författare: carl petersson handledare: yonhyok choe termin ...1469341/fulltext01.pdf · carl...
TRANSCRIPT
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
1
Populism & masslojalitet.
Demokrati och kriser – En studie om masslojalitet, etablerad makt & populistiska
korrektiv inom Grekland & Sverige.
Författare: Carl Petersson
Handledare: Yonhyok Choe
Termin: VT19
Ämne: Statsvetenskap
Nivå: Kandidat
Kurskod: 2SK30E
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
2
Abstract
Populism in a democratic sense undermines the representative aspect of any democracy’s public
interest, which plays a key role in the legitimacy, also known as credibility, of any democratic
representation. In both Greece and Sweden during an extensive amount of time, populists have
gained a seemingly steady increase in support. In this sense this essay will also pursue an attempt
to find out if factors like crisis could be an underlying explanation to as of why established
power is losing their previously assumingly secured mass loyalty within these societies. The
purpose of this essay is to investigate the health of two European democracies, namely Greece
and Sweden, to potentially find out to which extent established parties succeed to maintain a
healthy political organization within society. Europe’s free democracy is affected by the even
more so present populism we see today. In theory this means we are investigating the
representation of the citizens and the popularity towards populist parties, through voting
support. This should give us an idea of how these democracies are faring, in favor of populists
one could also assume there is a detoriating support for established parties. Depending on how
these similarities or differences play out, the actual populist support could potentially undermine
the legitimacy of any given democratic representation, if populist tendencies are widely present
during times of crisis. Therefore, this essay will pursue the investigation of the questionable
growth of populism within Sweden’s and the Greece democracy to find out if established parties
have addressed day to day political topics in a credible way, or if they might have a potential
inability to handle crisis could be the underlying factor, as of why and how populists have
increased in both popularity and support over distinguishable periods of times in crisis. During
a crisis, the state apparatus is faced with new challenges. If these developing challenges are not
tended to or subdued, it will of course in theory make the democratic voter seek an alternative
solution, hence also resulting in a mass loyalty loss for established parties.
Nyckelord: Demokrati, Förtroende, Legitimitet, Masslojalitet, Representation & Populism
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
3
Innehållsförteckning Abstract ................................................................................................................................................................ 2
1.0 – Problemformulering ............................................................................................................................... 4
1.1 – Syfte & frågeställningar ..................................................................................................................... 5
1.1.2 – Frågeställningar .......................................................................................................................................... 6
1.2 - Tidigare forskning ............................................................................................................................... 6
1.2.1 – Timbro Authoritarian Populism Index ........................................................................................................ 7
1.2.2 – Populism as a Spectre of Democracy: A Response to Canovan ................................................................. 7
1.2.3 – Populism versus Democracy....................................................................................................................... 8
1.2.4 – Trust the People! Populism and the Two Faces of Democracy .................................................................. 8
1.2.5 – Populist Parties in Contemporary Europé .................................................................................................. 8
2.0 – Teori ....................................................................................................................................................... 9
2.1 – Populismen och kriser ...................................................................................................................... 10
2.2 – Populistiska- & etablerade partier .................................................................................................... 11
2.3 – Populismens sju teser – Müllers: What is Populism ........................................................................ 12
2.4 – Most similar system design - MSSD ................................................................................................ 14
2.5 – Operationalisering ............................................................................................................................ 16
3.0 – Metod ................................................................................................................................................... 18
3.1 – Material ............................................................................................................................................ 19
3.2 - Källkritik ........................................................................................................................................... 20
4.0 Empirisk genomgång .............................................................................................................................. 21
4.1 Populismens utvecklingsmönster – Timbro Authoritarian Populism Index ....................................... 22
4.2 Populismens utveckling mellan år 2007 – 2018 .................................................................................. 23
4.3 Brottslig och Kriminell utveckling mellan år 2008 – 2017 ................................................................. 24
4.4 Ekonomisk Utveckling – Skulder eller kristendenser? ....................................................................... 26
4.5 Arbetslöshet & invandring – Identifierbara kristendenser? ................................................................ 27
5.0 Sammanfattning och diskussion .............................................................................................................. 29
6.0 Slutsats .................................................................................................................................................... 32
Vidareforskning ............................................................................................................................................. 40
➢ Referenser .................................................................................................................................................. 43
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
4
1.0 – Problemformulering
Sedan år 1980 har politiska partier med populistiska tendenser ökat allt mer i väljarstöd inom
Grekland och Sverige, som båda är europeiska demokratier. Det är en indikation som kan styrka
att stödet för etablerade partier sjunker inom de två utvalda demokratierna. Vad mer exakt detta
beror på är vad uppsatsen är ute efter att klargöra. Hanteringen av kriser är vad som anses
problematiskt i anseendet, eftersom dessa kriser karaktäriseras av svårhanterliga scenarion där
samtida utvecklingar på nationell nivå, kräver olika mängd resurser, så som pengar, arbetskraft,
standarder, förnödenheter eller politiskt styrda säkerhetsåtgärder och så vidare för att hämma de
negativa utvecklingarna. Alltså blir generella faktorer, olika svåra att motverka beroende på
politisk styrning och institutioners förutsatta möjlighet att uppnå och förvalta satta mål. Detta
leder till scenarion som ej enkelt kan lösas utan problematiserande utvecklingsmönster vid
misslyckad eller mindre önskad politisk styrning under kriser. Behoven och förutsättningarna
för att hantera gemensamma, så som nationellt unika kriser är olika för medlemsnationerna inom
den Europeiska unionen, men samma krav ställs på varje medlem. Till exempel Greklands
finansiella kris år 2010 som ledde till stora ekonomiska utmaningar för landet, samt
flyktingkrisen år 2015 som är relevant för både Grekland och Sverige.
Flyktingkrisen var som tydligast, med sitt ursprung i Syrien sedan år 2012 fram till år 2015. De
småskaliga utvecklingarna som tidigt återspeglades sedan år 2012 skapade friktioner
internationellt på grund av att flödet av människor på flykt ökade markant. Dessa friktioner
skapade dessutom osäkerheter vid Europas yttre gränser, vilket så klart är en politisk
angelägenhet som måste styras på politisk väg.
Säkerhetsrisken var dessutom en viktig aspekt när det kommer till immigrationsfrågan och
gränspolitiken. Yttre medlemsstater inom unionen ifrågasatte då politiskt hanteringen av
situationen. Flexibla och provisoriska gränskontroller sattes upp längs medelhavsliga
kuststräckor och dessutom konstruerades sydöstliga avgränsningar mellan Serbiens och
Ungerns gräns i ett försök att enligt en ordningsam och legal process hantera det stora flödet
människor som ansågs kunna ha asylskäl. Då medlemsstater längs medelhavet på grund av
tillgången till en landstigning via kusten är speciellt utsatta och exponerade för ett större flöde
av flyktingströmmarna så var behoven större, samt krävde ofta fler och mer insatser vilket
utgjorde helt olika förutsättningar att hantera krisen på. Detta gjorde att hanteringen av samma
kris utspelade sig olika i både hantering och utseende, beroende på vart flyktingströmmarna
rörde sig. På grund av instabiliteten och oförutsägbarheter runt om Europeiska Unionens yttre
gränser så har dessutom populismen börjat att få ett fotfäste på insidan. Vad som konsekvent
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
5
och förmodat orsakas av tidigare bristfällig politisk styrning av och under kriser. Leder
arbetslöshet, flyktingkriser, finanskriser & kriminalitet till en ökande förekomst av populism?
(CARL PETERSSON. 2015. A Global Responsibility: Refuge or Refugee).
1.1 – Syfte & frågeställningar
Uppsatsens undersökande syfte är att analysera kriser så som: arbetslöshet, ekonomi
(BNP/GDP), invandring och kriminalitet statistiskt sammanställt och då i parallellt samband
med populismen under en längre period omfattande år 2008 fram till år 2018.
Den politiska styrningen och medborgarnas godtyckliga tillkännagivande av den etablerade
makten inom en demokrati att fortsätta styra politiskt avgörs vid demokratiska val. Då är
väljarresultat intressant i det syftet att andelen röstberättigade medborgare som röstar på
etablerade och populistiska partier syns med. Populister och etablerad makt tävlar om
masslojaliteten och därför är det troligt att det finns samhällsutvecklingar som med en politiskt
”dysfunktionell” styrning under krisartade tider utvecklingsvis leder till att etablerad makt
tappar stöd ifrån massan och tidigare etablerad makt byts ut, därav kallat masslojalitet.
Då trovärdigheten bland etablerade partier till stor grad utgörs av den politiska styrningen och
även förekomsten av kriser, så har politiskt dysfunktionella styrningar av krishanteringar
(Habermas, J., 1975. Legitimation crisis, Boston, Mass.: Beacon Press) förmodligen en stark
förklaringskraft och kan anses lämplig som teoretisk förklaring för etablerade partiers sjunkande
förtroende och att röstberättigade medborgares uttryckta frustration börjar bekräftas, vilket är
något som attraherar väljare till utmanande korrektiv (Müller, J, 2016. What is Populism.).
Styrningsförmågan för demokratiska representanter och deras förmåga att organisatoriskt styra
under kriser är därför två mycket viktiga aspekter för att kunna klargöra begreppet
”Masslojalitet” och väljarnas uppvisade masslojalitet gentemot den representativt etablerade
makten, även synonymt känt som: förtroende, masslojalitet, tillit, trovärdighet och validitet.
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
6
1.1.2 – Frågeställningar
1.1.3 – Vilka effekter har undermålig politisk styrning på etablerade partiers masslojalitet?
Därav handlar den första frågan om etablerade partiers uppskattade masslojalitet, samt om det
finns tydliga (statistiska) sammanträffanden, då i form av både inhemska och internationella
samhällsutvecklingar som kan tänkas påverka valresultaten efter den demokratiskt och politiskt
etablerade styrningen i både Grekland, samt Sverige. Detta utefter de kriser som enligt
Habermas gör att etablerad politisk styrning kan anses dysfunktionell (Habermas, J., 1975.
Legitimation crisis).
1.1.4 – Vilka effekter kan då förklara en ökande ökad masslojalitet bland populister?
Den andra frågan handlar om den potentiellt politiska frustrationen som manifesterar sig i form
av alternativa korrektiv, som då enligt Müller’s ”What is Populism” inte är en fråga om
irrationella medborgare med rösträtt. Utan att det kan finnas fog för en viss frustration och då
är det viktigt att ta reda på vilka samhällsutvecklingar eller problem som kan bakomliggandes
förklara frustrationen bland allt fler väljare som nu är den realitet uppsatsen berör (Müller, J,
2016. What is Populism?).
1.2 - Tidigare forskning
Användandet av tidigare publikationer och forskning från utgivare består av redan tidigare även
utförda och liknande projekt, vilket betyder att tidigare rapporter och data är enkla att
kontrollera. När det väl kommer till krishanteringar, gemensamma som enskilda, så kommer ett
tidigare, egenskrivet arbete att inkluderas i uppsatsen. Då den belyser de möjligheter och
förhinder som oplanerat och därmed naturligt vis låg i vägen för att kunna hantera flyktingkrisen
år 2015 som effektivast. Då även i relation till Europas yttre gräns- och säkerhetspolitik (CARL
PETERSSON. 2015. A Global Responsibility: Refuge or Refugee).
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
7
1.2.1 – Timbro Authoritarian Populism Index
År 2015 valde hela 19,2% av europeiskt demokratiskt röstberättigade väljare att lägga sina röster
på populistiska- och etablerade partier genom demokratiskt öppna val. Det kan i sin tur leda till
konsekventa politiska beslut som ej respekterar demokratiskt liberala värdegrunder eller har en
helt annorlunda syn på dessa. Som stapeldiagrammet ovan påpekar så är det alternativhögern
som ökar kraftigast och alternativ-vänstern förhåller sig näst intill ett oföränderligt väljarantal
genom de fyra åren som diagrammet avser att återspegla. År 2016 så ökar alternativhögern med
0,9 procentenheter (+7%) och alternativ-vänstern backar med 0,6 procentenheter (9%) i
jämförelse med föregående år 2015. År 2017 så ökar alternativ högern med ytterligare 0,5
procentenheter (+3%) medan alternativ-vänstern står stilla på 6,2% totalt jämfört med tidigare
år 2016. Det är just den här rapportens innehåll som gör den legitim i undersökandet av populism
enligt Esaiassons källkritiskt tänkande i Metodpraktikan, kapitel 15. (TIMBRO, 2019, Timbro
Authoritarian Populism Index 2019.).
1.2.2 – Populism as a Spectre of Democracy: A Response to Canovan
I denna forskningsartikel framgår från Margaret Canovan utvecklat ett synsätt som uppfattar de
pragmatiska och återlösande ansiktena inom demokratin, som en vädjan till
massan(befolkningen), istället för att tala om dessa två motpoler som ”elitistiska” eller
”populistiska”. Dessa uppmanande vädjanden är till för att utmana de maktstrukturer som
tidigare ansetts som korrektiv för medborgare, samt statsapparaten. Detta gäller allt mellan de
politiska maktstrukturerna och ekonomiskt etablerade strukturer. Då mer specifikt ingående
opinionsbildare, media, akademien och etablerade värdegrunder som samhället tidigare
generaliserat. Vid ett ifrågasättande i form av en vädjan till politiskt deltagande, kan man
därmed öppna upp för delaktighet inom sociala rörelser som tidigare ej återfanns uttryckligen
som ett organiserat, föredraget ”demokratiskt” korrektiv. I tre olika förklarande teoretiska
perspektiv, framgår det hur populism kan förklaras i första hand: Pragmatiker anser att
demokrati är ett nyckelverktyg för att undvika förtryck och inbördeskrig.
