TidsAxelnCarl Johans, Högsbo, Oscar Fredriks och Masthuggs församlingstidning nr 3 2015

Tema: Diakoni

I GÖTEBORG

2

I en av de mest kända texterna i Nya Testamentet berät-tas det om en man som är på resa och som blir överfallen och rånad av några rövare. Mannen blir liggandes där vid vägkanten helt hjälplös. Det passerar förbi folk, men de tar ingen notis om den slagne. Först kommer det en präst och sedan en kyrkvärd, men de bara sveper förbi. Men så kommer det en man från Samarien och stannar och hjälper den slagne och tar honom med till ett värdshus för ytterligare vård.

Varför gick de förbi – prästen och kyrkvärden? För det stod ju illa till med mannen som låg där vid vägkanten. Hur kunde de bara promenera förbi som om ingenting hänt?

Men främlingen från Samarien, han stannade dock och gjorde vad som skulle göras.

Det finns skäl till att fundera över de två som gick förbi. De är ganska lätta att känna igen – inte för att prästkra-gen eller kyrkvärdsnålen syns, tänk om det hade varit så enkelt. I individens tidevarv, verkar det vara lätt att låta bli att se de andra, de där vid vägkanten. Alla bara tänker på sig och det är bara jag som tänker på mig. Den goda blicken, de tröstande orden, de värmande händernas tid – kanske inte alltid har högsta prioritet.

Varför är det så? Är det av rädsla, att själv råka illa ut, att man själv åker på stryk? Rädsla för att bli inblandad och har man inte diakonutbildning, så har man inte.

Eller också så upptäcker vi inte den som råkat illa ut. Blicken är riktad rakt fram och det finns ingen tid att stanna. Så kanske det var för prästen och kyrkvärden. De hade viktigare saker för sig, kanske var det dags för sammanträde? Samaritandet får någon annan ta hand om. Fanns det ingen diakon i närheten?

Det handlar om vad man har sin varseblivningsförmåga inställd på. Ser vi bara familjen, vännerna – eller bara de som man kan ha nytta av?

Frågan till oss alla blir, har vi kraft nog att inse att varje människa som kommer i vår väg angår oss? – Ja, även om vi är rädda, trötta, osäkra och tänker, att nu blir vi försenade på grund av att det ligger eller sitter någon där vid vägkanten eller vid landets gränser, vid EUs gränser.

Frågan är aktuell och den berör oss alla.

Britta Broman, kyrkoherde i Högsbo församling

Den barmhärtige samariern

Krönika

3

Detta smycke bärs av diakonenCirkeln – Fadern – utan början och slut – som omsluter

allt. Ringen talar om gemenskap i Kristus.

Korset – Sonen, Jesus Kristus. Hans död och uppstån-delse är det centrala. Vi får förlåtelse för alla våra synder. I det får vi leva och på det får vi växa glada, frimodiga och raka.

Duvan – Den Helige Ande. Duvan med den friska oliv-kvisten påminner om duvan som lämnade Noas ark och återvände med budskapet om att det fanns liv på jorden. Diakonins ärende är att, på Kristi uppdrag och med Den Helige Andes hjälp, ”gå med bud om liv”.

Ordet diakoni kommer från grekiskan och betyder tjänst och denna tjänst kan ta sig många olika uttryck beroende på hur livet ser ut.

I evangelierna framstår Jesus som den store diakonen. Han talar om sig själv som den som kommer för att tjäna och ge sitt liv för människorna. Med sitt sätt att vara medmän-niska, gränsöverskridare, tjänare, helare, samhällskritiker och försonare, är han förebilden för all diakoni.

Den kärlek vi får från Gud längtar att ta sig uttryck ”..därför att han först älskade oss” (1 Joh 4:19). Med våra olika gåvor, begränsningar och brister får vi gå med Gud och tjäna varandra. Några har fått särskilda uppdrag, men var och en är genom dopet kallad in i det allmänna diakonatet. Du och jag är kallade.

Det är kanske lätt att tänka att diakoni handlar om att hjälpa de utsatta grupperna och de utsatta personerna. Diakoni är att arbeta med utsatthet, men om jag säger att jag arbetar med människor i utsatta situationer så har jag också inbegripit mig själv, för vi har alla både styrkor och svagheter som ser olika ut för var och en och som kan växla över tid. Diakoni handlar om oss och inte vi och de.

