triad handledning

60
Roller Den utforskande grundutbildnings- studenten Den handledande seniora forskaren Den handledande doktoranden Konkret empirisk upplevelse- kunskap Reflektiv kunskap och tankemodeller Vetenskapligt ordnad, abstrakt och formaliserad kunskap Kunskapsformer Handlednings- processen InstItutIonen för VårdVetenskap malmö högskola 2012 Irena dYChawY rosner, shleeV sergeY, anne wennICk & ChrIstel BahtseVanI trIad handlednIng En handledningsmodell för introduktion av empiriska koncept i sjuksköterskeutbildningen

Upload: nguyendat

Post on 12-Jan-2017

237 views

Category:

Documents


0 download

TRANSCRIPT

Roller Den utforskande grundutbildnings- studenten

Den handledande seniora forskaren

Den handledande doktoranden

Konkret empirisk upplevelse- kunskap

Reflektiv kunskap och tankemodeller

Vetenskapligt ordnad, abstrakt och formaliserad kunskap

Kunskapsformer

Handlednings- processen

Ins

tIt

ut

Ion

en

r V

år

dV

et

en

sk

ap

m

al

gs

ko

la

20

12

malmö högskola

205 06 malmö, sweden

www.mah.se

Irena dYChawY rosner, shleeV sergeY, anne wennICk & ChrIstel BahtseVanI

trIad handlednIng En handledningsmodell för introduktion av empiriska koncept i sjuksköterskeutbildningen

isbn 978-91-7104-426-6

Utbildning inom universitet och högskola ställs ständigt inför olika

beslut som berör pedagogiska angreppssätt för vuxnas lärande.

Denna rapport behandlar en praktik där utbildning, forskning och

forskarutbildning vävs samman i en handledningsmodell. Den före-

slagna TRIAD modellen är avsedd att stärka sjuksköterskestudenters

utveckling av vetenskaplig metodologi, doktorandens pedagogiska

meritering och forskarens vardagsanknytning.

T R I A D H A N D L E D N I N G

Institutionen för Vårdvetenskap

© Irena Dychawy Rosner, Shleev Sergey, Anne Wennick och Christel Bahtsevani, 2012

Omslagsbild: Irena Dychawy Rosner

ISBN 978-91-7104-426-6

Holmbergs, Malmö 2012

IRENA DYCHAWY ROSNER,SHLEEV SERGEY, ANNE WENNICK & CHRISTEL BAHTSEVANI

TRIAD HANDLEDNING En handledningsmodell för introduktion av empiriska koncept i sjuksköterskeutbildningen

Malmö högskola, 2012Hälsa och samhälle

Institutionen för Vårdvetenskap

Publikationen finns även elektroniskt,se www.mah.se/muep

INNEHåLL

FÖRORD ....................................................................... 7SUMMARY ................................................................... 9SAMMANFATTNING ..................................................... 11INLEDNING ............................................................... 13SYFTE ........................................................................ 15BAKGRUND ................................................................ 16

Högskolepedagogisk utbildning för forskarstuderande ..............16Undervisning .......................................................................17Exempel på doktorandledd undervisning av studenter på avancerad nivå ...............................................................17Behov av forskningsförankring av studenter på grundnivå ..........19Problemformulering ..............................................................24

METOD ...................................................................... 25RESULTAT .................................................................... 28

Handledningsmodellens förutsättningar och struktur ..................28TRIAD handledning - den stipulerade handlednings- modellens kärnkomponenter ..................................................32Exemplifierat tillvägagångssätt ...............................................38

DISKUSSION .............................................................. 44Reflektion kring TRIAD handledningens förutsättningar .............45Reflektion kring TRIAD handledningens implementering .............47Institutionella förutsättningar .................................................49

KONKLUSION ............................................................. 51REFERENSER ............................................................... 52

FÖRORD

Vetenskapligt tänkande och evidensbaserad kunskap utgör traditio-nellt en viktig del i högskolebaserad undervisning och forskning. Dis-kussioner kring olika former av problemlösning, hypotesutveckling, dess prövning och reflektion skapar betingelser för undervisning som rimligtvis stimulerar och utmanar de vetenskapliga frågeställ-ningar som studenter får möjlighet att pröva.

Relationen mellan yrkesvardagligt och vetenskapligt kunnande är mycket komplicerat både kognitivt och utbildningskulturellt. Den vetenskapliga verksamheten är ofta åtskild från undervisningen. Möten mellan praktikers vardagliga begrepp och vetenskapliga koncept måste därför utgöra ett viktigt innehåll i utbildningen. Det är på grund av detta väsentligt att väva samman dessa två former av kunnande och fylla undervisningsprogrammet med innebörder där studentens levda utforskningserfarenheter tas tillvara. Det är didaktiskt essentiellt för såväl grundutbildning som forskarutbildning. Handledningsmodellen som presenteras i denna rapport är sammanställd under en utbildning för forskarhandledare vid Malmö högskola (MAH, 2011). Arbetet med handledningsmodellen fick delvis sin näring och inspiration inom den akademiska miljön som den är tänkt för.

Ett varmt tack riktas här till våra kolleger på handledarkursen och lärarkollegiet på fakulteten för inspirerande diskussioner. De har stimulerat och fördjupat perspektiven på problemställningen. Ett speciellt tack riktas till professor Kim Lützen och professor Roger Johansson som oberoende av varandra läst och bidragit med syn-punkter till slutversionen av manuset för denna publikation.

Författarna vill även uttrycka ett tack för finansiell support från FP7 EU Project ”3D-nanobiodevice”, www.mah.se/3dnanobiodevice

Mars 2012

Irena Dychawy RosnerUniversitetslektor i vårdvetenskapEnhetschef, Institutionen för vårdvetenskap

8

9

SUMMARY

Higher education in today’s society has to be based on science and evidence supported praxis. Research and scientific knowledge has to be used and applied in everyday life. Therefore, this study aims to create a practical supervision model, in which three levels of academic work are weaved together: undergraduate studies, PhD-studies and research programs. This model will strengthen the under-graduate student’s insights in scientific knowledge and the doctoral candidate’s development of pedagogical skills. The researcher will enhance his/hers supervisory management abilities.

The research methods used for development of the model include literature studies, seminars and abductive reasoning. The abductive methodology was aimed to found a proper foundation for supervis-ing students and resulted in a multipart model called TRIAD super-vision. This TRIAD model of supervising is meant to be used at a bachelor-level nursing program or other bachelor programmes.

The TRIAD model is shaped out of triadic episodes, where three levels of proficiency are brought together. These levels represent a scientifically arranged knowledge, a reflective knowledge and a solid empirically based knowledge. The supervision itself is educationally connected where the situation based schooling is concentrated to scientific methodology. The supervision becomes a didactically con-ducted process of learning on differentiated levels of teaching. In the TRIAD, the nursing student is supervised by a doctoral student, who in turn is supervised by a senior researcher. The bachelor student gets an opportunity to obtain knowledge of scientific concepts and

10

to apply it in a realistic environment, while the doctoral student can improve his/hers pedagogical skills. The input of the senior researcher contributes to tie the undergraduate studies more firmly to the scientific tradition.

The conclusion that can be drawn from this kind of education is that it can be a smooth introduction to empiric concepts. It can be a source of reflection and in-service training for all involved. The bachelor student, the doctoral student and the senior researcher co-operate in development of competence and abilities under real-life conditions.

Among organizations to be acknowledged, the authors would like to thanks for financial support from FP7 EU project - ”3D-nanobio-device” www.mah.se/3dnanobiodevice.

11

SAMMANFATTNING

Dagens kunskapssamhälle ställer höga krav på att högskoleut-bildning förankras i vetenskap och evidensbaserad praxis, vidare att forskning och vetenskaplig kunskap skall kunna användas och tillämpas i vardagslivet. Denna studie syftade till att skapa en handledningsmodell som främjar en handledningspraktik där tre verksamheter: grundutbildning, forskarutbildning och forskning vävs samman för att stärka grundprogramsstudentens utveckling av vetenskaplig kunskap och doktorandens utveckling av pedagogiska färdigheter och meritering.

Som metod användes litteraturstudier, akademiska seminarier och abduktiva resonemang. Den abduktiva metoden användes för framtagandet av lämpligt underlag för tillämpningens elementära beståndsdelar, vilket resulterade i en sammanställd handlednings-modell benämnd TRIAD handledning. Den tänkta tillämpningen av modellen var avsedd för sjuksköterskeutbildningen på grundnivå.

TRIAD handledning bygger på triadiska episoder där tre nivåer av kunnande sammanförs. Dessa nivåer står för en vetenskapligt ordnad och formaliserad kunskapsform, reflektiv kunskap och laborerande med relevanta tankemodeller samt konkret empirisk upplevelseba-serad kunskap. Förloppet i själva handledningssituationen bygger på en undervisningsförankrad handledning där situationsbaserat lärande koncentreras till vetenskaplig metodologi. Handledningen förankras i en didaktisk fastställd lärandeprocess och differentierade nivåer av lärande. Helheten utgörs av en TRIAD där sjuksköter-skestudenten handledds av en doktorand och där den involverade

12

doktoranden i sin tur får handledning av den seniora forskaren. Grundprogramsstudenten får tillfälle att införskaffa kunskap om vetenskapliga koncept och tillämpa dessa på ett realistiskt förank-rat sätt. Metoden bildar också ramar där handledningsprocessen ger doktoranden möjligheter att träna sina pedagogiska färdigheter. Insatser som genomförs av seniora forskare avses skapa ett utökat underlag för att undervisningen på grundnivån forskningsförankras.

En slutsats som dras är att denna typ av tillvägagångssätt i handled-ning är att den kan leda till en smidig introduktion av empiriska koncept. Den kan också ge upphov till reflektion och kompetensut-veckling för alla i triaden involverade parter såväl studenten, dok-toranden som den seniora forskaren. Studenten på både grund- och forskarnivån får också utveckla och tillämpa sina färdigheter i rea-listiska och verklighetsanpassade praktiker.

13

INLEDNING

Aktuella teorier om kunskapsförmedling, lärande och kunskapsska-pande lyfter fram dels ett funktionalistiskt och dels ett konstruktivis-tiskt angreppssätt i relation till den undervisning som bedrivs inom universitet och högskolan (Biggs och Tang, 2007). Funktionalistisk förklaring innebär ett klargörande av vilken funktion en företeelse fyller för en viss helhet. Utifrån en konstruktivistisk teori om lärande byggs kunskapen utifrån en mångfald av intryck i individens läran-deprocess (Biggs och Tang, 2007). Vårt förhållningssätt till kunskap beroende på hur vi förnimmer och konstruerar vårt lärande ger enligt Cobern (1996) upphov till en individuell epistemologisk världsbild och kunskapsstruktur. Det medför att bland annat studentens atti-tyder till vetenskap kan ha betydelse för dennes kunskapsutveckling och förmåga till innovation och nyskapande. Detta har till exempel belysts av Lundström och Jakobsson (2009). De påvisar, i sin under-sökning om gymnasieelevers uppfattningar om vetenskap och pseu-dovetenskap i anknytning till hälsa, en risk för pseudovetenskapligt inflyttande vad gäller hälsoallmänbildande kunskaper, kritiskt för-hållningssätt samt förmåga att analysera information.

