produforum Åboland

2 PRODUFORUM

Produforum Åboland är in-ne på sitt fjärde år och det är mindre än tre månader kvar tills projektet tar slut

30.6.2014. I den här tidningen vill vi lyfta fram och synliggöra lyckade sats-ningar och verksamhetsformer un-der Produforum Åbolands tid. Vi vill visa på den bredd av konstnärer och kulturutövare som varit med och för-verkligat projektet. Under projektti-den har vi kallat dem för kulturaktö-rer eller enbart aktörer.

Produforum Åboland har arbetet med att korsbefrukta aktörerna med andra sektorer som vården, barnom-sorgen, och företagsvärlden för frukt-

bara nya samarbeten. Synlighet och kompetenshöjning har ända från projektets början varit ett led i att försöka öka arbetsmöjlig-heter för konstnärer.

Vi har gjort reklam utåt för att visa vilka aktörer det finns i Åboland, men också kopplat ihop dem med varandra. Våra ak-törsträffar har sammanlagt samlat omkring 50 aktörer från vitt skilda områden. Träffarna har besökts av musiker, berättare, formgivare, illustratörer, dansare med flera. Många av aktörerna

Produforum ÅbolandNätverket för kulturaktörer2009 – 2014

REDAKTÖRER

Alessandra SarelinPatrik Edman

Kristin Mattsson

PÄRMBILD

Jenny Wiik

IIIUSTRATIONER

Catarina Ahlstrand

LAYOUT

Peter SiegfridsMarina Saanila

Tidningen utgiven av Produforum Åboland, april 2014.

Ansvarig utgivare: Sydkustens landskapsförbund r.f.

Tryck: Painosalama Oy

www.produforum.fi

är mångsysslare och gränsöverskridande och har talanger på fle-ra konstnärliga områden. De har också olika kompetenser i och erfarenheter av kulturproduktion. Produforum har haft devisen ”samarbete lönar sig”, med tanken att om det är flera som gör till-sammans blir mera gjort med bättre resultat. Goda resultat av pro-jektet kan därför anses vara att aktörer kompletterar och hjälper varandra i sina kulturprojekt.

Vi vill i den här tidningen ge röst åt aktörer som varit aktiva och som varit med och skapat ramarna för projektet. Målet med projektet har varit att förbättra arbetsmöjligheterna för aktörer i Åboland. I projektplanen ingår åtgärder som att stöda nätverkan-de, synliggöra kulturaktörer, handleda och coacha, ordna verkstä-der och kurser, träffas på aktörsmöten mm. Allt detta har vi hunnit med plus lite till, som två studieresor – en till Österbotten vintern 2011 och en till Åland hösten 2013. Vi har också deltagit i Nord-Match, en nordisk och baltisk konferens som ordnats av Produfo-rum riks tre gånger. Vi har haft framtidsverkstäder och seminarier om kulturhuvudstadsåret och kultursamarbeten.

Det är svårt att sammanfatta resultaten efter en så mångfacette-rad verksamhet på olika nivåer. En del aktörer har varit med en-dast en gång medan andra har varit aktiva längs hela projektperi-oden, allt beroende av behov och den kompetenshöjning vi satsat på. Resultaten av projektet är därför både många och av olika ka-raktär. En del av dem berättar vi om i denna tidning. •Kristin Mattsson, projektchef Produforum Åboland

INNEHÅLL03 Inledning

04 Kompetens nyckeln till framgång

06 Berättelser, måleri och rörelse – ett tvärkonstnärligt samarbete

08 Produforum Åboland utvecklade nytt koncept

09 Konsten att paketera kultur

10 Fortbildning, stöd och gemenskap

11 Hej, vi syns!

12 Viljan är en stark kraft

14 Kulturaktör i skärgården – bra för det mesta

19 Lyckat samarbete inom fortbildning

20 Att vara frilansande konstnär – frihet och spän-nande ovisshet

22 Kulturdusch för Kimitoöns daghem

23 Aktörer som aktivt deltagit i Produforum Åboland

Inledning

Aktörer på studieresa till Åland, september 2013.

Under tiden mellan 2007 och 2014 har fyra Produforum-projekt verkat i Svenskfinland med Produforum riks som pa-raplyprojekt.

De övriga regionala projekten är Produforum Österbotten och Produforum Nyland.

3

4 PRODUFORUM PRODUFORUM 5

Femtiotalet aktiva kulturaktörer och tiotals seminarier, nätverksträffar och kompetenshöjande kurser. Plus mycket annat. Är de som lett Produforum Åboland nöjda, så här med facit i hand? Javisst, men jobb återstår.

Kompetens nyckel till framgång

Det har funnits en röd tråd i allt som Produforum Åboland engagerat sig i - att förbättra jobbmöjlighe-terna för konst- och kulturaktörer i regionen. Kom-petenshöjande verksamhet har varit den klara led-

stjärnan i denna strävan.– Vi har erbjudit mångsidiga kurser i allt från exempelvis bokfö-

ring och marknadsföring till företagsjuridik. I dagens värld krävs det bred kompetens. Det inser som tur är många kulturaktörer, sä-ger projektchef Kristin Mattsson.

Hon och projektkoordinator Marina Saanila räknar upp någ-ra guldkorn under åren, till exempel kurserna i röstanvändning,

entreprenörskap samt layout- och designprogram. Det blev ock-så flera studieresor, och en som var speciellt givande var resan till Åland hösten 2013.

På rätt spårAtt Produforum tuffade fram på rätt spår avslöjar svaren i en en-kät bland kulturaktörerna. Vid sidan av nätverkandet bedömdes just kompetenshöjning som det viktigaste som Produforum kun-nat erbjuda.

– Vi vet att vår verkamhet gjort kulturaktörerna bättre rusta-de för framtiden och också att de fått jobb tack vare nätverket, sä-ger Marina.

Flera kulturaktörer svarade nämligen att deras engagemang i Produforum lett till konkreta arbetsmöjligheter.

– Produforum har haft dokumenterad framgång. Därför är det naturligtvis synd att vi inte fick ännu fler deltagare, säger Kristin.

Långvarighet en förutsättningProduforum var ett långvarigt projekt. Lyckligtvis. Det fanns och finns mycket att göra inom kultursektorn, som präglas av konkur-rens, låga löner, snuttprojekt och små stipendier.

– Det har inte heller, så som på finskt håll, riktigt funnits nå-gon liknande verksamhet på svenska. Det var absolut nödvändigt med en viss kontinuitet för att etablera oss och maximera nyttan, säger Kristin.

Hon och Marina Saanila har även personligen fått mycket ut av nätverket, inte minst i form av värdefulla kontakter och egen kompetenshöjning.

– Jag har fått både vänner och samarbetsparter via Produforum. Det har också varit givande att kunna dela med sig av det man själv kan, säger Marina.

Behoven återstårProduforum är till ända, men behovet av nätverk och kompetens-höjning i Åboland kvarstår. Det gäller inte endast inom kultursek-torn utan bland alla företagare. Det finns en outnyttjad potential i till exempel turismbranschen.

– Det gäller att ta tillvara erfarenheterna från Produforum och vidareutveckla företagarnas möjligheter i regionen. Vi ser tydli-ga behov av ett förstärkt samarbete, speciellt i skärgården, beto-nar Kristin.

Produforum lever också vidare, i vissa former. Exempelvis kan företagare i Åboland och hela Svenskfinland dra nytta av projek-tets materialbank på webben.

