tr 01-13 2015-05-25 utg 1 - svk.se · teknisk riktlinje 2015-05-25 tr 01-13 utg 1 9/25 4.1.1 n –...

SVENSKA — KRAFTNÄT

ENHET, VERKS AMHETSOMRÅDE AFS, Förvaltning stationer

DATUM 2015-05-25

SAMRÅD AFL, NB, NK, If 4

VAR BETECKNING TR 01-13

TEKNISK RIKTLINJE

FASTSTÄLLD

Stamnätsstationer Jordning

Inledning Denna riktlinje baserar sig huvudsakligen på svensk standard SS-EN 50522 utgåva 1. Denna riktlinje anger lämpligt val i de fall där alternativa möjligheter föreligger och innehåller dessutom ändringar (Ä), tillägg och förtydliganden (T), ny rubrik (N) till standarden. Riktlinjen anger de krav som, förutom tillämplig standard, ska gälla för utförande av jordning i Svenska kraftnäts stamnätstationer.

Denna Riktlinje kan användas både vid upphandling och vid underhåll av stationer.

TEKNISK RIKTLINJE 2015-05-01 TR 01-13 utg 1

1/25


2/25

Uppdateringar Utgåva Ändringsnot Datum

1 Ursprunglig utgåva 2015-05-25


3/25

Innehåll

1 T – Omfattning ....................................................................................................... 6

2 T – Normativa referenser ....................................................................................... 6

2.1 N – Tekniska riktlinjer .............................................................................. 6

2.2 N – Tillämpliga normer och riktlinjer ...................................................... 7

3 Termer och definitioner .......................................................................................... 7

3.1 Allmänna definitioner ............................................................................... 7

3.1.3 Ä – högspänning ......................................................................... 7

3.1.4 Ä – lågspänning .......................................................................... 7

3.2 Definitioner avseende anläggningar ........................................................ 7

3.3 Definitioner avseende skyddsåtgärder mot elchock ................................ 8

3.4 Definitioner avseende jordning ................................................................ 8

3.4.2 T – referensjord (fjärrjord) ........................................................ 8

3.4.29 T – ström till jord, IE ................................................................... 8

3.4.30 T – reduktionsfaktor, r ................................................................ 8

3.4.35 T – potentialstyrningselektrod ................................................... 8

3.4.36 N – markledare ........................................................................... 8

3.4.37 N – marklinenät .......................................................................... 8

3.4.38 N – nedledare .............................................................................. 8

3.4.39 N – följelina ................................................................................. 8

3.4.40 N – apparatledare ....................................................................... 8

3.4.41 N – potentialutjämnare .............................................................. 8

4 Grundläggande fordringar ...................................................................................... 8

4.1 Allmänna fordringar ................................................................................. 8

4.1.1 N – Förutsättningar .................................................................... 9

4.2 Elektriska fordringar ................................................................................ 9

4.2.1 T – Metoder för neutralpunktsjordning ..................................... 9

4.5 N – Rapporter ............................................................................................ 9

5 Utformning av jordningssystem ............................................................................. 9


4/25

5.1 Allmänt ...................................................................................................... 9

5.1.1 N – Ledarareor ........................................................................... 9

5.1.2 N – Ledarmaterial .................................................................... 10

5.1.3 N – Kontaktskarvar .................................................................. 10

5.1.4 N – Kabelskor ............................................................................. 11

5.1.5 N – Strömförande konstruktionsmaterial ................................ 11

5.2 Ä – Dimensionering med avseende på korrosion och mekanisk

hållfasthet ................................................................................................. 11

5.3 Ä – Dimensionering med avseende på termisk hållfasthet..................... 11

5.4 Dimensionering med avseende på beröringsspänningar ....................... 11

5.4.1 Ä – Tillåtna värden .................................................................... 11

5.4.2 Åtgärder för beaktande av tillåtna beröringsspänningar ...... 12

5.4.3 Utformning av jordningssystem .............................................. 12

6 T – Åtgärder för att undvika överförda potentialer ............................................. 12

6.1 Potential överförd från högspänningssystem till lågspänningssystem 12

6.1.1 Jordningssystem för hög- och lågspänning ............................. 12

6.1.2 T – Matning av lågspänningsanläggningar inom området

för jordningssystem för högspänning ...................................... 12

6.1.3 Ä – Lågspänningsmatning till och från området för

jordningssystem för högspänning ............................................ 13

6.1.4 T – Lågspänningsanläggningar i närheten av

stamnätsstationer ..................................................................... 13

6.2 T – Potentialer överförda till telekommunikationssystem och andra

system ...................................................................................................... 14

7 Utförande av jordningssystem ............................................................................. 14

7.1 Ä – Installation av jordelektroder och jordtagsledare .......................... 14

7.1.1 N – Marklinenät ........................................................................ 14

7.1.2 N – Förläggning av marklinenätet .......................................... 15

7.1.3 N – Förläggning av marklina för inkommande ledningar ..... 16

7.1.4 N – Förläggning av följelinor längs kablar och kabelkanaler 17

7.2 Åska och transienter ................................................................................ 18