I ”Studier av kunskapsutveckling” skriver Håkan Törnebom (1983) om kunskapsbildning inom empirisk vetenskap och forskarparadigm. Vetenskapliga teorier borde enligt honom sättas in i sammanhang där de utvecklas för det är just där som dess värdeskapande har sin giltig-het. Detta för med sig att allt kunskapsskapande är underkastat en kontextuell regleringsprocess och mynnar ut i en så kallad ”partiell sanning”. Dessa olika partiellt förekommande sanningar har alltid en viss intention och extension i utbildningssammanhang. Intensionen

14

står för de egenskaper som undervisas, förmedlas och lärs in. Exten-sionen är de objekt som ämnet refererar till. I en lärandesituation kan till exempel utbildningsintentionen relateras till undervisning av vetenskaplig metod och dess extension till exemplifierad forskning.

Verkligheten kan vara en enda men antalet modeller kan bli lika stort som antalet forskare (Bjereld, Demker och Hinnfors, 2002). Således är utbildningsprogram såsom forskarutbildning eller sjuksköterske-utbildning underkastade en regleringsprocess både genom centrala regelverk och utbildningskulturella normer. Vår rapport fokuserar på två aspekter utmynnande utifrån aktuella undervisningstraditio-ner inom högre utbildning. Den ena aspekten handlar om omvårdnad som ett karaktärsämne i sjuksköterskeutbildningen på grundnivån. Den andra aspekten berör kunskapsutveckling inom ämnet genom tillämpning av dess novisch utforskning.

I flera studier är det främst handledningsprocessen som hittills har studerats för att förstå doktorandens kunskaps- och kompetensut-veckling (Brodin, Ohlin och Lindén, 2009). Ett annat perspektiv värd att fokusera på är utvecklandet av en forskningsmiljö för studenter på grundnivå. Frågan är då om doktoranders pedagogiska meritering kan förenas med grundnivåstudenters behov av utforskningsmiljö där praktiskt handlande, handledning samt feedback i kombination med reflektion och studenternas ansvarstagande, tillsammans blir viktiga grundstenar för ett personligt konstruerande av kunskap.

Med utgångspunkt från denna fråga växte tankar om att skapa en modell för handledning fram. Modellen bygger på att vissa veten-skapliga problem kan tjäna som pedagogiska hjälpmedel vilket ger studenten i grundutbildningen och forskarstudenten makt över sin egen inlärningsprocess. Forskarstudenten får möjlighet att förmedla sina egna erfarenheter och studenten på grundnivå får stöd för eget tänkande samt tillgång till sammansättningar av upplevelser i vilket den personliga kunskapen kan växa fram. Studenten på grundnivå får börja sin vetenskapliga kunskapsresa och forskarstudenten får utveckla en ny förståelsehorisont och förmågan att förmedla samt handleda delar av sin egen erfarenhet vilket kan resultera i något mycket mer än den traditionella undervisningen.

15

SYFTE

Studien syftar till att utveckla en handledningsmodell med avsikt att främja en handledningspraktik där tre verksamheter: grundutbild-ning, forskarutbildning och forskning vävs samman för att stärka grundprogramsstudentens utveckling av vetenskaplig kunskap och forskarstudentens utveckling av pedagogiska färdigheter och meri-tering.

Avsikten med handledningsmodellen är således att främja utveck-lingen av forskarstudentens pedagogiska skicklighet men även att stärka forskningsförankringen i grundutbildningen. Vidare ges exempel på hur implementeringen av handledningsmodellen kan tänkas genomföras vid fakulteten för Hälsa och samhälle inom ramen för sjuksköterskeprogrammet.

16

BAKGRUND

Malmö högskola organiserar sina utbildningsprogram inom ett antal flervetenskapliga områden rörande såväl forskning som utbildning. Merparten av den forskning som idag bedrivs vid fakulteten för Hälsa och samhälle kan identifieras i två områdes- och fakultetsöver-gripande forskningsprofiler; i) ”Biologiska gränsytor” och ii) ”Hälsa och sociala villkor i ett livsförloppsperspektiv”. Fakulteten bedriver utbildning inom ett flertal ämnesområden så som exempelvis sjukskö-terskeutbildning, psykiatrisk omvårdnad, biomedicinsk analytiker, folkhälsovetenskap, kriminologi, äldrepedagog samt socialt arbete. Utbildningarna ges på såväl grund- som avancerad och forsknings-nivå. Vidare består fakulteten av cirka 2 250 helårsstudenter (varav 15-20% är män) och en personalstyrka om cirka 240 personer. De doktorander som är antagna vid fakulteten kan få uppdrag inom utbildningsområdet eller administration om högst 20 procent av heltid inom ramen för sin doktorandanställning (Studiehandbok, 2010). En annan form av anställning kan vara att kombinera en redan befintlig adjunktanställning med doktorandstudier på deltid.

Högskolepedagogisk utbildning för forskarstuderandeDe flesta lärosäten har någon form av högskolepedagogisk intro-duktionskurs som ger doktoranden en inblick i de lagar och regel-verk som styr utbildning, lärande, olika undervisningsformer och återkoppling till och/eller av studenter. Saknar doktoranden tidigare högskolepedagogisk utbildning bör han eller hon gå en introduk-tionsutbildning innan eventuell institutionstjänstgöring påbörjas då det i högskoleförordningen (Högskoleförordning, 2010) återfinns krav på visad pedagogisk skicklighet.

17

Vidare krävs det att doktorander ska ha genomgått en introduce-rande högskolepedagogisk utbildning för att få undervisa. Därefter kan han eller hon bygga på med fler kurser allt eftersom institu-tionstjänstgöringen kräver fördjupad kunskap. Inom ramen för de högskolepedagogiska kurserna (oavsett lärosäte) får kursdeltagarna i regel genomföra någon form av uppgift som med fördel knyts till den egna institutionstjänstgöringen. Därmed kan dess utövande eventuellt förbättras eller vara till gagn för doktoranden då den pedagogiska meritportföljen författas.

Lärarkompetens är ett viktigt kriterium när Högskoleverket gran-skar kvaliteten i högre utbildningar (SISTER, 2008) varför utö-vandets kvalitet icke är att förringa. Brister i lärarkompetens har nämligen lett till sanktioner med hot om indragen examinationsrätt mot flertalet utbildningar och utvecklandet av ett nationellt kvali-tetssystem för högre utbildning är ett hett aktualiserat debattämne (Lindberg-Sand, 2011). UndervisningEnligt högskolelagen ska ”verksamheten bedrivas så att det finns ett nära samband mellan utbildning och forskning” (Högskoleverket, 2010b). Således kan doktoranden med fördel utgå från egna forsk-ningsresultat i sin undervisning. Doktoranden har i regel getts möj-lighet att följa utvecklingen inom det egna forskningsområdet över tid och kan därmed förmedla aktuella forskningsresultat. Vanligen ges inte universitetslärarna (som i huvudsak arbetar med utbild-ningsinsatser) samma möjlighet till uppdatering inom aktuellt ämne. Undervisning i endast vetenskaplig metod för att forskningsanknyta undervisningen kan inte anses tillräcklig (Björklund, 1991). Dokto-randen kan därför med fördel även undervisa om utvecklingen på forskningsfronten inom det egna ämnet. Härmed ökar doktoran-dens pedagogiska skicklighet samtidigt som undervisningen forsk-ningsanknyts.

Exempel på doktorandledd undervisning av studenter på avancerad nivåSyftet med exemplet nedan är att förtydliga de argument som anses utgöra basen för utvecklandet av en stipulativ modell för handled-

18

ning i lärogemenskap för såväl studenten som doktoranden. Hand-ledningen utgör här ett strategisk redskap för lärandet. Exemplet tar sitt avstamp i en situation tillämpad inom utbildning till specia-listsjuksköterska. Detta är kanske främst ett exempel på ett nära samband mellan utbildning och forskning men det synliggör också hur en doktorand kan bygga upp undervisnings- men även hand-ledningserfarenhet.

För att ge studenter ökad förståelse om hur vetenskaplig kunskap produceras inbjöds studenter vid specialistsjuksköterskeprogram-met under hösten 2008, att medverka vid datainsamlingen till ett av fakultetens dåvarande doktorandprojekt. Den inbjudna gruppen avgränsades till studenter i specialistutbildning för barnsjuksköter-skor vilket bedrivs på avancerad nivå. Den aktuella doktoranden höll en inledande föreläsning och därefter informerades intres-serade studenter om formen för datainsamling. Studenterna hade efter riktad träning fått instruktioner att genomföra vardera fem besöksintervjuer hos slumpmässigt utvalda informanter. Intervju-erna genomfördes utifrån ett strukturerat frågeformulär. Före den genomförda intervjun deltog studenterna i metodseminarier där de bland annat uppmanades att reflektera över sin roll som intervjuare, miljöns betydelse och samspelet mellan dem och informanten. Inför genomförandet upplevde studenterna en hel del oro, främst inför att göra besöksintervjuer och i den aktuella stadsdelen som i media beskrivits som farlig. Studenterna fick även ett intyg om att de agerat projektassistenter under datainsamlingen till ett avhandlingsarbete från doktorandens handledare.

I exemplet ovan handledde doktoranden studenterna inför, under och efter datainsamlingen. Hela handledningsprocessen skapade ett tillfälle där studenterna fick träning i forskningsmetodik och en verklighetsbaserad upplevelse av fältarbete med datainsamling. Handledningen skedde dels i storgrupp om 15 studenter och dels i mindre grupp om tre studenter samt individuellt. Handal och Lauvås (2008) menar i sin bok Forskarhandledaren att antalet studenter vid en grupphandledning måste betraktas som en bedömningsfråga från fall till fall. Blir gruppen för stor så finns det risk för att den blir för heterogen (a a). Det kan i sin tur leda till spänningar i gruppen och därmed skapa problem.