Andrahandsförklaringen är följande:
”Power to the people!” – Uppfattningen om en demokratis kapacitet att styra från politiskt håll
bland befolkningen, utifrån den uppfattade kontrollen av den politiska styrningen.
Dysfunktionell politisk styrning eller passivitet från representativt håll är ett konstaterat
fenomen som kan liknas vid en gödande mark för populister. Sedan finns en
tredjehandsförklaring: Den styrande maktens institutioner och deras expertismässigt resoluta
förmåga att verkställande förvalta ”The Will of the People” succesivt (Arditi, B., 2004. Populism
as a Spectre of Democracy: A Response to Canovan. pg. 136 – 138.).
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
8
1.2.3 – Populism versus Democracy
Relationen mellan demokratin och populismen kan anses vara ett dualistiskt medfött symptom
eller en paradoxal spänning inom den konstitutionella demokratin i sig. Paradoxen återfinns i
kombinationen mellan den konstitutionellt bestående liberala- eller även så kallat den
konstitutionella pelaren, som förespråkande lägger tonvikt på den individuella rättighetspelaren
och rättsstatsprincipen, samt den andra pelaren, nämligen den demokratiska pelaren. Denna
pelare går ut på uppmuntran till deltagande och populärsuveräniteten. Populismen är bekräftat
och kontinuerligt sammanknuten med den demokratiska pelaren och kan därför automatiskt
anses vara en ärvd beståndsdel av den konstitutionella demokratin. Det är därför som populism
ej kan anses som ett direkt hot emot demokratin i sig, om de inte försöker lägga anspråk på eller
dominera beståndsdelar (till exempel rättsstaten) av ett sådant system, i denna paradoxala
pelarkombination (Abts, K. & Rummens, S., 2007. Populism versus Democracy. pg.406.).
1.2.4 – Trust the People! Populism and the Two Faces of Democracy
En vetenskaplig artikel om nödvändig revisionism, inkludering och aktivism på nya villkor.
Alltså att inkludera tidigare icke-politiska individer till den politiska organiseringen för att
utmana den etablerade intellektualismens och politiska elitens vis att förhålla sig med ett
tempererat bemötande som är mycket utmanande. Populister vill ej bemöta etablerad makt på
samma villkor. Populistisk politik är ej ordinär likt den etablerade makten, som antar politisk
styrning enligt avtalad eller överenskommen rutin. Detta utgör ett utmanande uttryck i sig.
(Canovan, M., 1999. Trust the People! Populism and the Two Faces of Democracy. Political
Studies, 47(1), pg.6-8.).
1.2.5 – Populist Parties in Contemporary Europé
När vi väl talar populism så är det mycket viktigt att särhålla partier som kan klassificeras som
uteslutande populistiska och de som är icke-uteslutande populistiska. De partier som är
exklusivt populistiska är ej detsamma som partier som ej anses vara uteslutande populister, detta
då exklusivt populistiska partier gör anspråk på tolkningen om rätt och fel. Enligt deras valda
teori så är den första kategorin ”icke-uteslutande populistiska partier” en separat kategori för
sig och resulterar i att icke-uteslutande populister ej ingår inom samma kategori av populism,
då dessa kan ha populistiska tendenser i form av ideologi eller traditionella doktriner som
normativt samexisterat tidigare. Den andra kategorin är Exklusivt populistiska partier som
baserar all sin existentiellt delaktiga substans på populism och denna populism manifesterar sig
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
9
bland deras sociala rörelser, samt utgör deras aktiviteter. Det är den andra kategorin av
”uteslutande populistiska partier” som utgör det stereotypiskt negativa inom politiken när
populism väl uppdagas som återkommande fenomen inom demokratier (Kubát, M. & Mejstřík,
M, 2020. Populist Parties in Contemporary Europe. Charles University.). Detta arbete är extra
intressant med tanke på vidareforskningsmöjligheter.
2.0 – Teori
En stor del av uppsatsen kommer att basera sig på teori ifrån en bok skriven av Jürgen Habermas,
så kallad ”Legitimation Crisis”. Han har tydligt lyckats dela upp det svårbegripna begreppet
”kris” och skapat fyra urskiljande kris-tendenser som kan identifiera negativa utvecklingar
bland olika områden inom det komplexa samhället. Därmed påverkar dessa områden generella
samhällsfunktioner (till exempel institutioner) som är nödvändiga att bibehålla effektiviserade,
till den grad att dessa kan uppnå sina föreskrivna uppgifter. De fyra kris-tendenserna är:
ekonomiska kriser, rationalitetskriser, legitimitetskriser och motiveringskriser. Uppsatsen
kommer dock i teorin att huvudsakligt vila sig på ekonomiska kriser och motiveringskriser, då
tagna ur Habermas litterära verk, vilket ändå indirekt kan tänkas vara på grund av
Rationalitetskris och/eller en Legitimitetskris. Dessa är alla underställda enligt följande segment
ur boken:
Point of Origin System Crisis Identity Crisis
Economic System Economic Crisis X
Political System Rationality Crisis Legitimation Crisis
Socio-Cultural System X Motivaion Crisis
(Legitimation Crisis, Habermas, J., 1975, pg.45)
Alltså att statens målsättningar blir så pass begränsade att deras institutionella organisering kan
anses som dysfunktionell i visst anseende, vilket är den kortfattade definitionen av
motivationskriser. Mer ingående så samspelar även ”Delsystem”. Dessa är: Sociokulturella,
politiska och ekonomiska sådana som kan liknas vid uppställda ”förgreningssystem” i
litteraturen (Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg. 6 - 50).
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
10
För att samhället skall styras effektivt, parallellt med ett samhälles identitet, så måste man
tillgodose de strukturer som uttryckligt (normativt) existerar i ett samhälle, nämligen de:
Sociokulturellt, politiskt och ekonomiskt underliggande skikten. Eftersom dessa kan
kategoriseras in via tre urskiljbara delsystem delges politisk styrning utefter de sociala
föreställningar om vad den politiska föreställningen är bland befolkningen. Detta för att
återspegla den politiska, folkligt kulturella och därmed nationella identiteten utåt i samhället så
att det organisatoriskt finns en naturligt social uppslutningskraft i samhället. Vilket i sin tur kan
säkra en vis social lojalitet gent emot den förekommande samhällsorganiseringen. Därmed
accepteras det att organisatoriska principer begränsar samhällets kapacitet att ta lärdom eller del
av kunskaper för att undgå att en sådan gemensam identitet skulle gå förlorad. Politisk
identitetsorienterad styrning kan dock i sig leda till krisutvecklingar. Styrproblem kan enligt
denna definition uppstå, vilket kan ge förstärkta kriseffekter. Detta om utvecklingarna ej kan
lösas med hjälp av ett samhälles omfattande organiseringsprinciper. Ett samhälles utformning
har djupa rötter i förbestämda och fundamentala principer som är införstådda bland ett samhälles
invånare på ett sådant vis att det socialt uttrycker sig deras sätt att organisera sig på. (Habermas,
J., 1975. Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg.6–31).
Då populism är svårt att identifiera och en legitim demokrati endast kan förankras genuint via
ett välrepresenterat folkligt och politiskt allmänintresse, så är det extra viktigt att det finns en
viss medvetenhet om vad som definierar en bristfällig samhällsorganisering från politiskt håll.
Alltså något som kan liknas vid en kris. Det har blivit allt mer populärt att beskriva
maktrelaterade övergångar och politiska aktörer som populistiska (Müller, J, 2016. What is
Populism. chap. 1).
2.1 – Populismen och kriser
Det är extra problematiskt om media, skall fungera som en kontrollmekanism för att granska
den politiska styrningen och dess effekter, om vårt politiska omdöme försämrats. Är då den
bakomliggande populariteten att diagnostisera alla möjliga politiska utvecklingsmönster som
populism ett problem? eller indikerar det att vi verkligen har blivit sämre i vårt politiska
omdöme? Media speciellt behöver inte undersökas i detta anseende, då de agerar granskare och
opinionsbildare, vilket ej är något som uppsatsen är avsedd att beröra. Skapar de en inkorrekt
världsbild så är det en risk att även konsumenter av deras material får en svagare kunskap om
vad populism egentligen är. Vilket indirekt i teorin leder till att populister kan samspela mer
obemärkta, eller direkt om det är så att vårt politiska omdöme har försvagats och därmed kan vi
inte urskilja på när allmänintresset är legitimt representerat eller om allmänintresset är under
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
11
exploatering av populistiska partier. Kriser är inte kända för att vara lätthanterliga och kallas
därför kriser, men dessa bör bemötas med aktsamhet och social organisering (Müller, J, 2016.
What is Populism. Introduction: Is Everyone a Populist? pg. 7).
Enligt motivationskrisen så torde politiska mål vara rationellt lämpliga för att säkerställa att en
legitimitetskris ej uppstår som konsekvens av irrationell politisk styrning eller resursmässigt
kostsam organisering. Detta betyder att statsapparaten inte får bli dysfunktionell i den mening
att den ej längre fungerar som föredraget korrektiv för samhället. Samhället kommer annars att
föredra alternativa korrektiv som erbjuder mer önskvärda utvecklingar politiskt, eftersom inom
demokratier är makten är utbytbar. Den har vid kriser ett ansvar att förvalta och motarbeta
negativa utvecklingar för samhällets intressen, samt behov och därmed avstå sina egna
prestigemål under överbelastande kriser som råder i samhället. Gör de ej detta så blir den
uppsamlade samlingskraften & hanteringen av kriser dessutom sämre organiserad och den
negativa utvecklingen svårare att motarbeta som samhälle i helhet. Detta då vissa delar av
samhället har olika utvecklingar som kan klassas som kriser (Habermas, J., 1975. Legitimation
Crisis, Chap. 1.. pg.45–48).
Till exempel eskalerande kriminalitet som leder till en svagare känsla av trygghet eller en
ökande arbetslöshet som konsekvens av en understimulerad arbetsmarknad. Då kanske även till
exempel kriminaliteten är en faktor som ökar negativt i sin förekomst, medan arbetstillfällen
blir färre och sjunker negativt, parallellt med en ökande invandring. Kanske det då finns ett
samband gällande hur man motiverar sin organisering emot dessa två negativa utvecklingar som
exempel med försvårande utvecklingar vid sidan av. Alltså att samhällets politiska institutioner,
i detta fall de högst styrande organen endast kan bidra med otillräcklig styrning från politiskt
håll åt samhället. Alltså att deras institutioners förvaltning eller den politiska styrningen blir
dysfunktionell. Då uppstår en motivationskris (Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, Chap.
1.. pg.75).
Då Populism och Kriser är två svårbegripliga begrepp inom politiken, så kan de två teorierna
sammanställande förklara varför den etablerade makten tappar masslojalitet från väljarbasen.
2.2 – Populistiska- & etablerade partier
Då populism är svårt att identifiera och en legitim demokrati endast kan förankras genuint
genom ett folkligt välrepresenterat & politiskt allmänintresse (masslojalitet), så är det extra
viktigt att det finns en viss medvetenhet om vad just kan klassas som en legitimitetskris.
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
12
Allmänintresset undermineras om det passivt, utan ansträngning påstår sig representeras av
tvivelaktiga representanter. Dock är det inte helt enkelt att definiera populism. Detta eftersom
det är under fria val där medborgerliga rättigheter brukas och man ej kan neka dessa medborgare
sina politiska rättigheter till politiskt deltagande. Det har blivit allt mer populärt att beskriva
fenomen och politiska utvecklingar som populistiska bland både representanter inom fria
demokratier, så som bland media (Müller, J, 2016. What is Populism. chap. 1).
Det är extra problematiskt om till exempel media skall fungera som en kontrollmekanism för
att granska makten. Är då den bakomliggande populariteten att diagnostisera alla möjliga
politiska utvecklingsmönster som populism, en indikator på att vi har blivit sämre i vårt politiska
omdöme? Vilket indirekt i teorin leder till att populister kan kamouflera sig i en vag definition
för vad populism kan karaktäriseras som, eller direkt om det är så att vårt politiska omdöme har
försvagats och därmed kan vi inte urskilja på när allmänintresset är legitimt representerat eller
om allmänintresset är under exploatering av populistiska partier. Det är en teori som denna
uppsats kommer grunda sig på från start till slut, samtidigt som relevanta rapporter inflätas under
läsningens gång (Müller, J, 2016. What is Populism. Introduction: Is Everyone a Populist?, pg.
7).
2.3 – Populismens sju teser – Müllers: What is Populism
Inom den politiska dimensionen bland demokratier så finns det många uttryck och mönster som
kan antyda förekomsten av populistiska tendenser, samtidigt som tendenserna ej nödvändigtvis
behöver vara av negativ art.
