktionsnedsättningar.– Jag är inte blyg. Jag vill berätta om vem jag är. Då förstår folk bättre, säger han.text & foto: Therese SelénBarsam Zakeri rättar till den vita bomullsdräkten och bältet innan han kliver barfota ut på den tjocka, mjuka mattan. I andra änden av dojon; rummet där judo och andra kampsporter tränas, har gruppen samlats för uppvärmning. Barsam tränar två gånger i veckan, på IK södra judo, utanför Stockholm, i klassen Special needs judo. Här är alla välkomna, oavsett funktionsnedsättning.– Det är mycket teknik, fysik och bra för balansen. Det är roligt, men var svårt i början. Man lär sig och utvecklas, men det tar tid, säger han.Judo går ut på att besegra motståndaren genom teknik, snabbhet, smidighet och styrka. Sparkar och slag ingår inte, men det är en sport med mycket kroppskontakt och under träningarna kan Barsam varken ha glasögon eller hörapparat. I dag är tecken- och dövblindtolken Camilla Frisälv med och hon får en extra viktig roll när hon försöker förmedla vad tränarna säger och vad som sker i rummet.– Det blir ju en väldig speciell situation. Jag försöker stå så nära att Barsam kan se mig, men samtidigt inte vara i vägen, säger hon och fortsätter:

– Egentligen kräver ju teckentolkning att man får information först och visar sedan, men här händer det ju grejer hela tiden.

Christian Johansson, som är synskadad och en av tränarna på plats, tar tag om Barsams midja och visar några grepp. Han låter sedan Barsam härma.– Kanterna på mattan hjälper en att orientera sig i rummet. Och dräkterna har speciella sömmar, så man lär sig att känna var på motståndaren man tar tag, berättar Christian.

Barsam har en dövblindhet, men med hörapparaten och glasögonen hör och ser han lite grann. – Jag ser precis som en luvtröja! Inget på sidorna, men lite rakt fram, förklarar han.Han räknar också upp att han har adhd, ångestproblematik och svårt att koncentrera sig.– Jag är öppen och inte blyg. Jag vill berätta om vem jag är. Man måste det. Då förstår folk bättre. När jag var yngre var det lite svårare, men nu går det bra, säger han.Som styrelseledamot i Unga med synnedsättnings Stockholmsförening tycker han att det här med politik är viktigt.– Det är viktigt att påverka hur vi ska leva i samhället. Det ska bli bättre i framtiden. Färdtjänsten är viktig att kämpa för. De har ofta inte kunskaper om synskador, säger Barsam.När han inte tränar judo gillar han att umgås med vänner och familj. Han gillar också att agera framför kameran. På en egen youtube-kanal lägger han och vännerna upp egna filmklipp som handlar om allt från test av olika läsksorter, LSS-rättigheter, och tips om hur bra en boxningssäck kan vara för den som har adhd eller ångest.På möten, läger, aktiviteter, träning eller liknande har Barsam oftast med en teckenspråkstolk. Men till vardags, och tillsammans med vännerna, behövs det inte.– Vi har lärt känna varandra. De vet vem jag är. De har andra svårigheter och vi stöttar och hjälper varandra, säger Barsam.Axel Berns är en av Barsams bästa vänner. De träffades på särgymnasiet och nu tränar de judo tillsammans. – Jag, till exempel, har adhd. Jag kan vara Barsams ledsagare, han hjälper mig med något annat, säger Axel.

Tillbaka i dojon. Barsam pustar ut i pausen. Det är rätt tufft att träna utan att se eller höra bra. Men motivationen har han. Barsam berättar att han var med i en judotävling i Göteborg en gång och kom på första plats.

– Det var fantastiskt att jag lyckades. Jag hade kämpat hårt. Man måste ha tålamod, säger han.Nu ser han fram emot tävlingarna i vår och i sommar. Och han siktar högt:– Man måste ju vinna och ta hem guld!

Bildtexter: Barsam Zakeri får kännbara instruktioner av judotränaren Christian Johansson.Syntolkning: Barsam står på knä med händerna på en grön matta som sträcker sig över hela golvet. Christian står bredvid, på knä, och håller ett grepp kring Barsams midja. Några meter ifrån står en annan tränare och inspekterar. De bär alla helvita judodräkter, som består av löst sittande långbyxor samt en slags omlottskjorta. Tränarna bär svarta bälten. I bakgrunden syns andra judoutövare i vita dräkter. Tak och väggar har en träpanel.Bildtext stora bilden: Barsam tycker att judo är en sport som passar honom, trots att han inte hör eller ser sin motståndare.Syntolkning: Barsam sitter barfota på den gröna mattan i skräddarställning. Han bär den vita judodräkten och under den skymtar en blå tröja. Barsam har tjockt svart hår i en kort frisyr och skägg. Han tittar snett upp och ler litegrann.Tecken- och dövblindtolk Camilla Frisälv tecknar viktiga detaljer till Barsam under träningen.Syntolkning: Barsam och hans motståndare står på knä och håller tag om varandra. Båda bär vita judodräkter. Bakom står Camilla, hon är helt svartklädd och håller fram två knutna nävar, gestikulerar och mimar.

”Vi ses på torsdag!”Torsdagsgruppen är en levande tradition i SRF Örebro. Gemenskap och trivsel är ledorden och varje vecka ses ett gäng för att delta i olika aktiviteter. text & foto: Therese SelénKlockan har passerat sju och i samlingslokalen i utkanten av Örebro står kaffe och bullar framdukade. Charlotte Åkerlind och Sandra Johansson, verksamhetsstöd och styrelseledamot i SRF Örebro kommun, håller i träffen och plockar fram några spellådor. Frågesport är på kvällens schema. Deltagarna droppar in en efter en från snöblasket utanför. När det senaste skvallret är avklarat varvas klurigheter med busenkla frågor i spelet och skratten och funderingarna avlöser varandra.– Det är skojigt att komma hit varje torsdag. Det är toppen, den saken är klar, säger Kjell Åhman som har varit med längst i gruppen.

Varje träff har ett tema: bakning, musikönskning, bingo, sång och musik, grillkväll, syntolkad film. Ibland går de på restaurang eller så bjuder någon i gruppen in till sig. – Det är bra här och vi får göra olika saker. Man vill komma ut och träffas. Vi pratar om allting här, säger Annelie Stridh.Ann Persson håller med:– Det är en mycket trevlig grupp!Torsdagsgruppen är framförallt riktad till medlemmar med synnedsättning och någon annan funktionsnedsättning, till exempel utvecklingsstörning. Och den har en lång historia, nästan 30 år. Tidigare arrangerades den av kommunens syninstruktörer i samarbete med SRF. Nu är inte syninstruktörerna längre involverade, men engagemanget och gemenskapen består.– Gruppen betyder mycket för många och de ser väldigt mycket fram emot att träffas. Det är viktigt för SRF att vi tar hand om den här gruppen likaväl som vi ordnar aktiviteter för andra grupper, säger Charlotte Åkerlind. Hon och Sandra har ett tips till andra föreningar som vill starta liknande grupper:– Krångla inte till det. Håll det enkelt och lättsamt, det ska vara roligt!

Syntolkning: Ett collage med flera bilder och små porträtt på deltagarna. På en bild skrattar Kjell och Charlotte läser högt från ett av frågekorten, spellådor ligger framför dem på bordet. På en bild har de dukat fram kaffe och bulle på borden framför deltagarna.

Helen KellerHennes kamp grep hela världenUtrustad med en lysande begåvning och en okuvlig vilja lärde hon sig att läsa, skriva och tala flera språk. Hon var den första personen med dövblindhet som avlade en akademisk examen och hennes självbiografiska böcker såldes i miljonupplagor. I år är det 50 år sedan Helen Keller avled, 88 år gammal. text: Mats Nihlen foto: arkivHelen Keller föddes den 27 juni 1880 i Alabama. 19 månader gammal drabbades hon av en mystisk sjukdom, som kallades för ”blodträngning i magen och hjärnan”. Läkarna trodde först inte att hon skulle överleva. Men tidigt en morgon försvann febern lika hastigt som den kommit. Glädjen var stor, men det gick så småningom upp för familjen att Helen inte kunde se eller höra. Snart glömde hon bort de få ord hon hade hunnit lära sig innan hon blev sjuk, eftersom hon inte längre kunde höra och härma ljuden omkring sig.

