Världen åldras och går mot sin undergång. Det kommer tre svåra år med nöd och krig, och det är bittra krig. Människornas sinnen är förvirrade, och de slåss mot sina egna. Söner strider mot fäder och bröder mot varandra, och ingen skonar den andres liv. Allt ont är lössläppt. Det är stormtid, vargtid. Så kommer en vinter. Den kallas fimbulvintern, och den varar i tre år. Det är svår frost och vassa vindar, det yr snö i drivor från alla håll. Ingen sommar kommer emellan,solen värmer inte. Alla väsen grips av skräck och vånda. Sedan när vargarna som förföljer solen och månen sitt byte . De slukar både solen och månen. Draken Nidhögg som gnager på en av värld-strädets, Yggdrasils rötter biter av sin rot, och yggdrasil kommer i gungning.

Jorden skälver, och alla berg slås ihop med våldsamma dån. Trädens rötter slits upp ur mullen. Så kommer fenrisulven lös och likaså hans fader Loke. Midgårdsormen släpper grep-pet om sin egen stjärt. Vrider sig av vrede och söker sig upp på torra land. Han kom-mer havet att svalla våldsamt. Då sliter Dödens skepp sina förtöjningar. Skeppet heter Nagelfar och är byggt av mäns naglar. Det hade alltid varit av stor vikt att hålla sina naglar kortklippta för att inte döden lämna för mycket virke till dödens skepp. Men nu är skeppet färdigbyggt och havets uppror rivs. Nagelfar med och flyter på vågorna.Det styrs av en jätte. Fenrisulven rusar omkring med vidöppet gap. Den nedre käften släpar i jorden, den övre stryker himlen. Ur hans ögon och näsborrar brinner eld. Midgård-sormen spyr ner allt med sin etter och ser förfärlig ut när han vältrar fram vid ulvens sida. Det är ett gny som får himlen att rämna. Jättarna från eldens värld,Muspelhem, kommer ridande över bifrost regnbågens bro, och bron brister. De rider till slätten som heter Vigrid och som är hundra mil bred och hundra mil lng. Dit kommer också fenrisulven och midgårdsormen och Loke följd av alla männen från Hel. Nu blåser guden Heimdall i gjallarhornet för att väcka upp asarna som håller ting. Orden rider till mimersbrunn och söker råd hos den vise Mimer för sig och sin skara. Asken Yggdrasil skälver av fasa. Gudarna klär sig i rustning och griper sina vapen för att dra ut till slät-ten. Alla kämparna i Vallhall följer dem. Främst rider orden i guldhjälm och med sitt spjut Gungner. Fenrisulven störtar emot honom och slukar honom. Då tränger hans son Vidar fram och trampar med sin fot klädd i en tjock sko av skinn från alla männi-skoåldrar på ulvens underkäke. Han lyckas med sitt svärd slita sönder överkäken så att ulven dör. Så hämnas han sin fader. Gude Frej kämpar mot jätten Surt, en hård kamp men Frej faller. Hunden Garm , som stått bunden och gnytt vid Gnipahålan kommer lös och går mot Guden Tyr. De dödar varandra. Tor kämpar mot midgårdsormen, och han lyckas döda den med sin hammare Mjölner. Sedan går han nio steg och faller död ner, förgiftad av ormens etter. Loke kämpar mot guden Heimdall, och de dräper varandra. Allt är stridslarm och blod och fasa. Kämparna kommer med spjut och svärd och pilar, jättarna har klubbor och odjuren käftar. Solen är borta, jorden skälver och stjärnorna faller från fästet. Till sist har alla kämpat färdigt. Den stora slätten är fyllt av lik, och jätten surt är ensam kvar. Han slungar ut eld över hela världen, och jorden sjunker brinnande i havet.

Men när lågorna slocknar stiger jorden på nytt ur havet. Grön och vacker som aldrig förr. På åkrarna vajar säd som ingen sått, glänsande och gul. Luften är renad och klarare blå än förut och sjöarna rena. Utför fjällväggen störtar sig forsarna. Över forsen flyger ett örnpar som undkommit förstörelsen.

Men när lågorna slocknar stiger jorden på nytt ur havet. Grön och vacker som aldrig förr. På åkrarna vajar säd som ingen sått, glänsande och gul. Luften är renad och klarare blå än förut och sjöarna rena. Utför fjällväggen störtar sig forsarna. Över forsen flyger ett örnpar som undkommit förstörelsen.

En ny sol har gått upp. Ögonblicket innan ulven slu-kade den gamla solen födde hon en dotter, lika varm och vacker som hon själv. Vidar och vale, sönder till Oden, lever utan att havet dränkt dem eller Surts eld förbränt dem. De bor på Idaslätten där Asgård förut låg. Dit kommer också Magne och Mode, Tors sönder som överdragit Mjölner. Sedan kommer Balder och Höder från dödsriket Hel. De sätter sig samman de sex och talar och påminner varandra om de stora ting som varit, om Odens visdom och Tors styrka. Två människor har också överlevt. Nu kom-mer de fram. De har hållit sig gömda och livnärt sig på daggen. De heter Liv och Livslust. Från detta par stammar ett nytt människosläkte så talrikt att det befolkar hela världen. De lever på en frisk och lyck-lig jord, där den gode guden Balder ska styra från tid till tid.