digital - kulturivast.se · insikt i den digitala världen genom kostnadsfri dator/internetin -...

Skriftserie 2012:3

En rapport om hur bibliotek och studieförbund samarbetar

2011 —2012

DIGITAL delaktighet En rapport om hur bibliotek och

studieförbund samarbetar 2011 —2012

DIGITAL delaktighet

Kultur i Väst skriftserie nr 3 | 2012. Producerad av Kultur i Väst 2012. Citera oss gärna och ange då källan. Lyssna på denna skrift på kulturivast.se/media-och-publikationer Författare: Helena Fernandez. Redaktionsgrupp: Kerstin Wockatz, Örjan Hellström, Kerstin Strömberg och författaren. Fotograf: Anges vid respektive foto.Grafisk form: Kerstin Strömberg.Tryck: Cela Grafiska AB 2012. ISBN: 978-91-87229-01-5

3

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

Digidel 2013 .............................................................................................................. 4 Vi bygger vidare på all kunskap som finns. Kultur i Väst .... 5—11 Alla kan dra nytta av samarbete. Västra Götalands Bildningsförbund .............................................. 12—15

Vem har makten över sladdarna? Ola Larsmo ........................ 16—19

Vi anser att det handlar om demokrati. Falköping ................ 20—25 Han började titta på traktorer och blev fast. Studieförbundet Vuxenskolan, Falköping ................................... 26—29

De jublar! Medborgarskolan, Falköping ...................................... 30—31

Helt nödvändigt att lära sig källkritik. Studieförbundet Vuxenskolan Väst ................................................. 32—36

Utvecklingen är tveeggad. David Karlsson ................................ 38—41

All utbildning bygger på en lärare som kan förstå saker ur olika synvinklar. Tanum ........................................................ 42—45

vIKTig-mässan och ABF. Härryda ................................................... 46—51 Ett socialt sammanhang är viktigt för många när de skall lära sig något. Kortedala, Göteborg .................. 52—55

Det finns goda skäl att förhålla sig kritisk. Rasmus Fleischer ....................................................................................... 58—61

Lästips och webbtips ........................................................................................62 Kontakt ........................................................................................................................63

Digidel 2013 — en nationell kampanj för ökad digital delaktighet i Sverige.

Målet är att få ytterligare minst 500 000 svenskar att börja använda internet innan utgången av år 2013. Kampanjen vill även bidra till att de som redan är på nätet blir än bättre på att ta tillvara möjligheterna som internet erbjuder för att underlätta vardagssysslor, vara delaktig i samhällsutvecklingen, få en bättre vård och omsorg, större möjlighet till arbete och en bättre utbildning.

Bakom kampanjen står ett nätverk av organisationer som vill samverka för att minska den digitala klyftan. Deltagarna representerar länsbiblioteken, Folkbild-ningsförbundet, Folkbildningsrådet, Svensk biblioteks-förening, UR, studieförbunden, RIO, lärcentraorgani-sationen Nitus, Talboks- och punktskriftsbiblioteket, Kungliga Biblioteket samt .SE (Stiftelsen för Internet- infrastruktur). Kampanjen och nätverket är öppet för alla som kan bidra, såväl organisationer som enskilda.

Kampanjen inleddes med ett upprop för digital delak-tighet som undertecknades den 3 december 2010.

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

Vi bygger vidare på all kunskap som finns. Kultur i VästDigital delaktighet i Västra Götaland är ett projekt som Kultur i Väst driver i samarbete med Västra Götalands Bildningsförbund (www.vgb.nu) sedan september 2011. Målet är att med hjälp av bibliotek och studieförbund i samverkan ge 5000-7500 personer insikt i den digitala världen genom kostnadsfri dator/internetin-troduktion. 44 av regionens totalt 49 kommuner deltar i projektet som stöds av .SE-stiftelsen.

Bakom Digital delaktighet i Västra Götaland står Kerstin Wockatz och Örjan Hellström, båda konsulenter på Kultur i Väst. Örjans område är IT, Kerstins är kultur och lärande. Sara Sivre, Kultur i Väst, var projektledare till och med augusti 2012. Dessa tre utgjorde tillsammans med Marita Graad Jansson från Västra Götalands Bildningsförbund projektets styrgrupp. Projektet inled-des den 1 september 2011 och avslutas den 31 december 2012.

– Många bibliotek i Västra Götaland ligger långt framme när det gäller internetundervisning, säger Kerstin. För andra är start-sträckan längre.

Kerstin och Örjan berättar om hur olika målgrupper stått i fokus för internetundervisningen under åren, och om hur perso-nalens kompetens, inte minst den pedagogiska, har utvecklats.

Också formerna för internetundervisningen har varierat. I slutet av 90-talet genomfördes olika projekt inom de dåvarande länsbibliotekens ramar, med inriktning på vuxenstuderande och personer med läsfunktionsnedsättningar. Som en följd av de satsningarna utvecklades nya specialkunskaper bland personalen. Deras nya arbetstitlar blev studiebibliotekarie, IT-bibliotekarie och läs-och skrivtekniker.

Förhållandena skiljer sig åt runtom i Västra Götaland. På större bibliotek finns det tillgång till personal med olika typer av special-kompetens. I mindre kommuners bibliotek måste en liten perso-nalgrupp ofta sköta allt samtidigt. Där begränsas undervisning om bibliotekets digitala hjälpmedel inte sällan till visningar av

5

6

hur man använder bibliotekets katalog eller olika DAISY-verktyg. Skillnaderna är stora beroende på var man bor.

Vad säger lagen? Bibliotekslagen 1996: 1596 fastslår att ”Folkbib-lioteken skall verka för att databaserad information görs tillgäng-lig för alla medborgare.” Bibliotekslagen pekar också ut målgrup-per som folkbiblioteken ska prioritera:

�� funktionshindrade samt invandrare och andra minoriteter bl a genom att erbjuda litteratur på andra språk än svenska och i former särskilt anpassade till dessa gruppers behov.�� barn och ungdomar genom att erbjuda böcker, informations-teknik och andra medier anpassade till deras behov för att främja språkutveckling och stimulera till läsning.

– Vid tiden för Digideluppropet, 2010, fanns det en önskan bland dem som jobbar med de här frågorna att utveckla arbetet med digital delaktighet. Vi fick propåer från flera bibliotek om att satsa på området. Arbetet för att minska den digitala klyftan hade pågått länge, men många tyckte att de arbetade i sina egna spår, säger Kerstin.

Enkät och ansökan

En enkät till biblioteken i regionen, med svar från 36 av 49 kom-muner, visade att omkring hälften av kommunerna bedrev grundläggande IKT-undervisning, men det fanns stora skillnader i omfattning, för många handlade det bara om enstaka tillfällen.

Kultur i Väst och Västra Götalands Bildningsförbund ansökte gemensamt om bidrag från .SE-stiftelsen för korta, gratis hands-on-kurser. För studieförbundens del skulle samarbetet ge fördelen att få kontakt med motiverade kursdeltagare och biblioteken skulle uppfylla bibliotekslagens krav på att ge alla medborgare tillgång till databaserad information.

– Vi ville i vårt projekt bygga vidare på den kompetens och den erfarenhet som finns i vår region. Vi sökte stöd från .SE för att kunna ge stimulansbidrag så att minst 40 av regionens 49 kommu-ner skulle erbjuda medborgarna introduktionskurser, säger Örjan.

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

7

Med utgångspunkt i de olika kommunernas befolkningsunder-lag ställde projektets styrgrupp upp ett mål för varje kommun att nå. Från 25 personer i de minsta till 1700 i storstaden Göteborg. Man sökte också pengar till en demonstrationsdator med olika hjälpmedelsprogram. Runtom i kommunerna kunde man sedan med hjälp av den visa att även personer med olika former av läs-funktionsnedsättningar skulle kunna delta i kurserna.

Under projekttiden anordnade Kultur i Väst tre heldagskon-ferenser i Göteborg. De vände sig till personal från bibliotek och studieförbund och var också öppna för politiker i kommunerna och regionen. Den första konferensen hade inspiration och praktiska tips som tema, den andra handlade om demokrati och digital delaktighet och den tredje ställde frågan om hur bibliotek och studieförbund i framtiden bäst ska samverka för att öka den digitala delaktigheten.

Mentorer för utveckling

– Ett mål med projektet var kompetensöverföring mellan kom-munerna. Det har varit mentorernas uppgift, säger Kerstin. Med mentor menar vi i vårt projekt en person som bidrar med sina erfarenheter och arbetsmetoder till den personal som ska införa en ny verksamhet i det konkreta arbetet.

Örjan understryker att mentorerna var ett viktigt inslag i pro-jektet.

– Alla deltagande kommuner erbjöds stöd av dem. Varje men-tor fick 4—5 fadderkommuner. Syftet var att utjämna skillnader mellan kommunerna och att snabbt komma igång med projektet. Vi ville också att den nya rollen skulle leda till kompetensutveck-ling för mentorerna själva.

Kerstin berättar om hur rekryteringen gick till.– Vi skickade en förfrågan till samtliga kommunbibliotek och

till Västra Götalands Bildningsförbunds kontaktpersoner. Visste de någon som vill åta sig mentorskapet? Vi sökte tio personer som skulle ha egen pedagogisk erfarenhet av grundläggande dator/internetkurser för en bred målgrupp. De skulle också ha intresse av att föra sin kunskap och sina erfarenheter vidare och vilja fung-

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

8

era som stöd för bibliotekspersonal som själva skulle börja lära ut grundläggande datorkunskaper.

Mentorn skulle ansvara för en inledande workshop med lokal personal och sedan löpande ge rådgivning under året, samman-lagt 50 timmar per mentor. Elva personer svarade och samtliga blev antagna. Åtta av dem var bibliotekarier, en var läs- och skrivtekniker och två kom från ett studieförbund. Tre var män, åtta kvinnor.

– Kunskapsöverföringen från mentorerna har fungerat bra på många håll, med kontinuerliga träffar, medan andra bibliotek har haft svårare att komma igång. Det har i hög grad med mottagar-nas villkor att göra, säger Kerstin. Vi vet att det finns bibliotek i regionen som har skurit ner så mycket att de knappt kan hålla öppet.

Resultat och diskussion

Kerstin och Örjan listar några punkter som projektet hittills har lyckats med:

�� Att få igång aktiviteter i många kommuner som hittills inte erbjudit introduktionskurser på bibliotek, och därigenom bidragit till en jämnare biblioteksservice i regionen�� Samarbetet mellan studieförbund och bibliotek har intensifierats�� Mentorerna har utvecklats genom nya pedagogiska utmaningar�� Många är intresserade av att veta mer om vilka tekniska hjälp-medel det finns för att öka tillgängligheten för en målgrupp med funktionsnedsättningar.

Örjan och Kerstin lyfter fram en del bieffekter som projektet medfört, och också nya insikter.

– Projektet har en professionaliseringsaspekt. Den här verksam-heten på biblioteken har blivit synliggjord, och det är värdefullt, säger Kerstin. Detta är något som pågår, som många sysslar med, och som enligt lagen måste göras.

Foto

: Fre

drik

Sw

edem

yr

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

10

Båda konsulenterna visste sedan tidigare att det när man arbe-tar med digital delaktighet hela tiden uppkommer frågor om makt och demokrati.