En ökande förekomst av populistiska tendenser kan även tolkas som ett korrektiv från väljare
till etablerade partier, då gällande eventuellt missnöje runt den politiska hanteringen. Müllers
sju teser består av följande:
1. Populism är varken en pålitlig del av modern demokrati, inte heller är det ett patologiskt
fenomen som uppstår konsekvent av irrationella medborgare. Det är alltid möjligt för en
aktör, till exempel en populist: att tala för ”det riktiga folket” som ett sätt att politiskt
bekämpa nuvarande etablerade partier, även så kallat ”eliter”. Populister är ej emot
rätten till politisk representation, men anser sig vara de enda legitima politiska
representanterna (Müller, J,. 2016. What is Populism. Pg. 80).
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
13
2. Alla som kritiserar etablerade partier, är ej nödvändigtvis per automatik populister.
Utöver att vara emot etablerade partier, så är populister dessutom även emot pluralistiskt
styre. Detta då populister anser sig vara den enda legitima politiska representationen.
Alla politiska motståndare är alltså emot folkets vilja och därmed illegitima gällande
representativt styre, enligt populister (Müller, J,. 2016. What is Populism. Pg. 80).
3. Det är ofta populister som påstår sig tjäna det ”allmänt goda”, alltså folkviljan. Vid en
närmre inspektion så verkar det dock mer som att de är viktigare för populister att
politiken som förs är symboliskt förenlig med deras politik, än att processen som
politiken förs genom är genuin. Populister använder sig ofta av den ”riktiga
befolkningen” eller den ”tysta majoriteten” som verktyg mot den representativt
etablerade makten (Müller, J,. 2016. What is Populism. Pg. 80).
4. Samtidigt som populister oftast initierar reformeringar och omröstningar, så är detta
utövande inte för att ge medborgare en öppen demokratisk process att göra sin folkvilja
hörd. Populister försöker så enkelt som möjligt endast bekräfta sitt ställningstagande i
vad de redan har definierat som ”allmänintresset”, alltså folkviljan. Populism är alltså
därför inte en väg till högre valdeltagande inom politiken (Müller, J,. 2016. What is
Populism. Pg. 80).
5. Populister kan regera och de är mycket troligt benägna att göra så i enlighet med deras
standard-initiativ som går ut på att endast de kan representera folkviljan. Konkret kan
det dock leda till att populister delaktigt ockuperar statsmakten, mass-klientism,
korruption och förtryck av all civil kritik gent emot statsmakten förekommer. Populister
leder ofta politiska ändamål så långt att det kan leda till konstitutionella konflikter
(Müller, J,. 2016. What is Populism. Pg. 80).
6. Populister borde bli kritiserade för vad de är – En riktig fara för demokratin, inte bara
den liberala demokratin. Detta betyder dock inte att man skall undvika populister i
politiska debatter. Att tala med populister är inte detsamma som att prata som populister.
Man kan enkelt ta problemen de talar om på allvar, utan att acceptera sättet som
populister valt att beskriva dessa problem (Müller, J,. 2016. What is Populism. Pg. 80).
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
14
7. Populister hävdar sig genom att hävda att folkviljan, med deras regering, skulle
representeras effektivare och komma ”närmre folket”. Detta istället för liberalismens
demokrati, som populister ofta anser sig vara ett påstått och genuint supplement emot.
Detta för att det alltid finns underrepresenterade intressegrupper och identiteter inom
samhället, som populister i utbyte emot makt lovar att representera. Detta legitimerar
dock ej det populistiska påståendet om att endast deras väljarstöd är den riktiga
befolkningen och att de därför skulle vara de enda genuina representanterna. Istället så
borde populister tvinga förespråkare av den liberala demokratin att tänka om en gång
till gällande allmänna misslyckanden som drivits politiskt och hur det återspeglas
representativt när etablerade partier sjunker i förtroende och populistiska partier ökar i
förtroende. Vad är kriteriet för att tillhöra det politiska i samhället? Påtryckningar om
varför pluralistiskt styre är värt att bevara? Dessa två frågor måste besvaras för att
etablerade partier skall kunna bemöta den oro och förväntan på lösningar från politiskt
håll, som kommer ifrån frustrerade, arga och bittra demokratiska väljare som stödjer
populistiska partier (Müller, J,. 2016. What is Populism. Pg. 80).
“Hence also the impression—widespread among both political philosophers and social
scientists—that populism, despite some serious flaws, might under some circumstances serve
as a “corrective” to a liberal democracy that has become too remote from the people.” (Müller,
J,. 2016. What is Populism. Chap, 2. Pg., 51.).
2.4 – Most similar system design - MSSD
För detta används förklarande en matris för Grekland och Sverige som enligt Most Similar
System Design kategoriskt sammanställer similaritet bland oberoendevariablerna för att finna
sammanbindande mönster som kan styrka urskiljbara effekter mot beroendevariablen som då är
populismens väljarstöd. Här jämförs ”kriser” så som arbetslöshet, ekonomiska, invandring,
kriminalitet och masslojalitetens stöd bland etablerade- & populistiska partier. Detta för att
oberoendevariablerna tillsammans med hjälp av MSSD-modellen kan förklara den beroende
variabelns utvecklingsmönster gällande sjunkande masslojalitet (beroendevariabeln) för
etablerade partier och ökande förtroende för populistiska partier (Esaiasson, 2017,
Metodpraktikan. Kapitel 6, s.104).
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
15
(Timbro Authoritarian Populism Index, Timbro, 2019)
Här framkommer det tydligt att alt-högern med populistiska tendenser har fått allt mer stöd
under de åren som passerat förbi oss bland europeiska demokratier. Ovanstående stapeldiagram
talar om för oss hur den generella, populistiska utvecklingen i Europa förändrats under en
fyraårsperiod. Den populistiskt generella utvecklingen inom Europa, är av stort intresse att
undersöka, men mer ingående så kommer uppsatsen förhålla sig till Grekland och Sverige som
båda omfattas väl i rapporten. Med utgång ifrån den liberala, även känt som den fria demokratin,
så är det ett direkt baksteg för hur Europas framtida demokrati skall legitimt vidareutvecklas
utan att legitimt undermineras representativt, då politiskt genom något så viktigt som
demokratiskt öppna val med representanter som väljs av befolkningen, utan att förgäves gå
miste om tilliten gent emot legitima, etablerade partier. Föregående år 2018 så framkom det
dessutom att enligt Timbros senaste ”Timbro Authoritarian Populism Index 2019” att
alternativhögern fortfarande ökar avsevärt snabbare i sitt väljarstöd, men att alternativ-vänstern
dessutom lockat till sig flera röster och varken backar eller står stilla längre (Timbro, TAP:
Timbro Authoritarian Populism Index, 2019.).
Det framkommer tydligt att 21,3 % av Europas demokratiska väljare valt att rösta på
populistiska partier år 2018. Alternativ-högern har ökat med 1,3 procentenheter (+9%) och
alternativ-vänstern ökar aningen svagt med 0,2 procentenheter (+3%) i jämförelse med
föregående år 2017. Genom en tillbakablick från år 2018 så framkommer det att
alternativhögern ökat med hela 2,7 procentenheter (+21,7%) medan alternativ-vänstern backat
med 0,4 procentenheter (-6%) sedan år 2015. Övergripande så indikerar denna utveckling en
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
16
tydlig förekomst av populism och att alternativ-högern utgör majoriteten av den populism som
samtidskritiskt är förekommande. Det är relevant data som därför valts ut avvägande då den
genomsnittligt återspeglar en lägre förekomst av populism bland europeiska demokratier
generellt, än nuvarande förekomster av populism i både Sverige och Grekland (Timbro, TAP:
Timbro Authoritarian Populism Index, 2019.).
2.5 – Operationalisering
Teoretiska utgångspunkter och deras anpassningsmöjlighet i jämförelse med de indikatorer som
har utvalts är vad som ligger till grund för jämförelsernas förenliga och styrkande validitet. Det
är viktigt att denna operationalisering säkerställer att även de definitioner- eller fenomenen som
beskrivs i teorierna och den tidigare forskningen, är jämförbara teoretiska utgångspunkter som
kan konkretiseras med hjälp av empiri. De operationella indikatorerna är vad som
begreppsmässigt kan antas vara en mätbar/urskiljbar förklaringskraft rent empiriskt. Dessa
operationella indikatorer kommer att empiriskt sett bestå av insamlad statistik &
databehandling.
Först och främst försöker vi leta operationella indikatorer som berör begreppet ”Populism”,
vilket är en ”politisk ideologi” enligt definition. Politiska ideologier i uppsatsens utvalda fall
omfattar pluralistiska demokratier, vilket betyder att partier med olika ideologiska doktriner kan
delta i valdeltagandet och utgör en stor variation av valmöjligheter bland väljarna inom dessa
demokratier. Empiriskt sett utgörs ett valresultat av väljare och de valmöjligheter som finns
tillgängliga. Istället för att lista alla valmöjligheter för väljare så är det statistiskt sett objektiva
valresultatet mer intressant att använda som indikator. Via valresultatet så syns nämligen
andelen framröstade mandat, även antalet populistiska röster. Då är det viktigt att leta reda på
underliggande faktorer som bakomliggande kan ge en förklaring i samband med utvald teori.
arbetslöshet, invandring, kriminalitet och nationell skuld GDP/BNP är
faktorer/variabler/Indikatorer som valts ut i syfte att ta reda på sammanträffandena för att
konkretisera variabler/indikatorer som kan påvisa en förklaringskraft.
Den andra teoretiska utgångspunkten handlar om varför väljare röstar på populistiska partier.
Då i intresse att leta reda på varför populistiska partier attraherar väljare från etablerade partier.
Enligt ett teoretiskt resonemang som är uppdelat i sju olika delar, så får vi en överblick av
populismen och de symptom populismen manifesterar i samhället. Utmanande korrektiv finns
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
17
alltid då demokrati betyder folkstyre och det är per definition ej ett statiskt tillstånd. Det som då
måste undersökas för att undgå så pass mycket felmarginal som möjligt är ”Frustration”. Det
kan då tänkas att frustrerade medborgare röstar på populistiska korrektiv som uttrycker
osäkerheter eller ineffektivitet, samt att de upplever en genuin oro gällande
samhällsutvecklingar som genererat skadliga resultat via den etablerade maktens politiska
styrning. Då kriser är tydligt negativa av naturliga anledningar så kan dessa även extra påtagligt
vägas in som en mycket möjlig anledning till just populismens framgångar.
Kriser kan ske av många anledningar som dessutom enligt Habermas ursprungligt kan beskrivas
som: Det Ekonomiska Systemet (Ekonomisk kris), Det Politiska Systemet (Rationalitetskris &
Legitimitetskriser) och Socio-Kulturella Systemet (Motivering/s-kris). Dessa ursprungskällor
kan även förklara de fyra kriserna som Habermas byggt sin analys på. Systemkriser som berör
och karaktäriseras som Rationalitetskriser (Politiska Systemet) och även Ekonomiska Kriser
(Ekonomiska Systemet), som dessutom även kan tänkas leda till Rationalitetskriser inom det
Politiska Systemet. Habermas har även utvecklat de två Identitetskriserna som berör:
Legitimitetskriser (Politiska Systemet) och Motivationskriser (Socio-Kulturella Systemet).
Politiska Kriser kan som fenomen antas vara Rationalitetskriser eller Legitimitetskriser, då
enligt jämförelsen mellan populismens utveckling (valresultat) och de objektivt statistiska
sammabanden bland negativa utvecklingar arbetslöshet, invandring, kriminalitet och nationell
skuld GDP/BNP som då kan tänkas ha väckt en inre frustration som gjort att väljare påverkat
valresultatet genom att lägga sina röster på populistiska korrektiv. För att denna teori skall
fungera med så pass lite felmarginal som möjligt så förhåller sig uppsatsen till Habermas
förklaring gällande Kristendenser och hans föreslagna förklaringar (Habermas, J., 1975.
Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg.50.):
Ekonomiska Kriser: Kriser uppstår via - A) Statsapparaten agerar sanslöst som naturligt
verkställande organ för lag och värdegrund eller B) Statsapparaten agerar som planerande
förvaltare för ett gemensamt ”monopolkapital”.
Point of Origin System Crisis Identity Crisis
Economic System Economic Crisis X
Political System Rationality Crisis Legitimation Crisis
Socio-Cultural System X Motivaion Crisis
(Legitimation Crisis, Habermas, J, 1975. pg.45)
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
18
Rationalitetskriser: Förstörelse av administrativ rationalitet sker via – C) Motstående intressen
bland individuella kapitalister eller D) Produktionen (behövlig för fortsatt existens) av strukturer
som är främmande för det nuvarande systemet.
Legitimeringskriser: Kriser uppstår via: E) Systemets begränsningar eller F) oavsiktliga
bieffekter (politisering) av administrativa ingripanden bland den kulturella traditionen.
Motivationskriser: Kriser uppstår via: G) Erosion av viktiga traditioner för fortsatt existens
eller H) Överbelastat genom universella värdegrunder (”nya” behov).
Om en eller flera av dessa kriser kan identifieras inom Grekland eller Sverige så finns det en
förklaringskraft som kan, med hjälp av ”Populismens Sju Teser” av Müller’s – ”What is
Populism?”, förklara vilka faktorer som ligger till grund för en underliggande frustration som
leder till att mer alternativa korrektiv av populistisk karaktär börjar attrahera fler, tidigare
sympatisörer för den etablerade makten.
