Institutionen för Asien-, Mellanöstern- och Turkietstudier

Japans litteraturhistoria Grundnivå, 7.5 hp

VT 2019

Kontaktuppgifter

Personal, japanska

Professor Jaqueline Berndt

Tel: 08- 16 20 25 jberndt@su.se

Universitetslektor Gunnar Linder

Tel: 08-16 37 88

gunnar.linder@su.se

Universitetslektor

Stina Jelbring Tel: 08-16 14 20

stina.jelbring@su.se

Universitetslektor

Ewa Machotka Tel: 08-16 32 62

ewa.machotka@su.se

Adjunkt

Mitsuyo Kuwano Lidén, FD Tel: 08-16 24 96

mitsuyo.kuwano@su.se

Institutionen

Besöksadress

Kräftriket, hus 4 (Roslagsvägen 101:4)

Stockholm

Postadress

Institutionen för Asien-, Mellanöstern- och Turkietstudier

Stockholms universitet 106 91 Stockholm

Studentexpeditionen

Besöksadress: Kräftriket 4a Tel: 08-16 10 35

Fax: 08-16 88 10 exp.asien@su.se

Adjunkt Eriko Seto Norrgård

Tel: 08-16 14 21

eriko.norrgard@su.se

Adjunkt

Akiko Shirabe Tel: 08-16 28 15

akiko.shirabe@su.se

Doktorand

Ida Kirkegaard Tel: 08-16 15 88

ida.kirkegaard@su.se

Doktorand

Andreas Bengtsson Tel: 08-16 36 32

andreas.bengtsson@su.se

Amanuens Axel Thiel

Tel: 08-16 13 09 axel.thiel@su.se

Hemsida www.su.se/asia

Prefekt

Alberto Tiscornia Tel: 08-16 49 29

alberto.tiscornia@su.se

Studierektor

Hanna Kritz Tel: 08-16 27 22

hanna.kritz@su.se

Biträdande studierektor

Johan Fresk johan.fresk@su.se

Tel: 08-16 36 20

Kursplanför kurs på grundnivå

Japans litteraturhistoria

History of Japanese Literature

7.5 Högskolepoäng

7.5 ECTS credits

Kurskod: JKA923

Gäller från: VT 2019

Fastställd: 2012-09-26

Ändrad: 2016-09-12

Institution Institutionen för Asien- Mellanöstern- och Turkietstudier

Ämne Japanska

Fördjupning: G1N - Grundnivå, har endast gymnasiala förkunskapskrav

Beslut

Denna kursplan är fastställd av Humanistiska fakultetsnämnden 2012-09-26 och är senast reviderad 2018-09-12.

Förkunskapskrav och andra villkor för tillträde till kursen

Engelska B/Engelska 6.

Kursens uppläggning

Provkod Benämning Högskolepoäng

DK01 Japans litteraturhistoria 7.5

Kursens innehåll

Kursen syftar till att ge en översikt över den japanska litteraturhistorien från 700-talet till nutiden ochintroducerar ett antal tongivande litterära genrer i sin historiska kontext. Hälften av kursen behandlar litteraturfrån modern tid. Under kursens gång ges tillfälle att läsa och analysera ett antal representativa litterära texter iöversättning.

Förväntade studieresultat

För godkänt resultat på kursen ska studenten kunna:- orientera sig i den japanska litteraturhistorien- identifiera och beskriva ett antal viktiga litterära genrer i en historisk kontext- kommunicera fakta inom ämnesområdet muntligt och skriftligt- tolka och analysera litterära texter

Undervisning

Undervisningen består av föreläsningar.

Närvaro på all undervisning är obligatorisk.

För mer detaljerad information hänvisas till kursbeskrivningen. Kursbeskrivningen finns tillgänglig senast enmånad före kursstart.

Kunskapskontroll och examination

a. Kursen examineras i form av en hemskrivning. För mer detaljerad information hänvisas tillkursbeskrivningen. Kursbeskrivningen finns tillgänglig senast en månad före kursstart.

Sidan 1/2

b. Betygssättning sker genom en målrelaterad sjugradig betygsskala. A=Utmärkt, B=Mycket bra, C=Bra,D=Tillfredsställande, E=Tillräckligt, Fx=Otillräckligt, F=Helt otillräckligt.

c. De skriftliga betygskriterierna meddelas studenterna vid kursstart. Meddelade målrelaterade betygskriterierär bindande.

d. För att få slutbetyg på kursen krävs lägst betyget E på det skriftliga provet samt lägst 80% närvaro.

Om särskilda skäl föreligger kan examinator efter samråd med ansvarig lärare medge den studerande befrielsefrån skyldigheten att delta i viss obligatorisk undervisning, studenten kan då åläggas enkompensationsuppgift.

e. För varje kurstillfälle erbjuds minst två examinationstillfällen. Det läsår som kurstillfälle saknas erbjudsminst ett examinationstillfälle.

Studerande som fått betyget Fx eller F på prov två gånger i rad av en och samma examinator har rätt att fåannan examinator utsedd vid nästkommande prov, om inte särskilda skäl talar emot det. Framställan om dettaska göras till institutionsstyrelsen.

Studerande som fått lägst betyget E får inte genomgå förnyad examination för högre betyg.

f. Möjlighet till komplettering av betyg Fx upp till godkänt betyg ges inte på denna kurs.

Övergångsbestämmelser

När kursplanen är upphävd har studenten rätt att examineras en gång per termin enligt föreliggande kursplanunder en avvecklingsperiod på tre terminer.

Begränsningar

Kursen får inte tillgodoräknas i examen samtidigt med sådan inom eller utom landet genomgången ochgodkänd kurs vars innehåll helt eller delvis överensstämmer med innehållet i kursen.

Kurslitteratur

För aktuell kurslitteratur hänvisas till institutionens webbplats på www.su.se/asia. Aktuell litteraturlista finnstillgänglig senast två månader före kursstart.

Sidan 2/2

Japans litteraturhistoria, 7.5 hp

Lärare Stina Jelbring [stina.jelbring@su.se] Telefon: 08- 16 14 20 Innehåll Kursen syftar till att ge en översikt över den japanska litteraturhistorien från 700-talet till nutiden och introducerar ett antal tongivande litterära genrer i sin historiska kontext. Hälften av kursen behandlar litteratur från modern tid. Under kursens gång ges tillfälle att läsa och analysera ett antal representativa litterära texter i översättning. Förväntade studieresultat Efter genomgången kurs ska studenten kunna: • orientera sig i den japanska litteraturhistorien • identifiera och beskriva ett antal viktiga litterära genrer i en historisk

kontext • kommunicera fakta inom ämnesområdet • tolka och analysera litterära texter Undervisning och examination Undervisningen sker i form av obligatoriska föreläsningar. Kursen examineras i form av en hemskrivning till ett omfång av cirka 12 000 tecken inklusive blanksteg. För godkänt betyg på kursen krävs fullgjord närvaro om lägst 80% (13 av 16 tillfällen) samt lägst betyget E på den skriftliga tentamen. Betygskriterier A Studenten kan mycket ingående orientera sig i den japanska

litteraturhistorien, samt på samma sätt identifiera och beskriva ett antal viktiga litterära genrer i en historisk kontext. Vederbörande kan också med stor säkerhet kommunicera fakta inom ämnesområdet, samt mycket ingående tolka och analysera litterära texter.

B Studenten kan ingående orientera sig i den japanska litteraturhistorien, samt på samma sätt identifiera och beskriva ett antal viktiga litterära genrer i en historisk kontext. Vederbörande kan också med säkerhet

kommunicera fakta inom ämnes-området muntligt och skriftligt, samt ingående tolka och analysera litterära texter.

C Studenten kan orientera sig i den japanska litteraturhistorien, samt

identifiera och beskriva ett antal viktiga litterära genrer i en historisk kontext. Vederbörande kan också kommunicera fakta inom ämnesområdet, samt tolka och analysera litterära texter.

D Studenten kan i viss mån orientera sig i den japanska litteraturhistorien,

samt på samma sätt beskriva ett antal viktiga litterära genrer i en historisk kontext. Vederbörande kan också till stor del kommunicera fakta inom ämnesområdet, samt i viss mån tolka och analysera litterära texter.

E Studenten kan endast ytligt orientera sig i den japanska

litteraturhistorien, samt på samma sätt beskriva ett antal viktiga litterära genrer i en historisk kontext. Vederbörande kan också med vissa brister kommunicera fakta inom ämnesområdet, samt endast ytligt tolka och analysera litterära texter. Vissa missförstånd finns, men inte så allvarliga att studenten ska underkännas.

