stiftsliv nr 2 2015 tema växjö stift genom århundradena

TEMA: VÄXJÖ STIFT GENOM ÅRHUNDRADENA

För dig som är förtroendevald, anställd eller ideellt engagerad inom Svenska kyrkan, Växjö stift.

2/2015

Sigfridslegenden 4Evangelium behövs i konsumtionssamhället 21

Hundra år sedan Kalmar och Växjö

gick samman14

2

Stiftsliv – nummer 2 2015 VÄXJÖ STIFT GENOM ÅRHUNDRADENA

Frågan är befogad och det spontana svaret blir ett kraftfullt nej, när det gäller trafikvett med reservation för backspeglars värde. Men svaret blir klart jakande, om man frågar den som sitter i ekan med åror i hand. Det blir ju säkrare rodd, om man först fix-erar målet och sedan fäster blicken på utgångspunkten. Då blir kursen framåt stadig. Så visst finns det lägen, då det är vettigt att se bakåt, när man vill framåt.

I kyrkan fungerar vi på roddarvis, när vi knyter samman Guds ord med vårt nu och söker vägen framåt. Vi tänker och talar om det som var, det som är och det som skall komma. Därför värnar Guds folk t ex mässans fasta moment som markörer för kontinuitet och identitet. Psalmboken är fylld av budskap från generationer kristna före oss. Kyrkobyggnaderna och deras in-ventarier berättar likaså oavbrutet om tro och gemenskap över tid, inte sällan över mycket lång tid.

Faktum är att vi i allmänhet räknar med kyrkans historia som en tillgång utan att närmare reflektera över det. Men med-vetenheten om dess betydelse kan växa, när man ställs inför frågor som - skall vi riva sockenkyrkan, om den inte längre behövs? - är det rätt att slänga de gamla böckerna som legat på kyrkvinden i tvåhundra år? - vilka gravstenar skall få stå kvar på kyrkogården som kultur-minnen? För att inte tala om strukturfrågorna som kan beröra hem-bygds- och hemkänslor med rötter ända tillbaka till medeltiden… Hur går man då tillväga för att fatta kloka beslut?

Det naturliga är bland annat att se efter i arkiven för att få perspektiv på nuet. Men efter kyrkans skiljande från staten år 2000 finns handlingarna inte längre på nära håll. Församlings- och pastoratsarkiven, liksom stiftets arkiv till och med 1999, har i huvudsak levererats till Landsarkivet i Vadstena. Minnesbanken på hemmaplan har krympt och skildrar bara de senaste femton åren! Närminne i all ära, men det finns risk för historielöshet. En sådan hållning är absolut inte av godo för en kyrka som räknar med historiska fakta som en grund för tron.

En konsekvens just nu blir därför – åtminstone för den som skriver dessa rader – att bestämt hävda: om vi vill ”framåt” i Kristi kyrka och dessutom komma rätt, behöver vi kunskap i och om kristen tro men också kunskap om kyrkans historia inklusive stiftets och den lokala församlingens förflutna. Varför det? För

att få veta, om det var bättre förr? Kanske det, men mera för trons och identitetens skull.

I detta nummer av STIFTSLIV är huvudären-det att inspirera till ökad medvetenhet om vårt eget stifts historia, från legendens S:t Sigfrid till biskop Fredrik, och försöka för-klara varför det ser ut som det gör. Det är en brokig stiftshistorisk karta som framträder. Dynamiken låg redan från början inbyggd i de små ländernas mångfald jämte Öland,

som Linné en gång beskrev som ”helt annorledes än de andre Sveriges provincier”.

Därför: välkommen att bläddra framåt i detta tillbakablickande nummer av STIFTSLIV. Och så satsar vi samtidigt på FRAMTIDEN!

Lars Aldén Ordförande i Växjö stiftshistoriska sällskap

www.svenskakyrkan.se/växjostift internwww.svenskakyrkan.se/vaxjostift

© Svenska kyrkan, Växjö stift 2015 Box 527, 351 06 Växjö, 0470-77 38 00 vxANSVARIG UTGIVARE Katarina Toll Koril, kanslichef, 0470-77 38 87, [email protected]ÅD Maria Kenstam, Katarina Toll Koril, Erik Sidenvall, Charlotte Granrot Frenberg, Lars Aldén PRENUMERATION Stiftsliv sänds till kostnadsfritt till alla anställda och förtroendevalda som finns registrerade i organisationsregistret Kyrksam. Övriga anmäler intresse till Stiftslivs adressregister, [email protected], 0470-77 38 02GRAFISK FORM OCH TRYCK Löwex Trycksaker AB PAPPER Maxioffset 240/100 g UPPLAGA 6 300 exMILJÖ Stiftsliv är tryckt på svanenmärkt papper av svanenlicensierat tryckeri. Växjö stiftskansli är miljödiplomerat enligt svenska kyrkans miljödiplomering. Stiftets skogsbruk är miljömärkt enligt PEFC- och FSC®-systemen.

”Det naturliga är att se efter i arkiven för att få perspektiv

på nuet.”

Är det vettigt att se bakåt, när man vill framåt? LE

DAR

EN


3

UR INNEHÅLLET:

”En oumbärlig källa och en utomordentlig dokumentation”

6-9

4Växjö stift genom århundradena

16-17

18-19 10-1120

Sigfrids-legenden

4


”Den svenske konungen Olof är hedning men önskar under-visning i den kristna läran. Han sänder därför bud till den engelske konungen Mildred med bön att denne måtte sända en lärare. Mildred utser ärkebiskopen i York, Sigfrid, vilken i sällskap med sina tre systersöner, munkarna Unaman, Suna-man och Vinaman, först ställer färden till Danmark. Därifrån beger sig missionärerna till Värend, Svearikets sydligaste pro-vins. När de vilar ut efter resan vid en ort som heter Växjö, uppenbarar sig en ängel för Sigfrid och ger honom befallning att uppföra en kyrka på platsen. Sigfrid griper sig an uppdra-get och förkunnar samtidigt med stor framgång den kristna tron för värendsborna. När sveakonungen får kännedom om Sigfrids ankomst till landet, sänder han bud efter honom och låter sig senare döpas tillsammans med sin familj. Under tiden fortsätter Sigfrids systersöner verksamheten i Värend. De slutför kyrkobygget men faller efter en kort tid offer för en hednisk reaktion. Mördarna placerar deras huvuden i ett kar, som nedsänkes i den intill kyrkan belägna sjön. Vid budskapet om detta dåd återvänder Sigfrid till Växjö. Genom ett Herrens under återfinner Sigfrid karet med martyrernas huvuden, vilka som dyrbara reliker placeras i kyrkan. Efter en tid anländer kung Olof till Växjö med en stor här för att straffa hedningarna. Som soningsböter erbjuder värends-borna penningar och ’landets gods’. Efter att först ha avsla-git penningböterna mottar Sigfrid därefter byarna Hov och Tiuthyrby (Kronoberg) för kyrkans räkning. Efter en lång verksamhet på skilda håll i Sverige återvänder Sigfrid slutli-gen till Värend, dör och begravs i Växjö.”

