tema: retorik - univaasa.fi · att skriva ledaren till det här numret av nordisten, visste jag...
TRANSCRIPT
Enheten för nordiska språk | November 2013
NORDISTEN TEMA:
Retorik
Innehåll
Ledare: Niina Nissilä 3
TEMA: Retorik
Heidi Borgmästars 4
Esben Bjerregaard Nielsen 6
Kim Sandvad West 9
Inbjudan till konferens 11
Studentporträtt: Ina Palm 12
Lärarporträtt: Maud Rantala 13
Biämnesstudier 15
Bakom kulisserna 16
FinTandem på Arbis 17
Nyutkomna böcker 18
Dikter 20
Nýtt úr Føroyum 23
Nýtt frá Íslandi 24
Nytt fra Norge 26
Norden i tiden 27
Nordisten, november 2013
Tidsskrift for studerende og
ansatte ved enheden for
nordiske sprog ved Vasa
universitet samt samarbejds-
partnere og interesserede.
Redaktion
Kim Sandvad West
Korrektur
Pia Hirvonen
Forside
Saksun, Færøerne 2013
© Kim Sandvad West
Adresse
Vasa universitet
Filosofiska fakulteten
Nordiska språk
PB 700
65101 Vasa
Henvendelser angående
Nordisten
Næste udgave udkommer 1.
marts 2014 under temaet
fagsprog.
Deadline: 15. februar 2014.
LEDARE
Enhetens anda Niina Nissilä
Postdoc-forskare
Vasa universitet
När Kim frågade mig om jag kunde tänka mig
att skriva ledaren till det här numret av
Nordisten, visste jag inte först vad jag skulle
ta itu med. Det skulle handla om någon
stämning som jag har upplevt eller tankar
som jag har gått och funderat på under
hösten. Vad hade jag gått och funderat på?
Artiklar som är på väg, möten som jag skulle
delta i, alla nya ansikten som jag skulle träffa
under året, hur tiden skulle räcka till allt.
Just den veckan hade jag suttit på långa
möten och varit med om att bearbeta
universitetets personalpolitiska program i en
arbetsgrupp. Även om temat inte låter så
lockande, väckte det en idé. Ett centralt tema
i många diskussioner har varit
gemenskapsanda, det hur vi ska sträva efter
att uppskatta varandras arbete och
tillsammans ta ansvar så att vi
universitetsanställda ska trivas på vår
arbetsplats. Jag gick runt och reflekterade
över vad det är som får mina närmaste
kollegor att trivas på arbetsplatsen. En sak är
klar: kafferummet spelar en stor roll för oss.
Vid vår enhet har vi under åren utvecklat en
stark kafferumskultur. Vi samlas i kafferummet
många gånger om dagen. Kafferummet är vårt
mötesrum, matsal och diskussionsforum. Där
ger och får vi handledning och förhandlar om
saker som gäller undervisning och forskning.
Det är ett ställe där vi delar våra sorger och
glädjen med kollegorna. Där kan man också till
exempel få tips på goda matrecept, om det
råkar sig att man redan har lagat samma mat
tusen gånger och vill prova på något nytt. I
kafferummet diskuterar vi på svenska (och på
norska och danska) om språken, och bevarar
och utvecklar på det sättet vår expertis.
Personer som besöker enheten för att hålla
föreläsningar, delta i möten eller samarbeta
inom forskningen tas till kafferummet, eftersom
det är ett naturligt och behändigt sätt att låta
folk träffa varandra.
Att umgås i kafferummet är en central del av
enhetens verksamhetskultur, det är en central
del av stämningen på vår arbetsplats. Själen till
vår enhet håller bo i kafferummet.
NORDISTEN
3
TEMA: Retorik
Ur retorikens historia
Heidi Borgmästars
Tredje årets studerande
Vasa universitet
Retorikens äldsta definition härstammar från
Aristoteles, som levde på 300-talet f. Kr. De
människor som försöker övertyga andra
genom olika tillvägagångssätt utgår från olika
regler och knep som utformades i Grekland
och Rom mellan 500-talet f. Kr. och 200-
talet e. Kr. Enligt traditionen härstammar
retoriken från Sicilien, i alla fall om man med
retorik avser att man medvetet utövar
konsten att övertyga som baserar sig på
teori. Juridik har också sitt ursprung i
retoriken, p.g.a. att det var vid överlägg-
ningar som med tiden blev formella
domstolsärenden som retoriken uppstod.
Retorikens begynnelse är också kopplad till
Siciliens historia.
Grekerna hade en väldigt hög kulturell status
som ledde till att det inte dröjde länge innan
det uppstod en överklass som ursprungs-
befolkningen blev slavar åt. I det stränga
samhället var det envåldshärskarna som
styrde. Sicilianarna började ge uttryck för sin
frustration mot den obarmhärtige politik
som tyrannerna drev. Efter att envålds-
härskaren Hieron avlidit 466 f. Kr. uppstod
en revolution som blev slutet för tyrann-
väldet.
I och med att man skulle återställa
markområdenas ursprungliga ägandeförhåll-
anden förekom det oenigheter.
De människor som hade förlorat sin mark åt
envåldshärskarna kunde ställa sig framför en
slags domstol och försäkra åhörarna om att de
sannerligen ägde markområdet i fråga. Det är
viktigt att poängtera att det är endast som
vetenskapsgren och konsten att tala som man
anser att retoriken har sina rötter i Sicilien.
Man kan förklara retorikens växande värde i
Aten med att det förekom stora förändringar i
statsskicket under 400-talet f. Kr. Ämbeten som
tidigare lottats ut eller ärvts gick i stället åt de
mest lämpade. Att behärska konsten att tala var
givetvis till en fördel.
Retorikens första och främsta kritiker är Platon.
Under hans tid kallades retoriklärarna för
sofister. Sofisterna reste runt och lärde ut
talekonsten. De betraktade världen ur ett
annorlunda perspektiv vilket påverkade deras
sätt att undervisa i konsten att tala. Sofisterna
anser att det är omöjligt för människan att nå
riktig kunskap och att sanningen är en produkt
av språket. Enligt Platon borde man undvika ett
utsmyckat tal och stora gester, vilket var
kännetecknande för sofisternas retorik. En utav
de främsta orsakerna till varför Platon var emot
retorikens principer är att retoriken inte söker
efter sanningen utan det sannolika.
Platons sätt att tänka kan anses vara en reaktion
mot den kunskap som sofisterna lärde ut.
NORDISTEN
4
Sofisterna vill få de obildade människorna att
tro på vad som helst, medan Platon anser att
filosoferna vill finna den riktiga sanningen.
Den grekiska filosofen Aristoteles inställning
till retorik avviker kraftigt från Platons
inställning, även om de båda kritiserar
sofisterna. Trots deras olika synsätt på
retorik är Aristoteles Platons lärjunge.
Aristoteles har påverkat retoriken åtskilligt
och flera begrepp som används inom
retoriken härstammar från honom. Han har
lagt grunden till sättet att dela in talet i tre
olika genrer, d.v.s. i privata, politiska och
juridiska tal. Indelningen i olika genrer
berodde på att varje tal skulle framföras för
en särskild publik. Vid juridiska och politiska
tal skall åhörarna fatta viktiga beslut, medan
publiken vid privata tal endast är passiva
lyssnare.
En god moral och ett gott syfte är enligt
Aristoteles förutsättningarna för lyckad retorik.
Dessutom bör talarens resonemang baseras på
korrekt argumentation. Det väsentliga i
Aristoteles retorik är det sannolika och att få
publiken att acceptera ett visst uttalande. Det
är däremot oväsentligt att ge bevis på att något
är sant eller logiskt korrekt. En aning förenklat
kan man säga att Aristoteles är en stor
företrädare för den filosofiska retoriken, medan
Platon är retorikens stora filosofiska kritiker.
När de stora grekiska och romerska filosoferna
utvecklat och satt grunden för det retoriska
systemet har det egentligen inte förändrats sen
dess. Man använder sålunda samma systematik
och regler i nutidens retorik i politiken, i
domstolar och i vardagen som man använde för
två tusen år tillbaka.
