Nr 2 2019

Sions Missionstidning

De ord som jag har talat till er är Ande och liv.  Joh. 6: 63

2 3

UTGIVARE

LaestadianernasFridsföreningars förbund r.f.

Ansvarig redaktör:Tomas Gäddnäs

Bånholmsvägen 368560 Eugmo

Tel. 044-796 6342 tomas.gaddnas@lff.fi

Redaktionsråd:Alf Mård,

Sven Sundström,Susanna Östman

Layout & pärmbilder: Grafica Layout & Foto

Ulrica WiikTel. 050-536 7726

ulrica@grafica.fi

ISSN 1455-8882 (print) ISSN 2490-0869 (web)

Tryck: Forsberg Printed

Communication Oy Ab

Sions Missionstidning Nr 2 2019

BIBELORDET

Sök Herren medan han låter sig finnas, åkalla ho-nom medan han är nära. Den ogudaktige må över-ge sin väg, den orättfärdige sina tankar och vända om till Herren, så skall han förbarma sig över ho-nom, och till vår Gud, ty han skall ge mycken för-låtelse.Mina tankar är inte era tankar, och era vägar är inte mina vägar, säger Herren. Nej, så mycket som himlen är högre än jorden, så mycket är mina vä-gar högre än era vägar och mina tankar högre än era tankar.Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar och ger säd till att så och bröd till att äta, så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända till-baka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det.Jes. 55: 6-11

HELGDAGAR

INNEHÅLLOvännens sådd ................................................... 4Varför måste vi dö? ........................................... 6”Vi lever redan år 2019” ................................... 8Jag är världens ljus ......................................... 12Ungdomsflik: Vad har Gud skapat oss till? 13Barnsida: Älskade barn! ................................. 14Den farliga bitterheten .................................. 16Frälsningsvissheten består i Guds verk ....... 19Annonser ........................................................ 22Radio LFF ...................................................... 23

3 februari Kyndelsmässodagen Kristus, utstrålningen av Guds härlighet

10 februari 5:e söndagen efter trettondagen Två slags sådd

17 februari 3:e söndagen före fastetiden Den oförtjänta nåden

24 februari 2:a söndagen före fastetiden Sådden av Guds ord

Jag, fattig syndig människa,som är född av ett syndigt släkte,

har liksom mina fäder syndat på många sätt.Jag har inte älskat dig, min Gud, över allting,

inte min nästa såsom mig själv.Jag har med tankar, ord och gärningar

brutit mot din heliga viljaoch vet mig därför vara värd evig fördömelse,

om du skulle döma migsåsom din stränga rättvisa kräver

och mina synder har förtjänat.

Dock har du, käre himmelske Fader,lovat din nåd

åt alla dem som vill omvända sigoch i tro fly till din ofattbara barmhärtighet

och till Frälsaren, Jesus Kristus.Jag förtröstar på detta löfte och ber:

Var mig nådigoch förlåt mig alla mina synder,ditt heliga namn till pris och ära.

Amen.

4 5

Tjänaren är förundrad. Herrens åker är full av ogräs. Hur kommer det sig? Ger den

goda säden ogräs? Frågan får sin förklaring: ”En ovän har gjort det.” Medan folket sov kom fienden och sådde ogräs i åkern. Åkern blev besmittad, resultatet låter sig synas med en viss fördröjning. Ogräsfrön ger inga veteax.

Jesu liknelser om himmelriket beskriver tyd-ligt att det inte blir något fredligt paradis på jorden, inte ens i Guds församling. Här på jorden är synden med i allt. Därför uppma-nar Jesus oss att vaka. ”Vad jag säger till er, det säger jag till alla: Vaka!” (Mark. 13: 37)

När folket sov, fick ovännen ostörd utföra sitt arbete på åkern. Men varför sov folket, hurdan sömn var det fråga om? Hade vakterna också somnat på sitt vaktpass? Kanske herdarna, som skulle vaka över hjorden, hade somnat tillsammans med folket. Eller ännu värre, hade de ingått förbund med fienden? Det känns hemskt att tänka tanken, men kanske sökte de tillfällig vinst och ära likt förrädaren Judas? Men det är aldrig bra för en människa att gå i förbund med Guds ovän. Det kan till en början se bra ut. Judas fick sina 30 silver-

penningar och översteprästernas gunst. Men sedan finns hos ovännen inget förbarmande för en fallen människa. Judas lycka blev kort, Bibeln uppenbarar vilket slut han fick.

Ovännens ogräsfrö har infiltrerat sig med tidsålderns anda och påverkat folkets uppfatt-ning om rätt och fel. Men Guds ord låter sig aldrig sammanblandas med ovännens ord, inte ens på den av ogräs besmittade åkern. Guds ord säger alltid sanningen. Ovännens ord däremot ifrågasätter: ”Har Gud verkligen sagt?” Det kan ändå vara svårt för oss männ-iskor att se skillnaden. Vissa ogräs kan vara förvånande lika äkta vete. Vi förmår därför inte riva upp ogräset med tillräcklig träffsä-kerhet. Det äkta vetet kan ta skada. Men Gud har kontrollen. Skördedagen, tidsålderns slut, kommer att göra allting uppenbart. Då skall ogräset samlas ihop för att brännas upp, vetet samlas in i himmelska lador.

I dagens samhälle frodas ogräset. Västvärlden lever i avfallets tid. Man frågar mer efter ”fol-kets kyrka” än Guds Helige Andes ledning. Folket vill göra framsteg, men många fram-steg är inte av godo. Bibeln beskriver en tid

när onda människor och bedragare skall göra framsteg - till det sämre. Om vi skulle upp-teckna alla dessa ”framsteg” i kyrka och sam-hälle, som ur biblisk kristen synvinkel gått mot det sämre, så blir det redan på bara några år en lång lista. Man kan ändå inte annat än förundras över Bibelns träffsäkerhet att beskriva och förutse det som händer. Ordet är som skrivet precis för vår tid, och det är det ju också! Den Judas, som är Jesu Kristi tjä-nare, påminner om apostlarnas förutsägelse: ”I den sista tiden skall det finnas människor som hånar och följer sina egna gudlösa begär. Det är dessa som vållar splittring, de som är oandliga och som inte har Guds Ande.” Ogräset i åkern leds inte av Guds Ande.

