malmÖ hÖgskola, fakulteten fÖr hÄlsa … · pediatrisk omvårdnad – examensarbete, 15 hp. som...

MALMÖ HÖGSKOLA, FAKULTETEN FÖR HÄLSA OCH SAMHÄLLE

Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot hälso- och

sjukvård för barn och ungdomar Analys av kursvärderingar

Berndt Hjälm

Oktober 2012

Dnr HS 51-2012/906

2

A. Inledning och sammanfattning

Återkommande analyser av kurs- och programvärderingar ingår i fakultetens strategi för

kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling. Denna rapport, som grundas på kursvärderingar

genomförda Ht-07 - Vt-12, är den senaste i raden. Motsvarande analyser har tidigare

genomförts av biomedicinska analytiker-, folkhälsovetar- och socionomprogrammen (2010),

sjuksköterskeprogrammet (2009, 2011), äldrepedagogprogrammet (2012) samt av

specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot psykiatrisk vård (2012).

I uppdraget att genomföra analyser av kursvärderingar ligger att ge en bild av utfallens såväl

positiva som negativa aspekter. Dessa aspekter måste inte nödvändigtvis balanseras eftersom

arbetet huvudsakligen syftar till att identifiera sådana förhållanden som behöver åtgärdas för

att höja utbildningens kvalitet. I rapporten fokuseras således tänkbara förbättringsområden.

Som ytterligare underlag för utvecklingsarbetet kommenteras kursplanernas utformning och

innehåll. Det motiveras främst av att utbildningarnas s.k. styrdokument, utbildnings- och

kursplaner, måste hålla hög kvalitet om de ska kunna utgöra det stöd för undervisningen som

är avsikten med planerna. Slutligen görs en jämförelse mellan kurs- och

programvärderingarnas utfall för de två senaste åren.

Utbildningsprogrammet bildar underlag för två examina; specialistsjuksköterskeexamen och

magisterexamen i omvårdnad. Programmet anordnas på helfart och innehåller fyra kurser:

1. Barns hälsa och ohälsa (0-5 år) i ett mångkulturellt samhälle, 15 hp. Kursen innehåller en

verksamhetsförlagd del som omfattar 3 hp. Övriga två delkurser benämns Teoretisk

utbildning, 8 hp respektive Forskningsmetodik, 4 hp.

2. Barns och ungdomars hälsa och ohälsa (6-18 år) i ett mångkulturellt samhälle, 15 hp. Kursen består

av tre delkurser: Teoretisk utbildning, 8 hp, Forskningsmetodik, 4 hp samt Verksamhetsförlagd

utbildning, 3 hp.

3. Pediatrisk vård och specifik omvårdnad, 15 hp. Denna kurs består av delkurserna Teoretisk

utbildning, 7 hp och Verksamhetsförlagd utbildning, 8 hp.

4. Pediatrisk omvårdnad – examensarbete, 15 hp. Som framgår av kursbenämningen består

kursen huvudsakligen av studenternas utformning av sina examensarbeten.

Sammanfattningsvis föreslås följande:

Diskutera balansen mellan utbildningens vetenskapliga och ämnesfördjupande inslag

Diskutera programmets konstruktion och längd

Minska skillnaderna i kursernas kravnivå

Förbättra återkopplingen till studenterna

Öka utrymmet för diskussion och reflektion i kurserna

Diskutera hur enskild bedömning av studenternas examensarbeten säkras

Tydliggör det mångkulturella innehållet i kurs 1 och 2

Vidta åtgärder för att göra examinationen av examensarbetena mer likvärdig

Kontrollera överensstämmelsen mellan lärandemål och examensmål

Se över kursplanernas utformning

3

B. Tillvägagångssätt

Analysperioden omfattar totalt åtta terminer. Med tanke på att antagningen till programmet

endast görs en gång per år (hösten) är det maximala antalet möjliga kurstillfällen fem. Två av

kursvärderingsenkätens frågor för den aktuella perioden har sammanställts i tabell 1 (s 14);

Har kursplanens lärandemål uppfyllts? respektive I vilken utsträckning anser du att kursen varit

krävande? Som framgår av tabellen har utfallet redovisats både avseende medianvärde och

aritmetiskt medelvärde. Erfarenheten från tidigare analyser visar att medelvärdet har en

starkare positiv korrelation med både utfallet på enkätens övriga frågor och de fria

kommentarerna. Medelvärdet har således ett större förklaringsvärde, varför jag valt att

huvudsakligen utgå från detta. Det är dessutom rimligt, med tanke på att det rör sig om en

attitydundersökning, att inkludera samtliga respondenters svar, även i de fall de anger extremt

höga eller låga värden.

Redovisningen av kursernas är ett självklart mått på framgång i en utbildning vilket också

poängteras starkt i den resultatorienterade utvärderingsmodell som Högskoleverket

använder. I tabellen redovisas också utfallet för studenternas skattning av kravnivån. I

tidigare analyser har andelen studenter som använder mer än 30 timmar per vecka till sina

studier använts för att värdera kravnivån. Det är ett vedertaget mått som används av bl.a.

SCB och HSV. I den nu aktuella genomgången av kursvärderingar redovisas tidsåtgången i

kommentarerna till varje kursvärdering medan det som redovisas i tabell 1 är utfallet för

kursvärderingsenkätens fråga om hur studenterna skattar kravnivån. Syftet är att möjliggöra

jämförelser mellan specialistsjuksköterskeprogrammen. Skattningen av tidsåtgången

redovisas i tabell 2 (s 15). Studenters uppfattning om kursers kravnivå är inte alltid lättolkad

med tanke på att det i begreppet inryms ett antal olika betydelser alltifrån hur mycket tid de

måste lägga ner på kursen till hur konsekventa lärarna är i sina bedömningar av studenternas

prestationer. Det är emellertid rimligt att anta att dessa faktorer mixas på ett likartat sätt i

kursvärderingarna varför utfallet kan användas som ett relativt mått, dvs. det avspeglar

studenternas upplevda skillnader i krav mellan kurserna. Idealt sett är skillnadera små. Om så

inte är fallet finns anledning att diskutera var krav- och bedömningsnivåerna ska ligga och

hur skillnaderna kan minska.

Slutligen redovisas kursvärderingarnas svarsfrekvens. Frågan har diskuterats sedan det

elektroniska kursvärderingssystemet infördes våren 2007. Svarsfrekvensen går att påverka

genom aktiva insatser, varav den viktigaste är att visa studenterna att deras synpunkter

tillvaratas och leder till konkreta förändringar. Under 2010 och 2011 har tre förändringar av

utvärderingsmodellen gjorts. Den ena är att studenternas privata mailadresser används vid

utskick av enkäterna fr.o.m. Ht-11. I flertalet program har detta resulterat i en ökning av

svarsfrekvensen. Denna tendens finns även i vissa kurser i det aktuella programmet, men den

är inte lika tydlig. Möjligen är orsaken att svarsfrekvensen låg på en hög nivå redan före

förändringen. Vidare har ändringar gjorts i själva enkäten. En möjlighet till kursanpassade

frågor har införts och några av frågorna har formulerats om. Slutligen har den ursprungligen

10-gradiga skalan ersatts med en 6-gradig. För att kunna jämföra utfallet mellan perioderna

har medelvärdena för kursvärderingarna fr.o.m. Ht-11 konverterats till en 10-gradig skala.

