4 5

”Redan när jag var tre år visste jag att jag skulle bli stjärna och stå på scenen.”

Viktoria Tolstoy hämtar anda och inspiration på sin favoritstrand Knäbäckshusen på skånska Österlen. Efter senaste albumet My Russian Soul, där hon tolkar ryska klassiker är hon förväntansfull inför kommande turnéer i öster och på publikens reaktion. Bild: Roger Lundberg

4 5

In genom dörren kommer Viktoria Tolstoy. Platsen är Café Sten Sture mitt emot Storkyrkan i Gamla stan i Stockholm. Här sitter redan legendarerna i svenska jazzeliten, gitarristen Rune Gustafsson, kompositören

och basisten Georg Riedel, trumpetarna Jan Allan och Bosse Broberg och saxofonisten Lennart Åberg. Det är paus mellan soundcheck och minneskonsert för bort-gångne kollegan och vännen Arne Domnérus.

Eftermiddagen i oktober är höstmörk och stundens allvar tynger men mötet blir glatt. Under hela Viktoria Tolstoys tillvaro som artist, vilket är detsamma som mer än sångerskans halva liv, har de musicerat tillsammans i olika sättningar och sammanhang. Det blir varma åter-seendekramar och lyckönskningar till hennes gravida till-stånd. Barnet väntas inom två månader.

I axelväskan av tyg, som hon dimper ner bredvid sig på bänken vid bordet, finns några hastigt nedskrivna ackord till sången Lover Man, den första jazzlåt som hon lärde sig i tidiga tonår, inspirerad av Sarah Vaughan och som hon framfört tillsammans med Arne Domnérus otaliga gånger. Den tänker hon nu sjunga för de tusen personer som väntas fylla kyrkans skepp och sidoutrymmen.

VIKTORIA TOLSTOYRen naturkraft

En full röst rakt igenom är naturens gåva till Viktoria Tol-stoy. Hen-nes kropp, tankar och känsla, ja, hela hon är ett instru-ment som är spelbart direkt, utan några särskilda förberedel-ser. Bild: Roger Lundberg

VIKTORIA TOLSTOY

LOVER MAN AV KOMPOSITÖREN och jazzpianisten Ram Ramirez har en särskild plats i Viktoria Tolstoys liv. Just den melodin öppnade dörren till Bolandgymnasiets två-åriga musiklinje i Uppsala, när hon 15 år gammal sjöng sången på inträdesprovet.

Hennes pappa, Erik Kjellberg, vibrafonist och profes-sor i musikvetenskap vid Uppsala universitet, ackompan-jerade vid pianot. Flera lärare hade radat upp sig för att lyssna och bedöma om den unga eleven kvalificerade sig till sångstudier på skolan.

– Viktoria hade inte sjungit mer än tre takter förrän rummet stelnade till av en intensiv uppmärksamhet,

Lover Man har en speciell plats i Viktoria Tolstoys liv. Det var den första jazzlåt hon studerade in tillsammans med sin pappa jazzmusikern Erik Kjell-berg. Den tog in henne på musikgymnasiet i Uppsala och den sjöng hon ofta tillsammans med klarinet-tisten Arne Domnérus.

Repetition inför minneskonserten för Arne Domnérus i Storkyrkan i Stockholm. Vid flygeln Jan Lundgren. Viktoria Tolstoy framträder här tillsam-mans med trumpetaren Bosse Broberg, som medverkade i hennes första cd Smile, Love and Spice 1994. I bakgrunden skymtar Georg Riedel, Storkyrkans kör och saxofonisten Lennart Åberg. Bild: Roger Lundberg

6 7

”Hör mig! Se mig! Det har alltid varit min önskan.”

säger Erik Kjellberg när han drar sig till minnes händel-sen. Låten satt som ett frimärke!

MUSIKLÄRAREN LARS ANDRÉN har inte heller glömt det här tillfället.

– Vi hade suttit hela veckan och lyssnat till olika sökan-den, och just på sångsidan hade det varit otroligt magert. Tonårsröster är normalt ganska ”läckiga”, eller hesa, om man uttrycker det så. Den veckan hade vi inte hört en enda röst som vi ville minnas som bra. På fredagsförmid-dagen låg så några sångprov i rad. Förhoppningarna var lågt ställda, minst sagt. Vi höll fullkomligt på att ramla av stolarna, för här kom tre kanonpipor efter varandra varav Viktoria Kjellberg var en. Det var lite som att höra den engelske talangvinnaren Paul Pott första gången.