7.3 T – Åtgärder för jordning av utrustningar och anläggningar ............. 18

7.3.1 N – Allmänt ............................................................................... 18

7.3.2 N – Jordning av apparatstativ ................................................. 18

7.3.3 N – Jordning av apparater ...................................................... 19


5/25

7.3.4 N – Jordning av manöverdon, kopplingslådor och dylik

utrustning .................................................................................. 19

7.3.5 N – Jordning av kapslade inomhusställverk ........................... 20

7.3.6 N – Jordning av byggnader inom stationsområdet ................ 20

7.3.7 N – Jordning av transformatorer och reaktorer ..................... 20

7.3.8 N – Gasisolerade ställverk ........................................................ 20

8 T – Mätningar ....................................................................................................... 21

9 Underhållsmässighet ............................................................................................ 21

9.1 Ä – Inspektioner ...................................................................................... 21

9.2 T – Mätningar ......................................................................................... 21

Bilaga 1 ........................................................................................................................... 22


6/25

1 T – Omfattning

Denna tekniska riktlinje utgår från SS-EN 50522 utgåva 1, ”Starkströmsanläggningar

med nominell spänning överstigande 1 kV AC – Jordning” samt anger val, ändringar

och tillägg. Numreringen i denna tekniska riktlinje är lika den som finns i SS-

EN 50522. Delar av SS-EN 50522 som behandlar andra ämnen än jordning är inte en

del av denna riktlinje.

Denna Tekniska Riktlinje kan även ligga till grund för anläggningar för HVDC.

Grunden för utförandet av stationens jordning är att kraven i bl.a. Ellagens, Stark-

strömsföreskrifternas och Elsäkerhetsverkets föreskrifter är uppfyllda för stamnätstat-

ioner men även för anslutande ledningar.

2 T – Normativa referenser

Referenser i SS-EN 50522 gäller med följande kompletteringar:

IEC/TS 60479-1:2005 Effects of current on human beings and livestock – Part 1:

General aspects

IEC 60949:1988 Calculation of thermally permissible short-circuit currents,

taking into account non-adiabatic heating effects

IEC/TS 61000-5-2 Electromagnetic compatibility (EMC) – Part 5: Installation

and mitigation guidelines – Section 2: Earthing and cabling

SS-EN 60228 Kraftkablar och installationskablar – Ledare

SS-EN 61238-1 Kablar – Förbindningsdon för kraftkablar med märkspän-

ning upp till 36 kV (Um = 42 kV) utförda genom kontakt-

pressning eller annan mekanisk metod – Del 1: Fordringar

och provning

ASTM B910/910M Standard Specification for Annealed Copper-Clad Steel Wire

2.1 N – Tekniska riktlinjer Följande Svenska kraftnäts Tekniska riktlinjer behandlar krav som är relaterade till

jordning och därmed denna riktlinje. Om det är skillnader mellan någon av dessa rikt-

linjer och denna riktlinje gäller denna riktlinje överordnat nedanstående.


7/25

TR 01-01 Stamnätsanläggningar

TR 01-10E Power transformers 2 MVA and above

TR 01-11E Shunt Reactors

TR 02-10-2 Montage av kontrollutrustningar

TR 05-13 Luftledningar, Jordning

TR 08 Anläggningsdokumentation

TR 09-05 Riktlinjer för områdesstängsel

TR 10-01 Svenska Kraftnät kompletterande elsäkerhetsanvisning

TR 10-02 Jordning av teknikbodar

TR 10-05 Elektriska och icke elektriska anläggningar invid Svenska

Kraftnäts anläggningar

2.2 N – Tillämpliga normer och riktlinjer Vid utformning av anläggningen gäller följande publikationer i senaste utgåva:

Ellag Svensk författningssamling 1997:857

SFS 2009:22 Starkströmsförordning

ELSÄK-FS 2008:1-3 Elsäkerhetsverkets föreskrifter och allmänna råd … inklusive

ändringsföreskrifter

3 Termer och definitioner

3.1 Allmänna definitioner SS-EN 50522:s definitioner gäller med följande ändringar.

3.1.3 Ä – högspänning spänning överstigande 1 000 V a.c. eller över 1 500 V d.c. (enligt ELSÄK-FS 2008:1)

3.1.4 Ä – lågspänning spänning inte överstigande 1 000 V a.c. eller över 1 500 V d.c. (enligt ELSÄK-FS

2008:1)

3.2 Definitioner avseende anläggningar SS-EN 50522:s definitioner gäller.


8/25

3.3 Definitioner avseende skyddsåtgärder mot elchock SS-EN 50522:s definitioner gäller.

3.4 Definitioner avseende jordning SS-EN 50522:s definitioner gäller med följande tillägg.

3.4.2 T – referensjord (fjärrjord) Även kallad ”avlägsen jord”, ”sann jord”.

3.4.29 T – ström till jord, IE Benämns även spänningssättande ström.

3.4.30 T – reduktionsfaktor, r (1 – r) benämns även skärmfaktor.

3.4.35 T – potentialstyrningselektrod Benämns även markledarring.

3.4.36 N – markledare Horisontell jordelektrod, oftast samtidigt fungerande som jordledare. Slagen ledare

kallas även marklina.