Den tredje förändringen är att studieadministratörerna ansvarar för utskicket av enkäterna (i

4

samråd med lärarna). I rapporten kommenteras utfallet för de kurser som har en

svarsfrekvens på minst 40 %. De kursvärderingar som haft en mindre andel svar ingår endast

som underlag för att beräkna den genomsnittliga frekvensen.

C. Kursvärderingar

1. Barns hälsa och ohälsa (0-5 år) i ett mångkulturellt samhälle, 15 hp Kursen består av tre delkurser; Teoretisk utbildning, 8 hp, Forskningsmetodik, 4 hp och

Verksamhetsförlagd utbildning, 3 hp. Kursen utvärderas i sin helhet. Svarsfrekvensen är mycket

hög (m: 80 %). Den högsta svarsfrekvensen har den senaste kursvärderingen (Ht-11): 85 %.

Enligt kursvärderingarna är kursens måluppfyllelse hög (se tabell 1, s 14). I medeltal värderar

studenterna den till 8,2. Studenterna värderar även kursens relevans i förhållande till

yrkesutövningen högt (m: 8,4). Kravnivån skattas till i medeltal 7,5 vilket är förhållandevis

lågt jämfört med den tid studenterna i genomsnitt använder till sina studier. Drygt 3/4

uppger att de använder mer än 30 timmar. Tidsanvändningen varierar dock ganska mycket

mellan kurstillfällena; från 58 – 100 %. Den högsta noteringen är från det kurstillfälle som

studenterna överlag värderat högst (Ht-10). Enligt kommentarerna i kursvärderingarna

uppskattar studenterna med få undantag kursens examinationsform, dvs. hemtentamen. De

är också genomgående nöjda med lärarna, både med deras återkoppling och med hur de

bemöter studenterna. Andelen engelsspråkig litteratur är hög. Sammanfattningsvis är kursen i

sin helhet mycket uppskattad. Vad är det då studenterna tycker är mindre bra?

En fråga som många kommenterar är balansen mellan kursens vetenskapliga och

ämnesfördjupande (barns hälsa och ohälsa) delar. Det verkar finnas en ganska stor grupp

studenter som anser att moment som artikelsökning, artikelanalys, forskningsmetodik och

examensarbete får alltför stort utrymme på bekostnad av moment som handlar om barn,

vilka de förväntat sig skulle dominera kursen mer: ”Stor vikt på vetenskapliga metoder, tagit mycket

tid i anspråk som skulle ägnas åt att fördjupa sig inom barnhälsovården, detta får nu göras på fritiden”. En

annan student uttrycker det på följande sätt: ”Kändes som om barndelarna blev inkastade och fokus

på forskningen.” Kritiken framförs inte lika frekvent i den senaste kursvärderingen vilket kan

tolkas som att balansen uppfattas som bättre eller bero på att den senaste versionen av

kursvärderingsenkäten inte inbjuder till kommentarer i samma utsträckning som tidigare

versioner.

En annan balansfråga som aktualiseras är den mellan omvårdnad och medicin. Det finns

studenter som efterfrågar en tydligare koppling till sjuksköterskans omvårdnadsfunktion,

både när det gäller kursens innehåll och val av litteratur.

Litteraturen bedöms överlag vara bra men kritik framförs på några punkter; för stora andel är

engelsspråkig, för stor andel är i artikelform och delar av litteraturen anses vara föråldrad. En

5

ytterligare kritik är att det mångkulturella innehåll som kursbenämningen indikerar inte

synliggörs i tillräcklig utsträckning.

Kursens examinationsform uppskattas, som tidigare nämnts, överlag. Men det finns också

kritiska röster: ”Hemtentan kändes mer som en salstenta /…/. Jag trodde det skulle vara mer fall och

klurande och utrymme för egna tankar. Men själva arbetsformen att sitta hemma och skriva tentan var

fantastisk och bra på alla sätt.” En annan student uttrycker en liknade tanke: ”… utnyttjade inte

formen av en hemtentamen som jag alltid tidigare uppfattat som analyserande och mer djupgående. Upplevde

tentan som en test på ren faktakunskap och inte förmågan att använda denna kunskap i praktiken.”

Kursrapporter

Två mycket ambitiösa rapporter har publicerats för de två senaste kurstillfällena (2010 och

2011). Enligt den förra orsakar skillnader i intresse och förkunskaper när det gäller

forskningsmetodik problem i form av stress och inlärningssvårigheter. Skillnaderna i

prestationer (och upplevd stress) tenderar att öka till följd av de parallella kursmomenten och

som en effekt av att skillnaden i förhållande till studier på grundnivå upplevs som stor.

Under Åtgärder uppges att kursledningen tydligare ska förklara skillnaden mellan grundnivå

och avancerad nivå i kraven på studenterna. Vidare ska nyttan av forskningsmetodiken

tydliggöras (både i kursen och i programmet) så att studenterna lättare kan se att balansen

mellan pediatrik och forskningsmetodik uppnås efter avslutad utbildning.

I den senaste rapporten analyseras ett antal faktorer med utgångspunkt från utfallet av

kursvärderingen: Antalet grupparbeten diskuteras. Omfattningen har varierat över tid.

Studenterna tenderar dock att framföra kritik, oavsett omfattning. Enligt den kursansvariga

läraren beror detta på att studenter har olika behov och att önskan om individuell feed-back i

kombination med svårigheter att bilda fungerande studiegrupper leder till de refererade

problemen och drar slutsatsen att antalet grupparbeten bör anpassas till studenternas behov

och delvis skifta fokus samt att studenterna ska ges möjlighet att lära känna varandra tidigare

i utbildningen.

Studenternas uppfattning att arbetet med uppsatsen fokuseras i för stor utsträckning

balanseras enligt rapporten av att de utbildningsmoment som förbereder för uppsatserna

(utarbetande av projektplanen och forskningsmetodiken) varit mycket lärorika. De problem

som studenterna upplever kan enligt rapporten motverkas genom att tidigarelägga arbetet

med både projektplanen och examensarbetet.

Denna och efterföljande kurs innehåller ett antal parallella moment vilket medför att de

också innehåller ett antal dead-lines som studenterna ibland får svårt att hantera. Dessa

behöver därför om möjligt spridas i tid.

Under Åtgärder anges ett antal förändringar av kursens innehåll och arbetsformer.

Studenterna kommer redan under kursintroduktionen att få en förteckning över dead-lines

för samtliga kursmoment. Då kommer även en första inventering av uppsatsämnen att göras

som följs upp inom 2-3 veckor. Syftet är bl.a. att bilda författarpar och att utse handledare.