Det snabba avfallet från Guds ord under bara några årtionden har ändå gjort många männ-iskor villrådiga. Sanningen har blivit ett töj-bart begrepp. Många har avfallit till tvivel på Gud och hans ord, och förlorar sitt fäste i livet. De blir som vilsegångna får utan herde, de vet inte var de skall finna trygghet i livet. Ulvens röst i det massmediala drevet skrämmer män-niskorna. Social media flödar av debatter där Guds ord och Herrens tjänare smädas. Herdar skräms till tystnad, kanske av rädsla för eget skinn, rädsla för egen ära.

Ovännens sådd vill hindra sann väckelse, att människor får insikt om sin sanna position inför Gud. I stället sätter den människan i centrum, t.o.m. som Guds avbild, men utan att erkänna syndafallets djup. Ibland kan det

låta riktigt vackert, men utifrån egen upphöjd position försöker man ändå tolka Guds ord, för att med gott mod och bedövat samvete kunna fortsätta på sin egen självvalda väg. Den goda säden, Guds ord, framställs därför som människans fiende och motarbetas med alla medel. Detta är förhärdelsens väg, som i slutändan leder till andlig blindhet, död och evig olycka, med Hebreerbrevets ord ”en fruk-tansvärd väntan på domen och en förtärande eld, som skall uppsluka motståndarna.” (Hebr. 10:27).

Guds ord vill däremot väcka oss till sann insikt, så att Guds heliga ord i stället får tolka oss och bedöma våra gärningar. Gud och hans sanning blir då centrum. Den goda säden får leda oss till den gode Såningsmannens famn: ”Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen.” (Ps 139: 23-24)

Hos ovännen finns inget förbarmande, men när Jesus såg folkskarorna berättar Bibeln att han förbarmade sig över dem, ”eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde”. Jesus flyr inte för ulven, han går inte i förbund med ovännen. Han gav sitt liv för fåren, för dig och mig. I Jesus Kristus finns ännu i avfal-lets tidevarv kraften till ett gott liv på jorden, i nåd och förlåtelse, i Faderns eviga rike. Jesus säger: ”Hör, du som har öron att höra med!”

Tomas Gäddnäs

Ovännens sådd”Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta,

pröva mig och känn mina tankar. Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen.”

”Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån har då ogräset kommit?” (Matt. 13)

6 7

Varför måste vi dö

I första Moseboken läser vi att Gud har ska-pat allt det synliga och osynliga. Paulus

skriver: ”Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat.” (Rom. 1:20) Apostlagärningarna berättar: ”Gud är den som har skapat världen och allt som finns i den... Han låter sig inte heller betjänas av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt.” (Apg.17) Gud skapade männis-kan till sin avbild, till att vara honom lika. Det är i honom vi lever, rör oss och är till. ”Och Herren Gud formade människan av jord från marken och blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.” (1 Mos. 2:7) Människan var skapad till att leva för evigt i gemenskap med Gud.   Nu är ju verkligheten en helt annan. Vi är inte odödliga. Alla som fötts och lever kommer att dö, undantaget de som lever när Jesus kom-mer tillbaka. Kroppen är förgänglig, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga, sammanfattar 1 Kor.15:50. Då uppstår frågan:

Varför måste vi dö, varför är vår kropp för-gänglig? Svaret är: Det är på grund av synden.  Att människan måste dö och inte behöver leva i synd för evigt är en stor välsignelse. Hebreer-brevet skriver: ”det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas.” (Hebr. 9:27) Genom Adams och Evas synda-fall, olydnad mot Gud, blev vi dödliga. Från första stund när vi föds är döden vår följesla-gare, det är bara ett steg mellan oss och döden. Synden medförde också att vi drabbas av olika slags sjukdomar och svagheter; fysiska, sinnliga och mentala. All den nöd, ondska, smärta, orättvisa och allt lidande som miljon-tals människor drabbas av i vår värld är också en följd av synden. Orsaken till all död och allt elände kommer från samma källa.  Människan består av kropp, själ och ande. Vid dödens inträde skiljs själen och anden från kroppen. Kroppen blir till jord igen, därifrån den kommit. Så långt sträcker sig dödens makt och den drabbar alla männ-iskor, onda som goda, troende som icke tro-

ende. Döden beskrivs i bibeln som en sömn. Jesus säger: ”den stund kommer då alla som är i gravarna skall höra hans röst” (Joh. 5:28). Detta visar på att man kan tolka döden som en djup sömn, i väntan på en uppståndelse, vid en viss tid. Jesus säger: ”vår vän Lasarus sover” (Joh. 11:11) och i Apostlagärningarna kan vi läsa: ”Stefanus insomnade” (Apg 7:60). När Paulus talar om vem som har mött den uppståndne Kristus skriver han: ”även om några har somnat in” (1 Kor. 15:6). När en människa jordfästs uttalas orden: ”Av jord är du kommen till jord skall du åter bli. Jesus Kristus skall uppväcka dig på den sista dagen”. Därefter välsignas den döde till gra-vens ro. Kristi kors tecknas på kistan som en symbol för döden men också för uppstån-delsen. Själen är odödlig. ”Gud har lagt evig-heten i Människornas hjärtan.” (Pred.  3:11)Efter separationen kan inte människan mera påverka vad som sker, då är det Gud som dömer enligt sitt rådslut. Sådan man insom-nat i döden, sådan skall man vakna upp en gång vid tidens slut. 

Tron hör ihop med själen, inte med den för-gängliga kroppen.  Det avgörande för själens frälsning är tron, tron på att Jesus dött för hela världens synder (Joh.  3:16). Varje människa måste ha en personlig tro på Jesus. En tro på att Jesus har dött just för mig, försonat mina synder och befriat mig från syndens makt, eftersom syndens makt för till evig död. Som syndens försonare har Jesus också dött den kroppsliga döden, övervunnit dödens makt och uppstått som segrare.  Genom tron på Jesus Kristus är döden inte slutet, utan början, till det eviga livet. 

Jesus säger: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö.” (Joh.11:25)

Staffan Snellman 

”Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och

gudomliga natur, genom de verk han har skapat.”

8 9

Jag förde en diskussion med en ungdom om livets värderingar. ”Men inte tänker man

ju så där nuförtiden, alla gör ju så här, vi le-ver redan på 2000-talet”, var svaret, när det blev fråga om föräktenskapliga förbindelser och en del andra frågor som idag lyfts fram av det som hör till äktenskapslivet. Jag sade åt honom, att han tänker om nutidens gång alldeles på samma sätt som Jesus. Han var till en början nöjd med det, men när jag fortsatte med vad Jesus sagt om vår tid och dess livs-stil, ändrade sinnet. Den unge hade, utan att känna till det, beskrivit ändetidens livsmöns-ter. Den tid som är avfallets tid och föregår vår Herres återkomst.

