viadoptiv familjer - | ffia

Vi Adoptivfamiljer 1 • 2006 1

Medlemstidning för Familjeföreningen för internationell adoption. Nr 1• 2006

ViAdoptivfamiljer

Vi Adoptivfamiljer 1 • 20062

ledarsidan ❖ ledarsidan ❖ ledarsidan ❖ ledarsidan ❖ ledarsidan ❖ ledarsidan ❖ ledarsidan ❖ ledarsidan ❖ ledarsidan ❖ ledarsidan ❖

FFIA har arrangerat resor till Indien,Sri Lanka och Guatemala och underdet senaste året också till Kina. Dethar under åren blivit många trevligamöten och telefonsamtal med famil-jer, adopterade barn och ungdomar.

Våra barn är oftast mycket medvet-na om sitt ursprung, och vid 10-12 årkan det vara dags att besöka födelse-landet. En resa med barn i denna ål-der måste givetvis planeras så att da-garna inte blir för långa, och att vi intebara besöker barnhemmet utan ävenplatser av intresse för barn, typ zoo,elefantridning. Inte för många muse-er, palats eller tempel. Möjlighet tilllek och avkoppling måste finnas.

Åren runt puberteten kan ibland

vara stormiga men vid 18-20 år vak-nar intresset igen. En del av dessa ung-domar har varit lite ifrågasättandeöver att resa på "gruppresa". Vid hem-komsten har de allra flesta uttryckt attresan varit det bästa de gjort. Inga för-äldrar/kompisar/pojkvänner kan heltsätta in sig hur det är att åka tillbaka.Att då göra det med kamrater med lik-nande bakgrund, som verkligen för-står, gör resan till ett minne för livet.

Vid själva besöket på barnhemmet ärdet bra att ha eventuella frågor upp-skrivna. Det är lätt att glömma en frå-ga eller att ta kort på någon.

Det är också bra om det finns möj-lighet att komma tillbaka en dag se-

nare, om så bara för att säga "hej då".Oavsett när eller hur man gör sin

återresa brukar de flesta vara nöjdamed att de har åkt tillbaka, om inteannat så för att se landet där man engång föddes.

Varför är resorna så dyra? Special-resor blir alltid dyrare än färdiga kon-cept. Vi försöker hålla en bra hotell-standard, vilket behövs om man tillexempel vill ha pool. Hotellet ska juockså fungera som ett "andningshål",där man bearbetar alla intryck.

De flesta adoptivbarn har någongång funderat över sitt ursprung, sittutseende, sin biologiska familj. Vemär jag? Vem är jag lik? Att söka eftersitt ursprung har olika förutsättning-ar i olika länder. De flesta givarlän-derna kräver att den som söker eftersina biologiska släktingar är myndig.FFIA (och i vissa fall MIA) kan hjälpatill att försöka hitta en person som kanhjälpa till i sökandet.

Det är viktigt att tidigt tänka på vadletandet efter ursprunget kan få förkonsekvenser, både för den adoptera-de själv och för den biologiska famil-jen. Man behöver också tidigt tänkaöver vad man ska göra med den infor-mation som eventuellt kommer fram.

Kulturskillnaderna är stora mellanvåra givarländer och Sverige. Den bio-logiska mamman kanske lovades ano-nymitet av barnhemmet, och den somsöker sitt ursprung kanske inte har till-räckligt stor förståelse för den socialaverklighet som råder i landet.

Från och med detta nummer av Vi Adoptivfamiljer kommer ledamöterna i FFIA:s styrelseatt skriva på ledarsidan. Först ut är Birgitta Nilsson, som har varit med i FFIA:s styrelsesedan början av 90-talet. Hennes intresseområde är återresor och rötter och de senasteåren har hon också varit vice ordförande.

Återresan blirett minne för livet

Forts på sidan 14

Har jag legat här? Röda Korsets barnhem i Bangkok 2003.


rsidan ❖

Tidning för Familjeföreningen förinternationell adoptionAnsvarig utgivare: Lars-Erik EkRedaktion:Ing-Marie Söderberg, Vaksala Råby,755 94 Uppsala, tel 018-31 74 [email protected] Krebs, Svarvargatan 1:3,111 49 Stockholm, tel 08-653 21 [email protected] Paterson, Örngatan 4,431 68 Mölndal, tel 031-16 77 [email protected] till: Ing-Marie Söderberg,adress se ovanOmslagsbilden:Nirmala, Ellinor och Angélica - tretjejer med åsikter. Foto Ing-MarieSöderberg

Nr 1/2006

issn 1104-2044

Ledarsidan om återresor.....................2Från Kansliet .........................................3Barnår pensionsgrundande...............5Samtal med tre unga tjejer................6Frågor till adopterade........................10Turist född i Kina.................................12Fallgropar för föräldrar.......................13FFIA i Stockholm..................................14Notiser...................................................15Familjesidan.........................................16

Läs på sidan 6-11 om ungdomars funde-ringar över identitet, föräldrar och kontak-ten med ursprunget.

... De tycker att detmåste ställas and-ra krav på adoptiv-föräldrar än på bio-logiska, kanske attde ska ha mer inle-velse och engage-mang. ...

AdoptivVifamiljer

”Välkommen hem Alice! Född i Kina20 november 2004, i vår famn 10 de-cember 2005.”

Annonser av detta slag förekommernumera ganska ofta i våra dagstid-ningar och för oss på FFIA:s kansli hardessa ord en särskild betydelse. Vi ärdelaktiga. En svindlande tanke är attnågon gång under hösten kommerFFIA att ha varit delaktiga i 3000adoptioner.

Välkommen hem och i vår famn – ettfåtal ord men med en innebörd somförändrar allt för det hemkomna bar-net – och för övriga familjen förstås.

Under år 2005 har vi på FFIA haftglädjen att säga välkommen hem till164 barn och deras familjer, som nubefinner sig på olika platser i vårt av-långa land. 129 av dem är flickor och35 är pojkar.

Från FFIA:s största adoptionslandKina kom 117 barn. Från vårt äldstaadoptionsland Indien kom sex barn,ett barn från ISRC, Kolkata och fembarn från SOFOSH, Pune. Och frånColombia kom det hem tolv barn, frånVietnam 19 barn och från Thailandkom det hem tio barn, nio barn genomDSDW och ett barn från Röda Korsetsbarnhem.

Barnen kom från nio olika provin-ser och 22 olika barnhem i Kina*.

När det gäller Thailand** kom bar-nen från fyra barnhem i Bangkok ochett i söder, och från Vietnam*** frånsociala center i norr och söder.

Föregående år blev också det år dåflest familjer någonsin valde att anmä-la sig via FFIA samt ansöka om adop-

tion via oss. Vi tycker det är fantas-tiskt roligt att se att intresset för attadoptera genom FFIA ökar så kraftigt.

I dagsläget har vi möjlighet att sän-da ansökningar till Kina, Colombia,Indien och Sri Lanka. Vi har väntetidi registret för att ansöka om adoptionfrån Vietnam.

När det gäller Thailand så har vimöjlighet att förmedla ansökan tillRöda korsets barnhem omgående,men när det gäller att adoptera genommyndigheten DSDW så avvaktar vibesked om kvoten för år 2006, det villsäga hur många ansökningar FFIA fårförmedla i år. Vi hoppas få informa-tion om detta inom kort.

