Grafisk design avPictogram

Synpunkter och förslagkring utformning och syntax

Manne Lidén

Grafisk design av Pictogram© 1999 Manne Lidén och SIH

Projektledare: Kerstin RudinManus: Manne LidénDesign av Pictogram: Henry SvahnOmslag: Henry SvahnTryck: SIH Läromedel, Umeå 1999ISBN 91-7838-533-4Best.nr 8759

Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen.Kopiering är förbjuden utöver vad som anges i gällande kopieringsavtal.

Beställningsadress:SIH Läromedel UmeåNygatan 18–20903 27 Umeå

Telefon: 090-17 19 00Fax: 090-17 19 30E-post: laromedel.umea@sih.seInternet: www.sih.se

Förord ................................................................................... sid 4

Inledning ............................................................................... sid 5

Pictogram – ett konkret språk ... på väg mot abstraktion ..... sid 6

Abstraktionstrappan … tillämpad på Pictogram ..................sid 8

Figuren – svart på vitt eller vit på svart? .............................sid 10

Ordbilden – läge och grafisk utformning ............................sid 11

Människor ............................................................................sid 12

Huvudet ...............................................................................sid 13

Mimik och kroppsspråk … tecknens betoningssignaler ......sid 14

Vad händer med händer som är aktiva? ...............................sid 16

Stiliseringsnivån ..................................................................sid 17

Bilden och läsriktningen ......................................................sid 18

... och andra riktningsproblem .............................................sid 19

Betraktningsvinkeln .............................................................sid 20

Storleksförhållanden ............................................................sid 21

Bildens rum .........................................................................sid 22

… och dess semantiska stödsignaler ...................................sid 23

Djup i bilden ........................................................................sid 24

Att visa rörelse .....................................................................sid 25

Skuggor, reflexer och texturer . ...........................................sid 26

... bildspråkets vagabonder ..................................................sid 27

När bilden pratar, sjunger och drömmer ..............................sid 28

Bildytan och linjen ..............................................................sid 29

Bildens subjekt ... och dess objekt .......................................sid 30

... och ett par följdproblem ..................................................sid 32

Vedertagna tecken ................................................................sid 33

Kontaktsymboler ..................................................................sid 34

Analogisymboler och arbiträra symboler ............................sid 35

Problem ................................................................................sid 36

Litteraturhänvisningar..........................................................sid 40

Innehåll

Förord

I denna bok får den alternativa, grafiska kommuni-kationsmodellen som vi i Sverige kallar Pictogramsin genomlysning såväl när det gäller de enskildasymbolernas utformning som möjligheterna attfoga dem samman till satser. Från signal till språk!

Boken sammanfattar erfarenheter från en femton-årig försöksverksamhet i särskolans träningsskolaoch vuxenundervisning. Med avstamp i det kana-densiska PIC (Pictogram Ideogram Communica-tion) har den svenska utvecklingen av symbol-tecken skett i snabb takt och i intensiv kontakt medavnämarna.

När möjligheten kom att behandla symbolernaelektroniskt, blev hanteringen snabbare, inlär-ningen roligare och slutresultatet upplevdes dess-utom som vackrare.

Underhand vaknade det internationella intressetför Pictogram som via Norden spreds ut i Europa.Det internationella samarbetet pekade snabbt utde kulturella skillnaderna mellan olika länder!Varje land som ville införa Pictogram hade behovav ett visst antal ”egna” symboler, knutna till den”egna” kulturen.

Det är mot denna bakgrund som Manne Lidénsbok skall ses och förstås. Den strukturerar sym-bolerna, förklarar utformningen av dem och ge-nomskådar inkonsekvenser. Den ger framför alltrekommendationer till hur framtida Pictogramskall utformas för att symbolerna skall bibehållaen likartad utformning oavsett användarland. Enutformning som genom åren visat sig kunna för-bättra kommunikationen för många utvecklings-störda människor.

Umeå i februari 1999

Anita HolstProjektledare Pictogram 1984–1997

Kerstin RudinProjektledare fr. o.m. 1998

4

Inledning

Som kommunikationshjälpmedel för språkligt han-dikappade har Pictogram i sin nuvarande formexisterat i knappt ett par decennier. Tillväxttaktenhar varit enorm. Det gäller såväl den geografiskaspridningen som antalet brukare och antalet tecken.Från att ha varit ett signalsystem med enstakatecken och entydiga avbildningar, omfattar detnumera också abstrakta begrepp och brukas i merkomplicerade språkliga meddelanden. Entusias-men hos brukarna (jag räknar här med såväl lä-rare som elever) ökade naturligtvis utvecklings-ambitionen men uppenbarade samtidigt proble-men. Den optimism och förväntan som följde, medständigt nya önskemål och tänkbara möjligheter,låg hela tiden steget före den växande insikten omskönjbara begränsningar.

Vad man i den första entusiasmen lätt förbisåg varden grundläggande skillnaden mellan språket ochbilden. Låt oss ta ett exempel: Om någon säger”Jag ser en bil på vägen” så målar vi upp en inrebild som ger oss många tolkningsmöjligheter. Bi-len kan t. ex. vara en Ford eller en Volvo, en ny bileller en veteranbil, en mjölkbil eller en taxi, denkan vara stor eller liten, stillastående eller förbi-rusande osv. Språket har en associativ flexibilitet,det kan bibehålla den generella betydelsen ävenom delbetydelserna ändras. Det ger vagare utsa-gor, men kan istället lätt flytta över hänvisningentill en helt ny uppsättning delbetydelser. Bildendäremot ger en exakt information. Det du ser kaninte vara ett både – och, du ser antingen en Fordeller en Volvo.

Pictograms styrka är att det ger en omedelbar ochexakt visuell hänvisning till begreppet – dess svag-het att det inte är töjbart och samtidigt kan om-fatta en hel kategori av likartade begrepp.

På de följande sidorna granskas försöken att låtaPictogram tillämpa verbalspråkets möjligheter attnyansera, generalisera och även abstrahera. Ensådan granskning kan naturligtvis bara bli god-

5

tyckliga och tillfälliga nedslag på en oändlig arenafull med möjligheter och fallgropar. Det enda somär förutsägbart är att framgångarna och misslyck-andena kommer att fortsätta medan allt fler eröv-rar en ny möjlighet att kommunicera ...

Undertiteln ”Synpunkter och förslag kring utform-ningen och syntax” kan förleda läsaren att tro attdet bara handlar om syntaktiska aspekter, dvs. re-lationerna mellan tecknen. Dit hör sådana frågorsom hänsynen till läsriktningen eller behovet avkategoriord, men dit hör också frågan om hur för-ståelsen påverkas av att tecknen visas i kombina-tion med andra tecken istället för ett och ett osv.

I lika hög grad handlar det om semantiska aspek-ter, dvs. sådant som rör tecknens uttryck och inne-håll, dess betydelser och delbetydelser. Dit hörfrågor som stiliseringsgraden, linjernas funktio-ner, nyttjandet av gruppsignaler osv.

Inte heller kan man bortse från de pragmatiskaaspekterna, dvs. de som rör förhållandet mellanmottagare och sändare. Dit hör förutsättningarnaför att kunna tillämpa och hantera tecknen, kra-ven på bakgrundskunskaper, men även miljö-relaterade och kulturella förutsättningar, bl. a. för-ändringar i samhällets kommunikationsstrukturer.Vad betyder det t. ex. att digitala medier ersättertidigare former för information, att elektroniskapparatur tar över signalförmedlingen från skyl-tar, anslag och tidningsannonser? Naturligtvismåste den visuella retoriken påverkas av detta!

Till sist en kort kommentar till bildurvalet: Picto-gram genomgår för närvarande en revidering, ochmånga av de tecken som här använts för att exem-plifiera problem, har redan omarbetats, ofta då ienlighet med de rekommendationer som här fram-förs. Ibland har även det nya teckenförslaget vi-sats i anslutning till texten för att läsaren skallkunna bedöma och jämföra de pedagogiska effek-terna av teckenbytet.

Pictogram – ett konkret språk ...

bil

bil

bilR7

Vårt talade och skrivna språkär uppbyggt av arbiträra symboler. Såväl ljud-bilderna som ordbilderna står för godtyckligt valdaord, ord som bygger på en konvention, dvs. enöverenskommelse mellan människor inom ettspråkområde om att ett visst ord skall leda tankentill ett bestämt begrepp. Det innebär naturligtvisatt man i olika områden kan ha valt samma ord(ljud- eller ordbild) för helt olika begrepp. Kortsagt: slumpen har avgjort vad vi skall säga ellerskriva.

Pictogramär däremot ett visuellt språk, dvs. det har en fy-sisk likhet med det begrepp det skall represen-tera. Den egenskapen delar det med en mängdandra språk. Dels med tidiga språk som häll-ristningar, hieroglyfer osv, men även med modernaspråk, vilka efterhand utvecklats till nyansrika ochgrammatiskt välutvecklade uttrycksmedel, t. ex.vissa ostasiatiska språk och inte minst de dövasteckenspråk, där man med gester tecknar för tan-ken, man ser fiskens simrörelser och kossan medsina horn.

Pictogram ger en direkt avbildning av begreppet.Detta gäller också t.ex. trafikmärken. Dessa måsteuppfattas mycket snabbt – ofta på bråkdelen aven sekund – och måste av den anledningen varabåde tydliga och lättolkade. Man har därför valtsilhuettbilder, där detaljer har skalats av så att en-bart de mest signifikanta visuella signalerna åter-står. Silhuettbilder, därför att vitt mot svart gerden högsta kontrasten och ger ögat den tydligastesignalen. Bortsorteringen av mindre viktiga de-taljer, för att hjälpa tolkaren att så snabbt sommöjligt hitta det mest karaktäristiska – det somleder tanken till rätt begrepp och snabbaste iden-tifiering.

6

... på väg mot abstraktion?

Språket växeremellertid efter en lagbunden modell. Så också Picto-gram. De allra första omfattade en ordstock medframförallt substantiv och verb. Ett fåtal adjektivfanns också med, men där tog det slut. Sammatillväxtschema kan vi iaktta hos praktiskt taget allaexisterande språk, men också hos den enskilde indi-viden: barnet som erövrar språket. Efterhand kom-mer behovet av nyanser, av att precisera, betona, ur-skilja, kategorisera ...

Det drabbade också pictogramspråket. Önskemåldroppade in om allt mer specificerade ord; smörgåsborde kompletteras med ostsmörgås och skinksmör-gås, från dagcenterverksamheten ville man förutomväva ha vävsticka, vävsked, solv, skyttel och väv-spänne. Hemkunskapslärarna ville att kryddor skullekompletteras med kanel, peppar, vaniljsocker osv.Från att ha bestått av enbart enstaka begrepp, medprimitiva kombinationsmöjligheter växte behovet tillatt omfatta lägesord och fogeord som gjorde det möj-ligt att skapa meningar, skriva meddelanden, sjungasånger. En visuell likhet mellan symbol och förete-else blev allt svårare att upprätthålla, och man fickförsöka komma på arbiträra lösningar, dvs. välja bil-der som synbart inte längre hade något med begrep-pet att göra, utan krävde att förknippningen skulleläras in.

Frågan är hur långt ifrån det ”pictiska” – dvs. detbildlika, det omedelbart skönjbara sambandet mel-lan bild och begrepp – man skall tillåta pictogram-språket att gå? Man kan hänvisa till att ett visst måttav inlärning kan ske genom att man lär sig att för-knippa en arbiträr bild med begreppet. Vi vet ju atttvååringar kan lära sig att läsa – eller rättare kännaigen ordbilder! Men forskningen har å andra sidanpåvisat att hjärnan inte arbetar på samma sätt – ja,inte ens på samma ställe – med bilder respektive ord.

Bliss är exempel på ett språk där man försökt förenabildlika symboler med en språklig syntax. SkallPictogram bli ett Bliss med ett snäpp konkretare bil-der?

kryddorG59

7

Abstraktionstrappan ...

Bilder har det gemensamt att de leder tankarna till enbestämd företeelse. För det mesta visar bilden fy-sisk likhet med företeelsen, den ”härmar” motivet.

Men vi vet också att denna härmning kan vara mer ellermindre tydlig; ja, ibland får tanken ta omvägar för att nå

1. Ikoniska bilder (bilder som liknar motivet)1

De kan vara

a) Högikoniska bilder

som visar stor visuell likhet med förebilden, t.ex.fotografier och realistiska teckningar.

b) Lågikoniska bilder

som är mer eller mindre förenklade och stiliserade.Ofta utnyttjar man de mest karaktäristiska dragenhos förebilden för att locka fram likheten, samtidigtsom man utelämnar detaljer och drag som är gemen-samma med andra företeelser. Ex. silhuettbilder,trafikmärken.