Jesus jämförde ändetidens gång med Noa och Lots dagar. Och fastän Gud i sin godhet gett oss så mycket, måste Jesus fråga: ”Men ska Männis-kosonen finna tron på jorden när han kommer?”

Det känns hemskt när lärarna, även i vår kyrka, gått vilse i inställsamhet och börjat för-klara nutidens gång som något rätt, samt hålla tidigare lärda livsvärderingar som trångsynta. Det är bedrövligt när detta får plats i våra ungdomar och i oss.

Vi lever redan år 2019”

Jag tycker att en undervisning, där vi inte vå-gar hålla fast vid Guds vilja och de livsvär-deringar som Han gett, är likgiltighet. Inte enbart emot Gud, utan framför allt mot vår nästa. Detta är alltså på inget vis fråga om att älska sin nästa. Kärlekens motpol är inte hat, utan likgiltighet. Den yttersta tiden beskrivs som en tid när kärleken kallnar.

Vi bör alltid komma ihåg att vi inte lever bara för den här tiden. Vi har framför oss en lång evighet. Var skall vi tillbringa den? Den otro-endes del är inte i det utlovade himmelska hemmet. Otron kan man inte försvara med det att ingen längre trodde, eller ville leva i enlighet med en tro enligt Bibeln. Det smär-tar ända i hjärtat bär man ser hur man över-ger tron. Det smärtar när man ser att också så många kära gör det.

Vad borde vi då säga? Eftersom jag inte själv vågar säga direkt, citerar jag: ”Kyrkan borde predika om himmel och helvete. Och om det att Kristus dog på korset för våra synders skull.” (Tuomas Enbuskes kolumn: Kirkko! Lopeta tuo nolo mielistely ja uhkaile meitä taas helvetin lieskoilla! Iltalehti 16.11.2018)

Kristendomens budskap är ändå inte hotel-ser. Det är sakernas rätta framförande. Guds vilja visar som Guds lag vad vi människor är och hur vår gång går bort ifrån Gud, eftersom synden arbetar i oss. Därför gav Gud Jesus, inte för att vara inställsam, utan för att bära domen för våra fula synder till Golgata kors. Hans blod har utgjutits till syndernas förso-ning, för att vi skall ha liv. Guds rike i världen är till just för detta och kallar till bättring och tro ännu år 2019.

I år är vi igen en stund närmare vår Herres återkomst. Om och när vi ser tidens tecken gå i fullbordan, skall vi inte bli ängsliga. Vi får greppa tag i vår Frälsares ord: ” Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning.” (Luk 21: 28)

Ett gott och välsignat år 2019,Jukka Malinen

(Rauhan Sana 1/2019, övers TG)

”

10 11

2/7 Gudsnamnet ”Jag Är”

ä

I januari då de sista julljusen brunnit ut fick vi en morgon uppleva en månförmörkelse.

Oj, vad det blev mörkt. En månförmörkelse sker när en fullmåne förflyttar sig in i skug-gan bakom jorden. Solen strålar fortfarande lika stark som förr, men något, i det här fal-let jorden, hindrar solens strålar att lysa upp månen. Vi säger ofta att månen lyser, men den har aldrig något eget ljus, utan det är endast ett återsken av solen vi betraktar då vi ser månen lysa på natthimlen.

Jesus vittnar om att han är världens ljus, den enda verkliga ljuskällan. När Jesus uppenba-rade sig för Johannes på ön Patmos lyste Jesu ansikte som solen, när den lyser i all sin kraft. Idag, såväl som på den tiden då Jesus vand-rade på jorden, är människorna ändå förblin-dade. Många lever i mörker och ser inte ljuset. Hur är det möjligt? Synden och otron ställer sig emellan och hindrar Kristi strålglans att nå fram. Då lever människan i mörker och vand-rar mot en evig förtappelse.

Men då jorden, som hindrade solens strålar att lysa upp månen, flyttade sig, förändrades

den måne som nyss varit både svart och blodröd. Den lyste åter klar. ”Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.” (Jes. 1:18)

För cirka tvåtusen år sedan var Jesus på tem-pelplatsen i Jerusalem. I Jerusalem var det höst och man hade firat lövhyddohögtiden. Till firandet av den högtiden hörde också en speciell ceremoni, en ljusets högtid, som avslutade festen. Templet i Jerusalem upp-lystes på ett alldeles speciellt sätt. Alla som hörde till Israels folk hade tillträde till festen. Festskaran kom till templet med både facklor och lyktor. På kvinnornas förgård i templet tändes ljus i gyllene ljusstakar. Hela templet badade i ljus och under natten lyste ljuset upp omgivningen runt templet. Senare på natten satte man också facklor i fönstren, i hemmen, i Jerusalem. Hela staden badade i ljus.

Ljuset var en påminnelse om ökenvandringen då Herren ledde sitt folk i en eldstod om nat-ten. Ljuset berättade också om vad judarna

tänkte om templet och dess påverkan på omgivningen. Men alla jordiska fester har sitt slut och då finns endast minnena kvar. När ljusen då åter hade slocknat i Jerusalem sitter Jesus där i templet och undervisar. ”Jesus talade åter till dem och sade: Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”

Världens ljus sitter i templet i Jerusalem och han häver nu upp sin röst. Åtminstone på mina armar reser sig håret då jag betänker situationen. Folket hade nyss fröjdats över ett annat ljus, men världens ljus hade de inte sett då de var förblindade. Då uppenbarar Gud sig med sitt eget heliga namn. ”Jag är”, han som bär namnet Jesus är världens ljus!