Nöjd huvudmanDet är Sydkustens landskapsförbund som varit huvudman för Produforum Åboland. Sydkusten ansökte bland annat om fi-nansiering från EU. Organisationen ser tillbaka på Produforums verksamhet med positiva ögon.

– Sydkustens landskapsförbund har fått en hel del värdefull syn-lighet tack vare Produforum, säger platschef Lena Långbacka.

Hon ser, liksom Kristin Mattsson och Marina Saanila, ett klart behov av den här formen av nätverk också framöver. Därför vill Sydkusten gärna förvalta arvet av Produforum genom liknande projekt i framtiden. •

Text: Patrik Edman

PRODUFORUM 7

Berättelser, måleri och rörelse– ett tvärkonstnärligt samarbeteText: Alessandra Sarelin och Kristin Mattsson

Från vänster: Tove Bornemann, Paola Fraboni, Marjo Paavola, Henrik Leino, Gunnar Bornemann.

6

Illustration © Catarina Ahlstrand, 2014.

”Produforum Åboland har erbjudit hjälp med produktifiering och med att hitta det lilla extra som lockar till att använda kulturaktörers tjänster.”

– Det ger mervärde att jobba i ett team där alla har en roll. Vi har delat upp planeringsarbetet mellan oss så att var och en bidrar med de delar som de är bra på, som att ansöka om finansiering, göra lägerschema, korrekturläsa osv. För kulturaktörer är samar-bete skönt eftersom man annars ofta jobbar ensam. Man kan de-la upp uppgifterna som har med produktionen eller produkten att göra så att det blir mera lönsamt och resultatet bättre, berät-tar Marjo. •

Marjo Paavola drömde om att förverkliga något lik-nande som ”Skapande veckan” hon hade upplevt i sin barndoms sommarhangö. Tillsammans med två andra kulturaktörer i Produforum Åboland

började hon bolla tankar kring ett läger med skapande verkstäder för barn. De andra i samarbetsgruppen är Paola Fraboni och To-ve Bornemann som Marjo fått kontakt med på de nätverksträffar som ordnats av Produforum Åboland.

Eldsjälarna är överens om att Produforum Åboland har varit en bra plattform för nyskapande samarbete. Tillsammans föds det mod att tänka stort och faktiskt våga satsa och tro på de egna idéerna. Produforum Åboland har särskilt uppmuntrat till sam-arbete över konstgränserna, och har därför bjudit in konstnärer från många håll att delta i verksamheten. Också konstarter som sagor och rörelser som inte räknats till den traditionella ”kon-sten” har mött varandra genom Produforums kompetenshöjan-de verksamhet.

Tove, Marjo och Paola märkte när de träffades att de har en ge-mensam vision för vilken slags skapande verksamhet de vill erbju-da barn och att de med sitt kunnande kompletterar varandra. De

har alla tre deltagit i prova på -kulturverkstäder för daghemsbarn som Produforum Åboland har arrangerat. Där fick de utveckla verkstäder för barn, något de som kulturaktörer sedan kunnat er-bjuda dagvårdssektorn.

– Till vår stora glädje har vi märkt att det finns en efterfrågan på mångsidig kulturverksamhet för barn, slår arbetsgruppen fast.

Det är särskilt viktigt att aktörer utifrån erbjuder något som är nytt och fräscht för deltagarna, något som inte finns i vardagsverk-samheten. Produforum Åboland har erbjudit hjälp med produk-tifiering och med att hitta det ”lilla extra” som lockar till att använ-da kulturaktörers tjänster.

– Produforum har bidragit med konkret hjälp, t.ex. med mark-nadsföring, och det har varit viktigt för oss, säger Paola.

Marjo har verkstäder i det hon kallar dansglädje, ett kravlöst sätt att röra sig till musik både fritt och med hjälp av enkla kor-eografier. Toves verkstad ger barnen möjlighet att måla med oli-ka tekniker och material – också här utan krav på att resultatet ska se ut på ett visst sätt. Paola har lång erfarenhet av verkstäder i ordkonst och på lägret håller hon en berättarklubb med barnen. I stället för att läsa böcker tar hon in barnen i den fria sagans värld.

Trions verkstäder erbjuds under ett barnläger som hålls i som-mar i Pargas. Under lägret kommer också kulturaktörerna Gun-nar Bornemann och Henrik Leino att bidra med att göra lägrets innehåll ännu bredare. Gunnar håller i trådarna för lerarbete och hantverk medan Henrik hjälper barnen att bygga egna instru-ment av återvinningsmaterial.

– Vi använder plaströr, metall, gummi och andra rester från den lokala industrin, förklarar Henrik som är musiker. Och så ska bar-nen förstås få spela på instrumenten också.

En tanke med lägret är att barnen deltar i alla verkstäder, men också i matlagningen. Barnen tillreder sina måltider tillsammans med Paola, som har erfarenhet av att leda matlagningskurser och -verkstäder med barn.

Samarbetet gör att lägret kan innehålla många olika konstfor-mer, men också att planeringen och ordnandet av lägret blir lätt-are för arrangörerna.

8 PRODUFORUM

Susanne Montag-Wärnå

Henrik Grönroos

Konsten att paketera kultur

Produforum Åboland utvecklade nytt koncept Text och bild: Alessandra Sarelin

Text: Kristin Mattsson

PRODUFORUM 9

Lyckat koncept inom dagvården och den fria bildningen

Hur kan anställda inom äldre-omsorgen och kulturaktörer som erbjuder skapande verk-samhet för och med seniorer

hitta varandra? Den här frågan inspi-rerade Produforum Åboland, att skapa matchningskonceptet. Konceptet går ut på att en kulturaktör får fem till tio minuter på sig att berätta om sin verksamhet för en potentiell bestäl-lare. Efter utsatt tid flyttar personalen till nästa kulturaktör. Det handlar alltså om speed-dating där personliga mö-ten uppstår.

– Det ger en möjlighet att genast ställa frågor och byta kontaktuppgifter, berättar Kristin Mattsson.

Satsningen på kultur för och med seniorer körde igång våren 2011 när kultursamarbetet VårKultur ordna-des för femte gången av Sydkustens landskapsförbund tillsammans med kultursektorerna i Pargas, Kimitoön och Åbo. Ett mål var att skapa nätverk mellan kultursektorn och vårdsektorn och att testa nya verksamheter på de äldreboenden som finns i regionen. Startskottet var seminariet Kultur ger kraft i Pargas, som lockade närmare 70 deltagare, en stor del av dem personal inom äldreomsorgen. Produforum Åboland var en av huvudarrangörerna och nätverket producerade också ett programhäfte där kulturaktörer presen-terades.

Hösten 2011 ordnade Produforum Åboland en utbildningsdag i Kimito för aktörer och anställda inom äldreomsor-gen. Eftermiddagen fungerade som en mötesplats för aktörer och personal och matchningskonceptet testades för första gången.

– Konkret går matchningen till så att fem till åtta aktörer har varsitt bord. Personalen får fem-tio minuter på sig att cirkulera mellan aktörerna. Vi har fått positiv feedback från bägge parter – kulturaktörer och personal – så vi tror att det här sättet att träffas är lyckat.

Personalen träffar nya konstnärer att anlita till sina arbetsplatser och har möjlighet att direkt fråga konstnären och diskutera sina behov. Tillsam-mans kan de planera och fundera över vad konstnären kan erbjuda just den bransch som personalen företräder, förklarar Kristin.