2. Symbolersom inte direkt avbildar utan representerar genomatt visa någonting som för tankarna till företeelsenDe kan vara

a) Kontaktsymbolersom visar något som på ett eller annat sätt är för-knippat med det vi tänker på. Resväskan får ossatt tänka på resa, boxhandsken på boxning.

b) Analogisymbolersom får oss att tänka på företeelsen genom analogi,dvs. någon form av överensstämmelse mellan sym-bolen och dess betydelse i vår föreställning.

Analogisymbolerna kan vara av två slag

• Ideomorfa symbolersom bygger på idélikhet. Symbolen visar någon-ting som i sin tur är förknippat med det vi egentli-gen vill visa.

• Isomorfa symbolersom bygger på en strukturell likhet, dvs. vi ser enöverensstämmelse i formen hos symbolen och före-teelsen.

c) Arbiträra symbolerkallas sådana godtyckligt valda symboler2 som intehar någon visuell likhet med företeelsen. Bilden ärmed andra ord påhittad och har tilldelats en viss be-tydelse. Den fungerar tack vare en överenskommel-se mellan brukarna och måste läras in. Exempel påarbiträra symboler är militära gradbeteckningar och

matematiska tecken.

sitta

fram till betydelsen. Bilden kan helt sakna likheter medmotivet, men påminna om något som har med motivet attgöra. Om den varken har direkt eller indirekt likhet kan vitala om tecken. Ett tecken (t.ex. en stoppskylt) är resultatetav en godtycklig överenskommelse mellan brukarna.

Även om du inte kan läsaorden kan du troligtvis tydaordbilderna. Det optiskamönstret får dig att associeratill begreppen.

8

1 Terminologi och indelning enl. Berefelt 2 Vissa forskare (t. ex. Arnheim) föredrar att kalla dem tecken i st.f.symboler.

högikonisk

lågikonisk

kontaktsymbol

ideomorfaanalogisymboler

isomorfaanalogisymboler

arbiträrasymboler

... tillämpad på Pictogram

sitta

Dit räknar vi de tecken som är realistiskt tecknade med storoptisk likhet med det avbildade föremålet. Naturligtvis ärdet främst föremål och aktiviteter som återges högikoniskt.

Högikoniska bilder

Lågikoniska bilderDe flesta pictogramtecken tillhör denna kategori, som om-fattar stiliseringar alltifrån mycket enkla silhuetter till bild-kombinationer med viss återgivning av detaljer, struktureroch enkla perspektiv.

Kontaktsymboler

Delen får t.ex. representera helheten. Vi måste alltså kännatill sambandet för att spontant tolka bilden. Eftersom bild-detaljen har en direkt koppling till begreppet är sambandetlätt att komma ihåg. Symbolen för rast ger nog inte dagenspictogrambrukare någon konkret förknippning till rasten.Men även bildlika symboler är beroende av den tid och denkultur de är skapade i; precis som orden!

Ideomorfa analogisymboler

Hjärtat symboliserar kärlek eftersom vi lokaliserar känslo-upplevelsen till hjärtat. För att förstå detta måste vi ha enspecifik bakgrundskunskap. Om man inte har – eller får –denna, saknas varje form av förknippning och symbolenmåste läras in som ett arbiträrt tecken. Den förutsätter enflerledstolkning och bygger på vårt erfarenhetsgods.

Isomorfa analogisymbolervisar oftast abstrakta begrepp – inte genom att avbilda be-greppet utan genom att med sin form få oss att associera iriktning mot begreppet. Så sker t.ex. i tecknet många.

Arbiträra symboler

Rekommendation:

måste man tillgripa när begreppet inte bjuder på någon fy-sisk likhet. Det kan diskuteras om sådana begrepp bör visassom Pictogram. Ordbilder, siffror eller Blisstecken kan varalika lätta att tillägna sig! Ex. tecknet olika.

Pictogram återfinner vi på alla steg i abstrak-tionstrappan. En strävan har varit att samla dem

Pictogram bör utformas som lågikoniska bilder. Vid detillfällen då högikoniska bilder brukas, bör mängdendetaljer reduceras till sådana som anses vara signifi-kanta för den enskilda företeelsen (brandbil) men gemen-

samma för gruppen om det gäller ett gruppbegrepp (bil).Analogisymboler bör undvikas och det gäller i ännu högregrad arbiträra symboler.

9

kontaktsymboler

ideomorfanalogisymbol

isomorfanalogisymbol

arbiträr symbol

högikoniska bilder

lågikoniska bilder

så högt upp som möjligt och naturligtvis finner vide flesta bland de ikoniska bilderna.

dammsugareFiguren – svart på vitt eller vit på svart?

KontrastBilder som skall uppfattas snabbt bör uppvisa högstamöjliga kontrast mellan figur och bakgrund. Ingenannan kombination av färger ger så hög kontrast somsvart och vitt. Forskning har visat att den högsta färg-kontrast man lyckas nå med färger bara når upp till 35%av den svart/vita kontrasten. Därför är det naturligt attden kombinationen används för tecknen i Pictogram.

Silhuett eller outlinebild?Nästa problem blir då att välja mellan fyllda silhuett-former och ofyllda konturteckningar, s.k. outlinebilder.Här gäller återigen att silhuettbildens kraftiga kontrast-verkan underlättar en snabb figur–grund-uppfattning,medan outlinebildens olika linjer kräver mer uppmärk-samhet för att urskilja figuren. Visserligen kan de inrelinjerna underlätta genom att ge information om vik-tiga detaljer inom figuren, men å andra sidan måste manalltid först ta ställning till vilka linjer som utgör ytter-konturen. Perceptionspsykologen James Gibson påpe-kar att varje konturlinje egentligen signalerar två grän-ser: den är gränslinje för figuren – men den är ocksågränslinje för bakgrunden. Dessutom kan den ofta haen mängd andra gränsfunktioner, t .ex. som gräns mel-lan ytor, färger, lutande plan, material, ljusnivåer osv.Om outlinebilden dessutom har inskrivna detaljer in-träffar det ofta att linjer möts eller korsar varandra ochdå ökar tolkningssvårigheterna. Hos silhuettbilden upp-står aldrig tvekan om gränslinjernas funktioner.

Vit eller svart figur?Eftersom vit figur/svart bakgrund eller svart figur/vitbakgrund saknar betydelse ur kontrastsynpunkt, spelardet mindre roll hur vi väljer. Nu används tecknen ofta ikombination, och här får det en viss betydelse. Skriverdu vanlig text på ett vitt papper radar orden upp sigsom urskiljbara individer tydligt åtskilda och därför lätt-lästa. På samma sätt fungerar de svarta bakgrunderna;de ger symbolen ett avgränsat, visuellt rum att verka i.Med vit bakgrund skulle det kanske fordras en diskretram för att avgränsa ordet/tecknet – och vi hade där-med fått ett nytt ovidkommande element i bilden!

Rekommendation:

I övre raden rör sig figurerna på en yta, inte inom enram som i rad två. I rad tre krävs ordentligt avståndmellan figurerna inte minst med tanke på att Picto-gram kan bestå av fler än en figur.

Vit silhuettfigur mot svart bakgrund bör använ-das vid utformningen av tecknen.

10

dammsugare

Ordbilden – läge och grafisk utformning

Val av teckensnitt

Ordbildens funktionvarierar beroende av brukaren. För eleven har den – ivarje fall till en början – ingen betydelse; för lärarenfungerar den som identifieringshjälp och som register-ord och för den icke pictogrambrukande kommunika-tionspartnern är den en begreppsförklaring. Pictogrambär med andra ord ständigt sin översättning med sig.Man bör inte heller underskatta den latenta inlärning-ens betydelse. Ett tecken som används ofta exponerarju ordbilden flitigt, och erfarenheten visar att efterhanddrar den till sig elevens uppmärksamhet.*

dammsugareEn grotesk (linjär) är ett bokstavstecken som är utformadmed jämntjocka linjer och saknar klackar. Den andra storagruppen tecken kallas antikvor. Det är den du läser justnu. Här är tecknen utformade med linjer som varierar itjocklek – de har ansvällningar och hårlinjer – och deanses ge den vane läsaren en behaglig rytm i läsningen,samtidigt som klackarna hjälper till att hålla ihop ord-bilden i textsträngen. Det är också troligt, att vi uppfattarantikvan som lättare att läsa av den anledningen att denutgör ca 90% av den text vi dagligen läser.

Vid läsning av enstaka ord är förhållandet ett annat. Irubriker, skyltar och texter med få eller enstaka ord, somskall uppfattas snabbt eller på långt håll, är linjärernavanligare. Därför har denna bokstavstyp valts förordbilderna. Det valda teckensnittet kallas Helvetica ochär ett av våra vanligaste. Det finns andra besläktadeteckensnitt (Univers, Gill, Avantgarde, Futura) men härgäller att välja tecken som inte lockar till förväxling.Jämför t.ex. bokstäverna a respektive d hos teckensnittenHelvetica och Avantgarde!

a d a d

*Försök att spela s.k. memoryspel med icke läskunniga barn! Försekortens ena sida med ordbilder som talar om vad som döljer sig påandra sidan. Spela därefter med ordsidan vänd uppåt. Du kan bliglatt överraskad!

Svart eller vit ordbild?Ur kontrastsynpunkt är det betydelselöst vilket vi väl-jer. Däremot kräver den svarta texten att vi förser övredelen av kortet med ett vitt bakgrundsfält, en överflö-dig visuell komponent som egentligen är onödig.

Ordbildens storlekBokstavstecknens storlek bör i möjligaste mån varaenhetlig. Långa ord (sjukgymnastik – kaffebryggare– resonansplatta) bör rymmas på en rad. Vid extremtlånga ord bör man överväga om ordet går att ersättamed ett annat som är kortare.

Eftersom bilden är kortets huvudsakliga kommunika-tör kan man kanske tumma lite på ordbildens exakt-het? Behöver man förtydliga begreppet skidåkning medatt det gäller längdskidåkning? Och varken sändareneller mottagaren svävar väl i ovisshet om att det är enpolygriptång man avser?

Orden bör ej tillåtas svälla ut över textraden. I extremafall måste man kanske kompromissa. Begrepp som ärlikartade, t. ex. koloni/lägerskola bör undvikas menkan i undantagsfall få två rader. Tvåordsbegrepp somär nära sammansvetsade som tvätta händerna bör dä-remot visas på samma rad.

Till ordbilderna används vit text mot svart botten.Till texten används ett linjärt teckensnitt och teck-nen bör konsekvent ha samma storlek. Texten åter-

Rekommendation:

11

finns alltid på samma plats överst på kortet och börrymmas på en rad, detta gäller även tvåordsbegrepp.

Människor

Människan är antagligen den vanligast förekommandefiguren bland tecknen. Det beror på att hon får en pro-nonomenfunktion. Hon kan sägas ersätta inte bara per-sonliga pronomen (han, hon, de) utan också de obe-stämda och frågande (man, vem). Detta styr naturligt-vis utformningen. Eftersom figuren skall tolkas snabbtoch enbart i relation till det begrepp den för tillfälletrepresenterar, kan den stiliseras så långt som möjligt.Skall bilden visa begreppet födelsedag, så behöver viju inte veta vem det är som fyller år. Om det är en maneller en kvinna, ett barn eller en vuxen, spelar ingenroll. För tolkningen har människofiguren här en obe-stämd pronomenfunktion, dvs. den antyder ett förhål-lande till någonting annat. Det är tårtan som är denbetydelsebärande figuren och därför den som försesmed associationsskapande detaljer. Vi ser på så sättgenast var vi skall bruka vår tolkningsenergi.

Begreppet gå kräver mer, figuren måste förses medfler informationsbärande detaljer. Vi måste se just dekroppsdelar som är mest karaktäristiska för aktivite-ten. Vill vi föra tankarna till begrepp som brevbärareeller ishockey måste vi tillföra ytterligare detaljer i fi-guren. Vi måste således med minsta möjliga medel till-föra mesta möjliga av karaktäristiska bildelement.