NORDISTEN
5
TEMA: Retorik
Litteratur:
Cassirer, Peter (1997). Huvudlinjer i retorikens
historia. Lund: Studentlitteratur.
Grinde Lindqvist, Janne (2008). Klassisk retorik
för vår tid. Lund: Studentlitteratur.
TEMA: Retorik
Kunsten at tale forbi
hinanden: Den danske
abortdebat anno 2013 Esben Bjerregaard Nielsen
Ekstern lektor i retorik
Aarhus Universitet
Den 1. oktober i år var det præcist 40 år
siden, den danske lov om fri abort officielt
trådte i kraft. Dette jubilæum er i Danmark
blevet ”fejret” med en genoplivning af
abortdebatten. Den egentlige årsag har været
en aktion sponsoreret af gruppen Retten til
Liv, hvor 16.000 hvide kors blev rejst på en
mark ved Hedensted ud til motorvej E45
som et led af en større kampagne mod
abort.
På trods af kritik fra beskæftigelsesminister
Mette Frederiksen og et påbud fra det
danske Vejdirektorat kan man konkludere, at
aktionen har vist sig retorisk effektiv, idet
den har sat gang i netop den debat, Retten til
Liv gerne ville starte. Men er denne debat så
den samme som for 40 år siden? Meget tyder
på at de steder, hvor parterne henter deres
argumenter, til dels har ændret sig. Lad os
derfor se nærmere på de to lejres
argumentation anno 2013.
Hvornår bliver liv til liv?
Et klassisk stridsmål siden abortdebattens
begyndelse har været spørgsmålet om, på
hvilket stadie af graviditeten man kan tale om
et nyt individuelt menneskeliv. I Danmark er
grænsen for provokeret abort sat ved 12
uger ud fra en lægevidenskabelig vurdering i
forhold til udviklingen af vitale organer hos
fostret. Det har dog længe været et
kerneargument hos abortmodstandere, at liv
opstår i undfangelsesøjeblikket.
Traditionelt set har dette været bundet op på
et etisk og filosofisk funderet argumentation
med klar reference til en religiøs autoritet. For
eksempel er dette standpunkt blevet slået
ganske klart fast af de sidste tre katolske paver.
I kronikken ”Abort er som en kræftsvulst” i
avisen Politiken (21-09-2013) udvider den
danske katolske teolog og samfundsdebattør
Iben Tranholm abortmodstandernes argumen-
tation via autoritet ved også at indlemme
videnskaben. Hun skriver: ”I dag er det et
videnskabeligt faktum, at fostret ikke er en del
af moderens krop. Det er også videnskabeligt
påvist, at et menneske kan defineres som et
menneske allerede i og fra befrugtnings-
øjeblikket.” Sidstnævnte påstand skal forstås på
baggrund af, at moderen og barnet har forskellig
DNA.
Det vigtige er her, at Tranholm vender sine
modstanderes argumentative autoritet til egen
fordel. Når ”videnskabelige undersøgelser viser
[…] en ny virkelighed”, får hun mulighed for at
skabe et endnu stærkere belæg for sin påstand,
fordi hun her sammensmelter den traditionelle
religiøse autoritet med en videnskabelig
autoritet.
Der lurer dog visse farer ved denne strategi.
Tranholm, der ikke selv er forsker, nævner
ingen kilder for ovenstående påstande. Det
efterlader hende åben for angreb på netop den
autoritet, hun forsøger at etablere og referere
til. Hun er således både i kommentarsporet til
sig eget indlæg og i efterfølgende kroniker ble-
NORDISTEN
6
vet kritiseret for ikke at have forstået
videnskaben eller for helt at mistolke den.
Samtidig anklages hun for at blande etik og
fysiologi sammen, hvilket også er uheldigt, da
det undergraver hendes appel til objektivitet.
Resultatet bliver, at det, som skulle have
fungeret som yderligere belæg, ender som
nye påstande, som må forsvares.
Dette betyder dog ikke, at skiftet til brugen
af en videnskabelig autoritet er uinteressant
fra et retorisk perspektiv. De sidste årtiers
sekularisering af samfundsdebatten i
Danmark har betydet, at videnskaben på
mange måder har påtaget sig den autoritære
rolle, som før kun var religionen forundt.
Tanholms brug af denne autoritet viser
således, hvordan videnskaben og religionen
spejler sig i hinanden som argumentative
autoriteter.
Abort som samfundsfortælling
Modsat abortmodstanderne er der ikke de
store nybrud i aborttilhængernes primære
argumentation. I et modsvar (27-09-2013 i
Politiken) til Tranholms kronik vinkler Ulla
Tornemand Larsen fra Dansk Kvindesamfund
debatten som et samfundsspørgsmål og ikke
et spørgsmål om livets opståen.
Hun gør her brug af nøjagtig den samme
overordnede fortælling, som aborttilhængere
brugte tilbage i midten af det tyvende
århundrede. Den amerikanske retoriker
Celeste Michelle Condit afdækker i bogen
Decoding Abortion Rhetoric (1994), hvordan
aborttilhængere traditionelt har gjort brug af
historier og vidneudsagn om illegale aborters
konsekvenser for kvinder. Larsen gør
ligeledes brug af en sådan reference til en
fortælling om, hvordan kvinder før den frie
abort risikerede liv og helbred ved illegale
indgreb. Hun sammenligner denne med
overordnede tal fra verdens U-lande.
Der er således ikke sket mærkbare
ændringer i basisargumentationen. Grunden
hertil er netop måden, hvorpå debatten vinkles
som et samfundsanliggende i stedet for en
religiøs eller filosofisk debat. Appellen til
autoritet i Larsen og andre aborttilhængeres
argumentation er således baseret på demo-
grafiske statistikker samt tidligere vidne-udsagn,
der tilsammen skaber en underliggende
samfundsfortælling om abort. Ord som
”strikkepind” og ”metalbøjle” får her implicit
udvidet betydning, så man blot behøver at
nævne disse for at bringe fortællingen i spil
retorisk.
Det er vigtigt her at forstå, at når der
tilsyneladende ikke er sket en større udvikling i
denne form for argumentation, skal det netop
ses i forbindelse med vinklingen. Man kan lidt
groft sige, at når det kommer til definitionen på
liv, står det religiøse argument stærkt,
hvorimod aborttilhængere står stærkere i
forhold til spørgsmål om samfundsudvikling og
ligestilling. Kernen i denne debat er således
bundet op på, at de to parter har størst
interesse i ikke at have det samme argumen-
tative udgangspunkt og præmis som modparten.
Vi er alle for noget, bare ikke det samme
På baggrund af disse styrker og den
resulterende uenighed i debattens
grundpræmisser kan man drage en parallel til
den amerikanske abortdebat, som er endnu
mere polariseret og ekstrem. Her afspejler de
to parters uforenelige positioner i, at man
enten er Pro Life eller Pro Choice. Ingen er
”imod” noget, men det betyder også, at egentlig
debat har været besværliggjort, da man bevidst
har talt forbi hinanden for at styrke sin egen
position.
I konteksten af den danske debat har dagbladet
Informations kulturredaktør Anna von Sperling
for nyligt lagt op til et brud med det herskende
retoriske dødvande. I en kronik fra den 4.
oktober argumenterer hun for, at
aborttilhængere skal møde abortmodstanderne
i forhold til modpartens grundpræmis, men at
debatten ikke skal udspilles rent på deres
NORDISTEN
7
TEMA: Retorik
banehalvdel. Hun skriver: ”Hvis vi ikke tør
forsvare retten til at afslutte liv med
henvisning til kvindens tarv, til det uønskede
barn, til den uvillige fader, til samfundet,
risikerer vi at tabe”.
Fra en retorikers synspunkt er von Sperlings
opsang til sine meningsfæller kærkommen,
idet den netop gør op med den overordnede
debats fastlåste positioner. Samtidig viser
hun et alternativ argument for
aborttilhængere: netop at den videnskabelige
udvikling nødvendiggør en ad-hoc tilgang til
spørgsmål om liv.
