eu:s tjänstedirektiv - diva-portal.se131517/fulltext01.pdf · dels kommer det att leda till...
TRANSCRIPT
NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN Uppsala universitet Examensarbete/C Författare: Mårten Wierup Handledare: Per Engström VT 2007
EU:s tjänstedirektiv
- En handels- och tillväxtteoretisk analys av en integrering av den europeiska tjänstemarknaden
INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. EU:S TJÄNSTEDIREKTIV .................................................................................................. 2
1.1 Syfte och frågeställning.................................................................................................... 2 1.1.1 Avgränsningar ........................................................................................................... 3
1.2 Tjänster och tjänstesektorn............................................................................................... 4 1.3 Behovet av ett tjänstedirektiv........................................................................................... 5
1.3.1 Tjänstedirektivet........................................................................................................ 7 1.4 Metod och disposition ...................................................................................................... 8
2. VINSTER AV HANDEL – EN MODELL............................................................................ 8 2.1 Utan handel .................................................................................................................... 10 2.2 Med handel ..................................................................................................................... 11 2.3 Från individ- till nationsnivå .......................................................................................... 13
3. TEORIERNA OM EKONOMISK INTEGRATION........................................................... 14 3.1 Statiska effekter (perfekt konkurrens och konstant skalavkastning).............................. 15
3.1.1 Empiriska studier av de statiska effekterna............................................................. 16 3.2 Dynamiska effekter (imperfekt konkurrens och ökande skalavkastning) ...................... 16
3.2.1 Teorin om imperfekt konkurrens............................................................................. 17 3.2.2 Effekten av en marknadsintegration........................................................................ 21 3.2.3 Marknadsstorlekens betydelse för effektiviteten..................................................... 23 3.2.4 Empiriska fakta ....................................................................................................... 24
3.3 Ekonomisk tillväxt ......................................................................................................... 25 3.3.1 Solows tillväxtmodell.............................................................................................. 25 3.3.2 Effekterna på medellång sikt................................................................................... 27 3.3.3 Lång sikt .................................................................................................................. 28 3.3.4 Empiriska studier..................................................................................................... 30
3.4 Sammanfattning av teorierna och empirin om ekonomisk integration .......................... 30 4. INTEGRATION AV EU:S TJÄNSTEMARKNAD............................................................ 31
4.1 Antagandena bakom handelsteorin ................................................................................ 31 4.2 Ytterligare potentiella vinster av en tjänstemarknadsintegration................................... 33 4.3 Tillväxt ........................................................................................................................... 33 4.4 Tjänsters särart och tjänstedirektivets begränsningar..................................................... 33
4.4.1 Tjänsters särart ........................................................................................................ 34 4.4.2 Tjänstedirektivets begränsning i innehåll................................................................ 35 4.4.3 Tjänstedirektivets begränsning i omfattning ........................................................... 36
5. SLUTSATS .......................................................................................................................... 37 REFERENSER......................................................................................................................... 39
1
1. EU:S TJÄNSTEDIREKTIV
På ett EU-toppmöte i Lissabon år 2000 enades unionens regeringschefer om den så kallade
Lissabonstrategin. Inom ramen för denna antogs det ambitiösa målet att till år 2010 förvandla
EU till ”världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med
möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad
av social sammanhållning”.1
Ett av de mest fundamentala stegen inom Lissabonstrategin har varit att integrera den
europeiska tjänstemarknaden, och följt av diverse utredningar lanserade därför EU-
kommissionen år 2004 förslaget om ett tjänstedirektiv.2 Syftet med direktivförslaget var att
undanröja handelshindren inom Europas tjänstesektor. Då omkring 75 - 80% av EU:s
aggregerade produktion företräds av denna sektor men endast cirka 20 - 25% av den totala
intra EU-handeln sker inom den har stort hopp satts till de effekter som ett implementerat
tjänstedirektiv kan tänkas få.3 Trots detta har direktivförslaget ansetts vara kontroversiellt och
därför stött på starkt motstånd i både Rådet och Europaparlamentet, och det dröjde ända till
december 2006 innan dessa två institutioner godkände ett relativt kraftigt reviderat
tjänstedirektiv.4 Denna uppsats är dock inte inriktad på politiken som föregick
tjänstedirektivet; istället fokuseras på den ekonomiska teori som står som grund för
ambitionen att integrera den europeiska tjänstemarknaden.
1.1 Syfte och frågeställning
Mer precist är mitt syfte att på ett teoretiskt plan klargöra om en förändring av mängden
handel samt tillväxttakten är trolig som en följd av tjänstedirektivet, och i så fall genom vilka
mekanismer detta kan tänkas ske. Härav lyder min frågeställning: Vilka kan de kvalitativa
ekonomiska effekterna i form av handel och tillväxt att tänkas bli av EU:s tjänstedirektiv?
För att besvara denna fråga kommer jag att utveckla en enkel handelsteoretisk modell
som tar upp absoluta och komparativa fördelar samt påvisar de generella vinsterna av handel. 1 Från den svenska regeringens information om Lissabonstrategin. 2 I den av Kommissionen beställda Sapir-Rapporten framhävs betydelsen av att liberalisera den europeiska tjänstemarknaden för att uppnå målen för Lissabon-strategin, (Sapir, 2004). Förvisso enades EU:s sex ursprungsländer redan i Rom-fördraget år 1957 om de så kallade fyra friheterna; fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor. Dock tycks de flesta initierade bedömare vara ense om att utvecklingen på tjänsteområdet har gått långsamt. Se förslagsvis Kommissionens rapport: KOM (2002) 441. I rapporten redogörs för alla de administrativa och protektionistiska hinder för handel med tjänster som finns runtom Europa. 3 Siffrorna är hämtade från Kommerskollegiums information om tjänstdirektivet. 4 Det ursprungliga tjänstedirektivförslaget är KOM(2004) 2. Det slutgiltiga direktivet är Direktiv 2006/123/EG.
2
Modellen är tänkt att fungera som ett pedagogiskt avstamp till den resterande delen av
uppsatsen. Därefter ämnar jag redogöra för den handels- och tillväxtteori som utgör basen för
ekonomisk integration och således även för en stor del av det ekonomiska samarbetet inom
EU. Den teoretiska presentationen kommer att underbyggas med resultat från empiriska
studier av tidigare marknadsliberaliseringar. Vidare kommer analogier till modellen att göras.
Slutligen kommer jag att specifikt fokusera på de tänkbara ekonomiska effekterna av
tjänstedirektivet genom att analysera tjänstehandelns särart, direktivets begränsningar samt
huruvida antagandena för handelsteorin också är giltiga för tjänstehandel.
Att studera den ekonomiska teorin bakom en integrering av den europeiska
tjänstemarknaden är intressant av två huvudsakliga skäl. För det första är det en naturlig
ingång till fortsatta studier av tjänstemarknadsavregleringar i allmänhet och av
tjänstedirektivet i synnerhet. Direktivet är i skrivandets stund fortfarande på
implementeringsstadiet och i dagsläget är det därför inte möjligt att göra några empiriska
analyser av dess effekter.5 Denna studie kan istället ses som en teoretisk beskrivning av en
relativt omfattande tjänstemarknadsliberalisering vars resultat längre fram i tiden kommer att
kunna testas empiriskt. Angående detta bör också sägas att tjänstedirektivet är förhållandevis
unikt i sin karaktär och i fråga om tjänstemarknadsliberaliseringar specifikt finns det alltså
ingen given liknande händelse att jämföra med. För det andra utgör tjänstesektorn en högst
betydande och växande del av västvärldens ekonomier samtidigt som det är ett relativt nytt
och outforskat ämne inom Nationalekonomin.6 Att bringa en aning större klarhet inom detta
område är därför önskvärt.
1.1.1 Avgränsningar Innan vi går vidare bör det understrykas att min intention inte är att göra en kvantitativ
uppskattning av den förändring av mängden handel samt tillväxttakt som eventuellt kommer
att ske som en följd av tjänstedirektivet. Syftet är alltså endast att göra en kvalitativ analys.
Vidare är det vid nationalekonomiska studier av olika handelsblock vanligt att man
analyserar effekten av den handelsdiskriminering som uppkommer som en följd av
upprättandet av handelsblocket. Införandet av exempelvis en tullunion kommer att på grund
av handelsdiskriminering att leda till både så kallad ”trade creation” och ”trade diversion” och
5 Tjänstedirektivet trädde i kraft den 28 december 2006 och medlemsländerna har därefter tre år på sig att införliva direktivet i sin lagstiftning. Se EU-upplysningens information om tjänstedirektivet. 6 Aharoni & Nachum, 2000, kap 1.
3
det är ofta intressant att klargöra nettoeffekten dem emellan.7 Denna uppsats har dock inte
några sådana ambitioner och anledningen till detta är framför allt utrymmesmässiga. Givet att
EU vore en tullunion (med en gemensam yttre tullmur) vore det förvisso inte särskilt
problematiskt att utröna nettoeffekten mellan ”trade creation” och ”trade diversion”. Faktum
är dock att EU inte är en fullt utvecklad tullunion på tjänsteområdet och handelspolitiken
mellan medlemsländerna och icke medlemsländer varierar kraftigt.8 Härav vore det en
grannlaga uppgift att redogöra för den totala nettoeffekten som skapandet av en inre
tjänstemarknad skulle ge upphov till, och på grund av det begränsade utrymmet lämnas denna
problemställning.
Avslutningsvis bör nämnas att syftet med denna uppsats inte är att analysera eventuella
sekundära effekter av tjänstedirektivet så som dess inverkan på den ekonomiska geografin och
inkomstfördelningen. Även denna avgränsning görs med hänvisning till utrymmet.
1.2 Tjänster och tjänstesektorn
För att få en bild av den del av ekonomin som är föremål för denna uppsats är det passande att
närmare precisera vad som avses med en tjänst. Det finns många definitioner att tillgå och de
flesta av dessa är tämligen lika varandra. En utgångspunkt kan vara FN:s Manual on Statistics
of International Trade in Services i vilken en tjänst definieras enligt nedan:
Services are not separate entities over which ownership can be established. They cannot be traded separately from their production. Services are heterogeneous outputs produced to order and typically consist of changes in the consuming units by the activities of the producers and the demand of the customers. By the time the production is completed they must have been provided to the customer.9
En tjänst är alltså något som inte kan ägas och som inte kan handlas separat från dess
produktionsprocess. Vidare måste konsumenten ha tillhandahållits tjänsten när denna
producerats; det vill säga produktion och konsumtion sker i ett nära samspel.
På grund av att tjänster inte går att exportera separat från dess produktionsprocess är
tjänsteexport ofta liktydigt med en direktinvestering i det land till vilket tjänsten ska
7 Om de två länderna A och B slopar handelshindren mellan varandra men behåller de yttre handelshindren till land C (övriga världen) kommer detta att få två huvudsakliga följder. Dels kommer det att leda till ”trade creation” då handeln ökar på grund av att handelshindren minskar. Dels uppstår ”trade diversion” då A och B diskriminerar C vilket kan leda till att A och B omfördelar handel från C till varandra då de gynnas av de borttagna handelhindren. För en utförligare beskrivning se exempelvis Pugel, 2004, s. 250 – 253. 8 Langhammer, 2005. 9 United Nations, 2002, s. 7.
4
exporteras. Det går dock även att tänka sig ett tjänsteproducerande företag som på mer
tillfällig basis utför tjänster utomlands. 10
Då det inte existerar någon allmängiltig definition av en tjänst och att de definitioner
som finns kan anses vara en smula vaga är det inte hugget i sten vad som ska inkluderas i
tjänstesektorn. Vidare sker en betydande del av tjänsteproduktionen i närhet till
varuproduktionen vilket gör det komplicerat att särskilja de två kategorierna. Jag ska inte gå
in närmare på denna problematik men nöjer mig med att konstatera att EU:s tjänstesektor
enligt de vedertagna räknemetoderna står för cirka 75 - 80% av unionens samlade produktion.