3.4.37 N – marklinenät (Även benämnt jordlinenät) markledare i form av ett nät

3.4.38 N – nedledare Jordledare som förbinder stativ, apparater, m.m. direkt eller indirekt med marklinenä-

tet och som kan föra hela felströmmen

3.4.39 N – följelina Jordledare som åtföljer kabel/kabelkanal/kabelrör

3.4.40 N – apparatledare Jordledare som förbinder apparat med nedledare

3.4.41 N – potentialutjämnare Jordledare som fungerar som potentialutjämnare

4 Grundläggande fordringar

4.1 Allmänna fordringar SS-EN 50522:s text gäller med följande tillägg.


9/25

4.1.1 N – Förutsättningar För att säkerställa att de krav som finns på stationen kommer att uppfyllas skall en

förberedande utredning (Svk Rapport/511) ha utförts för att ge ingångsvärden för kon-

struktionen av jordningssystemet inför upphandlingen av byggentreprenaden. Utred-

ningen skall främst fokusera på de åtgärder som kan behöva utföras utanför stations-

området.

Undersökningarna kan gälla följande områden i de fall de har ansetts nödvändiga:

> Mätning av markresistiviteten.

> Kartläggning av jordningsmöjligheter. Anslutande ledningars reduktionsfaktorer

beräknas och möjligheterna att förbättra dessa undersöks. Förbättring av ledning-

arnas jordtag undersöks också.

> Möjliga platser för jordning utanför stations och ledningsområden.

> Kartläggning av metallstrukturer, t.ex. lågspänningsnät.

> Beräkningar av fördelningen av felströmmen.

> Förberedande jordmotståndsmätning.

4.2 Elektriska fordringar

4.2.1 T – Metoder för neutralpunktsjordning Svenska kraftnäts stamnät är direkt (lågimpedans) jordat.

4.5 N – Rapporter Utredningar som utförs inom entreprenaden för konstruktion och dimensionering skall

dokumenteras och rapporteras.

5 Utformning av jordningssystem

5.1 Allmänt För att få drifttillstånd på anslutande kraftledning skall det presenteras en jordningsbe-

skrivning för stationen innehållande bl.a. mätresultat från jordtagsmätning inklude-

rande beröringsspänningsmätning i stationen och dess omgivning.

5.1.1 N – Ledarareor Följande minimiareor på ledare skall användas:

Ledare inom och ut från stationen:

> Nedledare: 240 mm2 (Cu)


10/25

> Markledare: 185 mm2 (Cu)

> Följelina längs kabelkanal/kabelrör: 185 mm2 (Cu)

> Marklina till externt jordtag: 120 mm2 (Cu)

> Apparatledare från apparatfoten: 120 mm2 (Cu)

> Potentialutjämningsledare: 35 mm2 (Cu)

Efter överenskommelse med Svenska kraftnät kan ledare av kopparbelagd stållina an-

vändas för ovanstående linor.

Kopparbelagda stållinor skall ha en minsta ledararea som är 1,5 ggr motsvarande

kopparledare i avsnitt 5.1.1. För ledare för potentialutjämning kan area väljas lika med

motsvarande kopparledare.

> Potentialutjämningsledare: 35 mm2 (Cu eller Kopparbelagd stållina ). T.ex.

utanför stängsel.

> Följelina till stamnätskablar: Bestäms av kabelprojektet.

5.1.2 N – Ledarmaterial Kopparledare skall uppfylla kraven i enlighet med SS-EN 60228 för klass 2 där verifie-

ring enligt avsnitt 7 i SS-EN 60228 utförts.

Kopparlina ska vara av glödgad koppar klass 2 enligt SS EN 60228.

Vid speciella tillfällen kan behov av flexibla ledare enligt klass 5 eller 6 finnas men detta

skall överenskommas med Svenska kraftnät.

Kopparbelagd stållina skall vara provad och uppfylla kraven i enlighet med

ASTM B910/910M – 07 (2013), ha en nominell ledningsförmåga på 40 % IACS och en

minsta koppartjocklek på 0,25 mm.

För att minska risken för stöld skall ledare, synliga ovan mark, ha en färg som efterlik-

nar varmförzinkad stålledare. Detta kan erhållas genom målning av ledaren (omgiv-

ningen skall skyddas vid målningen). Färgen skall inte minska livslängden hos ledaren

samt ha god vidhäftning och UV beständighet.

Svenska kraftnät kan även specificera stöldskyddsmärkning av ledare (t.ex. DNA-

märkning).

5.1.3 N – Kontaktskarvar Förbindning mellan olika ledare skall ske genom kontaktpressning. Förbindningsdo-

nen skall vara provade och uppfylla kraven enligt SS-EN 61238-1 Class A.

Under mark skall dubbla förbindningsdon användas (t.ex. dubbla C-hylsor typ Elpress).

Under mark där markledare korsar varandra kan ett enkelt förbindningsdon accepteras.


11/25

Kontaktpressning skall ske med utrustning godkänd av tillverkaren.