Over for dette står abortmodstandernes
forholdsvis nye retoriske strategi i forhold til
at trække på videnskaben som autoritet.
Anna von Sperling skriver i forhold til dette,
”at når det kommer til spørgsmålet om liv,
har abortmodstanderne langt de bedste
argumenter”. Som før nævnt er der dog også en
række faldgruber forbundet med denne strategi.
Et godt eksempel på farerne ved biologistisk
argumentation, når den er uden klar viden-
skabelig basis, er den amerikanske politiker
Todd Akin. Han kommenterede under
valgkampen i 2012, at kvinder havde biologiske
forsvarsmekanismer, der bevirkede, at de ikke
kunne blive gravide, hvis de blev udsat for en
”rigtig” voldtægt. Problemet er her, at en sådan
argumentation negerer den gravide kvinde som
individ ved at reducere hende til en række (her
fiktive) biologiske processer. Samtidig bevirker
videnskabens egne konsensuskriterier for
argumentation, at det er utroligt nemt at prikke
huller i sådanne argumenter. Todd Akin endte
selv som en national og international vittighed
og blev ikke genvalgt.
NORDISTEN
8
TEMA: Retorik
TEMA: Retorik
Den humoristiske
trikolon Kim Sandvad West
Universitetslærer i nordiske sprog
Vasa universitet
Når man sætter sig ned og skal forberede en
tale eller en anden retorisk handling, er det
en god ide at huske på de fem punkter, som
tilsammen skaber den retoriske proces:
inventio, dispositio, elocutio, memoria og
actio.
Inventio er brainstorming, hvor man finder
materialet til sin tale. Dispositio er
opbygningen af talen, hvor man placerer
materialet i forhold til hinanden. Elocutio er
udsmykningen af talen, hvor man indfører
figurer og sproglige finesser. Memoria er
memoreringsfasen, hvor man lærer sin tale
helt eller delvist udenad. Og actio er selve
talens fremførelse.
Formålet med denne artikel er at fokusere
på én bestemt figur, som er både smuk og
effektiv, nemlig trikolonen. En trikolon er en
figur, som består af tre dele sat efter
hinanden. Det kan for eksempel være tre
enkeltstående ord, som har et emne tilfælles;
det kan være den samme korte sætning, som
både er en gentagelse og en trikolon; eller
det kan være tre forskellige sætninger, som
alle har med samme tema at gøre.
Tallet tre er et både vigtigt og stærkt tal,
som kendes blandt andet fra eventyr som
”Guldlok og de tre bjørne”, hvor talløse
trikoloner bliver stillet op efter hinanden.
Det kendes også fra kristendommen, hvor
man taler om den hellige treenighed;
Vorherre, Jesus og den hellige ånd. Endelig
findes tallet også i berømte citater, for
eksempel Julius Cæcars ”Veni, vidi, vici” (”Jeg
kom, jeg så jeg sejrede”).
Det er ikke tilfældigt, at tallet tre er et så
stærkt tal for os mennesker, som det er. Tre er
et mere stabilt tal end sine naboer. Forestil dig
en stol med to ben. Det er en ret upraktisk
stol. Og tænk på, hvor ofte store med fire ben
vipper, fordi et af benene er for kort i forhold
til de andre. Men en stol med tre ben kan ikke
vippe. Den står altid fast.
Vi er altså helt fra barnsben blevet opdraget til
at forstå tallet tre som et stabilt tal. Derfor
reagerer vi også på tallet, når vi møder det.
Dette har den britiske kommunikationsforsker
Max Atkinson beskrevet i sin bog Our Masters’
Voices fra 1984, hvor han har dedikeret et
kapitel til det, han kalder ”Claptrap”. Her
argumenterer han for, at dygtige talere med
sans for timing kan bygge sin tale op på en
sådan måde, at han selv kan bestemme, hvornår
publikum skal klappe. Dette sker blandt andet
ved hjælp af trikoloner. Som nævnt er vi
allerede tilbøjelige til at reagere på trikoloner,
fordi vi ved, at tallet tre ofte afslutter et
bestemt tema. Samtidig kan trikolonen
præsenteres med en betoning, som slutter
lavere på trikolonens tredje trin end på det
første og det andet. På denne måde ved
publikum også, at emnet er afsluttet, og at der
kommer en naturlig pause i talen.
Den danske skuespiller Lisbet Dahl optrådte
NORDISTEN
9
med en sketch i Cirkusrevyen i 1995, hvor
trikolonens væsen blev illustreret på en
ganske effektiv måde. Sketchen hed ” Det’
der ikke noget at gøre ved” og vækkede
megen latter fra publikum.
Dahl kom frem på scenen forklædt som en
ældre, harmløs kvinde med strikket hue og
lang beigefarvet frakke og sang om, hvordan
hun var blevet kaldt ind til direktøren på sin
arbejdsplads og havde modtaget en
fyreseddel. Her har vi første led i trikolonen.
Publikum er på dette tidspunkt uvidende om
sketchens punchline, men får den
præsenteret med følgende ord: ”Jeg var
blevet for gammel, for langsom og for fed /
Så blev jeg en lille smule vred.” Herefter
begynder omkvædet, hvor Dahl, med en
påtagende positiv og let melodi synger, at
hun har slået sin direktør ihjel, og publikum
griner overrasket.
Sangen fortsætter, og Dahl fortæller om sin
tur hjem fra arbejde, hvor hun møder en
ubehøvlet buschauffør. Næste led bliver
præsenteret med følgende ord som et svar
på Dahls spørgsmål om billetprisen:
”’Tusind,’ svarede han, ’hvis man er dum og
unormal!’ / Så blev jeg en lille smule gal.”
Her indser publikum mønstret i fortællingen.
Dahl møder forskellige mennesker på en
ellers helt almindelig dag, men hendes
omskiftelige humør resulterer i, at disse
mennesker på mere eller mindre morbide
måder ender med at lade livet. Trikolonens
første led virker overraskende på publikum,
fordi det står alene. Andet led afslører et
mønster, som giver publikum en anelse om,
hvad der er på vej, og her skabes en form for
fællesskab – både mellem afsender og
publikum, men også et internt fællesskab
mellem medlemmerne.
Publikum er altså forberedt på trikolonens
tredje led, og man hører også spredte
latterudbrud, da Dahl indleder sit tredje vers
med ”Hjemme, der er der også store
problemer.” Her indser publikum, at den tredje
mand, der møder den ældre kvindes vrede,
sandsynligvis bliver hendes ægtemand. Man kan
argumentere for, at han selv har været skyld i
sin straf, når man hører, hvordan han vækker
hendes vrede: ”Jeg skulle bare holde kæft og
passe mit komfur / Så blev jeg en lille smule
sur.”
Trikolonens tredje led er forløsningen og
klimakset af hele fortællingen, men set i
humoristisk øjemed må det tredje led være
overraskende for publikum for at få den bedste
effekt. Derfor må Dahl tage livet af ægtemanden
på en mere bizar måde end de to foregående
mænd, og det må siges, at hun lykkes; hvor
direktøren får brækket nakken, og
buschaufføren får en neglefil i øjet, bliver
ægtemanden hakket i kødkværnen og lavet til
frikadeller. Frem for de to ”civiliserede” drab i
begyndelsen af sangen, tyr Dahl altså til
kannibalisme i trikolonens tredje og vigtigste
led, som både skal overraske og more
publikum.
Trikolonen er nu fuldført, og publikum har
moret sig over Dahls påfund og markabre
historie, men der er tilføjet endnu et led, som
ikke hører til trikolonen, men som dog har en
retorisk virkning, idet Dahl inddrager publikum
i fortællingen. Hun truer med, at hun vil slå hele
publikum ihjel med den dynamit, hun har i
tasken, hvis de ikke behandler ældre mennesker
med respekt. Hvor de tre tidligere dele handler
om fortiden og er et lukket forløb i sig selv,
bliver det fjerde led en fortælling om fremtiden,
som dog er til stede i øjeblikket via dynamitten.
Så ikke blot er sangen en underholdende
historie bygget op omkring en trikolon, men
også en moralsk kommentar til publikum. Og
publikum er med – de reagerer præcis, som
Dahl har forventet.
