himalaya inspiration - bergsportbergsport.se/wp-content/uploads/2017/06/besp_171.pdf · 2017. 6....

Klätterläger

JUNIORER IKJUGEKULL

#171 september 2016 Pris: 50 sek.

HimalayaATT FÖRVERKLIGA EN KLÄTTERDRÖM

Inspiration INSTAGRAM- TIPS

SKÖN KLÄTTRING

I VÄRLDSKLASS

Turkiet

NINJOR I ARCO

2 Bergsport #171 · septemBer 2016

8 stressfri vardag i turkiet

16 Ninja goes Arco

20 Inspiration via Instagram

22 Junior – tips, knep och knåp

24 Juniorer drog till Kjugekull

26 skarpladdat

30 Att förverkliga en klätterdröm

42 sol, vind och stjärnor – i Jeff Lowes fotspår

Innehåll sePtember 2016

Norge radar som bekant upp fantastiska klätterom-råden. Här poserar martin Leidebrandt på skulpterad granit, Attaca con Tufa, 8a+. platsen är eggum, Vestvågøy, Lofoten. Flatanger är ett annat omtalat område i vårt västra grannland – världens bästa sportklätterställe enligt många. Bläddra fram till sidan 40 för att se mer därifrån! Foto: erik massih

3

Bergsport #171 · septemBer 2016

Ann

ika,

Sol

na K

lätte

rklu

bb.

Foto

: Åsa

Eng

strö

m

Eva,

Hal

mst

ad K

lätte

rklu

bb.

Foto

Ann

aKar

in E

jder

vik

Pjäs: De två reDaktörernascen 14Plats: Ett omväxlande Halmstad och ett regntungt Bromma.

Eva // med teatralisk röst //: Tidning, tidning på datorn här, säg mig vem som snart i en brevlåda är!

Annika // glatt //: Ja, nu känner i alla fall jag mig nöjd och klar. Tycker vi har ett rätt så digert innehåll. // härmar //: Tidning, tidning framför mig här, säg vilka som Guldyxan 2016 värda är! (sid.6 )

Eva // tar en rejäl klick hemkokt plommonmarmelad på mackan //: Ja, imponerande läsning! // med sänkt röstläge //: Bonden på Häller snällast i Bohus är, han är den som håller klättrare kär! (sid. 14) På riktigt, vilka snälla människor det finns!

Annika: // nickar medhåll //: Massor. Alla som skickar in bidrag till Bergsport hör dit. // slänger in en bit kardemummabulle i munnen //: Till exempel Ninjorna från Götet. (sid. 16) Inspirerande att läsa om andras klättring.

Eva // slickar marmelad från överläppen //: Ja, och kolla på bilder! Jag vet massor av instagrammande klättertjejer jag ska börja följa nu! (sid. 20) Och andra klättermagasin jag kanske – men bara kanske! – ska börja läsa. // ursäktande //: Men bara lite. (sid. 46)

Annika // rör klirrande i sin tekopp) //: Ja, själv ska jag lösa ett Sudoko nu. (sid.23) // fnyser //: Det har bergis inte de andra klättertidningarna!

Eva // småler nöjt // Knappast! Åh, du jag skulle så gärna vilja vara så där supermodig och våga ge mig iväg på äventyr i stora berg! Som Anette och Charlie. (sid. 30)

Annika // pillar bort ett sockerkorn i mungipan //: Att drömma är också stort. Jag till exempel drömmer lite om Turkiet nu. (sid.8)

Eva // genom en lite för stor bit marmeladmacka //: Ja, visst är det bra att drömma. // märkbart uppgiggad: //: Eller att göra som Krister Jonsson, först drömma och sen faktiskt genomföra! (sid.43) Det är ju stort.

Bergsport utges AV sVeNsKA KLätterFörBuNdetredAKtIoNsAdress Bergsport, c/o Olsson, stenvinkelsgatan 8, 302 95 Halmstade-post [email protected]örer eva Olsson och annika ringstedtLAyout Lotta Bernhed, Zetterqvist tryckeriprepress Zetterqvist tryckeri ANNoNsBoKNINg Thomas Molin, 031-743 20 86 [email protected] AV Zetterqvist tryckeri, 031-743 20 80trycK Zetterqvist tryckeri, GöteborgANsVArIg utgIVAre Isabel jantzer, svenska klätterförbundetBerGsPOrt kommer ut med fyra nummer per år. redaktionen ansvarar ej för icke beställt material. texter redigeras och kortas efter behov. Bilder kan komma att beskäras. åsikter i artiklar och debatt inlägg är författarens och inte redaktionens eller klätterklubbens.

omsLAgsBILd: ry Morrison på förstabestigningen av Empire of dirt 8b i sektor küllin, Geyik Bayiri. Foto: Daniel Olauson

VarKlättercentret Akalla, Vadagatan 3, Kista.

KlasserJuniorer Pojkar/Flickor (97-98)Ungdom A Pojkar/Flickor (99-00)Ungdom B Pojkar/Flickor (01-02)

Anmälansolnaklatterklubb.se/Tavling/JSMBoulder2016/

Kostnad 300 kronor. Sista anmälnings-dag 26/9. Efteranmälan 400 kronor.

Information och frågorFrågor mejlas till [email protected] information finns på solnaklatterklubb.se och bergsport.se.

JSMBoulder1 oktober

Akalla


medALJregN!sommarens tävlingar har gett utdelning för våra duktiga juniorer. I augusti klirrade det till ordentligt när först markus gillberg från Kvibergs Klätterklubb tog silver i youth B - klassen i Jem i bouldering. Några veckor senare på Jem i lead knep Kajsa rosén från solna Klätterklubb guldmedaljen och Hannes puman från eskilstuna Klätterklubb pojkarnas silver- båda två i juniorklassen.störstA grAttIs säger vi på Bergsport.

Nytt BouLdergym I mALmö... I september öppnar sveriges sydligaste kommersiella klättergym. det nya bouldergymmet är efterlängtat av många skånska klättrare som fram till nu har fått åka till Köpenhamn för att bouldra i riktigt stora hallar. petter ulmert och Janne sander som tillsammans med Klättercentret är grundarna till hallen har länge sett ett behov av att kunna välkomna nya aktiva i sporten. det är redan så mycket klättrare i malmös gamla hall att nybörjare bokstavligen inte får plats. – Vi vill kunna erbjuda möjligheter för nya klättrare såväl som för inbitna klättrare att få en inspirerande och rolig klätterupplevelse, säger petter. – Vi har stora ytor, nya och bra väggar och personalen är erfarna klättrare. Klättercentret skåne kommer att hålla nationell standard inom bouldering.

Text: Anders Björkén

Janne sander (vänster) och petter ulmert (höger) öppnar bouldergym i malmö. Foto: Agneta callin

...ocH ett tILL I stocKHoLm ungefär samtidigt som malmös gym slår upp portarna öppnar Klättercentret ännu ett gym i stockholm, den här gången i gamla tryckeriet i Akalla. stora ytor för både bouldering och repklättring utlovas, liksom välutrustat gym.

UTBILDA?Vill du bli utbildare på våra

tränarutbildningar nivå 1 eller 2?

Hör av dig till [email protected]

eller 08-699 52 23.

Nyheter

markus gillberg på andra plats i junior-em i bouldering. Foto: Nicki Horak

guld

brons

silver

Bergsport #171 · septemBer 2016 5

Teknikträning für alle Fastnat i sexa-träsket? Lockar de svarta boulderproblemen, men det lossnar inte riktigt?

är ni flera i klubben som vill utveckla er klätterteknik kan ni få hjälp av tidigare landslagstränaren magnus Lindstedt på en teknik-clinic i er egen klubblokal. magnus håller även i Klätterförbundets tränarutbildning nivå 2.

Kontakta [email protected] eller 08-699 65 23 om ni är intresserade! Förbundet står för kostnaden.

Barn-och ungdomsledar-utbildningar nivå 1 & 2 Höstens barn- och ungdomsledarutbildningar är nu spikade och det är hög tid att anmäla sig!

Nivå 1: 1–2 oktober i Karlstad är du engagerad i klubbens barn- och ungdomsverksamhet? Vill du lära dig mer om klättring för unga? öka din kunskap om träningstips, klätterövningar, gruppskapande aktiviteter, din roll som ledare och hur du motiverar unga att stanna inom idrotten! eller se det som en personlig utveckling – din egen klättring kommer också att påverkas! utbildningen innehåller både teoretiska och praktiska moment och pågår under två heldagar. mer information kommer i välkomstbrev efter anmälan.

Förkunskapskrav: sIsu:s utbildningar plattformen och gtu1 eller motsvarande kunskaper samt grönt kort.

VäLKommeN med dIN ANmäLAN SÅ FORT SOM MÖJLIGT pÅ IdrottoNLINe

Nivå 2: 8–9 oktober i göteborg Klätterförbundets tränarutbildning nivå 2 hålls av tidigare landslagstränaren magnus Lindstedt. plats för utbildningen är i göteborg på Klätterdomen. du kommer att få lära dig om träningsplanering, rörelseekonomi, säkringsteknik, funktionell träning, klätterteknik och grepp/positionering. på programmet står även medicin, professionalism/ ledarskap, språkbruk, materialkunskap, klättringens organisation. Kort sagt lite om det mesta!

Förkunskapskrav: sIsu Idrottsutbildarnas gtu 1, gtu 2 och förbundets tränare nivå 1, för att alla deltagare ska vara på liknande nivå. din klubb kan få idrottslyftsbidrag för din deltagaravgift.

ANmäL dIg seNAst 23 SEPTEMBER pÅ IdrottoNLINe

KeBNeKAIse När sveriges högsta fjälltopp, Kebnekaises sydtopp mättes i slutet av juli var den 2 099 meter hög. det betyder att sydtoppen ännu har 2,2 meter tillgodo mot nordtoppen. Vid midsommar i fjol var syd-

toppen 2 102 meter och har sedan de första mätningarna gjordes 1968 krympt med 21 meter! Anledningen till att just sydtoppen varierar så är att den består av en långsamt krympande

glaciär med snö ovanpå.

– Varje år försöker jag påtala att den lilla glaciär som ligger där är en symbol för jordens alla glaciärer och visar att klimatet håller

på att ändras, säger gunhild rosqvist, föreståndare vid tarfala forskningsstation, i en intervju med tt.

Från Bergsport.seProjektet Upplev friluftsliv avslutades för i år med en regnig kväll i Bergsjön med ett fåtal modiga deltagare. Vid sju tillfällen under vår och försommar har lokala föreningar erbjudit fiske, orientering och klättring till boende i området. Många deltagare har åter-kommit flera gånger, och provat alla aktiviteterna. Göteborgs Klätterklubb har riggat topprep, säkrat, och hejat på barn och föräldrar som velat ta tillfället att testa något nytt. De gånger det har regnat har de istället för klättring erbjudits att fira sig nerför väggen.