Nedan illustreras bruttoförädlingsvärdet för EU:s samlade produktion uppdelat på branscher.
Företagstjänster och f inansiella
tjänster27%
Övriga tjänster22%
Bygg6%
Jordbruk, jakt och f iske2%
Industri, inklusive energi21%
Handel, transport och kommunikations-
tjänster22%
FIGUR 1:
Aggregerat bruttoförädlingsvärde uppdelat i branscher (EU25, 2004)11
Denna illustration ska ses approximativt med avseende på distinktionen mellan tjänste- och
tillverkningssektorn då det alltså är komplicerat att särskilja de två kategorierna. De
huvudsakliga tillverkningssektorerna är ”Industri, inklusive energi” (energi räknas dock till
tjänstesektorn) samt ”Jordbruk jakt och fiske”. Övriga kategorier består i huvudsak av
tjänsteproduktion.
1.3 Behovet av ett tjänstedirektiv
Europaforskarna Baldwin och Wyplosz urskiljer tre huvudsakliga typer av handelshinder som
är relevanta vid studiet av EU, och dessa är ”domestically captured rent barriers” (DCR), 10 Se exempelvis Heldemar, 2005, s. 8 – 11. 11 Eurostat, 2005, s. 146. Bruttoförädlingsvärdet skiljer sig från bruttonationalprodukten i det avseendet att bruttoförädlingsvärdet är producenternas priser exklusive värdet av skatter och, eller subventioner.
5
”foreign captured rent barrier” (FCR) samt ”frictional barriers” (FB).12 Baldwin och Wyplosz
W menar vidare att DCR och FCR framförallt är relevanta för EU:s yttre handelsrelationer
och att den form av handelshinder som fortfarande är vanlig inom EU är den tredje typen;
”frictional barriers”. FB är i allmänhet mer subtila handelshinder så som överdrivna
hälsostandarder eller byråkratiska kontroller vilka på olika vis diskriminerar utländska varor.
Gemensamt för dem är att inga intäkter skapas och att de höjer priset på importerade varor
eller tjänster genom diverse svårigheter för de exporterande företagen.13
Vilka former av FB har då varit de mest prevalenta i den europeiska tjänstesektorn?
Europaforskaren Villem Molle nämner särskilt följande instrument som de nationella
regeringarna använt sig av för att skydda inhemska tjänsteproducenter från utrikes
konkurrens: kvantitativa restriktioner (på konsumtion), marknadsandelar reserverade för
inrikes producenter, selektiv skattepolitik, orimliga krav på viss kompetens inom olika yrken,
restriktioner för utländska företags möjligheter att starta upp filialer och, eller ta över inrikes
företag samt exkludering av utländska företag från vissa typer av aktiviteter. Molle menar att
de olika handelshindren verkar hämmande för tjänstehandeln genom två kanaler. Dels
förhindrar eller försvårar de permanenta etableringar på nationella marknader
(direktinvesteringar inom tjänstesektorn) och dels försvåras tillfällig tjänstehandel mellan
EU:s nationer.14 Sammantaget har dessa handelshinder fått följden att mängden tjänstehandel
inom EU har begränsats. Graden av handelsintegration (mätt som andelen utrikeshandel av
produktionen) för varu- och tjänstesektorn illustreras i figur 2:
FIGUR 2:
Handelsintegration för varor och tjänster (EU25) 15
12 DCR och FCR är vanligtvis tullar eller importrestriktioner och som namnet indicerar har skillnaden dem emellan att göra med vem som är mottagare av intäkten (rent) av handelshindret. 13 Baldwin & Wyplosz, 2004, s. 110 – 113. 14 Molle, 1997, s. 142 - 144. 15 Eurostat, 2006, s. 174. Graden av ekonomisk integration är medeltalet av importen och importen dividerat med BNP, det vill säga ((import + export)/2)/BNP*100. Detta mått innehåller all utrikeshandel.
6
Som synes är graden av integration inom tjänstesektorn relativt låg. År 2004 var den endast
cirka 3,5% (för EU25) i jämförelse med cirka 10% för varusektorn. Av detta att döma tycks
det onekligen finnas en outnyttjad potential i EU:s tjänstesektor.
1.3.1 Tjänstedirektivet Kortfattat kan tjänstedirektivet sägas vars en rättslig ram för att råda bot på de två former av
handelshinder som finns inom den europeiska tjänstesektorn. För att läsaren ska ges en inblick
i vad tjänstedirektivet i praktiken innebär ges i det följande en kortfattad beskrivning av
lagen.16
I syfte att underlätta för tjänsteföretag som vill etablera sig permanent i ett annat EU-
land vidtas i och med tjänstedirektivet ett antal rättsliga och praktiska förändringar vilka alla
har motivet att skapa en hårdare och mer rättvis konkurrens på de nationella
tjänstemarknaderna. Förändringarna innefattar ett förenklat tillträdelseförfarande, ömsesidigt
erkännande vad gäller nationella myndigheters krav på tjänsteutövande, inrättande av
gemensamma kontaktpunkter genom vilka tjänsteföretagen kan få hjälp och information samt
möjlighet för tjänsteföretagen att ordna alla formaliteter på distans och via elektronisk väg.
Vidare måste medlemsländerna avskaffa samtliga diskriminerande krav.
För att möjliggöra fri tjänsteutövning över nationsgränserna på tillfällig basis förbjuds
medlemsländerna att ställa krav på att det besökande företaget måste vara etablerat i landet,
att det skall ha särskild legitimation eller liknande, eller att det använder sig av särskild
utrustning (om detta inte är motiverat). Medlemsländerna bibehåller rätten att ställa egna krav
på hur tjänsteverksamheten bedrivs men dessa krav ska vara icke-diskriminerande,
proportionerliga samt motiverade med avseende på konsumentskydd. Tjänstedirektivet
behandlar dock inte tjänstemonopol, arbetsrätten eller rätten att teckna kollektivavtal och
vidta stridsåtgärder på arbetsmarknaden. Vid tjänsteutövning ska således de lokala
kollektivavtalen, minimilönerna och så vidare gälla.
Direktivet har ett brett angreppssätt och är tänkt att kunna appliceras på hela
tjänstesektorn. Dock finns ett flertal undantag för vilka tjänstedirektivet inte gäller och dessa
är icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse (till exempel det statliga skolsystemet), hälso-
och sjukvårdstjänster, bemanningsföretag, tv, film radio och andra audiovisuella tjänster 16 Redogörelsen bygger på EU-upplysningens information om tjänstedirektivet som finns att läsa på www.eu-upplysningen.se. För den mer intresserade finns tjänstedirektivet i sin helhet att läsa i EU:s rättsdatabas: http://europa.eu.int/eur-lex/sv/com/.
7
hamntjänster, spel, tjänster som innebär myndighetsutövning, sociala tjänster under statligt
inflytande som rör subventionerat boende, barnomsorg och stöd till behövande, privata
säkerhetstjänster samt beskattning. Sektorerna finansiella tjänster, transporttjänster samt
elektroniska kommunikationstjänster täcks sedan tidigare av annan EU-lagstiftning.
1.4 Metod och disposition
Som nämnts är detta en teoretisk uppsats och metoden som används kan närmast sägas vara
en litteraturstudie. Metoden och dispositionen ser ut enligt följande. I kapitel 2 utvecklas den
handelsteoretiska modellen. I kapitel 3 presenteras teorin om ekonomisk integration och med
utgångspunkt i denna teori görs analogier till modellen. Teorierna som tas upp är statiska
handelseffekter, dynamiska handelseffekter samt tillväxteffekter av ekonomisk integration.
För respektive del sammanfattas även de väsentliga resultaten av de empiriska studier som
gjorts av den angivna teorin. I kapitel 4 diskuteras huruvida antagandena bakom
handelsteorierna är uppfyllda även för tjänstehandel. Här förs även ett kortare resonemang om
de potentiella överspillningsvinsterna av en tjänstemarknadsintegration. Vidare analyseras
tjänstehandel samt tjänstedirektivets innehåll och omfattning närmare. Slutligen dras
slutsatser om troliga handels- och tillväxteffekter av tjänstedirektivet under kapitel 5.
2. VINSTER AV HANDEL – EN MODELL
En naturlig ingång till att studera de teorier som står som grund för den europeiska
ekonomiska integrationen är att närmare syna de generella vinster som handel medför. Detta
avsnitt utgörs därför av det enklaste av ekonomiska exempel: en ekonomi vilken består av två
individer (slaktaren och bonden) och två varor (potatis och kött). I det följande betecknas
slaktaren S, bonden B, potatis P och kött K. I denna simpla ekonomi finns endast en
produktionsfaktor, arbete och de två individerna har tillgång till samma mängd arbete, L. De
bägge individernas produktivitet skiljer sig åt och bonden är mer produktiv i att producera
potatis medan slaktaren är mer effektiv i att producera kött. Bondens nytta, UB = U(K, P), och
slaktarens nytta US = U(K, P). För bägge varorna gäller ”icke mättnads-vilkoret”.17
17 Kortfattat innebär villkoret att ”mer” föredras framför ”mindre”. Se Nicholson, 2005, s. 72.
8
I det följande betecknar individ i:s (i = B, S) produktion av vara j (j = P, K). Vidare
betecknar den arbetstid (T) som individ i behöver för att producera en enhet av vara j.
Arbetet som bonden använder åt att producera kött är således
ijQ
ijT
BKT B
KQ och arbetet som denna
använder till att producera potatis är .BPT B
PQ Då bondens produktion begränsas av hans
tillgång på arbete (L) uttrycks hans produktionsmöjlighetskurva (PPF) enligt nedan: B
KT BKQ +
BPT B
PQ = L
Analogt är slaktaren arbetstidsanvändning i köttproduktionen lika med och det arbete
som denna lägger på potatisproduktion är .
SKT S
KQS
PT SPQ Dennes PPF kan alltså skrivas:
SKT S
KQ + S
PT SPQ = L
Då slaktaren är mer produktiv i köttproduktion följer att < . Vidare är bonden mer
produktiv i potatisproduktion och således gäller följande olikhet: < . Detta innebär att
slaktaren har en absolut fördel i köttproduktion och att bonden har en absolut fördel i
potatisproduktion. Av det följer också att slaktaren har en komparativ fördel (dennes
alternativkostnad är lägre än bondens) i köttproduktion, det vill säga att
SKT B
KTB
PT SPT
BP
BK
SP
SK
TT
TT
< . Analogt
har bonden en komparativ fördel i potatisproduktion vilket ger följande olikhet:
SK
SP
BK
BP
TT
TT
< .18
De två produktionsmöjlighetskurvorna illustreras i figur 3.
Potatis (kg)
Kött (kg) BONDEN
Kött (kg)
Potatis (kg) L/ S
PT L/ BPT
L/ BKT
L/ SKT
SLAKTAREN
FIGUR 3: Slaktarens respektive bondens produktionsmöjlighetskurvor.
18 Läsaren bör dock ha i åtanke att absolut fördel inte är detsamma som en komparativ och att den ena inte nödvändigtvis implicerar den andra. För en förklaring av skillnaden se exempelvis Krugman & Obstfeld, 2006, kap. 3.
9
Lutningen på PPF är densamma som den så kallade produkttransformationskvoten (RPT),
alltså hur många kilo potatis individen i fråga måste avstå från för att erhålla ett kilo kött. Då
bondens och slaktaren PPF är en rät linje är RPT konstant.
2.1 Utan handel
Initialt handlar inte de två individerna med varandra och under antagande om att individerna
lever i autarki är varje punkt längs med PPF effektiv sett från produktionssidan.19 Enligt den
ekonomiska teorin kommer då var och en av de två individerna söka maximera sin nytta och
de kommer därför att välja att producera och konsumera vid den punkt där indifferenskurvan
( ) tangerar PPF. Lutningen vid en given punkt på indifferenskurvan är den marginella
substitutionskvoten (MRS), det vill säga hur många kilo potatis en individ kräver i ersättning
för ett kilo kött givet att han ska behålla samma nytta. Matematiskt uttrycks denna
iU 0
iPKMRS , =
'
'
K
P
UU . Vid den valda konsumtions- och produktionspunkten gäller att MRS = RPT. Bondens
och slaktarens konsumtion respektive produktion illustreras i figur 4.
