lek och lärande i förskolan ur pedagogperspektiv
TRANSCRIPT
Malmö högskola Lärarutbildningen Barndoms- och ungdomsvetenskap
Examensarbete 10 poäng
Lek och lärande i förskolan ur pedagogperspektiv
Pre-School Teachers Perspectives on Play and Learning
Helen Andersson
Lärarexamen 140 poäng Handledare: Mats Olsson SÄL 60p Förskolan Examinator: Ann-Christin Eklundh Barndoms- och ungdomsvetenskap Vårterminen 2007
Abstract Arbetets art: C-uppsats i barndoms- och ungdomsvetenskap
Titel: Lek och lärande i förskolan ur pedagogperspektiv
Title: Pre-School Teachers Perspectives on Play and Learning
Författare: Helen Andersson
Handledare: Mats Olsson
Bakgrund: Detta arbete handlar om lek och lärande i förskolan utifrån pedagogernas
perspektiv. Inom förskolan diskuteras ofta lekens betydelse, den kunskap personalen har
med sig från lärarutbildningen kanske inte alltid kommer till användning i det dagliga
arbetet. Hur ser pedagogerna egentligen på lekens betydelse i lärandet?
Syfte: Syftet är att beskriva hur pedagogerna tänker om begreppen lek och lärande. Vad
är det som pedagogerna tycker är så utvecklande i leken och hur tänker de kring sin
egen roll i den. Vilka hinder och möjligheter anser pedagogerna finns i nuvarande
förskola för lek och lärande?
Metod: Jag har valt att använda mig av kvalitativa intervjuer och har intervjuat fem
pedagoger i förskolan.
Resultat: Resultatet visar att pedagogerna i denna studie anser att leken är viktig för
barnen och att vi som pedagoger behövs för att utveckla leken. Några pedagoger anser
att i första hand att lek är lärande medan de andra menar att lekens grundsyfte är att vara
lustfylld och rolig.
Nyckelord: Förskola, lek, lärande och pedagog,
3
Innehållsförteckning
1 Introduktion ________________________________________________________ 7
2 Utgångspunkter _____________________________________________________ 9
2.1 Barns rättigheter _______________________________________________________ 9 2.2 Begreppet lek __________________________________________________________ 9
2.2.1 Lekens plats i förskolan _____________________________________________________11 2.2.2 Fri lek ___________________________________________________________________11
2.3 Lärandets betydelse ____________________________________________________ 12 2.3.1 Begreppet lärande __________________________________________________________12 2.3.2 Lärandets betydelse i förskolan________________________________________________13
2.4 Förhållandet mellan lek och lärande ______________________________________ 13 2.5 Teorier_______________________________________________________________ 14
2.5.1 Konstruktionismen _________________________________________________________14 2.5.2 Sociokulturellt perspektiv ____________________________________________________15 2.5.3 Psykodynamiskt perspektiv___________________________________________________16 2.5.4 Myten om den fria leken _____________________________________________________16 2.5.5 Avslutande tankar __________________________________________________________17
3 Problemprecisering__________________________________________________ 20
3.1 Syfte och frågeställning _________________________________________________ 20 4 Metodbeskrivning ___________________________________________________ 21
4.1 Metodval _____________________________________________________________ 21 4.1.1 Mitt vetenskapliga förhållningssätt_____________________________________________21
4.2 Mitt urval av respondenter ______________________________________________ 22 4.3 Analysbeskrivning _____________________________________________________ 23 4.4 Forskningsetiska överväganden __________________________________________ 23
5 Genomförande _____________________________________________________ 24
6 Resultat ___________________________________________________________ 25
6.1 Hur tänker pedagogerna kring lek?_______________________________________ 25 6.1.1 Pedagogiskt synsätt på begreppet lek ___________________________________________26 6.1.2 Fri och styrd lek ___________________________________________________________29 6.1.3 Pedagogens roll i barns lek ___________________________________________________30
6.2 Vad tänker pedagogerna kring lärande?___________________________________ 33 6.2.1 Pedagogiskt synsätt på begreppet lärande________________________________________33 6.2.2 Pedagogernas roll i barns lärande ______________________________________________34
6.3 Beskriver pedagogerna något samband mellan lek och lärande? _______________ 37 6.4 Vilka hinder och möjligheter anser pedagogerna finns i nuvarande förskola för lek och lärande? _____________________________________________________________ 40 6.5 Slutsats ______________________________________________________________ 41
5
7 Diskussion_________________________________________________________ 42
7.1 Egna/nya tankar_______________________________________________________ 42 7.2 Kritisk granskning_____________________________________________________ 43
Referenslista_________________________________________________________ 45
Bilaga A
Bilaga B
6
1 Introduktion Jag skulle vilja inleda mitt examensarbete med följande citat:
Barn erövrar omvärlden genom leken. När barn utforskar och försöker förstå sig själv och sin omvärld sker det oftast genom lek. Det går därför knappast att skilja lek från lärande. I leken utforskar barn sin omvärld, bearbetar intryck och erfarenheter och kommunicerar med andra. I leken upptäcker barn sina förmågor och intressen. Genom leken utvecklas barn socialt, känslomässigt, motoriskt och intellektuellt. Lek och lekfullhet bör därmed ses som en betydelsefull dimension i allt lärande (Pramling, Samuelsson & Sheridan, s 83, 1999).
Under mina år inom förskolan och även under min tid i lärarutbildningen har jag många
gånger undrat över begreppet ”lek”. Alla jag har talat med säger att det är mycket
viktigt att barn får leka. Själv tycker jag mig märka att ”lek” ute i verksamheten
används då pedagogerna är upptagna med att görs annat och därför inte har tid att
aktivera barnen. Utifrån detta blev jag mycket intresserad av att göra en undersökning
över hur pedagoger egentligen tänker kring lek och lärande. Hur avgränsar pedagoger
lek från andra aktiviteter? Vad är pedagogens uppfattning om barns lärande? På vilket
sätt upplever pedagoger något samband mellan lek och lärande? Vilka tankar har
pedagogerna om barnens förmåga att lära sig i samspel med andra barn och i samspel
med vuxna?
Något som är viktigt för barn är att få leka. Lek, är en typisk aktivitet för barn. Lek är
någon form på barns spontana sysselsättning av olika slag. Jag tycker att lek för barn i
förskoleåldern är en dominerande aktivitet, framför allt för att den har så stor betydelse
för barnets fysiska och psykiska utveckling. Lek är både på riktigt och på låtsas. Den är
på riktigt innanför lekramen men på låtsas sedd utifrån.
Huvudsyftet är att beskriva hur pedagogerna tänker om begreppen lek och lärande. Vad
är det som pedagogerna tycker är så utvecklande i leken och vilken är pedagogernas del
i den? Vilka hinder och möjligheter anser pedagogerna finns i nuvarande förskola?
Förskolans läroplan lyfter fram varför leken är så viktig för barns utveckling och
lärande. Enligt läroplanen för förskolan (Utbildningsdepartementet, 1998), skall alla
som arbetar på förskolan medvetet använda leken. ”Förskolan skall erbjuda en trygg
miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet” (a.a. s.9) Det står vidare
7
att ”förskolan skall lägga grunden för ett livslångt lärande” och ”förskolan skall främja
lärande” (a.a. s. 8-9).
8
2 Utgångspunkter
2.1 Barns rättigheter
Som pedagog har man olika lagar och förordningar att följa i sitt arbete bl.a.;
• FN: s konvention
• Skollagen
• Lpfö98, förskolans läroplan
• Lokala skolplanen
Barn har rätt till lek! Det slås fast i artikel 31 i FN: s konvention (Grönvall, 1993) om
barnets rättigheter. Vuxenvärlden har ett ansvar att se till att denna rätt kommer alla
barn till del. Med tanke på att Sverige hör till de länder som ratificerat FN: s konvention
om barnets rättigheter, är detta allvarligt och något som måste leda till eftertanke hos
alla vuxna. Pedagoger är i sin profession skyldiga att värna om barnens miljö och att se
till att det finns tid och möjlighet till lek. Pedagoger behöver också vara aktiva i
samhällsförändringen som påverkar barnen och engagera barn i processer som påverkar
dem. Och framför allt vara stöd för barnen och föräldrarna (a.a., 1993).
2.2 Begreppet lek
Lek är en allsidig aktivitet som är viktig för alla barn. Leken engagerar och gör barn
motiverande på ett sätt som är styrt inifrån de själva, enligt Lillemyr (2002). Lek är en
kulturell företeelse, ett slags livsform för barnen som är förankrad i kulturen. Leken är
för barnen ett sätt att leva och en samvaroform. För barnen förmedlar leken värderingar
som är en viktig del av kulturen, som kan vara i form av sånger, rim, historier eller
liknande. Denna förmedling av kulturen sker genom överföring mellan generationer.
Lek är även ett kulturfenomen när det gäller socialisation. Barn lär sig regler, normer
och hur de ska hantera värderingar och bearbeta sin kunskap om vuxnas roller i
samhället (Lillemyr, 1990).
Lillemyrs (1990) förklaringar ovan av begreppet lek är ur pedagogisk synvinkel. Han
sammanfattar begreppet lek enligt följande ur ett barnpsykologiskt perspektiv:
9
• Engagerar barn
• Är ett typiskt sätt för barnen att vara och bete sig på
• Tillfredställer viktiga behov hos barnen (aktivitet, trygghet, spänning,
nyfikenhet)
• Är ett redskap för utveckling av identitet och självrespekt
• Ger möjlighet till utveckling utifrån egna förutsättningar
• Är ett medel för att hitta lösningar på egna problem
• Är viktig för att föra barnkulturen vidare
Leken är oväntad. Lek är både på riktigt och på låtsas. Den är på riktigt innanför
lekramarna men på låtsas sedd utifrån. Lek innebär både närhet och distans. Det man lekt
har man upplevt och ändå inte upplevt. Man har bråklek och vet hur det är att slåss, men
har ändå inte varit med i ett slagsmål. Att leka mamma innebär att vara som mamma och
bli klar över mamma rollen och samtidigt kanske på ett avståndstagande sätt förlöjliga sig
över den. Inom lekens trygga ram kan upplevelser upprepas om och om igen, så att man
får distans till dem. Man kan göra saker på riktigt under täckmantel av lek och saker på
lek fast det ser ut som på riktigt. Lek varar en evighet och tiden försvinner i ett nafs. I
leken behandlas det kända som okänt och det okända som känt. Lek är både glädje och
djupt allvar. I leken sker ett möte mellan yttre världen och den inre. Upplevelser och
erfarenheter av omvärlden bildar stoff för leken men återges sällan som de var utan
stuvas om efter barnets intentioner i kreativ process. Föremål i den yttre världen, som
barnen stöter på, väcker associationer och sätter i gång fantasin. Leksaker har förmåga att
väcka associationer, att väcka fantasin till en skapande lek (Knutsdotter Olofsson, 2003).
Trots att leken är svårfångad förefaller det som om de flesta forskare är överens om
vilka kriterier det är som gestaltar leken. Man brukar framhålla att lek är lustfylld,
frivillig, spontan, symboliskt- medel som dominerar över mål, ett aktivt engagemang
och att den oftast är social (Pramling, Samuelsson & Sheridan, 1999).
Knutsdotter Olofsson (2003) menar att det är roligt att leka vare sig barnen leker själva
eller tillsammans med andra. Den är lustfylld vare sig den är stillsam eller bullrande.