TEMA: Retorik
NORDISTEN
10
Inbjudan till konferensen
MORDEN I NORDEN En konferens om krimigenren i Norden
3.12. 2013 Kl 9.15 - 12.00 Vasa universitet, Tjärhovet
Auditorium Levón A202
På konferensen behandlas till exempel sådana ämnen som rituella mord, Stieg Larsson, krimigenren i ett
historiskt perspektiv och barnkrimi
Konferensen arrangeras och genomförs av studerande på kursen Nordiska möten vid enheten för nordiska
språk vid Vasa universitet
Studentansvarig: [email protected] Kursansvarig: [email protected]
Konferensspråket är svenska
STUDENTPORTRÄTT
Ina Palm
Första årets studerande
Vasa universitet
Mitt namn är Ina Palm och jag studerar första
året vid Vasa universitet. Jag går på
kandidatprogrammet för de inhemska
språken och planerar att som huvudämne
välja modersmålet svenska. I skrivande stund
har jag studerat i ungefär en månad och trivs
väldigt bra. Språk är något som jag alltid har
varit intresserad av och jag är fullständigt
tvåspråkig. Redan i dagisåldern fungerade jag
nästan som en tolk vid mitt dagis mellan de
finska och svenska barnen och fick alla att
leka tillsammans. Jag älskar att skriva och läsa
och modersmål och språk har alltid varit
mina favoritämnen, så det var en självklarhet
att söka till en utbildning som hade med
språk att göra.
Jag fick min studentmössa från Vasa
övningsskolas gymnasium 2012, och efter det
sökte jag in till journalistik vid Helsingfors
universitet och litteraturkunskap vid Åbo
Akademi. Jag fick studieplatsen vid Åbo
Akademi men jag tvivlade lite på om det var
vad jag ville göra, så jag sköt fram min plats
ett år. Egentligen visste jag redan då jag sökte
till skolor att jag ville ta ett mellanår, men jag
sökte ändå för säkerhets skull. Till slut blev
det ett mellanår och jag flyttade hemifrån till
en mysig etta i Vasa centrum och började
även jobba vid en lokal
skoaffär där jag jobbar än idag. Det som var
skönt med att ta ett mellanår var att få egen
frihet, arbetserfarenhet, fortfarande bo i min
hemstad med familj och vänner nära och
ordentligt fundera ut vad jag vill göra.
Efter mitt mellanår kände jag mig redo och
motiverad att studera. Jag sökte in till lite olika
program och skolor, men hoppades på att få ett
brev från Vasa universitet. Och så blev det, och
på den vägen är jag. Jag ser fram emot mina
studier och bland kurserna har jag redan hittat
många jag vill gå, bland annat kurser i tolkning
och översättning, grundkurser i danska och
norska och många fler. Kanske jag även vågar
mig på en kurs i isländska?
Saker som står mig nära hjärtat är mode och
skönhet, att läsa och skriva, att få tillbringa
mycket tid vid stallet där jag har min häst, träffa
mina vänner och familj så mycket jag kan, pyssla
med inredning, sjunga och spela piano.
Min musiksmak är väldigt bred och jag lyssnar
på allt från Bon Iver till housemusik, jag hoppas
på att någon gång få kalla mig själv författare, jag
samlar på skor och så drömmer jag om att
besöka massor av länder och se och lära mig så
mycket som möjligt.
NORDISTEN
12
LÄRARPORTRÄTT
Maud Rantala
Planerare, språkbadslärarutbildningen
Vasa universitet
Jag heter Maud Rantala och jobbar vid
Enheten för nordiska språk. Under hösten
2013 jobbar jag som planerare för
språkbadslärarutbildningen som vi räknar
med att kunna inleda i Vasa hösten 2014.
Redan under min gymnasietid, och också
tidigare, hade jag ett passionerat intresse för
litteratur. Och, hör och häpna, också för
språkriktighet och språkvård. Frön till mitt
intresse hade säkert såtts redan i min
barndom, min mamma läste tidigt sagor för
mig och mina syskon. Men det som jag
kommer ihåg bäst är sagostunderna med
pappa, han läste böckerna om Pelle Svanslös
högt, och han läste fel ibland och då fick jag
med mitt språköra rätta honom.
Min modersmålslärare i gymnasiet var en
inspirerande, kunnig och originell kvinna med
ett brinnande intresse för Island och de
isländska sagorna. Hon inspirerade mig, men
då ännu trodde jag att det skulle räcka för
mig att ha språket och litteraturen som
fritidsintresse. Det finns ju så många
intressanta studievägar som man kan välja
mellan och mitt val föll på en utbildning inom
hälso- och sjukvården. Efter många
varierande och givande år inom
vårdbranschen, både i Finland och i Sverige,
ville jag ta chansen att göra något av mitt
intresse för svenska språket. Mina barn
krävde mindre och mindre av min tid och jag
ville ta itu med lite intellektuella utmaningar
på nytt.
Vasa sommaruniversitet är en förträfflig plats,
vilket utbud av kurser! Jag inledde med att läsa
några kurser inom pedagogik,
arbetsplatspsykologi och barn- och
ungdomslitteratur. Sedan ansökte jag om
studieplats vid Vasa universitet och fick en
plats! Studierna varvade jag med jobb inom
vården men när jag i slutskedet av studierna
erbjöds jobb vid enheten var valet lätt. Under
min tid vid enheten har jag jobbat med olika
uppgifter, till exempel som assistent, doktorand,
universitetslärare och planerare.
Jag kommer från en svenskspråkig familj i
Karleby och lärde mig finska i teorin under
skoltiden, finska i praktiken lärde jag mig sedan i
mitt yrke och av min man. När sedan familjen
utökades med två barn beslöt vi oss för att tala
två språk i familjen. Min man talar finska med
barnen och jag talar svenska med dem. Den
principen följer vi ännu i dag och nu känns det
otänkbart att vi skulle göra på något annat sätt.
Jag tror att barn som redan lärt sig två språk
har lättare att lära sig fler språk, eftersom de
vet att det är möjligt och litar på sin förmåga att
lära sig språk.
Min avhandling pro gradu skrev jag om
flerspråkighet i ungdomslitteratur, jag gjorde en
deskriptiv analys av svensk-finsk språkkontext i
två ungdomsromaner och blev intresserad av
att forska mera i flerspråkighet och språkväxling
i litteratur. Jag har planer på att i fortsättningen
bl.a. undersöka hur läsare upplever inslag på
finska i en svensk text och hur läsarnas
textförståelse påverkas av inslag på flera språk.
NORDISTEN
13
På min fritid läser jag gärna skönlitteratur,
min senast lästa bok är kriminalromanen
Handen av Henning Mankell. Mankell är mest
känd för sina detektivromaner med
kriminalkommissarie Kurt Wallander i
huvudrollen. I böckerna gillar jag både
Mankells berättarstil och huvudpersonens
intressanta personlighet. Vilken som blir min
nästa bok? Det är en svår fråga, på golvet
bredvid min säng står nämligen en skranglig
hög med böcker som väntar på att bli lästa. Allt
från Zlatan via Kaj Korkea-aho till Tomas
Tranströmer.
Några gånger i veckan tar jag på mig mina
löparskor och ger mig ut på en runda, gärna
med någon av mina vänner för att kunna
kombinera motion och socialt umgänge. Det
ger en bra balans till det sittande vid datorn
som mitt jobb ofta innebär.
NORDISTEN
14
LÄRARPORTRÄTT
STUDENTINLÄGG
Biämnesstudier i masskommunikation
Susanna Elenius
Tredje årets studerande
Vasa universitet
Jag inledde mina studier i modersmålet
svenska vid Vasa universitet hösten 2011. Jag
studerar också engelska men ville utöver
detta gärna inkludera ytterligare ett biämne i
min kandidatexamen och dessutom vidga
mina vyer genom att pröva på att studera vid
ett annat universitet. Därför valde jag att
börja studera masskommunikation vid Åbo
Akademis statsvetenskapliga institution.