Syftet med projektet har varit att introducera friluftsliv till människor som inte utövar det eller utövar det på andra sätt än de tre inblandade förbunden. Intresset har varit stort och redan vid första tillfället, med nära 200 deltagare, hade vi fler besökare än vi vågat hoppas på för hela våren.

Stort tack från Klätterförbundet till funktionärer från Göteborgs Klät-terklubbw, Utby Orienteringsklubb, Sportfiskarna, till Houdini för ett superpris på funktionärskläder och inte minst till Svenskt Friluftsliv som finansierat hela kalaset! Tack också till alla deltagare för frågor, skratt, mod och delaktighet!

Nyheter


mick Fowler på Nordväggen av gave ding 6571 m ö.h. i Nepal 2015. en klätter-

prestation som gav honom och paul ramsden en av 2016 års piolet d’or. deras tredje!

Foto: paul ramsden

”I temperaturer ner till minus 30 grader, klättrade de 1 600

meter orörd terräng på Nordväggen av Gave

Ding till toppen.”


Utvecklingen av klätterprestationer fortsätter. Nytursma-kare har sällan fotspår eller utrustning framför sig. Här är de fyra premierade klättringarna som tilldelats 2016 års Piolet d’Or!!

Talung, 7348 m ö.h. Nepal Nikita Balabanov och mikhail Famin (ukraina) gjorde nyturen av Nord-Nordvästpelaren av mt. talung – en led som försökts fyra gångar tidigare! de gav leden namnet Daddy Magnum Force (ed+). 1 700 höjdmeter genom m6, AI6 och A3 klät-tring.

Gave Ding, 6571 m ö.h. Nepal mer ledd av instinkt än fakta, trekkade mick Fowler och paul ramsden till basen av gave ding som de första västerlännin-gar att besöka denna avlägsna dal till berget. Från baslägret, i temperaturer ner till minus 30 grader, klättrade de 1 600 me-ter orörd terräng på Nordväggen av gave ding till toppen.Fowler och ramsden är det enda replaget som tillsammans erhållit tre piolet d’ors, tidigare fick de ett för sin klättring 2002 av mt siguniang (6 250 m ö.h.) i Kina, och ett för första- bestigningen av ”the prow of shiva”/shivas stävn i Nepal 2012.

Cerro Riso Patron, 2550 m ö.h. Chile Jerome sullivan (eu), Lise Billon (Frakrike), diego simari (Argentina) och Antoine moineville (Frankrike) klättrade Hasta las Webas (AI 5+, m5, ed-), 1000 meter längs Nordvästpe-laren av cerro riso paron till bergets nordtopp (50 kilometer sydväst om cerro torre). teamet hade en besvärlig fem dagars anmarsch och klättrade nyturen 22–24 september 2015. Berget har endast klättrats tidigare av en italiensk expedition. Cerro Kitshwar, 6173 m ö.h. Indienpå en fyradags push den sista oktober klättrade Kennedy, pregel, Novak och plisséer naturen Flight Before Visdom (5.11 Wy 6 m6 A2, 1 600 m ö.h.) toppen av cerro Kista (tidigare endast klattrad av steve susad och mick Fowler 1993). För amerikanen Hayden Kennedy var detta hans andra piolet d’or efter Benitha Bräck/ogre I (pakistan) 2013, och marko prezeljs fjärde… (han erhöll det första för nyturen på Kangchenjunga syd 1991 i sällskap med Andrej Štremfelj).

Wojciech Kurtyka fick livstidsutmärkelsen!på många sätt har Wojciech Kurtyka varit med och skapat den alpinstil som piolet d’or firar. Absolut fasthållande till utrust-ningsminimala expeditioner har varit hörnstenen i hans otaliga bragder tillbaka till tidigt 1970-tal. Han etablerade nyturer som

Akher chagh (7017 m ö.h.), Kohe Bandaka (6868 m ö.h.), och Kohe tez (7015 m ö.h.) i Hindu Kush, på changabang (6864 m ö.h.) Indien och på många andra toppar i de stora bergen. Kurtykas vision och passion för stilfulla linjer och ren teknik gav honom heder. Klättringen av g IV:s västvägg 1985 med robert schauer är fortfarande en av de stora alpinstils-inspirationerna för klättrare, cirka sex dagar på marmor i tidvis snöväder är svårt att göra bättre. Kurtykas kapacitet under-stryks av att han soloklättrat 5.13a på klippa. ”Alpinism är frihetens konst”, skriver Kurtyka för piolet d’or. ”den bjuder en kreativ förhållning till berget. Alpinstils-klättring förenar klättrare och berg.” (rafaels översättning).

Text: Rafael Jensen

ÅRETS VINNARE AV PIOLET D’OR

om priset piolet d’orPiolet d’Or är mer avsedd att fira bergsklättring än att vara en tävling.

Kort redigerat från webben: Stil är viktigare än att ”besegra” toppen. Succé är inte längre en fråga om att nå toppen med alla medel… Piolet d’Or kastar ljus på tänkbara och innovativa nyturer, som använder ett minimum av utrustning (egentligen bara vad man har i ryggsäcken. Rafaels anmärkning) och bygger på erfarenhet och teknisk kompetens.

De mer specificerade tio kriterierna, som franska tidningarna Vertical och Montagnes i samarbete med American Alpine Journal och journalister använder, kan hittas på webben. Men det fordras bland annat respekt for sannfärdighet, för kulturer i bergsländerna och för framtida klättrare att njuta av samma självständiga upplevelse.

Juryn 2016 bestod av Yasuhiro Hanatani (Japan), Victor Saunders (UK), Simon Elias (Spanien), Valery Babanov (Rusland), Silvo Karo (Slovenien), Seb Bohin (Frankrike), Raphael Slawinsky (Kanada), Michael Kennedy (USA), and Hervé Barmasse (Italien).

PS. Piolet d’Or betyder Guldyxa på franska. Men det visste du säkert redan.


Drömmer du om klättring i världsklass på en plats där mat och logi betalas med några timmars köksarbete varannan dag? I turkiska Geyikbayiri blir fantasi verklighet.

skallen från küçücük och de andra hundarna väcker mig i ot-tan. jag är fortfarande långt ifrån utsövd när de börjar dagen med att jaga bilar längs grusvägen som leder från campingen. Muskler och leder ömmar och det är knappt att träningsvärken tillåter mig sträcka ut en arm efter klockan för att se om det är dags att stå upp. I tältet som utgjort mitt hem de senaste två månaderna är en makalös röra. Illaluktande klätterskor, rep och karbiner, kritpåsar och kläder ligger huller om buller. jag rotar

Stressfri vardag i turkiskt

klättermeckaText och Foto: Daniel Olauson

sander mundos klättrar Showdown 7b på sektorn yilan som är belägen

ett stenkast från campingen.


fram och tar på mig de plagg som är minst i behov av tvätt, öppnar tältet och möts av en syn som i sig skulle vara värd resan till turkiet. solen som är på väg upp över medelhavshorisonten i väst kastar sina varma strålar längs den nordliga sidan av berget Geyik sivrisi (sivridağ). Under de vårmånader som jag vistats här har det varit ungefär lika sällsynt som snö vid ek-vatorn att skåda något annat än en klarblå himmel när man stiger ur tältet. Bäst är förstås denna syn de dagar då man kan stitta kvar och njuta en stund innan man promenerar in i restaurangen och hugger in på frukostbuffén. Inte som idag då jag måste ila in i köket och ställa mig bakom juicepressen eller med en omelettpanna i vardera hand.

Det finns flera sätt att spendera en vistelse på jo.si.to camping i Geyikbairi . anting-en hyr man en stuga eller ett tält, betalar några euro för sin frukost och bekymrar sig inte över annat än cruxet på leden man för stunden projekterar. alternativt så ser man till att, som jag, få jobba varannan dag i restaurangen i utbyte mot mat och logi. en ganska bra deal för den som vill vistas en längre tid i området utan att göra av med en stor summa pengar. Man blir förstås inte rik på kuppen, men å andra sidan heller inte ruinerad och får chansen att klättra mer än man någonsin kan orka med.

När klockan slagit elva är första arbets-passet för dagen avklarat och mina arbets-kamrater och jag har några lediga timmar att disponera på bästa sätt. Detta innan vi

Bild överst: en ny dag gryr i geyikbairi och innanför dessa väggar pågår förberedelserna för

frukostserveringen för fullt.

Bild underst: Färsk fisk under tillagning

för kvällens middag.

”Trebenna är ett givet val för att kunna klättra mitt på dagen

under den här tiden på året”


åter måste infinna oss i köket för servering av middagen. I tältet ligger ryggsäcken packad och det är inget tvivel om till vilken sektor jag ska bege mig. trebenna är ett givet val för att kunna klättra mitt på dagen under den här tiden på året. Detta då det är en av få sektorer där solens strålar inte steker från tidig morgon till sen kväll. som väl är finns där gott om fina leder i alla svå-righeter, så det skulle inte bli långtråkigt om jag så blev tvungen spendera vistelsens alla dagar i den här delen av Geyik.

Oavsett till vilken sektor man beger sig, så klättrar man på kalksten i Geyikbayiri. karaktären på stenen skiftar dock ganska kraftigt mellan de olika sektorerna, vilket medför stor variation bland lederna i området. Det finns allt från svaturer där man rör sig mellan tunna pockets och lister, till överhängande pumpfester längs långa tufor och stora stalaktiter. vilken typ av klättring man än gillar så kan man alltså hitta leder som både tilltalar och utmanar. kanske är detta en av förklaringarna till varför klätt-rare i alla åldrar och nivåer reser hit från världens alla hörn.

Andfådd och med blödande fingertoppar hinner jag tillbaka till restaurangen efter ett sent sista press på mitt projekt. när jag kikar in i köket för att se vad som behöver göras är kocken raşit Usta i färd med att hälla olivolja och smör ner i sin gigantiska gryta. Det tog lite tid att klura ut varför turkisk bulgur smakar så mycket bättre än den hemma i sverige. För att räta ut fråge-tecknet bad jag raşit visa mig sin kokkonst och blev då varse hur andelarna matfett och vatten bytt plats i hans recept, jämfört med det jag själv använder. varje dag lägger rasit ner stor omsorg i att från grunden laga turkisk mat med lokala råvaror. I takt med att mörkret faller återvänder trötta och hungriga klättrare till res-taurangen för att runda av sina dagar med raşit’s väl tilltagna portioner. till maten är det mer regel än undantag att vi som serverar också får bära ut en effes, ett turkist öl.