Det är skojigt att jaga varandra. Lekbeteendet hindras när andra känslor som rädsla sorg
eller ilska ger sig till känna. Barn kan vara rädda ledsna och arga i leken men det är en
10
annan sak än på riktigt. För att leken ska framhållas som frivillig sker det utan tvång.
Med tvång förvandlas leken till arbete eller sysselsättning. Arbete som barnen är
tvingade att göra kan omvandlas enligt barnen till lek på barnens initiativ.
Många forskare menar att det är processen i barns lek som är det viktiga och inte
produkten. Piaget (1962) menar att i konstruktionsleken, t.ex. att bygga ett slott av
klossar eller ett hus av lego är det själva byggandet som är det viktiga. Produkten är inte
så intressant i sig. Barnen rasar det och plockar sönder det. Leken styrs inte av yttre
motivation utan av inre lust. Leken är barnens egen belöning (Knutsdotter Olofsson,
2003).
2.2.1 Lekens plats i förskolan
Genom åren har leken ständigt haft en central betydelse inom förskolan. Den utgjorde
ett viktigt inslag redan i Fröbels pedagogik (1782-1852). Han såg leken som
barndomens mest naturliga uttrycksform och som barns väg till frihet och
självständighet. Leken har setts utifrån två olika synvinklar, dels som barns egen
angelägenhet och dels som en särskild pedagogisk aktivitet styrd av vuxna (Pramling,
Samuelsson & Sheridan, 1999).
Lillemyr (2002) menar att det minst finns tre anledningar till att barns lek är viktig för
den pedagogiska verksamheten i förskolan.
1. Pedagoger, föräldrar och andra vuxna som kan se barn leka lär sig mycket om
barn. Leken har ett värde för barnen och utgör en viktig del av barnkulturen.
2. Barn gör erfarenheter i leken och utforskar, prövar och använder sin fantasi
vilket leder till att de lär känna sig själva och utvecklar självtillit. De lär sig
också hur de ska kommunicera och förhålla sig till andra.
3. Barn socialiseras genom leken.
2.2.2 Fri lek
I förskolan finns ett centralt, men slitet begrepp, som kan sätta krokben för vår
förståelse och värdering av lekens betydelse, fri lek. Fri lek är i grunden ett
samlingsbegrepp för alla olika aktiviteter, ute och inne, i grupp eller för sig själva, som
11
barn kan välja mellan, när de själva får bestämma vad de vill göra. En vanlig jämförelse
är att ställa fri lek i motsats till vuxenledd lek, som om vuxenledd lek skulle vara ofri
eller med ett annat ord styrd. Det går inte att tvinga barn att leka. Birgitta Knutsdotter
Olofsson säger att lek är en spontan handling fri från prestation (Öhman, 1996).
2.3 Lärandets betydelse
2.3.1 Begreppet lärande
Lärande som psykologiskt begrepp har traditionellt definierats som inre process där en
beteendeförändring, åtminstone relativt permanent, uppstår på grund av erfarenheter,
övning eller liknande. Definitionen var länge knuten till beteendepsykologin
(behaviorismen). Lärande är en relativt permanent förändring i kapaciteten att utföra en
handling som man tillägnat sig genom erfarenhet. Erfarenhet kommer av ett samspel
med miljön (Lillemyr, 2002). Enligt styrdokumenten är lärande processer något som ger
varaktiga förändringar i barns kapacitet. Lärande handlar inte bara om kunskaper,
färdigheter och yttre beteende, utan också om att barnen får en annan grund för att
känna, uppleva och uttrycka sig. När det gäller förskola är lärande ofta kopplat till
övning. Lärande är individuellt, samtidigt som det är beroende av sociala sammanhang
(a.a., 2002).
Kreativitet är en kärna i lärande, överskridandet av gränser och nyskapandet av mening,
liksom förståelse för omvärlden spelar en viktig roll i lärandet. Det lärande barnet
framträder med denna syn som engagerat och socialt, med intentioner att skapa mening
och att förstå sin omvärld. Lärande är införlivande av nya kunskaper, föreställningar
och beteenden. Lärande innebär att barnen tar in det som finns utanför och upptäcker
allt större sammanhang av omvärlden (a.a., 2002).
Lärande är att förbereda barn för det okända genom att utgå från det kända. Allt lärande
är baserat på erfarenheter. Då ett barn lär resulterar detta i sin tur i nya erfarenheter.
Samtidigt är dessa erfarenheter en fråga om hur barnet erfar, uppfattar, förstår, ser något
(Johansson & Pramling Samuelsson, 2003).
12
2.3.2 Lärandets betydelse i förskolan
Pedagogernas uppgift är att inrikta sig utifrån barnet samtidigt som de ska väcka barnets
intresse och medvetet rikta lärandet mot de mål den pedagogiska verksamheten har.
Barnets lärande skall ske så att omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. Samtidigt
ska det vara roligt, tryggt och lärorikt (Utbildningsdepartementet 1998; Pramling,
Samuelsson, Sheridan, 1999).
Lärandet i förskolan handlar både om att lära sig världen, kunskaper och färdigheter
som är nödvändiga för dagen och att utveckla beredskap att lära för morgondagen
(Pramling, Samuelsson, Sheridan 1999). För att lärandet ska uppfyllas i förskolan krävs
det att barnen känner sig trygga. Känner sig inte barnet tryggt är det svårt att lära barnen
nya saker. Lusten och viljan måste komma inifrån barnet för att lära sig men som
pedagog kan man se till att det sker utifrån ett roligt perspektiv (Lillemyr, 2002).
2.4 Förhållandet mellan lek och lärande
På samma sätt som barn lära sig att lära måste de lära sig att leka. Den ena dimensionen
i tillvaron är inte mer naturlig och medfödd än den andra för barn. När begreppet
lärande kom på arenan även för de yngsta barnen, kom man att tala om lek som en del
av lärandet dvs. att barn lär sig också när de leker (Asplund, Carlsson & Pramling,
Samuelsson, 2003). Den vuxnes uppgift och skyldighet är att skapa möjligheter för alla
barn att leka och tillsammans med barnen skapa en miljö som stimulerar till lek med
rika innehålls- och händelseförlopp för barns utveckling och lärande (Johansson &
Pramling Samuelsson, 2003).
Av tradition har leken i förskolan ansetts vara uttryck för barns eget lärande och
meningsskapande. Pedagogens ansvar i barns lek har varit att ”stödja men inte störa”.
Leken framhålls som en viktig del av lärandet och vuxna ansvarar för lek och lärande.
Samtidigt finns en stark strävan att skydda barns lekvärld, att vuxna inte tar över eller
tar ifrån barn lusten för leken eller rent av hindrar barns skapande av en egen kultur i sin
lek (Asplund, Carlsson & Pramling, Samuelsson, 2003).
13
Lillemyr (2002) menar att lek och lärande är två helt olika saker som strängt taget inte
kan jämföras. Han beskriver kort begreppen på följande sätt:
• Barnet är i leken, deras sätt att vara och bete sig på.
• Lärande är något som försiggår i barnet.
Barnet är i leken och går helt och fullt upp i den. Samtidigt försiggår lärande i barnen
genom att de tillägnar sig kunskaper och färdigheter genom leken. Förmågan för barnen
att klara av utmaningar blir större och de tillägnar sig social kompetens (a.a., 2002).
2.5 Teorier
Jag avser att som teoretisk utgångspunkt, i mitt arbete, belysa några teoretiker som är
användbara eftersom jag anser att de komplettera varandra och stämmer väl överens
med mitt syfte.
2.5.1 Konstruktionismen
Jean Piaget (1896-1980) är den viktigaste företrädaren för konstruktionismen.
Konstruktionismen uppfattar arv och miljö (mognad och inlärning) som lika nödvändiga
faktorer i utvecklingen. Teorier som inryms i detta synsätt ger ofta barnen en större roll
vid konstruktionen av sin egen utveckling (Evenshaug, Hallen, 2001).
Piagets teori
Piaget som har fått en oerhörd betydelse för den fortsatta forskningen om barns lek, har
fokuserat på leken som ett uttryck för barnets tänkande (Knutsdotter Olofsson, 1987).
Piagets teori lägger den huvudsakliga tonvikten på den intellektuella utvecklingen
(Lillemyr, 2002).
För Piaget är leken ren eller övervägande assimilation, en repetition av redan inlärda
mönster. Assimilation innebär den anpassningsprocess när individen strävar efter att
anpassa omgivningen efter sig själv. När barnen upplever något nytt och obekant
försöker de förstå det nya med den kunskap de redan har. Barnen anpassar sina
funderingar efter det som redan finns hos dem. Ibland räcker inte barnens redan
14
insamlade kunskap och då måste de anpassa sig själva efter omgivningen,
ackommodera. På detta sätt sker en ny utveckling och en ny inlärning (Evenshaug,
Hallen, 2001). Piaget menar att lekglädjen kommer av att barnet får kontroll över sig
själv och sin omgivning (Knutsdotter Olofsson, 1987).
2.5.2 Sociokulturellt perspektiv
Det sociokulturella perspektivet beskriver vilken uppfattning man har om hur samhället
utvecklas och förändras, ge och ta i mänskliga relationer, konflikter eller utbyte
gentemot varandra. Det innebär för barnen att kunna göra en förmedling av kulturella
värden och traditioner samtidigt med en utveckling av självständighet och kritiskt
tänkande (Lillemyr, 2002).
Vygotskys teori
Utgångspunkten för Vygotskys syn är det sociokulturella perspektivet. Vygotsky menar
att barnen kommer till världen med bara några grundläggande mentala funktioner som
kulturen omformar till nya mer avancerade funktioner. Varje kultur utrustar barnen med
redskap för att komma vidare i utvecklingen (Evenshaug, Hallen, 2001). Barn i
västvärlden kommer till exempel att lära sig att skriva ner det de ska minnas medan barn
i skriftlösa kulturer får använda sig av andra minnessätt för att komma ihåg saker (a.a.,
2001).
Lekens betydelse för barns utveckling är enorm, enligt Vygotsky. Han betonar att glädje
och regler är viktiga kännetecken hos leken och att all lek innehåller regler. I leken lär
sig barnet att vara medvetet om sina handlingar och blir medvetet om att varje objekt
har en mening eller betydelse. Vygotsky ansåg att förhållandet mellan lek och lärande är
indirekt. Han menar att fantasin är viktig som ett medel att förstå verkligheten och att
upplevelser är grundläggande och fördjupar barns verklighet. Barnens känslor är viktiga
(Lillemyr 2002).
15
2.5.3 Psykodynamiskt perspektiv
Det psykodynamiska synsättet riktar in sig på människans dynamiska processer, främst
med utveckling av egenskaper, personlighetsutveckling (Lillemyr, 2002). I
psykoanalytiska teorier är människors upplevelser eller beteenden aldrig tillfälliga utan
beroende av tidigare erfarenheter. Känslor, tankar och handlingar kommer därför att ha
sitt ursprung i barnets tidiga livshistoria. Det medvetna och det omedvetna samverkar
och styrs av jaget som värderar och kontrollerar å ena sidan gentemot samvetets
värderingar och de andra gentemot de medfödda drifterna på en omedveten nivå. En
pedagog med ett psykodynamiskt synsätt kommer att vara inriktad på psykisk rening i
leken. Barnet får utlopp för omedvetna drivkrafter, psykiska konflikter och frustrationer
i en situation där det tillfälligt är accepterat att sätta allmänna värderingar åt sidan
(Lillemyr, 1990).