Lämpliga indikatorer för nationella och internationella kriser och underliggande frustration är:
arbetslöshet (C eller D), ekonomi [BNP/GDP] (A eller B), invandring (E, systemets
begränsningar) och kriminalitet (F, oavsiktliga bieffekter).
Möjliga indikatorer för populism är: demokratiska valresultat, populistiska partier, övergrepp
emot oberoende/fria domstolar eller politisk polarisering. Det är därför viktigt att dessa
indikatorer vid en eventuell inkludering i sitt sammanhang kan jämföras. Därför har ”övergrepp
emot oberoende/fria domstolar” och ”politisk polarisering” exkluderats eftersom dessa är etiska
frågeställningar, som kan anses ligga utanför uppsatsens område och frågeställningar.
Demokratiska valresultat och populistiska partier (Ideologiskt särhållet eller sammanlagt
populistiskt väljarstöd) är så klart något som fungerar utmärkt som indikatorer.
3.0 – Metod
Denna uppsats baserar sig på en induktiv och kvantitativ innehållsanalys, som kommer att
utgöra den största delen av metoden för att beskriva & förklara bakomliggande faktorer till
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
19
populistiska partiers ökande masslojalitet i detalj. I induktivt anseende betyder detta att
generaliserande slutsatser via en kvantitativt, alltså utbredande empirisk (objektiv) data-analys
operationaliseras. Dock tillkommer deduktiva karaktärsdrag utöver dessa induktiva
generaliseringar, då huvudfokus läggs vid Habermas teorier om kriser och Müller’s bok ”What
is Populism”. Vad detta beror på, kommer att empiriskt uppklarande begränsas och förklaras
under en tidsperiod som sträcker sig ifrån år 2007 till 2018. Tidigare problemformulering leder
till uppsatsens avsedda frågeställningar och därefter jämförs empiriska och statistiska resultat
för Sverige och Grekland som anses lämpliga operationellt enligt frågeställningarna. Most
Similar System Design (MSSD) kommer enskilt att brukas för att återfinna eskalerade
utvecklingar inom de två utvalda demokratierna som påvisar ett samband under utvalt
tidsintervall. Icke sammanfallande mönster har alltså ingen tydlig förklaringskraft. Empiriskt
sett så kommer statistik och diverse händelser att belysas som kompletterande information för
en mer objektiv överblick i vad uppsatsens utvalda rapporter innebär under den förutsättningsvis
relevanta tidsperioden. Detta för att kunna undersöka begreppet ”masslojalitet”, även känt som
”tillit/popularitet” bland etablerade partier och andra relevanta terminologiska begrepp. På detta
vis kan beroendevariabeln (Masslojalitet) härledas utefter de oberoendefaktorer som utgör att
populariteten ökar eller minskar bland etablerade partier. Detta görs enligt och utefter utvalt
material och kontrollera demokratiskt välstånd och förekomsten av populism, för att kvantitativt
leta ut kategoriska likheter, exkludera olikheter och därmed även finna tydliga samband
(Esaiasson, P., 2017. Metodpraktikan. pp.101 – 104.).
3.1 – Material
Materialet grundar sig på en så pass vidgad överblick som möjligt. Det material som brukas är
väl utfört, omfamnar extensivt parallella fenomen och utvecklingsmönster vid sidan av de valda
teorierna om populismen, vilket uppsatsen har i avsikt och tar upp senare under läsningens gång.
Huvudsakligen så kommer rapporter, data-blad och diverse statistik jämföras med Timbro
Authoritarian Populism Index – TAP (Timbro, TAP: Timbro Authoritarian Populism Index,
2019.), för att sedan jämföra om ökningen av populism till exempel kan kopplas tidsmässigt
med faktorer, även kallat oberoende variabler/indikatorer så som till exempel: Arbetslöshet,
Flyktingkriser (Invandring), Nationell skuld och Ökad Kriminalitet.
Vikten av att beröra populismen korrekt ur en demokratisk synvinkel är mycket viktig. Det är
något som selektivt utvalda rapporter, data och vald litteratur gör. Det valda materialet kan
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
20
användas som jämförbara komplement mellan varandra då de alla berör eller kan analysera
samma politiska områden i rimliga mån för att ge en utökad insikt i detalj empiriskt för att
bekräfta utvald teori (Müller, J,. 2016. What is Populism.).
Sverige och Grekland är de två länder som selektivt valts ut och detta eftersom at de är
intressanta i krissammanhang, då förutsättningarna är så pass olikt påtagliga. Geografiskt
territorium var avgörande för att tydliggöra de geografiska skillnaderna grupperingsvis och
varför dessa utgör olika förutsättningar. Det gör det lättare att tydliggöra hur geografiska,
statskickliga och institutionella skillnader möjligen kan ligga till grund för olika omdömen och
eventuella åtgärder som konsekvens, på grund av komplicerande förutsättningar som försvårar
hanteringen vid eventuella kriser. Det är dessutom utifrån ett egenskrivet tidigare akademiskt
arbete, intressant hur kriser ibland är mer påtagliga nationellt än vad de är gemensamt, även om
ansvaret ligger i allas allmänintresse ur en humanistisk synvinkel på internationell nivå
(Petersson. C. 2015. A Global Responsibility: Refuge or Refugee, pg. 5 – 7).
Dessutom används ett tidigare, mer extensivt akademiskt arbete som stöd från en examinerad
student ifrån Linnéuniversitetet i Kalmar & Växjö, som är relevant i en analys som berör
populismen, då ”framing” är ett begrepp som kan förklara populismens karaktäristiska uttryck
bland Europas fria demokratier och hur politiska sidor språkligt målar upp helt olika sidor och
underminerar kriser för att vinna politiskt inflytande vid till exempel kriser, terrorattacker eller
nationellt öppna valprocesser (Eriksson, Brexit – valkampanjers ideologiska och strategiska
uppbyggnad, 2017).
3.2 - Källkritik
Äkthetskriteriet, beroendekriteriet, tendenskriteriet, samt samtidskriteriet är de fyra
kontrollmekanismer som används vid alla källkritiska kontroller av den information som samlas
in ifrån selektivt utvalda källor (Esaiasson, P., 2017. Metodpraktikan. Kapitel 15.).
Äkthetskriteriet är något huvudsakligt som ligger i åtanke genom hela uppsatsen och endast så
pass äkthetstrolig information som möjligt är vad som lyfts fram. Historiskt sett är många
östeuropeiska och vissa sydöstliga demokratier någorlunda förankrade i annorlunda strukturer
där mer auktoritära och kollektiva rörelser, lever kvar starka än idag. Då Timbro Authoritarian
Populism Index (TAP) endast använder information baserad på demokratiska medborgares
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
21
väljarmönster som presenterats offentligt efter demokratiska valresultat som sammanställts
sedan 1980-talet, kan man anta att äkthetskriteriet är mer än väl uppfyllt i detta anseende. Detta
för att inga ideologiska värdegrunder ligger till grund för rapportens resultat. Det är
demokratiska väljarmönster som skenat ifrån den normativa trenden att rösta på etablerade
partier (Esaiasson, P., 2017. Metodpraktikan. Kapitel 15.).
Beroendekriteriet är trivialt i detta anseende eftersom det är demokrati, populistiska partier och
etablerade partiers representation av allmänintressen som denna uppsats grundar sig på att
undersöka. Detta då alla begrepp är mycket känsliga och som enkelt kan felkategoriskt
definieras eller förknippas felaktigt med varandra, så beroende på hur dessa används och av vem
ligger till grund för att peka ut populistiska tendenser. Timbro Authoritarian Populism Index är
därför lämpligen oberoende i sina rapporter, då de förmodat ej har möjlighet att manipulera
officiellt publicerade demokratiska valresultat bakåt i tiden (Esaiasson, P., 2017.
Metodpraktikan. Kapitel 15.).
Tendenskriteriet är väsentligt i så stor utsträckning som möjligt, men då helt oberoende
rapporter är omöjliga på grund av mänsklig natur och en vilja att styrka sina egna intressen, kan
man anta att vissa tendenser är per automatik ideologiskt identifierbara. Timbro Authoritarian
Populism Index diskuterar ideologiska fenomen och utvecklingsmönster, vilket gör dem
minimalt befläckade rent tendensmässigt, men är en liberalt inriktad tankesmedja med rötter i
Svenskt Näringsliv, som har sina egna intressen dessutom (Esaiasson, P., 2017.
Metodpraktikan. Kapitel
15.).
Samtidskriteriet är något grundläggande som finns i åtanke genom hela uppsatsen och endast så
pass samtidig information som möjligt är vad som lyfts fram. Uppsatsens tidsintervall som är
av avsikt att undersöka är en tidsperiod som i sitt totala omfång täcker tiden från år 2008 fram
till år 2018. Då Timbro Authoritarian Populism Index endast använder information baserad på
demokratiska medborgares väljarmönster som är data som presenterats offentligt efter
demokratiska valresultat har sammanställts sedan 1980-talet och framåt, är detta kriterium mer
än väl uppfyllt gällande vald utveckling att undersöka (Esaiasson, P., 2017. Metodpraktikan.
Kapitel 15.).
4.0 Empirisk genomgång
Inledningsvis kommer de empiriska fakta som kan tänkas sammankopplas till utvalda teorier att
förtydligas i syfte att även förklara varför samhällsfunktionerna (statsapparaten) parallellt med
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
22
dessa utvecklingar, kan från ett väljarperspektiv (masslojalitet) anses som dysfunktionell och
även då som en förklarande faktor gällande populismens nutida tillökning bland dess väljare.
Den utvalda empirin kan till synes anses vara förklaringskraftiga faktorer för varför etablerade
partier tappar masslojaliteten bland sin etablerade väljarbas i en allt högre utsträckning enligt
diagrammen som har skapts i syftet att framställa utvecklingarna på ett förtydligande vis. De
indikatorer som valts ut är: Kriminalitet, Ekonomi (GDP/BNP), Arbetslöshet och Invandring.
Beroendevariabeln blir därmed masslojalitet gent emot etablerad makt, eller alternativa
korrektiv, parallellt med de oberoende utvecklingarna. Vilka alla fyra mycket väl kan tänkas
utgöra en förändring bland de förskjutningar som skett inom maktfördelningen från etablerade
partier, övergående till populister om dessa förändringar sammanfaller överensstämmande
negativt bland utvecklingarna inom satt tidsintervall. Då år 2007 – 2010 ej har några tydliga
förskjutningar i diagrammet så utgår jag ifrån att det ej existerar några starka samband mellan
de oberoende faktorerna, ökande stöd bland populister och minskande stöd bland etablerade
partier under denna period (TIMBRO, 2019, Timbro Authoritarian Populism Index 2019).
4.1 Populismens utvecklingsmönster – Timbro Authoritarian Populism Index
Den operationaliserade indikatorn: ”Valresultat” är den huvudsakliga utvecklingen som ger
grund för uppsatsens empiriskt relevanta anknytningar under tidsintervallet. Nedanför här utförs
en genomgång gällande populismens förekommande förändringar inom Grekland och Sverige,
som statistiskt förklarar punktliga förändringar nedanför från och med år 2000 – 2018. Detta för
att ge en tydlig överblick gällande den drastiska förskjutningen i maktfördelningen. Då
Grekland och Sverige båda enligt diagrammet nedan stadigt gått ifrån en mindre representativt
populistisk väljarbas till en allt större från och med år 2011 och framåt i Grekland, samt för
Sverige blir avvikelsen som tydligast vid slutskedet år 2013. Detta kan klarläggas enligt
Timbros Authoritarian Populism Index (TAP) årsrapport för år 2019. Från och med år 2000 till
och med år 2018 har populismen i Grekland ökat med cirka 506,4% och i Sverige med cirka
108,1%. Timbro Authoritarian Populism index sträcker sig ända bak till år 1979 fram till år
2019. Dock har det av praktiskt observerade anledningar, avgränsats till år 2000 för att det ger
en tydligare inblick i de drastiska ökningarna som är förekommande nedan år 2007 (TIMBRO,
2019, Timbro Authoritarian Populism Index 2019).
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
23
(Timbro Authoritarian Populism Index 2019, Timbro, 2019.)
4.2 Populismens utveckling mellan år 2007 – 2018
Nedanför syns ett diagram som förhållandevis talar om för oss, vad även Timbro Authoritarian
Populism Index (TAP) indikerar. Detta för att lyfta fram och förklara direkta samband mellan
populismens utvecklingar inom Grekland och Sverige, samt vilka faktorer (oberoende variabler)
som kan tänkas ligga till grund för dessa utvecklingar utefter populismens ökade masslojalitet
(beroende variabel), vilket också borde kunna härledas bevisligen som en förklaring till
etablerade partiers sjunkande förtroende (TIMBRO, 2019, Timbro Authoritarian Populism
Index 2019).
(Timbro Authoritarian Populism Index 2019, Timbro, 2019.)
De indikatorer som operationaliserats för populism är: Demokratiska Valresultat som utgörs av
den uppvisade masslojaliteten, då för både populistiska och etablerade partier (ej antal
individuella partier, se avgränsningar/exkluderingar vid avsnitt ” 2.5 Operationalisering”).