Framför sig hade man uppenbarligen en sångelev, be-gåvad utöver det vanliga, med en naturlig fallenhet för att sjunga jazz. Ett nedärvt bra gehör gjorde dessutom att hon lärde sig snabbt. Till det kom en förmåga till frase-ring, att höra sångers tonarter och känna periodgränser som fanns där naturligt och inte behövde läras in.

ATT DEN UNGA FLICKAN VAR FULL AV SÅNG var något omgivningen hade noterat tidigt. Till det kom en stark vilja att framträda, att visa för andra vad hon kunde, ett exhibitionistiskt drag som hennes mamma Marja tycker sig känna igen som från den tolstoyska släkten i Sverige. Den världsberömde ryske författaren Leo är morfars far-far till Viktoria.

Viktoria var dessutom en flicka med god självkänsla och livligt sätt som vågade ta plats. I Astrid Lindgrens barnboksfigur Pippi Långstrump hittade hon en själs-frände när hon djärvt och utan att tveka prövade nya ut-maningar. Mamma noterade att allt hennes dotter trodde sig om att kunna, det kunde hon också utan att ha gjort det tidigare, om det så gällde att vid två års ålder cykla utan stödhjul eller rida eller åka slalom några år senare. Liksom Pippi föredrog hon egna roliga upptåg framför skolarbetet men hon sjöng gärna på skolavslutningar,

Jazzklubben Katalin i Uppsala var den unga Viktoria Kjellbergs första skolscen. Här sjöng hon redan som 14-åring till sin pappa Eriks ackom-panjemang. Hon sjöng spontant utan mikrofon men med en sådan styrka och utstrålning att allas uppmärksamhet riktades mot den unga sångerskan. Bild: Anders Qwarnström

6 7

VIKTORIA TOLSTOY

debuten var i första klass med Blåsippan ute i backarna står. De flesta barnvisorna stod på repertoaren så tidigt som i treårsåldern, och att klä ut sig och showa med hopprep som mikrofon blev denna flickas livselixir.

– Hör mig! Se mig! Det har alltid varit min önskan, säger Viktoria Tolstoy, när hon pustar ut på kaféet i Gamla stan och, hungrig efter flera timmars tågresa från hemmet i Malmö, där hon bor tillsammans med trum-slagaren Rasmus Kihlberg, glupskt lastar in gaffel efter gaffel av pyttipannan med ägg.

– Redan när jag var tre år visste jag att jag skulle bli stjärna och stå på scenen. När andra i min ålder lekte med dockor och spelade fotboll sjöng jag in sånger på kassettband och la på stämmor. Jag klädde ut mig, mimade till olika artisters sång och det var på allvar för mig. Vid sju på en jättescen med strålkastarna i ögonen inför hela skolan kändes det så rätt. Det var verkligen detta jag ville göra. Sjunga.

FÖRESTÄLLNINGARNA VARIERADE med stigande ålder. En milstolpe var Carola Häggqvists debutår 1983.

Familjen semestrade i sommarstugan Sandvik i Häl-singland och Carola skulle uppträda i Ljusdals Folkets park. Det var den då 16-åriga schlagersångerskans andra uppträdande och folk strömmade till vilket gav parken ett publikrekord på 12 000 personer.

Bland dessa fanns Kjellbergs med den nioåriga dottern på pappas axlar och som efter den upplevelsen lärde sig alla Carolas sånger utantill. Melodifestivalbidraget Främling var paradlåten vid framträdanden på sommarställets loft.

– Viktoria plågade livet ur oss men hon gjorde det bra. Hon hade rätt rytm, tajming, bra uttal.

