Stockholm, Iduns Kungl. Hofboktr.

N:r 7 (530) Prenumerat ionspris pr å r :

Idun ensam _ kr. 5 Iduns Modet., fjortondagsuppl. :» 5 Iduns Modet., månadsuppl. » 3 Barngarderoben » 3

Fredagen den 18 februari 1898. ll:te årg. B y r å :

Klara södra kyrkog. 16, 1 tr. Öppen kl. 10—5.

Allm. telef. 6147. Rikstelef. 1646.

Redaktör och utg i fvare:

F R I T H I O F H E L L B E R G . Träffas säkrast kl. 2—3.

Redaktionssekr.: J. Nordling.

Utgi fn ingst id :

hvarje fredag.

Lösnummerpris 15 öre (lösn:r endast för kompletteringar.)

A n n o n s p r i s : 35 öre pr nonpareillerad.

För »Platssökande» o. »Lediga platser» 25 öre för hvarje påbörjadt tiotal stafv. Utländska annons. 70 öre pr nonp.-rad.

Eve l i na F a h n e h i e l m .

* A t dem, hvilkas handlingar ha förtjänt (uppmuntran).

r Milis quorwm meruere labores * l y d e r inskrif ten å den m e d a l j ,

s o m k. m : t i dessa daga r t i l lerkänt W a l l i n s k a sko lans före­

s tåndar inna , f röken Evelina Fahnehielm, på g rund af hennes nit i­

ska o c h f r amgångs r ika v e r k s a m h e t v i d de t lä roverk , s o m h o n i

mer än t j u g u f e m år t i l lhört .

F ö r e m å l e t för de t ta väl för t jänta e rkännande , Eve l ina Fahne­

h i e l m , f ö d d e s i S t o c k h o l m den

2 5 april 1 8 3 9 . Förä ldrarna

v o r o kammar rä t t s r åde t J. W .

F a h n e h i e l m o c h hans maka ,

E v a Bea t a G i ö s . D e t g o d a

o c h fint b i l d a d e h e m m e t s y n g ­

sta m e d l e m , Eve l ina , va r un­

der u p p v ä x t t i d e n k len o c h

s jukl ig , i fö l jd hvaraf hennes

skols tudier , s o m g e n o m ohä lsa

ofta a fbrö tos , ersat tes g e n o m

ensk i ld unde rv i sn ing unde r

förträfflig l edn ing .

H e n n e s h å g låg m e s t åt

r i tn ing o c h må ln ing , s o m ifrigt

i d k a d e s , i h o p p o m att arbe­

tet allt f r amgen t skul le k u n n a

fö r läggas å n ä m n d a o m r å d e n .

M e n en ö g o n s j u k d o m g rusade

dessa fö rhoppn inga r , o c h d e

v ä n t a d e m ö d o r n a v i s ade s ig

l i gga å anna t fält .

D e g j o r d a g o d a språks tu

d ierna k o m m o n u till använd­

n ing . F r ö k e n Fahneh ie lm

b ö r j a d e s in v e r k s a m h e t s å s o m

språklärar inna g e n o m att i

nere år u n d e r v i s a i s v e n s k a

o c h f ranska v i d s lö jd sko lans

språkkurser , hv i lke t a rbe te

s ede rmera u tby t t e s m o t un­

de rv i sn ing i d å v a r a n d e Pau-

l iska skolan , ur hv i lken fram­

gå t t n u v a r a n d e S ö d e r m a l m s

h ö g r e läroansta l t för flickor.

D e n n a befa t tn ing l ä m n a d e f röken F a h n e h i e l m i april 1 8 7 2 ,

när h o n af W a l l i n s k a skolans dåva rande ägare o c h föres tåndare ,

lektor Nor inder , a n m o d a d e s att ö fver taga föres tåndar innans ansvars­

fulla plats v i d det ta läroverk .

M e d d j u p t v e k a n m o t t o g Eve l ina F a h n e h i e l m d e n h e n n e

e r b j u d n a fö res tåndar innep la t sen : arbetsfäl tet föreföl l h e n n e för

_ s tort o c h ansvare t för tung t .

M e n till l y c k a för Wa l l i n ska

sko lan ö fve rvanns denna tve­

kan; f röken F a h n e h i e l m stan­

nade , skänkte sko lan sitt lifs

bäs ta krafter o c h b le f för

lä roverke t h v a d p e n d e l n är

för u rverke t — för att be ­

g a g n a et t y t t r ande , som en

f rams tående lä ra re förmåga in­

o m W a l l i n s k a sko lan en g å n g

m e d f o g o m h e n n e fällt .

Hä r b e s a n n a d e s ig d e n

g a m l a sa t sen : a coeur vaillant

rien d'impossible; t y d e fys iska

kraf terna b l e fvo a ldr ig s tora,

m e n u thål l ig p l ik tkänsla , klar

in te l l igens , v a k s a m t o m d ö m e

o c h en o b e g r ä n s a d hängi fven-

he t åt de t m o t t a g n a kal let

ha fva ö fve rvunn i t svår ighe­

te rna o c h ersatt , h v a d s o m

brust i t i fys i sk hälsa.

» M i n a arbetsår i Wa l l i n ska

sko lan ha fva var i t d e lyckl i ­

gas te åren i m i t t l i f ,» sade

f röken F a h n e h i e l m till den

krets , s o m hy l l ade henne , när

h o n fy l lde f emt io år, o c h i

de t ta y t t r ande l igger en af

nyck l a rna till rätta fö rs tående t

af d e n f r amgång , h e n n e s ar­

b e t e rönt .

U n g d o m e n har känt , att

h e n n e s uthål l ighets inners ta

g r u n d är häng i fvenhe t för h v a d

h o n anser va ra de u n g a s san­

na bästa .

I D U N 1898

Den , s o m är g o d a t t b y g g a en e g e n s tuga , B e h ö f v e r p ä en a n n a n s ig s j ä l f ej t ruga.

F. Holmgren.

M e r än en g å n g har o c k s å v a r m tack­

s a m h e t från deras s ida tagi t s ig u t t ryck .

Särski ld t var de t ta fallet v id n y s s be rö rda

tillfälle, när f röken F a h n e h i e l m fy l lde f emt io

år. Lär jungar från W a l l i n s k a skolans g y m ­

n a s i u m ö fve r l ämnade d å till h e n n e en p ryd ­

ligt t ex tad adress , i hv i lken de b e t y g a d e

»s in vördnads fu l l a o c h m i n n e s g o d a t acksam­

het för de t v a r m a intresse o c h det uppoff­

rande nit , h v a r m e d h o n omfa t t a t d e m , »

hva r j ä m t e de » s å s o m h å g k o m s t af hennes

femt ioförs ta f ö d e l s e d a g ö fve r l ämnade en

s aml ing b ö c k e r at t u tgö ra g r u n d e n till ett

sko lb ib l io t ek ,» s o m kal las » E v e l i n a Fahne-

h ie lms skolb ib l io tek » .

W a l l i n s k a skolans fö res tåndar inna skän­

ker o c k skolans u n g d o m , f ö r u t o m en år

från år allt r ikare p e d a g o g i s k erfarenhets

l edn ing , en m o d e r l i g o m t a n k e , s o m icke än­

das m e d skol t idens u t g å n g : i de t g a m l a

G y m n a s i e h u s e t v i d Mälarf järden m ö t e r s tädse

en m o d e r l i g v ä n enhvar , s o m en g å n g räk­

nats b l a n d det huse ts barn .

Sedan 1 8 9 1 är f röken F a h n e h i e l m skol­

r å d s l e d a m o t i S to rky rko fö r saml ingen o c h har

äfven under m å n g a år kraft igt ve rka t för

s agda församl ings skol lofskolonier .

E t t nä rmare i n g å e n d e i b e t y d e l s e n af

Eve l ina Fahneh i e lms v e r k s a m h e t v o r e här

i cke p å sin plats . F ö r att g i f v a en anty­

dan o m , huru d e n s a m m a unde r årens l o p p

v idga t s , v i l ja v i b}o t t n ä m n a , att när frö­

k e n F a h n e h i e l m år 1 8 7 2 bö r j ade sitt arbete

i n o m W a l l i n s k a skolan , ä g d e där den första

s t u d e n t e x a m e n r u m . D e n aflades af en

s tuden t . A n t a l e t s tudenter , s o m från läro­

ve rke t utgåt t , u tgö r n u 1 8 7 .

. , : x

När man är ensam och "oförstådd".

n m y c k e t van l ig k lagan . J a g tänker

här i cke nä rmas t p å alla dessa » o l y c k ­

l igt k ä r a » , s o m m e n a s ig va ra öfverg i fna

af he la vä r lden o c h s o m bo r t t v ina i ett lif

af till s törsta de len s jä l f skapadt m i s s n ö j e ,

u t an j a g m e n a r den tv i fve lsu tan l ika talri­

ka klass af varelser , s o m anse , att l i fvet

i cke l ängre äger n å g o n t refnad eller n å g o t

b e h a g , e m e d a n d e finna s ig så i so lerade , så

utan allt u m g ä n g e o c h förs t röelse , att de i

ege t t y c k e löpa fara att unde r hvardagsl i f -

ve t s ev ig t e n a h a n d a m e d hvar je dag allt

m e r a förs löas o c h f ö r d u m m a s ä n d a därhän,

att d e p å fullt a l lvar bör ja k ä n n a s ig s o m

ony t t i ga varelser , för hv i lka endas t en be ­

friare g i f v e s : d ö d e n .

De t t a kan m a n kalla att d raga till m e d

b e s k e d . O c h d o c k är en d y l i k k lagan alls

i cke säl lsynt . » H v a d skall j a g g ö r a för att

få t iden at t g å ; h v a d skall j a g g ö r a för att

k o m m a ur den l edsnad , s o m dag l igen hän­

ger s o m ett gråkal l t t ö c k e n öfver m i n själ

o c h ky le r alla m i n a käns lor till is o c h

f r o s t ? »

Kära , d u skall na tur l ig tv is skaffa d ig nå­

g o t at t intressera d ig f ö r !

»Ja , h v a d skall j a g intressera m i g för

här u te p å » b o n d l a n d e t » , där i ngen t ing hän­

der o c h ingen t ing kan h ä n d a ? Jag ser j u

a ldr ig en männ i ska m e r än l adugå rdsp igan ,

när h o n vanka r n e d till l adugå rden , eller

g a m l e p o s t g u b b e n o n s d a g a r o c h lördagar ,

eller ad junk tens kärra o m söndaga rne , när

d e n s k u m p a r förbi i sakta m a k p å väg till

k y r k a n ! H v e m skall j a g u t b y t a t ankar

m e d ? »

M e d i ngen , o m d u n u verk l igen har de t

så illa ställdt, s o m d u klagar . M e n du öf-

verdr i fver n o g s o m alla andra pess imis ter ,

o c h för öfr igt k a n d u l i ta på, att de t där

t i l l s tåndet i cke k o m m e r att räcka he la din

l i fs t id. Bäst s o m du ingen t ing ve t o m , så

k o m m e r fö rändr ingen . Så går de t oss alla

här i vä r lden .