Grundstudierna i masskommunikation
omfattar 25 studiepoäng och den första
kursen, "Teoretiska perspektiv på
masskommunikation och massmedier" (eller
kort och gott "Medieteori") har nyligen
inletts. Senare i höst inleds "Journalistikens
grunder och utgångspunkter" och under
vårterminen hålls kursen "Introduktion till
nya medier". Fokus ligger på den
grundläggande teorin men även aktuella
frågor diskuteras och hittills verkar studierna
väldigt intressanta och givande.
När man studerar vid ett finländskt universitet
har man rätt att inkludera studier som erbjuds
av övriga universitet i sin examen. Man ansöker
om avgiftsfri studierätt för en studiehelhet eller
för enstaka kurser vid ett annat universitet med
hjälp av det så kallade JOO-avtalet, som finns
tillgängligt online. Om man är intresserad av att
gå kurser vid ett annat universitet
rekommenderar jag att man kontaktar
studierådgivare eller studieansvariga för att få
mera information. Dessutom har de flesta
högskolor relativt utförlig information om
studieutbudet på sina webbsidor. Med tanke på
konkurrensen på arbetsmarknaden idag är det
viktigt att tillägna sig så mångsidiga kunskaper
som möjligt. Den flexibla studierätten gör det
möjligt att skräddarsy sin egen utbildning och
bredda sin kunskap inom olika ämnesområden.
Med min ämneskombination skaffar jag mig en
unik utbildning som förhoppningsvis öppnar
dörrar till intressanta arbeten i framtiden.
NORDISTEN
15
BAKOM KULISSERNA
Praktikant vid Enheten för
nordiska språk Ida Lagerström
Studerande med modersmålet svenska som biämne
Vasa universitet
Utan att nämna några namn var det en ur
personalen här vid Enheten för nordiska
språk som tyckte jag kunde skriva ”bare
nogle få sider til Nordisten” och som
praktikant vågar man ju inte säga emot.
Jag hör till den skaran som inte vet vad jag
vill bli när jag blir stor, under mina fem år
här i Vasa har jag alltid tänkt – jo, men det
klarnar nog. På grund av dålig självdisciplin
och kanske lite annat också så är jag nu inne
på mitt sjätte studieår och jag undrar - när
blir man stor och när klarnar saker eller är
det så att vissa bara får acceptera att ens val
inte kommer till en som en blixt från klar
himmel?
För att återgå till ämnet som faktiskt var mitt
sommarjobb tar vi det från början. Jag sökte
alltså jobbet som praktikant här vid enheten
eftersom jag tänkte att min framtid kanske
klarnar under tiden. Jag hann bli rejält
nervös, juni månad närmade sig utan att jag
hört någonting från enheten, jag hade inte
heller något annat jobb på gång eftersom jag
faktiskt ville ha jobbet vid universitetet. Så
blev jag äntligen kallad till möte och resten
kan ni ju räkna ut själva. Nu har jag snart
varit här i tre månader och om två dagar är
min tid som praktikant för evigt slut.
Under min praktikperiod har jag haft
möjligheten att sitta i lärarnas kafferum och
tjuvlyssnat på deras dilemman kring allt från
husköp till restaurangbesök medan jag smaskat
på något sött. För oj vad mycket godsaker som
det bjudits på. Det är också i det kafferummet
jag kommit in i gemenskapen och lärt känna de
som tidigare bara varit mina lärare och
föreläsare men som nu även blivit till kollegor.
Jag har också gjort viktigare saker som att reda
upp i bokhyllan och röja i förrådet. Men mest
har jag suttit vid datorn och jag kan nästan säga
att jag kan Google utan och innan för det är där
jag hängt mest. Utöver Google har jag bland
annat gjort webbenkäter och fått svart på vitt
att studerande inte gör något de inte måste,
alltså svara frivillig på en webbenkät.
Det har varit en nyttig och lärorik period i mitt
studieliv, jag rekommenderar andra att också
pröva på eftersom man kommer underfund
med saker man kan ha nytta av i studierna. Om
inte annat så är det ju kul att vara lite ”behind
the scenes” och bekräfta att lärarna visst gör
annat än dricker kaffe när de inte undervisar.
Det är annars kaffedrickandet som gör att det
tar så länge för dem att svara på mail, tror jag.
Slutligen hoppas jag att ni läsare förstår att
denna text är skriven med glimten i ögat och att
ingen tar illa vid sig. Jag ville så gärna skriva en
lite mindre seriös text för att få avbrott i mitt
pro gradu-skrivande.
NORDISTEN
16
NORDISTEN
17
Vill du utveckla dina språkkunskaper och träffa nya människor? Då är FinTandem något för dig!
"Det gav mig en ny underbar vän och en insyn i en ny kultur."
"On mukava oppia ja samalla auttaa toista."
"I think I learned how to force myself to talk Finnish even when
English is so much easier."
Fintandem är en språkkursmodell som baserar sig på tandeminlärning, som
innebär ett pararbete mellan två människor med olika modersmål, och där
båda vill lära sig varandras språk. Lärandet sker via diskussioner. Det behövs inga
särskilda kunskaper för att kunna delta i FinTandem, men man måste behärska
åtminstone grunderna i tandemspråket. Tiden för inlärningen fördelas jämlikt.
Tandemparterna samtalar exempelvis på ett språk en timme och på det andra
en timme.
Genom att gå en FinTandemkurs kan en studerande avlägga t.ex. den
språkpraktik som hör till ämnet svenska vid Vasa Universitet. För att få det intyg
som krävs för godkännande av kursen, bör man träffa sin partner ett visst antal
gånger, föra dagbok över träffarna och delta i de fem olika närstudieträffar som
ordnas, 26.9., 28.11 och 16.1 på Vasa Arbis och 13.3. och 15.5. på Korsholms
Vuxeninstitut.
Anmälningar sker via www.vaasa.fi/fintandem. Kursavgift 20 €. För mer
information kontakta koordinatorerna Marika Boström tfn (06) 325 3506 eller e-
post marika.bostrom[at]vaasa.fi eller Leena Havu-Erhie tfn (06) 327 7267 eller på
e-post leena.havu-erhie[at]mustasaari.fi. Allmän information ordnas på Vasa
Arbis den 26.9. kl. 18-19:30. Välkommen!
FinTandem på Arbis
TEXTER FRÅN ENHETEN
Gårdemar, Gunnar (2013). Svenska enligt statens vilja. Textanalytiska perspektiv på
läroplaner och kursplaner i svenska som modersmål för gymnasiet i Sverige och i Finland
från 1960-tal till 2000-tal. Akademisk avhandling. Acta Wasaensia 284. Språkvetenskap
46. Vaasan yliopisto – University of Vaasa. Vasa. 200 s.
Avhandlingen granskar mål och anvisningar i läroplaner för gymnasiet i Sverige och i Finland samt
kursplaner i svenska som modersmål för att få en uppfattning om sändarens, statens, vilja med
utbildningen och för att urskilja inter- och intratextuella relationer mellan och inom dessa planer.
Analysen visar bl.a. att läro- och kursplanerna har stora likheter i ideationell struktur. Planerna vill
utveckla elevens kunskaper och färdigheter mot målet att eleven ska bli en god medborgare, och
de anvisar i detta avseende likartade värden och värderingar. Planerna har förändrats
interpersonellt genom att modaliteten i senare planer förpliktar mer än i tidigare. Textstrukturellt
anför senare planer oftast sina mål i punktform. Det centrala ordförrådet är dock likartat i alla
planer. Läro- och kursplanerna ger liknande mål och anvisningar oavsett kulturkontext och tid för
utgivning, men sändarens vilja framgår tydligare i senare planer. I dem ges dessutom fler explicita
mål. (Marianne Nordman)
Jónsson, Sigur∂ur, Christer Laurén, Johan Myking & Heribert Picht (2013).
Parallellspråk og domene, Parallelsprog og domæne. Parallellspråk och domäner. Samhli∂a
mál og umdæmi. Rinnakkaiskieli ja domeeni. Nordisk språkplanlegging på 2000-tallet, med
særlig vekt på forsknings- og utdanningssektoren. Novus Forlag. Oslo. 196 s.