19

I det skisserade exemplet kunde doktoranden konstatera att handled-ning i mindre grupp alternativt individuellt var att föredra framför handledning i storgrupp. Anledningen härtill var att de studenter som upplevde oro inför datainsamlingen påverkade gruppens övriga deltagare. Detta medförde att även övriga studenter smittades av denna oro trots att de initialt var intresserade och positivt inställda. Detta fenomen kunde inte identifieras i de mindre grupperna eller hos studenter som handletts individuellt. I efterhand hade det san-nolikt varit bättre att dela den stora studentgruppen i två mindre grupper vilket Handal och Lauvås (2008) också rekommenderar då mindre grupperna därmed blir mer homogena.

Handal och Lauvås (2008) menar vidare att intentionen med hand-ledning i grupp är att skapa en lärandegemenskap. När datainsam-lingen i det skisserade exemplet avslutats rapporterade studenterna sina erfarenheter i ett seminarium lett av doktoranden. Studen-terna upplevde att de bl.a. fått en ökad förståelse för den tid en datainsamling tar vilket de var hjälpta av då de senare skrev sin magisteruppsats. Det blev också tydligt att studenterna i dialog med doktoranden kunde identifiera preliminära forskningsresultat och förhålla sig metodologiskt kritiska. Detta är sannolikt ett exempel på den lärogemenskap som Handal och Lauvås (2008) refererar till. Under doktorandens handledning och i dialog med övriga medstu-denter förflyttades den enskilde studentens kunskap om datainsam-lig till en högre abstraktionsnivå.

Behov av forskningsförankring av studenter på grundnivåDe styrdokumenten som reglerar högre utbildning understryker vikten av att det ska finnas tätt samband mellan utbildning och välgrundad forskningsbaserad kunskap. Förutom att införskaffa kunskaper och färdigheter skall studenten även kunna reflektera, förhålla sig kritisk till och förankra dessa på vetenskaplig nivå. Inom Malmö högskolas sjuksköterskeutbildning tillämpas kontinuerlig processorienterad omvårdnadshandledning (Lindell, 2003), hand-ledning i verksamhetsförlagd utbildning (Hamilton och Stölten, 2005) och handledning av examensarbete.

Analyser av elektroniska kursvärderingar i sjuksköterskeprogram-met visar att studenterna upplever kravnivån som genomgående hög

20

och att utbildningens vetenskapliga delar upplevs som varken sär-skilt intressanta eller relevanta för yrkesfunktionen (Hjälm, 2009). Aktuella programvärderingar påvisar sjuksköterskestudentens vaga intresse för fortsatt vetenskaplig aktivitet. Det innebär att någon-stans i lärandeprocessen har studenter inte tagit till sig insikter om vetenskaplig metod som ett yrkesprofessionellt verktyg. Figur 1 respektive figur 2 återger en sammanställning av två frågor som relaterar till forskningsförankring och som besvarades av studenter deltagande i grundutbildningen inom respektive programDe undersökta programmen förkortas enligt följande:

BMA – Biomedicinsk analytiker FHV – Folkhälsovetenskap OMV – Omvårdnad SA – Socialt arbete ÄP – Äldrepedagoger POP – Psykiatrisk omvårdnad

Figur 1. Översikt gällande frågan om studenten kan tänka sig att söka till forskarutbildningen.

21

Svar på frågan om studenten kan tänka sig att fortsätta fördjupningen av kunskaper på forskarnivån tyder på att sjuksköterskestudenter visar svagt intresse för detta. Medianvärden för sjuksköterskestuden-ter varierar från 3.8 i programutvärderingen genomförd året 2009 till 3.0 för utvärderingen genomförd 2011, (minimum 1, instämmer inte alls och maximum 10 instämmer helt). Däremot finns det enligt figur 2 ett mycket starkt intresse för att vidare fördjupa sina yrkes-kunskaper vilket manifesteras tydligt i undersökningen genomförd vårterminen 2011.

Figur 2. Översikt av studenternas svar gällande intresse för yrkes-inriktad vidareutbildning.

Hos studenterna som avslutade utbildningen i januari 2012 visades ett medianvärde motsvarande 3,0 vad gäller intresset för fortsatta studier på forskarnivån och 41,2 procent svarade att de inte alls hade för avsikt att fortbilda sig vidare på forskarnivån medan 2,9 procent kunde tänka sig detta. Intresse för yrkesinriktad specialistutbildning har visats av 72,9 procent av studenterna i denna population. Önske-mål från studentgruppen att ersätta kurser i vetenskaplig metod med kurser i medicinsk vetenskap och verksamhetsförlagd utbildning lyfts återkommande i utbildningens summativa programutvärderingar.

22

Detta anses bekymmersamt då det i forskningsdokumentation påvisas att praxis med koppling till vetenskaplig bas utgör en viktig del av sjuksköterskans yrkesutveckling och till utvecklandet av ett kritiskt och analytiskt förhållningssätt i yrkesutövandet (Hallin, 2009; SSF, 2009). Forsman och medarbetare (2010) visar i en studie kring uppföljning av sjuksköterskestudenter tre år efter avslutad utbildning att nyutbildade yrkesverksamma sjuksköterskor anser sig ha svårt att använda sig av forskningsbaserad kunskap. Samtidigt ökar kraven på att sjuksköterskan inom sitt kompetensområde skall kunna använda forskningsresultat och annan relevant kunskap för att inom sin yrkesutövning bidra till en evidensbaserad vård. Inom akademin har synen på kunskap varierat under olika tidsepo-ker vilket i sin tur har påverkat organisationen av högskoleutbild-ningar. I rapporter kring högskoleutbildning uppmärksammas vikten av att utbildningsanordnare samverkar med avnämare och anpas-sar innehållet i utbildningen till omvärldens behov (Högskoleverket, 2008; Utbildningsdepartementet, 2004). Hägglund och Degerblad (2004) utvecklar en del idéer kring ämnet och menar att svenska uni-versitet formas i en utförarkultur, i motsats till exempelvis Frankrike som skapar elituniversitet eller USA som utvecklar forskningsstarka universitet.

Utifrån sjuksköterskeutbildningen vid Malmö Högskola görs kon-tinuerliga ansträngningar för att samverka och att gemensamt med avnämare diskutera olika problemställningar från verksamheter för att därmed anpassa utbildningen till brännande utmaningar och krav (Wann-Hansson och Stölten, 2006). En viktig faktor som framto-nas vad gäller kvalitetssträvan i högre utbildning är att det, i profes-sionsutbildningar, finns självklara kopplingar mellan innehåll i den erlagda yrkesexamen och den praktiska verksamheten. Kopplingen mellan omvårdnad och vetenskaplig metod uppfattas däremot inte av studenterna som lika självklar. Studentens motivation och kun-skapsutveckling i fokuserade ämnesområden så som till exempel vetenskaplig metod, har stor betydelse för studieresultaten gällande examensarbeten på kandidatnivå och dess kvaliteter (Andersson och Persson, 2001).

23

De former av undervisning, avseende handledningsprocesser, som dominerar grundutbildningsnivån består vanligen av grupphandled-ning, problembaserat lärande (PBL) och uppsatshandledning (Lönn Svensson, 2007).

I ett projekt genomfört vid sociologiska institutionen i Lund med fokus på metoder för handledning av uppsatser i mindre grupper ökade genomflödet av studenter utan förlust i kvalitet (Andersson och Persson, 2001). Förändrat angreppssätt i uppsatshandledning på den aktuella institutionen stärktes genom samtidig införd coachning för handledarna.

Flera författare drar paralleller mellan situationer förekommande i forskarhandledning och andra handledningsformer inom utbildning på grundnivå (Hallin, 2009; Hägglund och Degerblad, 2004; Lönn Svensson, 2007). Delat intresse för forskningsobjekt/fråga anses vara en positiv faktor för de involverade, dvs. handledarens och adep-tens värdering av handledning och av att arbeta i team (Franke och Anderberg, 2004). Såväl i grupp som i individuell handledningssitua-tion innefattar processen en viss form av socialisation där erfaren-heter och kunskaper överförs och bearbetas utifrån en metakognitiv aspekt oavsett nivå eller arbetsuppgift.

All utbildning skall vara högskolemässig och vila på vetenskaplig grund. Högskolemässighet omfattar krav på kunskaper om veten-skapliga koncept, evidensbaserad kunskap avseende tillämpad peda-gogik, lärandemiljö och ämnessubstans (Demker, 2001; Hallin, 2009). I dagens utbildningar görs nivåskillnad mellan grund, avance-rad och forskarnivå. Det innebär att varje nivå är starkt åtskild från varandra både pedagogiskt och processmässigt. Forskningsanknyt-ningen i grundutbildning har därför blivit en av flera viktiga kvali-tetsfaktorer i samband med utvärdering av högre utbildning.

Åtskilliga professionsteoretiker, som exempelvis Törnebohm (1983), menar att en viktig uppgift för högskoleutbildning måste vara att förmedla ett vetenskapligt paradigm där varje student får möjlighet att bearbeta föreställningar om kunskapens upphov, dess praktik och

24

användning. Vetenskap som ett kunskapsskapande redskap borde vara en naturlig del i utbildningen då den existerar i samhällets övriga kunskapsstrukturer. Det kan vara svårt att leva upp till åliganden om vetenskaplighet i institutionella system som är nivåsektoriserade och där studenternas lärandemiljö traditionellt främjar den praktiska yrkesutövningen.

Problemformulering Utifrån ovanstående bakgrund preciseras för denna studies centrala frågeställningar enligt följande:

- Vilka förutsättningar för handledning måste skapas för att dok-toranden ska kunna öva upp, reflektera kring och få feedback på sin pedagogiska skicklighet?

- Vilka komponenter bör en handledningsmodell innehålla för att stödja doktorandens pedagogiska meritering och sjuksköterske-studentens forskarförankring?

- Hur kan handledningsmodellen utformas och tillämpas inom sjuksköterskeutbildningens ramar för att stärka grundutbild-ningens forskningsanknytning?

25

METOD

Som metod för projektets genomförande användes främst litteratur-studier och underlag från seminarier genomförda inom utbildning för forskarhandledare (MAH, 2011) och andra pågående aktiviteter som ansetts lämpliga, exempelvis pedagogiska fortbildningsdagar, konferensdeltagande i ämnet mm. Författarna bildade en arbets-grupp där återkommande träffar utgjorde basen för idéutbyte, lit-teraturstudier och gemensamma resonemang.

Andra viktiga moment var spegling i chefsgruppen på fakulte-ten och dialoger med potentiellt involverade lärarlag och kolleger rörande pragmatiska frågeställningar om modellens relevans och hur den skulle kunna realiseras. Således bjöds strategiska paneler och enskilda nyckelpersoner in som hjälp för en successiv utveckling av projektet (Van der Heijden, 1996). Projektet redovisades även vid olika seminarier som innefattade såväl dialoger som feedback. Vid seminarierna deltog bland annat övriga kursdeltagare vid forskar-handledarutbildningen det vill säga lektorer från högskolans olika utbildningsområden (n= 25).

