Sida � av �1 23

Externredovisning i icke-noterade svenska företag K3 utgår från de principer som tillämpas i koncernredovisningen men i slutet av varje kapitel anges undantag som ska eller får tillämpas i juridisk person.

KAPITEL 1 FORMELLA FRÅGOR I Sverige är de viktigaste lagarna på redovisningsområdet bokföringslagen och årsredovisningslagen. Det viktigaste normgivande organet är Bokföringsnämnden som ansvarar för utvecklandet av god redovisningssed. De har tagit fram K1, K2 och K3. FAR är ännu ett normgivande organ men det är få som följer dess rekommendationer. Något som fortfarande står kvar är Redr1 Årsredovisning i aktiebolag som utvecklades när nya EU-anpassade lagar skulle tillämpas. Redr1 har fokus på formella frågor kring framförallt redovisningsrapporter och tilläggsinformation som ska lämnas i en årsredovisning. RFR är ännu ett organ som ger ut RFR 1 och RFR 2 för att underlätta för börsnoterade bolag (som går efter IFRS). Finansinspektionen utfärdar bindande föreskrifter för finansiella företag.

God redovisningssed kan beskrivas som de normer, utöver lag och föreskrifter, som grundas på praxis, rekommendationer och uttalanden från normgivande organisationer.

Årsredovisning/bokslut Årsredovisning ska alla aktiebolag, ekonomiska föreningar, vissa handelsbolag och större företag upprätta. Ett årsbokslut ska upprättas av andra företag än ovan. Ett förenklat årsbokslut kan upprättas av enskilda firmor med nettoomsättning på högst tre miljoner svenska kr.

Större företag/Mindre företag 50/40/80 Medelantalet anställda har uppgått till mer än 50 under de två senaste åren. Balansomslutningen har uppgått till mer än 40 miljoner under de två senaste åren. Nettoomsättningen har uppgått till mer än 80 miljoner under de senaste två åren.

Med nettoomsättning avses intäkter för sålda varor och utförda tjänster. Lämnade rabatter och moms ingår inte.

Uppfyller ett företag bara ett av villkoren ovan räknas det som ett mindre företag. Uppfyller man två är det alltså ett större företag.

Företag som innehar mer än hälften av alla rösterna i en annan juridisk person kallas för moderföretag till det andra som benämns dotterföretag. Dessa utgör tillsammans en koncern och begreppet koncernföretag avser företag inom samma koncern.

Vid innehav av minst 20% av rösterna i en annan juridisk person benämns det för intresseföretag.

Sida � av �2 23

Ett företag kan använda bokslutsdispositioner för att reglera resultatet. Dessa kan vara positiva och negativa.

Om det är motiverat av konkurrensskäl får mindre företag sammanställa en förkortad resultaträkning. Det är främst nystartade företag med en konkurrensutsatt produkt som kan behöva dölja omsättningen och bruttoresultatet då dessa uppgifter kan vara känsliga.

I förvaltningsberättelsen ska företaget lämna kompletterande upplysningar som man inte kan utläsa från redovisningsrapporterna eller från tilläggsupplysningarna. Den ska innehålla kommentarer om året som varit och hur man ser på den ekonomiska utvecklingen i framtiden.

Överföring till ägarna som minskar det egna kapitalet är INTE en kostnad.

Överordnade principer Fortlevnadsprincipen innebär att ett företag ska förutsätta i sin redovisning att företaget har ett ”evigt liv”. Försiktighetsprincipen innebär att tillgångar värderas lågt och skulderna värderas högt i balansräkningen samt att kostnader tas så tidigt som möjligt och intäkterna så sent som möjligt in i resultaträkningen. Realisationsprincipen innebär att bara konstaterade intäkter får tas med i bokslutet. Matchningsprincipen innebär att ställa periodens intäkter mot periodens kostnader i resultaträkningen. Post-för-post-värdering innebär att varje tillgångs- eller skuldpost värderas var för sig. Bruttoredovisning innebär att intäkter och kostnader inte får kvittas mot varandra om det inte finns stöd i lag eller normgivning. EX. företag måste redovisa finansiella intäkter och finansiella kostnader var för sig, bruttobeloppen får inte ersättas med nettobelopp.

Målet med redovisning är att informationen ska vara begriplig, tillförlitlig, relevant och väsentlig. Detta står beskrivet i K3 p. 2.8-2.11.

KAPITEL 2 ANLÄGGNINGSTILLGÅNGAR Det finns tre typer av anläggningstillgångar; immateriella, materiella och finansiella.

Enligt ÅRL är anskaffningsvärdet utgångsvärdet vid värdering av anläggningstillgångar. Det finns även specificerat vad som ska ingå om man tillverkat den själv. Det finns många undantag, t.ex. om företaget har lånat för att finansiera tillverkning av en AT får räntan under tillverkningsperioden räknas in i anskaffningsvärdet. Även utgifter för värdehöjande förbättringar får räknas med.

Avskrivning är en central fråga. På finansiella AT, ex. aktier, gör man inga avskrivningar då värdet automatiskt minskar med tiden. Huvudprincipen för AT är att nyttjandeperioden ska styra avskrivningstiden. För immateriella AT ska avskrivningstiden uppgå till max 5 år om det inte går att fastställa en längre tid med rimlig grad av säkerhet.

Sida � av �3 23

Nedskrivning av en AT är enkelt, tillskillnad från uppskrivning som vi återkommer till. Om en AT minskar i värde och minskningen anses vara bestående ska en nedskrivning göras. Endast om återvinningsvärdet är lägre än bokfört värde ska detta ske. Återvinningsvärdet är det högsta av det verkliga värdet med avdrag för försäljningskostnader och nyttjandevärdet (nuvärdet av framtida kassaflöden som en tillgång väntas generera). Nedskrivningar specificeras i K3 kap 27.

I praktiken är det svårt att bestämma nyttjandevärdet då många tillgångar är beroende av varandra för att skapa kassaflöden. I sådana fall måste man göra nedskrivningsprövning på en s.k. kassagenererande enhet (där flera olika tillgångar ingår).

Reglerna för nedskrivning gäller alla AT. För finansiella AT går det att göra nedskrivning trots att värdenedgången bedöms vara tillfällig.

Om värdet på en tillgång går upp igen måste man göra en återföring. Detta redovisas som en intäkt samt att värdet på tillgången ökar med samma belopp.

Uppskrivningar är mer reglerade när det kommer till AT. Först och främst kan en uppskrivning bara göras av aktiebolag eller ekonomisk förening. För att kunna skriva upp en AT krävs att det nya värdet är tillförlitligt bestående och den återstående nyttjandeperioden ska vara relativt lång. Det ska även vara ett väsentligt belopp.

Uppskrivningen påverkar det egna kapitalet och redovisas alltså INTE som en intäkt.

