"skÖra vingar", ulf westerberg

n sköra vingar - 1

Skör a Vi n garUlf Westerberg Fjärilars liv och hemligheter

2 - sköra vingar n

n sköra vingar - 3

4 - sköra vingar n

n sköra vingar - 1

Sköra VingarFjärilars liv och hemligheter

aHammar Förlag

Ulf Westerberg

2 - sköra vingar n

n sköra vingar - 3

S o rg m a n t eln är en av våra största och praktfullaste dagfjärilar.

Vä d d nät f jä r i l på vakt.

4 - sköra vingar n

Gu l lv i v ef jä r i l i sitt revir.

K a mgr ä sf jä r i l e n lever hela sin uppväxt och sitt liv på ca 100 m2.

n sköra vingar - 5

6 - sköra vingar n

I n n eh å l l sfört eck n i ng

In l edn i n gDessa fantastiska insekter __________________________________________ 12Historia, utveckling ______________________________________________ 15Dagfjäril eller nattfjäril? ___________________________________________ 16 Li vet s o m fjär i lFyra utvecklingsstadier - varför? _____________________________________ 18På sköra vingar __________________________________________________ 21 Mat, mat! ______________________________________________________ 22Ögon som ser åt alla håll __________________________________________ 25Antenner - biljetter till en värld av dofter ______________________________ 31Att höra - en livsnödvändighet på natten _______________________________ 35Alstring av ljud __________________________________________________ 36Att hålla rätt temperatur __________________________________________ 36En värld av faror _________________________________________________ 42Jag är giftig - se upp! ______________________________________________ 46Falska ögon och förvillelser -varför de är så poppis _______________________ 52Jag syns inte - alltså finns jag inte _____________________________________ 60Att övervintra __________________________________________________ 64Godis mot beskydd ______________________________________________ 69

Fjär i l e n s l i vsupp gi f t - f o rt pl an t n ingen

Förberedelser ___________________________________________________ 71Kampen om reviret ______________________________________________ 73Uppvaktning och parning __________________________________________ 75Tre förberedande stadier ___________________________________________ 86

Et t hotat sl äk t e

En skör framtid _________________________________________________ 98Utstuderad anpassning ____________________________________________ 99Med engagemang kommer man långt _________________________________ 104Hårt trängda skönheter ___________________________________________ 105Ett fjärilsreservat _________________________________________________ 106Skärgårdens okrönte kung __________________________________________ 113

Migr an t er na

Sprid och föröka er _______________________________________________ 118En sann europé _________________________________________________ 120

n sköra vingar - 7

Afrikanska invasioner _____________________________________________ 121Vandrarna _____________________________________________________ 124

Im i tatör er na

Glasvingade skönheter ____________________________________________ 126Humlelika plagierare _____________________________________________ 129

Fjär i l ar nas rol l i ekol ogi nPollinatörerna __________________________________________________ 130Även Nils förfasade sig ____________________________________________ 132

Li t t er at ur fört eck n i n g __________________________________ 140

A rt fört eck n i n g ___________________________________________ 142

Fa m i l jer egi st er ___________________________________________ 144

Tack ________________________________________________________ 147

B i l ddek l ar at ion __________________________________________ 148

Kol ofon ____________________________________________________ 149

Storfläckig pärlemorfjäril vandrar långa sträckor och klarar också av att föröka sig i vårt klimat. Utan tillskottet söderifrån hade den varit betydligt ovanligare.

8 - sköra vingar n

n sköra vingar - 9

Föror d

Alla fjärilsböcker brukar vara varandra ganska lika. De är systematiskt uppbyggda med artkaraktärer och utbredning, faktaspäckade med all känd kunskap om varje art. Sådana böcker är omistliga för att lära känna hela fjärilsfaunan. Nu har Ulf Westerberg skrivit en annan slags bok om fjärilar där han med ett helt annat grepp berättar om fjärilarnas liv, varför de beter sig som de gör, deras plats och funktion i ekosystemet och en hel mängd spännande och många gånger oförklarliga beteenden. Det är ingen tvekan om att Ulf älskar fjärilar. Sättet att i ord och bild förmedla sina kunskaper och iakttagelser avslöjar hans passion.