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
24
4.3 Brottslig och Kriminell utveckling mellan år 2008 – 2017
Här nedanför syns kriminal-statistik för Grekland och Sverige som sträcker sig i sin omfattning
mellan år 2008 och år 2017. Sammanställningsvis kommer den data som syns i de nedanstående
diagrammen baserade på EuroStat Statistics: ”Recorded offences by offence category”, att
sammanfogas och vad den data som finns tillgänglig betyder förändringsmässigt procentuellt
mellan de bredaste möjliga mätpunkterna år 2008 till år 2017 kommer att tydliggöras. Då
kriminalpolitik är en tänkbar variabel som kan tänkas påverka beroende variabeln, så tillkommer
senare tillfälle att dedikerat gå igenom relevanta förändringar inom satt tidsintervall för att finna
samband bland utvecklingarna som teoretiskt kan tänkas förklara maktfördelningens
förändringar (Eurostat, 2019, Recorded offences by offence category).
I Sverige har antalet anmälda stölder mellan år 2012 - 2017 minskat från 408 420 till 352 312
antal anmälda stölder, vilket är en minskning på cirka 15,9% jämfört med år 2012. Inom samma
tidsintervall har dessutom antalet avsiktliga mord ökat från 68 till 113 antal mord enligt
EuroStat, vilket är en ökning med cirka 66% jämfört med år 2012. Varför dessa data ej syns i
diagrammet ovan är för att skalan mellan dessa olika värden annars skulle utgöra en otydlighet,
men utesluter ej denna utveckling genom att inkludera dem här i skrift. Sammanställt har alltså
antalet stölder minskat i Sverige sedan år 2012, medan avsiktliga mord ökat urartande jämfört
med år 2012 (Eurostat, 2019, Recorded offences by offence category).
(Recorded offences by offence category, Eurostat, 2019.)
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
25
Förutom den data som finns tillgänglig ovan, talar även ovanstående diagram om för oss
betraktare att sedan år 2008 har förekomsten av sexuellt våld ökat från totalt 14 058 tillfällen
till totalt 18 874 sexuella våldsövergrepp, vilket är en ökning med cirka 34,2% vid senare
mätpunkt år 2017, jämfört med utgångspunkten 2008. Inom samma tidsintervall har dessutom
antalet sexuella övergrepp ökat från totalt 9 157 övergrepp till 11 505, vilket är en ökning med
cirka 25,6% jämfört med år 2008. Dessutom har även våldtäkter ökat till antalet sedan år 2008,
från totalt 4901 våldtäkter till 6969 antalet våldtäkter år 2017, vilket motsvarar en procentuell
ökning på cirka 70,3%. Överfall har dock generellt sett minskat mellan år 2008 och 2017, från
5992 överfall till 4685, vilket motsvarar en minskning på cirka 21,8% (Eurostat, 2019, Recorded
offences by offence category). Det är alltså de kriminella utvecklingarna som har starkast
förklaringskraft för Sverige.
(Recorded offences by offence category, Eurostat, 2019.)
I Grekland har antalet anmälda stölder mellan år 2012 - 2017 minskat från 119 078 till 109 733
antal anmälda stölder, vilket är en minskning med 7,8% jämfört med år 2012. Inom samma
tidsintervall har dessutom antalet avsiktliga mord minskat från 165 till 78 antal mord enligt
EuroStat, vilket är en minskning med cirka 52,7% jämfört med år 2012. Varför dessa data ej
syns i diagrammet ovan är för att skalan mellan dessa olika värden annars skulle utgöra en
otydlighet, men utesluter dem ej genom att inkludera dem här i skrift. Sammanställt har alltså
både antalet stölder och avsiktliga mord minskat i Grekland sedan år 2012 (Eurostat, 2019,
Recorded offences by offence category).
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
26
Enligt ovanstående data, så talar diagrammet om för oss betraktare att sedan år 2008 har
förekomsten av sexuellt våld minskat från totalt 682 tillfällen till totalt 453 sexuella
våldsövergrepp, vilket är en minskning med cirka 33,5% vid senare mätpunkt år 2017, jämfört
med utgångspunkten 2008. Inom samma tidsintervall har dessutom antalet sexuella övergrepp
minskat från totalt 450 övergrepp till 224, vilket är en minskning med cirka 50,2% jämfört med
år 2008. Dessutom har även Våldtäkter minskat till antalet sedan år 2008, från totalt 232
våldtäkter till 156 antalet våldtäkter år 2017, vilket motsvarar en procentuell minskning med
cirka 32,7%. Överfall har dock generellt sett ökat markant mellan år 2008 och 2017, från 450
överfall till 1510, vilket motsvarar en ökning hela 235,5%, alltså mer än en trefaldigad ökning
gällande förekomsten av överfall sedan 2008 (Eurostat, 2019, Recorded offences by offence
category).
4.4 Ekonomisk Utveckling – Skulder eller kristendenser?
(Eurostat, 2018, General Government Gross Debt)
Detta kan mycket väl vara en styrkande faktor som kan förklara ett ökat stöd bland populister
under utvald period som grafen ovan avser att återspegla. Då jämfört med det sjunkande
förtroendet för tidigare etablerade partier. Medan som tidigare uppdagat, så har Sveriges BNP
(GPD) varken försämrats eller förbättrats speciellt markant mellan år 2007 - 2018 (Eurostat,
2018, General Government Gross Debt), vilket ej utgör ett stärkande utvecklingsmönster
gällande det ökande stödet för populism, men kan ge en ökande förklaringskraft till varför
populismen inom Sverige ej fått samma uppsving som Grekland, samtidigt som det förklarar
utvecklingen i Grekland, i teorin enligt de sju teserna om populism enligt Jan Müllers ”What is
Populism” (Müller, J,. 2016. What is Populism. Pg. 80) och Habermas kristendenser (Habermas,
J., 1975. Legitimation Crisis, pg.50.).
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
27
4.5 Arbetslöshet & invandring – Identifierbara kristendenser?
Invandringen har enligt EuroStat ökat markant inom EU, dock har ej alla medlemmar tagit emot
lika många på flykt, vilket även överensstämmer med Grekland och Sverige som undersökts
och kan återfinnas i EuroStats databas (Eurostat, 2019, Immigration). Den mätning som finns
tillgänglig sträcker sig mellan år 2008 till och med år 2017. I Sverige ökade invandringen från
101,171 år 2008 till 144,489 år 2017, vilket motsvarar en ökning på cirka 42,8%. Arbetslösheten
i Grekland har dessutom en stor inverkan i detta, då arbetslösheten år 2018 låg på 19,3% i
jämförelse med år 2008 när arbetslösheten var lägre på 7,8%, vilket är en ökning med cirka
147,4% i jämförelse med år 2008. Dessutom har Greklands invandring ökat från 66,529 år 2008
till 112,247 år 2017, vilket är en ökning på 68,7%. I Sverige är den i stort sett oförändrad från
6,2% år 2007 till 6,3% år 2018. Det är en tillökning med cirka 1,6% i jämförelse med år 2007
(Eurostat, 2019, Unemployment trends).
Detta betyder att
Grekland har tydliga
kristendenser som måste
hanteras effektivare,
jämfört med Sverige.
Detta i sin tur för att i
Grekland syns det att de
befann sig i en
motivationskris som är
baserad på att den
politiska styrningen
misslyckades hantera
befolkningens behov
sedan tidigare, innan
flyktingkrisen år 2015.
Greklands politiska system har alltså via politisk styrning ej lyckats hantera de tidigare
problematiska utvecklingarna, vilket på det socio-kulturella planet för samhället, betyder en
svagare organiseringskraft (förtroende för etablerad makt) som redan är begränsad eftersom
många är oförmöget arbetslösa, medan efterfrågan på arbetstillfällen ökar.
(Eurostat, 2019, Unemployment trends).
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
28
Point of Origin System Crisis Identity Crisis
Economic System Economic Crisis X
Political System Rationality Crisis Legitimation Crisis
Socio-Cultural System X Motivaion Crisis
Enligt Most Similar System Design komparativa
jämförelser mellan operationaliserade indikatorer,
som oberoendefaktorer (kriminella, ekonomiska &
sociokulturella) utvecklingar så är det tydligt att det
framgår en utveckling inom Sverige som missgynnar
etablerade partier, då bland grövre brott och
invandring. Grekland är avvikande i detta anseende på
grund av att den enda synliga ökningen återfinns bland
kategorin överfall, bland grövre brott. Inom Grekland
finns anmärkningsvärda förändringar utöver de som
syns för Sverige, då gällande arbetslöshet, invandring
och statsskuld under avsett tidsintervall som
undersökts. För Sverige blir det dock svårt att finna någon förklaringskraft mellan invandring
och andra operationaliserade oberoendevariabler och indikatorer enligt MSSD, då endast
populism som beroendevariabel är parallellt sammanträffande med invandring inom de båda
demokratierna. Varken arbetslöshet eller invandring påvisar någon sammanfallande
förklaringskraft som operationaliserade indikatorer för Sveriges enskilda mätningar. Dock kan
andra oberoende variabler/indikatorer så som kriminalitet påverka en populistisk tillökning
ytterligare.
Arbetslösheten är alltså för Grekland en operationaliserad indikator och oberoendevariabel som
kan tänkas ha en hög förklaringskraft gentemot beroendevariabeln: Masslojalitet. Detta då enligt
avsedd teori från Habermas och även de sju teserna om populism, från Jan Müller. En högre
arbetslöshet, ökande statsskuld och tillökning av befolkning via flyktingströmmar är knappast
en oproblematisk utveckling för en nation. För Sverige är det åter igen svårt att bekräfta en
förklaringskraft som kan sammanfallande förklaras av dessa två utvecklingar. Varken
arbetslöshet eller invandring påvisar någon sammanfallande förklaringskraft som
operationaliserade indikatorer för Sveriges enskilda mätningar. Dock kan andra oberoende
variabler/indikatorer så som kriminalitet påverka en sådan tillökning ytterligare
(Legitimation Crisis, Habermas, J, 1975. pg.45)
(Petersson, C. 2019, Most Similar System Design)
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
29
5.0 Sammanfattning och diskussion
en central kategori på grund av flyktingkrisen år 2015 och det handlar om både utmanande
korrektiv från en progressiv synvinkel (mer öppen gränspolitik) och en mer protektionistisk
(Stängd, bevarande gränspolitik) från populistiskt håll, som utmanar styrningen och ifrågasätter
den etablerade maktens roll att förvalta detta politiskt. De val som har gjorts indikerar att båda
länderna intagit ett mer progressivt (öppet) ställningstagande gällande flyktingmottagande och
det har gynnat både progressiva populister och protektionistiska populister i den sakfrågan
eftersom mottagandet av flyktingar har ökat i samband med populismens sammanlagt ökade
masslojalitet (Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg.46).
Invandringen kan identifieras som återkommande parallell utveckling vid sidan av populismens
ökande masslojalitet inom både Grekland och Sverige, då det är den enda utmärkande
oberoendevariabeln i båda fallen (Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, pg.45). Detta för att
i både Grekland och Sverige har antalet mottaganden ökat under hela perioden samtidigt.
Invandring utgör i sig inte nödvändigtvis en negativ utveckling. Dock kan det anses
problematiskt om krisartade utvecklingar sker parallellt med en redan påtaglig arbetslöshet och
finanskris som i Grekland under den period som avsiktligt undersökts. Enligt Habermas
(Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg.45) modell om kriser och deras
uppkomstkälla, så framgår det tydligt att fyra kristendenser kan identifieras inom Grekland:
Ekonomiska Kriser, Rationella kriser, Legitimeringskriser & Motivationskriser. Dessutom går
det att rikta kritik gent emot hur resurserna hanteras (rationalitetkris), hur Instutioner organiseras
och om kriser, så som flyktingkrisen år 2015 krävde mer regionalt riktade insatser, samt
resurser, detta då för Sveriges del (Petersson. C. 2015. A Global Responsibility: Refuge or
Refugee, pg. 5 - 7). En ekonomisk kris uppstår inom det ekonomiskt adopterade systemet. Om
systemet ej försöker lindra symptomen där största möjliga effekt kan uppnås, så anses även den
politiska styrningen som dysfunktionell och institutioners satta mål att arbeta utefter blir allt
mindre eftertraktade och allt mer ineffektiva. Detta leder till att en Rationalitetskris uppstår
inom det politiska systemet och i sin tur kan detta leda till en Legitimitetskris som uppstående
inom sociokulturella förhållanden även således kan urarta till en motiveringskris. Detta om
samhällets etablerade makt genom sin politiska styrning kan antas vara dysfunktionellt
missgynnande för den gemensamma identiteten. Det vill säga, vad den politiska styrningen,
gemensamt med de sociala normerna/föreställningarna försöker skapa nationellt. Detta utifrån
en systemkris (ekonomiska och rationella kriser), skulle i sin tur kunna tänkas bedda grund för
en identitetskris som kan vara politiskt revolutionär (utmanande) utifrån ett
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
30
legitimitetsperspektiv (kritiserar pluralistiskt/etablerat styre) eller motivationsmässigt
korrigerande då man ej erkänner den politiska styrningen från etablerade partier på grund av
misslyckad hantering av kirsliknande utvecklingar (Müller, J, 2016. What is Populism. Pg. 80).