6

Gruppaktiviteter med syftet att studenterna ska lära känna varandra och hitta en skrivpartner

kommer att introduceras tidigt i kursen. Kursen kommer också att innehålla

reflektionsseminarier. En fråga som diskuteras under denna rubrik (men inte under

analysdelen) är överlappningen mellan vissa föreläsningar. För att motverka detta kommer

”beställningarna” till föreläsarna att förtydligas. Dessutom kommer dessa att bjudas in till

temadagar för att göra dem mer förtrogna med utbildningen innehåll. Slutligen kommer

informationen om studenternas förkunskaper och förutsättningar i övrigt att tydliggöras. Två

av föreläsningarna kommer att hållas av en annan föreläsare för att förbättra kopplingen till

yrkesfunktionen.

En ytterligare förändring är att det bedömningsformulär som används för bedömning av den

verksamhetsförlagda utbildningen kommer att ersättas med ett som är mer ändamålsenligt.

Ett par kommentarer till ovanstående: Att examensarbetet diskuteras redan under

kursintroduktionen underlättar sannolikt studenternas arbete med magisteruppsatserna men

det tillmötesgår inte självklart studenternas önskemål om ett förtydligande av kursens

ämnesfördjupande (teoretiska och kliniska) delar. Ytterligare ansträngningar för att balansera

kursens moment bör därför övervägas. Även grupparbetena syftar delvis till att stärka

kursens vetenskapliga moment. De har bl.a. som mål att studenterna ska hitta en

skrivpartner. Det framgår tydligt att det inte är önskvärt att studenterna skriver

examensarbetena enskilt, vilket borde uppmuntras av kvalitetsskäl. Slutligen bör ytterligare

insatser i syfte att öka studenternas intresse för grupparbeten övervägas. Arbetsformen kan

t.ex. motiveras med hänvisning till vikten av att utveckla generiska färdigheter och gärna

stödjas genom ett lärandemål. Dessutom kan den individuella feed-backen ges både av lärare

och av andra studenter i grupp. Att utveckla förmågan att bedöma andras och egna

prestationer är av stor vikt för studenterna både i deras yrkesverksamhet och framtida

studier.

Kursplanen

Kursplanen behöver revideras på ett antal punkter. Jag nöjer mig med att nämna ett par av

dem och återkommer till övriga ändringsförslag i ett annat sammanhang. Kursens benämning

är: Barn hälsa och ohälsa (0-5 år) i ett mångkulturellt samhälle. Om denna benämning ska användas

även i fortsättningen bör den mångkulturella kontexten lyftas fram tydligare. Visserligen

anser studenterna i början av analysperioden att etnicitetsfrågorna ges utrymme i kursen men

det höjs också röster för att det inte sker i tillräcklig omfattning. Dessutom saknas både

lärandemål och kurslitteratur som stödjer ambitionen att specifikt belysa barns hälsa i ett

mångkulturellt perspektiv. Om inte detta bedöms motiverat eller möjligt är alternativet att

ändra kursens benämning. Den första delkursens namn (Teoretisk utbildning) är inte särskilt

lyckad. Om syftet med benämningen är att tydliggöra skillnaden mellan teoretisk och

praktisk/tillämpad utbildning (delkurs 3) så uppstår ett problem med hur den andra

delkursen (Forskningsmetodik) ska klassificeras. Är inte även den en teoretisk kurs? Generellt

sett är det dessutom bättre ur informationssynpunkt att ge kurser och delkurser benämningar

som speglar innehållet. En annan fråga är om åldersangivelsen (0-5 år) måste anges i kursens

titel. Om det bedöms nödvändigt så bör den anges efter Barns. Kopplad till denna fråga är

varför kursen inte avgränsas till att behandla barns och den efterföljande kursen ungdomars

7

hälsa och ohälsa? Några studenter kommenterar just att kursen även inkluderar äldre barns

situation vilket skulle kunna motivera en sådan uppdelning. Slutligen är frågan om inte

begreppet hälsa i detta sammanhang kan anses även inkludera bristande hälsa dvs. ohälsa?

2. Barns och ungdomars hälsa och ohälsa (6-18 år) i ett mångkulturellt samhälle, 15

hp

Kursen är upplagd på samma sätt som den föregående och består av tre delkurser; Teoretisk

utbildning, 8 hp, Forskningsmetodik, 4 hp och Verksamhetsförlagd utbildning, 3 hp. Delkurserna läses

parallellt. Även i denna kurs är svarsfrekvensen hög (m: 65 %) och, liksom i den föregående,

högst vid kurstillfället Ht-11 (84 %).

Enligt studenternas uppfattning är måluppfyllelsen hög, men lägre än i den föregående

kursen (m: 7,7). Det är framför allt kurstillfället hösten 2008 som drar ner helhetsintrycket. I

kursvärderingen för det tillfället värderas måluppfyllelsen lägst under analysperioden.

Studenterna anser att kursen är relevant för deras yrkesutövning (m: 7,9), dock i mindre

omfattning än föregående kurs. Kurstillfället Ht-08 drar ner medelvärdet betydligt även i

detta avseende. Kravnivån uppfattas som relativt hög (m: 7,7) med en kraftig peak vid

kurstillfället hösten 2010 (m: 9,1). Knappt 3/4 av studenterna uppskattar att deras

genomsnittliga studietid i medeltal överskrider 30 timmar per vecka. Även i detta avseende

ligger skattningen för kurstillfället Ht-10 en bra bit över genomsnittet (87 %). Detta är också

det kurstillfälle för vilket måluppfyllelsen värderas högst. Inte helt överraskande med tanke

på kursens innehåll och organisering värderas forskningsanknytningen genomgående som

hög. Studenterna är också över lag nöjda med lärarna, både med deras återkoppling och med

hur de bemöter studenterna. Däremot har de en mer kluven inställning till föreläsarna och

deras insatser samt med föreläsningarnas innehåll. Det är bl.a. relevansen som ifrågasätts.

Andelen engelsspråkig litteratur är hög. Sammanfattningsvis är kursen i sin helhet ganska

uppskattad men det finns också sådant som studenterna tycker är mindre bra.

Det är speciellt inom två områden som studenterna framför negativ kritik; kursens

organisering och examinationen. Ett omdöme som återkommer i kommentarerna är att

kursen är ”rörig”. Det verkar hänga samman med att kursen dels innehåller ett ganska stort

antal föreläsningar med externa föreläsare dels att delkurserna läses parallellt (och med

examensarbetet). Det senare har bl.a. fått till följd att en examination ligger i nära anslutning

till det verksamhetsförlagda momentets slutförande. Kursen framstår som ett ganska

komplicerat logistikprojekt både för studenter och för lärare. En student uttrycker det på

följande sätt: ”Det är svårt att hinna med både praktik, inlämningsuppgift och tentaläsning. Parallellt

med detta fanns arbetet med uppsatsen som också skulle tryckas in.” Det ställer stora krav på den

kursansvariga läraren att få dessa delar att bilda en kongruent helhet. Jag har inte tillgång till

några uppgifter som visar att koordineringsarbetet sköts på ett bristfälligt sätt. Det är snarare

förutsättningarna för koordineringen som verkar behöva ses över. Kan t.ex. avgränsningen

av delkurserna göras tydligare, både innehålls- och tidsmässigt? Kritiken mot examinationen