M e n v i antaga, at t d u för tillfället är

r enons p å allt b i l d a n d e u m g ä n g e , o c h at t

d u känner d i g o l y c k l i g ä n d a n e d i hjärte-

röt terna. H v a d skall d u d å gö ra för att

r eda d ig , tills fö rändr ingen k o m m e r ? T y

så som j a g n y s s sade , den k o m m e r , ba ra du

ge r d ig till tåls, l i ta p å de t .

Jo , d u skall fö r söka att m e d b o r t j a g a n d e

af alla tankar p å u m g ä n g e m e d trefliga

grannar — ef te r som j u sådant för tillfället i cke

står att få — försöka att r y c k a u p p d ig till

intresse för n å g o n t i n g annat . H ö r bara ,

skall d u få höra . D u k a n i cke förestäl la

d ig , h v a d de t h ä n d t m y c k e t i vä r lden sedan

A d a m s o c h E v a s t ider , o c h o m allt det ta

k a n du få b e s k e d i böcke r . V ä l j d i g en

viss pe r son eller en v iss pe r iod till fö remål

för d in » f o r s k n i n g » o c h bör ja att syss la

m e d d e n p e r s o n e n eller den per ioden förs t

i s törs ta a l lmänhe t o c h sedan allt m e r a spe-

ciel t . » G r o f l ä s » förs t i n å g o n g a m m a l his to­

ria, s o m n o g finnes p å d in hyl la , o c h läs

s e d a n n å g o t utför l igare arbete o c h , s edan

de t är g j o r d t , n å g o t ännu utför l igare . V i s s t

finnas sådana b ö c k e r att få låna. D e t finns

vä l sockenb ib l i o t ek i d in fö r saml ing o c h

s tadsb ib l io tek i d in nä rmas te s t a d ? D u

anar icke , h v a d ett sådant där sys s l ande

m e d n å g o t bestämdt skänker för ett intresse

i l ä n g d e n . O c h du behö fve r j u i cke fat ta

de t s å s o m n å g o t anna t än ett n ö j s a m t t ids-

fördrif, a f sed t att tills vidare d ö d a den dö­

d a n d e e n f o r m i g b e t e n .

T ä n k bara , hv i lke t fält vär ldshis tor ien ,

d e n kyrk l iga så väl s o m den profana , stäl­

ler till dit t f ö r f o g a n d e ! D e t är en lus tgård ,

i hv i lken du får v a n d r a efter b e h a g . V ä l j

u t åt d i g ett trefligt hörn i d e n n a lus tgård

o c h slå d i g n e d där en s tund hvar je dag .

M e d v e t a n d e t att va ra »spec ia l i s t» på n å g o t

b e s t ä m d t o m r å d e skänker en inre t i l lfreds­

ställelse, s o m m e r än vä l u p p v ä g e r de t lilla

besväre t m e d d e n n a »heders t i t e l s» förvärf-

v a n d e .

» M e n h v a d skall j a g v ä l j a ? Har j a g reda

p å h v a d s o m finnes skr i fvet o m alla möj l i ­

g a specia lsaker i h is tor ien ( s o m för resten

i cke intresserar m i g et t d u g g ! ) ? »

N e j , de t fordrar j a g e j . Men d u k a n

för f e m öre få ås tad ett b re fkor t till n å g o t

ant ikvar ia t i S t o c k h o l m m e d begä ran o m

en gra t i ska ta log öfver kul turhis tor ia eller

svensk his tor ia eller a l lmän his tor ia eller

resebeskr i fn ingar eller na tu rve tenskap eller

h v a d s o m helst . Sedan k a n d u vä l ja efter

b e h a g .

J ag k ä n d e en g a m m a l änkefru, s o m le fde

et t i so leradt lif, en gå ta för alla s o m icke

b e g r e p o , att de t finns ett anna t u m g ä n g e än

m e d g rannarne . E n af dessa m e r a hvar-

dag l iga själar spo rde en g å n g den g a m l a

frun, o m h o n inte » l e d d e s » fasl igt v i d

sin ensamhe t .

» A h n e j , » sva rade hon , » j a g har m i n a

b ö c k e r o c h m i n a t ankar .»

O c h t y c k e r d u nu , att mi t t råd är d u m t ,

så står de t d ig fritt. M e n d å får d u se d ig

o m p å anna t håll efter b o t för d in » s l ö h e t » ,

t y j a g har in te t bät t re att g i fva d ig .

J a g har för res ten p rö fva t saken p å m i g

själf och funni t m i g u t m ä r k t b ra däraf.

G ä c k d u o c h g ö r s a m m a l e d e s !

Arco.

*

Skaldernas kvinnor. S m å s t u d i e r f ö r I d u n

af Emil Linders.

V .

Bernhard Elis Malmström och Johan Ngbom.

e t v ä n n e skalder , hv i lkas n a m n stå

o fvanför s o m rubrik, ha åtski l l igt g e ­

m e n s a m t i sin diktart , s amt ida s o m d e äro,

m e n i m y c k e t v i sa de s ig s o m två motsa t t a

naturer . M e d a n N y b o m k a n samla en stor

del af s ina dikter unde r d e n g e m e n s a m m a

t i teln Fruntimmersgalleri, b e s junge r M a l m ­

s t röm en e n d a k v i n n a ; h e n n e , hvars bort­

g å n g , hur bi t ter den än var för skalden

själf, d o c k ind i rek t b le f en v ins t för vå r

l i t teratur s å s o m u p p h o f till d ik t cyke ln An­

gelika.

Sällan har n å g o n ska ld satt et t här l igare

ä reminne öfver den älskade, än h v a d M a l m ­

s t röm g jor t g e n o m sina A n g e l i k a s å n g e r .

H v i l k e n o ä n d l i g sorg gen l j ude r ej i rader ,

s ådana s o m des sa :

»Ty jag har ägt för min kärlek en vår, en ros för mitt hjärta;

stormen har härjat min vår, döden har tagit min ros!»

R e n o c h sku ld lös var h o n d e n ä l skade :

»Ej på din stig jag skådar ett spår, en mask du ej trampat,

icke du brutit ett strå, icke du rubbat ett stoft.»

M e n d e rena o c h o s k y l d i g a höra e j jo r ­

den t i l l :

»Döden fruktade ej, han såg min lilja i dalen, spillde en droppe af blod tyst på dess skimrande

blad. Glödande rosor brunno alltse'n på den älskades

kinder, rodnande ljuft och hemskt, Gud, af dess finaste

blod *

B lo t t en ska ld o c h älskare k a n p å dy l ik t

sätt beskr i fva s y m p t o m e r n a till en af d e

hemskas t e b l a n d s j u k d o m a r — lungso ten .

U t o m Angelika, r o m a n s e n Hvi suckar det

så tungt uti skogen? o c h m ö j l i g e n d e n fo rm­

s k ö n a d ik ten Fiskarflickan på Tynnelsö ha

j ä m f ö r e l s e v i s få af M a l m s t r ö m s dik ter för ­

m å t t att t r änga u t till v i d a r e kretsar . A l l ­

m ä n t b e k a n t är d o c k Brudsmycket, berät-

B l a n d , nu befintliga Cacaosorter M l I T M A M C P A P A O C ä - i a K a - m e d Ä l j intages säkert förnämsta platsen af n U L I lYIMIlO V*MV#Mv/ v w 1 3 9 7 års Konst-och industriutställning

1898 I D U N 53

te lsen o m en u n g m ö , s o m s v e k sin äl­

skade , m e n sedan g e n o m ett l ifs ånge r och

b o t s o n a d e sitt brot t .

V a c k e r t och i äde l t o n hål let är p o e m e t

Segrarinnan, i hv i lke t de t he t e r :

»Inga ärestoder kvinnans dygder vinna, men där böner brinna mellan tårefloder, heter hjälten kvinna, heter segrarn moder!

Lida och försaka, kränkas djupt och glömmas — —, blott en mor och maka, kan den kalken tömma! '

M e n unde r de t M a l m s t r ö m m e d det ta

endas t v i l l pr isa de offer, s o m s jä l fva ld t g ö ­

ras, ha k v i n n o r n a i J o h a n N y b o m en skald,

s o m vi l l g ö r a offrandet till en p l ik t för d e m .

D e t l igger n å g o t öfverdr i fve t , näs tan sjuk­

l ig t i d e n n a N y b o m s s t änd iga fo rdran att

k v i n n a n skul le offra s ig . S å s o m när h a n

i' en af d ik terna i sitt Fruntimmersgalleri

säger :

»Du älskar, Anna, nu är kvinnan färdig till heliga offrets gudstjänst!»

Eller när h a n s junge r Till Agnes:

»Vet, kvinnan måste mycket lida, och då först blir hon himmelskt skön; hon känner tornet i sin sida, men tiger, kysser det i b ö n ; att älska är för henne lefva.

att offras och själf offret vara, att klandras, klandret ej besvara, är kvinnans både plikt och lott, den hon af Gud till hemgift fått.»

F ö r en s v ä r m a n d e ska ld k a n m ö j l i g e n

en fö r t ryck t o c h o l y c k l i g k v i n n a synas » h i m ­

me l sk t s k ö n » , m e n de t är en all tför d y r k ö p t

fägr ing . E n l y c k l i g k v i n n a är att fö redraga ,

ä fven o m h o n skulle va ra et t fö remål min­

dre för ska lderna at t b e s j u n g a !

D e t är t rol igt , at t N y b o m s k ä n n e d o m o m

k v i n n a n s na tur ej var så d j u p , t rots att

h a n p å et t ställe låter sin s å n g m ö säga till

n o r d e n s k v i n n a :

»På snöhvit jungfrubädd jag vill mig sätta och sagor ur din inre värld berätta.1!

I den b e r ö m d a pol i t i ska d i k t e n : Så säga

Sveriges studenter g ö r han den svenska ung­

d o m e n d e n n a f råga :

»Ar ditt, som kvinnans offer, blott en tår?»

D e t är k o n s e k v e n t af ska lden att o m ­

n ä m n a k v i n n a n s offer s å s o m b lo t t en tår;

är h o n , s o m han s y n e s önska , b lo t t uppta­

g e n m e d att offra s ig o c h » m y c k e t l i d a » ,

kan h o n in te t anna t ha att g e än — en tår!

-* •

prottningens blommor.

et var en varm och härlig sommardag, vid

rosornas tid. Att någonting ovanligt var

å färde inom Sophiahemmet märktes tydligt.

Där putsades och ordnades mer än vanligt, snabba

brådskande steg i korridorer och trappor, — före­

ståndarinnan »i siden» och sköterskorna i helg­

dagsdräkter — allt tydde på att något högtidligt

var att vänta. Drottningen skulle besöka hem­

met och — drottningen kom. Många af de patien­

ter, som ej förut haft tillfälle komma i närmare be­

röring med landets moder, emotsågo detta besök

med klappande hjärta. Man skulle ju måhända,

ej allenast fä se, utan äfven få tala vid henne,

i det rum, där jag hade min plats, voro vi sex

patienter. Ledsagad af föreståndarinnan inträdde

hennes majestät, åtföljd af en hofdam, bärande

en korg med rosor. Till hvar och en af oss

hade hon vänligt deltagande, hoppingifvande ord

och en varm handtryckning. Till sist några präk­

tiga rosor, som hon själf urvalde ur hofdamens

korg. Det höga besöket efterlämnade hos oss

alla ett godt och fridfullt intryck, och på hvar

och ens nattduksbord prunkade de härliga ro­

sorna i glas och vasei-.