5.1.4 N – Kabelskor Kabelskor skall ha dubbla skruvhål med c/c 40 mm. För ledare med en area understi-

gande 120 mm2 kan kabelskor med ett hål användas. Kabelskorna skall vara provade

och uppfylla kraven enligt SS-EN 61238-1 Class A.

Kontaktpressning skall ske med utrustning godkänd av tillverkaren.

5.1.5 N – Strömförande konstruktionsmaterial Konstruktionsstål i form av apparatstativ, kapsling, osv., som kan komma att föra fel-

strömmen skall ha en tvärsnittsarea av minst 1400 mm2. Om detta inte är uppfyllt skall

en ledare dimensionerad som nedledare shunta konstruktionsstålet.

5.2 Ä – Dimensionering med avseende på korrosion och mekanisk hållfasthet

Detta avsnitt utgår eftersom ledararea och ledarmaterial redan är specificerat i avsnitt

5.1.1 och 5.1.2.

5.3 Ä – Dimensionering med avseende på termisk håll-fasthet

Detta avsnitt utgår eftersom ledararea och ledarmaterial redan är specificerat i avsnitt

5.1.1 och 5.1.2.

5.4 Dimensionering med avseende på beröringsspän-ningar

5.4.1 Ä – Tillåtna värden Stationen får inte ge upphov till farliga spänningar i stationen eller i dess omgivning. I

enlighet med ELSÄK-FS anses kravet uppfyllt om de maximala berörings- och steg-

spänningar som kan uppträda vid jordfel i stationen begränsas till 600 V. Spänningen

mäts typiskt mellan metallföremål och en jordelektrod. Ett motstånd på 3000 paral-

lellkopplas med spänningsmätningen, så att det egentligen blir en strömmätning med

gränsvärdet 200 mA. Detta motsvarar ”(effektiv) beröringsspänning” UT enligt avsnitt

3.4.14 i SS-EN 50522.

Vid t.ex. en lågspänningsabonnent nära stationen kan man inte garantera att man hittar

mätpunkten med lägst kontaktresistans till jord och därmed erhåller högsta strömvär-

det. I sådana fall måste en fördjupad studie göras eller alternativt skall spänningsvär-

det inte överstiga 600 V mätt med högohmigt instrument. Detta motsvarar ”förväntad

beröringsspänning” UvT i avsnitt 3.4.15 i SS-EN 50522. Detta är en ändring av nuva-

rande praxis där samma kriterium gällde som ovan med 600 V mätt med 3000 .


12/25

Den jordfelsström (IF, enligt figur 2 i SS-EN 50522) som används vid omräkning av

mätvärden till beröringsspänningar skall ges av Svenska kraftnät, annars gäller 40 kA.

Enligt krav i ELSÄK-FS skall jordfel i direktjordade system automatiskt frånkopplas

inom 0,5 s (samma krav som i SS-EN 50522).

5.4.2 Åtgärder för beaktande av tillåtna beröringsspänningar SS-EN 50522:s text gäller med anpassning till det som nämns i avsnitt 5.4.1 ovan.

5.4.3 Utformning av jordningssystem SS-EN 50522:s text gäller med anpassning till det som nämns i avsnitt 5.4.1 ovan.

6 T – Åtgärder för att undvika överförda potentialer

Det måste tas hänsyn till att Svenska kraftnäts anläggningar normalt inte ingår i ett

utbrett jordningssystem tillsammans med mellan- och lågspänningsnät.

6.1 Potential överförd från högspänningssystem till låg-spänningssystem

6.1.1 Jordningssystem för hög- och lågspänning SS-EN 50522:s skrivning gäller.

6.1.2 T – Matning av lågspänningsanläggningar inom området för jordningssystem för högspänning

Lågspänningssystemet skall matas inifrån stationen, men reservmatning kan före-

komma på, främst mellanspänningsnivå. Om lågspänningsmatning kommer från ex-

ternt lågspänningsnät skall alltid jordningssystemen separeras med isolertransforma-

tor, även i fallet utbrett jordningssystem.

Om matningen av lågspänningen (via lågspännings eller mellanspännings matning)

kommer från transformator utanför jordningssystemet måste åtgärder till för att jord-

ningssystemets EPR inte fortplantas via matningen till utanförliggande områden.

Dessa åtgärder är t.ex. isolertransformator med separerade jordningssystem.

Lågspänningsinstallationen bör utformas så att nolledningen blir jordad till markline-

nätet i varje central. Då får en skyddsjordad apparat i stort sett samma potential som

sin omgivning, dvs. ingen personfara föreligger vid beröring. Huvudcentralen skall

anslutas till marklinenätet med två skilda anslutningar.


13/25

Handverktyg och liknande bruksföremål skall vara utförda med extra isolering för und-

vikande av överslag mellan nolla och hölje. Mobila bruksföremål av större typ, som är

utförda för skyddsjordning, skall i utomhushögspänningsställverk placeras i nära an-

slutning till jordade konstruktioner och anslutas därtill.