Klättersemestern i Geyikbayiri kan göras oerhört bekväm. Inte nog med att man erbjuds dagens alla mål i restarurangen, det går även att beställa lunchpåse för avhämtning efter frukost. när man sedan beger sig ut sker anmarscherna på väl upptrampade stigar och i vissa fall är det nätt och jämt att man behöver stiga ur tältet för att nå instegen på lederna närmast campingen. För att komma till de mest avlägsna sektorerna rör det sig om någonstans runt en halvtimme till fots. något som knappast kan sägas vara särskilt mödosamt då man kan passa på att njuta av utsikten över den frodiga dalen och staden antalya. De dagar då klättringen gjort en alldeles stukad, till den grad att man inte ens orkar pro-menera hem, brukar mycket tålamod inte krävas från den som

”Andfådd och med blödande fingertoppar hinner jag tillbaka till restaurangen efter ett sent sista press på mitt projekt”


Viktor malm på väg upp för Spanish thanks giving 7a+ med den vackra dalen som leder upp till geyikbayiri i bakrunden.


Hugo chillar på verandan efter morgonens biljakt.

Artikelförfattaren klättrar Flame of fame 8a i sektorn trebenna. Foto: mikael ylinen.


sträcker ut en liftartumme. Man bör dock inte vara allt för petig rörande skicket på åket, för likväl som man hamnar i baksätet av ett tyskt vrålåk, så kan man få dela plats med två getter på ett bullrigt flak.

När disken efter middagen är omhändertagen och köket är stä-dat har klockan börjat närma sig stängningsdags. De som inte varit sysselsatta med mopp eller skurtrasa har garanterat haft fullt upp med att servera effes. när baren stängt brukar nämligen en ansenlig skara samlas runt elden som görs upp framför verandan och för att inte bli torr i halsen av allt prat gäller det att vara för-beredd. anekdoter på olika språk haglar från alla håll och många blir sittande till långt in på småtimmarna innan alla samtals-ämnen är avklarade. Brasan brukar slockna ungefär samtidigt som küçücük jagar iväg brödbilen som ställt av rykande färskt frukostbröd och dagen börjat för arbetarna som var lediga igår.

FAKtA geyiKBAyiriSäsong: Bästa tiden att resa till Geyik Bayırı för att klättra är mellan början av oktober och slutet av april. Det går att klättra fram till början av juni, men vår- och de tidiga höstmå-naderna brukar vara väldigt varma. Så pass varma att det blir omöjligt att vistas i merparten av sektorerna då de flesta väggar ligger sydvända. Vill man väldigt gärna åka till Turkiet för att klättra under sommaren, finns Citdibi – ett nyutvecklat område beläget längre upp i bergen, där temperaturerna tack vare altituden är lägre.

Under säsongen i Geyikbayiri brukar vädret vara stabilt (med undantag för december och januari) och de dagar då det faktiskt regnar finns det forfarande leder i vissa sektorer som håller sig torra. Kanske gör man dock ändå klokt i att vila de dagar då det regnar, ifall man skulle råka stöta på blöta grepp på någon led. Kalkstenen försvagas nämligen avsevärt av väta och om man klättrar på blöta grepp riskerar man att göra sönder dem.

Vilodagar: Att fördriva en vilodag eller två brukar inte vara någon konst om man jobbar i köket. Har man inte denna sysselsättning att luta sig tillbaka på, finns förstås annat att roa sig med. Att sitta på verandan med en kopp kaffe och ett sällskapsspel, eller någon av alla de böcker som lämnats kvar av tidigare besökare, brukar slitna kroppar uppskatta. Den som är av mer rastlös karaktär finner fantastisk natur att ströva i. En liten bit upp i bergen ligger ruinstaden Trebenna, som givit namn åt den närliggande klättersektorn. Promena-den dit är fin, men tyvärr lämnar ruinerna en del att önska för den som hoppats få betrakta gammal turkisk byggnadskonst. Känner man för att komma bort från campingen och kanske passa på att äta middag på annan ort, rekommenderas ett besök på Alabaliken, den lokala fiskodlingen och tillika res-taurangen. Den som söker sig till Antalya bör definitivt förgylla tillvaron med ett besök på restaurangen 7 mehmet.

”För att komma till de mest avlägsna sektorerna rör det sig om någonstans runt en halvtimme till fots. Något som knappast kan sägas vara särskilt mödosamt...”

söndagsmarknad i Akdamlar.


Gården har tillhört Bengts släkt så länge som det finns doku-menterat. Det är minst nio generationer tillbaka. Gården består av ett par bostadshus, ladugård och småhus. På den närliggande vallen betar korna och håller gården ren från vegetation. Här i området är man van vid bergsklättrare. De första dök upp i slutet på sjuttiotalet, berättar Bengt. Då var de hemlig-hetsfulla och ville inte avslöja för andra klättrare vilken pärla de hittat. sedan dess har antalet besökande klättrare ökat. Hos Bengt har klättrarna alltid varit välkomna. Han lever efter mottot att behandla andra som man själv vill bli behand-lad. Han resonerar även att de besökande klättrarna bidrar till sysselsättningen och turismen i området. ett bra exempel på det är tempo i Brodalen, som säljer klätterutrustning tillsammans med övriga förnödenheter. även röe Gård är välbesökt av klätt-

rare. Bengt har förekommit förr i klättersammanhang. Både i magasin (detta till exempel, reds anmärkning) och filmer. en blygsam kändis i klättervärlden. Hos Bengt har alltid funnits möjlighet att övernatta. Här finns plats att slå upp sitt tält, ta en dusch eller bo under tak och vila ut i en riktig säng. Besökarnas bilar står tryggt parkerade på gårdsplanen, där hunden siri häl-sar alla välkomna.

Sedan en tid tillbaka pågår det ett spännande projekt på går-den. Bengt bygger ett nytt hus där deras klättrande gäster kan bo. Det är ett stort hus i rätt stil för området. Huset är anpassat med klättrare i åtanke. Det blir en stor källare med möjlighet att torka tält och övrig utrustning. Det blir ett kök med gott om plats, flera duschar och toaletter. Det finns även en toalett med

BO PÅ BONDGÅRDKlippklättringen i Bohuslän är för många den bästa som går att hitta i Sverige. I dess mitt ligger Häller, en av de mer populära och utmärkande klipporna i området. Vid dess fot ligger en gård. Där bor Bengt Andersson och hans familj.

Familjens gård ligger vid foten av Hällerklippan. Foto: Johan Niska


ingång direkt från utsidan. en stor altan och balkong planeras. – en fristående vedeldad bas-tu kommer det säkert bli, säger Bengt och skiner upp. tankar och idéer kring huset började då tillståndet för cam-ping löpte ut för klättertorpet. Bengt och ägarna till klätter-torpet, Hanna och Petter res-torp, började fundera på om de skulle göra ett gemensamt pro-jekt för klättrarna. sedan dess

har det hänt mycket och till våren 2017 står huset klart om allt går som det ska. – Då blir det invigning, säger Bengt.

Men först ska taket på plats och huset kläs, sedan fortsätter han inomhus när hösten kommer. Bengt är snickare och vet vad han gör. Han har alltid gillat att bygga och har alltid ett projekt på gång. En av de stora utmaningarna med den här typen av projekt är att tillstånden är alldeles för lätta att överklaga. Vi klättrare kan vara tacksamma för att Bengt inte ger upp, utan fortsätter att tro på sin sak.

Text och bild: Johan Niska, Solna Klätterklubb

Bengt visar upp sitt bygg- projekt. Foto: Johan Niska

det nya servicehuset har ett fantastiskt läge. Foto: Johan Niska

göteBorgAre på KluBBresA till simonsBergetNär delegationen från Göteborgs klätterklubb närmade sig klippan utanför Nyköping kände vi oss lite som hemma i Bohuslän; vid slutet av ett sensommargult fält tornade Simonsberget upp sig och utlovade några härliga dagar av sprickklättring på fin granit.

Vid lunch den 26 augusti intog våra tre minibussar området och trängde ihop oss på tältplatsen som ligger bara några få steg ifrån närmaste insteg. Där finns också en väl underhållen eldplats som är det enda stället man får elda på i naturreser-vatet, som även innefattar klippan.

Simonsberget är ett utmärkt berg för blandade grupper, med många fina, lättsäkrade leder som spänner över ett brett register (3- till 8-). Klippan erbjuder också smidig och lättill-gänglig övning i multipitch, med korta tydliga replängder och många firningsankare.

I fin göteborgsk Climb In-anda anordnades en tävling för att få folk att klättra de finaste lederna. I Tunabergsveteranen David Näsvalls ledbingo kunde man till exempel få bingo på jamle-der, fina lätta leder, eller klassiker. Simon Österlin La Mont fick full pott när han onsightade alla 15 lederna på brickan..!

Understödda av stark logistik och pepp från David och Bobby Ong lyckades vi i fyra team utfordra och städa efter alla klättrare i en närbelägen klubbstuga. (Och efter Solna klätterklubbs modell serverades självklart efterrätt.)

Tyvärr kunde vi inte använda bastun, som fattade eld första kvällen, men det är inte helt fel med nattliga bad under Vinter-gatan heller. Jag tror att många av oss kommer att återvända till Tunaberg.

Text: Camilla Pettersson, Göteborgs Klätterklubb

Ett perfekt ställe att tillbringa ett par varma sensommarnätter på. Foto: Elias Hartvigsson

Marianne Ahnlund snart uppe på en av de många hyllorna på Simonsberget.

Foto: Elias Hartvigsson


Ett kraxande ljud som låter lite som ”hello, hello, hello”. Skriket kommer från påfågeln på Zoo Camping i Arco, Italien och är fågeln som kommer väcka oss varje dag under kommande vecka.

”Vi började dagen vid La Mandria och avslutade med fina överhäng

och utsikt på Central sector”

NINJA GOES ARCO


sofie Lundberg klättrar Super Trump 5c, Nago torbole.


Formen var så dålig att anmarschen krävde kryckor.

erika Andersson klättrar Good Bye Stranger 6a, Nago torbole.

Det är första veckan i maj och ninja från Göteborgs klätterklubb är på plats i arco och redo för en veckas sportklättring. Må-let med resan var att pusha vår sportklätt-ring till nya nivåer, men formtoppen svek oss ganska ordentligt. Fördelat mellan fem personer så hade vi med oss två personer med varsitt skadat knä, en överansträngd axel och en överansträngd handled. Men lite skador hindrade inte oss. Hjälps man åt så löser man det mesta. Personerna med hela knän ställde verkligen upp och fung-erade som teamets packåsnor och bar varje dag all utrustning till och från klipporna. tack vare deras bärhjälp och uppsättning

av topprep så fick vi alla ut maximalt av veckan.

Förutom en skrikande fågel mötte första dagen oss med strålande sol och en väldigt skön känsla av att för en gångs skull slippa frysa. vi är redo för första dagens klättring och styr bilen mot nago torbole, ett områ-de som har mer än 160 leder uppdelade på åtta olika sektorer. vi började dagen vid La Mandria och avslutade med fina överhäng och utsikt på Central sector. nästa dag be-stämde vi oss för att klättra vid Belvedere. klippan är känd både för den fina utsik-ten och kvaliteten på kalkstenen, som är väldigt kompakt och med boulderförflytt-ningar. Man ska lära sig något nytt varje dag och tack vare att det är så många tyskar i arco så lärde vi oss redan på vår andra dag vad ”achtung seil” betyder.