Knän och armbågarhar återgivits på olika sätt. Ibland med svag rundning(veta, sitta), i senare Pictogram t. ex. jag och halka medspetsig vinkel. För tolkningen spelar det troligtvis ingenstörre roll vilket man väljer, men upplevelsemässigtkan den rundare varianten föredras. Den skulle dess-utom bättre harmoniera med den rundade avslutningenhos passiva armar/händer. I enstaka fall kan det ocksåtänkas ha betydelse för figur–grunds-uppfattningen. Vitenderar nämligen att uppfatta ytor som avgränsas avrunda konturer som figur, medan de som omgärdas avspetsiga gärna tolkas som tomrum.1

1 Berefelt, 1981

123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901

Rekommendation:

Grundformen för pictogramtecknens människo-figur bör vara en enkel silhuettbild visad rakt frami-från. Begreppet som skall illustreras avgör sedanom det krävs en annan bildvinkel eller detaljer somkompletterar figuren.

Detaljerna bör dock inskränka sig till de mest karak-täristiska för begreppet. Om andra bildelement ärbetydelsebärare blir de tilldelade detaljerna. Grund-regeln bör vara att inga ovidkommande detaljer ellerdetaljer med lågt informationsvärde brukas.

12

13

Huvudet

Inga bildelement i tecknen har blivit så om-diskuterade som huvudet. Framförallt har manifrågasatt varför man har valt att skilja huvu-det från kroppen. Givetvis med all rätt, men

låt oss titta på några av de perceptuella (och därmed också pedagogiska) för-delar som valet har gett oss. Huvudet är, mer än någon annan kroppsdel, bärareav de signaler som vid sidan av språket utgör vårt huvudsakliga kommunika-tionssystem. Genom att låta det sväva fritt dvs. att låta tecknaren ”hoppa över”halsen (Det är ju egentligen vad som har skett!) så ökar huvudets perceptuelladragningskraft. Blicken söker sig dit. Genom denna operation får vi dessutommöjlighet att, i bilder där mimiken är en viktig signal, överdriva huvudets stor-lek utan att man därmed tror att bilden visar ett barn. En utritad hals skullevidare göra profilbilderna mer komplicerade. De skulle kanske kräva att hakaoch näsa eller andra ansiktsdetaljer ritades ut, halsens läge i relation till profiloch halvprofilbilder måste beaktas osv. Där har vi för övrigt en av anledning-arna till att skyltarna ute i samhället oftast visar halslösa figurer. De måste oftaavläsas snabbt!

I några enstaka pictogramtecken har tecknaren använt ”halsfigurer”. Vi ser härtvå försök att visuellt visa begreppet tala. I det tidigare tecknet har tecknarenvalt att signalera talet med hjälp av tänkta ljudvågor som strömmar ut ur mun-nen. Men strävan har också varit att visa någon påtaglig, konkret signal somhör ihop med talet – nämligen läpparnas rörelse. De kan tyvärr inte på ettåskådligt sätt återges i bild med hjälp av fartlinjer eller liknande, och försöketatt förstärka det abstrakta budskapet genom att frångå det vanliga stiliserade,runda huvudet, har gett oss ett av de få realistiska silhuetthuvudena i pictogram-vokabulären. Därunder ser vi ett nytt förslag som istället utnyttjar pratbubblan;ett val som ligger nära till hands med tanke på att det är barnkulturens vanli-gaste sätt att visa ”prat”. I båda fallen handlar det om arbiträra tecken, dvs.tecken som är påhittade och har fått sin betydelse genom en överenskommelseinom en viss kultur. Men det senare kräver ingen avvikande utformning avfiguren och bör därför föredras.

Nästa exempel är resonansplatta där silhuettbilden förvandlats till en s.k.outlinebild (konturbild), dvs. den typ av bild som enligt forskningen tillhör detmer svårhanterliga när det gäller tolkning. Ingen kan väl förneka att vi här haren av de minst ”pictiska” bilderna i pictogramuppsättningen?

Generellt återges huvudet som en ren rund form, men ibland är just huvudetbärare av den rekvisita som är signifikant för begreppet (här: kransen i håretsom tillsammans med ljuset talar om att det är fråga om en tärna i luciatåget)

123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567

Rekommendation:

Generellt återges huvudet som regel som en rund form. Halsen markerasdäremot inte. Tilläggsattribut (t. ex. huvudbonader) återges endastnär de på avgörande sätt förknippas med begreppet.

Mimik och kroppsspråk ...

För att uttrycka känslor måste bilden ofta förstärka sina signaler genom attbetona och ofta också överdriva kroppsspråk och mimik. Till förstärkningenhör också knepet att bara ta med de signaler som är mest iögonfallande. Ärman arg så signalerar hela kroppen: man knyter händerna, drar upp axlarna,vidgar näsvingarna, men framför allt kniper man ihop munnen och rynkarögonbrynen. Det är just de två senare signalerna som pictogramtecknet fram-häver. Inga andra ansiktsdetaljer återges, figuren i övrigt är starkt stiliserad;plockar man bort dessa två signaler kunde figuren tolkas som vad som helst,t.o.m. som ett stiliserat i-tecken, dvs. det allmänna tecknet för information.

Ett annat sätt att betona mimik och framförallt gester är att överdriva storlekenpå huvud, händer eller andra kroppsdelar. Naturligtvis kan det riktas pedago-giska invändningar mot detta, men å andra sidan handlar betoning nästan all-tid om någon form av överdrift, och i det här sammanhanget måste nog ävenden mest hängivne sanningsförespråkaren erkänna att avvikelsen som skapasomedelbart riktar in uppmärksamheten på det betydelsebärande. Det fungerarsom en spotlight. Pictogrammet får inte kombinerar två av dessa uppmärksam-hetsknep, dels har huvudet bara tilldelats en enda inskriven detalj, de rynkadeögonbrynen, och dels har den kraftigt stiliserade kroppen försetts med bara enenda kroppsdel, den förmanande handen, överdriven och därför omedelbartiögonfallande. Båda signalerna tillsammans styr tolkningen i rätt riktning, inteminst därför att de i samverkan utesluter närliggande tolkningar som vinka,peka etc.

I pictogrammet rädd ser vi hur själva huvudet överdimensionerats trots att detär försett med ett minimum av ansiktsdetaljer. Det enda vi ser är ögonen mendet är just dessa som är den viktigaste mimiksignalen när ansiktet signalerar

Till vänster ser vi här ett ny-tecknat förslag till pictogram-met juli där man med konse-kvent genomförd stiliseringskalat bort överflödiga signal-detaljer. Därmed har ocksåtecknets stiliseringsnivå bättreanpassats till övriga tecken.

14

rädsla. Här har även handen en huvudroll i signal-uppsättningen genom sin avvärjande gest.

Till sist ett intressant exempel som visar på förde-larna med en långt driven stilisering. I bilden juli haransiktet fått en realistisk utformning för att återgevärmeplågan. I bilden se, som är minst lika svår-artikulerad i visuell form, har tecknaren skalat bortalla ansiktsdetaljer som inte är direkt engagerade iaktiviteten – vi ser bara ögonen under den skuggandehanden och genast har vi fått ytterligare en viktig led-tråd för vår tolkning. Inga andra ansiktsdetaljer harbetydelse här.

Den frånvarande informationen kan ibland vara denviktigaste!

15

... tecknens betoningssignaler

Kroppshållning och gester är också signaler som kanbetonas genom överdrift och uteslutning. När det gäl-ler känslor och tillstånd måste de ibland få extrahjälpav mimiken. Här signalerar leendet att mätt är ett lust-betonat tillstånd.

Till gesterna kan också kroppsrörelser som illustrerararbetsmoment räknas. Genom att markera att hela krop-pen tar i när man drar eller skjuter på signalerar bildensåväl rörelse som kraftinsats. På samma sätt som detockså här är genom överdrift som begreppet betonas.

Här ser vi ett par exempel:De små bilderna visar de tidigare pictogramtecknen fördra respektive skjuta på. De större varianterna visarnytecknade förslag som på ett mer expressivt sätt ut-nyttjar den betonande överdriften. Ingen tvekan råderväl om att den högra figuren tar i och skjuter på medanden vänstra (tidigare) figuren snarast ser ut att själv fåett visst stöd av vagnen.

Ytterligare signaler om rörelsen som blandar sig i tolk-ningen är lemmarnas olika böjning. Forskningen fram-håller för övrigt just dessa djuptecken som de barnetförst lär sig att hantera i bilden (Mer om detta i avsnit-tet ”Att visa rörelse” på sidan 25.)

1234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890

Rekommendation:

I grundutförandet återges inga inskrivnadetaljer i ansiktet eller huvudet, men för attvisa känslor, upplevelser, tillstånd och lik-nande abstrakta företeelser kan enstakamimiksignaler användas. Det räcker oftastmed den eller de signaler som är mest på-tagliga i relation till begreppet.

Samma urvalsprincip gäller gester och kropps-språk. Enstaka mimiksignaler kan förstärkakroppsspråket och vice versa.

Signaler för rörelse och mimik kan gärnaöverdrivas när de utnyttjas i betonande syfte.

Vad händer med händer som är aktiva?

I pictogramtecknets grundform återges inte händerna utanarmen avslutas med en svag rundning (Se mätt på föregå-ende sida!) När figuren däremot agerar på ett sätt som krä-ver att händerna är aktiva krävs att de avbildas så att de gertolkningen stöd. Utformningen på handen i kom signale-rar att handen är aktiv. Den vinkar någon till sig.

Intressant är att jämföra pictogrammen leka och volley-boll som representerar likartade aktiviteter. Här har teck-naren möjligen tänkt sig att leken med dess lugnare tempoinnebär ett lättare bollande och jonglerande med bollen,medan volleybollspelet kräver kraft och precision i slagoch blockeringar, och därför har dess utövare fått aktivarehänder. Därunder ser vi en figur klättra. Om det är på enstege, en mur eller en bergsvägg ser vi inte. Trots dettatolkar vi genast aktiviteten – tack vare händernas specifikautformning.

Jämför vi pictogrammen sy och tandläkare upptäcker vi teck-narens dilemma. I det ena fallet (sy) har tecknaren valt attlåta personen behålla sin grundtypsarm ur vars svagt rundadeavslutning nålen växer fram. I det andra fallet har teckna-ren – som troligtvis är en annan – valt att förse personenmed en stiliserad hand som håller redskapet. Båda har för-sökt hylla principen att använda så enkla former och så fådetaljer som möjligt i sina figurer. Som betraktare upple-ver vi att sy-figuren, trots att den är mer rensad på detaljerförefaller mer ”svårläst”. Integreringen av armen och syn-ålen tvingar oss att vända tillbaka till den bildpassagen föratt försäkra oss om att vi gjort rätt tolkning. Pekar han påsitt huvud? Ritar han? Syr han? Någonstans mellan de härtvå bilderna går gränsen för hur långt förenklingen kandrivas, utan att den omedelbara informationen störs!

När bilden skall visa olika finmotoriska aktiviteter somhänderna utför krävs i regel närbilder. Av naturliga skälblir en närbild alltid detaljrikare än helfigursbilden. Ävenhär gäller naturligtvis att, så långt det går, rensa bort onö-dig bildinformation. Det äldre pictogrammet rita, med sinainskrivna konturlinjer för f ingrar och naglar, kräver merenergi och större tolkningserfarenhet av ”läsaren” än dendetaljrensade bilden plocka.

1234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212312345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121231234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212312345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121231234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212312345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121231234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212312345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121231234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212312345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121231234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212312345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121231234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123

Rekommendation:

Händernas återgivning bestäms av hur aktiva de är ibilden. En passiv hand återges inte, utan armen kanavslutas med en svag rundning. Detaljer som inte hardirekt anknytning till bilden/begreppet bör undvikas.

16

17

Stiliseringsnivån

123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901

Pictogrammen uppvisar en överraskande stor variationifråga om stiliseringsgraden. Betraktar vi bilderna pådenna sida så måste vi medge att steget är ganska långtmellan den enkla silhuettyxan längst upp och brevbära-ren längst ner. Naturligtvis är det inte möjligt att göraenkla silhuettbilder av alla företeelser som återges iteckenuppsättningen, men ambitionen måste vara att hållastiliseringsnivån så nära silhuettnivån som möjligt. Omman skulle tänka sig en stiliseringsskala inom vilka teck-nen borde hamna så skulle förslagsvis de två pictogram-men yxa och bag kunna utgöra yttergränserna. Vad dethandlar om är att vara restriktiv mot detaljerna och en-dast släppa igenom de mest karaktäristiska.