Immateriella anläggningstillgångar Immateriella AT är de enda tillgångar som verkligen specificeras i ÅRL. Detta pga. att det finns en viss osäkerhet kring vad som räknas som en immateriell tillgång.

Exempel: utgifter för forsknings- och utvecklingsarbeten, koncessioner, patent, licenser, varumärken, hyresrätter samt goodwill.

Utgifter för företagsbildning, ökning av aktiekapital eller utgifter för företagets förvaltning får INTE tas med. I K3 finns ett helt kapitel om immateriella tillgångar, kapitel 18. Reglerna i kap 18 gäller bara tillgångar som är identifierbara (avskiljbara eller uppkommit till följd av avtal).

Om en immateriell tillgång anskaffas genom separat förvärv är den alltid identifierbar. Egna upparbetade tillgångar KAN vara identifierbara. Goodwill, som uppkommer vid företagsförvärv, finns ofta på koncernnivå. Denna tillgång är inte identifierbar men räknas som en immateriell tillgång och finns i K3 kap 19.

Immateriella tillgångar delas upp i separat förvärvade och internt upparbetade. Möjligheten att redovisa en internt upparbetad tillgång i BR är begränsad.

Sida � av �4 23

För internt upparbetade immateriella tillgångar (om de uppfyller krav på att få redovisas i BR K3 18.5) kan företag välja mellan två redovisningsprinciper; kostnadsföringsmodellen och aktiveringsmodellen. Den valda modellen ska tillämpas konsekvent. Kostnadsföringsmodellen innebär att värdet på det internt upparbetade tillgångarna ska redovisas som en kostnad i den period de uppkommer. Aktiveringsmodellen utgår från att utgifter som uppkommer under en forskningsfas ska kostnadsföras och utgifter som uppkommer under en utvecklingsfas ska redovisas i BR.

Bestämmelser av anskaffningsvärdet finns specificerat i K3 18.13.

Avskrivning av immateriella tillgångar är vanligtvis begränsat till 5 år men de som uppkommit till följd av avtalsenliga rättigheter kan avskrivningsperioden sträcka sig så långt avtalet går. För övriga får det inte överstiga 10 år. Om det inte går att uppskatta rimligt avskrivning ska man tillämpa linjär avskrivning. Avskrivning på immateriella tillgångar påbörjas när man börjar använda dom.

Då det är svårare att påvisa framtida ekonomiska fördelar finns det skarpare krav för nedskrivning och uppskrivning än för andra AT. T.ex. ska internt upparbetade immateriella tillgångar som INTE är färdigställda på balansdagen alltid nedskrivningsprövas. Uppskrivningar är vanligare, eller lättare att genomföra, när det gäller juridiska eller avtalsenliga rättigheter.

Materiella anläggningstillgångar Specificerat om materiella AT finns i K3 kap 17. Såväl som övriga AT ska även materiella AT uppfylla vissa kriterier får att få räknas som sådan. Detta finns i ÅRL och K3.

Om en materiell At består av betydande komponenter där skillnader i förbrukning finns ska tillgången delas upp i komponenter och skrivas av för sig osv.

I K3 17.7 framgår vad som ingår i anskaffningsvärdet. Exempel på utgifter som INTE får ingå är administrationskostnader och andra allmänna omkostnader. Kostnader som kommer medföra utgifter långt in i framtiden kan ingå. Isåfall måste en avsättning göras.

Underlag för avskrivning är anskaffningsvärdet. Om företaget planerar en avyttring i framtiden ska detta restvärde räknas bort från anskaffningsvärdet innan avskrivningen räknas ut. Avskrivningar av en materiell tillgång ska påbörjas när de tas i bruk. De tre ”vanligaste” avskrivningsmetoderna är linjär, degressiv och produktionsbaserad. Progressiv är inte tillåtet. Om man gör en bedömning att ändra avskrivningstiden ska man räkna ut den nya summan på det bokförda värdet.

Vid försäljning av en materiell AT ska nettobeloppet redovisas som antingen en realisationvinst eller realisationsförlust. Det är ENDAST detta värde som ska påverka

Sida � av �5 23

resultaträkningen. Ex. om en materiell AT som utrangeras (skrotas) har ett bokfört värde, leder det till en realisationsförlust som är lika stort som det bokförda värdet. Realisations- vinster eller förluster redovisas under övriga rörelse-intäker/kostnader.

Även för materiella AT finns det särskilda undantag för tillämpning i juridisk person. Flera av dessa undantag motiveras av inkomstskattelagen. Bl.a. kan en materiell AT av mindre värde eller kortare nyttjandeperiod än 3 år redovisas som en kostnad direkt (förbrukningsinventarie). Det är även möjligt att tillämpa skattemässiga avskrivningar. Detta tas upp senare i kap 5 I DENNA SAMMANFATTNING.

Finansiella anläggningstillgångar Finansiella instrument omfattar många fler poster än de som ingår i gruppen finansiella AT. Ex. är kontanter, aktieinnehav, lång- och kortfristiga fordringar, lång- och kortfristiga skulder samt derivatinstrument. Derivatinstrument är samlingsnamn på olika former av värdepapper. Derivat upprättas mellan två parter och utgör ett kontrakt dom emellan. Här behandlas enfast långfristiga fordringar och aktier för stadigvarande bruk.

En långfristig fordran värderas till det upplupna anskaffningsvärdet vid det första redovisningstillfället. Det innebär att alla kassaflöden som berör fordringen ska diskonteras till ett nuvärde. Avskrivningar ska göras på vissa typer av AT men inte på långfristiga fordringar. De kan minska i värde men då är det nedskrivning som gäller. Det är INTE aktuellt att göra uppskrivning på dessa. Däremot kan det vara aktuellt att återföra tidigare gjorda nedskrivningar.

Enligt ÅRL ska fordringar och skulder i utländsk valuta omräknas till redovisningsvalutan enligt växelkursen på balansdagen. Valutakursdifferenser ska antingen redovisas som en rörelsepost eller en finansiell post utifrån den underliggande affärshändelsen. Långfristiga skulder/fordringar redovisas som en finansiell post och kortfristiga som en rörelsepost. Inom ramen för AT ska det redovisas under rubriken resultat från övriga värdepapper och fordringar som är anläggningstillgångar.

Aktier för stadigvarande bruk ska värderas enligt principerna i ÅRL. Utgångspunkten är anskaffningsvärdet. Avskrivningar görs inte på aktier, däremot kan det bli aktuell med nedskrivningar. Detta ska göras vid bestående nedgång med det är även okej vid tillfällig nedgång. Uppskrivning av en finansiell anläggningstillgång (till skillnad från det ovan då) får göras av aktiebolag och ekonomiska föreningar. Som innan får en uppskrivning inte påverka resultatet. Kraven på ett bestående värde gör att uppskrivning bara undantagsvis blir aktuellt.

