Svensk Ungdoms politiska program

Uppdaterat på kongressen 2009

Borgå, 24-26.4.2009

Innehåll

1 Inledning 61.1 Det är vi som är framtiden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61.2 Vår syn på individen, friheten och ideologin . . . . . . . . . . 7

1.2.1 Liberalism – Vår ideologiska förankring . . . . . . . . 71.2.2 Demokrati . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71.2.3 Svenskfinland – I dag och i morgon . . . . . . . . . . . 7

2 Inrikesministeriet 92.1 Regionerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92.2 Förvaltning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

2.2.1 Det kommunala självstyret . . . . . . . . . . . . . . . 92.2.2 Kommunalt samarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10

2.3 Ung i kommunen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 102.4 Kultur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112.5 Kommunikationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112.6 Huvudstadsregionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132.7 Rätts- och ordningsväsendet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 132.8 Flykting- och integrationspolitik . . . . . . . . . . . . . . . . 14

2.8.1 Arbete är nyckeln till integration . . . . . . . . . . . . 162.8.2 Invandrartäta områden . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

3 Utrikesministeriet 183.1 Finlands utrikespolitik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183.2 Finland och dess närområden . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18

3.2.1 Norden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183.2.2 Den nordliga dimensionen . . . . . . . . . . . . . . . . 193.2.3 Ryssland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

3.3 Europeiska Unionen och Europa . . . . . . . . . . . . . . . . . 203.3.1 EU:s lagstiftning och institutioner . . . . . . . . . . . 203.3.2 EU och ekonomi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203.3.3 EU som global aktör . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213.3.4 Vårt framtida EU . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 223.3.5 Europa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

2

INNEHÅLL 3

3.4 Globala frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233.4.1 Global säkerhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 233.4.2 Mänskliga rättigheter och demokrati . . . . . . . . . . 243.4.3 Internationell handel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 243.4.4 Bistånd och utveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25

4 Arbets- och näringsministeriet 264.1 Beskattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 264.2 Sysselsättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28

4.2.1 En mera flexibel arbetsmarknad . . . . . . . . . . . . . 284.2.2 Det offentligas roll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29

4.3 Företagsamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 304.4 Jämlikhet på arbetsmarknaden . . . . . . . . . . . . . . . . . 30

5 Försvarsministeriet 315.1 Finlands försvar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31

5.1.1 Gränsbevakning och försvar på land . . . . . . . . . . 325.1.2 Försvar till havs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32

5.2 EU:s gemensamma försvar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 335.2.1 NATO . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33

6 Undervisningsministeriet 356.1 Lika undervisning för alla . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35

6.1.1 Utbildning på svenska . . . . . . . . . . . . . . . . . . 356.1.2 Undervisning på svenska för finskspråkiga . . . . . . . 366.1.3 Demokrati i utbildningen . . . . . . . . . . . . . . . . 36

6.2 En högkvalitativ utbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 366.2.1 Kvalitetskontroll av utbildningen . . . . . . . . . . . . 366.2.2 Säkring av den svenskspråkiga utbildningens kvalitet . 376.2.3 Undervisningsmetod, bedömning och utvärdering . . . 37

6.3 Den grundläggande utbildningen . . . . . . . . . . . . . . . . 386.3.1 Den grundläggande utbildningens syfte och ansvar . . 386.3.2 Trygga undervisningsenheter . . . . . . . . . . . . . . 386.3.3 Modersmålsundervisning . . . . . . . . . . . . . . . . . 396.3.4 Språkundervisning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 396.3.5 Religion och livsåskådning . . . . . . . . . . . . . . . . 396.3.6 Elevhandledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 396.3.7 Privata skolor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39

6.4 Utbildning på andra stadiet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 406.4.1 Samarbete mellan läroinrättningar . . . . . . . . . . . 406.4.2 Stora och små enheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . 406.4.3 Språkundervisningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 406.4.4 Studiehandledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 406.4.5 Gymnasieutbildningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41

4 INNEHÅLL

6.4.6 Yrkesutbildning på andra stadiet . . . . . . . . . . . . 416.5 Demokrati i grundskolan och andra stadiets utbildning . . . . 42

6.5.1 Elevkåren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 426.5.2 Elevrepresentation i skolans beslutande organ . . . . . 43

6.6 Högskoleutbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 436.6.1 En tudelad högskoleutbildning . . . . . . . . . . . . . 436.6.2 Den svenskspråkiga högskoleutbildningen . . . . . . . 436.6.3 Universiteten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 436.6.4 Yrkeshögskoleutbildningen . . . . . . . . . . . . . . . . 446.6.5 Samarbete mellan högskolorna . . . . . . . . . . . . . 446.6.6 Antagning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 456.6.7 Finansiering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 456.6.8 Studierätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 456.6.9 Terminsavgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 456.6.10 Språkundervisning för utländska examensstuderande . 466.6.11 Student- och studerandekårer . . . . . . . . . . . . . . 466.6.12 Samarbete mellan högskolor och arbetsmarknaden . . 46

6.7 Folkhögskolorna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 476.8 Medborgar- och arbetarinstituten . . . . . . . . . . . . . . . . 476.9 Lärarutbildningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 476.10 Sociala frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48

6.10.1 En trygg skolgång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 486.10.2 Studiesociala stöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49

7 Miljöministeriet 517.1 Miljötänkande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51

7.1.1 Miljömärkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 517.2 Vattenvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51

7.2.1 Näringslivet och vattenvård . . . . . . . . . . . . . . . 527.3 Östersjön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 527.4 Trafik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 537.5 Näringslivet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53

7.5.1 Resursanvändning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 537.5.2 Beslutsfattarna och den offentliga sektorn . . . . . . . 54

7.6 Avfallshantering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 547.7 Energi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 54

7.7.1 Förnyelsebar energi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 557.8 Global miljö . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56

8 Jord- och skogsbruksministeriet 588.1 Lantbruket i morgondagens Finland . . . . . . . . . . . . . . 588.2 Stöd- och beskattningsfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 598.3 Lantbruket, ekologisk odling och miljön . . . . . . . . . . . . 598.4 Djurhållningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60

INNEHÅLL 5

9 Social- och hälsovårdsministeriet 619.1 Livet ska levas – inte presteras . . . . . . . . . . . . . . . . . 619.2 Social trygghet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62

9.2.1 Vi accepterar inte våld . . . . . . . . . . . . . . . . . . 629.2.2 Närståendevård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 639.2.3 Åldringsvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 639.2.4 Handikappfrågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 649.2.5 Utkomststöd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 64

9.3 Hälso- och mentalvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 649.3.1 Mentalvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 649.3.2 Missbrukarvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 659.3.3 Sexualvård . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65

9.4 Familj och boende . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 659.4.1 Boende . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 659.4.2 Familjen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65

Kapitel 11

Inledning2

1.1 Det är vi som är framtiden3

Svensk Ungdom är den största svenskspråkiga politiska ungdomsorganisa-4

tionen i Finland. Vi vill samla unga samhälleligt intresserade människor för5

att debattera och besluta om saker som angår oss och vår omvärld. Vi vill6

öka intresset för politik bland ungdomar och unga vuxna. Vi som är unga i7

dag måste våga tänka själva och tro på våra egna visioner. De beslut som8

fattas i dag ska vi leva med i framtiden.9

Svenska språkets ställning är inskriven i grundlagen men dess ställning i10

samhället är inte garanterad. Det krävs en daglig bevakning av de svenska11

frågorna. Språklagen ska efterlevas. Svensk Ungdom arbetar för en fungeran-12

de tvåspråkig vardag i Finland. Det svenska språket lever inte vidare av sig13

självt och därför är det också de ungas uppgift att trygga den egna framtiden.14

Politisk aktivitet ligger som grund för att demokratin ska fungera i verklig-15

heten och genom att delta i det politiska beslutsfattandet kan vi påverka16

vår framtid. Vi anser att politiska partier behövs, eftersom de garanterar en17

nödvändig form av stabilitet. Vi anser att folkrörelser och enskilda individers18

insatser är ett nödvändigt komplement till partipolitiken. Ett system med19

enbart ensaksrörelser underminerar en fungerande demokrati.20

En fri och öppen debatt är en förutsättning för ett fungerande demokra-21

tiskt system. Vi godtar inte lyckta dörrar och hemligstämplade papper inom22

politiken. Öppenhet är en förutsättning för att uppehålla medborgarnas för-23

troende för beslutsfattandet. Vi vill att alla ska ha möjlighet att göra sin24

röst hörd.25

Vi tror på jämlikhet och människans rätt att bestämma över sitt liv, så26

länge hon inte inskränker på andra människors personliga frihet. Vi föresprå-27

kar mottot “frihet under ansvar”. Vi arbetar för en ökad tolerans i samhället28

och en större förståelse människor emellan.29

6

1.2. VÅR SYN PÅ INDIVIDEN, FRIHETEN OCH IDEOLOGIN 7

1.2 Vår syn på individen, friheten och ideologin 1

1.2.1 Liberalism – Vår ideologiska förankring 2

Liberalism är att lita på att individen kan göra sina egna val och ta ansvar 3

för dem. Liberalism är att respektera andras val och inte kränka deras rättig- 4

heter. Liberalism är att tolerera och acceptera. Vi tror inte på ett samhälle 5

genomsyrat av egoism, därför vill vi betona ansvaret för medmänniskan. Vi 6

tror på ett välfärdssamhälle där individens självförverkligande står i cent- 7

rum. Vi tror på alla människors lika värde och på att alla måste få en chans 8

att göra det bästa av sitt liv. 9

Jämlikhet är en naturlig förutsättning för att friheten i samhället ska 10

förverkligas. Jämlikhet är strävan efter att erbjuda alla en likvärdig utgångs- 11

punkt. Jämlikhet är att alla är lika inför lagen och jämbördiga i samhället. 12

Kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd, sex- 13

uell läggning och funktionshinder avgör inte en människas värde. Vi tror på 14

respekten för den enskilda människan och att olikheter människor emellan 15

är en tillgång. Jämlikhet förutsätter synliggörande och motarbetande av dis- 16

kriminering och fördomar som står i vägen för allas möjlighet att förverkliga 17

sig själva på lika villkor. 18

1.2.2 Demokrati 19

Demokratin vilar på grundläggande friheter – att yttra sig, förena sig och 20

mötas, att verka politiskt och idka företagsamhet samt att tro och tycka som 21

man vill. Demokrati är det enda politiska system som garanterar varje män- 22

niskas friheter och rättigheter. Makten i en demokrati utgår från de enskilda 23

medborgarna genom allmänna och fria val. Demokrati är ingen självklarhet 24

och därför måste varje generation övertygas om att demokrati som styrelse- 25

sätt är överlägsen alla andra styrelsesätt. Systemet måste ständigt granskas 26

så att brister och hotbilder upptäcks och åtgärdas i tid. Plötsliga omvälvande 27

händelser i när och fjärran får inte förleda oss att kringskära de demokratis- 28

ka rättigheterna. Främlingsfientliga och antidemokratiska organisationer får 29

inte få ett fotfäste i vårt samhälle. 30

1.2.3 Svenskfinland – I dag och i morgon 31

Finland ska även i framtiden vara tvåspråkigt. Vi tror inte på en isolering 32

av det svenska språket, utan på samarbete. Svenska institutioner och särlös- 33

ningar är ändå en ofrånkomlig grund i det Finlandssvenska samhället, för att 34

trygga språkets och kulturens fortlevnad. Vi vill utveckla Svenskfinlands två 35

stöttepelare, kulturautonomin och existensen av levande svenska områden. 36

Vid sidan av kulturautonomin utgör de svenska kärnområdena en förutsätt- 37

ning för ett levande Svenskfinland och ett funktionellt tvåspråkigt Finland. 38

Den kulturautonomi vi har måste ständigt utvecklas i takt med det övriga 39

8 KAPITEL 1. INLEDNING

samhället. Vi måste arbeta för att våra egna lösningsmodeller ska stå på en1

stabil ekonomisk och funktionell grund. För att bevara det svenska i Fin-2

land behövs ett samarbete inte bara över region- och partigränser, utan även3

mellan andra föreningar och institutioner. De svenska särlösningarna måste4

beaktas i reformer som rör Svenskfinland. Vi vill arbeta för att det svenska5

i Finland i framtiden ska ha en stark position och att finlandssvenskarnas6

vardag ska präglas av nya visioner.7

Kapitel 2 1

Inrikesministeriet 2

2.1 Regionerna 3

Även om kommunerna har det tufft ekonomiskt och måste prioritera finns 4

det saker som inte får sparas bort. Kommuninvånarna behöver inte bara 5

hälsovård och utbildning. Politikerna måste se till helheten. 6

Vi bör undvika en situation där den största delen av befolkningen bor i 7

några få överbefolkade städer samtidigt som resten av landet töms på invåna- 8

re. För en hållbar utveckling för landsbygden behövs bl.a. lokalt producerade 9

tjänster och varor. Detta kan endast uppnås genom att människor kan bo 10

och verka i hela landet. 11

Företagsamhet är nyckeln till ett levande Finland. Outnyttjad potential 12

att skapa nya arbetsplatser finns speciellt inom mikro- och småföretagen. 13

På landsbygden är det också viktigt skapa nya arbetsplatser speciellt för att 14

minska ungdomsarbetslösheten och förhindra att de unga flyttar bort från 15

kommunen. Denna tanke bör genomsyra alla sektorer inom regionalpolitiken. 16

2.2 Förvaltning 17

2.2.1 Det kommunala självstyret 18

Kommunalt självstyre måste garanteras även i framtiden. Kommunerna ska 19

ha beskattningsrätt samt folkvalda förtroendemannaorgan som besluter om 20

fördelningen av de gemensamma skattemedlen. Staten får inte ge kommu- 21

nerna nya lagstadgade uppgifter utan att även fullt ut kompensera kom- 22

munerna ekonomiskt. Kommunerna ska helt fritt få sätta den kommunala 23

skattesatsen och fastighetsskatten. För att uppmuntra kommunerna att gyn- 24

na företagsamhet är det viktigt att kommunernas andel av samfundsskatten 25

höjs. 26

9

10 KAPITEL 2. INRIKESMINISTERIET

2.2.2 Kommunalt samarbete1

Finlands kommuner har ett ansvar att se till att deras invånare får en god2

service till ett rimligt pris. I många små kommuner är också förvaltning en3

avsevärd utgiftspost. För att kunna erbjuda en god service och samtidigt4

minska på utgifterna för beslutsmekanismer kan små kommuner vinna på5

samfinansiering. Tvåspråkiga eller enspråkigt svenska kommuner bibehåller6

sin tvåspråkighet eller svenskspråkighet genom att samarbeta kring gemen-7

samma behov, så att t.ex. hälsovård och förvaltning kan fungera på båda8

språken. I sådana fall där det inte går att garantera svenska tjänster på9

annat sätt måste det finnas svenska särlösningar.10

Vi tror inte på tvångssammanslagningar av kommuner.Vi värnar om den11

grundlagsenliga kommunala självbestämmanderätten och anser att kommu-12

nerna ska få bestämma om de går samman eller hur de i övrigt arrangerar13

sin förvaltning. Det finns inget behov att komma upp i ett visst invånarantal14

ifall kommunen annars fungerar väl. Resultatet av en sammanslagning ska15

alltid vara en förbättring av serviceutbudet gällande kvalitet och pris. Sam-16

manslagningen ska också ske med tanke på regionens bästa. Med hjälp av17

samarbete och koordinering kan små enheter få en starkare röst gentemot18

eventuella närliggande, stora ekonomiska centra. På så sätt kan den kommu-19

nala självbestämmanderätten säkras och en levande region samt en regional20

identitet bevaras.21

För att landsbygdskommunerna ska ha en positiv befolkningsutveckling22

måste kommunerna också utvecklas. En liten kommun har eventuellt inte23

resurserna att upprätthålla ett brett serviceutbud själv. För att minska ris-24

ken att verksamhet indras kan kommunerna koordinera och samarbeta också25

gällande tjänster som höjer invånarnas livskvalitet. Det är viktigt att kom-26

munerna också samarbetar i frågor som berör utveckling av näringslivet samt27

turism och kollektivtrafik i regionen. Kommuner bör också belönas ekono-28

miskt om de övergår till mer miljövänliga tjänster och produkter samt redu-29

cera avfallsmängden. Det ska löna sig med investeringar som gör kommunen30

mera miljövänlig.31

Vi anser att region- och samkommuner är ett gott initiativ. Konceptet ska32

fortsättningsvis utvecklas. Region- och samkommunerna kan ge kommunerna33

en starkare röst gentemot överdriven centralisering. Det växande demokrati-34

unerskottet i samkommunerna är ett stort problem och man bör eftersträva35

en enhetlig struktur där kommuninvånarna har en verklig möjlighet att följa36

beslutsgången.37

2.3 Ung i kommunen38

Vi vill förverkliga handlingskraftiga ungdomsfullmäktigen alternativt ung-39

domsråd i kommunerna. För att garantera att ungdomen får sin röst hörd40

bör ungdomsfullmäktige ha initiativrätt till kommunens beslutande organ.41

2.4. KULTUR 11

Ungdomsfullmäktigen eller -råden bör höras i frågor som rör deras verk- 1

samhetsfält. De bör ha egna budgetmedel och tillgång till tjänstemän. Ung- 2

domsfullmäktigen eller -råden bör samarbeta med skolornas elevkårer för att 3

maximera ungdomarnas inflytande i beslutsprocesserna inom kommunen. 4

Ungdomsgårdar, idrottsutrymmen och -planer bör vara lätt tillgängliga 5

för alla. Kommunen ska trygga förekomsten av ungdomsgårdar och -lokaler. 6

Det är viktigt att skapa förutsättningar för ett aktivt klubb- och föreningsliv. 7

Kommunen bör säkra verksamheten vid ungdomsgårdarna genom att hand- 8

ha ett tillräckligt antal ungdomsledare. Kommunen bör även säkra ideella 9

ungdomsföreningars verksamhetsförutsättningar, bl.a. genom att det ekono- 10

miska bidraget till ungdomsföreningarna tryggas. 11

Ungdomar i kommunen ska ha tillgång till gratis personlig rådgivning 12

då det gäller preventivmedel, sex- och samlevnadsfrågor, samt möjlighet att 13

gratis testa sig för könssjukdomar. Idrott och kultur främjar välmående och 14

bör därför understödas. Tredje sektorn och frivillig verksamhet som t.ex. 15

barn- och ungdomsverksamhet är en viktig del av det sociala kapitalet i 16

regionerna. Detta måste tas hänsyn vid politiska beslut och beviljandet av 17

understöd. Att aktivt understöda lokal föreningsverksamhet bidrar till en 18

levande landsbygd. Ett levande samhälle består av människor i alla åldrar. 19

2.4 Kultur 20

Kultur främjar välmående och därför ska den vara en del av allas vardag. 21

Kultur ska vara tillgängligt för alla. Ekonomisk ställning eller boningsort ska 22

inte få påverka tillgången. Möjligheterna för att skapa olika sorters kultur 23

måste garanteras. 24

Anställda mår bevisligen bättre av kultur. Därför ska arbetsgivare erbju- 25

da skattefria kultursedlar. 26

2.5 Kommunikationer 27

Fungerande kommunikationer är en grundsten för välmående regioner och 28

av yttersta vikt för att möjliggöra en kontinuerlig utveckling av hela landet. 29

Med kommunikationer avses både väg-, tåg- och flygförbindelser samt lokal- 30

trafik. För att uppmuntra till miljövänligt tänkande ska kollektivtrafik vara 31

billigare än att åka bil en motsvarande sträcka. Alla människor ska inte bo 32

i Helsingfors därför behövs goda kommunikationer med järnväg till övriga 33

Finland. Nya satsningar på höghastighetsjärnväg behövs. 34

I tätorter är det viktigt att vi har en heltäckande och förmånlig kollek- 35

tivtrafik, för att minska på privatbilismen. Även i glesbefolkade områden är 36

det nödvändigt att upprätthålla en fungerande kollektivtrafik. Här är också 37

subventionering av kollektivtrafiken av stor vikt för att priset för resenärerna 38