Freuds teori
I Freuds (1856-1939) första teorier om leken menar han att barnet i lekar lika väl som i
drömmar och fantasier kan tillfredställa sina önskningar. I lekarna kan barnet använda
föremål och situationer från den verkliga världen och skapa sig en egen värld. Barnet
vill till exempel bli vuxet och gör som vuxna gör (Hägglund, 1989). Motsatsen till lek är
inte allvar utan verklighet menar Freud (1908). Barnet kan inte alltid få som de vill och
leken ger då möjligheter att kringgå verklighetens hinder (Knutsdotter Olofsson, 1987).
Enligt Freud får barnen via sin lek utlopp för instängda känslor och omedvetna saker,
samtidigt som leken skapar möjligheter till att bearbeta traumatiska händelser. Genom
leken kan barnen bearbeta ångest och på så sätt blir leken ett viktigt redskap att hantera
utvecklingskriserna (Evenshaug, Hallen, 2001).
2.5.4 Myten om den fria leken
Charlotte Tullgrens avhandling om Den vägledande friheten, Att konstruera det lekande
barnet (2003) kan jag knyta an till mitt arbete. Tullgrens avhandling tar upp hur vi
pedagoger styr barns fria lek på förskolan. De gånger när leken är på väg att övergå till
en konflikt eller stör friden är vi pedagoger många gånger snabba med att styra barnens
lek eller avbryta den. Tullgrens avhandling visar att leken inte är så fri i förskolan som
man tror. Förutom att leken är viktig för språket, kreativiteten anses den även viktig för
16
lärandet, då den ska bidra till att barnen fostras till ordentliga vuxna med de rätta
normerna. Det hon påvisar med sin studie är att styrning finns i leken. Pedagogerna kan
lätt övervaka barnens lek, då de själva deltar i leken. De kan styra upp den så den passar
normen för vad som är rätt och fel. Hon beskriver hur pedagogerna med lekens hjälp
försöker styra över kaotiska lekar till mer stillsamma och trevliga. Pojkars vilda lekar
med inslag av sådant som skulle vara olagligt i verkligheten t.ex. mord blir ofta föremål
för styrning. Utifrån lekens fostrande roll och den betydelse den anses ha för barnens
utveckling, lärande och framtida liv, kan det som blir föremål för styrning, enligt
Tullgren, delas in i tre teman:
• Att barn leker. Barnen betraktas som kreativa, aktiva och med förmåga att
fylla sina lekar med meningsfullt innehåll.
• Vad barn leker. Lekarnas innehåll styrs bort från sådant som är obehagligt
eller olagligt till förmån för det trevliga och nyttiga.
• Hur barn leker. Här handlar det om barnens sätt att vara mot varandra i
leken och där kommunikation är ett sätt att förmedla värderingar till unga
människor.
Tullgren kom fram till i sitt arbete att leken på förskolan ses som en företeelse där idén
om det fria och aktiva barnet ska förverkligas. Det handlar om en styrning som är riktad
mot framtiden och som har barnens framtida kompetenser som mål. För att nå dithän
måste barnen regleras bort från det oönskade.
2.5.5 Avslutande tankar
Jag finner Piagets, Vygotsky och Freuds teorier värdefulla, deras begrepp bör förstås i
ett större sammanhang. Jag kan samtidigt känna att det behövs nya studier och
forskning, som kan komplettera och tillföra nya aspekter. Teorierna ligger till grund för
den allmänna tolkningen av vad lek innebär. Deras begrepp ger en större förståelse för
hur lek och samt lärande skapas och vad det innebär genom att sätta ord på och förklara
handlandet. Det talas ofta om att olika situationer påverkar hur en människa handlar
men aldrig om varför det är så. Piaget, Vygotsky och Freud sätter ord på det och ger
genom sina teorier en överblickande förklaring på sitt sätt.
17
Begreppet lek handlar i första hand om sysselsättning som har till syfte att symbolisera
eller vara en förövning till en aktivitet med visst ändamål eller vara en förströelse och
ett tidsfördriv (Egidius, s 400, 2005).
Lärandebegreppet innebär att förmedla kunskaper eller färdigheter till någon i något
sammanhang, så att viss kompetens erhålls eller lärs in (Norstedts, s 669, 2003). Leken
anses som viktig för barns utveckling och lärande och röster höjs för lekpedagogiska
förhållningssätt som med hjälp av pedagogernas aktiva närvaro ska hjälpa barnen att
utveckla sina lekar och därmed bidra till deras utveckling och lärande. Sådana
lekpedagogiska metoder har och utvecklas i huvudsaken av Olofsson (1996) och
Lindqvist (1996).
Kritiska röster lyfts mot sättet att se på lek som vägen till utveckling och lärande.
Steinsholt (1999) är en av dem. Han menar att genom att rationalisera barns lek tyglar vi
den. Vi tillskriver den nyttiga egenskaper så som utvecklande och främjande för
lärande. Här pekar Steinsholt på ett av problemen med lekpedagogik när han säger att vi
antar att barn är fria i leken, men de är inte fria att vara irrationella. Det är med andra
ord inta alla lekar som betraktas som nyttiga. Det finns lekar som i hög grad anses bidra
till lärande och utveckling och det finns de som anses göra det i mindre grad, de
kaotiska och irrationella lekarna. Steinsholt menar att genom att tala om lek på det hör
sättet ser man inte vad leken betyder för barnen i ett här- och – nu – perspektiv, utan
fokuserar det som ska komma sen. Leken ses som ett medel för att utvecklas till en god
vuxen.
Detta är något som vi pedagoger ska tänka på i verksamheten, var är leken, hur mycket
styr vi pedagoger i leken? Påverkar vi barnen? Charlotte Tullgren (2003), menar att vi
pedagoger styr mycket i leken utan att tänka på det. Är det någon som vi inte tycker
barnen ska leka, eller ska vi låta barnen leka lekarna som de vill bara barnen inte skadar
sig själva eller de andra? Vad behöver barnen bearbeta i sin lek? Vad har de upplevt i
verkligheten. Det är mycket som man kan få fram att bara sitta bredvid och lyssna på
barnen när de leker. Man hör många gånger sig själv i leken. I sin avhandling tar
Tullgren inte ställning för eller emot styrning i leken. Det hon däremot gör att påvisa
styrningen i leken finns. Personalen kan lätt övervaka barnens lek, då de själva deltar i
leken. De kan styra den så att den passar normen för vad som är rätt eller fel.
18
En del barn behöver hjälp att lära sig hänsynstagande, en del behöver hjälp av en vuxen
att lära sig tolka leksignalerna. Det är därför viktigt att vi som arbetar på förskolan har
en gemensam värdegrund och kan ta diskussioner och prata om rätt och fel i många
olika sammanhang och inte bara i enskilda leksituationer.
Jag ser förskolan, som en nöjsam, obekymrad och berikande verksamhet som knyter
band på sin läroplan (Lpfö 98). Där man även sammanfogar en god pedagogisk
verksamhet där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. Hur de inre och yttre
ramarna påverkar pedagogernas uppfattning och vilken roll de har i förskolan.
Läroplanen för förskolan (Lpfö 98), som ligger till grund för detta innehåll och
utformning, har också till stor del påverkat pedagogerna att följa vissa ”normer”
principer för samarbete med barn och andra pedagoger och fokus på lek och lärande ur
pedagogiskperspektiv i förskolan. Det outtalade är att pedagogerna vet att det kan finnas
många möjligheter, samt hinder för nuvarande förskola som de förväntas kunna påverka
i framtiden.
19
3 Problemprecisering Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 98), skall alla som arbetar på förskolan medvetet
använda leken. ”Förskolan skall erbjuda en trygg miljö som samtidigt utmanar och
lockar till lek och aktivitet” (Utbildningsdepartementet, s.9) Det jag därför vill
undersöka är pedagogernas perspektiv; deras syn på leken och lärandet.
3.1 Syfte och frågeställning
Syftet med det här examensarbetet är att beskriva hur pedagogerna tänker om begreppen
lek och lärande. Vilka hinder och möjligheter anser pedagogerna finns i nuvarande
förskola? Vad är det som pedagogerna tycker är så utvecklande i leken och vad är
pedagogernas del i den? Studien omfattar ett brett område som delger och tillfogar den
dagliga verksamheten på förskolan om lek och lärande ur pedagogperspektiv. Ämnet är
därför ytterst yrkesrelevant och förstärka insikter på området kan påverka förskolans
framtida utformning och utveckling. Det vore därför intressant att med ovanstående
perspektiv ta reda på:
• Hur tänker pedagogerna kring lek?
• Hur tänker pedagogerna kring lärande?
• Beskriver pedagogerna något samband mellan lek och lärande?
• Vilka hinder och möjligheter anser pedagogerna finns i nuvarande förskola för
lek och lärande?
20
4 Metodbeskrivning
4.1 Metodval
Jag har valt att basera min undersökning på en kvalitativ datainsamling, som
huvudsakligen består av intervjuer med de anställda från olika förskolor. Då den
kvalitativa metoden har en stor flexibilitet, kan jag genom användandet av denna metod
få en helhetsbild genom min studie om pedagogernas perspektiv på lek och lärande.
Repstad (1999), tar upp olika råd om hur man gå till väga för att göra kvalitativa
intervjuer. Vid kvalitativa undersökningar är det viktigt med täta och nära förhållanden
mellan forskare och den miljö och de personer som studeras. När man ska göra
intervjuer måste man vara väl förberedd, intresserad och se till att man inte upplevs som
ett hot. Fördelen med en intervju är att man kan ställa följdfrågor och därmed få
klarlägganden direkt. I intervjuer ska man vara flexibel och låta intervjumallen
förändras utifrån den intervjuades svar. Det är ändå viktigt att ha en intervjumall för att
se till att alla frågor blir besvarade. Den kvalitativa intervjun ska vara helhetsinriktad
men samtidigt målinriktad. För att få en ökad förståelse för min studie på pedagogernas
perspektiv har jag genom en kvalitativ intervju möjlighet att interagera med
respondenterna och ställa de följdfrågor som krävs. Genom de kvalitativa intervjuerna
vill jag att respondenterna svarar på frågorna på det sätt som de uppfattar dem. Genom
att jag valde att använda mig av kvalitativa intervjuer fick jag den information som gör
det möjligt att förstå den vuxnes värderingar, förhållningssätt och målsättningar.
Intervjun söker svar på frågor om inställning, attityd och upplevd mening (Johansson &
Svedener, 2001). Då jag bara kommer att intervjua ett begränsat antal personer från
olika förskolor är jag medveten om att resultatet kunnat bli annorlunda om jag gjort en
mer omfattande undersökning.
4.1.1 Mitt vetenskapliga förhållningssätt
Eftersom den empiriska delen i min studie består av en kvalitativ datainsamling som
baserats på intervjuer med de anställda på olika förskolorna, ligger mitt vetenskapliga
förhållningssätt närmast det hermeneutiska synsättet. Inom hermeneutiken diskuteras
förförståelse (erfarenhet). Utifrån sin egen förförståelse närmar sig den hermeneutiske
21
forskaren forskningsobjektet subjektivt. Efter att jag genomfört intervjuerna har jag som
hermeneutiker gjort tolkningar utifrån olika intryck och sedan dragit slutsatser utifrån
min egen förståelse (Patel & Davidsson, 2003). (Jag är medveten om att respondenterna
har olika erfarenhet inom området).