Ett alternativ är att utgå från verkligt värde vid värdering av finansiella instrument, ex. aktier. I ÅRL finns specificerat när man får göra detta och vad som inte får värderas till

Sida � av �6 23

verkligt värde. En förutsättning är att samtliga instrument, förutom dom man inte får, värderas till verkligt värde.

Skillnaden mellan uppskrivning och värdering till verkligt värde Bara i undantagsfall sker uppskrivning av aktier. Detta påverkar INTE resultaträkningen utan ökar endast det egna kapitalet och finansiella AT. Värdering till verkligt värde påverkar däremot resultaträkningen och redovisas under rubriken resultat från övriga värdepapper och fordringar som är anläggningstillgångar, samt ökar finansiella AT. En annan skillnad är att värdering till verkligt värde är en återkommande ”transaktion” medan en uppskrivning sällan är det.

KAPITEL 3 OMSÄTTNINGSTILLGÅNGAR Omsättningstillgångar är för icke stadigvarande bruk. Egenskaper hos omsättningstillgångar redogörs i K3 p. 4.4. Vanligast är det om tillgången räknas med att säljas eller förbrukas inom företagets verksamhetscykel alternativt inom ett år från balansdagen. En tillgång betraktas som en omsättningstillgång om den primärt köpts in för handelsändamål.

Likvida medel betraktas i de allra flesta fall som omsättningstillgångar. Dock, om det ska användas för att ex. reglera en skuld senare än ett år efter balansdagen så klassificeras de som anläggningstillgångar.

Det finns fyra typer av OT; varulager, kortfristiga fordringar, kortfristiga placeringar samt kassa och bank. I BR placeras de i likviditetsordning. De poster som tar längst tid att omvandla kommer först.

Värdering Den övergripande regeln är att OT värderas enligt LVP- lägst värdes princip. OT får som högst vara värderade till det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet på balansdagen. När man inte kan bestämma nettoförsäljningsvärdet kan man använda återanskaffningsvärde med avdrag för inkurans.

Varulager Enligt ÅRL bilaga 1 ska varulager delas upp i fem poster; råvaror och förnödenheter, varor under tillverkning, färdiga varor och handelsvaror, pågående arbeten för annans räkning och förskott till leverantörer.

Ex. Inkomster från ett uppdrag där man har ett kontrakt till fast pris kan bokföras som varulager till dess fakturering sker. Står i K3 kap 23.

Fastställa anskaffningsvärde Huvudregeln är att LVP ska användas. Lagret ska normalt värderas post-för-post. Varje vara i lagret värderas för sig. Om företaget dock har många likvärdiga varor (och märkning inte är möjlig) anger ÅRL att företaget ska använda följande av tre metoder för att

Sida � av �7 23

fastställa anskaffningsvärde:

FIFU Om varor av samma slag anskaffas vid olika tidpunkter ska anskaffningsvärde bestämmas genom först-in-först-ut-metoden. Denna metod är huvudregeln. Vägda genomsnittspriser Om det är svårt att tillämpa FIFU kan man använda ett vägt genomsnittspris genom att dela summan av alla inköp med antalet inköp, och multiplicera det pris man får fram med antalet kvar i lager.

Anskaffningsvärde för varulager av egentillverkade varor När man bestämmer anskaffningsvärde ska man beakta utgifter för annat än material. Man brukar dela in kostnaderna i direkta och indirekta. Reglerna för dessa anges i K3 13.7-13.9. Utöver direkta kostnader får en skälig andel av indirekta tas med.

När man beräknar andelen fasta kostnader per tillverkad enhet ska man utgå från en normal kapacitet. Har företaget översysselsättning får anskaffningsvärdet inte ha ett högre värde än de verkliga kostnaderna, man ska alltså anpassa fördelningen efter den faktiska volymen. Har företaget en undersysselsättning ska man dock utgå från normal kapacitet.

Exempel på kostnader som inte får tas med är; administrativa omkostnader, försäljningsomkostnader, lagerhållningskostnader osv.

Nettoförsäljningsvärdet Värdet ska alltid inkludera en verklig inkurans. Värdet är ofta ett uppskattat värde och när det är svårt att fastställa (särskilt i tillverkande företag) får man använda sig av återanskaffningsvärde.

Alternativa värderingssätt Redovisning till bestämd mängd och fast värde Regeln innebär att företaget kan ta upp råvaror och förnödenheter till ett belopp som är samma flera år i rad. Lättnadsregeln innebär att företag inte behöver lägga tid och arbete på inventering av poster som är så små. Kriterier för detta finns i ÅRL.

Kollektiv värdering En annan möjlighet att avvika från post-för-post-principen är att tillämpa kollektiv värdering för homogena varugrupper. Den kan vara ex. varor som tillhör samma produktlinje och används för samma ändamål. Varugruppen värderas som en enhet. Värderingen blir då det lägsta av anskaffning respektive nettofsgvärde för hela varugruppen.

Sida � av �8 23

Värdering till standardkostnad Ett företag kan under vissa förutsättningar använda sig av schablonmässiga metoder. Metoden får användas vid värdering av varor i lager och det inte går eller är för dyrt att ta fram en mer exakt värdering.

Alternativregel i inkomstskattelagen IL innehåller en alternativregel som kan tillämpas i juridisk person. Regeln innebär att lagret får värderas till lägst 97% av anskaffningsvärdet. IL innehåller de skattemässiga reglerna och utgör ”golvet”, alltså det lägsta du får värdera till. De civilrättsliga reglerna (anskaffning eller nettoförsäljningsvärde) sägs utgöra ”taket” av hur högt man får värdera (man ska ju välja den av dom som är lägst). OBS. fastställer man enligt LVP att nettoförsäljningsvärdet är det lägsta utövar man inte alternativregeln på den utan man räknar alltid alternativregeln på anskaffningsvärdet.

Vilken värderingsmetod företaget valt ska lämnas i upplysningar.

Kortfristiga fordringar (finansiella instrument) Kortfristiga fordringar ska enligt ÅRL värderas till det lägsta av anskaffningsvärdet och verkligt värde. Det finns INGA alternativregler när det kommer till sådana tillgångar utan de värderas alltid enligt LVP.

Finansiella instrument som redovisas som OT får dock värderas till upplupet anskaffningsvärde vid första redovisningstillfället.

Kundfordringar Det finns inga särskilda regler kring värdering av kundfordringar utan det täcks av värdering av OT enligt LVP. Kundfordringar redovisas alltid inklusive moms. Varje kundfordran värderas var för sig till det belopp företaget räknar med att få betalt. De kan också värderas kollektivt, om man uppfyller vissa kriterier. Det kan vara lämpligt om man t.ex. har många beloppsmässigt låga fordringar.

Det största problemet är de är mer eller mindre osäkra till sin karaktär. Man skiljer på befarade och konstaterade kundförluster. En kundförlust blir konstaterad när kundföretaget gått i konkurs och konkursen är avslutad utan utdelning. Först vid en konstaterad får företaget tillbaka momsen på förlusten.