Fx Studenten saknar vissa av de grundläggande kunskaper som krävs för

att få lägsta godkända betyg E. F Studenten saknar helt de grundläggande kunskaper som krävs för att

få lägsta godkända betyg E. Observera att både Fx och F är underkända betyg. Inget av betygen innebär att du genom kompletteringar kan höja ditt betyg till lägsta godkända betyg E. Kurslitteratur Texterna finns antingen att köpa på Studentexpeditionen i kompendieform eller tillgängliga på Athena för nedladdning, med undantag för litteratur under rubriken ”övrig litteratur” i litteraturlistan. Den finns för lån på SUB. Texterna studeras noggrant inför varje föreläsningstillfälle samt tas med till den aktuella föreläsningen. Publiceras på Athena: • Abe Kôbô. Kvinnan i sanden, övers. I. Fritzell & K. Kockum. Stockholm:

En bok för alla, 2000, 162–74.

• Akutagawa Ryûnosuke. ”I buskaget”, övers. S. Matsushita. I Orientaliska studier Nr 35–36 (1979), 30–38.

• Beichman, Janine. Masaoka Shiki. Tokyo, New York & San Francisco: Kodansha International, 1986, 48–53, 94–96 och 116–21.

• Brazell, Karen, trans. The Confessions of Lady Nijô. London: Peter Owen, 1973, Book 1, 1–12, 265–66.

• Craig McCullough, Helen, ed. ”Medieval Recluse-Memoirists” och ”An Account of My Hermitage”, Avsnitt 1 och 2. I Classical Japanese Prose: An Anthology. Stanford: Stanford University Press, 1990, 377–87.

• Craig McCullough, Helen, trans. Avsnitten ”The Death of Kiso”, ”The Imperial Lady Becomes a Nun”, ”The Imperial Lady Goes to Ohara”. I Genji & Heike: Selections from The Tale of Genji and The Tale of Heike. Stanford, California: Stanford University Press, 1994, 378–81, 446–50.

• Craig McCullough, Helen, trans. & annot. ‘Kokin Wakashū’. The First Imperial Anthology of Japanese Poetry. With ‘Tosa Nikki’ and ‘Shinsen Waka’. Stanford, California: Stanford University Press, 1985. Dikterna nr 1, 113, 139, 169, 305, 323, 350, 373, 418, 460, 469, 477, 554, 623, 727, 782, 797, 938 och 1030.

• Emond, Vibeke. ”Mori Ôgai: samuraj som blir författare”. I Orientaliska studier Nr 84 (1995), 3–9.

• Enchi Fumiko. År av väntan. Per-Erik Wahlind, övers. Stockholm: Alba, 1985, 37–52, 60.

• Fujio During, Chieko. Japan – kultur och historia. Lund: Studentlitteratur, 1985, 203–13.

• Futabatei Shimei. ”Chapter 3: An Odd Beginning to a Love Story: Part II”. I Japan’s First Modern Novel: Ukigumo of Futabatei Shimei, trans. Marleigh Grayer Ryan. New York: Columbia University Press, 1965, 214–22.

• Higuchi Ichiyô. ”The Sound of the Koto”, ”Child’s Play”. I Danly, Robert Lyons. In the Shade of Spring Leaves: The Life and Writings of Higuchi Ichiyô, A Woman of Letters in Meiji Japan. New Haven & London: Yale University Press, 1981, 178–81, 263–72.

• Ihara Saikaku. ”The Foremost Lodger in the Land”. I Shirane, Haruo. ed. Early Modern Literature, an Anthology, 1600–1900. New York: Columbia University, 2002, 136–40.

• Jelbring, Stina. ”En vandring i friarens spår: metafor och symbol i nô-spelet Kayoi Komachi”. I Orientaliska studier, nr 136 (2013), 31–64.

• Jelbring, Stina. ”The Symbolic System round the Moonflower”. I A Decontextual Stylistics Study of the Genji Monogatari: With Focus on the ”Yûgao” Story. Stockholm: Stockholm University, 2010, 208–23.

• Karlsson, Mats. ”Narrative Aspects of Akutagawa’s Yabu no naka”. I Ulla Frisk, ed. Japan and Korea in a Nordic Context. Stockholm: Stockholm University, 2000, 46–55.

• Katô Shûichi. A History of Japanese Literature. Volume 2: The Years of Isolation, Don Sanderson, trans. Tokyo, New York and San Francisco: Kodansha International LTD, 1983, 88–93, 105–107, 110–11.

• Kawabata Yasunari. Snöns rike, övers. Per Erik Wahlund. Stockholm: Aldus/Bonniers, 1968 [1957], 7–12.

• Kawamoto Kôji. ”Shizukasa ya: Looking at a Single Haiku”. I The Poetics of Japanese Verse: Imagery, Structure, Meter. Tokyo: University of Tokyo Press, 2000, 151–60.

• Keene, Donald. Seeds in the Heart: Japanese Literature from Earliest Times to the Late Sixteenth Century. New York: Columbia University Press, 1999, 643–47, 656–59.

• Keene, Donald. World within Walls: Japanese Literature of the Pre-Modern Era, 1600-1867. Rutland VT & Tokyo: Tuttle, 1978, 411–16 och 428–35.

• Kôno Taeko. ”Toddler-Hunting”. Lucy North, trans. I Toddler-Hunting and Other Stories. New York: New Directions, 1996, 45–59.

• Kubota Hikosaku. Gatusångerskan Omatsus äventyr. Ulla Frisk, Staffan Lindström, Eiko Nordlander och Marie Söderberg, övers. Lund: Ellerströms, 2006, 13–25.

• Lindberg-Wada, Gunilla. ”Japan”. I Margareta Pettersson, red. Världens litteraturer: en gränsöverskridande historia. Lund: Studentlitteratur, 2011, 47–48, 126–127, 193–195 och 275.

• Masaoka Shiki. Shiki: Japanska haiku-dikter för fyra årstider. Sextiofyra haiku i tolkning av Noriko Thunman och Per Erik Wahlund. Raumo, Finland: OrientA, 5–17.

• Matsumoto Seichô. Points and Lines, Makiko Yamamoto, Paul C. Blum, trans. New York: Kodansha, 1970, 52–58, 71–76.

• Matsuo Bashô. ”Inledning”, ”Hiraizumi”, ”Ryushakuji”. I En resa till det inre av landet, övers. Vibeke Emond. Lund: Ellerströms, 2004, 17, 35–36, 38–39.

• Mishima Yukio. ”Sotoba Komachi”. I Fem moderna nô-spel, Per-Erik Wahlund, övers. Stockholm: Bonniers, 1963, 9, 12–17, 26–27.

• Mori Ôgai. Danserskan, övers. Vibeke Emond. I Orientaliska studier Nr 84 (1995), 9–26.

• Natsume Sôseki. Kokoro, övers. Vibeke Emond. Lysekil: Pontes, 1996, 7–11, 21–26.

• Ôe Kenzaburô. Mardrömmen, övers. Thomas Warburton. Stockholm: Norstedsts, 1969, 21–35.

• Okamoto Kanoko. ”A Floral Pageant”, Hiroko Morita Malatesta, trans. I To Live and to Write: Selections by Japanese Women Writers 1913–1938. Yukiko Tanaka, ed. Seattle: The Seal Press, 1987, 205–25.

• Ôoka Shôhei. Fires on the Plain. Ivan Morris, trans. Rutland, Vt.: Tuttle, 1967, 176–83, 211–17.

• Rasplica Rodd, Laurel & Mary Catherine Henkenius, trans. & annot. ”Introduction”, ”The Rules of Court Poetry” och ”Arrangement of the Anthology”. I Kokin Wakashû. A Collection of Poems, Ancient and Modern. Princeton: Princeton University Press, 1984, 3–5 och 15–24.

• Ryûtei Tanehiko. Nise Murasaki Inaka Genji. I Shirane, Haruo, ed. Early Modern Literature: An Anthology, 1600–1900. New York: Columbia University, 2002, 805–15.

• Sata Ineko. ”Vatten”. Stina Jelbring, övers. I Hikari: Skandinavisk-japansk litteraturtidskrift. Vol. 3, Nr. 1 (1997), 55–60.

• Sei Shônagon. Kuddboken, översättning, förord och noter, Vibeke Emond. Lund: Ellerströms, 2012, 5–10, 15, 28–29. Förord, Avsnitt 1 och 25.

• Shiga Naoya. A Dark Night’s Passing, Edwin McClellan, trans. New York: Kodansha, 1976, 334–37, 344–45, 346–49.

• Shiraishi Kazuko. ”Hackspett”, ”Vintergatan”, ”Ved”, ”Den slösaktiga syrsan” och ”Brinnande betraktelse”. Tolkning av Heidi von Born. I Tidskriften 90tal 1991: 2/3, 23–25.