Showandet, sjungandet och mimandet fortsatte. Till-sammans med bästa vännen Marit Elfström anmälde hon sig till en amatörsångtävling i Märsta och framförde Pernilla Wahlgren-låtar. Pappa kompade, tävlingen spe-

8 9

Starkast i världen. Sjuåriga Vikto-ria klär ut sig till sin bästa förebild – Pippi Långstrump. Bild: Privat

I strålkastarljuset som nioåring. Carola Häggqvist var den stora idolen och Viktoria kunde alla hennes låtar utan-till. Här framförda i en privatföreställ-ning för familjen. Bild: Privat

Första entrén 1975 i familjen Kjellbergs hus i Sandvik i Hälsing-land. Viktoria, ett år, kryper självmedvetet och förtjust ut på verandan inför en uppskattande publik. Bild: Peter Weinar

8 9

På resa i Paris med familjen. Viktoria, storasyster Helene, mamma Marja och pappa Erik. Bild: Privat

Den unga Viktoria var måttligt road av besöket i Leo Tolstoys hem i Jas-naja Poljana utanför Moskva när släktföreningen ordnade en resa 1988. Bilden är tagen i matsalen. Bild: Privat

lades in på video och de två flickorna tog hem segern.”Håll ögonen på Viktoria Kjellberg, 11 år!” rekom-

menderade lokaltidningen sina läsare dagen efter.

DET VAR POP OCH MUSICALS SOM GÄLLDE i högsta-diet, men Benny Anderssons och Björn Ulvaeus musikal Chess, som hon som 13-åring lyssnat till på Prince Ed-ward Theatre i London och med Elaine Page i den kvinn-liga huvudrollen, imponerade inte.

”Hon sjunger helt okänsligt, alldeles rakt, ingen flexibi-litet alls”, hade den unga Viktoria kommenterat.

Hon föll i stället för Billie Hollidays Good Morning Heartache och Sarah Vaughans Lover Man. Så hittade hon hem till jazzen. Plugget var lagom kul, närvaron – så där.

– Jag hade ju mitt eget band redan i åttan. Och höll på med musik vid sidan om skolarbetet. Att läsa läxor var inte roligt.

MEN TACK VARE LÄXLÄSNINGEN med mamma Marja, som kunde sluta med att både mor och dotter grät, kla-rade hon att bli godkänd i kärnämnena så att hon kunde söka in på den tvååriga musiklinjen vid Bolandskolan. Detta – och en mattelärare som gav sin elev godkänt, inte för att det gick så bra på proven utan för att hon var glad, positiv och sjöng fint, banade vägen för gym-nasiet.

Skolan gick som en dans, kanske var den unga eleven rentav för begåvad, vilket resulterade i slarv, bland annat med teori och notläsning. Men problem med det musi-kantiska hade hon inte, med en stor portion av musikali-tet i genetiskt arv efter den västsvenska släkten Kjellberg, bars hon av gehör och känsla.

– Jag har varken förr eller senare mött hennes like se-dan jag började som lärare 1975, säger Annika Finnilä-Eker, sångpedagog på Bolandgymnasiet. Viktoria är

absolut unik. Hon hade en klar uppfattning om hur hon ville ha det musikaliskt. Fastän hon var förkyld och hes och inte ens hade en talröst kunde hon sjunga. Jag förstår inte hur.

Läraren kommer ihåg en flicka som var måttligt intres-serad av skolarbetet, hon rökte, festade en del, men fast stämbanden svullnade sjöng hon.

– Hon prioriterade annat och ibland blev jag lite oro-lig för henne. Men samtidigt var hon en helt underbar person, alltid positiv och glad med en speciell begåvning som bar.

En full röst rakt igenom var naturens gåva till Viktoria Tolstoy.

– Man kan säga att hela hon är som ett instrument, hennes kropp, tänk och känsla bildar en enhet som är helt okomplicerad, hon kan bara börja sjunga när helst hon vill. Till det kommer en stark integritet och en myck-et god självuppfattning av rösten.

DENNA TALANG BANADE VÄGEN för en jazzkarriär som innebar att Viktoria Tolstoy försörjt sig på sin konst sedan hon gick ut gymnasiet.

– Jag sökte till Musikhögskolan i Ingesund i Värmland och stod där med antagningsbeskedet i handen. Men så tänkte jag, herregud, varför ska jag gå där?! Det började ju hända saker och jag hade redan min första skiva på gång, Smile, Love and Spice på Uppsalaförlaget Sittel.