Det finns en upptäckarglädje som tillsammans med iakttagelseförmåga, ett skarpt sinne för detaljer och fotografisk fantasi, gör boken inte bara annorlunda utan också värdefull och en inspirationskälla för alla oss som är intresserade av insekter i allmänhet och fjärilar i synnerhet. Ulf kopplar skickligt samman den enskilda fjärilens beteende med miljontals år av evolutionär utveckling, försöker förklara sammanhang samtidigt som vi uppmanas förstå att vi inte förstår allt, ännu!

Som traditionell fjärilsamlare sedan femtiotalet är det spännande att följa utveck-lingen mot ett ökat intresse för insektsskådning och fotografering och rapportering till Artportalen. Det är en utveckling som kommer att tillföra entomologin mer kunskap. Insamling för forskning tillsammans med ett brett intresse för skådning, fotografering och rapportering är en viktig mix för nödvändiga framtida insatser för att ge fjärilar och andra insekter de livsutrymmen som behövs för att värna mångfalden i naturen.

Sköra vingar är en efterlängtad bok för oss som älskar och fascineras av fjärilar.

Ha n s Ka r lsso nordf. Sveriges Entomologiska Förening, Dörby, Öland, september 2010.

Metallvingesvärmarens närmaste släktingar tillhör nattfjärilarna, men själv är den helt dagaktiv.

10 - sköra vingar n

n sköra vingar - 11

Många nattfjärilar är allt annat än grå och intetsägande. P u r p u r m äta r e .

Smu lt ro n v iss l a r en tillhör familjen tjockhuvudfjärilar.


I n l e dn i ng

D e s sa fa n ta s t i s k a i n se k te r

Med en evolutionär historia på 300 miljoner år, miljontals olika arter och en utbredning över de mest skiftande förhållanden på alla kontinenter är det kanske med viss undran om det inte är denna djurgrupp som är världens verkliga härskare istället för vi män-niskor. I insekternas värld kan vi hitta anpassningar till livsmiljöer och fiender som den mest fantasifulle science-fiction författare aldrig kunnat föreställa sig. Kanske är det dags att ifrågasätta vårt traditionella och däggdjurscentrerade klassificeringssystem om vad som är lägre och högre stående arter.

Om vi människor plötsligt en dag skulle försvinna från jordens yta skulle det mesta gå vidare precis som vanligt, om det skulle hända med insekterna hade världen troligen kollapsat, då de utan tvivel är några av de mest betydelsefulla medarbetarna i jordens ekologi.

När de första mer moderna vetenskapsmännen på 1700-talet började att intressera sig mer systematiskt för naturen och dess invånare, vände man sig snabbt till insekterna. Den franske forskarpionjären Rene-Antoine Ferchault de Reamur placerade dem högst upp i naturens egen ordning. Han tyckte sig se större storhet och karaktärer hos insek-terna än i planeternas förehavanden, som han endast såg som ”ett tämligen enfaldigt spel med cirkulära rörelser”.

Vid ungefär samma tid prisade vår egen Carl von Linné denna djurgrupp i sitt nu-mera berömda tal ”Om märkvärdigheterna uti insekterna”, riktat till Kungliga Svenska Vetenskapsakademin:

”Här i desse små, och af oss så föraktade kräken, kunne vi finna de största Naturens-mästerstycken. Desse så små, och nästan inga, prisa, fast med stum mun, högre sin Alvisa Skapare än alle de andre ting. Den förvetna människan har dem dock så mycket förgätit, at ingen Vetenskap i verlden så litet är uparbetad, som den der lärer egenskaperna och kän-nedomen af detta slägtet.”

Linnés beundran för insekterna gällde dess betydelse i naturen, han var den förste som insåg vikten av att det upprätthålls en balans mellan olika växt- och djurgrupper och enligt honom fanns det inga viktigare djurgrupper för denna jämvikt än insekterna. Han var en av de allra första att observera dessa naturens stora sammanhang, långt innan begreppet ekologi uppstod som en särskild vetenskap.


