Lunds universitet

Historiska institutionen

HISK01

Seminarieledare: Anna Wallette

Handledare: Peter K. Andersson

Datum: 5 juni 2013, sal 3 12.15

Allaktivistfrågan i Lund

En studie av Governmentality i 68-rörelsens Lund

Petter Hammarbäck

Innehållsförteckning

Inledning 1.0...............................................................................................................................1

Syfte och frågeställning 1.1....................................................................................................2

Avgränsning, material 1.2.......................................................................................................3

Teori och metod 2.0....................................................................................................................4

Tidigare forskning 3.0.................................................................................................................9

Historisk bakgrund 4.0..............................................................................................................12

Disposition 5.0..........................................................................................................................14

Analys 6.0.................................................................................................................................15

En tillsatt expertgrupp 6.1.....................................................................................................15

Synliggörande 6.2.................................................................................................................17

Funktioner 6.3.......................................................................................................................20

Sanningsskapande 6.4...........................................................................................................22

Identitet och aktör 6.5...........................................................................................................24

Avslutande sammanfattning, reflektioner och konklusion 7.0.................................................27

Referensförteckning 8.0............................................................................................................30

Litteratur 8.1.........................................................................................................................30

Tryckt litteratur 8.1.1........................................................................................................30

Källmaterial 8.2.....................................................................................................................30

C-uppsats Petter Hammarbäck

Inledning 1.0

1968 är för många ett år med stor betydelse, ofta varierande beroende på vem som blir

tillfrågad. Kanske för många, unga som äldre, är det ett musikens år med romantiserade bilder

av tidens storheter som Jimi Hendrix och Bob Dylan. Andra kanske tänker tillbaks på all den

aktivism som tog plats; Vietnamkriget var uppe på tapeten och i samband med detta spred sig

FNL-rörelsen runt om i Sverige. I Stockholm ockuperas kårhuset av en grupp studenter och

Olof Palme, dåvarande utbildningsminister, blir inbjuden till debatt. På Paris gator utbryter

kravaller mellan studenter och polis. Tiden, eran, som idag ofta tänks tillbaka på som präglad

av vänster-radikalism och frigörelse, är känd som 68-rörelsens tid där student-aktioner och

politiska happenings utfördes runt om i Europa och inte minst i Sverige. Det är även under

denna tid som en ny vänster, med nya idéer, skulle omforma samhället; ord som kollektivism

och gemenskap kom att bli närvarande, studenterna skulle komma att få mer inflytande i

universitetsvärlden samtidigt som jämlikhet och solidaritet allt mer blev ledord för många,

speciellt unga, människor.

Många som forskat inom denna 1960- och 70-tals-radikalisering menar dock att minnena från

denna tid går splittrade, bl.a. när det gäller romantiseringen och betydelsen av radikalismen

och den nya starka vänster-rörelsen i förhållande till högern. Kjell Östberg beskriver i

inledningen till sin bok 1968 när allting var i rörelse (2002) hur minnesbilderna av den nya

vänstern skiljer sig åt: Det råder alltså en fundamental skillnad i uppfattningen om hur man

ska karaktärisera 1968. Var det en tid av frihet när allt var möjligt, eller var det dogmatikens

decennium när alla gick i Mahjongkläder och viftade med Maos lilla röda? Med denna

frågeställning söker sedan Östberg att utveckla och problematisera denna bild av en till synes

enhetlig, allmänt förekommande, social rörelse; hur åren kring 1968-69 var just väldigt

mångfacetterade när det gällde t.ex. politiska åsikter och ideologier.

Att det var något som hände, främst bland studenter och unga, står klart; detta genom alla de

aktioner av grupper med olika mål som kantade vardagen runt om i Sverige. Min tanke med

detta arbete var först att analysera en av dessa många aktioner, en husockupation som

genomfördes av Allaktivisterna i juni i Lund -69. Denna utspelade sig på Kiliansgatan 7 och

blev väl uppmärksammad av samtida tidningar, även SVT var där och spelade in ett program

1

om ockupationen och aktörerna. Men detta var ett arbete jag redan hade påbörjat i en tidigare

uppsats där jag analyserade tidningarnas roll, alltså ’folkets’ syn, på denna husockupation.

Vidare i detta tidigare arbete hittade jag dock den statliga utredningen som gjordes efter att

denna ockupation, med flera, hade genomförts i Lund, denna la jag däremot åt sidan då. Men

genom en, nu senare, läsning av denna utredning började jag mer och mer uppfatta hur den

rådande politiska makten beskrev händelserna; hur moraliska värderingar och rådande

mentalitetersyntes igenom texten. Detta pockade mitt intresse att i denna uppsats försöka att

analysera hur myndigheterna i Lunds stad agerade i samband med ockupationerna, hur de

upplevde ockupationerna och vad de gjorde och tänkte när stadens unga agerade aktivt i

staden utan stadens andra invånares eller myndigheternas tillåtande.

Syfte och frågeställning 1.1

I denna uppsats kommer jag alltså inte försöka utreda de sociala förändringarna som skedde

på 60-talet, inte heller kommer jag att analysera den nya student-rörelsen eller de politiska

idéer som skulle (komma att) förändra samhället. Detta har flera andra forskare innan mig

redan kartlagt och grundligt analyserat. Mitt syfte och intresse här är att undersöka hur de

statliga myndigheterna i Lund svarade på, och tänkte kring, dessa studentrevolter, aktioner

och happenings som tog plats i stadens rum. Detta kommer jag göra genom att försöka se hur

de styrande myndigheterna tog del av och svarade på kraven på förändring.

Tillvägagångssättet i analysen kommer att bygga på och ske genom en kritisk läsning av den

av myndigheterna i Lund tillkomna rapport i utredningen avbehovet av ett allaktivitetshus i

Lund. Upprättandet av ett allaktivitetshus var kravet i vågen av husockupationer som utfördes

i Lund under våren 1969, ett sådant hus var syftat till att fungera som mötesplats för

människor och skulle inte stå under någon formell organisation. Det jag hoppas kunna se är de

bakomliggande mentaliteterna som fanns hos myndigheterna, de tankarna som finns där men

som inte direkt uttrycks på papper eller i tal. Frågeställningarna är därför riktade mot

rapporten på ett sådant sätt så att en kritisk läsning med hjälp av ett teoretiskt perspektiv skall

kunna hjälpa mig att besvara dem. Min förhoppning är att uppsatsen lyckas brädda tanken om

68-rörelsen, hur den bemöttes från statligt håll och hur statliga myndigheter reagerade.

2

Hur avspeglas statlig praktik under 1968-70 i rapporten?

Hur kan vi ur materialet utläsa tecken på rådande statliga mentaliteter kring sociala

rörelser i slutet av 1960-talet?

Vad är det myndigheten undersöker för att göra en bedömning av allaktivitetsfrågan i

Lund; hur legitimeras rapportens utlåtanden?

Mina frågor grundar sig alltså i vissa antaganden om stat och myndighet, t.ex. att det finns en

eller flera mentaliteter inom statlig verksamhet som går att uttyda. Dessa antaganden görs

utifrån de teoretiska ramarna som kommer användas, något som kommer att bli tydligare i

kapitel 2.0. Jag nämner det ändå här därför att detta antagande utgör en del av den grund som

mina frågeställningar bygger på, samt för att nästa kapitel om källmaterialet ger en insikt i

varför jag har gjort det urvalet av material som jag har gjort. Jag kommer att använda mig av

en diskursteori som heter Governmentality, denna kommer även att fungera som min metod

med vilken jag analyserar mitt material. Syftet med teorin är att belysa hur statliga

myndigheter agerar, något som ofta sker repetitivt, utan att vi reflekterar över det. Tanken är

att visa hur myndigheter och dess ageranden fungerar.

Avgränsning, material 1.2

Som tidigare nämnt kommer min analys att utgå ifrån en statlig rapport, denna författades av

den av drätselkammaren i Lunds utvalda arbetsgrupp. Arbetsgruppen skapades i samband

med de husockupationer som genomfördes i Lund 1969. Denna hade som syfte att utreda och

kartlägga de frågor som hade väckts av Allaktivisterna (de som utförde husockupationerna).

Rapporten som har namnet Allaktivistfrågan i Lund är alltså författad i direkt koppling till

dessa aktioner och var klar 1970, året efter det att ockupationerna genomfördes. I materialet

finns utförliga beskrivningar av vad som har hänt under och i samband med ockupationerna,

den innehåller även rikligt med beskrivningar och undersökningar av läget i Lund samt

bakgrunder till de olika aktiva inblandade grupperna. Eftersom att jag inte vidare kommer att

analysera de sociala rörelserna som rapporten berör ser jag inget behov att komplettera med

annat material från t.ex. grupperna själva. Rapporten och dess bilagor anser jag vara nog för

att ge en klar bild av de rådande tankemönster som fanns hos myndigheterna i samband med

dessa och andra student-aktioner i Lund i slutet av 1960-talet. Jag har dels valt ut just detta

material därför att jag anser det vara fullgott för att svara på de frågeställningar jag har, men

3

även dels för att jag anser det vara tillräckligt stort för att slutsatsen till analysen skall kunna

vara givande för framtida forskning på ämnet.

Även om begränsningen av materialet kommer att göra denna undersökning till en micro-

historia i Lunds stad så hoppas jag genom en bra teoretisk inläsning och bakgrund kunna

placera min undersökning i ett forskningsläge för förståelsen av det som brukar kallas 68-

rörelsen. Jag valde just denna tid i historien och detta material då det finns mycket intressant

forsknings kvar att göra, men framför allt för att det är en tid och en plats som väcker känslor,

minnen och tankar, även för de som inte själva var med.