Skivan släpptes den 15 juni 1994, en dryg månad före 20-årsdagen. Då hade Viktoria bytt från Kjellberg till Tol-stoy. Det skedde i samband med att föräldrarna skiljdes och mamman återtog sitt flicknamn. Tolstoy som artist-namn var naturligtvis mer gångbart med tanke på fram-tida internationell karriär. 13 sånger platsade på cd:n varav Erik Kjellberg skrivit text och musik till fyra av dem, bland annat titellåten. I kompet fanns flera av de ”jazzgubbar” som Viktoria Tolstoy kärleksfullt benäm-ner dem, och som hon börjat sjunga med redan som 16–17-åring: pianisten Gösta Rundqvist, trumpetaren Bosse Broberg, kontrabasisten Sture Åkerberg, musiker som

hennes pappa regelbundet spelade med i olika jazzbands-konstellationer.

”JAZZGUBBARNA” VAR HÄPNA över den unga sångerskans sätt att sjunga jazz, en av dem var sångaren Claes Jansson, som bodde mitt emot på St Johannesgatan i Uppsala. Erik Kjellberg hade berättat om sin dotter och överlämnade en dag en kassett där hon sjöng till sin fars ackompanjemang.

– Jag var grymt imponerad! Jag minns att jag förundra-des av hennes naturliga och oförställda röst. Det tycker jag fortfarande är hennes signum. Hon behöver liksom bara ”släppa ut sig själv”, sin naturliga musikalitet, timing. Hon svänger! Viktoria framträdde i en showserie som vi hade i Uppsala – Late Night Lördag – där vi presenterade oannon-serade gästartister med mer eller mindre kända namn. Se-nare gjorde hon lite av debut 1991, vid en festival jag hade i Dalsland, Blues i Baldershage på Baldersnäs herrgård.

Sture Åkerberg som var med och kompade henne ut-brast:

– Så här kul har jag inte haft sedan jag läste Leo!Den unga jazzartisten gjorde succé, kom av sig i en låt

och bröt och räknade in igen.– Det var strongt av en 16-årig debutant, säger Claes

Jansson. Jag håller henne för att vara en av de riktigt sto-ra rösterna i svensk jazz!

SÅ SKOLADES VIKTORIA TOLSTOY. Riklig träning av örat och mycket övning av rösten fick hon när hon sjöng i pappa Eriks kvartett åren 1992–1995 bland annat till-sammans med Uppsalapianisten Jan Strinnholm. Jazz-klubben Katalin i Uppsala var en scen. Katalin Varga minns debuten på puben vid Svartbäcksbacken.

– Hennes pappa var där, satt vid pianot och spelade. Hon, 14 år gammal, stod bredvid. Så började hon sjunga – utan mikrofon. Hela lokalen tystnade och började lyssna. Jag blev helt perplex. Hon sjöng två, tre låtar.

Fasching i Stockholm var en annan ”skolscen” och det avgörande språnget in i jazzen fick hon av två sommar-kurser på Visingsö 1992 och 1993.

VIKTORIA TOLSTOY

10 11

10 11

Viktoria Tolstoy gör entré och släpper allt fritt. Att stå på scenen är nödvändigt för denna sångerska. Utan det skulle hon bli galen. Hon söker och får bekräftelse och uppskattning. Bild: Roger Lundberg

”Man kan säga att hela hon är ett instrument, hennes kropp, tänk och känsla bildar en enhet som är helt okomplice-rad.”

Klarinettisten Putte Wickman, som på sin 80-årsdag 2004 uppvaktades med sång av Viktoria, mindes då sitt första in-tryck av sångerskan och berättade att han hört henne sjunga till ett Uppsalaband vid en dans på Uppsala slott efter kören Orphei Drängars Caprice 1994. Han hade stannat till och genast hört att den flickan hade något speciellt.

Sedan blev det tv-program i januari 1995.– Hennes genombrott var klart då, kan man säga, säger

Erik Kjellberg. Kort därefter var jag med i en jam-kväll

13

13

”Hon behö-ver liksom bara ’släppa ut sig själv’, sin naturliga musikalitet, timing. Hon svänger!”