Anskaffningsvärdet på en kundfordran är fakturabeloppet, som även benämns det nominella värdet. Nedskrivning av värdet ska göras så fort en kundförlust befaras. Det inträffar normalt om kunden ställt in betalningar, när upprepade krav skickats till kund eller då fordran överlämnas till inkasso.

Sida � av �9 23

Fordringar i utländsk valuta Fordringar i utländsk valuta ska räknas om till redovisningsvalutan när transaktionen inträffar. På balansdagen ska fordran omräknas till den växelkurs som gäller på balansdagen.

Valutakursdifferenser som uppkommer ska redovisas i resultaträkningen som valutakurs-vinst eller förlust. Vid kortfristiga fordringar gäller det en post inom ramen för rörelseresultatet.

Kortfristiga placeringar Placeringar som betraktas som OT ska värderas enligt LVP som andra OT. Huvudregeln är att värderingen av placeringarna ska göras post-för-post men man kan få värdera kollektivt om man placerat i portfölj för att sprida risker (portföljvärdering).

En värdeuppgång över anskaffningsvärdet tas inte upp förrän den är realiserad men en befarad förlust tas upp även om den inte är realiserad. Om en enskild aktie som värderas i en portfölj går ner behöver den inte skrivas ner förrän hela portföljens värde understiger den totala börskursen på portföljen.

ÅRL ger möjlighet till att värdera vissa finansiella instrument till verkligt värde. Vilka som inte får värderas till verkligt värde framgår i ÅRL. Det får också endast ske om samtliga av företagets finansiella instrument värderas på samma vis. Värdeförändringen av de finansiella instrument som värderats till verkligt värde ska redovisas i resultaträkningen.

LVP gäller för i stort sett alla OT förutom fordringar i utländsk valuta och kortfristiga placeringar som värderas till verkligt värde.

Beräkning av varulager i tillverkande företag När man värderar använder man sig ofta av produktkalkyler. Kalkylmässig ränta ska INTE ingå och avskrivningar ska ALLTID göras på anskaffningsvärdet. Dessa poster ingår i kalkylen men när man ska redovisa måste de tas bort respektive räknas om. Se uppgift 3.16.

Nedskrivning görs alltid exklusive moms. Moms justeras när kundförlusten är konstaterad.

Sida � av �10 23

KAPITEL 4 EGET KAPITAL Eget kapital kan ses som företagets skuld till ägarna. De redovisningsmässiga skillnaderna mellan företag beträffande eget kapital beror på vilket företagsform de har. Vilket kommer beskrivas nedan.

Enskild firma En enskild firma har bara en ägare. Det är INTE en juridisk person. Juridisk person innebär att företagen kan förvärva rättigheter och kan iträda sig förpliktelser. I en enskild firma ansvarar ägaren för företagets förpliktelser.

En enskild firma är inte ett särkskilt skattesubjekt. Företaget behandlas inte skattemässigt separat från ägaren och det är ägaren som blir beskattad för firmans resultat.

I en enskild firma finns det inga regler för hur resultatet ska fördelas.

Handelsbolag Om flera personer vill starta ett företag kan ett alternativ vara att bilda ett handelsbolag. Det drivs att två eller fler delägare och ska registreras hos Bolagsverket.

Ett handelsbolag är en juridisk person. Delägarna är solidariskt ansvariga för bolagets förpliktelser vilket innebär att varje delägare kan krävas på ersättning.

Precis som en enskild firma är ett handelsbolag inte ett särskilt skattesubjekt. Delägarna blir beskattade för bolagets resultat.

Resultatet fördelas lika mellan ägarna.

Under eget kapital på BR finns i handelsbolag flera rubriker. Antalet rubriker beror på antalet delägare, man delar alltså upp E.K. på antalet delägare.

Aktiebolag Det är vanligast att företag bedrivs som aktiebolag.

Ett aktiebolag är en juridisk person och ägarna är alltså inte personligt ansvariga för företagets förpliktelser.

Aktiebolag är särskilda skattesubjekt och beskattas alltså som en egen enhet (därför finns det en post i RR ”Årets skatt”. Ägarna beskattas också, dock inte får årets resultat utan för eventuell utdelning de erhållit. Det resultat ett aktiebolag har beskattas alltså två gånger.

Det finns två typer av aktiebolag i Sverige; publika och privata. Ett publikt är ett företag som erbjuder aktier för handel på den öppna marknaden.

Sida � av �11 23

Det egna kapitalet ska delas upp i bundet och fritt. Vilka poster som ska redovisas under respektive framgår i ÅRL. Poster under bundet eget kapital: -aktiekapital -reservfond -uppskrivningsfond

Aktiekapitalet delat med antalet aktier är en akties kvotvärde. När AB bildas finns det krav aktiekapitalet måste uppgå till minst 50 000 kr i privata bolag och 500 000 kr i publika bolag.

Som nämnt tidigare kan företag i vissa fall göra uppskrivningar. Dessa påverkar inte RR utan bara BR. I ett aktiebolag påverkas det bundna egna kapitalet genom att summan läggs i ex. en uppskrivningsfond.

Poster under fritt eget kapital: -överkursfond -fria fonder -balanserat resultat -vinster eller förluster tidigare år -årets resultat

Ibland måste företag få in nya tillgångar, då kan man kräva mer i ersättning för en ny aktie än kvotvärdet. Det överskjutande värdet ska placeras under överkursfond. En dispositionsfond är en post under fritt eget kapital och används om man bestämmer sig för att behålla en del av sin vinst i företaget. Även balanserat resultat kan vara vinster som inte är utdelade med det kan även bestå av uppkomna förluster.

Skillnaden mellan fritt och bundet eget kapital är att bundet eget kapital inte får delas ut till ägarna.

Vinstutdelning Värdeöverföring innebär att bolagets förmögenhet direkt eller indirekt minskar. Möjligheten att göra en värdeöverföring från ett AB är begränsat. Vinstutdelning är dock tillåtet inom vissa ramar. En värdeöverföring får inte ske om det inte finns full täckning för det bundna egna kapitalet efter värdeöverföringen. Det fria egna kapitalet får inte vara negativt.

Innan en utdelning måste man även beakta företagets framtida likviditet samt bedöma företaget ur ett skuldsättningsperspektiv. En god balans mellan e.k. och främmande kapital bör finnas efter utdelning.

Sida � av �12 23

Fondemission Innebär att aktiekapitalet ökar, men företaget får inga nya tillgångar. Ett sätt att öka aktiekapitalet är att minska andra poster som finns under eget kapital med motsvarande värden. Både poster under bundet och fritt eget kapital kan minskas. En anledning till denna ”ommöblering” är att det uppfattas som tryggare att låna ut pengar till företag med mycket bundet eget kapital. Ett annat sätt att göra en fondemission är att skriva upp en anläggningstillgång.