Potatis (kg)
Kött (kg)
SLAKTAREN BONDEN
Kött (kg)
Potatis (kg) SP0 L/ S
PT BP0 L/ BPT
L/ BKT
BK 0
L/ SKT
SK 0
U i0 U i
0
FIGUR 4: Slaktarens och bondens konsumtion och produktion vid autarki.
Den initiala konsumtionen respektive produktionen är och och denna ger nyttan U i0 .
Förutsatt att de två individerna inte haft möjlighet att handla med varandra hade punkterna
iK0iP0
19 Vid autarki är nämligen effektivitet i produktionen det enda kriteriet för Paretooptimum.
10
ovan representerat Paretooptimala punkter.20 Faktum är dock att slaktaren och bonden bor
alldeles intill varandra och de har därmed möjlighet att inleda handel med varandra. Så
småningom gör de också det och frågan om vem som ska producera vad uppstår därför.
2.2 Med handel
Vid autarki utgjordes den totala mängden producerade och konsumerade varor av BKQ +
BPQ
+ SKQ +
SPQ , och den totala arbetstiden som produktionen av dessa tog i anspråk var 2L. Ponera
nu att en social ingenjör, Nuder träder fram och kallar slaktaren och bonden till ett möte. Han
bestämmer att slaktaren och bonden ska producera exakt samma mängd varor som tidigare
men istället för att bägge individerna ska producera bägge varorna ska de specialisera sig.
Specialiseringen ska gå till enligt följande: den som har en komparativ fördel i
potatisproduktion ska producera all potatis och den som har en komparativ fördel i
köttproduktion ska producera allt kött.21 Således ska bonden producera all potatis ( + )
och slaktaren får i uppgift att producera allt kött ( + ).
BPQ S
PQBKQ S
KQ 22 Därefter ska de genom
byteshandel förse varandra med den initiala varufördelningen. Vad innebär då denna
specialisering för den totala arbetstiden? Om betecknar den arbetstid som individ i
behöver för att producera den totala mängden av vara j utgörs den totala
arbetstidsanvändningen av + . Vi vet att bonden behöver en kortare tid än
slaktaren för att producera en enhet potatis ( < ), och därför gäller < L. Vidare
kräver slaktaren en mindre tidsåtgång än bonden för varje enhet kött han producerar ( <
), och således gäller < L. Följaktligen måste följande olikhet gälla: + <
iQTOT
jL
SQTOT
KL B
QTOTP
L
BPT S
PT BQTOT
PL
SKT
BKT S
QTOTK
L SQTOT
KL B
QTOTP
L
20 Kriterierna för Paretooptimum är att MRS = RPT och att konsumtionen och produktionen är möjlig, och detta är uppenbarligen uppfyllt i de ovanstående fallen. Nicholson, 2005, s. 362. 21 Detta är en av Ricardos huvudsakliga slutsatser i hans The Principles of Political Economy and Taxation, publicerad för första gången år 1817. Observera att det är de komparativa och inte de absoluta fördelarna som avgör vem som ska specialisera sig på vad. I detta fall råkar det vara så att bonden även har en absolut fördel i potatisproduktion och att slaktaren har en absolut fördel i köttproduktion. Detta behöver dock inte vara fallet; ett tänkbart scenario vore att en av individerna har en absolut fördel i produktion av bägge varorna och att endast deras relativa fördelar skiljer sig åt. De kvalitativa resultaten av analysen förblir då desamma. 22 Detta är en så kallad ”inre lösning”. Läsaren bör dock vara medveten om att även en ”hörnlösning” är ett möjligt utfall. En sådan skulle uppkomma om exempelvis den ursprungliga produktionen av potatis var så pass stor att det inte var tillräckligt att bonden fullständigt specialiserade sig i potatisproduktion. Då skulle Nuder vara tvungen att beordra slaktaren att lägga en viss del av sin tid på potatisproduktion för att uppnå den initiala produktionsnivån.
11
2L, det vill säga den totala arbetstidanvändningen för att producera den initiala varumängden
är lägre då individerna specialiserar sig än då de agerar som vid autarki.
Nuder kallar därefter slaktaren och bonden till ett nytt möte. Vid detta beordrar han
slaktaren och bonden att fortsätta med att endast producera den varan för vilken de har en
komparativ fördel. Vidare bestämmer han att respektive individ ska gå tillbaks till sin
ursprungliga arbetstid (L) och slaktaren ska således arbeta fulltid med att producera kött och
bonden ska lägga all sin arbetstid på potatisproduktion. Eftersom det fanns outnyttjad
arbetstid får detta följden att den totala mängden varor ökar jämfört med i utgångsläget.
Genom specialisering och sedermera handel kan således de bägge individerna öka sina
konsumtionsmöjligheter, och deras välfärd ökar därmed.
Potatis (kg)
Kött (kg)
SLAKTAREN BONDEN
Kött (kg)
Potatis (kg) BB PC 10 =
SU 1 SU 0
BU 1
BU 0
BC1 BP1 SP1
SC1
SC 0 =SP0
FIGUR 5: Slaktarens och bondens utökade konsumtion i och med specialisering.
Som tydligt är ökar slaktarens och bondens totala produktion som en konsekvens av
specialiseringen. Därmed expanderar också deras konsumtionsmöjligheter, vilket möjliggör
en ökad konsumtion, mot tidigare och respektive individs nytta ökar från till . I
och med specialiseringen ändras även bondens och slaktarens produktion från till .
Skillnaden mellan och för de bägge individerna utgörs av utbyteshandel. Min intention
är inte att fördjupa denna analys och bestämma exakta producerade och handlade kvantiteter
samt relativpriser. Istället nöjer jag mig med att konstatera att den totala produktionen och
konsumtionen har ökat i och med specialiseringen.
iC1iC0
iU 0iU1
iP0iP1
iP1iC1
12
2.3 Från individ- till nationsnivå
En betydelsefull slutsats från det ovanstående exemplet är att den initiala autarkisituationen
inte var Paretooptimal. Intuitivt förstår vi detta av att det var möjligt att producera mer av
bägge varorna genom specialisering, och då det inledningsvis inte rådde effektivitet i
produktionen kan vi också konstatera att den initiala situationen inte var Paretooptimal.23
Produktionen blir alltså effektiv då slaktaren och bonden specialiserar sig helt. Uppnås då
alltid en Paretoeffektiv fördelning i och med att individerna börjar handla med varandra, det
vill säga kan vi lita på marknadsmekanismerna, eller krävs det en Nuder? Med utgångspunkt i
Adam Smiths predikan om den ”osynliga handen” stipulerar det första välfärdsteoremet att då
i) producenter och konsumenter agerar under perfekt konkurrens och ii) det för varje vara
existerar en marknad kommer utfallet att vara Paretoeffektivt.24 Det första antagandet utgår
från att varje producent och konsument är pristagare och detta kan givetvis inte sägas vara
uppfyllt i fallet med slaktaren och bonden då det endast finns två konsumenter och lika många
producenter. För att teoretiskt kartlägga de potentiella utfallen i en tvåindividsekonomi krävs
relativt sofistikerade spelteoretiska ramverk i vilka hänsyn tas till individernas
förhandlingsstyrka och så vidare, och detta är ingenting som ägnas utrymme här.25 Då vi
lämnar den enkla tvåindividsekonomin och går till den aggregerade nationsnivån är dock
antagandet om perfekt konkurrens mer rimligt, och således torde frihandel implicera ett
Paretoeffektivt utfall på denna nivå. Visserligen kommer vi även att analysera
frihandelseffekterna under imperfekt konkurrens och det första antagandet i välfärdsteoremet
är då per definition inte uppfyllt. Som vi skall se medför dock frihandel i detta fall en hårdare
konkurrens och därigenom ett steg närmare Paretooptimum.
Ytterligare en väsentlig aspekt med exemplet om slaktaren och bonden är att det är
giltigt även för nationer, och precis som individer bör således även länder specialisera sig på
att producera de varor för vilka de har komparativa fördelar. Det är här på sin plats att göra en
distinktion mellan så kallad ”interindustry trade” och ”intraindustry trade”. ”Intraindustry
trade” är tvåvägshandel inom samma sektor medan ”interindustry trade” är tvåvägshandel
23 Kriteriet för en effektiv resursfördelning i produktionen (även kallat teknologisk effektivitet i produktionen) är att det inte är möjligt att omfördela resurser så att produktionen av åtminstone en vara ökar utan att produktionen av någon annan vara reduceras. Nicholson, 2005, s. 358. 24 Rosen, 2005, s. 41. Det första välfärdsteoremet har sin grund i Adam Smiths An inquiry into the Nature and Causes of the Wealth of Nations (1791). I denna framlades bilden av en ”osynlig hand” som i den fria marknadsekonomin styr samhällets resurser till de ändamål för vilka de värderas högst. Därigenom garanteras en effektiv resursallokering. 25 Se Nash, 1950.
13
inom olikartade sektorer.26 Av den totala intra EU-handeln utgörs cirka 68% av intraindustry
trade och resterande 32% av interindustry trade.27 Komparativa fördelar är en viktig
förklaringsfaktor i och med att den förklarar den typ av handel som omnämns som
”interindustry trade”.28 Lejonparten av handeln inom dagens EU är dock intraindustry trade
vilken förklaras av alternativa modeller om skalekonomier och monopolistisk konkurrens
snarare än komparativa fördelar.29 Men, oavsett om det är komparativa fördelar, den
historiska slumpen eller någon annan faktor som avgör handelsmönstret mellan olika länder
påvisar ändå det ovanstående exemplet de välfärdsvinster (i form av ökade
konsumtionsmöjligheter) som går att erhålla genom specialisering. Vinsterna är kanske till
och med än mer intuitiva om slaktaren och bonden hade producerat under ökande
skalavkastning.
3. TEORIERNA OM EKONOMISK INTEGRATION
Med exemplet om slaktaren och bonden i åtanke ska vi nu gå vidare och presentera de
vedertagna teorier som står som grund för den europeiska ekonomiska integrationen. Urvalet
av teorier följer det som Baldwin och Wyplosz gör i sin lärobok The Economics of European
Integration.30 Teorierna rör de statiska och de dynamiska välfärdsvinsterna av frihandel samt
slutligen frihandelns effekter för den ekonomiska tillväxten. Vid framställningen av dem har
även viss inspiration hämtats från Krugmans och Obstfelds lärobok International Economics
– Theory and Policy samt av Pugels International Economics.31
Vi tänker oss en marknad bestående av hemlandet och utlandet. På grund av att det
föreligger någon eller några former av handelshinder mellan länderna kan marknaden sägas
vara fragmentiserad. Handelshindret kan vara en tariff, en importrestriktion, en frivillig
exportrestriktion eller någon form av ”frictional barrier”. I 3.1 och 3.2 analyseras
välfärdseffekten av ett borttagande av handelshindren, dels under antagande om perfekt
26 Med likartade och olikartade sektorer avses sektorernas relativa kapitalintensitet. Se Krugman & Obstfeld, 2006, kap. 4. 27 European Economy, 2002, s. 115. 28 Teorin om ”interindustry trade” säger att de relativt kapitalrika länderna kommer att exportera kapitalintensiva varor medan länder som är relativt rika på arbetskraft kommer att exportera arbetsintensiva varor. Se Krugman & Obstfeld, 2006, kap 4. 29 Ibid., s. 130. 30 Baldwin & Wyplosz, 2004, kap. 4 – 7. 31 Krugman & Obstfeld, 2006, Pugel, 2004.
14
konkurrens och konstant skalavkastning och dels under antagande om imperfekt konkurrens
och ökande skalavkastning. I 3.3 undersöks följderna för den ekonomiska tillväxten.