Viktoria Tolstoy i favo-ritposition, bakom sin egen och storbandets mikrofoner och fram-för en tvåtusenhövdad publik. Här sjunger hon i Konserthuset i Stockholm med Konserthusets eget storband Blue House Jazz Orchestra. Bild: Samuel Axelsson

14 15

på musikkrogen Village i Västerås, då min gamle elev vid Musikhögskolan i Stockholm, Esbjörn Svensson som var där med sin trio, kom fram till mig. Han frågade om jag visste vem den där Uppsalatjejen var som sjöng så bra!

Viktoria Tolstoy var nu etablerad i den svenska jazz-världen med många olika kontakter och kunde försörja sig på sin sång.

TROTS DESSA FRAMGÅNGAR var föräldrarna, med långa gedigna akademiska utbildningar, fadern i musik, modern i medicin och psykiatri, lite bekymrade.

– Viktoria har ju egentligen tjänat pengar på sin musik sedan hon var 17–18 år, säger Marja Tolstoy. Hon har helt enkelt inte haft tid att skaffa sig ett ”vanligt hederligt arbete”. Ibland har jag varit djupt orolig, men samtidigt har jag ju sett att hon klarat av det. Hon har gett mig fantastiska upplevelser vid sina konserter, hon har god självkänsla och vet vad hon kan. Hon lever genom att stå på scenen och mår bra av det.

Mer utbildning var inget som lockade.– Varför det? Då blir jag ju precis som alla andra. Jazz,

soul, pop och rock – det är min genre. Operett? Nä, gud! Körsång? Nej, jag slutade när jag var tio år. Jag sjöng star-kare än alla andra. Dessutom vill jag stå längst fram!

Så säger hon när hon väntar på tredje bänk i Storkyrkan

VIKTORIA TOLSTOY

Viktoria Tolstoy i Brantevik sommaren 2007 tillsammans med Bo Sylvén, initiativtagare till Jazz under stjärnorna i Brantevik. Bild: Bernt Åkesson

Vännerna dyker upp när det är dags att ge konsert. Endera medver-kar de eller, som trombonisten Nils Landgren, är både arrangör och medverkande i Jazz under stjärnorna i Brantevik på Österlen. Då blir det mycket skratt och skoj, och det bäddar för en avspänd och bra sånginsats. Bild: Bernt Åkesson

”Hon är en grundtrygg person, blev tidigt själv-ständig och är en oneurotisk ’doer’ med en spontan glädje.”

14 15

Viktoria Tolstoy...

... har musicerat med McCoy Tyner, Ray Brown, Putte Wickman, Arne Domnérus, Toots Thielemans, Esbjörn Svensson, Ulf Wakenius, Svante Thuresson

... har turnerat i Italien, Spanien, Mexico, Sydafrika, Schweiz, Tyskland, England, Skandinavien, Japan, Malaysia, Ukraina

... är den första svenska artisten på legendariska Blue Note Recordings med White Russian, producerad av Esbjörn Svensson. Blue Note Recordings grunda-des av två tyska immigranter i New York, Alfred Lion och Francis Wolff.

Diskografi: Smile, Love and Spice 1994, Sittel, För älskad 1996, EMI, White Rus-sian, 1997, Blue Note, Blame it on My Youth, 2001, Kaza/EMI, Shining on You, 2004, ACT, My Swedish Heart, 2005, ACT, Pictures of Me, 2006, ACT, My Russian Soul, 2008, ACT.

Viktoria Tolstoys första skiva Smile, Love and Spice, kom ut innan hon fyllt 20 år. Den fick ett bra mot-tagande där Svenska Dagbladets recensent Sven Malm skrev: ”En friskt satsande och optimistiskt sjungande tjej som ännu ligger en bit bakefter de nya svenska fynden men som definitivt är lovande. Jazzkänslan finns klart där.”