Det var först när den unga Anne Sullivan – lika genial som hängiven lärare – kom in i hennes liv som hon kunde bryta sig loss ur sin isolering. Helen var då knappt sju år och Anne började med utmaningen att ge den unga flickan ett språk. Helen Keller beskriver den första lektionen så här i sin självbiografi Mitt livs historia.”Morgonen efter min lärarinnas ankomst tog hon mig med sig in i sitt rum och gav mig en docka. Sedan jag lekt med den en liten stund, stavade miss Sullivan långsamt i min hand ordet 'd-o-l-l' (docka). Jag blev genast road av detta fingerspel och försökte att härma det. Då jag till sist lyckades att rätt markera bokstäverna, rodnade jag av barnslig glädje och stolthet. Jag sprang uppför trappan till min mor och gjorde om konststycket för henne.”Under de följande dagarna lärde hon sig att stava många ord. Men det tog flera veckor innan hon förstod att varje sak har ett namn.

”Ju mera jag rörde vid tingen och lärde känna deras namn och användning, desto mer glad och tillitsfull blev min känsla av frändskap med den övriga världen. Jag hade nu funnit nyckeln till allt språk och var ytterst ivrig att få lära mig begagna den", skriver hon i samma självbiografi.Helen var en otroligt flitig och duktig elev, och hon lärde sig mer och mer. Tidningarna började skriva om henne som ett ”mirakel” och ett ”intellektuellt underbarn”. På sin tioårsdag fick hon en skrivmaskin av sin pappa. I samma veva började hon lära sig tala. Redan efter elva lektioner för en skicklig dövlärare i Boston kunde Helen någorlunda hjälpligt säga: ”Jag är inte stum längre”.1896–1898 gick Helen i en flickskola för vanliga barn, Anne var med under lektionerna och stavade i hennes hand. 1900 skrevs Helen in vid Radcliffe College i Cambridge, Massachusetts. Under sina fyra år där hyrde hon en lägenhet i staden tillsammans med Anne. En damtidning erbjöd henne en stor summa pengar för en följetong om henne själv, och hon började på boken Mitt livs historia som kom ut 1903 (på svenska 1920). 1904 tog hon sin akademiska examen. Över hela Amerika lärde man känna hennes bedrift och beundran var stor, inte bara för henne utan också för Anne. De två hade blivit ett begrepp.Efter en vän fick de ärva en summa pengar och köpte sig nu en gammal gård, en timmes resa från Boston. 1905 gifte sig Anne med John Macy. De bosatte sig alla tre på gården utanför Boston. Nu började den lyckligaste och kanske mest bekymmerlösa tiden i Helen och Annes liv. Anne älskade att laga mat, och huset var nästan alltid fullt med gäster. När någon spelade på orgeln i vardagsrummet svängde Helen kroppen fram och tillbaka som om ljudvågorna satte henne i rörelse.

År 1910 började Helen och Anne sin första stora föredragsturné över Amerika, och under de följande fem åren besökte de 123 städer och talade inför uppemot 250 000 människor. En filmproducent ville göra en film om Helen och hennes liv, och hon sa ja, eftersom hon behövde pengar. I Hollywood träffade hon bland annat Charlie Chaplin, och de blev mycket goda vänner. Tio år senare började Helen och Anne resa runt och tala på kabaré- och revyteatrar, något som de höll på med i fyra år. Anne var nära 60 år när de gav upp showlivet och började hålla föredrag för Amerikas 100 000 blinda igen. De reste också runt i Europa. När Anne dog 1936 kände Helen en enorm saknad och sorg.

William Gibson skrev 1960 en teaterpjäs, The Miracle Worker, om lärarinnans hängivna arbete med Helen Keller. Helen fortsatte att resa runt i världen och hålla föredrag. Hennes brinnande intresse för människor och resor hjälpte henne över sorgen efter Anne. Våren 1957 besökte hon Sverige och mottogs i audiens hos kung Gustav VI Adolf.Helen fick en lång rad vänner över hela världen, vänner som betydde oerhört mycket för henne. Själv uttrycker hon det så här i sin självbiografi:”Mina vänner har gett innehåll åt mitt livs historia. På tusen sätt har de förvandlat mina lyten till verkliga företräden och satt mig i stånd att lugn och lycklig vandra i tystnaden och mörkrets skugga.”Helen Keller avled den 1 juni 1968 i sitt hem i Westport, USA.

Helen Kellers levnadsöde har väckt beundran hos en hel värld. Hennes självbiografiska böcker, bland annat Historien om mitt liv (1903), gick ut i stora upplagor och översattes till flera språk.

Bildtext: Helen läser på sin unga lärare Anne Sullivans läppar.Syntolkning: Svartvitt foto där Helen och Anne sitter vända mot varandra. Helen rör vid Annes läppar. De bär båda hellånga vita klänningar med förkläden, puffärmar och hög krage. De har båda mörkt lockigt hår.Bildtext: Helen Keller i trädgården vid sitt hem på Long Island, New York, 1933 med sin grand danoise Helga och de två scotch terrierna Beushee och Darkie. Helens autograf skymtas på fotografiet.Syntolkning: Svartvitt foto där Helen sitter på gräset i en storblommig sommarklänning, hon är vänd i profil mot fotografen. Helen har lockigt uppsatt hår som blänker i solljuset. Bredvid henne på ena sidan sitter en stor hund och på andra sidan står två små svarta hundar uppe på en utsmyckad stenbänk. Bakom syns stora träd och buskar.Bildtext: Bilden till höger: 1957 besökte Helen Keller Stockholm och De Blindas Förening. Ett av alla besök var på Tomteboda Blindinstitut.

Helen Keller gör här entré i skolans aula. Två år efter hennes besök bildades föreningen Sveriges Dövblinda, nuvarande FSDB.Syntolkning: Svartvitt foto där Helen och Polly står inför några kostymklädda män och kvinnor. Helen bär en mörk klänning med vita prickar, hatt och halsband. Hon håller i Pollys ena hand och känner samtidigt på hennes mun med den andra handen. Polly bär en mörk klänning med flera knappar, samt hatt med flor.Bildtext: Mittenbilden: Helen Keller med sin medresenär Polly Thompson, vid en presskonferens på amerikanska ambassaden i Stockholm 1957. I bakgrunden De Blindas Förenings* dåvarande ordförande Charles Hedkvist. Helen Keller hann också träffa kung Gustaf VI Adolf på slottet och vara hedersgäst vid en lunch på Stockholms Stadshus. * tidigare namn på SRF.Syntolkning: Svartvit bild där Helen står mitt i en skara kvinnor och flickor, flera av dem bär folkdräkt eller andra högtidskläder. Helen bär mörk kavaj och kjol, samt vit hatt och en stor blomma på bröstet. Bredvid går tolken Polly, också klädd i mörka finkläder och vit hatt. Polly håller i Helens hand och tolkar åt henne.

Fullt fokus på bollenHon är snabb som vinden och missar sällan en boll. Eller en chans att skratta, för den delen. Elvira Sjöblom, eller Vispen som hon föredrar att kallas, är en av stjärnorna inom showdown i Sverige. För inte så länge sedan fick hon veta att det inte bara är framgångarna inom sporten som gör henne speciell.text & foto: Therese SelénVispen rättar till ögonbindeln (som egentligen är ett par igentejpade skidglasögon som följt med henne i alla år) och domare Simon Andersson blåser igång matchen med en visselpipa. Vispen skjuter iväg bollen som flyger över träbordet och smäller i sargen. På andra sidan står motståndaren Dennis Petersson och försöker försvara sitt mål som gång på gång attackeras.– Det är tufft motstånd. För tufft! säger han och skrattar lite.– Sex noll till Vispen, ropar Simon.Vispen är fokuserad och reagerar blixtsnabbt på alla bollar som kommer emot henne. Matchen fortsätter en stund, innan det är dags för en fikapaus. I MIS (Motion och idrottsföreningen för synskadade i Göteborg) egen lilla stuga på Skatås, ett motionsområde i utkanten av staden, träffas ett gäng showdownfantaster varje vecka för att spela och umgås. Vispen är en av dem som oftast är på plats.