Enligt den sk standardversionen. Återgiven efter Lars-Olof Larssons doktorsavhandling Det medeltida Värend (1964).

Sigfrids-legenden

Bilder uppifrån och ner: Sankt Sigfrid avbildad i Hemmesjö gamla kyrka.

Sankt Sigfrid utanför Växjö domkyrka. Växjö domkyrka avbildad i Långemåla kyrka.

5


När man beskrev det andliga livet i Svenska kyrkan i Växjö stift under 1900-talet användes ofta de länsbeteckningar som förr fanns på bilarnas registreringsskyltar. Jönköpings F stod för ”frikyrkligt”, Kronobergs G för ”gammal-kyrkligt” och Kalmar läns H för ”högkyrkligt”. Dessa beteckningar har ”alltjämt visst fog för sig”, skrev Göran Åberg i sin stiftshistorik som kom 2007. Även om han menar, att ett lämpli-gare ord för F:et är ”folkväckelse”.

Att teckna det andliga livet i Växjö stift på en sida är förstås ogörligt. Det får bli några brottstycken, valda från Göran Åbergs ”Växjö stift i historia och nutid” och ett avlyssnat samtal mellan honom och Lars Aldén, som kompletterar varandra utifrån sina utsiktspunkter i Jön-köping respektive södra Kronoberg och kalmartrakten. – 1800-talets folkväckelse innebar en vitalisering av det andliga livet, säger Göran Åberg. Ett tydligt exempel är Karl Palmberg, komminister i Månsarp 1884-1920, som kunde avsluta högmässan med att hälsa alla välkom-na till missionshuset på eftermiddagen. Han predikade där också, men det var enklare och man sjöng läsarsånger. Att folkväckelsen kunde få sådant gensvar i F-länet har många förklaringar. Göran Åberg pekar bland annat på frånvaro av domkyrka och den traditionella kyrklighet en sådan kunde medföra, och att Jönköping var en anhalt på vägen från kontinenten till Stockholm med öppen-het för nya idéer. Här fanns också predikanterna från

Jönköpings Missions-förening som for runt i bygderna. – Jönköpingsposten och hela Hallpressen har också haft en enorm betydelse för spridningen av liberala tankar både religiöst och politiskt i hela länet, säger Göran Åberg.

– I F-LÄNET KUNDE DET VARA NATURLIGT att fråga ’vilken kyrka tillhör du?’, påpekar Lars Aldén. Som i USA. Så frågade man inte i Kronoberg, för där var nästan alla med i samma. I gammalkyrklighetens Kronoberg var de flesta bund-na vid sin torva. Tryggheten bestod i att äga lite mark och att reda sig själv. – Den glädje och förtröstan på Jesus som uttrycks av exempelvis Lina Sandell märktes inte av så mycket här. Det var ’go’ i Jönköping och vemod i Kronoberg, där man släpade sig fram i sin ofullkomlighet. Här var katekesen viktig, liksom psalmbok och postilla. – Utan den smittande och befriande glädjen i tron har det varit svårt att föra det gammalkyrkliga arvet vidare till nya generationer, menar Lars Aldén.

H:ET FÖR ”HÖGKYRKLIGHET” i Kalmar län är, om möjligt, än svårare att förklara. Det handlade bland annat om att man under 1800-talet höll kyrkan och ämbetet ”högt”. Man talade om kyrkan som en organism, där livet i för-samlingen poängterades. J.A. Eklund, domprost i Kalmar 1902-07, var betydelsefull i framväxten av församlingslivet. Den högkyrklighet som senare blev en faktor i stiftet var däremot ett resultat av flera rörelser som kopplades samman. Den gammalkyrkliga gick i ett slags symbios med den liturgiska väckelsen. Ungkyrkligheten spelade också in. – Öland är lite speciellt, tillägger Lars Aldén. Det är små sammanhang där man måste göra mycket gemen-samt. Hembygd och kyrka går hand i hand.

MEN SÄGER DENNA SNABBSKISS NÅGOT om dagens and-liga liv i Växjö stifts område? Där det moderna breder ut sig och pastoratsammanslagningar ibland slätar ut lokala sedvänjor? Man kan inte bortse från de andliga traditionerna. Trots förändringar i både kyrka och samhälle finns ändå mycket kvar i attityder. Även idag är det långt mellan Jön-köping och stiftsstaden Växjö. Det finns en kvardröjande stolt stiftskänsla i det som en gång var Kalmar stift. Och i Kronoberg luftas ibland Dackeandan.

Text och foto: LarsErik Tobiasson

Frikyrkligt, gammalkyrkligt och högkyrkligt?

Göran Åberg och Lars Aldén möttes redan på 1960-talet på Kyrkohistoriska arkivet i Lund. Från sina olika utsiktstorn har de kompletterat varandra, inte minst i ledningen för Växjö Stiftshistoriska Sällskap.

6


Växjö stiftgenom århundradena

1050 Enligt legenden begravs Sigfrid detta år i kyrkan i Växjö. Sannolikt finns det vid denna tid en tydlig kristen närvaro i Värend.

1143 Ett cistercienserkloster grundas i Nydala. 1280

Första säkra beviset på att ett domkapitel existerar i Växjö.

100

0

110

0

120

0

130

01170

Första säkra beviset på att Växjö blivit ett biskopssäte. Balduinus dyker detta år upp som biskop i Växjö i flera samtida dokument.