Man skulle kunna se tjänandet som ordets förlängning och det är förutsättningen för en levande församling. Några särskilt utvalda och anställda i kyrkan kan i sig aldrig utgöra en levande församling. Du församlingsbo är viktig för din kyrka och om du har tankar på och skulle vilja vara med i den diakonala omsorgen i kyrkan – hör av dig till din församling!

Annika Delemark, diakon i Masthuggs församling.

Ordet i förtydligad form – diakoni

Diakoni

4

”När mammor dör, då förlorar man ett av väderstrecken.Då förlorar man vartannat andetag,då förlorar man en glänta.När mammor dör växer det sly överallt.”(Göran Tunström)

Ibland gör livet ont… ”Ibland på eftermiddagen när jag har kom-mit hem från skolan, tänker jag att mamma har åkt iväg till affären för att handla och allt är som vanligt. Men sen kommer jag ihåg att hon är död och aldrig kommer hem mer, och då blir jag så ledsen.” (Flicka 10 år)

Barn upplever precis som vuxna normala och naturliga känslomässiga reaktioner vid förluster av olika slag. Det är okej att vara ledsen och sorg är inget problem som kan lösas. Som vuxna kan vi känna oss lite handfallna inför barnens reaktioner samtidigt som vi själva kämpar med vår egen sorg.

Här vill vi dela med oss några tankar kring att möta barn i sorg.

Ofta förknippar vi sorg med dödsfall, men sorgereaktio-ner kan utlösas av en rad olika förluster och förändringar; skilsmässa, separation, att flytta, husdjurs död, förlust av tillit och trygghet är bara några av de olika händelser som

kan utlösa sorg. Varje barn är unikt och har en egen unik relation till den eller det som sörjs.

Sorg är känslomässig och inte intellektuell. Fråga inte vad det är för fel eftersom ett barn med säkerhet kommer att svara ”ingenting”. Det bästa är att inte komma med några intellektuella kommentarer eller goda råd. Istället är det bättre att bara lyssna. Att krama och hålla om tillåter känslorna att komma fram och distraherar inte barnet från sorgen.

Säg aldrig ”var inte ledsen” eller ”var inte rädd”. Ledsen-het och rädsla är de vanligaste känslorna i samband med förluster av olika slag. Svara på det som barnet undrar över, varken mer eller mindre. Sanningen skapar trygghet

Diakoni

5

Akut läge för flyktingar i EuropaKATASTROFJust nu pågår den allvarligaste flyktingkrisen i Europa på över 50 år. Dagligen hör vi om människor som riskerar sina liv för att ta sig hit. Tillsammans med ACT-alliansen (Action by Churches Together) ger Svenska kyrkan nu stöd till flyktingar i Ungern och kommer utöka det humanitära stödet i regionen.

Sms:a FLYKTING till 72905 så ger du 100 kronor.Plusgironummer: 90 01 22-3Bankgironummer: 900-1223Swish: 9001223

Människor på flykt. Efter att ha rest med tåg genom Makedonien springer de över gränsen till Serbien. De har gått och sprungit flera kilometer med packning och i gruppen finns flera små barn. Under bara en timme flyr över 1000 personer över gränsen.

för barnet och gör att det kanske vågar berätta om sina känslor. Barn gör som vi gör – inte som vi säger. Forcera inte ditt barn att prata, utan låt det få ta sin tid.

I samarbete mellan Bräcke Diakoni, Änggårdens Hospice och Palliativt Centrum på Sahlgrenska Universitets-sjukhuset anordnas stödgrupper för barn och unga som förlorat någon förälder.

I stödgrupperna får man träffa andra som varit med om samma sak och som vet vad det handlar om. Tillsam-mans talar man om de tankar och känslor som sorgen väcker och själv säger man bara så mycket man vill. Det är tystnadsplikt inom gruppen och det bör ha gått några månader innan man börjar. Grupperna är indelade efter

ålder, dessutom finns det en föräldragrupp som träffas parallellt.

Information om grupperna och hur du anmäler ditt intresse får du av Christina Berg som arbetar på Bräcke Diakoni. christina.berg@brackediakoni.se tel. 031-50 26 68

I i våra församlingar finns också information om sorge-grupper för dig som förlorat en make/maka. Varje termin startar nya grupper. Ta kontakt med din församlingsex-pedition för att få veta mer, se baksidan av ”Tidsaxeln”.

Carina Lantz Helander, Eva Johnsson och Inger Hallén, diakoner Högsbo församling.