En kritik som skulle kunna riktas till materialet, eftersom att det är en statlig rapport, är att

den kommer att innehålla en viss tendens. Denna tendens är det som gör mitt material så

intressant; tendensen öppnar upp materialet för analys ur olika vinklar och perspektiv, mitt

kommer att vara ett mentalitetshistoriskt perspektiv. En viktig utgångspunkt för mina

frågeställningar är att jag just ser materialet och arbetsgruppen som författade den som ett

uttryck för statligt tänkande och styrande. Att det är genom denna typ av material som vi kan

se hur det statliga ’tänket’ och dess idéer om styrande appliceras ut på samhället. Vad staten

gör när den t.ex. möter motstånd till sitt styrande. Jag vill med detta belysa hur rapporten

utgör ett exempel på en statlig praktik; den kan ses som ett medel för staten att bedöma och

hantera en situation där problem har uppstått. Detta kommer vara en viktig utgångspunkt för

hur jag kommer att genomföra min analys, vilket jag i nästa kapitel om teori och metod

förklarar mer ingående; vad en statlig praktik är och hur jag kommer att analysera den.

Teori och metod 2.0

Som verktyg för att analysera denna statliga rapport har jag valt attanvända mig av en

teoribildning som kallas Governmentality. Denna teori har som funktion att försöka

synliggöra mentaliteterna i sättet hur en stat styr och makten som den i detta styrande utövar

på sina medborgare. Syftet med detta är inte att underminera statliga institutioner eller att

omstörta generella värderingar, utan snarare att ifrågasätta och problematisera det vi ser som

för givet taget; hur vi kan göra och se saker annorlunda. I sin bok Governmentality, power

and rule in modern society (2010) förklarar Mitchell Dean det som att:

An analytics of government removes the ’naturalness’ and ‘taken-for-granted’ character of how

things are done. In doing so, it renders practices of government problematic and shows that things

4

might be different from the way they are. Rather than prescribing a general stance against forms of

domination (such as would take the form of the injunction to ‘resist all domination’ or ‘minimize

all domination’) it allows us to reveal domination as a contingent, historical product, and hence to

be questioned. (Dean 2010, s. 50)

Denna typ av teori fungerar alltså genom försöket att, som citatet indikerar, synliggöra hur

staten verkar, hur vi kan tänka och se på statliga idéer och mentaliteter på ett annorlunda sätt.

Vi ser också staten som ett generellt system eller ramverk som genomsyrar hela samhället där

människorna, eller medborgarna, är en integrerad del i dess funktioner. Lunds stads

myndigheter och arbetsgruppen kommer att ses som en del av staten. Jag kommer att använda

mig av ’stat’ i ganska så bred mening, i uppsatsen så kommer Lunds stad och dess

myndigheter ses som en förlängning av staten och därför också synonymt med den. Detta görs

även utifrån att teorin utgår från engelskans ’government’ och dess funktion ’governing’, vars

översättning blir stat och (statligt)styrande.

Vidare vilar teorin i sin tur på ett par bärande principer och identifieringar av hur detta system

verkar. En av de mest centrala av dessa principer som teorin bygger på är att försöka se de

former genom vilka staten söker att disciplinera sina medborgare. Dean kallar det för the art

of government eller ’konsten att styra’. Han förklarar hur staten och dess styrande bygger på

organiserade former av vägledande praktiker, något som han kallar för regimer av praktik

(min övers.) (Dean 2010, s.28). Praktiker fungerar som ett sätt för en stat att utöva makt över

sina medborgare, vissa av dessa bygger t.ex. på idén om att medborgare styr sig själva; att vi

genom lagar och regler disciplinerar vårt beteende för att passa det samhälle vi lever i just nu.

Detta betyder inte att vi är ständigt förtryckta av staten, utan vi disciplinerar oss själva med

den frihet vi ges möjlighet att utöva.

[...] (G)overnment works through practices of freedom and states of domination, forms of

subjection and forms of subjectification. It sometimes takes the form of coercion (the taxpayer

must pay tax) and, at other times seeks consent (the unemployed person who agrees to a ‘return-to-

work plan’), without either coercion or consent being its essential form (Dean 2010, s. 46).

För att förklarar ytterligare så förstås staten i denna teoribildning som ’the conduct of

conducts’, en idé som grundar sig i Michel Foucaults teorier om fogliga kroppar (Disciplin

and punish: the birth of the prison, 1991 s. 135ff); att staten fungerar som dirigenten, till en

orkester, som söker att dirigera befolkningen genom olika, synliga och osynliga, praktiker av

makt. En kritik som kan riktas mot Foucaults makt-teorier är att de är för statiska – att fokuset

på kontroll och disciplinerande makt aldrig upphör. Governmentality å andra sidan söker att

5

se hur praktikerna och mentaliteterna är inlemmade i befolkningen samtidigt som de är en del

av det statliga tänket; hur de ständigt måste vara reflexiva och föränderliga för att möta tiden

de befinner sig i. Det vill säga att Governmentality fungerar som en sorts kritiskt tänkande

snarare än ett fast analytiskt verktyg. En måste därför vara medveten om att praktikerna

befinner sig i rådande mentaliteter, i en viss miljö, i en viss tid (Dean 2010, s. 47-48). De kan

ses som avspegling till hur befolkningen tänker, men samtidigt hur detta tänkande kan

dirigeras. Befolkningen och staten fungerar som integrerade med varandra i omformandet och

skapandet av mentalitet och praktik. Mentaliteter bör dock inte ses som ett kollektivt

medvetande, utan flera olika mentaliteter (t.ex. politiska åsikter) som existerar tillsammans,

förgrenade i varandra som gör sig uttryck igenom praktiker.

Något som kommer att vara centralt i min analys är Deans tanke om hur praktiker ständigt

måste legitimeras för att bli accepterade inom ett visst samhälle, detta gör i förlängningen att

de innehåller spår av denna legitimering som tar en form av sanningsproduktion. Detta gör det

möjligt att se vad som är en praktik för makt men det gör också att vi kan se hur den verkar.

Sanningsskapande uttryck kan på olika sätt göras för att en praktik skall vinna legitimitet.

Exempelvis kan användandet av statistik, experter eller vittnesmål användas för att skapa

’äkthet’ i argument. Även moral och värderingar kan bakas in i en praktik för att legitimera

och göra att den blir allmängiltig (Dean 2010, s. 38-46). Något som även alltid är närvarande

är det motstånd som sker mot denna typ av makt, detta motstånd är en del i den process som

transformerar och utvecklar statliga praktiker. Även detta är en kvarleva ur Foucaults

maktteori där motståndet mot makten är en del, inbyggd, i dess funktion. Dean förklarar detta

som att det skapas ett ’problem’ i samhället, och det är i detta problem vi finner

ifrågasättandet men också behovet av statliga praktiker.

The key starting point of an analytics of government is the identification and examination of

specific situations in which the activity of governing comes to be called into question, the

moments and situations in which government becomes a problem. (Dean 2010, s. 38)

Det är här, genom detta citat, jag vill överbygga till en diskussion kring mitt metodologiska

arbete, hur jag kommer att använda mig av denna teori som tillvägagångssättför att läsa och

analysera mitt källmaterial. Som Dean nämner här, så är det i situationer där statens styrelse-

sätt blir ifrågasatt där vi tydligast kan se hur staten verkar för att hantera, eller styra, dessa

problem. Ur rapporten kommer jag att försöka se hur staten legitimerar sina val, hur den väljer

olika metoder för att agera i och med de aktioner som tog plats i stadens rum. Jag ser alltså

6

rapporten som en av dessa statliga praktiker. I denna förväntar jag mig, i linje med teorin, att

det finns en sanningsproduktion och ett legitimerande av statens agerande.

Genom att dela upp materialet i mindre delar hoppas jag med en kvalitativ läsning av

rapporten kunna hitta de avsnitt som innehåller, och där jag kan uttyda, de rådande statliga

mentaliteterna i hur staten bör agera igenom dess regimer av praktik. Jag har alltså valt teorin

som metod för att i detta material förhoppningsvis kunna se spelet bakom och legitimeringen

av den statliga strävan att på bästa sätt hantera studentaktionerna som uppstod i Lund våren -

69.

Vidare beskrivs hur den som väljer att använda sig av Governmentality bör i sin analys tänka i

frågor om hur någonting sker, hur myndigheter använder sig av praktiker och hur själva

styrandet fungerar. Detta påpekas att stå i kontrast till andra analyser som frågar t.ex. ’vem’

som styr eller vad källan till detta styrande är. Vilka Dean menar blir repetitiva, förstelnade

frågeställningar (Dean 2010, s. 39-40). Istället läggs fokuset på dessa ’hur’ frågor som

fungerar som ett sätt att synliggöra vad som händer när vi styr eller blir styrda. Genom att

använda sig av ’hur’ istället för ’vem’ förklarar Dean att vi kan börja se hur de olika aktörerna

som finns agerar inom ramarna för samhällets olika strukturer, specifikt aktörer inom staten.

Hur de verkar och hur deras former av styrande fungerar.

’How’ questions leads us to problems of the techniques and practices, rationalities and forms of

knowledge, and identities and agencies by which governing operates. Another way of putting this

is to say that to ask ‘how’ questions of government is to analyse government in term of its

‘regimes of practices’.(Dean 2010, s. 40)

Detta förflyttar oss vidare till de statliga regimerna av praktikerna, som beskrivet i teori-delen

så är dessa uttryck för hur staten söker att leda sina medborgare. Det jag kommer att göra i

min analys är att analysera en sådan praktik – rapporten Allaktivitetsfrågan i Lund – på djupet.

För att analysera en praktik behöver den ses utifrån 4 olika dimensioner. Dessa dimensioner

fungerar som en praktiks fyra byggstenar, som behövs för att en praktik skall verka och bli

accepterad. Genom en analys av dem syns det hur praktiker arbetar utåt, t.ex. mot vilka den

riktar sig och hur den klaffar med rådande mentaliteter om styrande (Dean 2010, s. 41-44).

Den första av dessa byggstenar är en praktiks synlighet. Synlighet här kan betyda flera saker,

t.ex. kan det innebära att något synliggörs som problem: vilka det är som behöver föras eller

styras i rätt riktning, eller exempelvis hur utrymmen och aktörer blir sammanlänkade genom

bilder eller text. Det vill säga att det kan tänkas på i skepnad av hur olika ting synliggörs i en

7

praktik. Vad en praktik söker att styra kan visas grafiskt, i form av ett diagram eller en karta.