Dag tre var det dags att ta resan till nya höjder och vi bestämde oss för att multi-pitcha på regina del Lago. Dagen började inte så bra, helt enkelt för att vi inte hittade till klippan. Först efter att ha tillbringat halva dagen med att leta upp klippan och lederna blev det äntligen dags att börja klättra. Förutom att gå vilse på vägen till klippan så lyckades ett replag också klättra vilse på väggen. Bultarna tog helt enkelt slut och trots att tre personer gjorde sitt bästa för att försöka hitta nästa eller ens någon mer bult fick replaget se sig besegrat och tvinga-des fira ner redan efter två pitcher. ett replag lyckades i alla fall ta sig till toppen!

Dag fyra bestämde vi oss för att åka bort från Gardasjön. resan gick norrut och till La Gola. tillsammans med nago och Massone klassas denna klippa som en av de bästa och mest uppskattade klipporna i hela Gardaområdet. återigen en dag med fin klättring som vi avslutade med att tvinga oss själva till badet vi pratat om under hela veckan.

Ett revanschsuget replag vakande upp till resans sista klätterdag. Dags att äntligen klara av den där multipitchen! Men klättra en polerad friktionslab med sex meter mel-lan bultarna blev för mycket och ännu en gång blev vi besegrade av berget. andra halvan av gänget gjorde ett klokare val och tillbringade dagen vid Massone. klippan är en av klassikerna i arco. Beskrivningen av klippan i föraren ställer sig frågan vad som kom först, Massone eller sportklättringen och menar att det är lika svårt att föreställa sig klättring utan Massone som det är att föreställa sig Massone utan klättrare. att tillbringa en söndag i Massone visade sig vara ett lyckodrag! tack vare att majorite-ten av turisterna som bilat ner kör hemåt på söndagar kunde vi njuta av att ha en av de populäraste klipporna helt för oss själva! Från Massone åkte vi direkt till flygplatsen och det blev dags att säga hejdå till Italien för denna gången.

Text och bild: Angelica Andersson, Erika Andersson, Isabella Flodström,

Erika Liljeros, Sofie Lundberg


erika Liljeros och erika Andersson.

delar av Ninja redo för Arco och en veckas klättring. Bakre raden från vänster: Angelica Andersson

och erika Liljeros, främre raden från vänster: sofie Lundberg, Isabella Flodström och erika Andersson.

FAKtA ninjANinja är en del av Göteborgs Klätter-klubb som riktar sig till kvinnliga klättrare. Ninja är ett forum och nätverk för kvinnliga klättrare inom klubben där vi träffas och utvecklar våra klätterkun-skaper tillsammans. Ninja anordnar di-verse olika aktiviteter, klätterträffar och resor, allt enligt deltagarnas önskemål och förslag. För aktuell information och event se Ninjas Facebooksida: Göteborgs Klätterklubb – Ninja.

FAKtA ArcoDirektflyg: Tur och retur Köpenhamn – Bergamo, med Ryan Air från 700 kronor inklusive bagage.Hyrbil: Förbokad bil på flygplatsen i Italien. Man behöver bil för att ta sig runt till klipporna. Pris, 2500 kronor för sex dagar inklusive bensin. Körtid Bergamo – Arco knappt tre timmar. Förare: Köper man enkelt i en av många klätterbutiker i Arco.Boende: Arco har två campingar, Arco Camping och Zoo Camping, vi bodde på Zoo Camping som kostade 650 kronor/person för fem nätter.

Isabella Flodström multipitchar, regina del Lago.

Angelica Andersson klättrar Belverde 5c, Belverde.

erika Liljeros klättrar Please 6b, La gola.


Vem: Anna HaesselNamn: @annahaesselAntal följare: ca 1700Vad hittar vi i ditt flöde? Bilder på allt från natur till träning, men mest fokus ligger på bouldering utomhus runtom i sverige.När får du flest likes? Flest likes blir det nog när jag lägger ut en klätterbild på något coolt problem som en tjej klättrar. Vilka bilder ger du själv flest likes? Bilder på klättring och träning, sådant som man blir taggad och inspirerad av att se. Hur använder du Instagram? Jag använder Instagram för att hämta inspiration, men även för att försöka ge inspiration tillbaka till andra. Vilka är dina favoritkonton? @tealasaurus och @ronjaburre, två biffbrudar som klättrar mycket ute. samt @natgeo för deras fina naturbilder.Hur kommer det sig att du har rätt många följare? det kan bero på att jag valt att främst fokusera på en sak och sällan väljer att lägga ut bilder från mitt “icke-klättrings-liv”.Vad är ditt bästa träningstips om man vill bli en starkare bouldrare? Att våga testa på boulders som är över sin egen nivå, samt fokusera på att köra maxstyrka i gymmet så kommer det smälla till sen!

Det publiceras tränings- och klätterbilder som aldrig förr, mediet är Instagram som kommit att bli ett forum för både bilder och kortare videos.

HITTA TRÄNINGS- OCH KLÄTTERINSPIRATION VIA INSTAGRAM

det är lika lätt att hitta träningsinspiration som att upptäcka boulderställen du inte visste fanns, eller nya problem på boulderställen du trodde du avverkat för länge sedan. på Instagram kan du hitta betavideos och hålla kolla på vilka boulderproblem som

gäller just nu, eller som du ska undvika om du inte gillar sällskap. Instagram är demokratiskt, du kan välja att dela med dig för att inspirera andra eller att bara följa andra för att själv få inspiration. ett tips är att söka på hashtags som till exempel #climblikeagirl #trainingforclimbing #bouldering #climbing_pictures_of_instagram #girlswhoclimb #climbinggirl #stronggirl #traininghardclimbhard

Ann

a H

asse

l Hes

sel h

ålle

r fo

rmen

på

Ber

mud

atria

ngel

n 7B

, Fl

urkm

ark.

Fot

o: J

imm

y K

arls

son

Urval av svenska tjejer som också instagrammar klättring och klätterträning:

@anjahodann, Anja Hodann @eskeback, Amanda eskeback@annaheassel, Anna [email protected], Anna simonsson@jennybaeckstrom Jenny Bäckström (artikelförfattaren)@tinatantgron christina Lundberg@danielaebler, daniela ebler@fanny_josefine, Fanny Ahlfors@starksomstark, Ida Andersson@kajsa_rosen, Kajsa rosén@kimlindqwister, Kim Lindqwister@majjuni, Jenny Kjellberg@matilda_soderlund, matilda söderlund@flyghatt, minna Almqvist@stella_malmgren stella malmgren@penelopecon, Anna penelope [email protected], Linn Björ

Text: Jenny Bäckström

EFTERLYSNING!Bergsport tar gärna emot fler tips på andra inspirerande instagrammande klättrare. Mejla till [email protected]


Artikelförfattaren Jenny Bäckström pressar på Intro SDS 7A+ på orust. Foto: Anja Hodann

Jenny Källberg ger järnet på Narkos 7B, Järna med Katrin svensson som spottare. Foto: Jenny Bäckström

Från KAlendern24 SEPTEMBER Enköpingscupen deltävling 4, topprepstävling. www.enkopingsklatterklubb.se/enkopingscupen

24 SEPTEMBER Styrelsemöte, Stockholm. Fysiskt styrelsemöte för styrelsen.

24 SEPTEMBER Sverigecupen i bouldering deltävling 1. Årets första deltävling hålls i Sävsjö. www.savsjoklatterklubb.se

1–2 OKTOBER Tränarutbildning nivå 1, Karlstad. För dig som vill lära dig mer om klättring för unga.

1 OKTOBER JSM i bouldering, i Akalla, Stockholm. Solna Klätter-klubb står som arrangör. www.solnaklatterklubb.se

8–9 OKTOBER Teknisk examination klippa, Tunaberg.

8–9 OKTOBER Tränarutbildning nivå 2, Göteborg.

8–9 OKTOBER Tävlingsarrangörsträff på Bosön.

12 OKTOBER Styrelsemöte.

22–23 OKTOBER Komittékonferens, Stockholm.

28–30 OKTOBER SM-helg i Göteborg! Klätterförbundet arrangerar i samarbete med Västkustens Sportklätterklubb SM i lead och bouldering under samma helg. Planer finns att även arrangera riksmästerskap (RM) i speed, dyno och kombination (boulder, lead, speed) under samma helg på Klätterlabbet i Göteborg. Exakt hur och när tävlingarna avgörs är ännu inte bestämt. Mer informa-tion på bergsport.se.

19–20 NOVEMBER Nationell tränarhelg, Bosön.

19–20 NOVEMBER Instruktörsseminarium, Bosön. Seminariet kommer delvis att hållas tillsammans med den nationella tränarträffen, och vara inriktat på träning och skadefrihet.

19 NOVEMBER Sverigecupen boulder, Västervik. Arrangörer är Västervik Klätterklubb.

3–4 DECEMBER Styrelsemöte, Stockholm. Fysiskt möte för styrelsen.

10–11 DECEMBER JNM och NM i lead, i Haugesund, Norge.


Mer exakt vad du ska kunna för varje märke får du veta

av din tränare.

Äntligen höst !

Det är jag som är Matt Paddy!

Jag heter Camilla men kalla

mig ”Cam”.

Fluffig och

puffig

– lyssnar

till

Chalkie Pu

ff!

Teknikmärken

junior

Det finns tio teknikmärken. Här är tre av dem. Du kan ta dem i vilken ordning du vill.

”Taket”Klättra i tak/över-häng som ingår i en led på boulder- eller repvägg och gör minst en häl- eller tåkrok och en dyno/catch-move.

”Tänkaren”Memorera en led som är svårare än de du klättrat tidigare och klara hela

leden på repvägg. Innan du börjar klättra – berätta hur du tänkt dig varje rörelse.

”Teknikern”Här ska du kunna klippa i dig rätt i redan uppsatta quickdraws på en repvägg.

Klätter-s

udoku!Vad har du gjort i sommar?

Blev det både bad och klättring? Det är härligt med sommarlov,

men visst är det underbart med terminsstart för klätterträningen?

Jippiehoooo! Vare sig du tränar med en klubb eller inte så är det alltid bra att ha lite övningar att välja på. Här tipsar vi om två – och bjuder på lite knep och knåp!

Kluriga klätter-

övningar I en full dyno släpper du båda händerna och

fötterna från väggen när du hoppar till nästa grepp. Du kan börja träna på att bara släppa båda

händerna, och kanske ena foten, för att nå greppet du siktar på. Ta sats genom att ha händerna på två

bra grepp, kryp ihop, ta sats och hoppa!

Att hitta ställen att vila på när man klättrar är bra. Då kan man spara kraft så man orkar klättra

längre. Välj en led eller en bouldervägg och försök hitta så många positioner som möjligt där du kan

släppa en eller båda händerna.