Produforum Åboland anställde en person på deltid för att koordinera och förmedla aktörer till äldreomsorgen. Nio aktörer kunde under vintern besöka äldreboenden i regionen för att inspi-rera invånarna och skapa tillsammans med dem. Verkstäderna betalades med medel från Fredrikahemmets fond. Allt från fritt måleri till rörelse och improvi-sation fanns på menyn.

Susanne Montag-Wärnå, danspeda-gog och performance konstnär bosatt i Pargas, var en av aktörerna som fick jobb via projektet. Hon erbjöd rörelse-improvisation i Hemmet i Åbo, på Björ-ke bo serviceboende i Pargas och på Regnbågen i Korpo.

Hemmet i Åbo satsade dessutom egna pengar så att verksamheten

kunde fortsätta också efter att VårKul-tur projektet hade avslutats. På alla tre ställen deltog också personer med demens, vilket var en stor utmaning för Susanne.

– Jag litade på min förmåga att läsa av situationen och på min sociala kom-petens. Oberoende av hur aktivt delta-garna var med i övningarna uppstod alltid mycket känslomässiga situationer, berättar hon.

– Jag hade sedan tidigare ett intresse av att jobba tillsammans med seniorer eftersom jag hade gjort en dansföre-ställning tillsammans med en grupp äldre pargasbor. Att jobba inom en in-stitution var nytt för mig. Men min am-bition som konstnär är att jobba inom institutioner med dans, lek och konst som kommunikationsverktyg – inte ensam i en ateljé. Jag forskar hela tiden i hur dans och performance kommu-nicerar och jag hoppas kunna utvidga den här verksamheten, förhoppningsvis med statligt stöd. Improvisation är alltid interaktivt, man skapar tillsammans som grupp.

”Produforum har varit ett viktigt nätverk för mig personligen. Det är tack vare Produforum jag har fått en lokal yrkesidentitet.”

Susanne har också jobbat med rörelse och dansimprovisation inom daghem och eftisar – igen som en följd av Pro-duforums satsning på speed dating mellan kulturaktörer och dagvårds-sektorn.

– Jag hoppas att vårdenheter, dag-hem, eftisar, skolor, bibliotek och mu-seer har fått upp ögonen för vilket brett kulturutbud det finns i Åboland, säger Kristin. Häftet VäljKultur finns kvar som en kanal för kulturaktörer att presentera sig.– Produforum har varit ett viktigt nät-verk för mig personligen. Det är tack vare Produforum jag har fått en lokal yrkesidentitet, förklarar Susanne, som ursprungligen kommer från Tyskland. •

Lyckat koncept inom dagvården och den fria bildningen

Hösten 2012 användes match-ningskonceptet för att föra samman daghemspersonal och

kulturaktörer samt den fria bildningen och kulturaktörer.

Henrik Grönroos, bildningsansvarig på Folkhögskolan Axxell i Pargas, var med då kulturaktörer inom Produforum Åboland presenterade sig för den fria bildningen på ett evenemang som kallades Nya kurser – nya resurser. Åtta kulturaktörer och tio kursplanerare och rektorer från medborgarinstituten i Åboland, folkhögskolorna i Pargas och Houtskär samt Svenska studiecentra-lens enhet i Åbo möttes i Pjukala i Par-gas i oktober.

– Det var en positiv överraskning att så många kulturaktörer var med och presenterade sig. Även om varje aktör hade en kort tid på sig att berätta om sitt kunnande fungerade konceptet eftersom alla var väl förbredda och hade material med sig. Det är sällan man får möjligheten att under en dag bekanta sig med så många potentiella kursledare.

Ordet pitch har blivit all-mängods inom de kreativa branscherna. Man ska pitcha och man ska paketera sitt

kunnande. Enligt ordboken är pitch ”en kort presentation av en idé till en potentiell kund, producent eller ett produktionsbolag.” En pitch ska vara övertygande och konkret. En pitch består ofta av en s.k. logline som sam-manfattar hela idén på en eller två meningar.

Kulturutövare och konstnärer jobbar ofta med projekt eller i andras projekt på det fria fältet. Att arbeta med olika konstformer på det fria fältet brukar innebära ett idogt sökande efter nya projekt innan det gamla har avslutats, en ständig jakt på samarbetspartners, kunder, bidrag och sponsorer. Eftersom man sällan har en anställning för en längre tid måste man vara beredd att kunna marknadsföra sin förträfflighet så att andra vill betala för ens verksam-

het. Och för att lyckas med detta måste man vara både övertygande och kon-kret. Jag har märkt att det inte alltid är så lätt att konkretisera eller pitcha vad man riktigt gör, vad det är man säljer. Det är viktigt att lyfta fram nyttan med produkten i sin pitch och i sin mark-nadsföring överlag. Men, efter att ha arbetat i kulturnätverket Produforum Åboland i över tre år har jag märkt att det ofta brister här för konstnärer. De vet inte vad de ska erbjuda, de har inte sina paket tillräckligt färdiga och kon-kreta för att kunderna ska förstå vad de erbjuder. De har inte heller tänkt igenom prissättningen och det är allt för mycket ”jag gör vad som helst och skräddarsyr efter behoven”, vilket gör att man som kulturanvändare inte för-står riktigt vad kärnan i kunnandet är, vad det är jag ska få och varför. Dessa frågor, varför köparen har nytta av en kulturprodukt eller -tjänst, resultatet, är minst lika viktigt att få fram som vad

det är man gör. En prislista bör också finnas att ta fram som måttstock när någon frågar efter pris. Sedan kan ju saker alltid modifieras efter behov, men helst efter att man först har skapat ett någorlunda konkret paket.

För att öva sig i att paketera sitt kun-nande, tydliggöra vad det är man säljer, finns verktyg till hjälp. Digital storytel-ling innebär att man gör kortfilm på nätet, kompetensportfolion som det finns att göra nätversion av nuförtiden samlar ens kompetenser på konkreta sätt, Advisory Ring; en metod att med hjälp av andras brainstormande komma närmare en slutprodukt, pitching kan man öva sig på, osv. Dessa behöver inte användas bara i säljsyfte utan även lika mycket för den egna utvecklingen och för att man själv ska förstå vad man gör och åt vilket håll man vill gå. Dessa verktyg har vi bl. a. jobbat med i Produforum Åboland, i våra kurser och verkstäder. •

Syftet med evemenanget var att för-bättra de enskilda kulturarbetarnas kontaktnätverk och därigenom deras arbetsmöjligheter.

Det var en win-win situation för båda parter. Vi som jobbar inom den fria bild-ningen behöver hela tiden nya lärare och kursledare. Jag kommer att sakna Produforum som en plattforum för att skapa nya kontakter mellan konstnä-rer, kulturaktörer och personal inom bildnings- och kultursektorn, avslutar Henrik. •

PRODUFORUM 11

Marina Saanila gjorde en uppföljning och kartlägg-ning av kulturaktörernas behov av Produforum Åboland efter att projektet varit igång i ca tre år. När hon frågade aktörerna vad de har fått ut av projek-

tet hittills svarade många av dem att det har varit nyttigt att få träf-fa andra i samma situation som en själv, som jobbar inom konst- och kulturbranschen.

– Flera kommenterade att det har varit skönt att se att det finns andra som precis som man själv pusslar ihop sitt jobb av olika bi-tar, antingen som frilans eller som företagare som erbjuder oli-ka kulturpaket, exempelvis till skolor, daghem och vårdinstanser. Produforum har fått dem att känna sig som en del av en gemen-skap.