• Takasues dotter. Om mitt liv, översättning, förord och noter, Vibeke Emond. Lund: Ellerströms, 2006, 7–12, 65, 82–83, 85. Förord, Avsnitt 39 och 49.

• Tanizaki Jun’ichirô. ”The Tattooer”. I Seven Japanese Tales. Howard Hibbett, trans. Rutland, Vt.: Tuttle 1963, 160–69.

• Tanizaki Jun’ichirô. Naomi, Anthony H. Chambers, trans. New York: Knopf, 1985, 3–7, 20–22, 66–69, 102–3, 161.

• Teele, Roy. E., Nicholas J., H. Rebecca, trans. ”The Arguments of Komachi”. I Ono no Komachi: Poems, Stories, Nô Plays. New York & London: Garland Publishing, Inc., 1993, 57–71.

• Tsushima Yûko. ”The Silent Traders”, övers. Geraldine Harcourt. I The Shôwa Anthology: Modern Japanese Short Stories, ed. Van C. Gessel, Tomone Matsumoto, 1992, 416–25.

• Tyler, Royall, ed. & trans. ”A Short Summary of the Tale” och ”The World of the Tale” från ”Introduction”. I The Tale of Genji. New York: Viking, 2001. Vol. 1, xii–xx.

• Tyler, Royall, ed. & trans. ”The Damask Drum”. I Japanese Nô Dramas. Penguin Classics, 1992, 50–57.

• Yosano Akiko. Tangled Hair, trans. Sanford Goldstein & Seishi Shinoda. Rutland, Vermont & Tokyo: Tuttle, 1987 (dikter i urval).

• Yosano Akiko. Trassligt hår, övers. Kazuyo & Håkan Lundström. Lund: Ellerströms, 2010 (dikter i urval).

• Yoshimoto Banana. Kök, övers. Vibeke Emond. Stockholm: Norstedt, 1994, 112–26.

Övrigt undervisningsmaterial. Papperskompendium • Craig McCullough, Helen, trans., with an Introduction and Notes. The

Tales of Ise. Lyrical Episodes from Tenth-Century Japan. Tokyo: Tokyo University Press, 1968, 5–11, 71–76, 115–117. Avsnitten 4, 6, 9, 69.

• Craig McCullough, Helen, trans., with an introduction. ”The Heike as Literature”. I The Tale of the Heike. Stanford: Stanford University Press, 1988, 456–75.

• Hagiwara Sakutarô. Howling at the Moon. Sato Hiroaki, trans. Tokyo: University of Tokyo Press, 1978, 6–7, 20–21, 26–27, 44–45, 48–49, 56–57, 66–69.

• Hayashi Fumiko. Floating Cloud. Y. Kotabashi & W.C. Collcutt, trans. Tokyo: Hara, 1965, 30, 32, 34, 36, 38, 40, 42, 44, 46, 48, 50, 52, 54, 56, 58, 58, 60, 62.

• Ibuse Masuji. Svart regn, övers. Hans-Jacob Nilsson. Stockholm: Forum, 1984, 143–155.

• Iio Sôgi. ”Three Poets at Minase” (Minase Sangin Hyakuin, 1488). I Shirane, Haruo, ed. Traditional Japanese Literature: An Anthology, Beginnings to 1600. New York: Columbia University Press, 2007, 1087–92.

• Jippensha Ikku. Shank’s Mare, Thomas Satchell, trans. Boston, Rutland VT & Tokyo: Tuttle, 1960, 93–109.

• Katô Shûichi. The History of Japanese Literature: The First Thousand Years, Don Sanderson, trans. London and Basingstoke: The Macmillan Press, 1979, 91–99, 209–214, 269–70.

• Kenkô. Tsurezuregusa, trans. Donald Keene. Essays in Idleness: The Tsurezuregusa of Kenkô. Rutland, Vermont & Tokyo: Charles E. Tuttle Company, 1967. xiii–xxii, 115–121. Introduction, Avsnitt 137.

• Mori Ôgai. The Wild Goose. Burton Watson, trans. Ann Arbor: Center for Japanese Studies, Univ. of Michigan, 1995, 52–57, 78–83, 97–100.

• Shin Kokinshû. I Shirane, Haruo, ed. Traditional Japanese Literature: An Anthology, Beginnings to 1600. New York: Columbia University Press, 2007, 576, 585–86, 610, 613–15, 617, 621–22. Dikterna nr. 1267, 201, 1107, 3, 38, 44, 45, 179, 1136.

• Tayama Katai. ”The Quilt” (utdrag). I The Quilt and Other Stories. Kenneth G. Henshall, trans. Tokyo: University of Tokyo Press 1981, 49–60, 94–96.

• Yuasa Nobuyuki, trans. with an introd., The Narrow Road to the Deep North and other travel sketches. London: Penguin Classics, 1966, 9–15, 36–44.

Övrig litteratur: • Chikamatsu Monzaemon. Shinju Ten no Amijima (The Love Suicide at

Amijima, 1721) i någon av följande översättningar: • Keene, Donald. ”The Love Suicides at Amijima”. I Four Major Plays of

Chikamatsu. New York and London: Columbia University Press, 1961, 170–208.

• Shively, Donald H/Chikamatsu Monzaemon. The Love Suicide at Amijima (Shinju Ten no Amijima): A Study of a Japanese Domestic Tragedy by Chikamatsu Monzaemon. Cambridge, Massachusetts: Harvard University Press, 1953, 63–96 (finns som elektronisk resurs på SUB).

• Mishima Yukio. The Sailor who Fell from Grace with the Sea, John Nathan, trans. Tokyo: Charles Tuttle Company, 1990, 48–61, 130–140.

• Mishima Yukio. ”Sidentrumman”. I Fem moderna nô-spel, Per-Erik Wahlund, övers. Stockholm: Bonniers, 1963, 35–66.

• Mostow, Joshua, ed. The Columbia Companion to Modern East Asian Literature. New York: Columbia University Press, 2003, 21–65, 69–83, 87–92, 99–104, 112–149, 158–163, 175–189, 193–206, 212–229, 246–250, 256–258, 262–268 (finns som elektronisk resurs på SUB).

• Murasaki Shikibu. Kapitel 4 ”Yūgao”. I Genji monogatari (1000-talet) i någon av följande översättningar:

• Övers. Annastina Alkman. ”Yugao”. I Genjis roman. En japansk Don Juan för 1000 år sedan. Stockholm: Natur & Kultur, 1928, 81–125.

• Övers. Kristina Hasselgren. ”Yuugao”. I Berättelsen om Genji. De tidiga åren. Stockholm: Natur & Kultur, 1986. (finns även i nytryck på ePan, Stockholm, 2003), 76–112.

• Övers. Edward G. Seidensticker. ”Evening Faces”. I The Tale of Genji. New York: Alfred A. Knopf, 1976, 57–83.

• Övers. Royall Tyler. ”Yūgao: The Twilight Beauty”. I The Tale of Genji. NewYork: Viking, 2001, 53–80.

• Övers. Arthur Waley. ”Yugao”. I The Tale of Genji. A Novel in Six Parts by Lady Murasaki. Tokyo: Charles E. Tuttle Co, 1970, 54–80.

Detaljschema För dagar, datum och plats, se hemsidan, www.su.se/asia. För aktuellt schema och eventuella förändringar hänvisas alltid till TimeEdit. Föreläsning 1: Kursintroduktion, upplägg och en allmän överblick över Japans litteraturhistoria Del 1: Litteraturen under förmodern tid och tidig modern tid Heian-perioden Heian-perioden (平安時代) sträcker sig över flera sekler från slutet av 700-talet till slutet av 1100-talet, en tidsperiod då Japans politiska centrum är förlagt till Heian-kyō, dvs. dagens Kyoto. Den japanska skriften får nu ett starkt fäste, samtidigt som det kinesiska inflytandet på språk och litteratur alltjämt är stort. Detta tillsammans med utvecklingen av den aristokratiska kulturen runt hovet i Kyoto bidrar till att skapa en litterär guldålder. Flera litterära genrer når nu sin höjdpunkt, och vi läser några representativa verk från de genrerna. Föreläsning 2: Heian-periodens litteratur: översikt och Kokin wakashû Man brukar säga att Heian-perioden var en litterär guldålder och i den inledande föreläsningen tittar vi litet närmare på vilka faktorer som medverkade till denna utveckling. Vi kommer även in på de litterära genrerna kashû (歌集 diktantologi), utamonogatari (歌物語 diktberättelse),

tsukuri monogatari (作り物語 uppdiktad berättelse), nikki (日記 litterär

dagbok) och zuihitsu (随筆 litterär essä). Diktantologin Kokin wakashū (古今和歌集), som är ämnet för andra timmens föreläsning, sammanställdes på kejserligt initiativ mellan åren 905 och 914. Den innehåller ett brett register av olika sorters dikter, däribland årstidsdikter och kärleksdikter vilka är arrangerade på ett särskilt sätt.