Ännu når klangen från Jerusalems tempel oss som lever nästan tvåtusen år senare. I världen är det mörkt och mörkret har trängt in och tränger allt mera in i våra hjärtan och i vår kyrka. Då får vi åter nåden att höra Jesu röst och känner av den tröst som Guds ord vill ge oss. ”Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” I Kristi kyrka brin-ner ännu idag det ljus som inte kan slockna. Vi behöver inte frukta mörkret då vi äger livets ljus i Jesus. ”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i döds-skuggans land skall ljuset stråla fram.” (Jes. 9:2)

Bibeln berättar om hur det var mycket mörkt i Egyptens land strax innan Israels barns uttåg. Men i Gosens land var det ljust. ”Men där

Israels barn bodde var det ljust överallt.” (2. Mos. 10:23) I ett himmelskt ljus fick Guds folk bereda sig för resan till det utlovade landet. Vi förstår att detta ljus inte kom från folket, utan från honom som är Gud och världens ljus. Och vid midnatt, då det var som mör-kast, gick Herren fram genom Egypten.I uppenbarelseboken läser vi också om ett mörker som skall täcka den del av världen som förkastat Jesus, världens ljus. ”Den femte tömde sin skål över vilddjurets tron, och dess rike lades i mörker. Människorna bet sig i tungan av smärtan och hädade himlens Gud för sina plågor och sina bölder, men de omvände sig inte från sina gärningar.” (Upp. 16:10)

Är du likt mig ibland orolig och förskräckt då du ser mörkret i världen? Jesus, världens ljus, verkar ändå idag från tronen i himmelen, där han i det himmelska ljuset står på Faderns högra sida. Men Jesus bor också hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande.

Min vän, frukta inte, du får bära världens ljus i ditt hjärta. Tanken på att han ännu vill bo i ditt och mitt syndiga hjärta är nästan för underbar. Följer vi Jesus vandrar vi inte i mörkret, utan vi har världens ljus. Mitt i världens mörker strålar det eviga himmel-ska ljuset ännu klart och min framtidsdag är därför både ljus och lång. Vad händer då, när ett Guds barns hjärta slår sitt sista slag? Blir det då mörkt? Nej, min vän. Då förs du av änglarna till ljusets land och en gång står du med en ny och förhärligad kropp, i ljuset,

Jag ärvärldens ljus

Joh. 8:12

I denna sjudelade artikelserie utgår vi från Jesu sju ”Jag är” i Johannesevang-eliet. För artiklarna svarar predikanter, präster och teologistuderande.

12 13

Vad har Gud skapat oss till?

Ung nu

En text som hör till många männis-kors favorittexter i Bibeln är ett stycke

ur Efesierbrevet: ”Av nåden är ni frälsta genom tron, inte av er själva. Guds gåva är det, inte på grund av gärningar för att ingen ska berömma sig. Hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar som Gud har förberett för att vi ska vandra i dem.” (Ef. 2:8–10)

Här säger Paulus att vi är frälsta, inte av gärningar utan av nåd. Det är ett tröstande ord, Jesus har verkligen gjort allt för vår skull! Men sedan säger Paulus att vi är ska-pade i Kristus Jesus till goda gärningar. Vad betyder det då?

Vad berättar de 10 buden egentligen?När vi läser de 10 buden kanske vi spontant kan tänka att alla buden inte riktigt berör våra egna liv. Men ifall vi granskar dem närmare så ser vi att de avslöjar fina saker om Guds skapelse. Vi kan ta några axplock:

Det första budet uppmanar oss att inte ha andra gudar än Herren Gud. Det berättar åt oss att det finns en Gud och att det inte är jag som är Gud. Det fjärde budet berät-tar åt oss att vi är skapta till en ordning. En mamma och en pappa är en bra sak som Gud har skänkt oss för vårt eget bästa. Det femte budet berättar åt oss att Gud har skapat mig och min nästa med en kropp. En kropp är också en bra sak som vi kan

använda för att tjäna vår nästa. Därför ska vi inte skada vår egen eller andras kroppar. Det nionde och tionde budet berättar åt oss att vi är skapta till att prisa Gud för Hans godhet. Därför ska vi inte vara avundsjuka på vår vän och hans fina telefon.

De 10 budorden avslöjar alltså vad du är skapt till. Om du funderar på vad Gud vill av ditt liv så hittar du svar i de 10 budorden. Läs och studera buden, där finns en stor skatt! Vill man lära sig mera om dem är det en bra idé att läsa Martin Luthers Stora Katekes. Det är en riktig trevlig läsning även om det inte låter så spännande.

Hur ska jag nu leva mitt liv?Vi är alltså skapta till att leva enligt den ordning Gud har satt oss i. I ljuset av Guds 10 bud märker vi också att vi inte håller måttet. Vi tjänar inte vår nästa på det sätt som Gud har tänkt. Därför behöver vi Jesu frälsning. Jesus behöver vi hela livet och inför Honom står vi passiva och tar emot Hans förlåtelse genom tron. Men att vi står passiva inför Herren vad gäller frälsningen får inte vara hinder för det vi är skapta till, dvs. att vandra i goda gärningar. I kraft av det som Jesus gjort för oss så är vi aktiva inför vår nästa och söker vad som är bäst för henne.

Richard Eklund

vid den himmelska tronen. ”Då skall de rätt-färdiga lysa som solen, i sin Faders rike.” (Matt. 13:43)

Vi ser ju inte Jesus för våra jordiska ögon. Hur ska vi då kunna följa honom? Hur finner vi och hur bevarar vi, livets ljus i den omgivning där vi lever? Vi finner Jesus i hans ord. Vi bevaras i tron då vi ödmjukar oss under hans ord. Ställer vi oss över ordet och förlitar oss på våra egna tolkningar, hamnar vi i skugga och leds ut i mörkret.

På Jesu tid satte judarna ljus att lysa i fönstren i staden. Då vi förkunnar Guds ord tänds också ljus i en mörk omgivning. Ljuset kommer inte från oss själva, utan från Jesus själv, via hans ord. Via Guds ord lyser Jesus ännu i en mörk värld. När jag kör till arbetet på morgonen brukar jag betrakta ljuset som lyser upp bön-huset på slätten i Kållby. Ljuset kommer också där utifrån, men det lyser mäktigt i mörkret.

Jesu vittnesbörd, det som han vittnar om sig själv, är giltigt. Han kom från himlen och

återvände dit. Om Jesus vittnar även Fadern som sände honom. Den som känner sonen Jesus Kristus känner också Fadern. Låt oss be att Guds ords ljus ännu får lysa i våra kyrkor och bönehus. Må Gud styrka er tro på Her-ren Jesus. Må hans ljus få lysa där vi samlas och må ljuset få tränga in i våra hjärtan. För när Jesus i hjärtat jag äger då ljusnar den mör-kaste natt.

Tänk att vi i en mörknande värld får lyfta blicken mot det eviga himmelska ljuset. Jesus, den klara morgonstjärnan, vittnar om staden av ljus dit han har kallat oss. Vi behöver inte förbanna mörkret, utan vi får lyfta blicken allt stadigare mot Jesus. Hans ord är våra fötters lykta och ett ljus på vår väg. När mörkrets skuggor når oss, och kastar sina skuggor över vår vandring, får vi ta till oss de glädjefulla orden från Jesus. Han vittnar ännu idag genom sitt ord och sin Ande: ”Jag är världens ljus”.