Handläggningstiden i Thailand hardock minskat under året och barnenhar varit yngre vid adoptionen än tidi-gare. Detta beror på att man påDSDW har skyndat på utredningspe-rioden för de övergivna barnen. Allt-för att barnen skall befinna sig påbarnhem så kort tid som möjligt.

När det gäller Colombia har hand-läggningstiden ökat till omkring ettoch ett halvt – två år. Detta beror tillstor del på att inhemska adoptionerhar ökat och att colombianska famil-jer går före de internationellt sökan-de i kön hos ICBF.****

I Kina har handläggningstiden ökattill omkring tolv månader, dels för attdet kommit fler ansökningar, menäven här har de inhemska adoptioner-na ökat. Det innebär helt naturligt attdet finns färre barn tillgängliga för in-ternationell adoption.

Under år 2005 har vi på FFIA haft glädjen att säga välkommen hem till164 barn och deras familjer, som nu befinner sig på olika platser ilandet. Någon gång i höst kommer FFIA att ha varit delaktiga i 3000adoptioner.

Orden somförändrar allt ...

Forts på nästa sida


Barnen får en ny familj sitt hemland,vilket är en positiv effekt av interna-tionella adoptioner.

Familjehemsprojekt och liknandeleder ofta långsiktigt till en attitydför-ändring och till ökade inhemska adop-tioner. Adoptionsorganisationernafrämjar och stöder sådant arbete överhela världen.

Övriga händelser av vikt är att Kinaratificerade Haagkonventionen i sep-tember och det kommer att påverkaadoptionsproceduren på flera olikasätt. De flesta förändringarna kommervi dock att märka av i slutet av året.

Adoptionerna blir konventionsadop-tioner, vilket innebär att de blir gilti-ga så snart adoptivbarnet kommer tillSverige.

Någon gång i maj kommer en dele-gation från CCAA till Sverige för attbland annat berätta mer för oss adop-tionsorganisationer om hur Kina kom-

*KinaGuangxiprovinsen: Wuzhou SWI, HepuSWI och Nanning SWIGuangdongprovinsen: Yangyiang SWI ochDianbai SWIGansuprovinsen: Jinchang SWIJiangxiprovinsen: Shangrao Xinzhou SWI,Jingdezhen SWI, Tongu WI, Jiujiang SWI,Yifeng SWI och Jianxin SWIHenanprovinsen: Jiazhou SWI ochLuoyang CWIJiangsuprovinsen: Nanjing SWI, HuaianSWI, Suzhou SWI, Kunshan SWI ochNantong SWIShaanxiprovinsen: Yuyang SWILianoningprovinsen: Anshan CWIShandongprovinsen: Qingdao CWI**ThailandPakkred Babies home (Bangkok): 3 barnRangsit Babies home (Bangkok): 1Phya Thai babies home (Bangkok) : 3Songhkhla Children’s home ( i söder): 1barn samt 1 barn från Röda Korsetsbarnhem i Bangkok.***VietnamSociala centret i Vung Tau (söder): 12 barnSociala centret i Phu Tho (norr): 2 barnSociala centret i Bac Kan (norr): 3 barnSociala centret i Hanoi (norr): 2 barn****ColombiaBogota:4Maizales, Caldas:1 barn, Quindio:2Meddlin; 2, Nariño:2, Cauca:1 barn

Forts från sidan 3

Orden som ...

FFIA:skansli

Tel: 031-704 60 80Karl Johansgatan 41-43,

Box 12027, 402 41 Göteborg.e-post: [email protected]

FFIA på babymässaDen 27 till 30 april är det ”Baby Barnmässa” på SvenskaMässan i Göteborg ( Mässans gata/Korsvägen).FFIA kommer att vara representerade i monter B 01-21.Vi kommer att informera om adoption som en möjlighetoch berätta om vår medlemsverksamhet. Litteratur, filmeroch annat material kommer att finnas tillgängligt.Två föreläsningar hålls den 27 och 28 april.Öppettider: 27 och 28 april 10-18, 29 april 10-16, 30 april 10-15.27 april endast öppet för fackfolk.

Mer information på FFIA:s hemsida www.ffia.se.

mer att arbeta vidare med Haagkon-vention i sitt fortsatta adoptionsarbe-te.

Allt flera familjer och adopteradevänder sig till oss med frågor kringåterresor, sin adoption och sitt ur-sprung.

Det kan vara frågor som till exem-pel adresser till barnhem och kontakt-personer i adoptionsländerna, och fun-deringar kring ursprunget och möjlig-heten att söka vidare efter de biolo-giska föräldrarna. Vi har under åretsett att behovet ökat påtagligt.

Världen står stilla och tiden stannarsäkert delvis upp för er familjer närni väl kommit hem med ert barn.

För oss på FFIA fortsätter dock vårtspeciella men dock dagliga arbete medatt välkomna hem så många barn detfinns adoptionsansökningar för.

Vi vill dela med oss av vårt ”dagligaarbete” till er som har varit hemmaett tag. Vi vill gärna berätta om verk-samheten i de länder ni känner sär-skild tillhörighet till.

Vad vill ni att vi skriver om här ocheventuellt på andra ställen i tidning-en?

Välkomna att höra av er till mig viae-post, [email protected], ellerpå annat sätt och framför era önske-mål.

Heléne Mohlin

tf verksamhetschef

Härifrån kombarnen 2005


Personer, som tagit emot barn i syfteatt adoptera, har från och med 2005rätt till pensionsgrundande belopp förbarnår i max fyra år per barn fram tilldess barnet fyller tio år. De nya reg-lerna gäller retroaktivt från 1960.

Försäkringskassan arbetar nu medatt se till att datakörningen kommeratt omfatta så många adoptivföräld-rar som möjligt.

– Vi gör en datakörning i oktober2006 och räknar med att hitta de fles-ta. Om man inte har fått ett beslutunder november 2006 ska man kontak-ta Försäkringskassan. Då kommer ock-så anmälningsblanketter finnas till-gängliga, säger Annika Fröling på För-säkringskassans pensionsavdelning.

Har det gått lång tid sedan adoptio-nen finns det risk att Försäkringskas-san inte har uppgift om den i sina da-taregister. Adoptivföräldrar bör ändåinvänta datakörningen och det ut-skickade beslutet.

– Vi kommer att informera på För-säkringskassans hemsida, och vi sam-arbetar med adoptionsorganisationer-na, pensionärsorganisationerna ochMIA. Vår ambition är att nå alla per-soner som omfattas av de nya regler-na, säger Annika Fröling.

Pensionsgrundande belopp förbarnår ska tillgodoräknas den som hartagit emot ett barn i syfte att adopte-ra det. Det pensionsgrundande belop-pet ska tillgodoräknas en adoptivför-älder, för maximalt fyra år. Bestäm-melsen gäller för varje barn från dentidpunkt man har fått barnet i sinvård, dock längst till och med det åretbarnet fyller tio år.

Bestämmelsen trädde i kraft janua-ri 2005 och gäller retroaktivt från och

Vård av adoptivbarnnu pensionsgrundandeAdoptivföräldrar får enligt nya regler en utökad möjlighet att tillgodoräkna sig pensionsgrun-dande belopp för små barn. Försäkringskassan räknar med att hitta de allra flesta genom endatakörning i oktober 2006. För dem som inte är registrerade i någon databas finns anmäl-ningsblanketter tillgängliga från och med november 2006.

med 1960. Man kan endast få barnårför ett barn i taget. Det innebär attom man adopterar två barn samtidigtså får man barnår för ett av barnen.Om barnet får ett syskon under fyra-årsperioden får man också endastbarnår för ett av syskonen.