Till första timmen läser vi ett utdrag ur Japan – kultur och historia, ett utdrag ur A History of Japanese Literature: The First Thousand Years (”The First Turning Point”), Avsnitt 1 och 25 samt utdrag ur förordet i Kuddboken samt Avsnitt 39, 49 och utdrag ur förordet i Om mitt liv. Dessutom läser vi ”Japan” och ”Poesi”, sid. 47–48 i Världens litteraturer: en gränsöverskridande historia. Till andra timmen läser vi dikterna nr 1, 113, 139, 169, 305, 323, 350, 373, 418, 460, 469, 477, 554, 623, 727, 782, 797, 938 och 1030 ur Kokin Wakashû. Dessutom läser vi texterna ”Introduction”, ”Arrangement of the

Anthology” och ”The Rules of Court Poetry”. Föreläsning 3: Heian-perioden: Ise monogatari och Genji monogatari Om det i diktantologin förekommer att två helt orelaterade dikter sätts samman som en fiktiv diktväxling, är det i diktberättelse-genren som denna teknik kommer att inta en central plats, där den utvecklas och förfinas till kortare historier, vilka i sin tur kan läsas tillsammans som en mer eller mindre löst sammanhängande längre berättelse. Ett representativt verk är Ise monogatari (伊勢物語 Berättelser från Ise, 900-talet). Samma teknik återfinns även i genren tsukuri monogatari, även om den där inte är lika påfallande, trots att poesi och prosa är sammanflätat. Till skillnad från diktberättelsen som brukar anses som en blandning av fakta och fiktion, så avser denna genre uppdiktade berättelser. Hit brukar Genji monogatari (源氏物語 Berättelsen om Genji) räknas. Den skrevs av

en kvinna som gått till historien som Murasaki Shikibu (紫式部) i början av 1000-talet, och berättelsen kretsar kring hovet i Kyoto. Till första timmen läser vi avsnitten 4, 6, 9, 69 och utdrag ur förordet i Ise Monogatari. Till andra timmen läser vi kapitel 4, ”Yûgao” (夕顔) ur Genji monogatari i valbar översättning samt texterna ”A Short Summary of the Tale”, ”The World of the Tale” samt ”The Symbolic System round the Moonflower”. Dessutom läser vi ”Berättelser”, s. 48 i Världens litteraturer: en gränsöverskridande historia. Medeltiden Medeltidens (中世 1200–1500-talet) japanska litteratur är starkt färgad av det buddhistiska inflytandet och det militära feodalsamhället. Vi kommer att koncentrera oss på sju olika genrer: kashû (diktantologi), renga (kedjedikt), monogatari (berättelser), zuihitsu (essä), nô-spel, otogi-zôshi (sagor) och setsuwa (folkliga berättelser). Föreläsning 4: Medeltidens poesi och prosa Först stiftar vi bekantskap med poesin som genomgår stora förändringar under perioden, med exempel från waka 和歌 (klassisk japansk dikt) och

renga 連歌 (kedjedikt) ur diktantologin Shin Kokin wakashû 新古今和歌集 (Ny antologi med ny och gammal dikt, 1205) respektive kedjediktningen ”Three Poets at Minase”. Därefter kommer vi in på två slags berättargenrer: den fiktiva berättelsen (tsukuri monogatari) respektive krigarberättelsen (gunki monogatari 軍記物語) och läser utdrag ur Towazugatari (Berättelsen ingen frågade efter)

och Heike monogatari 平家物語(Berättelsen om Heike-klanen), bägge från 1300-talet. Slutligen tittar vi närmare på hur essä-genren zuihitsu utvecklas mot att bli mer religiös-filosofisk. Till första timmen läser vi dikterna nr. 201 och 1107 av Fujiwara no Shunzei, nr 179, 1136 och 1764 [1762] av Shunzeis dotter, nr. 38, 44 och 45 av Fujiwara Teika, nr. 1267 och 1471 av Saigyô samt dikt nr. 3 och 380 av prinsessan Shukushi i diktantologin Shin Kokin wakashû. Dessutom läser vi ”The Age of Shin Kokinshû”, ”Three Poets at Minase” (Minase Sangin Hyakuin) och The History of Japanese Literature: The First Thousand Years (”The Second Turning Point”). Till andra timmen läser vi avsnitt ur Bok 9 i Heike monogatari: ”The Death of Lord Kiso”, ”The Imperial Lady Becomes a Nun” samt ”The Imperial Lady Goes to Ôhara”. Dessutom läser vi ”The Heike as Literature”. Förutom detta läser vi utdrag ur förordet och Kapitel 1 i Confessions of Lady Nijô (Towazugatari). Vidare läser vi ”Introduction” och Avsnitt 137 i Essays in Idleness (Tsurezuregusa av Kenkô (Yoshida Kaneyoshi) samt förordet Medieval Recluse-Memoirists” och Avsnitt 1 ur An Account of My Hermitage (Hôjôki). Föreläsning 5: Medeltidens litteratur och scenkonst Under denna föreläsning utgår vi från nô-spelet Kayoi Komachi (slutet av 1300-talet–början 1400-talet) och ser hur det är strukturerat och tittar även på nô-spelet The damast drum. Vi tar del av folkliga legender (setsuwa 説話) genom att läsa ett avsnitt ur legendsamlingen Kojidan 古事談 (Berättelser från förr, 1212–15). Vi läser även en otogi-zôshi おとぎ草子 (saga) från denna period, vilken knyter an till nô-spelet. Under föreläsningen läser vi nô-spelen ”På friarstråt till Komachi” (Kayoi Komachi) och The damast drum jämte artikeln ”En vandring i friarens spår: Metafor och symbol i nô-spelet Kayoi Komachi”. I den senare ingår ett avsnitt ur Kojidan. Som otogi-zôshi läser vi ”The Arguments of Komachi”. Dessutom läser vi ”Scenkonst” i Världens litteraturer: en gränsöverskridande historia, sid. 48. Edo-perioden Under Edoperioden (江戸時代), även kallad Tokugawatiden (徳川時代), växte nya litteraturformer fram som främst riktade sig till den läskunniga medelklass som uppstått i städerna. Litteraturen spreds i vida kretsar tack vare den förlagsindustri på kommersiell basis som utvecklades under denna period. Föreläsning 6: Edo-periodens prosa och poesi Under denna period uppstod flera olika genrer: sharebon (洒落本), som

handlar om livet i de statligt licensierade nöjeskvarteren, med Santô Kyôden (山東京伝 1761–1816) som främste företrädare och kibyôshi (黄表紙), ”gula omslag”, humoristiska berättelser där illustrationerna var lika viktiga som texten, också här med Kyôden som ledande namn. En annan genre var ninjôbon (人情本), ”böcker om mänskliga känslor”,

kärleksromaner för främst kvinnliga läsare med Tamenaga Shunsui (為永春水 1790–1843) som viktigaste författare. Det fanns också yomihon (読本), ”böcker för läsning”, historiska romaner med moraliserande tendens, där Takizawa Bakin (滝沢馬琴 1767–1848) är den främste företrädaren.

Humoristiska berättelser kunde man läsa i kokkeibon (滑稽本),”roliga

böcker”, en genre som domineras av Jippensha Ikku (十返舎一九 1765–

1831). Ytterligare en berättargenre som tas upp är gôkan (合巻), ”hopbundna volymer”, som liknar kibyôshi, men där berättelserna är längre och ofta handlar om hämnd. En av dess företrädare är Ryûtei Tanehiko (柳亭種彦 1783–1842). Nära förknippad med gôkan är scenkonsten under den här tiden, den s.k. kabuki (歌舞伎) och dockteatern, jôruri (浄瑠璃). En av de viktiga

pjäsförfattarna inom de här genrerna är Chikamatsu Monzaemon (近松門左衛門 1653–1725). Ytterligare en berättargenre som utvecklades under den här perioden var den s.k. ukiyo-zôshi (浮世草子),”böcker om den flytande världen”, som dels handlade om samhället i stort, dels om kärlek och erotik. En författare som utmärkte sig inom denna genre var Ihara Saikaku (井原西鶴 1642–93) Under 1600-talet uppstår även en ny poetisk genre, haikai no renga (俳諧の連歌), som är en folklig förgrening av renga (連歌). Genren hade i början

låg status men med tiden höjs dess status tack vare Matsuo Bashô (松尾芭蕉 1644–94). Olika stilistiska drag inom genren under Edo-perioden studeras. Till första timmen läser vi Matsuo Bashôs En resa till det inre av landet, avsnitten ”Inledning”, ”Hiraizumi” och ”Ryushakuji” och utdrag ur ”Introduction” från The Narrow Road to the Deep North and Other Travel Sketches, Vidare läser vi ”The Foremost Lodger in the Land” av Ihara Saikaku. Vi läser även The History of Japanese Literature: The Years of Isolation (”Chônin Ideals and Reality: Ihara Saikaku”) och ”Asien: Japan”,