Vila

Lisa, Karbin Klätterklubb, har hittat en box att vila armarna på. Foto: Johanna Wernqvist

Fler övningar hittar du i

Övningsbanken på

www.barnungdom.bergsport.se

Dyno


Illus

trat

ione

r: E

va O

lsso

n, H

alm

stad

Klä

tter

klub

b

och

Lott

a B

ernh

ed, Z

ette

rqvi

st T

ryck

eri

junior

Klätter-s

udoku!

23

Rätt svar hittar du längst ner på sidan. Tjuvkika inte!

Fyll på i rutmönstret så varje klätterpryl hamnar på rätt plats!

• Påvarjevågrätochlodrätradskadetvaraettrep,enklättersko, en karbinhake och en klätterhjälm.

• Detskafinnasmedenavvarjeklättergrejivarjeboxom2x2rutor.

Var ska de olika sakerna vara? Vill du inte klippa i tidningen, så dra pilar till de rätta rutorna, eller rita rätt utrustning i rätt ruta.

Placera ut bilderna på rätt

plats i rutsystemet!

Dra streck eller klipp ut dem!

Facit

VÅGRÄT

LOD

RÄT


Nytt från klubbarna

Av de tolv lägerdeltagarna, tjejer och killar mellan 7 och 17 år, var det flera som nu bouldrade utomhus för första gången. Lägret arrangerades av Jason Beech och Anton Nilsson, skånes Klätter-klubb, med stöd från svenska Klätterförbundet. de fem dagarna fylldes av både klättring, bad, slackline, klätterfilmer, lek och mycket mer. – Vi la mycket fokus på att främja kontakten mellan junior-erna, säger Jason. – ute på Kjuge värmde vi upp tillsammans och pratade om hur man kan ta hand om varandra och om klätterstället.

de gjorde övningar med föraren; hur hittar man? och de dis-kuterade grader. – Vi pratade mycket om hur man paddar ut och hur man spot-tar. och vi bouldrade en massa tillsammans, mest på etablerade problem, men barnen gjorde även några nya problem och fick snacka gradering och rapportering.

Bodde gjorde de i stugor på campingen några kilometer från Kjugekull. den mesta maten hade Jason och Anton lagat hem-ma innan lägret och fryst in. – det fungerade faktiskt riktigt bra och vi sparade en massa tid och kunde fokusera på att hänga med deltagarna.

Vädret var fint och de klättrade varje dag. Att juniorerna var nöjda råder det inget tvivel om. – Klätterlägret var jättekul! det var kul att vi förflyttade oss mycket och inte bara stannade på samma ställe. om det skulle komma ett till klätterläger som detta skulle jag verkligen vara med, säger Fia Andersson. – Jag tyckte att lägret var bra för att vi hade flera tränare som gav tips och stöttade oss som inte hade så stora erfarenheter av utomhusklättring! det var också bra att ha det på Kjugekull eftersom det finns så många problem att både duktiga och oer-farna klättrare fick utmaningar som var anpassade efter en, säger Fanny caesar.

Under fem sköna augustidagar samlades ett gäng juniorer i Kjugekull för att upptäcka tjusningen med att bouldra utomhus. Och de är störtnöjda!

taggade bouldrare på väg upp till kaféet på morgonen! Från vänster: Albin och edvin meyer, enköpings Klätterklubb, Alvin Nilsson, skånes Klätterklubb, Alvin svensson, Kalmar Klätterklubb. Foto: Jason Beech

edvin meyer spanar in slutgreppet på den ganska höga Mupp på ”det gåtfulla folket”-stenen. Foto: Jason Beech

SUCCé FÖR KJUGE-LÄGER!

”Det var ett jättekul läger. Jag lärde

mig många nya trick och tekniker”

– Alvin Svensson

Ledarna Anton och Jason låter inte heller direkt miss-nöjda så här efteråt: – det var superkul att in-spirera och inspireras av kid-sen. det här får vi göra igen, säger Anton. – energin och glädjen som ungdomarna visar när de får komma ut och klättra utomhus tillsammans är fantastiskt att uppleva för en tränare. Vi åkte nog hem allihop med nya kompisar, fina minnen och en längtan efter nästa läger, säger Jason.

är det något som ni kan tänka er att arrangera igen? – Absolut. ”20 på Kjuge” vill vi döpa lägret till och vi har bör-jat planera redan nu!


KLätter- KArNeVALeNI höst drar vi igång KlätterKarnevalen. Genom karnevalen vill Klätterförbundet erbjuda de barn som vill tävla en mjukstart in i de riktiga tävlingssammanhangen.

tänk en lekfull minicup, där deltagare från närliggande klubbar får möjlighet att skojtävla mot varandra i bouldering eller repklättring. För att skapa gemenskap och knyta nya kontakter värmer alla upp, klättrar och lunchar tillsammans. Vi plockar bort isolering, kval, resultatrapportering med mera och siktar istället på att alla ska ha så kul som möjligt genom att klättra tillsam-mans. Arrangemanget avslutas sedan med gemensam teknikträning efter en given mall. med KlätterKarnevalen vill Klätterförbundet att barn ska få möjlighet till en mjukstart in i de riktiga tävlingssammanhangen och minska steget för att gå vidare och tävla i olika cup- och mästerskapstävlingar. Fo-kus under KlätterKarnevalen ska ligga på gemenskap och utbildning – inte på tävling och prestation. är din förening sugen på att arrangera en KlätterKarneval? Vi är övertygade att era barn vill att ni är det! Anmäl ert intresse så parar vi ihop er med föreningar som ligger nära er. självklart kan ni söka Idrottslyftbidrag för att vara med i KlätterKarnevalen!

täVLINgsArrANgörs-träFF!två representanter från varje klubb bjuds in till förbundets första tävlingsarrangörsträff. målet med träffen är att vi i hela landet ska få igång mer lokala och regionala, små som lite större tävlingar samt att ni även ska få en inblick i hur det är att arrangera till exempel ett sm. Ni kommer få en hel del tips och hjälp med hur man kan arrangera en tävling. Anmälan görs i kalendern på hemsidan. Förbundet står för kostnaden. Datum: 8–9 oktober. Plats: Bosön.

Nationell tränarträff Alla tränare och ledare oavsett nivå och disciplin bjuds in till den nationella tränarträffen. Fokus kommer vara skadefri träning och idrottspsykologi. söker klubben idrottslyftsbidrag blir träffen kostnadsfri. Datum: 19–20 november. Plats: Bosön. Anmälan görs i kalendern på webbsidan.

KLättrINg I os 2020

Kul tycker vi och ser redan fram emot tävlingarna i tokyo, samtidigt som vi hoppas att våra skidalpinister som än så länge bara fick ”recognised membership” lägger sig i hårdträning inför något framtida vinter-os.

Nytursmakare på vägolof Isaksson och marcus palm beger sig i september ut på äventyr. målet är att i alpin stil bestiga två förmodat obestigna 6000-meterstoppar i West Nyenchentanglha i tibet, tillsammans med slovenen och IFmg bergsguiden domen Kastelic. I mån av tid kommer de också att utforska och bestiga andra intressanta toppar i bergskedjan. Alla tre har mer än 15 års erfarenhet av klättring på både is och klippa och en del nyturer på sin meritlista. Vi på Bergsport önskar dem stort lycka till och ser fram emot en rapport om hur det gick!

Hög säKerHet INom KLätterVerKsAmHeter under förra året undersökte Konsumentverket klubbar och kommersiella aktörer inom klättring och ”klätterrelaterade aktiviteter”. resultatet, som kom under sommaren, visar att överlag är genomsnittsnivån för säkerhetsrelaterade frågor hos aktörerna hög, både hos klubbar och företag. Inte så förvånande kanske, men slutsatsen är att vi alltså lugnt kan fortsätta klättra vidare.

peNgAr Att HämtAAnsökan om idrottslyft ska vara inne den

30 september för att behandlas under 2016.

Har du en bra idé – be din styrelse ansöka om pengar!

nyheter


27

skarpladdat


Foto: Joel Nyberg Fredrik Liberg från uppsala

jammar sig igenom Klassklyftan vid Lilla Bärsta i uppsala.


skarpladdat

regnet öste ner, åskan mullrade och vi skymtade en tromb längre ut över havet. men denna dag var vädergudarna på vår sida ändå! Just över oss sken solen som en strålkastare hela dagen. Vilken tur att vi gav oss ut trots allt! Här klättrar stella plantin den vackra Goldwing, 7A+, på Hönö. Foto: Adam plantin

28

29

skarpladdat



Att förverkliga en KLÄTTERDRÖMMånga drömmer om att klättra i Himalaya och vägarna dit är många. Kanske är det en av de riktigt höga topparna som hägrar, eller någon av de lägre trekking-topparna. Två som just i detta nu är på väg till indiska Himalaya är Anette Kinde och Charlie French.

Anette på mt maudits nordvägg.


Charlie har klättrat i Himalaya tidigare, men för anette är det första gången. De har dock klättrat och isklättrat en hel del i norden, alperna, sydamerika och afrika så de har, som anette säger aningens blygsamt, ”samlat på sig en viss vana”. när det så var dags att planera för nästa resa ville anette göra en expedition i Himalaya. – ja, jag har aldrig klättrat i Himalaya, men det in-går i min livsplan och tiden står inte still. jag kände att det var dags nu, säger anette.

Paret tog kontakt med den brittiske bergsguiden Mar-tin Moran efter rekommendationer från vänner och det är han som hjälper till med det praktiska som tillstån-den från Indian Mountain Foundation (IMF), kock, bärare, ”peak fees”, med mera. Dessutom gav han för-slag på områden som passade in på deras önskemål. – vi berättade vad vi ville göra och vilka ambitioner vi hade. att vi ville göra en expedition i höga berg, cirka 6000–6500 meter, utan att det behövde vara något ”hjältemodigt”, säger anette. – att vi bara kan vara hemifrån i tre veckor på hös-ten innebar en stor begränsning. vi har till exempel inte tid för en lång vandring in till baslägret, säger Charlie. Martin gav dem två förslag, varav anette och Charlie valde Miyar valley i Himachal Pradesh. – Det är ett relativt otillgängligt område med såväl klipp- som alpin klättring. Det finns en del leder och toppar gjorda, men även möjlighet till nyturer på klippa

”Jag har aldrig klättrat i Himalaya, men det ingår i min livsplan och

tiden står inte still”


och, enligt den information vi har, en obestigen 6000-meters topp, säger anette. – Den verkar relativt säker och ser trevlig ut, menar Charlie. Själva klättringen sköter de helt på egen hand. Och det är minst sagt två erfarna klättrare som snart styr kosan mot indiska Hima-laya. Charlie började klättra redan i slutet av 1970-talet och anette tio år senare. Idag är de ”50-nånting” glada jordsnurr och fulla av kunskap och rutin. De delar sitt boende mellan huset i Göte-borg och en gård i Bohuslän, mitt i det västsvenska klättermeckat, så det blir mycket trad-klättring under sommarhalvåret – och is-klättring på vintern. sportklättring blir det i spanska Costa Blanca ett par gånger om året och inomhusklättring blir det också höst och vinter. Inför expeditionen har de förberett sig med en klätterresa till Mont Blanc i somras. De vandrade in med tung packning, tältade på hög höjd, gjorde alpina toppbestigningar, klättrade och testade både utrustningen och sig själva. annars har de inte ökat på den vanliga träningen så mycket. kanske för lite, erkänner de. – acklimatiseringen blir viktig. Den höga höjden kan vara en riktig ”dödare”. Du kan vara hur vältränad som helst, men man måste acklimatisera sig ordentligt när man är så högt upp, säger Charlie. – ja, men det är ju alltid bra att vara vältränad... vi kommer dock att bygga styrka under vägen till baslägret och under ackli-matiseringen. Det är en fördel att vara erfarna, till exempel att gå väldigt sakta och ta det lugnt på hög höjd, veta när man behöver vila, fylla på med energi och så vidare. Och så är vi himla envisa och det tar oss långt, säger anette. Den största utmaningen under resan tror de kommer att bli att så mycket är okänt. Det finns nästan inga kartor över området och endast få ledbeskrivningar. De behöver ha gott omdöme och tur, till exempel med vädret, snöförhållanden och vägval upp på berget. De behöver även hålla sig friska och (förstås) utan olyckor eftersom ingen hjälp finns att få i närheten.