3.1 Statiska effekter (perfekt konkurrens och konstant skalavkastning)
Vi inleder med de något orimliga antagandena att det råder perfekt konkurrens och att
företagen producerar under konstant skalavkastning. Framställningen tar sin början i en
situation där hemlandet och utlandet handlar med varandra och den förutsätter således att de
bägge ländernas exportutbudskurvor respektive importefterfrågekurvor är härledda.32
Hemlandets import
Hemlandets pris MS
MD
A
B
C
D
P0 PFT
P0-T
X0 XFT
HEMLANDET
FIGUR 6: Statiska vinster av frihandel.
I den ovanstående figuren motsvaras MD av hemlandets importefterfrågefunktion och MS av
utlandets exportutbudsfunktion. Då hemlandet har infört en tull på storleken T konsumeras X0
enheter, och hemlandets konsumenter betalar P0 medan utlandets producenter endast får P0 –
T. Ytorna A och B motsvaras av tullintäkten och C och D utgör dödviktsförlusten. Då tariffen
tas bort (vid integrering av marknaderna) möter konsumenterna och producenterna samma
pris PFT och den sålda kvantiteten ökar då till XFT. Tullintäkten uteblir och summan av denna
övergår istället i konsument- och producentöverskott. Den totala välfärdsvinsten av
32 Importefterfrågekurvan visar det så kallade efterfrågeöverskottet för en given vara till ett givet pris, det vill säga efterfrågad kvantitet subtraherat med utbjuden kvantitet i ett land. Analogt visar exportutbudskurvan utbudsöverskottet för en given vara till ett givet pris, det vill säga utbjuden kvantitet subtraherat med den efterfrågade kvantiteten i ett land. För en härledning av ett lands exportutbudskurva och importefterfrågekurva se exempelvis Pugel, 2004, s. 25 - 27.
15
frihandelsavtalet utgörs av ytorna C och D som är ett tillskott i konsument- respektive
producentöverskott.33
Vid importkvoter och frivilliga exportrestriktioner blir analysen densamma med den
enda skillnaden att området A + B initialt inte utgörs av en tullintäkt.34 Vidare kan
ovanstående diagram användas för att analysera ”frictional barriers”. Precis som vid en tariff
möter de utländska exportörerna och de inrikes konsumenterna olika priser; konsumenterna
betalar ett pris P0 men producenterna erhåller endast P0 – T då de måste spendera en del av
intäkten på diverse byråkratiska hinder och liknande.
Resultatet från den ovanstående analysen överrensstämmer med resultatet från exemplet
om bonden och slaktaren. Det exemplet togs visserligen inte så långt att de två individernas
efterfråge- respektive utbudskurvor härleddes, men det är jämförbart med att de två av någon
anledning inte tillåtits specialisera sig fullt ut. Detta skulle få följden att den totala mängden
varor skulle minska och därav skulle även den totala handeln och konsumtionen minska.
3.1.1 Empiriska studier av de statiska effekterna Det finns ett flertal empiriska studier vilka sökt estimera storleken av de statiska effekterna
från varumarknadsliberaliseringar. De flesta av dessa är dock så gamla som från 60- och 70-
talet och på grund av detta har jag valt att inte föra fram en enskild studie. Som en summering
av studierna kan nämnas att deras resultat tyder på att de statiska effekterna av frihandel visar
ett positivt tecken. Effekten är dock relativt liten och vanliga estimat är att välfärdsökningen
motsvaras av mellan 0,5 och 1% av medlemsländernas aggregerade BNP.35 En trolig
anledning till dessa något blygsamma välfärdsvinster är att antagandena bakom analysen är
osannolika för de flesta branscher och företag.36
3.2 Dynamiska effekter (imperfekt konkurrens och ökande skalavkastning)
Rimligare antaganden för en stor del av de europeiska ekonomierna är att företagens
produkter är differentierade, att de producerar under en ökande skalavkastning och att de
33 Baldwin & Wyplosz, 2004, s. 108. 34 Om landet säljer importlicenser utgörs området A + B av en statlig intäkt, och om rättigheterna att importera ges till inrikes importörer erhåller dessa A + B. Landet kan även tillämpa så kallade ”resurs-slukande ansökningsprocedurer” och hela eller delar av området A och B riskerar då att bli en förlust för landet i form av resurser som används till privilegiejakt. Vid frivilliga exportrestriktioner erhåller de utrikes exportörerna ytan A + B.För en utförligare beskrivning se Krugman & Obstfeld, 2006, kap. 8. 35 Se exempelvis Swann, 1995, s. 129 samt Baldwin & Wyplosz, 2004, s. 130 – 131. Läsaren bör dock ha i åtanke att de studier som dessa refererar till inkluderar både ”trade creation” och ”trade diversion”. 36 Baldwin & Wyplosz, 2004, s. 130 – 131.
16
således agerar på monopolistiska konkurrensmarknader.37 I det följande släpper vi således
antagandet om perfekt konkurrens. Nedan ska vi likt tidigare titta på en fragmentiserad
marknad som är indelad i två delmarknader (hemlandet och utlandet), och därefter titta
närmare på effekten av en marknadsintegrering. Inledningsvis är det passande med en kortare
översikt av det teoretiska ramverket om imperfekt konkurrens och en naturlig ingång till detta
är monopolsituationen. För en djupare förståelse är framställningen både algebraisk och
grafisk.
3.2.1 Teorin om imperfekt konkurrens Ett vinstmaximerande företag som har monopol på sin marknad har efterfrågekurvan som den
enda begränsningen för vilken kvantitet och till vilket pris det kan sälja sin produkt. Företaget
betraktar således konsumenterna som pristagare och agerar strategiskt genom att producera
den kvantitet och sätta det pris som maximerar dess vinst. Marknadens efterfrågan (DMRKN i
figur 7) kan algebraiskt skrivas på den generella formen:
Q = A – B * P (1)
Vi antar alltså att efterfrågekurvan utgörs av en rät linje där A och B är positiva konstanter och
P är priset. För att härleda marginalintäktskurvan (MR) skriver vi om efterfrågekurvan på
formen B
QAP )( −= . De totala intäkterna R tecknas R = PQ vilket ger
BQAQPQR )( −
== .
MR ges av följande samband: MR = QR
∂∂ =
BQA )2( − . Om vi löser efterfrågekurvan för A fås
A = Q + BP och substitution av detta i MR ger följande uttryck:
BQPMR −= (2)
Som synes är även MR-kurvan en rät linje och om vi skriver om den på formen BQMRP =−
säger den oss att skillnaden mellan priset P och marginalintäkten MR beror på företagets
försäljning Q samt efterfrågekurvans lutningskoefficient B. Vidare kan företagets
kostnadsfunktion uttryckas
C = F + c * Q (3)
37 Enligt Pugel går cirka 70% av de industrialiserade ländernas export till andra i-länder; det vill säga en betydande del av i-ländernas handel är så kallad ”intra-industry trade”. Detta fenomen förklaras till stor del av produktdifferentiering vilket gör att konsumenterna ser produkterna inom en industri som nära, men inte perfekta substitut till varandra. Varje företag agerar därför på en monopolistisk konkurrensmarknad i vilken det har viss kontroll över priset då dess produkt i någon mening är unik. Pugel, 2004, s. 92 – 98.
17
där C är företagets totala kostnader, F är den fasta kostnaden, c är marginalkostnaden och Q
är producerad kvantitet. Genomsnittskostanden (AC) är QC och tecknas således:
cQF
QCAC +== (4)
Genomsnittskostnaden (AC) minskar i takt med att produktionen Q ökar eftersom 0<∂∂
QAC ;
detta är i analogi med stigande skalavkastning.
Företagets agerande på monopolmarknaden illustreras i figur 7. Då företaget har
ensamrätt på marknaden och dess främsta mål är att maximera vinsten kommer det att välja
att producera den kvantitet för vilken marginalintäkten är lika med marginalkostnaden, det vill
säga där BQPMR −= = c. Denna kvantitet motsvaras av XM. (Om Q > XM är MC > MR och
vinsten minskar därmed, och om Q < XM är MC < MR vilket implicerar att det är möjligt att
tjäna mer genom att minska priset och därigenom sälja mer.) Företagets optimala produktion
är således XM och konsumenterna betalar PM. Eftersom PM > AC går företaget med vinst och
värdet av denna utgörs av ytan XM(PM - AC).38
XM Försäljning (Q)
DMRKN
MC AC
PM
AC MR
Pris (kr)
Vinst
FIGUR 7: Vinstmaximering på en monopolmarknad.
En annan och vanligare form av imperfekt konkurrens är monopolistisk konkurrens. Teorin
om denna vilar på följande två antaganden: i) Företagen säljer differentierade produkter. ii)
38 Baldwin & Wyplosz, 2004, s. 144. Krugman & Obstfeld, 2006, kap. 6.
18
Varje företag kommer att betrakta konkurrenternas priser som givna, det vill säga det
ignorerar det egna prisets inflytande på konkurrenternas priser.39
Efterfrågekurvan på en monopolistisk konkurrensmarknad kan skrivas på den generella
formen:
Q = S * (n1 – b * (P -
_P )) (5)
Q är företagets totala försäljning, S är total försäljning för hela industrin, n är antalet företag i
hela industrin, b är en konstant som representerar konsumenternas priskänslighet, P är
företagets pris och _P är industrins genomsnittspris. För enkelhetens skull antar vi att
storleken på S är exogent given och således oberoende av industrins genomsnittspris, _P .
Enligt efterfrågeekvationen kan vi konkludera att företaget säljer mer då industrins totala
försäljning ökar )0( >∂∂
SQ och då konkurrenterna höjer sina priser )0( _ >
∂
∂
P
Q . Vidare minskar
företagets försäljning i takt med att antalet företag på marknaden ökar )0( <∂∂
nQ .
För att finna marknadsjämvikten antar vi att samtliga företag inom industrin är identiska
och att de möter en identisk efterfrågekurva. Varje företag representerar alltså n1 av hela
industrin, och genomsnittskostnaden kan då uttryckas
cSFnc
QFAC +=+= (6)
Den ovanstående ekvationen visar på sambandet mellan antalet företag och
genomsnittskostnaden; 0>∂∂
nAC och således ökar genomsnittskostnaden i takt med att antalet
företag ökar. Detta är det så kallade CC-sambandet.
Vidare finns ett samband mellan antalet företag och priset. Intuitionen säger oss att ju
fler företag det existerar på en marknad desto hårdare konkurrens och således desto lägre pris.
Givet att företaget betraktar de övriga företagens pris som givet av _P kan företagets
efterfrågekurva (ekvation 5) skrivas om enligt nedan.
Q = (nS + S * b *
_P ) – S * b * P (7)
39 Krugman & Obstfeld, 2006, s. 116. Med differentierade produkter avses liknande produkter som samtliga har någon unik beståndsdel. På grund av denna egenskap kan varje företag sägas ha monopol på sin specifika produkt.
19
Ekvationen är nu skriven på samma form som monopolistens efterfrågekurva Q = A – B * P
(ekvation 1) där nS + S * b *
_P = A och S * b = B. Substitution av dessa värden i ekvationen
för MR (ekvation 2) ger
)*( bS
QPMR −= (8)
Det vinstmaximerande företaget kommer att producera där MR = MC vilket ger
)*( bS
QPMR −= = c (9)
Om vi löser denna ekvation för P ges:
)*( bS
QcP += (10)
I det förväntningsriktiga jämviktsläget tar samtliga företag ut samma pris och de har således
en exakt lika stor marknadsandel, det vill säga nSQ = .40 Substitution av detta i ekvation 10
ger:
)*(
1nb
cP += (11)
Detta är den så kallade PP-sambandet. Den säger oss att desto fler företag det finns inom en
industri desto lägre pris, 0<∂∂
nP .