Stiliseringen bör dock aldrig gå så långt att gränsernamellan betydelsebärande element upphävs. Så har skett ibilden grupp. Här har vi dock ett undantag som bekräf-tar regeln. Just genom att komma på den geniala idén attlåta figurerna smälta samman till en homogen grupp-kropp, där bara en av ytterfigurerna är färdigskapad, hartecknaren lyckats förmedla en upplevelse av begreppetgrupp. Det är lätt för tecknaren att falla för frestelsen att,i sin ambition att odla de karaktäristiska och betydelse-bärande attributen, ”övergödsla” bilden. Vi ser här tvåtecken där så har skett.

Det övre visar ett av de första pictogrammen, laga mat. Idet förstorade utsnittet visas hur tecknaren velat förtyd-liga, genom att på knappt fyra cm2 bildyta försöka visaoss såväl redskap som handgrepp. Den lilla bilden visarett nytecknat förslag som förhoppningsvis kommer att fåersätta det beskrivna.

Det nedre exemplet, brevbärare, visar ett annat prov påhur strävan att ge så många tolkningsbara detaljer sommöjligt har gjort centrum av bilden till ett rent kaos avlinjer. Av de detaljer som här valts ut är det på sin höjdväskan och uniformsmössan som kan sägas vara relevanta.Övriga linjer är enbart distraktorer.

12345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901211234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901211234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901211234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901211234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901211234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901211234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121

Rekommendation:

Strävan bör vara att hålla stiliseringsnivån så närasilhuettbilden som möjligt. Detaljer som inte ärkaraktäristiska eller betydelsebärande bör väljasbort.

123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678

Bilden och läsriktningen ...

Hunden vill ha mat

18

noco huscbh f mnddö.oifds

jölkidjfmf jnlkhjoiöjfno jkol

hjwhjdb jjkwowi nmkk bcxi

uyfbfu öåpodlöwe popodm po

dwjdow mgfyjdm pöopom

op3ojkdytm tjnik njsk fun

noco huscbh f mnddö.oifds

jölkidjfmf jnlkhjoiöjfno jkol

hjwhjdb jjkwowi nmkk bcxi

uyfbfu öåpodlöwe popodm po

dwjdow mgfyjdm pöopom

op3ojkdytm tjnik njsk fun

noco huscbh f mnddö.oifdsjölkidjfmf jnlkhjoiöjfno jkolhjwhjdb jjkwowi nmkk bcxiuyfbfu öåpodlöwe popodm podwjdow mgfyjdm pöopomop3ojkdytm tjnik njsk fun

På ett uppslag vill vigärna se figurernavända mot varandra.En fristående bildmöter vi däremothelst öga mot öga.

Pictogrammet är en bild men får i sitt pedagogiskasammanhang ofta fungera på samma sätt som ordeni en text. Denna dubbla funktion kan ibland skapa enkonflikt.

Vid flera olika tillfällen då jag vid lärarkurser pratatom bildförståelse och pedagogisk layout, har jag ge-nomfört följande experiment: Deltagarna har fått A4-ark delvis fyllda med nonsenstext och uppgiften attplacera bilder med ett djur över texten. Bilderna vartransparenta och har således kunnat vändas i vilkenriktning som helst. På samma sätt har man fått pla-cera två bilder på ett uppslag. I det senare fallet pla-cerades bilderna genomgående på så sätt att objektenvar vända mot varandra. På det ensamma bladet där-emot ville en överväldigande majoritet se bilden vändmot vänster.

Detta kan tolkas så att vi använder vår västerländskalässtrategi även när vi betraktar bilder. Vi avläser demi läsriktningen, och då vill vi möta gestalten från dessmest karaktäristiska sida; vi vill möta huvudet, intesvansen.

Detta skulle innebära att pictogrambilderna bordevara vänstervända! Den här kunskapen borde givet-vis utnyttjas vid utformningen av Pictogram – menhär uppstår en konflikt. Om de i undervisnings-sammanhang bara hade använts ett och ett, så hadedetta antagligen varit riktigt, men nu kombineras deju också till korta språkliga meddelanden, och dåbrukas de uteslutande i korta huvudsatser där ord-följden är rak och subjektet alltid kommer före objek-tet. (Hunden vill ha mat.) Det uppstår med andra orden konflikt mellan vår bildläsningsstrategi och dennaturliga ordföljden. I det läget väljer man att höger-vända figuren, och därmed prioritera pictogrammetstextfunktion. Den språkliga funktionens krav får vägatyngst!

Denna återgivning bör om möjligt beaktas när detgäller fordon, transportmedel och aktiviteter där bil-den i huvudsak kommer att brukas i samma språk-liga funktion.

Däremot är det tveksamt om verktyg och andra fö-remål som man greppar med handen skall luta i läs-riktningen. Vore det inte naturligt för yxa och tång

123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890112345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789011234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901

Rekommendation:

Tecken som kan tänkas fungera som subjekt börvändas mot höger, dvs. i läsriktningen. För föremålsom är avsedda att greppas med handen gäller mot-satsen. De bör ligga färdiga att gripas med höger-handen. Den uppsättning kodassociationer den ge-

19

... och andra riktningsproblem

att luta mot läsriktningen, dvs. färdiga att gripasmed den högra handen. Den mer aktiva bildenkaviar är däremot liksom tecknet tända anpassadtill aktiviteten.

Att skilja på höger – vänster är en förmåga somutvecklas betydligt senare än att skilja mellan upp– ner. Det finns därför skäl att vara restriktiv medatt ge vänster- eller högerriktningen alltför storbetydelse för tolkningen av tecknen. Å andra si-dan finns målsättningen att eleven efterhand skallkunna övergå från att tolka enstaka tecken till attkunna kombinera två eller fler tecken till merkomplexa meddelanden. Tecknen arrangeras nu iläsriktningen och kräver att avläsningen börjarfrån vänster. Ett antal av pictogrammen förutsät-ter denna färdighet hos brukaren och det blir lä-rarens uppgift att varsamt föra in dessa svår-hanterade tecken i vokabulären. Vi ser här någraav de nytecknade pictogrammen som bygger påkunskap om vänster- eller högerriktning. Tidigareanvändes samma tecken för klä på sig och klä avsig, men efterhand kom önskemål om att uteslutatecken med dubbel betydelse. I det läget valdeman att använda samma figur, men i ena falletspegelvänd. Vi anar en ny kod, men tolkningenblir inte omedelbar. Sambandet mellan figurensaktivitet och dess riktning är inte självklar. Detär inte f iguren som blir betydelsebärare utan dessläge och dess ordbild; den är med andra ord enanalogisymbol.

Kanske börjar vi ana ett samband när vi ser teck-nen för i dag, i går och i morgon, där en liknandestrategi har använts. Tecknen är arbiträra och fårbetydelse först när tolkaren kan skilja på vänster-höger eller behärskar läsriktningen.

nomsnittlige pictogrambrukaren förfogar över ärbristfällig och ofta oförutsebar. Tecken som förut-sätter kännedom om vänster- eller högerriktning till-hör de mest abstrakta, och bör därför om möjligtundvikas.

TAXI

Betraktningsvinkeln

Förmågan att tolka en bild kräver en lång rad av tidigareupptäckter som har med den perceptuella konstansen attgöra. Att saker får olika form beroende på från vilket hållman betraktar dem, att storleken varierar beroende på hurlångt bort motivet befinner sig, att bilden kan vara svart-vit fastän man vet att den har en viss färg osv. Och sistmen inte minst – den tvådimensionella bilden kan du intevrida och vända på och granska från alla sidor, du kan intekänna, lukta eller smaka på den. Den visar med andra ordbara upp en mycket liten del av alla de egenskaper som duförknippar med företeelsen. Det är då viktigt att bildenverkligen visar upp det viktigaste och mest karaktäristiska.

Alla företeelser har, vad man skulle kunna kalla, en idea-lisk betraktningsvinkel. Den överensstämmer oftast – meninte alltid – med den bildvinkel ur vilken man vanligtvisbrukar se företeelsen. Men för att den skall bli ”idealisk”krävs det också att den visar de mest karaktäristiska egen-skaperna från just den betraktningsvinkeln. En kaffebryg-gare ser man oftast från sidan, och så har också pictogram-bilden visat den. En ost skulle däremot knappast bli likalättidentifierad om den presenterades rakt från sidan, där-för har tecknaren valt att visa den lite uppifrån. En sådanperspektivåtergivning av kaffebryggaren skulle öka anta-let linjer och ytor som måste tolkas i olika plan. Den krä-ver djuptolkning, en färdighet som utvecklas sent. (Se si-dan 24!)

Man kan säga att en idealisk pictogrambild är den som isilhuettform kan visa upp den mest karaktäristiska for-men och samtidigt ett minimum av de mest typiska detal-jerna, exempelvis ambulans. Bilden taxi är knepigare.Själva bilen återges bäst i profil, men taxiskylten är detsom är mest utmärkande för begreppet. Skylten syns bästframifrån och är det särskiljande. Det får avgöra betrakt-ningsvinkeln.

En fluga betraktar vi oftast uppifrån när den sitter stilla,ett flygplan däremot från marken när det flyger över oss.Den vanligaste vinkeln skapar lättast igenkänning.

12345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212341234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123412345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212341234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123412345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212341234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123412345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212341234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123412345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212341234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123412345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212341234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123412345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212341234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123412345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234

Pictogram bör om möjligt visa företeelserna ur denvanligaste betraktningsvinkeln. Perspektiv bör ommöjligt undvikas. Finns det speciellt utmärkandekännetecken för begreppet bör hänsyn tas till dessa.

Rekommendation:

20

Storleksförhållanden

Som läsare bortser du helt från ordens längd när du tolkar tex-ten. Det skulle aldrig falla dig in att tolka textens storlek somkriterium på fysiska egenskaper. Du vet att en daggmask intebehöver vara längre än en orm bara för att ordbilden är längre.Med bildspråk blir det annorlunda. Storlek är ju en av de kon-kreta signaler en bild skickar ut, och att tolka bildens storleks-relationer är en av de mer svårbemästrade färdigheterna. Attförstå hur storleksförhållandena samspelar inom en bild är kom-plicerat (mer därom på sidan 24). Att sedan upptäcka att omman kombinerar flera bilder tillsammans så kan plötsligt heltandra regler gälla, gör det naturligtvis inte lättare.

En tidigare version av bilden följa kan tjäna som exempel. Duser två personer som vandrar bortåt, och en pil visar att den enaföljer den andre. Av de inbördes proportionerna har vi lite svårtatt avgöra om det är två vuxna eller två barn som agerar, kan-ske är det en vuxen som följer ett barn. (Vi har ingen ledning avproportionerna kropp – huvud eftersom pictogrammen genom-gående överdriver huvudets storlek en aning.) För ett barn elleren ovan bildtolkare är det här paradoxalt nog inget problem; detär en vuxen som följer barnet eftersom han är större. Den vuxnesom behärskar den perceptuella storlekskonstansens regler vetatt läget i bildytan kan upphäva slutsatsen av den iakttagelsen.

Vi ser här två tecken som tolkar begreppet familj. Det nedrehögra är det ursprungliga, det övre är ett nytecknat förslag somännu inte är officiellt. Den ursprungliga bilden är överlastadmed detaljer som egentligen inte är nödvändiga (t. ex. stolen,frisyrerna), flickan återges i profil och mamman sittande medsvårbemästrade perspektiviska förkortningar som följd. Till dettakommer att personerna är placerade olika högt upp på bildytan,med följd att storlekstolkningen kan störas. I det nya förslagethar personerna placerats på baslinjen, och alla storleksrelationer(vuxna – barn) som är så viktiga för tolkningen får verka ostört.

Att försöka bibehålla någon form av storleksrelation mellan deolika pictogrambilderna faller på sin egen orimlighet. Att enelefant i själva verket är ett mycket stort djur och en myra ettmycket litet, måste vi förlita oss på att läraren på något konkretsätt kan förmedla. Se mer om detta på sidan 38!

123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789

Rekommendation:

Undvik om möjligt djupsignaler (perspektiv, olika höjdlägen i bildytan ochrelationer avstånd – storlek). Inga försök bör göras att korrigera storlekenrelativt mellan olika bilder. Varje bild bör få fylla sin bildyta.

21

Bildens rum ...

Rummet är ett mångtydigt begrepp och har i Picto-gram hanterats på olika sätt. Det tycks ha varit svårtatt finna en logisk och konsekvent princip för attåterge olika rum och byggnader, och stiliserings-graden har varierat kraftigt.