De flesta av de 27 som Marina samtalade med har fått nya kon-takter och många har också inlett samarbeten med de kontakter de har knutit genom Produforum.

– För många har det varit viktigt att ha någon att vända sig till med sina frågor och funderingar kring sitt arbete. Vi på Produfo-rum har fungerat som ett bollplank och vi är, som någon uttryck-te det, ”lite som en spark i baken”, säger Marina.

Möjligheten till synlighet är också en sak som uppskattades mycket. Många har fått möjlighet att synas i pressen och i olika broschyrer och det har lett till fler arbetstillfällen.

Fortbildning, stöd och gemenskap Hej, vi syns!

Det finns en viktig röd mapp i Produforums kontor i Pargas. Mappen är fullspäckad med tidningsklipp och annonser. Den visar att Produforum Åboland, el-ler närmare sagt kultur- och konstaktörer i nätverket,

fått värdefull synlighet under åren.Marknadsföring och synlighet har varit viktiga fokusområden

under hela Produforums existens. Målet har varit att hjälpa aktö-rerna i den, inom kultursektorn, ofta tuffa jakten på jobb. Tack va-re satsningen är invånarna i Åboland i dag dessutom mer medvet-na om det rika kulturutbud som finns i regionen.

Kulturaktörer behöver all hjälp de kan få för att synas. Vi har, via olika marknadsföringskanaler, kunnat ge dem synlighet och skapat förutsättningar för mera jobb, säger projektkoordinator Marina Saanila.

Gratis annonser och broschyrerSatsningen på synlighet har, förutom genom artiklar om kultur-aktörerna i pressen, pågått på flera andra plan, så som på Produ-forums hemsida och Facebook. Medlemmarna har också erbju-dits gratis annonsutrymme i lokalpressen.

En annan viktig kanal har varit broschyrer med presentationer av aktörerna och deras verksamhet, så som VårKultur och Välj Kultur. Broschyrerna har bland annat delats ut till en lång rad in-stanser som kan tänkas ha nytta av aktörernas tjänster, till exem-pel daghem, vårdenheter och bibliotek.

Vi har fått positiv feedback av våra aktörer som blivit kontaktade tack vare broschyrerna. Vi lever visserligen i digitalåldern, men många vill fortfaran-de bläddra i en fysisk produkt, säger Ma-rina Saanila.

JulkalendernEn av Produforums större satsningar, som ledde till både lokal och nationell synlighet, var Sydkustens julkalender 2012. Kalendern gick ut på att Produforum producerade tio korta filmer om lika många aktörer och deras verksamhet.

Filmerna publicerades på Åbo Underrättelsers webbplats under olika dagar i december, och sam-ma dag presenterades kulturaktören med en arti-kel i tidningen. Filmerna visades också nationellt, i tv-programmet Min Morgon på Yle Fem. Aktörer-na har därtill fått använda filmen i sin egen mark-nadsföring.

En kund hänvisade till videon på min hemsida, och den kontakten resulterade i ett större uppdrag, säger fotograf Mathias Lönnström, en av de tio aktörerna.

”Många önskar sig föreläsningar som ger inspiration, för när man jobbar ensam och själv skapar sitt jobb behöver man få inspiration av andra emellanåt.”

– När jag i början av året frågade vilken typ av verksamhet aktö-rerna önskar sig av Produforum nätverket under den resterande projektperioden, var det de kompetenshöjande verkstäderna och korta kurserna som kom högst på listan. Att det finns någon som kan ordna fortbildning inom t.ex. företagande, marknadsföring eller datorprogram upplevs som värdefullt.

Inspiration på önskelistan Många önskar sig föreläsningar som ger inspiration, för när man jobbar ensam och själv skapar sitt jobb behöver man få inspira-tion av andra emellanåt.

Detta satsade vi därför fullt på under det sista året som gått. Samtidigt har vi gett över bollen till CLL och Åbo Akademi, för att de delvis fortsätter erbjuda den fortbildning som kulturaktö-rer behöver, bl.a. inom ämnet kulturledning. Också fria bildning-en har fått information om behoven och kommer att ta kultursek-torns önskemål i beaktande i högre grad. •

Aktörsträff i Åbo, augusti 2013.

10 PRODUFORUM

Text: Kristin Mattsson

Text: Patrik Edman

Även om julkalendern inte direkt ledde till nya uppdrag för alla aktörer så har den en mer långsiktig funktion. Satsningar på kom-munikation och marknadsföring bär inte alltid genast frukt - det tar tid att bygga upp sin synlighet.

”Marknadsföring och synlighet har varit viktiga fokusområden under hela Produforums existens.”

Jag fick positiva kommentarer från olika håll och naturligtvis syn-lighet för vad jag gör och hur jag arbetar, säger formgivare Pia Holm från Happy Design.

Ett liv efter ProduforumFlera marknadsföringskanaler fortsätter även om Produforum löpt ut som projekt. Exempelvis ger den riksomfattande porta-len kulturforum.f i aktörerna möjlighet att marknadsföra sig själ-va. Nyhetsbrevet kulturpost.f i, som kulturaktörerna också kan använda, når i sin tur potentiella kunder i hela Svenskfinland. •

”Viljan är en stark kraft!”

Marina Saanila coachar människor i förändrings-processer.

Kulturaktörer i Produforum Åbo land har sedan våren 2013 haft möjligheten att få yrkes-coach ning av projektkoordina-

torn Marina Saanila som är samtalscoach i psykosyntes. Fjorton aktörer i Pargas, Ki-mito och Åbo har använt sig av möjlighe-ten till avgiftsfri coachning. Satsningen är en del av Produforums verksamhet för att öka kompetensen bland kulturaktörer och främja deras arbetsförutsättningar.

Coachningen varierar mycket till sitt innehåll beroende på aktörens livssitua-tion men utgångspunkten är alltid ett mål som coachen och aktören sätter upp under första sessionen. Under de följande sessio-nerna används olika metoder och verktyg för att utveckla de egenskaper och resurser som behövs för att målet ska nås. Oftast be-hövs det minst fem sessioner för att nå må-

let, ibland kan man behöva träffas upp till tio gånger. Omtyckta verktyg är vägledda meditationer, målning och avslappning. I ett avspänt tillstånd är det lättare att iden-tifiera mål för både privat- och yrkesliv.

För Mariella Lindén, författare och be-rätterska, passade det bra att jobba med bilder, både genom att rita och med inre visualiseringar.

Från idé till förverkligande– Det hjälpte mig att sätta ljus på vissa frå-geställningar och bryta ner saker i tillräck-ligt små delar utan att förlora kontakten till helheten och min vision om vad jag vill skapa, berättar Mariella.

Hon hade länge haft en idé om att ord-na mini-retreat med berättande, visualise-ringar och god mat i en avkopplande mil-jö. Efter att ha gått på coachning, först fem gånger under våren och sedan fem gånger

Mariella Lindén

Text: Alessandra Sarelin

PRODUFORUM 13

– Man är både subjekt och objekt, förkla-rar Mariella. När man skapar sitt eget jobb är ens personliga vision både en styrka och svaghet. Man behöver kunna bedöma si-na val utifrån. Det hjälper att ha en coach som bollplank.