Några dagar gingo, alla hade vi tillvaratagit

våra blommor för att prässa dem, utom en gam­

mal snäll fröken, hvars tomma rosenstjälkar sto-

do kvar i glaset på hennes bord. På våra frå­

gor, hvar hon hade gjort af drottningens blom­

mor, svarade hon lugnt och mildt, som alltid hen­

nes tal var: »De ha vissnat och fallit af — all­

deles som andra blommor.» Lika barnafromt

och undergifvet som hon bar sitt stora lidande,

lika resigneradt tog hon förgängelsen af blom­

morna. Ja, bladen hade fallit, men de trösterika

orden från den, som själf tåligt lidit, glömdes ej.

Några vissnade blad återkallade detta minne af

drottningens blommor.

E. E.

•

Ett hems möblering. Herr Redaktör.

Det intressanta uppdrag, Ni lämnat mig att

för Iduns vidsträckta läsekrets skri/va ett antal

artiklar om konsten att möblera sitt kem, är

visserligen ej ett af de lättaste. Liksom all konst

är äfven denna svår, utom måhända i deras

ögon, för hvilka det icke är någon konst.

Bugande mig för det gamla, obestridliga på­

ståendet, att hvar och en har sin smak, skall

jag ej understa mig att fastslå några bestämda

regler med anspråk på allmängiltighet, jag skall

endast söka att såsom rådgifvare biträda eclra

läsarinnor, där de önska att vid anordnandet af

sin bostad framkalla hemmets viktigaste egen­

skaper : trefnad och smakfullhet.

Till eder förträffliga plan att ägna en ar­

tikel åt hvarje rum i tvänne hem af olika ekono

miska villkor vill jag lägga två inledningskapi­

tel: detta om bostadens så att säga väggfasta

förutsättningar och ett följande om möbler i all­

mänhet.

Eder

E. G. Folcker.

1.

Inredning. Ett ege t h e m ! H u r u m y c k e t intresse,

huru m y c k e n t jusn ing innebära ej dessa o rd

för d e m , s o m sko la till att »sä t ta b o » , hu ru

m å n g a minnen , huru m å n g a kära idéför­

b inde l se r för d e m s o m haft l y c k a n att re­

d a n l änge äga ett sådant .

E t t h e m är ett ställe, där en kv innas h a n d

kärleksfull t o rdnar o c h styr , har n å g o n sagt ,

o c h våra s tudier skola här också* endas t

sysselsät ta s ig m e d ett sådan t h e m , en fa­

m i l j e b o s t a d ; en e n s a m m ä n n i s k a s b o s t a d ,

särskildt en »ungka r l s l ägenhe t» s å s o m de t

heter, s y n e s m i g m i n d r e fört jänt af m i n a

läsar innors intresse.

De t lyck l igas te sättet att få ege t h e m

är u tan tvi fvel att få b y g g a sitt ege t hus .

M a n har d å tillfälle att realisera, o m icke

sina ideal , så d o c k s ina måt t l iga anspråk af

t refnad o c h k o m f o r t . O c h få sakna anspråk

i den v ä g e n , de flesta hafva till o c h m e d

ideal , s o m de å tmins tone kunna n ä r m a sig

till. Ä g e r m a n icke själf f ö r m å g a n att så

att säga k o m p o n e r a sin bos tad , så har m a n

kanske från andra h e m »få t t i d é e r » , s o m

m a n n u kan ve rk l iggöra , kanske lånat an­

ordn ingar , s o m m a n kan e f te rhärma; o c h en

g o d kop i a är i det ta fall, s'åsom alltid, bät t re

än et t då l ig t or iginal .

Så s o m d e större s tädernas p r iva tbygg­

nader hos oss äro ano rdnade , är de t egent­

l igen i » s m å s t ä d e r » o c h hufvudsak l igen p å

landet , s o m en famil j b e b o r eller b y g g e r s ig

ege t hus .

P l a n a n o r d n i n g e n af dessa hus är ännu i

de flesta fall den g a m l a svenska herrgår­

dens . Oftast in t räder m a n i en stor o c h

r y m l i g förs tuga, af- o c h påpä l sn ingens , väl­

k o m s t - o c h a fskedshä lsn ingarnas g e m y t l i g a

o m r å d e . På ena s idan — enl igt m i n er­

farenhet van l igen den vänst ra — plägar

köksa fde ln ingen l i gga m e d väf- o c h hand­

k a m m a r e , p å den andra » h e r r n s » rum, gå rds ­

kontore t , o c h m i d t för den s tora salen, se­

dan g a m l a t ider m e d u t r y m m e be räknad t

för v in terkalasernas och dansernas g l a d a

fest l igheter . F innes så en andra vån ing ,

leder t rappan d i tupp m e d en balus t rad fram­

sp r ingande ett s t y c k e i d e n nedre förstu­

gan , o c h dess r u m s läge är i a l lmänhe t en

u p p r e p n i n g af bo t t envån ingens . Hä r l igga

p a r a d r u m m e n , » f ö r m a k e t » , »ö f re sa len» s a m t

d e r um, s o m äro h u s m o d e r n s särski lda helge­

d o m a r . P å v i n d e n s gafve lkamrar b o de

v u x n a barnen, där p läga äfven » k a n d i d a t e n » ,

eller » f r ö k e n » vara inhys ta .

D e n n a r u m s a n o r d n i n g — m e d vissa varia­

t ioner natur l ig tv is — återfinner m a n i alla

landsor ter , den kan betraktas s å s o m en

äkta svensk t y p o c h har g a m l a anor.

F i g . 1. P l a n a f s v e n s k h e r r g å r d f r å n 1 7 0 0 - t a l e t .

D e s s för t jänster äro enke lhe t o c h reda,

r y m l i g h e t o c h g o d a p ropor t ione r hos de ol ika

r u m m e n . M e n för o s s , sena t iders barn, bri­

ster d e n ofta i d e bekväml ighe te r , hv i lka

i f o r m af ga rde rober , se rve r ings rum o . s. v .

bl ifvit för oss n ö d v ä n d i g a , o c h särski ldt däri,

att den — i sin u r sprung l iga f o r m å tmin­

s tone — saknar hvar je s lag af u t r y m m e

för v is te lse i fria luften.

Våra b e h o f — så oänd l ig t m e r k o m p l i c e ­

rade än våra fäders — hafva s å s o m bos tads ­

t y p för l ande t skapat den m o d e r n a vi l lan,

hv i lken på senare t id ä fven hos oss bör j a t

at t m e r o c h m e r t aga d e n enge lsk-amer i -

kanska f o r m e n .

E n sådan b o s t a d — väl p lanerad o c h

b y g g d — förenar i h ö g g r a d b e k v ä m l i g h e t

o c h t refnad. R u m m e n s fria g rupper ing ,

van l i gen o m k r i n g en större hall , deras väx ­

l ande fo rmer , d e b reda , of ta u t b y g d a fön­

stren, m å n g f a l d e n af ga rde robe r o c h vägg­

skåp s a m t i cke mins t de åt alla s idor be­

lägna v e r a n d o r n a o c h b a l k o n g e r n a g ö r a vil­

lan till ett hemvi s t , l ika behag l i g t s o m vac ­

kert . M e n o lägenhe te r p läga inte heller

här s a k n a s : d e i m å n g a vinklar b ru tna ta­

ken tåla illa våra vintrars snö , o c h det

p i t toreska såväl i exter iör s o m interiör vi l l

2)

52

s t u n d o m g ö r a sig n å g o t b red t p å b e k o s t n a d

af de t komfor t ab la .

Grundsk i l lnaden mel lan d e t g a m l a svenska

he r rgå rdshuse t o c h d e n m o d e r n a vi l lan är

den , att den förras b y g g m ä s t a r e a rbe tade

utifrån o c h inåt, d. v . s. sök te att i n o m de

e — a

Fig . 2. M o d e r n svensk v i l la .

gifna fyra y t t e rvägga rna uppde l a u t r y m m e t

i ett v i ss t antal r um, m e d a n den senare

arbetar inifrån o c h utåt, g ruppera r sina ol ika

r u m s å s o m h o n o m bäs t o c h b e k v ä m a s t synes

o c h låter de t y t t re få t aga fo rm därefter.

A t t kalla de t ena eller andra sättet rikti­

gare t o rde vara vansk l ig t n o g , m e n det sy­

nes d o c k , s o m o m de t g a m l a svenska sättet

att s amla de t he la u n d e r ett tak, p r ö f v a d t

s o m de t var i t under å rhundraden , skulle

särski ldt för vårt k l imat vara att föredra­

ga . Måhända skulle en k o m b i n a t i o n af b å d a

m e d en friare g ruppe r ing af r u m m e n , en

lyck l iga re a n o r d n i n g af fönstren o c h en be­

k v ä m a r e af ekonomi loka le rna , allt i n o m fyra

vägga r o c h unde r s a m m a tak, för oss vara

ideale t af bos t ad .

H u r u s o m hälst , d e n s o m kan b y g g a ege t

hus är vä rd deras afund, hv i lka m å s t e b o

i s tädernas h y r d a » v å n i n g a r » .

Hyreskase rne rna äro n u en g å n g ett gan­

ska n ö d v ä n d i g t ond t , e f te rsom de u tgöra

den e n d a f o r m , under hv i lken pr ivatbostä­

der k u n n a f ö r e k o m m a i våra fo lkuppfy l lda

s tors täder . E n v å n i n g i ett äldre sådant

hus är — oak tad t dess h u f v u d d r a g äro de­

s a m m a — b e t y d l i g t o l ika en vån ing af m o ­

dernas te art o c h den u tveck l ing , s o m d e n

g e n o m g å t t , har var i t i s tad ig r ik tn ing m o t

t v ä n n e m å l : b e k v ä m l i g h e t o c h praktful lhet .