– Ja, till exempel, vem har tillgång till tekniken? Vem är det som twittrar? Det handlar om positioner och status som det alltid har gjort. Den digitala utvecklingen leder inte automatiskt till mer demokrati, säger Kerstin.

De ser att en del saker fått för lite uppmärksamhet under pro-jekttiden.

– Något som vi borde ha tagit upp mer med de olika biblio-teken är vilka andra tänkbara samverkansparter det finns, säger Örjan. Hur ser kontakterna ut med föreningsliv, sociala verksam-heter, religiösa samfund etc? Vi skulle behövt fördjupa diskussio-nerna om hur man skulle kunna nå ut mer till olika målgrupper som står utanför den digitala gemenskapen.

När de planerade projektet bestämde de att tidigare gjorda erfarenheter skulle utnyttjas och att redan paketerat kursmaterial skulle återanvändas och vidareutvecklats.

– Ett exempel på att det också har fungerat så kommer från Alingsås bibliotek. Där hade bibliotekarien Jan Andrée som sedan länge har arbetat med digital undervisning tidigt framställt ett kursmaterial för att användas lokalt. Detta har länge varit en in-

Foto: Kerstin Wockatz

spirationskälla för många bibliotek i landet och har under projekt-tiden setts över och uppdaterats. Sådant kan vara en sporre. Om man jobbar lokalt kan det man gör ändå få en bredare använd-ning, säger Örjan.

– Ett par lärdomar för oss i Kultur i Väst är att vara tydligare med vad mentorskap innebär, speciellt för adepter/mottagare och deras chefer. Och vi har också lärt oss att ett projekt av den här typen behöver en längre startsträcka, säger Kerstin.

Både hon och Örjan ser både nackdelar och fördelar med att arbeta i projekt.

– Risken är att de samarbetskanaler och den kompetens som byggts upp försvinner när projekttiden är ute, säger Örjan. Å andra sidan kan man i ett projekt få syn på saker som man kanske inte skulle ha upptäckt annars. Sammanhang verbaliseras och blir tydliga.

Frågan om digital delaktighet är kontinuerlig. Man blir aldrig färdig, konstaterar de.

– Det handlar om att minska tröskeln för nya användare. Vi verkar för att biblioteken ska höja sin kapacitet på det här om-rådet. Arbetet är långsiktigt, säger Kerstin. En del av resultaten kommer inte att märkas förrän efter projekttiden.

11

12

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

Alla kan dra nytta av samarbete. Västra Götalands Bildningsförbund– Under arbetet med Digidel, har jag fått upp ögonen för att det är så många som står utanför. Vid starten handlade det om 1,5 miljoner vuxna personer i Sverige, säger Marita Graad Jansson, bi-trädande bildningskonsulent, Västra Götalands Bildningsförbund

(VGB). Omfattningen överraskade mig. Förutom att så många fått tillfälle att

skaffa sig grundläggande kunskaper, lyf-ter hon fram en viktig effekt av Digidel.

– Att studieförbunden och bibliote-ken hittat nya former för samarbete. De har samverkat sedan länge, men nu har kontakterna intensifierats. Digidel har fått ihop de båda folkbildningsorganisa-tionerna.

Marita ger en bild av hur funktioner-na har delats upp.

– Ofta har det gått till så att biblio-teken har haft en kort introduktion till datorer och internet. Efteråt har de sagt till deltagarna: Nu har ni blivit vana, nu kan ni gå vidare. Den som då har tänkt: Ja, det stämmer, nu vågar jag trycka på knapparna, har fångats upp av studieför-bunden.

Lokalt samarbete

Marita är övertygad om att det samarbete som vuxit fram kom-mer att fortsätta lokalt.

– Man har insett att alla kan dra nytta av att samverka. Det är något som man kommer på när man träffas och gör saker ihop.

Marita Graad Jansson

Foto

: Bo

Ljun

gkvi

st

13

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

Lokaler och information är ett par exempel på sådant som man kan samarbeta omkring. Det har öppnats nya kanaler mellan studieförbund och bibliotek.

Allt har inte gått friktionsfritt. Marita berättar att det särskilt i början förekom en del gnissel.

– Det har funnits irritation både mellan olika studieförbund och mellan studieförbund och bibliotek, men det var mest barn-sjukdomar, säger hon. Biblioteken tänkte på ett sätt och studieför-bunden på ett annat. Vi från ledningsgruppen borde ha informe-rat mer om olika organisationers skilda villkor.

På lokal nivå är ofta konkurrensen en realitet eftersom olika studieförbund kämpar om samma invånare.

– Det är inte konstigare än att Ica och Konsum konkurrerar. Men i hög grad har vi kommit över de problemen. Information är det mest verkningsfulla. I princip är hela föreningslivet i Sverige knutet till olika studieförbund. När det gäller föreningsfrågor måste medlemmarna i olika föreningar hålla sig till sitt studieför-bund, men studiecirklar som inte är kopplade till studieförbun-dens medlemmar utan riktar sig mer till allmänheten, som till exempel cirklar i språk, hantverk eller datakunskap, behöver man förstås inte redovisa sin föreningstillhörighet för att få gå och i det fallet kan studieförbunden komma i konkurrenssituation.

Paraplyorganisation

VGB är en paraplyorganisation för folkbildningen.– Vår uppgift är att främja och vara en resurs för våra med-

lemmar och andra aktörer inom folkbildningen. 10 regionala studieförbund och 20 folkhögskolor ingår, Kultur i Väst är medlemsorganisation, plus SISU Idrottsutbildarna. VGB har två delegationer, en för studieförbunden och en för folkhögskolorna. De tio studieförbunden är: ABF, Studieförbundet Vuxenskolan, Medborgarskolan, Sensus, Studiefrämjandet, Studieförbundet Bilda, NBV, Ibn Rushd, Kulturens bildningsverksamhet och Folkuniversitetet.

– Styrgruppsarbetet för Digidel har fungerat jättebra och det har varit mycket roligt för oss på VGB att vara med. Min allvar-

14

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

ligaste kritik är att projekttiden har varit för kort. Den borde egentligen förlängas med ytterligare minst ett år. Startsträckan var lång. Först måste studieförbunden och biblioteken runtom i regionen informeras och deras verksamhetsprogram för vår och höst var ofta redan tryckta. Eftersom det var så trögt att komma igång borde vi hålla på hela 2013 också, framför allt med tanke på dem som ännu inte vågat sig till biblioteken. Det är mycket kvar att göra!

När kan man då säga att målet är uppnått? Enligt Marita har frågan om när man är digitalt delaktig lika många svar som perso-ner som jobbar med detta.

– Jag tycker att man är delaktig om man har tillgång till en dator som man kan använda när man vill. Du behöver inte ha en egen, det räcker att du har tillgång till en som du när du vill kan använda till att betala räkningar, kolla vädret och läsa nyheter.

Foto

: Fre

drik

Sw

edem

yr

15

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

Men riktigt alla vill inte. Det finns människor, även yngre, som har bestämt sig för att de inte vill ha någon dator, som inte vill använda datorer.

– Dem måste man låta vara. Det är självvalt, men jag ömmar för dem som inte vågar ta steget. De som inte vågar erkänna det, men som tänker: Nu kan alla andra så mycket att jag inte vågar visa att jag inte vet något alls om detta. De finns i alla åldrar, men det är vanligast bland personer över 70 år. Men visst finns det undantag.

Marita berättar om en man, cirka 40, i ett litet samhälle någon-stans i Västergötland.

– Han gick flera vänder till biblioteket, utan att våga gå fram och fråga. Efter mycket om och men kom han till slut med på en cirkel. Idag går han en cirkel i photoshop. Han är ofta ute med sin kamera. Jag tänker ibland att om det här projektet bara har hjälpt honom, så är det värt det. Den mannen hade en mycket hög tröskel, han behövde en stege för att komma in till biblioteket och anmäla sig till en cirkel. Han har ett bra jobb, men han job-bar inte med datorer. Inte ännu men han har kanske fått en större delaktighet och nya möjligheter.

Att lära människor att våga

Marita har en tydlig framtidsvision: Hon hoppas att alla som vill blir digitalt delaktiga inom tio år. Och hon undrar hur det ska det gå till om inte just genom folkbildningen som når ut till många. Här ser hon en stor uppgift för studieförbunden. Hon tror att många kommer att tänka: Jag kanske vill lära mig ännu mer. Någon kanske hoppar på en folkhögskola, någon börjar fota, en annan gör hemsidor eller reklamblad.

– Det handlar om att bygga upp självförtroendet, att få någon att känna: Det här det kan faktiskt jag. Folkbildningen med sin pedagogik som bygger på att se varje individ, dela och ge och utbyta erfarenheter, kan innebära att man får en spark i rumpan i rätt riktning. Så växer du som människa. Studieförbunden är bra på att lära människor att våga.

16

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

Vem har makten över sladdarna? Ola LarsmoVar ska man lägga ribban, räcker det att kunna googla och maila? Eller när blir man egentligen digitalt delaktig?

– När man tycker att det är roligt att sitta vid datorn.Ola Larsmo är författare och ordförande i Svenska PEN. – För att använda internet krävs en viss språklig kompetens.

Man behöver kunna skriva, stava och uttrycka sig tillräckligt väl. Den som har svårigheter med detta kan inte använda internet. I debatten brukar man tala om att ett av de viktigaste sätten att be-kämpa segregation är genom större språklig kompetens – då borde det till exempel vara extra viktigt att nå de invandrarkvinnor som kanske inte fått särskilt mycket skolutbildning i sina forna hem-länder. Och det är då särskilt viktigt på IT-området, föreställer jag mig.

Det är Olas bestämda uppfattning att det därför måste skapas jämlika villkor för människor i ett samhälle och att det är statens och det offentligas uppgift att stå för kostnaderna. Han beskriver det som en grundläggande politisk fråga.

– Skolan har ett stort ansvar för att varje elev får lära sig att tänka källkritiskt. Det gäller all information och inte minst när man använder internet. Vem säger vad till vem och i vilket syfte? De frågorna är centrala.

På sin hemsida, www.olalarsmo.com, publicerar Ola ett stort antal artiklar som han skrivit under åren. En av dem har titeln Geijer och bloggarna och medförfattare är Lars Ilshammar, också han historiker. Artikeln publicerades redan 2006 i Tekniska musé-ets årsbok Daedalus. Också här är betydelsen av kritiskt tänkande i fokus.

”Habermas menar att även om utvecklingen av medierna och informationstekniken främst ökar utbudet av kommersiell underhållning, så ökar samtidigt även människors förmåga till kritiskt tänkande när de utsätts för många olika åsikter och argu-ment. Det är inte minst genom de nya medierna som nya sociala

17

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

rörelser, t ex de kring World Social Forum, har lyckats få upp sina frågor på dagordningen. På liknande sätt ser Habermas hur IT-utvecklingen och internet kan fungera som nya instrument för manipulation och propaganda, samtidigt som de skapar möjlighe-ter för små aktivistgrupper att göra sig hörda. I interaktiva diskus-sionsfora på nätet kan nya oberoende eller alternativa offentlig-heter uppstå, där medborgarna formar ett kollektivt medvetande om samhället utom räckhåll för både stat och marknad. Det är betydligt mer sammansatta tankar än att kalla något för ’web 2.0’. För att låna begrepp av Habermas skulle man snarare få tala om en ’Öffentlichkeit 2.0’. Eller 3.0.”