Alltså att den grekiskt politiska styrningen misslyckats hantera arbetslösheten och även fått
handskas med en undermålig hantering av statsfinanser samtidigt som invandringen givit
tillökning bland befolkningen. En ökande invandring kan med hjälp av teori och empiri
sammanställa ett styrkande samband mellan ökad invandring och ökat populistiskt stöd. Inte på
grund av irrationella medborgare, utan det är som konsekvens av en inre ovilja
(frustration/misstro) som gör att dessa väljer alternativa korrektiv, istället för att leta alternativ
bland politiskt & traditionellt väl etablerade partier.
I både Grekland och Sverige är det så att etablerade partier tappar allt mer makt åt populistiskt
tenderande representativa politiker och därmed får populister alltså en effekt av en ökad
masslojalitet som konsekvens. Det är ett påstående som baserar sig på Timbro Authoritarian
Populism Index (TAP), Invandring, Arbetslöshet, Statsfinanser i form av GDP (BNP) och
Brottsstatistik från EuroStat. Detta för att dessa är oberoende variabler som indikerar hur vidare
effektivt krisutvecklingar styrts politiskt av etablerade partier. Är diverse negativa utvecklingar
förekommande så påverkar det så klart i sin tur i vilken utsträckning den etablerade makten har
kapacitet att styra utvecklingarna, vilket blir problematiskt om styrningen redan är
dysfunktionell (Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg.6 - 50). Baserar detta då
på en del, ifrån en av de ”Sju teserna om Populism” där punkt 7 tar upp ”Vad är kriteriet för att
tillhöra det politiska i samhället?” (Müller, J, 2016. What is Populism. Pg. 80). Detta är en
legitim fråga, oavsett hur legitim den som står bakom ifrågasättandet är, så kan frågeställningen
användas implicit åt andra hållet med. Vid negativa utvecklingar som dessa oberoende variabler
indikerar förekom mellan 2007 – 2018, så ökar dessutom populismens stöd och den etablerade
makten har tappat masslojalitet sedan dess och lyckades ej ta tillbaka någon makt ifrån
populister i det stora hela under avsatt tidsintervall som undersökts. Enligt motivationskrisen
kan slutsatsen dras om att parallella utvecklingar vid sidan av invandring kan förklara de
demokratiska samhällspänningar som i sin tur gemensamt ger en tydlig förklaringskraft, då
genom ”Most
Similar System Design (MMSD)” som förklarar varför populismen har ökat, då som
operationaliserad beroendevariabeln. Motivationskrisen kommer att förtydligande förklaras i
avsnitt sex.
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
31
För Grekland är det som tydligast att Populismen ökat markant tidsmässigt och parallellt med
en tuff skuldsättning som förvärrats under den period som undersökts, som dessutom slutligen
krävde att EU fick gå in och hjälpa Grekland år 2010. Denna utveckling är tendensmässigt en
nationell motivationskris, som är gödande för populisters ökande masslojalitet (Habermas, J.,
1975. Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg.46). Detta eftersom Trots dessa insatser, så tog det tid
innan någon förbättring kunde synas över huvud taget, det sågs ej förrän år 2012 och efter det
har det trots allt gått ostabilt enligt Eurostats data (Eurostat, 2018, General Government Gross
Debt) som finns tillgänglig. Dessutom har Överfall (Assault) ökat inom Grekland sedan år 2008
– 2017 med hela 235,5%, vilket är mer än tre gånger så mycket i jämförelse med nio år bakåt i
tiden. Om det har med en ökande polarisering gällande tolerans emot oliktänkande, som kan
tänkas resultera i våld eller överfall att göra, är inte vad som är intressant i detta anseende, utan
det som är intressant i detta anseende är huruvida dessa kriser och negativa utvecklingar överlag
har skötts av etablerade partier vid makten sedan tidigare skede, samt att det sjunkande
förtroendet bland de etablerade kan härledas som konsekvens av oförmågan att hantera negativa
utvecklingar effektivt nog. Framför allt kan man enligt den första tesen, av de ”Sju teserna om
populism”, dra slutsatsen om att frustrationen över hur kris-liknande situationer hanterats,
resulterat i en allt mer verbalt uppviglad version av populism som aktivt kritiserar etablerade
”eliter” eller anser sig själva vara kapabla att representera dessa intressen effektivare än
etablerade partier, som tidigare uppenbarligen ej lyckats med den politiska styrningen. Därmed
kan det inte undgå att dessa negativa utvecklingar av extremare slag, delvis med stor sannolikhet
ligger till grund för den allt mer populistiska politiken i Grekland för avsatt tidsintervall mellan
år 2007 - 2018.
För Sverige är det ännu tydligare bland brottsstatistiken att urskilja tydliga negativa utvecklingar
som mycket sannolikt ligger till grund för en allt mer förekommande frustration bland
demokratiska medborgare. Förekomsten av populism är fortsatt ökande under avsatt
tidsintervall, men inte i samma representativa utsträckning procentuellt som Grekland. Det som
är mindre förekommande är negativa utvecklingar för den svenska statsskulden, som minimalt
återfinns vid år 2007, 2009, 2012, 2013 och 2014. Brottsstatistiken talar dock om för oss att
mellan år 2009 – 2012, så ökade antalet brott gällande: Sexuella Överfall, Sexuellt Våld och
Våldtäkter. Undantaget för den sistnämnda brottsrubriceringen ”våldtäkt” som år 2012 avtog i
jämförelse med tidigare år för att sjunka rubricerande bland dessa tre brottstyper år 2013. År
2014 sker dock en ökning åter igen bland samma typer av brott, för att se en minskning år 2015
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
32
och på nytt så ökar antalet Sexuella Överfall, Sexuellt Våld och Våldtäkter för både år 2016 och
år 2017.
6.0 Slutsats
En mindre välskött kriminalpolitik är så klart något som förklarande kan ligga till grund för en
underliggande frustration hos väljare, som gör att man ifrågasätter etablerade partier genom att
rösta på alternativa populister för att hantera oönskade utvecklingar, så som ekonomiska
utvecklingar, en bred arbetslöshet och relativt hög invandring i Grekland. I Sverige kan det
tänkas bero på att man kriminalpolitiskt misslyckats bromsa de negativa utvecklingarna inom
fyra olika brottsrubriceringar: Mord, Sexuellt våld, Sexuella Övergrepp & Våldtäkter (Müller,
J, 2016. What is Populism. Pg. 80). Detta kan tänkas väcka en Legitimationskris bland den
politiska styrningen eller motiveringskris rent socio-kulturellt för ett samhälles normativa
uppfattning och sätt att kulturellt, samt normativt organisera sig på (Habermas, J., 1975.
Legitimation Crisis, pg. 50).
Ekonomiska kriser uppstår i den mening att statsapparaten sanslöst fortsätter samma
ineffektiva politiska styrning, samtidigt som förhållandena inte tillåter ett sådant administrativt
förhållningssätt i förvaltandet av ekonomin.
Rationalitetskriser uppstår när aktörer sätts emot varandra och missgynnandet sker på ett
sådant vis att ett ärvt problem, ej blir löst via den politiska styrningen och fortsätter att växa och
då övergår till en permanent kris bland de offentliga finanserna som då ligger till grund för
Ekonomiska kriser och även då Rationalitetskrisen enligt Habermas teorier. För Sverige
utgör den operationaliserade indikatorn ”Nationell skuld” ingen tydlig förklaringskraft, men ett
tidigare arbete utfört av mig själv kan indikera att den ekonomiska faktorn fortfarande finns
med där och att det hade kunnat skötas effektivare, samtidigt som det hade kostat mindre och
skänkt nödvändig hjälp till fler behövande under flyktingkrisen som exempel (CARL
PETERSSON. 2015. A Global Responsibility: Refuge or Refugee). I Grekland är dock den
”Nationella Skulden” något som trots insatser och räddningspaket, tynger den politiska
styrningen under hela perioden som avsatts, samt undersökts. Det som ytterligare kan
identifieras i Greklands fall är arbetslösheten. Detta kan dessutom tänkas som parallellt fenomen
försvåra statsapparatens försök till korrigering/förvaltning via politisk styrning. Parallellt med
dessa två negativa utvecklingar och Greklands befolknings utsatthet, så ökade även
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
33
invandringen under finans-, arbetslöshets- och flykting-krisen. Vilket utgör en spänning mellan
aktörer och arbetssökande på arbetsmarknaden.
En Legitimitetskris uppstår antingen när ett systems begränsningar uppnåtts och/eller om det
skapar oavsiktliga/oönskade bieffekter av de administrativt politiserade ingreppen, vilket är
något som kan tänkas ha skett i Grekland och Sverige. I Sverige så har kriminaliteten skenat
iväg och det leder även till oavsiktliga bieffekter för medborgarna om den politiska styrningen
ej får bukt med utvecklingen. Kriminella utvecklingar som dessa skapar social oro och går emot
det normativa sättet att bygga ett organiserat samhälle på där alla är lika inför lagen och att den
skall efterföljas traditionsenligt och etiskt utefter de lagar och regleringar som finns, som
dessutom skall verkställas vid överträdelser. I Grekland så är det tre utmärkelser som kan
tydliggöras enligt en legitimitetskris, två utvecklingar som absolut direkt kan förklara ett
sjunkande förtroende för den etablerade makten. Dessa två indikatorer är åter igen Nationell
skuld och arbetslösheten. Den tredje indikatorn utgör i sig inte en negativ utveckling, eftersom
inom en blomstrande ekonomi så hade invandring endast lett till mer arbetstillfällen. Nu är det
dessvärre så att under avsett tidsintervall så är varken arbetsmarknaden eller de offentliga
finanserna i sin ordning. En tillökning av medborgare under tider som dessa leder till att mer
resurser måste spenderas på deras integration i samhället för dessa nyinkomna medborgare skall
kunna delta på arbetsmarknaden. De negativt ärvda effekterna av oavsiktliga konsekvenser ifrån
tidigare politisk styrning och systembegränsningar till gränsen på överbelastning är därmed två
utvecklingar som ger flyktingkrisen en förklaringskraft för just Grekland i detta anseende, men
det kan ej argumenteras för lika tydligt i Sveriges fall.
Motivationskriser uppstår när traditioner som är viktiga för en nations kulturella identitet bryts
ner eller när den politiska styrningen belastas av nya och universella värdegrunder. Dessa nya
värdegrunder som tillkommer kan utgöra en konkurrens om vilka traditioner som måste
tillgodoses eller försvaras vid eventuella förtryck och därmed går det fokus som tidigare lades
på majoritetens kultur bort till en viss del (Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, pg. 50).
Detta kan i sig skapa friktioner/spänningar inom ett land om det finns ett etiskt
majoritetsanspråk som kan börja känna sig hotat av utmanande korrektiv. Detta då majoriteten
känner att deras intressen faller längre ifrån politikens centrum och att den representativt
etablerade makten på demokratisk väg vill tillgodose dessa ”nya” och universella värden. Detta
leder då så klart till att alternativa korrektiv uppstår inom ett demokratiskt samhälle genom
politisk organisering och kan därmed anses som ett utmanande korrektiv (Müller, J, 2016. What
is Populism. Pg. 80).
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
34
Rationalitetskriser: Förstörelse av administrativ rationalitet sker via – C) Motstående intressen
bland individuella kapitalister eller D) Produktionen (behövlig för fortsatt existens) av strukturer
som är främmande för det nuvarande systemet. Det är tydligt här att en fortsatt produktion av
främmande strukturer ursprungligen skapades av den etablerade styrningen.
I Sverige har Kriminalpolitiken skenat iväg negativt, samtidigt som antalet nyanlända ökat i
jämn takt med högre antal immigranter. Det finns som sagt ingen förklaringskraft (bland utvalda
indikatorer) här som härledande kan förklara att man uppnått någon systembegränsning i form
av ekonomi eller överbelastning. Dock finns det för Sverige – Enligt Motivationskrisen nya
behov att på kulturell väg att tillgodose och det skapar i teorin spänningar mellan dessa
tillgodoseende från politiskt håll och uttrycker sig genom demokratisk organisering som
politiskt korrektiv.
Legitimitetskrisen: E) ”Systemets begränsningar” i Grekland är ett tydligt fenomen som har
teoretiskt stöd dessutom. Denna förklaringskraft baserar sig på de operationaliserade
indikatorerna som i en korrekt jämförelse med ”Systembegränsningar” kan anses vara
belastande eller oönskade för ett demokratiskt, politiskt styrt samhälle. Dessa operationaliserade
indikatorer är Arbetslösheten, Invandringen och Statsskulden – Som även ur ett kritiskt
antagande utifrån ”Motivationskriser” kan antas vara spänningar som förklaringskraftigt
utspelar sig emellan etablerad makt, utmanande korrektiv och de socio-kulturella utvecklingarna
som sker parallellt med samtida politisk styrning. Dessa parallella utvecklingar leder till sociala
osäkerheter och dessa utvecklingar kräver ett bredare tillgodoseende, viket leder till en högre
konkurrens bland de politisk florerande ”korrektiven” genom politiskt deltagande och
organisering. Som resultat blir då politiskt och populistiskt utmanande korrektiv allt mer
föredragna gällande de viktiga traditionerna eller normativa förväntningarna av det politiska
styret, om den etablerade maktens politiska prestigemål faller längre ifrån väljarbasen.