– Men det är ju också just det okända och otillgängliga vi är ute efter, säger anette. Det råder inget tvivel om att de båda trivs i höga berg. Längtan i deras röster när vi pratar går inte att ta miste på. – Det jag ser mest fram emot är att vara där ute, i det vilda. att vara uppe på ett högt berg... det är fantastiskt. Mont Blanc är fint, men där är du aldrig ensam. Dit vi ska nu är det antagligen inga andra, säger anette. – jag ser fram emot att se någonting nytt, säger Charlie. Det är en speciell känsla att vara i en miljö där ingen annan har varit ti-digare. en gång när vi var uppe på ett berg hittade vi grön kristall, så där hade nog aldrig någon varit tidigare. en annan gång såg vi silverapor på nära håll. Det var fantastiskt. Man vet inte vad man kommer att hitta och det är det som gör det speciellt. Det kan ha med klättringen, vandringen, människorna, vädret att göra... det vet man inte på förhand. På den här turen blir det 15 dagar på berget. För att komma till baslägret åker de först minibuss från new Delhi och sedan vän-tar en vandring in i dalen i en dag. Med på resan är ytterligare fyra klättrare som ska försöka sig på nyturer längre upp i dalen samt en Liason Officer (LO) och en kock som kommer att stanna i baslägret. – Det är obligatoriskt att ha en LO och kock. Först tänkte jag att ”vadå? en kock bara för oss två?”, men det är bra att någon hela tiden finns i baslägret med tanke på säkerheten, säger anette. Kocken, som tar med sig mässtält, mat och köksutrustning, stan-nar i baslägret men LO:n kanske följer med upp på berget och kan då hjälpa till att bära – om han själv är intresserad av det. anette och Charlie delar ett medicin-kit med Martin, den brittiske bergs-guiden som hjälpt dem med allt det praktiska, men väderprogno-serna ska de ha koll på själva.

Genom flitigt resande världen över har de båda avancerat till flyg-bolagets silverkort – lämpligt inte minst när man ska ge sig ut på

”Det finns en del leder och toppar gjorda, men även möjlighet till nyturer”

Anette på leden Amy på östra sidan av Aig guillaumet, patagonien. det drar ihop sig till storm på col du midi.


klätterresa. 46 kilo får de checka in utan att betala extra. Per per-son. Men det är förvånansvärt lite utrustning som de planerar att ta med sig, främst för att de klättrar i alpin stil och inte planerar att använda förplacerade fasta rep eller utrustning. – när vi åkte till Chamonix hade vi med oss runt 20 kilo plus handbagage vardera och det är ungefär allt vi behöver ta till ad-vanced camp vid själva bestigningen. till det kommer utrustning till baslägret såsom tält, sovsäckar, kläder, laddare etcetera samt re-servutrustning såsom extra rep. Och klättermat och snacks, säger anette.

Vid tidigare expeditioner i Himalaya har Charlie skeppat utrust-ningen till Indien. – Det tar tid! vi hade 20 kollin och det tog en vecka att få dem igenom tullen. Den här gången slipper vi det eftersom vi kan checka in den utrustning vi behöver. nu kommer vi även att an-vända hästar upp till baslägret så vi behöver inte bära allt själva dit... vi måste ha rätt utrustning med oss så vi är förberedda för det oförberedda. vi vill ju inte bli stoppade av en serac uppe på berget bara för att vi inte har rätt isgrejer med oss, säger Charlie.

Den 16 september är avresedatum för anettes och Charlies efter-längtade resa. just nu, när du sitter och läser dessa rader, är de allt-så på väg att förverkliga ett av sina livsmål.

Text: Eva OlssonFoto: Anette Kinde och Charlie French

charlie på toppkammen, Huayna potosi, Bolivia.

Anette och charlie på mt maudit med mt Blanc i bakgrunden.

charlie packar inför mt Blanc-resan och hunden Isla har full koll på

att allt kommer med…

”Det jag ser mest fram emot är att vara där ute, i det vilda. Att vara uppe på ett högt berg... det är fantastiskt”


år 1948 bildades en organisation med syfte att sprida vänskap mellan länders militära or-ganisationer via sporttävlingar istället för på slagfält. Organisationen kallar sig för CIsM (Conseil International du sport Militaire el-ler International Military sports Council) och har mottot ”Friendship through sport”. I dagsläget har CIsM 135 medlemsländer in-klusive sverige, och de flesta sportdiscipliner är representerade, däribland klättring. var fjärde år anordnar CIsM ett ”mili-tärt Os” som kallas för CIsM World Games. Denna tävling finns i både sommar- och vin-terutförande och genomförs förskjutet med två år mellan tävlingarna, precis som vanliga Os. CIsM World summer Games startade 1995 och har genomförts sex gånger. CIsM World Winter Games är betydligt yngre med hittills två genomförda tävlingar. tävling-arna är relativt stora, i sommarspelen deltog senast 110 nationer med 8700 atleter på 248 tävlingar fördelade på 24 olika sporter. vin-terspelen är mindre med cirka 40 nationer och 1000 deltagare och 36 tävlingar förde-lade på sju sporter, men så har ju vinterspor-terna betydligt färre utövare i världen. Det

är under vinterspelen som klättertävlingarna hålls. Det kan kännas rätt motigt när man ser namnen på startlistan; Fischuber, schubert, Becan, stöhr, Markovic, vidmar med flera. Givetvis har jag som hyfsad amatör inte en chans mot dessa världsstjärnor, men jag har sett det som en utmaning och en stor upp-levelse att få tävla mot dem. vissa länders försvarsmakter anställer nämligen de bästa enbart för dessa tävlingar. I sverige håller vi oss däremot till Försvarsmaktens egen perso-nal; soldater, hemvärn, yrkes- eller reservof-ficer med flera, delvis beroende på att vi har andra internationella och nationella syften med vårt militära landslag, än att enbart ta en medalj vid militära världsmästerskap.

Det är en härlig känsla att hämta ut det militära vinterlandslagets profilkläder och få känna sig som en idrottsstjärna under några dagar vart fjärde år, och skriva autografer till lyckligt ovetande ungdomar (ha ha). Första kvällen på plats är det alltid en imponerande öppningsceremoni som levererar uppträde

och fyrverkeri på mycket hög nivå. stäm-ningen höjs, fokus och tävlingshorn växer fram och dagen efter sitter man i isolering och värmer upp med individer som man normalt bara ser i klätterreklamer eller som flashar förbi på någon klättercommunity, de har väl gjort någon ny 9a…

Klättringen brukar ha omkring 40 atleter från ett 15-tal länder och det är inte bara de bästa klättrarna som är med, där finns många andra duktiga militärer som har klättringen som en hobby och ett stort intresse. svårig-hetsnivån är varierad med ett relativt stort spann mellan kval, semi och final. För att ta sig till semifinal (20 stycken) bör man vara stabil 7a/7b-klättrare och för final krävs runt 7c/8a. Man tävlar i speed, sport och boul-dering och man kan välja vilken eller vilka man vill vara med i. Hela arrangemanget är proffsigt med roliga och varierande problem, kommentatorer, musik, ljus med mera.

Normalt bor man grenspecifikt i närheten av de orter där respektive tävling skall hållas. Detta är trevligt då man får träffa likasinna-

Klättertävla för land och riKeTänk dig att du som amatörklättrare skulle få möjligheten att tävla i en stor internationell klätter-tävling, som en av sporterna i ett OS-liknande tävlingsformat. Dröm dig vidare att nivån på de tävlande skulle bestå av vanliga klättrare och hela vägen upp till världsstjärnor. Denna dröm kan kanske bli en verklighet för dig?

Kilian Fischhuber på herrarnas finalled 2010.


de och utbyta erfarenheter samt skapa nätverk helt i andan ”Frienship through sport”. Boendet får klassas som enkelt, ofta dubbelrum, med gemensamma samlingsutrymmen och matsal. Många dagar brukar det finnas möjligheter att få hänga med på andra idrotters tävlingar för att agera supporter, langa sportdryck och heja på lagkamraterna. Hela veckan avslutas med den obligatoriska banketten där alla framgångar firas och misslyckanden dränks. Det är en fantastisk upplevelse att under en hel vecka få känna ”Os-stämning”, tävla, heja och knyta vänskapsband med tävlingsinriktade militärer och elitidrottare.

nästa CIsM World Winter Games anordnas av ryssland i sotji den 22–28 februari 2017. jag har varit ensam klättrare från sverige på de tidigare tävlingarna. nu har vi tänkt försöka bygga upp ett Försvars-maktsklätterlag som skulle kunna bli stommen i tävlingar några år framöver. är du som klättrare anställd i Försvarsmakten på något sätt (soldat, hemvärn, officer, reservare med mera) eller känner någon som är det, så tveka inte att höra av dig till mig. är du inte anställd i För-svarsmakten, men är intresserad av att bli det, så är möjligheterna goda för att du skall ha kunnat ta de första viktiga stegen mot att bli det redan kommande år. Oavsett vilket, hör av dig, så förklarar jag mer.

Väl mött!Ola Modéer, Skånes Klätterklubb

[email protected]

Mer info: Försvarsmakten: jobb.forsvarsmakten.seCIsM: www.milsport.onesOCHI 2017: cismsochi2017.com

Klemen Becan på en av semifinalproblemen, Annecy 2013.

stabilt klätterteam från österrike….

det är något speciellt med de franska baskrarna…

prisutdelning på torget i Annecy 2013.

Invigningsceremoni 2010 i Aostadalen, Italien.