7


Foto

: IKO

N M

aria

Sve

nsk,

Gus

taf

Hel

lsin

g

genom århundradena

1603 En superintendentur grundas i Kalmar som då är en av rikets mest betydande städer.

1529 Nydala klosters egendomar konfis-keras av kronan.

1542-43 Dackeupproret berör stora delar av dagens Små-land. Upproret orsakas av såväl ekonomisk, social som religiös oro. I de områden Nils Dacke behärskar firas åter mässan på latin.

140

0

150

0

160

0 170

0

1660 Byggnationen av det som kommer att bli Kalmar domkyrka påbörjas.

1678 Kalmar superintendentur om-vandlas till ett stift. Dess förste biskop blir Henning Schütte (1620-1707).

1682 Kalmar domkyrka invigs.

Reformationen

8


1906 Första stiftsmötet inom Svenska kyrkan hålls i Kalmar stift.

1915 Kalmar stift går upp i Växjö stift.

1942S:t Sigfrids folkhögskola startar.

1950-tal Växjö domkyrka får sitt nuvarande utseende i den renovering som genomförs under ledning av Kurt von Schmalensee.

1953 Stiftsgården Tallnäs grundas.

1958 Prästämbetet i Svenska kyrkan öppnas för kvinnor. Inger Svensson, prästvigd 1969, var första kvinnliga prästen i Växjö stift.

1958Oskarshamns folkhögskola startar.

1962 En omfattande pastoratsreform genomförs detta år. Präster och prästtjänster förflyttas från lands-bygd till de nu växande städerna.

1962 ”Växjö stifts lägergård i Kastlösa” börjar sin verksamhet. 1970 om-vandlas denna till ”Växjö stiftsgård Kastlösa”. Verksamheten pågår fram till 2010 då gården övergår till annan ägare.

1830-tal Emilie Petersen (”Mormor på Herrestad”) är en av pion-järerna för nyevangelismens pastorala och sociala arbete.

1842 Folkskolestadgan tvingar socknarna att ansvara för folkskola i fast skolhus. Socknen med prästen i spetsen var fortsatt huvudman för skolundervisningen.

1853 Jönköpings traktatsällskap grundas. Sällskapet kom att få en avgörande betydelse för väckelsefromheten i Jönköpings län.

1726 Konventikelplakatet utfärdas som en reaktion på tidig pietistisk väckelse. ”Olovliga samman-komster” i privata hus förbjuds nu. Konventikelplakatet upphävs slutligen 1858.

170

0 180

0

190

0

200

0

9


Växjö

Kalmar

Jönköping

Jönköping

Kalmar

Växjö

Jönköping

Kalmar

Växjö

Linköping

Växjö stift

linköpings stift

Växjö stift

kalmar stift

Växjö stift

Växjö stift genom århundradena

Växjö stift under 1600-, 1700- och 1800-talen

Växjö stift från och med augusti 1915

Det medeltida Växjö stift

2000 Förändrade relationer mellan kyrkan och staten genomförs. Svenska kyrkan upphör att vara ”statskyrka”.

1982 Kyrkomötet ombildas utan upp-delning mellan präster och lekmän. En läronämnd där samtliga biskopar ingår skapas nu.

1989 Stiften får en ny styrelseorgani-sation då den lagreglerade och den frivilliga stiftsorganisationen läggs samman.

10


Om prästgårdarna som kulturmiljö vittnar både skönlit-teratur, biografier och många prästbarns och försam-lingsbors vittnesbörd. När prästgården fungerade som församlingens hem levde prästbarnen mitt i socknens puls av både andligt, kulturellt och socialt liv, inte alltid okomplicerat men som inte så sällan ledde till kulturell kreativitet i framtiden. Om tre kvinnor som haft det gemensamt att de varit prästdöttrar och vuxit upp i prästgårdar i Växjö stift och på olika områden varit banbrytande i svenskt kulturliv, handlar denna artikel.

Wendela Hebbe, som är den första av de tre kvinnorna, föddes i Jönköping 1808. Hennes far, Samuel Åstrand från Lenhovda, var kaplan i Kristina församling och hennes mor, Maria kom från Jönköping. Vägen från Jönköping gick via kyrkoherdetjänsten i Nässjö till Norra Sandsjö. Där besöktes prästfamiljen ofta av biskopen Esaias Tegnér. När Maria blev änka flyttade hon tillbaka till Jönköping. Wendela var då nitton år och hade hunnit få en gedigen utbildning av sin både musika-liskt och språkmässigt begåvade far. I Jönköping träffade Wendela sin man, Claes Hebbe som köpte godset Näsbyholm i Fryele. Claes Hebbe lämnade familjen och landet efter misslyckade affärer och Wendela flyttade så småningom till Stockholm. Kontakten med Tegnér var inte oväsentlig för hennes inträde i Stockholms kulturliv. Som ledamot av Svenska

Akademin öppnade han dörrar för Wendela. På Kungliga Biblioteket träffade hon en annan smålänning, också av prästsläkt, Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, folklivsforskare. Han förmedlade en avgörande kontakt med redaktören Lars Johan Hjerta, Aftonbladets grundare och utgivare. Hon skrev recensioner och gjorde översättningar. Hjerta gav henne kontrakt med tidningen och hon blev därmed fast medarbetare. Hon är därmed den första kvinnliga journalisten fast knuten till en tidning.

Några år senare kommer Lina Sandell till Stockholm. Hon hade som Wendela blivit faderlös då hennes far, kyrkoher-den i Fröderyd drunknat vid en båtfärd på Vättern. Lina hamnade då, precis som Wendela, i Jönköping för vidare flytt till Stockholm. Det är inte främst som diktare Lina tar sig fram i Stockholm utan som förlagschef och redaktör. Hon fick arbete hos Evangeliska Fosterlandsstif-telsen och det är som förlagschef hon tar sin plats bland kvinnor som varit först, första kvinnliga förlagschefen och förlagsredaktören. Hon slutredigerade sångboken Pilgrimsharpan och skrev i tidningen Budbäraren, var redaktör för Barnens Tidning och arbetade fram och gav ut söndagsskolmaterial. Lina hade före Stockholmstiden hjälpt sin syster Char-lotta som var sjuk. Charlottas man var KW Almqvist. Han kom, som nyprästvigd av Tegnér, till Jönköping och inspirerades av den lågkyrkliga lekmannarörelsen.