INTERNATIONELLT ARBETE

6

- Är du diakon? Det är en grej som jag vill prata om.Hen berättar om sitt liv med gråten i halsen.- Det är så himla jobbigt, jag har nästan inga pengar kvar och nu fyller min dotter år. Jag vet inte vad jag skall göra…… så fort det blir det minsta lilla extra utgifter så måste jag låna av någon eller hitta på en bra förklaring till mina barn….. Jag känner mig som en sån dålig förälder, oroar mig hela tiden, skäms. (tittar ner i bordet och suckar).- Det låter jobbigt. Vi kan hjälpa till på olika sätt, bland annat med ekonomiskt bistånd. Om du bor i församlingen kan du söka. Ta med dig aktuell information om din ekonomi så ska vi se vad vi kan göra..- Jag känner mig så hemsk för att jag kommer hit och ber om hjälp…- Det är bra att du försöker göra något för att din situa-tion ska bli bättre, även om det tar emot att komma hit. Det låter som om du har det jobbigt både med ekonomi och annat. Skall vi bestämma en tid för ett samtal i lugn och ro?– Ja, det låter bra…. vad skönt att du lyssnade.

Vi behöver inga fler skamvrår Ett samhälle där alla förväntas klara sig själva blir obarmhärtigtAtt leva med skam är värre än att leva med skuld. En skillnad är att skulder kan betalas.

Hur är det med skammen? Den handlar om faktiska omständigheter som man inte kan köpa sig fri från. Den stora frågan för den som skäms – för sitt utseende, sin bakgrund, sin fattigdom, sin oförmåga eller sin ensamhet – är hur skammen skall kunna döljas eller maskeras på något sätt. Hellre skulle man försvinna än att bli avslöjad och tvingas visa sig i sin skam. Att man kan ”skämmas så att man kan dö” är en verklighet som många upplevt. Skammen saknar konturer och gränser.

Ett samhälle där alla förväntas klara sig själva blir obarm-härtigt. Vem vill visa sig sårbar i en sådan miljö? Samti-digt är vi alla sårbara på många sätt. Frågan är var i vårt samhälle man ska få visa sig i sin brustenhet och ändå bli respekterad som människa. Ett svar borde vara: i kyrkan. I den diakonala omsorgen.

Om det är sant att man kan skämmas så att man kan dö, så är det också sant att man behöver få synas för att kunna leva. Synas i betydelsen ”bli sedd” av goda, barm-härtiga ögon, inte ”granskas” med kritiska och dömande blickar.

Alla behöver vi då och då möta någon som orkar se oss sådana vi är, som kan lyssna till vår livsberättelse utan att

omedelbart sätta igång med åtgärder för att förändra vår situation – eller som bara skakar på huvudet och lämnar oss därhän. (Diakonins månad, Sveriges kristna råd)

Gunnel Wahlström och Mia Rydberg Diakoner i Carl Johans församling

Diakoni

7

En gemenskap att längta tillVem är jag? Ofta definierar vi människor vi möter utifrån vad vi gör och vad vi har gjort. Presterat. Vad jobbar du med? Vad gör du på fritiden? Vad gjorde du på semes-tern? Och i många fall är frågorna adekvata och svaren intressanta. Men det blir lätt en hets kring att ha ”rätt” jobb, utmanande intressen OCH gärna att ha hunnit med någon bra resa eller spännande upplevelse under som-maren. För många räcker det inte med att en av frågorna kan besvaras utan helst vill vi kunna leverera en bild av våra liv som väcker intresse och kanske även förundran eller längtan.

Varumärket ”jag” skall paketeras i en snygg förpackning, lycklig och framgångsrik. Men bakom allt detta, vem är jag då? Vem är jag om jag inte längre jobbar, om livet har fått sig en törn med sjukdom eller olycka, eller om jag bara stannar upp och funderar på vad meningen med allting är?

En del av kyrkans uppgift är att finnas där både i upp-gång och fall. Att erbjuda en samvaro både i glädje och sorg, både de dagar du känner dig lyckad och framgångsrik och de dagar livet är skit, orättvist och hårt.

För så är det att vara människa. Och kyrkan, ja, det är byggnaden, men framförallt är det människorna i och runt den. Och de gemenskaper som på olika sätt utgör våra församlingar, vår kyrka.