När en praktik gör detta kan vi se hur vissa saker mörkläggs och andra lyfts fram i ljuset.

Genom detta ser vi närmre vad en praktik behandlar och hur den vill göra det.

Funktionen av en praktik är den andra dimensionen av dessa fyra. I denna söker vi efter de

mekanismer som igenom vilka en praktik fungerar för att realisera sin tänkta uppgift. Enkelt

uttryckt kan vi tänka oss att det är en praktiks medel för att nå sitt mål; vi kan leta efter idén

om hur en praktik skall gå till väga, vad är det som skall göras och vilken typ av språk

används för att göra det?

Sanningsproduktionen, legitimeringen, som jag beskrev under teoridelen, är centralt i den

tredje dimensionen. Denna dimension fokuserar på kunskap som kärnan till det som får

praktiker att fungera. Kunskap kan utnyttjas för att göra en praktik trovärdig, men den

används även för att göra om och förbättra regimer av praktik. En skulle kunna säga att

kunskapen här är av pragmatisk karaktär eftersom att den under praktikens gång kan

förbättras och förändras i takt med att den utvecklas. En praktik kan dra kunskap från experter

eller legitima former av vetande. Denna kunskap ses som en del i den kontinuitet statlig

mentalitet och rationalitet har, när den används kan den av andra sedan reproduceras, den blir

sanning.

Den sista, fjärde, dimensionen i metoden för att analysera regimer av praktik ser närmre på

formationer av identitet, kollektiv som individuell. Dean förklarar hur denna dimension ser att

praktiker förutsätter vissa identiteter. Att de aktörer en praktiker riktar sig mot blir tillskrivna

vissa attribut, t.ex. egenskaper och uppförande. Men det är också viktigt att se den identitet

hos de som utövar auktoritet; vilka är det som besitter kunskap och hur formar den en statlig

praktik. Här är det viktigt att se identitet som förutsatta, men inte bestämda av regimer av

praktik (Dean 2010, s. 43-44).

Här har alltså beskrivits hur analysen i stort kommer att gå till, jag kommer att använda dessa

fyra dimensioner som sökverktyg i läsningen av texten, det är dessa som gör läsningen till

kritisk. Viktigt för analysen är, som Dean kraftigt poängterar, att hålla analysen objektiv, att

inte måla ut regimer av praktik och dess funktioner som onda krafter som med alla medel

söker att kontrollera sina medborgare. Staten måste snarare ses som en nödvändig

verksamhet. En kan börja undra här varför denna teoribildning är intressant att använda sig

av? Här vill jag därför knyta an till mitt inledande citat i detta kapitel; att denna typ av teori på

ett sätt av-maskerar naturaliteten i hur vi tänker att staten i vårt samhälle fungerar. Men det

8

visar också hur denna naturalitet är skapande i den mening att dess praktiker hela tiden söker

att förändra eller skapa beteende.

To analyse government is to analyse those practices that try to shape, sculpt, mobilize and work

through the choices, desires, aspirations, needs, wants and lifestyles of individuals and groups.

This is a perspective, then, that seeks to connect questions of government, politics and

administrations to the space of bodies, lives, selves and persons. (Dean 2010, s. 20)

För att kort sammanfatta mitt teori- och metodkapitel så kommer jag att använda mig av en

teoribildning som fokuserar på att analysera mentaliteterna bakom statliga praktiker. Jag

kommer analysera en sådan praktik: den statliga rapporten Allaktivitetsfrågan i Lund. Genom

att använda mig av denna teoribildning hoppas jag kunna se hur staten legitimerade sitt

agerade i samband med 68-rörelsens framfart i Lund 1969. Teorin, Governmentality, fungerar

genom att synliggöra fyra olika dimensioner i en statlig praktik, dessa visar sedan hur

praktiker verkar, vilka verktyg de använder sig av och varför de går i lås. Vidare kan vi med

denna teori se det som ligger bakom det en statlig myndighet gör och vad som redan är

förutsatt; rådande idéer och mentaliteter i hur stater styr.

Tidigare forskning 3.0

Här nedan beskrivsforskningsläget för hur man kan se att statliga mentaliter och samhället

förändrades under mitten av 1900-talet.

Den som söker att analysera statlig mentalitet, praktik och agerande kommer se hur en stor del

av den forskning som finns på området bygger, som nämnt i föregående kapitel, på Michel

Foucault diskursteorier om statligt maktutövande på kroppar. Inom forskningsfält för makt

och diskurs finns sedan en uppsjö av subgenrer där Governmentality är en utstickare.

Governmentality skiljer sig från många av de andra genrerna på samma område eftersom den

går ifrån begreppet makt. Detta gör att forskningsfältet är ganska begränsat och en behöver

söka sig utåt mot andra fält, i mitt fall forskning kring sociala rörelser, för att hitta relevant

forskning som är central för just det ämnet som undersöks.

För att koppla forskningsfältet till teoridelen så bör det igen poängteras att en av

grundtankarna i Governmentality är att kunna se statliga praktiker och mentaliteter i sin egen

historiska kontext för att inte bli färgad av dagslägets idéer om hur saker bör göras.

Förståelsen av statliga mentaliteter, en större kunskap om sociala rörelser och dess påverkan

9

på staten under 1960-talet är därför ständigt närvarande i min egen analys. I detta ser jag

också hur det är givande att få en bättre översikt över hur myndigheter i andra länder agerade i

samband med sociala rörelser under 1960-talet.

Av detta skäl har jag valt att inrikta mig mer åt forskning med en historisk bakgrund i 68-

rörelsen, som går närmre in på varför sociala rörelser uppstår och hur staten agerar i samband

med dem. Denna är främst baserad på händelser i Danmark, men hanterar samma period och

samtidigt samma typ av aktioner vilket, i min mening, med tanke på dess geografiska närhet

och samhälleliga likhet till Lund, gör det till den mest relevanta forskningen för mitt område.

Detta har jag dels gjort för att det har varit svårt att hitta forskning som liknar min egen och

dels eftersom det är svårt att hitta litteratur som behandlar specifikt aktivismen i Lund under

60-talet och myndigheternas agerande i samband med de aktioner som genomfördes. Vidare

kommer jag även att använda mig av forskning som analyserar statliga ageranden med hjälp

av Governmentality-teorin. Den forskningen är dock inte micro-historisk, utan analyserar

statliga praktiker på ett mycket större plan än vad jag gör, men förhoppningen är ändå att en

förklaring av hur Governmentality har använts av andra skall kunna göra min egen analys

tydligare för läsaren. Tillsammans hoppas jag att den forskning jag presenterar här skall

kunna placera min egen uppsats i ett brett forskningsläge.

I Kampen om ungdomshuset: studier i et oprør (2009) beskriver René Karpantschof och

Martin Lindblom händelserna och rörelserna som kom att formas i samband med den statliga

hanteringen av ungdomshuset på Jagtvej 69 i Köpenhamn. Denna bok behandlar främst de

sociala rörelserna som skapades i samband med ungdomshuset, dess uppbyggnad, aktioner,

bakgrund och efterspel från tidigt 60-tal till 2008. Trots att ljuset ligger på rörelsen bakom

aktionerna i Köpenhamn, så finns här även kapitel intressanta för min forskning. Dessa är de

kapitel som beskriver den problemformulering som gjordes av den danska staten i anknytning

till ungdomshuset, hur statliga uttalanden och ageranden verkar i samband med sociala

rörelser. Här behandlas t.ex. hur skyldigheter, rättigheter och säkerhet mobiliseras för att få

övertaget i en dialog om vad som kommer att ske med ungdomshuset, det vill säga vilken typ

av retorik som används för att ’styra’ befolkningen – de sociala rörelserna – och legitimera de

statliga agerandena. Karpantschof och Lindholm lyfter i denna bok en genomgående

diskussion om den politiska kampen om ungdomshuset i Köpenhamn som jag vill anknyta till.

Hur diskussioner inom politiken förs och hur saker ges ett visst ljus för att nå en agenda.

Genom att använda mig av den här typen av litteratur vill jag visa hur min undersökning, en

analys av statliga ageranden, är relevant i olika typer av forskning där statliga ageranden och

10

sociala rörelser finns med som gemensam nämnare. Intressant i denna undersökning är även

hur Karpantschof och Lindblom arbetar med hur andra medier såsom tidningar och TV kan

välja att vinkla olika aktörers agerande för att ge utomstående en bild av vad som hänt.

De fleste kender sagen om Ungdomshuset fra medierne, hvor man har hørt de involverede

politikere – og mange andre – udtale sig og debattere. Men få har hørt de interne diskussioner i

Ungdomshuset eller blandt politikerne. [...] Det handler om de forskellige partiers agendaer, om

deras argumentation for disse og ikke mindst om de billeder, som politikerne, og især

modstanderne, skabte af Ungdomshuset og Ungdomshusbevægelsen for at fremme deres

dagsorden. (Karpantschof och Lindblom 2007, s. 137)

Fortsatt på samma ämne behandlar artiklarna i antologin Bevægelser i demokrati: foreninger

og kollektive aktioner i Danmark (red. Flemming Mikkelsen 2002) den politiska bakgrunden

till och identiteten hos olika sociala rörelser i Danmark efter andra världskriget. I artiklarna

diskuteras politisk anknytning, aktioner, identitetsskapande och demokratiskt inflytande hos

sociala rörelser. Dessa artiklar kommer att kunna ge mig mer insikt i hur sociala rörelser är

uppbyggda för att sedan kunna förstås utifrån en statlig myndighets perspektiv. I ’Kollektive

aktioner og politiske bevægelser i Danmark efter anden verdenskrig’ (red. Mikkelsen 2002, s.