– Jag gillar att det är en så snabb sport och att det händer någonting hela tiden, men kroppen är ändå relativt skyddad. När jag har haft en dålig dag, så går jag och tränar och det är så skönt. Man slår av sig så mycket skit som man bär på, berättar hon.

Hon har spelat showdown i tio år och tävlat både i Sverige och internationellt. Flera gånger har nervositeten spökat och gjort att hon hamnat på fjärdeplats. Men på meritlistan kan hon både räkna upp förstaplats i SM ett par gånger och ett silver i EM. Vad är din styrka? – Jag är ganska snabb. Jag är bara en och femtio lång, och det kan vara en nackdel för då når jag inte lika långt fram på bordet som någon som är längre. Därför måste jag kompensera genom att vara ännu snabbare och få tag på bollarna. Jag är bra i försvaret också, säger hon.Showdown påminner om airhockey eller bordtennis. Det är framförallt en sport för synskadade deltagare, och för att undvika fusk och orättvisor bär alla spelare, oavsett synförmåga, ögonbindel under matcherna. Utmaningen är att skjuta så varierat som möjligt för att överraska och få ner bollen i motståndarens målficka.– Man kan skjuta olika hårt, rakt över bordet eller diagonalt, så att den studsar i sargen en eller många gånger. Man kan använda backhand eller forehand. Det finns ganska mycket man kan variera, säger Vispen.Hur har du koll på motståndaren när du inte ser denne?– Det har man kanske inte om det är en ny motståndare. Då måste man försöka känna av, och det kan ta sin tid. Och vissa är så duktiga och spelar så varierat så dem lär man sig aldrig, de kan alltid överraska.

Vispen tränar ofta med seende för att få större motstånd och mer utmaning. Simon Andersson är en av dem. Han kom i kontakt med sporten av en slump, har blivit kvar i föreningen och tanken är att han ska ta över som ny domare när den nuvarande går i pension.– Jag spelar jag mycket mot Vispen. Det är otroligt mycket svårare än vad man tror. Jag brukar spela utan ögonbindel, annars blir det liksom ingen match för henne, säger han.

I Sverige har intresset för showdown gått upp och ned. Vispen berättar att i till exempel grannlandet Finland är engagemanget större och tävlingarna fler. I Holland, Slovenien och Polen är också sporten populär. Men nu ljusnar det även på hemmaplan, tycker Vispen. I fjol hölls VM i showdown i Haninge utanför Stockholm och allt fler upptäcker sporten.– Jag tror att det är på gång! US, Unga med synnedsättning, har försökt få in fler spelare genom att visa upp det. Det är sådant som krävs, då kanske folk blir nyfikna, säger hon.

För ett tag sedan fick Göteborgsföreningen celebert besök i form av hockeylegendaren Peter Forsberg. Drömfonden, som han företräder, hjälper olika föreningar att utvecklas inom idrotten. MIS hade ansökt om pengar till att köpa in ledfyrar, som låter, för att även den som inte ser ska kunna ta sig ut på en promenad i området på egen hand.– Det var kul, för jag visste inte vem han var eller någonting. Det har jag fått höra sen, haha! Men jag sa: ”kom igen, nu måste vi spela här.” Och då gjorde han det, sade Vispen.Hur gick det?– Jag vann. Han spelade både med och utan bindel. Han var ganska duktig för att aldrig ha spelat förut. Sedan var jag lite snäll då när han spelade med bindel.

Vispen växte upp i Stockholm, men flyttade till Göteborg efter studenten. Hon berättar att hon alltid känt sig lite annorlunda. Att det som verkade lätt för andra var svårt för henne.– Jag har upplevt att jag har haft lite svårare för vissa saker än de som bara är synskadade. Jag har till exempel dåligt lokalsinne och hade svårt med inlärningen i skolan. Det som andra ser som ganska självklart har inte alltid funkat för mig. Jag har också svårt med det sociala ibland, men älskar samtidigt att träffa människor. Det är ju lite svårt, säger hon.När hon var liten trodde läkarna att det berodde på synskadan, och ville inte göra en massa tester. Men för några år sedan fick Vispen rådet att göra en undersökning och då visade det sig att hon har autism. Och känslorna är fortfarande blandade inför den diagnosen.– Jag har ju levt hela livet utan att veta om den. Jag vet inte riktigt vad jag känner. Det kan vara bra att veta vad man har för svårigheter. Men jag är också ledsen, för jag skulle ju vilja ha ett specialintresse som jag var sådär sjukt bra på och insatt i. Men jag har inte kommit på att jag har något sådant, säger hon.

Vispen tycker på ett sätt att det är lite synd att hon inte fick reda på sin autism tidigare. Kanske hade hon kunnat få bättre stöd i skolan då? Men samtidigt är det skönt att nu få räta ut några frågetecken och gå vidare i livet – med nya möjligheter.– Jag får se vad som händer. Men diagnosen kanske gör att jag kan få mer hjälp eller verktyg för att jobba med de här svårigheterna. För att få ännu mer förståelse för mig själv och andra människor, säger hon och fortsätter:– Synskadade personer har jag träffat i hela mitt liv, men nu med den här diagnosen så öppnar det upp för att jag kanske kan träffa andra som har den grejen. Så jag hoppas att det kan bli något positivt av det här!

Vispen:Namn: Elvira ”Vispen” Sjöblom.Ålder: 26.Bor: GöteborgIntressen: Showdown, sjunga, äta god mat samt även den nyvunna fascinationen för aktier.Jobbar som: Telefon-intervjuare på SIFO som gör olika marknadsundersökningar. Drömmer om: att resa mer utomlands och träffa kärleken.Varför kallas du Vispen? Elvira blev till Elvis och Elvis blev till Elvisp som sedan kort och gott blev Vispen!

Showdown:• Uppfanns i Kanada på 1960-talet.• Spelas över hela världen.• Showdown spelas en mot en på ett specialdesignat bord, med sarger, som är lite större än ett pingisbord. • Spelarna vill få ner bollen i motståndarens mål med hjälp av ett racket. • Ögonbindel används för att ge alla spelare samma förutsättningar. • Bollen är utrustad med små blykulor, vilket gör att det med hjälp av hörseln går att lokalisera bollens läge på spelbordet.• Sporten har många seende utövare, men de får inte tävla i IBSA-turneringarna (International Blind Sports Federation).

Bildtext: Vispen Sjöblom hoppas att fler unga får upp ögonen för hennes favoritsport showdown.Syntolkning: Vispen lutar sig framåt över bordskanten och ska precis skjuta iväg bollen med sitt racket. Hon bär en blå t-shirt, som det står Showdown på, svartgråa vadderade handskar, har mörkt uppsatt hår och stora skidglasögon som är igentejpade med svart tejp.Bildtext: Vispen tycker att beskedet om hennes nya diagnos både är positivt och lite tråkigt.Syntolkning: Vispen går längs en skogsväg. Hon skrattar och har håret i en lång mörk fläta. Hon bär en grön vinterjacka och en grå stickad tröja. Bildtext: Vispen ger motståndaren Dennis Petersson en svår match.Syntolkning: Bild som visar showdownbordet. I förgrunden syns Dennis arm och gula tröja, vid sidan av bordet sitter den kostymklädde domaren Simon, Vispen syns vid andra kortänden av bordet.

TIPS & TRICKS

Smarta idéer i vardagenHur kan du göra vardagen så smidig som möjligt om du inte ser, eller har börjat se sämre? Bra idéer kan man aldrig få för många av! Tipsen här är hämtade ur boken Vardagstips för personer med synnedsättning.Åka skidorAtt bli ledsagad på skidor kan ske på flera sätt. Vid utförsåkning kan man ha en lång ban-käpp som båda håller i. Då kan man åka bredvid varandra och ändå ha gott om utrymme för att svänga. Längdskidor åker man ofta självständigt, men får då muntlig information om hur spåret ser ut. Läs mer i foldern Synskadade på skidor – ledsagning vid längdskidåkning.