Mänskligheten har lärt sig mängder sedan Linnés tider, men som så mycket annat som denna vår nationalgigant bidrog med står hans observationer om insekternas bety-delse mer fast än någonsin.

Fjärilarna är efter skalbaggarna den artrikaste gruppen av insekter med ca 150 000 beskrivna arter och nya upptäcks fortfarande. Alla har de s. k. fullständig förvandling, de börjar sitt liv som ägg ur vilket det kläcks en larv som blir en puppa som så småning-om blir en fullbildad fjäril. Den minsta är endast några millimeter mellan vingspetsarna och den största hela 30 cm. Somliga är dystert gråkamouflerade, andra uppvisar regnbå-gens alla färger på de mest varierande och spektakulära sätt. Vissa lever hela sitt liv på en yta av 100 m², andra vandrar över hela kontinenter. En del har bara något dygn på sig att föra sina gener vidare medan andra kan leva nästan ett helt år.

Vä l k o m m e n t i l l f jä r i l a r n a s fa n t a s t i s k a vä r l d!

P u k tö r n eb l åv i n ge har satt sig till nattvila högt uppe i vegetationen, skyddad för spindlar och andra otäckheter.


Ängsnätfjärilar en kylig morgon. Gulfläckig glanssmygare.

Hi s to r i a o c h u t ve c k l i n gEvolutionen har gett insekterna många anpassningar, vilket gjort dem oerhört fram-gångsrika. Antalet individer på en liten yta kan vara en enorm del av planetens totala biomassa, d. v. s. summa av alla levande växter och djurs kroppsmassa. Av alla djur i tropikerna utgörs en tredjedel av endast myror och termiter!

Trots stående långt ner i naturens näringskedja får deras betydelse som föda åt högre djur inte underskattas, forskare har visat att 50-60% av fåglarnas föda består av insekter.

Fjärilarnas evolutionshistoria är tätt sammanlänkad med växternas. Växtligheten var länge helt dominerad av nakenfröiga växter, ormbunksliknande träd och örter. Bjärta, skarpt lysande blommor och blomställningar som vi är vana att se som en del av naturen idag var något som kom senare under historiens gång. Med andra insektsgrupper som flugor och steklar utvecklades ett snillrikt samarbete med blommande växter. ”Jag får befruktning, du får mat”, löd parollen som i högsta grad gäller än idag. När de första gomfröiga växterna med blommor för 130 miljoner år sedan såg dagens ljus blev det startskottet till en av de största och mest revolutionerande förändringar jorden någon-sin upplevt. Och sedan dess har insekterna varit växternas medspelare i detta ständigt pågående utvecklingsrace. Från de mycket få fjärilsfossil som påträffats kan härledas att fjärilarna tillhör de högst och senaste utvecklade bland alla insektsgrupper.


Da g f jä r i l e l l e r n a t t f jä r i l?Vetenskapen delar upp fjärilarna i dessa två stora närstående grupper men skillnaderna är inte alls så skarpa som man skulle kunna tro. Klassiska kännetecken som vingars vilo-ställning och flygstil avslöjar härkomsten, men senare tids anpassningar har gjort många av nattfjärilarna helt eller delvis dagaktiva och vissa dagfjärilar påträffas regelbundet nattetid. Bara en mindre del av fjärilsarterna anses vara dagfjärilar, ca 85% räknas till nattfjärilarna.

En teori om hur engelskans ”butterfly” uppstod är knutet till en av de vanligaste fjärilarna i Europa, citronfjärilen, som med dess gula grundfärg blev ”smörfärgad fly-gande varelse”. En annan teori är att det kommer från ”flutterby” som ju betyder ”för-bifladdrande” och att bokstäverna blivit omkastade. Begreppet används hur som helst i engelska språket endast för dagfjärilar, en nattfjäril kallas för ”moth” vilket ofta blir felaktigt översatt till svenskans mott. Mott (Pyralidae) är en egen familj av små och ofta svårbestämda fjärilar.