Kristian Gäddnäs

”Jag är världens ljus”.”Jag är världens ljus”

14 15

Barnatro

Älskade barn!Kom nära mig, mitt barn.

Kom och sitt här intill mig en stund. Berätta för mig hur du har det. Jag har alltid tid för dig. Jag sitter inte och tänker på annat eller sysslar med annat när du berättar. Jag vill lyssna, för du är så väldigt viktig för mig.

Visste du att jag kände dig redan innan du föddes? Visste du att jag gladde mig när jag tänkte på dig och skapade dig? Jag lät dig födas just vid den tidpunkt och in i den familj som du gjorde. Det var ingen slump. Du är inget misstag. Du är önskad och älskad av mig. Du är så fin, så underbar, så viktig. När du är ledsen, så gråter jag med dig. När du är glad, så gläder jag mig. Jag vill hjälpa dig när du har det jobbigt, men jag vill inte tränga mig på. Därför väntar jag på att du ska berätta för mig vad du vill att jag ska göra för dig. Jag vill alltid ditt bästa. Du kanske tycker ibland att jag inte svarar när du ber eller att jag svarar på fel sätt. Men vet du, det är så att jag känner dig bättre än du känner dig själv. Jag vet bäst vad du behöver och det ger jag dig.

Mitt barn, jag önskar att du kunde lita på mig. Lita på att jag vill ditt bästa och att jag är nära fast du inte ser eller känner mig. Ibland kan du se en glimt av mig i en annan människa. När du är ledsen och någon säger något snällt åt dig, ger dig ett varmt leende eller hjälper dig, då speglar den personen lite av mitt ljus. På samma sätt kan du vara mitt ljus för någon annan.

Älskade barn, jag blir så glad när du kommer och pratar med mig, även om det bara är för en kort stund. Jag älskar att lyssna på dig, men jag har också ärende till dig. Så lyssna på mig, mitt barn, hör vad jag har att säga dig. Läs mitt ord och lyssna när någon berättar om mig. När du är stilla inför mig och när du tackar och prisar mig, så vill jag fylla dig med min kärlek, min glädje, min frid och allt vad du behöver just då. Jag vill ge dig nya tankar istället för dina oroliga, och ibland, mörka tankar. Lyssna på mig och gör det jag säger dig, så ska du se att allt blir så mycket bättre. Jag vill hjälpa dig att inte säga de där dumma orden som ibland slinker ur din mun. Jag vill hejda din hand innan den slår till eller tar tag i något som inte är bra för dig.

Mitt kära barn, låt mig få hjälpa dig. Jag bara väntar på att du ska be mig om hjälp. När du sitter hos mig så ska jag göra det lättare för dig att kunna förlåta dem som gjort dig illa. Jag vill också visa dig när du själv behöver ställa tillrätta det som du gjort fel. Jag kan hjälpa dig att älska dem som du har svårt att tåla. Allt som känns jobbigt och svårt känns lättare när du delar det med mig. Så, kom, mitt barn. Kom till mig.

Jag älskar dig och jag kommer alltid att älska dig.

Så här tänker jag att Jesus vill säga dig. Ändå är hans kärlek så mycket större än vi kan fatta. Han gav sitt liv för dig - för att du ska få vara tillsammans med honom i evighet. Tänk så stort! Tack, käre Jesus!

Kram, Sanna

16 17ä

I 2 Mos. 15 finner vi en berättelse från öken-vandringen. Folket hade vandrat i tre dagar

utan vatten i öknen Sur. Då förstår man det började kännas ganska surt! Så kommer de till Mara, där de äntligen finner vatten, men vattnet är bittert. En verklig mara! Då vänder sig Mose till Gud som ger befallning att kasta ett trästycke i vattnet och vattnet blir sött. Herren rör vid det bittra och förvandlar det. Så gör han än i dag. När folket därefter vandrar vidare kommer de fram till en oas med palmer och tolv vattenkällor som ger liv.Låt oss för ett ögonblick fråga oss vilka de bittra källorna kan vara i våra egna liv. De finns där och istället för att ge liv och glädje springer bitterhet fram ur källorna. Det kan vara besvikelser och oförrätter, sorger och mindervärdeskänslor. Man har kanske blivit förbigången och sviken. Nu lovar Herren: Jag vill förvandla den bittra källan i ditt liv till liv-givande vatten. Du kan det inte själv, men jag både kan och vill.

Vissa av oss drabbas lättare av bitterhet. För-klaringen är att vi är olika sårbara beroende på vår livshistoria, vår självkänsla och vår personlighet. När man är sårbar reagerar man starkare och längre på olika situationer och fastnar lätt i ältande.

Vad säger Bibeln?Bibeln är mycket tydlig när den varnar för bit-terhet och de varningarna bör vi ta på största allvar. Låt oss lyssna till två sådana varningar.Paulus skriver: ”Bedröva inte Guds helige Ande… Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede…” (Ef. 4:31). Den som har fått Anden som insegel och hjälpare kan inte fortsätta att leva ett liv som om han var kvar i det gamla livet med vrede och bitterhet. Man kan för-söka se vänlig och behärskad ut, men inom sig lagrar man oförrätter och besvikelser. Till sist blir det som en komposthög som är i full jäsning och vid rätt tillfälle exploderar det.

Vad skall man då göra? Man skall avslöja det och ta fram det i ljuset. Lösningen finns i att bekänna bitterheten som synd i sitt liv. Det inbegriper att man är villig att förlåta och be Gud om hjälp att göra det av hjärtat mot den man har varit bitter på. Vi har allt att vinna på att bli av med bitterheten och inget att förlora på att bli av med den.

Jesu broder Jakob skriver: ”Men bär ni på bit-ter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk” (Jak. 3:14-15).

Om detta säger den gamle bibelutläggaren Peter Fjellstedt, att det är en falsk tro och en lögn mot sanningen, om någon menar sig vara en sann kristen, så länge bitterhet, avund, förtal och annat syndigt tal vittnar om hjärtats oomvända tillstånd.