Gemenskaper där du är välkommen som den du är, där du är just här och nu. En av ungdomarna som hängde på ungdomsgruppen varje vecka utryckte tacksamheten över att ha någonstans att bara vara. Att en kväll i veckan

veta att det fanns ett andningshål från alla krav och måsten. Och en av damerna i tisdagsgruppen uttryckte glädjen i att få känna att det än en gång var tisdag, att det idag var veckans kyrkdag, då deras grupp rår om både kyrkorummet och församlingshemmet för några timmar. Församlingen är en gemenskap att vara med i. Tillsammans.

Ia Hamnered, församlingskurator i Oscar Fredriks församling

Tisdagsträff i Masthuggs och Oscar Fredriks församlingFrån och med den 1 september slås grupperna ihop till en tisdagsgrupp med bas i Oscar Fredriks församling. Varjevecka börjar vi med en lunchandakt i kyrkan kl 12, därefter äter vi lunch i församlingshemmet. Efter kaffet flyttar vi över oss till ”salongen” där vi samtalar kring olika ämnen som musik, teologi, vardagsfunderingar och livsberät-telser.

Gemenskapen är öppen för alla som vill, anmälan krävsdock första gången för att ha möjlighet att planera mat-inköpen inför lunchen.

Tisdagsgruppen satt ute på kyrkoplan och mumsade på hem-bakt när solen sken. Till hösten ser alla fram emot att få umgås också med Tisdagsvännerna från Masthuggs församling.

Diakoni

8

Högsbo kyrka en söndag med mässa är mitt vattenhål, min näringskälla. Där tankar jag kraft, tröst, tillit, förlå-telse, kärlek och glädje. Där sitter jag vid samma tid, på samma plats, söndag efter söndag och känner mig så rik – likt tjuren Ferdinand i ”Disney på julafton”, som sitter under sin korkek och luktar på blommorna.

Jag är så tacksam för att jag en sommarsöndag för tre år sen bestämde mig för att våga gå på en mässa. Jag drog mig för det, jag var orolig för att det skulle kännas stelt, trångt, tungt, anklagande och dömande, för detta var vad jag var van vid sen tidigare kyrkobesök längre tillbaka i tiden. Men min oro var helt obefogad. Stelt, trångt, tungt, anklagande och dömande var det sista det kändes som. I stället kändes det som en befrielse. Tårarna rann, jag hade hittat hem, och jag kunde sakta börja släppa ett ok jag länge hade burit på.

Många gånger har jag känt att jag skulle vilja stå på Axel Dahlströms torg där på söndagsmorgonen, en stund innan mässan börjar och försöka få med mig folk till kyrkan. Locka med dem. Sätta lite press på dem. Utmana deras förutfattade föreställningar. Berätta hur det verkligen är där innanför de tjocka väggarna en söndag mellan kl 11 och 12. För om folk visste, verkligen visste, då kanske de skulle stå i kö där utanför för att få komma in.

Men, tyvärr är det inte fullsatt varje söndag. Det kan kännas lite sorgligt att folk inte vet hur fint, läkande och näringsrikt det kan vara en söndag i Högsbo kyrka. Prästerna är kloka, men vanliga människor, som genom

Högsbo kyrka – min näringskälla

sitt yrke och sina liv har fått många insikter som de sedan knyter samman med sin Gudstro och Bibelns budskap till något vi i en predikan kan ta till oss, känna igen oss i och använda. Organisten är välsignad med en röst och förmåga till inlevelse i sången och musiken som ofta rör en till tårar. Alltihop tillsammans är som balsam för själen, läkande och en hjälp mot de ”stridiga demoner” som lätt bygger bo i en människas inre.

Min förhoppning är att jag med min lilla berättelse har väckt lite nyfikenhet i dig som inte är van vid att gå i kyrkan och inte tror att det kan vara någonting för dig, så att du kanske vågar dig på att utmana dig själv och gå dit en söndag kl 11. Kanske kommer du också sedan, precis som jag, att sitta där vid samma tid och på samma plats, söndag efter söndag – alltmedan du tankar kraft, tröst, tillit, förlåtelse, kärlek och glädje.

Anne-Li Karlsson, en helt vanlig människa i Högsbo församling

Mission

9

Maja Ekelöf: Rapport från en skurhinkDet är roligt när gamla klassiker ges ut på nytt. Då känns det som att en bro byggs mellan nu och då och vi läsare får vandra mellan: att minnas, återkalla, le en smula och kanske ompröva. De senaste åren har jag lagt märke till en uppsjö av nyutgivningar och nyöversättningar och glatt mig åt att förlagen har mod och fantasi nog att ta hand om den litteratur som är allas vårt arv.