(utöver den som redan nämnts) avser både examinationsformen i sig och kombinationen av

form och innehåll. Studenterna ger examinationen ett lågt betyg (m: 5,9/10). Det är bara i

8

samband med kurstillfället Ht-09 som de ger den godkänt. På vilket sätt examinationen för

detta tillfälle skiljer sig från övriga framgår inte av kursvärderingarna men kan vara värt att

undersöka. Flera av studenterna tycks generellt sett föredra andra tentamensformer än

salstentamina. Argumenten är oftast att de föredrar former som är mindre stressande och där

tonvikten ligger mer på förståelse av samband och generell kunskap än på avgränsade

faktakunskaper (t.ex. hemtentamen). Vissa av kommentarerna till den föregående kursens

utvärdering visar emellertid att det inte bara är examinationens form som är avgörande för

vilken kunskap som bedöms. Tentamensfrågornas formulering är av minst lika stor

betydelse. Det finns även studenter som kommenterar vad de uppfattar som en bristande

koppling mellan undervisning och examination: ”Med tanke på tentamens utformning i kursen har

tyvärr inte föreläsningarna bidragit till lärandet i så stor utsträckning mer än att de har varit intressanta

inför framtiden.” Denna student är inte ensam om sin uppfattning. Flera påpekar att ett antal

föreläsningar varit mindre givande eller rent av ”onödiga”. Det kan tolkas som ett

instrumentellt förhållningssätt till undervisningen men kan också spegla brister i den

inbördes kopplingen mellan undervisning och examination, samt deras koppling till

lärandemålen. Examinationer med bredare anslag underlättar sannolikt en inkludering av

föreläsningar som studenterna annars uppfattar som mer eller mindre aparta.

Kursrapporter

Två kursrapporter har publicerats. De avser kurstillfällena hösten 2010 respektive 2011. Det

första är, som tidigare nämnts det kurstillfälle som studenterna värderat högst under

perioden.

Enligt analysen i rapporten för detta tillfälle behöver den stress studenterna känner inför det

faktum att examensarbetet löper parallellt med kursens delkurser ”dämpas något”. Vidare

noteras att de långa föreläsningsdagarna (heldagar) verkar vara tröttande för studenterna.

Under åtgärdsavsnittet funderar den kursanvariga läraren över om deadlines för de olika

momenten i examensarbetet ska utformas för att minska studenternas stress (jmf. föregående

kursrapport). Dessutom är hon överens med studenterna om att de långa föreläsningspassen

skulle kortas till att omfatta 8.15 -15.00. Även instruktionerna inför tentamina kommer att

ses över.

I den senaste kursrapporten konstateras att studenterna anser att kursen är ”rörig”. I

rapportens analysdel tolkas detta som ett utfall av att arbetet är fördelat på fler lärare och

examinatorer än tidigare. Det försvårar koordineringen av kursen. Föreläsarna har varit dåligt

insatta i varandras föreläsningar med över- och underlappningar till följd. Det finns också

föreläsningar som studenterna uppfattat som mindre ändamålsenliga i förhållande till mål,

innehåll och yrkesverksamhet. I analysen konstateras också att utrymmet för diskussion och

reflektion under seminarierna bör utökas.

De åtgärder som kommer att vidtas är att vissa av föreläsningarna kommer att bytas ut för att

bättre anpassa dem till kursens mål. Dessutom kommer beställningen till föreläsarna att, i

likhet med föregående kurs, tydliggöras. Ambitionen är också att ansvaret för kursen ska bli

9

tydligare. En starkare koppling mellan examinationen och föreläsningarna kommer att göras.

Slutligen ska det mångkulturella innehåll som kurstiteln utlovar förtydligas.

Den tydligare koppling mellan tentamensfrågor och föreläsningar som anges ovan är ett

väsentligt inslag i den koppling mellan mål, arbetsformer och examination som utgör den

allmänna utgångspunkten för kvalitetshöjning av fakultetens kurser. Med ledning av

kursrapporten går det att identifiera ett ytterligare förbättringsområde. De viktigaste

orsakerna till de nämnda bristerna tycks vara kursens (och programmets) grundkonstruktion;

de parallella delkurserna och momenten. Det betyder inte att ambitionen att integrera de två

spåren ska minska, snarare tvärtom. Ett större mått av integration och balans mellan kursens

delar bör eftersträvas. För att underlätta detta bör förmodligen arbetsformerna ändras så att

den eftersträvade kopplingen till lärandemål och examination lättare kan uppnås. Det faktum

att många lärare (och examinatorer) är inblandade i kombination med kursens starka

betoning av föreläsningar som undervisnings- och arbetsform försvårar den integration som

är en förutsättning för att studenterna ska uppleva kursen som en sammanhållen helhet.

Även om enskilda föreläsningar håller hög klass så är det deras bidrag till konstitueringen av

kursen i sin helhet och studenternas upplevelse av en ”röd tråd” i kursen som är den

avgörande kvalitetsfrågan.

Kursplanen

Se kommentarerna till föregående kurs ovan. Merparten av frågorna och slutsatserna är

giltiga även för denna kurs.

3. Pediatrisk vård och specifik omvårdnad, 15 hp Kursen består av två delkurser; Teoretisk utbildning, 7 hp och Verksamhetsförlagd utbildning, 8 hp.

Tonvikten ligger, som titeln antyder, på frågor som rör planering och insatser relaterade till

de tillstånd hos barn och ungdomar som behandlats i föregående kurser. Även i denna kurs

finns en uttalad ambition att koppla samman teori och praktik. Skillnaden jämfört med de två

tidigare kurserna är att den inte innehåller forskningsmetodik.

Svarsfrekvensen är i genomsnitt 77 %, högst Vt-10 (88 %) och lägst vid de två senaste

kursvärderingarna (72 %). Det är lite förvånande att just de senaste kurstillfällena har lägst

frekvens med tanke på att de förändringar som genomförts i rutinerna kring distributionen

av enkäterna (går t.ex. till studenternas hemadresser) i regel höjt svarsfrekvensen. Möjligen är

denna ”dipp” tillfällig, men orsaken bör analyseras.

Kursens måluppfyllelse är enligt studenterna hög (m: 8,2). Högst värderas den vara vid

kurstillfället Vt-11. Det är också det kurstillfälle då studenterna värderar kravnivån som högst

(m: 9,1). Medelvärdet för perioden är 8,3, vilket även det är högt. Andelen studenter som

uppger att de använder mer än 30 timmar/vecka till sina studier är i genomsnitt 86 %, vilket

ligger klart över utfallet i de föregående kurserna. Något förvånande är andelen lägst för det

kurstillfälle då kravnivå värderas vara högst. Detta faktum speglar samtidigt begreppets

komplexitet (mer om detta på s 17). Även kursens relevans för yrkesfunktionen värderas

10

mycket högt (m: 9,2). Studenterna är genomgående nöjda eller mycket nöjda med

kursledning och föreläsare, i synnerhet de förra. Mest nöjda med såväl kursen i sin helhet

som delarna, inklusive uppläggning och enskilda arbetsformer, är de studenter som

utvärderade kursen våren 2011. Studenterna som utvärderade det senaste kurstillfället verkar

emellertid vara mindre nöjda.