Vi n bä r s f u ks en vilar, som den dag fjäril han är, med ihopslagna vingar.

Nattfjärilar vilar med vingarna taklikt över kroppen.

Rödfr ansad björnspinnare.


Dagfjärilar har ett mer fladdrande flygsätt än sina nattflygande släktingar. Hane av Ci t ro n f jä r i l .

En stor del av fjärilslivet levs som larv. B j ö r ks p i n na r e .


Li vet s o m fjär i l

När Linne skulle namnge apollofjärilen hämtade han

inspiration från grekernas gud för skönhet och vetenskap, Apollon.

A p o ll o f jä r i l .

Fyra utvecklingsstadier

- varf ör?

Alla fjärilar genomgår en s. k. metamorfos, dvs en omvandling mellan fyra distinkta stadier; ägg, larv, puppa och fullbildad fjäril. Insekter är ensamma i djurvärlden om denna till synes märkligt komplicerade livscykel och filosofen Aristotoles var möjligtvis den förste som korrekt beskrev hela förloppet. Men precis som så mycket annan antik kunskap föll detta i glömska. I medeltidens Europa var det många skeenden och saker som man helt enkelt inte frågade om och larver ansågs inte ha någonting med fjärilar att göra. Fjärilar kom från himlen och larver var bara maskar!

Det skulle till ett av dåtidens stora geni, italienaren Francesco Redi, vetenskapsman, poet och filosof, för att återupptäcka verkligheten. 1671 utförde han regelrätta experi-ment som visade att larver kläcktes från ägg och inte som den då rådande uppfattningen att liv uppstod spontant ur ingenting. Redi var också den förste som beskrev parasitste-klar hos larver och plötsligt blev observationerna väldigt farliga – larver kläcks ur ägg,


en livsform som lever inuti en annan, det kunde ju inte vara något annat än svart magi! Redi och andra pionjärer inom insektsforskningen tog snart fatt i den nästa vid det här laget självklara frågan: Vad händer med larverna? Frågar man en forskare idag om vad som egentligen händer i puppan när larven byter skepnad till färdig fjäril blir svaret fort-farande att vi vet nästan ingenting. Tre och ett halvt århundrade senare är vi pinsamt ovetande om detaljerna i metamorfosen. En fullbildad fjäril är lika olik sin egen tid som larv som en snigel är olik en katt. Omvandlingen inuti puppan är den mest avancerade och gåtfulla omvandling av ett djurs organ som uppstått i naturen.

Utvecklingscykeln hos insekter kan synas något omständlig, men den erbjuder också stora fördelar. Som larv kan man utnyttja en viss växt som födoresurs, som fullbildad en helt annan. Nackdelar finns också, fjärilen blir beroende av två olika miljöer som båda måste fortleva, och då räcker det att den ena miljön slåss ut för att arten ska hotas.


Larvstadiet är fjärilens tillväxtstadium, man kan se dem riktiga ätmaskiner. Larven skall lägga på sig all den kroppsmassa som den ska utnyttja som fullbildad. Vissa fjärilsarters larver kan öka sin kroppsvolym 30 000 gånger! Stö r r e s na b els vä r m a r e .

Det som tas in måste också åka ut.... Vuxen larv av k a rt f jä r i l .


På s k ö ra v i n ga rFrågar man ett barn vad som kännetecknar en fjäril blir svaret säkert att den flyger. På sköra och riktigt ömtåliga vingar kan fjärilar förflytta sig snabbt och effektivt. Själva flygtekniken har utvecklats flera gånger helt oberoende av varandra under evolutionens gång hos flera djurgrupper. Inom insekterna har det uppstått stora skillnader i sättet att flyga och för fjärilarna måste flygandet ses som ett absolut livsvillkor. Är man ett litet och försvarslöst byte för sina fiender är den omedelbara flykten ett formidabelt sätt att undkomma med livet i behåll. Med vingar kan man också snabbt kolonisera nya lämp-liga områden och därmed få optimal spridning.