Marknadsjämvikten finner vi genom att kombinera CC-kurvan med PP-kurvan enligt
nedanstående figur. Punkten E0 är marknadens långsiktiga jämviktsläge som visar antalet
”nollvinst-företag” (n0) som finns inom industrin samt vilket pris de tar ut. Vid denna punkt är
priset P0 och detta motsvaras av en exakt lika stor genomsnittkostnad (AC0).41
40 Baldwin & Wylosz, 2004, 143 - 146. Det förväntningsriktiga jämviktsläget brukar även omnämnas som
“Cournot-Nash jämviktsläge” efter dess upphovsmän. Här är P = _P och varje företags marknadsandel 1/n.
41 Krugman & Obstfeld, 2006, kap. 6.
20
n1 n0 n2 Antal ftg. (n)
E0
CC AC2 P1 P0, AC0
AC1, P2
PP
Pris & AC (kr)
cSFnc
QFAC +=+= (CC)
)*(1
nbcP += (PP)
FIGUR 8:
Jämvikt på en monopolistisk konkurrens-marknad.
Givet att det råder fritt in- och utträde på marknaden kommer företagen alltid att producera
längs med PP-kurvan eftersom de snabbt kan ändra sitt pris som svar på att andra företag
träder in eller ut på marknaden. På kort sikt kan de emellertid producera både över och under
CC-kurvan då de tillfälligt kan ta ut ett högre eller lägre pålägg än normalt. Då exempelvis
antalet företag är n1 tar företagen ut ett pris P1 men deras genomsnittkostnad är endast AC1.
Här går alltså företagen med vinst vilket får konsekvensen att nya företag kommer att göra
entré på marknaden; konkurrensen hårdnar därmed och så småningom etableras en jämvikt
vid E0. Då antalet företag är n2 är situationen den motsatta, företagen erhåller ett pris P2 som
är mindre än genomsnittskostnaden AC2. I och med att företagen går med förlust kommer
somliga företag att sättas i konkurs eller slås ihop med andra företag och så småningom
etableras marknadsjämvikt i E0.42
3.2.2 Effekten av en marknadsintegration Vi ska nu med utgångspunkt i ovanstående grafiska och algebraiska framställning analysera
effekten av en genomgripande marknadsintegration, det vill säga att hemlandet och utlandet
integreras till en ekonomi. I syfte att även bestämma förändringen av den sålda kvantiteten
samt välfärdsförändringen kombineras nedan CC-PP-diagrammet med hemmamarknadens
efterfrågekurva (D). För enkelhetens skull fokuserar vi endast på hemmamarknaden och vi
antar att denna är identisk med bortamarknaden.
42 Krugman & Obstfeld, 2006, kap 6.
21
Pris (kr)
Total försäljning
S0 SFT S1
P0 PFT P1
D
Pris & AC (kr)
n0 nFT 2n0 Antal ftg.
CC CCFT EFT E1
PP
AC1 P0 PFT P1
E0E0 EFT E1
HEMMAMARKNADEN CC- OCH PP-KURVAN
FIGUR 10: Dynamiska effekter av ekonomisk integration.
Den uppenbara effekten av en marknadsliberalisering är att storleken på marknaden dubblas;
CC-kurvan tecknas cSFnAC += * och då S ökar till 2S medför detta ett mindre AC för alla
värden av n vilket implicerar ett skift av CC-kurvan (från CC till CCFT). PP-kurvan berörs
dock inte eftersom S inte ingår i denna. Eftersom de två marknaderna är identiska kommer
integrationen dem emellan initialt att leda till att även antalet företag dubblas från n till 2n. Vi
rör oss således till höger längs med CC- och PP-kurvan och produktionen sker längs med PP-
kurvan vid punkten E1. Då konkurrensen hårdnar sjunker priset till P1 och vid detta pris går
företagen med förlust eftersom AC1>P1 (produktionen sker under AC-kurvan). Denna
situation föranleder en industriell omstrukturering i vilken somliga företag går i konkurs och
andra köps upp. I och med att antalet företag minskar kan de kvarvarande företagen ta ut ett
högre pålägg och vi rör oss således till vänster längs med PP-kurvan. Långsiktig jämvikt
uppnås i punkten EFT i vilken CCFT skär PP-kurvan. Vid denna punkt är antalet företag lika
med nFT och priset är PFT, den sålda kvantiteten är SFT. Som synes har den sålda kvantiteten
ökat (från S0 till SFT) och priset minskat (från P0 till PFT). Eftersom hemmamarknaden och
bortamarknaden är identiska kommer effekten på den sist nämnda marknaden att vara
densamma. Vidare kan konstateras att det totala antalet verksamma företag på hemma- och
bortamarknaden minskat (från 2n till nFT). Den totala välfärdsvinsten utgörs av en ökning i
22
konsumentöverskott som går att utläsa med hjälp av hemmamarknadens efterfrågekurva; ytan
2))(( 00 FTFT PPSS −−
.43
Också detta resultat är vad vi förväntar oss utifrån modellen om slaktaren och bonden. I
grund och botten handlar nämligen den ovanstående analysen om specialisering. Med givna
resurser kan mer produceras till ett lägre pris i och med en ökad specialisering; denna effekt är
också högst påtaglig under antagandet om ökande skalavkastning.
3.2.3 Marknadsstorlekens betydelse för effektiviteten I kapitel 2 nämndes att då företagen producerar under ökande skalavkastning och agerar på
imperfekta konkurrensmarknader kommer ökad frihandel att medföra att marknaden tar ett
steg närmare Paretooptimum. Detta blir uppenbart om vi beaktar ekvationen för marknadens
efterfrågan: Q = S * (n1 – b * (P -
_P )) (ekvation 5). Om vi tänker oss att storleken på
marknaden förstoras K gånger, och antalet företag blir K gånger fler (K > 1) skrivs
ekvationen:
Q = nS – KS b * (P -
_P )) (12)
Den första termen (nS ) är oförändrad eftersom K finns i både täljaren och nämnaren. Dock
ökar den andra termen (Sb(P - _P )) med K gånger. Detta betyder att efterfrågad kvantitet blir
mer priskänslig då marknaden och antalet företag ökar. Således tar marknaden ett steg
närmare perfekt konkurrens (vid vilken priselasticiteten är oändligt elastisk) i och med
expansionen. Enligt antagandet för Paretoeffektivitet innebär detta också ett steg närmare
Paretooptimum.
Att föra denna analys vidare är inte direkt föremål för denna uppsats men det är ändå
instruktivt att tänka vad som skulle bli effekten om vi istället för att anta att K = 2 som i den
ovanstående analysen låter det gå mot oändligheten. Ett oändligt antal företag skulle garantera
en perfekt konkurrens, efterfrågans priselasticitet skulle vara oändligt elastisk, en oändlig
produktion och oändligt stora företag skulle medföra att den fasta kostnaden blir försumbar
och priset skulle således konvergera mot marginalkostnaden. Ett oändligt K implicerar således
perfekt konkurrens och därmed även Paretoeffektivitet.
43 Baldwin & Wyplosz, 2004, s. 150. Krugman & Obstfeld, 2006, kap. 6.
23
3.2.4 Empiriska fakta Det finns relativt starka empiriska bevis för att större marknader medför hårdare konkurrens
mellan företagen och att det finns en positiv korrelation mellan marknadsstorleken och
företagsstorleken. Exempelvis studerar Campbell och Hopenhayn sambandet mellan
marknadsstorleken, företagsstorleken och graden av konkurrens inom 13 återförsäljarsektorer
i 225 amerikanska städer. De finner stöd för att en ökad marknadsstorlek implicerar en
hårdare konkurrens. Vidare finner de ett positivt samband mellan marknadsstorleken och
företagsstorleken.44
Angående situationen i Europa har en av Kommissionen beställd studie gjorts av
effekterna av det så kallade ”Programmet för den inre marknaden” som var
färdigimplementerat år 1992.45 Analysen konkluderar att andelen så kallad ”intra EU-import”
inom tillverkningssektorn har ökat med 6,7 procentenheter mellan åren 1985 och 1995 (från
61,2% till 67,9%).46 Vidare har antalet företagsköp och sammanslagningar ökat under samma
period; cirka 70% av dessa har dock ägt rum inom enskilda länders gränser.47 I enlighet med
flera företagsköp och sammanslagningar har också den genomsnittliga företagsstorleken ökat;
inom tillverkningsindustrin har de fyra största företagen inom respektive sektor i genomsnitt
ökat sin marknadsandel från 20,5% till 22,8% mellan åren 1987 och 1993.48 Vidare minskade
den genomsnittliga enhetskostnaden.49 Samtidigt tycks konkurrensen ha hårdnat och storleken
av den genomsnittliga påläggsökningen inom tillverkningsindustrin har minskat med cirka 1%
per år sedan 1986/87. Det vill säga i frånvaro av Programmet för den inre marknaden skulle
pålägget ha ökat i en snabbare takt än annars.50 Som en sammanfattning av studien kan alltså
sägas att Europas tillverkningsindustri som en följd av det inre marknadsprogrammet
kännetecknas av färre och effektivare företag som möter hårdare konkurrens från varandra.
Vad gäller storleken av den dynamiska välfärdsvinsten menar Baldwin & Wyplosz att
denna är högst påtaglig i förhållande till de statiska välfärdsvinsterna. De hävdar att storleken
av denna (mätt som procentuell real BNP-ökning) approximativt kan beräknas genom att
44 Campbell & Hopenhayn, 2002. 45 År 1987 hade samtliga av EG:s dåvarande medlemsländer godkänt ”Enhetsakten för den inre marknaden” vilket var lagstiftningen för det mycket omfattande ”Programmet för den inre marknaden”. Syftet med programmet var att förstärka de så kallade fyra friheterna som redan satts på pränt i Rom-fördraget år 1957 (fokus låg dock på den fria rörligheten för varor och kapital). För en utförligare beskrivning av programmet se exempelvis www.eu-upplysningen.se. Studien i fråga är Kommissionen, 1996. 46 Kommissionen, 1996, s. 77. 47 Ibid., s. 82 – 83. 48 Ibid., s. 83 - 84. 49 Kommissionen, 1996, s. 84 – 85. 50 Ibid., s. 87.
24
multiplicera andelen av ekonomin som berörs (i procent) med den procentuella
prissänkningen.51
3.3 Ekonomisk tillväxt
Ovan redovisades det handelsteoretiska ramverket för ekonomisk integration, och med detta i
åtanke ska vi nu gå vidare och analysera vilka konsekvenserna av marknadsintegration blir för
den ekonomiska tillväxten.52 Analysen är uppdelad i två avsnitt, medellång sikt och lång sikt.
Som teoretiskt ramverk används Solows tillväxtmodell och vi inleder därför med en kort
introduktion till denna.
3.3.1 Solows tillväxtmodell Produktionen betecknas i det följande Y och produktionsfunktionen tecknas Y = F(K, L)A. I
Solows värld antas att L = invånarantalet och således kan produktionen per invånare uttryckas
Y/L.53 Varje invånare kan använda sin inkomst för två ändamål, att spara (s) och att
konsumera, och i det följande antas att sparandekvoten s är konstant. Sparandet är lika med
investeringarna och dessa är av två huvudsakliga former: investeringar i K (sK) och
investeringar i A (sA). Även sK och sA är konstanta. De totala investeringarna per invånare
s(Y/L) utgörs alltså av sK(Y/L) + sA(Y/L). K består av fysiskt kapital (maskiner fabriker och så
vidare) och A utgörs av en teknologikapitalstock och investeringar i denna kan närmast ses
som satsningar på forskning och utveckling. Kapitalstockens och teknologistockens årliga
ökning är dock inte de samma som sKY och sAY på grund av att en viss del av K och A
deprecieras varje år. Deprecieringskvoten för de två variablerna betecknas i det följande δ K
och δ A och dessa antas vara konstanta. Deprecieringen av varje invånares kapitalandel är
således δ K(K/L) och deprecieringen av teknologiandelen är δ A(A/L).
För en stund ska vi nu bortse från teknologikapitalackumuleringen och således betrakta
den teknologiska nivån given som A. De tre kurvorna Y/L, sK(Y/L) och δ K(K/L) kan då
tecknas enligt figur 11.