En uppskrivning behöver inte direkt leda till en ökning av aktiekapitalet utan det är möjligt att låta det påverka posten uppskrivningsfond i det bundna kapitalet. En förklaring till varför man väljer att skriva upp en tillgång är att den synliga soliditeten ökar.

Nyemission Ibland behöver ett bolag få mer likvida medel från sina aktieägare. Detta får de genom att låta gamla och även nya ägare teckna nya aktier. Priset för en nya aktie kan vara högre än kvotvärdet. Den del av priset som överstiger kallas för överkurs. Vid nyemission placeras kvotvärdet under aktiekapitalet och den överskjutande delen under överkursfond, som är fritt eget kapital.

Det finns nyemission där bolag inte erhåller likvida medel utan istället får annan egendom när nya aktier tecknas. Då kallas des apportemission.

Aktieägartillskott För att undvika likvidation kan aktieägare tillföra ett aktieägartillskott. Det finns villkorade och ovillkorade tillskott. Ett villkorat innebär att aktieägaren har rätt att få återbetalat den del denne bidragit med, under vissa förutsättningar. Vid ovillkorade finns det ingen rätt till återbetalning.

Oavsett om det är villkorat eller ovillkorat placeras det under fritt eget kapital. De likvida medlen ökar med detta belopp.

KAPITEL 5 OBESKATTADE RESERVER Motivet bakom obeskattade reserver har från lagstiftarnas sida varit att tillåta företag att reglera resultatet över en konjunkturcykel. I goda tider med vinster kan resultatet belastas med fiktiva kostnadsposter som minskar vinsten och skatten. Posterna är inga egentliga affärshändelser och kallas bokslutsdispositioner. De ackumuleras och redovisas på BR som en obeskattad reserv.

En stor del av de obeskattade reserverna kan betraktas som eget kapital (78%) och en mindre del som en framtida skatteskuld (22%).

Reglerna kring obeskattade reserver finns i skattelagarna, inkomstskattelagen och är inga redovisningsregler.

Sida � av �13 23

I detta kapitel behandlas två typer av obeskattade reserver; skattemässiga avskrivningar och periodiseringsfond.

Skattemässiga avskrivningar De skattemässiga värderingsreglerna består av två huvudmetoder; räkenskapsenlig avskrivning och restvärdemetoden. Vi behandlar tydligen bara räkenskapsenlig avskrivning.

Vid räkenskapsenlig avskrivning finns det två alternativa sätt att beräkna det skattemässiga värdet; enligt huvudregeln (30-regeln) respektive kompletteringsregeln (20-procentsregeln).

Vid tillämpning av huvudregeln utgår man från en inventaries skattemässiga värde. Ingående skattemässigt värde får man genom att dra bort ackumulerade avskrivningar enligt och över plan från anskaffningsvärdet. Man adderar eventuell anskaffning av nya inventarier. Om avyttring gjorts räknas man bort den summan. Det man får fram multiplicerar man med 70% och får det lägsta skattemässiga värdet.

Om man tillämpar huvudregeln blir det skattemässiga värdet aldrig noll och inventarierna blir därför aldrig avskrivna. Därför tillämpar många alternativregeln, kompletteringsregeln. Den innebär att det lägsta skattemässiga värde inte för vara högre än vad som motsvaras av en årlig avskrivning med 20%. Man tar alltså 20% av anskaffningsvärdet år 1. Ju äldre inventarien blir desto mer drar man bort, år 2 drar man av 40% av anskaffningsvärdet. Orkar inte beskriva denna men finns bra bild i lilla boken sid 77.

Varje år får man bestämma om man ska tillämpa huvudregeln eller kompletteringsregeln. Men samma år måste den tillämpas konsekvent.

De skattemässiga alternativen gör så att företag kan skriva av sina tillgångar snabbare än man kan göra med rent ekonomiskt motiverade avskrivningar (enligt plan). De skattemässigt motiverade avskrivningarna (utöver plan) blir en typ av bokslutsdisposition på RR och obeskattad reserv på BR.

Ett företag som vill göra så stora skattemässiga avskrivningar som möjligt ska alltid välja det lägsta värdet som ges av huvudregeln eller kompletteringsregeln.

Förutom fördelen att kunna skjuta på skatten kan företag, om de går med förlust, lösa upp överavskrivningar som gjorts tidigare år. Upplösningen gör så att en intäkt redovisas men medför INTE någon skatt, då företaget gått med förlust (man betalar ingen skatt då ju).

Det kan dock vara olämpligt att upplösa alla överavskrivningar. En tumregel är att man inte ska lösa upp mer än årets avskrivning enligt plan.

Sida � av �14 23

Pga. att inventarierna blir avskrivna mycket snabbare än deras ekonomiska livslängd kommer man få upplösa överavskrivningar som gjorts de åren det bokförda värdet är noll.

Observera att detta INTE är ett bra sätt om man vill öka chansen för utdelning till ägare då de placeras under obeskattad reserv.

Periodiseringsfond Att göra en avsättning till periodiseringsfond innebär att man får behålla den del som annars hade blivit en skatteutbetalning.

Ett AB får göra avsättning med 25% av det skattemässiga resultatet efter övriga bokslutsdispositioner. Det är det skattemässiga resultatet som företag anger i deklarationen.

Enskilda näringsidkare och delägare i HB kan göra avsättning på 30%.

Nackdelen med detta är precis som innan, man binder kapitalet och tar bort möjligheterna för utdelning till ägare.

AB som gör avsättning till periodiseringsfond måste betala ränta. Denna ränta är en schablonintäkt som beräknas med 72% av periodiseringsfonden för året innan, multiplicerat med statslåneräntan den 30 november året innan. Räntan får effekt när skattekostnaden beräknas då man beräknas skatten med schablonintäkten inräknad.

Observera dock att schablonintäkten inte är något som bokförs utan endast ger ett kalkylmässigt underlag. Schablonintäkten ska även räknas med när man beräknar avsättning till periodiseringsfond för ett AB.

En periodiseringsfond måste återföras senaste sex år efter det år avsättningen gjordes. Man kan dock återföra delar eller hela fonden tidigare. Det är lämpligt att göra återföringar när företaget går med förlust då man även här undviker beskattning på beloppet.

Det är VIKTIGT att hålla isär avsättningar som gjorts vid olika tillfällen, varje avsättning bildar en separat fond. Den underlättar när man ska göra återföringar och enligt lag måste man återföra den äldsta fonden vid ett förlustår.

OBS. När du beräknar periodiseringsfonden utgår du från resultat efter finansiella poster, drar bort eventuella överavskrivningar och räknar även med eventuell återföring av periodiseringsfond.