Coachning inte terapi Marina understryker att coachen kan hjäl-pa till med att medvetandegöra gamla in-vanda mönster, men coachningen är in-te rådgivning eller terapi. Med hjälp av de verktyg som används under coachningen kan automatiska sätt att reagera eller för-hålla sig brytas.

– När vi blir medvetna om våra egna mönster kan vi bryta dem. Då har de in-te längre så stark makt över oss utan vi kan välja nya vägar. Omedvetna processer kan styra oss, men målet är att vi själva ska kun-na styra olika delar av våra liv, säger Ma-rina.

Ibland är det svårt att sätta upp ett mål eftersom den som blir coachad har tappat bort sin egen vilja, eller har blandat ihop sin egen vilja med andra människors vilja och därför styrs av måsten och andras för-väntningar.

– Vi gör mycket övningar för att hitta den egna viljan. Viljan är en stark och god kraft i livet, säger Marina.

Gemensamt för kulturaktörer är att de känner oro över sin ekonomi. De skapar alla sitt eget jobb med olika bitar och osä-kerheten inför framtiden är ibland stor. Det finns inte alltid tillräckligt med jobb för småföretagare och konstnärer inom kulturbranschen.

– Mitt bästa avstressningstips är att gå inåt och verkligen tänka på vad man vill och strävar till. Om man mest fokuserar på sårbara underlägen eller skral ekonomi halkar man lätt in på tomgång och tappar sitt eget kraftdjup. Psykosyntescoachning-en är väldigt fin hjälp för att synliggöra den inre kartan över vad det är man väljer att satsa sitt liv på, säger Mariella.

Fokuserar på möjligheterCoachningen strävar efter att fokusera på möjligheterna och mindre på begräns-ningarna.

12 PRODUFORUM

– Hinder är i och för sig guldgruvor efter-som de utgör sådant som gör att man kan utvecklas, slår Marina fast.

Kan en positiv syn på hinder göra att de känns mindre hotfulla?– Om en aktör t.ex. känner stark ovilja in-för administration och marknadsföring och man väljer att se på det här hind ret

under hösten, föll bitarna på plats och hon förverkligade den första retreaten.

För frilansande kulturarbetare är den egna personen ett arbetsredskap och där-för är det extra viktigt att utveckla sin med-vetenhet om egna beteendemönster.

som en positiv utmaning så kan det hända att när aktören väl har vågat titta närma-re på varför hen har den här inställningen så frigör det väldigt mycket resurser och kraft.

Samtalscoachen inspirerar, motiverar och stöder aktören att hitta en bra balans mellan den egna viljan, framtidsmålen och vad som är en realistisk affärsidé. •

”För frilansande kulturarbetare är den

egna personen ett arbetsredskap och därför är det extra

viktigt att utveckla sin medvetenhet om egna

betendemönster.”

Illustration © Catarina Ahlstrand, 2014.

Camilla Hynynena) Frilansfotograf och redaktör för

inrednings- och lifestylemagasin.b) Nagu (Lillandet).c) Min man Janne, två vuxna söner och

en bonusdotter. Två katter och en envis hund.

d) Duktiga fotografer och bloggare inspirerar mig, just nu den svenska fotografen Cecilia Möller.

e) Älskar lax i alla former. Gott vin ger guldkant åt en middag.

För- och nackdelar med att jobba i skärgården?

Fördelarna är helt klart naturen som finns utanför dörren. Att vara en del av naturen och glädjas av att se årstidernas variation bättre än i stan. Och så lugnet - det egna lugnet ute i skogen.

En av nackdelarna är nätförbindelserna. Jag har länge kämpat för att få en snabb för-bindelse, vilket är ett krav i mitt arbete. Jag skickar stora bildfiler och det kräver kapa-citet. Vi har tyvärr inte möjlighet till fiber-kabel. En annan nackdel är färjturerna – de skulle få vara fler och bättre planerade.

Vad har Produforum Åboland gett dig?

Möjligheten att få träffa andra aktörer och utbyta erfarenheter. Det blir ju rätt så en-samt som egenföretagare med kontor hemma. Jag har haft nytta av alla föreläs-ningar som Produforum ordnat, t.ex. om hur man läser sitt bokslut.

Jag har också fått stöd i tankar kring marknadsföring och synlighet i sociala medier. Ibland har jag behövt ett mötes-utrymme och då har jag fått låna Produfo-rums kontor. Det har fungerat mycket bra.

Behövs ett liknande nätverk framöver, och hur kan det i så fall utvecklas?

Visst ska man satsa på liknande projekt i framtiden! För en frilansande ensamföre-tagare är det guld värt att ha kontakter ut-åt till andra människor, för att få och utby-ta kunskap, information och goda råd samt knyta nya affärskontakter.

Peter Mustelina) Industriell designer, tillverkar

elcyklar, Bhava Industries Ltd.b) Korpo.c) Min sambo Laura. d) Laura! Hon sparrar mej att förverk-

liga min dröm och att inse att det är den enda vägen.

e) God vegemat och en god latte (dubbel espresso).


Orsaken att jag gör detta är att jag är starkt driven av idealism. Att bo i stan och att de-signa för massproduktion har aldrig känts helt rätt.

Fördelarna är främst kopplade till den livsstil skärgården kan erbjuda. För mej passar det bra att bo nära naturen och ha-vet. Det finns inget bättre än att ta en cy-kel- eller paddlingstur och uppleva ”disco-very channel live” mitt under arbetsdagen om det annars känns trögt. Det är väldigt inspirerande helt enkelt.

Kulturaktör i skärgården– bra för det mesta

Camilla Hynynen jobar som frilansfotograf och redaktör.

Naturen som inspiration samt frid och lugn. Men också långt till kunderna, dåliga internetförbindelser och ensamma dagar. Att vara kulturaktör i skärgården innebär både för- och nackdelar.

Text: Patrik Edman

Det finns ett extr a stort behov av fungerande kon-takt nät i skär går-

den. Därför fanns det också en beställning på ett nätverks-projekt som Produforum.

Exempelvis kommer den förs-ta kulturaktören som gick med i nätverket ända från Keistiö i Iniö. Träffa fem skärgårdsbor inom kultursektorn som haft både nytta och nöje av Produ-forum Åboland.

”För en frilansande ensamföretagare är det

guld värt att ha kontakter utåt till andra människor,

för att få och utbyta kunskap, information

och goda råd.”

t Det här är jag

a Jobbar som ?

b Bor i ?

c Familj ?

d Hon/han har inspirerat mig ?

e Äter och dricker helst ?

14 PRODUFORUM

Peter Mustelin

PRODUFORUM 15

16 PRODUFORUM

Janne Gröninga) Naturfotograf, föreläser om naturens

helande inverkan på oss människor.b) Iniö (Keistiö).c) Fru och vilda djur på gården. d) Moder Natur inspirerar mig! e) Egna ekologiska grönsaker och rot-

frukter, vild fisk och vilt. Vatten och ibland vin till maten.


Det finns många fördelar. Det är så vack-ert och fridfullt och man har utrymme att andas och leva ett fullständigt liv. Naturen är det bästa vi har. Var skulle vi annars le-va och bo och varifrån skulle vi få vår mat?

Nackdelar är att servicen håller på att bli sämre samt de långa avstånden. Från Keis-tiö till Åbo tar det cirka 2,5 timmar och till Pargas 3 timmar. Sedan ska man också till-

a) Företagare, fotograf, utbildare inom digitalt berättande.

b) Gult litet hus i Kimito.c) Maken Jere, barnen Saga och Benja-

min. En hund och två katter. d) Mina barn i vardagen och arbetet.