Håll koll på pengarnaDet är praktiskt med plånbok med flera fack där sedlarna kan sorteras i storleksordning och på bestämda platser. Har du få fack kan du vika sedlarna på olika sätt eller fästa ihop dem med gem.Riksbanken har även appen Kolla pengarna för smarta telefoner. När kameran skannar av sedeln läser en röst valören.

VitlökDet är lätt att skala vitlök om man lägger klyftan på en skärbräda och lägger ett knivblad över och dunkar till med knytnäven. Skalet spricker upp och är i princip bara att lyfta bort.Tvätt och strykVar noggrann när du hänger våt tvätt så slipper du mycket efterarbete. Slät tvätt är enkel att stryka. Lakan och kökshanddukar som torkats i torktumlaren blir ofta skrynkliga, men blir släta om du plockar ut dem och hänger dem på tork medan de fortfarande är lite fuktiga.Följ sladden för att hitta till det varma strykjärnet, så slipper du bränna dig.

Boken Vardagstips beställs från kontorsservice@srf.nu eller via telefon 08-39 92 20. Pris 75 kr + frakt. Den finns i tryckt text, på daisy och i punktskrift, samt går att ladda ner från srf.nu.

Att förnimma en elefant – på safari i Sydafrika med öppna öronMånga tänker nog att en blind knappast skulle få ut något av att åka på safari i Afrika. Jag kan meddela att de har fel. Väldigt fel. För när till och med myrorna kommunicerar med väsande läten, då förstår alla att safari blir en tiopoängare även för den som inte ser.text: Pia-Lena Krischél foto: Per LagergrenI december 2017 reste jag och familjen till Sydafrika. Första anhalten var den lilla semesterbyn Mohlabetsi i nordöstra hörnet av landet. Mohlabetsi

ligger i landskapet Mpumalanga, i en nationalpark precis utanför Krugerparken. Under fyra dagar tillbringade vi åtskilliga timmar i en skumpande jeep utan fönster eller tak. Målet var att se så många exotiska djur som möjligt.

Vår första bekantskap blir ett par elefanthannar. Helt plötsligt står de där bredvid bilen, käkandes på en buske. Jag fylls av en enorm känsla av overklighet, att jag drömmer. Vilda elefanter vars blotta närvaro hela min kropp förnimmer, mäktigheten. Och ljuden: krunch, krunch. I övrigt är dessa jättedjur oväntat tysta. De tar sig fram märkligt ljudlöst, som vore deras bautafötter iklädda mockasiner. Inga trumpetanden som på naturfilmerna. Inte ens när en av elefanterna släpper fem bowlingklotliknande dyngbollar hörs något. Vår guide Jacques, berättar att det är matriarken i flockarna som låter mest, ett lågt brummande. Ett kommunikationsläte vi får höra under en annan tur då vi hamnar mitt i en jätteflock: bruuum, bruuum.

Den vilande leoparden vi försiktigt körde fram till var också tyst. Däremot bjöd den på en luktupplevelse som fick mig att förnimma dess närvaro. Den halvsovande årsungen bajsade och en påtaglig stank av djurexkrementer spreds. Bajs som i vanliga fall inte ger mig positiva luktupplevelser var i den här miljön som ett häftigt doftkvitto på leopardens existens. Krokodilen i dammen som väntade på att bytet skulle ruttna tillräckligt för att käkas, var tyst och doftlös. Likaså noshörningarna, den afrikanska vildhunden och girafferna. Men lejonungen som lämnats i ett snår av sin mamma hörde vi jama. Ett helt oemotståndligt läte, bräk-jam-knorr-morr, som smälte våra hjärtan. Och vrålen från hanlejonen som skickade verbala statusuppdateringar till varandra i natten vaggade mig till sömns.

Naturligtvis kände jag inte på något stort djur, men en decimeterlång tusenfoting fick krypa i handen. Det kändes som en liten gummimatta rullade fram över handflatan, mjukt och ofarligt. Jag som inte gillar insekter blev genast tusenfotingarnas eviga beskyddare. Däremot varnade guiden oss för att kela med den andra sortens flerfoting, hundrafoting som den heter. Den har gula ränder över den svarta kroppen och benen går mer utåt. Hundrafotingen är insektsätare och kan till skillnad från tusenfotingen, som äter växter, bitas.Trots att jag inte ser, känns det som om jag har helt klara bildminnen av de sex olika safariturerna. Jag ser lejonen som låg och flåsandades mitt på vägen och orsakade trafikstockning. Jag ser zebran som med sina milda ögon för ett ögonblick stannade upp och tittade på oss. Jag ser de gigantiska flodhästarna som öppnar sitt väldiga gap och visar sina

jättetänder. Fågeln som kallas bush banana för sin gula, böjda näbb finns i mitt huvud, den jättelika ugglan som ljudlöst lyfte och flög iväg, det orangeröda kvalstret som likt en hårig humla kröp omkring lite här och var.

Apungen på apmammans mage är som ett vykort på näthinnan, den drickande giraffen som slickade sig om munnen efter det mödosamma böjet ned till vattnet har även mina oseende ögon sett. Fast det egentligen var makens syntolkning som målade fram alla dessa levande och fantastiska bildminnen. Du som någonsin får möjligheten att åka på safari, ta chansen! Våra känslor och upplevelser är vad vi gör dem till, med de sinnen vi har. Bildtext: Hur upplevs mötet med elefant, leopard, krokodil eller giraff för den som inte ser? Pia-Lena Krischél bekantade sig med flera exotiska djur på safari.Syntolkning 1: En grå elefant med stora vita betar och stora öron håller sin snabel ovanför en liten bäck. I bakgrunden syns gräs och stora träd.Syntolkning 2: Pia-Lena sträcker ut sig i en rödrandig hängmatta, ler och gör segertecknet. Hon bär keps, solglasögon, gult linne och svarta byxor. I bakgrunden syns en trädgård med gräs, stora träd och solstolar. En vit käpp är lutad mot en stor trädstam.Syntolkning 3: En svart- och gulfläckig leopard ligger på marken. Blicken är fäst på något längre bort. Den gapar lite och de vassa tänderna skymtar.Bildtext: Tusenfotingen kröp fint och mjukt i handen.Syntolkning: Tusenfotingen i handen liknar en tjock, svart mask med många små ben i en lång rad. Den har även två känselspröt längst fram.

Sindri vänder och vrider på perspektivEn scen, en musiker, en skitig saxofon och en vilja att förmedla genom dansen. Det är komponenterna i Sindri Runuddes nya föreställning Vända och vrida som spelas i vår i Stockholm.text & foto: Caroline Gollungberg Vad påverkar hur vi tolkar saker runt omkring oss? Är det vår bakgrund, var vi befinner oss när vi får informationen eller någonting helt annat? Konsten har många gånger fått åskådare att bredda sin verklighetsbild och ifrågasätta sin egen trångsynthet. Dansaren och konstnären Sindri Runudde ger publiken nya infallsvinklar genom att föra samman dans, musik och poesi. Vända och vrida riktas till barn mellan fem och sju år och kommer att spelas fram till april i år. Intresset för att göra något för de yngre kommer