”Poesi” och ”Prosa”, sid. 126–27 i Världens litteraturer: en gränsöverskridande historia. Till andra timmen läser vi första kapitlet i Shank’s Mare av Jippensha Ikku, A Country Genji by a Commoner Murasaki (Nise Murasaki Inaka Genji) av Ryûtei Tanehiko samt ett utdrag ur World within Walls. Dessutom läser vi The History of Japanese Literature: The Years of Isolation (utdrag ur ”Glorious Deaths”) och Chikamatsu Monzaemons pjäs The Love Suicide at Amijima. Del 2: Litteraturen under modern tid Meijirestaurationen, som inledde Meijitiden (明治時代 1868–1912), brukar räknas som upptakten till det moderna Japan. Mot bakgrund av sitt litteraturhistoriska sammanhang studeras den moderna litteraturen med utgångspunkt i litterära strömningar, teman, sociala sammanhang och genrer. Tonvikten ligger på prosalitteratur, men även lyrik och drama behandlas till viss del. Genomgående handbok: The Columbia Companion to Modern East Asian Literature (CCMEAL) Föreläsning 7: Berättarkonsten i det moderniserade Japan (1) Kubota Hikosaku (1846–1898) föddes i Tokyo och växte upp hos en vasall till shogunen. Tidigt blev han teaterintresserad och började redan som sjuttonåring medarbeta vid författandet av farser i traditionell stil, kyôgen. Han nådde dock inga större framgångar på detta område, så han lämnade efter kort tid teatervärlden för andra uppgifter, men återvände senare som assistent till en pjäsförfattare. Samtidigt började han arbeta som journalist med rapporter från nöjesvärlden. Det var under den här tiden han skrev sina böcker. Bland dem kan nämnas Gatusångerskan Omatsus äventyr (1877–1878) och Berättelsen om vågornas brus vid Enoshima (1880), en skildring av en skandal vid shogunens hov på 1700-talet. Av dem blev Gatusångerskan Omatsus äventyr, en populärlitterär berättelse om en kriminell kvinna, den största framgången. Vi läser ett utdrag ur Gatusångerskan Omatsus äventyr. Higuchi Ichiyô (1872–1896) är en pseudonym för Higuchi Natsu, den första framstående kvinnliga författaren i Japan i modern tid. Trots att hon skrev ganska få verk, har hennes noveller haft stort inflytande på japansk litteratur, och hon uppskattas än idag av japanska läsare. Som hennes mästerverk brukar romanen Takekurabe (Child’s Play) betraktas. Vi läser novellen ”The Sound of the Koto” och ett utdrag ur Child’s Play. Futabatei Shimei (1864–1909) är berömd för sin roman Ukigumo (Drivande moln), som ses som den första moderna romanen i Japan. Han hade nära kontakt med Tsubo’uchi Shôyô (1859–1935), berömd för sin romanteoretiska skrift Shôsetsu shinzui (Romanens innersta väsen). Vi läser ett utdrag ur Ukigumo.

Handböcker: CCMEAL, kap. 3–4, 6–7, 9, 11, 13 (s. 21–35, 43–58, 62–65, 70–73, 80–83) ”Asien: Japan”, ”Ett sekel av omvälvningar”, ”Litteraturbegrepp och kanonbildning”, ”Ett nytt litterärt språk”, ”Litteratur som yrke och institution” samt ”Mångfald, identitet och repression”, sid. 193–195 i Världens litteraturer: en gränslös historia. Föreläsning 8: Berättarkonsten i det moderniserade Japan (2) Tayama Katai (1871–1930) är mest berömd för sin roman Futon (eng. övers. i The Quilt and Other Stories), där han på ett osminkat sätt beskriver en gift författares känslor för en yngre kvinna. Romanen kom att betraktas som den första representanten för ”jag-romanen” (watakushishôsetsu alt. shishôsetsu). Vi läser utdrag ur The Quilt and Other Stories. Mori Ôgai (1862–1922) var militärläkare, översättare, romanförfattare, novellist och poet. Han betraktas som en av giganterna i den tidiga moderna japanska litteraturen, vid sidan av Shiga Naoya och Natsume Sôseki. Hans främsta novell anses vara ”Maihime” (”Danserskan”), hans främsta roman Gan (The Wild Goose). Vi läser ”Danserskan” och Vibeke Emonds presentation av Mori Ôgai i Orientaliska studier nr 84 (1995), samt utdrag ur The Wild Goose. Natsume Sôseki (1867–1916) föddes i Tokyo, studerade engelsk litteratur vid Tokyo universitet och två år i London som stipendiat. Han hade en gedigen bildning i klassisk kinesisk litteratur och skrev själv sino-japansk poesi och haiku. Han var god vän med poeten Masaoka Shiki, som behandlas senare i kursen. Vi läser utdrag ur romanen Kokoro. Handböcker: CCMEAL, kap. 12, 15 (s.74–78, 87–92). ”Asien: Japan”, ”Ett sekel av omvälvningar”, ”Litteraturbegrepp och kanonbildning”, ”Ett nytt litterärt språk”, ”Litteratur som yrke och institution” samt ”Mångfald, identitet och repression”, sid. 193–195 i Världens litteraturer: en gränslös historia. Föreläsning 9: Taishô-perioden och den tidiga Shôwa-perioden Tanizaki Jun’ichirô (1886–1965) föddes in i en köpmannafamilj i Tokyo med gamla anor men som sett sina bästa dagar. Han skrev kinesisk poesi och läste klassiker från väst och öst redan i skolan. Han fick sitt litterära genombrott med novellen ”Shisei” (The Tattooer”). Efter den stora jordbävningen i Tokyo 1923 flyttade han till Osaka och bosatte sig i Ashiya. Efter detta dröjde det inte länge förrän hans första verkligt framgångsrika roman, Chijin no ai (Naomi) kom ut. Vi läser ”The Tattoer” och utdrag ur Naomi.

Shiga Naoya (1883–1971) var en av sin generations främsta prosaister, verksam inom både roman- och novellgenren. Som hans mest betydande roman räknas An’ya Kôro (A Dark Night’s Passing), först publicerad som följetong i den socialistiska tidskriften Kaizô. Vi läser utdrag ur A Dark Night’s Passing. Okamoto Kanoko (1889–1939), pseudonym för Ônoka Kano, var författare, tanka-poet och buddhistiskt lärd. Hon föddes i en förmögen familj i Tokyo, men växte upp på släktgården i Kanagawa där hon fick en klassisk humanistisk utbildning. Sin litterära debut gjorde hon som tanka-poet med bidrag till tidskriften Myôjô (Lysande stjärna). Hon anslöt sig också till sällskapet runt tidskriften Seitô (Blåstrumporna) med feministiskt anslag, där bland annat poeten Yosano Akiko (se föreläsning 10) deltog. Hon debuterade som romanförfattare 1938. Eftersom hon dog ung, bara knappt 50 år, har merparten av hennes verk givits ut postumt. Vi läser novellen A Floral Pageant. Akutagawa Ryûnosuke (1892–1927) betraktas som ”den japanska novellens fader” och har gett namn åt ett av de mest prestigefyllda litterära prisen i Japan, Akutagawa-priset (Akutagawashô). Vi läser novellen ”I buskaget”. Sata Ineko (1904–1998) var författare och kritiker och aktiv i den proletära litteraturrörelsen. Hon anslöt sig till Kommunistpartiet, som under trettiotalet var förbjudet och blev fängslad under en tid. Efter kriget skrev hon desillusionerat och kritiskt om den politiska vänsterns utveckling. Vi läser novellen ”Vatten” och utdrag ur novellerna ”Från en karamellfabrik” och ”Ärret”. Handbok: CCMEAL, kap. 16, 21–25 (s. 93–98, 115–140). Föreläsning 10: Efterkrigstid (1) Hayashi Fumiko (1903 el.1904–1951) var romanförfattare och poet. Många av hennes verk handlar om frisinnade kvinnor och problematiska relationer. En av hennes mest kända romaner är Ukigumo (Floating Clouds) från 1951, filmatiserad av Naruse Mikio 1955. Vi läser ett utdrag ur Floating Clouds. Ôoka Shohei (1909–1988) var romanförfattare, litteraturkritiker och översättare av fransk litteratur. Han är en av de efterkrigsförfattare vilkas erfarenheter från andra världskriget spelar en framträdande roll i deras verk. Hans roman Nobi (Fires on the Plain), lösligt baserad på hans egna upplevelser av kriget på Filippinerna, betraktas som en av de viktigaste japanska efterkrigsromanerna. Vi läser utdrag ur Fires on the Plain.