Dessa b å d a egenskaper u t m ä r k a i l ika h ö g

g r a d d e n m o d e r n a s to r s tadsvån ingen , o c h

l ika m y c k e t s o m den förra b id rager att ö k a

ett h e m s t refnad, l ika m y c k e t är d e n se­

nare därför h inder l ig . E n sådan v å n i n g är

Fig. 3. P lan af en S t o c k h o l m s v å n i n g

p lan l agd efter en s tänd ig t å t e r k o m m a n d e

schab lon , hv i lke t den n o g s a m t k u n n a t iakt­

taga, s o m haft de t h o p p l ö s a arbetet att g å

o c h » s e på r u m . » Där finnas sal, sa long ,

he r rum, s ä n g k a m m a r e o c h kök , o c h är d e n

större, t i l l k o m m e r m o t t a g n i n g s r u m , b o u d o i r ,

I D U N b a r n k a m m a r e m . m . O c h de t är ej n o g

m e d att dessa n u m e r a alltid äro d e s a m m a ,

deras l äge i fö rhå l lande till h v a r a n d r a är

också g i fve t , o c h ännu v ida re deras dekore r ing

åsätter d e m en outp lån l ig s tämpel af deras

b e s t ä m m e l s e . D e n allra senas te u tveckl in­

g e n har bör ja t g i fva en n å g o t s törre fr ihet

åt p l an l äggn ingen , m e n s törs ta flertalet m o ­

de rna s t adsvån ingar k u n n a igenkännas på

fö l j ande : » s a l e n » är alltid s törs ta r u m m e t

o c h äfven första r u m m e t , så att, va re sig

eder t bordssä l l skap är s tor t eller l i tet , skall

de t r u m , s o m egen t l igen endas t b o r d e an­

v ä n d a s för mål t ider , u p p t a g a s törs ta ut­

r y m m e t , o c h ni skall all t id r iskera att

öfverraskas af be sök , d å n i är i fä rd m e d

ä tandets in t ima funkt ion . » S a l o n g e n » , s o m

enl igt g ä n g s e b ruk är et t l y x r u m o c h intet

annat , p lägar i s tor lek k o m m a efter salen,

s ä n g k a m m a r e n br is ter van l i gen i a f seende

å d imens ione r g e n t e m o t d e enklas te sani­

tära fordr ingar , o c h »he r rns r u m » är gä rna

de t mins t a af alla o c h svårast at t » g ö r a

n å g o t af». H v a d r u m m e n s dekore r ing be­

träffar, har d e n n a a l l t jämt ökats i l y x .

V å r a dagars arkitekter ha i pr ivatarki tek­

turen inför t en dekora t ion , s o m skapats för

g å n g n a t iders praktful las te palatser . Renäs­

sansens o c h de fö l j ande st i larnas r ikaste or-

n a m e n t i k — i g ip s o c h l imfärg väl till

fö r s tående — a n v ä n d e s i enkla bo rge r l iga

bos täde r . O c h d e t är e j n o g m e d , att de s sa

g a m l a stilar i a l l m ä n h e t f r amt räda i vå ra

tak o c h kake lugnar , d e o c k u p e r a o c h de la

sig emel lan vissa r u m , så att sa len m e d

n ö d v ä n d i g h e t är i en m e r eller m i n d r e t u n g

renässans , » s a l o n g e n » i g rann r o o o c o . A t t

m e d t refnad o c h s m a k m ö b l e r a en dy l ik

vån ing är y t ter l ig t svår t — de fall, då de t

l ycka t s , äro i cke m å n g a . D e t finnes dä rv id

t v å sätt att g å till v ä g a , an t ingen under­

kastar m a n sig de t t v å n g , s o m rumsanord ­

n i n g e n o c h deko re r ingen på lägga , skaffar sig

r e n ä s s a n s m ö b l e r för salen, r o c o c o för salon­

g e n o . s. v . o c h å s t a d k o m m e r en »s t i l en l ig»

v å n i n g , eller b ry t e r m a n m o t a rk i tektens

mak t sp råk , fö r l ägger sina r u m där m a n själf

vi l l ha d e m o c h m ö b l e r a r d e m m e d m ö b l e r ,

s o m m a n tycke r o m o c h trifs m e d , o c h r iske­

rar, såsom en v ä n till m i g n y l i g e n g j o r d e ,

att af en snusförnuf t ig besökare få höra , att

d e n här v å n i n g e n är a l ldeles ga l e t m ö b l e r a d ,

t y de t ta är in te salen o c h de t t a ej herrns

rum, u tan tvär t o m . Resu l ta te t af d e n för­

s ta a n o r d n i n g e n blir sällan t refnad, af den

andra ofta smak löshe t .

M e d dessa m o d e r n a vån ingar för ö g o n e n ,

vil l j a g v å g a d e n p a r a d o x e n , att den s o m

i vå ra daga r v i l l ha et t trefligt h e m , får

hy ra rum i n å g o t af dessa g a m l a hus från

17- o c h 1600- ta len , s o m ä n n u finnas kva r

t. ex . i vår h u f v u d s t a d s u tkanter .

En b # k v ä m b o s t a d har köks - o c h e k o n o m i ­

depa r t emen te t i nä rmas te fö rb inde l se m e d

ma t sa l o c h so f rum, u t an att de kul inar i ska

fö rberede l se rna få i d e m g ö r a s ig kännba ra .

I de t ta fall äro vå ra m o d e r n a s tadsvånin­

gars » s e r v e r i n g s r u m » till s tor n y t t a s å s o m

b å d e sk i l j ande o c h fö r enande dessa o l ika

delar af b o s t a d e n ; så är o c k s å den i v i l lor

o c h l and tgå rda r s t u n d o m bruk l iga anord­

n i n g e n m e d k ö k e t i en annan vån ing , före-

nad t g e n o m särski ld t rappa m e d hufvud-

v å n i n g e n . T a m b u r e n är s tor o c h l jus o c h

p la t sen för ö fve rp lagg så a n o r d n a d , att dessa

i cke g e n a s t fal la i ö g o n e n o c h g i fva en in­

t rycke t af, att m a n i n k o m m e r i en stor gar-

1898

d e r o b . De t t a t a m b u r e n s ga rde robsa r t ade

u t s e e n d e — ett af d e s törsta fe len i våra

vån inga r — s y n e s d o c k i n g a l u n d a va ra o m ö j ­

l ig t att afhjälpa.

H v a d ga rde robe r beträffar, bö r a de så v i d t

m ö j l i g t vara l jusa, va re s ig m e d e l s fÖDster

eller e lekt r isk be ly sn ing . H ö j d e n af be­

k v ä m l i g h e t af de t t a s lag anser j a g m i g ha

iakt tagi t i et t h e m , där elektr iskt l jus fanns

till o c h m e d i g a l o s c h h y l l o r n a . D e t eller

d e rum, s o m b e g a g n a s för de t dag l iga fa­

m i l j u m g ä n g e t , äro r y m l i g a o c h s o f r u m m e n

f ramför all t luft iga o c h stora.

E n b o s t a d s b l i fvande trefnad be ror i h ö g

g r a d af dess väggfa s t a förutsä t tn ingar , an­

o rdn inga r af vägga r , golf , tak. Et t r u m s

p ropor t ione r u tgö ra d e n i cke m i n s t v ik t iga

f ak to rn i dess trefnad. E t t kvadra t i sk t

r u m verkar t råkigt , m e n et t alltför lång­

s t räckt ä n n u m e r a så, särski ldt o m fön­

stren äro anb r ingade p å dess l ångs ida ; o c h

h v a d beträffar dessa sexkant iga , t rekant iga ,

r u n d a eller o v a l a rums fo rmer , s o m vår n y a r e

pr ivatarki tektur i s täderna of ta n o g påtvin-

Fig . 4. M o d e r n hvit kakelugn.

gar o s s , så äro de o l y c k o r , för hv i lka hva r

o c h en m å akta sig, s o m sträfvar efter tref­

n a d o c h k o m f o r t i sin b o s t a d . D ä r e m o t ,

j u flere räta vinklar , dess bät t re , a lkover

o c h u t b y g g d a föns ter g i fva i cke b lo t t o m ­

väx l ing åt r u m m e n s fo rmer , de b id raga ock­

så väsen t l ig t till t r e fnaden g e n o m ö k a d t

antal af vråar. A t t »s i t ta i h ö r n e t » är j u

en i n b j u d n i n g , s o m göres d e n ärade gäs ten ,

o c h v i k ä n n a alla d e n p la tsens b e h a g l i g a

t refnad. R u m m e t s hörn o c h vrår l ä m p a sig

o c k s å förträffligt till trefliga si t tplatser, nå­

g o t s o m v i här h o s oss m i n d r e hafva iakt­

tagi t än d e b e k v ä m a e n g e l s m ä n n e n , hv i lka

rent af uppfunni t en särskild m ö b e l » t h e

c o s y co rne r» för detta ä n d a m å l ; en m ö b e l s o m

m a n placerar hvar s o m hels t i r u m m e t , sålun­

da s k a p a n d e » e t t h ö r n » m i d t p å g o l f ve t . En

vrå ha r d o c k ä fven hos oss s e d a n g a m m a l t

hålli ts i h e l g d , o c h det är » k a k e l u g n s v r å n » .

K a k e l u g n e n , s o m hos oss representerar » d e n

hus l iga h ä r d e n » , har s edan et t par århun­

d r a d e n t i l lbaka haft sin s tora ande l i de t

svenska b o n i n g s r u m m e t s så vä l t re fnad s o m

dekora t iva uts tyrsel . L i k a s o m r u m m e t s de-

1898 I D U N 53

Fig. 5. Bakgrundstapet i en färg. F ig. 6. F igurtapet (af Walter Crane.)

korer ing i a l lmänhe t har också k a k e l u g n e n

var i t unde rkas t ad st i lens väx l ingar , o c h i vår

s t i l en l ighe t s jagande t id u ts tyres d e n n a for­

d o m så enkla p jäs i oänd l ig t v ä x l a n d e dräkt

o c h m e d s lö sande prak t i färger o c h reliefor-

ner ing . D e n verkar d ä r i g e n o m m e d ett be-

s t ä m d t t v å n g på r u m m e t s m ö b l e r i n g o c h an­

o r d n i n g i öfr igt o c h in te t är van l igare än att

se en g r a n n o c h s impe l p rak tkake lugn s töra

h a r m o n i e n i et t el jes vacke r t a n o r d n a d t

r u m . Ju enklare k a k e l u g n e n är dess bät t re

är dess v e r k a n ; lyck l ig den , s o m i sitt h e m

äger en eller annan af dessa g a m l a Marie­

be rgs eller Rörs t r andskake lugnar från 1 7 0 0 -

talet, m e d deras na iva b loms te rmå ln inga r p å

hv i t bo t t en , eller en i en fä rgad g l a sy r hål len

p jäs , va re sig en af dessa g a m l a g r ö n a eller

d e imi ta t ioner af dessa s o m p å senare t id

bör j a t v i sa sig.

E n f o r m , s o m v i n y l i g e n bör j a t låna uti­

från, är d e n ö p p n a spiseln, v a n l i g e n i m a r m o r ,

brukl ig i vå ra s täders ståt l igare vån ingar .

D e n n a spisel ( » c h e m i n é e » ) är hos oss d o c k

endas t en m a s k e r a d k a k e l u g n ; dess fö rnäm­

sta b e h a g , den s tänd ig t g l ö d a n d e ko le lden ,

l ämpar sig j u ej för våra k l imat förhå l landen .

Ä n n u m e r a v ik t ig t än e lds tadens utstyr­

sel är för r u m m e t s to ta l in t ryck dess taks o c h

vägga r s dekore r ing . Ä f v e n här ha v i i våra

d a g a r set t den g a m m a l d a g s enke lhe ten efter­

t r ädd af en allt g rannare , m e n o c k s å s imp­

lare prakt .