ur viljan att ge barn ett förslag på hur de kan förhålla sig till fantasi, livsåskådning och den egna kroppen.– Jag vill att föreställningen ska väcka en nyfikenhet kring vår egen kropp och uppmana till ett annat sätt att se på den. Genom lek och fantasi kan vi också lära oss om kroppen, säger Sindri, när vi möts i Kulturhuset Stadsteatern i Skärholmen, utanför Stockholm. Det är en föreställning som växer fram allt eftersom, berättar Erika Sjödin, scenograf och kostymör. Hon har varit med och tagit fram den smutsvita klumpen som ligger mitt på scengolvet och som har haft en stor roll i föreställningens uttryck. När hon hittade det tio meter långa materialet, som går att forma nästan hur som helst, började möjligheterna klarna. Föreställningen har en vilja att visa hur olika perspektiv gör att vi människor ser saker på olika sätt. Det kan materialet gestalta. Ena sekunden ligger det som ett lakan på scengolvet, för att sedan snabbt förvandlas till en skiftnyckel – eller en svan, berättar Sindri:– Materialet kan vara allt ifrån någonting som jag föds ur, till någonting utanför mig som jag kan manipulera och manövrera. Efter det kan jag låta materialet gå in i min egen kropp och påverka mig att hitta nya vinklar och nya sätt att röra mig på. Sindri har stor respekt för den egna fantasin. Till och med saker som fysiska material kan bli abstrakta. Det ger stora möjligheter att skapa handling på ett minimalistiskt sätt. Publiken kanske inte kommer att se att Sindri föreställer sig ett tuggummi som växer fram i gommen och som sedan blir så stort att det omsluter hela människan, men det finns där, för att Sindri föreställer sig att det finns.– Jag tycker att föreställningen handlar mycket om förvandling från någonting till någonting annat. Beroende på vilken begreppsram jag jobbar inom så får det avgöra vad jag gör. Sindri Runudde är en av få dansare med grav synnedsättning i Sverige. Resan mot att omvärdera synens betydelse i skapandet har varit lång, men den har också lett till att dansarens skapelser blir unika.– Dansen är ett ypperligt forum när det gäller att ifrågasätta vad syn är för någonting och att sätta synen i relation till andra sinnen. Om jag vidhåller den kritiska analysen så kommer jag in i en helt ny grund att jobba ifrån. För många åskådare är det positivt främmande, säger Sindri Runudde.Förhållandet till den egna synnedsättningen är komplext för Sindri. Synen betyder nästan allt, men samtidigt ingenting. Allt handlar om perspektiv, likadant som föreställningen. Sindri upplever att som

konstutövare kan en så till synes enkel grej som att verka inom sitt område bli en politisk handling, vilket kan bli ett problem:– Jag kan inte leva som en skapande artist om det kretsar kring att jag har ett politiskt ansvar. Då tappar jag bort varför jag gör det här. Jag blir en representation och ett alibi för någonting som jag inte har valt, samtidigt som jag har en ofrivillig position där jag inte kan frångå att bli politisk. Det är både peppande och jobbigt på samma gång. Redan under uppväxten i Norrland insåg Sindri att konsten var en viktig del i livet, men det tog ett tag innan discipliner som måleri, foto och skulptur övergick till att arbeta med kroppen.– Det kanske låter lite klyschigt, men jag kände mig deprimerad om jag inte fick hålla på med dansen. Jag hade en period där jag i övrigt hade det bra, men jag hade ändå en känsla av att något saknades. Då förstod jag att dansen kunde fylla den där saknaden. Sedan dess har jag fortsatt.Den moderna dansgenren som konstnären verkar inom har en etablerad plats i de finkulturella rummen. Sindri Runudde har många föreställningar bakom sig, både som dansare och som koreograf. Som utövare kantas vardagen av att hitta teknisk precision i övningar som ska få kroppen att röra sig och se ut på olika sätt, men koreografin är friare. När Sindri skapar sker det mycket genom improvisation. Det blir tydligt när vi beger oss mot centrala Stockholm för att förhandsvisa ett stycke från föreställningen för stadens kulturombudsmän. På scen ligger en puppa som långsamt börjar kläckas till ljudet av medskaparen Jens Coméns saxofon. En hand sträcks upp och publiken börjar skratta. Det som övades för en stund sedan är nu utbytt mot någonting annat. Med publik blir den korta scenen helt plötsligt humoristisk. Inför föreställningen har produktionsgruppen utforskat den mänskliga anatomin och lekt med teorier om expansion, samband, kroppens bindväv och beröring. Trots att det kan låta både krångligt och torrt så skapar det känslor. Kommunikationen som Sindri Runudde och Jens Comén sänder ut är utmanande och går rakt in.Sindri pratar mycket om den yttre och den inre världen, som lever i symbios och som påverkar varandra. Det blir konkret när jag frågar om hur synnedsättningen påverkar dansen:– Jag har en inre visuell estetik som jag inte vill utesluta. Jag förmedlar inre bilder i saker som går att se för de som kan se. Intresset för det politiska och aktivistiska har alltid varit stort. Sindri har hittat sammanhang inom allt från feminism till djurrätt och funktionshinderpolitik. När det gäller dansen finns det dock en vilja att

bara få vara konstnär. På scenen betyder synnedsättningen inte mer än att Sindri har en annan erfarenhet än många andra dansare och koreografer.

– Jag tycker att det är tråkigt när konst och konstnärliga praktiker förbises för att det automatiska och instinktiva huvudintresset är fenomenet att jag inte ser så mycket. Det gäller inte bara mig, utan även andra personer. Det kan skapa en ofrivillig identifiering kring en persons funktionsvariation, som gör det svårare att ta plats som konstnär, säger Sindri Runudde.

Om Sindri:Namn: Sindri Runudde.Bor: Just nu i Stockholm.Gör: Dans, koreografi och konst.Tidigare föreställningar: Blind Boi Diaries, Spectrum, Quiet Dances 2017, och Shapes of States 2016.Kuriosa: Sindri Runudde fick LHON Eye Societys första stipendium 2017 för att ha verkat för kunskapsspridning om Lebers sjukdom i samband med föreställningen Blind Boi Diaries.Aktuell med:Föreställningen Vända och vrida på Kulturhuset Stadsteatern i Skärholmen, utanför Stockholm som spelas i februari, mars och april 2018.Syntolkning porträttbild: Porträttbild där Sindri bär en gul stickad mössa, som täcker håret, och står lutad mot ett hönsnätsgaller utomhus.

Bildtext: Det smutsvita materialet i föreställningen går att forma nästan hur som helst, och fungerar som ett sätt att visa på olika synvinklar.Syntolkning: Sindri står på scengolvet helt invirad i ett gråvitt skrynkligt material som liknar mjukt papper. Bildtext: Sindri Runudde hoppas att föreställningen Vända och vrida ska få barn att hitta nya perspektiv.Syntolkning: Sindri och en till person står vid scengolvet och gestikulerar och diskuterar. Framför dem ligger det gråvita pappersmaterialet, som ingår i föreställningen, i en klump.

SIGNERATDenise Cresso, SRF-medlem och initiativtagare till #slutvillkorat, denise@cresso.nuBeroendet leder till utsatthet

”Flera gånger frågade han mig hur jag ville ha det med min pojkvän, med sex och så, och sedan en dag, när han hämtat mig i ridhuset, körde han in sina händer under min tröja för att känna om jag var svettig.” Så här berättade en ung kvinna om övergrepp inom färdtjänsten i radioprogrammet Kaliber som sändes i höstas i P1.När metoo-uppropen började vid samma tid, var jag inte förvånad över alla berättelser som kom fram. Först tyckte jag inte det behövdes en särskild metoo-grupp för oss kvinnor med funktionsnedsättning. Vi finns ju inom alla yrken. Men efter Kaliberprogrammet blev det tydligt. Det är vårt beroende av andra i vår vardag som leder till utsatta situationer. Då föddes tanken om att, trots allt, starta ett metoo-upprop för även kvinnor med funktionsnedsättning. Därför tog jag initiativ till uppropet #slutvillkorat.

Jag har alltid varit aktiv och försökt påverka den situation som min synnedsättning innebär: ställt krav på rätten att använda barnstol i färdtjänsten och ha utrop i kollektivtrafiken. Under tiden som anställd i SRF Göteborg fick vi en förfrågan om att synliggöra det våld som kvinnor med funktionsnedsättning utsätts för. De frågorna har jag arbetat med sedan dess.Våld mot kvinnor med funktionsnedsättning är inte enbart en fråga om själva funktionsnedsättningen, utan om hur människor (män) utnyttjar situationen. Berättelserna visar tydligt att många män passar på när tillfälle ges. En ung flicka frågar om vägen och så är tillfället där. En kvinna blir överfallen på öppen gata. Och trots att hon slår efter honom med sin vita käpp, griper ingen in.

Många övergrepp sker i färdtjänsten med ursäkten: ”Jag ville bara vara snäll”. Jojo, tänker jag. Fråga nästa gång och fatta att om en kvinna slår dig över fingrarna med sin hopfällda vita käpp, så vill hon inte.Berättelserna som har lyfts fram i #slutvillkorat liknar de berättelser som finns i andra metoo-upprop, men skillnaden är beroendet. Det berör mig mycket att läsa om alla dessa kvinnor som utsatts för sexuellt våld i åratal. Jag har fått mycket cred för att ha startat gruppen, men det är alla kvinnor som berättat som gjort uppropet möjligt. Nu kan vi visa samhället hur vår vardag ser ut. Vi vill att utdrag ur belastningsregistret ska krävas av färdtjänstförare, och vi vill att de stängs av när någon anmäler dem. Vi vill få den ledsagning och personliga assistans vi behöver och inte bara snällt ta den hjälp vi får privat.