Att många fortfarande inte är digitalt delaktiga i Sverige kan man enligt Ola inte skylla på tekniken.

– Internet består av sladdar och lådor. Vem har makten över sladdarna och hur skapar man tillgång? Det är inte teknikens fel att t ex gruppen äldre personer utan datorvana hamnar utanför viktiga samhällsfunktioner som att beställa biljetter, söka bostad eller sköta bankärenden. Det handlar istället om att man har för bråttom att göra besparingar genom ny teknik och inte tar allas behov på allvar. Sådant beror aldrig på tekniken, utan förklaring-en finns alltid i mänsklig dumhet och inkompetens, säger han.

Ändå får tekniken ofta skulden. Ofta uppfattar man ny teknik som hinder, men det är enligt Ola nästan aldrig fallet.

– Nu är parabolantenner på väg bort, men under en period sa

Ola LarsmoFoto

: Car

olin

e A

nder

sson

, Bon

nier

18

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

man att där det fanns många paraboler på fasaderna i segregerade förorter, där blev de en kvinnofälla som hindrade invandrarkvin-nor från att finna sin plats i det nya samhället. De satt framför TV-apparaterna och tittade på sina hemländers program istället för att ta sig ut i det svenska samhället. Parabolantennerna var ett hinder för integration, sades det. Men det stämde inte. De som tog till sig informationen och skaffade sig paraboler visade sig ofta vara de som också visade intresse för svenska medier och hängde med i utvecklingen. De kom inte utanför eller efter.

Människans digitala rättigheter

PEN är en opolitisk organisation och har konsultativ status vid Förenta Nationernas Kommission för de Mänskliga Rättigheterna och vid UNESCO. Den 14 september 2012 skickade Svenska PEN ut ett pressmeddelande där man kunde läsa att Pen International vid sitt årsmöte i Sydkorea formulerat en deklaration om männis-kans digitala rättigheter.

”Vid PEN Internationals årskongress hade 86 centra från hela världen samlats i Gyeongju, Sydkorea. Under den fem dagar långa kongressen utarbetades en historisk Deklaration om människans digitala rättigheter, som uppmanar både stater och företag att värna om individens rätt att inte övervakas när han eller hon utnyttjar sin yttrandefrihet på nätet.”

– Digitala rättigheter kan betraktas som direkt kopplade till de mänskliga rättigheterna eftersom anknytningen till såväl yttrande-frihet som rätt till utbildning är stark, säger Ola. PEN Internatio-nal är en stor och viktig organisation och uttalanden därifrån får ett visst genomslag. En deklaration som denna brukar ta skruv. Det är en lång väg att gå, men det är en marsch som förr eller senare leder ut till FNs praktiska arbete.

Ola slår fast att demokrati och teknik hör ihop. Genom histori-en har ny teknik ofta givit upphov till stora samhällsförändringar.

– En förutsättning för Franska revolutionen var att tryckpres-sarna tagits i bruk och det var möjligt att sprida nyheter och pam-fletter. Det finns ett samband mellan demokratins framväxt och teknikutveckling. En upplyst medborgare hör till demokratins

19

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

grundvalar. Mer teknik ger mer frihet. Vad har då den gamle skalden Erik Gustaf Geijer i en artikel

om internet att göra? Så här får Ilshammar och Larsmo Geijers ord att framstå som helt moderna (ur Geijer och bloggarna, 2006):

”Det kan vara frestande att mynta en sentens: att internet helt enkelt är en del av Upplysningen. Läs nedanstående stycke från 1843, av den vid den tidpunkten rysligt liberale filsofen och histo-rikern Erik Gustaf Geijer: tänk ’internet’, tänk ’webb’ och se hur mycket som stämmer och hur mycket som inte stämmer:

’Lägger man härtill att med upplysningens tillväxt, hvilken är detsamma som intelligensens växande andel i arbetet, männis-korna i afseende på tillfredsställande af sina behof blifva allt mer beroende af hvarandra, så har man en nödvändighet för ögonen af en i sanning förskräckande karaktär. Och likväl är denna nödvän-dighet ingen annan än intelligensens egen inneborna lag! Fram går denna lag, som förer människorna allt närmare till hvarandra, fram går den oupphörligt, i tvedräkt om ej i endräkt, i hat om ej i kärlek, i ondo om ej i godo, källa till elände eller sällhet, civilisa-tionens välsignelse eller förbannelse – allt efter som hvar och en till densamma förhåller sig’.”

I Sverige är den digitala delaktigheten jämförelsevis hög. Ola ser det som ett bevis för att vi varit bra på att föra ut kunskaperna. Bibliotek och bildningsförbund är grunden i den klassiska svenska bildningsstrukturen. Men det finns hinder för mer permanenta kunskapssatsningar.

– Att satsningar som Digidel görs i projektform är ett exempel på modern dumhet. Projekt är tidsbegränsade. Politiker är skit-rädda för långsiktighet. När projektet tar slut uppstår problem med kontinuiteten och det utgör på sikt ett hinder för att uppnå målen. En verksamhet som fungerar bra bör permanentas. Varför lägga ner?

Ola LarsmoFörfattare och debattör, ordförande i svenska PEN. Han skriverromaner, noveller och essäer.

21

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

Vi anser att det handlar om demokrati. FalköpingDet är ofta fullt på de publika datorerna i Falköpings bibliotek. Där sitter folk och letar bostäder, skickar mail, bokar biljetter eller söker svar på frågor om allt mellan himmel och jord. Men – alla köar inte framför datorerna, för alla vet inte hur man gör.

– Vi blev eld och lågor när vi fick erbjudandet om att delta i Digidel. Jag minns att vi svarade ja på förfrågan den sista augusti 2011, och sedan satte vi igång med detsamma, berättar Britt Lööf, bibliotekschef på Falköpings bibliotek.

Där har man ägnat sig åt IT- frågorna ganska länge. Den första publika PC:n installerades 1996.

– Sedan dess har vi jobbat mycket med det här. Vi anser att det handlar om demokrati. Det uppstår hela tiden nya frågor och det var fantastiskt att få det stöd som en nationell kampanj innebär, säger Britt.

Katarina Norén har varit med ända sedan de första datorerna kom till biblioteket. Genom åren har hon tagit emot många nya grupper och förklarat hur en dator fungerar och vad internet är.

– Sedan 2006 har vi erbjudit enskilda personer möjligheten att helt kostnadsfritt boka en bibliotekarie som i lugn och ro kan hjälpa till med att söka information i bibliotekskataloger, i databa-ser och på internet. Man kan få hjälp en timme åt gången.

Andra resurser på Falköpings bibliotek är till exempel en IT-värd, som är en datorvan person, icke bibliotekarie, som varit anställd bara för att ta hand om och visa ovana datoranvändare hur de ska bära sig åt.

– Vi har också ett IT-galleri, ett rum där vi samlat våra publika datorer som man kan boka för en timmes användning. Sedan länge har vi också senior-surf en dag i veckan, säger Katarina.

I Falköping har så gott som all bibliotekspersonal arbetat med prova på-kurserna. Maria Sjöholm har varit kontaktperson för Digidel och i samarbete med Britt, Katarina och Magnus Rosén ansvarat för planeringen, marknadsföringen med mera.

Foto

: Hel

ena

Fern

ande

z

22

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

– Jag har även varit mentor för biblioteken i Skara, Götene, Tidaholm och Herrljunga, säger Maria.

Biblioteken där samarbetade redan förut i olika sammanhang. – Mentorernas uppgift var att stödja biblioteken i att starta

egna kurser om IT och sedan fungera som bollplank under projek-tets gång. Mentorsstöd har utnyttjats i olika hög grad. Överlag behövdes stöd i början och sedan klarade de flesta sig bra själva.

Under projekttidens gång följde Maria biblioteken genom mail, enkäter och en träff på Falköpings bibliotek.

– Jag tycker att det viktigaste uppdraget är att skapa trygghet, att visa att det inte är farligt att använda datorer och internet. Bib-lioteket är en trygg plats. Här hör det till att man kan ställa alla möjliga frågor. Därför passar det så bra att lära ut dataanvändning här, säger hon.

Katarina har samma uppfattning. Biblioteken har alltid varit en utbildningsplats.

– Idag är mycket information bara tillgänglig på internet, säger Maria. Det är farligt att så många stängs ute. Målet är att alla ska våga, vilja och kunna ta del av internet, säger hon, och anknyter därmed till Digidelkampanjens motto:

�� Digital delaktighet är ett krav för en väl fungerade demokrati �� Alla invånare i Sverige ska ha möjlighet att vara digitalt delak-tiga �� Kunskap om hur man gör är viktig för digital delaktighet �� Användbarhet och tillgänglighet för alla är viktiga faktorer för digital delaktighet �� Många kan hjälpa många att bli digitalt delaktiga �� Digital delaktighet är en angelägenhet för alla i samhället

Bibliotekspersonalen i Falköping tyckte att det fanns olika delar i Digidelprojektet som gjorde erbjudandet om att delta lockande.

– Det blev ett slags nytändning. Mentorskapet och samarbetet med andra bibliotek var intressanta inslag, säger Katarina. Och så innebar det också en chans att lära sig lite mer.

De har kommit fram till att små grupper med 4 till 5 deltagare

23

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

är lagom. Och att det inte ska handla om teknik. – Vi svarar bara på frågor om innehållet, säger Katarina. Men

vi informerar också gärna om databaser. Det är något som många inte vet något alls om.

– Många bibliotekarier vill ta vara på chansen att lära sig mer om olika saker. Sociala medier är ett exempel. Ofta kan de redan en hel del men känner att de behöver vägledning i hur man för-klarar och visar hur olika saker fungerar.

Olika förutsättningar

Under projekttiden togs just sådana frågor upp på de mentorsträf-far som Maria besökt i Göteborg. Där diskuterades kursupplägg och frågor om vad och hur man kunde lära ut när man undervisar om datorer och internet.

– På de träffarna blev det också tydligt att det är olika förutsätt-ningar för hur man kan gå till väga från plats till plats, till exem-pel skiljer sig arbetet åt på många sätt i städer som Falköping och Göteborg.

Biblioteket i Falköping präglas av sitt lantliga läge.– Ja, det är en levande landsbygd, det är mycket lantbruk och

väldigt många bor också mellan tätorterna. Det finns fem bib-liotek: Broddetorp, Floby, Stenstorp, Vartofta och Åsarp, säger Britt. Och också på de mindre biblioteken har vi erbjudit prova på-tillfällen.

Under Digidelprojektet har intresserade ur flera olika grup-per strömmat till. De allra flesta i åldern 60 år och däröver. Den äldste deltagaren var en nittiotreårig man. Några var födda på trettiotalet, men de allra flesta var fyrtiotalister.

– De flesta unga är väldigt vana vid att använda mobiler och sociala medier, men de kan ibland vara helt främmande för hur man bifogar en fil i ett e-postmeddelande, hur man sköter sina bankärenden, eller beställer biljetter via internet, konstaterar Katarina.

Marias teori är att ju yngre man är desto mer genant är det att säga att man inte kan.