Efter fem år i skolan och nu tre år i förskolan verksamhet förstår jag leken på följande
sätt att den ska väcka barns intresse på ett lustfyllt och spännande sätt samt att jag som
vuxen har som uppgift att försöka ge barnen inspiration och intresse för nytt lärande.
Leken ska vara ett viktigt redskap i barns vardag. Min roll i arbetet är att jag vill få alla
barn att använda sin fantasi och att lära sig samspel med andra. Jag anser att det finns
många olika saker som påverkar barnen i deras utveckling inom leken.
4.2 Mitt urval av respondenter
Forskningsstudien har förlagts på fem olika förskolor med huvudsyftet med intervjuer
endast av pedagoger. Förskolorna ligger inom samma kommun, men i olika
rektorsområden. Förskolorna drivs i kommunal regi. Val av intervju personer skedde
slumpmässigt genom att jag ringde runt till de olika förskolorna och fråga om någon
utbildad förskollärare kunde tänka sig ställa upp på en intervju. På grund av tid brist
blev det tyvärr bara fem pedagoger som blev intervjuade. Jag har ställt samma
utgångsfrågor till samtliga pedagoger (Bilaga B). Barnen på förskolorna är i åldrarna 1-
6 år och är uppdelade i olika avdelningar beroende sin ålder.
I min undersökning har jag intervjuat fem stycken kvinnliga pedagoger som är mellan
22-50 år. Jag har valt att intervjua förskollärare och inte barnskötare, därför för min
egen del genom pågående utbildning och framtida yrkesroll, relevant att särskilt
fokusera på min egen yrkesgrupp. Pedagogerna har olika lång erfarenhet av arbete i
förskolan, den varierar mellan 1,5 år till 29 år, så jag kan få en bredd på erfarenheter och
tankar (pedagogernas namn är fingerade).
• Stina – förskollärare. Arbetar nu på en avdelning med barn mellan 1-5 år, har endast
arbetat med barn mellan 1-5 år på en avdelning. Stina har 3,5 års erfarenhet i yrket.
22
• Rita- förskollärare. Arbetar nu på en avdelning med barn mellan 1-5 år. Har arbetat
med barn 23 år på småbarn, 2 år på nattis och 3,5 år på syskon avdelning. Rita har
29 års erfarenhet i yrket.
• Maria- förskollärare. Arbetar nu på en avdelning med barn mellan 1-5 år. Har
arbetat med både med yngre och äldre barn. Maria har 22 års erfarenhet med yrket.
• Inger- förskollärare. Jobbar med äldre barn och i en barnskoleklass. Har arbetat 18
år inom yrket.
• Pia- förskollärare. Hon har jobbat 1,5 år, mesta tiden med småbarn.
4.3 Analysbeskrivning
Efter att ha avslutat alla mina intervjuer gjorde jag en grundläggande genomgång av
mitt material. Min analys börjande redan vid utskrivningen av de kvalitativa
intervjuerna kan man säga. Jag började noggrant lyssna på banden flera gånger och
skrivit ner det som respondenterna har sagt. Jag valde att skriva ut intervjuerna direkt
efterhand då jag hade de färska minnet och jag kom ihåg stora drag vad som hade sagts.
Det tog inte långt tid innan jag började se återkommande mönster i svaren på mina
frågor. När jag sedan analyserade det insamlade materialet, utgick jag ifrån mina
frågeställningar och jämförde sen med den litteraturen i kunskapsbakgrunden. Detta för
att jag lättare skulle förstå det material jag hade samlat in.
4.4 Forskningsetiska överväganden
När jag gick ut till mina respondenter med förfrågan om de ville delta i en kvalitativ
undersökning gick jag igenom vad jag ville med undersökningen, att den var anonym
och hur resultatet skulle behandlas och användas. För de respondenter som deltar i
undersökningen blir det ett beroende för den som intervjuar och gör studien. Enligt
Repstad (1999) skall man alltid förklara syftet med intervjun för dem man vill intervjua
och ge en kort orientering av vad personen kommer att bli utfrågad om. Man skall också
berätta hur varje individs bidrag och hur resultatet skall behandlas. Samt att personernas
svar och deltagande är helt anonymt. Även redogöra för hur resultatet skall användas
och var det kommer publiceras någonstans. För att inte röja mina informanters identitet
vid citerande i det färdiga resultatet, har jag fingerat varje persons namn.
23
5 Genomförande Innan studien påbörjande var jag i kontakt med en person som arbetat mycket på
förskolor. Tid och plats för intervju bestämdes. Väl på plats gjordes jag en sådan kallad
pilotintervju med denna person, pilotintervjun genomfördes då jag ville kontrollera att
frågorna var utformade så att jag skulle kunna finna svar på min problemformulering
och för att få reda på hur lång tid varje intervju skulle ta i anspråk. Jag har valt att inte
redovisa provintervjun i mitt resultat. I samråd med denna person valdes övriga
intervjupersoner ut, resterande respondenter jag intervjuade arbetade på olika förskolor
med barn i åldrarna 1- 6 år. Genom att göra en pilotintervju kände jag att frågorna var
för breda och omfattande för att få de svar eller de tankar som skulle fyllas, de gav
sämre respons på mina frågor. Jag ansåg därmed att jag inte kunde uppfylla
förutsättningarna för syftet med en pilotintervju.
Mina respondenter jag intervjuade arbetade på fem olika förskolor med barn i åldrarna
1- 6 år. För att öka tillförlitligheten av intervjuerna skickades frågorna (Bilaga B) i
förväg ut till respondenterna så att de kunde förbereda sig. För att respondenterna skulle
få en bättre inblick i min studie skickades jag även information om vad examensarbetet
ska handla om även syfte och problemformulering. I brevet (Bilaga A) försäkrade jag
deras anonymitet och informerade om att intervjun kommer att ta ca 45 minuter och att
jag kommer att använda mig utav bandspelare under intervjun. Jag genomförde
intervjuerna på pedagogernas arbetsplats med hjälp av en diktafon, så att jag skulle
kunna koncentrera mig och ha full uppmärksamhet på vad som sägs i samtalet. Det är
även en fördel att ha en noggrann återvinning av intervjun när man är i analysfasen.
Nackdelen med att använda sig av diktafon kan vara att vissa blir hämmade och att hela
situationen blir konstlad (Repstad, 1999). Innan respondenten gav sitt medgivande till
inspelningen försäkrade jag dem om att det bara är jag som kommer att lyssna på
banden. Jag valde en neutral plats på deras förskola, där respondenten kände sig hemma
och vi kunde sitta ostörda. Val av plats kan påverka om resultatet blir bra eller dåligt.
Det var medvetet val från min sida att ge intervjufrågor till respondenterna innan jag
intervjuar dem så att de kan få tid att tänka över sina svar.
24
6 Resultat I det här avsnittet kommer jag att presentera de resultat jag kommit fram till vid mina
intervjuer. Jag kommer att presentera resultatet med utgångspunkt från mitt syfte och
problemformulering. Jag använder citat av vad pedagogerna har sagt för att förtydliga
framställningen, så att det ska vara lättare för läsaren att tolka och bedöma
trovärdigheten.
Resultatdelens två första rubrikerna innehåller insamlad empiriska material gällande hur
pedagogerna tänker om begreppen lek och lärande. Och deras roll i barns lek och
lärande, vilken del de har i den? Den tredje rubriken belyser om pedagogerna beskriver
något samband mellan lek och lärande? Och samt om barns förmåga att lära sig samspel
med andra barn och i samspel med vuxna. Och i den fjärde rubriken som är avlutande
för denna undersökning är vilka hinder och möjligheter anser pedagogerna finns i
nuvarande förskola för lek och lärande?
6.1 Hur tänker pedagogerna kring lek?
När vi tolkar de svar som jag har fått i mina intervjuer kring pedagogernas definition
kring begreppet lek, vill jag först och främst nämna att så gott som alla ansåg att lek är
barnets lärande av det vardagliga livet. Likaså menar de att leken är ett viktigt
komplement för barns utveckling och lärande. Leken fyller alltså en viktig funktion för
förskolans verksamhet och alla vill ha den kvar, men den skall vara frivillig och rolig.
Pedagogerna kan dock tänka sig och tycker att det behövs kompletteras med andra
aktiviteter och forum. Vidare menar vissa att pedagogerna struktur på aktivitet och
innehåll behövdes ändras och utvecklas på något vis. Utifrån pedagogernas svar kom
det fram under intervjun att lekens begrepp kunde uttryckas och tyckas olika, som att
lek för dem kunde vara:
• inlärning, rörelser och lärande i olika former
• barns sätt att hantera omvärlden
• barnens sätt att uttrycka sig
• att de skapar sig en egen värld i leken
25
• ska inte finnas några krav i leken
• barnen leker för att förstå, helt spontant och utan begräsningar
• lek sker med hjälp av barnens fantasi
• barnets sätt att bearbeta sin verklighet
• komplement för barns utveckling och lärande
En pedagog nämner i intervjun att det är viktigt att vara tydlig med vad man lägger
bakom begreppet lek, eftersom det kan ha olika innebörd för olika pedagoger. De flesta
ser dock leken som det viktigaste för barnen.
6.1.1 Pedagogiskt synsätt på begreppet lek
Det finns olika kriterier på lek som pedagogerna vidrör under pedagogernas synsätt på
begreppet lek;
• det är roligt
• kan inte uppstå under hot, spänning eller otrygghet
• leken är frivillig
• leken är här och nu
• leken är ”som om”
• leken är grunden för barns utveckling och lärande
• leken kan jämföras med ett språk
Lek är inlärning, rörelser och lärande i olika former är Ritas definition av lek. Med hjälp
av att barnen använder sig av rörelser får de mer möjlighet att förverkliga sin fantasi.
Hon menar även att lärande och inlärning går in i varandra, att lek är barns lärande för
det dagliga livet. Leken är barnens sätt att lära sig omgivningen och prata med varandra
och visa hänsyn till varandra Ingen sysselsättning ger barn social kompetens såsom
leken. I leken måste barnen kompromissa. De måste lära sig ömsesidighet och
turtagande. I leken lär de sig att lösa konflikter utan våld. I lek övas kreativitet och
påhittighet. Upplevelser bearbetas. I leken kan barnen öva, pröva, uttrycka och lära sig
bemästra sina känslor. Lek utvecklar kreativitet och fantasi, under förutsättningar som
inte kräver att andra bedömer dem, att verkligheten åsidosätts nämner Rita.
26
Rita påstår också att genom leken gör det roligt att lära sig, har man inte leken blir det
hinder, den måste finnas för att ett lättare inträde i vuxna livet. Genom att barnen lyssnar på musik och gör rörelser till, stimulerar det barnen så de kan
använda sig av det i leken och på så sätt sker inlärningen genom yttre påverkan (Rita).