D e t s tora flertalet vån inga r i våra stä­

der v isar oss n u t ak o m g i f n a af b reda , r ikt

dekore rade friser o c h »hå lkä l» i g ips , o c h

i hva r s m i d t p runkar en » r o s e t t » s å s m a k -

lös s o m trots n å g o n sockerbagare tå r ta . O c h

d e n n a g ipsgrann lå t är ö fve rd ragen m e d fär­

ger , f ramtro l lade ur en o b i l d a d y rkesmåla res

fantasi , o c h b e m å l a d m e d b l o m m o r o c h orna-

n a m e n t af s a m m a tv i fve lak t iga u r sprung .

H v a d m a n i d e n v ä g e n kan få se öfvergår

ve rk l igen all beskr i fn ing o c h vare sig de t

endas t är ett ö fve rgående m o d eller bör jan

till en bät t re riktning, k a n m a n inte anna t

än g läd ja s ig åt, att d e n n a de l af rums­

dekore r ingen på allra senas te t id bl i fvi t enk­

lare.

V ä g g b e k l ä d n a d e n är h v a d s o m i sista

h a n d sätter p räge ln p å de t fä rd ig inredda ,

ä n n u ej m ö b l e r a d e r u m m e t ; t ape t se rande t

är också den v ik t igas te , l i k s o m of ta n o g d e n

vanskl igas te uppgi f t en vid en b o s t a d s inred­

n ing . D e n t id är he l t n y l i g e n förbi , då

m o d e t föreskref tapeter i m ö r k a , dys t ra

färger , s t u n d o m l i fvade af kon ture r eller

cha t te r ingar i g u l d ; m ö n s t r e n v o r o dål iga

ef terbi ldningar af g a m l a u t le fvade renäs­

sansmot iv , eller ka l e idoskop l iknande figurer

u tan n å g o n s o m hels t stil. D e engelska

tape te rna hafva efterträdt dessa o c h deras

l jusa o c h friska färger, deras h a r m o n i s k a

m ö n s t e r äro l ika m y c k e t ä g n a d e att l ifva

s innet s o m de förra att fö rdys t ra de t .

M e n hu rudana än t ape te rna m å vara , d e n

s o m inflyttar i ett g a m m a l t hus eller r edan

b e b o d d vån ing , dens t re fnad är p å n å d o c h

onåd ö fve r l ämnad åt g o d t y c k e t hos den , s o m

låtit sätta u p p tapeterna . A t t själf vä l ja

tapeter är därför o c k en n ö d v ä n d i g h e t för

v i n n a n d e af t re fnad ; för m å n g a är de t v is ­

ser l igen ett n ö d v ä n d i g t onät, m e n j a g tror

att de p l å g s a m m a stunder , s o m t i l lbr ingas i

va l o c h i kva l inför en tape thandlares mång­

skif tande lager , all t id b e l ö n a s ig tusenfaldt ,

o m d e resul tera i va le t af en v a c k e r o c h

p a s s a n d e v ä g g b e k l ä d n a d . T a p e t e n skal l va ra

b a k g r u n d e n i cke b lo t t för d e kons tve rk , v i

t i l lä fventyrs ha att h ä n g a u p p på våra väg­

gar , utan äfven för våra möb le r , j a til l o c h

m e d för o s s själf va . I de flesta fall är en

l u g n » b a k g r u n d s t a p e t » i en eller par tone r

o c h i en färg, h a r m o n i e r a n d e m e d m ö b l e ­

m a n g e t s , at t fö redraga , i synne rhe t för den

s o m k a n p r y d a ett h e m m e d en m y c k e n ­

he t taflor o c h andra kons tve rk . M e n en

ännu bät t re verkan , o m o c k s å svårare att

v inna , k a n å s t a d k o m m a s m e d en af dessa

tapeter i r ika möns t e r o c h kraft iga färger,,

s o m n u i sådan r i k e d o m från E n g l a n d in­

k o m m i t i vår ma rknad . E n sådan tape t

verkar i s ig själf t i l l räckligt dekora t iv o c h

plägar van l i gen »s lå i h j ä l » , h v a d s o m p å

h o n o m u p p h ä n g e s .

H u r m a n än väl jer s in tapet , skal l m a n

d o c k alltid v i n n a ett g o d t resultat, o m m a n

har i m i n n e t s å s o m g rundrege l för ett rums

dekore r ing , h v a d en af E n g l a n d s fö rnäms te

skönhets lärare , "William Morr is , d ä r o m sagt ,

n ä m l i g e n att ett r u m skall ve rka färg ej

färger.

54 I D U N 1898

"Oid festen får her? »•

den 14 febr.

n/led undran jag i festligt lag Mig skådar om i ringen.

Firma ingen koinna mer än jag, Som tar till ordet? — Ingen! — Dock om vår gäst är sägen den, Att han är alla damers hån-.

Jag hör, hur runät från alla häll Så ömma suckar smyga; — De gå i dur, de gå i moll — Från mina systrar blyga, Men ingen enda tycks ha mod Att sjunga ut för sin klenod.

När' cfeerfullt ett hjärta är, Då kan ej munnen tralla, Och därför bäst det vara, lär Jag sjunger för er alla, Om blott ni stämma in i chor Uti ett: »Lefve vår tenor!»

Om en och annan af vårt kön För hans skull blef en -»stolla», Så är det ju ett gammalt rön, Att tonerna förtrolla. Se Orfevs själf med sångens makt De furier i bojor lagt.

Då kan oäl ingen undra på, Att vid »Tenorens» toner Ett kvinnohjärta börjar slå, Och nutidsamazoner T kapp med mången blygsam mö Förtjusta bilda häck och kö.

Det må nu vara hur del vill, — Berättigad extasen — . Men — ack! — jag känner icke till Den söta ömhetsfrasen, Och lyssnar jag till sångarns ton, Jag glömmer kanske hans person!

En himmelsk gåfva sången är, Som mänskan måste vörda. Ett skönt och härligt lån hon är, Som gudar återbörda. Bell den, som så på konsten ser-Och högre makter åran ger!

Du sångens söndagsbarn, hvars fest I dag vi glada fira, Du allas vår tenor och gäst, Som lagrens krans fått vira, Hur rikt, hur ymnigt är det mått, Som du af milde gudar fått!

Med sångens underbara makt Du mången seger vunnit. Och månget hjärta — så år sagdi! Har klappat varmt och brunnit, När vid orkesterns fulla, brus Du sjöng, bestrålad utaf ljus.

Man teckna skall på minnets blad, Hoad du på tiljan diktat. Af älskare så stolt en rad, Som ömma känslor biktat! Men uti kvinnohjärtan visst Står din Romeo först och sist.

Din stämma lånat har sin klang Från silfrets malm i bergen. Hur än dess klara ton sig svang, Var alltid nordisk färgen. Och ungdomsfrisk den ljuder ån, Sjålf tiden tyckes vörda den.

En silfvertråd dig spunnit glans Och tjugufem års lycka, Och silfver skimrar i den krans, Som dina lockar smycka, Och silfver rent i damers chor Det jublas: »Lefve vår tenor!»

Henrika Widmark.

Ännu några sömmerske­reflexioner.

v T j e s s a reflexioner trängde sig osökt på mig vid genomläsandet af uppsatsen i Idun n:r 5

o m : »Sömmerskor och punktlighet». Nu beror det på, om redaktionen vill ge dem en plats i Idun eller ej.

Först ett ord om den »snälla, lilla sömmer­skan». Att vara snäll, — ja, det är visst godt och väl, men ordet snäll har en missklang för mina öron, och för den som med duglighet skö­ter ett yrke är denna egenskap tämligen öfver-flödig, ja, tvetydig, då den oftast ger dödsstöten åt punktligheten och ofta får ersätta dugligheten. Har man arbete »upp öfver öronen», då har man ej rättighet att vara så »vänlig» och lofva ännu mer. Det förutsätter att — då ens förmåga in­galunda är obegränsad — man måste narra nå­gon annan. Vill man fordra punktlighet, måste man visa punktlighet. Detta senare är blott allt för sällan fallet med yrkesidkare och förtjänade sitt eget kapitel.

Så ett ord om kvinnans så mycket omskrifna brist på punklighet. Det har alltid förefallit mig inskränkt, då man velat bedöma kvinnans punkt­lighet efter samma måttstock som mannens. Jag tänker härvid ej på de ' kvinnor, som inträngt på mannens arbetsområde, där de nödvändigtvis måste tillägna sig hans måttstock för en hel del saker, utan på kvinnan i sin af naturen bestäm­da verkningskrets. Lika litet tänker jag på såda­na små tanklösa, oberäkneliga fruntimmer, som på ett konditori eller hos en väninna glömma bort en öfverenskommesle, utan på den plikt­trogna husmodren eller öfverhufvud kvinnan i hemmet.

Kan man fordra af henne, att hon skall så kunna beräkna sin tid som mannen i de flesta fall kan. Själfva hennes ömtåligare natur, hen­nes oftast oförstådda och otillstådda själslif, hen­nes för alla intryck så mottagliga sinne måste inverka här vid lag; så äfven dessa otaliga och oberäkneliga små omständigheter och tillfällighe­ter, för hvilka mannen dels är känslolös ,dels af dem oberoende, men som äro omöjliga att undan-rödja, så länge ordet »hem» med den där ver­kande kvinnan har en motsvarande verklighet.

Hvem skulle t. ex., äfven om det vållade den största förtret, kunna bli missnöjd på en moder, som ej ville gå från sitt lilla kinkiga barn för att efter aftal besöka en vän — eller profva en klädning; eller på en matmoder, som måste gå i köket, emedan kokerskan blifvit kallad till sin sjuka mor! Ja, hvem kan väl uppräkna alla des­sa oregelbundenheter och biomständigheter, som komma till i ett hem och som mer eller mindre inverka på kvinnans punktlighet.

Och den kvinna, som är oberoende häraf, är hon verkligen mindre punktlig än mannen? I öf­ver femton år har jag inom nämnda branche haft att göra med en större kundkrets, hvil-ken jag kanske till en del vunnit genom min punktlighet, och högst sällan har jag haft orsak att beklaga mig i afseende på bristande punkt­lighet. Tvärtom är det mig en tillfredsställelse att kunna säga, det jag bland mina kunder räk­nar damer så punktliga, att de kunna gälla så­som mönster för hvilken man som helst. Det förstås att dessa äro kvinnor, som till fullo kunna bestämma öfver sin tid, som antingen liksom männen ha sina gifna arbetstimmar, eller som genom sin ställning äro oberoende.

Kvinnans brist på punktlighet har blifvit — såsom så mången oriktig mening om kvinnan — en fix idé hos männen, och mot fixa idéer stri­der man gagnlöst. Männen hvarken vilja eller kunna förstå allt det, som inverkar på och splitt­rar kvinnans lif, och de skola aldrig förstå det, men en kvinna bör kunna det och de flesta »söm­merskor» kunna det. De förstå och högakta en kvinna, som tager omsorgen om sig själf i sista hand, och ursäkta henne t. o. m., om hon för viktigare saker glömmer en profning.