Bilderna av byggnader visar upp den största va-riationen. Här finns allt från kraftigt förenkladekonturbilder som kyrka eller silhuettbilder somslott, till pictogrammet sjukhus (ej i bild) somvisar en starkt stiliserad höghuskoloss uppbyggdav kvadrater och rektanglar och till tecknet kolo-ni/lägerskola där vi ser en perspektiviskt utfor-mad byggnad med burspråk och fönstervägg ochdessutom med ”brukarna” lekande i förgrunden.

Om vi tänker oss en återgivningsskala där den för-enklade bilden med kyrka finns i ena änden ochdenzz detaljåtergivna koloni/lägerskola i den an-dra, så bör den ideala utformningen ligga i när-mare kyrka. Så tycks också tecknandet successivtha utvecklats. I de senare bilderna har en logiskparadigm tillkommit. Byggnader och rum har fåttgruppbeteckningar i form av en enkel konturform.Rummet – här: sovrum – har markerats med enliggande rektangel, medan byggnaden – här: skola– har fått tak över sitt rum som därmed bildar ettkonturhus som omsluter verksamheten där inne.Inom den ram som denna gruppsignal utgör kanman se den aktivitet eller de karaktäristiska red-skap eller verktyg som förknippas med rummeteller byggnaden ifråga.

Tyvärr är detta semantiska grepp ännu inte konse-kvent genomfört bland pictogrammen. Framföralltde äldre tecknen visar upp olika lösningar. I var-dagsrum har man valt att visa möbler som är ka-raktäristiska för rummet; liknande idé har använtsför bland annat kök. Andra rum visar istället enkontaktsymbol, dvs. någonting som man brukaranvända i rummet och som är karaktäristiskt fördess funktion. I ett bibliotek finner vi böcker osv.

Ett tänkbart skäl till att idén med dessa konturhusrespektive konturrum inte genomförts konsekventkan vara problemet, att samma begrepp kan ståför såväl rummet som byggnaden. En restaurangkan t. ex. vara såväl ett rum som en byggnad, så är

22

123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890

Rekommendation:

En konsekvens bör eftersträvas i utform-ningen av byggnader och rum. Framföralltbör en blandning av starkt stiliserade bil-der och detaljmättade realistiska bilderundvikas. Varianten med att låta en bygg-nads- eller rumskontur som gruppsignalomge figuren är att föredra eftersom denefterhand kommer att upplevas som språk-lig kod. Sådana skapar trygghet och gördessutom att tolkningsprocessen kan riktain sig på den inskrivna figuren.

23

... och dess semantiska stödsignaler

också fallet med ett bibliotek eller en biograf.För närvarande (våren 1999) pågår en revide-ring av pictogrambilderna vid SIH Läromedel iUmeå, som på ett mer konsekvent sätt försökertillämpa dessa gruppsignaler. Det högra tecknetför bibliotek visar utformningen enligt det nyaförslaget, och där har man valt rektangeln dvs.rumssymbolen. I motsvarande omarbetning avbio har man valt hussymbolen.

Bildelement av detta slag lockar gärna till bruk i förtydli-gande och särskiljande syfte. Brukas det som gruppsignalbör man dock undvika att utnyttja det i särskiljande syfte iandra sammanhang. Här följer ett exempel på detta:

Ett tidigare pictogramförslag för innebandy visar en inne-bandyspelare inritad i en huskontur. Just detta att aktivite-ten bedrivs inomhus är en av de karaktäristiska egenska-perna för sporten – något som ju även framgår av namnet.Det är också särskiljande gentemot exempelvis bandy. Meneftersom huskonturen i rollen som gruppsignal efterhandallt tydligare kommer att associera till den byggnad där ak-tiviteten pågår, så är det troligt att tecknet kan komma atttolkas som ”sporthall” e. d. Tecknaren tvingas därför sökaen annan särskiljande egenskap gentemot bandy, och somvi ser är det inte svårt att hitta en sådan; den som spelarinnebandy har ju inga skridskor som bandy- och ishockey-spelaren har!

Djup i bilden

Att återge en tredimensionell företeelse på ett plant styckekartong är egentligen en paradox. Forskarna är också enseom att bildens ”ytsignaler”, dvs. plattheten, hämmar djup-förståelsen. Speciellt mindre barn har svårt att frigöra sigfrån att de ser en platt bild framför sig. Till verklighetensdjupsignaler hör ju också den distorsion som vi upplever.Föremåls inbördes läge ändras när vi rör på huvudet, bådaögonen ger inte exakt samma näthinnebild. Pappersbildenger inte ifrån sig några sådana signaler. Där får vi nöja ossmed statiska djupsignaler. Att tolka dem är färdigheter sominte utvecklas i samma takt, några behärskas redan i två–tre-årsåldern, medanandra inte behärskas förrän långt upp i skolåldern.

Överlappninginnebär att ett föremål som delvis befinner sig bakom ett annat delvis täcks avdetta. I gömma ser vi en pojke som tittar fram bakom en vägg (eller möjligendörr?) och delvis göms av denna. Enligt vissa forskare är förmågan att tolkaöverlappningssignaler utvecklad redan i treårsåldern, enligt andra något senare.3

Läge på bildytanger ofta besked om hur långt bort föremål befinner sig i förhållande till betrakta-ren. Detta under förutsättning av att horisonten befinner sig på eller ovanförbildytan. I koloni/lägerskola befinner sig dansarna längst ner på bildytan, detolkas därför som närmast. Längst bort upplever vi att byggnaden finns efter-som den är placerad högst upp. Även den här färdigheten infinner sig tidigt,redan i tre–fyra-årsåldern.

Avtagande storlekär en mer svårhanterlig djupinformation som börjar brukas i fyraårsåldern ochförmågan ökar påtagligt fram till sexårsåldern.4 Vi ser ett exempel i pictogrammetsyskon*, där det främre paret återges större än bakgrundens. Djupinformationenförstärks dessutom av placeringen på bildytan. *(Tecknet är under omarbetning.)

Perspektivåtergivningär den djupsignal som är mest svårhanterlig. En undersökning från Umeå visadeatt grundskolans elever ända upp i högstadiets åttonde klass hade svårt att rekon-struera en perspektivåtergivning. Exemplet kök visar hur drastiskt linjernas antalökar i de bänkar och skåp, som man valt att återge i perspektiv.

Det vanliga är att flera av dessa statiska djupsignaler samverkar i en bild. Bildendagcenter använder faktiskt alla, utan att den blir alltför ohanterlig.

3 Ghent,1956 Olson-Boswell,1976 4 Leibowitz-Judisch,1967 Wilcox-Tegsonian,1971 Gurk-Jahoda,1974 (se även Yonas-Hagen,1973)

12345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567891234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678912345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567891234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678912345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567891234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678912345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567891234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678912345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567891234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678912345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789

Rekommendation:

Generellt bör bilder som kräver djuptolkning undvikas i Pictogram.I de fall de måste användas bör man i första hand bruka överlapp-ningar och läget i bildytan som djupsignaler.

24

25

Att visa rörelse

Att visa rörelse i en stillbild är en annan av bildens paradoxer, och ett avtecknarnas och bildskaparnas stora problem. Eftersom själva rörelsen inte kanåterges i bild, har det efterhand utvecklats ett batteri med olika knep som ärmer eller mindre abstrakta. Efterhand utvecklas en bildkonvention, dvs. enöverenskommelse om hur problemen skall lösas. Flertalet av dessa överens-kommelser tillämpas idag i de flesta av jordens kulturer. Tecknarna blir efter-hand specialister på denna ”bildens syntax” och förfogar över ett brett registermed olika knep. Tyvärr är brukarna – i varje fall pictogrambrukarna – de somhar den mest bristfälliga repertoaren. Låt oss granska de vanligaste rörelse-signalerna!

Fartlinjerbrukar markera rörelsens riktning och väg. I regel återges de bakom rörelse-subjektet och visar den rörelse som just skett. Idén har troligtvis uppstått ge-nom en analogibildning: man har uppmärksammat att rörelser lämnar spårefter sig i vatten – ex.vis en simmande fågel – och så tänker man sig att rörel-sen ritar osynliga linjer även i luften. Tyvärr blir tecknen ohanterliga när manska bruka dem till små rörelser. Att med fartlinjer visa fingrar som vinkareller läppar som pratar är knappast tänkbart. Bilden halka tillhör de fåpictogram som utnyttjar knepet med fartlinjer, den är dessutom försedd medytterligare ett par knep som vi strax ska se.

Frysning av rörelsen hos en kropp som befinner sig ur jämviktär ett annat knep. Det bygger på iakttagelsen att människor som faller, hoppareller springer befinner sig i en rörelse som inte kan avbrytas innan man åter-fått jämvikten (falla). Detsamma gäller också blodet som droppar (göra sigilla) eller föremål som likt bollen svävar fritt, dvs. kastas eller sparkas (sparka).För att förstå ”knepet” krävs en mängd iakttagelser, sinsemellan mycket olikaoch oregelbundet förekommande, och dessutom krävs att av dessa kan sam-manfogas till en brukbar tolkningsstrategi.

Rörelse genom kroppsställningBöjda leder är kroppssignaler som oftast dyker upp i rörelsebilder. De före-kommer i fyra av bilderna härintill. Forskningen har funnit att dessa signalerär bland de första som barnet tolkar in rörelse i. Ju spetsigare vinklar på arm-bågar och knän ju mer tycks det locka till rörelsetolkning. Tyvärr är det inteett lika pålitligt tecken; man kan ju faktiskt både stå, sitta, ligga och åka medböjda lemmar. I utförsåkning är det i varje fall relevant, man kan visserligenstå stilla när man åker utför, men nog rör man sig alltid ...!

Upprepade eller oskarpa konturerär ett annat rörelsetecken som ofta nyttjas, speciellt i serieteckningar. Ävendetta är ett abstrakt tecken. Möjligen har man tänkt sig suddiga näthinnebildereller kanske har man influerats av kamerabilder som tagits på för lång tid(Knepet har dock använts i tusenåriga japanska teckningar). Inga pictogram-tecken tycks dock ha använt denna form för att återge rörelse. Forskarna äroense om hur tidigt barn kan tolka rörelse i sådana bilder. I lågstadieåldernhävdar några 5, andra menar att det sker redan i fyraårsåldern.6

5 Travers, 1969 6 Friedman - Stevenson, 1975

Skuggor, reflexer och texturer ...

Vissa företeelser uppträder tillsammans med objektet på olika sätt utan attegentligen tillhöra det. De är temporärt bundna till objektet. Dit hör skug-gor och reflexer. Andra kan vara mer permanent bundna till objektet ochkanske till och med fungerar som särskiljande egenskaper. Dit hör bl. a.texturen. Glattheten i sidentyget skiljer det från t. ex. sammets– och frotté-tyger. Gemensamt för dessa egenskaper är att de inte representerar en formi egentlig mening. Dess form anpassar sig snarare till det objekt som detför tillfället är knutet till. Naturligtvis är sådana företeelser svårhanteradebildelement, i synnerhet i stramt stiliserade pictogramtecken, men inte dessmindre pockar de på uppmärksamhet, ja, ibland till och med på att få spelahuvudrollen.

Ett sådant tecken är smutsig. Som ord är begreppet mångtydigt, som formännu mer obestämt. Smuts kan ju se ut nästan hur som helst och dyka upppå alla möjliga objekt. Det innebär att begreppet som visas är en godtyck-ligt vald delbetydelse, men det är svårt att tänka sig ett annat tecken sombättre skulle illustrera begreppet. Själva återgivningen, en rasterteknik, hörinte hemma i Pictogram och bör undvikas, men i det här fallet finns knap-past något alternativ. Risken med en konturfastare återgivning är att meruppmärksamhet skulle riktas mot formen, som ju egentligen borde under-tryckas så mycket som möjligt. En fläck är ju inte formspecifik, den ser juannorlunda ut från gång till gång. (Såväl smutsig som glasögon finns nu-mera i en omarbetad version.)

Reflexerkan också variera i form, men är inte som fläcken fast bunden till sin platspå underlaget. De varierar dessutom beroende på hur betraktaren, motivetoch ljuset ändrar läge. Det kan göra dem svårhanterliga som bildkoder, intebara för betraktaren utan också för tecknaren – speciellt svårt i förenkladeoch stiliserade bilder som det här gäller. Men svårigheterna stannar intedär: reflexerna dyker oftast upp på genomskinliga material som också släp-per igenom en underliggande bild eller kan reflektera en spegelbild. Seexemplen köttfärs respektive såpbubblor. I det senare får reflexen ocksåen annan viktig uppgift. Den signalerar att det är en sfärisk form vi harframför oss och inte en platt skiva.