”Den flickan har nå’t speciellt!” Klarinettisten Putte Wick-man hörde den unga Viktoria Tolstoy sjunga och kunde lugna pappa Erik Kjellberg med att någon vidare skolning i jazz-sång inte behövdes. Hon kunde ju redan allt! Bild: Privat

På turné med Esbjörn Svensson Trio i Frankrike. Med på bilden är kontrabasisten Dan Berglund, till vänster, och trumslagaren Magnus Öström, som kikar in mellan Esbjörn Svensson och Viktoria Tolstoy. Esbjörn Svensson avled i en dykolycka i juni 2008. Bild: Privat

Viktoria Tolstoy har framträtt tillsam-mans med jazzens stora. Här får pianisten Herbie Hancock en kram. Bild: Privat

VIKTORIA TOLSTOY

16 17

och lyssnar till Storkyrkans kammarkör som repeterar sina inslag under minneskonserten under ledning av organisten och musikprofessorn Gustav Sjökvist. Pianisten Jan Lund-gren, en mångårig samarbetspartner, sitter vid flygeln och snart är det Viktoria Tolstoys tur att lämna fram pappret med Lover Man-ackorden och ställa sig på solistpallen.

ARNE DOMNÉRUS VISSTE INTE MYCKET OM ackord har han sagt. Spela kunde han ändå. Men ambitiösa föräldrar ville ändå inte släppa tanken på vidare skolning för dot-terns del.

Erik Kjellberg sökte råd hos Putte Wickman för att få

hans syn på att Viktoria valde bort vidare utbildning och vad han som far kunde göra åt det.

– Nej, pusha inte på, hon kan ju redan det här, det är inget snack om saken, svarade den legendariske klarinet-tisten.

Orden hade lugnande inverkan. Kanske framtiden var säkrad ändå med tanke på Viktorias bakgrund och lägg-ning?

– Ja, jag kom fram till det. Hon är en grundtrygg per-son, uppväxt i en stabil miljö, blev tidigt självständig och är en oneurotisk ”doer” med en spontan glädje och en enorm musikalitet.

Släkten Tolstoy samlad vid grinden till gården Jasnaja Poljana där anfadern och författaren Leo Tolstoy bodde. I mitten snyggar 14-åriga Viktoria till frisyren. Hon är klädd i blå jacka och ljusa byxor.Bredvid henne till vänster i ljus kappa står mamma Marja. Året var 1988, 160 år efter Leo Tolstoys födelse. Bild: Privat

16 17

VAD SOM SKULLE HÄNDA ”SEN” när år lagts till år fanns ingen anledning att bekymra sig över. Snart var nästa skiva, För älskad, EMI 1996, på gång och för Viktoria Tolstoys del var det definitivt inte ett prob- lem.

– Jag är en utpräglad ”det löser sig”-människa. Jag tänker inte på hur det ska gå, jag bara är. Och det är känslan i mig som bär rösten. Att möta en publik gör mig inte nervös. Nej, jag ser fram emot det. Är nyfiken. Publiken är olika från kväll till kväll och jag och ban-det låter också olika. Jag försöker skapa en bra stäm-ning innan entrén. Ofta är det många vänner där som

jag inte sett på ett tag. Vi pratar och skrattar och jag går upp på scenen med ett gott humör. Sedan släpper jag allt fritt. Ibland i särskilt inspirerande ögonblick tar min röst mig på turer som jag inte visste att jag kunde. De finns bara där i min kropp och ibland känns det nästan som om rösten existerar utanför mig. Det är magi.

Varje vecka ger Viktoria Tolstoy konsert, på senare år mest ute i Europa.

– Om jag inte fick stå på scenen skulle jag bli galen. Jag får bekräftelse och uppskattning, det är ett behov jag har och det roligaste jag vet!

Släkten Tolstoy samlad vid grinden till gården Jasnaja Poljana där anfadern och författaren Leo Tolstoy bodde. I mitten snyggar 14-åriga Viktoria till frisyren. Hon är klädd i blå jacka och ljusa byxor.Bredvid henne till vänster i ljus kappa står mamma Marja. Året var 1988, 160 år efter Leo Tolstoys födelse. Bild: Privat

18 19

VIKTORIA TOLSTOY

ALLTSEDAN DEBUTEN HAR DET VARIT en stor efter-frågan på denna svenska jazzsångerska, som i våra dagar väl får anses vara den mest vittberömda konstnären i släkten Tolstoy sedan Leo.