Astrid Lindgren inspirerar mig att tro på berättandets kraft, fantasin och olydighet.

e) Allt från italienskt och asiatiskt till pappas köttbullar.


Det bästa är att jag har allt det viktigaste nä-ra till hands: jobb, hem, hobbyer och bar-nens daghem och skolor. Samtidigt får jag regelbundet jobba i städerna, och får på så sätt min dos av kultur och storstadsflärd, men slipper den stress och konsumtions-hysteri som storstaden kan ge mig.

Här har skärgårdskommunerna en för-del som de kunde utveckla genom att stö-da dess företagare mer aktivt, för det är här nackdelarna blir märkbara: kollektiv-

trafiken skärs ner, internet fungerar då-ligt, det är svårt att få tag i utrymmen, och så vidare.


Nätverket har gett mig en känsla av att det finns människor som arbetar aktivt och synligt för att ge oss kulturarbetare jobb-möjligheter, stöd och erkännande. Helt konkret har jag fått jobbuppdrag, synlig-het, hittat samarbetsparter och fått vägled-ningshjälp.


Jag tycker definitivt att det behövs ett nät-verk som kan fungera som stöd och boll-plank i en bransch som är osäker och i ständigt behov av utveckling.

I mitt eget och andras arbete tycker jag att detta verkar vara det mest värdefulla –att det finns någon som engagerar sig i di-na frågor då du kanske inte vet hur du ska gå vidare med ditt arbete.

baka hem, och att få allt att passa med fär-jornas tidtabeller är inte alltid så lätt!


Produforum har varit jättebra. Jag tror att Produforum gett alla aktörer goda kunska-per och erfarenheter som vi har nytta av i framtiden. Jag var faktiskt den första aktö-ren som gick med och jag var väldigt ak-tiv i början.

De två senaste åren har det hänt olika sa-ker i mitt liv, som gjort att jag varken kun-nat eller hunnit vara så aktiv.


Det vore väldigt bra med någon slags fort-sättning, kanske det kunde heta Utveck-lings forum? Mitt behov just nu vore en kurs i bildbehandlingsprogrammet Photo-shop. Jag har nämligen nyss köpt min för-sta ”riktiga” digitalkamera, tidigare har jag

Att jobba hemifrån kan ha sina sidor. För det mesta är det skönt men ibland blir det för lugnt och ensamt. Tyvärr känns det som att navelsträngen till Åbo ännu finns kvar. Det blir onödigt många turer till stan och för många kilometrar bakom ratten.

”Det finns inget bättre än att ta en cykel

eller paddlingstur och uppleva ”discovery

channel live” mitt under arbetsdagen om det

annars känns trögt. Det är väldigt inspirerande

helt enkelt.”


Under min tid i Produforum har jag bytt huvudverksamhet. Jag arbetade tidigare med design och ”brand building” för an-dra företag. Jag lade ner den firman i maj 2013 och grundade i stället Bhava Indus-tries Ltd.

Det jag tagit med mej från min tidigare firma är den brand building-föreläsning jag utvecklade tack vare sparring från Pro-duforum. Jag har nu lett den flera gånger per år och har också vidareutvecklat den. Jag är mycket nöjd med det paket jag i dag kan erbjuda, och det är mycket tack vare stöd och sparring från Produforum.


Det är oerhört bra att det finns nätverks-projekt som Produforum. En tanke om ut-veckling kunde vara att samarbeta med en företagskuvös, på det viset att Produforum är ett förstadium och språngbräde till ku-vösen. Exempelvis Produforum-Lite, som är öppen för alla, och Produforum-Pro, för utvalda entreprenörer som aktivt vill ut-veckla sin verksamhet.

Hanna Mehtonen-Rinne. Foto: Saga Rinne.

fotat på film. Jag skulle behöva lära mig att redigera videor och ”framkalla” mina di-gitalbilder.

Det är vad jag kommer på just nu, men det finns naturligtvis andra viktiga saker, alla har vi lite olika behov.

Hanna Mehtonen-Rinne

”Produforum har varit jättebra. Jag

tror att Produforum gett alla aktörer

goda kunskaper och erfarenheter som

vi har nytta av i framtiden.”

PRODUFORUM 17

Janne Gröning

18 PRODUFORUM

Sofia Törnqvista) Skådespelare, regissör, dramalärare.b) Kimito.c) Sambo, två tvillingflickor och två

bonusbarn. d) Starka kvinnor (på t.ex. Kreativa

Kvinnor-seminarier) som vågar följa sina drömmar.

e) Jag njuter av god mat och inspire-ras av matkurser och nya recept. Dricker citron- eller limevatten, ibland ett glas kallt vitt vin.


Fördelen med att jobba i skärgården, spe-ciellt med kultur, är att det inte finns så många andra med samma specialkunskap L istan över utbildningsinstanser

som Produforum samarbetat med är lång, och kontakterna har resul-

terat i ett mångsidigt utbud av kurser och föreläsningar. Centret för livslångt lärande vid Åbo Akademi, CLL, blev samarbetspart hösten 2012.

– Mycket har hänt på kort tid. Tack vare samarbetet har vi kunnat erbjuda fler och mångsidigare kurser till våra målgrupper än tidigare, säger utbild-ningsplanerare Katarina Humina.

De flesta kurser har arrangerats inom ramen för Öppna universitetet, en del av CLL. Humina nämner bland annat kurserna Audiovisuella berättelser och Portfolio över eget kunnande som exempel på koncept som CLL inte hade erbjudit utan Produforum.

Kartläggning av behovenDet främsta målet har naturligtvis varit att erbjuda nyttig fortbildning åt kultursektorn. De flesta föreläsare var aktiva inom Produforum, så kurserna gav även dem synlighet och skapade jobbmöjligheter.

Ett annat viktigt mål för samarbetet var att göra utbildningsbranschen med-veten om vilken typ av kompetenshöj-ning som kulturfältet önskar.

– Vi ville aktualisera behoven inom kultursektorn så att aktörerna kan erbjudas liknande kurser också i fram-tiden, säger projektchef Kristin Matts-son.

Katarina Humina understryker att kartläggningen av fortbildningsbeho-ven är viktig och ständigt aktuell, men inte alltid så lätt. Kulturfältet är hetero-

Lyckat samarbete inom fortbildning

gent, och aktörerna har ofta rätt indivi-duella och ibland akuta behov.

– Det räcker inte att man erbjuder ett önskat innehåll. Format och tajming är minst lika viktigt. Men samarbetet med Produforum har hjälpt oss att få en tydligare bild av vad som önskas ute på fältet, säger Humina.

Virtuell fortbildning En ambition har varit att göra kurserna så tillgängliga som möjligt. Det kan vara svårt för bland annat skärgårds-bor att delta i närstudier i exempelvis Åbo eller Kimito. Här har nätbaserade kurser varit en lösning, såsom kursen Juridiska pusselbitar för kultursektorn.

Nätkursen, ett samarbete med CLL, gav alla med dator och nätförbindelse möjlighet att få en inblick i exempelvis avtals- och beskattningsfrågor samt vilka bolagsalternativ det finns.

I ett och samma paketÅbo svenska arbetarinstitut har erbju-dit en räcka kurser i samarbete med Produforum, bland annat om hur man bygger upp ett varumärke och utbild-ning i olika dataprogram.