Kabelskärmar, som ingår i lågspänningsfördelningen, skall jordas i båda ändpunkterna

till stationsjorden. Man ska kontrollera att man får god kontakt. Kabelskärmarna

kommer på detta sätt att utgöra ett maskat nät, som är parallellkopplat till stationens

marklinesystem. Vid feltillfällen, då stora strömmar flyter i marklinenätet, kommer

även skärmarna att ta sin del. Detta utgör i och för sig ingen olägenhet. För att undvika

brännskador och svetsningar ska god kontakt med skärmen eftersträvas. Skärmens

jordförbindelse skall tåla minst samma strömbelastning som skärmen själv.

6.1.3 Ä – Lågspänningsmatning till och från området för jordnings-system för högspänning

Matning av lågspänningsanläggningar utanför stationen tillåts endast undantagsvis. I

så fall skall det ske via mellanspänning eller isolertransformator. I båda fallen skall det

externa lågspänningsnätet betraktas som ett ”närliggande” enligt 6.1.4. Stationens

jordningssystem och det yttre lågspänningsnätet skall vara åtskilda.

6.1.4 T – Lågspänningsanläggningar i närheten av stamnätsstation-er

Jordfelsströmmen i stationer som tillhör ett direktjordat system kan uppgå till flera

tiotals kiloampere. De stora felströmmarna leder till att marken i och kring stationen

utsätts för stor strömtäthet, som multiplicerad med markens resistivitet kan ge en stor

spänningsgradient i varje punkt runt om stationen. Den stora gradienten gör att höga

spänningar kan uppstå mellan metallstrukturer och mark och mellan olika metallföre-

mål med någon utsträckning. Därför måste särskild uppmärksamhet ägnas lågspän-

ningssystem belägna i område som påverkas av stationens jordfelsströmmar.

Det typiska fallet är att lågspänningsnätets PEN-ledare får den elektriska potential som

ges av jordtaget, vanligen placerat vid nätstationen. Eftersom markens potential kan

anta helt andra värden under jordfelet uppstår en spänning mellan PEN-ledare och

mark. I första hand skall problemet åtgärdas genom att gradienten runt stationen

minskas och det sker genom att felströmmen leds undan från stationen.

Där stationen matar ett externt mellanspännings- eller 130 kV-nät via kablar eftersträ-

vas en sammankoppling av stationens och nätets jordlinesystem för att förbättra stat-

ionens jordtag, minimera stationspotentialen vid fel och utjämna omgivande potential-

fält.


14/25

6.2 T – Potentialer överförda till telekommunikationssy-stem och andra system

När det gäller Skanovas och Trafikverkets ledningar till eller nära stationen, måste kon-

takt tas med respektive ägare på ett tidigt stadium.

Ytterligare information kan finnas i Telestörningsnämndens Meddelanden

(http://www.svk.se/Tekniska-krav/Telestorningsnamnden/)

Järnvägsspår, som passerar nära stationen, skall uppmärksammas. Kontakt skall tas

med banägaren.

7 Utförande av jordningssystem

7.1 Ä – Installation av jordelektroder och jordtagsledare Kemikalier får inte användas för att minska markresistiviteten.

Det kan inte undvikas att en större del av jordningssystemet ligger över frostfritt djup

för stationer i stora delar av Sverige. Djupjordningar och den stora utsträckningen ska

säkra funktionen vintertid.

För övrigt gäller SS-EN 50522:s skrivning.

7.1.1 N – Marklinenät Marklinenätet byggs upp som ett rutnät med markledare. Linorna läggs enligt nedan-

stående system utifrån de fack och den utrustning som kommer att finnas i ett fullt

utbyggt stadium:

> Ett ”huvudnät” anordnas med markledare utmed mittfasen av respektive samlings-

skena utmed hela dess längd och 5 m bortom första och sista fundament, inkl. ev.

utrustning ansluten till skenans ände. Om denna punkt är mindre än 10 m från

stängsel dras linan vidare fram och ansluts till stängslets ledare för potentialutjäm-

ning. För att inte krocka med mittfasens fundament förskjuts linan bort från ställ-

verkets mittstolprad.. Vidare läggs en lina för resp. brytarrad och strömtransfor-

matorrad med samma princip för linornas utsträckning. Linorna förskjuts åt val-

fritt håll om fundament, men symmetriskt räknat från mittstolpraden. Slutligen

läggs en lina utmed mittstolpraden på valfri sida om fundamenten. Totalt läggs

alltså normalt minst 7 längsgående linor.

> Till ovanstående system ansluts sedan ledare utmed centrumlinjen av resp. fack.

Linorna skall börja och sluta 5 m bortom resp. samlingsskenas yttre ledare. Om

denna punkt är mindre än 10 m från stängsel dras linan vidare fram och ansluts till


15/25

stängslets marklina. För att inte krocka med mittfasens fundament förskjuts linan

något åt valfritt, men för samtliga fack gemensamt, håll.

> Runt de förlaggda ledarna och utanför yttersta fundamentsraden (skenor och mitt-

stolprad) samt samlingsskenans ytterledare läggs ytterligare linor. Dessa linor pla-

ceras 5 m utanför yttre fundament och skenor så att de kan anslutas till samtliga

längsgående och tvärgående linor, för att slutna maskor ska erhållas.