Pensionsgrundande belopp för barn-år ska tillgodoräknas den av föräldrar-na som för det aktuella året har lägstpensionsunderlag (summan av pen-sionsgrundande inkomst och pensions-grundande belopp).

För åren 1960-1998 tillgodoräknasdet pensionsgrundande beloppet mo-dern, om det inte sedan tidigare finnsen anmälan om överlåtelse till fadern.

Oktober 2006: Försäkringskassan

genomför en datakörning där de fles-ta adoptivföräldrar hittas och beslutskickas ut till dem om pensionsgrun-dande belopp för barnår.

November 2006 – mars 2007: Omman inte har fått något beslut frånFörsäkringskassan kan man underdenna period själv anmäla om att till-godoräknas pensionsgrundande be-lopp för barnår.

31 mars 2007: Sista dagen att kom-ma in med anmälan till Försäkringskas-san om tillgodoräknande av pensions-grundande belopp. Även sista dagenför att komma in med en anmälan omöverföring av pensionsgrundande be-lopp till den andra föräldern.


En snöig lördag i februari kom-mer Angélica till Uppsala. Detbehövs ingen nejlika i knapphå-

let, det är inte så många indiska tjejersom kliver av tåget från Dalarna dendagen.

Vi köper några ”studentskor” till fi-kat och åker hem till Nirmala i denlägenhet hon delar med en kompis.Ellinor – även kallad Elli – är ocksådär. Det var tänkt att en fjärde flickaockså skulle vara med, hon skulle fårepresentera ”dem som är ointresse-rade av sitt ursprung”. Men det visarsig att hennes engagemang är så mi-nimalt att hon inte ens vill delta i dethär samtalet. Det hjälper inte att vilockar med middag efteråt.

Angélica har aldrig varit i Uppsalaförut, och hon känner inte Nirmala ochEllinor. Men tjejerna har mycket ge-mensamt, det framgår ganska snart.

De är alla tre födda samma år, 1984,och de har stort intresse för ursprung-et och ursprungslandet. De visar sigockså vara överens om en massa saker,till exempel hur man bejakar sitt ur-sprung och hur en bra adoptivföräld-er ska vara.

Såväl Ellinor som Angélica har allt-sedan tidiga barndomen varit väldigtmedvetna om det faktum att de äradopterade, och har grubblat mycketöver varifrån de kommer och varför dehar blivit lämnade. De säger båda attde periodvis har mått ganska dåligt avdet.

– När jag varit ledsen har jag näs-

tan alltid trott att det beror på att jagär adopterad – men det behöver ju intehöra ihop, säger Ellinor.

Hon tycker att hon bär med sig ettsvek från den första mamman. Ochrädslan för svek har följt med genomåren, ”aldrig från familjen, men folkrunt omkring”.

Angélica har också känt rädsla föratt bli lämnad igen, men har funnittryggheten i sin farmor, ”hon finns all-tid”.

Det kan tyckas märkligt att Ellinoroch Angélica är och har varit så fixe-rade vid sina tre-fyra första månader,en så liten del av deras liv. Men dessamånader har varit oerhört betydelse-fulla. Nirmala, som bodde fyra år i In-dien och nära på har minnen från dentiden, har tagit det lugnare. Hon är in-tresserad av sitt ursprung, men haringa problem med att vara adopterad.

Angélica berättar att hennes funde-ringar började redan i fem-sexårsål-dern. Så fort hon kunde läsa själv lå-nade hon böcker på biblioteket om li-vet i Indien.

– Jag föreställde mig att det var jagsom var på bilderna i de där böckerna.Jag fantiserade om att jag satt hos minindiska mamma i ett hus vid havet, detvar palmer runt omkring. Drömmenvar väldigt verklig.

Det ligger en stor smärta i vetska-pen att man blivit övergiven av sin för-sta mamma. För många adopterade ärdet viktigt att få en förklaring till var-för man blivit lämnad. Angélica löste

Den som adopterarfår ett barn med bagage

Adoptivföräldrar måste ta barnet på allvar när det frågar om varifrån det kommer. Och demåste ge barnet en positiv bild av ursprungslandet. Det och mycket annat tycker de tretjejerna i Vi Adoptvfamiljers panel i ett samtal om ursprunget och familjens roll.

det på ett väldigt drastiskt sätt – närnågon frågade sa hon att mamman bli-vit skjuten!

Nirmala hade också en period i åtta-nioårsåldern med grubbel över mam-man i Indien. Hon hade en annan va-riant; hon tänkte sig att såväl mam-man som morföräldrarna hade drunk-nat i en flod. För pappan fann hon ock-så en bra förklaring: han hade rest tillEuropa, där det var krig!

Ellinor har sedan hon var liten varithelt inställd på att hitta sin mamma iColombia. När hon var 15 år gjordehon slag i saken och tog på eget initia-tiv kontakt med Adoptionscentrum.De hjälpte henne att få kontakt meden advokat i Colombia, som mot be-talning letade reda på familjen.

För ett år sedan fick hon brev medfoto på mamman i Colombia, hon fickockså veta att hon hade fem syskon.Pappan vet hon inget om.

Men brevet blev först en besvikelseför Ellinor, det verkade som om mam-man bara var ute efter pengar. Litelängre fram i brevet skrev hon dock atthon alltid tänkt på Ellinor, att pappan

”När jag var liten och sågindianer som spelade på stan blev

jag alldeles till mig. Jag varövertygad om att någon av dem

var min pappa. Ellinor



Ellinor Ruth Caceres Larsson är 22år och bor Uppsala. Hon är född i Bo-gotá i Colombia, och kom med eskorttill Sverige vid tre månaders ålder.

Ruth Caceres är det colombianskanamnet. Efternamnet Caceres ladehon till själv i tonåren.

Ellinor vill gärna åka tillbaka till Co-lombia men det har ännu inte blivitav. Föräldrarna var dock där när dehämtade hennes ena storasyster. Honhar också en syster som är pappansbiologiska barn.

Ellinor har pluggat företagsekono-mi. Helst vill hon dock bli socialsekre-terare, för att sedan jobba med hem-utredningar för adoptioner. Hon fun-derar på om hon kan läsa upp betygenså att hon kan komma in på utbild-ningen.

Men det är lite stiltje just nu, somElinor själv uttrycker det.

Nirmala Linnéa Söderberg, 21 år,uppväxt i Uppsala, kom till Sverigefrån Madras i Indien när hon var fyraår. Hon har en storebror som är pap-pans biologiska barn, och en adopte-rad lillebror.

Hon har haft lite svårt att bestäm-ma sig för vad hon ska ägna sig åt ilivet. Pluggade ett år på folkhögskolai Småland, på en linje med inriktningbarn och ungdom.

Den här terminen har hon haftmånga vikariatstimmar på sin gamlaskola, främst på lågstadiet och fritids.Hon trivs jättebra i skolans värld ochfunderar på att söka antingen lärar-utbildning eller fritidspedagogutbild-ning till hösten.

Nirmala har varit tillbaka till Indienett par gånger och längtar ofta tillba-ka dit. Hon tycker att hon känner sighemma både där och i Sverige.