Ett sätt att resonera kring olika scenarier och på så vis bygga upp kunskap är abduktion (Fann, 1970). Det innebär att kunskapsut-vecklingen och projektets genomförande baseras på abduktion snarare än empiriskt genomförda studier. Det abduktiva tankesättet inrymmer även formulerandet av nya hypoteser vilket anses vara till hjälp om testning av samband eller variabler skulle bli aktuellt. Det abduktiva tankesättet och resonemang används ofta där fenomenen relateras till en annan förståelse och där det kanske inte omedel-

26

bart finns till hands formellt uttryckta relationer empiriska variab-ler emellan. Problemformuleringens element måste resoneras fram genom mötet i skillnad mellan vår förståelse och verkligheten så som vi uppfattar den (Bjereld, Demker och Hinnfors, 2002).

En framkomlig abduktiv väg i kunskapsutveckling är att ta bort egenskaper hos ett begrepp eller ett fenomen det vill säga öka abstraktionsgraden och universaliteten respektive lägga till egenska-per vilket innebär inriktning mot konkretisering. Dessa elementära processer förekommer ofta både inom vardaglig kunskap och veten-skapliga sammanhang där forskare och praktiker måste ställa sig frågor och relatera till befintliga resultat eller avsaknaden av dessa. Exempelvis då en viss sjukdom medför en del kända symtom så som förhöjt blodtryck, eller förhöjt antal vita blodkroppar måste situa-tionen kring en patient som har sjukdomen men inte visar avvikelser i dessa värden förklaras. I en sådan situation ställs alltid de inblan-dade frågande inför varför symtomen inte uppträder och hur feno-menet kan förklaras eller förankras i kunskapen om andra liknande respektive avvikande situationer.

Hjälp i tänkandet kring problemställningen i den här studien var det abduktiva tänkandet för problematisering och kunskapssökande om exempelvis frågor så som: Varför betraktas forskningen bara som något för experter? Vilken betydelse har sammanhanget och den institutionella ordningen för att forskningshandledningen skall kunna stiga in i grundutbildningens vardagspedagogik? Vilka fak-torer kan vara av betydelse för att handledningssituationen skall fungera som en prediktiv trygghet för studenten på grundnivå, dok-toranden och den seniora forskaren? Vilken form av handledning bygger på överblickbarhet och kan betraktas som motsats till stress i lärandesituationer? Hur kan triaden i handledningen bestående av student, doktorand och den seniora forskaren utveckla rolltrygghet och integritet? Hur kan första nivån av den konkreta verkligheten och praktik utgöra en bro till olika tankemodeller och vidare till vetenskapens abstraktionsnivå?

27

Då kunskapsskapandet betraktas som en process snarare än statisk handling kan föreliggande studiens skapande utforskningsprocess relateras till Greenbergs (1991) tre nivåer av abduktiv tänkande omfattande episod, relation och involvering. Episod handlar om kommunikation och handlig, relation inkluderar episoder och epi-soder i stort står för graden av involvering. Det innebär att samma fenomen eller begrepp kan manifesteras olika beroende på vilken nivå som används eller dominerar. Det har i sin tur inflytande på kunskapsskapandet och själva tolkningsprocessen av den kunskap som formas det vill säga the process of interpretation (Greenberg, 1991).

28

RESULTAT

”The process of interpretation” enligt Greenberg (1991) inkluderar i detta projekt två teman som är av betydelse för uppbyggnaden av handledningsmodellen. Modellen har fått arbetsnamnet TRIAD handledning. De teman som ingick som utvecklingsfaser under modellens uppbyggnad presenteras i resultatkapitlet enligt följande:

• Handledningsmodellens förutsättningar och struktur

• TRIAD handledning - den stipulerade handledningsmodellens kärnkomponenter

Vidare avslutas resultatet med en beskrivning av ett scenario som skulle kunna utgöra ett exempel på tillämpning av handledningsmo-dellen inom ramen för sjuksköterskeutbildningen vid fakulteten för Hälsa och samhälle.

Handledningsmodellens förutsättningar och strukturFörfattare så som exempelvis Löfmark et al. (2008) och Seibold (2007) lyfter fram betydelsen av handledningens processer, förut-sättningar och dess mål, vilka kan skifta beroende på processens komponenter och vad som står i fokus för handledningen. Även Pajak (2002) lyfter fram viktiga komponenter i utvecklingen av handledningens processfunktioner över tid. En övergripande sam-manställning av de i handledningen förekommande angreppssätten utifrån olika teoretiska perspektiv och vilken typologi som domine-rar handledningsprocessen presenteras i tabell 1.

29

Tabell 1. Sam

manställning av angreppssätten i handledningsprocesser

Angreppssätt*

Teoretiskt perspektiv

Fokus och betydelse i handledningsprocessen

Eklektisk förhållning

Eklektisk förhållning till teori m

ed bland-

ning av

empiriska

och fenom

enologiska,

beteendevetenskapliga och utvecklingsbase-

rade perspektiv

Processen formas utifrån kollegialt baserade relationer. D

essa

bygger oftast på en samarbetsbaserad m

odell eller gemensam

utforskning av mening i det sam

manhang som

handledningen

fokuserar på. En annat viktig faktor är utform

ning av handleda-

rens individuella handledningsstil

Relationell förhållning

Existentiellt

och etiskt

grundat förhåll-

ningssätt till den teoretiska bilden

Handledning genom

Step-by-step procedur som bygger på en

öppen mellanm

änsklig relation. Stor betydelse läggs på relati-

oner i gruppen samt m

ellan handledaren och adepten

Teknisk rationell

förhållning

Teoretiska perspektiv

syftar på

metodo-

logiska processer med m

ål att uppnå ett visst

syfte och ett ändamålsenligt process- och

produktförlopp samt en effektiv disciplinär

forskningsförankrad lärandeprocess

Handledning

utifrån observationer,

förstärkning, korrigering

och feedback vilket återkopplas direkt till det eftersträvade

beteendet

Reflekterande

förhållning

Sensitivitet och

uppmärksam

het för

indi-

viduella skillnader och individens position i

ett kontextuellt samm

anhang

Coachande reflektion för individens professionella utveckling av

förebilder, modellutveckling sam

t utforskning i ett samm

anhang

av en yrkespraktik och dess specifika tillämpningsprinciper

* Ovanstående kom

ponenter är inte strikt avgränsade angreppssätt utan blandas och är vanligt förekomm

ande beståndsdelar i handledningsrutinerna inom

högskolan.

30

Sammanställningen visar olika tillvägagångssätt just så som de kro-nologiskt framtonar i litteraturen kring ämnet. Det eklektiska för-hållningssättet i handledningsprocesser tog form under senare del av 1960-talet och tidigt 1970-tal (Goldhammer, 1969), vilken i sin tur följs upp av ett relationellt förhållningssätt i handledningssitu-ationer under senare del av 1970-talet. Nästkommande är 1980-talets tekniskt rationella förhållningssätt som senare banade väg för mer reflektiva profiler av handledningsprocessen vilka bland annat beskrivits av Glickman (1985) och Noreen (1986).

Handledning, som i sin struktur rymmer forskningsdimensioner, är en form av komplex professionell interaktion med inslag av infor-mation, instruerande karaktär, undervisning och mentorskap där den ena partnern leder processen och arbetar utifrån en mer eller mindre uttalad metod och strategi (Appel och Bergenheim, 2005). Inom medicinsk och laborativt inriktad högskoleverksamhet är såväl enskilda handledningssamtal som grupphandledning relativt vanligt förekommande. Förutsättningarna för relationen handledare och adept emellan kan skilja sig åt beroende på kulturella skillnader men även beroende på existerande institutionella ramar.

En viktig ram för handledningens förutsättningar utgörs av hur institutionen organiserar sina utbildningar och den lärandemiljö som erfordras. Det organisatoriska sammanhanget innehåller fler-talet teoretiska infallsvinklar och är särskilt värdefullt som stöd vid utformning och kriterier för bildandet av forskarteam. Akademiska institutioner oberoende av organisationsformer styrs av regelverk och strukturerar doktorandens arbetsuppgifter där samarbetet med handledaren centraliseras (Högskoleförordning, 2010). Slutmålet är att doktoranderna skall lyckas i sin utbildning vilken avslutas med en doktorsexamen. Exempelvis har Lauvås och Handal (2005) iden-tifierat några av de institutionellt förekommande differenserna vad gäller angreppssätt och arbetskulturer som betraktas vara av bety-delse för handledningsprocessen, utifrån vilka typologier som står i fokus (se tabell 2).

31

Tabell 2. Sammanställning av differentierad typologi i relation till organisation, forskningsfrågans ursprung och resultat (Lauvås och Handal, 2005).

Hur handledningen genomförs är beroende på var den dominerade insti-tutionella typologin ligger. Professionella handledningsprocesser omfat-tar oftast inslag av flera angreppssätt där såväl eklektisk, rationell teknisk eller reflektiv förhållning har sin plats beroende på hur forskningsproces-sen håller på att utformas och antal forskare involverade.

Forskningsprocess Arbetssätt Arbetsform

Organisation Individuella

projekt

Adepten arbetar med eget projekt och

de egna personliga målen står i fokus

Grupp

baserade

projekt

Adepten ansluts till ett redan etablerat

projekt eller forskningsgrupp och

bidrar till det totala resultatet med

egna insatser och resultat

Forskningsfrågan Definierad

av adepten

Adepten utvecklar egen/egna

forskningsfrågor under handledning

eller annat stöd

Definierad

av andra

Adepten tar över den forskningsfråga

som redan är utvecklad av hand-

ledaren eller en forskargrupp och som

anses vara passande för forskarut-

bildningen

Resultat Artiklar Ett antal artiklar i renommerade

vetenskapliga tidskrifter

Monografi En enskild publikation anpassad till

existerande inomdisciplinära normer

och regler

32

Sandberg (2006) har i sin bok om samarbetshälsa och funktionell synergi beskrivit olika betydelser av begreppet professionell. Bland annat kan begreppet kopplas till yrkesgruppen eller yrkesutövare med en gemensam utbildningsgrund alternativt till en form av arbete respektive insats genomförd på ett skickligt sätt. En professionellt genomförd handledningsprocess handlar om perspektivförskjut-ningar och ifrågasättande av de tidigare tingens ordning vilket rela-teras till någon typ av förändring. Stödjandet av förändring fordrar en övergripande kommunikation, dynamik och är beroende av sam-manhanget.