Fjärilarnas vetenskapliga namn, Lepidoptera, blir översatt till svenska fjällvingar och syftar förstås till de fjällklädda vingarna hos de fullbildade fjärilarna. Tittar man på en fjärilsvinge i förstoring ser man att varje fjäll har endast en färg. Det är när vingen ses på normalt betraktelseavstånd som fjärilens artspecifika färgmönster framträder, det är samma sorts synintryck som på våra moderna digitala bilder där ju varje pixel bara har en enda färgton. Fjällen är lagda över varandra på samma sätt som tegeltaken på våra byggnader, en sinnrik konstruktion som medger god vattenavrinning och förhållandevis låg vikt då de är mycket tunna.

Hos alla flygande varelser finns det en avvägning mellan flygmuskelstorlek och vikt. Fjärilarna är inget undantag, dels ska de snabbt kunna flyga undan sina fiender, dels ska det även finnas resurser för fortplantning eller fettlagring inför övervintring. Men det finns faktiskt fjärilar utan vingar; i vissa extrema fall kan vi hitta nattflygande arter inom mätarfamiljen (Geometridae) där honan har alla sina vingar tillbakabildade. Dessa arter lever ett mycket resurssnålt och kort liv där utvecklingen har medfört att de lägger alla sina resurser på fortplantningen.

Många arter ur familjen praktfjärilar har ett kraftfullt flygsätt med långa glidflygningar. Si lv er st r ec k a d pä r lemo r f jä r i l .


Mat, mat!All kroppstillväxt hos fjärilen sker endast i larvstadiet. Larven kan ses som en ren ”ätmaskin” som bara har en uppgift för dagen; att äta och bli så stor och kraftig som möjligt. Men den yttre huden hos larven växer inte, den kan töjas något, men bara till en viss gräns. Upp till fem gånger under sitt liv som larv byter fjärilen ”kostym”, den gamla huden spricker upp och under den finns ny frisk hud, ibland med ett helt annat färgmönster än det gamla. Någon storleksförändring hos den fullbildade fjärilen, det stadium som ska föra släktet vidare, finns inte alls. Detta är något som insekterna är ensamma om, hos andra ryggradslösa djur, t. ex. kräftor och spindlar, sker en tillsynes kontinuerlig tillväxt. Dessa måste ömsa skinn med jämna mellanrum och de vuxna indi-viderna är då i ett, om än tillfälligt, så i alla mycket sårbart stadium.

Att flyga innebär både avdunstning och förbränning och de flesta fullbildade fjärilar behöver inta föda med jämna mellanrum för att kompensera sina energiförluster.

Ett av evolutionens stora genidrag är insekternas sugsnabel. Underkäken har ombil-dats från tuggorgan till sugsnabel som därmed blivit ett anpassat och livsviktigt verktyg för inte bara insekten utan även dess ekologiska samarbetspartners - blommande växter. Fjärilar har de längsta sugsnablarna av insekterna och är ofta de enda djuren som har förmågan att nå ända ner till botten av kalken och specifikt pollinera vissa växter.

Hona av Svav el gu l Hö f jä r i l besöker en blodnäva.


Fjärilar verkar ibland ha problem med ut- och inrullningen av sugsnabeln och ofta ser man individer med hela sugverktyget utrullat mellan blombesöken. Utrullningen sker med ett övertryck av blod emedan inrullningen sker med muskelkraft. Det är också samma muskler som presterar undertrycket för att suga upp nektar ur blomman och uppenbarligen verkar ofta fjärilarna spara sig till det. Långt ifrån alla dagfjärilar är en-bart blombesökare. Vanligt bland dagfjärilshanar är att suga fukt från skogsvägar, blad, grusgångar. Aspfjärilen har en annan böjelse som kan synas mycket egendomlig för oss, den dras obönhörligt till härsket luktande avfall, as, avföring mm, vilket verkar vara oe-motståndligt! Det är ytterst sällan man ser en aspfjäril eller deras släktingar som skim-merfjärilar på en blomma.