> Ytterligare en ruta byggs runt stängslen för resp. EK-batteri och fungerar samti-

digt som lokal potentialutjämning för dessa stängsel. Denna ruta ansluts med två

separerade linor till längsgående lina utmed samlingsskena och en lina till stängs-

lets marklina. Ytterligare linor läggs efter behov inom stängslet för jordning av

EK-batteriets fundament.

> Ytterligare linor kan behöva läggas för att kunna ansluta ytterligare fundament.

Rutnätet får inte ha längre sidor i maskorna än 30 m.

Ovanstående krav är ett minimum krav främst för att kunna sammakoppla stativ med

marklinenätet. Däremot kan det behövas ytterligare tätare maskat marklinenät för att

uppfylla krav på högsta steg- och beröringsspänningar. Det skall därför kontrolleras att

marklinenätet har tillräckligt många maskor för att utjämna steg- och beröringsspän-

ningar. Extra maskor kan behövas framförallt då markresistiviteten är så låg att en

större del av strömmen går till jord via marklinenätet.

Om stationen byggs ut ska marklinenätet utökas och det nya nätet ansluts då ruta för

ruta till det gamla. Om ett nytt marklinenät etableras på ett avstånd från det gamla,

skall de båda näten förbindas med tre ledare dimensionerade som nedledare i tre olika

diken.

Djupjordtag anordnas i marklinenätets periferi på var 50:e meter, dock minst en i varje

hörna av marklinenätet. Spetten drivs ned till minst 3 m djup, där detta är möjligt.

Runt manöverbyggnaden läggs en markledare som ansluts till bottenplattans armering i

samtliga hörn. Jordlinor från ställverk och kabelkanaler ansluts till denna markledare.

Jordbock i manöverhus ansluts med två fysiskt parallella jordledare till samma markle-

dare. Avstånd mellan anslutningarna ska vara ca 1 m. Inga ytterligare jordningar skall

finnas anslutna mellan marklinenätet och manöverbyggnadens jordbock.

På utsidan av stängslet läggs en potentialutjämningsledare 1 m från stängslet och på

0,5 m djup. Stängsel jordas enligt TR 09-05 kap 3.7 och EBR KJ 60:04.

Se även ytterligare krav i TR 01-01.

7.1.2 N – Förläggning av marklinenätet Principiellt ska förläggningen av markledarna vara sådana att dessa läggs i ett lager

med god ledningsförmåga och sedan täcks med grus med hög resistivitet.


16/25

Markledare och nedledare skall vara så korta som möjligt och förläggas rakt så att dessa

även fungerar bra vid åska (se avsnitt 7.2).

Marklinenätet läggs på en avplanad yta 0,5 m till 1 m under den slutliga marknivån.

God kontakt eftersträvas mellan marklinenätet och underlaget. Om underliggande

skikt är finkornigt eller av blandad kornstorlek fås bästa kontakt med underlaget om

ledarna grävs ned några centimeter i detta.

Se vidare SS-EN 50522, Bilaga K.

Figur 1 Förläggning av marklinor.

7.1.3 N – Förläggning av marklina för inkommande ledningar För att kunna mäta strömmen i markledare för inkommande ledningar skall dessa pas-

sera mätbrunnar innan dessa ansluts till marklinenätet. Dessa markledare skall isole-

ras så att kontakt med marklinenätet i stationen inte sker förrän efter mätbrunnen.

Markledarna skall läggas utan onödiga krökar.

Luftledningar

Två markledare dimensionerade som nedledare läggs ut och ansluts i enlighet med

TR 05-13 till ledningens ändstolpe. De läggs inom ledningsgatan med minst 10 m in-

bördes avstånd. Vid särskilda hinder kan avståndet minskas.

Vid stationen dras de under stängslet, via var sin mätbrunn (se Figur 2), fram till längs-

gående lina utmed samlingsskena. Från 2 m utanför stängsel fram till brunn innanför

stängslet isoleras linan för att undvika kontakt med annan marklina. Brunnen skall

placeras ca 1 m innanför stängslet, ha 40-50 cm diameter med locket i nivå med mar-

ken. Brunnen skall ha ett lock som går att öppna för en ensam person utan maskin-

hjälp. Linan ska vara åtkomlig under lock.

Kablar

Följelinor med stamnätskablar, dimensioneras i kabelprojektet, som kommer in till

stationen och som ligger förlagda djupt under marklinenätet skall också passera mät-

brunnar men dessa brunnar placeras där ledarna kommer upp till i höjd med markline-

nätet.


17/25

Figur 2 Mätbrunn.

7.1.4 N – Förläggning av följelinor längs kablar och kabelkanaler Linor skall läggas längs och på ömse sidor om kabelkanaler för manöver- eller signal-

ledningar. Dessa följelinor ska förbindas med marklinenätet åtminstone i de punkter

där någon kontrollanläggningskabel avslutas, dvs. där den ansluts till apparat och

skärmen jordas, se Figur 3. Vid upp till två kablar förlagda på samma sträcka räcker

det med endast en följelina.

Jordlinorna på var sida om kabelkanalen sammankopplas minst en gång per fack.