Rubriker på koncernnivå Obeskattade reserver och bokslutsdispositioner är vanligt inom svensk redovisning men ute i vida världen kan detta skapa förvirring. Därför har man sedan 90-talet valt att ta bort

Sida � av �15 23

dessa rubriker i BR och RR på koncernnivå. För den juridiska personen, moderföretaget, måste dock rubrikerna vara med. På koncernnivå syns inte rubrikerna men beloppen är fortfarande med i redovisningen, en del har blivit skatt och en del eget kapital samt ibland nettovinst.

KAPITEL 6 AVSÄTTNINGAR OCH SKULDER I Sverige är det av tradition att dela upp skulder i långfristiga och kortfristiga. En kortfristig skuld förväntas bli betald inom det normala förloppet av företagets verksamhet alternativt inom ett år. Alla övriga skulder är långfristiga. Avsättningar är en typ av skuld men ska redovisas under en egen rubrik.

En avsättning är en form av skuld där det finns en osäkerhet kring antingen betalningstidpunkten och/eller beloppet som ska betalas. I K3 kapitel 21 står det om avsättningar. Vissa avsättningar behandlas dock i anslutning till specifika områden, ex. pensionsavsättningar som beskrivs i kapitel 28.

En avsättning blir en kostnad som redovisas på RR innan utgiften uppkommit. Den redovisas även på BR som en avsättning (på skuldsidan).

Det finns vissa kriterier som måste uppfyllas för att kunna redovisa en avsättning. Du kan redovisa en avsättning om du har en legal förpliktelse eller informell förpliktelse t.ex. att du ska betala en viss summa pga. miljöpåverkan. En informell förpliktelse kan uppstå genom praxis eller företagets egna uttalanden. En legal förpliktelse kan vara t.ex. om företaget lämnas garanti i samband med försäljning av varor. Det ska även vara sannolikt att ett utflöde av resurser kommer krävas för att reglera förpliktelsen samt att en tillförlitlig uppskattning av beloppet kan göras.

Avsättningen ska redovisas till nuvärdet av de framtida betalningarna som krävs för att reglera förpliktelsen.

Företag MÅSTE ompröva avsättningen vid varje bokslut eftersom man kan göra bättre uppskattning ju närmare man kommer tidpunkten för reglering. Det kan leda till att tidigare gjorda avsättningar måste återföras, isåfall redovisas de som en intäkt i RR. Omprövning kan ju självklart leda till ytterligare avsättningar och därmed en kostnad i RR.

När man gjort en avsättning innebär det att; det år utgiften uppkommer påverkas inte resultatet då man redan tagit kostnaden tidigare. Däremot påverkas likvida medel i BR (då man ändå måste lägga ut pengarna).

Ett förlustkontrakt är ett avtal som innebär att intäkterna från ett avtal är lägre än de kostnader som man har för att uppfylla avtalet. Ex. på förlustkontrakt är hyresavtal om man inte hittar någon som vill hyra den lilla lokalen.

Sida � av �16 23

Om man ex. har räknat fel och skrivit på ett avtal om att tillverka en maskin som visar sig bli dyrare än beräknat så kan det leda till ett s.k. förlustkontrakt, då ska man göra en avsättning för detta så fort man inser att det är just ett förlustkontrakt. En annan vanligt anledning till att göra avsättningar är vid omstruktureringar.

I kapitel 2 kommenterades att beräknade utgifter för nedmontering, bortforsling osv. kan ingå i anskaffningsvärdet av en AT. Räknar man med det kan en avsättning göras (eller så räknas det in i avskrivningskostnaderna). I en juridisk person behöver de inte räknas med i anskaffningsvärdet. Påverkan på RR blir densamma men det påverkar olika poster. Räknar man med det i anskaffningsvärdet kommer avskrivningarna bli större och räknar man det som en avsättning hamnar det under externa kostnader. Man gör alltså antingen eller.

Anledningen till varför man i juridisk person inte behöver göra detta är att man kan förlora rätten till räkenskapsenlig avskrivning om man inkluderar återställningskostnaden. Avskrivningar utöver plan görs då på en framtida utgift vilket inte är tillåtet.

Avskrivningar påverkar RR under övriga rörelsekostnader. INTE som en bokslutsdisposition då det inte är något man gör för att undvika skatt.

Ansvarsförbindelse och eventualtillgång För att få göra en avsättning måste samtliga krav enligt K3 p. 21.4 vara uppfyllda. Om inte samtliga krav är uppfyllda kan man istället få redovisa en ansvarsförbindelse. Detta innebär en möjlig förpliktelse (till skillnad från en skuld eller avsättning som är en befintlig förpliktelse).

Ansvarsförbindelser redovisas som en post inom linjen i anslutning till BR, den ingår DOCK inte i balansomslutningen utan ses som en upplysningspost.

Även om det är att svårt att uppskatta beloppet kan man behöva redovisa en ansvarsförpliktelse.

Eventualtillgångar är en möjlig tillgång till följd av inträffade händelser. Det är framtida händelser som företaget inte har kontroll över som avgör om en eventualtillgång blir en tillgång eller inte. Ex. är om man gått till domstol för att man drabbats av ett patentintrång. Detta kan leda till ett skadestånd men det är inte företaget som beslutar utan domstol.

Eventualtillgångar ska INTE redovisas som en tillgång i BR. Istället ska man upplysa om detta. Redovisningsmässigt behandlas inte osäkra skulder och osäkra tillgångar på samma sätt. När det handlar om en osäker skuld ska det belasta resultatet som en kostnad, när det handlar om en osäker tillgång får den INTE påverka resultatet som en intäkt.

Sida � av �17 23

Långfristiga skulder Enligt ÅRL ska företag dela upp sina långfristiga skulder i olika delposter.

Det finns speciella riktlinjer för värdering av skulder men generellt talar man om högsta värdets princip. Vid första redovisningstillfället bör man dock redovisa till upplupet anskaffningsvärde som är de förväntade kassaflödena diskonterade med en effektivränta som beräknas vid anskaffningstillfället (K3 p.11.16)

Långfristiga skulder i utländsk valuta ska värderas till växelkursen på balansdagen. Valutakursdifferenser ska redovisas i RR det år de uppkommer. Vid långfristiga skulder placeras det som en finansiell post under räntekostnader och liknande resultatposter, oavsett om det är en kursvinst eller förlust.

Kortfristiga skulder Kortfristiga skulder ska också delas in i olika delposter. Vid första redovisningstillfället ska omsättningstillgångar och kortfristiga skulder värderas till upplupet anskaffningsvärde. Eftersom kortfristiga skulder förfaller till betalning inom ganska snar framtid ska de INTE diskonteras till ett nuvärde utan värderas till en nominellt belopp vid bokslutet.

Kortfristiga skulder i utländsk valuta ska värderas till växelkursen på balansdagen. Valutakursdifferenser ska redovisas i RR det år de uppkommer. Vid kortfristiga skulder placeras det som en rörelsepost under rörelseintäkter eller övrig rörelsekostnad. Här placerar man dom olika grundat på om det är en kursvinst eller förlust.