Chitra Maria Angélica Korse, 21 år,är uppväxt i Ljungskile men bor justnu i Falun. Hon kom till Sverige medeskort från Calcutta i Indien när honvar fyra månader. Chitra är det indis-ka namnet, som Angélica använder isin e-postadress.

Hon har bott och jobbat ett år somau-pair i London och gjort flera andrautlandsresor, dock aldrig till Indien.Det är en dröm som återstår att för-verkliga.

Hon har en lillebror som är famil-jens biologiska barn. Med honom komhon bra överens när de var små, detgick sämre i tonåren.

Nu pluggar hon till 7-9-lärare i eng-elska och religion i Falun, men har bör-jat tvivla på att det verkligen är lärarehon vill bli. Så framtiden är lite oviss.Egentligen skulle hon också vilja blisocionom, som Ellinor.

lämnat henne när hon blev gravid ochatt hon därför blev tvungen att lämnaifrån sig Elli.

Alla syskonen har olika pappor, mendet är bara Elli som lämnats bort. Justdetta är lite svårt att acceptera, var-för blev just hon bortadopterad ochinte de andra?

Dock inser hon att det under dessaomständigheter förmodligen är honsom haft största turen. Hon vet inteså mycket om familjen, men antar attde är ganska fattiga.

Det är viktigt att kunna prata medsina adoptivföräldrar om adoptionenoch allt det som hör till – det är allatre tjejerna överens om. Två av demtycker att de fått visst stöd och förstå-else av sina föräldrar i den här frågan,den tredje tycker inte det.

Angélica och Ellinor var ju så korttid i sina ursprungsländer att de knap- Forts på nästa sida

past hann få något med sig därifrån.Det enda de har nu är ett par små fo-ton från barnhemmet (Angélica) ochett foto på mamman (Ellinor).

Nirmala har gott om dokumentationfrån barnhemmet och dess personal.”Syskonen” från barnhemmet är dess-utom nästan alla i Sverige. De har haftgod kontakt under hela uppväxten, ochhar fortfarande. En av dem har fått etteget barn som Nirmala är gudmor till.

Ellinor och Angélica är lite avund-sjuka på Nirmala för det där gängetsyskon som hon har med sig från sinindiska by.

Det betyder att hon hade hjälp i sittsökande efter identiteten under upp-växten. Hon behövde inte känna sig såensam som jag förstår att både Elli ochAngélica gjorde.

– Men en kille som gick i min paral-lellklass en gång visade sig kommafrån samma barnhem som jag i Colom-

bia. Det var roligt när vi upptäckte det,säger Ellinor.

Hennes kompisgäng består nästanbara av adopterade, främst colombia-ner till och med, men de vännerna harhon skaffat sig själv under tonåren.

Angélica hade vänner på högstadietsom var adopterade, men det var ing-en av dem som reflekterade särskiltmycket över sin adoption.

– Det är först nu som vuxen jag träf-fat andra adopterade som funderatsom jag över var vi kommer ifrån.

Hur får man en stark identitet?

– Man bejakar sitt ursprung, sägerEllinor, som tycker att hon idag haren styrka i att ha två identiteter.

Nirmala tycker att hon har en grund,en plattform i Indien som hon kunnatbygga på i Sverige.



”Föräldrar får inte hänvisa tillpappren och bara säga att det inte

finns någon information.

– Jag känner mig svensk, men allaser ju att jag är mörk. Jag kan inte låt-sas att jag är helsvensk, jag måste varabåde ock.

Ingen av dem har tyckt att det varitnågon nackdel att se osvensk ut, ”detär cool”.

Ellonor tycker att det är när mankommer utomlands det märks hursvensk man är inuti. Och Angélicabejakade starkt sin svenska sida närhon bodde i London – trots att det ärväldigt gott om indier där.

Hur ska adoptivföräldrar vara ochär det någon skillnad mot att vara bio-logiska föräldrar?

Ja, det är stor skillnad, tycker allatre. Man kan vara bra som förälder,men dålig som adoptivförälder.

De tycker att det måste ställas and-ra krav på adoptivföräldrar än på bio-logiska, kanske att de ska ha mer inle-velse och engagemang.

– Man ska anpassa sig efter vad bar-net vill, menar Ellinor.

Hon tycker att hennes familj bordeha tagit henne med på familjeträffarnär hon var liten, men tillägger att detändå alltid varit lätt att prata med demom de funderingar hon haft.

Om barnet frågar efter sin förstamamma, om var det kommer ifrån, omlandet, då ska föräldrarna ta barnet påallvar – detta är något som tjejernatycker är jätteviktigt och starkt villunderstryka.

”Man får inte hänvisa till papprenoch bara säga att det inte finns någoninformation.”

De förstår att det kan vara jobbigtför en adoptivmamma att barnet är in-tresserat av den biologiska mamman(något som till exempel är bra skild-rat i filmen Bombay dreams). Men enadoptivmamma som är trygg i sin för-äldraroll bör klara det, och förstå attdet inte handlar om konkurrens.

Adoptivföräldrar ska gå på familje-

träffar när barnen är små, och de skaprata mycket – gott – om landet. Läsabarnböcker, titta på filmer om och frånlndien, Colombia, Thailand, Kina ...

– Det är viktigt med en positiv in-ställning till landet, oavsett hur det iverkligheten ser ut, säger Nirmala, ochEllinor håller med.

– Föräldrar får inte bara se att detär en massa kriminalitet i Colombia,eller förmedla att Indien är smutsigtoch fattigt bara för att man kanskesjälv upplevt det så.

En positiv känsla för ursprungslan-det är således viktig för identiteten. El-linor tror att det kanske finns rädslahos vissa föräldrar att barnen inte skase sig som svenskar, utan i stället iden-tifiera sig som till exempel colombia-ner.

Tjejerna tror inte att alla som adop-terar förstår det speciella med adop-tivföräldraskapet.

– Föder du ett handikappat barn fårdu anpassa livet efter det. Ett adopte-rat barn har också speciella behov somföräldrarna måste anpassa sig efter,säger Nirmala.

Man kan inte förvänta sig att bar-net – även om det bara är fyra måna-der gammalt – ska vara som ett nyföttbiologiskt barn, menar hon. De föräld-rar som betraktar sitt barn som ”vil-ket biologiskt barn som helst” kan få

problem när barnet växer upp.– Ska du adoptera får du ju ett barn

med ett bagage, säger Ellinor så klokt.

Det har hänt att tjejerna fått höraatt de ska vara tacksamma för att deblivit adopterade. Inte för att föräld-rarna har sagt det, men en av dem harkänt det som om de tycker det. Elli-nor påstår dock att det är en vanligreaktion från andra.

– Självklart ska man vara tacksamför livet, men föräldrarna adopteradeju för att de ville ha barn, säger hon.

När jag frågar om de ibland önskatatt de inte blivit adopterade kommerinte svaren så där omedelbart som jagförväntar mig.

– Jag vet inte, säger Angélica. Nejförresten ... jag är glad att jag kom tillSverige. Jag hade ju knappast fått detbättre i Indien.

Forts från sidan 7

Den som adopterar ...

Kan föräldrar vara för engagerade?– Ja ibland. Jag kände en flicka vars

mamma ständigt betonade att barnetkom någon annanstans ifrån och att”Jag tycker att adoptionsfören-

ingarna ska ta större ansvar föratt hjälpa barnen att hålla

kontakt med ursprunget. Angélica



hon var speciell som var adopteradoch därmed inte som andra. Mam-man gav henne egentligen aldrignågon chans att få vara svensk,säger Angélica.

