"Många forskarkollegor kommer att bli irriterade"

skrifter och isländska sagor, letar nu Bo Gräs­lund kopplingar mellan Beowulfeposet och nord­isk arkeologi.

Beowulf är den anglosaxiska värl­dens mest kända diktverk. Ett medel­tidsmanuskript på 3 182 rader som gäckat forskare i hundratals år, och som vartenda engelskspråkigt skol­barn lär sig att citera ur.

Dikten berättar historien om

Beowulf som reser till danernas hov för att hjälpa kung Hroth­

gar med att få bukt med monstret Grendel. Men där de flesta forskare tidigare sett drakar och fantasier hittar Bo Gräslund arkeologiska

och historiska sanning­ar som sätter Beowulfbe­

rättelsen i ett helt nytt ljus.– Jag tror att många arkeologer all­

tid känt på sig att det är något spe­ciellt med Beowulf, eftersom vi ser att berättelsen beskriver ett sam­hälle som går att rekonstruera arkeo­logiskt. Historiskt kan händelserna dateras till första hälften av

Det är klart att Bo Gräslund känner sig hemma när vi träf­fas i Gustavianum, ett av Upp­

salas äldsta hus. Liksom arkeologi­professorn själv är det sprängfyllt av bildning. Det var också här i Gusta­vianum som en äldre fornforskarkol­lega, Olof Rudbeck, på 1660­talet lät uppföra den hänförande anatomiska teatern.

Och liksom Rudbeck i sin Atlantica letade efter paralleller mellan antika

Månadens intervju

→

FA KTA

Bo Gräslundfödd 1934. yrke Professor emeritus i arkeo-logi vid Uppsala universitet. bakgrund Verksam i många arkeologiska forskningsprojekt kring bland annat ekologi, vapen-historia, dateringsfrågor, evolu-tion och ortnamnsforskning.aktuell med Boken Beowulf – den nordiska bakgrunden (Upp-sala universitet) med planerad utgivning under hösten.

Forntidshjälten Beowulf hade en verklig förebild som bodde på Gotland, menar arkeologen Bo Gräslund i sin kommande bok. Text TOBIAS SVANELID

Bo Gräslund i Gustavi a­nums anatomiska teater, Uppsala universitet.

T O B I A S S VA N L E L I D

Populär Historia 7/2017 13

500­talet, men trots detta är det få arkeologer som tagit tag i detta.

Utifrån sitt arkeologiska perspek­tiv granskar Bo Gräslund i sin kom­mande bok den kanske viktigaste frå­gan kring Beowulf – hur det kommer sig att en berättelse om svenska och danska 500­talshändelser nedteck­nas i England flera hundra år senare.

– Det verkar osannolikt att en eng­elsk författare kunnat beskriva en så distinkt skandinavisk 500­talskul­tur – med sina ringbrynjor, hjälmar och guldringar – som var helt okänd i England, menar Bo Gräslund. Dess­utom finns en så stark fräschör och tydlighet i detaljerna i berättelsen om Beowulf vilket antyder att den inte kan ha traderats särskilt länge innan den blev nedtecknad.

Enligt Bo Gräslund borde Beowulf­dikten ses som en skandinavisk berättelse som traderats muntligt och förts till England genom någon av folkvandringstidens (cirka 400–600 e Kr) många giftermålsallianser. Kanske vittnar den världsberömda båtgraven i Sutton Hoo i England om just ett sådant äktenskap, mellan en

engelsk småkung och en östsvensk drottning, argumenterar han.

– Det är klart att många forskar­kollegor kommer att bli irriterade på den här teorin, skrattar Bo Gräslund.

Att det engelska språkets kanske mest ikoniska diktverk nu vrids ur händerna på engelsmännen själva?

– Ja, det lär nog bli en del uppstån­delse. Mindre kontroversiellt är det faktum att Beowulfberättelsen fak­tiskt utspelar sig i Skandinavien.

Läsaren möter ett skandinaviskt persongalleri och historiska folkslag som geater och daner. Men där andra forskare sedan länge gett upp försöken att närmare bestämma de platser och händelser som skildras gör Bo Gräslund ett minutiöst arbete för att reda ut Beowulfs verkliga historia.

– Jag lanserar flera hypoteser, och när det gäller Beowulfs hem­vist på Gotland känner jag mig väl­digt säker. Dikten talar tydligt om att geaterna och Beowulf bor på en

ö, och dessutom kallas folket ofta för »weder­geater«. Många språkveta­re har tolkat ordet som väder, med­an jag menar att det betyder vädur. Det var vanligt med djurbeteckning­ar på äldre folkstammar, och väduren har åtminstone sedan äldre medeltid varit en symbol för hela Gotland.

Med hjälp av språkvetenskapliga metoder och arkeologisk arkivforsk­ning har Gräslund kunnat bestäm­

ma Beo wulfs urgamla boplats på några meter när på »vädur­gutarnas« ö. Det rör sig om en folkvand­

ringstida hallbyggnad i Burs sock­en på södra Gotland som grävdes ut i slutet av 1920­talet, och som med sina 63 meter måste ha varit ett av de allra största husen i Skandina­vien under tidigt 500­tal.

Placeringen i landskapet stämmer väl överens med Beowulfdiktens beskrivningar.

Men vad finns det då för historiska fakta bakom berättelsens monster – Grendel och draken?

– Det är de episoderna som gjort att historiker dömt ut Beowulf som historisk källa, men jag menar att vi inte borde läsa dessa partier bokstav­ligt. De forntida skalderna beskrev aldrig någonting rakt upp och ned, utan med metaforer och bilder. Jag föreställer mig att Grendel och dra­ken är omskrivningar för dåtidens stora naturkatastrof, tre jättelika vulkanutbrott som orsakade stor svält och nöd även i Nordeuropa i mitten av 500­talet.

Kommer din bok att göra att vi i Sverige får upp ögonen för Beowulf, eftersom du visar hur mycket svensk historia berättelsen rymmer?

– Ja, men jag hoppas att vi inte stir­rar oss blinda på hjältefiguren. Det är inte hjältar vi behöver, utan kunskap om det förgångna. Beowulf själv är ju egentligen en ganska stöddig typ – lite som en korsning mellan Fanto­men och Stålmannen. ph

→

❞Läsaren möter ett skandinaviskt persongalleri.❞

Då & nu

Titelsidan av Beowulf ­ kvädet. Handskriften förvaras på British Library i London.

14 Populär Historia 7/2017