Ibuse Masuji (1898–1993) var novellist och romanförfattare. Han började publicera sina alster redan på 20-talet och blev snabbt känd och uppskattad i Japan, men det var först efter andra världskriget som han blev internationellt berömd för den flerfaldigt prisbelönta romanen Kuroi ame (Svart regn), publicerad 1966. Den är baserad på dagböcker förda av människor som upplevde Hiroshima-bomben, och dess titel syftar på radioaktivt nedfall. Vi läser ett utdrag ur Svart regn. Handböcker: CCMEAL, kap. 30, 33–35, 39 (s. 158–163, 175–189, 204–206). ”Asien: Japan”, ”Institutioner, medier och aktörer”, sid. 275 i Världens litteraturer: en gränslös historia. Föreläsning 11: Efterkrigstid (2) Matsumoto Seichô (1909–1992) var författare och journalist. Han var oerhört produktiv och skrev ett flertal kriminalromaner i den samhällskritiska skolan som ofta kretsar kring korruption och andra ämnen inom politik och näringsliv. 1953 belönades han med Akutagawa-priset för sin berättelse Legenden om Kokura-dagboken (Aru kokura nikki den). Vi läser ett utdrag ur kriminalromanen Points and Lines. Enchi Fumiko (1905–1986) föddes i Tokyo som dotter till en berömd språkvetare och fick en gedigen utbildning med bl.a. privatundervisning i engelska, franska och sino-japanska (kanbun). För romanen Onnazaka (År av väntan) belönades hon med det prestigefyllda Nômapriset. Vi läser utdrag ur År av väntan. Kawabata Yasunari (1899–1972) var novellist och romanförfattare. Hans sparsmakade, lyriska och subtila prosa ledde till att han, som förste japanske författare, fick Nobelpriset i litteratur 1968. Förutom som skönlitterär författare var han verksam som kritiker och introduktör av ny litteratur. Vi läser ett utdrag ur romanen Snöns rike. Handböcker: CCMEAL, kap. 26, 41 (s. 141–145, 212–215). ”Asien: Japan”, ”Institutioner, medier och aktörer”, sid. 275 i Världens litteraturer: en gränslös historia. Föreläsning 12: De senaste decennierna (1) Mishima Yukio (1925–1970) var född och uppvuxen i Tokyo. Han började publicera sig redan som tonåring och skrev inom många genrer, såsom novell, roman, drama, essäistik och kritik. Vi läser de moderna nô-spelen ”Sidentrumman” och ”Sotoba Komachi” samt utdrag ur Sjömannen som föll i onåd hos havet.

Abe Kôbô, pseudonym för Abe Kimifusa (1924–1993), var romanförfattare, dramatiker, fotograf och uppfinnare. Han har ofta jämförts med Franz Kafka, p.g.a. sina surrealistiska, ofta mardrömslika, beskrivningar av människans främlingskap i det moderna samhället. Vi läser utdrag ur Kvinnan i sanden. Yoshimoto Banana (f. 1964) föddes i Tokyo som dotter till ett berömt författarpar och studerade litteratur vid Nihon University. Slog igenom 1987 med bästsäljaren Kitchin (Kök), som sålde mer än 10 000 ex. första dagen. Belönades med litterära priser för alla verk hon gav ut mellan 1987 och 1989. Vi läser utdrag ur Kök. Handbok: CCMEAL, kap. 7, 37, 42, 46 och 51 (s. 52–58, 193–197, 216–220, 256–258). Föreläsning 13: De senaste decennierna (2) Ôe Kenzaburô (f. 1935) fick Nobelpriset i litteratur 1994 med motiveringen att han ”med poetisk kraft skapar en imaginär värld, där liv och myt förtätas till en skakande bild av människans belägenhet i nutiden”. Han har i sitt författarskap påverkats av Jean-Paul Sartre och existentialismen, men även av amerikanska författare, som exempelvis Henry Miller. Hans äldste son Hikari, idag en framstående tonsättare, är född med en hjärnskada, vilket har satt sin prägel på flera av Ôes verk, däribland romanen Kojinteki na taiken (Mardrömmen) från 1964. Vi läser ett utdrag ur Mardrömmen. Kôno Taeko (1926–2015) är en av de viktigaste kvinnliga prosaisterna i sin generation. Hon föddes i Osaka, där fadern var grosshandlare, men flyttade till Tokyo 1952. Tvångs-arbetade i fabrik under kriget, kontorsanställd i Tokyo 1952–1960, därefter författare på heltid. Belönades 1961 med Shincho-priset för novellen ”Yojigari” (”Toddler-Hunting”) Vi läser ungefär första hälften av ”Toddler-Hunting”. Tsushima Yûko (1947–2016), pseudonym för Tsushima Satoko, var romanförfattare, essäist och kritiker. Hon blev faderslös redan vid 1 års ålder, då hennes far, författaren Dazai Ozamu (pseudonym för Tsushima Shûji) begick självmord. Läste engelsk litteratur vid universitetet. För sin novell Dan’mari ichi (”The silent traders”) belönades hon med Kawabata-priset. Vi läser novellen ”The silent traders”. Handbok: CCMEAL, kap. 38, 42, 43, 49 (s. 198–203, 221–229, 246–50, 256–58). Föreläsning 14: Filmvisning

Föreläsning 15: Poesi i nya och gamla former Masaoka Shiki (1867–1902) föddes i Matsuyama. Studerade de kinesiska klassikerna från 1873 och komponerade dikt på kinesiska från 1878, samt tanka från 1882. Flyttade till Tokyo 1883 och bedrev litteraturstudier vid Tokyo universitet 1890–92. Började komponera haiku-poesi och redigerade haiku-tidskriften Nippon. For till Kina som krigskorrespondent 1895, och mötte där bl.a. Mori Ôgai. Mycket svårt sjuk i TBC, och konvalescent hos Natsume Sôseki i Matsuyana. Sängbunden från 1897. Vi läser utdrag ur Masaoka Shiki och Shiki: Japanska haiku-dikter för fyra årstider. Yosano Akiko (1878–1942) är en av Japans mest betydande, och mest kontroversiella, kvinnliga lyriker, främst ihågkommen för sitt nyskapande bruk av tanka-formen. Hennes texter ger direkt uttryck åt personliga upplevelser, särskilt på kärlekens område, och detta på ett språk som många i det tidiga 1900-talets Japan uppfattade som starkt känsloladdat och sexuellt explicit. Hennes mest framgångsrika diktsamling, Midaregami (Tangled Hair/Trassligt hår), utgiven år 1901, är ett av de centrala verken inom den postklassiska japanska lyriken. I likhet med Tanizaki Jun’ichirô och Enchi Fumiko har Yosano Akiko även publicerat en översättning till modern japanska av Genji monogatari. Vi läser utdrag ur Tangled Hair/Trassligt hår. Hagiwara Sakutarô (1886–1942) skrev fri vers och betraktas som den moderna japanska lyrikens fader. Förutom lyrik, publicerade han flera volymer essäer, litteratur- och kulturkritik, samt aforismer. Hans unika lyriska stil gav uttryck åt hans existentiella tvivel, hans rädslor, livsleda och vrede i mörka bilder och kristallklara formuleringar. Hans första samling fri vers, Tsuki ni hoero (Howling at the Moon) publicerades 1917 och gjorde stor sensation i litterära kretsar. Vi läser utdrag ur Howling at the Moon. Shiraishi Kazuko (f. 1931) föddes i Vancouver men kom till Japan strax före andra världskriget. Hon är en modernistisk poet som ofta framträder med poesiuppläsning till musik (tillgänglig på Youtube) Vi läser ”Hackspett”, ”Vintergatan”, ”Ved”, ”Den slösaktiga syrsan” och ”Brinnande betraktelse”. Handbok: CCMEAL, kap. 17, 27 och 53 (s. 99–104, 146–149, 262–68). Föreläsning 16: Filmvisning

Tentamen, regelverk och studentinflytande

Examination Examinationsform för varje delkurs finns angiven i kursplanen och i kursbeskrivningen. Bägge hittar du i kurskompendiet samt i Athena. Några delkurser har salstentor som skrivs efter delkursens slut, andra har hemtentor, muntliga tentor eller andra examinatonsuppgifter.

OBS! Endast studenter som anmält sig till tentamen får tentera!

Om du dyker upp till tentamen utan att ha anmält dig kommer du

alltså inte att få tentera vid det tillfället! För att anmäla dig loggar du

in på student-Ladok (www.student.ladok.se). Vid eventuella problem, kontakta studentexpeditionen.