KAPITEL 7 INTÄKTER Intäkter är ofta den största posten i ett företags RR men också den som är minst beskriven i rapporterna.

Tillskott från ägare och eget kapital och är INGEN intäkt. En intäkt uppkommer av att värdet på en tillgång ökar. Även vid en minskning av en skulds värde. En ackorduppgörelse med en leverantör kan bidra till att en skulds värde minskar.

Enligt ÅRL är det endast de intäkter som är konstaterade under räkenskapsåret som får tas med vid upprättandet av RR. En intäkt anses vara realiserad (konstaterad?) när risker och fördelar som är förknippade med produkten eller tjänsten överförts från säljare till köpare.

Kommissionsförsäljning innebär att man låter ”lokala” företag t.ex. låta deras kläder hänga i företagets butik. När kläderna säljs får dessa lokala företag sin ersättning men företaget erhåller även en provision. Det är denna provision som företaget ska redovisa. Företaget ska redovisa det inhyrda företagets del som en skuld tills denne fått betalt.

Sida � av �18 23

Andra belopp som företag ofta uppbär för annans räkning är moms eller andra skatter. Sådana poster ska redovisas, precis som kommissionen, endast över balansräkningen som en skuld eller tillgång.

Värdering av intäkter En intäkt ska värderas till det verkliga värdet av det som erhållits eller kommer att erhållas. Oftast är det simpelt att beräkna intäkter men vid fall av rabatt osv. kan det bli klurigare. Exempelvis vid erbjudandet som ”köp 3 betala för 2” behöver man räkna om den verkliga ersättningen för sin produkt.

Om man säljer på kredit, och betalning senareläggs, är det nuvärdet av alla framtida betalningar som intäkten ska värderas till (då får man räkna med ränta åså).

Ett annat problem vid värdering är vid försäljning av rabattkort. T.ex. när man köper ett kort på en simhall och kan använda det för 10 besök. Tills dess att kunden har utnyttjat hela kortet anses betalningen vara ett förskott och ska redovisas som en skuld. Intäkten ska även fördelas över de antal gånger som finns på kortet.

Intäkten redovisas i bokslutet utifrån antalet gånger kunder utnyttjat kortet och man tar också hänsyn till hur många gånger det finns kvar att utnyttja (redovisas som skuld).

Ibland ska två eller fler transaktioner redovisas tillsammans. Detta när en affärshändelses ekonomiska innebörd inte annars kan förstås. Ett ex. är när företag säljer varor och samtidigt ingår en överenskommelse om att köpa tillbaka varorna vid ett senare tillfälle (ofta till lägre pris). Detta upphäver de ekonomiska konsekvenserna av den första transaktionen. (Detta är ganska vanligt idag, exempelvis i bilbranschen). I detta fall redovisar man inte hela intäkten och kostnaden redovisas utan det är skillnaden mellan återköpsvärdet och försäljningsvärdet som ska redovisas som en intäkt.

Redovisning av intäkter Försäljning av varor Det finns en del kriterier som måste vara uppfyllda för att man ska kunna redovisa en intäkt för försäljning av varor. En av dom är att väsentliga risker och förmåner ska ha överförts till köparen. Om detta inte är gjort ska man inte redovisa intäkten. Ett exempel är när man lämnat en vara för försäljning på kommission, då måste man vänta med intäkten tills dess att den som har uppdraget sålt varan. Ett annat exempel är när försäljningen är beroende av att en vara ska installeras. Är det en större installation bör man inte redovisa intäkten tills installationen är utförd. Samma gäller för presentkort. Presentkortet bokförs som en kortfristig skuld till dess att det utnyttjas eller går ur tiden, då redovisas det som en intäkt. Om en kund inte löser in ett presentkort bokas skulden bort och redovisas som en momsfri sidointäkt.

Sida � av �19 23

Det finns också fall då intäktsföring sker trots att det finns kvarstående risker. En vanligt situation är när man erbjuder öppet köp till en kund. Då krävs en bedömning om hur troligt det är att kunden lämnar tillbaka varan. Med bedömning som grund görs därefter en avsättning.

Tjänsteuppdrag och entreprenadavtal I K3 skiljer man på dessa två. Ett tjänsteuppdrag innebär ett avtal om att utföra tjänster under en tidsperiod och ett entreprenadavtal innebär ett avtal om att uppföra ett eller flera objekt hos en kund.

Båda typerna av uppdrag kan utföras antingen på löpande räkning eller till ett fast pris.

Tjänster eller uppdrag ska enligt huvudregeln redovisas när arbetet är utfört. För uppdrag på kortare tid och till ett fast pris är detta lätt. Mer komplicerat blir det när det gäller uppdrag på löpande räkning. Framförallt ställs höga krav när det är uppdrag som pågår under längre tid till ett fast pris.

Vid uppdrag på löpande räkning ska företag intäktsredovisa i takt med att arbetet utförts och material levereras och förbrukas. Detta gäller oavsett när fakturering sker. Vid uppdrag till fast pris och när uppdraget omfattar mer än en redovisningsperiod finns det två alternativa redovisningssätt i juridisk person; Vinstavräkning vid färdigställandet betyder att några intäkter inte redovisas löpande utan först när alla nedlagda utgifter i projektet har gjorts. Under tiden redovisas nedlagda utgifter som pågående arbeten (detta benämns alternativregeln). En successiv vinstavräkning innebär att företaget redovisar prestationer i takt med att arbetet utförs istället för att redovisa prestationen när hela arbetet är slutfört. För att få använda sig av successiv vinstavräkning måste man dock uppfylla vissa kriterier. Man redovisar intäkter och kostnader utefter projektets färdigställandegrad. Denne bestäms genom att beräkna förhållandet mellan nedlagda uppdragskostnader och beräknade totala uppdragskostnader.

De två alternativa sätten är alltså; vinstavräkning vid färdigställandet och successiv vinstavräkning. När det finns en stor osäkerhet kring ett projekts utfall och kostnader får INTE den upparbetade delen av uppdragsvinsten redovisas. Då får företaget bara redovisa en intäkt som är lite stor som de nedlagda utgifterna.

Om ett företag misstänker att ett projekt inte kommer gå med vinst ska förlusten tas direkt, så fort den upptäcks. Det ska ske oavsett om projektet är påbörjat eller inte. Förlusten kan ju även upptäckas under projektets gång, om företaget redan intäktsfört delar av inkomsten, och man upptäcker att det under kommande period kommer ske något som medför förust, ska intäkter reduceras eller kostnader ökas beroende på händelsens art.

Sida � av �20 23

Om exempelvis den som beställt uppdraget inte kan betala ska inte intäkten reduceras med beloppet som inte kommer betalas utan summan tas som en kostnad (redovisad kundförlust). Om företaget misstänker att kostnaderna kommer överstiga intäkterna ska det överstigande beloppet också direkt redovisas som en kostnad.