Tre småländska prästdöttrar som var först

Wen

dela

Heb

be

11


”Kan du förstå att jag lefver liksom i

två världar...”

Efter fruns död gifte KW Almqvist om sig med Augusta Svahn, god vän till Lina. Deras första gemensamma barn, Ester Almqvist, är den tredje prästdottern i denna artikel. Hon växte upp i Nöbbele prästgård där KW var kyrkoherde. När KW dog var Ester Almqvist bara elva år. Augusta flyttade med barnen till Korsberga och startade privat-skola för att försörja sin familj. Ester visade fallenhet för konst. Hon satt ofta hemma och ritade, kanske för det handikapp hon hade vilket omöjliggjorde mycket av utelek. Trots den osäkerhet det måste ha varit understödde Augusta Esters konstnärlighet och lät henne fara till Stockholm och söka in på Tekniska skolan, nuvarande Konstfack, och sedan till Göteborg, där Carl Larsson var lärare. Om skilda världar lärde sig Ester mycket. I ett brev från Korsberga skrev hon till en vän:

Kan du förstå att jag lefver liksom i två världar: den ena är med er mina älskade kamrater, konstnärer och solmännis-kor – den tillvaron återknyts alltid där den slutade, om än åratal gått emellan. Och så den andra tillvaron: den är tung och förhistorisk skulle jag vilja säga, svensk och bondsk. Jag vet inte om du förstår mig. Det är min gamla tillvaro som småländsk prästdotter, som aldrig kan utplånas. Rolig och upplyftande är den inte, men ändå underligt nog är det bara i den omgifningen och i den luften, så att säga, som jag kan

måla så att jag känns vid det, att det är jag och inte dens eller dens efterapare som gjort det, det blir alltid sorgmodiga saker, men i alla fall det enda äkta jag kan åstadkomma.

Den tidens konstnärer uttryckte ofta att det var i sin ursprungsmiljö de bäst kom till sin rätt. Men vilka präst- och predikantbarn har inte upplevt spänningen mellan hemmet och studiemiljön? Ester kom att utveckla sitt konstnärskap i moder-nistisk riktning. Hon går ut i solljuset, målar inspirerad av solmålaren Per Ekström från Segerstad på Öland, i motljus. Hon blir därmed en av modernismens kvinnliga pionjärer, kanske den allra första kvinnan bland moder-nister.

Tre prästdöttrar som inte minst med stöd av starka möd-rar fått betyda mycket för många än idag. Den livssyn som Ester gav uttryck för på sin dödsbädd då hon trös-tade sina vänner kan nog också gälla de andra två. Hon sa: ”Sörj ej så och tänk ej så mycket på det förgångna. Det är det underbara med livet att det vill förnyas.”

Jan-Olof Johansson biskop emeritus

Este

r A

lmqv

ist

Lina

San

dell


12

Ur Växjö Stifts Hembygdskalender 1980

Stifthistoriskkarta över

Växjö stiftfrån 1980


13

14


I år är det jämt hundra år sedan Kalmar dom-kapitel höll sitt sista sammanträde. Det var slutpunkten för dom två stiftens samgående, en process som pågått i några årtionden, och som kantats av protester. Somliga har inte glömt det än…

När man senast renoverade Kalmar domkyrka skrevs biskopslängden på en psalmtavla. Den hänger till höger framme i koret. Överst med namnen på superintenden-terna, som var tillsatta av kungen och ej vigda biskopar, från 1603 till 1678. Därifrån är det biskopar ända fram till den siste, biskop Tottie, som dog 1913.

HUR KUNDE DET BLI SÅ HÄR? Orsaken ligger långt bort, för till bakgrunden hör tillkomsten av Luleå stift. Hela norra Sverige (halva landet!) hade sen gammalt ingått i Härnösands stift, och det behövdes av begripliga skäl delas. Frågan väcktes vid kyrkomötet 1888. Men vad hade det med Kalmar att göra? – Riksdagen tyckte det var dyrt med biskopar, det fanns redan för många tyckte de frikyrkliga och sparsam-ma riksdagsmännen, säger Peter Bexell, kalmarbo och fd stiftsadjunkt. Lösningen som presenterades var att slå samman två mindre stift, och valet föll på Kalmar stift. Först tänkte man sig att det kunde gå ihop med Visby. – Det var där kommunikationerna fanns, Kalmar har alltid varit vänt mot havet. Västerut fanns den svårforce-rade Gråstensmon, säger Peter Bexell.

MEN SEN KOM JÄRNVÄGEN PÅ 1870-TALET och läget blev annorlunda. 1903 beslutade kyrkomöte och riksdag att Luleå stift skulle bildas följande år. Samt att Kalmar stift skulle slås samman med Växjö stift under en gemensam biskop på Östrabo då någon av biskoparna i Kalmar eller Växjö dog. Då reste sig folket i Kalmarstiftet. 22 000 namnunder-skrifter samlades in och Annandag påsk 1903 proteste-rade 11 000 personer på Stortorget. Kung Oscar II, som ville lyssna till sitt folk, övervägde att avgå. Men beslutet stod fast, för ämbetsverk och rikspolitiker var det mest en administrativ fråga.

DET VAR ETT PROGRESSIVT STIFT som gick sitt öde till mötes. 1901 hade Henry William Tottie valts till biskop i Kalmar och året därpå kom J.A. Eklund som domprost. Eklund, med ”Fädernas kyrka”, gjorde Kalmar till ett centrum för ungkyrkligheten och tog initiativ till ett för-samlingshem. – Och Tottie hade nya idéer om vad man ska använda ett stift till som han hämtade från England, berättar Peter Bexell. – Bland annat tog han initiativ till stiftsmöten där präster och lekmän kunde samverka om församlingsut-veckling. Landets första hölls i Kalmar 1906, med 700 deltagare. Den 11 juni 1913 avled biskop Tottie, och samma dag domprosten Adolf von Engeström. Kalmar stifts öde var därmed beseglat. Prästerskapet försökte att få ha dom-kapitlet kvar i Kalmar, men den 31 juli 1915 höll det sitt sista sammanträde.

– VAD HÅLLER NI PÅ MED, undrar en besökare i Kalmar domkyrka medan jag tar lite bilder av Peter Bexell fram-för biskopslängden. Vi svarar, att det är för en artikel inför firandet av hundraårsminnet av Kalmarstiftets uppgående i Växjö. – Fira, utbrister hon. Det är väl inget att fira! Minnas möjligen. Hur som helst, den 12 september är det i alla fall Festhögmässa med biskop Fredrik och kyrkodag i Kalmar domkyrka.