Terminologi, fackspråk och fackkommunikation är ett forskningsområde med långa traditioner i
och utanför Europa. Fackfältet upplever en allt större social relevans inom den globaliserade
samhällsutvecklingen och är ett centralt element i utformningen av nationella språkpolitiska
strategier. Syftet med boken är att diskutera två centrala språkpolitiska begrepp: parallellspråk och
domändynamik i nordisk fackkommunikation. Boken kartlägger bruket av begrepp eller frånvaron
av dessa i den offentliga diskussionen. I boken läggs också fram förslag till åtgärder mot den allt
större användningen av engelska som lingua franca, speciellt inom universitetssektorn. Boken
utmynnar i ”Den nordiska modellen” för språkplanering. (Marianne Nordman)
Nyutkomna böcker med anknytning
till Enheten för nordiska språk
NORDISTEN
18
TEXTER FRÅN ENHETEN
Nordman, Marianne (2013). Allting är en spegling. Jarl Hemmers poesi och prosa i ett
språkligt återsken. Skrifter utgivna av Svensk-Österbottniska Samfundet nr 71. Vasa.
384 s.
Den 18 september 2013 hade det gått 120 år sedan författaren Jarl Hemmer föddes. I denna bok
där Hemmers poesi och prosa betraktas i ett språkligt återsken förenas en del av de uppsatser
och artiklar som bokförfattaren genom åren publicerat om Hemmers språk och stil och som
kommit ut i forskningsrapporter på olika håll i Norden. Här samlas de till en helhet och blir på så
sätt mer koncentrerat tillgängliga än vad som hittills varit fallet. Boken är uppdelad i en avdelning
om Hemmers poesi och i en om hans prosa. Temana omspänner bl.a. bildspråk,
ordklassanvändning, tilltal, rytm och meter, kiasmer, berättarteknik, översättning och
upplevelseanalys. Boken har en nyskriven ram där inledningen handlar om Jarl Hemmer som
människa, poet och prosaist. I det avslutande kapitlet betraktas Hemmer ur synvinkeln författaren
och tiden. Vad har hänt med hans eftermäle efter hans död? Minns man honom i dag? Och hur?
(Marianne Nordman)
Lönnroth, Harry, Nina Pilke & Paula Rossi (red.). Tidskriften Nordiska Språk. Artiklar,
smärre bidrag och recensioner 2001-2010. Publikation från Vasa universitet.
Forskningsrapport 301. Språkvetenskap 48. Vaasan yliopisto – University of Vaasa.
Vasa. 257 s.
I den nya samlingsvolymen Tidskriften Nordiska Språk. Artiklar, smärre bidrag och recensioner 2001–
2010 ingår de texter som under årens lopp publicerats i den elektroniska tidskriften Nordiska
Språk. Den elektroniska portalen med tidskriften stängdes i våras och därför ville man nu ge ut
texterna både i bokform och elektroniskt. Tidskriften var i början av 2000-talet ett resultat av
samarbetet inom ramen för Nordistnät som var ett nationellt universitetsnätverk för samarbete
och utvecklingsarbete inom ämnet nordistik i Finland. Alla texter i volymen – 12 artiklar, 3 smärre
bidrag och 4 recensioner – är referentgranskade och för redigeringen svarar Harry Lönnroth och
Nina Pilke vid Vasa universitet samt Paula Rossi vid Uleåborgs universitet. (Harry Lönnroth)
Nyutkomna böcker med anknytning
till Enheten för nordiska språk
NORDISTEN
19
DIKT
Onödigt. Möjligheter. Lättnad
Martina Holmbäck
Första årets studerande
Vasa universitet
Arg. Jag var arg efter
första dagen.
För mycket information,
tråkig information.
ONÖDIGT.
Glad. Jag var glad efter
andra dagen.
Nya bekantskaper, inget
onödigt.
MÖJLIGHETER.
Rätt. Nu vet jag att jag
valt rätt.
LÄTTNAD.
NORDISTEN
20
DIKT
Resan till grannlandet
Christa Lunabba, Simoné Bergvik, Jenny Granö
Studerande på kursen Kultur i Norden
Vasa universitet
Till Umeå vår resa går
Men färjan ännu stilla står
Motorn, ja den är i gång
Nu känns resan jätte lång
Nu är vi äntligen på väg
Men båten verkar lite seg
När vi väl framme är
Vi någonting om Umeå universitet lär
Där vi också fika får
Och sedan vi till centrum går
I centrum vi har tid at shoppa
Hoppas inte regnet börjar droppa
Klockan sex vi kosan hemåt styr
Och då vi vårat grannland flyr
Trötta vi kommer hem
Men vi åker gärna till Umeå igen
NORDISTEN
21
DIKT
Norden: En dikt
Matilda Björklund, Andreas Swahn, Jonas Jåfs
Studerande på kursen Kultur i Norden
Vasa universitet
Svensson hen är vår granne i väst
tror sig alltid vara bäst
För att hen har Abba, jos och IKEA-interiör
finns det alltid något som hen stör.
Hen kör omkring med sin Volvo och skryter om
sina Tre kronor på is,
men vi vet precis vart hen kan köra upp
sin polkagris.
Hansen som står vid den norska kusten med sin bringa bar
tror minsann att han något speciellt har
bestiger sina fjäll och pumpar sin olja
virkar lusekofte och fiskar sin kolja.
Han tycker sig så manlig, så överlägsen, ej skraj
men beter sig som ett barn när han firar 17:de maj.
Sigurdsson på Island skryter om sin glaciär.
Björk är ett naturbarn som bryr sig om vår atmosfär.
Sigurdsson njuter av att i geysrarna plaska
när Eyjafjallajökull fyller världen med aska
Det blev flygförbud, jag fick ej åka till Bordeaux,
tack kära Sigurdsson, din jävla eskimå.
Jensen äter alltid pølse till Gades brudevalsen
Men den tillhörande varma potatisen sätter han alltid i halsen.
Konstant leende, åker han omkring på Tivoli
tycker själv han har världens smartaste ironi.
När Jensen pratar förstår man inte ett skit
hoppas han trampar på en vass och skarp legobit.
Ni andra nordbor avundas Virtanens sociala kompetens,
han blir aldrig full för Virtanen vet sin gräns.
Kalevala, sisu och bastu, mer finländskt kan det inte bli
rikare kultur i Norden har ingen annan än vi.
Skämt åsido, olikheter har vi alla, inget fel med de’
när det gäller Norden är vi bara glada att få vara me’.
NORDISTEN
22
NÝTT ÚR FØROYUM
Branding av Føroyum sum
ferðamannalandi Tórstein Christiansen
Ferðavinnu- & vinnusamskipari
Kunningarstovan í Tórshavn
Seinasta árið hevur stórt arbeiði verið lagt í
at menna eina mission og visión fyri Føroyar
sum ferðamannaland. Hetta arbeiðið – saman
við einum nýggjum brandi – skal vera við til
at menna Føroyar sum ferðamannaland.
Miðskeiðis í august varð brandið avdúkað, og
sigast kann ikki annað enn, at vinnan hevur
eina sera spennandi framtíð ímøti, tá vit fara
at marknaðarføra okkum saman uttanlands.
Marknaðarføringsætlanin byggir á enska
orðið "un-", sum so verður sett frammanfyri
annað orð, so Føroyar á tann hátt verða
lýstar sum nakað serstak og eitt sindur
torført at definera. Unspoiled, unexplored,
unbelievable og 1798 onnur jalig un-orð
kunnu brúkast.
Okkara kappingarneytar, - oyggjalondini
rundan um okkum – hava megnað at skilt seg
út á teirra sermerkta hátt, og tí er eisini
týdningarmikið, at vit í Føroyum ikki gera tað
á sama hátt, sum tey hóast tað sum
marknaðarført verður næstan er tað sama.