– Det finns unga personer som inte har tillgång till en dator

24

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

hemma och som tycker att det är pinsamt att be om hjälp i skolan. Bland dem som är lite äldre och kan räknas in i kategorin unga vuxna finns det också åtskilliga som inte alls har någon dator-vana. De använder ingen dator varken hemma eller på jobbet. Därtill kommer de som har läsproblem eller andra inlärnings-svårigheter och som kanske skäms för att fråga, säger hon. Vi ville gärna nå unga människor eftersom vi ofta ser hur ovana de är vid vissa moment. Men tyvärr har de inte kommit, säger Maria.

Det kommer ganska många invandrare till de publika datorer-na på Falköpings bibliotek, men bara ett fåtal av dem har kommit till något prova på-tillfälle.

– En gissning är att många av de nyanlända familjerna inte har egna datorer eller skrivare hemma, men att de har kunskaper

sedan tidigare, säger Britt. Där-emot finns det säkert en del äldre invandrare som är helt ovana vid datorer.

För att kunna genomföra undervisningssatsningen och få ett större genomslag inledde biblioteket i Falköping ett sam-arbete med Medborgarskolan och Studieförbundet Vuxen-skolan.

– Vi strävade åt samma håll, säger Britt. Inom ramen för Di-gidel erbjöd de båda studieför-bunden 4 x 45 minuter under-visning i datoranvändning och internet helt gratis. Kurserna genomfördes i studieförbun-

dens egna lokaler och med deras cirkelledare.På biblioteken delade personalen ut information till besökarna

om att man kostnadsfritt kunde få en introduktion i hur man använder datorer och att söker på internet. De som sedan ville lära sig mer hänvisades till studieförbunden.

Britt Lööf, Maria Sjöholm och Katarina Norén Foto: Helena Fernandez

25

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

– För att nå ut till så många som möjligt skickade vi också ut pressinformation och erbjudandet fick en del uppmärksamhet i t ex Radio Falköping, Falköpings tidning, Skaraborgs Allehanda och P4 Skaraborg, säger hon.

För Falköpings del var målet att nå 150 personer.– Innan projektet avslutas räknar vi med att komma en bit över

det målet för vi ska ha ytterligare träffar, berättar Britt.

Ständig kompetensutveckling

Bibliotekspersonal i Falköping har genom åren fått intern utbild-ning lokalt i olika moment som har med IT att göra. Hur man använder Facebook, bloggar och twittrar är exempel på personal-utbildningar.

– Och så lär vi varandra efter hand, säger Katarina. Det är vårt uppdrag att hänga med. Hon berättar om den senaste prova på- träffen.

– Då kom två kvinnor, båda lite äldre. De kände inte varandra. Som många andra ovana datoranvändare visste de inte skillnaden på e-postadress och www-sidor. Jag kunde förklara och visa dem. De fick öppna egna konton och skicka mail till varandra. De blev väldigt nöjda och sa att de kände att de fått tillgång till något nytt.

Anledningen till att man anmäler sig till ett prova på-tillfälle varierar från person till person, men i Falköping har några vanliga motiv varit att man vill kunna hantera och skicka bilder på nätet, eller att man vill ha kontakt med släkt och vänner som bor på annan ort. Eller också att man helt enkelt bara är nyfiken på vad det är.

Britt, Maria och Katarina beskriver allihop Digidel-projektet som en positiv upplevelse, också för dem själva.

– Det har skänkt oss mycket glädje. Vi har också upptäckt att vi ju faktiskt kan en hel del, och när man lär ut lär man sig också samtidigt ännu mer själv, säger Britt. I framtiden kommer det an-tagligen att bli någon form av fortsättning. Digidel är en punktin-sats, men vi vill ju inte stänga den här prova på-verksamheten.

– Vi hoppas att folk som gått Digidel kommer tillbaka och vill veta mer, säger Katarina.

26

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

Han började titta på traktorer och blev fast. Studieförbundet Vuxenskolan FalköpingI Falköping arrangeras kostnadsfria grundkurser i datakunskap och internet både av Medborgarskolan, och Studieförbundet Vuxenskolan (SV). Helena Karlsson företräder Studieförbundet Vuxenskolan. – Det finns många nejsägare. Detta med datorer är inget för mig, säger de. Men nu börjar också de att komma till våra kur-ser. De har upptäckt att de måste, för de behöver boka biljetter och allt annat sådant som man måste kunna lite om datorer och internet för att klara av, berättar hon. SV har särskilda kurser för seniorer där de redan när de anmäler sig får ange vad det är de vill lära sig.

– Vi ber dem tänka ut i förväg vad de vill få ut av att gå en cir-kel. Då brukar de skriva till exempel: Jag vill lära mig betala mina räkningar på datorn. Eller: Jag har hört talas om Skype. Vill veta hur det fungerar. I Digidelgrupperna har det varit max sex delta-gare, i andra cirklar upp till sju.

– Vi har fått tag i en person som fungerar väldigt bra som lärare. Han gick fortfarande på medieprogrammet på gymnasiet här, när vi började anlita honom. Nu är han färdig med skolan och sköter all vår dataundervisning. Han är mycket uppskattad.

Äldre och yngre deltagare

De flesta kursdeltagarna är i åldern 60+. Den äldste deltagaren var född 1922. – Han ringde en dag när vi höll på med en kurs. Jag hörde en iv-rig röst som sa: ”Kan du hjälpa mig? Nu? Jag har flyttat in på hem-met och köpt en ny dator. Kan jag komma upp med en gång?” Han kom hit och lärde sig det han behövde. Han satt sedan hela dagarna och skannade in bilder och skrev texter till dem på sin dator, berättar Helena.

27

Helena Karlsson Foto: Helena Fernandez Yngre människor kommer ibland alldeles ensamma till SV:s

expedition och ställer någon fråga. – En dag dök en ganska ung man upp här. Han hade sökt ett

jobb och blivit uppmanad att skicka in sin CV via Internet. Han var mycket bekymrad, för han var helt ovan vid datorer och visste inget om att skicka mail och bifoga filer. Vi kunde hjälpa honom här och han fick iväg handlingarna. Efter några dagar kom han tillbaka, knackade på dörren och stack in huvudet och sa bara: ”Tänk, det kom fram! Tack!”

28

Foto

: Fre

drik

Sw

edem

yr

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

Såhär annonserade SV i Falköpings tidning, under rubriken Digidel:

”Ett samarbete mellan Studieförbundet Vuxenskolan och Fal-köpings bibliotek. Våga ta del av allt som finns på nätet. Lär dig i din egen takt. Du behöver inga förkunskaper. Lär dig mer om e-post, Facebook, Google, YouTube m.m. Vi träffas vid ett tillfälle och 4 studietimmar. Kostnadsfritt.”

I samma annons fanns erbjudanden om andra kurser till exempel Grunder i data, Digitalkamera och Påbyggnadscirkel i datakunskap. De kurserna omfattade fler träffar och var avgifts-belagda. För dem som aldrig suttit vid ett tangentbord och aldrig hållit i en mus, rekommenderar SV i Falköping en grundläggande

29

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

datakurs först av allt. För de äldre finns det sådana på dagtid till seniorpris. Så gott som alla som anmäler sig är pensionärer. Det gäller alla kurserna, och Helena lyfter fram ett par grupper som hon anser vara i behov av tillgång till datorer och kunskaper att använda dem.

– Dels tänker jag på de arbetslösa. På arbetsförmedlingen upp-manas man att söka jobb via nätet och att skicka sina ansökningar elektroniskt, men det är faktiskt inte alla som vet hur man gör.

Helena tror att arbetsförmedlingen nog skulle kunna vara mer lyhörd och göra en insats för dem. Den andra gruppen som He-lena tänker på är de riktigt unga som fortfarande bor kvar hemma och vars familjers ekonomi inte tillåter en dator och uppkoppling. Att de ungdomarna hamnar utanför och inte blir delaktiga kan det vara svårt men viktigt att upptäcka.

Folk utvecklas

– Under den här tiden har det varit jätteroligt att se hur folk har utvecklats. Till att börja med är ofta attityden mycket avvaktande. Många tänker ungefär såhär: Internet är något som andra gör. Inte jag. Men bara efter en kort introduktion kommer de flesta igång och blir intresserade. Ett exempel är en äldre man som bestämt upprepade att datorer inte var något för honom och att han skulle gå med bara för att hålla sin fru sällskap. Mitt under kursen blev frun sjuk och tvingades avbryta, men han fortsatte att komma en-sam till kurstillfällena i en påbyggnadscirkel, och han var väldigt intresserad av att lära sig.

Helena berättar också om en annan deltagare som frågade: ”Hur gör man så att man kan se ända ner?” Han ville läsa tidning-en på nätet, men visste inte hur man scrollar.

– Han blev glad när han lärt sig hur det fungerade och lätt kunde läsa hela sidan. En arg gubbe som kom till en av kurserna sa också han att han inte alls var intresserad för egen del, men att hans fru hade sagt att han måste gå. Efter ett tag kom han un-derfund med hur man kan söka på nätet och han började titta på traktorer och blev helt fast. Han kunde inte sluta. Vi fick knappt ut honom ur huset.

30

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

De jublar! Medborgarskolan, FalköpingE-postintervju med Carina Ögren, verksamhetsansvarig, Medborgarskolan, Falköping.

Hur kom Medborgarskolan med i Digidelprojektet i Västra Götaland? Genom info direkt från Kultur i Väst. Sen tog jag kontakt med Biblioteket.

Hur resonerade ni? Skälet till att ni engagerade er?För att jag tror på idén att människor kanske känner sig mer motiverade att gå en gratis datakurs om de är ”skräckslagna” än att betala.

Berätta lite om kurser som Medborgarskolan i Falköping organiserat inom Digidel?Vi har organiserade studiecirklar med två ideellt arbetande kursledare. Vi har terminsvisa kurser på 8–10 träffar 3–4 x 45 minuter. 6 deltagare per grupp, minst två grupper i veckan.

Hur har intresset för kurserna varit?Mycket bra för vår del. 35 personer – alla har gått en kurs på minst 15 studietimmar – de flesta mer.

Berätta om vilka ni nått med kurserna! Mest pensionärer. Vi har försökt nå ut till invand-rare och medelålders men inte lyckats, så det är 55+

som gäller. Att de ville gå hos oss på dessa studiecirklar tror jag be-ror på att det är opretentiöst – att inga krav ställs att de ska uppnå ett visst mål som i traditionella kurser.

Har du något exempel på vad det var de sa att de ville lära sig? Internet, mail samt jobba med bilder i dokument.

Carina Ögren Foto: Desirée Ögren

31

Några exempel på hur människor reagerat när de börjat lära sig t ex att googla och maila? De jublar!

Har du något exempel på kommentarer från deltagarna?Att miljön med lugnt tempo och egna önskemål är guld värt samt att det inte bara är vid ett tillfälle.

Någon episod du minns?När någon lärt sig maila från Hotmail och mailar in till mig på kontoret. Mailet hinner inte knappt gå iväg förrän de springer in till mig och frågar om det kommit fram. Underbart att se ivrighe-ten. Många har numera bättre kontakt med sina barn och barn-barn via nätet. De älskar också att leta bilder på Google, kolla på YouTube, Blocket, Aftonbladet, jämföra priser.