Utgångspunkten för det sociokulturella kan ses som Vygotskys tankar. Han anser att
barnen utvecklas efter sin kultur som passar in i levnadssättet som finns där barnet
lever. Pia menar att barnen hanterar omvärlden i leken på det sättet att barnen finner
styrka i det som de ser och hör, att barnen anpassar sig efter förhållandena. Maria
åsyftar att utan lek stannar barnet i utvecklingen, att leken är en bakgrund för
utvecklingen. Enligt Maria så blir det svårare för barn att lära sig det sociala samspelet
människor emellan om de har fått för lite tid till lek. I leken omvandlar de den kunskap
och impulser de har lärt sig och de nya intrycken vi ger barnen gör att de vidare
utvecklas. Leken är det viktigaste redskapet för att barnen ska utvecklas. Det är i leken som de knyter an till det som de har lärt sig, de intrycken och de impulserna de har fått ifrån oss pedagoger och ifrån omgivningen (Maria).
Barns sätt att uttrycka sig är Stinas förklaring på vad lek är. När barnen får utlopp för
sin kreativitet, sin energi, fantasi och när de har roligt. Lek för Stina är när ett barn kan
sysselsätta sig med ting, t.ex. fantisera att cykeln är en häst. Det kommer fram saker i leken som de har lärt sig själva. Det är ingen som har bestämt att så här är det och så här får man inte göra utan de upptäcker barnen själva i leken (Stina).
I leken skapar sig barnen en egen värld. Som Stina har beskrivit att barnen fantiserar att
cykeln är en häst har barnet använt sig av föremål från den verkliga världen och skapat
sig en egen värld så som Freud utrycker sig i sin teori. Motsatsen till lek är inte allvar
menar Freud utan verklighet (Knutsdotter Olofsson, 1987). Lek är så fort barn tycker det är roligt (Inger).
Inger utrycker att ett barn alltid kan lära sig om det tycker det är roligt, att lek
förknippas med glädje. Hon påstår att man inte kan tvinga barn till att leka utan de
måste vara frivilligt. Stina tycker att det inte ska finnas några krav i leken utan att
upplevelsen ska vara impulsiv. Barnen ska kunna leka fritt och utifrån deras egen
fantasi vilket gör att de kan lära sig att hantera situationer på ett lättare sätt. Hon menar
27
att leker barnen under tvång så omvandlas leken till att bli ett arbete istället för deras
egen upplevelse.
Inger står för att språket har en jätte stor del i leken. Barn utvecklar alla språk i leken.
De måste få uppleva orden med alla sinnen. Att barnen lär sig att samtala med varandra
vilket också Pia menar. Att barnen lär sig att kommunicera och förstå varandra. Maria
menar, att barnen måste visa hänsyn mot varandra, vilket också Rita tycker. Barnen
måste lära sig att behärska de tre sociala reglerna, samförstånd, ömsesidighet och
turtagande vilket pedagogerna också har med i sina tankar.
Maria talar om den intellektuella utvecklingen stegras i leken. Hon anser att barnen
använder sig av det de har lärt sig i leken. De intryck och de impulser de får tar de med
sig in i leken. Hon menar att styr man som pedagog leken så gör man det för att barnen
ska lära sig något. Då blir inte leken frivillig och spontan längre. Barnet måste få göra
olika saker för att de ska lära sig nya upplevelser. Lek är hela tiden när de är motiverade, har kul. Lek är så fort barn tycker det är roligt, när det inte är jag som styr och ställer (Inger).
Pia menar att barnen leker för att förstå, helt spontant och utan begränsningar. Är det
någon som är arg eller ledsen så är de det i leken också. Barnen behöver inte skratta för
att leken ska vara lustfylld utan så länge de använder sin fantasi så tycker barnen om att
leka. Barnen blir i leken medvetna om sina känslor och hur de ska handskas med dem.
De får också kunskap om andras känsloliv. Pedagogerna är överens om att lek sker med
hjälp av barnens fantasi. Det finns inga gränser för var leken sker. Stina påstår att vi
som pedagoger ska vara lyhörda och hjälpa till med redskapen. Barnen har fantasi och
fantasin skapar lek anser Pia. Lek sker även i flyktingläger och i krigsområden så även
det ensamma barnet kan leka i sin fantasi utan material menar Rita.
Att leka kräver trygghet för att alla barn ska våga ge sig hän i leken uttrycker Maria. På
samma sätt som förskolan oftast har regler om hur vi behandlar miljö och material
måste man bygga upp regler för hur man behandlar varandra. Maria menar att det allra
viktigaste för alla oss som fostrar barn är att hjälpa dem att utvecklas sin inneboende
empati. Vi ska lyfta fram olikheterna och bejaka dem och se dem som en berikande
tillgång. Tre av pedagogerna ger utryck för att det är pedagogernas uppgift att sätta
gränser för var leken är tillåten, att barnen måste förstå att de inte kan göra vad som
28
helst hur som helst. Det är viktigt att lära barnen att visa hänsyn vid måltider,
toalettbesök och under vilan. Barn ska med sin lek få komma till uttryck och det är vi
vuxna, föräldrar och pedagoger som sätter gränser för var det tillåts, påstår Inger.
Stina och Pia menar att barnen bearbetar saker i leken. Stina menar att om det sker
något konstigt hemma så kan barnen leka igenom det och så kan det räcka för att
bearbeta den saken. Hon menar att det är viktigt för barnen. Pia menar att det inte
behöver vara hemska saker de bearbetar utan att de kan göra det för att förstå omvärlden
bättre. Rita definierar att lek är barns sätt att hantera omgivningen. Leken är barnens
förhållningssätt. Hon tycker att lek är barnens sätt att bearbeta det som de ser. Ett sätt
för barn att bearbeta tankar, intryck samt omvärld. Det är också ett sätt att antingen lära
sig vara social med andra eller leka själv. Dom leker för att förstå, helt spontant, barn har inga begränsningar, de leker det som de upplever (Rita).
Om leken får stå i centrum för den pedagogiska verksamheten, kan således barn och
vuxna tillsammans bli medvetna om världen genom att skapa fiktiva och hanterbara
världar. Verkligheten kan ses i ett nytt ljus. Till detta borde en skapande lekpedagogik
kunna bidra hävdar Inger. Hon påstår också att leken finns i grunden alltid med i en
aktivitet, vilket gör det svårt att finna klara gränser. Pedagogen kan ha ett syfte och ett
mål men genom leken fånga barnets intresse. Själva avgränsningen mellan lek och en
annan aktivitet är svår att göra anser pedagogerna. Den stora delen av pedagogerna
anser ändå att samling inte är någon lek men att samlingen kan innehålla lekar. En
samling anser pedagogerna är en möjlighet för barnen att göra något tillsammans i en
större grupp. Maria en av pedagogerna som inte håller med de andra, menar att en
samling mycket väl kan vara en lek. Det beror på om pedagogerna tar tillvara på lekens
lärande och utveckling. Utan lek, inga nya uppfiningar och inga stora konstverk (Maria)
6.1.2 Fri och styrd lek
Pedagogerna delar upp leken i styrd lek och respektive fri lek. Leken har olika betydelse
för pedagogerna när det gäller att styra upp den eller låta den vara fri. Stina utrycker att
den fria leken är när barnen använder sig av sin fantasi och egna tankar. Det är det som
de själva har lärt sig som de tar med sig in i den fria leken och testar det. Inger, Maria
29
och Rita står för att den styrda leken har betydelse för barnen. En viktig sak som Maria
tar upp är att om barnen inte är mottagliga så lär de sig inte det som jag som pedagog
försöker lära dem i den styrda leken. För att leken ska fungera i en stor barngrupp måste
man styra upp den, menar Rita. Hon hävdar att i den fria leken inte alltid bidrar till en
positiv social och individuell utveckling för alla. Att det bildas hierarkier, att man retas,
strävar efter att bli accepterad och vissa barn avvisas är vanliga företeelser långt ner i
förskoleåldern. Vad vi förmedlar med fri lek utan vuxna är oftast inte alla barns lika
värde utan den starkes rätt. Ofta leder ett sådant förhållningssätt till ökad aggressivitet i
gruppen där svaga och blyga barn för trycks och där det blir angelägnare att bevaka
positioner och makt istället för att leka tillsammans. Styrd lek är när vi pedagoger går in, jag är med i leken och styrd den. Jag som pedagog har ett mål i leken. Den fria leken är när barnen får leka själva och som pedagog observerar vad barnen gör (Pia). Fri lek är när barnen själva väljer vad de vill göra, när vi inte blandar oss i för mycket. Styrda leken är när jag väljer åt barnen vad de ska göra och att alla gör likadant. Men det är ändå lek (Inger).
6.1.3 Pedagogens roll i barns lek
Alla pedagogerna som jag intervjuat anser att de kan inverka på barnens lek. Genom att;
• skapa en förtrollad atmosfär och ge den trygghet som leken kräver och visa
respekt för leken och värna om den.
• hjälpa barnen att förstå lekens signaler .
• kunna stimulera och berika leken med förslag och idéer.
• lära sig leka genom att själva delta i leken.
• genom leken ge förutsättningar för inlärning, begreppsträning och språklig
stimulans.
• leka på olika sätt med musik och rytm, ringlekar, regellekar, bygglekar,
skapande verksamhet, fantasilekar mm.
• ha roligt tillsammans med barnen.
En central del i pedagogernas roll är att de anser att de lär barnen det sociala, att en
gemensam lekvärld hjälper till att utveckla barns lek. Att det behövs ett kulturellt
30
sammanhang och en fysisk påtaglig värld att förhålla sig till i form av en lekvärld. Den
kanske viktigaste inspirationen till lekvärlden är sagor nämner Pia. Framför allt behövs
närvarande och delaktiga vuxna. Att man som pedagog kan hjälpa barnen att se till hur
man är mot sina kamrater och hur man är som kamrat. Rita menar att det kan vara svårt
för många barn för det kanske är den som ropar mest och blir ledare och tar över. När
barnen hoppar, skuttar och springer finner de var de har sin kropp. Pedagogerna anser
att barnen gör detta både i leken och att de som pedagoger kan styra leken och få in
rörelser som utvecklar barnen.
Rita menar också att man som pedagog måste vara aktiv och se till att alla får samma
förutsättningar. Stina har erfarenhet av att man som pedagog kan inverka på barns lek
på ett negativt sätt. Det var två barn på småbarnsavdelningen som lekte i ett rum och det var natt. Så kom jag och sa att här kan ni inte leka i mörkret och tänder lampan. Så fort jag vänder mig om släcker barnen lampan igen (Stina).
I efterhand insåg hon att istället för att fråga barnen vad de lekte, kom hon bara och
försökte göra det bättre för barnen men att det blev fel. Det blev negativt istället för att
fråga vad de gör.
Stina anser även att man som pedagog kan gå in och hjälpa barn som har det svårt att
leka. Hjälpa dem att komma igång för att de sedan ska lära sig själva och tillsammans
med kompisar. När Pia intervjuades upplevde hon att hon gick in i barns lek på ett
negativt sätt, men om man som pedagog deltar i leken kan man hjälpa till med normerna
vad som är rätt eller fel, men göra det på barnens nivå på rätt sätt.
Summering/Kommentar
Avslutningsvis har jag nu analyserat ett huvudsakligt tema i det empiriska materialet,
kring hur pedagogerna tänker kring begreppet lek. För att förskolan ska ses som ett
komplement till hemmet måste pedagogerna vara eniga över hur viktig leken är för
barns utveckling och lärande.
Enligt mig, så kan man koppla samman pedagogernas beskrivningar av barnens
upplevelse med Pramling, Samuelsson & Sheridan (1999) som menar att leken ska vara,
frivillig, lustfylld, spontan. Det som forskarna också har som ett krav på sin lista är att
31
leken kan beskrivas som onyttig vilket ingen av pedagogerna som intervjuades har med
som grund.