Elin Brimheim Heinesen viðmerkir í einum
ummæli av brandinum, at “...visuelli parturin av
brandingini, sum teknar Føroysku náttúruna í
eini eitt sindur øðrvísi útgávu enn vanligt er at
síggja, er kanska tað besta av øllum. Myndin
samsvarar væl við altjóða rákið, ið dyrkar tað
ráa, óspilta, ótilvirkaða, sum eitt mótrák móti
einum heimi, sum verður alt meira tilgjørdur
ella kunstigur. Her tykist føroyski hugburðurðin
at hava flutt seg nógv seinastu árini, frá at ein
bara vísti postkortkendar glansmyndir av
Føroyum, til at vísa eina meira fjølbroytta og
ærliga mynd av Føroyum, har tann sansaliga
upplivingin av landinum er sett í miðdepilin.”
Ein stemningsfilmur er eisini gjørdur, sum skal
stuðla uppundir nýggju marknaðar-
føringsætlanina, og kann síggjast á
www.visitfaroeislands.com.
Vælkomin til Føroyar!
NORDISTEN
23
NÝTT FRÁ ÍSLANDI
Danskur í Reykjavík Marc Daniel Skibsted Volhardt
Meistaranemandi og stundakennari
Háskóli Íslands
Ísland. Draumalandið mitt frá þeim degi í
öðrum bekk í grunnskóla þegar ég sá mynd af
snæhvítum jökli og kolsvörtu hrauni í
landafræðibókinni. Og frá þeim degi þegar
kennarinn okkar reyndi að lesa upphátt litla
sögu á íslensku úr dönskukennslubókinni
okkar. Hún sagði íslenskuna vera eins og
latínu Norðursins, menningararf okkar. Á
þeim tíma skildi ég ekki alveg um hvað hún
var að tala. En það kveikti eitthvað í mér. Mig
dreymdi oft að ég flytti þangað einn góðan
veðurdag í framtíðinni.
Árum seinna sit ég hér í norðri á þessari eyju
sem mig dreymdi um svo lengi. Úti er
stormur, haustrigningin dúndrar á gluggann
minn. Fyrsti snjórinn fellur á fjöll í
september. Fólk labbar um í hlýjum,
íslenskum lopapeysum. Í Danmörku er enn
þá sól og blíða. Á svona vindbörnum dögum
kemur þessi gamla tilfinning aftur til mín,
tilfinningin sem leiddi mig hingað. Mér finnst
erfitt að lýsa nákvæmlega hvað það er sem
hrífur mig svona hér en það er blanda af
mismunandi hlutum, held ég. Allt þetta
kemur saman í eina heild.
Einn þessara hluta er náttúran, að sjálfsögðu.
Tignarleg landslögin sem bara halda áfram og
áfram þegar maður keyrir gegnum landið.
Hugurinn getur varla meðhöndlað alla þessa
fegurð, það tekur orkuna úr manni að keyra í
heilan dag á Íslandi. Birtan, þessi síbreytilega
birta sem við fáum hérna á efsta hluta hnat-
tar okkar við heimskautsbaug. Og jöklarnir,
hraunin, firðirnir, hestarnir, norðurljósin,
hríðirnar, miðnætursólin, heitu laugarnar,
fossarnir, og ég gæti haldið áfram.
Svo er auðvitað líka menningin. Tungumálið,
tónlistin og nýir siðir. Þegar maður flytur til nýs
lands stendur maður allt í einu frammi fyrir
nýjum heimi – stundum fær maður
menningarsjokk. Sem Dani er menningarsjokkið
hins vegar ekki svo gríðarlega stórt. Þvert á
móti, það er tiltölulega auðvelt flytja til Íslands
sem Dani jafnvel þó sumt sé að vísu ólíkt milli
landanna tveggja. Ísland var danskt fyrir ekki
lengur en 69 árum síðan, og margir hérna
virðast finna sérstök tengsl við Danmörku.
Kaupmannahöfn, eða „Köben“ eins og borgin er
gjarnan kölluð, er gamla „höfuðborgin okkar“,
konur í prjónabúðinni segja mér að einu sinni
var töluð danska á sunnudögum hérlendis.
Íslendingar læra dönsku í skólanum og þegar
fólk á djamminu kemst að því að ég er Dani
finnst því oft gaman að spjalla smá við mig á
dönsku þótt það segi að það tali annars ekki
dönsku.
Á illviðrisdögum laumast maður inn á notaleg
kaffihús í miðbæ Reykjavíkur. Úti sést ekki neitt
í hríðarbylnum. Húsin berjast gegn veðrinu,
sigra oftast heil á húfi. Húsin hér eru alls ekki
falleg en þau eru sterk. Reykjavík er dreifð borg.
Hún er gríðarlega stór miðað við mannfjöldann
sem hér býr; flöktandi ljósahaf hennar virðist
endalaust þegar maður keyrir inn í borgina á
NORDISTEN
24
vetrarkvöldum. Reykjavík er bílaborg. Bílar
komast alls staðar að, síður fótgangendur og
hjólandi fólk. Fólk keyrir alltaf: í ísbúðina, í
bíó og í skólann. Á íslenskum heimilum er
alltaf heitt, því heita vatnið er frítt. Verði of
heitt opnar maður gluggann þótt ofninn sé í
fullum gangi. Þannig er líka í bílunum. Maður
myndi aldrei vera í jakkanum sínum á leiðinni
í bíó. „Þeir nota bílinn sem yfirfrakka,“ heyrði
ég einu sinni útlending segja, og það passar
einmitt við það sem ég er hér að segja frá.
Frekar en að vera vel klæddur á veturna
hleypur maður út í bíl í innifötunum sínum og
skrúfar hitann í botn. Stundum virðist
virkilega svo að staðsetning Íslands milli
Evrópu og Norður-Ameríku sé eins
menningarleg og hún er landafræðileg.
Klukkan er hálf tvö um ískalda laugardagsnótt
í janúar. Norðanstormurinn bítur. Strákarnir
í jakkafötum niðri í bæ, allt í lagi, en stelpurnar
hins vegar í þunnum nælonsokkum og
stuttklæddum kjólum! Það er svo mikið vesen
að vera með utanyfirfatnað þegar maður á að
líta vel út á djamminu. Höfuðborg Íslands getur
verið hrikaleg og óskiljanleg útlendingi eins og
mér en samt elskar maður hana.
Á öðrum nóttum verður veðrið stillt aftur,
norðurljósin mála himininn grænan og
fjólubláan. Fyrir mörgum hér er sjónarspil
norðurljósanna sjálfgefinn partur af vetrinum. Ef
það að finnast norðurljósin bara sjálfgefinn
partur af vetrarhimninum er það að vera
Íslendingur, þá verð ég aldrei Íslendingur.
Á hinn bóginn er ég langt á leið kominn til að
verða Íslendingur þegar mér finnst það virkilega
eiga við mig persónulega þegar flugfreyjan býður
„Velkomin heim“ á Keflavíkurflugvelli.
NORDISTEN
25
NÝTT FRÁ ÍSLANDI
NYTT FRA NORGE
Stortingsvalget i Norge 2013 Alf-Martin Haagensen
Timlärare i norska
Vasa universitet
Noen har lurt på om det i et så rikt land som
Norge i det hele tatt finnes noe å være
politisk uenig om. De norske velgerne virker
å synes det. Tradisjonelle, sosialdemo-
kratiske valgargument som solidaritet og
arbeid for alle kjempet mot løfter om mere
markedsøkonomi og lavere skatter. I
meningsmålingene foran valget stod det tidlig
klart at velgerne ønsket en ny regjering.
Høyre og de andre borgerlige partiene hadde
lenge en klar ledelse. Spørsmålet før valget
handlet mest om hvor stor seieren kunne bli.
Før høstens valg satset det sittende,
rødgrønne alternativet med statminister Jens
Stoltenberg fra Arbeiderpartiet i spissen, alt
på fornyet tillit fra velgerne. Regjerings-
samarbeidet med Sosialistisk Venstreparti og
Senterpartiet markerte i 2005 et skille i
norsk politikk. For første gang samarbeidet
man over de tradisjonelle partigrensene.
Gamle samarbeidsformer gikk i graven når
Senterpartiet byttet side – partiet hadde
tidligere vært en av støttepælene på den
borgerlige siden sammen med Høyre og
Kristelig Folkeparti.
