Hej hej!

Du vill veta lite mer om innehållet på Skrivplaneten.se - det glädjer mig!

Här får du några exempel - ett par artiklar, ett par övningar. Kanske något förändrar din tanke? Kanske du lär dig något?

Välkommen att landa när och om du vill. Eller sväva vidare.

Men vad du än gör - respektera din kreativitet!

Häls!

/ Frida Spikdotter Nilsson - kreativitetsdrottning på Skrivplaneten

PS Om du bara tar EN sak med dig härifrån så låt det bli morgonsidorna… De kommer förändra dig. Du kommer förflyttas. Gör dem så får du se! DS

�

Skrivtekniska tips: Kreativitetsutlösare Lek med formen Ett sätt att få texten att hamna i ett annat ljus är att testa att ge den – eller delar av den – en annan form. Kanske något som gör den mer lekfull? Få den att ta andra vägar än de vanliga.

Du kan prova att skriva ditt budskap som poesi. Kanske med oväntade, ologiska och målande ord i slumpmässig ordning. Låta din hjärna släppa taget en smula. Försök inte styra texten, låt bara orden komma i en ström och se var de hamnar. Kanske kommer nya kombinationer som först inte verkar ha betydelse, men sen visar sig bära flera. Nya dimensioner, sprungna ur ditt innersta.

Sen kan du ta inspiration i dina poetiska ord för att fylla på originaltexten och blåsa den full av liv.

Du kan också låta dig inspireras av nyheter, vardagshändelser och andra genrer – skriva filosofiskt, inspireras av böcker och filmer, musik. Eller låt fler aspekter av texten skapa mer av en ”spaning” där du knyter ihop flera trådar som bevisar din tes. Du kan på så sätt också möjligen locka fler läsare in i texten eftersom fler intresseområden är representerade?

Använd spänning, humor och dialog för att fördjupa och göra att texten förvånar sin läsare. Alla grepp är tillåtna när du skapar kvalitativ storytelling.

Att leka med former är givande för både dig och texten, oavsett i vilket syfte du skriver. För boken, för artiklar, marknadsföring eller bloggar. Prova! Det är roligt att vända på det självklara.

�

Artikel

Avgränsa dig själv Man kan tro att kreativitet alltid gynnas av att börja med ett blankt papper, men faktum är att det ibland kan bli raka motsatsen: stillestånd.

När det inte finns några ramar alls låser sig tanken och man börjar tänka på allt samtidigt. När allt är möjligt blir plötsligt ingenting det… Det blir kaos och utmattning och det som kommer ut blir ganska ordinärt.

Snäva därför av dina ramar för att hitta kreativiteten – det blir en intressant metod för att komma loss i tanken. Ju strängare regler, desto mindre yta att rör sig på och dina idéer och reflektioner får större spelrum.

Prova helt enkelt att sätta gränser för dig själv. Zooma in på ett område och tvinga dig själv in i den skrivboxen, men låt dig blomma ut fullständigt inne i den lilla box. Där inne finns tvärtom inte en enda gräns! Använd alla medel för att beskriva din lilla kvadratmeter på det mest livfulla sätt. Om du gör det blir texten skarp och träffsäker.

När du inte gapar efter för mycket i en och samma text blir den vassare. Och kom ihåg att det är mer spännande att gå in på detaljer, både för läsaren och för dig själv i ditt skrivande.

Ingen detalj är för liten om du klär den i vackert språk. Skriv om det som andra missar i tillvaron. Det lilla som bygger det hela. Zooma in för att lyckas zooma ut.

För svepande texter som försöker täcka in för mycket blir ointressant – du vill beröra alla, men berör därför ingen.

Skriv lite till… Utmana dig själv genom att pusha på lite mer än du vanligtvis hade gjort.

När du känner att du är klar med ett stycke eller en scen, stanna kvar en liten stund till. Skriv några meningar till när du tycker att du sagt allt, se vad som händer. Vad kommer fram? Vilken väg tar texten? Underverk kan ske när du går lite längre, lite djupare än du hade tänkt från början.