12 KAPITEL 2. INRIKESMINISTERIET

inte ska bli oskäligt högt. Att upprätthålla många olönsamma linjer är ändå1

inte ett självändamål.2

Tågtrafiken är i en nyckelroll då det gäller kommunikationerna i landet.3

Bannätet bör hållas i gott skick och utvecklas. Persontrafiken på sträckan4

Hangö-Karis är konstant hotad och ansträngningar bör göras för att garan-5

tera dess framtid. För att fler ska välja att pendla till jobbet med tåg ska6

mobiltäckningen vara god. VR:s tåg bör förses med trådlös internetuppkopp-7

ling.8

Satsningarna på infrastruktur och kommunikationer i Helsingfors gyn-9

nar hela landet. Helsingfors-Vanda flygplats ska fortsättningsvis utvecklas.10

SU ser inget behov av ett trafik- eller passagerartak för Helsingfors-Vanda11

flygplats. En ny flygplats behöver heller inte byggas i Helsingforsområdet.12

Malms flygfält ska utvecklas och moderniseras för att också i framtiden kun-13

na fungera för helikoptrar, sportflyg samt i högre grad än nu, privata och14

små affärsflyg.15

Sjöfarten och förbindelsefartygen är också viktiga delar av ett fungeran-16

de förbindelse- och transportnät. Sjöfarten bör även i fortsättningen stödas17

av staten så att det är möjligt att bibehålla fartyg under finsk flagg. Tra-18

fikförbindelser i skärgården, så som landsvägsfärjor, är oerhört viktiga för19

att hålla skärgården vid liv. Förbindelserna måste vara sådana att det är20

praktiskt möjligt att bo i skärgården året om. Skärgårdsborna ska ha möj-21

lighet att pendla och jobba på fastlandet och servicetjänster ska fungera22

normalt. Skärgården har också stor potential att utvecklas så länge man23

upprätthåller en fungerande förbindelsetrafik. Deltidsboende med möjlighet24

till distansjobb och turister är framförallt grupper som i ökad grad kunde25

lockas till skärgården. På ställen där det kan ses som motiverat bör man utre-26

da fast vägförbindelse på sätt som av miljömässiga skäl är förnuftigast. Den27

finländska sjöfarten bör ha samma verksamhetsförutsättningar som andra28

rederier kring länderna i Östersjön.29

För att höja konkurrenskraften på landsbygden och i hela Finland bör30

byggandet av nästa generations bredbandsnät inledas utan fördröjning. För31

att klara av framtidens utmaningar skall dessa nät byggas med tillräckligt32

hög hastighet, vilket i praktiken betyder att alla fastigheter på sikt skall an-33

slutas via optisk fiber. Denna nya infrastruktur skapar förutsättningar för34

både bibehållande av och skapande av nya arbetsplatser samt inflyttning35

till regionerna. De digitala kommunikationsnätverken skall betraktas som en36

naturlig del av Finlands infrastruktur. För att gynna innehållsproduktion37

oberoende av läge skall dessa nät vara symmetriska, dvs. kapaciteten skall38

vara lika stor i bägge riktningar. Detta går att förverkliga endast via op-39

tiska fibernät. Staten bör ta en aktivare roll i denna utveckling genom att40

utveckla statliga lånesystem och låta hushållsavdraget även gälla för dessa41

investeringar.42

2.6. HUVUDSTADSREGIONEN 13

2.6 Huvudstadsregionen 1

För att Helsingfors och Helsingforsregionen ska kunna fortsätta utvecklas 2

och konkurrera med andra europeiska städer behövs utvecklade kommunika- 3

tioner, mer bostäder och ett aktivare imagebyggande. 4

Huvudstadsregionens kollektivtrafik behöver också utvecklas. SU vill se 5

en utbyggnad av metron och att en ny linje i riktningen norr-söder, mellan 6

Helsingfors-Vanda flygstation och Degerö ska förverkligas. En fortsatt ut- 7

byggd kollektivtrafik med fokus på spårtrafik är det bästa sättet att minska 8

på privatbilismen. SU vill utreda möjligheterna och effekterna av att införa 9

biltullar. 10

Helsingfors ska fortsättningsvis vara en självständig kommun för att tryg- 11

ga närdemokratin. Samarbetet med närkommunerna måste ändå fortsätt- 12

ningsvis utvecklas. Helsingfors ska inte verka för att införliva mer mark i 13

kommunen mot andra kommuners vilja. 14

För att huvudstaden ska kunna utvecklas behövs mer bostäder och nya 15

former av bostäder både i högre och lägre prisklasser. Degerö, Böle, Sumparn 16

och Busholmen är områden som ska prioriteras för bostadsbygge. SU vill 17

också se mer byggande på höjden. Då rymmer regionen fler invånare utan 18

att bli geografiskt splittrad. 19

För att stärka huvudstadsregionens internationella profil måste det ske 20

satsningar på kultur. SU vill se ett snabbt förverkligande av det nya mu- 21

sikhuset och det nya centrumbiblioteket. Attraktiv arkitektur är en viktigt 22

del av imagebyggandet. För att säkerställa detta bör offentliga anbuds- och 23

arkitekttävlingar arrangeras när nya offentliga byggnader planeras. 24

Många människor på samma plats är en utmaning för miljön och återvin- 25

ningssystemen. Huvudstadsregionen måste förbättra och utveckla sitt åter- 26

vinningsarbete samt satsa på energisparande. 27

Helsingforsregionen är den ekonomiska drivkraften i Finland. För att Fin- 28

lands ekonomi ska må bra är det av yttersta vikt att det i Helsingforsregionen 29

finns goda förutsättningar för företag i form av infrastruktur och kommuni- 30

kationer. Detta kräver också att staten högt prioriterar de möjligheter som 31

finns inom regionen. För Helsingfors erbjuder närheten till Tallinn och St. 32

Petersburg även möjligheter. En regional utvecklingsstrategi ska inte be- 33

gränsa sig inom en nationalstat om det finns geografiska förutsättningar för 34

gränsöverskridande samarbete. 35

2.7 Rätts- och ordningsväsendet 36

Grunden för rätts- och ordningsväsendet i Finland ska vara ett oavhängigt 37

domstolsväsende och en tryggad tillgång på poliser och ordningsmakt i lan- 38

dets alla kommuner. För att garantera rättssäkerheten bör rättsprocesserna 39

vara effektiva. Därför måste den bristande tillgången på åklagare i Finland 40

14 KAPITEL 2. INRIKESMINISTERIET

åtgärdas. De mänskliga rättigheterna gällande rättsprocesser som Finland1

har förbundit sig till, ska säkerställas utan undantag. Bl.a. bör rättigheten2

till rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhäng-3

ig och opartisk domstol samt rättigheten till rättegångsbiträde och eventuell4

tolk garanteras. Straffskalan för brott som är extra grova måste skärpas, spe-5

ciellt för brott som riktas mot människors liv och hälsa. Sexualbrott bör falla6

under allmänt åtal och inte längre vara ett målsägandebrott. Vi förespråkar7

ett förbud av sexköp.8

Poliser ska inte utbildas till arbetslöshet och därför är det viktigt polisut-9

bildningen motsvarar samhällets behov. Polisen måste garanteras tillräckliga10

resurser och dess färdighet att möta också nya former av hot måste säkerstäl-11

las genom kontinuerlig fortbildning. Utbildning och fortbildning är även ett12

viktigt led i att motverka förekomsten av tjänstebrott inom ordningsväsen-13

det. Ett aktivt arbete krävs också för att motarbeta rasism inom ordnings-14

väsendet. Extra resurser till kriminalvården måste tryggas. För att förhindra15

återfall måste eftervården effektiveras och större insatser göras för att inte-16

grera personer med ett kriminellt förflutet i samhället. Polisen behöver även17

ökade resurser och bättre verktyg för att bekämpa människohandeln. Både18

europeiskt och globalt polissamarbete är av yttersta vikt i denna fråga. Som19

ett led i detta bör Finland erbjuda uppehållstillstånd åt utländska prostitu-20

erade som samarbetar med rätts- och ordningsväsendet.21

2.8 Flykting- och integrationspolitik22

Finland behöver en ny, öppen invandringspolitik. Svensk Ungdom vill fort-23

sätta arbetet för ett gränslöst Europa och samtidigt riva de murar som byggs24

upp kring Europeiska unionens yttre gränser. Vi ser det mångkulturella sam-25

hället som en utmanande möjlighet och inte som ett hot. Vi kräver att Fin-26

land tar en ökad andel av det globala ansvaret för människor på flykt. Vi27

behöver arbetskraftsinvandring som ett medel för att rädda välfärdsstaten,28

när de stora åldersklasserna går i pension. Därför borde Finland göra sin29

arbetsmarknad attraktivare utåt. Vi tror på individen och anser att de män-30

niskor som vill ska få trivas här och verka för vårt finländska samhälle.31

Handläggningstiden för uppehållstillstånd måste förkortas. Väntetiden32

för asylsökande bör inte vara längre än 6 månader.I sådana fall där myn-33

digheterna inte finner avgörande skäl till utvisning inom utsatt tid ska den34

asylsökande garanteras rätt till uppehållstillstånd. Kortare behandlingstid är35

även det bästa sättet att motarbeta missbruk av asylrätten. Under vänteti-36

den bör språkundervisning, utbildning, jobb eller yrkespraktik erbjudas de37

som väntar på besked. Flyktingar1 som bott mer än tre år i Finland bör få38

1Som flykting räknas enligt Genèvekonventionen en person som har skäl att vara räddför förföljelse i sitt hemland på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning,kön eller sexuell läggning eller på grund av att han eller hon tillhör en viss samhällsgrupp.

2.8. FLYKTING- OCH INTEGRATIONSPOLITIK 15

permanent uppehållstillstånd. Asylsökande som begår brott ska ta sitt straff 1

men inte bli utvisade. B-tillstånden bör avskaffas omgående. Det bör vara 2

möjligt att överklaga negativa asylbeslut som fattats enligt snabbt förfaran- 3

de. De asylsökande bör ha möjlighet att stanna i landet tills besvärsprocessen 4

är slutförd. Dublinkonventionen2 ger upphov till en ojämn fördelning mellan 5

EU länderna av ansvaret att erbjuda fristäder. Den försätter också asylsö- 6

kande i en orättvis situation eftersom tolkningen av kriterierna för behov av 7

skydd varierar från land till land, samt är okänslig för individens bästa. Dessa 8

brister i konventionen kräver omedelbara åtgärder. Asylprocesser handlar om 9

människor och inte objekt som skickas fram och tillbaka som feladresserade 10

postförsändelser. En gemensam flyktingpolitik på EU-nivå behövs men den- 11

na politik bör utgå från värnandet om individernas trygghet och mänskliga 12

rättigheter. Tolkningsprinciperna av flyktingkonventionen bör vara gemen- 13

samma för EU-länderna. EU:s transportöransvar3 bör avskaffas. Istället bör 14

ansvaret för kontrollen av inresandet ligga hos gränsbevakningsmyndigheter- 15

na. Uppehållstillstånd bör beviljas om hälsotillståndet hos en asylsökande är 16

så allvarligt att en utvisning innebär uppenbara risker för personens hälsa. 17

Förteckningar över s.k. säkra länder är inte fullt tillförlitliga och får där- 18

för inte vara det enda argumentet i avgörandet av asylfrågor. De individu- 19

ella behoven måste beaktas eftersom fullständig bevisning ofta är omöjlig i 20

flyktingärenden. I sådana fall där myndigheterna inte finner skäl till utvis- 21

ning inom utsatt tid garanteras den asylsökande rätt till uppehållstillstånd. 22

Lagstiftningen om snabbavvisning bör upphävas eftersom den äventyrar den 23

sökandes rättssäkerhet. Beslut som inte ger den asylsökande rätt till asyl 24

bör av den asylsökande kunna överklagas i högre instans. Gravida kvinnor 25

och minderåriga asylsökande som anländer utan förmyndare ska visas sär- 26

skild hänsyn. Antalet minderåriga asylsökande har ökat och deras situation 27

måste uppmärksammas i högre grad. Det är frågan om ensamma barn och 28

ungdomar som kommer till Finland, och de behöver hjälp, stöd och vård. 29

Det finns ett behov att ändra barnskyddslagen så att även dessa barn kun- 30

de få nödvändig eftervård. Samtidigt bör återförening av familjemedlemmar 31

prioriteras Utöver de existerande kriterierna4 bör personer som riskerar för- 32

följelse på grund av sin sexuella läggning eller sitt kön få rätt till uppehåll i 33

Finland som politiska flyktingar. Kommunerna bör ta ett större ansvar i att 34

ta emot kvotflyktingar, samtidigt som det statliga stödet till kommunerna 35

måste höjas för att öka de kommunala kvotplatserna. 36

2Dublinkonventionen reglerar vilken stat som är ansvarig för att pröva en asylansökansom gjorts i ett medlemsland i den Europeiska unionen eller vissa andra europeiska stater.Den asylsökande hindras genom denna initiera mer än ett asylförfarande inom medlems-ländernas områden.

3Den som utför transporten i fall av människosmuggling är ansvarig och kan straffas ifall av olägenheter.

4Asyl beviljas i dag om den sökande lämnat sitt hemland eller sitt permanenta bosätt-ningsland p.g.a. att han har skäl att frukta förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet,tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin politiska uppfattning.

16 KAPITEL 2. INRIKESMINISTERIET

Vi tycker inte heller att flyktingläger i tredje land är något att utveckla.1

Polisväsendet ska ges mera resurser och större befogenheter för att bekämpa2

människohandel och koppleri. Polisiärt samarbetet med grannländer i dessa3

frågor bör intensifieras.4

2.8.1 Arbete är nyckeln till integration5

Permanent arbetslöshet innebär även ett permanent socialt utanförskap. En6

arbetsmarknadspolitik som stimulerar till nya jobb bör vara en central aspekt7

av den finländska integrationspolitiken. Hit hör bland annat sänkta arbetsgi-8

varavgifter och en ny syn på företagsamhet genom förenklade regelverk och9

mindre byråkrati. Många invandrare har i dag svårt att komma in på den10

finländska arbetsmarknaden p.g.a. en ovilja att anställa personer med ut-11

ländsk bakgrund. Orsakerna kan också vara bristande språkkunskaper eller12

otillräckliga intyg över kompetens och studieresultat i hemländerna. Språk-13

kunskaper i de inhemska språken ska ändå inte vara ett krav ifall det inte14

krävs på arbetsplatsen. Diskriminering p.g.a. etnisk bakgrund i arbetslivet15

ska utredas och leda till bestraffning av arbetsgivaren.16

Ett tillräckligt utbud av goda språkkurser och ändamålsenlig och flex-17

ibel validering av examina ökar möjligheterna att ta vara på invandrares18

kunnande. De europeiska länderna ska skapa ett gemensamt system för god-19

kännande av olika examina. Studietiden som utlänningar tillbringat i Finland20

ska påverka positivt i bedömningen av medborgarskap.21

För att motarbeta diskriminering på arbetsmarknaden är det viktigt att22

invandrare är medvetna om sina rättigheter och om landets lagstiftning i23

dessa frågor. När det gäller anställning av personal med utländsk bakgrund24

bör offentliga sektorn agera som föregångare. Rasism motarbetas bäst genom25

lyckad integrering och ökad information och diskussion om olika kulturer.26

Speciellt fokus ska ges till att uppmuntra invandrarkvinnor till företagsamhet27

och därmed motverka att de isoleras i hemmen.28

2.8.2 Invandrartäta områden29

Extra satsningar på skolor på orter där många har invandrarbakgrund är30

viktigt för att integreringen ska lyckas. Individuella behov måste beaktas så31

att de som behöver extra tid även får det. Den grundläggande utbildningen32

måste ges de resurser som krävs för att alla ska kunna garanteras samma33

förutsättningar i livet. Rätten att bära religiösa och kulturella symboler i34

skolor ska vara en självklarhet så länge det inte kränker eller diskriminerar35

omgivningen. De får inte heller försvåra undervisningen.36

Etnisk boendesegregation är inte negativ om den är självvald. Det offent-37

liga ska inte lägga sig i var individer väljer att bosätta sig. Det är viktigt att38

följa upp situationen för de kvinnor som är nyanlända i Finland. Kvinnor är39

vanligen de som integreras sämst eftersom de ofta är hemmafruar och inte40

2.8. FLYKTING- OCH INTEGRATIONSPOLITIK 17

lär sig det nya språket. De är ofta inte heller medvetna om sina rättigheter. 1

En viktig del av integreringen är att nyfinländare deltar i förenings- och kul- 2

turliv. Det är inte bara en viktig del av integreringen utan också en viktig 3

del av arbetet mot rasism. 4

För att integrationen ska lyckas bör inte alla invandrarbarn placeras i 5

samma skola på en ort med stort antal invandrare, om möjlighet till andra 6

lösningar finns att tillgå i planeringen av elevupptagning. Kommunen bör 7

planera sitt utbud av hyresbostäder, så att inte alla nyanlända personer 8

hänvisas till samma område. 9

Kapitel 31

Utrikesministeriet2

3.1 Finlands utrikespolitik3

Finlands utrikespolitik ska till en högre grad föras med beaktande av såväl4

de globala möjligheterna som de globala hoten. De två mest naturliga re-5

ferensramarna för Finland att agera inom är Norden och EU. Multilateralt6

samarbete med Baltikum, utgör en viktig del av det internationella samarbe-7

tet. Finland bör aktivt ta del i internationella samarbetsforum och organisa-8

tioner som delar samma värderingar som EU och Europarådet. Finland bör9

utgående från dessa värderingar arbeta för att tron på mänskliga rättigheter,10

demokrati, hållbar miljömässig utveckling och en fri marknadsekonomi med11

socialt ansvar får fotfäste i hela världen.12

För att lyckas lösa de stora utmaningarna vi står inför i dag; gränsöver-13

skridande klimathot, den stora klyftan mellan rika och fattiga länder, häl-14

soproblem som HIV/AIDS, svält, epidemier, barndödlighet och bristsjukdo-15

mar, väpnade konflikter och fattigdom måste det internationella samfundet16

ha en stark tilltro till multilaterala lösningar framom unilaterala lösningar.17

Interkulturell förståelse, rättvisa, jämlikhet och individuell frihet bör därmed18

vara centrala begrepp i den internationella politiken. Finland har ett ansvar19

att bidra med resurser, kunskap och vilja för att bekämpa missförhållandena20

i världen.21

3.2 Finland och dess närområden22

3.2.1 Norden23

Det nordiska samarbetet ska vara mer än gamla gubbar som samlas för att24

dunka varandra i ryggen. Samarbetet inom Norden är viktigt och ska fungera25

som en föregångare och som en förebild för mellanstatligt samarbete. De26

beslut som tas inom Nordiska Rådet måste följas upp så att det inte bara27

blir vackra ord på papper och arbetet för att riva gränshinder måste snabbas28

18

3.3. EUROPEISKA UNIONEN OCH EUROPA 19

upp. Norden ska fungera som en enhetlig aktör i internationella sammanhang 1

som EU och FN och stå för progressivitet, miljövärn, öppenhet och social 2

säkerhet. Norden som global aktör ska stå speciellt starkt för demokrati och 3

mänskliga rättigheter. 4

Ungdomens Nordiska Råd (UNR) är en viktig del av det nordiska sam- 5

arbetet och är ett unikt forum, internationellt sett. Rådet ska stärka sin roll 6

som politisk påverkningskanal. Därför måste UNR garanteras tillräckliga re- 7

surser för att också i framtiden kunna gå i bräschen för ungdomspåverkande 8

och stärkande av de nordiska språkens ställning. 9

3.2.2 Den nordliga dimensionen 10

Den nordliga dimensionens samarbete mellan EU, Island, Norge och Ryss- 11

land samt Kanada och USA som observatörer behövs för att fokusera på 12

frågor som är av specifik betydelse för de nordliga länderna. Samarbetet ska 13

vidareutvecklas till att omfatta inte bara miljöpartnerskap och partnerskapet 14

för hälsa och socialt välbefinnande utan även partnerskap för trafik-, logistik- 15

och energisektorerna. Det gränsöverskridande samarbetet inom den nordliga 16

dimensionen ska bygga på jämlikhet mellan de olika parterna, erkännande 17

av ett gemensamt ansvar för regionen samt transparens. Fler stater ska ges 18

möjlighet att delta i samarbetet i form av observatörer. 19

3.2.3 Ryssland 20

Utvecklingen i Ryssland går inte i en önskvärd riktning. Samtidigt som det 21

ekonomiska samarbetet mellan Ryssland och EU-länderna utvecklas förefal- 22

ler den ryska ledningen att av både globala och interna skäl att politiskt 23

distansera sig från demokrati, på ett sätt som har allvarliga följder för den 24

demokratiska utvecklingen. Finland har som grannland en viktig roll att in- 25

om EU värna om relationerna österut. För att underlätta samarbetet mellan 26

länderna bör visumfrihet mellan Ryssland och EU förverkligas snarast. Sam- 27

tidigt bör gränssamarbetet utvecklas för att underlätta handel och speciellt 28

gränsöverskridande transport. Gränssamarbetet behövs också för att bättre 29

förhindra människohandel, smuggling och övrig kriminalitet. 30

20 KAPITEL 3. UTRIKESMINISTERIET

3.3 Europeiska Unionen och Europa1

3.3.1 EU:s lagstiftning och institutioner2

EU ska vara federalt och basera sig på Lissabonfördraget1.Fördraget för med3

sig många behövliga förändringar och bör ratificeras av alla medlemsländer.4

Finland måste säkerställa att förändringarna i framför allt röstviktningen5

och det minskade antal kommissionärer inte innebär att Finlands intressen6

och särdrag inte beaktas i EU. Av särskild betydelse är att minoriteternas7

intressen bevakas. Därför ska ett antal platser i parlamentet vikas åt de8

största minoriteterna. Kravet på aktivt lobbande i EU:s institutioner är ännu9

större än tidigare när Lissabonfördraget trätt i kraft.10

Öppenheten och insynen i EU:s institutioner måste vara genomgående.11

Det demokratiska underskottet i EU ska motarbetas och därför bör folk-12

valda organ på både EU-nivå och nationell nivå försäkras mera inflytande13

i beslutsfattandet. Behörigheten ska även kunna utvidgas till att omfatta14

nya områden. Lagstiftningsprocessen måste förenklas och öppenheten i pro-15

cessen försäkras. Parlamentet ska ha den primära lagstiftande makten. EG-16

domstolen ska effektivt övervaka implementeringen av EU:s beslut.17

Parlamentets sessioner ska hållas i Bryssel. Det är av största vikt att18

man inom EU drar upp gemensamma politiska riktlinjer på alla dess kom-19

petensområden. Denna uppgift ska handhas av Europeiska Unionens Råd20

och Europeiska rådet. Finland ska på rådets möten enbart representeras av21

statsministern. I EU:s beslutsfattande ska parlamentarismens principer föl-22

jas. Enskilda kommissionärer eller hela kommissionen ska kunna avsättas23

genom en misstroendeomröstning i Europaparlamentet.24

3.3.2 EU och ekonomi25

Alla EU:s medlemsländer ska gå med i det ekonomiska och monetära sam-26

arbetet, EMU, så fort de har uppfyllt kraven på EMU-medlemskap2 och har27

uppvisat tillräcklig stabilitet. Euron ska vara en av världens ledande valutor.28

För att främja EU:s tillväxt och konkurrenskraft bör de sista hindren för den29

fria rörligheten avlägsnas, framför allt med avseende på nya medlemsstater.30

Europeiska Unionens råd och parlamentet ska bli jämbördiga parter i31

besluten om EU:s årsbudget. Syftet med EU:s gemensamma budget ska vara32

1Lissabonfördraget (reformfördraget) undertecknades av EU:s stats- och regeringsche-fer 13.12.2007. Fördraget ska under år 2008 ratificeras av varje medlemsstat enligt län-dernas egna konstitutionella bestämmelser och det är tänkt att fördraget ska träda i krafti 1.1.2009. Fördraget ska förenkla och förtydliga beslutsfattandet i unionen. Lissabonför-draget ändrar institutionernas roller, uppgifter och sammansättningar så att de motsvararbehoven i en utvidgad union.