Foto: Fredrik Swedemyr

32

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

Helt nödvändigt att lära sig källkritik. Studieförbundet Vuxenskolan Väst– Jag tyckte att det var lite underligt att inga andra studieförbund var intresserade av möjligheten med mentorskap. Antagligen be-ror det på var man har fokus och vilka egna kontaktnät man har. Mitt intresse är just on-line och den digitala världen.

Organisationskonsulten Eiwor Backelund är verksam inom Studieförbundet Vuxenskolan (SV) Väst. Tidigare var hon verk-samhetschef i Munkedal, men sedan en tid är Stenungsund hennes bas. Eiwor har fungerat som mentor inom Digidel. IT-kompetensen har vuxit fram eftersom Eiwor både privat och i det företag som hon driver vid sidan av arbetet inom SV Väst, behöver hålla kontakt och samarbeta med släktingar, vänner och kolleger runtom i världen.

Eiwor BackelundFoto: Helena Fernandez

33

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

– Jag ser bara i min egen familj. Min dotters man är engelsman och hans mor bor i Frankrike. Med hjälp av Skype kan de hålla kontakt och hon kan följa barnbarnen. Idag är det många familjer som har det så. Många flyttar runt och om man inte bor utom-lands kan det vara stora avstånd också inom Sverige.

Eiwor har sett många exempel på att människor som saknar tillgång till datorer och uppkoppling riskerar att hamna utanför. Inte bara socialt utan också när det gäller viktiga samhällsfunktio-ner.

Många vill lära sig

– Idag läggs mycket samhällsinformation över på internet. Man kan till exempel boka tid på vårdcentralen, hålla reda på sina mediciner och recept via internet, och sköta kontakterna med Försäkringskassan. Många myndigheter har stängt flera av sina kontor. Att boka biljetter, utföra bankärenden eller besöka en myndighet personligen har blivit mycket svårt för många.

Eiwor möter hela tiden människor i olika åldrar som vill veta mer om datorer och internet.

– Det finns vissa äldre, som till exempel min mamma, som inte tror sig om att kunna lära sig, och ibland träffar jag yngre per-soner som säger: Jag vill inte ha dator. Jag vet inte vad det handlar om, kanske rädsla och okunskap, men huvudintrycket är att det är väldigt många som vill lära sig.

Avigsidor

Det finns avigsidor. Eiwor nämner till exempel problemet med att man kan bli helt uppslukad av sociala medier.

– Facebook och Twitter kan leda till att framför allt unga människor hela tiden kommunicerar och håller på med sina smartphones. De är inte närvarande där de är. De blir splittrade och jag tycker det är synd om dem för det kan skapa stress. Men det gäller att lära sig att hantera tekniken, att sätta gränser. All utveckling har avarter. Det är en konst att lära sig att stänga av, det vet jag av egen erfarenhet. Förut var jag alltid tillgänglig, men jag

34

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

drabbades av en arbetsskada och måste begränsa tillgängligheten. Nu har jag datafria dagar och jobbmobilen stänger jag av från torsdag till måndag. Då är jag inte nåbar.

För ett par år sedan läste Eiwor en magisterexamen vid Linkö-pings universitet i ämnet ”Adult learning and global change.”

– Det ämne jag valde att skriva min uppsats om var hur vi fungerar när vi jobbar tillsammans online. De här nya forumen har påverkat formerna för hur vi fungerar när vi kommunicerar. Det är intressant att studera skillnaderna mellan att talas vid i telefon och att träffas personligen. När inte kroppsspråket med mimik och gester finns med som ett komplement till talet faller en hel del bort. Det finns större risk för missförstånd och feltolk-ningar och det blir lätt en höna av en fjäder.

Mentor

När Kultur i Väst behövde mentorer till Digidelprojektet anmälde Eiwor sitt intresse.

– Jag har den kunskap som efterfrågades. Jag har vuxenpedago-gisk kompetens och kunskap om internet.

Förut arbetade Eiwor för Folkbildningsförbundet och ledde projekt runtom i landet. Det var vanligt med samarbete. Nu fick hon i uppdrag att vara mentor för Vara, Essunga, Grästorp och Lidköping.

– Det var ett ganska löst uppdrag, tycker jag. Det handlade mycket om att kontakta bibliotek och studieförbund kring frågor som: Hur ska vi marknadsföra och genomföra den här kursen?

Vara bibliotek bjöd in biblioteken i Essunga, Vara och Grästorp och Eiwor och hennes medhjälpare Ann Gidmark reste dit.

– De hade redan god kontakt med studieförbunden lokalt. Vad vi hjälpte till med var att gemensamt lägga upp en strategi för att nå allmänheten. Tillsammans utformade vi också en enkel powerpointpresentation med argument för att lära sig att vara på internet. Till exempel: Trött på att vänta i telefonkö till vårdcen-tralen? Var är barnbarnen? Har Försäkringskassan flyttat från orten? Missat sista delen på favoritserien i tv? Svårt komma till blomsteraffären när vännerna fyller år? För att inte tala om ban-

35

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

ken!? Sedan kunde besökare ta del av presentationen där den stod och snurrade på en dator någonstans på biblioteket. Vi hjälpte också till med pressinformation och kursmaterial.

Som mentor fick Eiwor en del frågor från olika bibliotek om hur man kunde lägga upp Digidelverksamheten och hur man skulle nå ut med information.

– Köerna av personer som var intresserade av prova-på tillfäl-len och kurser har varit långa och jag har fått en del frågor om hur man skulle göra för att täcka de behov som fanns. De bibliotek som jag varit mentor för har nått sina mål. Alla har haft händerna fulla. De har inte haft något problem med att få tillräckligt med folk till Digidel-utbudet. Svårast har det varit för de små bibliote-ken, som ofta saknar tillräckligt med personal. Här har studie-förbunden kunnat komma in och göra jobbet med hjälp av de pengar som fanns i projektet. Det lilla ekonomiska stödet har stimulerat samarbetet på många ställen.

Sex bärbara datorer och en router

Under sin tid som SV:s verksam-hetschef i Munkedal arrangerade Eiwor cirklar och anställde en ledare för datakurser i Dingle som ligger i kommunen.

– Vi köpte sex bärbara datorer och en trådlös router. Cirkelleda-ren kunde ta med sig datorerna i bilen och hålla cirklarna på olika platser, och alla sex deltagarna kunde koppla upp sig samtidigt.

Bland dem som kom till en av cirklarna i Dingle fanns en dam som var över 80 år. Hon berättade att hon ville gå kursen för hon


36

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

var nyfiken på världen och ville veta mer om vad som hände. Hon ville också hålla kontakt med sina barnbarn.

– Först hade hon lite svårt att hantera musen, men när vi hade ändrat till en långsammare klickning försvann problemen. När hon kunde börja surfa blev hon alldeles lycklig. ”Tänk att jag som är 82 år kan lära mig detta!”, sa hon.

Eiwor tycker att Digidel är ett viktigt projekt. – Det har gjort att många har fått upp ögonen för att delta på

internet. Pensionärsföreningen SPF ordnar egna kamratcirklar. Den som kan lite mer lär de andra. Snart har hela pensionärsför-eningen i Stenungsund gått både grund- och fortsättningskurs. De har med sig sina egna datorer till våra lokaler och kopplar upp sig.

Källkritik

Men det är inte bara de äldre som behöver bättre kunskaper.– Ungdomar håller mest på med Facebook och SMS. Många

har rätt begränsade grundkunskaper om internet. Det som är mest bekymmersamt är att de ofta inte har lärt sig att sovra i informa-tionen och att de inte alltid är medvetna om vad det kan leda till när de skriver saker. Skrivna ord blir hårda och det går inte att ta tillbaks det som sänts iväg. De tänker inte på vad det kan innebära för en person som de kanske hänger ut och att det till och med kan hända att de begår brott när de gör det.

Eiwor anser att det här är frågor som skulle behöva tas upp mer i skolan.

– Jag tycker inte att det verkar ingå mycket undervisning om dessa saker. Om man ska klara av att hantera IT-världen är det helt nödvändigt att lära sig källkritik och grunderna för att kommuni-cera på internet. Det måste skolan ta tag i!

Foto

: Fre

drik

Sw

edem

yr

38

Utvecklingen är tveeggad. David Karlsson”Vi genomlever ett medialt epokskifte. Manuel Castells, den katalanske sociologen, har jämfört internets uppkomst med skriftkulturens födelse. Kanske överdriver Castells. Ingen vet. Vad vi vet är att den digitala revolutionen rymmer hot om övervak-ning och kontroll, likväl som löften om en vidgad och fördjupad demokrati.”

Citatet är hämtat från David Karlssons digitala arkiv (http://davidkarlsson.net). David har sitt kontor nära Järntorget i Göte-borg, i ett litet rum högst upp det anrika Lagerhuset som numera inrymmer Nätverkstan, Tidskriftsverkstan, Kulturverkstan och många andra verksamheter. Sedan flera år skriver David mycket för olika medier, inte minst om den pågående digitala revolutio-nens demokratiska konsekvenser.

”Internet föddes fram av Pentagon men togs i bruk och spreds ut över världen av kaliforniska hippies. Nätet är en spin-off produkt av det amerikanska militärindustriella komplexet, men rymmer drömmar om fördjupad mänsklig kommunikation och radikaliserad demokrati.”, skriver han i ett kapitel i antologin Urbanitetens omvandlingar. Kultur och identitet i den postindu-striella staden.

– Utvecklingen är tveeggad, säger han, medan han lyfter undan böcker och en bärbar dator från rummets två stolar. Idag är internet helt integrerat i vardagslivet. Den som har makten över nätet kan blockera information, och möjligheterna till övervak-ning är monumentala. Vi sätter digitala fotspår överallt och det är demokratiskt problematiskt. Men om fler får tillgång till informa-tion bidrar det samtidigt till att öka jämlikheten. Digital delaktig-het innebär till exempel att man kan bli mer delaktig i sin egen vård och över huvud taget blir man stärkt som medborgare.

David ser att den digitala utvecklingen också riskerar att leda till att klyftorna i samhället ökar.

– Avståndet mellan dem som har kunskaper i hur man kan

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

39

David Karlsson Foto: Pia Lundquist

skaffa sig information, och dem som inte kan hitta rätt växer. Redan för över fyrahundra år sedan myntade den brittiske

filosofen Francis Bacon uttrycket Kunskap är makt. De kärnfulla orden illustreras i vår tid till exempel av händelserna under den arabiska våren.

– När det gäller makten över informationsflödena har det flera gånger visat sig att det inte går att sätta stopp, det är omöjligt att helt kontrollera tekniken. Trots försöken att släcka ner internet helt under omvälvningarna i Tunisien förra året kunde några unga personer i Göteborg, tack vara sina gedigna IT-kunskaper, upptäcka kryphål och möjligheter för digital kommunikation trots allt. De kunde sitta här i Göteborg och lyckas rädda upp-kopplingen i Tunisien. Christopher Kullenberg, doktorand i vetenskapsteori, och hans vänner hittade tekniska lösningar som väckte stor internationell uppmärksamhet.