Det är inte helt klart vad som förklarar denna skillnad, givet att uppläggning och

lärare/föreläsare i stort sett är samma eller åtminstone likvärdiga (vilket jag saknar kunskap

om). Däremot står det klart att trots att måluppfyllelsen har samma medianvärde i båda

kursvärderingarna (8,4) så samvarierar skillnaderna i medelvärde (9,0 respektive 7,3) mycket

starkt med utfallet för de enskilda arbetsformerna. Varje enskild arbetsform värderas högre

2011 än 2012. Det styrker både antagandet att medelvärdet har ett högre förklaringsvärde än

medianvärdet och att helheten och delarna i en kurs är funktioner av varandra. I samband

med den senaste utvärderingen kritiseras både föreläsare och föreläsningar i större

utsträckning än i övriga kursvärderingar.

Kursens examination består av en form som kan beskrivas som en internetbaserad

salstentamen. Uttrycket är naturligtvis självmotsägande men examinationsformen kombinerar

de två formerna hem- och salstentamen i så motto att studenterna kan tentera hemma men

under en avgränsad tid motsvarande en ordinär salstentamen. Även om flera studenter anser

att detta är en spännande examinationsform så tycker ännu fler att den, i likhet med en vanlig

salstentamen, är stressande och inte i tillräcklig utsträckning möjliggör en fördjupning inom

det aktuella området. De förordar därför alternativa examinationsformer som, enligt deras

uppfattning, är mer ändamålsenliga.

Studenter kritiserar också de parallella studierna (teoretiska och praktiska studier som löper

parallellt med examensarbetet). Vissa anser att kursen är för intensiv (vilket också den höga

kravnivån indikerar) och önskar dels en kravnivå som är mer jämbördig med de övriga

kurserna och dels att kurens omfattning utökas.

Kursrapporter

Kursrapporter har skrivits för de två senaste kurstillfällena. De är båda mycket innehållsrika.

I den första rapporten diskuteras studenternas uppfattning om den höga kravnivån.

Slutsatsen är att kravnivån inte är orimlig med tanke på utbildningsnivå och det faktum att

det rör sig om helhetsstudier. De åtgärder som föranleds av kursvärderingen är att de

studenter som saknar grundläggande kunskaper i HLR för barn ska få kompletterande

undervisning. En annan slutsats är att de svårigheter som studenter påtalat med att få kontakt

med sina uppsatshandledare ska åtgärdas.

I den andra kursrapporten uppges att studenterna för att skapa likvärdiga förutsättningar

tillåtits att använda kurslitteraturen vid examinationen vilket antas vara en bidragande orsak

till den upplevda stressen (studenterna använder för mycket tid åt att slå i böckerna). Man

överväger därför att avskaffa denna möjlighet. Istället för den uppdelning av VFU i två

perioder som några studenter föreslår tänker man behålla den nuvarande omfattningen på

11

fyra veckor vid samma praktikplats men tillåta studiebesök inom andra verksamheter som

komplement. Merparten av de föreläsningar som fått negativ kritik planerar man att ändra

eller ersätta med andra arbetsformer.

Kursplanen

Kursplanen uppvisar likande brister som övriga planer. Synpunkterna kommuniceras med

programansvariga i särskild ordning.

4. Pediatrisk omvårdnad – examensarbete, 15 hp Kursen innehåller huvudsakligen studenternas examensarbete, deras muntliga presentation av

detta och opponentskap på ett annat examensarbete. Dessutom ska studenterna delta i tre

ytterligare examinationsseminarier. De kan skriva examensarbetet enskilt men möjligheten är

starkt begränsad. Kursledningen uppmuntrar studenterna att skriva i par. Det är naturligtvis

resurssparande och det finns dessutom pedagogiska vinster av samarbetet. Samtidigt väcker

det frågan hur verksamheten garanterar att en individuell bedömning av examensarbetena

görs. Denna fråga aktualiserades i samband med den senaste utvärderingen av

socionomprogrammet och var en av de faktorer som motiverade ett ifrågasättande av

examensrätten. Lösningen i det fallet blev att inte tillåta studenterna att skriva sina

examensarbeten tillsammans med andra. Det finns emellertid andra lösningar. En är att

tillämpa liknande rutiner som vid bedömning av avhandlingar (monografier); båda författarna

ska kunna redogöra för hela arbetet men anger vem som varit huvudansvarig (faktiskt skrivit)

de olika avsnitten. En annan lösning är att komplettera den enskilda handledningen med

grupphandledning.

Till skillnad från vad som brukar vara fallet i denna typ av kurser är svarsfrekvensen hög (m:

58 %). Det är endast utfallet för hösten 2011 som ligger under 40 %. Måluppfyllelsen

värderas högt (m: 8,1) även om utvärderingarna av det första och senaste kurstillfället drar

ner medelvärdet. I dessa är studenterna mer kritiska och värderar de flesta frågorna i enkäten

lägre. Det inkluderar även deras uppfattning om kursens kravnivå.

Kursens relevans för yrkesutövningen värderas i medeltal till 7,7, men med en ganska stor

skillnad i utfall mellan utvärderingarna av kurstillfällena 2008 och 2009 (m: 7,2) jämfört med

2010 (m: 8,4). De som besvarade kursvärderingen 2011 (som hade en svarsfrekvens på 33 %)

bedömde också att relevansen var hög (m: 8,9). Vad som orsakar skillnaden i utfall är oklart

men det kan vara intressant att följa den framtida utvecklingen. Några studenter

kommenterar frågan explicit: ”Vad har jag lärt mig under denna vidareutbildning, att skriva uppsats

och söka artiklar, skulle vilja ha mer anatomi, fysiologi, mer ingående kurser om specifikt barn.” En annan

student skriver ”Tycker kursen skulle vara valbar.” vilket även en tredje student anser: ”För mig är

den relevant, men jag anser inte att göra en magisteruppsats gör att man blir en bättre ssk. Tycker att detta

skulle vara en valbar kurs efter detta året.”

Två andra frågor som kommenteras är handledningen och examinationen. Synpunkter vid

kursvärderingen 2009: ”Det skiftade mycket mellan hur mycket hjälp man har fått av handledaren.”

12

Handledarinsatserna vad gäller stöd till studenterna har upplevts som väldigt olika när man diskuterar detta

med klasskamraterna.”

I samma kursvärdering kommenterar studenter examinationen på följande sätt: ”Synd att vi

inte alla blir bedömda enligt samma kriterier.” ”Samma examinator till alla.” I kursvärderingen 2010:

”För stora skillnader på examinatorerna och hur examinationerna gick tillväga.” ”Vad gäller

examinatorerna har nivån varit ojämn. Ett förslag är att ha samma examinator till samma typ av

magisteruppsats.” Liknande kommentarer ger studenterna vi det senaste kurstillfället (2012):

”Jag anser att examinationen höll väldigt varierad nivå.” ”Stor skillnad på examinatorernas krav.”

En ytterligare fråga som studenter kommenterar, fast denna gång i positiva ordalag, är

kursansvarigas insatser: ”Väldigt bra stöd från kursansvarig!!!” ”Kursansvariga har varit mycket bra

och hjälpsamma.”