2Kraven är de fyra konvergenskriterierna dvs. en hög grad av prisstabilitet, en hållbarfinansiell ställning i den offentliga sektorn, stabil växelkurs och den långa räntan i genom-snitt inte får vara mer än 2 procent högre än den genomsnittliga räntan i de tre ländersom har lägst inflation.

3.3. EUROPEISKA UNIONEN OCH EUROPA 21

att minska inkomstskillnader och social ojämlikhet inom EU, främja den fria 1

rörligheten och EU:s globala konkurrenskraft, förbättra livskvaliteten för alla 2

EU-medborgare, stärka EU:s kulturella mångfald och bistå utveckling i andra 3

delar av världen. På lång sikt ska syftet med EU:s gemensamma ekonomi 4

vara att jämna ut förhållandet mellan nettobetalare och nettomottagare i 5

unionen. Varje enskilt EU-land bör ha beredskap och ambition att vidta 6

stimulansåtgärder och säkerställa tillgången på företagskrediter i tider av 7

ekonomisk recession. Detta för att stöda den inre marknaden och unionens 8

konkurrenskraft. 9

3.3.3 EU som global aktör 10

EU ska vara en trovärdig och handlingskraftig global aktör och agera som 11

föregångare i globala frågor. EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik 12

(GUSP) ska bygga på en gemensam agenda. I dessa frågor ska unionen re- 13

presenteras av den höga representanten för utrikes- och säkerhetspolitik. EU 14

bör driva gränsöverskridande samarbete, inte bara med stater utan också 15

med internationella organisationer. Genom EU:s gemensamma agenda ska 16

unionen vara en stark pådrivande kraft för att få andra stater att också ta 17

ansvar i globala frågor. Unionen ska genom sina medlemmar vara represente- 18

rade i FN:s säkerhetsråd och EU bör ha kompetens att sluta internationella 19

fördrag. I unionens verksamhet ska mänskliga rättigheter respekteras och 20

främjas på alla plan. 21

Ändamålet med EU:s utvecklingspolitik ska vara att minska fattigdomen 22

globalt och jobba för att FN:s milleniemål blir uppnådda. Detta ska ske 23

genom både direkta bistånd och genom att förbättra handelsvillkoren för 24

mindre utvecklade länder. Koordineringen av de direkta bistånden på EU- 25

nivå bör förbättras. Handeln bör göras mer rättvis och i detta är en viktig 26

åtgärd att EU håller sitt löfte om att avskaffa exportstöden. 27

Även inom unionen ska det globala ansvaret förverkligas genom att den 28

gemensamma migrationspolitiken är enhetlig, rättvis och human samt genom 29

att lagliga invandrare garanteras samma grundläggande rättigheter som EU- 30

medborgare. 31

EU bör både inom unionen och utåt driva en progressiv, gemensam mil- 32

jöpolitik med konkreta målsättningar och åtgärder. Alla medlemsländer ska 33

bidra till att uppnå de gemensamma miljömålen, dock ej så att konkurrens- 34

kraften mellan länderna förvrids. 35

EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik ska fortsättningsvis ut- 36

vecklas, framför allt genom en förbättring av EU:s krishanteringskompetens. 37

Detta ska inte innebära att ett gemensamt försvarssystem i form av en EU- 38

armé inrättas. Ett deltagande i EU:s krishanteringsinsatser ska vara frivil- 39

ligt för medlemsstaterna och inga tvingande försvarsförpliktelser ska införas 40

i unionen. 41

22 KAPITEL 3. UTRIKESMINISTERIET

3.3.4 Vårt framtida EU1

EU ska vara öppet för alla europeiska länder som delar grundprinciperna2

om frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstats-3

principerna. Utvidgningen av EU ska ändå inte vara ett självändamål och4

får inte heller äventyra stabiliteten i unionen. Då nya medlemsstater an-5

tas, bör alla delar av Köpenhamnskriterierna3 vara uppfyllda. Integreringen6

av de nya medlemmarna i unionen ska också ges mera vikt. Mekanismerna7

för beaktandet av regionala särdrag och minoriteters behov bör förbättras i8

ett utvidgat EU. Efter Lissabonstrategin4 behövs en strategi som fastställer9

mål och medel för ökad tillväxt i EU men som samtidigt garanterar hållbar10

utveckling. Gemensamma strategier med långsiktiga mål ska kontinuerligt11

omfattas och uppföljas i EU. Strategierna ska uppgöras i samråd med olika12

institutioner och i processerna ska även icke-statliga aktörer ha inflytande.13

De framtida utmaningarna för EU är mångfacetterade och för att möta14

dessa krävs en stark union med en klar struktur och gemensamma mål. Det15

akuta behovet av hållbar utveckling blir allt mer påtagligt och konkurrensen16

på världsmarknaden allt hårdare men lösningen är inte att bygga murar mot17

omvärlden, mer insatser för ökat engagemang med andra delar av världen18

behövs i vårt framtida EU.19

3.3.5 Europa20

Finland bör även samarbeta med de europeiska länder som inte tillhör EU.21

Gränshinder i form av visumtvång för europeiska länder utanför EU bör22

slopas och större ansvar bör tas även över EU-gränsen. Samarbetet ska för-23

verkligas genom både bilaterala och multilaterala avtal. Finland ska också ta24

en aktivare roll i de samarbetsorganisationer som verkar i Europa, framför25

allt Europarådet, OSSE och EFTA. Europarådet har genom den europeiska26

människorättsdomstolen avgörande betydelse för säkerställandet av mänsk-27

liga rättigheter i Europa. Europarådet är ett betydande samarbetsorgan inte28

minst för att alla europeiska stater, inklusive Ryssland är medlemmar. Därför29

3Kriterierna är: det politiska kriteriet, dvs. att länderna ska ha stabila institutionersom garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och minoritetsskydd; detekonomiska kriteriet, dvs. att länderna ska ha en fungerade marknadsekonomi och för-måga att hantera marknadskrafterna och konkurrenstrycket inom EU samt det rättsligakriteriet, dvs. att länderna ska vara i stånd att anta gemenskapens regelverk och uppfyllade skyldigheter som följer av medlemskapet, särskilt målen om en politisk, ekonomisk ochmonetär union.

4 Lissabonstrategin lades fram i mars 2000 av Europeiska rådet. Lissabonstrategin ären strategi för att göra unionen till världens mest konkurrenskraftiga, kunskapsbaseradeekonomi fram till 2010. Lissabonstrategin gäller nästan alla EU:s åtgärder med anknytningtill ekonomi, samhälle och miljö. Strategin innehåller mer detaljstyrda strategier om bl.a.reformer gällande forskning, utbildning och det sociala trygghetssystemet. Europeiska rå-det samlas varje vår för att granska hur strategin framskrider och besluta om kommandeprioriteringar för att uppnå de mål som ställdes upp i Lissabon.

3.4. GLOBALA FRÅGOR 23

är det av yttersta vikt att rådets verksamhet tryggas även i framtiden. 1

3.4 Globala frågor 2

3.4.1 Global säkerhet 3

För att kunna bekämpa de centrala globala problemen måste det internatio- 4

nella samfundet erkänna att de största säkerhetshoten inte känner gränser. 5

FN ska utgöra den viktigaste ramen för det internationella samarbetet 6

men för att FN ska kunna fungera effektivt måste organisationen förnyas. 7

Speciellt säkerhetsrådet måste reformeras. 8

För att bekämpa de hot miljökatastrofer och inverkningarna av klimat- 9

förändringen medför, måste alla länder binda sig vid utsläppsbegränsningar 10

som fastställs genom internationellt samarbete och en hållbar energipolitik 11

som medför minsta möjliga belastningar för miljön. Kraven och begränsning- 12

arna bör beakta de olika ländernas utgångsläge. Samma krav som ställs på 13

utvecklade länder kan inte utan vidare ställas på utvecklingsländer. Bety- 14

dande insatser behövs för utveckling och överföring av miljövänlig teknologi 15

till u-länder. 16

Beväpnade konflikter utgör alltjämt stora säkerhetshot i världen. FN bör 17

kunna agera effektivare i både mellanstatliga konflikter och inomstatliga hu- 18

manitära kriser där folkmord eller brott mot mänskligheten förekommer ge- 19

nom att skicka fredsbevarande styrkor till dessa områden. Mera tyngd ska 20

även ges åt förebyggande åtgärder och tidigt ingripande. Det är omvärldens 21

skyldighet att ingripa då folkmord eller etnisk rensning sker någonstans i 22

världen. 23

De säkerhetshot terrorism medför gäller inte bara hotet om direkta terror- 24

dåd, utan även den inskränkande inverkan retoriken om terrorhot har på 25

människors vardag och den stundvis inhumana politik som berättigas med 26

motivering av terrorbekämpning. För att kunna bekämpa terrorism och för- 27

svara värden som frihet och demokrati måste den politik som förs i syfte 28

att bekämpa terrorism även efterfölja dessa värderingar. Bekämpningen av 29

terrorism får inte medföra att mänskliga rättigheter såsom rörelse- och ytt- 30

randefrihet kränks. 31

HIV/AIDS, malaria och olika epidemier är katastrofala hälsoproblem som 32

berör stora delar av världen. Sjukvård och effektiva mediciner ska göras till- 33

gängliga för alla. Immateriella rättigheter ska inte stå i vägen för effektiv 34

vård, i synnerhet i de stater där sjukdomar som HIV/AIDS utgör stora sam- 35

hällsekonomiska problem. HIV/AIDS kan inte bekämpas utan att höja ut- 36

bildningsnivån i de länder som är mest drabbade. 37

24 KAPITEL 3. UTRIKESMINISTERIET

3.4.2 Mänskliga rättigheter och demokrati1

Ratificering, implementering och övervakning av konventioner om de mänsk-2

liga rättigheterna samt fungerande internationella domstolar är av yttersta3

vikt. Sanktioner för kränkningar av mänskliga rättigheter bör utdömas, men4

utan att förvärra situationen för de utsatta. Den internationella brottsmåls-5

domstolen ska erkännas av alla stater.6

Demokrati möjliggör öppna, fria och jämlika samhällen där den enskilda7

individen har inflytande över den egna tillvaron. Vår uppfattning av de-8

mokrati kan ändå inte direkt införas i alla samhällen; tradition, kultur och9

särdrag måste beaktas. Ett starkt medborgarsamhälle är grunden för en10

framväxande och fungerande demokrati och en garant för att demokratiut-11

vecklingen bygger på folkets vilja. Av särskild betydelse är att minoriteters12

möjligheter till samhälleligt inflytande garanteras.13

Finlands utvecklingspolitik ska främja medborgaraktivism och fri media14

samt aktivt motverka korruption. I främjandet av demokrati ska Finland15

även bidra med sitt kunnande om god förvaltning och jämlikhet. Finland16

ska speciellt stöda demokratiutvecklande projekt och inget bistånd ska ges17

till statsförvaltningen i sådana länder där grova och systematiska brott mot18

de mänskliga rättigheterna sker.19

3.4.3 Internationell handel20

Den internationella handeln fortsätter att öka och därmed ökar också behovet21

av gemensamma regler. WTO har en viktig uppgift att förhandla fram en22

världshandel som bygger på frihet istället för protektionism. Etiska principer23

ska följas. Icke-diskriminerande global handel gynnar de minst utvecklade24

länderna mest och kan vara viktigare än direkt bistånd.25

Världsbanken ska hjälpa u-länder att hjälpa sig själva och bevilja lån till26

projekt och företag som invånarna själva initierar. För att beviljas lån krävs27

att de mänskliga rättigheterna följs i mottagarlandet. IMF och Världsbanken28

ska se till av överskuldsatta länders lån avskrivs och utvecklingsländernas29

medverkan i deras beslutsprocess ska stärkas. De organisationer som aktivt30

påverkar världshandeln ska också i sin egen organisation tillämpa principen31

om öppenhet.32

Ett internationellt regelverk om etiska principer såsom mänskliga rättig-33

heter och miljöhänsyn för multinationella företag bör utarbetas. Regelverket34

ska bestå av tvingande bestämmelser och sanktioner för överträdelser. Till35

detta ska enskilda länder kunna ansluta sig. Avtalet ska då gälla alla före-36

tag inom landets gränser. Även enskilda företag ska ha möjlighet att ansluta37

sig. Finland ska inom EU lyfta upp denna fråga och därigenom verka för38

att få igång en effektiv internationell process som utvecklar detta regelverk.39

Information och tydliga krav är en förutsättning för att även enskilda konsu-40

menter genom sin konsumtion, kan bidra till att få ett slut på multinationella41

3.4. GLOBALA FRÅGOR 25

företags orättfärdiga förfaranden. 1

3.4.4 Bistånd och utveckling 2

Biståndspolitiken i Finland och EU ska understöda långsiktiga mål som håll- 3

bar utveckling och ett utrotande av fattigdom. Finlands och hela EU:s bi- 4

ståndsinsats ska koordineras gemensamt och följa FN:s rekommendationer. 5

Finland ska avsätta 0,7 procent av BNI för utvecklingshjälp innan år 2010 6

och 1 procent före 2015. Detta bistånd ska vara reell hjälp till landets befolk- 7

ning och inte gå av amorteringar på lån. Öppenhet ska gälla i biståndspoli- 8

tiken, eftersom en transparent process motverkar korruption. Den finländska 9

utvecklingshjälpen ska i första hand kanaliseras som budgetstöd5 till motta- 10

garländerna och förstärkande av medborgarsamhället. Projekt på gräsrots- 11

nivå ska också stödas, dock så att mottagarlandets behov och prioriteringar 12

alltid tas i beaktande. 13

Bistånd ska inte enbart bestå av direkta ekonomiska stöd utan också av 14

utbyte av kunskap, exempelvis inom teknik, miljö och utbildning. Särskild 15

vikt ska ges utbildning av samhällsgrupper som befinner sig i en ogynnsam 16

situation som t.ex. flickor och kvinnor. Bistånd ska inte leda till ett långva- 17

rigt beroende utan fungera som hjälp till självhjälp. Därför ska understöd 18

för att bygga upp demokratiska institutioner, infrastruktur, utbildningsinsti- 19

tutioner och möjliggöra företagsamhet och produktförädling beviljas i högre 20

grad. Inget bistånd, med undantag för humanitär hjälp, ska ges till stater 21

som för anfallskrig. Av stater som får bistånd ska krävas att de mänskliga 22

rättigheterna följs. Omfattande insatser ska göras för att förverkliga FN:s 23

millenniemål6. 24

Alla har rätt till ett tryggt liv och en trygg omgivning och det är alla län- 25

ders plikt att se till att detta uppfylls. FN:s flyktingorganisation UNHCR:s 26

principer ska följas. Asylförfarandet ska vara snabbt och rättssäkert och kvin- 27

nor, barn och utsatta minoriteter ska tas i särskilt beaktande. Hjärnflykten 28

från de fattigare länderna får inte uppmuntras med en selektiv invandrar- 29

politik i de rika länderna. Människohandel och -smuggling ska bekämpas på 30

alla plan. 31

5Budgetstöd ges som stöd för att genomföra mottagarländernas egna strategier för fat-tigdomsbekämpning. Denna typ av bidrag stärker finansieringen av ett lands statsbudgetoch innebär att biståndsmedel kanaliseras helt och hållet genom mottagarlandets egetbetalnings- och redovisningssystem.

6Världens länder enades år 2000 i FN om åtta millenniemål för att halvera fattigdomentill år 2015. De åtta millenniemålen är: fattigdom och hunger ska halveras till 2015; allabarn ska gå i grundskola 2015; jämställdheten ska öka och kvinnors ställning stärkas;barndödligheten ska minska med två tredjedelar till 2015; mödradödligheten ska minskamed tre fjärdedelar till 2015; spridningen av HIV/Aids, TBC, malaria och andra sjukdomarska hejdas till 2015; en miljömässigt hållbar utveckling ska säkerställas till 2015; merglobalt samarbete genom ökat bistånd, rättvisa handelsregler och lättade skuldbördor iutvecklingsländerna. Alla länder är skyldiga att rapportera till FN om hur arbetet medatt uppfylla målen framskrider.