David konstaterar att det idag finns mycket kunskap i stora grupper men att andra står helt utanför, och att det kan leda till allvarliga följder för hela samhället om delar av befolkningen

hamnar utanför den digitala utvecklingen. Han menar att det inte bara är de ”förbiseglade” som drabbas, utan att samhället som helhet påverkas.

– Våra gemensamma offentligheter förlorar i betydelse och de gemensamma arenorna minskar, och utan gemensamma arenor blir inte heller en gemensam politik möjlig. Initiativ som Digidel är att välkomna. Sådana satsningar är nödvändiga om den digitala klyftan ska överbryggas.

Gränsen förflyttas

Gränsen för att räknas som delaktig förflyttar sig hela tiden. – För ett tag sedan gick den kanske vid att kunna googla och

maila. Idag handlar det mycket om sociala medier, om Facebook och Twitter. Om man inte kan twittra idag är man inte digitalt delaktig.

Ungdomar lär sig att använda datorer framför allt genom att ha tillgång till och tid att använda sin dator. Om man inte kan sitta vid datorn och prova sig fram är risken stor att man stängs ute. David lyfter fram ett initiativ som haft stor betydelse för kun-skapsspridningen.

– Att LO under en tid subventionerade medlemmarnas köp av PC är en faktor som har gynnat spridningen av internetanvänd-ningen i Sverige. Om man har en dator hemma lär man sig att använda den och blir på så sätt digitalt delaktig.

I ett kapitel i den redan tidigare citerade antologin Urbanite-tens omvandlingar refererar David till Manuel Castells trilogi Informationssamhället och beskrivningen av vikten av inte att hamna utanför de digitala nätverken:

”Nätverk har nämligen den egenskapen att de är effektiva och ändamålsenliga för dem som ingår i dem, men förödande för dem som stängs ute. Dess ofta informella karaktär gör det bara ännu svårare att ta sig in i dem. Den nya maktgeometri som är nätverks-samhällets kan därför inte, som industrisamhällets, beskrivas som en kamp om resurser på en gemensam spelplan. De sociala striderna under industrialismens epok var en tvekamp mellan ar-bete och kapital. I vår informationella kapitalism handlar kampen

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

40

istället om att koppla upp sig mot nätverken, om att över huvud taget få vara med. Hotet som vilar över detta systems alla aktö-rer – individer, grupper, samhällsklasser, städer och landsändar, ja hela världsdelar – är att man kopplas bort från de flöden där pengar, makt och mening cirkulerar.”

– Tillgången till information ökar explosionsartat genom inter-net, och kommunikationsmöjligheterna förbättras. Digitala tekni-kers kapacitet för administration kan få organisation, utbyten och kontakter som annars skulle vara omöjliga, att bli lätta att få till stånd. Och när alltfler invånare i ett samhälle blir upplysta kan det leda det till sociala omvälvningar, säger David.

David visar på ett färskt exempel på dessa mekanismer. Ny-ligen lyssnade han till Joseph Rizk, en ung egyptisk journalist, bosatt alldeles vid Tahrirtorget.

– Rizk besökte Kulturverkstan och jag hörde honom härom-dagen berätta om vad sociala medier betytt för den process som ledde fram till att Mubarak störtades. Om man reser runt i Egyp-ten idag förs det politiska diskussioner överallt, sa han. Det är nå-got nytt, så var det inte innan. Mycket har fått fart och processer har startas. Läskunnigheten i Egypten har ökat under de senaste 20 åren. Landet har en ung befolkning som har fått utbildning, de är ”digitala natives”, men det finns inga jobb. Det räcker inte med internet, men utan internet hade mycket av det som hände under den arabiska våren inte blivit av.

David Karlsson påminner om ett slagord från åttiotalet: Infor-mation wants to be free.

– När informationen är fri leder det till demokratiska omvälv-ningar. På lång sikt finns det skäl att vara optimistisk. Mycket politiskt förtryck kommer helt enkelt att bli omöjligt.

David Karlsson Är idéhistoriker och kulturskribent. Grundare av Nätverkstan och Kulturverkstan. Teman som David skriver och föreläser om är bland andra kulturpolitik, kulturella och kreativa näringar, digitalisering, demokrati.

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

41

42

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

All utbildning bygger på en lärare som kan förstå saker ur olika synvinklar. TanumAnnelie Hugoson är läs- och skrivtekniker på Tanums bibliotek i Tanums kommun. Där har hon arbetat sedan 2001.

– Idag är datorer en självklar del av biblioteksverksamheten. Besökarna ställer många frågor. De är nyfikna men saknar ofta grundläggande datakunskaper. Att det behövs utbildning på det området blir väldigt tydligt när man jobbar här, säger hon.

Annelie, som själv är gravt hörselskadad, är knuten till IT-punkten. Det är bibliotekets satsning för alla som har någon form av läs- och skrivproblem. Ett viktigt hjälpmedel är en dator som är utrustad med förstoringskamera, laser- och punktskrivare, punktdis-play, skanner och hjälpmedels- och träningsprogram. På IT-punkten kan den som behöver det till exempel förstora text och bilder, skriva ut i punktskrift eller få internetsidor upplästa med talsyntes. Dessutom kan man få undervisning i grundläggande datakun-skap. Annelie visar datorns grunder som att spara och öppna dokument, och hur man kan använda internet.

– All utbildning bygger på en lärare som kan förstå saker ur olika synvinklar, säger hon.

Redan innan Digidel-projektet kom igång hade An-nelie erfarenhet av att lära ut datakunskaper.

– Är undervisningen väl genomtänkt från början fungerar allt bättre. För den som inte suttit vid ett tangentbord förut är det tillräckligt att lära sig hur det och musen fungerar. Man behöver inte börja med

att lära sig Word-programmet. För många kan det bli alldeles för mycket att ta in. Sedan är det förstås viktigt att få komma igång och söka på internet.

De personer som man hoppades nå genom Digidel behövde

Annelie Hugoson

Foto

: Hel

ena

Fern

ande

z

43

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

inte ha några förkunskaper.Annelie berättar att bland de datorovana är det många som

är lite rädda för internet samtidigt som de är nyfikna på hur det egentligen fungerar.

– Många har hört talas om virus och blivit uppskrämda. Vi tar upp att det är viktigt att man har ett program för virusskydd på sin dator. Jag brukar säga att det är som en vaccination. Program-met fungerar som en injektion som förhindrar smittan att tränga in i datorn.

Annelie brukar ta emot dem som kommer till en dataintroduk-tion antingen i små grupper eller enskilt.

– På biblioteket lär vi bara ut baskunskaperna. Vi hänvisar dem som vill ha en mer avancerad undervisning till något studieför-bund eller till KomVux.

Annelie berättar att biblioteket har gått ut med information i det lokala annonsbladet Björklövet om Digidel och möjligheten att få prova på datorer och internet kostnadsfritt. Dessutom har man satt upp affischer och lagt ut information på kommunens hemsida:

Digidel, Internetkurs i fyra delarMer information och för att se när nästa kurs startar i Tanumshede, besök vår hemsida: www.tanum.se/Internetkurs eller ring biblioteket: 0525 - 182 35

– Sedan har informationen om denna möjlighet också spridits muntligt mellan vänner och bekanta, tillägger Annelie.

Som mest kom det 17 besökare till en prova-på-träff på biblio-teket i Tanumshede. Det var den första Digidelhösten 2011. Sedan dess har flera kurser genomförts. Målet för Tanums kommun var att få 50 personer att komma till kurserna. Annelie räknar med att man gott och väl kommer att nå målet. Majoriteten av dem som kommer till kurserna är äldre, men det finns också andra som An-nelie anser att man måste satsa på.

– Vuxna arbetssökande är en sådan grupp. Det känns som om folk alldeles har glömt bort dem! Arbetsförmedlingen säger: Gå in

44

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

på den eller den sidan, men många kan inte. De vet inte hur man gör. Dessutom kan man inte vara säker på att alla ungdomar kan söka på internet. Det kan inte alla. Båda dessa grupper behöver uppmärksammas mer.

Tanums huvudbibliotek ligger i Tanumshede. Inom kom-munen finns det bibliotek också i Hamburgsund, Fjällbacka och Bullaren.

Har med egna datorer

– Vi har haft en datakurs på Bullarens bibliotek. Det var fyra kurstillfällen. Det blev ganska trångt i lokalen med mellan 12 och 15 deltagare varje gång. Åldern varierade mellan 38 och 81. Vi var två kursledare, en bibliotekarie och jag, och vi fick springa runt

mycket. Vi fick verkligen motion under den kursen. Man behöver vara ganska stresstålig när många behö-ver hjälp samtidigt.

Bibliotekets datorer räckte inte till, men flera kurs-deltagare hade med sig sina egna bärbara.

– Den stora utmaningen var alla olika operativsys-tem, konstaterar Annelie.

De flesta som anmält sig kom till alla träffarna. – Vi tog upp bland annat hur man söker på internet,

hur man hämtar bilder och sparar, hur man skickar e-post och hur man bifogar dokument. Deltagarna fick träna till exempel på att skicka e-post till varandra.

Annelie berättar att det särskilt bland äldre perso-ner, är ett mycket vanligt skäl till att man dyker upp på en kurs, att man vill kunna skicka e-post till barnbar-nen.

– Det var också många som vill lära sig att betala sina räkningar via Internet. Vi bjöd in den lokala ban-

ken och de tog hand om den undervisningen och visade kort vad man generellt kunde göra via sin dator, som att betala räkningar och flytta pengar mellan kontona. Ville en person sedan fråga nå-got närmare fick man kontakta sin bank senare. De flesta banker har en demodator att använda sig av.


45

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

Det blev mycket positiva reaktioner på kursen. – Jag kan se framför mig hur ett leende plötsligt kunde sprida

sig från öra till öra. Några vanliga kommentarer var: ”Å vad spän-nande! Jag har lärt mig massor. Väldigt roligt! Berätta mera!”

Annelie sammanfattar i några punkter det hon tycker att är allra viktigast i mötet med dator-nybörjare:

�� Börja med tangentbordet, bildskärmen och musen�� Förklara hur man gör för att söka på internet�� Visa hur man skickar och tar emot mail�� Berätta bildrikt�� Ta det sakta så att alla hänger med

Annelie fick i uppgift att vara mentor för kommunerna Ström-stad, Munkedal, Sotenäs och Lysekil. Hon mailade biblioteken där och erbjöd sig att komma på besök och hon bjöd också in till biblioteket i Tanum, men det visade sig vara trögt att få några träf-far till stånd.

– Alla hade fullt upp och svårt att avsätta tid för resor och mö-ten. Istället hade jag mailkontakt med alla de bibliotek som jag var mentor för. Vi hade olika versioner av Officepaketet. Det gjorde det krångligt när vi skulle gå igenom hur man kan visa en ovan datoranvändare hur man gör.

När man ska arrangera en datakurs på ett bibliotek är det några frågor som Annelie rekommenderar att man tänker igenom innan man börjar annonsera.

– Det är viktigt att först ta reda på om det finns personal som kan jobba med kursen. I Tanum ville vi gärna erbjuda fler att gå kurs, men så måste vi ju samtidigt sköta vårt vanliga arbete, säger Annelie. En annan fråga gäller lokalerna. Finns det plats? Och hur är det med utrustningen? Hur många datorer har vi? Det får man ta reda på först. Sedan behöver man tänka igenom vem man vänder sig till. Är det pensionärer så kan man hålla kursen på dagtid, men om man vill rikta sig till yngre som har jobb att sköta behöver den ligga på kvällstid.