Med hänsyn tagen till den akademiska karaktär som forskarhand-ledningen har är det sannolikt svårt att utveckla en homogen hand-ledningskaraktär där olika handledningssituationer kan jämföras med varandra. Det finns en del forskningsunderlag och internatio-nella exempel på olika typer av tillämpbara angreppssätt (Handal och Lauvås, 2008; Winter, Griffiths och Green, 2000). Sådana underlag kan knappast prövas i sin helhet men beroende på vilken karaktär av handledningsresultat som eftersträvas är handledningen ett starkt redskap för utveckling och kvalitetsarbete såväl inom hög-skoleutbildning som inom forskning.

TRIAD handledning - den stipulerade handlednings- modellens kärnkomponenterTRIAD handledningen innehåller involvering av tre agenter. Dessa är student, doktorand och den seniora forskaren. Den modell som här beskrivs medger övning av doktorandens roll som blivande handledare och ger utrymme för att träna i att ge och få feedback avseende pedagogiska färdigheter. Det är en stipulativ modell där olika lärandeförlopp och processer relateras till ett realistiskt empiriskt material i ett tvärprofessionellt samarbete med seminarier som lärandeform. För att skapa dessa förutsättningar bör handledningen omfattas av två väsentliga uppgifter nämligen handledning och efterhandledning eller coaching (Andersson och Persson, 2001). Efterhandledning och coaching har flera viktiga drag men dess inriktning på helheten anses här vara ett väsentligt stöd under förloppet av lärandet. Rent generellt kan man säga att undervisning är ett mer planlagt inlärningsförlopp än handledning

33

och coaching som kännetecknas av att förloppet inte är i förväg fastställt (Gjerde, 2004). Båda processerna avser främja möjligheter, egen motivation och hantering av arbete med hinder där stödet står i fokus för att generera resultat.

TRIAD modellen bygger här på att handledningen genomförs i en direkt doktorand – studentkontakt individuellt eller i grupp och att efterhandledning genomförs av den seniora forskaren för att stödja handledaren dvs. doktoranden. Det angreppssätt som handledningssituationerna bygger på utvecklas genom en teknisk rationell förhållning (Pajak, 2002) där didaktik och lärandeprocesser spelar en avgörande roll för att uppnå i förväg uppställda mål.

Handledningsprocessen bygger på tre differentierade nivåer av gemenskap i lärandet. Första nivån består av ett i förväg fastställt inlärningsförlopp vilket riktas mot studenternas inlärningssitua-tion i grundutbildningen. Den andra nivån består av handledning som är ett för studenten stödjande moment utifrån givna mål. Detta förlopp är även ett inlärningsförlopp för den handledande dokto-randen. Slutligen den tredje nivån där den handledande doktoran-den får efterhandledning dvs. coaching av senior forskare. I den tänkta handledningsmodellen (se figur 1) poneras huvudhandleda-ren ansvara för doktorandens pedagogiska handledning likväl som för det vetenskapliga stödet. Pilarna i figuren visualiserar antagan-den om intensiteten i handledningsprocessen och kommunikationen. Heldragen pil innebär en dubbelriktad dialog huvudhandledare och doktorand emellan, respektive doktorand och grundutbildningsstu-dent emellan. Streckad pill innebär en mindre intensiv dialog huvud-handledare och grundutbildningsstudent emellan.

Enligt modellen ges doktoranden möjlighet att träna sina pedagogiska färdigheter under upprepade undervisningstillfällen med fokus på handledning av studenter på grundutbildningsnivå. Därmed torde doktorandens pedagogiska socialisering inom akademin kunna öka då pedagogiska färdigheter kan tränas och finslipas i relation till den handledning och feedback som huvudhandledaren förväntas ge.

34

Även grundutbildningsstudenternas feedback vad gäller utbildnings-moment, såväl av spontan karaktär som utifrån reguljära utvärde-ringar, ger doktoranden anledning att reflektera över sin pedagogiska skicklighet. Inom grundutbildningen å sin sida ges utrymme att öka den forskningsanknutna undervisningen samtidigt som grundutbild-ningsstudenten socialiseras in i forskningen med relevans för hans eller hennes profession.

Figur 3. Översikt avseende rollfördelning i den stipulerade TRIAD handledningen.

Handledningssituationen i TRIAD handledning betraktas som en sluten företeelse. Det är en inlärnings- och processbetonad situation där studenten utför ett visst moment och får en verklighetsbaserad erfarenhet samt stöd för sin kunskapsutveckling på både individuell och kollektiv nivå. Handledningen varierar utifrån vad arbetsuppgif-ten och inlärningssituationen innebär till hur och varför momenten utförs. Läroprocessen innebär således att handledningen kan leda till reflektion och kompetensutveckling för alla i triaden involverade parter, studenten, doktoranden och den seniora forskaren.

Läroprocessen inom modellens ramar förutsätter att samtliga invol-verade aktörer innehar olika uppgifter och roller under förloppets gång. Grundutbildningsstudenten studerar och ska introduceras i

19

Figur 3. Översikt avseende rollfördelning i den stipulerade TRIAD handledningen.

Handledningssituationen i TRIAD handledning betraktas som en sluten företeelse. Detär en inlärnings- och processbetonad situation där studenten utför ett visst moment och får en verklighetsbaserad erfarenhet samt stöd för sin kunskapsutveckling på både individuell och kollektiv nivå. Handledningen varierar utifrån vad arbetsuppgiften och inlärningssituationen innebär till hur och varför momenten utförs. Läroprocessen innebär således att handledningen kan leda till reflektion och kompetensutveckling för alla i triaden involverade parter, studenten, doktoranden och den seniora forskaren.

Läroprocessen inom modellens ramar förutsätter att samtliga involverade aktörerinnehar olika uppgifter och roller under förloppets gång. Grundutbildningsstudenten studerar och ska introduceras i forskningssammanhang samt delta i sin handledningsprocess. Doktoranden å sin sida forskar och bygger aktivt upp sin pedagogiska kompetens via sin handledaraktivitet gentemot grundutbildningsstudenten.En viktig förutsättning är att institutionen organiserar den utbildningsverksamhet och lärandemiljö som modellen erfordrar. Med inspiration av Lönn Svensson (2007) kan konstateras att handledningsprocessen utifrån dess ramar, förlopp och resultat kan te sigolika för de involverade aktörerna. Ramarna utgörs här av den struktur som fakulteten och universitetet skapar och organiserar.

TRIAD handledningen omfamnar på det sättet olika episoder av kunnande och former i abstraktionsnivåer vad gäller vetenskaplig kunskap jämte vetenskapliga begrepp. Den

Huvud-handledare

Ansvar för pedagogisk och

vetenskaplighandledning

Doktorand

Socialisering i pedagogisk och

vetenskapligfärdighet

Student

Socialisering i professionell och

vetenskapligfärdighet

35

forskningssammanhang samt delta i sin handledningsprocess. Dok-toranden å sin sida forskar och bygger aktivt upp sin pedagogiska kompetens via sin handledaraktivitet gentemot grundutbildnings-studenten. En viktig förutsättning är att institutionen organiserar den utbildningsverksamhet och lärandemiljö som modellen erfor-drar. Med inspiration av Lönn Svensson (2007) kan konstateras att handledningsprocessen utifrån dess ramar, förlopp och resultat kan te sig olika för de involverade aktörerna. Ramarna utgörs här av den struktur som fakulteten och universitetet skapar och organiserar.

TRIAD handledningen omfamnar på det sättet olika episoder av kunnande och former i abstraktionsnivåer vad gäller vetenskaplig kunskap jämte vetenskapliga begrepp. Den första nivån inbegriper vardaglig utforskning, introduktion av vetenskapliga grundtankar, koncept och initiering av empiriska modeller för undersökningar samt datainsamling. Denna nivå bygger på frågor som studenten som novis möter i den konkreta yrkesverkligheten.

Den andra nivån av kunskapsepisoder relaterar till handledarstöd och situationer där den handledde studenten får stöd i sitt reflek-terande och i förankring av den nyvunna kunskapen i yrkesrele-vanta modeller samt i omvårdnadsvetenskapliga teorier. Denna andra nivå skapar således broar mellan erfarenhetsbaserad värld och vetenskaplig forskning. Den här nivån avser bygga upp färdig-het för att studenten på ett tillförlitligt sätt skall utveckla färdighe-ter att hantera samband mellan en konkret empirisk verklighet och abstrakta teorier.

Den tredje nivån av episoder rörande kunskapsformer utgörs huvud-sakligen av en metakognitiv handledning där reflektioner utifrån ”how to think about it” prövas i aktuell praktik genom ”how to do it”. Här har den seniora forskaren en central betydelse i sin roll som handledare i vetenskapliga frågor. Den seniora forskaren är också den agenten som genom sin erfarenhet hjälper de övriga att förankra sin kunskap i vetenskapsteori. Vetenskaplig handledning kan bland annat handla om frågor kring olika metoder att förhålla sig till eller olika bearbetningsaspekter i forskningsprocessen. Det kan också innebära att hitta förklaringar ur ett teoretiskt och pragmatisk per-spektiv.

36

I sjukvårdssammanhang medför olika aspekter av forskningen beskrivningar av en atomistisk och detaljinriktad respektive holis-tisk kunskapssyn. Uppfattningar om helheten är i dessa samman-hang primärt grundade på naturvetenskaplig och ofta experimentell kunskap. En viktig del av stödet på denna nivå kan alltså innebära att upptäcka nya sammanhang och finna fruktbara perspektiv vilket ofta betecknas som forskningens kreativa aspekt. I vetenskapsfilo-sofiska sammanhang brukar dessa beskrivas som ”context of disco-very” dvs. upptäcktens sammanhang och ”context of justification” dvs. bevisningens sammanhang. Den metakognitiva handlednings-nivån handlar alltså till stor del om att stötta adepten och att hitta nycklar till forskarens systematiska kulturförståelse och förståelse av vetenskapsontologiska utgångspunkter. I figur 4 återges en schema-tisk bild över TRIAD handledningen. Bilden återger handledningens agenter, dess rollfördelning och de i handlingen förekommande for-merna och abstraktionsnivåerna av situerad kunskap.

Förloppet i själva handledningssituationen bygger på en undervis-ningsförankrad handledning där situationsbaserat lärande koncen-treras till vetenskaplig metodologi. Resultatet kan eventuellt skapa mervärde i form av ökad kunskap, erfarenhet och meritering för alla aktörer som deltar och är involverade i handledningsprocessen. Handledningsförloppet innebär därmed på så sätt ett flöde av aktiva didaktiska episoder och kan eventuellt medföra att behov av nya ramar för utbildningssituationer kan uppstå. Modellen för TRIAD handledning utgår från ett generellt perspektiv där handledningen förutses ha vissa ramar, förlopp och resultat. Modellens tillämpning exemplifieras i nedanstående förslag om tillvägagångssätt kring en fiktiv stresstudie. Även andra fenomen som uppfattas som kärnbe-grepp inom omvårdnad kan vara lämpliga eller aktuella.