En sådan bok är Maja Ekelöfs Rapport från en skurhink som kom 1970 – redan första utgivningsåret i sex upplagor!

Nu är den här igen i nytryck, utgiven på Nordstedts förlag 2010. I Högsbo församlings litteraturcirkel har vi läst den och både utmanats och förundrats.

Maja Ekelöf var en svensk städerska och författare, född 1918 i Karlskoga. Hon gjorde en uppmärksammad förfat-tardebut som vinnare i Rabén & Sjögrens romantävling 1970, som hon vann med sin Rapport från en skurhink. Boken är skriven i dagboksform och är ett vittnesbörd från 50- och 60-talens klassamhälle.

Maja städar och skriver. Hon städar och kämpar. Var-dagen är slitsam och Maja är på många sätt utsatt som ensamstående förälder till fyra barn. Hon städar och re-flekterar. Städar och noterar. Dagboksanteckningarna är ett livsnära samtal, som alla dagböcker är – både spegel och inre dialog.

Boktips

Maja vittnar om ett samhälle under utveckling. De sociala för-säkringssystemen är inte utbyggda än, men är på väg; istället finns det andra skyddsnät i form av grannar och vänner. Man räknar med varandras stöd

och närvaro, både i det lilla och i det stora - både i en stund i köket med en kopp kaffe och i demonstrationstågen och på de politiska mötena.

Rapport från en skurhink är också en rapport om en kvinna, som växer. En kvinna, som upptäcker sina möjlig-heter, sin begåvning och sitt ansvar, såväl som sin politiska position och potential. Därför är Maja Ekelöfs bok viktig i våra dagar. Aldrig får vi glömma att demokratin vilar på tanken att jag kan påverka och ta ställning. Att växa som människa är inte bara att intressera sig för sitt eget inre liv, utan att finna sin plats och sitt patos som samhälls-medborgare.

Lotti Sharif, präst i Högsbo församling

Det är roligt när gamla klassiker ges ut på nytt. Då känns det som att en bro byggs mellan nu och då och vi läsare får vandra mellan: att minnas, återkalla, le en smula och kanske ompröva. De senaste åren har jag lagt märke till

glatt mig åt att förlagen har mod och fantasi nog att ta

Rapport från en skurhink som kom 1970 – redan första utgivningsåret i sex upplagor!

Maja vittnar om ett samhälle under utveckling. De sociala för-säkringssystemen är inte utbyggda än, men är på väg; istället finns det andra skyddsnät i form av grannar och vänner. Man räknar med varandras stöd

10

En dag för vila och återhämtning i rörelse och tystnad. Under dagen får vi möjlighet att läsa, pilgrimsvandra och att meditera. Vi äter en måltid tillsammans. Kostnad 100:- + Västtrafiks avgifter.

Anmälan senast den 7 oktober. Meddela ev allergier.Pilgrimscentrum i Göteborge-post: gbg.pilgrimscentrum@svenskakyrkan.setfn: 073-773 86 50

Dagretreatlördag 17 oktoberKl. 10-15

På S:t Olavsgården, Styrsö Bratten

Varannan onsdag kl 10 - 13 från den 2 septemberi Repslagargården, Repslagaregatan 5

Mer information och anmälan kontaktaAnnika Delemark tfn: 731 92 38e-post: annika.delemark@svenskakyrkan.seHans Zickerman tfn: 731 92 42e-post: hans.zickerman@svenskakyrkan.se

Varannan onsdag kl 10 - 13 från den 2 september

Att titta på film är spännande och underhållande.

Att titta på film tillsammans är ännu roligare.

Att titta på film och samtala om den efteråt kan

ge helt nya dimensioner till det du sett.

I vår filmgrupp utgår vi från en samtalsform som

kallas ”Tala film-tala liv”. En känsla, en person och

en scen lyfts fram av deltagarna i samtalet.

Tala film - Tala Liv

FN-dagen lörd 2

4 okt

SÅ ETT FRÖ — FÖR FÖRSTA VÄRLDSFREDEN

Oscar Fredriks kyrka 24 oktoberFrån kl 15 och några timmar framåt.

Barnkörer, spännande talare, mycket musik, plantering, byte av sticklingar, m.m.

Även: Loppis, lotteri & café i församlingshemmet till förmån för gatubarn på Filippinerna kl 12 -16.