Följande regler vid examination är övergripande vid Stockholms universitet, och är till för att säkerställa en rättvis examination. Nedanstående är ett utdrag ur regelboken (https://www.su.se/regelboken/bok-2/utbildning-på-grundnivå-och-avancerad-nivå/regler-för-tentamensskrivningar-vid-stockholms-universitet-1.26334), och gäller regler för tentander:

1. Tentands ansvar att följa reglerna

Tentand ska följa skrivvakts anvisningar och tillsägelser. Om skrivvaktsanvisningar och tillsägelser inte följs kan det medföra att tentamen inte

rättas eller att disciplinära åtgärder vidtas. Tentand ska låta skrivvaktkontrollera identitetskort och medhavt material.

2. Identitetskontroll och namnteckningTentand ska uppvisa godkänd legitimation. Som godkänd legitimation

räknas körkort, pass och id-kort med aktuell giltighetstid. Som godkändlegitimation räknas även högst tre månader gammal polisanmälan som

anger att tentandens id-handling är stulen eller förlorad. Även utländskaidentitetshandlingar godkänns, företrädesvis pass och id-kort, under

förutsättning att identitetshandlingen inte måste översättas för atttentanden ska kunna identifieras. Tentand ska anteckna identifikationskod

eller för det fall tentamen inte är anonym sitt namn och personnummerenligt skrivvakts anvisningar.

3. Placering i skrivsalen

Det ska alltid anslås placeringslistor innan salstentamina. På dessa skaalla som anmält att de ska skriva tentamen finnas med och enkelt kunna

utläsa vilken plats de ska placera sig vid. Tentander som inte anmält sig i

förväg får endast delta i tentamen i den mån institutionen medger detta,och då i mån av plats. Tentanderna placeras i sådana fall av skrivvakt. Vid

tentamina med upp till 25 tentander medges undantag från kravet påplaceringslistor.

4. Personliga tillhörigheter Tentand ska följa skrivvakts instruktioner om var väskor och andra

personliga tillhörigheter ska placeras. Mobiltelefon och annan otillåten

teknisk utrustning ska stängas av under tentamen och förvaras bland personliga tillhörigheter.

5. Hjälpmedel

Endast sådana hjälpmedel som på förhand medgivits av examinator får medföras till tentamen. Såvitt avser hjälpmedel som kan lagra, avge eller

förmedla information, exempelvis miniräknare med möjlighet att lagra data, gäller kravet på medgivande även för information som finns i eller

kan avges eller förmedlas av hjälpmedlet. Det ska särskilt framhållas att mobiltelefoner aldrig kan vara ett tillåtet hjälpmedel.

6. Papper

Tentamen får endast skrivas på papper som delas ut av skrivvakt. Detta gäller även kladdpapper.

7. Förbud att lämna skrivsalen tidigare än efter 30 minuter Tentand som inte vill fullgöra tentamen får lämna skrivsalen tidigast efter

att 30 minuter av skrivtiden har gått. Tentand som infinner sig efter det att 30 minuter av skrivtiden har gått får inte delta i det skriftliga provet.

8. Förbud för tentander att samtala

Samtal mellan tentander eller mellan tentand och utomstående, exempelvis via mobiltelefon, får inte förekomma förrän samtliga som

deltagit i tentamen lämnat in sina tentamina till skrivvakt. Detta förbud gäller såväl i skrivsalen som under eventuella toalettbesök.

9. Paus och toalettbesök

Vid tentamina som omfattar mer än fem timmar ska det vara en paus om 30 minuter. Skrivvakt ska ge besked om vilka toaletter som får användas

och tentand ska följa skrivvakts anvisningar.

10. Inlämning

Tentand får inte ta med sin tentamen ut ur skrivsalen utan ska personligen lämna den till skrivvakt. Observera att även en "blank"

skrivning ska lämnas till skrivvakt innan tentand lämnar skrivsalen.

11. Skyldighet för den som uppträtt störande att avlägsna sig Tentand som uppträtt störande ska på skrivvakts uppmaning avlägsna sig.

Störande uppträdande kan leda till disciplinära åtgärder.

12. Fusk Tentand som misstänks för fusk får fortsätta skrivningen om tentand visar

upp och lämnar ifrån sig det otillåtna hjälpmedlet. Skrivvakt ska om möjligt erbjuda tentand möjligheten att byta ut det otillåtna hjälpmedlet

mot ett godkänt exemplar. Tentand som vägrar visa eller lämna ifrån sig

hjälpmedel får inte fortsätta skrivningen. Eventuellt fusk och/eller

störande beteende behandlas efter anmälan från prefekt/studierektor av

rektor som ett disciplinärende.

13. Vid brandlarm, bombhot eller liknande

Vid brandlarm, bombhot eller liknande ska tentand följa de anvisningar som ges av skrivvakter. I sådana händelser ska utrymning av skrivsal alltid ske omedelbart och skrivvakter förvandlas automatiskt till tillfälliga utrymningsledare för skrivsalen. Vid utrymning av skrivsal uppmanas tentander att inte samtala med varandra för att om möjligt kunna återgå till skrivningen efter att brandlarmet är över. Den huvudansvarige skrivvakten ska efter samråd med institutionen meddela tentanderna om de får återgå till skrivningen.

Hemtentamen Tentamen kommer att publiceras det datum och det klockslag som står angivet i kursbeskrivningen. En hemtentamen publiceras alltid på kursportalen Athena. Tentamen kommer att finnas på Athena ända tills den skall lämnas in, du behöver alltså inte ladda ner den exakt vid det klockslag då den publiceras. Inlämningstid och datum står också angivet i kursbeskrivningen, på själva tentamen samt på Athena.

Om inget annat anges ska en hemtentamen, precis som en salstentamen,

alltid skrivas självsändigt. För att förhindra uppkomsten av situationer där

misstanke om fusk uppstår är det viktigt att du är tydlig med bland annat

källhänvisningar. För mer information, se stycket Formalia, om att

referera och citera, nedan.

Särskilda behov Om du har en funktionsnedsättning som gör att du behöver särskilt stöd

och/eller hjälpmedel, kontakta alltid Service för studenter med

funktionsnedsättning (studentstod@su.se eller 08-16 28 78) i god tid före

kursstart.

Kontakta därefter studierektor vid din avdelning (hanna.kritz@su.se för

japanska, kinesiska och koreanska eller martin.safstrom@su.se för

arabiska och mellanösternstudier).

De stöd som finns tillgängliga är t.ex. anpassning av lokaler, kurslitteratur

som talbok, anteckningsstöd, mentorsstöd, förlängd skrivtid vid tentamen m.m.

Kursvärdering Efter att en delkurs har avslutats har du som student rätt att få framföra dina synpunkter och erfarenheter av delkursen i form av en

kursvärdering. Kursvärderingarna genomförs anonymt efter avslutad delkurs. Kursvärderingarna besvaras digitalt på en dator, mobiltelefon

eller liknande. En länk till kursvärderingen skickas till din epost och du har då en vecka på dig att besvara den.

Resultatet av kursvärderingarna, respons från lärare och beslut om

eventuella åtgärder finns sedan tillgängligt för sig som student i en pärm

på Studentexpeditionen senast 10 veckor efter avslutad kurs.

Om du av någon anledning inte fått möjlighet att fylla i en kursvärdering för en delkurs du läst kan du kontakta Studentexpeditionen

(exp.asien@su.se) för att få möjlighet att göra detta.

Formalia, om källkritik och plagiering

Källkritik Tänk på att alltid vara kritisk till de källor du använder och välj dem med

omsorg. Det är alltid viktigt att kunna motivera varför du valt en viss källa.

Att du förhåller dig kritiskt till dina källor är särskilt viktigt när du

använder dig av information som du hämtat från internet. Tänk till

exempel på vem som skrivit informationen som står på hemsidan du använder, varför hemsidan är gjord (t.ex. i propagandasyfte).

Wikipedia är ett exempel på en hemsida som inte anses som en tillförlitlig

källa när du skriver examensarbete eller hemtenta. Anledningen till det är att informationen som återfinns där är skapad av frivilliga bidragsgivare

från hela världen. Innehållet är därmed öppet och fritt, och alla har möjlighet att lägga till och ta bort information från Wikipedia.

För mer information om att tänka kritiskt, se till exempel:

Lars Torsten Eriksson och Jens Hultmans Kritiskt tänkande: utan tvivel är

man inte riktigt klok, Stockholm: Liber förlag, 2014.

Thorsten Thuréns Källkritik, Stockholm: Liber AB, 2013.

Plagiering Studera gärna tillsammans med dina studiekamrater, men tänk på att examinationsuppgifter och examensarbeten normalt görs självständigt om

inget annat anges i kursbeskrivningen.