Nirmala funderar på om honhar känt att det blivit förmycket Indientjat i familjen.

– Fast ... nej, det är kul, jaghar ju den inställningensjälv ... Kanske jag skulletycka att familjen är för In-dienfixerad om jag själv varit annor-lunda. Om jag själv känt mig merahelsvensk, då hade jag tyckt det varsom en särskola för adopterade. Menjag tycker ju att Indien är himla in-tressant.

Hur blir det då att åka tillbaka? Enreflektion från de tre tjejerna: Kom-mer man till sitt första land – då kandet vara konstigt att för en gångs skullINTE känna sig annorlunda. Man ärju så van vid att vara det!

Angelica har läst Astrid Trotzigs”Blod är tjockare än vatten” och tyck-er att författaren bar sig riktigt tokigtåt; att åka till sitt ursprungsland Kor-ea alldeles ensam, och där behövaupptäcka att man inte kan få kontaktmed folk eftersom nästan ingen talarengelska.

– Det är jobbigt att ha ett land, meninte språket. I Indien är problemetinte så stort, nästan alla pratar eng-elska. Är man från Colombia kan manju välja spanska i skolan. Med Kinaoch Thailand blir det värre, tror Nir-mala.

Hon tycker att man kan åka till ur-sprungslandet även utan tanke på attleta efter sin mamma eller ens sittbarnhem. Man kan också, om man vill,bara åka dit och känna efter hur lan-det är.

Hon minns själv hur det kändes attbara gå på gatorna i Calcutta – somhon själv inte har någon anknytningtill – och insupa dofterna och se sig

”Det är viktigt att resa till-baka till sitt land. Jag skulle

gärna åka till mitt barnhem ochjobba om jag fick chansen.

Nirmala

omkring. Hon kan åka vart som helsti Indien, det är hemma för henne.

– Det är en trygghet att veta att dethär landet kommer jag ifrån. Jag harsett det med egna ögon och behöverinte ha några fantasibilder.

Angélica skulle gärna revidera sinegna fantasibilder. Hon har velat resatill Indien sedan hon var liten, men harinte lyckats få med familjen på det.Någon gång ska det bli av i alla fall –frågan är bara när. Hon har accepte-rat att det inte går att få reda på vemden biologiska mamman är.

– Det spelar ingen roll längre. Menjag vill åka till Indien, se hur det äroch försöka sätta punkt sedan, inte mådåligt över det mera.

Hon berättar att hon för en tid se-dan flög till en kompis i Australien.När hon passerade över Indien (honkunde se ljusen i städerna) tänkte honatt hon aldrig förr varit så nära sin in-diska mamma, och började storgråta.

– Jag tänkte att hon är därnere ochvet inte att jag passerar precis ovan-för.

Ellinor vet inte riktigt när hon resertill Colombia, men hon ”är på G”. Honvill helst åka med sin syster eller mednågon vän, eftersom det i planerna in-går att träffa den colombianska mam-man och halvsyskonen. Hon vill inteha med sin adoptivmamma, det mö-tet tror hon skulle bli för känsligt.

När Ellinor fick brevet från mam-man i Colombia kändes det jättejob-bigt. Det har tagit ett år för henne attsvara – hon lade på brevet precis här-omdagen.

– Det känns som att det är ett kapi-tel som måsta avslutas. Jag vill slutagråta och gå vidare i livet.

Ing-Marie Söderberg

Vad tycker du? Är barnens ursprungslän-der viktiga att tala om? Är det inteviktigare att barnen blir svenskar?Hur tycker du som är adopterad – kanföräldrar tjata för mycket om det landdu kommer ifrån? Eller kan det aldrig bliför mycket?Diskutera på www.ffia.se/ungAngélica, Ellinor och Nirmala lovar ocksåatt svara på eventuella frågor.

Diskutera på webben

Lindström Sofia, Trotzig Astrid (red),Lein Cato (foto): Hitta hem. Vuxnaadopterade från Korea berättar.Ordfront, 2003 I denna antologi berättar tjugo vuxnaadopterade med egna ord om sinaupplevelser och erfarenheter.

von Melen, Anna: Samtal med vuxnaadopterade.Rabén Prisma i samarbete med NIA,1998.Intervjuer med 18 vuxna adopteradefrån olika länder. Samtal kring ämnensom är centrala för utlandsadopterade.

Paulrud, Anders: Amamamor.Bonnier Alba, 1996.En vuxen adopterad söker sitt ursprungoch skildrar sina två mödrars liv.

Trotzig, Astrid: Blod är tjockare änvatten.Albert Bonniers Förlag, 1996.En tankeväckande bok om sökandetefter en identitet som adopterad.

Åsbäck, Christina och Rosenqvist, Anna:Mariamma - svenskpräglad med indisksjäl.Björnen Förlags AB, 2003Berättelsen om en liten flickas färd frånett barnhem i Indien till adoptivfamil-jen i Fågelfors och livet som Anna.

Holmström, Shanti: Mitt okändahemland.Almqvist Wiksell, 1998.Spännande, rolig och lättläst bok ombland annt en återresa till Indien.

Lästipsom identitet, rotsökning, återresor ochföräldrar-barn-relationen



1. Mitt intresse är så stort att jag harlärt mig prata, läsa och skriva thai. Jaghåller intresset vid liv genom att lagathailändsk mat, titta på film och TV,lyssna på musik, läsa böcker.

Jag umgås med vänner från Thai-land och håller kontakten med minabiologiska släktingar i Thailand.(Marcus har tagit sin biologiska familjs ef-ternamn.)

2. Föräldrarna har ett ansvar att ald-rig förneka, men inte heller pressa sinabarn att vara intresserade. Som föräld-er ska man vara öppen och positivkring barnets ursprung.

Föräldrar ska ta upp frågor kringbarnets ursprung och biologiska för-äldrar på barnets villkor, då barnetsjälv känner att det vill prata om det.

3. Jag gjorde min återresa år 2003 för

1. Ja, det är en del av mig. Jag kännermig privilegierad att tillhöra två kul-turer. Jag spetsar öronen extra myck-et när det gäller Indien.

Det kan vara sport, nyheter, kata-strofer, böcker, mat, reseprogram ochdans. Jag har några kompisar som ock-så är adopterade från Indien, med demkänner jag en speciell samhörigheteftersom vi delar en del erfarenheter.

Jag känner också samhörighet medandra indier som jag inte känner. Påstan småhälsar jag på andra adopte-rade indier.

2. Ja, det tycker jag är självklart. Omman stänger alla dörrar till dessa de-lar av det förflutna förnekar man en

Tre frågor om ursprungoch föräldrarnas roll

Frida Axelsson, 19 år

Vårgårda

första gången, och då stannade jag iThailand i tre månader. Jag söktemina rötter och försökte se så mycketsom möjligt av det verkliga Thailand,det vill säga jag försökte hålla migifrån turistområdena.

1. Jag är inte så intresserad av mitt ur-sprung eller av Indien. Jag åker på fa-miljeträffen varje år men jag tänkerinte på det som en Indien-grej. Det ärmer som att träffa gamla kompisarsom man alltid har känt.