Låt ingen bitter rot skjuta skottI Hebreerbrevet finner vi en kort men träf-fande beskrivning av vad bitterhet kan åstad-komma: ”Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas.” (Hebr. 12:15)Det finns bittra rötter hos oss människor. Livet är inte alltid så enkelt och vi möter svå-righeter av olika slag. De här rötterna kan vara svåra att upptäcka. Ofta vet man inte själv om att man är bitter, men det finns en kontroll-fråga som kan vara till stor hjälp. Ältar jag ofta gamla saker som jag inte kan släppa? Är sva-ret ja, kan det lätt hända att man sitter fast i bitterheten.

Bitterheten får inte tillåtas att skjuta skott, och absolut inte gödas, vilket vi lätt gör i vår själv-ömkan och vårt sårade jag. Växer det upp för-kväver det allt annat och sprider sitt gift.

Bitterheten både skadar och smittar. Den ska-dar framför allt en själv. Det tar enormt mycket energi att gå och bära på oförrätter, inbillade eller inte. Det är som att gå runt och slå sig själv och tro att någon annan får ont. Bitter-

heten är som ett gift man dricker i väntan på att den man är bitter på skall dö. Den man är bitter på kanske inte ens känner till bitterheten och lever ett gott och fullvärdigt liv.

Bitterheten gör oss sjukaBitterhet är själens cancer! Den äter upp män-niskan inifrån, bit för bit, utan att hon alltid själv är medveten om det.

Bitterheten har också en tendens att smitta. Den sprider sig lätt till andra och drar dem med in i mörkret. Den har också en tendens att sprida sig hos en själv. Fokuserar man för mycket på negativa känslor och tankar dras man också starkare till andra negativa tankar.Stelnar man i bittra känslor kan det vara svårt att ta sig ur dem. Man förlorar mycket av glädje i livet och det gör en nedstämd och trött. Till slut kan allt kännas dystert eftersom det finns så liten plats för andra känslor.

Studier har visat att bitterhet är en hälsofara, lika farlig som till exempel rökning. Arga och bittra människor har högre blodtryck och puls och sämre immunförsvar. Bitterhet är nämli-gen en form av stress där hjärnan sänder ut impulser som påverkar kroppen negativt.

Bitterhet i relationerHur påverkas relationerna av bitterhet? Det vanliga är att människor runtomkring en tröttnar, eftersom de upplever att man klagar

Den farliga bitterheten

”Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott

och vållar skada och många smittas.”

18 19

Herren var med Josef

på samma saker om och om igen – utan att göra något för att få en förändring. Ibland tar relationer slut och när andra inte orkar lyssna på en längre ökar bitterheten ännu mer.

Som lyssnare lyckas man kanske inte ”byta skiva”, men man kan försöka att emellanåt byta sida på skivan eftersom den bittre bara funderar på sådant som gått snett. Man kan försöka ställa frågor som för tankarna i en annan riktning: Vad viktigt har du lärt dig av dina erfarenheter? Vad har varit bra i de ske-dena av livet?

Om bitterhet förekommer i ett äktenskap kan det vara svårt att komma framåt. Man har svårt att glömma vad ens partner sagt eller gjort. Hårda ord och tanklösa handlingar har etsat sig fast i minnet och blivit som en iskall vind som förkväver de varma känslor man hade en gång. Det enda alternativet verkar vara att härda ut i ett kärlekslöst förhållande, vilket i sin tur bara ökar bitterheten.

Vad kan man då göra? Det är lätt att skylla på andra, men det hjälper ingen. Själv måste man ta ansvar för sin bitterhet. Det är av goda skäl som Bibeln säger: ”Lägg bort all bitterhet” (Ef. 4:31).

Den som har en förlåtande inställning har ett bättre utgångsläge för att lösa ett problem. Att förlåta innebär att överge något. Man bagatel-

liserar inte en oförrätt men man släpper det för att man inser att bitterheten förstör både äktenskapet, hälsan och gudsrelationen.

Nya tankebanorI Filipperbrevet ger Paulus ett gott råd värt att ta vara på: ”För övrigt, bröder, allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er.” (Fil. 4:8)

Det som Paulus säger här kunde man med moderna termer kalla positivt tänkande. Hans råd är att koncentrera tankarna på allt det goda i stället för att fokusera på besvikelser, misslyckanden och bitterhet. Hjälp med detta kan man få genom att vända sig till någon sjä-lavårdare, tala ut, bekänna och få förbön.

När man får hjälp med sina tankar händer också något i ens känsloliv och beteende. Paulus kallar det Guds frid. Och en dag kan-ske man upptäcker att man med Paulus kan utbrista: ”Jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför.” (Fil. 3:13) Livet har fått en vändning. ”Det gamla är förbi, något nytt har kommit.” (2 Kor. 5:17)

Kurt Hellstrand

Varför ville inte Luther utvecklas vidare i sin trosuppfattning, tillsammans med

Calvin, till följande nivå? Denna fråga ställdes till mig i Ryssland när jag diskuterade med två frikyrkopastorer. Deras fråga var äkta och ärlig. De frågade, eftersom de förundrade sig. Dessa pastorers fråga avspeglar den föreställ-ning som har blivit lärd inom frikyrkorna. Enligt frikyrkorna blev Luthers reformation på hälft och han ville inte fortsätta hela vägen till slutet. Genom att stanna lämnade han efter Zwingli, och i synnerhet efter Calvin, som är de så kallade reformerta kyrkornas teologiska fader.

Lämnade då Luther och våra lutherska fäder efter, då de inte ville övergå till den kalvinis-tiska läran? Vad kom de att sakna? Här beskri-ver jag kortfattat, i Bibelns ljus, undervisning om frälsningsvissheten, där lutheranerna ville hållas vid det ”som är uppenbarat” (Ef. 3:5) men där kalvinisterna gick ”över det som är skrivet” (1.Kor. 4:6).

Kalvinisterna läser Bibeln och undervisar mycket därom, vilket naturligtvis är en god sak. Som exempel finns det på internet många engelskspråkiga Bibelsidor, av vilka de flesta har sin bakgrund just inom kalvinismen. Ofta är de till innehållet goda, vad som berör etik och apologi. Ändå är det på sätt och vis sorg-ligt, att just gällande det, som kalvinisterna är speciellt kända för, sker en grundförvräng-ning i deras trosuppfattning.