Knutsdotter Olofsson (2002) menar att leken ska framhållas som frivillig, den ska ske
utan tvång. Med tvång så förvandlas leken till arbete eller sysselsättning. Arbete som
barnen är tvingade att göra kan omvandlas enligt barnen till lek på barnens initiativ.
Pedagogerna som intervjuades har kopplingar med detta resonemang att lek kan ingå i
en annan aktivitet om barnen väljer att göra om det för att barnen ska tycka att det är
roligt, på barnens initiativ.
Om man skall jämföra dessa olika begrepp med vad pedagogerna uppfattning är om
deras tankar om lek, finner en koppling med det sociokulturella perspektivet, vilken
uppfattning man har via hur samhället utvecklas och förändras, ge och ta i mänskliga
relationer, konflikter eller utbyte gentemot varandra. När barnen upplever något nytt
och obekant försöker de förstå med den kunskap de redan har vilket gör att barnen inte
stannar upp. De försöker finna en väg att fortsätta utvecklas vilket man kan finna i
Piagets teori som har en stor betydelse för förståelsen av barns lek, han lägger stor
tonvikt på den intellektuella utvecklingen. Ibland räcker inte barnens kunskap till och då
måste de anpassa sig efter omgivningen (Evenshaug, Hallen, 2001). Jag kan även
jämföra pedagogernas syn på hur barnen använder bearbetning i leken med Freuds
teorier. Enligt Freud får barnen via sin lek utlopp för instängda känslor och omedvetna
saker, samtidigt som leken skapar möjligheter till att bearbeta traumatiska händelser.
Genom leken kan barnen bearbeta ångest och på så sätt blir leken ett viktigt redskap att
hantera utvecklingskriserna (Evenshaug, Hallen, 2001).
Pedagogerna framhäver att lek är en viktig funktion för barns utveckling och lärande.
Detta då det ska ger framförallt tillfälle för en gemensam förståelse för situationer för
att kunna handla på ett sätt när det gäller definition om begreppet lek, de bör verkligen
uppfylla barnens behov och förväntningar. Alla pedagoger måste därför anstränga sig
för att upprätthålla enigheten när det gäller att följa varje barns behov som samtidigt
utmanar och lockar till lek. Enligt läroplanen (Lpfö 98) ligger ansvaret på pedagogerna
att genom ett medvetet bruk av leken är för att främja varje barns utveckling och lärande
i förskolan (Utbildningsdepartementet , 1998).
32
6.2 Vad tänker pedagogerna kring lärande?
Vad barn upplever, lär och blir belönad för under sina första levnadsår har stor
betydelse för deras kommande lärande, utveckling och motivation, påstår pedagogerna.
Åtgärder med lek i förskolan måste därför ses i samband med en helhetssyn på lärande.
När jag bearbetar mina kvalitativa intervjuer ser jag ett tydligt tema i pedagogerna svar
att leken blir en unik arena för lärande som kan ligga till grund för senare lärande.
Lärande och utveckling sker ständigt, hela tiden. Vissa pedagoger menar dock att
aktiviteter och händelser och rutiner i den dagliga verksamheten är att just att lärande
kan ske som ibland kan göra att det inte blir som man har tänkt sig – att lärandet
kommer från barnen, att information och den kunskap som de har uppfångat och skådat
i sin verklighet kan de delge både de vuxna och framförallt till de andra barnen.
Inlärningen blir lärorik och värdefullt för barns utveckling. Samspel och gemensamma
upplevelser som skapas genom lek ger näring åt det groende lekfröet som finns inom
varje barn, det är här inlärning börjar hävdar pedagogen Pia.
Pedagogernas tolkning av begreppet lärande:
• Lärande är inlärning (Rita).
• När man får insikt över saker och förstår saker själv (Pia).
• När man ser barn utvecklas, att de får den här aha-upplevelsen (Stina)
• När barn är moget, för att ta till sig något nytt (Inger).
• Det som man utgår från, det som man kan (Maria).
6.2.1 Pedagogiskt synsätt på begreppet lärande
Lärande är inlärning, tycker Rita. Att lära sig vara en bra kompis, lära sig att läsa och
turordning är några exempel som Rita har fått med om hur hon ser på lärande. Enligt
Stina så är varenda situation för ett barn lärande, från de att de går upp till de att de ska
gå och lägga sig. Hon menar också att har man ingen vilja till att lära sig så lär man sig
inget. När man ser de små barnen börjar ta på sig sina jackor och de kan inte och gnäller över att de inte kan och en dag har de knäckt det och har klarat de själva, det tycker jag är lärande (Stina).
33
Att lära sig är att skaffa nya erfarenheter, man lär sig genom att umgås med andra och
lära av varandra. Lärande för barn är exempel när man sitter vid ett matbord att man talar om vad saker och ting heter t.ex. gaffel, kniv, sked. När man är på toaletten att man tvättar händerna, man tar tvål och sköljer bort tvålen och att man torkar händerna, de lär sig i den situationen (Pia).
Enligt Maria så sker inlärning hela tiden. Som pedagog styr man upp det fasta
aktiviteterna och stunder då barnen ska lära sig saker. Tanken är att ge specifik kunskap
till barnen som de bearbetar själva i den fria leken. Den viktigaste faktorn är att barn vill
lära sig. Inger tycker det är viktigt att man tar barnet på deras nivå som de är på, att det
är viktigt att hjälpa och stödja barnet när de vill lära sig nya saker. Ett medvetet lärande
från oss pedagoger är att man kan leka in det på ett roligt sätt. Det gäller att få in
lärandet i så mycket som möjligt och att det sen kan bli en lek utav det gör ingenting
menar Inger. Hon hävdar även att i leken gynnas barns utveckling och lärande i olika
former som bl.a. att stimulera sin fantasi, inlevelse, kommunikation och förmågan att
samarbeta och lösa problem. De bekräftar ju sin kunskap i leken som de har lärt sig och de som de har tagit till sig, även sådant som de inte har förstått testar de av i sin lek och bekräftar den kunskap de har fått (Maria)
6.2.2 Pedagogernas roll i barns lärande
Alla pedagoger anser att pedagogernas roll i lärandet är att vara en förebild för barnen.
Är inte relationen till barnet bra i början är inlärningen svår. Vi som pedagoger är barnens förebilder och det är viktigt att vi har ett bra förhållningssätt och en bra relation till barnen (Rita).
Enligt Rita ska vi vara en god och bra inspirationskälla för en god lek men även för en
god miljö för barnen att leka i. Det är även viktigt att vara en bra förebild. Har man
ingen bra relation i början blir inlärningen svår. Är vi som pedagoger inte överens på
arbetsplatsen är det svårt att lova barnen att hålla det vi säger och att fullfölja det vi
lovat och det skapar ingen trygghet för barnen. För de små barnen är det trygghet och
uppmuntran som är det viktigaste anser Pia. Barnen lär sig genom de vuxnas inställning, förslag och initiativ. Så som vi pedagoger gör och säger påverkar barnen i deras lek. De tar efter och försöker göra likadant (Rita).
För pedagogerna är det viktigt att kunna visa sitt stöd för barnen och uppmuntra dem till
att lära även i sociala situationer. En viktig del är att ge barnen vägar till att hitta rätt och
34
kunna nå målet med uppgiften istället för att ge hela lösningen på en gång. Att barnen
själva får ta reda på, fråga och titta på kompisarna hur de gör och utifrån de finna en
egen lösning anser Maria är en viktig process. Om något är fel så är inte jag där och skäller utan där och uppmuntrar och frågar barnen hur de tror vi kan göra nu, testa en gång till, vad gick fel. Jag är medforskare, jag gör det inte men jag är där och det är min roll. Ger dem vägar till att hitta rätt (Stina).
Att vara en pedagog för barns lärande är en medforskare som Stina uttrycker det. Inger
anser att man som pedagog inte får ta över så att barnen tycker det är roligare att leka
med en som pedagog. Det viktiga är att barnen lär sig att leka med varandra och
jämnåriga och att som pedagog är ett stöd och en hjälp.
Summering/Kommentar
Jag har redogjort hur pedagogerna anser vad lärande är och vilken pedagogisk roll de
har. Genom att stödja och uppmuntra barns lärprocess. Samt ett samspel och
gemensamma upplevelser, som skapas genom lek ger näring åt det groende lekfröet som
finns inom varje barn, sker ett lärande. Piaget menar att lekglädjen kommer av att barnet
får kontroll över sig själva och sin omgivning. Efter att ett barn har klarat av att lösa ett
problem hänger sig barnet i glädje över sin kunskap att demonstrera gång på gång.
Pedagogerna menar att barnen vill klara av det t.ex. knäppa jackan och när de väl lär sig
får de en aha-upplevelse och fortsätter som Piaget beskriver gång på gång. De tycker ju
det är roligt när de har lärt sig hur man gör.
Johansson och Pramling Samuelsson (2003) framhäver att den vuxnes uppgift och
skyldighet är att skapa möjligheter för alla barn att leka och tillsammans med barnen
skapa en miljö som stimulerar till lek. Enligt läroplanen (Lpfö 98) skall lärandet baseras
såväl på samspel mellan vuxna och som på att barnen lär av varandra, detta är alla
pedagoger överens om. Denna tanke finns hos pedagogerna som menar att det är viktigt
att utforma förskolans miljö så att barnen får möjligheter att kunna utveckla sitt lärande
både med barn och med pedagog. I resultatet enligt pedagogerna går det att finna en
stark strävan att skydda barns lekvärld, att vuxna inte tar över eller tar ifrån barnen
lusten att leken och viljan till att lära sig.
Enligt Tullgren (2003) påstod hon att pedagogerna många gånger är snabba med att
styra barnens lek eller avbryta den, på så sätt kanske inte leken upplevs så fri som
35
många tror. Hon menar att pedagogerna lätt kan övervaka barnens lek, då de själva
deltar i den. De kan styra upp den så den passar normen för vad som är rätt eller fel, och
på så sätt hjälpa barnen att finna det sociala samspelet. Från resultat delen av
pedagogernas svar så upplevde att när man gick in i barns lek på ett negativt sätt,
påverkas detta till en negativ inställning i leken. Om man som pedagog deltar i leken
kan man hjälpa till med normerna vad som är rätt och fel, men på barnens nivå.
Slutligen finns det starka exempel i mitt empiriska material på det innehåll med förslag
kring lärande är från intervju personer. Knutsdotter Olofsson (1987) uttrycker att
känslor kan vara svårbemästrade för barnen vilket pedagogerna också anser inom det
känslomässiga utvecklingsområdet. Inom den sociala utvecklingen står Pramling,
Samuelsson & Sheridan (1999) för att språket är en viktig del i leken. Detta kan vi
utifrån läroplanen (Lpfö 98), uppfylla genom att beskriva att i leken och det lustfyllda
lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till
symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem, som vi pedagoger
skall följa och sträve efter som ett mål i vår verksamhet för varje barn.
36
6.3 Beskriver pedagogerna något samband mellan lek och
lärande?