Naturen erbjuder även andra födokällor; honungsdagg på löv från bladlöss är popu-lärt hos eksnabbvingen och många dagfjärilar är förtjusta i den söta saven från skadade träd. Har man turen att stöta på en blödande björk på sensommaren kan man njuta av ett sällsamt skådespel av kanske 30-40 praktfjärilar som ivrigt virvlar runt trädet och tävlar om de bästa födo- och solplatserna på barken. Ofta är det en nattfjärilslarv, trädö-daren, som ligger bakom skadorna och savflödet på trädet.

Pä r l gr ä s f jä r i l söker föda på hundkex.


Denna fjäril verkar ha fått problem med ohyra på snabeln som den intensivt rensar bort med ett av sina ben. Tist elf jä r i l .

Mineraler är viktiga för många fjärilar. I varmare områden samlas ofta stora mängder hanar för att bygga upp sitt spermieförråd. Mi n d r e b l åv i n g a r , Bayern, Tyskland.

Vid förflyttning bryr sig fjärilarna ofta inte om att rulla in snabeln mellan blombytena. Tist elf jä r i l .


Ö go n s o m se r å t a l l a hå l lInsekternas ögon med sina många fasetter, delögon, har tagit en annorlunda evolutions-väg än hos oss däggdjur. Men även om fysiken skiljer i flera olika delar är seendet i sig troligen ganska likt. Fasettögonen, som kan bestå av upp till 5 000 delögon, s. k. faset-ter, har vidvinklig uppbyggnad och ljuskänsliga celler, vilka reagerar snabbare än dägg-djurs och kan därmed uppfatta rörelser och skeenden helt omöjliga för oss. Snabbheten i ögon, nervsystem och muskler är helt nödvändig för att undkomma snabbflygande fien-der och hänga med i vilda parningsflykter. Men ögonen är fysiskt små och universums lagar om ljusbrytning undgår ingen. En av dem är lagen om diffraktion, dvs vid riktigt små linsöppningar bryts ljuset upp i alla möjliga riktningar och resultatet blir försämrad upplösning, skärpa. Detta kan vi lätt studera en vacker sommardag när dagfjärilshanarna patrullerar ivrigt och måste undersöka alla presumtiva partners på nära håll, må de vara blänkande fjolårslöv eller helt andra arter. Samma fysiska lagar medför att insektsögo-nen kan betraktas som en mer eller mindre färdig produkt; eftersom de inte kan dra ihop eller utvidga sina linser är de hänvisade till det synintryck som varje fasett ger. Det fungerar utmärkt vid små ögon, men blir snabbt ett problem vid större ögonstorlekar, konstruktionen medger helt enkelt inte att fasetterna kan vara mycket större än vad de faktiskt är. Sciencefiction berättelserna om jätteinsekter med tillhörande jättelika fa-settögon är fantasier på flera sätt än ett.

En utbredd missuppfattning är att insekter ser många småbilder med sina fasettö-gon, men faktum är att inte ens de första forskarrönen om insektsögon från 1800-talet påstod så. Däremot står det klart att varje fasett mäter ljuset i en speciell riktning men ser ingen egen bild. Det är informationen från alla dessa delögon som tillsammans ger bilden, ungefär på samma sätt som hos våra moderna digitalkameror där varje pixel kan sägas motsvara en fasett. På samma sätt sker det faktiskt hos oss människor, de enskilda ljuskänsliga cellerna på vår näthinna kan bara mäta ljuset på sin lilla del av vår lins. In-sektsögonen avslöjar detta direkt genom sin uppbyggnad av delögon på ytan, hos oss måste man djupt in i ögat för att se motsvarande sak. Med andra ord talar allt för att insekter ser på ungefär samma sätt som vi gör.

Den som ser blombesökande fjärilar på en sommaräng noterar säkert att violett och djuprött är de i särklass populäraste färgerna. Färgseendet är nämligen koncentrerat på rött och blått, och de flesta arter kan även se ultraviolett vilket då kan vara en nyckel för att hitta partners. Rapsfjärilen ser sina artfränder på ett helt annat sätt än vi gör då deras vingöversidor också reflekterar ultraviolett ljus.