Skuggorhar många likheter med reflexer. De informerar om ljusets riktning ochstyrka men indirekt också om formerna som kastar skuggan. Den ger ocksåtydliga men ofta också komplexa djupsignaler. Eftersom skuggan kan läggasig över flera föremål i olika plan så utgör den ett svårt djuptecken. Skug-gor skulle dessutom vara i det närmaste omöjliga att återge i en bild sombestår av enbart svart och vitt. Den klättrar ju ofta över flera olika formeroch skulle således tvingas växla färg vid övergångarna från figur till bak-grund. Lyckligtvis har inga skuggor förekommit i pictogramuppsättningen.

26

... bildspråkets vagabonder

12345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456781234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567812345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456781234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567812345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456781234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567812345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456781234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567812345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456781234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567812345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456781234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567812345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456781234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567812345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456781234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567812345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678

Rekommendation:

27

Textur och stoffär företeelser som i bild refererar till både det taktila och det visuella sinnet. Detställer mycket stora krav på att tecknaren ska hitta rätt återgivningsform. Hankan använda linjer, prickar, fläckar, rastertoner av olika täthet, men kommertroligtvis ändå att känna otillfredsställelse, därför att informationen är otillräck-lig för att ge den dubbla sinnesupplevelsen. Naturligtvis begränsas möjlighe-terna ytterligare av pictogrammens strama och detaljfattiga form. I den måntextur återges måste det bli ett fåtal antydningar och ett fåtal återgivningssätt. EttPictogram som grus måste ha någon form av texturantydning, för att t. ex. skiljadet från sand, och tecknaren har valt några linjer uppbyggda av grova prickar.För känna krävs ett subtilare stoff. Känslan av ett mjukt pälsmaterial får vi ge-nom ett fåtal streck kombinerade med en taggig konturlinje i bakgrunden. Flerantydningar än så tål inte tecknen utan att förlora sin enkla ikoniska karaktär.

Vattenhar till skillnad från andra motiv ingen egen form. Det formar sig efter kärlet detfylls i, det kan uppträda som pölar, droppar, strålar och dimma. Det är givetvissvårt att finna en textur som är karaktäristisk för alla dessa skepnader. I Pictogramhar man valt att låta korta, parallella, jämntjocka streck bli strukturtecknet. Detär givetvis en abstrakt stilisering, men med fantasi och god vilja så ser vi vissstrukturell likhet: strecken formar sig till strålar (vatten), till strilande regndroppar(regn), och till reflex- eller rörelselinjer (hav). När det gäller begreppet dimmaär det svårare att se någon tydlig visuell likhet. Här ligger strecken vågrätt ochlikheten blir mer långsökt, och inte underlättar det att begreppet dimma för fler-talet elever inte ger någon naturlig förknippning med vatten. Alternativet attlägga in en grå rasterton istället hade dels avvikit från den övriga semantiken,och dels hade man förlorat det gemensamma kodtecknet som de brutna streckenutgör.

Reflexer, speglingar, skuggor och i viss mån texturantydningar är obestämdatilläggssignaler som bör undvikas men dessvärre kan behövas för att för-tydliga bilden. Det är viktigt att konsekvent använda en kod som tagits ibruk, även om man i enskilda bilder kan få en naturtrognare återgivninggenom att tillfälligt överge koden. Skuggor bör inte återges på bilderna.

Det är svårt att finna sådana här gemensammakodtecken, det är ännu svårare att konsekvent till-lämpa dem vid utformningen. Ofta lockas manav att återgivningen kan göras både enklare ochnaturtrognare om man överger koden. Exempelfinns i nuvarande uppsättning, bl. a. pictogram-met tvätta händerna.

28

När bilden pratar, sjunger och drömmer

Ljud, tankar och sinnesförnimmelser kan vi inte återgei bild. De ligger utanför det visuella sinnets observa-tionsområde. Återigen måste tecknaren ta till knepsom lockar vårt synsinne att bege sig utanför sina grän-ser. Lyckligtvis har han en tämligen välfylld reper-toar med sådana knep, och bildframställarna har ge-nom tiderna fyllt på med nya.

Knepen är inte självklara. De bygger på att vi inomett kulturområde efterhand har valt ut och bestämt ossför att bruka sådana som vi tycker har varit mestlyckade. Men det innebär att de är obegripliga utan-för detta område. Lyckligtvis sprider sig dessa över-enskommelser, s.k. konventioner, allt hastigare övervärlden, inte minst genom serieteckningarna som ärfulla av sådana. Ja, man kan gå så långt att man kanpåstå att det idag är serietecknarna som leder utveck-lingen av våra bildkonventioner. Det här gynnar na-turligtvis oss västerlänningar, men det gynnar ocksåett bildspråk som Pictogram. Det har visat sig att iövrigt svagt utvecklade bildtolkare tack vare serie-tidningarna har förvånansvärt goda kunskaper omabstrakta bildkoder som t. ex. fartstreck, pratbubbloretc. I vår pictogramuppsättning finns en hel del så-dana rent arbiträra symboler. Vissa är mycket vanligaoch vållar antagligen inga större problem, prat- ochtankebubblor t. ex. Då ligger det också nära till handsför pictogramfigurerna att drömma med drömbubb-lor. Det är också ganska troligt att nottecknen för tan-karna till sjunga, speciellt som bilden även visar ettmycket uttrycksfullt kroppspråk. Valet av tecken förtala och lukta är däremot diskutabelt. I det förra fal-let har man frångått det gängse kodsystemet och is-tället för pratbubbla använt något som för tankarnatill ljudvågor som lämnar munnen. I det senare harman tillfört något helt nytt: små streckade linjer somtroligtvis ska föreställa doftens väg. Koden har ingetstöd i vare sig någon gängse konvention eller i någotannat pictogramtecken. Tvärtom: de små delstreckenkanske för tanken till tidigare beskrivna kodteckenför vatten. Till höger om tecknen visas nyskapade,ännu ej officiella, förslag, som utnyttjar mer allmännaoch lättillgängliga koder.

En intressant ”pratkod” som också bör ifrågasättas ser vi i tvål och mjölk. Härhar bilden inte ansetts vara tillräckligt entydig, utan själva objektet har försettsmed en ordbild som dessutom med sina versaler avviker från motsvarande ord-bild på kortet. I det nya pictogrammet fil har ordbilden försvunnit – ett tecken påatt ”felet” uppmärksammats. Till problemet återkommer vi på sidan 37.

29

Bildytan och linjen

Bildytan och dess gränserPictogram visar två typer av bilder. Dels den frilagda bil-den med figuren placerad mitt i bildytan mot svart bak-grund. Dess konturer utgör bildens yttre gräns, och allinformation som våra ögon letar efter finner de innanfördenna kontur. Ett exempel är ”tvålen” på motstående sida.Dels har vi de bilder som tycks fortsätta utanför bildkanten(bastu). Som genom ett fönster ser vi bara ett utsnitt moten större scen. Vår perceptionen påverkas omedvetet avdetta så att vi bygger upp en viss föreställning även omdet som inte syns. I några bilder har bildytan dragit sigsamman och lämnat kortets kanter (regnkläder) och ge-nast avtar fönsterkänslan och bilden känns åter mer isole-rad.

Den övre kanten lämnas alltid fri för ordbilden. Varkentextur eller andra bildelement bör vidröra denna.

Linjernas funktioneri en bild är många, men ju mer stiliserad bilden görs jufärre blir funktionerna. Det idealiska pictogrammet bordeinte ha några linjer alls, det skulle förse oss med nödvän-dig information i form av ren silhuettbild, t. ex. ”yxa” (si-dan 19). Linjer tvingas vi ta till, så fort former överlapparvarandra eller måste förtydligas med detaljer.

Linjerna är av två slag. Konturlinjer, som markerar for-mernas yttre gräns, och inskrivna linjer som kan ha mångaolika funktioner. Till höger ser vi ett äldre pictogram fånga,tillika ett av de mindre lyckade. Förutom att beskärningenvid kanterna deformerar armarna, så återges fingrarna medbrutna och vårdslöst placerade linjer. Jämför vi med huren nyskapad version av tecknet utnyttjar linjerna, så ser vien tydlig skillnad. Linjerna är jämntjocka och används somkonturer, dvs. för att markera gränslinjer mellan formerna.

I några Pictogram finner vi en annan sorts linjer, låt osskalla dem ”levande linjer” som varierar i tjocklek. Dessaanvänds till att markera andra gränser, t. ex. mellan lutandeplan. I bilden svår markerar de vecken i pannan och derynkade ögonbrynen, medan övriga linjer är jämntjockaoch markerar formernas konturer. Att på detta sätt konse-kvent använda de jämntjocka linjerna till konturer och delevande linjerna till att markera sådana detaljer som inteutgör en ytterkontur, skulle ge ett värdefullt syntaktisktstöd vid tolkningen.

123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345123456789012345678901234567890121234567890123456789012345

Grafiska stödsignaler för abstrakta företeelserbör användas med varsamhet. Mycket vanligasådana t.ex. pratbubblor torde fungera, medannykonstruktioner avråds. Bilden bör inte tillåtasnå så högt att den kommer i beröring medordbilden. Heldragna, jämntjocka linjer användsför att markera ytterkonturer och ”levandelinjer” bör brukas till inskrivna detaljer.

Rekommendation:

Bildens subjekt ...

Prepositionerna berättar om föremåls läge i rum-met, i varje fall i de konkreta satser vi använderPictogram till. För att uttrycka ett sådant förhållandekrävs ett subjekt och ett objekt.7

I de tidiga pictogrammen utformades en sådan rela-tion som vi ser i översta bildparet, framför – bakom.För en elev blir det naturligast att tala om konkretating ”bollen och bommen” eller ”slanten och ban-det”. Han ser att ”bollen ligger framför bommen”men samtidigt kan han ju med all rätt hävda att”bommen syns bakom bollen”. Han måste veta vil-ken av figurerna som är subjektet, huvudordet, somman utgår från.

Problemet är egentligen ganska lätt att lösa. Låthuvudfiguren (subjektet) vara fyllt medan referens-figuren (objektet) visas som en ofylld outlinefigur!I senare tecken har man uppmärksammat och ge-nomfört en sådan återgivning (mittemellan, sist).Givetvis bör detta så fort som möjligt bli regel ochtidigare tecken är redan under omarbetning. (Se bl. a.exemplen på motstående sida!) Att ändra redan eta-blerade tecken kan kännas svårt, men på sikt kom-mer enstaka omotiverade undantag att bli svårhan-terliga. Så länge undantag finns kan en regel aldrigupplevas som ett pålitligt stöd.

Reciproka begreppdäremot handlar ju om likvärdiga aktörer. Om manär i färd att byta någonting uppfattas den ene intesom mer aktiv än den andra. Om två föremål befin-ner sig nära eller långt ifrån varandra kan man intege det ena huvudrollen. Här är det självklart att bådamarkeras som huvudfigurer, dvs. som fyllda (vita)former.

Samma modell är användbar också i sådana bilderdär man vill betona det aktiva huvudordet. Till hö-ger syns några exempel. Pictogrammet köra visarföraren (subjektet) som en vanlig, fylld pictogram-figur, medan ratten som inte är det aktiva tecknetvisas som outlinefigur. I hals är det kroppsdelen somär huvudordet och den visas följaktligen fylld, medankroppen är referensfigur, och dess uppgift här baraär att vara orienteringsunderlag.

7 Beckman kallar dem ”huvudord” och ”rektion”.

30

Det nya tecknet skulle en-ligt förslaget se ut som teck-net till höger. Den runda for-men som är fylld, dvs. vit,kan vi se bakom den rek-tangulära outlineformensom är ofylld

... och dess objekt...

12345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567

Rekommendation:

Outlinebilder som referensHär ser vi några exempel på hur den här syntaktiskamodellen fungerar tillsammans med olika bilder. Somvi ser kan den tillämpas såväl på hela figurer som pådelar av figuren.

En kroppsdel som förekommer i teckenuppsättningenär hår. Här har man dock inte utnyttjat hela kroppensom referent för att visa dess placering, utan man harnöjt sig med att visa håret i relation till ansiktet. Na-turligtvis visas ansiktet då som outlinebild – det är juhår som är huvudordet. Det tidigare pictogrammet(det vänstra) skulle lika väl kunna tolkas som ”hu-vud”.