Ola är 37 år och började klättra efter lumpen 2001. Är allätare inom klättring och har allt från ”lowballs” på hemmaarenan Kjugekull till aidbestigningar av El Cap, Yosemite i sitt klättrings-CV. Han brinner mest för bouldering och traditionell klättring eftersom han tycker dessa discipliner utmanar honom mest både fysiskt och mentalt. Ola är anställd i Försvarsmakten sedan 2004, kapten till graden och tjänstgör i dagsläget som Insatschef på P7 utanför Lund.

ola modéer. Foto: Fredrik rapp


TySK KALKSTEN – en midsommarnattsdröm


Frankenjura är ett historiskt sportklätter-område nordost om tyska nürnberg. Un-der 80-talet utvecklades området av profi-ler som Wolfgang Güllich och kurt albert. Idén om redpoint myntades här genom att kurt albert målade en röd ring vid inste-get till varje led som han klättrade. när le-den sedan friklättrats, utan fall, fyllde han i cirkeln med röd färg med resultat av en röd punkt. Här klättrades således hårt och gränserna till vad som ansågs vara möjligt att klättra upp på förändrades. Wolfgang Güllich satte upp och klättrade leden Ac-tion Direct 1991. Leden höll standard för franska ledgraden 9a och betraktades i de-cennier som världens svåraste led. endast ett tiotal klättrare har lyckats bestiga leden.

Min resa till Frankenjura började med min repkamrat och vän karin, då vi under ett telefonsamtal i våras diskuterade olika möjligheter till spännande klätteräventyr. vi träffades första gången via UCPa 2013, då vi båda klättrade multipitch i vackra verdon, Frankrike. sedan dess har våra vä-gar korsats i olika klätterområden runt om i sverige.

Karin och jag körde från Halmstad under midsommarafton ner mot tyskland. vi hade nu en dryg vecka på oss att bara njuta av klättring och semester. Första övernatt-ningen blev på Campingplatz Puttgarden strax efter att vi kört av färjan. Midsom-marmaten den dagen blev något tunn med substitut av en färgglad pinnglass.

tyska klättrare campar med stil...

”Första klätterdagen var vi vid en klippa som satte fotarbete och ledspsyke på prov

direkt, då första bulten var placerad högt upp. För högt upp för Karins clipstick...”

En tripp till klassiska Frankenjura är aldrig fel. Här har det klättrats i decennier och legenderna Wolfgang Güllich och Kurt Albert har satt många spår. Inte minst röda prickar på klipporna...


Morgonen därpå packade vi tidigt ihop våra saker och körde vidare. efter timmar på autobahn var vi framme vid eichler camping i när-heten av Wolfberg. Här välkomnades vi av ägaren och tillika värdin-nan Marta som visade oss runt sin färgsprakande och blomstrande camping. Detta kom att bli vårt hem under en veckas tid. För att få det så trivsamt som möjligt fixades tält i ordning och prylar organiserades. efter det inhandlades en papperskarta över klätterområdet för att få en överblick. klätterförarna slogs upp och planeringen av vad som önskades bli klättrat drogs igång. vilka av alla dessa klippor skulle besökas? var skulle vi börja? karin som fått tips på ett par klippor ringade in planeringen. jag själv satt tacksam och studerade alternativen. Med mig bakom ratten och karin som kartläsare tog vi oss sedan an äventyret.

Första klätterdagen var vi vid en klippa som satte fotarbete och ledspsyke på prov direkt, då första bulten var placerad högt upp. För högt upp för karins clipstick… men klättringen dit gick bra. klip-pan bjöd på bra friktion och grepp fanns mer eller mindre överallt. Det gällde att hitta rätt sekvens och sedan köra på. klipp, klipp.

Dagens intressanta led kom att bli Rumpel di Pumpel. namnet sä-ger en del… kruxet i sig var innehållsrikt. Balansigt, luftigt och pumpigt med ett eftersvall av allt det där som skulle bemästras vid nästa klipp. Puh, nu var man igång. Dagen avslutades med kaffe och tonfiskmackor. Det hade regnat under natten till nästa klätterdag. jag vaknade och tog ur öronpropparna och det första min hörsel fick bekanta sig med var fågelkvitter. jag kravlade mig ur sovsäcken, hej och hå, och morgonpigga karin var redan i full gång med frukosten. Gasköket flåsade på. kroppen kändes bra och ville röra på sig. Med lite kaffe och havregrynsgröt väcktes kroppen ytterligare.

Dagens klippa låg nordost, där sol inte kom intill under dagen. temperaturen kändes behaglig och omkringliggande bokskog

hjälpte till med att skugga. regnet under natten var borta och det vi-sade sig ha torkat upp på klippan. Här hittade vi en uppvärmnings-led till skillnad mot gårdagen. klippan hade mycket att tassa runt på. kroppen var denna dag mer vaken och uppmärksam på klippan. känslan för underlaget förstods mer och mer. Här möttes vi av lite tuffare turer men klippan kändes rolig och bjöd på uppskattade vilo-pauser innan avslutande överhäng. Med medtagna nötblandningar hölls blodsockret och humöret uppe. Under nästkommande klätterdag såg molnen tunga och grå ut. Det började blåsa och kort där efter kom regnet. en till kopp kaffe kokades upp. Det var mindre bråttom att åka iväg till klipporna. Det lättade så småningom och vi drog iväg. vi värmde upp på ett par leder som trots regnet var torra, för att sedan gå vidare till en an-nan klippa som folk på plats tyckte att vi skulle prova. klippan låg ett par hundra meter därifrån och såg ut som en stor ost. A Dunkls och A Hells utforskades. svårlösta problem som gjorde det svårt att onsighta. Inte nog med det så kom regnet tillbaka. Dripp, dropp. För att sedan övergå till en regnskur. karin och jag kapitulerade. snabbt ner med mig och rep och flykt ifrån regnet. Besegrade av vädret be-gav vi oss hem till campingen.

Under vår vilodag fick vi tips om att besöka den pittoreska byn Pottenstein. På vägen dit var landskapet böljande med lantbruk och klippor längs med vägen. Högt upp belägrat i byn låg en borg. Den byggdes på 1100-talet med syftet att försvara byn och inrymmer idag ett museum. vi kände oss nöjda över att hittat en vandringsled dit upp och efter promenaden belönade vi oss med en smaskig och god fika. Lämpliga fikaställen fanns det gott om i byn. Från caféets uteservering betraktades byns typiska och fina korsvirkeshus.

På vägen hem besökte vi profilen Wolfgang Güllichs grav. kyrko-gården var full av rektangulära gravstenar. Men när man väl hittade hans grav så syntes den på långt håll. Gravstenen var antagligen ett verk från en av alla de klippor som han en gång klättrat på. vid gra-

gofika i byn.Wolfgang güllich – r.I.p


Frida har klättrat till och från i cirka tio år. – Jag föredrar att klättra sport men gillar all typ av klättring så länge jag får göra det ute.

ven hade människor lämnat klätterutrustning och blommor. själv knöt jag ihop en improviserad klöverbukett och lämnade på hans grav.

Under fjärde klätterdagen valdes en klippa att klättra på efter att det åter hade regnat. Glädjande var att lederna bjöd på lite längd så uthålligheten fick ges till känna. Problemlösningen skedde på mar-ken till en början men jag glömde till hälften alltid av hur jag tänkt göra, så det blev en del problemlösning på väggen också. jag körde på och lät klättringen komma inifrån.

Tillbaka till campingen laddades det inför en sista klätterdag. Pasta med mögelostsås lagades på gasolköket och serverades till vår sista tonfiskburk. Matens smakade förträffligt, vilket den gjort hela veckan. Med mat i magen började tankarna snurra. än så länge hade jag inte klättrat en led som var balansig, fingrig och med mycket fotarbete. Den kombination som jag tycker bäst om.

På vår sista klätterdag tuffade vi iväg. Fram tills denna dag hade vi lyckats hitta alla de klippor som vi velat besöka. Men idag hände nå-got. vi körde som vanligt på och följde vägbeskrivningen som stod i vår klätterförare. vi kom till parkeringen men sedan gick något snett. vi gick och gick med vår packning och solen gassade på. jag kände sakta men säkert hur kroppen började jaga ikapp mig. Den påminde mig om min tunga packning och skavande repsäck. vi hit-tade aldrig klippan utan vi valde att lägga om rutten till den klippa som besöktes under första klätterdagen. när vi väl kom fram var där folktomt. vi körde på och njöt av att få klättra igen. Fingrar och fötter mådde förvånansvärt bra under sista dagen. resans roligaste led, i mitt tycke blev dagens sista. Riss bjöd på just det som jag tycker om och avslutades med en oväntad rörelse. Pockets, fotarbete och oförutsägbarhet. jag var mer än nöjd.

Under kvällen kom tyskarna till campingen i sina folkabussar för att fira helg. Grillarna tändes på för fullt och det dracks lokalpro-ducerad öl. jag vill komma tillbaka till Frankenjura och då gärna stanna under en längre tid. även om vårt upplägg kändes bra med tre dagars klättring, en vilodag och ytterligare två dagars klättring. att klättra under midsommar fungerade trots flertalet lokala regnskurar. Under resan klättrade jag och karin i stort sett bara på nordostliggande klippor och inget på de söderliggande. Det var helt enkelt för varmt. skandinavisk standard på firningsankare fanns det inte. Det gällde att titta och tänka vid varje ankare innan man firade av. ett varning-ens finger var även alla de fästingar som vi fick under veckan. att vaccinera sig mot tBe rekommenderas. Tidigare har jag klättrat på kalksten i mer karga landskap. I Fran-kenjura möttes man av två vackra världar. Bokskog och tidigare nämnd bergart. klättringen var rolig och oförutsedd. Första bulten var ofta högt upp placerad men klättringen dit var lätt till sin grad. Där det var tuff klättring var det välbultat. På de klippor som vi be-sökte fanns inget polerat. Ibland var lederna svårlästa men det gjorde i själv verket klättringen mer rolig. vid alla mina försök var det alltid det första försöket som jag klättrade bäst på. Långt ifrån kurt al-berts redpoint-princip. något att ta lärdom av.

Med klättringen som hobby har jag träffat några av mina närmsta vänner. Fått vara ute i naturen, lyckats samla ihop mig och sedan tänkt klarare. Utifrån det har jag alltid lärt mig någonting nytt. tack för det.

Text och foto: Frida Johansson, Halmstad Klätterklubb

FAKtA FrAnKenjurATa dig dit: Kör via Öresundsbron, Rødby och Puttgarden. Eller flyg till München och hyr en bil. På plats är bil ett måste för att ta sig till och från klipporna.

Cash is king: En del kontanter är bra att ha med sig, då betalkort nekas ibland. Bank finns i byn Obertrubach, nära campingen.

Boende: Tälta på till exempel Eichler Camping eller hyr lägenhet eller en så kallad Ferienwohnung i Frankenjura.