Ingen av pedagogerna anser att det finns några problem med att använda leken i barns
lärande utan att det handlar om att pedagogerna ska planera sin tid så barnen kommer i
första hand. Är det någon som inte har kunskap eller liknande så anser de att de ska ta
hjälp av sina arbetskamrater. Maria anser att man ska försöka se möjligheterna i leken
och inte hinder. Har man inte tillräcklig kunskap så får man skaffa den för att kunna ge
barnen en så stimulerande tid som möjligt. Hon påstod även att man kan på ett lustfyllt
sätt lägga in leken för att vidareutveckla vad barn behöver också.
6.3.1 Vilka tankar har pedagogerna om barnens förmåga att lära sig i sam-
spel med andra barn och i samspel med vuxna?
Lärande sker först och främst i samspel med andra barn, uttrycker samtliga pedagoger.
De menar på att det finns ett ömsesidigt lärande mellan barn-barn och mellan barn-
vuxna. Genom samspel med andra barn och vuxna utvecklar barnen sociala färdigheter.
De lär sig hur deras uppförande får effekt på andra och vilket sorts uppförande som är
acceptabelt. Både vuxna och barn kan lära sig någonting. Maria menar att det är viktigt
med både samspel mellan barn-barn och barn-vuxna. Den sociala kompetensen kan de
aldrig lära sig genom barn och vuxna. De måste få möta andra barn för att kunna
reflektera över sin egen kunskap. Hon menar att om samspelet med vuxna uteblir så får
barnen inte så mycket kunskap för att kunna utvecklas lika snabbt som de får
tillsammans med en vuxen. Stina tycker att barn lär av varandra och av vuxna. De tittar
hur andra gör och härmar och gör likadant.
Inger anser att barn tror mer på att se barn än på oss vuxna. Att det är en morot för barn
att se ett annat barn att lyckas och att det kan jag också lära mig. Ett stort steg är det upp
till vuxna kunskaper. Pia betonar att det behövs vuxna för att barn ska utvecklas mer.
Hade de bara mött barn så hade de inte kommit lika långt. Hon menar att man som barn
behöver ha ett högre mål för att utvecklas och på det sättet är det viktigt att ha vuxna för
att kunna se hur de gör. Vi som pedagoger måste ge barnen utmaningar för att de ska
utvecklas vidare och att de själva ska kunna se när de lyckas.
37
I tabellen nedan finns några citat från intervjupersonernas svar. Jag har haft som
utgångspunkt att fokusera på pedagogernas tankar om barns förmåga att lära sig
samspel med andra barn och i samspel med vuxna, deras syn på lek.
Tabell 1 Synen på lek mellan barn och barn och barn och vuxna
Barn- Barn Allt är viktigt Barn- Vuxna Mellan barn och barn är det utveckling dem tillsammans. Vissa är duktiga på en sak vissa sämre och då lär de varandra. De lär sig de sociala framförallt mellan jämnåriga (Stina). Den sociala kompetensen är viktigt att lära sig genom att umgås barn-barn. Även att kunna bearbeta och reflektera över sin egen nivå gör de på ett bra sätt tillsammans med andra barn (Maria).
Jag tycker som Vygotskij att det är viktigt att barn lär sig i samspel med andra. Jag tror inte barn lär sig ensamma utan att de lär sig av varandra och att andra är moroten (Inger). Det är viktigt att acceptera varandras olikheter och att ha ett samspel tillsammans med andra är ett lärande för livet (Rita)
Barn behöver vuxna för att utvecklas mer. Barn behöver ha ett högre mål för att utvecklas och på det sättet är en vuxen viktig för de ser och hör hur de gör. Som vuxen för man med sig språket på ett helt annat sätt än jämnåriga (Pia). Samspel mellan barn och vuxna gör att barnen får förtroende för vuxna. Att barnen blir respekterade och mår bra och att de känner trygghet. Trygga barn gör att de kan ta till sig inlärning (Rita).
Summering/kommentar
Asplund, Carlsson och Pramling, Samuelsson (2003), menar att pedagogernas ansvar
har varit att stödja men inte störa, och att de vuxna ansvarar för lek och lärande. Det
finns en stark strävan att skydda barns lekvärld och att vuxna inte tar över eller ifrån
barnen lusten för lek eller hindrar deras fantasi. Detta kan man diskutera fram och
tillbaka och många tycker olika men detta betonas i vår läroplan för förskolan (Lpfö 98)
innebär.
Barn lär sig av varandra och av vuxna. Denna tanke fann jag i mitt resultat att
pedagogerna menar att det är en viktigt att utforma förskolans miljö så att barnen får
möjlighet att kunna utveckla ett samband med lek och lärande både med barn och med
pedagog. Även som Johansson & Pramling, Samuelsson (2003) upplyser om att lärandet
innebär att läraren tillsammans med barnet försöker förstå barnets tankar och aktivitet,
utmanar att tänka vidare till nya utmaningar. Men också att pedagogen bekräftar barnet i
deras lärande. Det spelar alltså en stor roll att vuxna medforskare, utmanar och
ledsagare i lärandet
38
Ett verktyg som används på många förskolor är hur man skall vara mot varandra.
Tullgren beskriver att pedagogerna kan hjälpa till med normer över vad som är rätt och
fel. Hon framhäver också att barn lär sig hur de ska vara mot varandra genom att leka
med varandra och hur de ska kommunicera med varandra. Man kan koppla samman det
med det sociokulturella perspektivet. Det är viktigt att ge och ta i mänskliga situationer.
Att få en förståelse av det sociala livsmönstret och kunna umgås med andra och bli
självständiga individer. Barnen får det lättare att lära sig det sociala genom att umgås
med vuxna.
39
6.4 Vilka hinder och möjligheter anser pedagogerna finns i
nuvarande förskola för lek och lärande?
Pedagogerna anser att leken har en stor plats inom förskolan men att inriktningen mot
förskolans mål har ändrat sig. Nu är huvudsyftet att barnen ska lära sig att lärandet är
det viktiga, mer betoning på kunskap och lärande mot tidigare social utveckling och
kompetens. Barnen ska få träna på att använda sig av sin fantasi och att få träna på det
sociala samspelet. Det kan man se även på de vardagliga situationerna på förskolan att
barnen ska vara med och lära sig det mesta, från hur man dukar och liknande vid
matsituationerna, till uppförande och visa respekt mot sina kompisar och framförallt de
vuxna. Det som kan kännas som ett hinder för några av pedagogerna är att det ska på
professionellt sätt kunna se och uppfatta barnen på deras nivå. För att kunna hjälpa
barnen och utveckla dem där de behöver förbättra sin kunskap, måste man kunna se
barnen. Stina uttrycker att ett hinder i arbetet är att det läggs ut mycket andra sysslor på
oss pedagoger så som pappers arbete och liknande. Hon menar på att vi är där för
barnens skull. Rita tycker att det är för lite personal till storleken på barngrupperna. Alla
barn ska hinna tillgodoses för att lärandet ska bli så effektivt som möjligt för barnen.
Avslutningsvis säger Maria att man ska se möjligheterna istället för hindren. Att det är
en fördel att ha ett sammansvetsat arbetslag att jobba med så man kan delge sin
kompetens och därmed utveckla ny kompetens.
Summering/kommentar
I min undersökning tolkar jag hur några pedagoger är drivande och några motsträvade
mot förändring och möjligheter för nuvarande förskola. Flertalet av pedagogerna såg
svårigheter i att påverka verksamheten i positiv riktning. De påstår att de högre cheferna
fastställer beslut över oss pedagoger ändå, cheferna har mer auktoritet. Några pedagoger
tycker att det finns några möjligheter för de pedagoger som arbetar i verksamheter och
ser hur verkligheter är, de påstod att som pedagog kan påverka och göra förändringar
som behövs, genom att förskolan därför skall ske ett nära och förtroendefullt samarbete
med hemmen som kan göra en förändring och skapa fler möjligheter för oss pedagoger,
barn och föräldrar. Enligt förskolan läroplan (Lpfö 98) skall arbetslaget beakta
föräldrarnas synpunkter när det gäller planering och genomförande av verksamheten
och se till att föräldrarna blir delaktiga i utvärderingen av verksamheten.
40
6.5 Slutsats
Tack vare min undersökning så känner jag att som snart blivande förskollärare har det
blivit betydligt lättare för mig att beskriva leken och lekens betydelser för barns lärande
i förskolan. Jag har under arbetes gång kommit fram till hur pedagogerna tänker om
begreppen lek och lärande och fått en mer fördjupad kunskap. Motorn i min studie har
varit att komma närmare inpå pedagogernas verkliga uppfattning, vad de tänker om lek
och lärande utifrån ett pedagogiskt perspektiv. Jag önskar att på så sätt skapa perspektiv
på och få förståelse för pedagogernas tankesätt för i dessa begrepp. Leken är lärande av
det vardagliga livet. Leken är frivillig och rolig. I förskolan sker ett lärande i alla
moment, i det vardagliga, när barnet är i dockrummet, i byggrummet, vid planerad
verksamhet. I leken får barnen möjligheter att använda sina erfarenheter och sätta in
dem i ett sammanhang i leksituationen. Pedagogerna lägger stor vikt på att leken ska
vara lustfylld och spännande. Som vuxen ska man kunna väcka barnens intresse och
inspirera till nytt lärande, samtidigt som man ska kunna gå in och styra upp en lek utan
att störa för mycket.
Utifrån pedagogernas tankar kan vi kanske dra slutsatsen att leken är ett viktigt redskap
i barnens vardag. Barns lek är betydelsefull för deras utveckling och sociala förmåga.
De lär sig genom att leka utan att vara medvetna om det. Att som pedagog dra nytta av
leken och dess möjligheter är något som alla pedagoger är eniga om. De blir mycket
roligare för barn att lära sig om det är lustfyllt och lekbetonat men även att det ska
finnas en tanke bakom. Många av de kvaliteter som barn behöver behärska i deras
framtida vuxna liv utvecklas just i leken och i samspelet med andra. Min uppfattning är
att pedagogerna upplever att förskolan, som den ser ut idag, uppfyller deras krav och
förväntningar. Och ser därför inga hinder för att barnen skall få för lite tid för leken för
att främja varje barns utveckling och lärande. Studien visar att pedagogerna har
uppfattat att leken är ett viktigt komplement för barns utveckling och lärande. Viktig för
deras framtid, när de ska ut i vuxenlivet och se vilka hinder och möjligheter det finns för
deras liv.
Jag har varit medveten under resans gång att det har varit ett stort och brett område, för
dem som har varit med i underökningen och även för mig som ”forskare” att göra denna
undersökning, det har gett mig många utmaningar på vägen.
41
7 Diskussion
7.1 Egna/nya tankar
Jag har under arbetes gång blivit mer och mer medveten om att pedagogerna menar att
leken är ett viktigt redskap för barns lärande. Barnen lär sig även hur man fungerar i
sociala sammanhang. Utifrån pedagogerna jag har intervjuat har jag fått upp ögonen om
hur man ska arbeta som pedagog i leksituationer. Jag kommer också att ta till mig ifrån
mitt resultat att som nybliven pedagog, att man ska inte se hinder utan skapa
möjligheter. Nu när jag har gjort det här examensarbetet har jag fått det bekräftat att
pedagogerna ser leken som en del av barnens lärande, som pågår hela tiden från att man
är barn till att man blir vuxen. När jag kommer ut som färdig förskollärare ska jag lägga
tyngdpunkten på att använda mig av leken i verksamheten för den utgör grunden i barns
utveckling och lärande. Och jag som pedagog tänka på att ge utrymme för barnen att
leka, så att barnen ges rikligt med tid, rum och material för olika former av lek samt ger
dem upplevelser som stimulerar fantasin, kreativiteten och förmågan att leka. Att jag
planerar utifrån det barnet gör och är intresserad av. Även det jag gör tillsammans med
barnen ska bli ännu mera lustfyllt och spännande, samt att man använder sig av leken
som ett medel såväl i arbetet med barngruppen som i arbetet med enskilda barns
utveckling och lärande.