Bortsett från det första kurstillfället har studenterna värderat kravnivån som hög (m: 8,2),

speciellt våren 2010. Andelen studenter som uppger att de använt mer än 30 timmar per

vecka är i medeltal 85 %. Kurstillfällena 2010 och 2012 värderas högst med ett medelvärde

på drygt 90 %.

Det sammanfattande omdömet om kursen är för 2010 i medeltal 8,7 och för senaste

kurstillfället 7,6. Denna skillnad är så pass stor att den kan vara intressant att analysera

närmare. Kursvärderingsenkäten innehåller en fråga om kursens arbetsformer underlättat för

studenterna att uppnå lärandemålen. Om man jämför utfallet på denna fråga i de båda

kursvärderingarna så värderar studenterna arbetsformerna något lägre 2012 än 2010. Även

frågan om kursens arbetsmaterial bidragit till att uppnå lärandemålen värderas lägre vid det

senaste kurstillfället, vilket också är fallet för flertalet av de övriga frågorna. Skillnaden är

särskilt stor när det gäller två frågor. Den ena rör i vilken utsträckning studenterna anser att

de fått feed-back av lärarna vilken värderas till i medeltal 7,6 vid senaste kurstillfälle mot 8,7

2010. Den andra frågan rör det sammanfattande omdömet om kursen. Utfallet är i medeltal

7,6 mot 8,7 dvs. samma skillnad.

Kursrapporter

Två kursrapporter har publicerats; 2011 och 2012. Svarsfrekvensen för kursvärderingen av

det förra kurstillfället var 33 %, varför den inte ingår i min analys. I kursrapporten skriver

kursansvarig lärare att studenterna ”… ger också visst uttryck för svårigheten att hinna med såväl

barnspecialistkunskaper som metodkunskaper. Dock uttrycks inte att studenterna skulle vilja ta bort

magisteruppsatsen …” (Å andra sidan uttrycks inte heller motsatsen. Studenterna kommenterar

inte frågan i kursvärderingen). Vidare konstateras att handledarnas insatser är viktiga,

speciellt med tanke på den begränsade tiden för uppsatsarbetet och studenternas höga

ambitionsnivå.

Under rubriken Åtgärder anges att det i fortsättningen kommer att finnas förslag på

uppsatsämnen redan i välkomstbrevet. Antalet handledare har begränsats för att göra

handledningen så likvärdig som möjligt. Däremot kommenteras inte de tidigare påtalade

synpunkterna om skillnader i bedömningen av examensarbetet.

13

I kursrapporten från 2012 konstateras att det behövs tydligare direktiv för uppsatsarbetet.

Även frågan om skillnader i förhållningssätt och tillgänglighet mellan handledare och

skillnader i bedömning mellan handledare och examinatorer samt examinatorerna

sinsemellan kommenteras. I analysen refereras också studenternas uppfattning att starten av

arbetet med både projektplanen och uppsatsen bör tidigareläggas.

De åtgärder som kommer att vidtas är att diskutera utveckling av andra former för

uppsatshandledning. Dessutom kommer tydligare bedömningskriterier att utformas.

Fortlöpande seminarier för studenter, handledare och examinatorer kommer att anordnas.

Målet med de planerade studentseminarierna är bl.a. att studenterna ska utveckla en mer

nyanserad syn på vetenskapligt arbete.

Kursplanen

I likhet med övriga kursplaner behöver kursplanen ses över både avseende formalia och

formuleringar. Några exempel på det förra: I kurstiteln anges att examensarbetet utformas

inom huvudområdet Pediatrisk omvårdnad. Är inte huvudområdet för magisterexamen

omvårdnad? Det bör även anges att kursen ingår i huvudområdet omvårdnad under rubriken

Fördjupning i förhållande till examensfordringarna. Under Formerna för att bedöma studenternas

prestationer bör anges vilka de huvudsakliga bedömningsområdena är (se

kursplaneanvisningarna) och inte endast det ganska självklara förhållandet att kravet för

godkänt resultat är att studenternas examensarbeten och opponentskapet är godkända.

D. Jämförelse mellan kurs- och programvärderingar

Att döma av kursvärderingarna är studenterna generellt sett nöjda med utbildningen under

den aktuella perioden. Detta bekräftas också av den programvärdering som genomfördes

våren 2011 (se s 20 ff.). Enligt denna är studenternas sammanfattande omdöme 9,0 (av 10) i

medeltal, ett mycket högt värde. Samma värdering gjorde studenterna i den senaste

programvärderingen (2012). Det finns emellertid skillnader när det gäller detaljerna i dessa

programvärderingar vilket kan vara intressant att se närmare på och relatera till skillnader i

utfallet av kursvärderingarna för respektive period (Ht-10 – Vt-11 respektive Ht-11 – Vt-12).

Studenterna anser sig vara lika väl förberedda för arbetslivet vid båda värderingstillfällena,

allmänt sett (m: 9,0), men värderar både den teoretiska och praktiska förberedelsen lägre vid

den senare programvärderingen. Andelen som fått anställning inom utbildningsområdet har

ökat från 90 % till 100 % medan värderingen av kravnivån har minskat med 10 %.

Skattningen av tid för reflektion har sjunkit från 8,0 till 6,0. Två skalstegs skillnad är

tillräckligt mycket för att föranleda en fördjupad analys och diskussion. Även återkopplingen

från lärare värderas lägre (8,0 jämfört med 9,5). Uppfattningen om lärarnas bemötande är

fortsatt hög (10,0) liksom värderingen av möjligheten att påverka studiesituationen (8,0).

Intresset för att söka forskarutbildning har ökat något (från 4,0 till 5,0) medan intresset för

annan vidareutbildning ligger på samma nivå som tidigare (9,0). Som framgår av denna

genomgång är studenterna fortsatt positiva till utbildningen, men i mindre utsträckning 2012

än 2011. Bekräftas detta av kursvärderingarna?

14

Om man jämför det genomsnittliga utfallet för studenternas värdering av kursernas

måluppfyllelse så är skillnaden påfallande stor. Under perioden Ht-10 – Vt-11 värderas den

till 8,9 medan utfallet för den senaste programperioden är 7,6. Samtliga programmets tre

första kurser värderas väsentligt lägre i detta avseende under den senaste perioden. För att

kunna analysera orsakerna till dessa skillnader krävs en detaljkunskap som bara de ansvariga

lärarna har. Men det är angeläget att denna analys görs, speciellt med tanke på att

svarsfrekvensen för den senaste programvärderingen är betydligt högre än den förra (90 %

jämfört med 44 %) och därför får anses vara betydligt mer representativ.