– För oss är det viktigt att hela tiden bygga nätverk och skapa samarbets-möjligheter med olika organisationer

Från vänster: Anja Lindqvist (textillärare), Sixten Westerby och Isa Hudd.

Katarina Humina

som en själv. Dessutom är det lätt så att jag som skådespelare får möjlighet att bredda mitt kunskapsområde till att regissera och undervisa.

En nackdel är att man hela tiden kan känna att man är en offentlig person med ett visst ansvar för sina uttalanden.


Allt jag deltagit i har gett mig otroligt mycket som konstnär och människa. Jag är i en bransch där man tidvis kan känna sig rätt så ensam. Genom Produforum har jag fått träffa andra som ställer liknande frågor som jag. Jag har dessutom tagit del av den coachning som Produforum erbju-dit. Den har hjälpt mig att bli tydligare på vad jag ska satsa mina resurser på och vad jag kan behöva hjälp med utifrån.

Sofia Törnqvist. Foto: Sam Cygnel.

Produforum Åboland har samarbetat med en rad fortbildningsarrangörer för att kultursektorn ska få skräddarsydd och praktisk fortbildning. Ett mål har varit att tillgodose fortbildningsbehoven också efter att Produforum upphört som projekt.

”Allt jag deltagit i har gett mig otroligt

mycket som konstnär och människa. Jag är i en bransch där man tidvis kan känna sig

rätt så ensam.”


Visst behövs den här typens nätverk! Det jag skulle behöva är mer coachning pri-vat och i grupp samt inspirerande föreläs-ningar om idéer och företag. Och varför inte någon slags utbytesbank av tjänster. En kurs där man konkret utvecklar varan-dras idéer vore också nyttig. •

och grupper. Genom samarbetet med Produforum har vi kunnat erbjuda de bästa sidorna av både Arbis och Produ-forums tjänster i ett och samma paket, säger rektor Sixten Westerby.

Kurserna har tagits fram på flera sätt. I en del fall har Produforum kommit med idéer på lämpliga föreläsare. Vissa Pro-duforumaktiva har dessutom erbjudit sina tjänster direkt till Arbis.

– Vi har också deltagit i Produforums ”matchningar”, som går ut på att kultur-aktörer presenterar sig för potentiella uppdragsgivare. Tack vare dem har vi kommit i kontakt med personer som kan erbjuda intressanta kurser, säger Arbis planerare Isa Hudd. •

Text: Patrik Edman

PRODUFORUM 19

20 PRODUFORUM

Att vara frilansande konstnär– frihet och spännande ovisshet

Jag är utbildad bildkonstnär och var redan som ung intres-serad av fotografering med traditionell kamera. Min be-kantskap med Camera obscura/nålhålskamera fick jag under min studietid på Konstskolan i Nykarleby. Det var

under en grundkurs i svartvit fotografering som jag konstruerade min första nålhålskamera av en gammal skolåda. Resultatet av mi-na första ”skolådsexperiment” blev en överraskning i både posi-tiv och negativ bemärkelse. Jag hade inte riktigt kontroll över min skapelse och detta gav mig ett behov att utveckla min kunskap om denna enkla men svårbemästrade fotograferingsteknik.

I mina fotoprojekt strävar jag efter att komma bort från det digi-tala och snabba. Jag försöker gå tillbaka till det primitiva och enk-la och konstruera s.k. ”lågteknologiska” kameror av papplådor, böcker och andra vardagliga föremål. Med dessa kameror försö-ker jag fånga ögonblicksbilder av det som jag tycker är intressant, och det kan vara allt från en forsmiljö i Österbotten till en gatuvy med asfalt och grå betong i Åbo centrum.Det bästa är frihetenDet bästa med att vara frilansande konstnär är friheten. Jag är min egen chef som bestämmer över min tid. Det negativa är att jag kan bli tvungen att boka upp mig för en kortkurs ett år i förskott med den risken att kursen inhiberas en vecka före start. Till största de-len har jag fått min inkomst från fotokurser, konstprojekt och fö-reläsningar som hållits i skolor och för olika föreningar och insti-tutioner. Det har i första hand handlat om nålhålskamerakurser där deltagarna har fått bygga sin egen lådkamera och lärt sig grun-derna i traditionell fotografi och mörkrumsteknik.

Nu och då får jag förfrågningar om arbetsuppdrag. Vanligt-vis har de hittat mina kontaktuppgifter på Kulturfondens register över Kultur i skolan-personer eller i någon broschyr över kultur-arbetare, t.ex. Produforums aktörskatalog. Via mina utställning-ar får jag också kontakter för framtida projekt. Förutom inkom-ster från fotokurser, har jag också under årens lopp haft den stora förmånen att få stipendier för olika konstprojekt och utställningar.Tillbaka till ursprunget – med hemmagjord nålhålskameraEn vanlig vattenfoto-arbetsdag inleds med 2-3 koppar kaffe, sen planeras dagens fotograferingsprogram, mörkrummet görs i ord-ning och två kameror förses med fotopapper. Sen bär det iväg till en lämplig forsmiljö. Vanligtvis har jag bara några kilometers kör-sträcka från mörkrummet till de platser som dokumenteras, men ibland blir det tillryggalagt över 20 kilometer med bil innan jag är framme vid fotograferingsstället. När jag hittat en lämplig foto-graferingsplats riggar jag upp kamerorna. Då allt är klart drar jag

Hans G. Hästbacka

“06.07.2010 nästan klart, byig vind, 7 min”. Bilden är tagen med nålhålskameran “Big Box 1”. Exponeringstid: 7 minuter. Plats: Stinasholmarna i Purmo å, Purmo, Finland.

Nålhålskamera “Big Box 1” (2001) som konstruerats av faner och trä. Format på kameran (h x b x l): 43,1 x 49,7 x 53,1 cm. Lins: Plåtbit som försetts med nålhål.

bort slutartejpen från nålhålet och exponeringen påbörjas. Sen är det bara att vänta, vänta och vänta... När jag tror att exponeringen är klar sätter jag tillbaka slutartejpen. Då de båda bilderna är i pa-ket, bär det igen iväg till mörkrummet.

”Det roligaste med det här jobbet är att bekanta sig med nya platser och slänga sig in i lejongapet. Man vet aldrig hur det kommer att gå. Ovissheten utgör en spänning.”

I mörkrummet tar jag ut fotopappren ur kamerorna och framkal-lar bilderna. Allt som oftast blir resultatet från en fotograferings-utflykt ”noll rätt”, alltså två under- eller överexponerade negativ eller så har jag fått med någon störande detalj. Efter att jag konsta-terat att de båda negativen verkligen är dåliga, är det bara att bita ihop tänderna och fortsätta arbetet. I med nytt papper i kameror-na och igen iväg för att göra ett nytt tappert försök. Under en ”bra” dag hinner jag framställa 8-12 negativ, men ibland kan det bli en-dast 4 negativ under en hel arbetsdag.

Hittills har jag genomfört 20 separatutställningar och har dess-utom haft med bildmaterial på drygt 40 samutställningar. Utställ-ningarna har förverkligats runtom i Finland och på Åland, från Rovaniemi i norr till Hangö i söder.

Under de senaste åren har jag även genomfört åtta s.k. inter-aktiva nålhålskameraevenemang som är kostnadsfria och öppna för alla intresserade. Tillställningarna har förverkligats i Jakob-stad, Pargas och på Nötö. Det första evenemanget förverkligades år 2010 vid Cikoriamuseet i Jakobstad.