Text och foto: LarsErik Tobiasson

Hundra år sedan Kalmar och Växjö gick samman

Peter Bexell, kalmarbo och tidigare stiftsadjunkt, vid tavlan med biskopslängden.

15


Vi heter Stine Jalnefur och Julia Jonsson, vi båda är snart 26 år och växjöstiftare. Stine prästvigdes juni 2014, Julia är prästkandidat och vigs januari 2017. Vi kan säga att vi båda är born and raised växjöstiftare. Det är här som vi hittat vår plats i kyrkan, för Stine var det genom otaliga läger fulla av gemenskap, skratt, härliga gudstjänster med Svenska kyrkans unga (SKU) och för Julia blev det tiden på S:t Sigfrids folkhögskola som var vägen in i Svenska kyrkan. Omsorgen från stiftskansliets anställda om oss präst-kandidater och vår närmast unika kontakt och relation med/till vår biskop och prästrekryterare är obeskrivligt betydelsefull för anknytningen till stiftet i stort. Det finns en oerhört familjär känsla inom hela stiftet, både hos kansliet men också ute i de många och underbara stads-och landsortsförsamlingar som vårt stift välsignats med. Här finns en gudstjänstglädje som visar sig i olika gudstjänst- och fromhetstraditioner, vilket enligt oss är berikande och spännande! Vi växjöstiftare har en stark sammanhållning, en stolt tradition och ett starkt band till vårt stift. Som växjöstiftare i diasporan vet vi att det finns vänner i närheten.

UNDER STUDIETIDEN I DIASPORAN är identiteten och tillhörigheten till Växjö stift viktig. Ja, ska vi vara ärliga

så är man nog aldrig så mycket växjöstiftare som när man är student. Det går att likna som en utlandsförsamling. Varje tisdag träffas vi växjöstiftare och det är som att ens småländska/öländska dialekt blir extra bred de timmarna under veckan. Fortfarande brottas dock Växjö stift med sin historia angående de kyrkotraditioner som bland annat innefattat diskussionen kring ämbetssynen, och som student och växjöstiftare får man ofta möta och på bästa sätt bemöta de fördomar många har om vårt stift. Här är samtal och kontakt viktiga, både oss kandidater emellan men också med kansliet och de handledare vi möter på våra prak-tiker. Hos dem har vi ett stort stöd och här märks den omsorgsfulla och familjära stämningen som för oss kännetecknar Växjö stift.

ÄVEN OM VÄXJÖ STIFT BESTÅR AV SMÅLÄNDSKA mörka skogar och närhet till det lokala, så är samtidigt stiftet en del av den världsvida kyrkan, genom våra vänstift. Inte minst i kontakten med den lutherska kyrkan i Costa Rica, ILCO och Oxfords stift. Något som vi som befinner oss i diasporan blir präglade av, nämligen känslan av att vi som växjöstiftare är en tydlig del av den världsvida kyrkan.

Stine & Julia, två stolta växjöstiftare

KRÖNIKAN

Med Växjö stift närmast hjärtat

16

VÄXJÖ STIFT GENOM ÅRHUNDRADENAStiftsliv – nummer 2 2015

Väx

jö d

omky

rka


17

Enligt legenden var det Sankt Sigfrid som lät uppföra den första kyrkan i Växjö, troligtvis i trä, på samma plats där domkyrkan ligger idag intill Växjösjön. I mittgången, på väg fram mot koret, finns en dekoration, ett S i guld, inlagt mellan röda och vita stenar i marmor. Traditionen berättar att detta markerar platsen för var Sankt Sigfrid ligger begravd i kyrkan. Under århundradena har Växjö domkyrka växt från en liten träkyrka till dagens pampiga stenkyrka som till stora delar är resultatet av restaurering-en 1957- 60 när den fick ett mer senmedeltida uttryck.

STENKYRKAN FRÅN 1160-TALET har byggts om och utö-kats under nästan varje århundrade. Förändringarna som genomförts går till viss del hand i hand med Växjö stads historia. Ett exempel på detta är när Växjö fick stadspri-vilegier på 1300-talet. Då utökades kyrkan med sakristia, kapell och sidoskepp. Även stiftets biskopar har påverkat domkyrkans utseende. Efter att den välkände biskopen och skalden Esaias Tegnér uttryckt att kyrkan var ”gammal, ful och förfallen”, genomfördes en restaurering 1849-54 när kyrkan bland annat fick sin trappgavelsiluett. Samma Tegnér sitter än idag och vakar över kyrkan på en stol norr om kyrkan. Monument är utfört 1926 av Arvid Käll-ström. Intill ligger Karolinerhuset, det gamla gymnasiet där bland annat Carl von Linné studerade 1716. Domkyrkan har utöver ivriga ombyggnationer och renoveringar även drabbats av brand, bland annat genom ett åsknedslag 1740. Sammantaget ger detta kyrkan en väldigt komplex byggnadshistoria och tyvärr har all äldre inredning gått förlorad. Den äldsta kända avbildningen av Växjö domkyrka finns på en altarskåpsdörr från 1400-ta-let i Långemåla kyrka, Kalmar län (se bild sidan 4).

TROTS ALLT SOM KYRKAN VARIT MED OM kan man än idag hitta rester från olika århundranden, bland annat finns spår från kristendomens inträde i människornas liv för 1000 år sedan. Vid korets östra mur, på kyrkotom-ten, står en runsten daterad till 1000-talets andra hälft. Texten lyder: ”Tyke – Tyke viking – reste stenen efter Gun-nar, Grims son. Gud hjälpe hans själ.” Stenen var tidigare inmurad i korväggen men flyttades hit 1959. I kyrkgol-vet, nästan gömt under en bänkrad vid vänstra pelaren, nedanför psalmtavlan, finns en vackert huggen gravsten från 1600-talet med en kvinnogestalt. Den föreställer Anna Trolle, dotter till Ture Trolle, från den välkända

Bergkvarasläkten. Anna var gift med franskfödde hugenotten

och krigsöversten Charles de Monaye som halshöggs på Stockholms stortorg efter att ha deltagit i en komplott mot den nya kungen Johan III. Anna överlevde sin make i mer än 45 år och begravdes här i domkyrkan.