Tabell 1. Sammanställning av kursvärderingar ht-2007 — vt-2012

Kod Namn Termin Svar (%) Måluppfyllelse

(Median)

Måluppfyllelse

(Medel)

Kravnivå

(Median)

Kravnivå

(Medel) SB611A Barns hälsa och ohälsa (0-5 år), 15 hp HT07 80 (16/20) 8,0 7,8 7,0 6,6

SB611A Barns hälsa och ohälsa (0-5 år), 15 hp HT08 71 (12/17) 9,0 8,6 7,0 7,2



SB611B Barns hälsa och ohälsa (0-5 år), 15 hp HT11 85 (17/20) 8,4 7,9 8,4 7,6





SB612B Barns hälsa och ohälsa (6-18 år), 15 hp HT11 84 (16/19) 8,4 7,3 8,4 7,3

SB621A Pediatrisk vård, 15 hp VT08 72 (13/18) 8,0 7,7 8,0 7,9




SB621B Pediatrisk vård, 15 hp VT12 72 (13/18) 8,4 7,6 8,4 8,2

SB622A Examensarbete, 15 hp VT08 79 (11/14) 7,0 7,6 8,0 7,5



SB622A Examensarbete, 15 hp VT11 33 (6/18)

SB622B Examensarbete, 15 hp VT12 77 (13/17) 8,4 7,5 8,4 8,2

Totalt 20 (19) 70 (251/357) 8,2 8,0 8,2 7,9

15

E. Avslutande kommentarer

Genomgången av kursvärderingarna bildar underlag för några reflektioner av mer generell art. Vissa har redan nämnts i kommentarerna till respektive kursvärdering men upprepas här. Andra har karaktären av sammanfattande reflektioner.

Framgångsfaktorer I motsvarande analyser av kursvärderingar i andra utbildningsprogram har frågan om vilka

förhållanden som bör vara uppfyllda för att en kurs ska få ett positivt utfall aktualiserats.

Dessa är i sammanfattning:

En väl fungerande kursadministration

En väl organiserad kurs (röd tråd)

Att lärarna uppfattas som engagerade, ämneskompetenta och pedagogiskt kompetenta

Att lärarna bemöter studenterna väl och har en hög tillgänglighet

Att studenterna får feed-back i tillräcklig utsträckning

Att kursen uppfattas som relevant i förhållande till yrkesfunktionen

Att studenterna blir intellektuellt utmanande

Att kursen håller en hög (dock inte för hög) kravnivå

Att examinationen speglar kursens innehåll

Faktorerna är delvis överlappande och viktas något olika i skilda kurser. De är inte skrivna i

prioritetsordning, men de två första faktorerna har ofta visat sig ha en avgörande betydelse

för studenternas värderingar. Samtliga förutsättningar behöver inte vara uppfyllda för att en

kurs ska bli framgångsrik, men de är alla faktiska eller presumtiva förbättringsområden.

Jämförelser

Nedanstående tabeller åskådliggör några aspekter på kursvärderingarnas utfall i jämförelse

med de av fakultetens utbildningar som tidigare genomlysts.

Tabell 2. Jämförelse mellan specialistsjuksköterskeprogrammet och övriga program vid fakulteten - svarsfrekvens, måluppfyllelse och

studietid

Program Svarsfrekvens

(%)

Måluppfyllelse

(median)

Måluppfyllelse

(medelvärde)

Studietid > 30 tim

(%)

SB 70 8,2 8,0 81

SP 47 8,1 7,8 -

ÄP 48 8,0 7,8 57

BMA 46 8,5 8,3 51

FHV 51 7,7 7,6 54

SSK 47 8,2 7,8 66

SOC 48 7,8 7,6 54

M 51 8,1 7,8 61

Tabellen visar att svarsfrekvensen ligger långt över och måluppfyllelsen något över

genomsnittet för fakultetens program. Andelen studenter som uppger att de använder mer än

16

30 timmar per vecka till sina studier ligger väsentligt över vad som är fallet i de övriga

programmen.

För jämförelsens skull har även två ”extrema” grupper av utfall när det gäller graden av

måluppfyllelse identifierats; kursvärderingar med ett median- och/eller medelvärde på minst

9,0 (10-gradig skala) respektive ett värde som ligger på 6,0 eller lägre.

Tabell 3. Positiva och negativa kursutfall (%) - jämförelse med fakultetens övriga program

Utfall/Program SB SP ÄP BMA FHV SOC SSK

Positiva 21 20 17 43 24 24 13

Negativa 5 7 5 6 11 11 2

74 % av utfallen ligger mellan de båda ytterlighetsgrupperna. Motsvarande andel är för SP: 73

%, ÄP: 78 %, BMA: 51 %, för FHV och SA 65 % samt för SSK: 85 %. Om denna andel är

hög är fördelen att programmet framstår som relativt homogent med få starka och svaga

kurser. Samtidigt är det naturligtvis ett mål att andelen positiva utfall ökar och andelen

negativa minskar.

Vad ska utvärderas

I kurser som innehåller delkurser måste man förhålla sig till frågan om det är kursen i sin

helhet eller respektive delkurs som ska utvärderas. Det finns för- och nackdelar med båda

förhållningssätten. I de fall kursen endast utvärderas i sin helhet har studenterna i regel svårt

att förhålla sig till kursens delkurser och olika lärares insatser. Tendensen är då ofta att

svarsfrekvensen sjunker, sannolikt till följd av bristande motivation. Detta verkar dock inte

vara fallet i det aktuella programmet. Fördelen är att helheten prioriteras framför delarna.

Denna fördel bygger dock på att studenterna uppfattar att delarna logiskt hänger samman

dvs. att de konstituerar en helhet.

Om man omvänt väljer att utvärdera delkurserna så riskerar helheten att gå förlorad.

Fördelen är istället att informationsvärdet för de enskilda delkurserna ökar. Om

förändringspotentialen ligger i delkurserna så är detta förmodligen mest ändamålsenligt. I de

fall det snarare är kursen i sin helhet som behöver förändras kan utvecklingen av enskilda

delkurser få en begränsad eller kontraproduktiv effekt. En optimal modell vore att utvärdera

både delkurserna och kurserna i sin helhet. Om man väljer denna modell bör antingen

delkurserna eller kursen i sin helhet utvärderas muntligt för att undvika uttröttningseffekter.

I detta program utvärderas kurserna i sin helhet med de för- och nackdelar detta innebär.

Nackdelarna kan kompenseras genom att i den muntliga återkopplingen även diskutera

delkurserna, deras inbördes ordning och bidrag till helheten. Med tanke på den uttalade

ambitionen att integrera de vetenskapliga och ämnesfördjupande momenten i kurserna är

denna diskussion särskilt angelägen.

17

Programmets konstruktion

Programmet anordnas, till skillnad från inriktningen mot psykiatri, enbart på helfart. Det

innebär att man slipper de logistikproblem som är förknippade med en utbildning som

anordnas på hel- och halvfart parallellt. Det finns emellertid en gemensam

grundkonstruktion; i båda programmen kan studenterna erhålla två examina. Skillnaden

ligger i att denna möjlighet är valbar i inriktningen mot psykiatri och obligatorisk i

inriktningen mot barn och ungdom. Det innebär att programmet innehåller två ”spår” för

samtliga studenter. Det ena innehåller en fördjupning inom specialistområdet och leder till en

specialistsjuksköterskeexamen. Som framgår av kommentarer i kursvärderingarna är detta

inte en komplikationsfri konstruktion. Flera av studenterna uttrycker ett missnöje både med

att möjligheten till fördjupning inom de inriktningsspecifika kunskapsområdena begränsas

och över problem med att läsa delkurser parallellt med uppsatsarbetet.