51 Baldwin & Wyplosz, 2004, s. 151 – 152. 52 Med ekonomisk tillväxt avses att mer produceras varje år. 53 Solow förutsätter full sysselsättning, alltså att samtliga invånare arbetar. Det är förvisso föga troligt att barn och pensionärer arbetar men denna analys förenklas avsevärt i och med detta antagande utan att resultatet av den förändras.
25
K/L* K/L
Y/L
sK(Y/L)
Y/L* δ K(K/L)
Y/L
a0
b0
FIGUR 11: Solows tillväxtdiagram.
Y/L är positiv men avtagande eftersom marginalprodukten av kapital (MPK) är avtagande.
Vidare är sK konstant och således är även sK(Y/L) positiv men avtagande (sK(Y/L)-kurvan
följer Y/L-kurvan exakt). δ K(K/L) utgörs av en rät linje eftersom mängden deprecierat kapital
ökar i proportion med ökningen av K/L. I punkten a0 är sK(Y/L) = δ K(K/L) vilket innebär att
kapitalstocken per arbetare är konstant (K/L*). Givet sK ökar således inte kapitalstocken efter
denna punkt. Vad gäller produktionen per arbetare motsvaras a0 av punkten b0 i Y/L-kurvan,
och K/L* implicerar alltså Y/L*. Punkten b0 är alltså den långsiktiga jämviktspunkten som
ekonomin, konvergerar mot givet den teknologiska nivån A, sK och δ K.54 I jämvikt är alltså
kapitalstocken och produktionen per invånare konstant, det vill säga i jämvikt sker ingen
ekonomisk tillväxt på grund av kapitalackumulering.
Av den ovanstående modellen kan konkluderas att det finns två huvudsakliga metoder
genom vilka ekonomisk tillväxt skapas räknat i Y/L. Den första är att öka sparandekvoten (sK)
och därigenom öka kapitalackumuleringen. Detta innebär att sK(Y/L)-kurvan skiftar uppåt, och
innan en ny jämvikt etableras längs med δ K(K/L) ökar Y/L (tillväxt äger rum). Den andra
metoden är via en teknologisk utveckling, det vill säga att varje arbetare producerar mer med
en given kapitalstock. I modellen syns detta genom att Y/L-kurvan skiftar uppåt. Den enda av
dessa metoder som kan leda till ekonomisk tillväxt på lång sikt är dock teknologisk utveckling
eftersom sK inte kan stiga över 1 medan den teknologiska nivån inte har en högsta nivå.
54 Baldwin & Wyplosz, 2004, s. 164.
26
Som konstaterats i 3.1 och 3.2 implicerar handel specialisering (och en effektivare
resursallokering), vilket får effekten att de europeiska länderna med givna resurser kommer
att producera mer då de handlar med varandra. Vi ska nu titta närmare på vad detta innebär
för tillväxten, dels på medellång sikt och dels på lång sikt. För att göra detta förenklas
verkligheten en aning; då effekterna på medellång sikt undersöks bortses från sA och δ A, och
först i 3.3.3 i vilket de långsiktiga tillväxteffekterna analyseras inkluderas dessa parametrar i
analysen.
3.3.2 Effekterna på medellång sikt I figur 12 antar vi att punkterna a0 och b0 är ursprungssituationen innan handel mellan
länderna inletts. Dessa punkter motsvaras av en kapitalstock per arbetare K/L0 och en
produktion per arbetare Y/L0.
K/L0 K/L1 K/L
Y/L0
sK(Y/AL)0
Y/L1 Y/L0
δ K(K/L)
Y/L
b0 sK(Y/AL)1
a0 a1
b’ b1
Y/L1 Allokerings- effekt
Effekten av kapitalackumulering
FIGUR 12: Tillväxteffekter på medellång sikt.
Då handel inleds effektiviseras resursallokeringen vilket implicerar att Y/L för ett givet K/L är
större än tidigare; således skiftar Y/L–kurvan uppåt (Y/L0 till Y/L1). (Som visas under nästa
rubrik är detta ekvivalent med en teknologisk utveckling.) Då sparandekvoten sK antas vara
konstant medför produktionsökningen att sparandet i absoluta termer ökar eftersom sK(Y/L)-
kurvan skiftar upp lika många grader som Y/L-kurvan (från sK(Y/L)0 till sK(Y/L)1). I och med
ökningen av Y/L ökar produktionen från b0 till b’ och detta är den så kallade
allokeringseffekten. Produktionsökningen åtföljs av ett ökat sparande och därmed också en
27
ökad kapitalackumulering och kapitalstocken per arbetare ökar från K/L0 till K/L1. Då K/L =
K/L1 är sK(Y/L)1 = δ K(K/L), det vill säga kapitalstocken är här konstant. Detta inträffar i
punkten a1 vilken motsvaras av b1 på den nya produktionskurvan Y/L1. Höjdskillnaden mellan
b’ och b1 utgör tillväxteffekten av en ökad kapitalackumulering.55
På medellång sikt växer alltså ekonomin som en följd av den ökade ekonomiska
integrationen, dels som ett resultat av en ökad effektivitet och dels på grund av en ökad
kapitalackumulering. Efter en tid etableras en ny och högre jämviktsproduktionsnivå, Y/L1.
3.3.3 Lång sikt Som klargjorts är det endast teknologisk utveckling som kan generera en långsiktig
ekonomisk tillväxt, och i det följande fokuseras därför teknologikapitalackumuleringen och
dess effekter för tillväxten närmare. Den teknologiska nivån (A) betraktas följaktligen som en
endogen variabel.
Teknologisk utveckling genereras alltså av investeringar i teknologikapital (sA) och likt
fysiskt kapital deprecieras en del av teknologikapitalet varje år (δ A). Baldwin och Wyplosz
menar dock att en väsentlig skillnad mellan de två formerna av kapital är att teknologikapital
uppvisar en konstant marginalprodukt medan marginalprodukten för fysiskt kapital är
avtagande.56 Ett Solowinspirerat diagram som endast fokuserar på
teknologikapitalackumuleringen ser därför ut enligt följande:
A/L0 A/L
Y/L
sA(Y/L)
Y/L0
Tillskott till teknologikapital-stocken
δ A(A/L)
Y/L
b0
c0
a0
FIGUR 13: Teknologikapitalackumulering.
55 Baldwin & Wyplosz, 2004, s. 166. 56 Baldwin & Wyplosz, 2004, s. 169. Antagandet om en konstant marginalprodukt är hämtat från nyare tillväxtteorier. För en ingång till dessa se exempelvis Scarth, 1996, s. 246 – 248.
28
Notera att x-axeln nu består av teknologikapital per invånare (A/L) och inte som tidigare
kapital per invånare (K/L). Eftersom marginalprodukten av kunskapskapital är konstant är
Y/L-kurvan samt sA(Y/L)-kurvan räta linjer. Härav gäller δ A(A/L) < sA(Y/L) för alla nivåer på
A/L och på grund av detta ökar teknologikapitalstocken och därmed också Y/L för evigt. I
grafen markeras detta genom pilarna längs med x- och y-axeln. Skillnaden mellan sA(Y/L) och
δ A(A/L) för en given nivå på A/L är det årliga nettotillflödet av teknologikapital, och den
tillväxttakt detta motsvaras av är den långsiktiga tillväxttakten mätt i procent. Eftersom Y/L,
δ A(A/L) och sA(Y/L) ökar med en konstant takt är den långsiktiga tillväxttakten konstant; i
figur 12 kan detta ses som ett årligt skift av Y/L-kurvan som mätt i procent är lika stort varje
år. Enligt grafen investeras b0 i teknologikapital och a0 av den ursprungliga
teknologikapitalstocken deprecieras. Detta motsvaras av en initial teknologikapitalstock A/L0
vid vilken produktionen är Y/L0 (punkten c0)
Vad beträffar en ökad europeisk integration har konstaterats att en sådan leder en
effektivare resursallokering och därmed till en ökning av Y/L för givna nivåer på K. Detta kan
ses som en mer eller mindre plötslig ökning av A/L (en rörelse till höger i diagrammet) vilket
innebär att Y/L ökar med en snabbare takt än tidigare. Därefter återgår dock tillväxttakten till
den ursprungliga nivån. Denna effekt är den så kallade allokeringseffekten som illustrerades i
figur 12.
Vad skulle då krävas för att generera en långsiktig ökning av tillväxttakten? Givet
produktionsfunktionenen Y = F(K, L)A är det två händelser som skulle leda till en snabbare
procentuell teknologikapitalackumulering och därmed en snabbare tillväxttakt. Den första är
en minskning av δ A, det vill säga en långsammare deprecieringstakt (i diagrammet skulle
detta leda till att δ A(A/L)-kurvan vrids nedåt). Det förefaller dock osannolikt att ekonomisk
integration skulle påverka deprecieringstakten av teknologikapital. Den andra är via en ökning
av sA, alltså en ökning investeringskvoten för teknologikapital (i diagrammet skulle detta
medföra att sA(Y/L)- kurvan vrids uppåt). Hittills har vi antagit att s, sA och sK är konstanta
men ett inte helt osannolikt scenario vore att investeringarna ökar i relativa termer som en
konsekvens av en ökad ekonomisk integration. Exempelvis hävdar Baldwin & Wyplosz att
införandet av EMU har gjort det enklare och säkrare att investera i Europa, och detta skulle
möjligtvis föranleda en ökning av s och således även av sA.57 Om detta är en riktig
förutsägelse skulle ekonomisk integration implicera en snabbare
teknologikapitalackumulering än tidigare och därmed en snabbare procentuell Y/L-ökning än
57 Baldwin & Wyplosz, 2004, s. 166.
29
tidigare. Som vi skall se under nästa rubrik är det dock högst osäkert huruvida detta är en
träffsäker verklighetsbeskrivning.
3.3.4 Empiriska studier När det gäller tillväxteffekten av ekonomisk integration indicerar ett flertal ekonometriska
undersökningar att en sådan existerar på medellång sikt, dock är svaret mer osäkert när det
kommer till den långsiktiga tillväxttakten. Exempelvis testar Italianer korrelationen mellan
graden av öppenhet och aggregerad BNP-tillväxt hos EU:s sex ursprungliga medlemsländer
och finner ett positivt och statistiskt signifikant samband mellan dessa variabler.58 En ofta
citerad undersökning om frågan är Badingers från 2001. I den studerar han 15 av EU:s
medlemsländer under perioden 1950 – 2000, och han kommer fram till att om ingen
ekonomisk integration ägt rum sedan 1950 skulle dessa länders aggregerade BNP vara cirka
20% lägre än idag; i termer av ekonomisk tillväxttakt motsvaras detta av en 0,4
procentenheters lägre tillväxttakt per år. Anmärkningsvärt är dock att den europeiska
ekonomiska integrationen endast svarar för cirka 1/3 av denna tillväxtökning och resterande
del tillskrivs GATT-liberaliseringar. Badinger finner inget samband mellan en ökad
ekonomisk integration och den långsiktiga tillväxttakten.59 Också Henrekson med flera, finner
vid studier av ett flertal europeiska länder att den europeiska ekonomiska integrationen
påverkat tillväxttakten på medellång sikt. Deras resultat indicerar att ett EU-medlemskap eller
ett frihandelsavtal med EU ger en genomsnittlig tillväxttaktökning på 0,6 - 0,8 procentenheter
per år. Olikt de två ovan nämnda undersökningarna finner de även att den europeiska
integrationen har haft en positiv och statistisk signifikant effekt på medlemsländernas
långsiktiga tillväxttakt.60
3.4 Sammanfattning av teorierna och empirin om ekonomisk integration
Som en kort sammanfattning av kapitel 3 kan sägas att en ekonomisk integration medför små
men ändå positiva statiska effekter som en följd av att diverse handelshinder tas bort. Vidare
innebär marknadssammanslagningar att företagen får tillgång till en större marknad och att de
samtidigt möter en hårdare konkurrens och detta får följden att produktionen ökar och
priserna sjunker, då ineffektiva företag slås ut eller köps upp. Sammantaget implicerar alltså
58 Italianer, 1994. 59 Badinger, 2001. 60 Henrekson et al., 1997.
30
ekonomisk integration en ökad grad av specialisering, det vill säga en effektivare
resursallokering. Detta innebär att mer produceras med givna resurser vilket också leder till
att sparandet och därmed också kapitalackumuleringen ökar, och den effektiviserade
resursallokeringen och den ökade kapitalackumuleringen ger ekonomisk tillväxt på medellång
sikt. Tillväxttakten på lång sikt avgörs av teknologins utveckling och på detta område är det
tveksamt om ekonomisk integration inverkar.