2. Om barnen är intresserade är detföräldrarnas skyldighet att hålla kon-takten med barnens ursprung. Menom barnet inte är så intresserat, somjag, så behövs det inte.

3. Jag har varit tillbaka till Indien en

Veena tandemar, 14 år

Örebro

Har du något intresse för ditt ursprung och första hemland? Tycker du att föräldrarna har skyldighet att hålla kontakten med adoptivbarnens ursprung? Har du gjort någon återresa/skulle du vilja göra en?

1

gång när jag var sex år. Nu vill jaghellre åka till andra ställen.Marcus Padoongwong

21 år, Varberg

3

2



Kontakt sökes!Om någon som kommer från Curitiba i Brasilien läser detta så skullejag bli glad om hon eller han ville starta en mailkonversation med mig.Adressen är: [email protected]älsningar Nicole

1. Ja, jag har intresse för mitt ursprungoch hemlandet. Dels tänker jag sena-re i livet göra en släktforskning, ochsedan i och med att jag är kristen såblir det nog någon missionsresa.

Jag har alltid känt medlidande förmänniskor som har det sämre än jag,och det gör att jag vill åka till Indienjust för att vara med i olika hjälppro-jekt.

2. Jag har alltid tyckt att föräldrarna iden mån det är möjligt ska försökahålla kontakten vid liv. Sedan när bar-nen är kring 18 år så kan de själv be-stämma hur de vill göra.

Till exempel tycker jag det är trå-kigt att mina föräldrar inte uppmunt-rade mig mer till att fortsätta prata

Ravi Rosell, 22 år

Göteborg

1. Sådär, jag tänker inte så mycket pådet. Men det händer att jag funderaröver vilka mina biologiska föräldrar äroch vad de gör. Ibland frågar kompi-sar om det och då tycker jag det är job-bigt att svara, eftersom jag inte vetnågot.

Ibland åker vi till Malmö och äterindisk mat. Och så har jag ett par fa-voritfilmer som handlar om Indien. Se-dan har vi ju varit på familjeträffarunder hela min uppväxt.

2. Det beror på om barnet själv är in-tresserad. Vissa föräldrar bryr sig inteom att hålla kontakt med till exempelfamiljegrupper, och det tycker jag ärfel när man märker att barnet behö-ver det.

del av barnet. Däremot kan man hållakontakt på olika sätt.

Det känns viktigt att föräldrarnauppmuntrar och stödjer och pratar omdet redan när man är liten. Så att manfår den fria viljan att bejaka sitt ur-sprung.

3. Jag reste till Indien när jag var 15år tillsammans med mina föräldraroch min lillebror, som kommer frånCalcutta. När jag klev av planet varmin första känsla att jag var en del avIndien. Men jag hade nog en romanti-serad drömbild, som inte riktigt stäm-de överens med verkligheten.

Jag vill gärna åka tillbaka och då job-ba som volontär på ett barnhem, meninte nödvändigtvis mitt eget.

Salim Sundin, 17 år

Ystad

med en läkare som vi hade kontaktmed, för då hade jag haft kvar mitthemspråk.

3. Min familj gjorde en återresa i må-nadsskiftet oktober-november 2002.Det var bra gjort av mina föräldrar attinte resa tillbaka för tidigt med migoch min syster.

För min del kommer det troligtvisatt bli fler resor tillbaka till Indien.

1. Ja, det har jag. När jag var mindrebrydde jag mig inte så mycket om det,intresset har kommit mer nu på sena-re år. När vi var på en sambafestival iGöteborg, till exempel, då var det somom musiken och dansen grep tag i mig.Jag skulle vilja vara med i en sådangrupp.

Och när jag såg ett resereportageom Brasilien på TV, då tyckte jag detvar jätteintressant.

2. Jo, jag tycker det är viktigt att för-äldrarna berättar allt de vet om ensbakgrund och om landet. Det handlarju om ens identitet.

3. Vi har pratat om det i familjen, ochdet är tal om att åka när jag gått utgymnasiet. Det vore roligt om vi kun-de resa med någon annan Brasilienfa-milj, tycker jag.

Jag känner att jag jättegärna vill be-söka Braslien nu, jag vill se barnhem-met och stan där jag bodde.

Nicole Atilius, 17 år

Uppsala

3. Jag var med och hämtade min lilla-syster och det kommer jag väl ihåg. Jagskulle gärna gör en ny resa till Indien.



Varför köper du böcker om Kinatill dina barn? Har du böckerom Skottland? Har du böcker

om Sverige? frågade min väninna.Jag svarade att vi ju bor i Sverige.

Barnen behöver inte titta på bilder påSverige, och Skottland (där jag är upp-vuxen) åker vi till flera gånger om året.Men böcker om Kina vill jag ha hem-ma, jag måste lära barnen nå-got om landet de föddes i.

Jag fick ändå en tankeställa-re. Jag vill att mina döttrar skallkänna en samhörighet medKina och den kinesiska kultu-ren. Jag har till och med lovatde kinesiska myndigheterna ochlämnat ett suddigt rött tumav-tryck på att jag skall lära minabarn om sitt ursprungsland.

Men hur gör jag det? Kan jaggöra det överhuvudtaget? Vil-ken insikt i den kinesiska kul-turen kan jag skaffa mig?

Kontakt med den skotska kul-turen förmedlar jag utan att ensfundera över det varenda gångjag berättar om min barndomeller uttrycker en åsikt.

Vi är inte medlemmar i någonskotsk eller brittisk förening,barnen går inte i hemspråk iengelska, jag har aldrig köptnågon kilt till någon av flickor-na.

Men de känner sig hemmanär vi kommer till Skottland, dekan kommunicera obehindrat,

Född i Kinamen ändå turist

och de kan de sociala spelreglerna där.Att ge barnen en inblick i den kine-

siska kulturen kräver en helt annanansträngning. När jag började jämfö-ra blev det väldigt tydligt för mig attden bild av Kina jag förmedlar till bar-nen endast är schablonartad. Trots att

Trots att jag som duktig adoptivförälder läser kinesiska böcker, hyr kinesiskafilmer, firar kinesiskt nyår och köper vackra kinesiska klänningar kommer jagoch mina barn alltid att vara turister i Kina.

jag som duktig adoptivföräldrar läsernästan varenda kinesiska nutidsromanjag hittar, hyr kinesiska filmer, firarkinesiskt nyår på kinesisk restaurangoch ser till att flickorna har varsin ki-nesisk klänning.

Det finns familjer som kastar sig in

Populär kultur. Emma har många Kinaböcker men läser helst Bamse ändå.


Hur gör du för att förmedla ditt barnsursprungslands kultur? Tycker du det ärviktigt?Hemspråksundervisning, kulturfören-ingar och landsträffar - är det alldelesöverdrivet?Diskutera på www.ffia.se/ung

Korean @doptees Worldwide, K@W,är en internationell organisation somdels är ett nätverk för Koreaadopte-rade, dels vill sprida information ochkunskap om Korea och Koreaadoptio-ner och mer generellt om adoptions-frågor. Organisationen är genom sitteget förlag en kanal där Koreaadop-terade kan uttrycka sig och bli utgiv-na, men förutom detta säljer manböcker om adoption, och om och frånolika länder.

En viktig och intressant bok frånK@W är ”Beyond Good Intentions” avden amerikanska författarinnan Che-ri Register.