Kapitel 41

Arbets- och näringsministeriet2

4.1 Beskattning3

Målet för Finlands och även EU:s ekonomiska politik ska vara en stabil eko-4

nomisk tillväxt som främjar produktivitet och konkurrenskraft samt åtgär-5

dar arbetslösheten. Av central betydelse ska även vara att minska på statens6

skuldsättning. Därför bör eventuella budgetöverskott gå till en amortering av7

statsskulden. Beredskap för framtida utmaningar måste säkerställas i statens8

finanshushållning. Skattemedel ska användas för att försäkra upprätthållan-9

det av ett fungerande välfärdssamhälle. Samtidigt som skattesystemet på ett10

effektivt sätt ska tillgodose Finlands finansieringsbehov inom den offentliga11

ekonomin ska systemet vara anpassat inte bara till dagens samhälle utan även12

framtidens allmänna samhällspolitik. Förutsättningar för detta är en hållbar13

skattebas, effektiv skatteförvaltning, konsekvens i den inre skattestrukturen14

och förmåga för vårt skattesystem att stå sig i internationell konkurrens.15

SU förespråkar skattereformer som är till fördel för både individen och16

välfärdssamhället. Inkomstskattens progressivitet bör sänkas. Taket på in-17

komstkatten bör sänkas till 50 procent. Vidare bör arvsskatten slopas för18

att undvika dubbelbeskattning och gåvoskatten ytterligare lindras. Privat-19

personers dividendintäkter bör vara skattefria upp till 10 000 euro, för att20

uppmuntra inhemskt aktieägande och småsparande. För att underlätta ge-21

nerationsväxlingar för företag och lantbruk ska arvs- och gåvoskatten slopas22

helt och hållet. För det framtida Finland är det av stor betydelse att investe-23

rat kapital bibehålls, att nyinvesteringar är lockande och att inhemskt ägande24

tryggas. Genom beskattning ska investeringar och besparingar gynnas och25

därför bör kapitalskatten reformeras så att gränsen för skattefria kapitalvins-26

ter höjs och att långsiktiga investeringar beskattas lindrigare. Kommunerna27

ska fritt få sätta den kommunala skattesatsen och fastighetsskatten. De ide-28

ella ungdomsföreningarna får inte belastas med kostnader för fastighetsskatt.29

Miljövänliga beskattningsreformer bör förverkligas snarast möjligt. För30

att försnabba ibruktagandet av nya förnybara energialternativ bör investe-31

26

4.1. BESKATTNING 27

ringsstöd och andra skattelättnader beviljas i en större utsträckning än i dag. 1

Framför allt jordbruk och företag som är energimässigt självförsörjande bör 2

ges större skattelättnader. Skattemedel ska till en högre grad reserveras för 3

forskning kring, och utveckling av miljövänlig och energieffektiv teknologi. 4

För att minska användningen av brännolja för uppvärmning bör skatten hö- 5

jas till en nordisk nivå. Energiskatten bör i högre grad än nu återbäras åt 6

energisektorn för utnyttjandet av biomassa i energiproduktionen. Trafikbe- 7

skattningen ska fortsättningsvis utvecklas för att gynna kollektivtrafik och 8

bilar som belastar miljön i lägre grad. SU förespråkar en miljöbilspremie på 9

1 000 euro för bilar med låg förbrukning. Kollektivtrafiken ska också göras 10

lockande ur privatekonomisk synvinkel. 11

Miljöbeskattningsfrågor bör i allt större utsträckning diskuteras och både 12

mål och medel bör fastställas genom internationellt samarbete. 13

Sänkningen av mervärdesskatten på livsmedel är ett steg i rätt riktning 14

men SU förespråkar ytterligare kännbara sänkningar för miljövänliga och 15

ekologiskt producerade produkter. Ett grönt avgiftssystem för matproduk- 16

tion bör införas, där matvaror som baserar sig på resurssnål och miljövänlig 17

produktion ska vara billigare än sådana som belastar miljön mer då de pro- 18

duceras. 19

Betydande insatser på myndighetsnivå krävs för att främja eko-produk- 20

ternas ställning på den finländska marknaden och bland konsumenterna. Ac- 21

cisbeskattningen ska utformas så att miljövänliga och hälsosamma varor och 22

produkter gynnas. Ett viktigt led i detta är att kraftigt sänka accisbeskatt- 23

ningen på biodiesel för att sporra till användning av bränslet. 24

Åtgärder som främjar företagsamhet ska gynnas genom beskattning. Fö- 25

retagsbeskattningen ska hållas konkurrenskraftig internationellt sett. Skad- 26

lig skattetävlan stater emellan, som resulterar i att företag flyr Finland ska 27

motverkas genom internationellt samarbete. För att minska på företagarnas 28

skattebörda och öka deras konkurrenskraft ska inkomstskatterna och arbets- 29

givaravgifterna lindras. Ett viktigt led i att gynna företagsamheten är även 30

att göra den komplicerade företagsbeskattningslagstiftningen förståelig även 31

för andra än experter. Även konkreta åtgärder som avdragsrätt i beskatt- 32

ningen för hjälp som måste anlitas då en företagares barn insjuknar behövs, 33

för att främja företagsamheten. 34

Beskattningen av arbete ska minskas i förhållande till beskattningen av 35

råvaror och energi, så att arbetskraftsintensiva industrier ökar i förhållan- 36

de till råvaru- och energiintensiva industrier. Gårdsbruksbeskattningslagen, 37

jordbrukets beskattningssystem, bör ligga som grund för andra politiska be- 38

slut som berör primärproduktionen. Gårdsbruksbeskattningen ska bibehålla 39

sin ställning som beskattningsinstrument för primärproduktionen. 40

28 KAPITEL 4. ARBETS- OCH NÄRINGSMINISTERIET

4.2 Sysselsättning1

4.2.1 En mera flexibel arbetsmarknad2

Vi strävar efter sänkt arbetslöshet och en höjd sysselsättningsgrad. Speciel-3

la satsningar bör göras för att få ner ungdomsarbetslösheten. Om det blir4

enklare att anställa, även för en kortare tid, vågar fler företagare anställa.5

Det leder i sin tur till färre arbetslösa personer. Vi vill därför sänka arbetsgi-6

varavgifterna och göra arbetsmarknaden mer flexibel genom att ta exempel7

av den danska flexicurity-modellen. Vi vill se en mera flexibel arbetsmarknad8

där arbetslösheten är låg och stödsystemet säkrare.9

Små företag är betydelsefulla för samhällsekonomin och sysselsättningen.10

Därför måste de få bättre ekonomiska möjligheter att anställa personal, till11

exempel genom att sänka de extra avgifterna för småföretagaren. Arbetsgi-12

varavgifterna måste sänkas så att det lönar sig att nyanställa och möjlig-13

heterna att dela jobb ökar. Den strukturella arbetslösheten bland unga och14

långtidsarbetslösa kunde lösas genom fler flexibla läroavtal där den arbets-15

löses behov tas i beaktande. I de branscher där arbetsbristen är stor bör16

läroavtalsplatserna öka.17

Samtidigt vill vi förbättra villkoren för kvinnor på arbetsmarknaden. Ar-18

betsgivarna bör dela på avgifterna för föräldraledigheten. På så vis skulle19

ingen gynnas och ingen straffas. Fackföreningarna ska arbeta för arbetsta-20

garnas rättigheter, inte påverka resten av politiken. Avdragsrätten för fack-21

föreningsavgifter vid beskattningen ska slopas.22

Företagarna i Finland rf bör tas med i de inkomstpolitiska förhandling-23

arna. Alla arbetsmarknadsparter måste öka sitt samarbete för att trygga24

sysselsättningen. Strejkrätten är ett viktigt redskap för arbetstagaren men25

rätten till stödstrejker bör begränsas. De olika sysselsättningsstöden ska om-26

organiseras så att det alltid är mera lönsamt att arbeta än att lyfta stöd.27

Stödens antal ska minskas till ett minimum, för att det ska krävas minsta28

möjliga byråkrati för att bevilja stöd. Den enskilda arbetstagaren bör ta ett29

större ansvar för den egna pensionsförsäkringen.30

Rörligare arbetsförhållanden med periodvis anställning eller arbetsdel-31

ning har en tendens att på sikt skapa fasta arbetsplatser. Att arbetsgivare32

fortlöpande håller samma arbetstagare i kortvariga arbetsförhållanden ska-33

par ändå osäkerhet och problem och ska därför undvikas. Visstidsanställning-34

ar är i flera fall nödvändiga och lagenliga, motiverade är de t.ex. för vikariat35

och projektanställningar. Visstidsanställningar och snuttjobb har ändå allt-36

för ofta negativa konsekvenser på arbetstagarens socialskydd och privatliv.37

Därför måste visstidsanställningar vara tillfälliga lösningar.38

De arbetslösa som är arbetsoförmögna bör tas bort ur arbetslöshetsre-39

gistret och sjukpensioneras. Lönesubventioner1 och sysselsättningspolitiska40

1Arbetskraftsbyrån kan bevilja arbetsgivare lönesubvention för lönekostnader om ar-betsgivaren anställer en arbetslös person. Lönesubvention är en behovsprövad stödform

4.2. SYSSELSÄTTNING 29

understöd2 bör utnyttjas mera eftersom de är bra sätt att få in långtidsar- 1

betslösa i arbetslivet. Hushållsavdraget skapar flera arbetsplatser och mins- 2

kar svartjobben. Därför bör också hushållsavdraget3 utvecklas vidare och 3

även gälla flera yrkesområden. Kommunerna bör föregå med gott exempel 4

genom att anställa personer med handikapp. För att främja handikappades 5

anställningar inom privata och tredje sektorn bör det finnas möjlighet till 6

statliga understöd. 7

4.2.2 Det offentligas roll 8

Kommunen och staten är en viktig arbetsgivare i många regioner. Utlokali- 9

sering av statliga arbetsplatser kan hjälpa lokalt. Eventuella indragningar av 10

statliga arbetsplatser på glesbygden kan kompenseras med utlokalisering av 11

andra statliga funktioner. Eventuell utlokalisering av statliga arbetsplatser 12

ska ändå ske på välmotiverade grunder och inte som självändamål. Tillgång- 13

en på svensk personal får inte äventyras. Utnyttjandet av modern teknik 14

kan förbättra förutsättningarna att jobba på distans eller att delvis jobba 15

och förutsättningarna för att få lönesubvention utreds från fall till fall. Det lönesubven-tionerade arbetet bör främja att den arbetslösa placeras på den öppna arbetsmarknaden.Lönesubvention kan beviljas för arbete i arbetsavtalsförhållande eller för läroavtalsut-bildning. Lönesubvention kan beviljas kommuner, företag och övriga arbetsgivare inomden privata sektorn, bl.a. föreningar, stiftelser och hushåll samt sociala företag. Statli-ga ämbetsverk och inrättningar kan anvisas anslag för lönekostnader som förorsakas avatt arbetslösa arbetssökande anställs, och i dessa fall iakttas i regel lagstiftningens be-stämmelser om lönesubvention. Subventionsbeloppet bestäms med iakttagande av till denarbetssökande härrörande omständigheter.

2Med sysselsättningspolitiskt understöd stöds sådana serviceproducenter som ordnarverksamhet som förbättrar arbets- och funktionsförmågan hos dem som länge varit arbets-lösa och främjar klarläggandet av deras förutsättningar att få arbete. Denna nya under-stödsform ersätter det tidigare sysselsättningspolitiska projektstödet och företagsamhets-understödet. Understödet kan beviljas kommuner, samkommuner och andra sammanslut-ningar samt stiftelser. Dessutom kan understödet beviljas för grundande av socialt företagoch etablering av dess verksamhet samt som stöd för bildande av nyandelslag. Understödetbeviljas av den arbetskrafts- och näringscentral (TE-central) inom vars verksamhetsom-råde projektet genomförs.

3Kostnaderna för arbete man låtit utföra i hemmet kan delvis dras av från skatt. Mankan dra av 30 procent av själva lönen inklusive lönebikostnaderna eller alternativt 60procent av den arbetsersättning som man har betalat till en företagare eller ett företagsom är förskottsuppbördsregistrerad. Med arbetsersättning avses sådan betalning sombetalas för arbete till en företagare eller ett företag och som inte är lön till sin karaktär.Hushållsavdraget berör enskilda skattskyldiga personer, inte familjer, och därför kan bådamakar separat vara berättigade till var sitt avdrag om de har utbetalat avdragbara kostna-der. Självriskandelen för avdragbara kostnader är 100 euro. Syftet med hushållsavdragethar varit att förbättra sysselsättningen genom att sporra hushållen att låta utomståendeutföra sådana arbeten man tidigare utfört själv. Ett ytterligare syfte har varit att främjaunderhåll av bostäder på eget initiativ. Skatteförvaltningen räknar ut den avdragbara an-delen av kostnaderna och drar av självriskandelen på tjänstens vägnar. Hushållsavdragetsmaximibelopp är 2 300 euro per person under ett år. I maximibeloppet får ingå högst 1150 euro i avdrag som beviljas för underhålls- och ombyggnadsarbete. Makarna kan delapå kostnaderna för utfört hushållsarbete.

30 KAPITEL 4. ARBETS- OCH NÄRINGSMINISTERIET

hemifrån. Myndigheternas närvaro i glesbygden kan ändå inte helt ersättas1

av nättjänster. Kommunerna bör vara föregångare t.ex. genom att inrätta2

vikariepooler4 med fast anställd personal. Den offentliga sektorn bör vara3

en föregångare på arbetsmarknaden bl.a. genom att undvika permitteringar4

och snuttjobb.5

4.3 Företagsamhet6

Privatföretagare är grunden till att nya arbetsplatser skapas i vårt samhälle.7

Förutsättningarna för privat företagsamhet bör förbättras genom att göra8

det lättare att grunda nya företag och nyanställa. Små och medelstora fö-9

retag utgör den del av företagsvärlden som har den bästa möjligheten att10

råda bot på arbetslösheten. Fler företag ska startas också inom kvinnodo-11

minerade branscher som traditionellt handhafts av den offentliga sektorn.12

Åtgärden skulle stärka kvinnlig företagsamhet, öka konkurrensen och driva13

upp lönerna. Offentliga subventioner som förvränger konkurrensen inom den14

privata sektorn bör avskaffas. Arbetsgivaravgifterna bör sänkas.15

Dagligvaruhandlarna ska själva fritt kunna välja när de har öppet obe-16

roende av kyrkliga eller traditionsbetingade helger eller affärernas storlek.17

Staten bör också garantera ungdomslån för unga företagare. Då en fö-18

retagares barn insjuknar bör företagaren ha avdragsrätt i beskattningen för19

den hjälp som måste anlitas för att sköta om det insjuknade barnet. Avbytar-20

systemet bör fungera såväl för lantbruksföretagare som andra småföretagare.21

4.4 Jämlikhet på arbetsmarknaden22

De avgifter som föräldraledigheten för med sig ska delas på alla arbetsgivare.23

Detta för att inte unga kvinnor ska diskrimineras vid anställningssituationer24

och för att avgiften inte ska bli så stor för enskilda arbetsgivare.25

Arbetsgivaren ska betala lika lön för lika arbete åt arbetstagaren obe-26

roende av etnicitet, kön eller ålder. Lika lön ska betalas för likvärdigt ar-27

bete och för att nå jämställdhet på arbetsmarknaden ska varje arbetsplats28

med minst 20 arbetstagare ha en jämställdhetsplan. Därtill ska varje instans29

som har att göra med grupper av människor göra upp en jämställdhetsplan30

för att garantera jämställd behandling av servicens mottagare. Arbetsgivare31

som redovisar omotiverade löneskillnader mellan män och kvinnor ska straf-32

fas. Utbildningsinstanser, dagvård och stödboenden bör omfattas av denna33

regel. Uppföljningen av jämställdhetsplanerna bör ges stor tyngd.34

4Bemanningstjänst med fastanställda vikarier som rycker in vid t.ex. sjukdom.

Kapitel 5 1

Försvarsministeriet 2

Finland ska vara en aktiv aktör inom det internationella militära samarbe- 3

tet. Försvaret ska tillhandahålla militära medel för att bevara säkerheten i 4

landet. Försvarspolitiken kräver en civil krishantering som kan fungera både 5

nationellt och internationellt. Ett aktivt samarbete med medborgarorganisa- 6

tioner och ett utnyttjande av den specialkunskap de besitter är nödvändigt 7

vid krissituationer. 8

5.1 Finlands försvar 9

Finland ska upprätthålla en militär kapacitet som realistiskt kan försvara 10

finländarna mot väpnade angrepp, terrorism, internationell brottslighet och 11

miljökatastrofer. Värnplikt är för närvarande den mest förnuftiga nationella 12

försvarspolitiska lösningen för att upprätthålla den kapaciteten i vårt land. 13

Finland bör alliera sig militärt. För Finlands armés del finns det skäl att se 14

över reservens storlek i takt med att mellanstatligt försvarssamarbete ökar 15

och då ett medlemskap i försvarsallianser blir aktuellt. Materialanskaffningar 16

ska ske tillsammans med de andra nordiska länderna, för att göra dem mera 17

kostnadseffektiva. 18

Försvarsmakten ska fortsättningsvis dela in årskullen i tjänstgöringsklas- 19

ser enligt varje individs lämplighet och intresse. SU anser att värnpliktsut- 20

bildningen tydligare borde struktureras för att möta kriser av såväl militär 21

som civil karaktär. En större andel av rekryterna bör utbildas i civil krishan- 22

tering för att möta dagens hotbilder som miljökatastrofer och den säkerhets- 23

politiska risk instabila grannländer innebär. Värnpliktiga kan i högre grad 24

göra nytta också ute i samhället inom sektorer som saknar arbetskraft eller 25

kommunala medel för nyanställning trots brister i arbetsstyrkan. Civiltjänst- 26

göringen bör bibehållas vid tolv månader och den vapenfria militärtjänstgö- 27

ringen bör förkortas till nio månader. 28

Finlands försvar bör fortsättningsvis ordna utbildning på landets båda 29

officiella språk. Nylands Brigad bör behålla sin språkliga särart för att fylla 30

31

32 KAPITEL 5. FÖRSVARSMINISTERIET

detta behov. Vårt lands geografiska läge medför naturlig kontakt till de andra1

nordiska länderna varför Finlands armé har stor praktisk nytta av att inom2

sin stab och bland sina rekryter ha fullständigt tvåspråkiga individer. Även3

gällande regional sysselsättning är det absolut nödvändigt att Nylands brigad4

kan förbli i Ekenäs även i framtiden. Utbildningstiden inom försvaret ska5

inte orsaka ekonomiska besvär och därför måste dagpenningen kontinuerligt6

höjas i proportion till levnadskostnadsindexet. Hemförlovningspengen bör7

återinföras för beväringarna. Det är också viktigt att hemförlovningspengen8

är ett reellt stöd i samband med omställningen till det civila, snarare än en9

symbolisk summa.10

Den militära träningen ska utbilda i ledarskap, samarbete och uthållighet,11

vid sidan av färdigheter i samband med specialutbildningen. Värnpliktiga bör12

vid hemförlovningen få ett slutbetyg som tydligare redogör för den erhållna13

kompetensen. Betyget bör tillgodoräknas i övriga utbildningssammanhang14

och på arbetsmarknaden.15

Försvarsmakten bör ta ett större ansvar för arbetet för jämställdheten16

och likaberättigande i de egna leden. Likvärdighetsfrågor inom försvartet bör17

därför tas upp av t.ex. garnisonernas socialkurator under en lektion i bör-18

jan av utbildningstiden. På huvudstabens avdelning för sociala frågor bör19

en särskildombudsmannabefattning inrättas. Ombudsmannen skulle koordi-20

nera arbetet för jämställdhet och likaberättigande och vara en person som21

beväringar och stamanställda kan vända sig till för råd och beivrande av22

oegentligheter.23

5.1.1 Gränsbevakning och försvar på land24

Nya hotbilder i form av människohandel, prostitution och droger har blivit25

mer framträdande i vårt samhälle. Finland är i huvudsak en genomfartsled26

i båda riktningarna för dessa varor. Detta betyder även att en del av den27

illegala verksamheten pågår i Finland, något vi har absolut nolltolerans för.28

Även om varje suveränt land bör ansvara för sitt eget territoriala försvar29

finns det i Finland en efterfrågan på att höja säkerheten vid gränsen med30

hjälp av externa krafter. Lösningen är inte en EU-backad militärallians där31

utländska soldater sänds in, utan snarare en monetär uppbackning av ett32

redan befintligt gränsförsvar.33

5.1.2 Försvar till havs34

Östersjön är en av de mest frekvent använda transportlederna i världen.35

För de baltiska staterna, Finland, Polen och Ryssland är denna väg mycket36

viktig. Det är ett starkt finländskt intresse att dessa transportvägar kan37

hållas öppna och fredade mot marina angrepp. Många av de uppgifter som38

är anknutna till tryggandet av Östersjöns neutralitet bör lösas i samarbete39

med våra nordiska grannländer.40

5.2. EU:S GEMENSAMMA FÖRSVAR 33

En av de viktigaste uppgifterna för marinen i fredstid är att assistera sjö- 1

bevakningen vid katastrofer, handräckning vid spaningsuppdrag och övriga 2

civila uppdrag. 3

5.2 EU:s gemensamma försvar 4

Utvecklingen av den gemensamma säkerhetspolitiken är viktig inte bara inom 5

unionen utan också globalt. EU bör ha beredskap för att effektivt hantera 6

kriser och konflikter i sitt närområde. EU har redan nu befogenheter1 som 7

mer aktivt kunde utnyttjas. FN bör fortfarande ha det största ansvaret för 8

gemensam säkerhetspolitik och EU ska arbeta enligt FN-stadgan och enligt 9

OSSE:s stadga för säkerhet i Europa. EU:s säkerhetspolitik bör bli mer klart 10

strukturerad. 11

EU:s säkerhetspolitik bör också få ett eget budgetmoment. De europeiska 12

insatsstyrkorna ska vara instrument för konfliktlösning och stabilisering av 13

konfliktområden, inte anfallsstyrkor. Finland ska fokusera mer på krishan- 14

tering och träning för humanitära insatser samt göra vårt försvar till en 15

effektiv del av ett sameuropeiskt försvar. Finland bör också aktivt vara med 16

och arbeta för ett fördjupat säkerhetspolitiskt samarbete. 17

5.2.1 NATO 18

EU:s fördjupade säkerhetssamarbete, t.ex. i form av ett gemensamt försvar, 19

utesluter inte NATO:s nuvarande verksamhet. Trots att det europeiska för- 20

svarssamarbetet skulle utvecklas så att man kan utföra mindre interventioner 21

innebär det inte att man skulle klara av större militära operationer utan NA- 22

TO:s hjälp. Det europeiska försvarssamarbetet kommer inte att bygga upp 23

ett parallellsystem till NATO. Snarare kommer man att samarbeta och bygga 24

vidare på de nuvarande, NATO-kompatibla system som finns. 25

Finland bör ansöka om medlemskap i NATO omgående. Som det nu är 26

så deltar Finland i stor del av NATO:s verksamhet men får inte vara med då 27

försvarsalliansen gör beslut om tillvägagångssätt. Beslutsfattandet i NATO 28

kräver enhälliga beslut vilket innebär att Finland inte skulle tvingas delta 29

i någon operation. Också artikel 52 om kollektivt försvar ifall av angrepp 30

1Befogenheterna inom den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken har fastlagts iEU:s fördrag. De omfattar humanitära insatser, räddningstjänstinsatser, fredsbevarandeoch fredsfrämjande insatser och ska utföras i enlighet med principerna i FN-stadgan. Ettdeltagande i insatser kräver särskilda nationella beslut.