45-80) ställer Mikkelsen frågan om varför sociala rörelser och kollektiva protester uppstår i

vissa tider, för att sedan kunna ebba ut några år senare. En tes som Mikkelsen driver är att det

under 1960 är flera sammanfallande faktorer som möjliggör, eller sätter igång, sociala

rörelsers handlingskapacitet. En av dessa är potentialen för människor att agera som sker i

samband med sprickor som uppstår i förändringar avsamhället.

För att koppla tanken om att denna tillfällighet uppstår i Sverige under 60-talet, så beskriver

Roddy Nilsson i sin artikel ’Kravaller i folkhemmet: ligister, mods och kollektivt våld under

efterkrigstiden’ (Österberg & Lindstedt Cronberg Våld: representation och verklighet 2006, s.

231-248) hur ungdomar allt mer under 1950-60 började förknippas med upprorsmakare och

med kriminalitet. När problem uppstod var det inte längre arbetare som gick ut i strejk, utan

det var ungdomar som allt jämt började ta över det offentliga rummet. Att det förkom

uppståndelse och aktioner i samhällets offentliga rum var alltså inget nytt 1960, det nya var

ungdomarna som utförde dem. Nilsson påpekar att det i efterkrigstiden sker en förskjutning av

samhällets syn på ungdomar, de började t.ex. förknippas med alkohol och droger.

Myndigheter fick en klar bild av vilken typ av personer som skapade problem. Vi kan se det

som att det under efterkrigstiden etablerades en idé hos statliga myndigheter om vad den

radikala ungdomen var och hur den skulle hanteras. En annan tydlig förändring är hur

11

polisens roll kunde ifrågasättas, något som hade varit ytterst sällsynt tidigare, vilket bidrog till

ungdomars handlingsutrymme. Detta förhållande mellan stat och ungdom får dock inte ses

som statiskt, utan det var något som ständigt förändrades, inte minst så under 60-talet.

Nu vill jag brygga över till att visa hur Governmentality används i modern forskning kring

statligt tänkande. Här har jag valt att använda mig av Tania Lis bok The Will to Improve:

governmentality, development, and the practice of politics (2007). Genom denna vill jag visa

hur andra forskare har valt att använda Governmentality som teori för att analysera statligt

agerande. I The Will to Improve har Tania Li arbetat med att utreda hur statliga praktiker för

förbättringar av samhället i Indonesien har fungerat, rationaliserats och sedan applicerats ut på

befolkningen. Detta är ett betydligt mycket bredare arbete än det jag själv gör, men

användningen och idén om vad Governmentality är och kan vara är den samma; I take a

critical stance, one that seeks to prize open expert knowledge and expose its limits. In doing

so, I hope to expand the possibilities for thinking critically about what is and what might be

(Li 2007, s. 2). Li använder sig dock inte uttalat av samma dimensioner i statlig praktik som

jag kommer att arbeta igenom, men principerna i hennes analys är den samma. Likt Dean så

böjar Li i sökandet efter en problematisering av statliga praktiker och definierar dimensioner i

dessa (Li 2007, s. 6-10). Lis utgångspunkt fungerar det vill säga på ett liknande sätt i

identifieringsprocessen av statliga praktiker som jag kommer att använda mig av, vilket

kommer bli givande för reflektion i min egen analys. Ett ytterligare skäl till varför jag valt ut

just denna bok är för att den likt mig, till skillnad från de flesta andra forskare inom fältet

Governmentality, inte har ett huvudfokus på makt och diskurs vilket gör hennes undersökning

mer komparativ till min egen.

Historisk bakgrund 4.0

I detta kapitel vill jag förklara hur svenska forskare har sett på utvecklingen av 68-rörelsen

bland studenterna på högskolorna i Sverige, främst här i Lund. Detta vill jag göra för att

djupare se det politiska klimatet i Sverige under slutet 60- och början på 1970. Här söker jag

att förstå dess grund, den tiden den kommer ur men också hur dess samtid förklaras. Nedan

följer en kort redogörelse av detta för att få en närmre inblick i varför dessa vänster-riktade

aktionsgrupper (som går under samlingsnamnet 68-rörelsen) kom att se ut som de gjorde.

12

Men också för att förstå hur statens myndigheter och den övriga befolkningen måste ha

påverkats av dem.

Inget årtal i svensk samtidshistoria väcker så starka känslor som 1968. För traditionellt

konservativa representerar 60-talsradikaliseringen inget mindre än en kulturkatastrof.[...] För en

mer modern höger är det då ”en hundraårig period av enastående ekonomiska framsteg och

välfärdsutveckling tog slut”.[...] Liberalen Per Ahlmark ser en epok att känna förakt för [...] och

några gamla 68-or, som journalisten Göran Skytte ”mår illa, när jag tänker på vad vi som tillhörde

‘den revolutionära vänstern’ skrev, sade och gjorde”.[...] (Östberg 2002, s. 1)

Sven-Olof Josefsson beskriver i sin bok Året var 1968: universitetskris och studentrevolt i

Stockholm och Lund (1996) hur det skedde en radikalisering och politisering av

studentkårerna i Stockholm och Lund. Josefsson förklarar hur grupper i Lund och Stockholm

bland annat blev inspirerade att agera i samhället genom det starka internationella utbyte de

hade med länder där en radikaliseringsprocess redan påbörjats (Josefsson 1996, s. 223-224).

Något som tycks vara en röd tråd och det som kan ses som gemensamt i 68- rörelserna runt

om i världen är dess bas i anti-krigsrörelsen i och med Vietnamkriget. Vietnam blev en

internationell brännpunkt och utgjorde en stor fråga i internationell politik. I Sverige tog sig

detta uttryck med ett starkt stöd till FNL-rörelsen som ofta förstås som grunden till och det

som knyter samman mycket av den aktivism som tog plats under 1960-70. Dock pekar

Josefsson på forskning som menar att Vietnamkriget endast var en av många faktorer som

utlöste 68-rörelsen runt om i Europa och världen, men att den skapade en sorts

gränsöverskridande identitet för vad 68-rörelsen var (Josefsson 1996, s. 26-33, 253-257).

I boken 1968 när allting var i rörelse: sextiotalsradikaliseringen och de sociala rörelserna

förklarar Kjell Östberg hur en ekonomisk utveckling efter andra världskrigets slut sammanföll

med en baby-boom som tillsammans banade väg för en välstående ungdomskultur. Östberg

menar att det genom denna ekonomiska utveckling under mitten av 1900-talet skapades ett

behov av en kvalificerad, utbildad arbetskraft, ett behov som gjorde att det blev en stor

tillströmning av nya studenter till landets högskolor. Dessa nya studenter var, tillskillnad från

den gamla högskolans studenter som traditionellt sett kom ur samhällets övre skikt, en

splittrad grupp där människor med olika bakgrund och erfarenheter som likt kalla krigets öst

och väst började polarisera och radikalisera högskolorna (Östberg 2002, s. 9-12). Påverkade

av internationella händelser skapades det i kölvattnet av denna radikalisering en splittring som

i sin tur gav upphov till en uppsjö av intressegrupper. Dessa grupper utgör det som med ett

samlingsnamn brukar kallas för 68-rörelsen. Som tidigare beskrivit så var ungdomskulturen

13

och aktioner i samhället inget nytt i Sverige, det som vi ser hände under 1960-talet var att

ungdomar och studenter blev allt mer politiskt aktiva och radikalare i sina uttrycksformer.

En ytterligare del som bör komma med i kapitlet för historisk bakgrund är en kort redogörelse

för grunden till varför rapporten författades, vad ett allaktivitetshus är och vad syftet med

husockupationerna i Lund 1969 var.

Under 1968 och -69 framfördes av två intressegrupper ett krav på att ett så kallat

allaktivitetshus skulle upprättas i Lund. Detta hus skulle fylla funktionen av en mötesplats där

olika människor med olika bakgrund skulle kunna träffas och umgås utan att behöva stå under

någon formell organisation eller myndighets övervakande. Allaktivitetshuset skulle drivas av

dess nyttjare och skulle fungera som ett kollektiv. Ytterligare menadeintressegrupperna att ett

sådant hus skulle bidra till gemenskap och öppenhet för Lunds boende. Den ena gruppen,

Saluhallens Vänner, gick igenom de byråkratiska kanalerna och framförde bl.a. namnlistor i

ett försök att demokratiskt få Lunds stad att upprätta ett sådant hus. När detta inte lyckades

började den andra gruppen, Allaktivisterna, att ockupera tomma hus och göra dem till

allaktivitetshus i syftet att få Lunds stad att uppbringa ett hus till allaktivitet.

Drätselkammaren i Lund valde i samband med detta att tillsätta en arbetsgrupp som skulle

utreda frågan. Det är av denna arbetsgrupp som rapporten Allaktivitetsfrågan i Lund

författades 1970 (Rapporten, s. 1-20).

Disposition 5.0

I analysen kommer arbetet att disponeras över 6 delar. Den första är en kortare introduktion

till analysen där materialurval bl.a. förklaras, den andra fungerar som en inledning till hur

analys av statliga praktiker går till, medan de påföljande 4 delarna kommer att gå djupare in i

en analys av materialet. Dessa 4 delar har metodiskt delats upp efter de i teori-delen

förklarade dimensionerna av statlig praktik.

14

Analys 6.0

Jag vill påbörja analysen genom att förklara att jag inledningsvis i arbetet valde ut vissa delar

ur materialet för att förenkla den senare processen av att identifiera och analysera de olika

dimensionerna i rapporten. Detta gjordes för att förståelsen av det material som har använts i

rapporten skall bli klarare. Allaktivitetsfrågan i Lund består av olika delar med en mängd olika

sorters material. Mycket av detta kommer att ses i relation till andra delar av rapporten och

analyseras i kortare avsnitt, medan några i större utsträckning kommer sättas under lupp för

att verkligen analyseras på djupet. Delar av rapporten har identifierats som jag anser vara mer

fyllda med stoff och därav mer intressanta, men också mer givande som analytisk grund för

att se hur olika mentaliteter kring styrande tar sig form i denna rapport. Detta urval baseras på

de i teorin förklarade fyra dimensionerna av statlig praktik, som genomgående kommer att

läsas och analyseras för att visa hur denna statliga praktik – rapporten Allaktivitetsfrågan i

Lunds – fungerade i sin samtid.