Och du kan alltid stryka sen. Tänk om det finns meningar som trollbinder där under ytan? Se till att du släpper fram dem! Det kan ske stora förändringar i ditt skrivande, oavsett form.

Ändra perspektivet Om du känner att du kört fast kan du försöka se situationen utifrån – berätta från ett annat perspektiv än ditt eget. Det händer spännande saker med nästan alla scener och situationer om du plötsligt intar någon annans position.

Vad ser hen? Hur skulle hen beskriva det som är självklart för dig? Kommer nya saker upp? Förmodligen.

�

Artikel

När du sen går tillbaka till texten och fortsätter kommer du helt plötsligt se allting med lite andra glasögon. Det är som att du delat din tanke med någon annan, gått i någon annans skor en liten stund. Skrivandet är magiskt på det sättet – du kan skådespela andra roller, vara vem du vill.

Allt hamnar i dina ord och blir en del av dig och den som läser.

Släpp det linjära! Vi har en förmåga att planera och strukturera och tro att det ska bli så som vi bestämt, detta trots att det i princip aldrig blir som vi tänkt. Det kommer saker emellan, förutsättningar förändras, saker händer – eller så händer de inte. Inte sällan föreställer vi oss att saker och ting sker i ordning, i orsak-verkan, efter ett kommer två. I en logisk följd. Va? – säger jag.

På samma sätt brukar det vara när vi ska skriva. Vi sätter oss ner för att följa en linje – en början, ett mitten och ett slut. Faktum är att bara att vi har den här inställningen kan göra att det låser sig. Redan efter några meningar börjar vi ifrågasätta om saker och ting passar in i vår osynliga mall. Vi tappar farten och engagemanget, motivationen svajar och hela projektet – oavsett hur stor eller litet – känns övermäktigt.

Men vad händer om du släpper den linjära tanken och bara skriver? Korta meningar eller stycken, när du känner för det. Alla snuttarna kan beröra ditt tema för texten i någon form, men de behöver inte komma i någon bestämd ordning.

Låt de istället flöda fram som de själva vill. Lita på att varje steg du tar – även de som går i cirklar – håller dig och texten i rörelse. En våg som böljar och drar dig med.

Sen kan du sova på saken och återkomma till det du skrivit. Vad blir synligt? Förmodligen ser du nya dimensioner dyka upp. Pusselbitar att lägga tillrätta.

Dina egna pusselbitar som tillsammans blir din alldeles egen bild. Eller text, snarare.

�

Artikel

Konsten att höra dig själv ropa Sitter på bussen hem från gymmet när det kommer. Förloppet är numera välbekant – jag har övat på att förstå vad som händer. Förut var det inte så. Förut var jag inte alls mottaglig, körde på en annan mental kanal, var inte tillräckligt uppmärksam. Dit går jag aldrig tillbaka.

Det kan komma när som helst, finns ingen logik alls. Men det börjar alltid på samma ställe inuti – bakom revbenen, mellan magen och hjärtat (på vänster sida i bussens färdriktning, kan man kanske säga?). Där ligger nåt sorts kreativitetscentra, vid sidan av mittlinjen, försynt och inklämt mellan olika sorters organ (är anatomiskt okunnig).

Jag vet inte vad det är som utlöser det den här gången. Om det är Timbuktu i öronen eller att jag sprang som en galning på löpbandet eller att årstiden lockar fram de inre färgerna. Jag har noll koll på orsak och det är egentligen skit sak samma – för det enda jag behöver veta är att det sveper tag i hela mig: begäret att vilja uttrycka mig.

Jag vill plötsligt skriva allt – samtidigt. Jag vill vräka ur mig ord. Jag vill skriva dåtiden, framtiden, samtiden. Berätta om världens alla olika tempon – från slow motion till ljusets hastighet. Berätta om kärleken, tacksamheten, om svart kaffe och om att det är svårt att få ihop huvud och kropp – trots att de sitter på samma människa. Jag vill sätta ord på skratt, på träden, på alla i hela bussen. Jag vill berätta dem, beskriva dem.