37

Figur 4. TRIAD handledning. En handledningsmodell för imple-mentering av vetenskapliga koncept i sjuksköterskeutbildningen.

Rollfördelningför deltagare i

TRIAD handledning

Formerna ochabstraktionsnivåer

för kunskap ihandledningsförloppet

Rollfördelning för deltagare i TRIAD handledning

Reflektiv kunskap och tankemodeller

Konkret empirisk upplevelse- kunskap

Den utforskande grundutbildnings- studenten

Den handledande doktoranden

Den handledande seniora forskaren

Vetenskapligt ordnad, abstrakt och formaliserad kunskap

Formerna och abstraktionsnivåer för kunskap i handledningsförloppet

38

Exemplifierat tillvägagångssättEtt tänkbart upplägg kan vara att huvudhandledare till doktoran-der inom områdena biomedicinsk laboratorievetenskap, biome-dicinsk teknologi, hälsa och samhälle, omvårdnad/vårdvetenskap delar in sina doktorander i grupper så att minst en disciplin finns representerad i vardera grupp. Därefter instrueras samtliga grupper att formera en föreläsning innehållande stress och faktorer som kan påverka individens stressnivå liksom parametrar som kan tänkas mäta nivåer av stress hos den enskilde.

Målgrupp för föreläsningen är grundutbildningsstudenter som går kurs i medicinsk vetenskap under sin första studietermin. När stu-denterna längre fram i utbildningen når andra året och registreras för kursen innefattande vetenskaplig metod instrueras doktoranderna att formera ännu en föreläsning innehållande forskningsetik och författandet av projektplan. Därefter ges studenterna möjlighet att formera en fiktiv studie med syfte att mäta studiekamraternas stress-nivå innan de genomför en examination som sedan jämförs med mätningar efter det att examinationen slutförts. Mätning av symtom på stressnivåer kan även förekomma i andra sammanhang. I termin fem när studenterna registreras i fördjupningskursen i omvård-nadsvetenskap ges studenterna möjlighet att utifrån sin projektplan samla in, analysera och sammanställa data under handledning av doktorandgruppen. Detta innebär såväl laborativa analyser som beräkningar av data i statistikprogrammet SPSS (Statistical Package for the Social Sciences). Följande parametrar kan vara av intresse för att mäta stressnivåer hos enskilda studenter i samband med deras deltagande i examination; blodtryck, puls, glukos, kroppstempera-tur och självskattad stressnivå.

Blodtryck och pulsBlodtrycksmätning hör till den allra vanligaste kliniska undersök-ningsmetoden. Det vanligt förekommande instrumentet för blod-trycksmätning presenteras i figur 5. Som regel sker mätningen indi-rekt via en blodtrycksmanchett.

39

I händelse en student utsätts för stress så ökar sympatikusaktiviteten vilket i sin tur leder till en tillfällig höjning av blodtrycket. Det är därför viktigt att blodtrycksmätningen sker under lugna förhållanden och att studenten ges möjlighet att slappna av innan mätningen genomförs. Hos vuxna individer mäts pulsen vanligen på insidan av handleden – a radialis eller på halsen – a carotis (Areklett och Wilhelmsen, 1992). I händelse studenten har en ökad adrenalinfrisättning, upplever oro eller stress, har förhöjd kroppstemperatur eller förhöjt blodtryck så stiger hans/hennes puls (Areklett och Wilhelmsen, 1992).

Figur 5. Exemplifierat mätinstrument för blodtryck och puls.

40

Glukos Idag mäts en individs glukoskoncentration i plasma från att tidigare ha mätts i blod (Hokland och Madsen, 1994). Vanligen mäts nivån i kapillärblod som sedan analyseras via HemoCue Glucose systemen (http://www.hemocue.com). HemoCue Glucose systemen är base-rade på en glukosdehydrogenasmetod och består av instrument och mikrokuvett (se figur 6).

Figur 6. Exemplifierat mätinstrument för glukoskoncentration genom kapillärblod.

Systemen kombinerar sjukhuslaboratoriets precision och exakthet med den snabbhet och fördel det innebär att erhålla resultatet nära patienten. Med bara 5 µL blod och tre enkla steg ger HemoCue Glucose systemen ett snabbt och exakt resultat. Systemen används för screening, diagnos och uppföljning av diabetes samt glukostes-ter på nyfödda. Som ett resultat av olika metabola processer förblir glukoshalten i blod hårt reglerad i intervallet 3,6 till 5,8 mM hos friska individer.

41

Enligt The American Diabetes Association bör glukoshalten före en måltid ligga i intervallet 5 till 7,2 mM och direkt efter en måltid bör glukoskoncentrathalten vara lägre än 10 mM. Den individuella plasmaglukoshalten påverkas av en mängd faktorer. Vid stress ökar till exempel adrenalinfrisättningen från binjurebarken vilket har en effekt som verkar motsatt insulinets varmed glukoskoncentrationen stiger. I händelse en student utsätts för stress bör alltså han/hennes glukoskoncentration påverkas.

Förutom analys av glukoskoncentrathanlten kommer blodprovet att användas för bestämning av totalhalten av ett antal olika hormoner som kan frisättas i samband hot, upphetsning, oväsen, starkt ljus, hög temperatur etc. För detta ändamål kommer en amperometrisk biosensor, högkänslig och selektiv med avseende på adrenalin och noradrenalin att utvecklas vid avdelningen för biomedicinsk labora-torievetenskap och teknik (se figur 7). Sensor-utvecklingen kommer att baseras på Schellers arbeten (Szeponik et al., 1997). Mätning av glukosinnehållet och dess koncentration utvecklades på Malmö högskola, Fakulteten för Hälsa och samhälle inom – FP7 EU Project “3D-nanobiodevice” www.mah.se/3dnanobiodevice (se figur 8).

Kroppstemperatur Temperaturen kan mätas rektalt, oralt, axilärt och i hörselgången beroende på termometerns användningsområde. Den normala kroppstemperaturen brukar definieras som rektal temperatur mellan 36,0o C och 37,8o C (Gothefors, 2008). I händelse en student har feber så kan denna påverka exempelvis hans/hennes puls så att den stiger. Individer med feber exkluderas därmed från studien. En individ brukar anses ha feber då den rektala morgontemperaturen överstiger 38o C (Gothefors, 2008).

Figur 7. Exemplifierat termometer för mätning av kroppstemperatur.

42

Figur 8. Exempel på elektrometrisk utrustning för blodprovsanalys.

43

Självskattning av stressnivå Visuella analoga skalor (VAS) används vanligen för att mäta en individs upplevelse av smärta via en självskattningsskala graderad från 0-10 (Redke, 1999). Noll står då för ingen smärta och 10 för värsta tänkbara smärta. Inför denna datainsamling justeras skalan så att den istället mäter studentens stressnivå framför smärtnivå. Vidare instrueras studenten att placera en förskjutbar del på skalan inom intervallet ingen stress till värsta tänkbara stress. Placeringen anger därmed hur starkt studenten upplever sin känsla av stress. Nedan ses dels en VAS skala graderad från 1-10 och dels en utan denna gradering men med intevallen från ingen till värsta tänkbara. Den senare är försedd med gradering på baksidan så att även denna skattning kan anta ett värde.

Figur 9. Exemplifierat mätinstrument för upplevelse av smärta genom visuell indikation.

Forskningsexemplet och dess medförande mätmetoder som är beskrivna ovan kan möjligtvis skifta i relation till det ämne som grund-utbildningen har behov av att förevisa och den kompetens doktorand-gruppen och dess handledare innehar. Det viktiga i detta sammanhang blir då att försöka hålla fast vid den integration som kan skapas ämnes-områden och utbildnings- och forskningsenheter emellan.

44

DISKUSSION

I denna rapport belyses centrala strukturer för och kärnkomponen-ter i en handledningsmodell benämnd TRIAD. Handledningsmodel-len utvecklades för att främja pedagogiska färdigheter hos studenter på forskarnivå samtidigt som det gavs möjligheter till förstärkning av vetenskaplig verksamhet och forskningsfärdigheter hos studenter på grundnivå. En annan tänkt vinst som en tillämpning av modellen skulle kunna bidra med är att tydliggöra forskningsanknytningen i sjuksköterskeutbildningen på grundnivå, dels genom bearbetning av realistiska forskningsmoment och dels genom involvering och stöd av seniora forskare.

Forskningsperspektivet är betydelsefullt för högskoleutbildningar då betydelsen av tillväxt och innovation framhävs i samhällsdebat-ter. Nutida samhällsscenarier belyser situationer där den arbetssö-kande individen måste besitta färdigheter som främjar utveckling av kunskap och flexibilitet i kunskapsinhämtning utifrån ett livs-långt lärande. Utifrån detta perspektiv framställs högre utbildningar och dess roll som mycket centrala för välfärdsstatens tillväxt samt för fortsatt utveckling av social välfärd (Utbildningsdepartementet, 2004).

Ytterligare en uppgift för högre utbildning är kopplad till utbild-ningens roll vad gäller formandet av tanken och föreställningen om världen och oss själva. Föreliggande arbete rör sig huvudsakligen på en övergripande reflektiv och deskriptiv nivå som har utvecklats via abduktiva analyser av för arbetet aktuella policydokument, lit-teraturstudier och diskussioner i strategiska paneler relaterade till

45

forskarhandledning (Greenberg, 1991; Van der Heijden, 1996). Kopplingen mellan samhällsutveckling och högskolans centrala roll i denna utveckling återges i form av en konkretiserad undervis-ning. Undervisningens innehåll kopplas här till ett sammanhang där vetenskaplig metodik och forskarhandledning på tre nivåer ses som ett grundläggande verktyg för didaktik i en systematisk kunskaps-utveckling.

Reflektion kring TRIAD handledningens förutsättningar Stipulerad handledningsmodell (se figurerna 3 och 4) är en kon-struktion i form av ett paraplyprojekt där studenter, doktorander och seniora forskare etablerar en lärandegemenskap kring veten-skap som ett verktyg för en professionsinriktad kunskapsutveckling. Utifrån detta perspektiv handlar det om företeelser där rollaspekter kan vara av stor betydelse då man försöker etablera nya kollektiva handlingsramar (Handal och Lauvås, 2008). Utmärkande drag inom aktuell utbildningsforskning rör föreställningar om engagemang i sociala arenor, kollektivt handlande och det kommunikativa sam-spelet (Wenger, 2007). Vidare har Goffmans (1971) forskning om mikrosociologi byggt upp förutsättningar för att utveckla förståelse kring olika sociala fenomen utifrån dess utformning i den existerande verkligheten det vill säga utbildningspraktiken. Dessa dimensioner har under senare årtionde fått allt större betydelse i förståelsen av hur kunskap konstrueras och hur individen assimilerar förändring.