Bilden matskedsmått använder hela måttsatsen somreferensobjekt och markeringen lyfter fram det aktu-ella måttet. På samma sätt kan de olika familje-medlemmarna identifieras. Grundbilden visar helafamiljen, men den figur som tecknet syftar på, här:syster, visas som fylld silhuett. I det tidigare tecknetför syster ser vi denna stiga fram och visa sig i när-bild med resten av familjen i dröjer kvar i bakgrun-den. Här blir både djup- och storlekstolkningarnabetydligt mer komplicerade. Vad motsäger t. ex. attdet är mamman som klivit fram i förgrunden?

En mor karaktäriseras naturligtvis med det attributsom är utmärkande för hennes modersroll: babyn.Men den är ju inte en integrerad del av modern, utanen helt annan helt självständig varelse. Följaktligenborde babyn enligt detta förslag ha visats som enoutlinefigur.

Denna modell tycks vara användbar i de flesta fall,där man i en bild vill betona huvudbegreppet, dettaäven om tolkningen skulle fordra ytterligare stöd avsekundära detaljer. Så har t. ex skett i tecknet för sjö,där vi ser det nytecknade pictogrammet till höger.

Koden kan även utnyttjas i abstrakta begrepp. Så kanvi t. ex. på sidan 19 se hur den i tidsbegreppen i går, idag och i morgon tillämpas på rent arbiträra sym-boler.

I begrepp som anger relationer mellan ob-jekt, bör den aktiva figuren (subjektet) åter-ges fylld (vit) och objektet vara en ofylldoutlinefigur. Det kräver att outlinefigurerinte används till andra funktioner annat äni sådana enstaka undantagsfall, då den tyd-ligare än i någon annan teknik lyckas visavad som åsyftas. Vid reciproka begrepp, dåingen tydlig ”huvudaktör” finns, återgesbåda i subjektsform.

31

32

... och ett par följdproblem

123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901

Rekommendation:

Ett ”universalobjekt” bör utses och användas vidsådana relationsbilder som beskrivs på detta upp-slag. Förslag: den runda formen

Problem som kan uppståEnligt detta förslag bör outlinebilden reserveras för att markerade figurer i tecknen som inte uppträder som huvudrollsinneha-vare. I andra sammanhang bör den undvikas för att inte dessroll som referensfigur ska störas. Här ser vi två exempel däroutlinebilden hjälper till att förtydliga själva teckningen, mendär det ändå är tveksamt om den ska tillämpas. I enstaka fallkan den svarta färgen vara en utmärkande egenskap hos förete-elsen, t. ex. en bakplåt eller dräkten hos en präst. Ett annat ex-empel är dansa. Här behövs den för att separera två överlapp-ande eller sammanflätade figurer från varandra. Enligt dengrundregel som här föreslagits skulle tolkningen bli att denmanliga partnern är den aktiva parten i dansen, medan denkvinnliga är inaktiv eftersom den återges som outlinefigur. Menhär är ju båda lika aktiva! Till höger syns de nyutformade för-slagen till båda tecknen. Det visar också att separationspro-blemen ofta kan lösas på annat sätt.

Däremot är det ingen tvekan om att figuren som ligger på enresonansplatta borde återges som en outlinefigur. Det är ju plat-tan som är huvudbegreppet. Men här ser vi att ett omvänt pro-blem har dykt upp. Hur ska en outlinefigur visas mot vit bak-grund? Enligt vårt resonemang så borde den som referensobjektritas som en svart figur med vita konturer. Vad hade då hänt omvi gjort så? Ja, vi skulle knappast uppleva den som outlinefigureftersom de vita konturerna skulle försvinna mot plattan.

Behövs ett universalobjekt?Bland pictogrammen ser vi ofta föremål som fungerar som ob-jekt i begrepp som byta, ta, nära, framför osv. De visas iblandsom ett klot, ibland som en kub. Det vore en fördel om manenades om ett allmänt universalobjekt som användes konsekventfrån gång till gång. Det skulle också med fördel kunna nyttjastill olika generella begrepp, som vi ser i det vänstra tecknet förstor, i stället för att som i det högra binda begreppet tillen konkret företeelse, en människa. (Se även sidan 38.)

I byta är det ju naturligt att formerna är olika, däremotbör de inte ha olika färg så att den ena skulle kunnauppfattas som outlinefigur. Då skulle enligt vårt reso-nemang denna betraktas som mindre aktiv, men vid ettbyte är ju båda parterna/objekten huvudpersoner.

33

Vedertagna tecken

Vår vardag översvämmas av skyltar och etiketter medsymboler av olika slag och med olika budskap. Varesig vi möter dem i hemmet eller i trafiken, på skyltareller elektriska apparater, så har de i regel ett kortikoniskt meddelande till oss. Grafiskt påminner de oftaom pictogramtecknen. Syftet är att så snabbt och en-kelt som möjligt nå oss med ett budskap, och ofta nårde över språkgränserna.

Många av dessa tecken är internationella, och efter-som de dessutom är ”pictiska” så är det nära till handsatt försöka få dem införlivade i pictogramvokabulären.Så har också skett med många av dem. Detta innebärnaturligtvis att man vid varje tillfälle noggrant måsteväga fördelarna med att använda redan etableradetecken, som dessutom är begripliga i en stor del avvärlden, mot de eftergifter man tvingas göra ifråga omden pedagogiska utformningen.

Här ser vi sådana tecken som redan tagit säte i pictogramförrådet. Tecknet förrullstol är identiskt med det handikapptecken som vi bland annat möter påparkeringplatserna. Det är liksom tecknet telefon utformat enligt samma krite-rier som gäller för Pictogram.

De internationella tecknen för apotek och tina skulle antagligen som Pictogramha fått en snarlik utformning. Ormen skulle knappast ha fått denna logotype-styrda knix på kroppen. Microvågsugnens tina-symbol med snöflingan somsmälter avviker däremot inte från övriga kontaktsymboler som redan finns iordförrådet.

Ibland kan symbolerna bli alltför abstrakta och tappar kontakten med begrep-pet. De saknar helt enkelt tillräckligt konkreta associationslänkar. Den interna-tionella allergisymbolen gränsar mot det stadiet. Då måste tecknaren ”tvätta”tecknet pedagogiskt, läraren måste bearbeta det i undervisningssituationen ellerockså måste tecknet ersättas. Tecknet för epilepsi har fått en sådan ”tvättning”av tecknaren. Tecknet har kompletterats och ingår nu i en konkret scen i försö-ket att skapa den saknade kontakten med begreppet.

Tecknen för tunnelbana och information består båda av ett grafiskt bearbetatbokstavstecken och visar således rent arbiträra symboler. (Se nästa uppslag!)

123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456712345678901234567890123456789012123456789012345678901234567890121234567890123456789012345671234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789012123456789012345678901234567

Rekommendation:När vedertagna internationella symboler finns bör dessa användas. Omtecknet är alltför abstrakt kan det möjligen kompletteras av tecknarenom detta kan göras utan att grundtecknet förvanskas.

Kontaktsymboler

123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234567890123456789

Rekommendation:

Endast sådana kontaktsymboler som har en direkt och konkret relationtill det avsedda begreppet bör användas. Det bör finnas en direkt visuellförknippning mellan bild och företeelse och inte krävas en flerledstolkning.

Symboler som är starkt knutna till nationella företeelser eller till sådanasom hör till ett begränsat kulturområde bör undvikas. Detta under förut-sättning att ambitionen är att Pictogram ska kunna utnyttjas som ett inter-nationellt språk.

34

KontaktsymbolerPictogram bygger på idén att det ska finnas en visuellöverensstämmelse mellan begrepp och tecken. Därförborde kontaktsymbolerna vara den enda typ av sym-boler som tillåts bland pictogrammen. De visar någotsom är direkt förknippat med det de representerar. Istället för en hel telefon ser vi en telefonlur, men associa-tionen blir förmodligen ändå omedelbar.

Kontaktsymboler som påsk, jul och midsommar visaren symbol som har ett något mer komplicerat förhål-lande till sitt begrepp. De visar inte en del av begrep-pet, men refererar till någonting som förknippas medden aktuella högtiden. Som symbol förekommer dedock endast i vissa – ibland ganska begränsade – kultur-områden, och det motarbetar givetvis en internationa-lisering av pictogramspråket. Samma sak gäller sym-bolen för advent. Här visas ljus, någonting som ocksåbrukas annan tid än just vid advent. Visserligen i enotvetydig kombination: antal och längd, men trots alltblir associationsvägen längre mellan symbol och före-teelse, och förknippningen måste ta fler steg.

Ännu längre bort från själva företeelsen befinner sigsymbolerna rösta och bestämma. De visar båda ögon-blicksbilder klippta ur en tämligen abstrakt ritual. Medkombinationen: konkret kontaktsymbol (kopp) inne ien stiliserad kafébyggnad blir tecknet kafé troligtvismer lättolkad, i synnerhet när gruppsymbolen för bygg-naden, som i detta fall, blir konsekvent brukad och där-med också välbekant.

Analogisymboler och arbiträra symboler

35

Analogisymbolernafår oss att tänka på företeelsen genom att det finns någonform av överensstämmelse mellan denna och bilden, dvs.genom analogi. Vi skiljer på två ”likheter”.

Ideomorfa analogisymbolerbygger på en idélikhet. Symbolen har i regel ingen visuelllikhet med begreppet men visar något som i sin tur får ossatt tänka på detta. Ser vi ett hjärta genomborrat av en piltänker vi på älska. Idén vilar på antikens mytologi och dessföreställning om kärleksguden och hans pilar. För att för-knippningen ska träffa rätt krävs dels en bakgrundskunskap,dels en flerledsassociation från bilden vi ser till begreppetvi ska uppfatta. Pictogrammet förlåt visar en konkretiseradvariant. Vi ser två individer vars gester hjälper oss att hittaassociationsvägen, och de är inskrivna i hjärtat, den kon-ventionella symbolen.

Isomorfa analogisymbolerbygger på en strukturell likhet, dvs någonting i formen får oss atttänka på det aktuella begreppet. Lyckligtvis är denna typ av sym-boler sällsynt bland pictogrammen. (Se exemplet många.)

Arbiträra symbolerär däremot inte ovanliga. Detta trots att de tillhör den mest ab-strakta symbolformen och inte visar någon som helst visuell likhetmed begreppen de ska illustrera. Tecknen är godtyckligt valda ochtillhör dessutom olika språkkoder. Tecknet för fråga har t. ex. häm-tats från vårt typografiska system, men det har sedan vidareut-nyttjats i helt andra grafiska kombinationer. Inskrivet i en geome-trisk form (cirkel) representerar det frågeordet vad, och svävandeöver en vågformad linje (ett obestämt rum?) representerar detfrågeordet var. I abstraktionsgrad är dessa tecknen närmast att jäm-föra med ordbilder. De kräver troligtvis flitig exponering innan defungerar. Något annorlunda blir förhållandet i tecknet musik. Härkombineras de arbiträra nottecknen med en musikskiva, ett kon-kret tecken som leder associationerna rätt. De arbiträra tecknenkan sägas tillhöra pictogrammens överkurs.

123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234123456789012345678901234567890121234567890123456789012345678901212345678901234

Rekommendation:

Kontaktsymboler kan i undantagsfall användas om de har endirekt visuell relation till begreppet. Symboler som kräver fler-ledstolkning bör undvikas liksom analogisymboler. Det gäller iännu högre grad arbiträra symboler.

Problem

36

Problem som växer med vokabulärenSom alla språk växer Pictogram i takt med behoven, och som vanligtstyrs behoven ofta av slumpen. Ordförrådet innehöll till en början nästanuteslutande substantiv och verb. Efterhand kom adjektiven medan övrigaordklasser fortfarande är sparsamt förekommande. Det är ett tillväxt-schema som vi kan se i praktiskt taget alla existerande språk, men ocksåhos den enskilda individen: barnet i färd med att erövra språket. Gemen-samt för de tidiga orden är att de består av enstaka konkreta begrepp,annat är väl inte att vänta av ett bildbaserat språk. Kombinationsmöjlig-heterna är än så länge primitiva, men efterhand växer behovet att kunnabetona, precisera, nyansera, kategorisera ... Man vill skapa meddelan-den, sjunga sånger osv, och då krävs bl. a. fogeord och lägesord, och snartkräver också de första arbiträra orden att få göra entré. Det är nu de bil-der kommer som till synes inte längre har något med begreppet att göra.Förknippningen är inte längre visuellt självklar, den måste läras in.

ek

tall

gran

flacktång

?hovtång

?Kategoriord och specificeringarBehovet av nya ord kommer från brukarna och inte oväntat domine-rar ord med anknytning till skola och boende. Olika personal-kategorier sätter tydliga spår i vokabulären. Det är närmiljöns ordsom först får inträde, måltidens smörgås, yrkesträningens tång,hemkunskapens krydda ... Men snart kommer kravet på specifi-ceringar, man behöver tecken för ostsmörgås, och yrkesläraren villha tecken för verktyg, och tecken krävs för uppmärkning etc. Härställs vi inför ett dilemma: Vi behöver såväl det övergripande kate-goritecknet (tång) som specificeringen (hovtång) och nu råkar detsenare redan tjänstgöra som kategoriord.