En tillsatt expertgrupp 6.1

Som beskrivet i teoridelen så använder sig statliga praktiker av kunskap och expertis för att

legitimera och skapa sanning i det den söker att utreda. Denna expertis och kunskap kan ses

som den mest centrala delen i min undersökning, hur rapporten, och de som skrivit den,

använder sig av formuleringar och antaganden som visar på att det de gör är det som är rätt.

Det som gör detta till en av utgångspunkterna för min undersökning är, som vi nu kommer att

se, sammansättningen av drätselkammarens arbetsgrupp. I kapitel 2 i rapporten beskrivs

tillsättningen av arbetsgruppen dess mål och dess inriktning och omfattning:

Till ledamöter i arbetsgruppen utsågs stadsombudsman Sven Garpinger, tillika ordförande,

stadsläkare Jerker Nermark, tillika vice ordförande, fastighetschef Erik Narsjö, socialdirektör C-G.

Stenkula och ungdomskonsulent Birger Österup. Till sekreterare utsågs fil.lic. Anders Ek.

(Rapporten s. 20)

Här ser vi i linje med Deans fjärde dimension hur det i tillsättningen av arbetsgruppen har

gjorts ett urval av kunskap hos de som kommer att utvärdera frågan om Allaktivisterna. Den

kunskap vilken de kan anses sig behöva för att kunna vrida och vända på denna fråga ger oss

15

en insikt i vilken typ av kunskap de i utredningen ser som viktig. Ytterligare kan vi genom

arbetsgruppens direktiv se hur det är meningen att denna kunskap skall appliceras:

2.2. Direktiv för arbetsgruppen

Arbetsgruppen har inte erhållit några mer direkta direktiv för sitt arbete utan har själv kunnat

bestämma arbetets inriktning och omfattning.

2.3 Inriktning och omfattning av arbetsgruppens arbete

Trots frånvaron av direktiv för arbetsgruppens arbete har visa uppgifter ändå framstått som

självklara, t.ex. att besvara vissa beskyllningar mot staden för påstådd overksamhet på vissa

områden, att inventera av staden ägda fastigheter inom den av allaktivisterna fastslagna ”ringen”,

redovisa till arbetsgruppen inkomna eller överlämnade skrivelser, medan andra uppgifter framstått

som mindre självklara, t.ex. hearings med olika parter, studiebesök samt frågor i stadens

intervjuundersökning angående den lokalkommunala informationen.

Inriktningen och omfattningen av arbetsgruppens arbete har således dels bestämts av

drätselkammarens outtalade direktiv att få vissa saker belysta, dels av gruppens målsättning att ge

ett så fylligt och användbart bakgrundsmaterial som möjligt. (Rapporten s.20)

Arbetsgruppen har som vi kan se, utifrån sin egen kunskap, kunnat forma sina egna direktiv,

men att vissa saker ändå har framstått som självklara. Detta menar jag ger en indikation på hur

allaktivitetsfrågan bör lösas genom de statliga medel som finns tillgängliga. Intressant här är

hur arbetsgruppens direktiv har ramats in och formats i en problemformulering. För att

återkoppla till teorin så är det i akten av denna problemformulering som vi måste ta vårt första

avstamp för att kunna analysera en statlig praktik. Det är här vi kan se praktikens syfte och

möjligheter till att styra de av Allaktivisterna ställda krav på förändring, genom vilka former

praktiken kommer att verka, hur denna begränsas men också tydliggörs, görs utifrån

Governmentality-teorins fyra dimensioner (Dean 2010, s. 32-33, 38). I detta ser vi

begynnelsen till hur denna rapport är ett uttryck för statlig styrning och i förlängningen statlig

mentalitet; hur vissa ting ges synlighet, vad som är möjligt att i detta fall styra, hur kunskap

appliceras och vilka det är som kommer att styras. Dessa kan, genom att se till den tid de är

stöpta i, ses som uttryck för rådande statlig mentalitet om hur saker inom myndigheter bör

göras.

På ett liknande sätt, som det jag kommer att arbeta med, utvärderar Tania Li aktörerna och

politiken i kampen bakom en grupps anspråk på ett landområde kallat Dongi-dongi i en

nationalpark i Indonesien. Här arbetar Li genomförligt med att synliggöra de olika politiska

16

aktörerna och deras tillvägagångssätt. Detta gör hon för att visa spelet och agendan bakom de

statliga praktiker som utformades i samband med omförflyttningar av den inhemska

befolkningen i Indonesien. Li förklarar att det i den politiska kampen om detta landområde

utkristalliserades frågor om hur statligt styrande i fall som detta på bästa sätt skulle utformas:

At the heart of the Dongi-dongi controversy were some deep questions about how best to govern.

Which ends should be pursued? By what means? For which social groups? At what expense?

Under what authority? Under what regime of truth? (Li 2007, s. 156).

Detta arbete påminner även om den metod som Karpantschof och Lindblom har arbetat med i

Kampen om ungdomshuset där de urskiljer de olika aktörerna i den debatt som sedan mitten

av 1960-talet funnits kring ungdomshuset i Köpenhamn, för att sedan beskriva utvecklingen

av deras olika agendor och taktiker för att driva sina frågor. Hur de danska, statliga

myndigheterna har valt att se på och agera i och med de problem som väckts av aktivisterna i

ungdomshusrörelsen (Karpantschof och Lindholm 2009, s. 21-40).

I båda dessa fall så har befolkning och stat inte kunnat komma överens om hur en bör gå till

väga i frågor där utrymmen i det samhälleliga rummet står i centrum. Vi kan i bägge fallen se

hur det av staterna skapas en problemformulering som ramar in konflikten och de frågor som

tagits upp av den egna befolkningen. Denna ram blir sedan det medel genom vilken en stat

agerar, dess riktningar och syften. Vidare i analysen kommer detta tankesätt att synliggöras

och förklaras närmare. Genom att göra utdrag ur rapporten vill jag visa hur den förklarade

ramen, som arbetsgruppen arbetar igenom, kan synliggöras med Governmentality-teorins fyra

dimensioner. Hur de i rapporten är uppbyggda, deras funktioner och varför en praktik

fungerar genom dessa.

Synliggörande 6.2

I analys av statliga praktiker finns en del som utgår ifrån att analysen bör synliggöra vad som

satts i fråga och problematiserats för att myndigheter skall behöva ingripa. Detta gör vi för att

få en större insikt i vad det är den statliga praktiken behandlar, vilka aktörer finns i spel och

vad är det som inte finns med. Kartor eller diagram kan t.ex. användas i en praktik för att

visualisera det som praktiken söker att styra (Dean 2010, s. 41).

Som vi såg i föregående kapitel så var ett av direktiven för arbetsgruppen att redogöra för de

fastigheter som fanns tillgängliga i Lund, men här synliggjordes även ett problem: att staten

17

hade blivit beskyllda av Allaktivisterna för att inte vara aktiva i arbetet att tillstå Lunds stad

med ett allaktivitetshus och att människor inte skulle ha någon stans att träffas. Viktigt i denna

synlighetsprocess ser vi sedan hur arbetsgruppen sammankopplar användningen av ett

allaktivitetshus med vissa grupper av personer, vilket görs genom att visa hur allaktivitetshus

har fungerat i andra städer. Arbetsgruppen gjorde studiebesök i andra städer där

allaktivitetshus redan inrättats:

I syfte att erhålla jämförelsematerial och för att se hur s.k. allaktivistisk verksamhet och A-hus

fungerat i praktiken har arbetsgruppen företagit tre studiebesök på olika håll inom Sverige.

Besöken har gjorts vid olika tidpunkter, dels i november 1969 i Stockholm och Göteborg, dels i

juni 1970 i Borlänge (Rapporten s. 34).

Arbetsgruppen har alltså valt att med hjälp av studiebesök försöka tydliggöra frågan om ett

allaktivitetshus, vad det är och vem som kommer att nyttja det. I kommentarerna till dessa

studiebesök ser vi sedan hur arbetsgruppen väljer att främst lyfta fram formuleringar som kan

syfta till att visa vilken typ av människor som besöker ett allaktivitetshus:

5.4.2.3. Allaktivitetshuset på Avenyn 18 i Göteborg

Verksamheten på Aveny 18 bestod på hösten 1969 främst av temakvällar där man under en

weekend centrerade verksamheten kring ett ämne, t.ex. dagspressen i Sverige,

åldringsproblematiken. Under hösten besöktes huset av 7 – 800 personer/kväll varav de flesta var

yngre som hade något/några sociala problem. (Rapporten s. 39)

Liknande beskrivning får vi av allaktivitetshuset i Stockholm:

5.4.2.4 Allaktivitetshuset på Gamla Brogatan 2 i Stockholm

Verksamheten på Gamla Bro bestod av olika aktiviteter, t.ex. lekrum med brandsäker skumplast,

teatergrupp, målningsateljé, bordtenninslokal, bibliotek, poplokal, servering m.m. Man avsåg

främst att satsa på olika former av diskussionsgrupper, vilket närmast sågs som gruppterapi. 2 –

300 personer/dygn, varav de flesta på kvällarna, besökte huset. I princip var alla besökarna

alkohol- eller narkotikaskadade. (Rapporten s. 40)

Intressant är dock hur vi på samma gång får en mer nyanserad bild av allaktivitetshuset i

Borlänge, där ett allaktivitetshus som står under stadens myndigheters organisering visas i en

mer positiv bild:

18

5.4.2.5 Allaktivitetshuset i Borlänge

Allaktivitetshuset i Borlänge skiljer sig i viktiga avseenden från Stockholm, Göteborg och Lund.