Jag vill här dela med mig av mina tankar kring de delar i studien som fått mig att
reagera. Generellt har jag upplevt att pedagogerna har gett en positiv bild av lek och
lärande, att allt är bra med lek och att man lär sig hela tiden, vilket jag är glad över. Jag
gick in med inställningen att jag vill ta pulsen på vad pedagogerna tänker om lek och
lärande. Nackdelar med denna undersökning är att jag bara har intervjuat fem
pedagoger, så empiri delen är relativt tunt och likformig från intervjupersonerna. Jag är
kritiskt på grund av otillräckligt material för att tänka det underlag för analys på grund
av för styrda frågor. Jag hade föreställningarna om att mitt resultat skulle bli att
majoriteten var mer skeptiska till det, och att man vill ha en annan typ av lek och
lärande för att se förskolans framtida utformning och utveckling hos varje individ. Med
resultatet visar att man tycker att grundläggande utveckling och lärande sker framförallt
i leken. Min tolkning av studien är att pedagogerna uppfattning inte alltid
överensstämmer och att de ”tror” sig veta om lekens betydelse är att den är viktig för
42
barnen, och att vi som pedagoger pratar mycket om att den är betydelsefull i förskolan.
Varför är det så svårt att ge uttryck för sin inställning och osagda förväntningar i
verksamheten?
Jag anser att det är lätt att förstå och ta till sig teorier om barnens rättigheter och tankar
men det är inte alltid enkelt att omsätta det i praktiken. För att det ska fungera tror jag
att vi behöver kritiskt granska oss själva och varandra, att ständigt föra en dialog och att
reflektera över vad leken har för betydelse för barns utveckling och lärande
tillsammans. Jag tycker även att lekens betydelse är viktig i lärandet. Barnen ska få
möjligheten att få testa själva först för att få en chans att utveckla sig på egen hand. De
lär sig ofta av sina misstag vilket även några av pedagogerna anser. Det som jag också
tycker är viktigt är att man i barngruppen sitter och diskuterar och får prova så att alla
barn får chansen att uttrycka sig på sitt sätt. Då ger man först barnen en möjlighet och
sedan pratar man om det tillsammans. En viktig sak att komma ihåg som även
pedagogerna tycker är att lärandet sker under hela livet. Inte bara när man är liten utan
man lär sig både som barn av barn och som vuxen av barnen. Att leken är en viktig del i
lärandet ska man inte glömma.
7.2 Kritisk granskning
Det har varit mycket intressant att ha fått göra denna undersökning med de olika
pedagogerna. Min första tanke var att ämnet lek är oerhört stort, och det har jag
verkligen fått bekräftat genom att göra denna studie. Nu i efterhand om jag reflekterar
över mina problemformuleringar tycker jag att de har varit intressanta men önskar jag
att jag hade tagit ett mindre område i ämnet så att jag kunde fördjupa mig mer. Ämnet
jag valde gjorde att frågorna upplevdes som svåra och mycket stor utsträckning på dem,
de blev för otillräckliga på grund av att de var för styrda frågor. När jag blickar tillbaka
på tiden innan jag formulerande mina problemformuleringar känner jag idag att jag har
tagit vatten över huvudet, det har varit mycket svårare än jag trodde. Jag var inne på att
ha med barnintervjuer och observationer som ett ännu ett perspektiv, men jag inser nu
efteråt att det var tillräcklig från pedagogernas perspektiv som jag i grund och botten
främst var intresserad av.
43
Det empiriska materialet har varit givande och tänkvärt. Desto mer jag satt och skrev,
desto mer upptäckte jag att hur mycket tankar och forskning det fanns kring lek och
lärande. Jag insåg snabbt att fanns mycket att jag så fick sålla en hel del och ta det som
jag tyckte var väsentligt och i synnerhet viktigast.
Metoden genom att genomföra en kvalitativ undersökning passade bra, förutom nu i
efter hand inser jag att det är möjligt att det hade varit bra att komplettera med mer
intervjuer och även med observationer. Jag hade fått ut mer av min undersökning
genom att observera några att det kunde vara önskvärt att ha observera pedagogerna
också, men tiden gjorde att jag fick dra en gräns. Jag tycker att det har varit ganska svårt
att tolka svaren på mina frågeställningar, även fast jag hade kommit långt på min
kunskapsbakgrund när jag väl gjorde min intervjuguide. I min tolkning av empirin ser
jag en risk att jag, genom mina egna åsikter, gör bedömningar av deltagarnas utsagor.
Jag ser det som en effekt av min ovana av intervjuer och har i efterhand insett att jag
borde ha genomfört fler pilotstudier och därmed gjort förändringar i frågeguiden som
kompletteras med gjorda erfarenheter.
Under arbetets gång har jag fått nya funderingar kring lek, det skulle vara intressant att
studera lekens betydelse utifrån barnperspektiv. Vad tycker de att de lär sig av leken?
Vad vill de helst leka, hur och varför?
Leken ligger mig varmt om hjärtat och det är något som jag kommer att utveckla på
bästa möjliga vis på min framtida arbetsplats.
44
Referenslista
Egidius, Henry (2005). Psykologi lexikon. Stockholm: Natur och kultur.
Evenshaug, Oddbjørn & Hallen, Dag (2001). Barn och ungdomspsykologi. Lund:
Studentlitteratur.
Grönvall, Karin (1993). Rätt till lek. Stockholm: IPA Sweden.
Hägglund, Kent (1989). Lek teorier. Arlöv: Esselte Studium AB.
Johansson, Bo & Sveder, Per Olov (2001). Examensarbetet i lärarutbildningen-
undersökningensmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsförlag i Uppsala
Johansson, Eva & Pramling Samuelsson, Ingrid (red.) (2003). Förskolan – barns första
skola! Lund: Studentlitteratur.
Knutsdotter Olofsson, Birgitta (1987). Lek för livet. Stockholm: Liber AB.
Knutsdotter, Olofsson, Birgitta (1996). De små mästrarna: om den fria lekens pedago-
gik. Stockholm: HLS
Knutsdotter Olofsson Birgitta (2003). I lekens värld. Stockholm: Liber AB.
Lillemyr, Ole Fredrik (1990). Lek på allvar. Teorier om lek under förskoleåren. Lund:
Studentlitteratur
Lillemyr, Ole Fredrik (2002). Lek – upplevelse - lärande i förskola och skola.
Stockholm: Liber AB
Lindqvist, Gunilla (1996). Lekens möjligheter: om skapande lekpedagogik i förskola
och skola. Lund: Studentlitteratur
Norstedts (2003). Norstedts svenska ordbok. Språkdata och Norstedts Akademiska
Förlag.
Patel, Runa & Davidsson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. Lund:
Studentlitteratur.
Pramling, Samuelsson, Ingrid & Asplund, Carlsson, Maj (2003). Det lekande lärande
barnet i en utvecklingspedagogisk teori. Stockholm: Liber AB.
Pramling Samuelsson, Ingrid, & Sheridan, Sonja (1999). Lärandets grogrund. Lund:
Studentlitteratur.
Repstad, Pål (1999). Närhet och distans - Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap.
Lund: Studentlitteratur.
Steinshult, (1999). Lek. Lund: Studentlitteratur
Tullgren, Charlotte (2003). Den vägledande friheten, Att konstruera det lekande barnet.
45
Lärarutbildningen, Malmö Högskola.
Utbildningsdepartementet (1998). Läroplan för förskolan, Lpfö 98. Stockholm:
CE Fritzes.
Öhman, Margareta (1990). Empati genom lek och språk. Stockholm: Liber AB
46
Bilaga A
Hejsan! Jag är en lärarstudent, som heter Helen Andersson. Jag studerar på Malmö Högskola,
till lärare i förskola och förskoleklass. Jag går sista terminen på lärarhögskolan och ska
nu skriva mitt examensarbete i form av en C-uppsats.
Syftet med det här examensarbetet är att ta reda på hur pedagogerna tänker om
begreppen lek och lärande och få en fördjupad kunskap. Vad är det som pedagogerna
tycker är så utvecklande i leken och vad är pedagogernas del i den. Jag vill därför ställa
följande frågor till pedagogerna.
• Vad är lek enligt pedagogerna?
– Hur avgränsar pedagogerna lek från andra aktiviteter?
• Vad är lärande enligt pedagogerna?
– Vad är pedagogens uppfattning om barns lärande?
• Upplever pedagogerna något samband mellan lek och lärande?
• Vilka tankar har pedagogerna om barnens förmåga att lära sig i samspel med
andra barn och i samspel med vuxna?
Kärnan i min studie är underlaget som jag får in från mina intervjuer därför är du som
intervjuperson väldigt viktig i min studie och jag hoppas att du som pedagog ställer upp
för mig med din medverkan är frivillig Uppgifterna jag får in kommer endast att
användas för mitt forskningsändamål. Jag försäkrar er att ni kommer att vara anonyma i
examensarbetet. Jag kommer att ta kontakt med dig personligen för att boka in en
intervju. Intervjun kommer att ta ca 45 minuter och jag kommer att använda mig av en
bandspelare under intervjun.
Jag är speciellt intresserad av dina synpunkter om leken!
Tack på förhand för ditt samarbete.
Med Vänliga Hälsningar
Helen Andersson
47
Bilaga B
Intervjufrågor. Yrke:
Hur länge har du arbetat i förskolan?
Vilka åldrar har barnen?
Frågorna:
1. Vad är lek? Din definition av vad lek är?
• Varför är leken viktig för barnen?
• Vad/hur leker barnen i leken? - Rörelse lek
- Konstruktionslek - Regellek - Rollek - Sensomotorisk lek
• Styrd lek och fri lek.
• Är barnens egenlek bara lek eller är pedagogstyrd lek också lek?
2. Hur tror du att du som pedagog kan inverka på barns lek.
3. Vad tror du att leken har för betydelse för barns utveckling?
4. Vad är lärande? Din definition av vad är lärande?
• När tycker du det är lärande för barnen?
• Hur lär sig barn?
• Vad är den viktigaste faktorn för att barnen ska lära sig nya saker?
• Vad är pedagogens roll i barns lärande?
48
5. Hur tror du barnen lära sig i samspel med andra barn och samspel med vuxna?
• Samspel med vuxna/barn är det viktigt för att barnen ska lära sig? Varför?
6. Hur använder du leken för barns lärande?
• Vad gör du som vuxen i leken? Är du en aktiv och tillgänglig pedagog för barns
lärande?
• Ser du några möjligheter med att använda leken för barns lärande?
• Att dramatisera, vara ett bra sätt för barns lärande?
• Ser du några problem med att använda leken för barns lärande?
• När du planerar styrd verksamhet tänker du på att använda dig av leken för barns
lärande?
7. Vad tror du barnen kan lära sig i leken?
– Intellektuell utveckling
– Känslomässiga utveckling
– Social utveckling
– Motorisk utveckling
49