Man kan leka med tanken att författaren till romaner som Krig och Fred och Anna Karenina förmodligen i sin himmel är nöjd med att hans sonsons dotterdotter så väl till andra kan förmedla den känslornas stenografi och de själens tankar som han ansåg att musiken är.

Och om Leo Tolstoy kunde se detta barnbarns barn-barn skulle han förnimma en slående likhet med den egna hustrun Sophia, som födde honom 13 barn, varav nio överlevde, bland dem förstfödde sonen Leo.

DET VAR DENNE LEO DEN YNGRE som bar över släkten Tolstoy till Sverige när han gifte sig med Dorotea Wes-terlund 1896 i Enköping. Hon var dotter till Enköpings-doktorn Ernst Westerlund, vida berömd för sin skicklig-het att bota nervösa sjukdomar. Hans ryktbarhet hade nått ända till godset Jasnaja Poljana, 17 mil söder om Moskva, släkten Tolstoys lantställe.

Författarens son var en komplicerad person som led av nervös mage och hade sökt läkare i hela världen när han i 30-årsåldern hittade mästaren på neuroser i den västmanländska staden. Förälskelse, giftermål, flytt till St Petersburg, och, efter revolutionen 1917, återflytt till Sverige och Halmbyboda, doktor Westerlunds sommar-viste utanför Uppsala. Då var Marja Tolstoys far Nikita fjorton år.

Flytten gjorde Leo den yngre vilsen. Han saknade livet i hemlandet där han umgicks i Rysslands intellektuella elit och bestämde sig för att göra något av sin konstnär-liga ådra och bli skulptör. Han reste till Paris för att bli elev hos Auguste Rohdin, förälskade sig i en skulptris och skiljde sig från Dorotea, vars söner fick ta över försörj-ningen för mor och systrar. Äldre brodern Pavel skötte gården och Nikita blev fort färdig jurist.

För Leo d y öppnade namnet Tolstoy dörrarna till värl-dens prominenta personer. Han hade världsförbättrar-

Sophia och Leo Tolstoy fick 13 barn. Nio överlevde, bland dem den förstfödde Leo den yngre som for till Sverige och förälskade sig i doktor Westerlunds dotter Dorotea. Bild: Sophia Tolstoy

”Om Leo Tolstoy kun-de se detta barnbarns barnbarn skulle han för-nimma en slående likhet med den egna hustrun Sophia, som födde honom 13 barn.”

18 19

Dorotea Westerlund från Enköping gifte sig med Leo Tolstoys äldste son Leo d y. 1896. Här har hennes svärmor Sophia fångat henne med den förstfödde sonen Lev. Fo-tot togs i Jasnaja Poljana. Dorotea fick nio barn, där Nikita, Viktoria Tolstoys morfar Nikita var den tredje i ordningen. Bild: Sophia Tolstoy

Viktoria Tolstoys blickar föll på släkt-museets ungdomsporträtt av Sophia, där hon kände igen sig själv i anlets-dragen. Här är Leo Tolstoys hustru fångad av skulptören Naum Lvovich Aronson. Bysten står på familjens lantställe Jasnaja Poljana, som Sophia hade ansvaret för samtidigt som hon skötte barnen och sin man förfat-taren, vars bokmanus hon renskrev. En längtan efter musik genomsyrade hela hennes liv och hon var en god pianist. Bilden av bysten är tagen av Sophia Tolstoy själv som även hade ett starkt fotointresse. Om hennes liv och bilder handlar boken Song Without Words, The Photographs & Diaries of Countess Sophia Tolstoy av Leah Bendavid-Val utgiven 2008 av National Geographic, Washington, D.C.

”Jag längtar desperat efter musik; jag skul-le vilja spela själv, men jag har aldrig tid ... musik lyfter mig från marken och får all min oro och alla mina svårigheter lättare att bära.”