Syntolkning: Tecknat porträtt på Denise. Hon har mörkt lockigt hår, svarta solglasögon och örhängen.

Varm, omtänksam och engagerad – så minns vi Eva BjörkDen 13 december 2017 avled Eva Björk i en ålder av 65 år. Hon anställdes på Synskadades Riksförbund redan 1983 och hade genom åren en rad olika tjänster. Bland annat var hon kanslichef 2012–2016. Hon gick i pension så sent som den 31 oktober i fjol.Eva Björk har också varit mycket aktiv som förtroendevald genom åren, framförallt i SRF Stockholms och Gotlands län där hon var ordförande 1984–1996. Hon var också en av pionjärerna i Unga Synskadade. Evas hastiga bortgång kom överraskande för oss alla.

Den 6 mars 1952 föddes Eva i Eskilstuna, men under barndomen flyttade hon till Västerås. Eva var barndomssynskadad, och gick på specialskolan Tomteboda i Solna. Där blev hon sedermera anställd som skolans bibliotekarie. Det var i Tomtebodas bibliotek som jag för första gången träffade Eva i början på 1970-talet. På den tiden hette hon Nilsson i efternamn.

Jag har haft en hel del att göra med Eva Björk genom åren, och sedan jag blev förbundsordförande år 2011 arbetade vi mycket nära varandra. Hon var målmedveten, engagerad, vänlig och hade hög social kompetens. Eva har på många sätt bidragit till att föra synskadades sak framåt. Bland annat har hon arbetat med kulturfrågor, daisyteknikens utbredning, punktskrift med mera, och hon hade ett brett kunnande inom hela synskadeområdet.

Hennes noggrannhet och ordningssinne var en stor tillgång, exempelvis när vi arbetade med stadgefrågor, men också vid planeringen av kongresser, kampanjer och andra större SRF-arrangemang. Hennes heltäckande kompetens gjorde att hon kunde hoppa in och göra ett utmärkt arbete varhelst det behövdes.Vi minns Eva Björk med stor saknad, men också med glädje över att ha fått lära känna henne. Våra tankar går till maken Lennart, barn och barnbarn.Håkan Thomsson, förbundsordförande

Röster om Eva Björk

ULRIKA NORELIUS CENTERVIK, kanslichef SRFEva var väldigt omtänksam och jag kommer att minnas henne för hennes stora engagemang i stort och i smått. Bara det att hon på sin fritid stickade handledsvärmare till halva kansliet var helt fantastiskt. Jag

kommer att sakna samtalen som vi hade. Hon kommer att lämna ett stort tomrum efter sig.

KARIN HJALMARSON, vän och kollega till EvaJag kommer att minnas vännen Eva som jag har haft mycket roligt tillsammans med. Jag kommer också att minnas mentorn Eva för att hon har lärt mig väldigt mycket av det jag kan idag. Hon har varit en väldigt stark SRF-profil och har haft så många olika roller inom organisationen. Hon brann för sådant som punktskrift, funktionärsutbildning och var med och drog igång jämställdhetsarbetet inom SRF.

ALIREZA G ALIPOUR, förbundsstyrelseledamotJag kommer att minnas Eva som en varm, sympatisk, humoristisk, lojal och otroligt arbetsam person. Man kunde alltid känna att man blev sedd, hörd och tagen på allvar av henne. Hon har betytt jättemycket för synskaderörelsen, det blir tomt och trist utan Björken.

ANITA SVENNINGSSON, barndomsvän till EvaVi träffades 1959, då var vi båda sju år och gick tillsammans i klass 1B. Vi lekte nog de flesta dagar av det skolåret. Vänskapen försvann aldrig och nu hade jag glatt mig åt att få fördjupa den. Jag kommer att minnas Eva som oerhört vänlig, varm, duktig och kompetent. Hon var inte den där galjonsfiguren utan snarare vardagsmänniskan som lett SRF framåt i alla år.

Rösterna ovan är delar ur Radio SRF:s sändning till minne av Eva Björk. Vill du höra hela programmet? Gå in på: www.srf.nu/radio

Syntolkning: Stort porträtt på Eva. Hon ler, har håret i en page, bär en svart tröja och ett halsband med en stor svart blomma.Bildtext: Eva, hemma på gatan, med sonen Joakim och ledarhunden Mia. Bilden var 1985 omslag på ett diskussionsmaterial om föräldrar med synnedsättning.Syntolkning: Eva håller en ledarhund i sele i ena handen och ett barn i sele i den andra handen. De går längs en gata i ett villaområde. Eva ler och bär långärmad tröja och en kjol.Bildtext: Eva på SRF:s Kulturforum 1995 med dåvarande förbundsordföranden Lennart Nolte.Syntolkning: Eva och Lennart Nolte står vid en mikrofon på en utomhusscen. Båda skrattar, Eva bär en blommig blus och håller ett papper i handen.Bildtext: Kanslidag på Hellasgården 2009. Personalen deltar i lekar och tävlingar.

Syntolkning: Flera personer gapskrattar samtidigt som de står på rad och försöker sätta sig i varandras knä. Bilden är tagen i det ögonblick då hela gruppen nästan ramlar på varandra. Eva är i mitten av raden och skrattar allra mest.

SRF-SVEPETVad händer i ditt distrikt och lokalförening? Mejla till srf.perspektiv@srf.nu eller posta ett brev till SRF Perspektiv, 122 88 Enskede. Skicka gärna med bilder. Insänt material tas med i mån av plats. Skriv max 700 tecken inklusive mellanrum. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera texten.

Nytt samarbete med ögonhälsan i fokusSRF har tecknat ett samarbetsavtal med Specsavers, en av världens största optikerkedjor. Även synskadeorganisationerna i Norge, Danmark och Finland har samarbeten med företaget under det gemensamma temat: Tillsammans för en bättre ögonhälsa. I slutet av februari går Specsavers och SRF ut i en flera veckor lång tv-kampanj för att få fler att göra en synundersökning i syfte att ha koll på sin ögonhälsa.– Samarbetet ger både en intäkt till SRF och ökar vår synlighet gentemot allmänheten, säger förbundsordförande Håkan Thomsson och fortsätter:– Vi arbetar tillsammans för en bättre ögonhälsa. Specsavers har kompetensen kring att upptäcka synförändringar och optimera synförmågan. SRF är en stark aktör när det gäller att värna rätten till så god syn som möjligt. Samtidigt kräver vi att de individer som blir synskadade ska erbjudas habilitering och rehabilitering av högsta kvalitet.I samband med kampanjen släpps en rapport om ögonhälsan i Sverige. Den pekar bland annat på hur individen och samhället påverkas av otillräckliga satsningar inom synområdet. Längre fram under året kommer lokala samarbeten mellan Specsaversbutiker och distrikt/lokalföreningar inom SRF att initieras. För medlemmarna i SRF finns det också planer på att ta fram bra medlemserbjudanden hos företaget.

Brister i tillgänglighet = diskrimineringVisste du att bristande tillgänglighet räknas som diskriminering? Sedan 2015 är det del av diskrimineringslagen.Det är den som är ansvarig för en verksamhet som är skyldig att se till att den är tillgänglig, även för personer med funktionsnedsättning. Det kan

handla om att ordna ledsagning genom myndighetslokaler, hjälp att plocka och packa matvaror i en butik, läsa upp menyn på en restaurang eller erbjuda hjälpmedel i skolan eller på jobbet.Har du råkat ut för bristande tillgänglighet? Vill du ha hjälp att driva ärendet vidare, göra en anmälan till diskrimineringsombudsmannen eller bara ställa frågor om diskriminering? Kontakta SRF:s förbundsjurist Leif Jeppsson på telefon 08-39 92 48 eller mejla leif.jeppsson@srf.nuNy styrelse för Synskadades StiftelseSynskadades Stiftelse bildades på 1950-talet, då under namnet De Blindas Förenings Understödsstiftelse. Den har genom åren tillförts arv och gåvor, och i kombination med en omsorgsfull och lyckosam kapitalförvaltning har förmögenheten vuxit. Idag har stiftelsen ett marknadsvärde på drygt 750 miljoner kronor.I januari 2018 tillträdde den nya styrelsen, som till stora delar utses av Synskadades Riksförbund. Mandattiden löper fram till december 2020.