Enligt den kalvinistiska teologin förmår inte Guds ord förklara sig självt, utan mänskoför-ståndet måste bygga broar över de öppningar och paradoxer som Bibeln lämnar. Det klas-siska exemplet på det här är deras lära om nattvarden. För kalvinisterna är nattvardens välsignade bröd och vin inte Kristi verkliga kropp och blod, därför att det inte kan vara det. Jesus Kristus sitter på Faderns högra sida i himlen och kan inte i samma stund vara på jorden i nattvardsbrödet. Orsaken till denna tanke, varför Kristi kropp inte kan vara i nattvardsbrödet, är den filosofiska principen ”oändlig kan inte rymmas in i ändlighet”, vari-genom de filtrerar Jesu ord och tar bort ur dem det fysiska under som dessa förutsätter. Som vi väl vet, uttalade Luther i denna lära endast Jesu ord: ”detta är min kropp” (Matt. 26:26) utan att öppna dem med hjälp av för-ståndet och han tog emot det som ett Guds under. Gud förmår överstiga den fysiska värl-dens lagbundenheter.

Ur evangelielärans synvinkel kan kalvinismen betraktas som en kristendom, där männis-kans prestationer har en betydande plats i att nå visshet om frälsningen. Den kalvinistiska teologin inleder öppnandet av frälsningens hemlighet genom Guds allmakt och ära. Gud är allsmäktig och människan måste tjäna Hans ära med allt det som hon fått. Gud är ur frälsningssynpunkt dold och Han har gett ett hemligt beslut redan innan tidens bör-jan. Han har utvalt någon till frälsning och

Frälsningsvissheten består i Guds verk

”Jag glömmer det som ligger bakom och sträcker mig mot det som ligger framför.”

20 21

någon till förtappelse. Inget kan förändra Guds beslut. Den som utvalts till frälsning blir frälst och kan inte i någon händelse gå miste om frälsningen. Problemet i denna lära är: hur kan människan veta om hon är utvald för himmelen eller för förtappelsen? För oss lutheraner är frälsningsvissheten i Guds ords löften. Det som Gud lovar göra, det gör Han. Därför tror vi att den som tar emot syndaav-lösningens ord gör det så som om Gud själv skulle ha uttalat dem. Inom kalvinismen är det inte Guds ord som ger den avgörande frälsningsvissheten, eftersom avlösning och evangelium inte åstadkommer frälsning för den som inte är utvald till frälsning. Man kan höra avlösningens ord men man kan inte ändra på det faktum att man inte är utvald till frälsning. Ordet och sakramenten åstadkom-mer ingen tro, ifall man inte är utvald. Enligt Calvin försonades endast de utvaldas synder. Eftersom ingen visshet finns i de Guds gär-ningar, som Han gör via de nådemedel som Han har instiftat, måste man söka visshe-ten på något annat ställe. Inom kalvinismen måste människorna därför söka bekräftelse på att man är utvald utgående från hur Gud välsignar ens liv. Tanken bakom detta är att Gud välsignar den som är utvald. Välsignel-sen kan bestå i timlig rikedom, ett gott famil-jeliv eller något annat sådant. Välsignelse kan också vara andlig utveckling, tillväxt i tron och tillväxt i kärlek. Välsignelseläran leder till det, att människan måste kunna se dessa väl-signelser i sitt eget liv för att övervinna den inre ovissheten om sin frälsning och för att kunna tro att hon är utvald. Ifall inga välsig-nelser syns, så försöker man få dem och man

verkar ivrigt för att välsignelserna skall synas och att vissheten skall öka.

En orsak till varför tyngdpunkten i den refor-merta eller kalvinistiska kristendomen består i den kristna livsföringen och den andliga utvecklingen, är sökandet efter vissheten genom synliga välsignelser i det egna livet. Syndernas förlåtelse och att finna friden i Guds nådegärningar för syndaren, har endast en biroll. Andliga upplevelser och allt som människan på något sätt kan tolka som Guds val är däremot viktiga.

En annan sak, som för tyngdpunkten inom kalvinismens lära i riktning mot människans livsföring, är teologin om Guds ära. Männis-kans uppgift i världen är att leva till Guds ära, vilket i och för sig naturligtvis är rätt och bib-liskt. Men eftersom man inom kalvinismen inte godkänner att åtskilja Guds lag och Guds evangelium, följer av detta, att det blir till en del av evangeliet att genom sin livsföring öka Guds ära. Detta leder till tanken, att utveck-lingen i troslivet också är evangelium. Därför är målet för undervisningen att lära männis-korna att bli bättre, att förändras, att utvecklas och till och med att omforma hela folkslag till en Kristi avbild, genom att lära dem att leva rätt. En sådan kristendom lever under lagen och har i värsta fall gjort en ny Mose av Kris-tus och av evangeliet en mera utvecklad ver-sion av Guds lag.

Paulus evangelium är helt annorlunda. Kris-tendomens centrum och källan till vissheten är här förkunnelsen om: ”Kristus och honom

såsom korsfäst” (1 Kor. 2:2; Gal. 3:1). Paulus förkunnar lidandets och korsets teologi som sin tyngdpunkt. Där framkommer Guds ära iklädd sin motsats; den skamliga döden på korset. Också välsignelsen är annorlunda i korsets teologi, det att Gud ger trångmål, plå-gor och prövningar. När en kristen känner sig vara långt ifrån Gud för sina trångmåls skull, så är Han just då nära, eftersom den kristne inte då kan förlita sig på något annat än det som Gud har gjort. För de andligen ”rika” i församlingen i Korint lär Paulus av sin egen erfarenhet om korsets teologi. Han berät-tar att Gud sa till honom, när han bad om befrielse från den Satans ängel som plågade honom, att: ”Min nåd är nog för dig; ty kraften fullkomnas i svaghet”. Utgående från det här ledde Paulus den andliga undervisningen då han fortsatte: ”därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet för att Kristi kraft skall vila över mig” (2 Kor. 12:9). I korsets teologi ersätts inte svaghet i troslivet med tilläggs-kraft till det kristna livet, utan med oförtjänt förlåtelse. Just förlåtelsen är: ”Guds kraft till frälsning för var och en som tror” (Rom. 1:16).

Evangeliet ger även kraft att leva som kris-ten. I Guds tåg är loket alltid främst, och det har all kraft – vagnarna följer efter medan Gud har fäst dem vid loket. Kristus är inte en livsstilsguide, utan syndernas försonare och lagens fullbordare, vars största ära och seger var döden på korset som ett syndoffer för vår skull. När det här får vara centrum och tyngdpunkt i undervisningen så styr det den kristnes liv att tjäna sin nästa, därför att man själv har fått förlåtelse, inte för att man söker

säkerhet för sin egen osäkerhet. Ett ovillkor-ligt evangelium är för den kristne också en kraftkälla i det dagliga livet.