Genom tillämpning av sina respektive roller positionerar sig de i modellen ingående aktörerna i relation till varandra, till den existe-rande ordningen och organiserar även på så vis sitt deltagande. Om det härmed konstitueras deltagarkategoriseringar av specifika sociala handlingar eller aktiviteter knyts dessa i sin tur till både rättigheter och skyldigheter. Rollen som student, doktorand/lärare/handledare och senior forskare positionerar individen i ett visst sammanhang. Vidare förväntas involverade aktörer på alla tre nivåer utveckla sin vetenskapliga skicklighet såväl yrkesmässigt som personligen (Lönn Svensson, 2007). Studenten förväntas ta sig igenom lärandeprocessen för ”att bli till” en medveten och kunnig bärare av omvårdnadsveten-skap, den forskarstuderande doktoranden ”att vara” en pedagogisk handledare medan den seniora forskaren ”utvecklas” genom att ge

46

stöd och hantera metaaspekter på flerprocessnivån. Dessutom kan den seniora forskaren genom kritisk förhållning och beprövad erfa-renhet tjäna som en utmärkande kvalitetsindikator.

I den specifika lärandesituationen är studenten främst inriktad på produkten antingen i form av förvärvade fakta eller i viljan att uppnå målen för examination. Den handledande doktoranden kan vara produktinriktad men han eller hon kan även fokusera på den egna utvecklingen till forskare. Dessa förhållanden eftersträvar kompo-nenter som bygger på ett tekniskt rationellt förhållningssätt (Pajak, 2002). Risker i detta sammanhang kan gälla ett förbiseende av de reflektiva förhållningssätten. Den mest abstrakta formen av handled-ning som utbildnings- och didaktiskt verktyg kan handla om retorik, idéer och visioner. Enligt Franke och Anderberg (2004) är det viktigt att det finns en tanke och ett mål bakom undervisningssituationen som ett subjekt, både individuellt och kollektivt. Förhållandet mellan olika handledningsnivåer (figur 4) och roller är därmed av intresse då fokus riktas mot utbildningens didaktiska teknologi. Detta innefattar skapandet av former för stöd i lärandegemenskapen och själva kun-skapsskapandet i relation till dess innehåll.

Med hjälp av kritiska diskussioner rörande former för handledning och det konkreta undervisningsinnehållet kan en tydlig modell som TRIAD-handledningen bli ett självreglerande subjekt i frågan om effekterna och resultat för deltagande studenter, doktorander och seniora forskare. Undervisningsproceduren inom sjuksköterskeut-bildningen kan stärkas om den konkreta nivån i handlednings- och undervisningssituationen utgår från kopplingen mellan de tre exis-terande nivåerna som referensutgångspunkter. Hur balansen mellan dessa olika nivåer (student, doktorand, senior forskare) i utbildnings-vardagen skall se ut, bör lösas pragmatiskt under implementerings-fasen. Handledningsmodellen syftar till att vara till gagn för både forskarstuderande avseende främjandet av pedagogisk skicklighet och för studenten inom ramen för hans eller hennes grundutbildning till sjuksköterska.

47

För att TRIAD modellen ska kunna implementeras krävs ett nära samarbete mellan de lärare som ansvarar för grundutbildningens innehåll och de handledare som ansvarar för forskarutbildningen. Viktigt här blir att kunna balansera enskilda doktoranders insatser i relation till de behov och tidsförutsättningar som råder inom det enskilda utbildningsprogrammet där doktoranden ska verka. Något som måste sättas i relation till den enskilda doktorandens tidsplane-ring i övrigt.

Doktorandens individuella studieplan blir här ett viktigt instrument där handledare och doktorand gemensamt kan planera, dokumen-tera och utvärdera de insatser som kan komma att bli aktuella. Det blir sannolikt även aktuellt att införa specifika strategier som medger en kontinuerlig feedback doktorander emellan men naturligtvis även feedback från handledaren eller annan utsedd pedagogiskt skicklig medarbetare. Till exempel strategier som involverar kollegial gransk-ning så som Handal (1999) beskriver det. Nämligen som kritiska vänner med förpliktelse till analys och kritik kontinuerligt under den tid som doktoranden deltar i undervisningen av grundutbildnings-studenterna.

Reflektion kring TRIAD handledningens implementeringEn viktig betänklighet i själva implementeringsprocessen är att invol-veringen av flera olika aktörer kan leda till att ansvarsfördelning blir oklar och mindre transparant. I de fall då handledningen sker i experimentella och empiriska miljöer finns underlag för prövning av handledning främst i relation till vilka metoder som kan anses lämpliga och hur datainsamlingen kan genomföras. Detta leder till kompetensutveckling för både handledaren (doktoranden) och stu-denten. Den seniora forskaren förväntas här anta rollen som expert. Utifrån rollperspektivet, i den stipulerade modellen, måste hänsyn tas till såväl produkten i lärandet som själva processen i lärandet. Vid ett anlagt helhetsperspektiv kan doktoranden få stöd i den egna forskningsprocessen genom att själv bli involverad i studentens dvs. novisens utforskningsprocess.

48

Trots förväntade vinster finns det ändå anledning att ställa sig frågan om det är möjligt att praktiskt tillämpa modellen som en ny pedagogik och didaktisk ordning i ett väl etablerat institutio-nellt sammanhang. Ansvarsfördelningen och aktörskapet inom handledningsrummet sker delvis utanför etablerade ramar dvs. avgränsningar vad gäller grund- och forskarutbildningen och den för individen väl kända arenan. Det kan också handla om olika sätt att organisera kunskap. I dessa resonemang kan det exemplifierade tillvägagångssättet därför vara till hjälp för att bygga rutiner och pedagogiska strukturer i en flervetenskaplig lärandemiljö.

En forskare ställer stora krav på sig själv och förväntar sig att dok-toranden skall göra detsamma (Lönn Svensson, 2007). Detta är exempel på förekommande normativa men även andra inbyggda hierarkiska strukturer som kan vara av betydelse för om maktrela-tionen i handledningssituationen fördelas vertikalt eller horisontellt. Handledarskapet kan å ena sidan medföra en kontrollerande roll där maktövertaget av de aktörer som lyser med sin expertis är en domi-nerande faktor. Å andra sidan innebär handledarskapet att finnas tillhands och ge ett personligt stöd. Det inbyggda makt perspektivet tydliggör vikten av att eftersträva symetriska relationer och ett rela-tionellt inriktat förhållningssätt (Pajak, 2002). Enligt Lönn Svensson (2007) är handledningsprocessen mer intensiv i början och i slutet av förloppet. Däremellan kan den inblandade aktören eller aktö-rerna arbeta självständigt vilket medför ett ökat fritt spelrum och medföljande obundet utrymme.

En intressant fråga i handledningssammanhanget är hur hand-ledningens relation till undervisningen uppstår. I traditionella utbildningssammanhang är det bland annat läraren som tilldelar uppgiften. Vidare är det vanligt förekommande att adepten själv utvecklar en vetenskapligt hållbar och intressant problemställning. Undervisningsmetoden kan då domineras av antingen monolog, pre-sentationsteater, eller dialogisk förhållningssätt. Handal och Lauvås (2008) ger exempel på konsekvenser för hur valet av uppgift kan påverka doktorandernas möjlighet att förverkliga sina ambitioner beroende på om dessa formuleras av andra, handledaren eller av det egna projekt. I relation till TRIAD modellen måste det även finnas en parallellitet i förhållande till grundutbildningsstudenten.

49

Med tanke på att det finns klara begränsningar kring i hur hög grad studenten kan delta i beslutsfattandet fram till uppgiftsbe-slutet är det viktigt att i handledningsmodellen bygga in lämpliga didaktiska progressionsformer. Dessa former bör ta hänsyn till ett aktivt deltagande och progression i exempelvis självständigt forsk-ningsarbete samt ha handledningsstrategier som fokuserar på den så kallade ”närmaste utvecklingszonen”. Det innebär att handled-ningsformerna kan komma att växla från att i början fokusera på den produktorienterade och aktivt rådgivande samt probleminrik-tade formen, till att i en senare fas övergå i mer holistiska processori-enterade strategier för att bygga upp de involverades vetenskapliga identitetsbildningar.

Institutionella förutsättningar Den föreslagna handledningsmodellen avser främja teamarbete och kollegiala relationer. I samband med genomförandefasen kan dock vissa svårigheter uppkomma. Med utgångspunkt från de existerande institutionella ordningarna är det rimligt att anta att hinder initi-alt kan uppstå på organisatorisk nivå snarare än individnivå då det handlar om samarbetsprogram mellan olika utbildningsnivåer och professionella grupper. Det finns en potential i en organisation som kan beskrivas i form av en sammanhållen helhet med en implicit ordning och en rad pågående generativa ordningar (Bohm, 1980). Det kan utmärka sig genom olika former av samspel människor emellan. Exempelvis kan professorsgrupper inom akademin inord-nas i ett visst specifik yrkesparadigm. Det generativa flödet som skapas via den stipulativa modellen kan då betraktas som ett slags rebellskap mot det etablerade tänkandet och källa till ny kreativitet.

Då handledningsmodellen inbegriper flertalet involverade aktörer såväl som organisatoriska strukturer är systemiska perspektiv, teorier om utbildning och teorier om handledningsprocesser aktu-ella som tankestöd vid genomförandet av handledningsrelaterade situationsanalyser (Lauvås och Handal, 2005; Pajak, 2002; Wenger, 2007). Processer kring olika institutionella ordningar och dess bety-delse för handledningssituation är tänkvärda att beakta då olika intressen kan påverka balansen i såväl handledningsprocessen som dess utfall. Det inledande samarbetet respektive samverkan kommer att utformas beroende på omfattningen av parternas gemensamma

50

handlingar mot bestämda mål och sammanfogning av aktiviteter, processer eller strukturer (Dychawy Rosner, 2010). Trots att det i litteraturen beskrivs en rad förekommande utmaningar i handled-ningssituationer (Björklund, 1991; Franke och Anderberg, 2004; Hallin, 2009) antas den stipulerade modellen vara en potentiell drivkraft som kan länka samman flera av fakultetens olika utbild-ningsnivåer. Det kan även ha en positiv inverkan på skapandet av ett dynamiskt och förändringsadapterande kollektiv, att få dela med sig av sin kunskap, se andra utvecklas och samtidigt få feedback och lära sig av andra.