I styrelsen sitter: Håkan Thomsson, Tierp, ordförande, samt Stellan Andersson, Halmstad, Peter Blachowski, Karlstad, Per Karlström, Sollentuna, Niklas Mattsson, Fjärås, Tiina Nummi-Södergren, Huddinge, Carina Rick, Matfors, Maria Sjötång, Karlshamn, och Maria Thorstensson, Kristianstad.

Flytt skjuts uppFlytten av ledarhundsverksamheten från SRF till MFD, Myndigheten för Delaktighet, skjuts upp. SRF kommer fortsätta att bedriva den som tidigare, i åtminstone runt två år till. Och det ökade statsanslaget på två miljoner innebär att fler ledarhundar än tidigare kan köpas in. MFD får det formella uppdraget att, i samarbete med SRF, göra en konsekvensanalys av flytten. Men det kommer att krävas en lagändring som ska gå via lagrådet. Därför kan flytten ske tidigast i januari 2020.

Vinnaren dragen!I Perspektiv nummer 6 hade vi ett quiz med frågor om året som gått. Bland de rätta svaren lottade vi ut en mugg med bokstäverna SRF i punktskrift till Zahra Jafari i Söråker. Grattis önskar redaktionen!Rätta svaren på frågorna var: 1: Maja Reichard, 2. Östersund, 3. 1938, 4. Guinea-Bissau, 5. Abiskojaure, 6. Örebro, 7. Ryssland.

SISTA ORDETHåkan Thomsson, förbundsordförande, 08-39 91 11, hakan.thomsson@srf.nuVilken välfärd vill vi ha?

Blindhetsersättning infördes på 1930-talet efter gediget påverkansarbete från De blindas Förening (nuvarande SRF). Argument för införandet var bland annat att man som blind hade extra kostnader och svårigheter att få lika hög lön som andra på grund av att man var synskadad.Blindhetsersättningen utvecklades så småningom och kom att omfatta även andra funktionshindergrupper. Idag kallas detta handikappersättning. Skillnaden har varit att gravt synskadade och gravt hörselskadade har fått en schablonersättning, medan andra funktionshindergrupper tvingats precisera sina merkostnader.

Nu vill regeringen genomföra något som de kallar för en rättvisereform, det vill säga att alla ska vara tvungna att redogöra för sina merkostnader, vilka ska värderas och bedömas av samhällets handläggare. Behovsprövning är modernt och rättvist, menar regeringen.SRF håller inte med. Vi har sett vad behovsprövning brukar leda till, exempelvis vid ansökningar om ledsagning. Två individer med samma behov, men som bedöms av olika handläggare, får ofta helt olika beslut. Detta är inte rättvisa. Tanken är att prövningar i domstol med tiden ska visa var ribban ska ligga, men vi vet av erfarenhet att individen i praktiken har ytterst små chanser att vinna sådana mål, när man ställs mot kommunjuristers yrkeskompetens.Förr fanns ”reselärare” som hade som uppgift att stötta elever med synskador och de skolor dessa gick i. Diagnosen synskada gav automatiskt detta stöd, och det gjorde att stödinsatser kunde inledas redan innan eleven börjat på skolan. Förebyggande insatser kunde förhindra att problem senare uppstod. Idag däremot, ska behoven analyseras och bedömas och olika insatser sätts i bästa fall in, men ofta har då problemen redan uppstått.

Arbetsgivare måste argumentera och plocka fram alla exempel på saker som en synskadad inte klarar, för att Arbetsförmedlingen ska kunna bedöma vilken nivå på lönebidrag som ska beviljas. Men blir ändå inte dessa bedömningar ganska godtyckliga?I Sverige går vi uppenbarligen alltmer från ett generellt välfärdssystem, till ett system där individen på ett integritetskränkande sätt ska vägas och mätas. Men varför? Det skulle spara mycket tid och pengar, och skapa ökad tydlighet, om viss samhällsservice mera generellt tilldelades alla som diagnostiserats som synskadade på en viss nivå. Jämför med barnbidraget, som alla föräldrar får utan behovsprövning.

Syntolkning: Tecknat porträtt i svartvitt på Håkan som har mustasch och långt hår.

Annonser:

Inbjudan Nationell konferens 23-24 april 2018 Clarion Hotell StockholmLivets möjligheterAnhöriga och flerfunktionsnedsättning

- En konferens för anhöriga, personal och beslutsfattare.- www.anhoriga.se

Fira påsk på AlmåsaI år firar vi påsken lite mer, lite roligare och godare. Vi bjuder på påskfest med underhållning, äggtoddy och smarriga påskägg. Här kan du njuta av god mat och vänliga vänner!datum: 28 mars till 2 aprilI vårt påskägg ingår: boende och helpensionVälkommen till lunch 28/3, vi skiljs åt efter lunch 2/4. Priser per person och natt: Enkelrum: 995 krDubbelrum: 1 590 kr. Tillägg påskaftonsupé: 200 krBokning o mer info: bokning@almasa.se eller ringTel 08-500 404 80.Du bor fint, äter gott, njuter av en tur i omgivningarna. Varmt välkomna!Du som är synskadad och har en låg inkomst kan söka bidrag för vistelsen. Se annons nedan:Rekreation på Almåsa i påsk!Du som är synskadad och har en låg inkomst (taxerad årsinkomst max 182 000 kronor) kan söka bidrag för rekreationsvistelse över påskhelgen på Almåsa (se annons sid 2).Almåsa ligger vid Hårsfjärden i Stockholms skärgård. Här kan du få en semestervistelse med hög servicegrad. Njut av naturen, aktiviteter, trevliga utflykter och god mat.

Bidrag till större delen av dygnspriset kan beviljas från Stiftelsen Almåsa och Synskadades Stiftelse, samt även i vissa fall ett resebidrag. Du behöver inte söka ur båda stiftelserna, en ansökan till en av dem räcker, din ansökan behandlas ändå av båda stiftelserna.

Ansökningarna ska vara oss tillhanda senast 28 februari.Kopia på slutskattsedel ska alltid bifogas till ansökan. Ansökningsblankett och information från Stiftelsen Almåsa rekvireras från Iris Förvaltning AB, Anna Petrén Lantz, telefon: 08-39 93 14,e-post: anna.petren.lantz@irisforvaltning.se När det gäller Synskadades Stiftelse: Synskadades Riksförbund, Yvonne Gille,

telefon: 08-39 91 54, e-post: yvonne.gille@srf.nu

Blanketten kan även laddas ner från www.srf.nuReception/Bokning på Almåsa, telefon 08-500 404 80

Smart mobil för synskadadKnapp-, skärm- eller röstinmatning. Talsyntes för alla funktioner. Stödför punktdisplay. Förstoring och kontrast.Ring 08-39 94 00 så får du veta mer.www.irishjalpmedel.seIris Hjälpmedel

Sommar på Almåsa - för dig med synnedsättningPå Almåsa kan du träffa nya och gamla vänner, äta god mat och njuta av havsluften och naturen vid Hårsfjärdens strand. I år kan du åka på temavecka! Almåsa har sommaröppet 20 juni–5 augusti.

Midsommarvecka v. 25, 20–24 juni Fira i dagarna fyra, klassiskt midsommarfirande på Almåsas eget vis. Plocka jordgubbar, krydda din sill, dansa runt midsommarstången och må gott!

Trädgårdsvecka v. 26, 25–29 juni Var med och plantera nya Almåsalunden. Lyssna på föredrag, dofta och känn. Lär dig mer om växtriket tillsammans med vår nya trädgårdsmästare.

Lyxvecka v. 27, 2–6 juli Frossa i glitter och glamour. Skäm bort dig och unna dig det bästa. Denna vecka njuter du av livets goda. Olika provningar av mat & dryck, skönhet och hemlig underhållning.