Lockande ovisshetUnder evenemangen uppför jag ett provisoriskt mörkrum på projektplatsen. Från mörkrummet får besökare låna enkla nål-hålskameror med vilka de kan fotografera i närmiljön. Fotogra-fierna, i det här fallet pappersnegativ, framkallas i mörkrummet under min ledning. De som deltar i fotograferandet får negativen och en kontaktkopia hemskickad per post. Jag gör även en ext-ra kopia av varje lyckat fotografi. Av bildmaterialet sammanstäl-ler jag en ”kollektiv” utställning som visas på projektplatsen un-der påföljande år.

Det roligaste med det här jobbet är att bekanta sig med nya plat-ser och slänga sig in i lejongapet. Man vet aldrig hur det kommer att gå. Ovissheten utgör en spänning. •

Text och bild: Hans G. Hästbacka

PRODUFORUM 21

22 PRODUFORUM PRODUFORUM 23

Ahlstrand, Catarina Dansledare, tecknare, sammhällsped. stud.Ajanko, Julia FotografBorg, Tina Bildkonstnär, expressiv bildtolkareBornemann, Tove Grafisk designer, konstterapiClayhills, Henrietta JournalistEdman, Patrik Kommunikationskonsult Fraboni, Paola Sagoberättare, lärareFranck, Anna FotografFredenberg, Kim Musiker, ITFredriksson, Heidi SkådespelareGestranius, Ylva KonsthantverkareGröning, Janne FotografGrönroos, Tom Kulturproducent, musikerGustafsson, Ylva Sång, Livsglädje med musik-ledareHagström, Tove Lärare, handledareHalonen, Erika Cirkusartist, producentHellström, Idun FormgivareHolm, Pia Formgivare, konstnärHynynen, Camilla FotografHästbacka, Hans G. BildkonstnärJohansson, Carmela Dramainstruktör, journalistKahra, Sade Fotokonstnär, lärareKurvinen, Eija Formgivare (beklädnad)Lindén, Mariella Kulturarbetare, berätterska, författareLindén-Lamoureux, Pia Kulturprojektledare

Aktörer som regelbundet deltagit i Produforum Åbolands verksamhet:Lönnström, Mathias FotografMehtonen-Rinne, Hanna Fotograf, digital berättareMolin, Sofia SkådespelareMontag-Wärnå, Susanne Dansare, pedagogMustelin, Peter Industriell designer, elcykelentreprenörPaavola, Marjo Rimsalabim-ledare, ordkonstnär, dansledarePajari, Helbe TextilkonstnärPeitso-Sesay, Sanna Kulturarbetare, pedagog, skribentPetters, Marianne DanskonstnärProst, Mats MusikerRidberg, Ida KulturproducentRidberg, Riddo Regissör, musikerSaanila, Erik Mediaproduktion, fotografSarelin, Alessandra Doula, ”Dancing for Birth” instruktörSihvonen, Sam Grafisk designerSjölund, Kenneth Kulturarbetare, språk och kommunikationSjöström, Tinne TextilartesanSumelius, Rasmus Drama och forumspelTörnqvist, Sofia Skådespelare, regissör, dramalärarevon Wright, Heidi Författare, frilansskribentWiik, Jenny Illustratör, författareÅkerfelt, Hanna Mångsysslande kulturarbetare

Andelslaget Vinde, Lalla Vinde Sagalunds museistiftelse Åbolands hantverk

Kulturdusch för Kimitoöns daghem

Vi ser verkstäderna som en möjlighet för daghemmen att dels se vad det finns för kulturutbud, dels få in-spiration för den egna verksamheten, förklarar Lena Långbacka på Sydkustens landskapsförbund. Genom

smakprovsverkstäderna fick barnen och personalen prova på oli-ka former av kreativt arbete under ledning av en konstnär. Skå-despelare Sofia Törnqvist erbjöd teaterlekar och danskonstnä-ren Marianne Petters höll danstimme. Konstnären, illustratören och formgivaren Pia Holm kallade sin verkstad för museumral-ly och montessori-assistent Ylva Gustafsson ledde det hon kal l-ar sångskatter.

Sista dagen är det daghem från Dragsfjärd, Västanfjärd, Dals-bruk och Hitis som har anlänt till Villa Lande med bussar. Furu-bo daghem, med sju barn, två personal och en förälder, väljer att delta i Marianne Petters danstimme. Marianne uppmanar barnen och personalen att ställa sig i en stor cirkel för uppvärmning till indianmusik. De får röra på sina svanarmar, hönsvingar och flug-vingar. Alla kroppsdelar får sin egen dans. Vilda sockornas dans verkar vara en favorit för barnen. Som avslutning gör gruppen en minisaga tillsammans.

Den dansande rumpan– Hur ska sagan börja?, frågar Marianne.

Barnen hittar på en saga om en dansande rumpa som föll i vattnet, men lyckades komma upp och dansade sedan hela livet. Gruppen dansar sagans olika faser och skrattar åt att rumpan är kroppens bästa dansdel. Efter verkstaden frågar personalen Ma-rianne hur de kan få henne till Furubo. Intresset för dans och rö-relse har vaknat.

– Det här är ett bra sätt att marknadsföra sin verksamhet. Tack vare Kulturfondens kulturpaket för dagis, eftis och skolan är det både enkelt och ekonomiskt möjligt för daghem att ta in professio-nella konstnärer som kan hämta in nya arbetssätt i verksamheten. Jag har redan två bokningar till daghem på ön, berättar Marianne. Hitis och Hulta daghem väljer att delta i museumrally. Samman-lagt tio barn får penslar och omålade lådor av kartong. Tanken är

Pia Holms museum-lådor.

Produforum Åboland och Sydkustens lands-kapsförbund ordnade prova på-kultur verk-städer i Pargas och Åbo hösten 2013. I mars i år var det Kimitoöns tur. Regionens dagis- och familjedagvårdsgrupper hade fyra olika verkstäder att välja mellan under tre förmiddagar. Dagisgrupper ända från Hitis anlände till Villa Lande.

Text och bild: Alessandra Sarelin

att lådorna, efter att de torkat, fungerar som rum för barnens eg-na konstverk och pyssel.

– Jag har själv två barn som kommer hem med fina saker de skapat. Jag tycker det är synd att konstverken blir liggande och att man så sällan ser helheten. Man kan hänga de målade lådorna på väggen och samla barnens konstverk där så att de kommer till sin rätt – som på ett museum. Det blir en fin installation. På dagis kan man ha vernissage och barnen får vara stolta över vad de åstad-

”Det här är ett bra sätt att marknadsföra sin verksamhet. Tack vare Kulturfondens kulturpaket för dagis, eftis och skolan är det både enkelt och ekonomiskt möjligt för daghem att ta in professionella konstnärer som kan hämta in nya arbetssätt i verksamheten.”

Marianne Petters dansar med barn från Furubo daghem.

kommit, säger Pia medan hon städar undan de svarta sopsäckar-na som skyddat borden under målandet.

– Det var lyckade tre dagar, säger Lena efter den sista verksta-den. Förhoppningen är att verkstäderna leder till mera kultur på regionens daghem. Kultur är ingen självklar del av vardagen och det är synd. Kulturfondens kulturpaket kunde utnyttjas myck-et mera. Det skulle gagna både personalen, barnen och kultur-aktörerna. •

24 PRODUFORUM

produforum Åboland

Documents