För det första så initierades frågan från stadens sida, inte från någon grupp av personer som varit

fallet på de andra orterna. (Rapporten s. 41)

Här ser vi hur flera dimensioner i statliga praktiker verkar tillsammans; den första,

synliggörande dimensionen fungerar i kombination av den tredje, sanningsskapande. Genom

dessa studiebesök visar arbetsgruppen hur verksamheten i ett allaktivitetshus fungerar och

vilka som besöker det. Genom detta synliggörande av de övriga allaktivitetshuset skapar de

samtidigt en bild, en sanning, av hur ett liknande hus skulle kunna fungera i Lund. Här

beskrivs hur allaktivitetshuset skulle behöva, utifrån exemplet Borlänge, styras av en tydlig

organisation från stadens sida för att inte hamna i samma situation som Stockholm och

Göteborg. I och med att arbetsgruppen förmedlar en bild och en motbild använder de sig av en

viss typ av synliggörande och legitimerandeför att framföra vad ett allaktivitetshus innebär

och hur det borde drivas. Dessa framställningar sammanställs sedan i en tabell för att

ytterligare synliggöra bilderna av de olika allaktivitetshusen. På ett liknande sätt använder sig

Karpantschof och Lindblom av liknande resonemang i sin diskussion kring liknande bruk av

synliggörande som gjordes i samband med nedläggningen av Ungdomshuset i Köpenhamn

1997-98. Här menar de hur nyttjarna och kostnaderna av Ungdomshuset vägdes mot varandra

som ett sätt för danska politiker att föra sin argumentation mot en försäljning av detta hus

(Karpantschof och Lindblom 2009, s. 47-48,105-115). Vi kan se hur problem lyfts fram eller

skyms undan genom en viss retorik eller metod.

Vidare i detta spår av en praktiks synlighet ser vi i rapporten hur arbetsgruppen även har

arbetat utifrån en enkätundersökning som genomfördes i Lunds stad angående lokalkommunal

information i Lund. Här fanns för arbetsgruppen en möjlighet att, genom övriga boende i

stadens inställning, synliggöra attityderna till ett allaktivitetshus. Genom att använda sig av

denna typ av undersökning arbetar gruppen med ett tydligt synligt tillvägagångssätt, för att

sedan kunna formulera problem och frågeställningar kring ett allaktivitetshus utifrån de

boende i Lunds perspektiv på händelserna i staden. Det vill säga att arbetsgruppen med denna

undersökning kunde söka kunskap hos utomstående för att legitimera rapportens innehåll. I

enkäten ställdes specifikt en fråga som, i min mening, fångat detta kunskapssökande:

”Hur upplever Ni Lunds stads behandling av denna fråga? Anser Ni att stadens myndigheter

behandlat frågan helt godtagbart, delvis godtagbart eller inte alls godtagbart?”

19

Det bör observeras att man inget vet om de intervjuades kännedom om stadens agerande, vilket vi

visste när attityden till allaktivisternas krav och metoder undersöktes. De intervjuade har således

olika utgångsläge när de besvarar frågan, teoretiskt från fullständig information till fullständig

avsaknad av information (Rapporten s. 72).

Genom användningen av denna typ av enkätundersökning menar jag, i linje med Deans idé att

en praktik kan förstås utifrån dess tekniker (Dean 2010, s. 32-33, 40-42), att det i fall som

dessa, sker en kontextualisering av rådande mentaliter kring hur en myndighet skall agera och

styra i samband med sociala rörelser som är fullt synliga för allmänheten. Genom en

kombination och blandning av de olika dimensionerna framstår nya sätt i hur en statlig praktik

att skapar legitimitet. Här främst genom kunskap, funktion och synlighet.

Funktioner 6.3

För att se hur en praktik fungerar utåt måste vi se till de kanaler genom vilka den verkar, dess

tekniker, mekanismer och funktioner – hur statligt styrande uppnås (Dean 2010, s. 27, 41).

Denna dimension anser jag måste ses i relation till de andra för att fungera inom statliga

praktiker. Praktiker i sig kan ses som en funktion för statligt styrande, men hur detta styrande

är uppbyggt i en praktik är i detta fall det intressanta.

I rapporten Allaktivitetsfrågan i Lund arbetar författarna framförallt med synlighet, kunskap

och sanningsskapande som funktioner genom vilka rapportens innehåll legitimeras och

begripliggörs. I föregående kapitel beskrevs hur olika former av synliggörande hade som mål

att bl.a. visa problem, och vi skall nu gå in närmre på hur arbetsgruppen haft som funktion att

fungera som utredare av dessa. Detta utredande ser jag som den främsta verksamheten i denna

rapport, att för Lunds stad ta fasta på vad staden kan eller borde göra i frågan om

Allaktivisterna; att utreda möjliga problemområden där staden kan träda in.

Tania Li har i The Will to Improve arbetat utifrån en närliggande utgångspunk i sitt kapitel

’Rendering Technical?’ där hon tar fasta på utredningar av områden där staten har ingripit:

To render a set of processes technical and improvable an area of intervention must be bounded,

mapped, characterized, and documented; the relevant forces and relations must be identified; and

narrative must be devised connecting the proposed intervention to the problem it will solve. (Li

2007, s. 126).

20

Genom att närmre analysera de dokument som utkommit från statliga utredningar har Li

kunnat begripliggöra dess uträknande, dissekerande funktioner, vilket har möjliggjort ett

upptäckande av de områden som en stat vill förändra. På ett likartat sätt kan vi söka, se och

tydliggöra vad som utretts i rapporten, vad har arbetsgruppen funnit och belyst för att sedan

närmre utreda och lösa. I detta avsnitt kommer vikt att läggas på vad arbetsgruppen har haft

som syfte att utreda. På sida 23 i rapporten ges en beskrivning av vilka undersökningar de har

genomfört och varför:

Den fortsatta genomgången kommer i fortsättningen i grova drag att disponeras på följande sätt:

Undersökningarna börjar med en redovisning av till arbetsgruppen inkomna skrivelser som följs av

ett avsnitt vilket tar upp allaktivitetstankens målsättning till ytterligare genomgång, varefter följer

en undersökning av de praktiska erfarenheter som gjort på en andra håll där man försökt med en

verksamhet liknande den allaktivisterna önskar. Efter denna genomgång i teori och praktik av

allaktivitetsidéen redovisas lundabornas inställning till allaktivisternas mål och medel, till stadens

agerande i allaktivitetsfrågan och till massmedias roll. (Rapporten s. 23)

I denna beskrivning ser vi hur arbetsgruppen har arbetat främst med Allaktivisternas mål och

själva idén till ett allaktivitetshus som grund för sin undersökning. Ytterligare kan vi

återkoppla detta till arbetsgruppens direktiv att ”besvara vissa beskyllningar mot staden för

påstådd overksamhet på vissa områden” (Rapporten s. 20). Tillsammans kan dessa visa hur

det blir tydligt att ändamålet av rapporten främst har utgjorts av ett försvar för stadens

agerande samt att utreda vad Allaktivisterna är och vad de vill. Funktionerna av hur detta har

gjorts i rapporten har vidrörts i föregående kapitel, men hur arbetsgruppen har genom

rapporten utrett Allaktivisternas mål och hur har de försvarat Lunds stads myndigheter i de

beskyllningar den har mottagit blir nu fokus för analys. Under kap. 7.0 har arbetsgruppen

besvarat dessa beskyllningar, i detta svar ser vi de konturerna som finns av den kartläggande

funktion rapporten har haft:

En av de första åtgärder arbetsgruppen vidtog var att fatta beslut om att kommentera och utveckla

vissa grava beskyllningar som allaktivisterna framfört mot staden. Kommentarerna till de

framförda beskyllningarna syftar, dels till att visa att de framförda påståendena är felaktiga, dels

till att visa att allaktivisternas fixering vid lokalproblem som primärt fått dem att inte observera lätt

urskiljbara åtgärder som staden vidtagit. (Rapporten s. 81)

Vidare i kap. 7.0 gör arbetsgruppen en genomförlig redovisning för vad Lunds stad har gjort

för att visa att Allaktivisternas krav och beskyllningar är ogrundade. Liknande Lis tankar om

hur den tekniska processen i en praktik fungerar kan vi genom denna redovisning se hur

arbetsgruppen kartlägger Allaktivisternas inkomna skrivelser för att lyfta ut och förklara

21

problem och sedan kunna återge de i lösningar. Genom att se hur arbetsgruppen gör detta

finner en resonans av de andra dimensionerna i rapportens funktionella arbete; synliggörande

visar här vad som har hänt för att sedan använda sig av sanningsskapande medel, t.ex.

enkätundersökningen för att visa hur Lunds stad har agerat enligt befolkningens åsikter. Det

finns i funktionen av en statlig praktik en förutsättning av de andra dimensionerna, i min

mening, kan funktionen aldrig reduceras till en rent teknisk mekanism, utan den behöver

verka tillsammans med de andra dimensionerna för att kunna ses som en legitim funktion i

statlig praktik.

Sanningsskapande 6.4

Som vi har sett så har sanningsskapande redan varit närvarande i tidigare kapitel genom

former av synliggörande och former av funktion i statlig praktik. I teorikapitlet förklarades att

kunskap och sanningsskapande är två sammanhängande delar i en statlig praktik, vilket detta

kapitel kommer att utveckla vidare; hur skapas och visas sanningar genom kunskap och

expertis i rapporten. Redan i tillsättningen av arbetsgruppen (kap. 6.1) kunde vi se hur en viss

kunskap och expertis applicerades inom praktiker för att utgöra en sorts sanningsbas som

ageranden kan legitimeras och formas efter.

Det avsnitt som i rapporten är det mest intressanta att analysera utifrån Governmentality-

teorins syn på sanning och kunskap är dess slutsatser, den egentliga essensen av utredningen.