Citat ur Sophia Tolstoys dagbok från sommaren 1897

Viktoria Tolstoys mamma Marja avpor-trätterad vid ett års ålder av sin farfar Leo Tolstoy den yngre. Bild: Roger Lundberg

Leo Tolstoy d y kom fram till att han skulle bli skulp-tör och studerade hos Auguste Rohdin i Paris. Här arbetar han med en byst av sin far, författaren Leo. Bild: Privat

20 21

VIKTORIA TOLSTOY

ambitioner, åkte till Indien, såg till att få träffa Mahatma Gandhi, gjorde en byst av honom, tog båten till New York och bad att få träffa president Roosevelt för freds-samtal. Vilket han också fick. Däremellan hann han hem till Sverige, bland annat för att ta sig en titt på barnbarnet Marja, född 1938, och skulptera ett huvud av den då ett-åriga flickan. Då var hans före detta hustru Dorotea död sedan sex år. Hon hade omkommit 1933, 55 år gammal i en olycka med en skenande häst.

SLÄKTPORTRÄTTEN HÄNGER I RADER på Tolstoy- museet i Moskva. År 1997 hade Viktoria Tolstoy släppt sin tredje cd, White Russian, med bland andra Esbjörn Svensson och Nils Landgren. Hon var på en turné och en tidning tog med henne till Tolstoymuseet för fotogra-fering för ett reportage om sångerskan med anledning av det tolstoyska ursprunget. Sevärdheterna var väl avspär-rade, men när det stod klart för museipersonalen att här hade man en ättling i rakt nedstigande led till självaste Leo välkomnades hon att sitta i stolen vid hans skrivpul-pet. Det var då hon också fick se porträttet och slogs av den egna likheten med morfars farmor:

– Men det där är ju jag! Sophia Tolstoy var den hängivna och uppoffrande för-

fattarhustrun som tog som sin uppgift att sköta familj,

lantställe och att renskriva spretiga manus. Men hon hade en egen konstnärlig ådra och skriver i sin dagbok den 15 juli 1897 att hon har en passionerad längtan efter musik, att få spela själv, men att det inte finns någon tid och att maken förresten alltid endera arbetar eller sover och att varje ljud stör honom.

DE RYSKA BANDEN SKYMTAR FRAM då och då i Vik-toria Tolstoys konstnärskap. Hösten 2008 tar hon sig an den klassiska ryska musiken och ger ut My Russian Soul, den åttonde skivan och den fjärde på tyska ACT. Men helst vill hon sätta citationstecken runt skivtiteln.

– Jag är ju inte från Ryssland, jag har ingen rysk själ, jag är svensk rakt igenom med rötter inte bara där utan även i Hälsingland. My Russian Soulsearch kanske skulle vara mer rättvisande.

Skivbolagschefen Siggi Loch hade tidigare pratat om idén att göra något på ryska klassiker men hon hade inte känt sig mogen för ett så stort projekt.

– Klassisk rysk musik har jazzmusiker tagit sig an då och då, tänk bara på Duke Ellington’s version av Tjajkov-skijs Nötknäpparsvit, men aldrig av en sångare.

Arbetet med plattan öppnade dörrar till den ryska mu-siken, och inspelningen av sångerna gick lätt.

– Jag samlade mina musiker, min pianist Jacob Karl-zon, som arrangerade melodierna tillsammans med tenorsaxofonisten Joakim Milder, Johan Granström, bas, Rasmus Kihlberg, trummor. Vi jammade fram låtarna, skivan växte fram i studion och blev bredare med olika uttryck, jazz, folkvisa, popballad. Det gick lätt.

Inspelningen gick på fyra dagar och gav mersmak. – Det finns så mycket musik därifrån som jag aldrig

hört före detta. Det är inspirerande. Viktoria Tolstoy hoppas nu på en turné i Ryssland för

att få veta hur hennes röst fångar den ryska själen. – Det vore fantastiskt att möta den ryska publikens re-

aktion. Men en turné i öster ligger bortom barnafödsel och

spädbarnstid.

”Jag är svensk rakt igenom med rötter inte bara där utan även i Hälsingland. My Rus-sian Soulsearch kanske skulle vara mer rätt-visande.”

20 21

Viktoria Tolstoy går mot en ny fas i livet. Sonen Nils Esbjörn Ludvig har berikat hennes och sambon Rasmus Kihlbergs liv, trumslagare i Viktoria Tolstoys trio. Hur turnerande ska bli hädanefter är inget som bekymrar den handlingskraf-tiga sångerskan. ”Det löser sig på bästa sätt, barnets far är ju med mig på turnéerna!” Bild: Roger Lundberg