2Den Nordatlantiska pakten förpliktar Natoländerna till samarbete och ömsesidigt bi-stånd i en situation där ett eller flera medlemsländer utsätts för anfall. Enligt artikel 5förbinder sig varje medlemsland att utifrån sina resurser hjälpa de medlemsländer somblivit utsatta för ett anfall. Förutom tillgripande av militära medel kan det röra sig ompolitiska åtgärder som kan tvinga ett hotfullt land att ändra sin politik. Varje medlemslandbestämmer självständigt enligt det nationella beslutsförfarandet vilken typ av hjälpinsatsman kan bidra med och hur omfattande den ska vara.

34 KAPITEL 5. FÖRSVARSMINISTERIET

ska ses som en trygghet och inte som ett hot mot den finska säkerheten.1

Deltagande i fredsbevarande internationella och europeiska insatser ska alltid2

basera sig på frivillighet.3

Så länge Finland inte är ett NATO-land kommer vi alltid att ha en biroll i4

NATO-operationer. Finland har ett gott rykte gällande civil konfliktlösning5

tack vare flera framstående personers konfliktlösningsinsatser. NATO har6

därtill en avgörande roll beträffande säkerhetspolitiken i Europa. Genom ett7

medlemskap i NATO skulle Finlands internationella inflytande öka i märkbar8

grad.9

Kapitel 6 1

Undervisningsministeriet 2

Utbildning och livslångt lärande är de grundpelare som framtidens samhäl- 3

le vilar på. Utbildningen i Finland är av hög kvalitet och det är något vi 4

ska värna om. Utbildning ska prioriteras högt på alla plan; internationellt, 5

nationellt, regionalt och lokalt. Krav som ställs på dagens skola är stora. 6

Skolan måste leva med sin tid och ständigt utvecklas. Eleverna ska utbildas 7

till allmänbildade, kritiskt tänkande individer samt till aktiva medborgare. 8

Det sker genom att tron på demokrati sätts i fokus. Skolan ska förmedla 9

värden som bygger på de mänskliga rättigheterna, solidaritet, jämställdhet, 10

jämlikhet, internationalism, och demokrati. Skolåren ska genomsyras av re- 11

spekt och tolerans, vilket också bör synas i undervisningen. Skolan ska stödja 12

eleven att bilda sig en egen uppfattning om omvärlden men får inte tvinga 13

en viss konfession på eleven. 14

6.1 Lika undervisning för alla 15

Elever och studerande ska oberoende hemort, språk, handikapp, kön, sex- 16

ualitet, socioekonomisk bakgrund eller andra omständigheter garanteras en 17

jämlik utbildning på alla stadier. De nationella grunderna för läroplaner ska 18

utgöra utgångspunkten för undervisningen i den grundläggande utbildningen 19

och på andra stadiet. Skolans egen läroplan ska vara ett dokument som är 20

bekant för alla lärare, elever och föräldrar. Likaså ska de nationella grunderna 21

för elevbedömning följas i bedömningen i alla skolor. 22

6.1.1 Utbildning på svenska 23

Utbildning på svenska måste garanteras på alla nivåer. Ett tillräckligt tätt 24

svenskspråkigt skolnät för den grundläggande utbildningen bör garanteras 25

på regional basis. Även i områden där språket talas endast av en liten grupp 26

ska eleverna få undervisning på sitt modersmål utan att tvingas ha en orim- 27

ligt lång skolväg. De svensk- och tvåspråkiga skolorna på andra stadiet samt 28

35

36 KAPITEL 6. UNDERVISNINGSMINISTERIET

högskolorna bör sträva till ett stärkt samarbete och därmed undvika onö-1

dig dubblering av utbildningsinriktningar. Även samarbetet med finska sko-2

lor och högskolor bör utvecklas. Enspråkiga förvaltningslösningar inom de3

svenska utbildningsinstanserna är ändå att föredra.4

6.1.2 Undervisning på svenska för finskspråkiga5

Ett barns förhållande till livet påverkas lätt i de lägsta klasserna i grundsko-6

lan. Därför är det viktigt att så tidigt som möjligt påbörja språkundervis-7

ningen och också visa en positiv attityd gentemot landets båda språk. Den8

svenska språkundervisningen i de finska skolorna ska undervisa i den svenska9

som talas i Finland. Språkbad är också ett positivt sätt för barn att komma i10

kontakt med det andra inhemska språket. Studier i det andra inhemska språ-11

ket ska införas senast på årskurs tre i grundskolan samt vara obligatoriska12

vid alla läroinrättningar på andra stadiet. Det andra inhemska språket ska13

återinföras som obligatoriskt i studentexamen.14

Av en utexaminerad högskolestuderande förväntas ofta brett kunnande15

inom det område som han eller hon har studerat. Det är viktigt att personen16

kan tillämpa sina kunskaper i olika situationer och på olika språk. Därför17

ligger det stor tyngd vid att språkundervisningen vid högskolorna håller hög18

standard och att det finns bra möjligheter för den studerande att repetera19

och förbättra sina kunskaper i det andra inhemska språket.20

6.1.3 Demokrati i utbildningen21

Elever och studerande på alla stadier ska ha möjlighet att delta i allt besluts-22

fattande som berör dem. Elever och studerandes påverkningsmöjligheter på23

alla stadier måste tryggas i lag.24

6.2 En högkvalitativ utbildning25

En jämlik och kvalitetsmässigt god utbildning som är tillgänglig för alla är26

grundläggande för demokratin och utvecklingen i Finland. Alla ska ha lika27

rättigheter att utvecklas och bli bedömd enligt kriterier som inte försätter28

någon i en olik position.29

6.2.1 Kvalitetskontroll av utbildningen30

Utvärdering av en skolas verksamhet och resultat ska användas som ett in-31

ternt styrinstrument och inte som officiellt rankingsystem. I grundläggande32

utbildningens högre årskurser ska nationella prov i t.ex. matematik och språk33

arrangeras. I gymnasiet är det viktigt att kursinnehållet i de obligatoriska34

kurserna är detsamma oberoende av skola, med tanke på studentexamen och35

6.2. EN HÖGKVALITATIV UTBILDNING 37

fortsatta studier. Högskolornas interna kvalitetssäkringssystem bör fortsätt- 1

ningsvis utvecklas. Rådet för utvärdering av högskolor (RUH) bör auditera 2

alla högskolors kvalitetssäkringssystem. Staten ska se till att RUH har de 3

resurser som behövs för att kunna utföra auditeringen av högskolorna. Fin- 4

ländska skolor och högskolor ska även i fortsättning hålla en hög internatio- 5

nell kvalitet. De bör vinnlägga sig om kontinuerlig utveckling för att hålla 6

standarden hög. 7

6.2.2 Säkring av den svenskspråkiga utbildningens kvalitet 8

De finlandssvenska skolorna och högskolorna ska kunna erbjuda samma kva- 9

litet på undervisningen som de finska skolorna. Aktuella läromedel av god 10

kvalitet på svenska ska vara en självklarhet och de svenskspråkiga eller två- 11

språkiga läroanstalterna ska inte behöva ty sig till undervisningsmaterial på 12

finska. Det är statens ansvar att trygga utgivandet av inhemskt svensksprå- 13

kigt undervisningsmaterial. 14

6.2.3 Undervisningsmetod, bedömning och utvärdering 15

Eleverna i den grundläggande utbildningen och på andra stadiet ska lära sig 16

arbeta självständigt, samtidigt som lärarledd undervisning är den huvudsak- 17

liga undervisningsmetoden. Företagsamhetsfostran ska vara en naturlig del 18

av hela undervisningen. Den ska ge eleverna utrymme att vara mer kreati- 19

va, företagsamma och ansvarskännande. Datorn är ett redskap som alla ska 20

lära sig att använda genom integrering av datoranvändning i undervisning- 21

en. Eleverna ska lära sig genom ett aktivt deltagande i undervisningen. De 22

praktiska ämnenas betydelse ska inte nedvärderas. Det ska ges såväl skriftlig 23

som muntlig bedömning genom hela den grundläggande utbildningen, med 24

sifferbetyg från och med tredje klass. Den personliga responsens betydelse får 25

inte förringas — eleven behöver personlig respons under hela skoltiden, inte 26

bara under de första skolåren. Kontinuerlig utvärdering och utvecklingsdis- 27

kussion mellan lärare och elev ska göras som komplettering till den skriftliga 28

terminsbedömningen. Även eleverna ska ha en möjlighet att utvärdera såväl 29

sitt eget arbete som lärarnas undervisning. 30

För att vidare motarbeta kvalitativa skillnader mellan gymnasieskolor- 31

na är det viktigt att innehållet i de obligatoriska kurserna nationellt sett 32

är detsamma. Likaså ska principerna för bedömning, examination, uppflytt- 33

ning samt bedömningen av kursinnehållet vara lika i alla gymnasier. Som 34

alternativ till klassundervisningen ska de studerande ges en möjlighet att 35

tentera kurser. Även i ämnen såsom gymnastik, musik och bildkonst ska de 36

studerande fortsättningsvis få sifferbetyg. 37

Yrkesskolorna bör ha modern och tidsenlig utrustning, dels för att kunna 38

garantera en utbildning av hög kvalitet och dels för att eleverna ska kunna ha 39

kännedom om sina kunskaper och vetskap om ändamålsenlig utrustning när 40

38 KAPITEL 6. UNDERVISNINGSMINISTERIET

de kommer ut i arbetslivet. Behöriga lärare och kontinuerlig fortbildning av1

lärarna inom yrkesutbildningen tryggar också kvaliteten på undervisningen.2

De studerande och eleverna ska också ha möjlighet att utvärdera lärarens3

insats och kursens innehåll och sin egen insats under kursen. Kursutvärdering4

bör alltså vara obligatorisk efter varje kurs. I högskolorna ska kursutvärde-5

ringen vara en integrerad del av högskolans kvalitetssäkringssystem. Som en6

naturlig del av kursutvärdering måste även skolorna och högskolorna ha ett7

system för uppföljning av kursutvärderingarna.8

6.3 Den grundläggande utbildningen9

6.3.1 Den grundläggande utbildningens syfte och ansvar10

Den grundläggande utbildningen ska ge eleven vägkost för hela livet och ge11

goda förutsättningar för fortsatta studier. Genom den grundläggande utbild-12

ningen ska eleven få en god allmänbildning, lära känna samhället som omger13

henne eller honom och lära sig arbeta såväl självständigt som i grupp. Den14

grundläggande utbildningen ska även verka för att förbereda eleverna för det15

vuxna livet genom att informera om t.ex. privatekonomiska frågor och det16

finländska skattesystemet. Kulturfostran ska ingå i den grundläggande ut-17

bildningen. För att eleverna ska ha kapacitet att uppskatta och i framtiden18

främja sin egen kultur ska eleverna lära känna både den finländska kulturen19

och historien samt även andra kulturer.20

Den rekommenderade ålder för skolstarten ska vara sju år, men elevens21

individuella mognad bör beaktas. Den grundläggande utbildningen ska vara22

en trygg helhet där eleven känner sin klass och sina lärare. Därför ska hela den23

grundläggande utbildningen vara årskursbunden. Den bör ändå vara flexibel24

så att elevens förutsättningar och inlärning beaktas. Nivåindelning bör vara25

möjlig i alla ämnen, enligt behov. Föräldrarna bör informeras om skolans26

verksamhet så att de känner till och också kan påverka vad som händer i27

skolan. Föräldrarna har huvudansvar för barnets uppfostran och skolan ett28

kompletterande ansvar.29

6.3.2 Trygga undervisningsenheter30

Små enheter är ofta trygga. Grundskolan ska finnas så nära hemmet som31

möjligt och kommunen ska trygga en säker skolväg. Ett tillräckligt tätt skol-32

nätverk med enheter av lagom storlek med tanke på undervisningen och33

inlärningen bör bevaras. Byskolor är en livsnerv för små byar och samhällen34

på samma gång som de utgör små trygga enheter med tanke på undervis-35

ningen. De garanterar också att avståndet till skolorna hålls rimligt. Under-36

visningskvaliteten ska ändå alltid garanteras oberoende av skolans storlek.37

Undervisningsgrupperna ska hållas små, vare sig skolorna är stora eller små.38

6.3. DEN GRUNDLÄGGANDE UTBILDNINGEN 39

6.3.3 Modersmålsundervisning 1

Under hela den grundläggande utbildningen ska stor vikt läggas vid under- 2

visning i modersmålet. Eleven ska lära sig skriva, läsa och uttrycka sig på 3

sitt eget modersmål så att hon i fortsatt utbildning känner sig säker på sitt 4

språk. Alla lärare bär ansvar för att eleverna lär sig behärska sitt moders- 5

mål till fullo. Det bör dessutom beaktas i lärarutbildningen. Elever med ett 6

annat modersmål än skolans språk ska vid behov ges extra undervisning i 7

skolspråket. Hemspråksundervisning för elever med ett annat modersmål än 8

skolans språk är en viktig del av modersmålsundervisningen. 9

6.3.4 Språkundervisning 10

Språkundervisningen i den grundläggande utbildningen ska fästa uppmärk- 11

samhet vid såväl muntliga, skriftliga som teoretiska färdigheter. Språket är 12

i första hand ett kommunikationsmedel och eleven bör följaktligen lära sig 13

använda språket i sin vardag. Eleven bör få en gedigen grammatikalisk insikt, 14

men mer uppmärksamhet än i nuläget bör fästas vid muntliga färdigheter. 15

Undervisningen i det andra inhemska språket ska påbörjas så tidigt som 16

möjligt, i den grundläggande utbildningens lägre klasser. 17

6.3.5 Religion och livsåskådning 18

Dagens religionsundervisning ska skrotas och konfessionslös livsåskådning ska 19

införas för alla elever. De större religiösa samfundens historia och innebörd 20

ska behandlas i högre grad än i dagens läge för att ge en ökad förståelse 21

för olika kulturer och livsåskådningar. Även etiska och moraliska frågor ska 22

behandlas inom religionsundervisningen. Det ska vara en självklarhet att alla 23

får undervisning i nationell och internationell religionshistoria. 24

6.3.6 Elevhandledning 25

Inom elevhandledningen i grundskolan ska eleven få god och likvärdig infor- 26

mation om tillgängliga studier på andra stadiet, om såväl utbildning i yr- 27

kesinriktad utbildning som den allmänbildande gymnasieutbildningen. Elev- 28

handledningen ska även omfatta studieteknik. Under den grundläggande ut- 29

bildningens två sista år ska eleverna bekanta sig med arbetslivet genom prak- 30

tiskt arbetslivsorientering, PRAO. 31

6.3.7 Privata skolor 32

Privata skolor ska vara ett komplement till det offentliga skolnätverket, men 33

uppkomsten av dem får inte ske på bekostnad av det offentliga skolnätverket. 34

Tillgången till bra grundutbildning och utbildning på andra stadiet ska inte 35

vara en fråga om ekonomisk situation. 36

40 KAPITEL 6. UNDERVISNINGSMINISTERIET

6.4 Utbildning på andra stadiet1

Dimensioneringen av utbildningen ska ske i enlighet med samhällets behov.2

Överflödig dubblering av utbildning bör också undvikas. Det ska inte fö-3

rekomma statusskillnader mellan gymnasier och yrkesskolor. Utbildningen4

får inte uppmuntra till segregering mellan könen. Den bör istället stödja de5

studerandes utveckling till jämställdhetsmedvetna och aktiva medborgare.6

6.4.1 Samarbete mellan läroinrättningar7

Det ska vara möjligt att avlägga kurser vid flera läroinrättningar, att byta8

skola över språkgränserna för en eller flera perioder och att kombinera exa-9

mina. Detta förutsätter ett utökat samarbete mellan olika läroinrättningar.10

I många regioner är den lokala företagsamheten livsviktig. Allt fler lantbru-11

kare bedriver t.ex. någon företagsverksamhet vid sidan av lantbruket. Här12

har yrkesutbildningen ett viktigt rum att fylla.13

6.4.2 Stora och små enheter14

Det är viktigt att det inte uppstår en stor klyfta mellan små och stora enheter15

vad gäller undervisningskvalitet och studieresultat. Ett tillräckligt täckande16

enhetsnät för andra stadiets utbildning på regional nivå bör tryggas. Detta17

är särskilt viktigt i Svenskfinland, där många enheter är små.18

6.4.3 Språkundervisningen19

Undervisningen i det andra inhemska språket ska förverkligas så att kurs-20

grupperna är indelade enligt sina tidigare kunskaper. Även de muntliga fär-21

digheterna ska ges utrymme i modersmåls- och språkundervisningen. De ska22

också beaktas vid bedömningen av språkfärdigheterna. Prov i muntlig kom-23

munikation i såväl modersmålet som i övriga språk ska göras till en obliga-24

torisk del av utbildningen.25

6.4.4 Studiehandledning26

Studiehandledningens betydelse är mycket viktig under det andra stadiet.27

Det är av största vikt att studiehandledaren finns till hands och handleder28

eleverna individuellt. Det gäller inte bara vid val av kurser och inför stu-29

dentexamen eller slutarbete, utan också fortsatta studier, det studiesociala30

och arbetssökande. Det ska finnas minst en behörig studiehandlare per 20031

studerande.32

6.4. UTBILDNING PÅ ANDRA STADIET 41

6.4.5 Gymnasieutbildningen 1

Utbildningen 2

Gymnasiet ska ge en allmänbildande utbildning där det framför allt upp- 3

muntras till kritiskt tänkande och självständigt informationssökande. Gym- 4

nasisten ska ges undervisning som skapar en god kunskapsgrund för vidare 5

studier vid tredje stadiet. Möjligheterna till fortsatta studier ska inte vara be- 6

roende av hemort. För att försäkra detta bör de små landsbygdsgymnasiernas 7

framtid tryggas genom ökat samarbete med andra gymnasier. Samarbetsav- 8

tal mellan gymnasier inom samma region samt ibruktagandet av virtuella 9

studier är förutsättningar för att trygga ett brett kursutbud i enlighet med 10

den årskurslösa gymnasiemodellen, speciellt i små och resurssvaga gymnasier. 11

Ett allfinlandssvenskt nätverk bör etableras för att koordinera den virtuella 12

utbildningen. Virtuella kurser kräver personlig handledning och gemensam 13

stödpersonal bör anställas. Samarbetet främjar även elevernas möjligheter 14

att erhålla en personlig utbildningshelhet. Virtuell undervisning ska ändå ses 15

som ett komplement. Den kan inte helt ersätta kontaktundervisning. 16

För att den årskurslösa gymnasiemodellen ska fungera måste ett brett 17

kursutbud tryggas. För att fördjupa undervisningen ska gymnasierna stärka 18

kontakterna till andra utbildningsinstanser. En möjlighet är att gymnasierna 19

köper in kurser från övriga utbildningsarrangörer. 20

Studentexamen 21

Studentexamen bör utöver att vara ett kunskapsprov, även fungera som ett 22

prov i mognad. Studentexamensproven bör fokusera mera på analytisk för- 23

måga, än förmågan att lära sig skolböckerna utantill. Uppgifterna i stu- 24

dentskrivningarna ska ha sin grund i läroplanen och sådant som är aktuellt i 25

samhället. I språkproven ska en muntlig tentamen ingå för alla. Obligatoriska 26

ämnen i studentexamen ska vara modersmålet, det andra inhemska språket, 27

det första främmande språket samt realämnen och/eller matematik. Realpro- 28

vet bör återinföras. Översättningen av studentexamensfrågorna från finska 29

till svenska och vice versa får aldrig halta. De svensk- och finskspråkiga pro- 30

ven i studentexamen ska motsvara varandra gällande svårighetsgrad. Även 31

själva examinationstillfället måste progressivt följa den samhälleliga utveck- 32