Cheri Register är mamma till tvånumera vuxna döttrar, båda adopte-rade från Sydkorea som spädbarn. Honär författare och lärare i ”creative wri-ting”, och bosatt i Minneapolis, Min-nesota, där andelen Koreaadopteradei befolkningen jämförelsevis är myck-et hög. Hon har tidigare skrivit om in-ternationell adoption i boken ”AreThose Kids Yours?”. Tyvärr finns hen-nes böcker än så länge bara tillgäng-lig på engelska, vilket också gäller deflesta böcker som säljs av K@W.

”Beyond Good Intentions” innehål-ler texter om tio olika aspekter på för-äldraskap till internationellt adopte-rade barn. Boken pekar på ett antalfallgropar, lätta att trilla i, t ex ”Wi-ping Away Our Childrens Past”, ”Hol-ding the Lid on Sorrow and Anger” och”Judging Our Country Superior”.

I boken talas genomgående om detfiktiva ursprungslandet för adoptera-de barn, ”Tapoda”, och adoptivföräld-rars förhållningssätt till barnets bak-grund i Tapoda och de tapodanska bio-logiska föräldrarna, till tapodansk kul-tur med mera. Cheri Registers förkla-ring till varför hon valt att skriva om”Tapoda” och inte om Korea, Kina el-ler Vitryssland gav i alla fall mig både

en aha-upplevelse och ett litet fniss.Varje kapitel inleds med ett karike-

rat uttalande, något som en adoptiv-förälder skulle kunna tänkas säga el-ler kanske tänka. Syftet är inte att iförsta hand ironisera, utan snarare attfå läsaren att se sig själv i skrattspe-geln och känna igen sig. Cheri Regis-ter är noga med att säga att även honsett sig i samma spegel, och inte harför avsikt att mästra någon.

I inledningen till kapitlet ”JudgingOur Country Superior” skriver hon:

”...Poor, underdeveloped Tapodawas no place for an intelligent, talen-ted girl lika her. Why, the Tapodanskeep women oppressed. The wholecountry looks run-down and dirty, andthey eat the most awful things there”.

I texten diskuterar Cheri Registeradoptivföräldrars och omgivningensförhållningssätt till barnets ursprungoch vad som skapar upplevelsen av atthöra hemma i ett land. Vad innebärdet att vara – i det här fallet – ameri-kansk? Vad innebär det att vara kore-ansk? Kan man känna sig helt tillhö-rig i det land man utan eget val kom-mit att leva i om man ofta får fråganom man inte känner sig tacksam föratt man fått komma dit?

Författaren har skandinaviska förfä-der och -mödrar och har haft omfat-tande kontakter med Koreaadoptera-de i Europa och även i Skandinavien,något som hon beskriver i bland an-nat detta kapitel, som jag tycker hörtill de mer spännande bland texterna.

Cheri Register skriver om svåra ochangelägna frågor. Hennes bok är tan-keväckande och lätt att ta till sig, ochdessutom rolig att läsa. Jag rekom-menderar den till alla varande och bli-vande adoptivföräldrar.

Kerstin Krebs

i Kina-projektet med ännu mer ener-gi och ambition. I USA går mångaadopterade barn som är födda i Kinapå kinesiska skolor, eller har manda-rintalande barnflickor.

I Sverige har ett adoptivbarn rätt tillundervisning i sitt ursprungslandsspråk, och det finns familjer som fåtthemspråksundervisning i kinesiska försina barn.

Andra går och lär sig kinesiska till-sammans med barnen; det finns enväxande marknad för sådana kurser.Och dessutom finns alla ideella fören-ingar, träffar, nyårsfirande och inteminst mailinglistor.

Att få reda på lite om kinesiska mat-vanor, klädsel med mera och att hittavuxna förebilder är relativt enkelt, åt-minstone i en svensk storstad. Filmersom Crouching Tiger och Den rödalyktan har blivit stora kommersiellasuccéer, och på vilken videobutik somhelst borde man kunna hitta kinesis-ka filmer.

För inte så många år sedan vann enkinesisk författare Nobelpriset och fleroch fler nutidsromaner finns i bokhan-deln eller på biblioteket.

Genom att läsa romaner eller se påfilmer får man en viss insikt i hur mantänker och beter sig i Kina, och hurdet är att leva i Kina idag. Kanske kandet i allra bästa fall ge oss, och så små-ningom även våra barn, en bättre upp-fattning om de levnadsvillkor som led-de fram till att våra barn kom till ettbarnhem.

Men trots att vi gör allt detta ochatt vi kan köpa oss de yttre attributen,som de vackra kinesiska klänningar-na som hänger i våra garderober, kom-mer jag och mina barn alltid att varaturister i Kina.

Catherine Paterson

Bortom de goda föresatsernaBoktipset

Den amerikanska boken ”Beyond Good Intentions” innehåller texterom tio olika aspekter på föräldraskap till internationellt adopteradebarn. En viktig och intressant bok enligt recensenten.

Boken kan enklast beställas [email protected]

Diskutera på webben


FFIA har en broschyr, ”Innan jagkom”, som vänder sig till adopteradesom har funderingar kring sitt ur-sprung. Den kan beställas genom Kai-sa Hammar på FFIA:s kansli. Jag re-kommenderar också ett informations-material, ”Resan tillbaka”, och ”Vemär jag, vem vill jag vara”. Dessa bro-schyrer kan beställas på FFIA:s hem-sida, www.ffia.se/bibliotek. Mer om attsöka sin rötter finns också på hemsi-dan under fliken ”adopterad”.

FFIA är en medlemsförening och föratt återresorna ska fungera behöver vifå in intresseanmälningar om vilkaresemål som kan vara aktuella i fram-tiden. Hör gärna av er med förslag tillmedlemssekretaren Kaisa Hammar,031-704 60 93, [email protected] Birgitta Nilsson, tel 031-332 3939, [email protected]

Birgitta Nilsson

Forts från sidan 3

Återresan blir ...

Trots att FFIA har många medlems-familjer i Stockholmsområdet harverksamheten – bland annat träffaroch kurser för blivande adoptivföräld-rar – varit i en ganska blygsam skala.Sedan hösten 2005 finns nu FFIA/Stockholm, en medlemsgrupp som hararrangerat aktiviteter för väntande,blivande adoptivföräldrar och adoptiv-familjer. Vårt sikte är inställt på attunder 2006 bilda en lokalavdelning avFFIA i Stockholm.

Under hösten träffades blivandeadoptivföräldrar några lördagar påöppna förskolan för adopterade barn,Spira, i Stockholm och knöt kontakter,fikade och diskuterade kring olika te-man. Träffarna samlade så många in-tresserade att vi bestämde oss för attfortsätta med samma form under vå-ren. Några av höstens träffar kommeratt gå i repris och nya tillkommer.

Den första tematräffen i vår, i feb-ruari, vände sig till blivande pappor.Adoptivpapporna Fredrik och Andersberättade för blivande pappor om sinaerfarenheter från väntanstiden, resanoch den första tiden hemma med bar-nen. Tillfälle fanns till frågor och dis-kussion.

Det var stor uppslutning av blivan-de pappor som fick klämma ihop sig iöppna förskolans lekrum, och svårt attfå tiden att räcka till i detta enbartmanliga forum. Blivande mammor varförstås också välkomna, men enbart påfika och runda bordssamtal i köket.

Pappaträffar kommer att äga rumockså senare i år, troligen till hösten,eftersom vi tror att behovet är stortav ”killsnack”.