Det som procentuellt går att se är att invandringen ökat till 42,8% inom Sverige i jämförelse
med år 2008 och inom Grekland syns det att invandringen ökat till 68,7% i jämförelse med
samma år. Invandring är i sig nödvändigtvis ej en huvudsakligt utgörande faktor för ”kriser”.
Dock är det inom detta tidsintervall nödvändigt att ta med i det anseende att det faktiskt pågick
en flyktingkris som drog in över Europa år 2015. Flyktingkrisen var storskaligt svårhanterad
med stora flyktingströmmar som proportionerligt sätt i jämförelse med den normala
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
35
förberedskapen, ej kunde hanteras utan anmärkningar och det ger för visso negativa
konsekvenser för etablerade partier om den politiska styrningen kan anses vara undermålig och
situationen kompliceras ytterligare för de som redan är socialt utsatta i samhället som helhet.
Inom Grekland är det dessutom uppenbart att det teoretiskt kan tänkas vara så att en
Legitimitetskris uppstått eftersom E) Systemets begränsningar har uppnåtts (Habermas, J.,
1975. Legitimation Crisis, pg. 50). Dessutom pågår en ekonomisk kris skenande statsskulder
bland finanserna, en tillökning bland befolkningen och en mycket hög arbetslöshet som grädden
på moset. Det kan därför i detta kontextuella anseende anses som flera förklaringskraftigt
styrkande faktorer för ett ökat stöd bland populister, som lett till att den etablerade makten
överskattat sin politiska styrningsförmåga och därmed underpresterar under dessa oundvikliga
kriser när människor är på flykt ifrån krig och förföljelse. Samtidigt som inhemskt negativa
utvecklingar parallellt fortlöper spänt och skapar en social oro. Dock utgör det en drastisk
skillnad gällande Greklands och Sveriges gränspolitik, därmed kan det även i sin tur påverka
maktkonstellationerna beroende på vilka korrektiv som finns tillgängliga (Müller, J, 2016. What
is Populism. Pg. 80).
Att dessa utvecklingar är fortsatt problematiska i kvantitativt anseende är knappast undgående
eller ifrågasättbart. Att grövre brott, trendmässigt ökar är något som är fastställt och kan leda
till kriser. I alla fall om man godtar beskrivningar, enligt alternativa korrektiv, jämfört med den
etablerade makten så är utvecklingarna negativa och detta påvisar även den data som uppsatsen
berört och behandlat, vilket leder till frustration och även social osäkerhet. Detta kan ligga till
grund för det sjunkande förtroendet bland etablerade partier från väljarbasens perspektiv, då
hanteringen av dessa utvecklingar uppenbarligen ej varit tillräcklig. Därmed kan ett påvisat
ökande stöd för populistiska partier i Sverige, härledande synliggöras och även kopplas
förtydligande som påverkande oberoendefaktorer gällande beroende variabeln till mina två
frågeställningar: Masslojalitet - som baserar sig på krisers tendenser och kravet på politiskt
effektiv styrning utefter tendenserna. (Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg.45).
En mindre välskött kriminalpolitik är så klart något som förklarande kan ligga till grund för en
underliggande frustration hos väljare, som gör att man ifrågasätter etablerade partier genom att
rösta på (korrektiv) alternativa populister (Müller, J,. 2016. What is Populism. Pg. 80).
1.1.3 – Vilka effekter har undermålig politisk styrning på etablerade partiers masslojalitet
under kriser?
Svårhanterliga kriser leder till att etablerade partier kan upplevas som dysfunktionella i sin
politiska styrning och därmed uppnås ej önskad samhällelig utveckling. Detta leder i sin tur att
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
36
de resultat man uppskattningsvis har att presentera ej är speciellt önskvärda och erkänner man
ej misslyckad styrning från politiskt håll så sjunker masslojaliteten för etablerade partier
(Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, pg. 46). Det kan även bli så att alternativa korrektiv
överlag, generellt föredras och politiska spänningarna förvärras konsekvent, på grund av
uteslutande av de som kritiserar samhällsutvecklingar. Detta leder till att andra korrektiv blir
allt mer föredragna bland väljare och dessa korrektiv skulle då enligt väljare producera bättre
resultat genom deras sätt att politiskt styra, eftersom den sociala uppslutningen för dessa
korrektiv ökar. Denna förklaring kan också beskrivas som att de problembeskrivningar
medborgare tidigare upplevt ej tidigare kunnat identifierats bland den etablerade maktens
föredragna politiska styrning. Detta kan tänkas att med stöd av både teori och empiriska data,
härledningsvis påverka den generella masslojaliteten för korrektiven i en ökande trend-riktning.
Detta är även något som Timbro Authoritarian Populism Index (TAP) bekräftat, att ökningen
bland populister (alternativa korrektiv) blivit allt mer populära bland EU’s demokratiska
invånare, generellt.
Det som faktiskt går att urskilja är att en allt större skala av de demokratiska väljarna inom avsett
tidsintervall, valt att lägga sin röst på partier med populistiska tendenser. Detta kan enligt vald
litteratur förklaras och förankras i att medborgare söker ett alternativt korrektiv (Müller, J, 2016.
What is Populism. Introduction: Is Everyone a Populist? pg. 7) istället för att förlita sig på den
etablerade styrningen. Detta för att väljare ej kan identifiera sig med sättet etablerade partier
ekonomiskt styrt samhällets utveckling, då det kanske skapar en social, samt ekonomisk oro
bland befolkningen som i detta fall kan identifieras i Grekland. Masslojaliteten minskar om den
politiska styrningen blir dysfunktionell, vilket är ett tydligt och urskiljbart fenomen i Grekland,
under avsett tidsintervall som undersökts med en hög arbetslöshet, Ökad invandring och
nationella spänningar ekonomiskt. Detta skapar en frustration bland väljare som då uttryckligen
söker ett korrektiv till den dysfunktionella styrningen från politiskt håll (Müller, J, 2016. What
is Populism. pg. 80). Undantaget i Sverige så kan denna utveckling ej sammanställas som
sammanträffande eller urskiljbart utmärkande.
Då kriminella- och ekonomiska utvecklingar påverkar demokratiska val och deras politiska
innehåll under valprocesserna, så utgörs en stor del av hur den politiska debatten förs av de som
tenderar att anse sig ha lösningen jämfört med den etablerade makten som i både Greklands och
Sveriges fall är Pluralistiska. Beroende på om etablerade partier klarar av att styra politiken på
ett sådant vis att de negativa utvecklingarna som skadar samhällets identitet kan motarbetas eller
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
37
ej återspeglas i samhällets sociala sätt att organisatoriskt uttrycka sig. Om de styrande politiska
institutionerna klarar av att motarbeta samhällets kriser enligt den samhälleliga identiteten och
enligt det föredragna sättet för befolkningen att organisera sig på så borde det finnas en validerad
legitimitet och rationalitet enligt avsedd vald teori (Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis,
pg.50). Då borde alltså ej etablerade partiers väljarstöd heller sjunka, om den etablerade maktens
styrning vore den föredragna styrningen. Dessutom borde det annars säkerställa en slags socialt
validerad lojalitet emot den etablerade makten. Samtidigt borde inte populismen enligt samma
definitiva slutsats, öka i väljarstöd. Enligt teorin om masslojalitet (Habermas, J., 1975.
Legitimation Crisis, pg. 46) gent emot styrande politiskt administrativa institutioner och dess
makthavare, verkar det ej heller stämma överens enligt Timbros Authoritarian Populism Index
(TAP) som snarare indikerar att etablerade partier tappar väljarstöd och allt fler väljare lägger
sina röster på partier med populistiska tendenser, istället för etablerade partier under den period
som undersökts mellan år 2007 och 2018. Då torde ett återbekräftande mönster återfinnas tydligt
gällande samhällets lojalitet gent emot den etablerade makten, men väljarresultatet visar att
deras hantering av förekommande kriser ej säkerställt någon ytterligare lojalitet.
1.1.4 – Vilka effekter kan då förklara en ökad masslojalitet bland populistiska korrektiv?
Enligt Timbro Authoritarian Populism Index (TAP) så vinner populistiska partier väljarstöd
under den period som undersökts. Vilket redan är klargjort sedan tidigare frågeställning.
Svårhanterliga kriser leder till att populistiska partiers kritik verkar upplevas som föredragna
korrektiv för att styra politiskt, istället för den etablerade styrningen. Detta kan endast
sammanträffa om den politiska styrningen från etablerade partier anses vara misslyckad eller
genererar en dysfunktionell styrning från politiskt håll. Därmed syns en ökande masslojalitet
bland de populistiska korrektiven. Det kan även bli så att alternativa korrektiv överlag, generellt
föredras och utvecklingarna förvärras konsekvent, på grund av att de tidigare uteslutits av
etablerade partier som kritiserats av de politiskt existerande korrektiven. Detta leder till att den
etablerade makten blir allt mindre föredragen bland väljarna och alternativa korrektiv skulle då
enligt väljarna producera bättra resultat via alternativ politisk styrning. Detta kan tänkas att med
stöd av både teori och empiriska data, härledningsvis påverka den generella masslojaliteten för
icke etablerade korrektiv, i en ökande trend-riktning. Detta är även något som Timbro
Authoritarian Populism Index (TAP) bekräftat, att ökningen bland populister (alternativa
korrektiv) blivit allt mer populära bland grekiska, samt svenska demokratiska invånare.
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
38
I både Grekland och Sverige är det så att etablerade partier tappar allt mer makt åt populistiskt
tenderande representativa politiker och därmed, får populister alltså ett ökat förtroende som
konsekvens av detta. Det är ett påstående som baserar sig på Timbro Authoritarian Populism
Index (TAP), Statsfinanser i form av GDP (BNP), samt Brottsstatistik och Arbetslöshet från
EuroStat påvisar en stark koppling mellan dessa fenomen. Detta för att dessa är oberoende
variabler som indikerar hur vidare väl dessa områden förvaltats av etablerade partier och om
diverse negativa utvecklingar är påtagliga, så påverkar det så klart i sin tur i vilken utsträckning
den etablerade makten har kapacitet att motarbeta utvecklingarna. Baserar detta då på en del,
ifrån en av de ”Sju teserna om Populism” där punkt 7 tar upp ”Vad är kriteriet för att tillhöra
det politiska i samhället?”. Detta är en legitim fråga, oavsett hur legitim den som står bakom
ifrågasättandet är, så kan frågeställningen användas implicit åt andra hållet med. Vid negativa
utvecklingar som dessa oberoende variabler indikerar är förekommande mellan 2007 – 2018, så
ökar dessutom populismens stöd och etablerade partier har tappat makt sedan dess och lyckades
ej ta tillbaka någon makt ifrån populister i det stora hela under avsatt tidsintervall som
undersökts.
För Grekland är det som tydligast att Populismen ökat markant tidsmässigt och parallellt med
en tuff skuldsättning som förvärrats enligt den period som undersökts, som dessutom slutligen
krävde att EU fick gå in och hjälpa Grekland år 2010 (European Council, Financial Aid to
Greece 2010 – 2018). Trots dessa insatser, så tog det tid innan någon förbättring kunde synas
över huvud taget, det sågs ej förrän år 2012 och efter det har det trots allt gått ostabilt enligt
Eurostats data (Eurostat, 2018, General Government Gross Debt) som finns tillgänglig.
Dessutom har Överfall (Assault) ökat inom Grekland mellan år 2008 – 2017 med hela 335,5%,
vilket är mer än tre gånger så mycket i jämförelse med nio år bakåt i tiden. Om det har med en
ökande polarisering gällande tolerans emot oliktänkande, som kan tänkas resultera i våld eller
överfall att göra, är inte vad som är intressant i detta anseende, utan det som är intressant i detta
anseende är huruvida dessa kriser och negativa utvecklingar överlag har politiskt styrts av
etablerade partier vid makten sedan tidigare skede, samt att det sjunkande förtroendet bland de
etablerade partierna kan härledas som konsekvens av oförmågan att hantera negativa
utvecklingar effektivt nog. Framför allt kan man enligt den första tesen, av de ”Sju teserna om
populism”, dra slutsatsen om att frustrationen över hur kris-liknande situationer hanterats,
resulterat i en allt starkare version av korrektiv med representativ vilja som aktivt kritiserar
etablerade ”eliter” eller anser sig själva vara kapabla att representera dessa intressen effektivare
än etablerade partier, som tidigare uppenbarligen ej lyckats med detta. Därmed kan man inte
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
39
undgå att dessa faktorer med stor sannolikhet ligger till grund för den allt mer populistiska
politiken i Grekland för avsatt tidsintervall mellan år 2007 - 2018.