lingen så att det speglar de krav som ställs på den studerande i framtiden. 33

Studentexamen måste åtminstone delvis övergå från handskrivna uppgifter 34

till digital texthantering, som ett exempel. 35

6.4.6 Yrkesutbildning på andra stadiet 36

Utbildningens syfte 37

Yrkesutbildningen på andra stadiet ska erbjuda eleven en balanserad kombi- 38

nation av yrkeskunskap och allmänbildning. Yrkesskolan ska utgöra en hög- 39

42 KAPITEL 6. UNDERVISNINGSMINISTERIET

klassig grundutbildning med inriktning primärt på yrkeslivet. Den ska ändå1

samtidigt möjliggöra fortsatta studier efter avlagd examen. Yrkesutbildning-2

en måste lyftas upp i den finländska skolvärlden och ges tillräckliga resurser3

för att kunna upprätthålla de ofta dyra utbildningarna. På finlandssvenskt4

håll är det viktigt att våra yrkesutbildningar kvalitativt kan tävla med de5

motsvarande utbildningsprogrammen på finska. Utbildningen bör även upp-6

muntra till företagande. En positiv inställning till företagande bland yrkes-7

utbildade är en av förutsättningarna för att det i framtiden ska finnas en8

tillräcklig med småföretag inom olika branscher i Finland. Kontakten mellan9

skolorna och det lokala näringslivet gagnar bägge parter. Genom att till-10

godose de arbetskraftsbehov regionen har, skapar man förutsättningar för11

ungdomarna att stanna kvar i regionen.12

Kurser vid andra utbildningsinstanser13

Studerande på andra stadiet ska ha möjligheten att avlägga enskilda kurser,14

studiehelheter eller examina vid andra utbildningsinstanser. Det bör ändå15

alltid vara möjligt att enbart gå yrkesutbildningen. För de elever som väljer16

att studera även vid andra läroinstanser än den egna, bör skolan underlätta17

med de praktiska arrangemangen.18

6.5 Demokrati i grundskolan och andra stadiets ut-19

bildning20

6.5.1 Elevkåren21

Den mest traditionella formen av skoldemokrati är elevkårerna, vars ställning22

är tryggad i lag. Elevkårens viktigaste uppgifter är att delta i utvecklandet23

av utbildningen samt delta i beslutsfattandet i ärenden som gäller undervis-24

ningen samt ärenden som gäller studerandes ställning i skolan. Elevkåren bör25

instiftas i så tidigt skede av grundskoleutbildningen som möjligt, för att ge26

eleverna en känsla av delaktighet. Eleverna får också ansvar och reella möj-27

ligheter att påverka sin egen skola och undervisning. Elevkåren ska arbeta för28

att skolan ska vara en trivsam och trygg miljö för alla elever. Kåren ska också29

delta i arbetet med att utforma skolans ordningsregler, anti-mobbningsplan,30

jämställdhetsplan samt andra strategiska dokument och handlingsplaner. I31

varje skola ska det finnas en av eleverna vald lärare, vars uppgift är att stöda,32

handleda, uppmuntra och hjälpa elevkåren.33

Elevkåren ska sträva till att den enskilda eleven får en positiv uppfatt-34

ning om demokratiskt beslutsfattande och aktivt medborgarskap. Elevkåren35

ska ha verkligt inflytande i skolan och sträva till att involvera alla elever i36

verksamheten. Skolorna bör därför stöda och skapa förutsättningar för elev-37

kårens verksamhet. Elevkårsarbetet är en merit som bör godkännas som en38

kurs i samhällslära.39

6.6. HÖGSKOLEUTBILDNING 43

6.5.2 Elevrepresentation i skolans beslutande organ 1

Det bör stadgas i lag att direktioner ska finnas i alla skolor. I den grund- 2

läggande utbildningens övre klasser och på andra stadiet ska eleverna vara 3

representerade i det högsta beslutande organet, direktionen. Elevrepresen- 4

tanterna ska ha rösträtt i direktionen. 5

6.6 Högskoleutbildning 6

6.6.1 En tudelad högskoleutbildning 7

Högskoleutbildningen i Finland ligger på en hög nivå. Det är av stor vikt att 8

den goda nivån på utbildningen bibehålls och även framgår när examina i 9

olika länder jämförs. Universiteten bildar en helhet tillsammans med yrkes- 10

högskolorna. Högskoleväsendets dualmodell bör bibehållas. Den kräver ändå 11

utveckling för att nå en större ändamålsenlighet. 12

Dagens universitetsväsende ska utgöras av högskolor med en klart ve- 13

tenskaplig särprägling, som bedriver akademisk forskning och undervisning. 14

Yrkeshögskolorna ska erbjuda yrkesinriktad expertutbildning och ska genom 15

olika undersöknings- och utvecklingsprogram främja det regionala närings- 16

livet. Samarbetet mellan de olika aktörerna inom högskoleväsendet måste 17

förstärkas ytterligare, överlappningar inom dualmodellen bör bortarbetas. 18

Dimensioneringen av studieplatser såväl inom som mellan universitets- och 19

yrkeshögskoleutbildningen måste ses över och utvecklas. 20

6.6.2 Den svenskspråkiga högskoleutbildningen 21

För att i framtiden trygga den svenskspråkiga högskoleutbildningen ska det 22

ske en större samordning mellan de svenskspråkiga utbildningsenheterna. 23

Den svenskspråkiga högskoleundervisningen garanteras genom enspråkigt 24

svenska högskoleenheter. Undervisningen och handledningen på svenska vid 25

de tvåspråkiga högskolorna bör hålla samma kvalitet som på finska. Svensk- 26

språkiga studerande vid en tvåspråkig högskola ska ha tillgång till all allmän 27

information samt tentfrågor på svenska. De tvåspråkiga institutionerna får 28

inte utlokaliseras till finskspråkiga orter så att den svenskspråkiga utbild- 29

ningen lider. 30

I de fall där det inte finns enspråkigt svenska institutioner för specifika 31

utbildningar måste den svenskspråkiga befolkningens intresse bevakas ge- 32

nom svenska intagningskvoter till dessa. Detta krävs för att garantera de 33

svenskspråkigas grundlagsenliga rättighet till service på sitt modersmål. 34

6.6.3 Universiteten 35

Utbildningen vid universitet ska präglas av akademisk frihet. Universiteten 36

får inte mål- och resultatinriktas på bekostnad av den enskilda studentens 37

44 KAPITEL 6. UNDERVISNINGSMINISTERIET

frihet. För att säkerställa undervisningens kvalitet bör pedagogiska färdighe-1

ter prioriteras mer än i dagens läge, då man anställer undervisande personal2

vid vetenskapshögskolorna. Kompetens i undervisningspedagogik bör vara3

lagstadgat för undervisande personal vid vetenskapshögskolorna.4

Universiteten ska sträva efter en kvalitativ forskning som stöder det fin-5

ländska samhällets utveckling. Den finländska forskningen behöver tilläggs-6

finanser, men samarbetet med näringslivet får inte påverka forskningens ob-7

jektivitet.8

6.6.4 Yrkeshögskoleutbildningen9

Yrkeshögskolenätet måste vara täckande för att garantera en god högre yr-10

kesinriktad utbildning för såväl nationella och internationella behov. Re-11

surseringen av yrkeshögskolornas lagstadgade studerandekår måste tryggas.12

Därmed skall automatiskt kårmedlemsskap införas i yrkeshögskolorna. Yrkes-13

högskolestudier ska i framtiden präglas av en större frihet för de studerande14

än vad de gör i dag. Yrkeshögskolorna skall säkra praktikplatser åt alla yr-15

keshögskolestuderande om inte studerande på egen hand hittar praktikplats.16

6.6.5 Samarbete mellan högskolorna17

Yrkeshögskolor och universitet bör samarbeta sinsemellan och båda ska ha18

ett nära samarbete med näringslivet och det övriga samhället. För att möj-19

liggöra förvärvandet av mångsidig högskoleutbildning bör JOO-avtalet1 ut-20

vecklas så att den omfattar alla högskolor. Den enskilda högskolans, institu-21

tionens eller fakultetens ekonomi får inte vara ett hinder för att studenten22

ska kunna utnyttja den flexibla studierätten. Relevanta studier vid andra23

högskolor, såväl nationellt som internationellt, ska kunna räknas fullständigt24

till godo. Studerande bör uppmuntras avlägga delar av sin utbildning utom-25

lands. Högskolorna ska därför vara flexibla och även kortare studieperioder26

utomlands ska vara möjliga. Högskolorna ska vinnlägga sig om att uppfylla27

målen för Bolognaprocessen2 samt aktivt planera för fortsatt internationellt28

1Avtal om flexibel studierätt. På basis av detta avtal kan en studerande som har rättatt avlägga examen vid ett finländskt universitet ansöka om rätt att för en viss tid vid ettannat finländskt universitet bedriva studier som ska inkluderas i den studerandes examen.

2Bolognaprocessens övergripande mål är nedbrutna i ett antal konkreta mål. De vikti-gaste av dessa är: 1. Tydliga och jämförbara examina. För att öka jämförbarheten mellande olika ländernas examina har bland annat en gemensam referensram skapats för examina.Man vill också öka användningen av Diploma Supplement, en bilaga till examensbevisetsom beskriver utbildningen och dess plats i utbildningssystemet. 2. Tre utbildningsnivåersom bygger på och förutsätter varandra. 3. Ett gemensamt poängsystem för att under-lätta studenternas mobilitet. 4. Större rörlighet för studenter och personal bland annatgenom ett ömsesidigt erkännande av studier och yrkesverksamhet. Ett viktigt instrumentinom detta område är “Konventionen om erkännande av bevis avseende högre utbildning iEuroparegionen” (Lissabonkonventionen). 5. Europeiskt samarbete inom kvalitetssäkringbland annat genom gemensamma standarder och riktlinjer för kvalitetssäkring.

6.6. HÖGSKOLEUTBILDNING 45

samarbete. 1

6.6.6 Antagning 2

Inträdesförhören ska utgöra den huvudsakliga intagningsgrunden till högsko- 3

lorna och ska i första hand mäta den sökandes lämplighet och motivation. 4

Förhören ska samordnas så att resultaten från förhören publiceras ungefär 5

vid samma tidpunkt. Inträdesförhör till utbildningsprogram som ger samma 6

kompetens bör utvecklas så att den sökande genom ett och samma förhör 7

kan ansöka till utbildningsprogram vid flera olika högskoleenheter. Nyblivna 8

studenter ska inte vara berättigade till förtur eller extra poäng vid antag- 9

ning till högskolor. Väntelistor bör återinföras vid antagningen för att lättare 10

försäkra sig om ett tillräckligt stort antal studerande vid samtliga ämnen. 11

Universitetens antagningsvolymer bör motsvara samhällets och arbetsli- 12

vets behov och får inte utgöra ett hot mot undervisningens kvalitet. 13

6.6.7 Finansiering 14

Det är statens uppgift att garantera ett fungerande högskoleväsende. Grund- 15

finansieringen måste tryggas i framtiden oberoende om högskolan är en pri- 16

vaträttslig stiftelse eller en offentligrättslig juridisk person. Anskaffning av 17

extern finansiering får inte vara ett krav för tilläggsfinansiering från staten. 18

En högkvalitativ undervisning bör garanteras och mängden undervisnings- 19

personal i proportion till antalet studerande måste höjas. Finansieringen bör 20

beakta högskolornas alla lagstadgade uppgifter och trygga verkställandet av 21

dem. Vetenskapshögskolornas finansieringsmodell bör inte enbart basera sig 22

på avlagda examina, eftersom resultatstyrning lätt leder till att kvantitet 23

prioriteras framom kvalitet. Finansieringsmodeller bör homogeniseras mel- 24

lan yrkeshögskolorna och universiteten. 25

6.6.8 Studierätt 26

Studierätten och studietiden bör inte vara begränsad. Handledning är en 27

viktig del av utbildningen och måste fungera väl för att de studerande ska 28

kunna få redskap för att omsätta sina förvärvade kunskaper i arbetslivet. Man 29

ska inte via olika restriktioner eller avgifter skapa mekanismer som avråder 30

de studerande att avlägga flera examina. Dubbelexamina får ändå inte bli 31

en norm. 32

6.6.9 Terminsavgifter 33

SU motsätter sig terminsavgifter av alla slag. Alla studeranden bör behand- 34

las på lika grunder. Att ta terminsavgifter av examensstuderande från utan- 35

för EU/EES är en direkt ojämlikhet. Det ligger stor tyngd vid att försöks- 36

46 KAPITEL 6. UNDERVISNINGSMINISTERIET

perioden med terminsavgifter, som tas av examensstuderande från utanför1

EU/EES, utvärderas noggrant med olika synsätt.2

6.6.10 Språkundervisning för utländska examensstuderande3

För att utländska examensstuderande ska ha möjligheten att efter avklarade4

studier stanna i landet och hitta ett jobb som motsvarar deras utbildning,5

ligger det stor vikt vid att de får en tillräcklig språkundervisning i finska6

och i svensk och i tvåspråkiga högskolor även i svenska. Finland behöver7

och kommer i framtiden i ännu större grad att behöva mera arbetskraft.8

Det ligger i vårt intresse att integrera dessa utländska studeranden i vårt9

samhälle för att få dem att stanna i landet.10

6.6.11 Student- och studerandekårer11

Det automatiska kårmedlemskapet bör fortsättningsvis existera vid veten-12

skapshögskolorna och även införas vid yrkeshögskolorna. Engagemang i stu-13

dentkårsverksamhet bör uppmuntras och aktiva studerande bör ha reella14

möjligheter att delta i verksamheten vid sidan av studierna.15

Studentrepresentanterna i högskolornas olika organ ska ha rätt att utöva16

sina lagstadgade uppdrag som studentrepresentanter utan fara för negativa17

konsekvenser. Externa representanter i högskolornas styrelser bör uppmunt-18

ras, utan att studeranderepresentationen i högskolans olika organ äventyras.19

Studerande ska ha en fjärdedels representation i högskolornas beslutande20

organ och studerande ska även i fortsättningen själva utse sina studentrepre-21

sentanter.22

6.6.12 Samarbete mellan högskolor och arbetsmarknaden23

Både universiteten och högskolorna bör upprätthålla goda kontakter till ar-24

betslivet. Praktik eller praktiska kurser med direkt anknytning till den egna25

branschen ska vara en naturlig del av en yrkeshögskoleexamen. Universite-26

ten bör i samarbete med arbetsmarknaden erbjuda praktikplatser för sina27

studerande, så att dessa får en relevant arbetserfarenhet. Praktiken ska vara28

en frivillig del av examen. Praktikantlönerna ska motsvara arbetets innehåll.29

Praktikanterna får inte utnyttjas av arbetsgivarna som en form av gratis ar-30

betskraft. Såväl de studerande som arbetsmarknaden skulle även dra nytta31

av att studerande i bredare utsträckning skulle anlitas för att förverkliga32

projekt eller utredningar inom ramen för studierna.33

Utbildningen vid yrkeshögskolor bör ske i nära samarbete med arbetsli-34

vet. Undervisningen ska skötas av lärare som har både pedagogisk kompetens35

och yrkeserfarenhet inom sin bransch. Kontakt till näringslivet ska ge de stu-36

derande möjligheter att hitta framtida arbetsplatser. Näringslivet bör lägga37

resurser på handledning för praktikanter i arbetslivet.38

6.7. FOLKHÖGSKOLORNA 47

Högskoleutbildningens innehåll och uppläggning måste ses över för att 1

säkra att den motsvarar arbetsmarknadens behov och krav. 2

6.7 Folkhögskolorna 3

Folkhögskolornas syfte är att främja medborgarnas frivilliga studier så att 4

varje folkhögskola samtidigt kan betona sina värderingar, sin ideella grund 5

och sina pedagogiska mål. En folkhögskola kan ge grundläggande yrkesut- 6

bildning och yrkesinriktad tilläggsutbildning samt grundskole- och gymnasi- 7

eundervisning. Tiondeklasslinjerna får inte vara för gymnasieinriktade, utan 8

måste även ge eleverna en chans att pröva på olika yrken. En folkhögskola 9

kan också ordna forsknings- och serviceverksamhet som stöder utbildningen 10

eller är nära anknuten till den. 11

Folkhögskolorna spelar en viktig roll i Finland som allmänbildare vid 12

sidan av annan utbildning. De svenskspråkiga folkhögskolorna ska vara loka- 13

liserade runt om i hela Svenskfinland, och inte bara på ett visst geografiskt 14

område. Folkhögskolorna ska även kunna erbjuda kurser vilka man kan få 15

tillgodo vid en annan utbildningsenhet, som motsvarar ämnesinriktningen 16

och nivån på utbildningen. 17

6.8 Medborgar- och arbetarinstituten 18

Medborgar- och arbetarinstituten omspänner många typer av undervisning 19

inom olika områden som lämpar sig för alla åldrar. De är viktiga för mång- 20

falden i det finländska utbildningssystemet. 21

Alla ska ha möjlighet till att utbilda sig på medborgar- och arbetarin- 22

stitut, oberoende av livssituation. Studier vid instituten ska inte kräva nå- 23

gon grundutbildning. Kurser avlagda vid medborgar- och arbetarinstitut ska 24

kunna räknas till godo vid andra utbildningsinstanser. 25

Instituten ska utgöra en del av det lokala samhället och tillgodose lo- 26

kala behov. De ska också samarbeta över kommungränserna i högre grad. 27

Eftersom verksamheten ofta sträcker sig över stora områden i glesbygderna 28

bör avståndet till kursplatserna inte vara för långt. Instituten bör beredas 29

plats i skolbyggnader och andra lämpliga lokaliteter i kommunen så att de 30

har tillräckliga verksamhetsförutsättningar. De svenskspråkiga institutens 31

roll som kulturbärande institutioner och deras sociala betydelse bör beto- 32

nas, inte minst för att de i praktiken fungerar som “svenska rum” på en del 33

orter. 34

6.9 Lärarutbildningen 35

Bristen på behöriga ämnes- och yrkeslärare i grundskolan, gymnasiet och 36

yrkesutbildningen i alla regioner är ett stort problem som är viktigt att 37

48 KAPITEL 6. UNDERVISNINGSMINISTERIET

åtgärda. Ett stort antal ämneslärare går i pension under de följande tio1

åren, vilket kommer att hålla behovet av behöriga ämneslärare konstant.2

Även behovet av speciallärare på alla stadier bör beaktas. I anknytning till3

ämnesstudier vid högskolor ska möjligheten till att ta ämneslärarexamen4

göras tydlig och uppmuntras i ett tidigt skede.5

För att elevernas modersmålskunskaper ska utvecklas under den grund-6

läggande utbildningen och även hållas på en god nivå inom andra stadiets7

utbildning, bör såväl klass- som ämneslärarna behärska skolans språk full-8

ständigt. Detta måste beaktas i lärarutbildningen. En obligatorisk kurs i9

genuspedagogik bör ingå i lärarutbildningen och genusperspektiv bör i hög-10

re grad genomsyra all undervisning på lärarutbildningen.11

Lärarnas löner, arbetsförmåner och arbetsförhållanden bör göras mer at-12

traktiva och konkurrenskraftiga. Även skolgångsbiträdenas personliga arbets-13

förhållande och -förmåner måste förbättras radikalt. Detta är ett ansvar som14

kommunerna måste axla. Kommunerna har också ansvar för att lägga upp15

fungerande ämneskombinationer, som möjliggör behöriga sökanden. Grupp-16

storlekarna i skolorna är en annan faktor som påverkar valet av kommun då17

ämneslärarna väljer arbetsplats.18

SU vill att barnträdgårdslärarutbildningen flyttas från Jakobstad till Va-19

sa.20

6.10 Sociala frågor21

6.10.1 En trygg skolgång22

Stödundervisning23

Barn och ungdomar ska erbjudas fullvärdig special- och stödundervisning24

oberoende av hemort. Det ska finnas beredskap från skolans sida att känna25

igen symptom för psykiska och fysiska handikapp och elever med speciella26

behov ska få specialanpassad undervisning och remittering till rätt instans.27

Anti-mobbningsarbete28

Skolan ska vara en plats där elever och lärare kan känna sig trygga. En29

förutsättning för aktivt lärande är en välkomnande och trygg studiemiljö.30

Våld eller mobbning i skolan måste motarbetas. I varje skola ska det finnas31

en handlingsplan mot mobbning. Lärarna måste också få fortbildning i anti-32

mobbningsarbete. Det ska finnas ordningsregler i skolan, som varje elev ska33

känna till och respektera. Skolåren ska genomsyras av respekt och tolerans,34

vilket också bör synas i undervisningen. Skolan ska vara ett stöd i fostran av35

barnet, samtidigt som huvudansvaret vilar på föräldrarna.36

6.10. SOCIALA FRÅGOR 49

Elevvården 1

Alla elever ska ha tillgång till en studiehandledare, skolkurator, hälsovår- 2

dare och psykolog. Elevvårdspersonalens uppgift är att stöda såväl elevens 3

hälsa som personliga utveckling. Det är viktigt att studiehandledare samt 4

åtminstone en skolkurator, psykolog eller hälsovårdare finns i skolan varje 5

dag. Med tanke på att barn och ungdomar mår allt sämre, såväl psykiskt 6

som fysiskt, borde elevvården tilldelas mer resurser än tidigare. Tröskeln 7

att besöka skolpsykologen måste göras lägre genom att skolkuratorn syns i 8

skolvardagen och genom att alla elever besöker såväl skolhälsovårdaren som 9

psykologen regelbundet. Antalet elever per elevvårdsteam bör begränsas till 10

600. 11

Skolan bör sträva till att ge eleverna goda förutsättningar att utveckla 12

en sund livsstil. Skollunchen bör ses som en del av skoldagen och tillräckligt 13