Familjevecka v. 28, 9–13 juli En fartfylld vecka för de allra minsta och deras familjer. Besök på Gröna Lund, paddling på Hårsfjärden, korvgrillning, bad i havet och mycket mer.

Må bra-vecka v. 29, 16–20 juli

Föreläsning om kost och hälsa som ger dig tips att ta med hem. Lär dig mer om dig själv, må bättre med motion, dans, yoga, härlig mat och prova nya aktiviteter.

Kulturvecka v. 30, 23–27 juliUpplev Almåsa genom musik, film och konst. En av dagarna drömmer vi oss bort med en temaresa till ett annat land med mat och dryck.

YOLO v. 31, 30 juli–3 augustiVi lever efter mottot ”You only live once” och vänder oss till dig som fyllt 18 år. Ta med dig din dator och lana. Prova vattenaktiviteter gå på nattklubb med DJ. Chilla på stranden och häng med nya kompisar. Boka nu på: bokning@almasa.se eller ring 08-500 404 80

SRF-annonsSök bidrag från Synskadades Stiftelse, KMA och fler fonderDu som är synskadad och har en låg inkomst har möjlighet att söka bidrag från Synskadades Stiftelse, KMA eller andra fonder. Du kan till exempel söka bidrag för olika inköp, aktiviteter, vård eller behandling. Kravet är att din taxerade årsinkomst inte överstiger 182 000 kronor. Vi beviljar inte bidrag för redan gjorda aktiviteter/inköp och handläggningstiden kan vara upp till tre månader. Inkomstuppgifter från Skatteverket ska alltid bifogas. Ansökningsblankett finns på www.srf.nu eller kontakta Yvonne Gille på SRF:s kansli, telefon: 08-39 91 54, e-post: yvonne.gille@srf.nu

SRF-annonsNätverks- och integrationshelg för synskadade kvinnorVad är en kac kac från Somalia, vad äter man i Afghanistan och hur smakar traditionella svenska maträtter?

Välkommen till nätverks- och integrationsträff för synskadade kvinnor. Syftet är att kvinnor med invandrarbakgrund, nyanlända kvinnor och kvinnor som är födda i Sverige ska få mötas och dela erfarenheter, laga mat och lära sig mer om hjälpmedel.

När? 4–6 majVar? Hagabergs folkhögskola Pris? 800 kr inkl. kost/logi och resa. Det finns möjlighet att ansöka om bidrag till kursavgiften. Deltagare betalar då 200 kr och kan ansöka om 600 kr från SRF.

SRF betalar deltagares resekostnader med tåg (billigaste färdsätt).Anmälan: senast den 3 april till christine.heli@srf.nu 08-39 92 46.

SRF-annons:Folkhemmet och Folkhemmets skola, minnesbilder från 1900-taletBöckerna innehåller mängder av bilder som syntolkas i talböckerna. Till varje bok hör en cd-box med radioinslag och som kan beställas från utgivningsförlaget separat. Vi erbjuder böckerna som talbok. Synskadades Riksförbund Folkbildning anpassar studiematerial till önskat media för synskadade eller personer med dövblindhet som deltar i en studiecirkel eller folkhögskoleutbildning. Ta kontakt med oss för mer information. Telefon 08-39 90 00, e-post folkbildning@srf.nu Läs mer på www.srf.nu/studier/folkbildning

Sök stipendium ur Lars Norrmans Fond!Vill du träffa synskadade i andra länder eller delta i idrottsutbyte inom paraidrott i andra länder, tävlingar eller träning? Då kan du söka stipendium ur Lars Norrmans fond. Fonden utlyses vår och höst varje år. Stipendium kan nu endast sökas för resa som äger rum mellan 1 juli 2018 och 30 juni 2019.Du som reser måste vara synskadad och svensk medborgare eller ha varit bosatt i Sverige tillräckligt länge för att kunna erhålla svenskt medborgarskap. Du bör utöver svenska kunna tala ytterligare ett eller flera språk hjälpligt. Det går att söka stipendium både som enskild person eller som grupp. Ledsagare får medfölja vid behov.Ansökan ska göras på särskild blankett och den ska bland annat innehålla en tydlig presentation av resmål, syfte, upplägg, kontaktpersoner i landet samt en detaljerad budget för resan. Du förbinder dig att efter resan skriva en reserapport som ska sändas till Synskadades Riksförbund. Mer information samt ansökningsblankett finns på www.srf.nu/norrmansfondBlankett kan även fås av Pia Lundborg på SRF:s kansli, tel 08-39 93 23. Skicka ansökan till: SRF, Pia Lundborg, 122 88 ENSKEDE eller e-posta till pia.lundborg@srf.nuAnsökan måste vara oss tillhanda senast den 15 april 2018. Beslut meddelas i mitten av juni 2018.

Sök studiestipendier från KMAKarin Fallenius stipendium till synskadad ungdom under 30 år för vidare studier främst i språk.

Johan Otto Lundgrens stipendium till synskadad ungdom för studier och därefter yrkesutbildning.

Ansökningar lämnas från och med år 2017 elektroniskt. Sökande hänvisas till stiftelsens hemsida www.stiftelsenkma.com samt vidare under fliken ”Studiestipendier”.Ansökningsperioden startar 1 augusti och ansökan ska vara inskickad senast 15 september.

Stiftelsen Kronprinsessan Margaretas Arbetsnämnd för synskadade, KMA Lena Bergström, kma@stiftelsenkma.com

MånadslottenStöd Synskadades RiksförbundKöp MånadslottenDragningar varje dagMiljonchanser varje månadFör beställning ring: 08-39 90 60www.manadslotten.se

Förmånliga försäkringar med unika fördelarSRF är en del av UNIK Försäkring. Det innebär att du som medlem kan teckna trygga försäkringar för bland annat din bil, ditt boende och olycksfall - för dig och dina familjemedlemmar. Här ser du några av våra unika fördelar:LSS-ärendenJuristhjälp vid överklagan av LSS-ärenden ingår i alla våra hemförsäkringar.HjälpmedelLåg självrisk på hjälpmedel för syn- eller hörselfel i hemförsäkringen.Generösa rabatterTeckna flera försäkringar hos oss och få upp till 20 % rabatt.Unik serviceVi har inga knappval och du får svar inom 15 sek. när du ringer. Anpassad bilFörsäkring av hela bilen utan premiepåslag för anpassad bil.HemextraEn extra bra hemförsäkring för dig som tillhör personkretsen LSS eller SOL.Kontaktuppgifter Unik Försäkring:

Telefon: 010-490 09 91 Öppettider: måndag till fredag kl. 8.15 till 16.45E-post: info@unikforsakring.se Hemsida: www.unikforsakring.seFörsäkringsgivare är If Skadeförsäkring AB org.nr 1614120-3 med säte i Helsingfors (adress till huvudkontoret är Ängsporten 4, 02200 Esbo, Finland), som i Sverige representeras av WaterCircles Sverige AB org.nr 556807-9056 (postadress Box 1014, 164 21 Kista, Isafjordsgatan 35, tel. 08-517 29 600, info@watercircles.se). WaterCircles är anknuten försäkringsförmedlare till If.

RedaktionsrutaGes ut av Synskadades Riksförbund, årgång 42 utgivningsdag: 27 feb 2018Nästa manusstopp och utgivning: 8 mar och 12 aprOmslag: Elvira "Vispen" Sjöblom Foto av: Therese SelénVinjettillustratör: Linnea Blixt

TryckeriLenanders Grafiska AB, Kalmar

Redaktion srf.perspektiv@srf.nuSRF Perspektiv, 122 88 EnskedeTherese Selén, redaktör therese.selen@srf.nu 08-39 92 78Kari Agger, grafisk formgivareAnsvarig utgivare Håkan Thomsson hakan.thomsson@srf.nu

Prenumeration Tidningen ingår i medlemskapet, övriga 250 kr/år. SRF Perspektiv finns som tryckt tidning, på tal, som podcast, i punktskrift samt i textformat. Du kan via mejl få tal- och textversionen i din dator.Annonser och prenumeration: katarina.viklund@srf.nu 08-39 91 23 ISSN: 1652-263XStöd SRFPlusgiro: 90 00 90-2