Till mina fruars heder får jag nämna, att de ofta vid en öfverenskommelse tillägga: »ja, om jag kan»; och detta: »om jag kan» förstår jag så väl, och då här om dagen en liten doktorsfru kom tre timmar senare än bestämdt var och vid in­trädet hälft bekymradt, hälft skämtsamt frågade: »hvad får jag nu?» kunde jag ej annat än med mitt älskvärdaste leende svara: »profva!»

Och nu till sist ett ord om den egentliga stöte­stenen i uppsatsen, hvilken jag stötte mig så hårdt mot, att jag ej kunde tiga: »Låt vara att bristen på punktlighet oftast har sin grund i obe-

tänJcsamhet!i> Min bästa fru, hvad, hvad menar ni? Hvad är det ni då egentligen drager i här-nad emot, då ni framdrager obetänksamheten såsom en ursäkt? Själfva felet, grundorsaken, den enda klandervärda åtminstone, ursäktar ni, och så tar ni till orda för att bestraffa dess ver­kan: kvinnans brist på punktlighet. Man skulle nästan vara frestad att tro, det ni ansåge edra medsystrar ej allenast enfaldiga och pliktförgät­na, utan så diaboliskt elaka, att de med kall be­räkning vilja försvåra det i sanning mest ener­verande och ansträngande af alla yrken.

Men kanske ni menar kvinnans obetänksam­het, då hon gör öfverenskommelsen utan mot­svarande förmåga eller ens föresats att hålla den, och i så fall äro vi öfverens, ty häri ligger felet. Då mannen säger: »ja, om jag tår tid», svarar kvinnan i de flesta fall utan betänkande: »ja». Där han säger: »jag får se, om jag kan,» svarar hon ett tanklöst: »jag kommer.» Här både kan och bör mången kvinna taga mannen till eftersyn, och därmed försvinna då alla af obetänksamhet brutna öfverenskommelser.

Från Iduns läsekrets. N å g r a t a n k a r r ö r a n d e k v i n n o ­

f r e d s f ö r e n i n g a r .

Att freden för ett land är en välsignelse och att konster, vetenskaper, handel och industri blomstra under dess hägn, lär ingen kunna för­neka, och väl höfves det vårt lands kvinnor att tacksamt erkänna de förmåner, vår långa fred skänkt vårt fosterland, men om vi, kvinnor, böra bilda föreningar för att söka inverka på en be­stående världsfred är nog ingen så klart bevisad sak, att den ej tål vid ett litet eftersinnande, in­nan, vi skynda att inskrifva oss i en s. k. freds­förening.

Väl anstår det oss att värna om freden i eget bo och inom eget bröst och att hos det uppväx­ande släktet inplanta kärlek till frid och att und­vika tvister; men månne vi ej genom ett sådant förfaringssätt som att hellre utplåna våra förfä­ders hugstora bedrifter — bedrifter, som gjort vårt land och folk till, hvad de i denna stund äro — än att våra söner och döttrar på histo­riens blad skola mötas af ordet krig, gjorde oss skyldiga till att fostra ett vekligt släkte? Skulle vi ej, säga vi, i så fall fostra ett folk af veklin­gar, måhända väl ägnade till fredliga värf — kanske icke ens till detta — men utan tvifvel odugliga att, om så kräfdes, värna sitt land, sin maka, sina barn?

Men, svarar fredsföreningen, något värn be-höfves ju icke längre, då vi, kvinnor, enigt hun­nit binda en fredskedja jorden rundt — en sak, som en auktoritet ansett böra vara klar inom ett århundrade — krig är då ett ord, som ej mera finnes.

Ack, mina medsystrar inom eller utom freds­föreningar, invagga eder ej i så dåraktiga dröm­mar, som att hela jordens folk efter eder önskan skola nedlägga vapen, det är l iksom drömmen ett fantastiskt gyckelspel. Låtom oss icke vara så storslagna — vi hade så när sagdt öfvermo-diga — att vi vilja ordna, styra och ställa med världshändelser, låtom oss hellre med nykter vakenhet verka inom vårt eget lilla lands grän­ser, men som det höfves svenska kvinnor. Fre­den vinner nog aldrig ett litet land genom att låta vapnen rosta, fästen förfalla, utan snarare då, om vi under fredens dagar göra oss dugande för ofredens tid.

Intet medlemskap i någon försvarsförening har dikterat dessa ord; nej, de ha sprungit fram ur ett hjärta, som högt och varmt älskar sitt land och sitt folk och dess stora minnen. Be-tänken eder, I svenska kvinnor, innan I förbin-den eder att hos edra söner och döttrar söka utplåna fädrens bedrifter — bedrifter, som vär­nat vårt land och vår troslära — besinnen eder! Besinnen, att I genom ett sådant förfa­rande fostren veklingar, bättre ägnade att blifva ett annat folks kufvade trälar än ett fritt lands dådkraftiga söner. L. S—g.

*

U r n o t i s b o k e n . Kronprinsessan i södern. Kronprinsessan

är klenare under denna sin vintervistelse i E o m än hon brukar vara under sina besök där, skrif-ver en korrespondent till Berlingske Tidende i Köpenhamn. Vintern är annars mild och be­haglig. Man säger att kronprinsessan icke rest

ii Ämi O d m a n n s l e f n a d s s a g a

U som den af S. K. och V. A. i o r d och b i ld . framställdes å jubelfesten

å Grand Hotel den 14 Februari 1898 finnes i veckans nummer af

S ö n d a g s - N i s s e . — Dubbelnummer, — Pris 2 0 ö r e .

1893 DUN"

Teater och musik. K u n g l . o p e r a n återupptog på onsdagen i f. v.

Mozarts odödliga opera »Don Juan». Det är rätt längesedan titelrollen i denna opera utfördes af en svensk sångare, då som bekant partiet under de senare åren vanligen utförts af signor d u n ­drade vid hans upprepade gästspel härstädes. Onsdagens föreställning fick därför ökadt intresse därigenom att en vid vår egen operascen anställd sångare vågat sig på det svåra och maktpå-liggande partiet. Denne sångare var hr Forsell, och erkännas måste, att han rönte ganska myc­ken framgång. Att han nästan in i hvarenda liten detalj sökte imitera sin föregångare, gör här mindre, då denne senare är så framstående som d'Ändrade. Den vackra stämman klingade ock förträffligt, och partiet sjöngs på det hela taget mycket vårdadt. Och dock fattades något i denna framställning, nämligen detta därnoniskt tjusande, som man alltid tänker sig i samband med Don Juan. Framställningen väckte emeller­tid lifligt bifall och är äfven värd allt erkännande, då härigenom möjliggjorts uppförandet af en opera, som ständigt bör stå på repertoaren. — I konstnärligt hänseende betydligt öfver alla de andra stod naturligtvis fru Östberg som donna Elvira. De öfriga, bland hvilka hr Lemon var ny som don Octavio, skötte sig oklanderligt.

— Ödmannsföreställningen i måndags artade sig naturligtvis från början till slut till en enda stor ovation för hr Arvid Ödmann. Den framstående sångaren, som på sitt recettprogram uppsatt »Le­onora», i hvilken han som Fernando har ett af sina allra bästa partier, var denna afton vid sär­deles förträfflig disposition. Också blef han oupp­hörligt föremål för det lifligaste bifall, hvilket naturligtvis kulminerade efter sista akten, då väl ett tjugutal inropningar förekommo, illustrerade af de präktigaste blommor, lagerkransar och silf-verpjäser.

Efter föreställningens slut var å Grand Hotel stor fest anordnad för hr Ödmann, bevistad af 2—300 personer. Att jubilaren här ytterligare hyllades i alla tonarter, både på vers och prosa, faller af sig själft, men skulle bli för vidlyftigt att här skildra. A annat ställe i detta nummer meddela vi emellertid den hyllningsdikt, som af fröken H. Widmark föredrogs å damernas vägnar, och som väckte mycket bifall.

V a s a t e a t e r n bjöd i tisdags på nytt program. Det inleddes med en dramatisk skiss i en akt, benämd »Efter långa år», af den bekante förfat­taren hr Georg Nordensvan. Den lilla bagatellen utmärkte sig för en ledig dialog och behaglig stämning, men tog ett slut, som genom sin plöts­lighet tydligen förbryllade åskådarne. De hade helt visst väntat att få vara med om den full­ständiga försoning »efter långa år», som var på så god väg mellan den skiljda »fadern» och »mo­dern». Dessa utfördes förtjänstfullt af hr Svenn-berg och fru Såkanson, och »dottern» hade i frö­ken Gottschalk fått en intagande representant.

Följde så en fransk fars: »Försvunnen» af Bisson och Sylvane, i hög grad muntrande genom sina våldsamma tokigheter, men naturligtvis också proppad med de moderna, parisiskt pepp­rade farselementen: galanta fruar, lurade äkta män, spökerier, af- och utklädningsscener. Man tål från scenen dess sämre nästan hvad som helst numera - bara man får skratta! Och skrat­tades gjorde det med besked i tisdags på »Vasan . Erkännas måste ock, att det hela gick med den medryckande fart, som nästan kommer en att tappa besinningen, i hvarje fall betänkligheterna. Teaterns bästa lustspelskrafter voro i elden; hrr Eliason och Victor Lundberg gjorde dråpliga fi­gurer, herrarne Ranft, Laven och Byström skäm­de ej bort saken, och fröknarna Gottschalk, An­derson och Åberg strålade af fin de siéc/e-fägring. Helt visst kommer programmet att »draga», men oss kan det endast komma att än lifligare längta efter den bot och bättring i riktning af gedigen konst, som så länge förespeglats oss i teaterns presspublicerade bikter.

H r R a g n a r G r e v i l l i u s ' k o n s e r t på Vetenskaps­akademiens hörsal den 11 dennes hade samlat en tämligen talrik publik, som med varmt bifall hyllade sångarens af goda studier och intelligent uppfattning präglade framförande af åtskilliga romanser och ballader. Representerade voro Schumann, Sullivan, Hornemann och Sjögren, den senaste till och med med en för kvällen ny sång till ord af Heidenstam. Programmet ut­fylldes i öfrigt af »en musikälskarinna», som ej oäfvet föredrog bland annat balladen ur Hallens »Gustaf Vasas saga» (ord af Fallström), samt af en ung konservatorieelev, fröken Hedvig Ed-gren, som på sitt instrument, violinen, ådaga­lade flere lofvande, ehuru ännu omognade egen­skaper.