med tid bör reserveras för lunchpauserna. Skolmatens betydelse för inläran- 14

det av goda matvanor samt för de ungas hälsa och studieenergi bör påtalas. 15

Elever i grundskolan och andra stadiet ska ha avgiftsfri lunch. Skolgymnasti- 16

ken ska inte vara tävlingsinriktad utan uppmuntrande, rolig och stödande. 17

Således främjar skolan sunda levnadsvanor och skapar positiva inställningar 18

till motion och idrott 19

Skolmiljön 20

Skolbyggnaden ska med tanke på elevernas och lärarnas hälsa och arbetsro 21

vara ändamålsenlig och i gott skick. Byggnader som innehåller mögel eller 22

andra hälsovådliga ämnen får inte användas som skolbyggnader eller läro- 23

anstalter, utan ska renoveras eller saneras så snabbt som möjligt. Lärarna 24

och personalen ska tilldelas ordentligt med arbetsutrymme. Det bör vara en 25

självklarhet att handikappade elevers och lärares behov tas i beaktande i 26

planeringen av skolbyggnader. 27

6.10.2 Studiesociala stöd 28

Studiestödet för elever på andra stadiet 29

Elever inom utbildningen på andra stadiet bör vara berättigade till stu- 30

diestöd, oberoende av föräldrarnas inkomster. Elever inom andra stadiets 31

utbildning som bor i egen bostad eller på internat bör vara berättigade till 32

bostadstillägg. 33

Föräldrarnas inkomster ska inte påverka om en andra stadiets studerande 34

som bor ensam får studiestöd eller inte. Föräldrarnas inkomstgränser bör 35

justeras uppåt också beträffande studiestödet för andra stadiets studerande 36

som bor hemma. 37

Studiestödet för folkhögskolestuderande under 20 år ska inte vara bero- 38

ende av föräldrarnas inkomster. 39

50 KAPITEL 6. UNDERVISNINGSMINISTERIET

Studiestödet för högskolestuderande1

De studerande måste ha reella möjligheter att studera på heltid. Studiestödet2

är det som ska göra heltidsstudier möjliga för varje studerande. Studiestödet3

ska utgöras av studiepenningen, bostadstillägget och statsborgen för studi-4

elån. Studiestödets tyngdpunkt ska ligga på studiepenningen och den bör5

knytas till levnadskostnadsindexet. Studerande med ansvar för egna barn6

ska få ett barntillägg på studiestödet eller ett höjt barnbidrag.7

Studiestödets bostadstillägg bör erhållas även under sommarmånaderna8

oberoende av om studerande under dessa månader presterar studiepoäng9

eller ej. En samboendes inkomster eller förmögenhet får inte påverka stude-10

randes rätt till bostadstillägg.11

Studiestödets inkomstgränser ska avskaffas, då det redan i dag krävs en12

motprestation i form av studiepoäng för att erhålla studiestöd.13

Studenthälsovården14

Studenthälsovården är viktig och måste fungera. Alla högskolestuderande15

bör ha tillgång till tillräcklig sjuk-, tand- och hälsovård samt mentalvård.16

Speciella insatser behövs för att trygga yrkeshögskolestuderandes och yr-17

kesinstitutelevers hälsovård. Därför bör en lag stadgas som fastställer hur18

hälsovården ska ordnas, vad den innehåller och hur den ska finansieras på19

studieorten. Lagen om studerandehälsovården bör täcka både andra stadi-20

et och tredje stadiets studerande. System för att studerande, som inte har21

studiestaden som hemort, ska få smidig hälso-, tand- och akutvård på sin22

studieort måste utarbetas.23

Läroinrättningarna ska uppmuntras till att arrangera motionsverksam-24

het samt att anställa studiepsykologer för att arbeta med de studerandes25

välmående under studietiden.26

Kapitel 7 1

Miljöministeriet 2

7.1 Miljötänkande 3

För att rädda miljön måste det ske en attitydförändring och miljötänkandet 4

måste bli en naturlig del av vardagen för alla individer. Denna attityd ska 5

ändras genom miljöfostran. Skolan har i denna fostran en viktig ställning 6

och därför ska det i lärarutbildningen ingå obligatoriska kurser i miljöpeda- 7

gogik. Skolan ska även i praktiken fungera som ett gott exempel för barnen. 8

Genom attitydförändring ska man få alla individer att bära ansvaret för den 9

gemensamma miljön och den enskilda konsumenten att lägga mer tyngd på 10

produkternas tillverkningssätt. 11

7.1.1 Miljömärkning 12

Då konsumenternas medvetenhet gällande produkternas miljövänlighet ökar, 13

måste även miljömärkningarna göras mer lättförståeligt för konsumenterna. 14

EU ska ha en gemensam och lättförståelig miljömärkning som även tar hän- 15

syn till hur produkten framställs och transporteras. 16

7.2 Vattenvård 17

Vattensystem är mycket lättpåverkade ekosystem. Eftersom vi lever i ett land 18

med många sjöar och vattendrag samt med en lång kustlinje är vattenvård 19

något vi måste prioritera högt. 20

Eftersom vi i vår omgivning har både små och stora vattensystem, och 21

eftersom vissa av dessa redan är mycket omvälvda, bör alla veta hur dessa 22

ömtåliga ekosystem ska skyddas. Endast på detta sätt kan vi trygga att dessa 23

för vårt välstånd så viktiga vattensystem är och förblir friska. Vattendrag som 24

redan är svårt förorenade måste i mån av möjlighet restaureras. 25

51

52 KAPITEL 7. MILJÖMINISTERIET

7.2.1 Näringslivet och vattenvård1

Industrin bör sträva efter att alla dess processer är så ekologiskt hållbara2

som möjligt och att inga utsläpp kommer in i våra vattensystem. Därför be-3

hövs effektiva vattenreningsverk tills all industri använder sig av helt slutna4

vattenkretslopp.5

Jordbruket har en stor påverkan på vattensystem. Finland bör gå i brä-6

schen för ekologiskt hållbart jordburk. Detta är också det bästa sättet att7

försäkra att jordbruket i Finland kan bestå.8

Fiskeodling kan vara en stor belastning för ett vattendrag. Eftersom det9

finns mer ekologiskt hållbara metoder för fiskodling än de som används i dag,10

bör det endast beviljas nya odlingstillstånd till odlingar som inte belastar11

den omkringliggande naturen. De enda metoderna som ska godkännas är12

fiskodling i slutet system eller på land.13

Fartygstrafikens belastning av vattendrag ska med hjälp av såväl nationell14

som internationell lagstiftning minskas. Miljödifferentiering av fartyg bör tas15

i bruk i alla finländska hamnar.16

7.3 Östersjön17

Östersjön är världens näst största brackvattenhav och har en mycket låg18

salthalt.. Östersjöns låga salthalt och det långsamma vattenutbytet ställer19

stora krav på Östersjöns ekosystem. Östersjön har år 2004 beviljats status20

som speciellt känsligt hav av IMO1. Trots att denna klassificering kräver att21

den internationella sjötrafiken vidtar vissa åtgärder räcker de inte till.22

Medvetenheten om Östersjöns tillstånd bör höjas bland befolkningen i de23

omkringliggande länderna. Då den ekonomiska tillväxten ökar i länder som24

t.ex. Polen kommer Östersjön att utsättas ännu mer då köttproduktionen25

och antalet åkrar ökar. Problemet med organisationer som Helcom2 är att26

de bygger på frivillighet. Därför borde beslut om utsläppsmängder skärpas på27

EU-nivå. EU bör införa strängare direktiv för sina medlemsstater om utsläpp28

som påverkar Östersjön. EU:s direktiv kunde t.ex. omfatta de ursprungliga29

förslagen från Helcom:s Baltic Action Plan.30

Utsläppen av kväve och fosfor i Östersjön måste minska. Det gäller i första31

hand att skära ner där det finns mest utsläpp. Det går inte att förvänta sig32

en förändring som märks i Finland förrän vi också skär ner på våra egna33

utsläpp. Små åtgärder som leder till lättnad för Östersjön bör förespråkas.34

1International Maritime Organization, är en organisation som verkar under FN.2Helsinki Commission, är ett samarbetsorgan för länderna runt Östersjön vars syfte är

att bevara havet.

7.4. TRAFIK 53

7.4 Trafik 1

Tågtrafiken är ett av de mest miljövänliga färdmedlen. Tågtrafiken måste 2

ändå utvecklas och därför skall en utredning av en avreglering av VR:s mo- 3

nopol göras. Avregleringen skulle skapa konkurrens vilket i sin tur skulle 4

gynna konsumenten och därmed uppmuntra till att ta tåget istället för den 5

egna bilen. Konkurrensutsättningen kunde börja med nattågen, då nattåget 6

är ett miljövänligt alternativ till att ta morgonflyget. Även flygtrafiken bör 7

beaktas i kalkylerna om utsläppsrättigheter. På detta sätt kunde utveckling- 8

en av alternativa färdsätt i luften främjas. 9

Högskolor och forskare ska samarbeta inom miljöforskning med hjälp 10

av både statlig och privat finansiering. De ska arbeta för att Finland ska 11

bli framstående inom forskning och utveckling av alternativa bränslen och 12

fortskaffningsmedel. 13

7.5 Näringslivet 14

Konsumenten är i nyckelställning i strävan för en renare miljö. Producenterna 15

bör ändå alltid beakta miljöaspekterna. Därutöver ska alla handelsparter 16

ta ansvar för att varorna som konsumeras har minsta möjliga miljöeffekt. 17

Konsumenter och näringsidkare bör få upp ögonen för miljömedvetenhetens 18

potential som konkurrensfaktor. Detta kunde åstadkommas t.ex. genom att 19

göra företag mera jämförbara för konsumenten. På Europeisk nivå bör ett 20

kontrollorgan som objektivt poängsätter miljömedvetenheten i verksamheten 21

bland europeiska företag inrättas. Programmet bör få officiell status. 22

7.5.1 Resursanvändning 23

Resursanvändningen inom primärproduktionen bör vara effektivare så att 24

den inte belastar miljön i lika hög grad som i dag. Materialeffektivitet i 25

produktionsskedet är på många sätt sammankopplad med energisparandet. 26

På samma gång som man sparar både materiella och finansiella resurser så 27

sparas energi. Samtidigt skonas också miljön. För att sänka energibehovet 28

i samhället bör dessutom teknologiföretag satsa mera på att få fram ener- 29

gisnåla apparater. Beskattningen av arbete ska minskas i förhållande till 30

beskattningen av råvaror och energi, så att arbetskraftsintensiva industrier 31

ökar i förhållande till råvaru- och energiintensiva industrier. 32

Mer uppmärksamhet bör också fästas vid materialinförskaffningar så att 33

de direkt motsvarar den energimängden som företagen faktiskt använder. 34

Detta kan göras enkelt genom Eco-Design och analyser av de apparater som 35

används och deras användningsgrad så att de inte står på i onödan. 36

54 KAPITEL 7. MILJÖMINISTERIET

7.5.2 Beslutsfattarna och den offentliga sektorn1

Beslutsfattarna bör ha en central roll i att utveckla näringslivet i en mer2

miljövänlig riktning. Polluter pays-principen bör dominera i näringslivet. På3

så sätt kan företag kompensera för sin negativa inverkan på miljön. Regioner4

och kommuner samt andra större organisationer bör vara föregångare genom5

att göra överlagda och planerade anskaffningar. De offentliga anskaffningarna6

borde även omfatta ekologiska principer.7

7.6 Avfallshantering8

Ökande mängder avfall och svårigheter med avfallshantering är ett växande9

problem såväl nationellt som internationellt. Då den ekonomiska tillväxten10

ökar och det kommer nya konsumenter, samtidigt som de redan existerande11

konsumenterna ökar på sin konsumtion, är vi nu i en situation med en aldrig12

tidigare skådad mängd avfall.13

För att motverka det här bör den enskilda individen, näringslivet och14

samhället överlag ha som mål att minska på avfallsmängden. Att förebygga15

uppkomsten av avfall är den viktigaste åtgärden för miljön när det gäller16

avfallshantering.17

En hållbar utveckling kräver att så mycket avfall som möjligt återanvänds18

och att det som inte kan återanvändas återvinns. Återanvändning, återvin-19

ning och kompostering bör prioriteras framom avfallsförbränning. Återvin-20

ning ska göras enklare genom att insamlingsställen ska vara lättillgängliga21

för alla, också i glesbygden. Både Finland och EU måste uppmuntra till att22

minska avfallsmängden och främja återanvändning och återvinning.23

Följande steg är att inom EU gör gemensamma regler och standarder för24

förpackningar med ett gemensamt pantsystem. Med en gemensam standard25

kan man returnera förpackningar mot pant i alla EU-länder oberoende av26

var produkten är köpt. På det sättet utvecklas och främjas återvinningen27

och attityden för återvinning även i andra länder.28

7.7 Energi29

I samband med beslutet om att bygga det femte kärnkraftverket i Finland30

fattades ett principbeslut om satsningar på alternativa energikällor. Dessa31

löften har ännu inte infriats, fastän de är av största vikt. Både investerings-32

stöden för utbyggnaden av alternativa energikällor samt stöd för forskning33

måste ges större resurser innan kärnkraften byggs ut. Kärnkraften bygger på34

en ändlig naturresurs och beroendet av kärnkraften bör avvecklas även om35

en avveckling inte är möjlig i dagens läge.36

7.7. ENERGI 55

7.7.1 Förnyelsebar energi 1

Det finns flera lovande energiformer som kan byggas ut i Finland i myc- 2

ket större mån än nu. Möjligheten att utnyttja alternativ vattenkraft bör 3

undersökas. Vindkraften behöver olika sorter av stöd för att utvecklas i Fin- 4

land men vindkraftens begränsningar måste inses. Främst måste de statliga 5

investeringsstöden öka, till och med mångfaldigas, tills utbyggnaden av vind- 6

kraftverk kommer igång. Även i fortsättningen ska stöden ges till utbyggnad 7

av vindkraftverk som utnyttjar ny teknik, eftersom tekniken konstant för- 8

bättras. Finland har möjlighet att utveckla en internationell spetskompetens 9

inom inlandsvindkraft. Den möjligheten bör utnyttjas. Även i hemmen bör 10

nya energilösningar bli mera attraktiva. Speciellt nya uppvärmningssätt kun- 11

de minska utsläppen av växthusgaser samt minska energiförbrukningen. För 12

att minska användningen av brännolja i uppvärmningen bör skatten höjas 13

till en nordisk nivå. Vidare måste besluten för installering av nya uppvärm- 14

ningssystem i egnahemshus förenklas, genom beviljande av billiga statliga 15

lån för byggnadskostnaderna. Ett sådant beslut skulle skapa många nya ar- 16

betsplatser. 17

Ett annat delområde som skulle dra nytta av statliga satsningar är ut- 18

nyttjandet av biomassa inom energiproduktionen. Avverkningsavfall som 19

skapas kan utnyttjas i större grad än nu, ändå så att skogens återhämtning 20

inte blir lidande. Vidare måste kraftverk som utnyttjar ved, flis, industri- och 21