Det är här, vill jag påpeka, att den samlade kunskapen i rapporten gör sig uttryck för att påvisa

dess legitimitet. Här sammanfattas rapportens innehåll för att utgöra en bas av kunskap om

Allaktivisterna, deras mål och idén om ett allaktivitetshus. I denna appliceras även en viss

didaktik när det gäller kunskap om hur en rörelse bör gå tillväga för att framföra klagomål till

myndigheter, som är sanningsskapande:

Ambitionen för den samlade utvärderingen är snarare att ge en bild av kommunen – staden Lund –

som politiskt system än att än en gång upprepa de viktigaste resultaten från det genomförda

arbetet. Allaktivistfrågan används som exempel för att illustrera det politiska systemets funktion

och arbetsmetoder. Enligt arbetsgruppen har det anlagda betraktelsesättet, ansatsen, den stora

fördelen att allaktivistfrågan ses i ett sammanhang, i en miljö och inte som en isolerad företeelse

skild från de övriga komponenterna i det kommunala beslutssystemet. (Rapporten s. 103-104)

Genom detta kan vi, med Governmentality-teorin, utläsa hur kunskap kring rådande tankar om

statligt styrande och praktiker av stat används för att legitimera det politiska systemet.

22

Arbetsgruppen söker här att delegitimera Allaktivisternas taktiker, vilket i förlängningen kan

ses som en legitimering av det ’egna’ politiska systemet. I artikeln ’Kampen om fedtebrødet:

Når værtshusrødder danner politisk front’ (red. Mikkelsen 2002, s.147-159) pekar Niels

Nørgaard Kristensen på hur politiskt deltagande generellt ses som en upplärningsprocess i ett

demokratiskt system. Samtidigt som det mellan myndigheter och sociala rörelser ofta sker en

krock i denna process, eftersom att dessa rörelser generellt sett rör sig utanför det politiska

systemet. Myndigheters taktik menar han verkar genom att försöka få sociala rörelser att ingå

i det politiska systemet och därmed underkasta sig de ramarna som finns för detta system.

Synligt i ovanstående citat är hur detta verkar vara något som är närvarande, hur rapporten är

ett verktyg för att legitimera och skapa en sanning om det rådande politiska systemet. Vi kan

säga att det finns en rådande idé om att endast medverkande i den politiska apparaten ger

möjlighet till förändring. I samma spår diskuterar även Karpantschof och Lindblom danska

politikers retorik och framställning av synen på demokrati i sociala rörelsers tillvägagångssätt:

Men selvom begrebet om demokrati (og herunder hensyn, tolerance mv.) spiller en stor rolle i be-

eller fordømmelsen af de unge, og selvom det kan defineres på forskellige måder, fremlægges der i

BR’s debatter i det store og hele ikke nogen nævneværdig kritik af eller alternativer til de

borgerliges italesættelse af demokrati, som hermed bliver den dominerende. (Karpantschof och

Lindblom 2009, s. 149)

Demokrati är alltså en av de punkter som dominerar retorik och politik kring sociala rörelser

vilket gör den, i linje med Governmentality-teorin, till en sanning. Detta kan vi vidarekoppla

till de inledande delarna av rapporten där framställningen av grupperna Saluhallens vänner

och Allaktivisterna tydligt påvisar arbetsgruppens inställning till intressegruppernas valda

metoder:

Under senare delen av 1968 och större delen av 1969 uppträdde i Lund två opinionsgrupper, som i

vissa delar bestod av samma personer och till viss del hade de samma målsättning. De bägge

grupperna kallade sig Saluhallens vänner resp. allaktivisterna och bägge önskade, krävde ett slags

gemenskapslokaler, som staden skulle ställa till förfogande och delvis upprusta. Den ena gruppens

krav – allaktivisterna – tog sig sådana uttryck att polis vid ett flertal tillfällen tvingades ingripa

medan Saluhallens vänner enbart arbetade via de gängse parlamentariska kanalerna (skrivelser,

namninsamlingar, allmänna möten). (Rapporten s. 1)

Här ser vi hur arbetsgruppen knyter ihop grupperna till deras valda metoder, där deras

tillvägagångssätt är i fokus. Genom citatet ovan menar jag att vi kan se hur det skapas en

sanning om vad som är det ’rätta’ tillvägagångssättet. Denna sanning bygger i sin tur på

kunskapen om hur den bör användas, som är det rapporten upprinner i, en utlärning i hur

23

någon bör gå tillväga för att förändra. I detta blir rapportenen producent för att återskapa en

för givet taget sanning och kunskap om statlig praktik. Åter igen kan vi reflektera över hur

dimensionerna av statlig praktik sammanfogas, här blir rapporten sanningsskapande i sin

funktion av att vara lärande.

Identitet och aktör 6.5

Genomgående har Allaktivisterna och arbetsgruppen blivit vidrörda som aktörer, i detta

kapitel söker jag att utreda hur vissa grupper av personer, främst här i de sociala rörelserna,

tillskrivs identitet och agens genom statliga praktiker. Dean framhäver hur praktiker söker att

tillskriva människor en identitet, och samtidigt i denna identitet hänföra gruppen eller

individernas attribut och egenskaper för att ur dessa kunna anta en förväntad agens. Viktigt att

påpeka är att praktiker inte skapar identitet, utan de lockar fram, främjar och ger status till

dem för att kunna sättas i relation till varandra som önskade eller oönskade (Dean 2010, s.

43). Här skall nu utredas hur aktörerna i rapporten blir tillskrivna identiteter, hur dessa är

uppbyggda och formas igenom statliga praktiker.

Inledningsvis kan vi nämna de aktörer som främst finns utmålade i rapporten: Allaktivisterna,

Saluhallens vänner och arbetsgruppen. Det är bilderna av dessa, som ges i rapporten, som här

kommer att bli föremål för analys.

Allaktivistgruppens tillkomst är inte känd, men det torde vara så att vissa personer i Saluhallens

vänner, främst yngre universitets- och gymnasiestuderande, upplevde handläggningen av

saluhallsfrågan som i någon mening negativ, t.ex. att den kommunala beslutsprocessen arbetade

för långsamt, att man tog för lite hänsyn till Saluhallens vänners opinionsyttringar.

Allaktivistgruppen tog med sig idén om gemenskapslokaler från Saluhallens vänner, men kallade

lokalerna för allaktivitetshus (A-hus), riktade sin uppmärksamhet på tomma kommunala

fastigheter i det centrala Lund och menade uppenbarligen att en sådan typ av lokaler var så

angelägen att val av metoder för att få ett A-hus till stånd inte behövde begränsas till de etablerade

vägarna för att förmedla sina synpunkter. ---”Det är rätt att göra uppror i ett samhälle där

människors behov kommer efter affärsmännens”. (Rapporten s. 4)

Ur detta citat kan vi utläsa hur grupperna Allaktivisterna och Saluhallens vänner blir

tillskrivna egenskaper och beteenden. Här kan vi se direkta beskrivningar hur Allaktivisterna

t.ex. ses som unga, men hur de också blir tillskrivna mindre tydliga egenskaper som otålighet

och att de är radikala. Detta bör i rapporten ses i relation till hur Saluhallens vänner beskrivs:

[...] Saluhallens vänner har drivit sina önskemål med hjälp av metoder som knyter an till vårt

24

politiska systems praxis, traditioner (Rapporten s. 3). Här kan vi se, i linje med Deans idé om

fostrande identitet, hur Saluhallens vänner framstår som den positiva bilden av en social

rörelse medan Allaktivisterna ses som den negativa. Här kan vi gå tillbaka till tanken om

funktionen i rapporten; att fostra demokratiska tillvägagångssätt hos grupperna. Vi kan

därigenom se hur Saluhallens vänner ställs i relation till Allaktivisterna för att utgöra den

önskade bilden av hur en social rörelse bör gå till väga.

Intressant är hur vi i litteraturen som behandlar sociala rörelser ser hur det finns, i delvis

kontrast till Governmentality-teorin, en dualitet i tanken om detta identitetsskapande.

Karpantschof och Lindblom framhåller hur identitetsskapande samtidigt kan verka för att

stärka kollektivet i en social rörelse; att det kan fungera som en sammanslutande gemenskap

för den egna gruppen. Här beskrivs hur det hos sociala rörelser ofta skapas ett ’vi’ och ett

’dem’ i relation till lokala myndigheter, som i sin tur ytterligare ofta förstärker stereotypa

framställningar av rörelsen. På samma gång används detta av andra aktörer, här främst t.ex.

polis, myndighet eller media, för att tillskriva grupper attribut och egenskaper som

våldsamhet och radikalism. Stereotyper kan här bli till en självuppfyllande sanning om de

anammas av gruppen i fråga.(Karpantschof och Lindblom 2009, s. 231-250).

De sociale aktiviteter skaber kontaker, mens demonstrationer og især konfrontationer med

ordensmagten gør, at de unge deler og er fælles om nogle meget dramatiske og dermed

indtryksfulde oplevelser. De oplever meget konkret, at de står sammen i en intense kamp og

kæmper mod en fælles modstander, der i de mest hektiske øjeblikke personificeres af politiet, og

derved etableres nogle meget stærke følelser av fællesskeb (næsten som soldaterkammerater).

(Karpantschof och Lindblom 2009, s. 240)

Vi kan genom detta se hur det finns ett samspel mellan olika aktörer för att skapa en identitet

och tillskriva denna med olika egenskaper. På samma gång som statliga praktiker identifierar

grupper och ger dem identitet så tar sig grupper an och formas utav den. Roddy

Nilssonförklarar hur media här har en funktion som spridare och synliggörare av dessa

identiteter. Nilsson beskriver hur medias framställningar av olika gruppers ageranden kan

bidra till, eller förändra en övergripande inställning till attityder och egenskaper en grupp

anses inneha (red. Österberg och Lindstedt Cronberg 2006, s.240-244). Här ser vi hur en

synliggörande dimensionen hos media kan lånas in i praktiker för att identitetsskapande skall

möjliggöras; praktiker kräver synlighet för att framhäva gruppers positioneringar i samhället.