Denna effekt på handel och tillväxt är i stora drag vad vi förväntar oss utifrån vår
modell. En ekonomisk integration mellan bonden och slaktaren medförde specialisering och
därigenom en ökad produktion och konsumtion. Marknadsintegration ger alltså individer,
företag och länder möjlighet att i högre grad än tidigare fokusera på det som de är bra på
relativt andra. Genom detta ökar produktionen.
4. INTEGRATION AV EU:S TJÄNSTEMARKNAD
I kapitel 3 fokuserades på teorierna om ekonomisk integration och vi tittade också närmare på
empiriska resultat av olika studier om effekterna av diverse varumarknadsliberaliseringar.
Avslutningsvis är det nu på sin plats att söka en aning mer klarhet i de troliga effekterna av
tjänstedirektivet. Detta kapitel är indelat i tre delar. I 4.1 förs en diskussion om i vilken grad
som antagandena för handelsteorin (perfekt konkurrens och konstant skalavkastning samt
imperfekt konkurrens och stigande skalavkastning) är giltiga även för tjänstesektorn. I 4.2 förs
ett kortare resonemang om ytterligare potentiella vinster av tjänstemarknadsintegration.
Därefter summeras följderna för tillväxten under 4.3. Slutligen analyseras tjänstesektorns
särart och tjänstedirektivets begränsningar samt vilka följder detta sammantaget får för
handeln och den ekonomiska tillväxten under 4.4.
4.1 Antagandena bakom handelsteorin
Molle menar att ett av de huvudsakliga argumenten för att liberalisera tjänstemarknader är att
det ger individer, företag och länder större möjligheter att utnyttja sina komparativa fördelar
genom specialisering. Molle hävdar att tjänsteföretag precis som tillverkningsföretag kan ha
komparativa fördelar och att dessa bör utnyttjas. Denna specialisering innebär en effektivare
resursallokering.61 Ett andra argument som Molle framför till fördel för
61 Molle, 1997, s. 142 – 143.
31
tjänstemarknadsliberaliseringar är att det ger företagen möjligheter att utnyttja
stordriftsfördelar. Detta precis som specialisering på grund av komparativa fördelar medför en
effektivare resursallokering.62
Molle går inte närmare in på huruvida det är rimliga antaganden att tjänsteföretag agerar
på imperfekta konkurrens-marknader och att de producerar under tilltagande skalavkastning.
Då tjänstesektorn är oerhört omfattande är det möjligt att tänka sig att det är giltigt för viss typ
av tjänsteverksamhet men inte för annan. Exempelvis hävdar Aharoni i sin bok om
globaliseringen av tjänstesektorn att monopolistisk konkurrens råder på marknader för flera
kunskapsintensiva tjänsteverksamheter.63 Detta förefaller rimligt och ett exempel på detta är
advokatbyråer. Dessa säljer likartade tjänster men är ofta specialiserade på olika områden och
deras anställda (advokaterna) kan tänkas besitta viss unik kompetens. Därav råder inte perfekt
konkurrens. För andra tjänsteverksamheter där företagen säljer helt likvärdiga tjänster är
troligen perfekt konkurrens ett rimligare antagande; ett exempel kan vara städbranschen vars
företag säljer mer eller mindre identiska tjänster. Samma sak torde gälla för skalavkastningen.
Inom vissa branscher sker säkerligen produktionen under ökande skalavkastning, medan den i
andra branscher troligen är nästintill konstant. Ett exempel på det först nämnda kan vara
byggföretag som behöver en relativt stor grundkapitalstock av fysiskt kapital för att producera
och vars rörliga kostnader därefter framför allt utgörs av löner. Aharoni menar att för vissa
kunskapsintensiva tjänstesektorer där möjligheterna till standardisering är små uppkommer få
eller inga stordriftsfördelar.64 Det går exempelvis att tänka sig en konsult vars uppdrag är
avancerade och unika och som enda verktyg använder sin kunskap. För en sådan är
skalavkastningen närmast konstant.
En skälig slutsats är att tjänstesektorn är relativt lik tillverkningssektorn vad gäller
rimligheten i antagandena bakom handelsteorin. Precis som för varumarknaden finns det
antagligen få eller rentav inga tjänstemarknader för vilka antagandena om perfekt konkurrens
och konstant skalavkastning är helt uppfyllda. Härav torde de statiska vinsterna som en följd
av en tjänstemarknadsintegration vara relativt små. De största effektivitetsvinsterna sker
troligtvis som en följd av företagens möjlighet att utnyttja stordriftsfördelar och den ökade
konkurrensen dem emellan. Detta är också i överrensstämmelse med vad de flesta ekonomer
anser har varit drivkraften bakom EU:s ekonomiska utveckling under de senaste åren.
62 Ibid., s. 142 – 143. 63 Aharoni & Nachum, 2000, s. 16. 64 Ibid., s. 16.
32
4.2 Ytterligare potentiella vinster av en tjänstemarknadsintegration
Deardorff argumenterar i sin artikel om tjänstehandel att välfärdsvinsterna av en
tjänstemarknadsintegration inte endast utgörs av de statiska och dynamiska vinsterna som
avhandlades under 4.1. Han menar att varuhandel medför tjänstehandel (denna form av
tjänster omnämns som ”trade services”) och att en mer effektiv tjänstemarknad därigenom
kommer att generera en ökad varuhandel. Det vill säga en integration av tjänstemarknaden
kommer enligt Deardorff inte endast att föra med sig välfärdsvinster för tjänstemarknaden
själv men också ”spilla över” på alla de verksamheter i vilka tjänster används. Han menar att
dessa överspillningsvinster potentiellt är större än de tjänstemarknadsunika. Exempel på så
kallade ”trade services” är försäkringar, kommunikationstjänster och resetjänster.65 Deardorff
lutar sin argumentation på teoretiska modeller och han framför alltså inga empiriska bevis för
att överspillningseffekterna verkligen existerar.
Det tycks logiskt att överspillningseffekter förekommer. En uppenbar kritikpunkt mot
det ovanstående är ändå att det är svårt att se varför överspillningseffekterna av en
tjänstemarknadsintegration skulle vara större än överspillningseffekterna av en
varumarknadsintegration. Varor används även i tjänsteproduktionen och en effektivare
varumarknad borde således medföra en ökad tjänstehandel. Av naturliga skäl är det vanskligt
att mäta denna överspillningseffekt, och i brist på empiriska fakta får vi anta att det inte är
någon större skillnad mellan varu- och tjänstemarknaden i detta avseende.
4.3 Tillväxt
Givet att en ökad integration av tjänstemarknaden medför en effektivare resursallokering
kommer tillväxteffekten av en tjänstemarknadsintegration och varumarknadsintegration att
vara densamma. Tillväxten ökar på medellång sikt, dels på grund av allokeringseffekten och
dels på grund av en ökad kapitalackumulering. Tillväxten på lång sikt är dock mer osäker.
4.4 Tjänsters särart och tjänstedirektivets begränsningar
Av det ovanstående att döma torde effekterna av tjänstedirektivet bli mer eller mindre
identiska som av tidigare varumarknadsliberaliseringar. Det finns dock tre viktiga förbehåll.
För det första skiljer sig tjänstehandel från varuhandel i åtminstone ett mycket väsentligt
65 Dearforff, 2001.
33
avseende. Vidare är tjänstedirektivet är begränsat både sett till dess innehåll och omfattning.
Dessa tre förbehåll diskuteras i tur och ordning i det följande.
4.4.1 Tjänsters särart Som konstaterades i kapitel 1 kräver tjänsteutövning per definition ett nära samspel mellan
producent och konsument och på grund av detta är tjänstehandel över nationsgränser ofta
liktydigt med en direktinvestering i det land till vilken handeln sker. Detta är inte fallet i alls
lika stor utsträckning för varuhandel.
Vad innebär då denna skillnad för tjänstesektorns potential? Det är givetvis en aning
vanskligt att sia om detta men en central faktor i sammanhanget är att internationell
tjänstehandel möter vissa hinder som på grund av tjänsters natur inte går att lagstifta bort och
som tjänstedirektivet således inte berör. Ett uppenbart sådant hinder är det eventuella fysiska
avståndet mellan företaget och konsumenten. En frisörsalong i Pajala konkurrerar inte med de
maltesiska frisörsalongerna; för att göra det krävs en direktinvestering alternativt en tillfällig
tjänsteexport och det fysiska avståndet kan därför ses som ett slags ”naturligt handelshinder”.
Ett annat potentiellt ”naturligt handelshinder” är språkliga och eventuellt kulturella barriärer.
Det förefaller relativt problemfritt att dricka polsk vodka men det är sannolikt svårare att
förklara för en polsk rörmokare hur rören i badrummet ska gå.
Dessa fysiska och språkliga hinder är givetvis inte lika angelägna för samtliga
tjänstebranscher. För exempelvis en programmerare eller en telefonförsäljare är det fysiska
avståndet närmast irrelevant medan det för en rörmokare eller en frisör i allra högsta grad är
betydelsefullt. Vidare bör den språkliga barriären vara olika viktig för olika branscher och för
handel mellan olika länder och kulturer.
En trolig följd av tjänsters särart och de ”naturliga handelshinder” de ger upphov till är
att tjänstesektorns potential är en aning begränsad i jämförelse med tillverkningssektorns. Det
är dock osäkert för vilka branscher som ”naturliga handelshinder” är relevanta samt exakt i
vilken utsträckning de inverkar på den internationella tjänstehandeln. Mig veterligen har
ingen utredning i ämnet gjorts. Men, det är alltså sannolikt att en fullständig integration av
tjänstesektorn inte skulle innebära detsamma som en fullständig integration av
tillverkningssektorn i termer av den procentuella handelsökningen.
34
4.4.2 Tjänstedirektivets begränsning i innehåll På grund av den fundamentala skillnaden mellan tjänstehandel och varuhandel krävs inte
endast en liberalisering av den europeiska tjänstemarknaden för att en integration av den ska
äga rum. Som Molle pekar på har nämligen varje enskilt medlemsland en relativt kraftigt
reglerad tjänstesektor och för att integrera marknaderna krävs därför en viss grad av
harmonisering av de nationella lagarna.66
En oerhört betydelsefull faktor i detta sammanhang är att tjänstedirektivet inte inverkar
på nationella minimilöner och kollektivavtal, och vid tjänsteutövning i exempelvis Sverige
ska således svenska kollektivavtal gälla. Detta kommer givetvis att påverka tjänstedirektivets
verkningskraft avsevärt då det bidrar till att hämma konkurrensen. För det första försvåras
tillfällig tjänsteutövning då det exporterande företaget måste sätta sig in i importlandets
regelverk samt teckna kollektivavtal och så vidare. För det andra begränsas möjligheterna till
att utnyttja komparativa fördelar då exempelvis ett exporterande företag från ett låglöneland i
en arbetsintensiv bransch tvingas betala ut löner som är långt högre än de inhemska.
Därigenom reduceras detta företags möjlighet att konkurrera med priset avsevärt. Härav är det
troligt att direktivet framför allt kommer att leda till en ökad konkurrens på de enskilda
nationella marknaderna, och att dess effekt på konkurrenssituationen över hela Europa blir
något kringskuren. Ett tänkbart utfall är att det kommer att ske en fördjupning av
integrationen mellan de nationella marknader vilka har likvärdiga lönenivåer.