Figur 3 Följelinor längs kablar och kabelkanaler.

Typsektion för förläggning av markledare längs kabelkanaler visas i Figur 4 från TR 01-

01.

Figur 4 Förläggning av markledare (från TR 01-01 utgåva 5, Figur 6.1).

Kraft

Sub2

Sub1

DRÄNERANDE LAGER

JORDLINA


18/25

7.2 Åska och transienter SS-EN 50522:s skrivning gäller.

7.3 T – Åtgärder för jordning av utrustningar och an-läggningar

För jordning av stängsel se TR 09-05.

7.3.1 N – Allmänt Enligt starkströmföreskrifterna skall utsatt del skyddsjordas. Detta innebär att alla

apparater, metallkonstruktioner som uppbär elektrisk utrustning, kabelmantlar och

kapslade ställverk skall skyddsjordas. Likaså fästen för isolatorkedjor som ej är monte-

rade på metallstativ. Alla sådana metallkonstruktioner skall anslutas med två ledare,

var och en dimensionerad som en nedledare och ansluten till var sin bransch i markli-

nenätet.

Metallkonstruktioner, som är så placerade att de ej kan föra felström (t.ex. räcken, rör

ovan mark, belysningsstolpar o dyl.) jordas med ledare för potentialutjämning, utan

dubbeljordning. Om räcken har stor utsträckning skall jordningar anbringas på var

tionde meter.

Kontakt mellan kopparledare och stål under mark får ej förekomma.

7.3.2 N – Jordning av apparatstativ Till apparatstativ räknas även stativ för stödisolatorer, kabelboxar och kabelavslut.

Stativ med ett ben ansluts med två linor till olika branscher i rutnätet.

Stativ med två eller flera ben (t.ex. tvåpelarfrånskiljare), som sinsemellan är väl sam-

manbundna med stålbalkar ansluts med en nedledare till varje ben och till olika

branscher. Om arbetsjordningsdon ansluts till stativregeln eller stativben med en ned-

ledare skall förband mellan stativregel och varje stativben överbryggas med en ledare

dimensionerad som en nedledare. Ansluts donet till stativben med två nedledare behö-

ver förbanden inte överbryggas, se bilaga 1 detalj för arbetsjordning (OBS. Svetsför-

band behöver inte överbryggas.) Kontaktdon för arbetsjordning ska ha separata nedle-

dare.

Ett stativ med flera ben, som sinsemellan är sammanbundna endast med ett klent (upp-

fyller ej kravet på minimiarea enligt avsnitt 5.1.5) apparatchassi eller en klen stålbalk,

ansluts till olika branscher i marklinenätet med två linor till varje ben. Detta för att

undvika alltför hög felström genom apparatchassiet. Se avsnitt 5.1.5.

Stativ för fristående manöverdon ansluts till marklinenätet med två nedledare.


19/25

Nedledarna ansluts till stativet med kabelskor och två rostfria skruvförband. Stativet

skall rengöras noggrant och kontaktytorna infettas med kontaktpasta. Anslutningen

utföres så att direktkontakt mellan lina och stativfot undviks, då detta vid jordfel ger

brännskador på linan. Anslutningarna skall vara synliga för besiktning.

Inga färgskikt eller dylikt får finnas mellan kontaktytorna i skruvförband som kan ta

felström eller skruvförband för potentialutjämning.

7.3.3 N – Jordning av apparater Apparater som är fastskruvade till stativ ska anslutas enligt bilaga 1. Det får dåinte

finnas färgskikt eller dylikt mellan apparater och stativ. Direktkontakt mellan ledare

och stativ ska undvikas. Anslutningarna ska vara synliga för besiktning.

Apparater som står på hjul ska jordas enligt bilaga 1.

Den rörliga kniven på fast monterad jordningsfrånskiljare ansluts med en nedledare till

stativets nedledare, se bilaga 1.

Apparater mellan nolluttag (s.k. driftjordning), kapacitiva uttag ansluts till stativets

nedledare enligt bilaga 1.

Ventilavledare skall jordas till sitt skyddsobjekt (ex transformator) med kortast möjliga

ledare för att få god skyddseffekt. Avledarens jordanslutning(apparatledare) skall dras

isolerad ner till loop för läckströmsmätning eller till stöträknare. Denna ledares isolat-

ion skall vara anpassad för uppkommande spänningar men dock med minst märkspän-

ning på 3 kV. Oisolerad ledare kan användas om denna ledare placeras på isolerande

distanser. Dessa distanser ska ha en dokumenterad livslängd lika med avledarens. Om

stöträknare används kan förbindelsen mellan avledare och stöträknare behöva isoleras

för en ännu högre spänningsnivå.

För att minska störspänningarna ska en knutpunkt Figuras i marklinenätet under varje

sats av spänningstransformator med lina gående i minst tre mot varandra vinkelräta

riktningar, se bilaga 1.