V i o l i n v i r t u o s e n W i l l y B u r m e s t e r , hvilken visser­ligen föregåtts af ryktet att vara en gedigen konstnär, hade i måndags djärfts vågstycket att upptaga konkurrensen med själfve »den gudom­lige Arvids» jubelrecett och, märkeligt nog, kom­mit ifrån med ett ganska välbesatt auditorium. Detta fick ock tillfredsställelsen att, under en allt varmare stämning, i hr Burmester lära upp­skatta en virtuos af verklig rang. Men ej blott det virtuosmässiga fick en med alla svårigheter lustigt lekande tolkning i saker sådana som Wieniawskys Faustfantasi och Paganini-Burme-sters tema med variationer, utan — hvad mera är — den gedigne konstnärens stilsinne och för­måga af innerligt inträngande togo sig preg­nanta uttryck i Schuberts g-mollsonat, i Spohr och Bach. Den biträdande pianisten hr Moritz Mayer-Mahr dokumenterade sig främst som en skicklig och diskret ackompagnatör; hans solo­spel kunde ej uthärda jämförelsen med Borwicks i vårt minne ännu genljudande toner. — Till i går torsdag hade hr Burmester annonserat en andra konsert, hvilken vi törhända få tillfälle omnämna i nästa nummer.

A n d r e a s H a l l e n s k o n s e r t den 10 dennes hade samlat en rätt talrik publik i Musikaliska akade­miens stora sal, den där med intresse och bifall följde hvarje nummer å det väl omfångsrika programmet. Konserten inleddes med Webers välbekanta uvertyr till »Oberon». Öfriga orkester­nummer voro »Dödens ö » , symfonisk dikt för stor orkester af A. Hallen, samt samma ton­sättares orkestersuite »Ur Valdemarssagan». Me­dan den senare flere gånger utförts härstädes och alltid liksom nu tillvunnit sig rättmätigt bifall, var den förra en nyhet för aftonen och en intressant sådan. Slutande sig till den be­kante målaren Arnold Böcklins lika bekanta tafla »Todteninsel», har denna tonsättning flerstädes att uppvisa en särdeles effektfull instrumentering och är i det hela af mycken stämning och karaktär. Liksom de öfriga orkesternumren erhöll densamma ett allt igenom prisvärdt ut­förande af k. hofkapellet. För öfrigt utfördes af kören med god nyansering och förträfflig samsjungning åtskilliga a-capellakörer af Dvorak, Saint-Saens, Mendelssohn-Bartholdy, Norman och Hallen, hvilka /alla rönte lifligt bifall. Mesta bifallet eröfrade emellertid Hallens ballad ur »Gustaf Vasas saga», hvilken hr O. Lejdström med sin härliga stämma föredrog på ett rent af hänförande sätt och framkallade en omtagning. Hr Hallen blef själf under aftonens lopp före­mål för mycken hyllning och detta med rätta.

A u l i n s k a k v a r t e t t e n gifver sin fjärde kammar­musiksoaré instundande måndag på vanligt ställe.

F r u M a t h i l d a L i nden gifver tisdagen den 1 in­stundande mars soaré å k. operan, hvarvid kom­mer att uppföras »Mignon» med soarégifverskan själf i titelrollen, hr Ödmann som Vilhelm Mei-ster hr Forsell som Lothario och fröken Fern-qvist som Philine (debut;. Att den högt upp­burna konstnärinnan här kommer att mötas af fullt hus, faller af sig själft.

Bladguld. Skiss för Idun af Eva Wigström (Ave).

» j\[ å, där är du , V i v i ! Mö t t e du kanske

' n å g o n b e k a n t p å h e m v ä g e n ? »

» N e j , m e n d å j a g k o m till vår t ga thörn ,

såg j a g fabr ikören k o m m a u t här i från; han

såg d o c k ej m i g , u tan g i c k åt motsa t t hå l l .»

» Ä r de t sn ickaremäs tare V i b e r g d u me­

n a r ? »

»Snickaremästare! D e n titeln passar d å

rakt inte till h o n o m , s o m är en a k a d e m i s k t

b i l d a d m a n . » F röken V i v i kas tade et t täm­

l igen ansenl ig t pake t i soffan o c h bef r iade

sig från ha t t o c h handska r p å ett sätt, s o m

rö jde att hon va r i m i s s h u m ö r .

» V i b e r g h a d e v isser l igen hunn i t t aga stu­

d e n t e x a m e n — m e n ej m e r — då hans far

has t ig t afled o c h s o n e n ö fve r tog hans verk­

s tad för att k u n n a försörja sin g a m l a m o r

o c h en s jukl ig sys te r ; m e n han h a d e —

s o m han själf säger — snickra t p å hvar je

s tund han va r l ed ig från b ö c k e r n a , allt se­

dan han blef så pass stor, att han k u n d e

hand te ra sn icka reve rk tyg . Där fö r har h a n

o c k s å uppnå t t en sådan sk ickl ighet , att han

m e d full rätt kan kallas mästare i f insnicker i .»

» S å s y n d det är o m h o n o m ! »

» A t t han är sk ick l ig i sitt y r k e ? »

» A t t han ej fick fortsät ta p å s in lärda

bana . N u är o c h förbl ir den fine, b i l dade

m a n n e n hänv i s ad till hel t andra säl lskaps­

kretsar, fastän tant ö p p n a t sitt hus för ho­

n o m s o m för en j ä m l i k e . H v a r f ö r kan han

ej å tmins tone låta kal la s ig fabr ikör ! « V i -

v i s t o n v i t tnade o m starkt upp rö rda känslor .

» V i b e r g be tona r viss t d ä r m e d , att han e j

har fabr iksarbete p å lager . H v a d fick d u

för arbete åt oss i d a g ? »

»Sof fkuddar att s toppa o c h m o n t e r a samt

en l i ten kake lugnsskä rm, s i lkesbroder i . H o n

är od räg l ig t takt lös, den där bu t iks f run ;

fastän b å d e g re fv innan från O n s j ö s a m t ett

par andra fruar af s tadens finaste soc ie te t

v o r o inne i b o d e n , n ä m n d e h o n g å n g p å g å n g

hel t h ö g t b å d e tants n a m n o c h titel, när

h o n sade b e s k e d o m broder ie t . J ag skäm­

des , att de fina d a m e r n a skulle höra , att v i ,

s o m u m g å s i deras .krets, arbeta för en

tapisseriaffär. F l i cko rna H a n s s o n skulle kän t

s ig smick rade , o m tant i all tys thet tag i t

d e m till me l l anhand , t y de t skulle ej så l i tet

h ö j t deras aktier hos but iksfrun, o m h o n

fått tro, att de k u n d e ut föra så fina bro­

derier, s o m d e m tant o c h j a g k u n n a g ö r a . »

D a m e n , s o m V i v i ka l lade tant, h a d e lös t

u p p pake te t o c h t y c k t e s va ra så u p p t a g e n

af att betrakta möns t r e t till skärmen, att

flickans o rds t röm os tö rd brusat henne förbi .

» V i få genas t nys t a u p p si lket o c h sortera

fä rgerna ,» anmärk te h o n t ankspr idd . »Sä t t

d ig , V i v i ! J ag har någo t att berät ta d ig ,

m e n j a g vi l l ej bli af b ru ten .»

V i v i spratt till, h o n anade att saken rörde

den m a n , s o m h o n env i sades att t i tulera

fabrikör.

» D e t var e n g å n g en äldre fru, m e d en

så kal lad ärftlig titel, s o m ti l l fäl l igtvis sam­

mant räf fade m e d en t jugufyraår ig flicka hos

en rik familj p å l a n d s b y g d e n . F l i ckan —

Ol iva het te h o n — v a n n den g a m l a da­

m e n s hjärta, oak tad t de t va r något i flickans

sätt, s o m — s o m k u n n a t va ra annor lunda .

O l i v a h a d e e j l ängre n å g o t h e m ; fadern

h a d e vari t b rukspa t ron (berät tade hon ) o c h

var d ö d l i k s o m m o d e r n , o c h Ol iva reste

o m k r i n g p å gäs tn ing hos famil jer

I de t hus , där h o n då för ti l lfället va r

gäst , k ä n d e m a n h e n n e endas t g e n o m be­

kantas bekanta , hv i lkas gäs t h o n också var i t

unde r längre eller kortare t ider, m e n s o m

flickan fö r s tod att gö ra s ig b å d e ny t t i g o c h

a n g e n ä m , var h o n o m t y c k t . H o n k ä n d e en

massa m ä n n i s k o r i den så ka l lade stora

vär lden , skref m å n g a bref till kv inn l i ga m e d ­

l e m m a r af f r ams tående famil jer , o c h själf

erhöll h o n t äml igen ofta skrifvelser från

» v ä n i n n o r » .

Väggohyra, Mal och Bakterier, utrotas af Aktiebolaget Desinfectioxi i rum, fartyg o. bostäder, allt på s t ä l l e t — utan bortförande af möbler,

i k s te l . 34. — K o n t o r : I I A . V e s t r a T r ä d g å r d s g . 11 A . — A l l m . T e l . 7 4 9 4 .

ned tidigt nog i år och att detta är orsaken till hennes mindre goda hälsotillstånd. Det uppgif-ves, att Sicilien rekommenderas såsom uppehålls­ort för kronprinsessan på grund af öns härliga klimat. Något beslut i detta afseende är dock icke fattadt. Kronprinsessan har förkärlek för Rom och vill ej gärna lämna staden. Hennes läkare är d:r Axel Munthej väl känd i Rom, bland annat emedan han bor i det historiska huset vid Piazza "di Spagna, där den berömde engelske författaren Shelley afled.

I D U N 1898

H o n ta lade v i d dy l ika ti l lfällen alltför

m y c k e t o m sin in t ima bekan t skap m e d den

o c h d e n fröken eller gif ta d a m e n . Det ta

va r en af de — låt m i g säga — egen­

heter, s o m stötte den g a m l a d a m e n , den

andra va r f l ickans feberak t ig t b r å d s k a n d e

sätt att för alla k u n g ö r a en sådan sak, s o m

att den eller den m e r a bemärk t a pe r sonen

hälsat på h e n n e u te p å ga tan eller v ä g e n

s a m t s tannat o c h väx la t et t par o rd m e d

h e n n e .

När d e n g a m l a frun bö r j ade g i fva akt p å

d e n n a se/iare egenhe t , h a d e h o n fattat b e ­

slut att be r eda den föräldralösa ett anspråks­

löst , stilla h e m hos sig. H e n n e s g a m l a

t jänar inna b e h ö f d e n å g o n h jä lp v id de dag­

l iga bes ty ren , m e n föröfr ig t skulle O l iva

in t aga en dot ters plats s amt erhålla tillfälle

att g e n o m handarbe te förskaffa s ig en in­

k o m s t u t o m sin fasta lön . M e n , s o m sagdt ,

flickans e g e n d o m l i g h e t e r v ä c k t e v i ssa miss­

tankar, tankar på oäkta b l adgu ld , o c h in­

nan bes lu te t ö f v e r g i c k till hand l ing , skaffa­

de den g a m l a s ig säkra underrät te lser »

» O tant I — — »

» F l i c k a n s ryk te var oklander l ig t . H o n va r

dot ter till en bokhål lare p å ett bruk , s o m

äges af en h ö g t s t å e n d e f ami l j . Ol ivas far­

far va r en d u k t i g smedmäs ta re , o c h då h a n

g i c k ur t iden , erhöl l s o n e n — hans e n d a

barn — ett arf, hv i lke t satte h o n o m i s tånd

att gif ta s ig m e d en fat t ig flicka, s o m vun­

ni t hans hjär ta .