46

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

vIKTig-mässan och ABF.Härryda”Förra året gick drygt 9 000 besökare hem med bättre koll på läs-plattor, geocaching, webbdesign och 24 timmars-biblioteket. Nu

är det dags att fylla Mölnlycke kulturhus igen - välkommen till en IT-mässa för alla!” Kulturhuset informerade på sin hemsida. För andra året i rad arrangerades i oktober 2012 mässan vIKTig – om informations- och kommunikationsteknik, IKT, och Gunilla Südow var projektledare båda gångerna.

– Allmänheten och alla anställda i Härryda kommun får möjlighet att prova på Wii-spel, Ipad, seniorsurf, skattjakt med GPS, läsplatta, nedladdning av talböcker, spelprogrammering, LAN och mycket annat. Efter den första vIKTig-mässan gav vi gratis nybörjarkurser i internetkunskap, berättar hon.

Mölnlycke är centralort i Härryda kommun och Gunilla är själv till vardags bibliotekarie i det bibliotek som är inrymt i kulturhuset där. Det är också platsen för

mässan. I sitt arbete ägnar hon sig särskilt åt målgrupper med läs-svårigheter och äldre personer.

Mässan anordnas i samarbete med kommunens Utbildning, Kultur och Fritid. Bibliotek finns förutom i Mölnlycke, också i Landvetter, Hindås och Rävlanda. I Härryda var Digidel-projektet ett samarbete mellan biblioteken och studieförbundet ABF.

– En av flera tankar med förra årets vIKTig-mässa var att den skulle fungera som startpunkt för nybörjarkurserna i internet för 60+. Väcka intresse för internet helt enkelt. Jag hade deltagit i Kul-tur i Västs uppstartsdag angående Digidel och tankarna kring en IT-mässa för alla och Digidel sammanföll så bra. Jag kontaktade

Gunilla SüdowFoto: Helena Fernandez

47

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

ABF och de ville gärna samarbeta. Gunilla berättar att ABF har skött det administrativa och till-

handahållit datorerna medan biblioteken har stått för arbetskraf-ten. Bibliotekarierna har fungerat som cirkelledare.

– Det mål vi fick från Kultur i Väst var att öka den digitala delaktigheten i Härryda kommun med 175 personer under projekt-tiden. 180 personer deltog och utvärderingen visade 4,4 av 5, säger hon.

Gratiskurserna följde en mall. Deltagarna fick lära sig att öppna ett e-postkonto, att söka information och att betala räk-ningar. Johanna Pettersson är en av de bibliotekarier som hållit i Digidelkurserna.

– Varje grupp träffades vid fyra tillfällen, 3 x 45 minuter varje gång. Första gången frågade vi vad de helst ville lära sig. Att kunna sköta bankärendena och att kunna surfa var de vanligaste svaren. En del var långt framme och hade specifika önskemål, andra ville lära sig lite bildredigering och att maila. I grupperna hjälpte deltagarna också varandra. De som redan hade en del kunskaper visade de andra.

Johanna berättar att hon nu efter kurserna hänvisar personer som frågar antingen till socialförvaltningens IT-coacher för senio-rer, till IT-caféer eller till ABF.

Bakgrund till vIKTig-mässan

Yngre Härrydabor har det ganska väl förspänt när det gäller IT, säger Gunilla.

– Nästan alla elever i skolan har en dator och lärarna här gör ett IT-lyft. Det finns ett skoldatatek i kommunen. Bakgrunden till mässan var att vi ville visa upp för pedagoger, föräldrar och andra kommuninvånare allt det som finns. Vi tänkte oss en halvdag, men det blev ett tredagarsevenemang. Mässan är ett tillfälle då pedagoger och elever får chansen att lära sig mer om IKT. Alla hjälps åt. Vi bidrar med det vi kan inom kommunen.

Banker och myndigheter vill också gärna delta i mässan och visa upp IT-baserad service för allmänheten. Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Skattemyndigheten har montrar och flera

48

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

banker finns på plats. Det gör också kommunens egen IT-funktion. – Annars träffar man aldrig dem som jobbar där, nu kan den

som vill fråga vad de gör. Här finns också representanter för vård och omsorg. De anordnar workshops och visar program och tips för allt från kognitionsstöd och hjälp med att organisera vardagen till hjälpmedel för personer med syn- och hörselnedsättningar.

Inför den första mässan funderade arrangörerna på hur man skulle kunna locka de äldre besökarna.

– Vi skaffade olika appar som vi tänkte oss kunde passa. Om handarbete och resor och sådant. De äldre kom och de intressera-de sig för apparna – men inte alls dem vi hade räknat med. Äldre damer fastnade särskilt för fotbollsappar och actionspel lockade också. Ingen nämnde något om handarbeten.

Foto

: Fre

drik

Sw

edem

yr

49

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

Ur programmet:

Gunilla berättar att det var ett stort intresse från seniorerna för att testa Ipad.

– Vi fick öppna flera rum och till slut satt de även i korridoren och testade ”paddorna”. Som mest fick vi ihop 80 till utlåning.

50

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

ABF i Härryda

En av mässans programpunkter annonserades såhär: ”Börja surfa och upptäck världen på nätet! Testa för första gången eller bli helt enkelt ännu bättre. För alla 60+. ABF Sverigerummet”

Besökarna Marianne Berggren och Lennart Claesson slog sig ner vid varsin dator bredvid Björn Magnusson, studieombudsman Härryda ABF.

– Jag är inte helt obekant med datorer, men jag vill veta mer om sociala medier, sade Marianne Berggren. Det går inte en dag utan att man hänvisas till bloggar och Twitter!

Hon har dator med internet sedan några år.– Jag känner mig hemmastadd med den, men internet är en

labyrint!Både Marianne Berggren och Lennart Claesson var nyfikna

på Facebook, och Björn Magnusson började med att logga in på sitt eget konto.

– Nu är vi inne på min sida. Vi kommer till mina vänner. Här har vi en av mina vänner som varje dag fotograferar en kobbe utanför Mar-strand som heter Tjuremesen. Sedan läggar han ut bilden. Samma bild dag efter dag. Han ville sluta, men då protesterade folk. Här ser man att 640 vänner följer vad som händer med Tjuremesen. Här ser vi hur många som har tryckt på gilla-knappen. Och det finns nio kommentarer. Såhär gör man när man vill läsa…

De tre vid bordet följer vad som händer på skärmen. De läser kommentarerna tillsammans.

– En del har djupa tankar, en del ytterst obetydliga. Folk väljer vad de vill dela med sig av och å andra sidan kan jag välja vad jag vill ta del av.

Lennart Claesson och Marianne Berggren, ABF-montern, vIKTig-mässan, Mölnlycke kulturhus.

51

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

Starkt intresse för nybörjardata

Lena Brunberg är verksamhetsansvarig på Härryda ABF. Hon får hela tiden frågor från mässbesökare om vilka datakurser som finns.

– Det finns fortfarande ett starkt intresse för nybörjardata. Man tror att alla ska kunna det här nu, men så är det inte. Vi får frågor från personer i åldrarna från trettio år och uppåt. Jag har faktiskt ofta blivit förvånad över att det är så pass många unga som inte kan grunderna. De kan inte spara och annat sådant. Man trodde att de unga fått den här kunskapen med modersmjöl-ken, men vi märker att det inte är så. Det kan ta emot lite för en ung person att komma till en nybörjarkurs och ibland kommer de som sällskap till en äldre släkting. På det sättet kan ju båda lära sig.

Nu har ABF avslutat sin kursverksamhet inom Digidel. – Det var ett helt enormt projekt. Inom två månader hade vi

175 anmälningar till kurserna, och vi fick allihop att gå. Det gällde att pyssla och dona. Alla hade sina frågor.

Lena berättar att en del av kursdeltagarna knappt hade sett en dator tidigare, andra kunde redan en del.

– Eftersom det fanns två nivåer att välja mellan – nybörjare och fortsättare – fungerade det bra. Det hände ibland att kurs-deltagare gick till biblioteket mellan kurstillfällena och frågade bibliotekarierna där när de körde fast.

Lena Brunberg säger att hon gärna vill fortsätta med den här sortens kurser.

– Det får inte ta slut nu. När man väl har börjat äta kakan vill man ha mer. Folk vill lära sig saker och ting.

Björn Magnusson har gått över till att visa hur bloggar fung-erar.

– Det som står med större bokstäver är det som folk skriver mest om.

Marianne Berggren och Lennart Claesson tittar koncentrerat på skärmen. Nu är det bara fem minuter kvar till nästa program-punkt.

52

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

Ett socialt sammanhang är viktigt för många när de ska lära sig något . KortedalaStadsdelen Kortedala i Göteborg är ett mångspråkigt område. På biblioteket där har man jobbat med olika projekt ända sedan de första datorerna kom i mitten av nittiotalet. Anna Hallberg, stu-diebibliotekarie och projektledare Vuxna i Lärande, ViL, berättar att biblioteket har anpassat utbudet av kurser och undervisning till vilka behov besökarna har, och det är något som har varierat under åren.

– Numera börjar vi alltid en ny kurs med Word. Idag är många redan bekanta med Facebook, Google och YouTube. Det man behöver hjälp med är ofta att skriva en jobbansökan och ett CV och för att klara det behöver man kunna Word. Också för dem som är helt ovana vid datorer är det bra att börja med Word, för då får man lära sig tangentbordet och att hantera musen. Word är mer avskalat än webben med all dess reklam som pockar på uppmärksamhet.

En lärmiljö är en biblioteksmiljö som är anpassad för vuxnas lärande. På nio av de 25 folkbiblioteken i Göteborg har det inrät-tats lärmiljöer inom ramen för ViL som är ett samarbete med Vuxenutbildningen. I Kortedala omfattar ViL-projektet också erbjudanden om datakurser. Kampanjen Digidel har bidragit till att några bibliotek har utökat sin datakursverksamhet. I lärmiljön på Kortedala bibliotek finns datorer, ett tyst läsrum, kursmaterial och framförallt studiebibliotekarier som under vissa tider ger studiehjälp, datakurser och håller i ett språkcafé. De som kommer till lärmiljön läser ofta SFI och svenska som andraspråk, men den är till för alla vuxenstuderande, enligt principen om det livslånga lärandet.

På bibliotekets hemsida finns information dels om Vidare lär-miljö, dels om hur man kan få studiehjälp. Lärmiljön är öppen för vuxenstuderande och för dem som funderar på att börja studera

Foto

: Fre

drik

Sw

edem

yr

54

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

eller vill ägna sig åt självstudier. ”I lärmiljön kan du studera i vårt tysta läsrum, använda datorerna och under vissa tider få hjälp inför olika studieuppgifter” står det. Den som vill få ”hjälp med att komma igång med dina studier, skaffa en e-postadress, hitta information på webben eller något annat” kan kontakta bibliote-ket för att boka en tid.

– Vissa tider är det drop-in. Då kan man gå till lärmiljön och få hjälp av bibliotekarien att söka information på nätet eller i böcker. Det går även att få språkstöd, det vill säga hjälp med svenska språ-ket om man inte förstår vad ett ord betyder eller vad en studie-uppgift innebär. Vi ser det brett, som en hjälp till självhjälp.