Den andra träffen i februari hand-lade om olika sätt att bära barn med

demonstration av olika hjälpmedelsom bärselar och -sjalar, och om var-för det är så viktigt för anknytningmellan barn och förälder att bära.

Vårens tredje träff handlar om sys-konväntan och om att förbereda bli-vande storasyskon inför resan, menockså om det som kommer sedan, tillexempel svartsjuka mellan syskon.

I april kommer vi dels att ha en in-formationskväll om föräldrapenningmed besök från Försäkringskassan,dels ha en lördagsträff för blivandeanhöriga – mormor, farfar eller kan-ske moster? Då berättar vi om huradoptionsprocessen går till, och pra-tar kring anknytning. Tillfälle till frå-gor finns.

Vårens sista träff kommer att hand-la om adoptionsresan, och om att mötasitt barn och hur man kan förberedasig.

Är du intresserad? Mer informationom bland annat hur du anmäler digtill träffarna finns på FFIA:s hemsidawww.ffia.se.

I slutet av februari startade ocksåkursen ”Att möta sitt barn”, som tidi-gare har annonserats som ”barna-vårdskurs”. Under de fem träffarnamöter deltagarna bland annat BVC-sköterska och logoped.

Olika aspekter på adoptionsresandiskuteras, liksom anknytning och oli-ka sätt att underlätta den för föräld-rar och barn. Kursen kommer att åter-komma till hösten.

Utöver tematräffar och kurser harvi förstås också utrymme för trevligsamvaro för barn, föräldrar och blivan-de sådana, till exempel julfest medtomtebesök i januari som uppskatta-

des mycket, inte minst av barnen. Vihoppas förstås kunna lägga till fler nyaaktiviteter, men då behöver vi bli fleraktiva.

Särskilt skulle vi vilja komma i kon-takt med er familjer som hunnit varahemma lite längre med era barn, ochfå ta del av era synpunkter på vad somskulle vara roligt och intressant attgöra i FFIA-regi i Stockholmsområdet.

Du som har idéer och uppslag, ellerkanske vill vara med och ordna olikaaktiviteter, når oss genom att kontak-ta [email protected] ses!

Hälsningar

FFIA/Stockholm

genom Kerstin Krebs

FFIA - nu även iStockholmSedan hösten 2005 finns nu FFIA/ Stockholm, en medlemsgrupp som har arrangerataktiviteter för blivande adoptivföräldrar och adoptivfamiljer. Siktet är inställt på attunder 2006 bilda en lokalavdelning av FFIA i Stockholm.


Kinesiska läkare fårpraktik i SverigeI början av maj kommer två läkare frånNanjing Social Welfare Institute iKina att besöka Sverige för att utbil-da sig i Ponceti-metoden, en behand-ling av klumpfot på små barn.

De skall praktisera på ortopedmot-tagningen vid Astrid Lindgrens barn-sjukhus och på ortopedverkstan vidSankt Görans sjukhus under ledningav barnortopeden Lars Rehnberg.

Projektansvarig för FFIA:s Kinabi-stånd, Birgitta Engstrand Norén, ochpersonalen på FFIA:s kansli samord-nar och planerar utbytet som finansie-ras genom insamlade medel.

Besöket är det första i en rad plane-rade utbildningstillfällen som syftartill att förbättra framtidsutsikterna förde allra mest utsatta barnen. De barnsom föds med ett handikapp och där-för överges.

Vi vill passa på att tacka alla er sombidrar till denna satsning och upp-muntra fler att skänka pengar till det-ta meningsfulla projekt. Era bidrag ärenormt viktiga!

Annika Ahren Vargas

Projekt för dem sommöter adopterade”Vet du vem jag är?” är arbetsnamnetpå ett projekt som FFIA, Adoptions-centrum, Barnens Vänner och BarnenFramför Allt samarbetar kring.

Projektet syftar till att informeradem som möter adopterade i sin pro-fession – socialsekreterare, förskollära-re, barnsköterskor, lärare – om adop-terades eventuella särskilda behov i ettlivslångt perspektiv.

Med hjälp av flera filmer, lärarhand-ledning och informationsmöten finan-sierade av Allmänna Arvsfonden, ochi samarbete med Utbildningsradion,högskolor och universitet, önskar vi nåut till dem som behöver mer kunskapi sitt yrke.

I början av mars sändes vår ansökantill Allmänna Arvsfonden och förhopp-ningsvis har vi besked om finansieringi juni.

Heléne Mohlin

Känner du till Surat?

Jag är en tjej på 22 år som skulle vilja ha så mycket information sommöjligt om staden Surat i Indien, eftersom jag kommer därifrån ochfunderar lite på mina rötter. Så snälla alla ni som har information omstaden ... maila gärna till mig. Bettan / [email protected]

Adopterade ochbiologiska barnDen himlastormande glädje det inne-bär att få barn är unik – och gemen-sam för alla föräldrar. Alla barn ärlängtansbarn, oavsett om de kommittill oss via adoption eller på biologiskväg.

Det finns dock en skillnad, föräld-raskapen kräver olika av oss. De adop-terade och de biologiska barnen harolika behov.

Det är om detta och om de fällorsom lurar efter vägen skriften ”Famil-jer med både adopterade och biologis-ka barn” handlar.

Skriften ingår i adoptionsorganisa-tionernas skriftserie och kan bestäl-las från FFIA:s kansli.

Julfest i Solna. Ett stort tack till alla familjer som deltog vid julfesten den 15januari. Det är härligt att se alla glada barn och uppskattat när deltagaranta-let blir högt.

Hälsningar FFIA:s Stockholmsgrupp

Eva Nejman och Helen Sigra

med familjer


Familjeföreningen för internationell adoptionBox 12027402 41 Göteborg B SVERIGE

PORTO BETALT

Familjesidan

Vill ni ha pappersbilder i retur skicka med ett frankerat och adresserat kuvert. Observera att digitala bilder bör varahögupplösta för tryck. Ställ in kameran på största storlek och högsta kvalitet.

God fortsättning hälsar Matilda, två år, med familj tillKinakompisarna Malin, Hanna, Hanna, Anna och Jenny.Flickorna kom från Guanxiprovinsen i april 2005.

Familjen Bernelid, Ystad

Här är vår gul-

liga Elin på tre-årsdagen. Vikom hem medhenne i mars2005 från Nan-ning i Guangxi.Vi hälsar till allasom var med.Familjen Wallin,

Valbo

Vi är stolta över våra underbara barn! Glenda kom frånGuatemala (via FFIA) 1999 då hon var åtta månader. 2004följde hon med till Filippinerna och hämtade David, då2,5 år (via AC). Nu är de åtta och fyra år och har myckerroligt ihop. Katten Blixten är född i Sverige.

Håkan och Helene Lindh, Götene Här kommer ett foto på vår underbara dotter Smilla Wi-gren från Göteborg. Hon är född i december 2004 i Bogotá,Colombia, och vi kom hem tillsammans 18 december 2005.

Hälsningar Annicka & Nicklas Wigren, Göteborg

Här kommer en

nyårshälsning

från Ida & Linntill deras kompi-sar från YulinSWI i Guangxi.Vi kom alla hemtill Sverige i no-vember 2004.

Familjerna

Morin och

Tullgren

▲

▲

▲

viadoptiv familjer - | ffia

Documents