UNDER 1900-TALETS ANDRA HÄLFT har konst och konst-hantverk i glas, trä och smide, de hantverksmaterial som är så starkt förknippade med Småland, fått ett alldeles speciellt utrymme i Växjö domkyrka. Kyrkan är bland annat smyckad med en kormatta av Ulla Gowenius och en ljusbärare, ”Livets och kunskapens träd”, ett verk i smide och glas av Erik Höglund och Lars Larsson. Göran Wärff har utformat dopplatsen ”Livets källa” i sten och glas. Hjälmserydskonstnären Eva Spångberg finns repre-senterad med flera träskulpturer. Bo Beskow är konstnä-ren bakom väggmosaiken ”Det himmelska Jerusalem” i långhuset och två glasfönster ”Döden spelar schack med riddaren/envar” och ”Kristus som livsträdet” i kapellet i väster. Korfönstret är formgivet av Jan Brazda och det färgstarka altarskåpet, som invigdes 2002, är ett arbete av Bertil Vallien.

SOMMAREN 2013 GENOMFÖRDES ARKEOLOGISKA utgräv-ningar utanför kyrkotomten. I samband med detta hittade arkeologerna ett välbevarat pilgrimsmärke i bly, det första kända föreställande Sankt Sigfrid. I hans vänstra hand anar man en kräkla och den högra handen ser ut att vara lyft till välsignelse. Det går också att se detaljer av hans kläder och av den flätade korgen med systersönernas huvuden.

Maria Brynielsson Stiftsantikvarie

Källa: Kyrkobyggnadsarkivet, Växjö stift

–Sankt Sigfrids kyrka

18


Kalmar domkyrka speglar stormaktstidens glansperiod i Sverige och var vid sitt uppförande väldigt modern. Dom-kyrkan, som är den största av Tessin den äldres kyrkor, är ett enastående byggnadsprojekt i svensk arkitekturhistoria med en arkitektur som följer den romerska antikens formspråk. Det är en ritad, konstruerad och matematiskt beräknad kyrka till skillnad från medeltidens byggnader som oftast uppfördes utifrån teorier och erfarenhet.

MED SITT STRATEGISKA LÄGE vid Östersjön var Kalmar en av Sveriges viktigaste städer från medeltiden och framåt. Kontakterna med kontinenten var många och här bilda-des Kalmarunionen 1397. Från medeltid och ända fram till 1600-talets mitt låg staden Kalmar i anslutning till slottet. Nu, när staden av försvarstekniska skäl flyttades till Kvarnholmen, startade även en sju år lång planering av domkyrkan. År 1660 påbörjades arbetet med domkyr-kan utifrån ritningar av Nikodemus Tessin den äldre som hade fått uppdraget av kung Karl X Gustav. Inför upp-draget var Tessin på en inspirationsresa till Italien mellan 1651-53. Tessin hade även andra kungliga uppdrag som Borgholms slott och Kungliga slottet i Stockholm. Krig och pengabrist ledde till att kyrkbygget avstannade och startades upp igen vid flera tillfällen. Kyrkan var halvfär-dig vid invigningen 1682 och hade då namnet Karls kyrka med hänvisning till kungarna Karl X Gustav och Karl XI som båda hade medverkat i kyrkans planering och uppförande. På befallning av kung Karl XI återupptogs domkyrkobygget igen 1692 för att färdigställas 1703.

STORKYRKAN FRÅN 1200-TALET, som låg vid Kalmar slott, sprängdes 1678 men innan dess flyttades en del av inredningen, bland annat bänkfrontar, predikstolen, och flera vackra gravhällar till den nya domkyrkan. Den äldsta gravhällen i domkyrkan är från 1598 och den yngsta är från 1798. Stormaktstiden och adeln är inte bara närvarande genom gravhällarna utan även genom alla epitafier och begravningsvapen som pryder långhus-väggarna. Altaruppsatsen från 1712 är ritad Nikodemus Tessin den yngre (1654-1728). Från början fanns möjligheten att köpa sig en bestämd sittplats i kyrkan men vid slutet av 1700-talet övergick man istället till att hyra ut platser. Kurbänkarna, som

finns kvar än idag, var dyrast och en statusmarkering genom sin markerade placering i kyrkorummet samtidigt som de erbjöd avskildhet från resten av församlingen. Kalmar domkyrka har två dopfuntar. Erik Sand är skulptören bakom den båtformade dopfunten i öländsk kalksten som idag står längst ner i kyrkan, krönt av ett segel i guld från 1963. I samband med den senaste reno-veringen, då domkyrkan genomgick stora utvändiga och invändiga arbeten, fick kyrkan bland annat en ny flyttbar dopfunt i metall och glas.

Kalmar stift

Under medeltiden hörde det nuvarande Kalmar län till Linköpings stift men på 1500-talet utsåg kungen bland annat Möre och Öland till ett så kallat ordinariedöme för att minska biskopens makt. 1678 blev kyrkan domkyrka i Kalmar stift som då omfattade Möre, Stranda, Handbörd och Öland samt mellan 1678-80 även östra Blekinge. Ett av de mer välkända namnen på biskopar i Kalmar stift är Magnus Stagnelius, pappa till skalden Erik Johan Stagne-lius. Han var biskop mellan 1807-1829. Ett riksdagsbeslut år 1903 resulterade i att Kalmar stift skulle uppgå i Växjö stift i samband med att någon av dessa stifts biskopar avled. 1913 avled Kalmar stifts biskop Henry William Tottie (1900-1913) och stiftet upp-hörde 1915.

Maria Brynielsson Stiftsantikvarie

Källa: Kyrkobyggnadsarkivet på Växjö stift

Vid Stortorget i Kalmar, mitt i stadens hjärta, ligger domkyrkan, en av norra Europas förnämsta barockkyrkor.

19


Kal

mar

dom

kyrk

a

20


”Hembygdskalendern är en oumbärlig källa och en utomor-dentlig dokumentation”, lär biskop Sven Lindegård ha sagt vid 75-årsjubileet 1984. Antagligen skulle det ha glatt de två prästerna J A Franzén och F E Höijer – som under en tågresa 1909 beslutade sig för att börja ge ut en årsbok som skulle spegla kyrkligt liv i Växjö stift – om de fått höra biskopens ord. Det skulle vara en bok av präster och för präster som skulle ge en bild av hur såväl tradition som nyorientering tog konkret gestalt och fick uttryck i för-samlingarna.