51

KONKLUSION

TRIAD handledning har vissa elementära strukturer och kompo-nenter. Dessa karaktäriseras av förekomsten av triader vilka repre-senteras av:

Specifikt handledningssammanhang bestående av grund-utbildning, forskarutbildning och forskningsprogram.

Medverkan i handledningsprocessen inbegriper en aktörs­triad bestående av grundutbildningsstudenten, den forskar-studerande doktoranden och den seniora forskaren.

Episoder innefattande kunskapsformer vilka kännetecknas av den konkreta empiriska upplevelsekunskapen, den reflek-terande kunskapsnivån och den vetenskapligt formaliserade kunskapen.

Det är en förhoppning att handledningsmodellen kan bidra till att studenter på grundnivå introduceras i forskningssammanhang givet att moment inom ramen för grundutbildningen skapas. Möjlighe-ten att undervisa och handleda studenter på grundnivå förväntas ge doktoranden pedagogiska verktyg för kunskapsspridning och möjligheten att medvetandegöra samt utveckla sin pedagogiska skicklighet. Samtidigt inkluderas grundutbildningsstudenten på ett naturligt sätt i fakultetens forskningsmiljö.

52

REFERENSER

Andersson, G., & Persson, A (2001). Coaching och handledning av grupper. Lund: Studentlitteratur.

Appel, M., & Bergenheim, Å (2005). Reflekterande forskarhandledning – om samarbetet mellan handledare och doktorand. Lund: Studentlitteratur.

Areklett, E., & Wilhelmsen, T (1993). Sykepleie till patienter med hjertlidelser. I: Almås, H (Red) Klinisk omvårdnad. Oslo: Universitetsförlaget.

Bjereld, U, Demker, M., & Hinnfors, J (2002). Varför vetenskap? Lund: Studentlitteratur.

Bohm, D (1980). Wholeness and the implicate order. London: Routledge and Kegan.

Brodin, E., Ohlin, M., & Lindén, J (2009). Mentorskap i forskarutbildningen: doktoranders, mentorers och handledares syn på lärande i forskarutbild-ningen. Proceedings utvecklingskonferens 2009. Lund: Lunds universitet. s 14-20.

Biggs, J B., & Tang C (2007). Teaching for quality learning at university. What the student does. (3rd edition). Maidenhead: Open University Press.

Björklund, S (1991). Forskningsanknytning genom disputation. Acta Universi-tatis Upsaliensis. Statsvetenskapliga föreningen i Uppsala.

Cobern, W W (1996). Worldview theory and conceptual change in science education. Science Education, 80(5): 579-610.

Demker, M (2001). Sju inlägg om högskolemässighet. Ribban på rätt nivå. Högskoleverket: Stockholm.

Dychawy Rosner, I (2010). Centrala samarbetsbegrepp och utgångspunkter. I Dychawy Rosner I (red). Samarbete för hälsa. Lund: Studentlitteratur s 23-47.

53

Fann, K T (1970). Peirce’s thery of abduction. Hague: Martinus Nijhoff.

Forsman, H., Rudman, A., Gustavsson, P., Ehrberg, A., & Wallin, L (2010). Use of research by nurses during their first two years after graduating. Journal of Advanced Nursing, 66(4), 878-890.

Franke, A., & Anderberg, E (2004). Utvärdering av Rådet för högre utbild­nings satsning beträffande stöd till pedagogisk förnyelse av forskar­ och handledarutbildning. Rapport 2004: 1028. >www.rhu.se/activities/index.html<

Gjerde, S (2004). Coaching. Vad – varför – hur. Lund: Studentlitteratur.

Glickman, C D (1985). Supervision of Instruction: A developmental Approach. Boston: Allyn & Bacon.

Goffman, E (1971). Relations in public: Microstudies of the public order. New York: Basic Books.

Goldhammer, R (1969). Clinical supervision: Special methods for the super­vision of teachers. NY: Holt, Rinehart, & Winston.

Gothefors, L (2008). Infektionssjukdomar. I Lindberg, T., & Lagercrantz, H (red) Barnmedicin. Lund:Studentlitteratur, s 231-260.

Greenberg, L S (1991). Research on the process of change. Psychotherapy Research, 1, 3-16.

Hallin, K (2009). Att vara sjuksköterska. En studie av sjuksköterskeprofessio­nen avseende omvårdnad, handledning och utveckling. Doktorsavhandling. Östersund: Mittuniversitetet, Institutionen för hälsovetenskaper.

Hamilton, I., & Stölten, C (2005). Kliniska lärare i par enligt Malmömodellen – för lärande i verksamhet och klinisk utbildning i sjuksköterskeprogram­met. Malmö: Malmö högskola. Rapport: Omvårdnad, maj 2005.

Handal, G (1999). Kritiske venner: Bruk av interkollegial kritik inom universi-teten. NyIng, nr. 9.

Handal, G., & Lauvås, P (2008). Forskarhandledaren. Lund: Studentlitteratur.

Hjälm, B (2009). Sammanställning av programvärderingar. Malmö högskola, Fakulteten för Hälsa och samhälle.

Hokland, B., & Madsen, S (1994). Klinisk kemi och klinisk fysiologi. Lund: Studentlitteratur.

Hägglund, S., & Degerblad, J E (2004). Nyttan av forskarutbildning. Svensk forskarutbildning i ett internationellt jämförande perspektiv. Stockholm: HSV Rapportserie, 2004: 20 R.

54

Högskoleförordningen (2010). 1993:100 >http://www.hsv.se<

Högskoleverket (2008). Högskolan samverkar vidare. Utvecklingen 2004­2007. Stockholm: Högskoleverket 2008:10 R.

Högskoleverket (2010b). Högskolelagen 1992:1434 (1kap, 3§) > http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19921434.HTM< 2012-09-10.

Lauvås, P., & Handal, G (2005). Optimal use of feedback in research super-vision with master and doctoral students. Nordisk Pedagogik, 3, 177-189.

Lindberg-Sand, Å (2011). Koloss på lerfötter? Utveckling av metodik för resultatbaserat nationellt kvalitetssystem i svensk högre utbildning. Lunds Universitet: Rapport: CED.

Lindell, L (2003). Omvårdnadshandledning – en möjlig väg till reflekterat er­farenhetsbaserat vetande. Malmö: Malmö högskola. Rapport: Omvårdnad: September 2003.

Lundström, M., & Jakobsson, A (2009). Students ideas regarding science and pseudo-science in relation to the human body and health. NorDina, (5): 1, 3-17.

Löfmark, A., et al (2008). Nursing students´view on learning opportunities in primary health care. Nursing Standard, 23(13), 35-43.

Lönn Svensson, A (2007). Det beror på. Erfarna forskarhandledares syn på god handledning. Borås: Högskolan i Borås. Centre for Learning end Teaching.

MAH (2011). Handledarutbildning. >http://www.mah.se/medarbetare/For-forskare/Handledarutbildning< 2011-06-23.

Noreen, B G (1986). Reflection, the hearth of clinical supervision. A modern rationale for practice. Journal of Curriculum and Supervision, 2, 1-24.

Pajak, E (2002). Clinical supervision and psychological functions: a new direc-tion for theory and practice. Journal of Curriculum and Supervision, 17(3), 189-205.

Redke, F (1999). Smärta. Lund: Studentlitteratur.

Sandberg, H (2006). Det goda teamet. Om arbetsklimat och samarbetshälsa. Lund: Studentlitteratur.

Seibold, C (2007). The supervisor-student relationship in developing methodo-logy. Nurse Researcher, 14(4), 39-52.

55

SISTER (2008). Utbildningskvalitet och forskande lärare – hur ser samban­det ut? Swedish Institute for Studies in Education and Research (SISTER), Arbetsrapport 2008:86; Stockholm.

SSF (2009). Omvårdnad som akademiskt ämne. Rapport från arbetande kon­ferens. Stockholm: Svensk Sjuksköterskeförening.

Studiehandbok (2010). Forskarutbildning vid Fakulteten för Hälsa och sam­hälle. Malmö högskola >http://www.mah.se< 2012-09-10.

Szeponik, J., Moller, B., Pfeiffer, D., Lisdat, F., Wollenberger, U., Makower, A., & Scheller, F W (1997). Ultrasensitive bienzyme sensor for adrenaline. Biosensors and Bioelectronics, 12(9-10), 947-952.

Törnebom, H (1983). Studier av kunskapsutveckling. Karlshamn: Bokförlaget Doxa.

Utbildningsdepartamentet (2004). Högre utbildning i utveckling. Bolognapro­cessen i svensk belysning. Stocklholm: Regeringskansliet, Utbildningsdepar-tamentet, Ds 2004:2.

Van der Heijden, K (1996). Scenarios: the art of strategic conversation. Chichester: UK Wiley.

Vetenskapsrådet (2010). >http://www.vr.se<

Wann – Hansson, C., & Stölten, C (2006). Problemställningar från verksam­heten vid UMAS som bakgrund för studenternas examensarbeten. Malmö: Malmö högskola. Rapport: Omvårdnad, september 2006.

Wenger, E (2007). Communities of practice: Learning, meaning and identity. Cambridge: Cambridge University Press.

Winter, R., Griffiths, M., & Green, K (2000). The academic qualities of practice: what are the criteria for a practice based PhD? Studies in Higher Education, 25(1), 25-37.

56

Roller Den utforskande grundutbildnings- studenten

Den handledande seniora forskaren

Den handledande doktoranden

Konkret empirisk upplevelse- kunskap

Reflektiv kunskap och tankemodeller

Vetenskapligt ordnad, abstrakt och formaliserad kunskap

Kunskapsformer

Handlednings- processen

Ins

tIt

ut

Ion

en

r V

år

dV

et

en

sk

ap

m

al

gs

ko

la

20

12

malmö högskola

205 06 malmö, sweden

www.mah.se

Irena dYChawY rosner, shleeV sergeY, anne wennICk & ChrIstel BahtseVanI

trIad handlednIng En handledningsmodell för introduktion av empiriska koncept i sjuksköterskeutbildningen

isbn 978-91-7104-426-6

Utbildning inom universitet och högskola ställs ständigt inför olika

beslut som berör pedagogiska angreppssätt för vuxnas lärande.

Denna rapport behandlar en praktik där utbildning, forskning och

forskarutbildning vävs samman i en handledningsmodell. Den före-

slagna TRIAD modellen är avsedd att stärka sjuksköterskestudenters

utveckling av vetenskaplig metodologi, doktorandens pedagogiska

meritering och forskarens vardagsanknytning.