För Sverige är det ännu tydligare bland brottsstatistiken att urskilja tydliga negativa utvecklingar
som mycket sannolikt ligger till grund för en allt mer förekommande frustration bland
demokratiska medborgare. Förekomsten av populism är fortsatt ökande under avsatt
tidsintervall, men inte i samma representativa utsträckning procentuellt som återfinns i
Grekland. Det som är mindre förekommande är negativa utvecklingar för den svenska
statsskulden, som minimalt återfinns vid år 2007, 2009, 2012, 2013 och 2014. Brottsstatistiken
talar dock om för oss att mellan år 2009 – 2012, så ökade antalet brott gällande: Sexuella
Överfall, Sexuellt Våld och Våldtäkter. Undantaget för den sistnämnda brottsrubriceringen
”våldtäkt” som år 2012 avtog i jämförelse med tidigare år för att sjunka rubricerande bland
dessa tre brottstyper år 2013. År 2014 sker dock en ökning åter igen bland samma typer av brott,
för att se en minskning år 2015 och på nytt så ökar antalet Sexuella Överfall, Sexuellt Våld och
Våldtäkter för både år 2016 och år 2017. Alltså är en ökad förekomst av brott en indikator för
ökat stöd bland populister och en faktor som underminerar validiteten bland etablerade partier.
Förmodligen kan en legitimitetskris (Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, pg. 46)
utmärkande urskiljas i detta anseende och därmed en rationalitetskris som leder till ett
ifrågasättande av den politiska styrningen, utifrån ett korrigeringsperspektiv.
Enligt motivationskrisen så torde politiska mål vara rationellt anpassade för att säkerställa att
en legitimitetskris ej uppstår som konsekvens av irrationellt social eller resursmässigt kostsam
organisering, som går ut på att statsapparaten inte får bli dysfunktionell i den mening att den ej
längre fungerar som föredraget korrektiv för samhället och dess invånare. Inom demokratier är
makten utbytbar. Makten, har vid kriser ett ansvar att förvalta och motarbeta negativa
utvecklingar utefter samhällets intressen och behov och därmed avstå sina egna prestigemål
under kriser. Gör de ej detta så blir den uppsamlade samlingskraften & hanteringen av kriser
dessutom sämre organiserad och den negativa utvecklingen svårare att motarbeta som samhälle
i helhet och kan skapa oavsiktliga utvecklingar som även måste förvaltas administrativt
(Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg. 50). Detta då vissa delar av samhället
har olika utvecklingar som kan klassas som kriser. Till exempel eskalerande kriminalitet som
leder till en svagare känsla av trygghet eller en ökande arbetslöshet som konsekvens av en
understimulerad arbetsmarknad. Då kanske även till exempel kriminaliteten är en faktor som
ökar negativt i sin förekomst, medan arbetstillfällen blir färre och en styrningsmässigt
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
40
dysfunktionell hantering av utvecklingarna. Kanske det då finns ett samband gällande hur man
motiverar sin organisering emot dessa två negativa utvecklingar som exempel. Alltså att
samhällets politiska institutioner, i detta fall de högst styrande organen endast kan bidra med
otillräcklig styrning från politiskt håll åt samhället. Då uppstår en motivationskris. (Habermas,
J., 1975. Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg.75). Detta leder enligt den empiriska data som
sammanställts till en tydlig utveckling som kan förklara en ökande masslojalitet för populistiska
partier.
Vidareforskning
När vi försöker att tydliggöra eller behandla begreppet populism så är det mycket viktigt att
särhålla partier som kan klassificeras som uteslutande populistiska och de som är icke
uteslutande populistiska. De partier som är exklusivt populistiska är ej detsamma som partier
som ej anses vara uteslutande populister, detta då exklusivt populistiska partier gör anspråk på
tolkningen om rätt och fel. Den första kategorin ”icke-uteslutande populistiska partier”
resulterar i att dessa ej ingår inom samma kategori av populism, då dessa kan ha populistiska
tendenser i form av ideologi eller traditionella doktriner som normativt tidigare samexisterat.
Den andra kategorin är ”Exklusivt populistiska” partier som baserar all sin existentiellt delaktiga
substans på populism och denna populism manifesterar sig bland deras sociala rörelser, samt
utgör deras aktiviteter. Det är just den andra kategorin av ”uteslutande populistiska partier” som
utgör det stereotypiskt negativa inom politiken när populism väl uppdagas som återkommande
fenomen (Kubát, M. & Mejstřík, M, 2020. Populist Parties in Contemporary Europe. Charles
University.). I syfte att besvara det två problemfrågeställningarna som uppsatsen behandlar är
det viktigt att tänka på de empiriska utvecklingarna som karläggningsvis utgörs helt av Timbro
Authoritarian Populism Index (TAP) som kan styrka att populismen är ökande i sin förekomst
och inte minskande (TIMBRO, 2019, Timbro Authoritarian Populism Index 2019). Dessa data
indikerar dessutom för Grekland år 2000 att nivån av populism låg vid 9,4 procentenheter och
år 2018 hela 57 procentenheter. Samt för Sverige så går ökningen inom samma tidsintervall från
12,4 procentenheter till 25,8 procentenheter av väljarstödet till populister. Det som kan likställas
är att det måste handla om att mer ”uteslutande populistiska partier” har attraherat fler väljare
och att det inte redan handlar om någon samexisterande ”ideologisk” polarisering som gör att
resultatet skiftar så pass drastiskt. Eller att ”icke-uteslutande populistiska partier” kan ha för
många ideologiska doktriner för att politiskt styra och institutionellt förvalta successivt under
kriser, vilket är något som bara berörs kort på ytan och ett område som uppsatsen ej är avsedd
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
41
att beröra på djupet, men dessa två förklaringar är båda möjliga och styrker min tes om att kriser,
politisk styrning och förekomsten av populism hör samman. Att leta förklaringskrafter
sinsemellan spekulativa variabler och fördjupa sig inom Populismen som fenomen i form av
ideologiskt uttryck och anti-pluralister kan tänkas vara av värde för framtida forskning.
Ur ett pragmatiskt synsätt är detta en nödvändig utveckling för att förhindra en nations förfall
(då i syfte att i tidigt stadie avsätta politiskt dysfunktionell styrning), samt en social uppslutning
bakom beslutsfattare (stark effekt i samhället) och populism kan som fenomen förklaras enligt:
”All Makt åt Folket!” eller även så kallat ”Power to The People!” – en stark vilja gällande
politiskt deltagande, då bland väljare. Dessutom kan tredjehandsförklaringen inflätas här: Den
styrande maktens institutioner och deras expertismässigt resoluta förmåga att verkställande
förvalta ”The Will of the People” succesivt, indikerar resultaten en lyckad politisk styrning eller
är den etablerade maktens åtgärder dysfunktionella? (Arditi, B., 2004. Populism as a Spectre of
Democracy: A Response to Canovan. pg. 136 – 138.). Dessa samband kan även ses som
spänningar enligt ett dualistiskt synsätt för Grekland, samt Sverige som demokrati. Detta då
populism är ett medfött/ofrånkomligt symptom som är paradoxalt nog ställt den konstitutionella
pelaren (individuella rättigheter) som garanterar rättsstatsprincipen och då den demokratiska
pelaren – alltså demokratiskt, medborgerligt deltagande och populärsuveräniteten (Abts, K. &
Rummens, S., 2007. Populism versus Democracy. pg.406.). Populism utifrån
populärsuveräniteten (den demokratiska pelaren) är inte nödvändigtvis skadlig eftersom det är
ett, åter igen medfött symptom som endast kan legitimeras eller som utmanande korrektiv ske
via konstitutionella föreskrifter ståendes på den första pelaren. När majoritetens generellt och
politiskt normativa uppfattning ej längre tjänar en tillräcklig medborgarskara, så uppstår
spänningar som är uppmanande till deltagande och utmanar den etablerade makten. Det är när
dessa individuella rättigheter utmanas, som populismen är som tydligast. Alltså när en växande
minoritet socialt sluter upp för att peka ut deras ”uppfattade” sociala eller samhälleliga osäkerhet
i syfte att styra dessa frågor politiskt utefter deras uppfattade ”allmänintresse” genom ett mer
önskat korrektiv och önskad utveckling (Canovan, M., 1999. Trust the People! Populism and
the Two Faces of Democracy. Political Studies, 47(1), pg.6–8.).
Kriser existerar från och med 2015 och framåt för både Sverige och Grekland. Syftar då på en
lägre arbetslöshet som inom Sverige kan anses ha minimal förklaringskraft för en ökad
populism, medan Grekland tacklar en stegrande arbetslöshet från år 2007 – 2018 (11 år) med
den högsta arbetslösheten på 27,5% år 2013. Samtidigt har arbetslösheten ökat från 7,8% år
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
42
2008 till 24,5% år 2012 och populismen ökar från 19% år 2011 till 50,5% år 2012. Där finns en
tydlig förklaringskraft enligt frågeställningarna här. Dessutom ökade antalet människor på flykt
under flyktingkrisen år 2015, vilket resulterade i ett högre flyktingmottagande för både
Grekland och Sverige (PETERSSON, C, 2015. A Global Responsibility: Refuge or Refugee).
Detta leder också till sociala spänningar eftersom det redan är bristfälligt med antalet jobb på
arbetsmarknaden och blir man fler så ökar konkurrensen, extra tydligt blir ett antagande som
detta i Grekland. Sammanfattningsvis kan Habermas teorier om kriser, speciellt
legitimitetskriser (Habermas, J., 1975. Legitimation Crisis, Chap. 1.. pg.45) härleda en stärkt
tes om att demokratin i Sverige och Grekland blev politiskt dysfunktionell under flera perioder
som avsatts enligt tidsintervallet 2007 till år 2018, vilket kan anses som ett intressant område
för vidare framtida forskning om man nu godtar att utgå från att väljarna har rätt. Det som kan
vara intressant att undersöka är att kontrollera hur många företag som får stänga ner, vilka
arbetar i samhället som förlorar jobben (specifika yrken) först och då hur samhället påverkas
mer i helhet av dysfunktionell politisk styrning. Hittar man förklaringskrafter bland dessa så
kan man även finna validitet för frustrationen bland politiskt deltagande medborgare som enligt
Müller, är en logisk och fullt rimlig förklaring. För Grekland finns här en otroligt tydlig
förklaringskraft i det anseende att korrektiven sammanträffande tagit över i stort sett helt under
avsett tidsintervall. Dessutom ökar förekomsten av överfall, då 450 och år 2017 hela 1510
överfall. Det är åter igen, en ökning på hela 235,5%, vilket är en mycket oönskad utveckling
som kan från en politiskt styrd vinkel, anses mycket dysfunktionell, men inte heller speciellt
anmärkningsvärt i det stora hela. Det finns även därmed i det stora hela en stark förklaringskraft
mellan detta samband och en frustration (Müller, J,. 2016. What is Populism. Pg. 80) kring
etablerade partiers validitet bland väljare, vilket också kan förklara ett ökande stöd för
populismen inom Grekland.
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
43
➢ Referenser
Tryckta källor:
Abts, K. & Rummens, S., 2007. Populism versus Democracy. Political Studies, 55(2), pp.405–424.
Arditi, B., 2004. Populism as a Spectre of Democracy: A Response to Canovan. Political Studies,
52(1), pp.135–143.
Canovan, M., 1999. Trust the People! Populism and the Two Faces of Democracy. Political Studies,
47(1), pp.2–16.
Bearbetningar
CARL PETERSSON. 2015. A Global Responsibility: Refuge or Refugee
https://1drv.ms/w/s!Ait2oR24qR-9iO1iG7ZN0XE1LJRWVQ
(Sophie Eriksson, 2017, Brexit)
Brexit – valkampanjers ideologiska och strategiska uppbyggnad
Författare: Sophie Eriksson - Termin: HT17
Handledare: Yonhyok Choe - Ämne: Statsvetenskap
Litteratur
Esaiasson, P. et al., 2017. Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad
Femte upplagan., Stockholm: Wolters Kluwer.
Müller, J.-W., 2016. What is populism? University of Pennsylvania Press.
Habermas, J., 1975. Legitimation crisis, Boston, Mass.: Beacon Press.
Internetmaterial:
Eurostat, 2019, Unemployment trends (Arbetslöshet) https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-
explained/index.php/Unemployment_statistics#Longerterm_unemployment_trends
Eurostat, 2019, Recorded offences by offence category (Brott)
https://appsso.eurostat.ec.europa.eu/nui/submitViewTableAction.do
Eurostat, 2019, Immigration
https://appsso.eurostat.ec.europa.eu/nui/show.do?dataset=migr_imm1ctz&lang=en
Carl Petersson 2SK31E 2019-05-31 INSAM16
44
Eurostat, 2018, General Government Gross Debt
https://ec.europa.eu/eurostat/tgm/table.do?tab=table&plugin=1&language=en&pcode=teina22
5
European Council, Financial Aid to Greece 2010 – 2018
https://www.consilium.europa.eu/en/infographics/financial-assistance-to-greece-2010-2018/
Kubát, M. & Mejstřík, M, 2020. Populist Parties in Contemporary Europe. Charles University.
https://demos-h2020.eu/en/demos-identifies-four-types-of-populism-in-european-
politicalparties
TIMBRO, 2016, Timbro Authoritarian Populism Index 2016. https://timbro.se/allmant/timbro-
authoritarian-populism-index-2016/
TIMBRO, 2018, Timbro Authoritarian Populism Index 2017.
https://timbro.se/allmant/timbro-authoritarian-populism-index2017/
TIMBRO, 2019, Timbro Authoritarian Populism Index 2019. https://populismindex.com/
TAP: Timbro Authoritarian Populism Index, 2019.
https://timbro.se/allmant/ny-utgava-avtimbro-authoritarian-populism-index-och-
nyinteraktivsajt/