DET TIDIGA 1900-TALETS BÖCKER kom därför att få prägel av ungkyrkorörelsen och andra rörelser som ville vitalisera församlingslivet genom att understödja ideella lekmannakrafter, inte minst i ungdomssammanhang. Under en lång period intog stiftskrönikorna en central plats i Hembygdskalendern (än idag är bildkrönikan det första många slår upp i sin nya Stiftskalender) – nästan som ett slags verksamhetsbe-rättelse för det gångna året i stiftet. Den lyckligt lottade, som har tillgång till hela serien av utgåvor, kan därför få en tydlig bild av Växjö stift de senaste 100 åren, av de fromhetstraditioner som satt prägel, av gudstjänst- och församlingsliv, av hur man förstått och tolkat diakoni- och missionsuppdrag, av internationella kontakter och utblickar och mycket, mycket mer …

AMBITIONEN ATT SPEGLA KYRKAN i Växjö stift gäller än idag. Men samtidigt har perspektiven med åren vidgats och berikats. Idag vänder sig Stiftskalendern (som den he-ter sedan några år tillbaka) inte enbart – eller ens huvud-sakligen – till stiftets prästerskap. Som en naturlig konse-kvens av att boken skulle återge hur lekmannarörelsen på olika sätt fick större plats och betydelse i församlingarna, så vänder sig Stiftskalendern sig till alla som på olika sätt

är engagerade i församlingarnas liv och verksamhet, i dess guds-tjänst- och vardagsliv.

DET ÄR EN BÄRANDE TANKE i Stiftkalenderns ethos, att allt detta bottnar i, bygger på och är helt beroende av de mångas engagemang och gärning, där många människor tillsammans förvaltar gåvan och ansvaret

skänka tro och liv konkret gestalt och låta Kristus bli synlig. Kalendern sträcker sig därför till människor i församlingarna med ambition och hopp om att skänka styrka på trons vandring genom att inspirera och utmana till nya tankar och vägar. Den ska vara till glädje och uppmunt-ran – på något litet sätt bidra till att både människors och församlingars liv berikas och fördjupas.

Johan Alberius Redaktör för Stiftskalendern

Växjö Stiftskalender de senaste 100 åren…

”...allt detta bottnar i, bygger på och är helt beroende

av de mångas engagemang och gärning...”

21


UTMANING

För bara några årtionden sedan rådde brist på informa-tion. Vi trängdes runt samma radio- och TV-apparater. Våra böcker var sönderbläddrade. Idag har vi istället ett enormt överskott på information men ett skriande under-skott på uppmärksamhet. Nu trängs inte längre många människor kring samma stycke information. Nu trängs is-tället många informationsbitar i samma stycke människa. Det är inte bara information det blivit mer av. Det har blivit mer av allt. Ju fler arbetsmoment som automatise-ras desto mindre nödvändiga blir vi för produktionen av detta överskott. Sysselsättning är inte längre en oumbärlig del av vår existens utan något som ska ”skapas”. Men en roll har vi kvar: konsumentens. Vi konsumerar och kasserar som aldrig förr. ”Bäst före-datum” kryper allt närmare tidpunkten för införskaffande. Och det gäller allt – teknologi, prylar, mode och idéer.

DET FINNS TVÅ STRATEGIER för att hantera detta över-skott: att kassera och att stapla. Sopbergen växer och informationen bryts ned i småbitar och förpackas på ett sådant sätt att den omedelbart griper tag i oss. Genom-snittstiden vi ägnar åt en webbsida på internet är 16-22 sekunder. Vi lär oss att ytligt skanna av stora informa-tionsmängder men selekterar bort det linjära berättandet och den mentala fokusen. Vi ansamlar pusselbitar men saknar en ram för att lägga dem i ett begripligt mönster.

Vår materiella välfärd saknar motstycke men för detta betalar vi ett pris. De kurvor som mäter livskvalitet pekar nedåt och ekosystemen kollapsar. Något fundamentalt fattas oss, något som vi i längden inte kan distrahera eller konsumera oss bort ifrån.

VÅRA BEGÄR MÅ VARA OMÄTTLIGA men våra behov är begränsade. Vi begär distraktioner och prylar men vi behöver dem inte. Vi behöver en plats där våra behov tas på allvar. Där man behärskar urskiljningens konst och en-träget förkunnar för varje människa att hennes värde inte kan mätas i nytta. Och vi behöver höra att vi bär på en identitet som är djupare än varje social etikett. Vi behöver evangelium. Den gemenskap som ska förvalta detta evangelium måste intressera sig mer för världens välbefinnande än för sina egna krämpor. Bara genom att glömma sig själv kan den finna sig själv. Någonstans har den pendel som sving-ar oss genom livet ett fäste där allt är stilla. Den gemen-skap som känner, erkänner och odlar denna förankring behöver varken vara rädd eller söka bekräftelse. Den kan möta alla utmaningar utan ängslan. En sådan gemenskap, och kanske bara en sådan, förtjänar att kallas ”kyrka”.

Mikael Kurkiala docent i kulturantropologi och forskare

vid analysenheten, kyrkokansliet

”...vi behöver höra att vi bär på en identitet som

är djupare än varje social etikett.”

behövs i konsumtions-samhället!

Evangelium

22


BoktipsFör dig som vill veta mera

I stiftet finns sedan 1978 Växjö Stiftshistoriska Sällskap som resurs för den som vill veta mera om stiftets förflutna inklusive det gamla kal-marstiftets. Sällskapets utgivning i tre serier, SKRIFTER, MEDDELANDEN och MINNESTECKNINGAR, täcker in mångahanda från medeltid till nutid.

Har du egna boktips? Det kommer alltid att finnas en sida med boktips i Stiftsliv. Har du tips på någon bok som du tycker att vi borde rekommendera? Maila ditt tips till [email protected].

och film -

Filmen Sankt Sigfrid & Växjö domkyrka, en film där legenden om helgonet Sankt Sigfrid flyter

samman med 2000-talet i Växjö domkyrka.