Ränta, royalty och utdelning Ett företag kan ha inkomster från andra aktiviteter än försäljning eller uppdrag. Exempel på sådana är när företaget får ränteintäkter eller om företaget får ersättning från ett annat företag för att detta ex. får nyttja ett verk eller använda ett patent företaget har (royalty). Även utdelning på aktier är en intäkt.

Enligt K3 ska ränteintäkter redovisas enligt effektivräntemetoden. Denna metod är en värderingsmetod som innebär att en tillgång ska värderas till upplupet anskaffningsvärde (diskonterat nuvärde).

Utdelning ska redovisas när ägarens rätt att erhålla betalning har säkerställts. Det innebär att intäkten redovisas när den fastställts legalt.

Vanligtvis redovisas inte ränta, royalty och utdelning i företagets nettoomsättning utan som övriga rörelseintäkter eller som finansiella intäkter.

Oberoende av vilken typ av intäkt företaget har är de viktigaste frågorna att ta ställning till när i tiden och till vilket belopp intäkten ska redovisas.

KAPITEL 7 KASSAFLÖDESANALYS Enligt ÅRL måste större företag redovisa en tredje rapport: kassaflödesanalysen. Denna ska visa företagets in- och utbetalningar.

Hur denne ska utformas regleras inte i lag utan beskrivs enbart av kompletterande normgivare. För onoterade företag beskrivs det i K3.

Forskning har visat att man med hjälp av kassaflödesanalyser i ett tidigt skede kan prognostisera konkurser jämför med de indikationer som RR ger. Detta då kassaflödesanalysen inte påverkats av några bedömningsposter.

Likvida medel definieras som kassamedel, disponibla tillgodohavanden hos banker och kortfristiga placeringar som lätt kan omvandlas till pengar. Kassamedel avser sedlar och mynt, postväxlar, checkar osv. Löptiden ska vara tre månader eller kortare.

I K3 regleras att man ska dela in kassaflödesanalysen i tre sektorer. Dessa sektorer är; löpande verksamhet, investeringsverksamhet och finansieringsverksamhet.

Sida � av �21 23

Den löpande verksamheten utgörs av företagets huvudsakliga intäktsgenererande verksamheter. Det finns en stark koppling mellan denna sektor och resultaträkningen. Vad för poster som ingår i den löpande verksamheten framgår av K3 p. 7.5.

Sektorn investeringsverksamhet utgörs av förvärv och avyttring av anläggningstillgångar och sådana placeringar som inte omfattas av begreppet likvida medel. Denna är mer kopplad till balansräkningens anläggningstillgångar. I K3 p. 7.6 specificeras poster som är hänförliga hit.

Finansieringsverksamheten utgör åtgärder som medför förändringar i storleken på och sammansättningen av företagets egna kapital och upplåning. Kopplas till eget kapital och skulder i BR. I K3 p. 7.7 specificeras poster hänförliga hit.

Kassaflödet från den löpande verksamheten -direkt och indirekt metod Det finns två olika alternativ för att presentera kassaflödet. När den direkta metoden tillämpas ska väsentliga in- och utbetalningar redovisas brutto och separat. Den direkta metoden är enklare att förstå för ett ovant öga men den är tyvärr inte så vanlig då företag inte jobbar såå.

Den indirekta metoden är den vanligaste och den utgår från resultaträkningens poster. Metoden bygger på att intäkter och kostnader justeras i uppställningen för att få fram kassaflödet. De poster som måste justeras är avskrivningar/nedskrivningar, realisationsresultat och avsättningar som inte ska ingå i kassaflödesanalysen.

Det finns ytterligare justeringar som måste göras. Rörelsekapitalets förändring påverkar också kassaflödet i den löpande verksamheten. Kassaflödet från den löpande verksamheten ska redovisas både före och efter förändringar i rörelsekapitalet. Poster som ingår i rörelsekapitalet är lagerförändringar samt förändringar av rörelse-fordringar/skulder. Ex. påverkas inte rörelseresultatet av en ökning av varulagret men det har påverkat likvida medel (fler inköp ex.) Om rörelsefordringarna har ökat, har inbetalningarna minskat, vilket påverkar likviditeten negativt. Om rörelseskulderna ökat har utbetalningarna varit mindre och ger en positiv effekt på likvida medel.

Hur rörelsekapitalets förändring påverkar kassaflödet Varulager: Ökning - Minskning +

Rörelsefordringar: Ökning - Minskning +

Sida � av �22 23

Rörelseskulder: Ökning + Minskning -

Kassaflödet från investerings- respektive finansieringsverksamheten Huvudprincipen är att in- och utbetalningar ska redovisas brutto och separat. Detta innebär att ex. om företag både köpt och sålt aktier för stadigvarande bruk ska in- och utbetalningarna redovisas var för sig.

Exempel på posters sektorsanknytning Kassaflöden från räntor och utdelning ska redovisas separat. De ska normalt hänföras till den löpande verksamheten men de får hänföras till investerings- och finansieringsverksamheten förutsatt att de betraktas som finansiering eller avkastning på placeringar.

Utbetalda utdelningar till aktieägare ska hänföras till finansieringsverksamheten då pengarna rör företagets finansiering.

Betalning som avser företagets inkomstskatt ska också redovisas separat. Den är normalt hänförd till den löpande verksamheten.

Om företaget har en långfristig placering i en finansiell AT och avkastningen på placeringen har hänförts till investeringsverksamheten ska också skatten på avkastningen kopplas till den sektorn.

Valutakursförändringar i likvida medel ska redovisas skiljt från kassaflöden i de tre sektorerna. Ett företag ska INTE redovisa effekten av orealiserade poster i likvida medel innan de realiseras.

I bilagan till K3 visas exempel på hur både direkt och indirekt metod kan ställas upp. I FAR RedR 1 finns kommentarer till hur olika poster bör placeras.

Det finns krav i K3 på att likvida medel vid årets början IB respektive vid årets slut UB ska preciseras. De ska i not delas upp så det framgår hur stor del som avser kassa, bank respektive kortfristiga placeringar.

När kassaflödet från de tre sektorerna summeras får man fram årets kassaflöde.

Resultaträkning och kassaflödesanalys -en jämförelse Ett negativt resultat längst ner på resultaträkningen tyder i normalfallet på att företaget har problem. Om årets kassaflöde visar ett negativt värde är det ingen tydlig indikation på att företaget har problem. Ett negativt kassaflöde kan bero på amortering eller utdelning.

Sida � av �23 23

Om företagets IB har varit lågt och de likvida medlen minskar ytterligare kan det dock bidra till en problematisk situation. Om det är tydligt att det är den löpande verksamheten som förbrukar likvida medel kan det vara en indikation på att företaget är på väg mot konkurs om inget drastiskt görs.