Nästa uppslag: De längsta sugsnablarna hittar vi hos svärmarsläktet. Flertalet arter svävar kolibrilikt framför blomman utan att alls sätta sig.

Hu m l e li k Dags vä r m a r e rullar ut sugsnabel för födointag på blåeld.


Men det är inte bara dagfjärilar som föredrar dessa blommor. Det gamla ordspråket att alla katter är grå på natten gäller inte i nattfjärilarnas värld. Flera nattfjärilar kan se blommornas färger även på natten. För att kunna göra detta måste de fånga in och för-stärka det lilla ljus som finns vilket sker genom en mycket speciell optisk design. I stället för att ljuset från en fasett går rakt fram och träffar en enda syncell riktar flera fasetter om och koncentrerar ljuset från dessa till en utvald. Växter med neutralare färger kom-penserar ofta detta med doftämnen, jämför t. ex. vissa orkidéer vars dofter även vi män-niskor njuter av en klar sommarnatt.

Nattfjärilarna använder också sina ögon för navigering i mörkret. Bland forskare är teorin att riktningsorienteringen sker med hjälp av månen eller stjärnorna och att fjäri-larna är inställda på att hålla en konstant bana till detta ljus. Teorin förklarar varför de ohjälpligt dras till våra artificiella ljuskällor, när de tar ut banan mot en sådan ändras riktningen hela tiden till skillnad mot från månen där riktningen alltid är konstant. För att kompensera måste fjärilen ändra flygvinkel hela tiden vilket medför att den flyger i en spiral mot ljuskällan. Men teorin är inte oemotsagd. Som så mycket annat i denna världen vet vi helt enkelt inte säkert.

Skimmerfjärilarna kommer ofta ner från sina trädtoppar för att suga människosvett och, som här, andra intressanta vätskor. Sä l gs k i m m er f jä r i l .

En savande björk på höstkanten samlar ofta mängder av fjärilar. A m i r a ler .


KÖP BOKENoch få

8 stora vykortpå köpet

vinterpris 88:-inkl. porto

http://www.bilderochbocker.com/


Ett fjärilsöga består av en mängd delögon, s. k. fasetter. Varje fasett mäter ljuset i en speciell riktning, men ser ingen egen bild. Det är informationen från alla fasetterna tillsammans som ger bilden. A m i r a l .

Antenner - bil jetter ti l l en värld av dof terOm vi kan föreställa oss en fjärils synvärld någorlunda gäller detta inte deras doftsinne. Antennen har utvecklats med ett enda mål i sikte, att fånga upp alla dofter som kan tänkas ha någon som helst betydelse för den vuxna insekten. Naturen vimlar av dofter och för att i detta sammelsurium av intryck urskilja subtila nyanser krävs sinnesorgan av helt andra slag än våra trubbiga. För detta har fjärilen tusentals hyperkänsliga receptorer på varje antenn.

Dagflygande fjärilar lever inte i riktigt samma turbulenta doftvärld som sina nattfly-gande släktingar, det är också här som den annars så diffusa skiljelinjen går mellan det vi kallar dagfjärilar och nattfjärilar. Alla dagfjärilar har klubbliknande avslutningar som saknas hos nattfjärilarna, man kan nästan säga att det är tur att detta skiljetecken finns annars hade vi nog aldrig kunnat skilja på dem!

Dagfjärilar använder sin syn för både födosök och letande efter partner, något natt-fjärilar i mörkret måste komplettera med fler och bättre doftreceptorer. Detta kan vi se i jättelika, busk- eller fjäderformade antenner på många spinnar- och mätararter, med dessa kan de spåra en honas feromoner, doftämnen, på flera kilometers avstånd. Honan sitter mest stilla och inväntar en partner, det skulle bli en omöjlig molekylsoppa om

"skÖra vingar", ulf westerberg

Documents