Detta ser vi i rapporten då arbetsgruppen gör referat ur tidningarartiklar där Allaktivisterna

eller Saluhallens vänner har figurerat:

25

Allaktivisterna arbetar medvetet med omväxlande demokratiska och odemokratiska metoder för att

uppfylla sina mål. Sedan ungefär mitten av oktober 1969 tycks allaktivisterna vara inne i en

”demokratisk period”, vilket till en del kan bero på arbetsgruppens tillsättning.

”Vi har lovat att vänta på resultat. Det har tagit tid, men en av utredarna har varit sjuk så vi har

tålamod.

Blir det negativt resultat [...] så får vi se hur vi handlar. Blir det positivt så visar ju det att våra

medel är riktiga. Inte sant?” (Rapporten s. 19)

Vi har här sett hur identitet och aktörskap inte alltid är bestämda kategorier, utan hur de kan

ändras i takt med att relationer mellan aktörer förändras. Identiteter kan få helt nya meningar

när de återskapas i kontrast till andra saker som sker runt om i samhället, samtidigt som en

statlig praktik söker att definiera dem. Gemensamt för aktörer och deras identitet är att de

behöver ett synliggörande för att kunna tillskrivas egenskaper, attribut och agens. I rapporten

ser vi detta genom att de olika aktörerna behöver framhäva eller blir framhävda i sina

positioner i relation till de inblandade grupperna och gruppernas mål. Den statliga

dimensionen av identitet är som vi ser ingen fast dimension, utan flytande i sina tolkningar av

aktörer. Genom olika synliggöranden och sanningar får identiteten olika betydelser. Dean

poängterar att former av identitet blir främjade av statliga praktiker, men skall samtidigt inte

ses som bestämda av dem, detta i och med att praktiker endast kan lyckas i detta om aktören

identifierar sig själv med denna (Dean 2010, s. 43-44).

26

Avslutande sammanfattning, reflektioner och konklusion 7.0

Syftet med denna uppstats har varit att med en teoretiskt ram analysera och ställa frågor om

hur statlig styrning fungerar genom rådande mentaliteter, samt att i frågor om styrande, sätta

hur detta styrande legitimeras medpraktiker av sanningsskapande och synliggöranden i fokus.

Vi har genomgående i analys av rapporten Allaktivistfrågan i Lundsett hur de olika

dimensionerna av praktik har blandats och kombinerats för att legitimera antaganden och

slutsatser angående Allaktivisterna. Det måste poängteras att rapportens författare

förmodligen inte själva varit medvetna om hur de har applicerat dessa fyra former,

dimensionerna, för att bygga upp rapportens innehåll. Enligt Deans utvecklade

Governmentality-teori måste vi se hur detta har gjorts utifrån rådande mentaliter om hur en

statlig rapport bör utformas, vi får alltså inte lägga in en pålagd värdering om att detta skulle

vara en medveten taktik, utan det är för de som skrivit den ett naturligt sätt att skriva (Dean

2010, s. 16-21, 47-48). De är tankar och idéer som reproduceras i och med att de ses som det

vanliga, naturliga sättet att arbeta på. Det vi gör när vi arbetar med Governmentality som teori

är att synliggöra dessa naturliga, för givet tagna, arbetsformer i statlig praktik. Dessa ändras

beroende på vilken tid de formas i, vilket gör att vi kan se dem som rådande mentaliteter i sin

tid. Är vi ständigt medvetna om detta kan och bör vi hålla en objektiv syn på materialet för att

inte värdera det utifrån våra egna tankesätt om hur saker och ting bör göras i statlig praktik.

Troligtvis kan vi se dessa mentaliteter av styrande, oberoende av vilken tid vi forskar på.

Dock ser jag att det ständigt finns en komplicerad relation mellan stat och befolkning som

även den förändras, och att Governmentality-teorin kan fungera som ett verktyg för att

synliggöra detta, men att andra idéer kan behöva appliceras på teorin för att visa hur

befolkningen som styrs även reagerar och svarar på myndigheters styrande. Detta blir främst

aktuellt eftersom att jag har undersökt statens styrande av målen med en social rörelse, en

rörelse vilken i sin grund är en reaktion på hur samhället styrs.

Med Governmentality kan vi endast visa hur styrande har blivit utfört, men en intressant

vidarekoppling är att sedan se hur detta styrande närmre har påverkat de styrda. Denna

reflektion har fångats i Karpantschof och Lindbloms Kampen om ungdomshuset, hur

befolkningen i Köpenhamn reagerade och svarade på statens sätt att styra. I min undersökning

har jag försökt att få med denna aspekt så långt det går. Detta har jag gjort genom att väva in

litteratur som tar mig utanför ramen för Governmentality och fokuset på statliga ageranden,

27

men genom begränsning av tid/material har det ofta varit svårt att se utanför rapporten. Lis

bok The Will to Improve har hjälpt mig sätta perspektiv på hur Governmentality kan

appliceras och vilka ramar en som arbetar med denna typ av teori kan röra sig inom, även om

våra tillvägagångssätt på många ställen har skiljts åt. Det har även gett mig en möjlighet att

testa gränserna för att gå utanför denna ram, att till och från lyfta blicken ovanför rapporten.

Det som jag menar har varit fruktbart med just den typ av analys jag har utfört är just denna

sammanknytning av olika infallsvinklar på 68-rörelsen och statligt agerande. Genom att

koppla min egen forskning till litteratur som inte direkt ser till statliga praktiker har jag kunnat

gripa en bredare tanke om hur 68-rörelsen förstods av myndigheter, vad statligt styrande är

och innebär. Detta trots att min undersökning är micro-historisk.

För att återknyta närmare till frågeställningarna vill jag här nedan skissera vad jag genom

analysen kommit fram till. I rapporten har, som analysen pekat på, mentaliteter om styrande

kommit fram ur texten. Här utgår jag ifrån de i teorin fyra förklarade dimensionerna och hur

dessa har fungerat som grund till min analys för att svara på mina frågor. Genom att arbeta

med dessa dimensioner av statlig praktik – synlighet, funktion, kunskap och identitet – har jag

ur rapporten kunnat utläsa normaliserade sätt att tänka kring styrande. Främst har jag sett hur

det i en praktik måste finnas ett legitimerande element. Hur en praktik kan bygga upp sin

legitimitet genom att använda sig av en kombination av de olika dimensionerna, här främst

synliggörande och kunskap.

Arbetsgruppen, som i sig är en källa för kunskap, söker att visa hur andra allaktivitetshus

fungerat i Sverige och sedan ställa dessa i relation till behovet och möjligheten till ett sådant

hus i Lund. De skapar i detta en sanning om vad ett allaktivitetshus kommer att göra för

Lunds stad. Vidare kan vi se hur arbetsgruppen i rapporten ständigt har arbetat genom att vara

lärande i hur den demokratiska processen fungerar. Rapporten har således haft en tydlig

funktion som i min mening reflekteras av hur det i 68-rörelsen fanns ett tydligt radikalt

agerande utanför ramen för samhällets normer. Statligt styrande i samband med sociala

rörelser under det sena 60-talet kan ses som ett försök att infoga dem som organisationer i den

byråkratiska processen. Här blir arbetsgruppens framställningar av Saluhallens vänner och

Allaktivisterna ett tydligt exempel; Saluhallens vänner ses på som en mer positiv organisering

då de går genom demokratiska kanaler, jämfört med Allaktivisterna som använder sig av

direktaktioner, trots att grupperna har samma mål.

28

Ytterligare kan vi se hur framställningarna av identitet hos sociala rörelser blir central i

förståelsen av relationen mellan stat och medborgare. I Kampen om Ungdomshuset såg vi hur

dessa identiteter och aktörskap i sociala rörelser är ett projekt där myndighet och rörelse står i

ett dialektiskt förhållande; att de skapar och skapas av varandra (Karpantschof och Lindholm

2009, s. 231-250). Här ser vi en nyans från Deans tanke om att praktiker söker att framhäva

identitet för att tillskriva den attribut (Dean 2010, s. 43-44). Jag menar att en analys av just

sociala rörelser måste forskaren utveckla denna tanke då sociala rörelser kan stärkas utifrån

motståndet mot stat och myndigheter; när en myndighet tillskriver en social rörelse negativa

identiteter öppnar den upp för motstånd till hur samhället är uppbyggt. En slutsats som kan

dras från denna genomförda undersökning är att statliga praktiker måste ses och förstås i

relation till de den söker att styra; statliga praktiker måste ses som påverkade av befolkningen,

det är inte endast de statliga myndigheternas mentaliteter som kan utläsas utan även de av

övrigt involverades.

29

Referensförteckning 8.0

Litteratur 8.1

Tryckt litteratur 8.1.1

Dean, Mitchell (2010). Governmentality: power and rule in modern society. 2. ed. Thousand

Oaks, CA: SAGE Publications

Foucault, Michel (1991). Discipline and punish: the birth of the prison. Harmondsworth:

Penguin

Josefsson, Sven-Olof (1996). Året var 1968: universitetskris och studentrevolt i Stockholm

och Lund. Diss. Göteborg : Univ.

Karpantschof, René & Lindblom, Martin (red.) (2009). Kampen om ungdomshuset: studier i

et oprør. København: Frydenlund & Monsun

Li, Tania (2007). The will to improve: governmentality, development, and the practice of

politics. Durham, N.C.: Duke University Press

Mikkelsen, Flemming (red.) (2002). Bevægelser i demokrati: foreninger og kollektive

aktioner i Danmark. Aarhus: Aarhus universitetsforlag

Östberg, Kjell (2002). 1968 när allting var i rörelse: sextiotalsradikaliseringen och de sociala

rörelserna. Hämtad från http://www.marxistarkiv.se/sverige/1968_nar_allt.pdf 2013-05-17,

09.13

Österberg, Eva & Lindstedt Cronberg, Marie (red.) (2006). Våld: representation och

verklighet. Lund: Nordic Academic Press

Källmaterial 8.2

Arkiv-centrum-syd. Lunds stadsarkiv

Allaktivitetsfrågan i Lund, Rapport från drätselkammarens arbetsgrupp 1970; DK arbetsgrupp

i allaktivistfrågan, volymsignum B1.

30