A n t a g l i g e n gif te h o n s ig ä fven af kärlek,

m e n den mås te d o c k ej ha var i t af den

äkta sorten, t y h o n b l y g d e s för hans m y c ­

ke t van l iga n a m n o c h öfver ta lade h o n o m

att u tby t a de t m o t hennes , s o m h a d e en

v i s s ad l ig k lang . M e d n a m n e t fö l jde , en­

l ig t de t u n g a parets m e n i n g , förpl iktelser

at t ställa h e m m e t p å stor fot , o c h bruks­

bokhål larens , s o m ansågos för rikt fo lk , f ick

s tort u m g ä n g e . D e h a d e b lo t t de t e n d a bar­

net , o c h de l y c k a d e s b e v a r a skene t af väl­

s tånd, tills h e n n e s sko lunde rv i sn ing va r af-

s lu tad ; m e n så föll b l a d g u l d e t p lö ts l ig t af.

P r inc ipa l en r ä d d a d e jden o l y c k l i g e m a n n e n

u n d a n l agens a rm o c h sände h o n o m till

A m e r i k a , där han d o c k snart afled, o c h hans

hust ru ö fve r l e fde h o n o m endas t ett par

m å n a d e r . Bruke t s egare ans log en li ten

årl ig s u m m a åt d e n vä rn lösa flickan, s o m

u n d e r d e nä rmas t därpå fö l j ande åren reste

p å gäs tn ing h o s sin m o r s m å n g a s läkt ingar

o c h senare v i d a k r ing landet , d å foräldrar-

nes o l y c k a va r g l ö m d .

I förä ldrarnes his tor ia l åg förk la r ingen

till do t te rns e g e n d o m l i g h e t e r , o c h den g a m l a

frun fick ännu större lust att be r eda d e n n a

ett fast h e m , m e n a n d e , att när de orsaker,

s o m fö r l edde d e n h e m l ö s a till att s t änd ig t

u p p f ö r g y l l a s in osäkra s täl lning, föl lo bort ,

skulle h o n bor t l ägga det ta o b e h a g l i g a sätt.

M e n efter n å g o n t id fick Ol ivas n y a » tan t»

bre f från sina aflägset b o e n d e b r ö d e r m e d

förfrågan, o m d e n lilla l i fränta h o n ä g d e

räck te till för att hål la sä l l skapsdam eller

lektris, t ror j a g d e t het te , s a m t till a t t l e fva

m e d i soc ie te ten , b e s ö k a teatern o c h så

v ida re . D e v o r o r ädda , at t sys te rn fåt t en

skruf lös o c h satte s ig i skuld . O l i v a hade ,

u t an att ana s läktskapen, skrift l igt sök t

å te rknyta b e k a n t s k a p e n m e d deras döttrar,

s o m h o n träffat v i d en bador t .

K o r t efter a n k o m s t e n af dessa bref f ick

» t a n t e n » b e s ö k af en b i ldad , bra man , s o m

v a r m t fästat s ig v i d den u n g a flickan, m e n

s o m fruktade att h o n , s o m all t id le fva t i

finare kretsar, skulle fö r små en handtver -

kares a n b u d att b l i h a n s hus t ru — — »

» O c h n u har tant berät ta t f a b — herr

V i b e r g o m m i n far 1» afbröt V i v i m e d en

k o n v u l s i v i s k snyf tn ing , där h o n l åg fram-

stupa öfver b o r d e t m e d ansikte t t ryck t m o t

hände rna . » H a n bryr s ig ej m e r a o m m i g ! »

D e n g a m l a lade sin h a n d s m e k a n d e p å

h e n n e s h u f v u d . » B a r n , för d i g har n u

k o m m i t d e n s tund, då de t be ror på d i g själf

att för al l t id befr ia d i g från de g l i m m a n d e

b ladgu lds f lagorna . J ag har na tur l ig tv is hän­

visa t sn ickaremäs ta re V i b e r g till d i g själf.

Ä l s k a r du h o n o m , k a n d u o c k s å säga h o ­

n o m sanningen i h v a d s o m rör d i n f a m i l j ; d u

själf har j u , tyvärr , bara en m y c k e t v a n l i g

svaghe t , få fänga , att bekänna . — S e , där k o m ­

m e r h a n åter hi tåt m e d s to rms t eg ; n u går

j a g - i n i m i n s ä n g k a m m a r e ! M e n k o m ihåg,

mi t t barn , att ifall d u e j känner , att du

kan besva ra hans kärlek, så har du fort­

fa rande ett h e m hos m i g . » — —

I s k y m n i n g e n å t e r k o m sn ickaremäs ta ren

för t redje g å n g e n s a m m a dag , m e n d å

m e d f ö r d e h a n för lofn ingsr ingarne .

Innehållsförteckning:

Evelina Fahnehielm. (Med porträtt.) — När man är en­sam och oförstådd; af Area. — Skaldernas kvinnor; små studier för Idun af Emil Linders. V: B. E. Malmström och J. Nybom. — Drottningens blommor; af E. E. -- Ett hems möblering; af E. G. Foleker. I: Inredning. (Med G ill.) — Vid festen för herr Arvid Ödmann, den 14 febr. Dikt af Benrika Widmark. — Ännu några sömmerskere-flexioner; af T — Från Iduns läsekrets : Några tankar rörande kvinnofredsföreningar; af L. S—g. — Ornoiisbo-ken. — Teater och musik. — Bladguld; skiss af Eva Wig-ström (Åve). — Tidsfördrif.

iärag mottagas med tacksamhet.

L o g o g r y f .

I slott eller koja, hos hög eller låg, Väl ingen med välkomna blickar

mig såg, När jag tyst smög mig i deras bo­

ning. Och säkert de anade intet, förrän Jag väl kommit in och stängt dör­

ren igen Och blef kvar utan nåd och förskö­

ning. Hvad jämmer och tårar, Hvad tärande kval! Min framfart män spårar I sorg utan tal.

Och ber man om balsam för svi­dande såren,

Så hemskt lyder svaret: »Ja väl, men — på båren!»

Men se! Lika hatad och skydd, som jag är,

När sorger och död på min fana jag bär,

Lika mycket är ock jag gouterad, Då stundom jag kommer, än mörk

till min skrud, Än färgad så grann, som den fod-

nande brud, Fast väl omildt jag då blir hand­

terad. Hvad lystet man blickar I njutning så säll, Om munnen sig slickar, »Hvad värden är snäll!»

Och nu är det jag, som vid näsan-blir dragen,

Man sjunger mitt lof, men jag ham­nar — i magen.

Hvad säkert du ser på just nu, tän­ker jag,

I Idun det finnes, som alltid, i dag. Hvad är rundt och har band om­

kring Ii fvet ? Hvad brinner så lätt, om det sättes

i brand, Och, ledsamt nog, finns det i huf-

v'et ibland? Nämn ett djur, som på stöld är be-

gifvet. Och om du nu kände Mitt hela, så vet Du äfven en frände, En släkting till det.

Då vet du nog äfven, hursom det grasserar

Två verb säga just, hur ens kropp det handterar.

Och har du så varit på jakt uti skog, Hvad orren plär göra, det vet du

då nog, Hvarom ej, kan du jägaren fråga. Hvad döden lär ha, för att tugga

månntro? Hvad båten kan göra, om bra du

kan ro. Hvad du åt, fast du sedan fick plåga.

Hvad kan man få heta, Om illa man gör? Fast nogsamt vi veta Till folk ej det hör.

Hvad bör man väl ha' för att slita och sträfva?

Hvad Adam fick göra; han bjöds ju af Eva.

Ett stånd, som ej upphäfts år sex-i tiosex.

När krigarelustan hos ynglingen väcks ,

Hvad drömmer han då, han skall vinna?

En sport, han bör öfva, förr'n stri­den har stått.

Hvad vinkeln kan vara ; hvad vägen du gått.

Uti regn, under hvad vill man hinna?

När ej du fick sofva, Hvad orsaken var; Men då vill jag lofva, Att känsel du har!

Och kan du ej finna, hvad som höll dig vaken,

Gör ej som prinsessan — sof hällre på saken.

Rosette.

K v a d r a t b i l d n i n g s u p p g i f t .

bJ 1

5 7 2 7

11 7 4 3 10 6

5 7 16 2 12 7 13 14

1 17 3 2 5 6 6 5

18 7 19 5 13 17 3 6

6 6 2 3 20 19

14 1 5 21

1 19 -16 9 18

5 22 17 23

18 j I 2 19 5 14 9 2 j 141

11 3 * 2 3 5 6 |

6 8 5 3

5 4

r r

Dela

Kaffe patentrostadt och konserveradt i enl. med Professor Liebigs metod, hvarigenom det står sig i nere månader, i fina blandningar: J a v a , M o c k a , P l a n t a g e m. fl.

9 Fabriksbod 9 B i b l i o t e k s g a t a n , S th lm.

de båda ofvanstående figu­rerna i fyra delar, samt sammanfoga dessa delar.så att de t i l lsammantagna bilda en kvadrat.

De horisontala raderna i 'kvadra­ten beteckna: 1) kvinnonamn, 2) provins i norra Europa, 3) finalen på mången tvist, 4) sjukdom, 5) in­sekt, 6) ordningstal, 7) fisk, 8) järn­vägsstation, 9) utländskt träd.

Äro de rätta orden funna, bilda deras begynnelsebokstäfver, lästa uppifrån och ned, en svensk stad.

Moster Lisa.

V o k a l f ö r ä n d r i n g s g å t a .

Med a.

Ej utan eld det skötes rätt Och har till mål att — göra mätt.

Med o.

På vårt kulturträd kraftigt skott, Än giftigt och än sundt och godt.

Med u.

Förutan hvilket orm och slå En god motion ej skulle få.

Med y.

En husfrus plåga, ty det är Förenadt med rätt stort besvär.

Med å.

En ciceron i kolsvart natt

Med ljus och lykta i sin hatt. Fix.

L ö s n i n g a r .

Logogryfen: Dreyfus: fred, fru, fy, sur, ed, dur, fyr, ref, se, du, yr, rus, sy, ur, dry, dy, fe, syre, yfs, Urd, de, sed.

Charaden: Hund-hals-band. Madiearitmogryfen : Leonard: läger, Ester,

Oskar, Nahor, Aller, roder, Dover. Triangelgåtan: tiger, Isar, gam, er, r. Palindromen: röd-dör. Rebusen: Sexa för fyra på Continental. Rimgåtan '•

Hvad är ett rim ? Det är en ton som hoppar från rad till rad som ifrån sträng till sträng; en stråle, som förgyller skilda toppar; en blomma, som strör frön från äng till äng.

Dr poemet »Rimmet» af R. v. Krremer.

Förädlade Kaffetillsatser, S S S Ä . Gör kaffet homogent, välsmakande, sundt, närande och billigt.

Begär hos er närmaste handl. E r o n k a f f e och trtfr ial lningslhaae,