I diskussionen med lärare och bitr. prefekt framkommer att en uppdelning i två program

som leder till olika examina (vilket förekommer vid några andra lärosäten) inte är aktuell.

Magisteruppsatsen som tidigare varit valbar är sedan antagningen Ht-11 obligatorisk. Det

innebär att programmets nuvarande konstruktion med en betoning av vetenskapliga och

vetenskapsmetodologiska moment bör behållas för att garantera kvalitet i

magisteruppsatserna. Möjligheten att utöka programmets inriktningsspecifika innehåll

begränsas emellertid. Ett sätt att hantera detta dilemma kan vara att förlänga utbildningen.

En ytterligare aspekt när det gäller programmets konstruktion och kursernas utformning är

den s.k. täckningsgraden. Den är tänkt att beskriva i vilken utsträckning examensmålen är

uppfyllda. Enklast kontrolleras detta genom att upprätta en matris med examensmålen på ena

axeln och kursernas lärandemål på den andra. Frågan om måluppfyllelse är central i

Högskoleverkets utvärderingar varför den bör undersökas närmare.

Krav och pedagogiskt arbete

Frågan om krav och kravnivå har diskuterats i olika sammanhang vid fakulteten under de

senaste åren. En aspekt på frågan är hur mycket tid studenterna använder till sina studier.

Studenter som bedriver heltidsstudier förutsätts i medeltal lägga ner 40 timmar per vecka på

studierna, vissa studenter mer, andra mindre. Ett vedertaget mått (används bl.a. av HSV och

SCB) på kravnivå är andelen studenter som använder mer än 30 timmar per vecka i

genomsnitt på sina studier. Kravnivån i form av tidsuttag redovisas i tabell 2 (s 15). Som

framgår av tabellen är det ovanligt högt jämfört med fakultetens övriga program. Vad som

inte framgår är att den också är mycket varierande, både över tid i samma kurs och mellan

kurserna. Skattningarna varierar från 55 till 100 %. I kursen Barns hälsa och ohälsa (0-5 år) i ett

mångkulturellt samhälle, 15 hp varierar andelen från 59 till 100 % vid de två senaste

kurstillfällena. Lägst värde har det senaste. Det högsta medelvärdet har kursen Pediatrisk vård

och specifik omvårdnad, 15 hp (86 %). Lägst medelvärde har Barns och ungdomars hälsa och ohälsa (6-

18 år) i ett mångkulturellt samhälle, 15 hp (74 %). Vilka är orsakerna till dessa skillnader? Vilka

skillnader är planerade och vilka är slumpmässiga? Vilka är ändamålsenliga och vilka är det

inte?

18

Det är inte möjligt att med ledning av kursvärderingar och kursrapporter besvara dessa

frågor men de bör analyseras närmare av lärarna. Allmänt sett brukar det finnas en positiv

korrelation mellan skattningen av måluppfyllelse och tidsanvändning. I det aktuella

programmet verkar detta gälla för de två första kurserna. Däremot är sambandet svagt för de

två sista. I kurs 3 är det närmast omvänt. Oavsett vilket är det inte särskilt ändamålsenligt att

skillnaderna i den upplevda kravnivån är så stora. Justeringarna bör göras uppåt snarare än

neråt, speciellt med tanke på att det rör sig om en utbildning på avancerad nivå.

Frågan om kravnivå handlar emellertid inte bara om det antal timmar som krävs för att klara

studierna. Det pedagogiska arbetets innehåll är sannolikt ännu viktigare för utfallet av

lärprocessen. Hög tidsåtgång behöver därför kombineras med arbetsmodeller som ger

studenterna möjlighet till diskussion och reflektion i syftet att gynna ett långsiktigt lärande.

Det förekommer ofta att studenter uppger att de lägger ner extra tid på kurser inte bara för

att kravnivån är hög utan också för att de upplever kursen som intressant och intellektuellt

stimulerande.

Feed-back En av punkterna ovan rör frågan om den feed-back som studenterna får av lärare och av

andra studenter på både sin kunskapsutveckling och sin personliga utveckling. Frågan om

kontinuerlig återkoppling av studenternas prestationer är central i teorin om Constructive

Alignment (Biggs et al). Studenter lär sig generellt mer om de får kontinuerlig återkoppling.

Den behöver emellertid inte nödvändigtvis ges av lärare. Det kan vara av stort värde att

studenter lär sig att värdera andra studenters och sina egna prestationer.

Hur uppfattar studenterna den feed-back de får av lärare i programmet? Inte helt

överraskande varierar det både mellan kurser och mellan kurstillfällen. Återkopplingen

värderas till 7,4 i medeltal vid senaste utvärderingen av respektive kurs. Utfallet är inte

anmärkningsvärt lågt men med tanke på den stora betydelse återkopplingen anses ha för

studenternas lärande bör frågan ändå uppmärksammas. Detta gäller speciellt för kurs 2 som

fått lägst värdering (m: 6,0). Det verkar finnas ett generellt samband mellan studenternas

uppfattning om lärarnas feed-back och värderingen av kursers måluppfyllelse.

Examensarbeten

Det framgår av kursrapporterna och av enskilda samtal med lärare att studenterna

uppmuntras att skriva examensarbetena i par, vilket också verkar ha fått avsedd effekt. Av de

sju examensarbeten som hittills godkänts vårterminen 2012 har samtliga skrivits av två

studenter. Möjligen kommer bilden att nyanseras något när de resterande fem arbetena är

klara. Det är lätt att förstå de arbetsbesparande och ekonomiska motiven bakom denna

ordning. Problemet är emellertid att det enligt Högskoleförordningen krävs en enskild

bedömning av studenternas prestationer. Detta kan uppnås på olika sätt (se s 11). Frågan bör

uppmärksammas särskilt för att säkra att studenterna uppfyller examensmålen och för att

slippa påpekanden i samband med Högskoleverkets kommande utvärdering.

En annan aspekt på frågan är att kravet på studenternas förmåga till självständighet bör öka

successivt i utbildningssystemet. När det gäller examensarbetena i omvårdnad på grundnivå

19

(kandidat- och yrkesexamen) är det obligatoriskt för studenterna att skriva i par. I

magisteruppsatserna borde det i realiteten vara ett likvärdigt alternativ att skriva enskilt

medan det borde vara det huvudsakliga förhållandet i de framtida masteruppsatserna.

Det förekommer att studenter riktar kritik mot bedömningarnas likvärdighet, vilket gör att

det kan finnas anledning att se över bedömningskriterierna och deras tillämpning. Frågan får

dessutom en ökad aktualitet genom Högskoleverkets nära förestående utvärdering.

Kursplanerna

I samband med genomgången av kursvärderingarna har även kursplanerna kommenterats.

För att inte i onödan tynga framställningen är synpunkterna i regel övergripande. En

detaljerad genomgång av kursplanerna har gjorts med bitr. prefekt och studierektor.

malmÖ hÖgskola, fakulteten fÖr hÄlsa … · pediatrisk omvårdnad – examensarbete, 15 hp. som...

Documents