Producerad av Johan Kalin 2011, [email protected]

Sällskapet har ur arkivet tagit fram stiftsfilmen från 1950 och ljudsatt den till en DVD-version. I filmen får man möta biskoparna Brilioth och Malmeström och präster och kyrkfolk från skilda delar av stiftet. DVD:n kostar 100 kr.

Göran Åbergs båda nyttiga stiftshistoriker: Växjö stift i historia och nutid (Skrifter 16) och den engelska versionen Växjö Diocese. Past and Present. The History and Develop-ment of a Diocese of the Church of Sweden (Skrifter 20).

Den senast utgivna skriften, Olle Madelands bok om Peter Lorentz Sellergren, har fått många läsare. Den kostar 160 kr, när den köps genom sällskapet.

Kontakta stiftshistoriska sällskapets ordförande Lars Aldén, 0470 -279 27, 0730-62 12 05, [email protected].

23


Anmälan öppen till Fortbildningsveckan! Nu kan du anmäla dig till Fortbildningsveckan! Läs mer om programmet och anmäl dig på internwww.svenskakyrkan.se/vaxjostift/fortbildningsveckan.N

otise

r

Den glädje jag känt över att få vara biskop i Växjö stift blev än större Annandag Påsk då jag fick ta emot så mycken kärlek och tacksamhet som jag inte kunnat ana. Jag har tagit det till mitt hjärta och begrundar det.

Det är många jag har att tacka för goda ord och gåvor av olika slag i samband med min avgång. Jag vill tacka stiftets olika organ och stiftskansli, församlingar och pastorat, andra samfund, kom-muner, länsstyrelser med flera. Och många enskilda, medarbetare, förtroendevalda och församlingsbor.

Här vill jag särskilt tacka präster och diakoner, församlingar och andra både grupper och enskilda för de gåvor som skänkts till Den Gode Herdens skola i Betlehem. Jag är glad att ni utgick ifrån att

detta var något som skulle glädja mig då det gläder så många Betlehemsbarn.

Tack ni alla som berett mig så mycket glädje under åren som gått och ända in i det sista! För mig har det varit så stort att få detta förtroende från er att vara Växjö stifts biskop de sista åren av min tid i tjänst.

I tacksamhet till Gud och människor!

Er tillgivne

TACK från biskop em Jan-Olof

Skriv till biskop FredrikVad tycker du att din nye biskop behöver veta? Vad ser du som angeläget för Svenska kyrkan i Växjö stift? Vilka utmaningar respektive möjligheter ser du? Vad längtar du efter? Biskop Fredrik uppmanar alla att dela med sig av sina tankar. Läs mer om ”Vad vill du dela” och skriv till biskopen på intranätet: internwww.svenskakyrkan.se/vaxjostift/vad-vill-du-dela

Rekordmånga sommar- kyrkor håller öppet

Växjö stifts uppskattade turistbroschyr ”Vägen till kyrkrike 2015” är klar. I år är det rekordmånga kyrkor i Växjö stift som satsar lite extra i semestertider – hela 120 stycken!

Broschyren med de sommaröppna kyrkorna hittar du på stiftets hemsida samt intranät.

Den finns också i kyrkorna, på bibliotek, turistbyråer och muséer. Du kan även beställa ett eget exemplar via stiftets

växel 0470-77 38 00.

2014 i text och bildÅrsredovisning 2014 för Växjö stift och Prästlönetillgångarna finns publicerad på stiftets hemsida samt intranät. En tryckt publikation distribueras i slutet av juni månad.

I NÄSTA NUMMER AV

Till sommaren går flyttlasset. Vi flyttar in på Östrabo som den tjugonde i raden av biskops-familjer, jag som nummer femtionio i stiftets biskopslängd. Vid middagen i samband med min mottagning berättade biskop Jan-Olof hur han på stav-nedläggningsdagen hade blickat upp mot Östrabo. Vinkade huset till avsked? Visade det tecken på sorg? Ingenting sådant. Östrabo vilade tryggt på sin kulle. Huset vet att biskopar kommer och går.

Som biskop behöver man både respektera historien och bygga för framtiden. Min konfirma-tionspräst Lars skriver om detta i sin ledartext. Bilden av en roddtur är bra. När man ror gäller det att fästa blicken långt bak för att hålla kursen framåt. En kollega talar om samma sak med hjälp av ordet nufånar. Det gäller att inte slukas av nuet och bortse från det som hänt förr. Att vara historielös är farligt. Temat för mitt första biskopsår är därför en fråga: Vad vill du dela? Jag vill lyssna till dig som kan mycket om arbetet i stiftet. Skriv till mig, via brev, mail eller på webben. Berätta det du tror är viktigt för mig att veta. Som bekant kan man lyssna på olika sätt: pliktskyldigt förstrött eller nyfiket uppmärksamt. Jag vill det senare. Ambitionen är att vara observant både på det som sägs och det som bara finns mellan raderna.

Om ledarskap tänker jag utifrån orden relation och vision. Det är viktigt att skapa och vidmakt-hålla goda relationer. Samtidigt är visionsarbetet i kyrkan en nödvändighet. Relation utan vision blir säkert gemytligt, men det händer inget. Vision utan relation saknar förutsättningar att bli något gemensamt. Uppgiften att bygga kyrka är ett tillsammansprojekt. Vi behöver varandra, både i visions-arbete och i gudstjänstfirande. Om vi inte delar gudstjänstgemenskap med varandra förlorar vi utgångspunkten för ett förnyat kyrkligt arbete. Jag brukar kalla det fötternas bekännelse. Tro är inte bara tankar som tänks eller händer som tjänar, utan fötter som går med mig till för-samlingens gemensamma gudstjänst. När vi lever av det kyrkan alltid gjort får vi historia och framtid att höra samman.

Om en tid flyttar den tjugoförsta biskopsfamiljen in på Östrabo och stiftet tar emot biskop nummer sextio. Kanske vandrar jag då nerför allén, vänder mig om och ser Östrabo vila tryggt på sin utsiktspunkt. Då hoppas jag att vi som medarbetare i Växjö stift kunnat göra skillnad för kyrkans framtid i vårt land.

Avsändare:

Box 527, 351 06 Växjö

TEMA Själavård

Tidningen kommer i början av september.

UTSIKT FRÅN ÖSTRABO

stiftsliv nr 2 2015 tema växjö stift genom århundradena

Documents