7.3.4 N – Jordning av manöverdon, kopplingslådor och dylik ut-rustning

Manöverdon ska anslutas med potentialutjämningsledare enligt bilaga 1. Inga färg-

skikt får dock finnas på kontaktytorna mellan manöverdon, fästjärn och stativ. Manö-

verdon som kan komma att föra stationens felström skall anslutas till respektive appa-

ratstativ med en nedledare. (Ex. enpelarfrånskiljare, där vridisolator/rör går direkt ner

i donet utan kontakt med apparatchassi/stativ).

Anslutning av separata kopplingslådor etc. ansluts till stativjordning med kortast möj-

liga ledare för potentialutjämning.


20/25

7.3.5 N – Jordning av kapslade inomhusställverk Kapslade inomhusställverk skall anslutas till marklinenätet.

7.3.6 N – Jordning av byggnader inom stationsområdet Byggnader, som ligger innanför det inhägnade stationsområdet, skall omges av station-

ens marklinenät. Dessa byggnader erhåller därmed ungefär samma potential som stat-

ionen.

Rörledningar

Rörledningar av metall inom stationen skall om möjligt undvikas, ersättas av t.ex.

plastmaterial. I annat fall skall de jordas på flera ställen med potentialutjämningsle-

dare.

Manöver- och signalkablar

Kablar för manöver- och signaländamål skall jordas i enlighet med TR 02-10-2. Med

hänsyn till risken för person- och materielskada kan för kablar som utgår från stationen

erfordras särskilda skyddsarrangemang t.ex. överspänningsskydd.

7.3.7 N – Jordning av transformatorer och reaktorer I två punkter diagonalt placerade på transformator- eller reaktorlådan jordas denna

med nedledare till olika linor i marklinenätet. Enheter med egna lådor skall ha separata

jordanslutningar.

Figur 5 Jordning av transformator och reaktor.

Nollpunkten ansluts till en kopparskena som är monterad på transformatorlådan. Ske-

nan jordas till två olika branscher i marklinenätet med vardera en nedledare.

7.3.8 N – Gasisolerade ställverk I första hand hänvisas till leverantörens anvisningar.

Jordledare skall förläggas och anslutas på sådant sätt, att cirkulerande strömmar und-

viks. Den kontinuerliga induktionsström som trots det kan förekomma i jordningsans-

lutningar måste beaktas. Dessutom måste det beaktas den påverkan som de mycket

högfrekventa spänningar och strömmar som kan förekomma vid kopplingar i ett gasi-

solerat ställverk kan förorsaka.


21/25

8 T – Mätningar

Jordtagsmätning enligt starkströmsmetoden skall innan anläggningen tas i drift utföras

för att kontrollera att konstruktionen fungerar som avsett. För att ha god tid på sig att

åtgärda problem i omgivningen är det många gånger nödvändigt att tidigt i projektet

utföra en liknande mätning för att undersöka överförda potentialer till närliggande

metallstrukturer som t.ex. lågspännings- och telenät.

Både den effektiva berörings- och stegspänningen, UT, och förväntad berörings- och

stegspänning, UVT, skall uppmätas. Spänningen UT, mäts över ett 3000-ohmsmotstånd,

som antas motsvara den mänskliga kroppen medan UVT tas upp med hjälp av en

högimpedansvoltmeter. Mätning skall ske både inom stationsområdet samt även i

omgivande lågspänningsnät.

Vid jordtagsmätningen skall även strömmar som passerar ledarna i mätbrunnarna

mätas och dokumenteras i protokollet.

Stationsjordmotståndet skall bestämmas utgående från stationens potentialhöjning

över sann jord och strömmen IE definierad som i Figur 2 i SS-EN 50522. Den induce-

rade strömmen i strömmätledningens skärmar frånräknas, detta för att mätningar med

olika strömmätledningar skall kunna jämföras. Det gäller således både för mätström-

men och motsvarande ström vid feltillfället vid omräkning.

Mer information finns i t.ex. EBR U602.5 och bilagorna H, L och M i SS-EN 50522.

9 Underhållsmässighet

9.1 Ä – Inspektioner Utförandet skall vara sådant att inspektioner inte erfordras under stamnätsstationens

livslängd. Normalt anses de återkommande jordtagsmätningarna vara tillräcklig kon-

troll. Dessutom måste det utföras en regelbunden kontroll av befintliga jordningar för

att tidigt upptäcka stöld av dessa. Om information om att inbrott skett i en station skall

jordningarna skyndsamt kontrolleras.

9.2 T – Mätningar Med införandet av mätbrunnar skall konstruktion och installation av jordningssystemet

möjliggöra att mätningar av strömfördelningen kan utföras i samband med återkom-

mande jordtagsmätningar i enlighet med ELSÄK-FS med starkströmsmetoden.


22/25

Bilaga 1

Figur 6: Detalj arbetsjordning

Figur 7: Brytare


23/25

Figur 8: Strömtransformator

Figur 9: Ventilavledare


24/25

Figur 10: Stödisolator 3-fas

Figur 11: Jordningsfrånskiljare


25/25

Figur 12: Spänningstransformator(trefasgrupp) med extra knut - punkt

tr 01-13 2015-05-25 utg 1 - svk.se · teknisk riktlinje 2015-05-25 tr 01-13 utg 1 9/25 4.1.1 n –...

Documents