Allt är en saga i mina händer. Hitta på, vill jag göra. Fantisera och begå galenskap i nån sorts fri inre värld som ingen kan ta ifrån mig. En överrumplande längtan till skapandet, i vilken form det än tar. Ord eller skrik. Ut är enda sättet.

Jag vet att vi alla har det här. Fast vi tillfälligt förlorat förmågan att identifiera det: behovet av kreativitet. Det skriker i oss. Ibland förgäves. I takt med tiden tappar vi oss själva, lager på lager läggs utanpå oss. År efter år. Vuxenregler, skolan, måsten, krav, förväntningar. Till slut vet vi inte vilken vilja som är vår egen, vi har slutat höra vår egen längtan. Den går inte att urskilja där under omvärldens alla krav på leverans och förnuft.

Det känns tomt, men vi vet inte varför. Det känns som något saknas, men vi vet inte vad. Det är som att något behöver läkas, men vi vet inte hur.

Jag tror det är kreativiteten som tappat andan, och vi med den.

�

Skrivfilosofi

Jag har ägnat mycket tid de senaste åren åt att sjunka ner i kreativitetens innersta väsen och nu tycker jag mig börja skönja vad det faktiskt handlar om. Frihet. Det är ingenting annat än frihet. Frihet att uttrycka sig från sin egen innersta kärna, utan pålagda lager eller masker. Det är ett omfattande arkeologiskt arbete att hitta tillbaka dit, hitta den där ungen längst inne – barnet som visste. Barnet vi glömt och gömt. Inte alltid angenämt, men alltid livsnödvändigt.

Och nej. Kreativitet är inte bara konstnärliga uttryck, det är inte något som bara är angeläget för konstnärer – det är allas egendom. Kreativitet är att höra sin egen önskedröm och ta den på allvar, att förstå vilka mentala och fysiska hinder som stoppar den från att få flyga fritt. Kreativitet är att bejaka allt det där som kvävs av föreställningar om att man inte kan eller borde, att kasta de kalla blöta filtarna som omvärlden dragit på oss med åren. Det är frihet från trycket – det påhittade och det verkliga.

Kreativitet är att kasta sandsäckarna och stiga mot himlen.

Sluta aldrig uttrycka dig. Med ord. Eller dans. Eller målning. Sång, blombukettsbindning, maratonlopp, matlagning, Excel, korsord, samtal, inredning, stickning, bakning, pussel… Inte vet jag. Lär dig känna igen känslan av behovet som bubblar. Lär dig att sluta ignorera. Känn tårarna som stiger i ögonen, känn rastlösheten som drar i din kropp och andningen som flyttar upp i bröstet.

Följ den feelingen – för om du inte gör det blir du lite mindre du.

Vi är människor och vi kan inte sluta skapa. Vi är gjorda av kreativ kraft, att försöka stoppa den tror jag inte på.

Lyssna. Hör du? Det är din kreativitet som ropar på hjälp.

Det är du som ropar.

På dig själv.

�

Skrivfilosofi

Övning: Hitta dina särdrag Medelålders kvinna, medelklass, storstadsbo, ensamstående tvåbarnsförälder, medelinkomsttagare, kaffedrickande, bostadsrättsinnehavare. Ursäkta, men jag somnar. Är jag verkligen så här förutsägbar och allmän? Allt det där stämmer, inget av det är fel. Men det finns så mycket mer att berätta.

Den här övningen handlar om att utforska dimensioner som sträcker sig utanför schablonbilden, för att hitta till en ny storytelling om dig själv.

Du är mer än norm och schablon. Men den handlar också om att titta på omvärlden och se mer än det uppenbara och lättsummerade. Att vända på perspektivet – inte titta uppifrån och ner, utan nerifrån och upp. På detaljerna, särdragen, nyckerna. De där sakerna som är dina egna.