Lördag 7 nov. kl 17Oscar Fredriks kyrka

SING ALONG MOZARTS REQUIEMKom lyssna eller medverka självtillsammans med sångare och musiker från Oscar Fredriks församling.Info & anm. vid medverkan: senast 4 nov. lars.hernqvist@svenska kyrkan.seAvgift eller entré: 100 kr. Överskottet går till flyktinghjälp.

11

Välkommen till second handbutiken, bokcaféet och verkstaden

vid Högsbo kyrka. Öppet: mån-tors kl. 11-15Kaffe och kaka 20:-

Välkommen in att fynda, läsa en bok, få hjälp med enklare reparationer eller njuta av fi ka med hembakt.

Telefon butik: 0737-73 86 18

FÖRFATTARSAMTAL MED

AGNETA PLEIJEL

Hon berättar om ”En � ickas memoarer” utifrån sin nyutkomna bok ”Spådomen”

Birgitta Fält leder det e� erföljande samtalet

I samband med BOK & BIBLIOTEK 2015bjuder vi in till ett

TORSDAG 24 SEPT KL. 19 CARL JOHANS KYRKA

Foto: Magnus Liam KarlssonFRI ENTRÈ!

MÄSSA MED TONER AV EVERT TAUBE

BarnkörernaTindrakören & Carl Johans VokalensembleÅsa Johansson & Viktor Turegård, musiker

under ledning av Helene Rydqvist & Rolf-Åke Fält

Gunnel Wahlström, diakonJohanna Risenfors Lindmark, präst

SÖNDAG 11 OKT KL 18CARL JOHANS KYRKA

Barn och familj i Högsbo församlingStor och liten. En samlingsplats för barn 0-4 år med vuxen varje onsdag kl. 10-13. I Kaverös kyrka

Babyrytmik (3-7 månader). Tisdagar kl. 10-12. OBS! Anmälan! I Kaverös kyrka.

Gör såhär:

Smält choklad i vattenbad. Låt svalna något. Dela dumlekolorna på mitten och skumtom-tarna i fyra delar. Blanda godis och nötter med den smälta chokladen. Häll ut blandningen i en bakplåtsklädd form eller på en bricka i ett ganska tjockt lager. Låt stelna i kylskåp.

När kakan stelnat skär i lagom stora bitar.

Inträdestalong

Jag vill gå med i Svenska kyrkan!Namn

Personnummer

Adress

Ort & datum

Namnunderskrift

Lämna talongen på receptionen i din församling eller skicka till Svenska kyrkan, Carl Johans kyrkoplan 1, 414 55 Göteborg

Högsbo församlingBesöksadress: Bankogatan 61414 80 Göteborg

Telefon: 031-731 66 20E-post: hogsbo.forsamling@svenskakyrkan.seHemsida: svenskakyrkan.se/hogsboFacebook: Svenska kyrkan i Göteborg, Högsbo församling

TidsAxeln, församlingstidning nr 3 2015Ansvarig utgivareBritta Broman, kyrkoherdei Högsbo församlingbritta.broman@svenskakyrkan.se

FormAnders Thundal, informatöranders.thundal@svenskakyrkan.se

Foto: Doris Andrén, Lotti Sharif, Kiss Tamás, Anna Pavlovic Dahlberg, Frank De Kleine, Linda Mickelsson, Susanne Nilsson, Nihan Aydin, Christer N. Lænkholm, Anna-Karin Höglind Daud, Carina Lantz Helander och Anders Thundal.

KontaktuppgifterOscar Fredriks församlingBesöksadress: Oscar Fredriks kyrkogata 1413 17 Göteborg

Telefon: 031-731 92 50E-post: oscarfredrik.forsamling@svenskakyrkan.seHemsida: svenskakyrkan.se/oscarfredrikFacebook: Svenska kyrkan i Göteborg, Oscar Fredriks församling

Carl Johans församlingBesöksadress: Carl Johans Kyrkoplan 1414 55 Göteborg

Telefon: 031-731 92 00E-post: carljohan.forsamling@svenskakyrkan.seHemsida: svenskakyrkan.se/carljohanFacebook: Svenska kyrkan i Göteborg, Carl Johans församling

Masthuggs församlingBesöksadress: Storebackegatan 15413 18 Göteborg

Telefon: 031-731 92 50E-post:masthugg.forsamling@svenskakyrkan.seHemsida: svenskakyrkan.se/masthuggFacebook: Svenska kyrkan i Göteborg, Masthuggskyrkan

I GÖTEBORG