I och med tjänstedirektivet bibehåller även medlemsländerna rätten att ställa vissa egna
krav på hur tjänsteverksamheten bedrivs och direktivet behandlar inte heller tjänstemonopol.
Även detta torde bidra till att åtminstone delvis bibehålla en fragmentiserad europeisk
tjänstemarknad.
Som en sammanfattning av de innehållsliga aspekterna kan sägas att tjänstedirektivet är
ett försök till att både samordna och harmonisera de nationella regelverken på tjänsteområdet i
syfte att integrera den europeiska tjänstemarknaden. Dagens EU uppvisar dock som bekant
mycket stora inkomstskillnader samt olikheter vad gäller regleringen av tjänstemarknaden.
Angående denna problematik är alltså tjänstedirektivet begränsat och det är därför högst
tveksamt om graden av harmonisering som direktivet innebär är tillräcklig för att fullständigt
integrera tjänstemarknaden.
66 Molle, 1997, s. 143.
35
4.4.3 Tjänstedirektivets begränsning i omfattning Som nämndes i kapitel 1 har storleken av EU:s tjänstesektor (cirka 75 – 80% av EU-ländernas
aggregerade produktion), föranlett stora förhoppningar om tjänstedirektivets potential. Men,
som också konstaterats omfattar inte tjänstedirektivet alla tjänsteverksamheter och stora
sektorer så som hälso- och sjukvårdstjänster och det statliga skolsystemet är exkluderade.
Förvisso täcks sedan tidigare somliga av de exkluderade sektorerna av andra EU-direktiv men
faktum kvarstår att endast en relativt begränsad del av tjänstesektorn berörs av EU:s
integreringsambitioner. Exakt hur stor del som omfattas är dock inte möjligt att beräkna då
kategorin ”icke ekonomiska tjänster av allmänt intresse” är upp till var och en av de nationella
regeringarna att definiera, och då direktivet är så pass nytt är detta ännu inte färdigställt. Den
huvudsakliga ingrediensen i denna kategori är emellertid det statliga skolsystemet.
För att estimera hur stor del av ekonomin som berörs av direktivet är det lämpligt att
utgå från Kommissionens beräkningar om det ursprungliga tjänstedirektivförslaget som
lanserades år 2004. Enligt dessa omfattade ursprungsförslaget cirka 50% av EU:s aggregerade
BNP.67 Vad gäller tillämpningsområdena är de väsentligaste skillnaderna mellan det
ursprungliga och det slutgiltiga förslaget att hälso- och sjukvårdssektorn samt icke
ekonomiska tjänster av allmänt intresse är exkluderade i det sist nämnda. Om vi antar att
”icke ekonomiska tjänster” endast består av det statliga skolsystemet kan storleken av
tjänstedirektivets tillämpningsområde estimeras genom att subtrahera utgifterna för den
offentliga skolan samt kostnader för hälso- och sjukvårdssektorn. Enligt Eurostat uppgår
dessa till 4,9% respektive 7,2% av EU samlade BNP.68 Detta ger att tjänstedirektivet omfattar
37,9% av EU:s ekonomi (50% – 4,9% – 7,2% = 37,9%). Denna siffra är dock troligtvis en
aning överdriven då den innehåller kategorierna bemanningsföretag, tjänstemonopol, tv, film
radio och andra audiovisuella tjänster hamntjänster, spel samt privata säkerhetstjänster vilka
samtliga är exkluderade från tjänstedirektivet. Tyvärr har jag inte lyckats finna några
storleksmått på dessa kategorier.
För Sveriges del är andelen av ekonomin som berörs av tjänstedirektivet en aning större.
En uppdelning av den svenska ekonomin ser ut enligt följande:
67 Kommissionens FAQ om tjänstedirektivet. 68 Eurostat, 2006, s. 96.
36
Varuproduktion; 21,2%
Omfattas av tjänstedirektivet;
41,9%
Icke ekonomiska
tjänster; 23,4%Finansiella tjänster,
transport-tjänster; 11,2%
Offentliga monopol, spel;
0,6%
Bemannings-tjänster; 1,7%
FIGUR 14:
Sveriges ekonomi uppdelat på sektorers andelar av BNP (2004/2005).69
Enligt ovanstående estimering är det cirka 42% av den svenska ekonomin som berörs av
direktivet, det vill säga drygt hälften av den svenska tjänstesektorn. Notera att
bemanningstjänster till skillnad från beräkningen för EU:s aggregerade ekonomi är
inkluderade.
Uppenbarligen är tjänstedirektivet begränsat i dess omfattning, och vilka än effekterna
kommer att bli av en liberalisering av tjänstemarknaden berör de alltså endast en begränsad
del av tjänstesektorn.
5. SLUTSATS Som konstaterats i denna uppsats medför ekonomisk integration en ökad grad av
specialisering och därmed en effektivare resursallokering. Dels på grund av de statiska
effekter som uppkommer vid borttagande av handelshindren och dels på grund av att
företagen kan utnyttja stordriftsfördelar i och med att de får tillgång till en större marknad.
Detta sammantaget innebär att mer produceras med givna resurser vilket också leder till att
sparandet och därmed också kapitalackumuleringen ökar. Den effektiviserade
resursallokeringen och den ökade kapitalackumuleringen ger ekonomisk tillväxt på medellång
sikt. Tillväxttakten på lång sikt avgörs av teknologins utveckling och på detta område är det
osäkert om ekonomisk integration inverkar.
69 Uppgifterna är hämtade från Kommerskollegiums information om tjänstedirektivet. Siffran om bemanningssektorn är hämtad från Almegas information om bemanningsbranschen.
37
Då antagandena bakom handelsteorierna tycks vara giltiga för tjänstesektorn i lika hög
grad som för tillverkningssektorn bör det ovanstående scenariot även vara en sannolik
beskrivning av effekterna av en tjänstemarknadsintegration. Traditionella handelsteorier tycks
alltså vara applicerbara på tjänstesektorn. Eventuellt skulle en tjänstemarknadsintegration
också generera överspillningseffekter men det är högst osäkert i vilken utsträckning sådana
existerar och huruvida de skiljer sig från tillverkningssektorns eventuella
överspillningseffekter.
Tjänstehandel skiljer sig emellertid från varuhandel i det avseendet att det kräver en
interaktion mellan producent och konsument, och denna egenhet kan ge upphov till så kallade
”naturliga handelshinder”. Detta begränsar rimligtvis tjänstesektorns potential i jämförelse
med tillverkningssektorns. Vilka sektorer som detta är giltigt för samt i vilken utsträckning de
naturliga handelshindren inverkar är dock inte klarlagt.
Vidare är EU:s tjänstedirektiv begränsat vad gäller dess omfång (omfattar endast cirka
38% av EU:s ekonomi) och dess innehåll (inkräktar inte på arbetsrätten och de nationella
regeringarna bibehåller rätten att ställa egna krav på hur tjänsteverksamheten bedrivs) och vi
bör därför inte förvänta oss att direktivet kommer att leda till en fullständig integration av den
europeiska tjänstemarknaden.
Som en konkludering av det ovanstående kan sägas att graden av integration inom EU:s
tjänstemarknad är relativt låg och således finns det en stor outnyttjad potential inom denna.
Tjänstedirektivet kan ses som ett första steg mot att dra fördel av denna kapacitet, och dess
huvudsakliga effekter lär bli en viss ökning av handeln samt av tillväxten på medellång sikt.
38
REFERENSER
• Aharoni, Yair & Nachum, Lilach (Ed.), 2000: Globalization of Services: Some
Implications for Theory and Practice, Routledge, New York, USA.
• Almegas information om bemmaningsbranschen. Bemanningsföretagens årsrapport
2006. Finns att läsa på www.almega.se.
• Badinger, Harald, 2001: Growth effects of economic integration: the case of the EU
members (1950 – 2000), IEF Working Paper Nr. 40. Finns att ladda ner på:
http://epub.wu-wien.ac.at/dyn/virlib/wp/showentry?ID=epub-wu-01_255.
• Baldwin, Richard & Wyplosz, Charles, 2004: The Economics of European Integration
(2nd ed.), McGraw-Hill, Maidenhead, Storbritannien.
• Campbell R., Jeffrey & Hopenhayn, A., Hugo, 2002: Market size matters, NBER
Working Paper 9113. Finns att ladda ner på: http://www.nber.org/papers/w9113.
• Deardorff V., Alan, 2001: “International provision of Trade Services, trade and
fragmentation”, ur: Review of International Economics, Vol 9, Nr. 2, s. 233 – 248.
• EU-upplysningens information om tjänstedirektivet: www.eu-upplysningen.se.
• European Economy, 2002: European Integration and the Functioning of Product
Markets, Special Report nr 2. Finns att ladda ner på:
http://ec.europa.eu/economy_finance/publications/eespecialreports_en.htm.
• Eurostat, 2005, 2006: Europe in figures: Eurostat Yearbook. Finns att ladda ner via
SCB:s hemsida: www.scb.se.
• Heldemar, Carolina, 2005: Utländska direktinvesteringar i tjänsteföretag, D-uppsats
vid Uppsala universitet.
• Henrekson, Magnus, Torstensson, Johan, Torstensson, Rasha, 1997: “Growth effects
of European integration” ur: European Economic Review, Vol. 41, s. 1537 – 1557.
• Italianer, Alexander, 1994: “Whither the Gains from European Economic
Integration?”, ur Revue économique, Vol. 45, Nr. 3, s. 689 – 702.
• Jovanovic N., Miroslav, 2005: The Economics of European integration, Limits and
Prospects, Northampton, Storbritannien.
• Kommerskollegiums information om tjänstedirektivet: www.kommers.se.
• KOM(2002) 441, Situationen på den inre marknaden för tjänster. Finns att läsa på:
http://europa.eu.int/eur-lex/sv/com/rpt/2002/com2002_0441sv01.pdf.
39
• Kommissionen, 1996: The 1996 Single Market review, Background information for
the report to the Council and the European Parliament, Commission staff working
paper. Finns att ladda ner på:
http://europa.eu.int/comm/internal_market/en/update/impact/index.htm
• Kommissionens FAQ om tjänstdirektivet. Finns att läsa på:
http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=MEMO/04/3&format=HTM
L&aged=0&language=EN&guiLanguage=en
• Krugman R., Paul & Obstfeld, Maurice, 2006: International Economics – Theory and
Policy, Pearson Addison Wesley, Boston, USA.
• Langhammer J., Rolf, 2005: “The EU offer of Service Trade Liberalization in the
Doha Round: Evidence of a Not-Yet-Perfect Customs Union”, ur Journal for Common
market studies, Vol. 43, Nr. 2, s. 311 – 325.
• Molle, Willem, 1997: The Economics of European Integration: Theory, Practice,
Policy (3rd ed.), Ashgate Publishing Limited, Aldershot, England.
• Nash F, John, 1950: “The Bargaining Problem”, ur: Econometrica, Vol. 18, Nr. 2, s.
155 – 162.
• Nicholson, Walter, 2005: Microeconomic Theory – Basic Principles and Extensions
(9th ed.), Thomson, Mason, USA.
• Pugel, A., Thomas, 2004: International Economics (12th ed.), McGraw-Hill, New
York, USA.
• Rosen S., Harvey, 2005: Public Finance (7th ed.), McGraw-Hill, New York, USA.
• Sapir, André, 2004: An Agenda for a Growing Europe: The Sapir Report, Oxford
University Press, Oxford, Storbritannien.
• Scarth M, William, 1996: Macroeconomics: An Introduction to Advanced Methods
(2nd ed.), Dryden, Toronto, Kanada.
• Svenska regeringens information om Lissabonsprocessen:
http://www.regeringen.se/sb/d/5267/a/38529.
• Swann, Dennis, 1995: The Economics of the Common Market, Integration in the
European Union (8th ed.), Penguin Books, London, England.
• United Nations, Economic & Social affairs, 2002: Manual on Statistics of
International Trade in Services. Artikeln finns att ladda ner på:
http://www.oecd.org/dataoecd/32/45/2404428.pdf.
40