Övningen går utmärkt att applicera på vad som helst – din egen verksamhet, ditt varumärke, scener i din omvärld, din stad, medmänniskor. Det är ett sätt att se.

Prova med dig själv först och se vad du hittar. Sen kan du gå vidare och börja fördjupa synen på allting runtomkring dig, oavsett om du skriver ner dina intryck eller inte.

Beskrivningar bortom schablonen

• Ta en promenad eller förbli bara stillasittande en stund utan några distraktioner.

• Fokusera på dig själv och börja tänka igenom en typisk vardag för dig – från morgon till läggdags.

• Gå sakta och noga igenom de mest allmänmänskliga sakerna du gör – äter, går på toa, sover, pratar, kramas – och reflektera över hur du gör det. Fundera på hur du rör dig, hur du äter, i vilken ordning du gör saker etc. Tänk igenom rutiner – och icke-rutiner, detaljer och småsaker

�

Övning

Längd 60 min

Syfte Nyansera din självbild

• Identifiera beteenden och saker som är särskilda för just dig. Det vanliga, men som ändå bara är du. Hur du öppnar dörrar, knyter skor, borstar tänder, skär lök, håller dina bestick etc.

• Ta fram penna och papper och skriv löpande ner alla dina små egenheter som du kan komma på. Jag lovar att en ny bild av dig själv träder fram och gör dig förvånad.

• Återkom gärna till övningen regelbundet under en tid och fördjupa tankarna.

• Om du vill kan du läsa den här artikeln.

Syfte: Att få upp en mer nyanserad bild av dig själv och upptäcka levande detaljer. Att ha roligt i att se dina egenheter men också få förståelse för hur detaljer berikar berättelser av alla slag. Att bli bättre på att få upp ögonen för att tänka detaljer och att känna effekten av att fördjupa och komplicera bilden av en företeelse, person eller handling.

�

Övning

Övning: Strömskriv morgonsidor Det finns studier och relativt färsk forskning som lyfter handens betydelse för hjärnans utveckling. Det finns vissa som menar att det fysiska skrivandet – penna och papper – aktiverar platser i hjärnan som annars främst nås via meditation. ”Vi lär med handen – handen minns” sa Aristoteles.

Allt låter logiskt i mina öron, den som behöver fler bevis får googla vidare.

Om du köper det faktum att hjärnan och händerna hör ihop tycker jag att du ska njuta av den här övningen, som sträcker sig över tid. Om du vill kanske du fortsätter resten av ditt liv? Jag säger “njuta”, för till slut kommer du dit, till njutningen. Men det kan ta tid och det kräver disciplin och uthållighet. Men jag vågar lova att belöning väntar för den som plockar fram envisheten inuti och bara fortsätter och fortsätter och fortsätter…

Skriva morgonsidor

• Börja varje morgon med att flödesskriva tre A4-sidor för hand.

• Låt orden komma, tänk inte så mycket på innehållet – ingen kommer någonsin läsa. Bara du själv om du vill.

• Låt dina morgonsidor få innehålla det som bubblar just för tillfället. Uttryck specifika tankar eller bearbeta dimensioner i dig själv. Improvisera och se vart orden tar dig.

• Inledningsvis kan du försöka hålla rutinen så länge det går, helst dagligen i minst 12 veckor. Det tar ett tag att komma ner på djupet och hitta till det tillstånd som du gärna återkommer till.

• Det är viktigt att flödesskrivandet sker på morgonen innan dagens alla intryck ställer sig i vägen för dig.

Syfte: att få syn på din egen process och hitta till ett meditativt tillstånd i skrivandet. Öppna upp och göra kreativiteten synlig för dig.Beskrivningar bortom schablonen

�

Övning

Längd 20 minFrekvens varje morgon, 12 veckorSyfte Få syn på din egen process, hitta ett meditativt tillstånd i skrivandet.