I Bibeln är Gud, förutom dold, också en uppenbarad Gud. Gud har uppenbarat sig själv i Jesus Kristus. Vi får öppna vår troslära enligt Bibeln utgående från Kristi kors, från den Gud, som uppenbarade sig själv i Kristus. Guds Son dog och försonade hela världens synder, ”Han är försoningen för våra synder, och inte bara för våra utan för hela världens.” (1 Joh. 2:2) Eftersom allt är försonat, följer av detta, att Guds ords evangelium har en sådan kraft, som kan flytta en människa från förtap-pelsens väg till frälsningen, genom att förlåta henne hennes synder.

Evangeliet är ämnat för alla syndare, också för kristna syndare, vilka ännu, varje stund, är helt syndiga, men benådade syndare. Fräls-ningsvissheten finns i Guds löften. Därför får en kristen sätta sin visshet i det som förkun-nas och behöver inte alls fundera över huru-dan utkorelse Gud har gjort för hennes del. Välsignelser i det egna livet är ingen källa till garanti, utan säkerheten finns i Guds löfte: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på Honom inte skall gå under utan ha evigt liv.” (Joh. 3:16) En syndade får se på Kristi sår, ur vilka Guds nådesval strålar, såsom Juhana von Staupiz tröstade Luther.

Vesa Pöyhtäri

Översättning: Torsten Lassfolk

”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på Honom inte

skall gå under utan ha evigt liv.”

22 23

Prenumerationsavgiften för Sions Missionstidning 2019 Finland 37 €, gåvoprenumeration 24 €Sverige 390 kr, gåvoprenumeration 282 krNorge 370 kr, gåvoprenumeration 282 krÖvriga 37 € + portoSions Jultidning ingår i prenumerationspriset.LFF erbjuder tidningen gratis under ett år tillnygifta par.

Prenumerationer och beställningar:info@forsberg.infoTel. +358 6 788 8800 kl. 8-16

Prenumerationer i Sverige:Hans Rahkola, Piponsvägen 10, 95334 HaparandaTel. +46 9 2261041.hans.rahkola@tele2.se

Prenumerationer i Norge:Sara Olsen, Borrasveien 17 9517 AltaTel +47 91165805

Adresskorrigeringarinfo@forsberg.infoObs. Flyttningsanmälan till Magistraten gäller enbart officiella instanser, inte tidningsprenumerationer.

FaktureringTommy Granholm, tel. +358 50 349 3160,tommy.granholm@nooga.fi

TaltidningSions Missionstidning finns även som taltidning på CD. Prenumerationspriset är detsamma som för papperstidningen. Kontaktperson för taltidningen: Alf Mård, tel. +358 45 858 4949

Radio LFF:s aftonandakter sänds i radion i Jakobstadsnejden på frekvens 98,0 MHz och via hemsidan www.lff.fi torsdag kvällar kl. 18 på svenska och kl. 18.30 på finska.

21.2. Kaj Fagerholm, Jukka Paananen 28.2. David Orre, Jaakko Rahja 7.3. Per Svenfelt, Esa Rahja 14.3. Peter Thylin, Sören Ylipää

Radio LFF:s morgonandakter sänds tisdagar kl. 9.30. och 10.00 och i repris på fredagar samma tid.

19.2. Rolf Olsen, Juha Åkerlund 26.2. Markus Ventin, Timo Kontio 5.3. Vidar Langås, Pentti Sinko 12.3. Staffan Snellman, Vesa Pöyhtäri

Radierade helgsammankomster

16-17.2 Närvilä: 23-24.2 Bosund: Torvald Hjulfors 2-3.3 Skutnäs: Fredrik Snellman, Kaj Fagerholm, Jorma Aspegren 9-10.3 Punsar: Esa Rahja, Anders Värnström

Radierade helgsammankomster sänds även i direktsändning över internet.

Repris från söndagssammankomsten sänds måndagar kl. 17.00 växelvis mellan bönehusen.

Se mer info på www.lff.fi

Radio LFF

Väx i nåden!

RESA TILL VILLMANSTRAND

Aktivitetsgruppen i Kållby fridsförening, arrangerar en seniorresa tillsammans med LFF till Villmanstrand och Joutseno.

Resan sker 17.5-18.5 2019Bussen startar från Flynängen, bönehuset kl. 7.00Matpaus i S:t Michel.Framme vid hotell Lappee i Villmanstrand ungefär kl. 16.00Utflykt till fästningen kl. 17.00Lördag morgonmål på hotellet.Därefter till Joutseno för att resa Lempi Re-pos gravsten. Kaffe och matMinnesstunden hålls i Villmanstrand. Armon Kallio Hemresa

Ta med sångböcker 2 ggr mat + kaffe ingårPris 130 euro. Betalas till LFF konto FI57 5567 0720 1018 43 ref. Villmanstrand

Anmälningar till Ritva och Harry Snellman senast den 30 april 2019. Harry tel. 050 343 2752 Ritva tel. 050 343 2714

----Lempi Repo verkade som tolk åt LFF i Ingermanlands kyrka i ca 22 år, från 1995 till 2007. LFF:s styrelse har beslutat att bekosta en gravsten till Lempis grav i Joutseno.Gravstenen sätts på plats under resan och en minnesstund hålls. Alla intresserade är välkomna att delta.

GRUPPRESOR TILL ISRAEL

25.10-2.11.2019. Några platser lediga.13-20.3.2020.Reseledare Katariina o Markus Ventin,. Resebyrå: Toiviomatkat.Svenskspråkig guidning.För mera information: +358 45 2759020 Markus, +358 50 3509355 Katariina, eller markus.ventin@live.com

VINTERMÖTE I HELSINGFORS

Välkomna till Helsingfors vintermöte 2-3.3.2019.Mötet ordnas på Frebe, Fredriksgatan 61 b.Mötet börjar på lördag kl. 14.00.www.frebe.fi

Ej den plantering frodas skallsom ej i Herren göres.Den råkar snart nog i förfall,uppryckes och förstöres.Guds ord står fast i evig tid.De som på det vill byggabor på ett hälleberg i frid,för regn och stormar trygga.

Så må till Gud vi en och varvårt hjärtas lovsång sända,för att sin sannings ljus han harför oss här låtit tända.Ja, låt oss i det ljuset gåså skall vi livet vinna.Om ljuset släckes, vem kan dåsin väg till Herren finna? Psb 197: 2-3