livsmedelsavfall samt biomassa från åkrar få höjda investeringsstöd. Ener- 22

giskatten bör även i större grad än nu återbäras åt energisektorn för utnytt- 23

jandet av biomassa i energiproduktionen. Ett statligt åtgärdsprogram måste 24

fastställas för att man ska nå de fastställda målen inom utnyttjandet av 25

alternativa energiformer. 26

Det är av högsta vikt att EU genomför en samordning av sin energipolitik 27

och gör upp en energistrategi. För att ha en fungerande energimarknad i 28

framtiden är det inte hållbart att de enskilda medlemsstaterna konkurrerar 29

med varandra. 30

Finland måste ta en aktiv roll i att uppnå EU:s mål att före år 2020 31

minska utsläppen av växthusgas med minst 20 procent från nivån år 1990, 32

samt öka andelen förnyelsebar energi med 20 procent av den slutliga för- 33

brukningen. Svensk Ungdom anser att Finland skall vara en föregångare i 34

denna fråga och sätta målen ännu högre än EU:s och att Finland därmed på 35

långsikt skall minska sina utsläpp med 80 procent från nivån år 1990 framtill 36

år 2050. 37

Förnyelsebar energi i vardagen 38

Finland måste fästa uppmärksamhet vid effektiviseringen av energisektorn, 39

då över 80 procent av Finlands koldioxidutsläpp härstammar från denna 40

sektor. Effektiviseringsspotential finns överallt i sektorn. 41

56 KAPITEL 7. MILJÖMINISTERIET

Efterfrågan på information om energi och miljö har ökat enormt men1

finansieringen har inte ökat i samma takt. Organisationer som Motiva3 som2

aktiverar konsumenterna att använda förnybara energikällor och spara ener-3

gi, måste få ökat stöd.4

Information om förnybar energi måste göras mer tillgänglig och imple-5

menteringen av förnybar energi bör främjas av den offentliga sektorn. En6

övergång i egnahemshus från el till koldioxidneutrala energiformer som trä-7

pellets är ett bra exempel på förnybar energi i vardagen. Träpellets i kom-8

bination med solvärme är en mycket klimatvänlig lösning, men hinder som9

dyra investeringskostnader, borde avhjälpas.10

Produktionen av bioenergi11

Tyngdpunkten i strategin för utvecklingen av bioenergiproduktionen i Fin-12

land måste utgå från ekologiskt hållbara och etiskt godtagbara metoder.13

Energiförsörjningssäkerheten måste förbättras genom lokal bioenergiproduk-14

tion. Den åtgärderna måste stödas av staten. Matgrödor skall inte odlas i15

syfte att användas i energiprodutionen.16

SU anser att tillräckliga medel måste garanteras för fortsatt forskning av17

bioenergiproduktionens inverkan på naturen och miljön.18

Tillräckliga resurser måste garanteras för att den naturvetenskapliga un-19

dersökningen av bioenergi får fortsätta. TE-centralerna ska fungera som be-20

slutsfattande myndighet för bioenergiprojekt. Bränsleskatten på biodiesel21

bör sänkas kraftigt för att sporra användningen av biodiesel. Den biodiesel22

som omfattas av skattesänkningar skall vara producerade på ett så miljövän-23

ligt sätt som möjligt. Bioenergiproduktionen ska även i övriga fall vara så24

miljövänlig som möjlig.25

7.8 Global miljö26

Ur miljöperspektiv är trenderna i dagens värld ohållbara. Klimatförändring,27

oljekatastrofer, en försämring av luftkvaliteten, en uttunning av ozonlagren28

och den ökande mängden avfall utgör globala hot mot miljön.29

För att klara av dessa problem hjälper det inte att Finland ensamt vid-30

tar åtgärder. Det är viktigt att främja internationella miljöavtal. Ett nytt31

internationellt bindande avtal om miljöfrågor bör undertecknas av hela det32

globala samfundet. Endast genom att få med så många länder som möjligt33

kan vi få till stånd förändringar. Avtalen måste ta utvecklingsländer, som34

håller på att bygga ut sin industri och därför får ökade utsläpp i beaktan-35

de. Industriländerna ska hjälpa genom att bistå med miljövänlig teknologi.36

Finland ska i sin tur följa avtalen samt fungera som en föregångare och ett37

3 En institution som producerar information om energibesparing och förnybara ener-gikällor. Motiva ägs av staten.

7.8. GLOBAL MILJÖ 57

modelland i miljöfrågor, samt jobba för att miljöfrågorna blir synliga inom 1

EU. Den Europeiska Unionen bör få en gemensam miljöstrategi, som ska 2

uppmuntra till samarbete mellan olika länder för att effektivera forskningen 3

inom miljövänlig teknologi. EU ska även jobba för ett effektivare naturskydd 4

och speciellt för att trygga utrotningshotade djurs levnadsmiljöer. 5

Kapitel 81

Jord- och skogsbruksministeriet2

Produktionskapaciteten i världens odlingsjordar försämras och den globala3

livsmedelsförsörjningen är hotad på längre sikt. Mänskligheten kommer un-4

der de närmaste årtiondena att ställas inför två av de största utmaningarna i5

dess historia: Klimatuppvärmningen och en nödvändig ökning av livsmedels-6

produktionen. De största hoten mot livsmedelsförsörjningen är den snabbt7

ökande befolkningsmängden, den otillräckliga tillgången på fossila bränslen8

och fosfor samt den ökande vattenbristen.9

8.1 Lantbruket i morgondagens Finland10

Lantbrukets viktigaste uppgift är produktionen av baslivsmedel, men näring-11

en är också förknippad med miljö-, kultur- och landsbygdsfrågor. Finland bör12

satsa mer på rena och ekologiska produkter. Jordbruksstöden bör vara upp-13

byggda så att de uppmuntrar till ett miljövänligt och ekologiskt jordbruk.14

Energiproduktionens olika former erbjuder nya möjligheter till företa-15

gande på landsbygden.16

Levande landsbygd och lantbruk är oumbärliga i livsmedels- och virkes-17

produktionen. Således måste lantbrukarna ges förutsättningar för att upp-18

rätthålla denna viktiga produktion. Lantbrukarna bör snabbt kunna sköta19

alla ansökningar på webben. Det ska också finnas klar och tydlig informa-20

tion gällande näringen att hitta i elektroniskt format. I en webbportal rik-21

tad till lantbrukare ska all lagstiftning, alla processer och alla blanketter22

och liknande finnas samlade. Byråkratin måste också förenklas. Hälsovår-23

den bör garanteras för lantbrukarna, avbytarsystemet måste utvecklas och24

utvidgas, alla ansökningsförfaranden förenklas och generationsskiften likaså.25

TE-centralerna bör ta en aktiv ställning för att utveckla stödverktyg för26

näringsidkare på landsbygden.27

Heltäckande stödservice för lantbrukare är en förutsättning för att unga28

företagare ska söka sig till branschen. Startstödet underlättar den kostnads-29

krävande etableringen och detta stöd måste bibehållas. Under åren 200730

58

8.2. STÖD- OCH BESKATTNINGSFRÅGOR 59

till 2010 kan de jordbrukare som avstår från att bedriva jordbruk innan de 1

uppnår pensionsålder beviljas avträdelsestöd. Stödet behövs för att en för- 2

bättring av jordbrukets struktur ska kunna äga rum. Detta avträdelsestöd 3

måste bibehållas. 4

8.2 Stöd- och beskattningsfrågor 5

Stöd- och jordbrukspolitiken måste förenklas och göras mer transparent ef- 6

tersom den för näringsidkare inom lantbruket är svårgripbar. I nuläget finns 7

det ingen gemensam informationsbank på nätet för lantbrukare. Det finns 8

ett akut behov att få klara direktiv på ett snabbt sätt. 9

Gällande behandlingen av Finlands stödåtgärder bör Finland ta en pro- 10

aktiv ställning inom EU för att säkerställa de finländska stöden även i fram- 11

tiden. Pälsnäringen bör likställas jordbruksnäringen vad gäller investerings- 12

finansiering. Hänsyn bör tas till Finlands geografiska läge och särförhållan- 13

den, samt de begränsningar de medför, i utformningen av EU:s gemensam- 14

ma jordbrukspolitik. Ett mångsidigt, miljövänligt lantbruk ska främjas i hela 15

unionen. 16

Försäljningen av produkter ger den största delen av jordbruksinkomster- 17

na. Den föränderliga världshandeln och europeiska unionens gemensamma 18

jordbrukspolitik har medfört att en allt större andel av jordbruksinkomsterna 19

härrör från EU:s gemensamma stödsystem och det nationella stödsystemet. 20

Gårdsbruksbeskattningslagen, jordbrukets beskattningssystem, bör ligga 21

som grund för andra politiska beslut som berör primärproduktionen. Gårds- 22

bruksbeskattningen ska bibehålla sin ställning som beskattningsinstrument 23

för primärproduktionen. Investeringsstöden har en central betydelse för ut- 24

vecklingen av primärproduktionen. Investeringarna inom lantbruket samt de 25

beviljade investeringsstöden ska ändå vara i balans med behovet på mark- 26

naden. 27

Stödet till lantbruket måste utvecklas så att det möjliggör en långsiktig 28

planering för näringsidkarna. 29

Startstödet till unga jordbrukare är en viktig ingrediens för att locka unga 30

människor till näringen. För att främja generationsväxlingar inom jordbru- 31

ket bör arvsskatten slopas. Målsättningen för lantbrukets kvotsystem är att 32

produktionen ska motsvara efterfrågan. 33

8.3 Lantbruket, ekologisk odling och miljön 34

Klimatförändringen, miljön och jordbruket är sammankopplade med varand- 35

ra. Jordbruket påverkar miljön och därigenom påverkas klimatförändringen. 36

Näringsutsläpp från jord- och skogsbruk belastar vattendragen. Största de- 37

len av avrinningen från Finlands åkrar hamnar de facto i Östersjön. Skiften 38

som ger stor urlakning måste identifieras snabbare och grundligare än förut. 39

60 KAPITEL 8. JORD- OCH SKOGSBRUKSMINISTERIET

Uppföljningen av sådana fall måste beredas tillräckliga resurser inom miljö-1

förvaltningen.2

Vi anser att möjligheterna för att odla ekologiskt i Finland måste ses över3

och förbättras genom olika ekologiska incitament. Också den eko-godkända4

arealen bör utökas till det tredubbla.5

Handlingsplaner för eko-odlingen bör även upprättas. Ett grönt avgifts-6

system för matproduktion bör införas där matvaror som baserar sig på re-7

surssnål och miljövänlig produktion ska vara billigare än sådana som belastar8

miljön mer under produktionen. Lämpliga ministerier och myndigheter ska9

arbeta hårt för att lyfta upp eko-produkternas ställning på den finländska10

marknaden och bland konsumenterna.11

Jord- och skogsbrukets odlingsmetoder bör vara förenliga med hållbar12

utveckling och ta hänsyn till miljökonsekvenser. Odlingsmetoderna bör stän-13

digt utvecklas för att minska föroreningar.14

Livsmedelskvalitet har blivit allt viktigare för konsumenterna. Kvaliteten15

på livsmedel bör kontinuerligt förbättras genom satsningar på kvalitetsmärk-16

ning och ekonomiska incitament för att sporra jordbrukarna att förbättra17

produkternas kvalitet.18

För att skydda miljön, fiskebestånden och näringsidkare i den finländska19

skärgården bör övervakningen av spinnfisket skärpas. Svensk Ungdom ska20

arbeta för att till den statliga fiskevårdsavgiften också inrättas kommunala21

fiskerättsavgifter för att vattenägare i större del ersätts för fisket på deras22

vattenområde.23

8.4 Djurhållningen24

I jämförelse med andra länder håller djurhållningen i Finland en hög stan-25

dard. Regelverket är strikt och granskningen är noggrann, även om inte till-26

räcklig. På senare tid har flera djurskyddsbrott uppmärksammats i media27

vilket påvisar ett behov av ökad granskning. Det förebyggande arbetet är28

mycket viktigt inom detta område.29

Djurskyddsbrott och lindrigt djurskyddsbrott är underställda strafflagen30

och straffen för djurskyddsbrott bör skärpas. Rätten att hålla eller sköta djur31

ska gå förlorad i samband med fällande dom för djurskyddsbrott. Tillräckliga32

resurser måste frigöras och tillräckliga instanser inrättas för att kontrollen33

och uppföljningen av enskilda fall ska säkerställas.34

För att spara tid och resurser bör det i utbildningen för djurhållning ingå35

grundläggande kunskaper i första hjälp för djur. I dagens läge måste veterinär36

tillkallas för att ge penicillinsprutor. Det vore i allas intresse om djurhållarna37

besatt kunskapen, medlen och rätten att under kontrollerade omständigheter38

göra vissa grundläggande ingrepp så som injicerande av antibiotika. Därför39

måste näringsrekommendationerna för djurproduktionen ses över.40

Kapitel 9 1

Social- och 2

hälsovårdsministeriet 3

9.1 Livet ska levas – inte presteras 4

Livet ska levas, inte presteras. Välfärden vilar inte enbart på arbete, välmå- 5

ende bör vara en självklarhet vare sig vi är hemma med familjen, på dagis, 6

i skolan, på arbetsplatsen eller på äldreboendet. 7

Den nordiska välfärdsideologin utgör grunden för den finländska socialpo- 8

litiken. Det offentliga har ett ansvar att stöda samhällsmedlemmarna under 9

livets alla skeden. Välfärden ska utgå från individen och dennes möjlighet att 10

leva ett fullvärdigt liv oberoende av levnadsskede och -situation. Individer 11

ska beredas lika möjligheter att förverkliga sig själva och det offentliga bör 12

garantera en grundtrygghet i medborgarnas tillvaro. 13

Socialpolitiken bör aktivera. Svensk Ungdom tror på en socialpolitik som 14

uppmuntrar till egna initiativ och egen sysselsättning. För att garantera en 15

god samhällsservice även i framtiden, måste Finland hållas konkurrenskraf- 16

tigt, och därför är det ytterst viktigt att samhället uppmuntrar och stöder 17

individens egen aktivitet. Likväl är en flexiblare arbetsmarknad något att 18

sträva efter, dock med ett tillräckligt arbetslöshetsskydd. 19

Den svenska servicen på kommunal och statlig nivå får inte vara brist- 20

fällig. Social service på modersmålet är en grundtrygghet och språklagen 21

bör aktivt följas upp och implementeras. 22

Den egna hälsan och det egna välbefinnandet ska prioriteras bättre. Fall 23

av utbrändhet och sjukskrivningar kan på sikt motarbetas genom flexibla 24

arbetstider och förbättrade möjligheter till deltidsarbete. Det är också vik- 25

tigt att både kommuner och arbetsgivare vid sidan om arbetet i mån av 26

möjlighet, erbjuder betalda, kvalitativa rekreationsmöjligheter. 27

61

62 KAPITEL 9. SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSMINISTERIET

9.2 Social trygghet1

SU definierar social grundtrygghet som rätten till social- och hälsovård, ut-2

komstgaranti vid inkomstbortfall beroende på arbetslöshet, sjukdom, studier3

eller pension, barnomsorg, handikappomsorg, missbrukarvård, åldringsvård4

och stöd för nyfinländare. Stödet för nyfinländare bör innehålla integrations-5

utbildning med språk-, arbets- och kulturkurser.6

Social trygghet innebär också att tryggt kunna leva i vårt samhälle. SU7

motsätter sig våld i alla former. Samarbetet mellan olika servicenivåer och8

instanser bör förbättras, för att förstärka socialskyddet.9

9.2.1 Vi accepterar inte våld10

Det finns många olika former av våld och våldsamhet i vårt samhälle. Det11

största problemet är det våld som riktas av män mot män. Detta fenomen bör12

uppmärksammas och motarbetas redan från så tidig ålder som möjligt. Den13

andra största formen av våld är det våld som förekommer i nära relationer14

och då främst mäns våld mot kvinnor.15

Våld i närrelationer16

Ett tydligt tecken på att vårt samhälle fortfarande inte är jämställt är den17

talande våldsstatistiken på mäns våld mot kvinnor; dagligen våldtas 25 kvin-18

nor och mer än 50 000 kvinnor misshandlas årligen. Troligtvis är detta också19

bara toppen på ett isberg där ett stort mörkertal saknas i statistiken. Ett20

nationellt förfarande vid ingripande i könade våldssituationer måste skapas i21

samarbete med polisen, socialväsende och hälsovård. Tillräcklig resursering22

till en koordinerande enhet eller myndighet behövs för detta. Frågan om23

mäns våld mot kvinnor måste lyftas upp offentligt i högre grad men det är24

essentiellt att våldsfrågan ses i ett större sammanhang och som ett resultat25

av den rådande könsmaktsordningen.26

Mansmisshandel och våld i samkönade parrelationer ska dömas på samma27

grunder som kvinnomisshandel, med besöksförbud och allmänt åtal. Frågan28

ska aktivt diskuteras samhället för att synliggöra och ge en mer realistisk bild29

av familjevåldet. Detta sänker förhoppningsvis tröskeln att anmäla misshan-30

deln. Kommunernas socialväsende ska kunna ge stöd och hjälp till de utsatta,31

förövare och vittnen.32

Varje kommuns socialväsende bör ha tydliga handlingsplaner för att i33

samarbete med hälso- och mentalvården, polis och skyddshem uppmärksam-34

ma och åtgärda våld i närrelationer. Målet ska vara att varje hem där någon35

far illa ska erbjudas hjälp i ett så tidigt skede som möjligt. Ett skyddshem36

och ett nätverk mot våld i närrelationer bör finnas i varje kommun eller37

mindre region. Från statens sida bör reglementen beträffande kommunens38

och skyddshemmens ansvar vara tydligare. Det bör även vara lättare att få39

9.2. SOCIAL TRYGGHET 63

besöksförbud och strängare straff ifall den våldsamma bryter mot besöksför- 1

budet. Stöd- och fosterfamiljernas situation bör visas mera uppmärksamhet. 2

Våld mot barn 3

Fysisk och psykisk misshandel, incest och sexuellt missbruk mot barn är ett 4

av de allvarligaste brotten i vårt samhälle och ska därför ge stränga straff. 5

Barnen vågar och vill ofta inte söka hjälp, skuldkänslorna och rädslan för 6

konsekvenserna är stora. Därför är det viktigt att skolan och andra instanser 7

som har med barnen att göra är uppmärksamma och tar tag i problemen ett 8

tidigt skede. De ska också samarbeta aktivt med kuratorer och psykologer. En 9

ny skyddslag där socialtjänsten i högre grad kan gripa in utan att informera 10

föräldrarna, och där barnen kan söka hjälp utan att familjen får veta, bör 11

instiftas. Barnets psykiska välmående bör aktivt följas upp i flera år, även 12

efter ett omhändertagande. 13

9.2.2 Närståendevård 14

Systemet för tillhandahållande av närståendebidrag bör förenhetligas så att 15

det ska vara möjligt att vara närståendevårdare oberoende av hemkommun. 16

Närståendevården ska i mån av möjlighet prioriteras före åldringsboende, 17

men möjlighet till kortvariga avlösningar ska berättigas närståendevårdaren. 18

Avlastningsmöjligheterna bör förbättras. Pensionsfällor1 bör undvikas. 19

9.2.3 Åldringsvård 20

Hemvård bör vara den naturliga vårdformen så länge som det är möjligt. 21

Hemvården bör vara tillgänglig dygnet runt och oberoende av hemort. Då 22

mindre enheter är tryggare och ger närhet bör ett minimiantal vårdare per 23

åldring fastställas i lag. Det ska finnas servicehem i olika kategorier som 24

ger kvalitativ vård. Socialt umgänge, kultur, frisk luft och motion ska vara 25

tillgängligt i de äldres vardag, också på institutioner. Vård och service ska 26

ges på det egna modersmålet. Folkpensionen måste höjas till en nivå som 27

inte tvingar folkpensionärerna att ansöka om utkomststöd för att ha råd 28

med mediciner och vård. 29

1Pensionsfällor drabbar deltidsarbetare eftersom de får lägre pension då storleken pålönen är den faktor som avgör hur stor pensionen blir. Det är det långvariga deltidarbe-tandet som slår hårdast. För en anställd inom kommunen kan 10 års deltidsarbete med75 procent av en heltidstjänst bli 100 euro mindre i månaden i pension för en normalin-komsttagare, än om vederbörande hade jobbat heltid. med 75 procent av en heltidstjänstbli 100 euro mindre i månaden i pension för en normalinkomsttagare, än om vederbörandehade jobbat heltid.

64 KAPITEL 9. SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSMINISTERIET

9.2.4 Handikappfrågor1

Handikappade ska av kommunerna garanteras hjälp som underlättar de han-2

dikappades vardag. Att ha en personlig assistent bör vara en subjektiv rät-3

tighet för funktionshindrade och på annat sätt handikappade. Det ska även4

vara lättare att röra sig i omgivningen med t.ex. rullstol. Handikappade5

barn och ungdomar ska i mån av möjlighet integreras i dagvård och skola.6

Utvecklingsstörda ska integreras i samhället och erbjudas möjlighet att delta7

i arbetslivet.8

9.2.5 Utkomststöd9

Utkomststöd är en förmån som i sista hand tryggar en persons och familjs10

oundgängliga försörjning. Före beviljandet av utkomststöd utreds sökandens11

möjligheter att få andra sociala förmåner, så som arbetsmarknadsstöd, bo-12

stadsbidrag och studiestöd. Syftet med stödet är att också stöda individen13

och familjen att klara sig på egen hand. Sociala lån bör införas i alla kom-14

muner. Väntetiden för utkomststödet får inte vara för lång. En maximitid på15

fem dagar för att få sitt ärende till behandling är lagstadgat. Kommunerna16

bör garantera tillräckligt med personal för att uppfylla kravet.17

9.3 Hälso- och mentalvård18

En för medborgarna förmånlig och lättillgänglig hälso- och sjukvård bör er-19

bjudas eftersom den utgör en viktig del av vårt välfärdssamhälle. Förebyg-20

gande arbete och vård i ett så tidigt skede som möjligt är viktigt. Det här21

gäller såväl sjuk-, hälso- och mentalvård som missbrukarvård. Den offent-22

liga sektorn behöver inte producera basservicen, men den måste garantera23

produktionen av denna. Servicesedlar kan t.ex. användas för att garantera24

att innevånarna har tillgång till servicen inom andra sektorer till samma25

pris som den offentliga servicen. För att upprätthålla en god service inom26

sjukvården bör vårdpersonalen garanteras en skälig lön.27

Kostnadstaket för att få subventionerade mediciner och sjukvård bör be-28

räknas för de tolv senaste månaderna, inte per kalenderår.29

Passiv eutanasi och vårdtestamenten bör få en lagstadgad ställning. Pas-30

siv organdonation bör införas, genom upprättandet av ett statligt register31

över personer som inte godkänner en eventuell donation av sina organ.32

9.3.1 Mentalvård33

Antalet vårdplatser inom mentalvården måste utökas så att de motsvarar be-34

hovet samtidigt som den öppna vården måste utvecklas. Tillgången till vård,35

för människor med psykiska problem är i dag otillräcklig. Fokus ska även36

9.4. FAMILJ OCH BOENDE 65

läggas på de närstående. De ska garanteras information och kamratskaps- 1

handledning. Den öppna vården, t.ex. tillgången till serviceboende och stöd- 2

personer måste utvecklas. Öppen vård är ändå inte tillräckligt i alla situa- 3

tioner. Högkvalitativ sjukvård bör därför garanteras dem som är i behov av 4

tjänsterna. 5

Mer resurser bör tilldelas mentalvård för ungdomar. Mer tyngd måste 6

också läggas på den förebyggande vården. Brist på vårdpersonal får inte 7

kompenseras med medicinering. Barn, ungdomar och vuxna bör vårdas skilt. 8

Vid forskningen inom mentalvården bör extra uppmärksamhet fästas vid 9

barn- och ungdomspsykiatrin. Fler vårdare bör även utbildas med barn- och 10

ungdomspsykiatri som specialisering. 11

9.3.2 Missbrukarvård 12

Missbrukarvård på svenska bör vara en självklarhet. Möjlighet till gratis ut- 13

byte av sprutor ska finnas i kommunerna. I samband med utbytet ska miss- 14

brukarna också kunna få annan hälsovård och information om olika vårdfor- 15

mer mot missbruket som till exempel medicinering och terapi. Vi motsätter 16

oss en legalisering av droger. 17

9.3.3 Sexualvård 18

Ungdomar bör också i framtiden få gratis tillgång till personlig rådgivning 19

när det gäller preventivmedel, sex- och samlevnadsfrågor. Preventivmedel 20

bör vara skattefria, speciellt kondomer som är det enda preventivmedel som 21

skyddar mot HIV/AIDS. Det ska vara gratis att testa sig för könssjukdomar. 22

9.4 Familj och boende 23

9.4.1 Boende 24

Det allmänna bostadsbidraget ska inte ha någon maximigräns för antalet 25

kvadratmetrar i bostaden, endast en gräns för maximihyra. Inte heller husets 26

ålder eller renoveringsår ska påverka stödets storlek. Bostadslösheten bör i 27

första hand minskas genom en tillräcklig tillgång till bostäder. 28

9.4.2 Familjen 29

De nya familjekonstellationerna som uppkommit vid sidan om kärnfamiljerna 30

ska alla ses som likvärdiga. Även adoptivföräldrar ska ha samma rättigheter 31

till föräldraledighet som biologiska föräldrar. 32

Familjen, inte skolan eller socialvården, ska ha det primära ansvaret för 33

uppfostran och skapande av trygghet. Vår familjepolitik ska beakta och be- 34

jaka den mångfald av familjeformer som finns i dag. 35

66 KAPITEL 9. SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSMINISTERIET

Det sociala faderskapet är likvärdigt med moderskapet. Alla kommu-1

ner bör erbjuda papporna faderskapsrådgivning. SU vill se en familjepolitik2

som gör det möjligt att kombinera barn och karriär. 6+6+6-modellen2 stär-3

ker pappans relation till barnet samtidigt som det stärker mannens roll på4

hemmaplan. Kvinnors roll på arbetsmarknaden förstärks också genom att5

arbetsgivarna delar på kostnaden för föräldraledigheten. SU vill ha en fun-6

gerande mödra- och barnrådgivning där det skriftliga material som erbjuds7

ska finnas tillgängligt på både svenska och finska.8

SU vill bevara den subjektiva rätten till dagvård, vi vill ha ett indexbun-9

det barnbidrag som betalas ut tills barnen fyller 18 år och där barnbidraget10

är störst för det första barnet. Föräldrapenningen bör höjas till 80 procent11

av förälderns genomsnittslön.12

Alla myndiga personer, över 25 år ska ha rätt att prövas som adoptiv-13

föräldrar. Ensamstående och lesbiska par ska också ha rätt till assisterad14

befruktning. Barn som kommer till via assisterad befruktning ska vid 18-års15

ålder ha rätt att få veta sitt biologiska ursprung. Därtill ska homosexuella par16

få adoptera, både intern och externt. Äktenskapslagen och lagen om registre-17

rat partnerskap för homosexuella ska ersättas med en gemensam könsneutral18

äktenskapslagstiftning med lika rättigheter för alla.19

26+6+6-modellen innebär att föräldrarnas arbetsgivare delar på kostnaderna för för-äldraledigheten. Mamman får sex månader föräldraledigt, pappan sex månader och så fårföräldrarna ännu sex månader att fördela sig emellan.