De borgerlige partiene gikk til valg på løftet
om et borgerlig alternativ – og vant. På den
rødgrønne siden er Arbeiderpartiet
fremdeles Norges største politiske parti med
30,8 % av stemmene (- 4,5 %). Sosialistisk
Venstreparti klarte seg så vidt over
sperregrensen med sine 4,1 % (- 2,1 %) og
Senterpartiet noterte med 5,5 % (- 0,7 %) en
liten tilbakegang. På den borgerlige siden
gjorde Høyre et brakvalg med sine 26,8 % (+
9,6 %). Kristelig Folkeparti fikk 5,6 % (+/- 0
%) og Venstre fikk 5,2 % (+ 1,4 %). Med 16,3
% av stemmene (- 6,6 %) gjorde
Fremskrittspartiet det dårligere enn hva mange
hadde forventet. En sak som det kan være verd
å notere seg er at de norske velgerne for første
gang noensinne valgte inn en representant for
Miljøpartiet De Grønne. Sammenlignet med
mange andre land har det ikke tidligere vært
plass for et miljøparti i norsk politikk. Det
gjenstår å se om partiet lykkes med å bygge seg
en politisk plattform i årene som kommer.
Fra å være en politisk outsider har
Fremskrittspartiet siden starten i 1973 vokst til
å bli et av Norges største partier. Mange har
ansett at partiet på grunn av sitt
høyrepopulistiske ståsted ikke er politiskt
stuerent. Spesielt Kristelig Folkeparti har mange
ganger markert Fremskrittspartiet som sin
«hovedfiende». Da Høyres statsminister-
kandidat Erna Solberg etter valget kalte
sammen til politiske sonderinger for å danne en
ny regjering var det derfor mange som tvilte på
mulighetene for å lykkes.
De borgerlige seierherrene har nå med brask
og bram offentliggjort hva de anser være en
historisk samarbeidsavtale. Partiene har
behandlet og forhandlet seg frem til løsninger
for et antall politiske problemområder. I følge
avtalen skal Venstre og Kristelig Folkeparti stå
utenfor en regjering, samtidig som de skal
støtte en «blå-blå» mindretallsregjering
bestående av Høyre og Fremskrittspartiet. En
sak står helt klart: Norges nye statsminister
heter Erna Solberg. En annen sak som også står
klart er at det kommer til å bli mange
interessante politiske hverdager i Norge i tiden
som kommer.
NORDISTEN
26
NORDEN I TIDEN
Er Nordisk Råd pengene
værd? Kim Sandvad West
Sekretær
Pohjola-Norden i Vasa
For de fleste spiller Norden ikke en stor
rolle i hverdagen. Hvorfor skulle vi her i
Finland bekymre os om minespekulationerne
i Grønland? Hvorfor skulle vi interessere os
for det nyligt overståede stortingsvalg i
Norge? Og hvorfor skulle vi være nervøse
over, at svenske og danske unge er begyndt
at tale engelsk med hinanden, fordi de ellers
ikke forstår, hvad hinanden siger? Og
omvendt kan vi spørge: Hvorfor skulle
islændingene overhovedet spekulere over, at
Nokia er blevet solgt til Microsoft?
Den tidligere danske minister for nordisk
samarbejde Karen Ellemann argumenterede i
den danske avis Berlingske Tidende den 25.
oktober for, at man burde nedlægge Nordisk
Råd og Nordisk Ministerråd. Et af hendes
argumenter var, at de to organisationer
tilsammen koster lige knap en milliard
danske kroner om året – altså næsten 135
millioner euro. Hvem betaler disse? Det gør
de nordiske skatteborgere. Men hvad får de
nordiske skatteborgere for disse penge?
Nordisk Råd blev stiftet i 1952 med
Danmark, Island, Norge og Sverige som
deltagerlande – og hele tiden med en åben
plads til Finland, som gik med i 1956. Ved
Finlands indtræden i Nordisk Råd gav Rådets
præsident Bertil Ohlin fra Sverige ifølge
Nordisk Råds hjemmeside disse smukke ord
som velkomst: ”Vi har känt det som om en
stol stod tom, när Finland inte var med.
Först nu är vår nordiska krets fulltalig.”
Og man må sige, at den nordiske kreds var
effektiv i de første år: Et fælles nordisk
arbejdsmarked, en nordisk pasunion og social
tryghed var blot nogle af de ting, som blev
gennemført på Rådets initiativ mellem 1952 og
1958.
Ellemann referer i Berlingske Tidende til en
velkendt vittighed mellem Rådets medlemmer,
mens hun selv var minister for nordisk
samarbejde: Forskellen på en kamel og Nordisk
Råd er, at en kamel kan knokle i 14 dage uden
mad og drikke, mens Nordisk Råd kan spise og
drikke i 14 dage uden at udrette noget
nævneværdigt.
Det danske parti Liberal Alliance bakkede den
26. oktober op om Ellemanns kritik af Nordisk
Råd og Nordisk Ministerråd. I Berlingske
tidende påpegede partiets medlem af Nordisk
Råd Villum Christensen, at Rådet arbejder på
samme måde i dag, som det gjorde for 50 år
siden, og at der derfor er behov for en kraftig
modernisering, hvis der skal satses på Norden
som internationalt forbillede. Nutidens tilstand
kræver hurtige og effektive resultater – ikke en
stor bureaukratisk maskine, som er tung og
svær at håndtere.
Norden oplever netop nu en fremgang på den
internationale scene efter svære år, hvor
omverdenen så skævt til de nordiske lande og
den nordiske model. I dag er blandt andet
nordisk design, mad og kultur populære emner i
omverdens øjne, og man ser ikke længere skævt
NORDISTEN
27
til de små lande i Nordeuropa, der generelt
har klaret sig langt bedre igennem den
økonomiske krise end de fleste andre lande i
den vestlige verden.
Ellemanns partikollega Bertel Haarder, som
er medlem af præsidiet i Nordisk Råd tager
dog i Berlingske Tidende den 26. oktober
afstand fra hendes kritik af Rådet og
Ministerrådet. Han genkender ikke det
pengesløseri, som Ellemann beskriver, og han
ser ingen grund til at nedlægge rådene.
Også den danske regering og Dansk
Folkeparti stiller sig uforstående over for
Ellemanns kritik. Den nuværende minister
for nordisk samarbejde Manu Sareen påpeger
ligeledes den 26. oktober i Berlingske
Tidende, at det er en hån mod nordiske
parlamentarikere at kalde Nordisk Råd og
Nordisk Ministerråd for ”kaffeklubber”, som
Ellemann skrev i sit debatindlæg den 25.
oktober.
Sareen måtte sidste år også forsvare
Danmarks engagement i det nordiske
samarbejde efter kritik fra Anders Rusk,
formand for Pohjola-Norden i Finland. Rusk
kritiserede den danske regering for at skære i
det økonomiske bidrag til det nordiske
samarbejde, og Sareen gav svar i et indlæg – på
dansk – i Hufvudstadsbladet den 30. oktober
2012. Her påpegede han især vigtigheden i ikke
at svælge i selvgodheden og skåle for de store
og banebrydende resultater, som Nordisk Råd
gennem tiden har opnået, men derimod se
fremad og fokusere på, hvad Rådet i fremtiden
skal opnå.
Disse debatter er et bevis på, at den nordiske
ånd er i live. Selv om de politiske partier og de
nordiske lande ikke altid er enige om, hvordan
fremtiden skal se ud, er vi dog enige om, at der
skal arbejdes hårdt for Norden. Når de
nordiske lande mødes til den årlige familiefest
ved Nordisk Råds session hvert efterår, går de
nordiske bølger højt. Selv om tonen af og til
bliver lidt hård, er vi i Norden kendt for at
kunne tale direkte til hinanden og gøre grin
med hinanden uden at ødelægge det gode
samarbejde. For vi er nødt til at indse det: Hvis
vi fortsat vil klare os godt på det internationale
marked, kan vi ikke undvære hinanden. Og når
alt kommer til alt, tror jeg heller ikke, vi har
lyst til at undvære hinanden.
NORDISTEN
28
NORDEN I TIDEN