Som kategoritecken för träd har hittills en stiliserad gran använts,men efterhand har önskemål om tecken för fler av våra vanligasteträd droppat in, och det betyder att gran vill in i vokabulären. Det ärsvårt att se hur problemet ska lösas. Ska vi avstå från kategoriordeteller bör det ursprungliga tecknet ritas om och ”neutraliseras”? Ettförsök till lösning ser vi till höger.

En orsak till problemet är naturligtvis att pictogramspråket har fåttväxa i takt med behoven. Med facit i hand är det lätt att inse att manskulle ha börjat med att fastställa ordstocken. Men vilket språk harkommit till på det sättet? Å andra sidan bör man från brukarsidanacceptera begränsningarna i kommunikstionsformen och dämpaförväntningarna på dess möjligheter. Man måste inse att vi har attgöra med ett bildbaserat språk, som visserligen kan ha hög preci-sion, men aldrig når upp till det verbala språkets flexibilitet.

Till en början fanns ordet krydda men snart rapporterades behovetav detaljerade kryddor, t. ex. peppar. Efterhand kommer säkert öns-kemål om timjan, kanel, dragon osv. Här visas ett av de första försö-ken att tillgodose önskemålet. Kategoribilden visar en kryddburk,det nya pictogrammet visar samma burk men med bokstaven P. Skill-

Problem

37

naden är med andra ord ett grafiskt tillägg som inte utgörett naturligt bildelement utan är ett skriftspråkstecken.Pictogram är ett bildspråk; därför måste en sådan tillämp-ning ifrågasättas. Bör begreppet över huvud taget införli-vas i pictogramvokabulären? Varför inte lika gärna användagrundbegreppet krydda, och i undervisningssituationenkombinera pictogramkortet med etiketten av den kryddaman för tillfället har behov av?

Begreppen senap och kaviar har separerats från varandrapå ett elegant sätt, men hur hanterar vi ”räkost”, ”skinkost”och ”majonnäs”om begreppen en dag vill ha inträde?

Synonymer och homonymerdvs. mångtydiga och liktydiga ord förekommer i språket,och de kan också förväntas finnas bland Pictogram. I ettbildspråk kan detta kännas en aning förvirrande.

Homonymer blir sådana tecken där samma bild täcker tvåolika begrepp. Ett sådant är tecknet bygga som för närva-rande står som tecken både för att ”bygga med leksaker”och ”bygga hus”. En annan form av homonym blir tecknetadvent, vars bild är densamma som förekommer i begrep-pet december, det enda som skiljer tecknen åt är ordbilden.Nu syftar ju båda tecknen på en tidsrymd som delvis sam-manfaller, så ur semantisk synvinkel kan man ju säga attförslaget är ”delvis rätt”! Större problem kan det bli förelever med defekter i färgseendet, där kan även veckodag-arna komma att bli homonymer. Mer om detta på nästa upp-slag.

Synonymer blir det när två olika tecken syftar på sammabegrepp. Sådana tycks dock inte förekomma bland picto-grammen.

Visuella gruppsignalerTill sist ett intressant syntaktiskt grepp som kanske skullekunna utvecklas också i andra sammanhang. Maträtternaköttbullar, makaroner och pommes frites visas uppdukadepå en tallrik ur ungefär samma bildvinkel. De fungerar påså sätt som en naturlig gruppsignal med en grammatisk funk-tion, liknande den som behandlats på sidorna 22–23 ochavser byggnader och rum.

38

Problem

Referens och referentAtt återge storleksförhållanden är ett problem som behandlats på sidan 21.Där utgår vi från att tecknen brukas ett och ett. Nu används de ju ofta ikombination och då fördjupas problemet. Varje bild ses inte isolerad utantillsammans med andra bilder som ofta är ritade i en annan skala. Det talarför att en viss storleksskillnad borde finnas. Naturligtvis är det omöjligt attupprätthålla de riktiga proportionerna, men en obetydlig storleksskillnadskulle kunna tänkas. Det är möjligt att den större vitytan som uppstår ävenvid ringa uppförstoring av figuren signalerar en tillräcklig storleksskillnad.Problemet är att denna relationsmarkering då inte bara förväntas mellanelefanten och myran, utan också mellan elefanten och kon, mellan kon ochhunden, mellan hunden och katten osv. Ett närbesläktat problem ser vi ipictogrammet ensam. För att markera ensamheten har tecknaren gjort figu-ren liten. Den får bara en liten del av kortets yta. På så sätt blir själva bild-ytan referent till figuren och därigenom förstärks upplevelsen av isoleringoch ensamhet. Frågan är om denna effekt upplevs enbart av vana bild-betraktare, medan den ordinarie pictogramanvändaren snarare tolkar tecknetsom liten – och det med samma bildyta som referent! I inlärningssituationennär motsatsorden liten – stor visas samtidigt, fungerar det säkert alldelesutmärkt.

Konkret och begränsad – eller abstrakt och allmängiltig?Vi ser här några tecken och teckenförslag för begreppen stor och liten. Förstser vi de ursprungliga tecknen: en vit, rund form med ett svart, lodrätt streckinuti. Båda formerna visades stora, respektive små i relation till respektivekort. Tolkningen blev spontant riktig när tecknen visades tillsammans. Li-kaså blev det när tecknet visades separat, då symbolen hade själva kortetsom referens. I kombination med andra tecken däremot var dess budskapmindre tydligt. Tecknet kunde ju referera till såväl de närmast liggande teck-nen som till sin egen bildyta.

Nya förslag utarbetades. Ambitionen var att bilden skulle ha sin referenttillgänglig på bildytan, och nu kom förslaget att utnyttja subjekt- respektiveobjektfigurer väl till pass. (Se sidorna 30–32.) Huvudfiguren fick bli fylld(vit) och jämförelseobjektet blev en outlinefigur. I tecknet liten är såledesden lilla figuren fylld, medan den stora är en konturbild. För tecknet stor blirförhållandet det motsatta. Tecknet bär i detta fall alltid sin referensfigur medsig. I det övre förslaget har man valt mänskliga figurer, medan de två nedreförslagen visar abstrakta former. I det första fallet en konkret bild, lätt iden-tifierbar, men kanske just därigenom svår att utnyttja i språkliga kombina-tioner (stor bil, liten portion etc.). De andra två förslagen visar abstraktageometriska former, och för dem gäller motsatsen. De är inte lika välbe-kanta, men kanske just därför lättare att kombinera med olika konkreta före-teelser. (Se även sidan 32.)

Visuellt omöjliga verbVissa s.k. ”icke durativa”verb som betecknar ett ögonblickligt övergåendeskeende, t. ex. ”stanna”, är i det närmaste omöjliga att entydigt visa i bild

liten

39

Problem

FärgsignalerPictogram har, sedan de första kanadensiska tecknen för två decennier sedan dökupp i Sverige, utvecklats och spritts vidare så att de idag har nått alla världsdelar.Dess möjligheter att på sikt bli ett världsspråk för språkligt handikappade är up-penbart. De gränser som måste forceras tycks i högre grad vara kulturella ängeografiska och politiska.

Ett av problemen kommer med all sannolikhet att bli dess utnyttjande av färger,bl. a. till att skilja veckodagarna från varandra. Inga signaler brukas så flitigt somfärgerna i särskiljande kodsystem världen över. Inga signaler ges heller så mång-skiftande betydelser. Henry Dreyfuss8 har i sin Symbol Sourcebook fyllt drygtåtta tättskrivna spaltmeter med exempel på färgers olika betydelser inom områ-den som religion, trafik, medicin, godshantering, heraldik, astrologi, utbildning,konst, folklore, elektronik, astronomi osv. Samma färg kan således ha rakt mot-satt symbolbetydelse i olika delar av världen. Exempel på hur vanskligt det kanvara att knyta färger till veckodagar, är berättelsen om den pojke från tränings-skolan som fick en röd hockeybiljett, men fann när han på söndag förväntansfulltanlände till ishallen att matchen redan spelats på fredagen.

Pictogram är bäst som pictogram – låt det förbli det!Som språk verkar Pictogram visuellt och följaktligen uppstår problem när manvill använda dem till icke-visuella meddelanden eller abstrakta utsagor. Olikalösningar för att försöka anpassa tecknen till språkliga regler resulterar därförofta i att bilden tvingas att verka utanför sitt ikoniska område. Den verkar intelängre genom en omedelbar visuell likhet med den företeelse den ska föra tan-karna till. Skulle vi tänka oss en framtida utveckling av Pictogram till att omfattasådana grammatiska företeelser som olika tidsformer på verben (gick, ska gå)eller komparativformer på adjektiven (tröttare) så skulle ordförrådet mångdubb-las och antalet arbiträra ord och koder likaså.

Ett exempel: Försökte vi oss på att använda samma kodsystem för verben som förtidsadverben, dvs. att de byggde på läsriktningen (dåtid mot vänster – framtidmot höger) så skulle vi behöva dubbel uppsättning av de flesta substantiv. Om jag

gå

8 Henry Dreyfuss: Symbol Sourcebook, 1984.

eftersom de betecknar den minimala tidpunkt då en handling eller ett skeendeövergår i ett annat. Släcka och tända är exempel på sådana ”omöjliga” bilder.Bilden tända kan ju lika gärna visa den bråkdel av sekunden då handen sätts påknappen för att släcka som vice versa.

vill uttrycka ”jag ska gå på bio i morgon” så krävs attjag går mot höger, men vid utsagan ”jag gick på bio igår” så går jag mot vänster. Exemplet kan synas lång-sökt, men visar ändå hur en alltför ivrig strävan motatt söka tvinga in ett bildbaserat kommunikationssys-tem i det språkligas omfattande regelverk snabbt kom-mer att göra det ohanterligt ...... och det var väl motsatsen vi strävade efter, när vi förett par decennier sedan adopterade Pictogram?

Litteraturhänvisningar

Arnheim, R. (1954). Art and Visual Perception. Berkeley, Calif: Univ. of Cali-fornia Press.

Arnheim, R. (1969). Visual Thinking. Berkeley, Calif: Univ. of California Press.

Beckman, Natanael. (1959). Svensk språklära. Sthlm: Svenska Bokförlaget.

Berefelt, Gunnar. (1981). ABSe om bildperception. Lund: Liber Läromedel.

Dreyfuss, Henry. (1984). Symbol Sourcebook. NewYork.ISBN 0-442-21806-0.

Friedman, S.A, Stevenson, M.B. Developmental changes in understanding ofimplied motion in two-dimensional pictures. Child Development 46 (1975)s. 773–778

Ghent, Lila. Reception of overlapping and embedded figures by children ofdifferent ages. The American Journal of Psychology, (1956) s. 575–587

Leibowitz, H.W., Judisch, J.M. The relation between age and the ponzo illusion.The American Journal of Psychology. (1967) s. 105–109

Mc Gurk, H., Jahoda, G. The development of pictorial depth perception. Therole of figural elevation. British Journal of Psychology. (1974) 65.3, s. 367–76

Olson, R.K, Boswell, S.L. Pictorial depth sensitivity in two years old children.Child Development. 47 (1976) s. 1175–1178.

Travers, R.M.W. A study of advantages and disadvantages of using simplifiedvisual presentations in instructional materials. Final Report. Grant N. OEG-1-71070144-5235 Washington D.C. US Office of Education. (1969). ED 031 951

Wilcox, L.W, Tegsoonian, M. The control of relative size by pictorial depth cuesin children and adults. Journal of Experimental Child Psychology.11 (1971) s. 413–429.

Yonas, A., Hagen, M. Effect of static and motion parallax depth information onperception of size in children and adults. Journal of Experimental Child Psycho-logy. 15 (1973) s. 254–265.