När din examinationsuppgift eller ditt examensarbete skall lämnas in är det viktigt att du arbetar självständigt. Det är inte tillåtet att plagiera från

en kurskamrat, en bok eller en källa från internet.

Med plagiering menas att man använder sig av det någon annan skrivit

utan att ange källan. Eftersom mycket av det du som student skriver under dina universitetsstudier är byggt på tidigare forskning kommer du

att behöva använda dig av andra källor. Det är därför mycket viktigt att du är noga med att redovisa varifrån du hämtat din information. Läs mer

om det nedan, under delen Formalia, om att referera och citera.

Om du blir osäker på hur du ska förhålla dig till plagiering kan du alltid

fråga ansvarig lärare på kursen. I många fall är det missförstånd som leder till att misstanke om fusk uppstår, det är därför viktigt att du är

medveten om vad som gäller angående källhänvisningar.

Alla anställda vid Stockholms universitet är skyldiga att anmäla disciplinärenden så som misstanke om vilseledande vid prov eller

liknande. En sådan anmälan görs till studierektor vid institutionen. För att ta del av Stockholms universitets riktlinjer för disciplinärenden vid

Stockholms universitet i sin helhet, se https://www.su.se/regelboken/bok-2/utbildning-på-grundnivå-och-avancerad-nivå/riktlinjer-för-

disciplinärenden-vid-stockholms-universitet-1.62397

Internetresurser för mer information om plagiering: Urkunds plagiathandbok, http://www.urkund.se/se/student

Skrivguiden, http://skrivguiden.se/

Formalia, om att referera och citera

När du skriver examinationsuppgifter i form av examensarbeten eller hemtentor är det viktigt att du är noga med att redovisa de källor du

använt dig av i ditt arbete. Detta gör du genom referenser, både i form av noter och källförteckning.

Det finns mycket litteratur kring referenshantering, både på biblioteket

och på nätet. Nedan finner du en sammanfattning av några av de saker som är viktiga att tänka på när det gäller referenshantering.

När du skriver ett examensarbete (kandidat- eller masteruppsats) ska du dessutom ta hänsyn till det som gäller för just din kurs, se

kursbeskrivningen för den kurs du läser.

Referenser i text, olika modeller Det finns olika modeller för att hantera referenser i texter. Två vanliga kallas för Harvardmodellen och Oxfordmodellen.

Harvardmodellen innebär att du refererar direkt i den löpande texten, medan Oxfordmodellen innebär att du refererar i en not (se exempel på

modellerna nedan). Ingen av modellerna är mer rätt eller fel, men inom just ditt ämne kan det vara tradition att använda sig av den ena eller den

andra. Det är viktigt att du är konsekvent i den modell som du använder, så att du genomgående väljer att referera i t.ex. noter om du använder

det.

Citera, om användning av noter Det är vanligt att använda sig av citat i texter. Att citera innebär att du

ordagrant återger någonting som någon annan sagt eller skrivit. Ett citat ska alltid vara återgivet exakt, även om det finns stavfel. Efter citatet ska

du alltid ange varifrån du hämtat det. Detta gör du direkt efter, i en not eller i en parentes, beroende på vilken modell för referenshantering du

väljer.

Om det finns ett stavfel i citatet kan du markera det med [sic] direkt efter stavfelet för att markera att det inte är du som skrivit av fel. För särskilt

allvarliga stavfel kan du skriva [sic!].

En referens efter ett citat enligt Harvardmodellen kan se ut såhär:

“Ett rimligt krav på en vetenskaplig begreppsapparat är att den går att använda i tillämpningar” (Persson och Sahlin, 2013:205).

En referens i form av en not efter ett citat enligt Oxfordmodellen kan se ut såhär:

“Ett rimligt krav på en vetenskaplig begreppsapparat är att den går att

använda i tillämpningar”.1

Längre citat Om ett citat är kort, som i exemplen ovan, anges det direkt i den löpande

texten. Om citatet är längre ska det istället stå i ett stycke för sig. T.ex:

För den franske litteratur- och kulturteoretikern Roland Barthes är det centralt att berättarinstansen skiljs ifrån författarens och

berättelsens subjekt (1988). Den som talar i berättelsen är inte den som skriver i verkliga livet. Och den som skriver är inte den

som är. Det finns enligt Barthes två olika sorters berättarpositioner: berättaren som personlig eller opersonlig

berättarinstans. Detta motsvarar inte givet skillnaden mellan en berättare i första respektive tredje person. En berättelse kan

skrivas i tredje person och ändå vara personlig.2 eller (Johansson, 2005:39).

Notera att ovanstående citat anges i ett stycke för sig, med en tom rad i början och slutet, samt att det är indraget på bägge sidor. Ett citat av den

här typen behöver inte omges av citationstecken.

Citat i citatet Om den som du citerar i sin tur har citerat någon annan ska detta återges

inom enkla citationstecken.

T.ex: “Finally, upon reaching the attractive landscapes in Mitava, he writes: ‘The countryside here is much prettier than Livonia, through which

one would not regret to travel with his eyes half closed’”3 eller (Lewis,

1995:57).

Att referera till samma författare och verk direkt efter varandra Om du citerar eller refererar till samma författare och verk direkt efter varandra behöver du inte skriva ut hela referensen på nytt. Istället skriver

du helt enkelt “ibid” om det dessutom rör sig om samma sida. Om det

gäller en annan sida i samma verk och av samma författare skriver du “ibid, 43”.4

1 Johannes Persson och Nils-Eric Sahlin. Vetenskapsteori för sanningssökare. Lund: Fri Tanke Förlag, 2013, 205. 2 Anna Johansson. Narrativ teori och metod. Lund: Studentlitteratur, 2005, 139. 3 S. Mark Lewis. Modes of Historical Discourse in J.G. Herder and N.M. Karamzin. New York: Peter Lang Publishing, Inc, 1995, 57. 4 Ibid betyder ”på samma ställe” och är en förkortning av det latinska ibidem.

Referat Om du gör en sammanställning av någons text med dina egna ord kallas detta för ett referat. I ett referat förmedlar du någon annans idéer med

dina egna ord, och har möjlighet att välja ut det som du själv tycker är centralt, eller det som du anser vara mest relevant för din

examensuppgift. Om du infogar dina egna åsikter/antaganden måste du vara mycket noga med att markera det.

I ett referat behöver du inte använda citationstecken, men du måste ange

referensen så att läsaren ska kunna hitta källan, antingen inom parentes i

den löpande texten eller i form av en not (se ovan).

Källförteckning Källförteckningen är listan över den litteratur du använt dig av när du skrivit din examinationsuppgift. Källförteckningen ska alltid återges i

slutet, och om du vill kan du dela upp den i t.ex. primära och sekundära

källor, eller “internetbaserat material”, “artiklar”, “intervjuer” osv. om du har använt dig av det.

Källförteckningen ska vara alfabetiskt ordnad efter författarnas efternamn,

och kan se ut t.ex. såhär:

Hamori, Andras. On the Art of Medieval Arabic Literature. Princeton, New Jersey: Princeton University Press. 1974.

Om du har använt dig av två eller fler böcker från samma författare

behöver du inte skriva ut författarens namn mer än en gång. Observera att böckerna ska vara kronologiskt ordnade. Det kan se ut t.ex. såhär:

Mernissi, Fatima. Women and Islam. An Historical and Theological

Enquiry. Oxford: Blackwell Publishers. 1991.

________. Women’s Rebellion & Islamic Memory. London and New

Jersey: Zed Books. 1996.

Kapitel i bok När det handlar om en hel bok behöver sidantalet inte anges, men om du

istället har använt dig av ett kapitel i en antologi, ska du ange sidorna i din källförteckning, t.ex:

Lee, Peter and Ashby, Rosalyn. “Progession in Historical Understanding

among Students Ages 7-14”, Knowing, Teaching & Learning History.

National and International Perspectives, edited by Peter N. Stearns, Peter Seixas and Sam Wineburg. New York and London: New York University

Press. 2000, ss. 199-222.

Artiklar Om din källa är en artikel kan det se ut på följande sätt i din källförteckning:

Kessy, Emanuel Thomas. “The Transition from the Later Stone Age to Iron

Age in Kondoa, Central Tanzania”, i The African Archaeological Review, Vol. 30, No. 3 September 2013, ss. 225-252.

Internetkällor Om din källa är en sida från internet, t.ex. från ett uppslagsverk, finns

ofta en anvisning om hur du kan referera till den på samma sida. Det som skiljer en internetkälla från en tryckt källa är att du ska ange när du läste

sidan.

Litteraturtips på internet

http://www.chicagomanualofstyle.org/16/contents.html