Förare: Det finns flera olika förare och de kan köpas antingen på campingen eller via internet.

Utrustning: Tänk sportklättring, 70 meter klätterrep räcker mer än väl. 15 quickdraws, sele, skor, hjälm. En clipstick för att lugna nerverna. Eventuellt ett kilset… Glömmer man något så finns det att köpa i områdets klätterbutiker.

Vaccination: Här finns många fästingar. Vaccinera dig mot TBE.

Att tänka på: Skräpa ej ner, ta med allt skräp. Här var rent och snyggt. Och ta med regnkläder, det kommer dagliga skurar.

tysKLANd

Frankenjura


Hårda leder iFLATANGER

Flatangers hårda sportklättring och fantastiska miljö lockar till sig elitklättrare från hela världen. Adam Ondra är bara en av dem. Grottan i området Hanshelleren är ett av hans favoritklätterställen och det är inte så konstigt: Grottan är 50 meter hög med mer än 80

meter överhäng – och full av utmanande klätterleder. Även utanför grottan kryllar det av utmaningar: över 100 leder, både sport och trad. Här bjuder Erik Massih på inspirerande bilder därifrån!

Hannes puman klättrar The Valkyrie, 8c i Hanshallaren, Flatanger, Norge. Foto: erik massih, erikmassih.se


Kajsa rosén var inbjuden till festivalen som hölls i Flatanger i anslutning till midsommar-

helgen. Hon anlände några dagar tidigare och hann med några snabba bestigningar

av bland annat Dvergtrollet 8a+, Massih Attack 8b och Nordic Flower, 8b+ till andra mellanankaret. Här på det andra av de två öppningskruxen på Jorg Verhoevens neo-

klassiker Nordic Flower strax innan en solid knälåsvila. därefter följer cirka 80 flytt av

varierad brant klättring till det andra ankaret och en vila innan ytterligare en hård boulder-

sekvens som bumpar svårigheten till cirka 8c+. Foto: erik massih, erikmassih.se

Farsan (erik massih himself) och Pumpens evangelium. Foto: Audun sandgren massih


”Varje replängd håller sin egna personliga karaktär; kaminer, exponerad travers förbi ett klämblock, supertunna spricklinjer, dramatiskt stämkamin, käxig väggklättring...”

Anna Backlund på traversen in till första 5.12-repan.


VIND, SAND OCH STJÄRNOR…

Den som öppnade ögonen och fick mig att förstå vad som var möjligt var jeff Lowe. en av de bästa presenter jag fått var hans klassiska och banbrytande bok Ice World. Förvisso med ett helt vansinnigt kapitel om hur man ska klä sig i alpin miljö och inför en isklättertur, men när man väl avverkat det som kan betrak-tas som själva sponsordealen så var boken och inte minst videon en helt osannolik uppvisning i vad som var möjlig att göra och klättra. jeff blev snabbt en stor idol rätt och slätt.

Vissa av de turer och leder han satt upp är ytterst banbrytande och det som gör honom så stor är den allsidighet som han genom åren uppvisat. Inte bara storturer på is, mixade M8-leder med isyxor med handremmar på rakt skaft, utan likaså stora solotu-rer på granit, sandsten och gnejs. Med en talang för att hitta snygga naturliga linjer. Många har blivit storslagna klassiker och

somliga obegripligt obegärliga att ens fundera på att repetera. som hans solobestigning av eigers nordvägg, Metanoia, som han klättrade 1991 under nio heroiska dagar och på vilken han på sista replängden var tvungen att överge rep och ryggsäck då det inte gick att finna några pålitliga ankare att göra standplats från, och fira ner tillbaka för att hämta upp dem. I en ankommande storm blev han istället utlyft av en helikopter ner från toppen. säcken blev senare upphämtad, 20 år senare mera precist efter två timmar av hackande för att få fram den ur isen. En av de mer kända och repeterade är Moonlight Buttress i Zion, Utah i Usa, elva replängder 5.12d. en led som jeff Lowe genast såg vid ett besök till Zion i början av 70-talet. tillsammans med Mike Weis gav han sig upp att försöka klättra en led som av de så kallade ”locals” ansågs som omöjlig. nåväl, det kom att visa sig

När jag 1995 lärde mig mina första knopar, knyta in mig i sele och sedermera lärde mig klättra så kom jag rätt snabbt in på is- och mixad klättring. Att klättra med isyxor och stegjärn på klippa, händer på is. Något som är betydligt mer komplext än ”bara” friktionsskor och kritpåse.

Anna Backlund tar sig an starten på replängd fem, fingrigt 5.12 b/c.

Text och foto: Krister Jonsson


bli vad som i dag räknas som ”den 5.12-led som rankas som högst” av de flesta. en led som kom cirka 20 år senare, 1991, var i Zions Grand Canyon och betydligt mindre kända kolob Canyon. när fran-ska superalpinisten Chatrine Destivele behövde en lämplig led att träna upp sina aid-klätterkunskaper på hade jeff ett bra bud. Utahbo som han är, född i Ogden, hade han sett ut en lämplig linje i kolob. en ytterst påtaglig linje av sprickor uppför en av dess imponerande centrala väggar på Paria Point. jeff och Christine klättrade vad som kom att kallas Wind Sand and Stars i en mixad bestigning av fri- och aidklättring 1991. jeff återvände året därpå med Lisa Gnade och steve Petro och friklättrare hela leden, efter att ha förstärkt den med ett par extra borrbultar.

Efter att ha sett och läst om just nämnda berg och led passade jag på att köra upp till kolob en kall snöig dag efter en kylig frukost i ett vintrigt springdale i Utah. en ytterst isande vind höll mig länge kvar i min varma bil. Men jag kunde inte

undvika att se Paria Points mest uppenbara linje. I verklighetens faktum insåg jag dock att det där och då skulle bli ett allt för stort projekt att ta mig an turen på egen hand och försöka mig på att klättra den solo. Istället nöjde jag mig med att klättra de be-tydligt beskedligare hueco-turerna Namaste 5.12 and Ranchero 5.12.

Mulitpitchen kom att stå till sidan för ett senare tillfälle, med lämplig repkamrat i andra änden…

Ett år senareåterigen står jag på parkeringen nedanför Paria Point och precis som tidigare ligger det en påtaglig del snö på marken och i terrängen. I den tidiga timman är det lika kallt som året innan men med en stor skill-nad. jag har med min partner och väderprognosen visar stigande tem-peratur under dagen. Den senaste veckan har föregåtts med instabilt väder minst sagt. Inte bara i det högt belägna ökenområdet runt Zion utan även nere i det erkänt nederbördsfattiga saint Gorge har vi haft regnet och till och med snö. Bakom oss ett antal fruktlösa försök att hitta uppdaterad information om kolobturen, där inte ens de lokala klättrarna kunde frambringa någon som klättrat vårt tänkta objekt. Och som vanligt visade sig all googling i ämnet alltid slå tillbaka i bästa utsidankaraktär: Det vill säga med många som har synpunkter men där få har gjort. Det närmsta jag kommer är att läsa om 50 Favorit Climbs i nord-amerika och där, hrmmm... någon har klättrat en intilliggande led. Men som efteråt fått status som ”en dubbelmoralisk skämttur” som snarare mest var en lös så kallad dirtbag. I ett sista desperat försök att få någon rätsida återstod bara en sak. kontakta förstabestigaren själv. Och se där, efter två dagar och utan att egentligen ägna det någon större förhoppning har jag ett nytt med-delande i min inkorg, från jeff! Han beskriver leden som ytterst solid och fast, med bra standplatser och högst värd att klättra. Där han av-slutar meddelandet med: ”With you in spirit”. ja, vad säger man? Det är bara att racka på.

Anmarschen upp till insteget får väl beskrivas som av det enklare slaget. Den stundtals knädjupa snön till trots är vi uppe vid basen av klippan på knappa tio minuter. Scramblingen upp till insteget

Kolob canyon.

det klassiska Wind, sand & stars-hörnet, kontrollerad desperation.

”With you in spirit.”


tar ytterligare tio och inom en halvtimme så är vi på gång med första replängden. Insteget är övertydligt lätt att hitta. Och själva linjen… ja, den är så uppenbar att det krävs en ofantligt stor por-tion fantasi för att klättra bort sig, typ. Det är inte utan att jag blir lätt avundsjuk att få en sådan led presenterad för sig, på närmast handikappavstånd från en ytterst välpreparerad väg och som ingen gett sig på förrän så sent som 1991. Ofattbart! Orden som ett par av de mera lokala aktiva klättrarna uttryckte sig, ringer i huvudet: – vi planerade länge att åka upp och klättra där men det blev liksom aldrig av. Hrmpf, ska det alltså krävas att det kommer en västerbottning i sällskap med en norrbottning paddlandes över pölen?! Men okej, vi är ju inte så att vi avlägger någon första repetition, långt ifrån.

Med väl den första replängden avklarad så kommer vi till det som vi tycker verkar vara den mest intressanta rent engagemangsmässigt. en solid 5.8 kamin, på köpet dessutom angiven som svår- eller rent av osäkrad. som alltid blir det med ett stort urval av kreativitet att försöka ta mig upp, kroppsklättring liksom. Och här och var går det faktiskt att putta in en och annan pjäs i sanden. Och som vanligt i en kamin känns det egentligen helt omöjligt att falla av, man sitter ju liksom fastkilad. Och det är väl det som är själva problemet. efter lite lagom mått av hederligt joxande så står jag på nästa standplats och känner att: ”jajamän, det här ska gå bra” och har solen i ögonen. varje replängd håller sin egna personliga karaktär, kaminen, exponerad travers förbi ett klämblock, supertunna spricklinjer, dra-matiskt stämkamin, käxig väggklättring … äventyr 5.0! när vi slut-ligen når de övre replängderna och har insett att varje replängd har så pass bra ankare att vi kan fira av leden tillbaka så är euforin fullkomlig. Och återigen känner jag de numera bevingade orden komma stärkande in i själen: ”With you in spirit”. tack jeff!

JEFF LOWEJeff Lowe har etablerat över tusen nyturer. under 1970- och 80-talet var han eventuellt en av de mest ikoniska klättrarna som fanns att uppbringa. Inte minst för att han satte upp hårda och närmast omöjliga linjer inte bara på klippa utan också på is och på stora berg i Himalaya. en av de mest utmärkande är Metanoia på eigers nordvägg, ett berg som han länge drömt om att klättra, efter att precis som jag läst ”the White spider” av Henrich Harrier. efter att hans företag Latok equipment raserat och med bankerna i hälarna som nyskild med ett liv i kaos kom tillfället att ge sig på eiger, solo på vintern via en ny linje. Idag lider Jeff av en okänd sjukdom på en variant av ALs, Amyotrophic Lateral sclerosis och vårdas i sitt hem av sin partn

himalaya inspiration - bergsportbergsport.se/wp-content/uploads/2017/06/besp_171.pdf · 2017. 6....

Documents