Man kan få hjälp av olika slag, till exempel med att hitta var man kan söka efter lediga jobb, hur man skriver ett CV eller ett personligt brev.

Det krävs repetition

– Det finns olika uppfattningar om vad en kurs är, säger Anna. För min del tycker jag inte att ett enstaka tillfälle kan kallas en kurs. Det krävs repetition. Till våra datakurser får man komma minst fyra gånger. På så sätt uppstår också ett socialt samman-hang som är viktigt för många när de ska lära sig något.

Vanligtvis brukar Kortedala bibliotek erbjuda två parallella datakurser i veckan under terminerna.

– Under Digidel gjorde vi en satsning med tre parallella kurser. De grundläggande kurserna med fyra träffar i varje, är fördelade på två tillfällen om Wordprogrammet och två tillfällen med internet.

Deltagarna rekryteras på olika sätt. Tillfällena blir individan-passade eftersom deltagarna ofta ligger på olika nivå.

– I det dagliga informationsarbetet händer det att vi träffar personer som säger att de aldrig använt en dator. Om det är någon som har bråttom med att skicka ett mail eller skanna kan vi hjälpa till med det först, sedan berättar vi om att det finns kostnadsfria datakurser på biblioteket. I våra programfoldrar informerar vi också om kurserna, och ViL-projektet arbetar uppsökande och erbjuder kurserna till olika grupper.

55

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

Antalet deltagare varierar.– Vi har kört lite olika, vanligen antingen 6 eller 12. För 12 krävs

två lärare, och om det är helt datorovana i en grupp är även 6 personer för mycket för en. Det blir en hel del spring.

Att bibliotekarier får en roll som kursledare och lärare anser Anna vara något ganska självklart och näraliggande.

– Vi är inte pedagoger men vi jobbar pedagogiskt. Och jag som studiebibliotekarie tycker inte att det är något konstigt. Det har alltid varit så. Folkbiblioteken har ett folkbildande uppdrag som inkluderar pedagogiska moment.

Könsfördelningen brukar vara ganska jämn bland deltagarna, men Anna tror att antalet kvinnor kanske väger över en aning. Platserna går åt fort.

– Ja, det är svårt att tillgodose efterfrågan. Kön är lång, och tyvärr kan det dröja innan man får gå. Somliga tappar intresset medan de väntar, vilket jag förstår.

I Kortedala finns det möjlighet att välja kurstid. Man kan gå antingen på kvällen eller på morgonen. Några deltagare brukar ha med sig egna bärbara datorer.

– Vårt material är anpassat till bibliotekets datorer, men det

Foto

: Fre

drik

Sw

edem

yr

57

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

brukar gå bra att använda sin egen också och det kan förstås vara en fördel att lära sig att jobba med den.

När biblioteket började med datakurser erbjöds undervisning på olika språk, men intresset var inte stort. De flesta valde svens-ka.

– Man såg det som ett tillfälle att lära sig mer svenska., säger Anna. Vi har insett att det sociala umgänget är en viktig del av den här verksamheten. Vi har alltid en kaffepaus, dels för att man kan behöva ett avbrott och få tillfälle att sträcka lite på sig efter en timme, men också för att deltagarna uppskattar att samtala med varandra medan man fikar.

Som en parantes berättar Anna att ett språkkafé i Kortedala är en följd av samtalen under kurserna på biblioteket. Café Ordbron har öppet på onsdagar. Dit kan man gå och träffa andra som vill prata på lätt svenska.

Demokrati och delaktighet

Anna lyfter fram att folkbiblioteken också har ett demokrati-uppdrag. Hon säger att den digitala klyftan sträcker sig bortom datorerna.

– Att man lärt sig att googla och maila betyder inte att man är delaktig i ett samhälle. Den digitala klyftan består. Allt f ler samhällstjänster blir digitala och det är dyrt att stå utanför, till exempel att betala sina räkningar via girering.

Anna Hallberg ser ett mönster. Så fort man har lärt sig något så går utvecklingen vidare. Det innebär att man måste uppdatera sig ständigt. Det kommer hela tiden ny teknik som kräver nya kunskaper. Ett aktuellt exempel är mobilerna som har utvecklats mycket nu och många som just lärt sig vad e-post är hamnar utan-för den tekniken.

– Det viktigaste man kan lära sig på en datakurs på biblioteket är hur själva inlärningen av den här typen av nya saker fungerar. Man kan förstå strukturen och få en ökad kompetens när det gäl-ler själva lärandet – en studieteknik för digitala frågor.

58

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

Det finns goda skäl att förhålla sig kritisk. Rasmus FleischerParallellt med arbetet för en ökad digital delaktighet förs det fram kritik av hur internet utvecklas.

Tiden rör sig hastigt framåt på internet. Sträckan från historia till framtidsvisioner är kort. Begrepp och föreställningar föränd-ras snabbt. Det räcker att blicka tio år bakåt för att upptäcka stora förändringar. Rasmus Fleischer är forskare i samtidshistoria och i en föreläsning (under vIKTig-mässan i Mölnlycke) med titeln ”Internets möjligheter och utmaningar” lyfter han fram några exempel på utvecklingen:

– 2002 fanns inget Wikipedia och Google var något helt annat än idag. Då fanns det visioner om ”cyberspace”, en tanke på en utveckling bortom det materiella, som man inte talar mycket om idag. Begreppet ”virtuell verklighet” har också blivit mindre aktuellt, och idag hör man sällan någon nämna Second Life, eller andra virtuella världar, när de talar om internets framtid.

Rasmus påminner om att på 00-talet var bloggarna domine-rande för åsiktsutbytet på nätet.

– De finns ju fortfarande kvar, men har i hög grad ersatts av Twitter.

På samma sätt har de forum som var viktiga för några år sedan övergivits av många till förmån för Facebook, den sociala nätverks-tjänsten som först 2007 började användas på allvar i Sverige. Och den digitala musikservicen Spotify används av alltfler istället för ljudformatet mp3.

– Utvecklingen är öppen och det finns ingen rak linje. Internet rymmer både möjligheter och utmaningar och det finns goda skäl att förhålla sig kritisk.

En annan faktor som Rasmus lyfter fram är att det på gott och ont finns en rörelse från ett decentraliserat nät till ett centralise-rat.

– Det innebär att beroendet av några få stora aktörer växer, vi lägger alla ägg i samma korg.

Rasmus Fleischer Foto: Helena Fernandez

59

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

Kommersialisering

Kommersialiseringen av internet är en annan trend. – Sedan 2008 – 09 har det utvecklats konsensus om att vi

behöver nya affärsmodeller för att rädda ekonomin. Vi ska tjäna pengar på internet. Antalet konsulter för sociala medier har ökat explosionsartat. Det är viktigt att vi tänker kritiskt angående den här utvecklingen nu. Detta är inte slutpunkten, vi kan fortfarande påverka. Det finns ingen förutbestämd logik. Internet kan utveck-las på många olika sätt.

Rasmus talar om några ofrånkomliga faktorer:

�� Man kan sprida skvaller och rykten.�� Man kan kopiera och sprida skyddat material som t ex musik.�� Man kan kopiera hemligstämplat material.

– Det går förstås att lagstifta, men man kan vara anonym på inter-net. Det går inte att garantera att identifiering är möjlig.

Det finns en risk för att användningen av internet blir tudelad, anser Rasmus. Dels kan det bildas en mainstream, en stor massa som håller sig till ett bekvämt och reglerat nätanvändande, dels kan det växa fram ett underground, anonymt internet.

Utvecklade funktioner

– Idag strukturerar få aktörer mycket av våra vardagliga rutiner. Styrningen blir starkare. Under de senaste fem åren har webben särskilt utvecklat funktionerna nyhetsflödet, sökrutan och rekom-mendationerna.

Nyhetsflödet påverkas av att politiska debatter äger rum på Facebook och Twitter i en enorm hastighet.

– Alla kan inte vara med på lika villkor för alla kan inte sitta uppkopplade på Twitter en förmiddag. Dessutom uteblir fördjup-ningen när det går så fort. Tidningar väljer att publicera artiklar som kan vålla en storm på nätet.

Blogginlägg har möjlighet att vara mer fördjupade än Twitter, påpekar Rasmus, men bloggarna förlorar just nu mark till Twitter.

60

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

Sökrutan, den andra funktionen som utvecklats mycket på senare år, framstår i Rasmus beskrivning som en illustration till det gamla ordspråket ”som man ropar i skogen får man svar.”

– Det är värt att fundera på om inte sökrutan kan inskränka nyfikenheten i vissa lägen. Sökrutan kräver att man vet i förväg vad man vill ha, och det är det man får.

Den tredje funktionen, automatiskt uträknade rekommenda-tioner, har fått ökad utbredning.

– På Facebook får jag, baserat på matematiska uträkningar uti-från mitt tidigare beteende, rekommendationer om vilka männ-iskor jag bör lära känna. Och sedan 2007 har Google förändrats. Med utgångspunkt i all den information som företaget har samlat in om oss från Gmail, YouTube och Blogspot – som alla kontrol-leras av Google – får vi individuellt anpassade sökresultat.

Rasmus förklarar med exemplet att den som har många miljö-engagerade vänner får andra sökresultat angående klimatfrågor än en person med många konservativa bilvänner.

– Var och en hamnar i sin egen filterbubbla. Det är bekvämt och praktiskt, men något går förlorat. Dessutom har Google gjort en ändring så att ny information numera kommer högst upp. Snabba debatter fångas upp på Twitter. Nuet blir alltmer priori-terat. Rasmus frågar retoriskt: Vad är det då som riskerar att gå förlorat?

– Till exempel det gemensamma minnet. När diskussioner förs på Facebook försvinner de snabbt och blir svåra att hitta igen. Det kan försvåra ett långsiktigt engagemang. Långsiktighet är inte något som prioriteras av sociala medier. Faktum är att Facebook och Twitter aktivt gör det svårt att blicka bakåt.

Annat som enligt Rasmus riskerar att gå förlorat är sådana kvalitéer som är svåra att mäta.

– Det som premieras är det mätbara. Det lågintensivt positiva gynnas, gilla-knappen är ett exempel. Möjligheten att mäta kan leda till att tidningar lyfter fram vissa slags frågor, sådana där man inbjuds att snabbt ta ställning. Annat, sådant som inte uppmätts, får stå tillbaka.

E-boken öppnar för att mäta många olika faktorer.

61

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

– Den är förknippad med en övervakningsteknik. Varje sid-vändning registreras. Läsningen detaljregistreras. Förlaget kan få respons, och om till exempel många läsare tröttnar på sidan 62, kan förlaget överväga att be författaren skriva om den sidan. Detta är ytterligare en illustration till att det mätbara gynnas.

En annan risk som Rasmus ser med e-böcker, är att auktoritära regimer kan kolla vad folk läser.

– Här finns också den intressanta frågan om biblioteken kom-mer att tillåta kommersiella aktörer att registrera sidvändning.

Rasmus FleischerÄr historiker och forskare, han är också författare, bloggare och föreläsare med teman som upphovsrätt, fildelning, den digitala boken och definitionen av begreppet ”bok”.

62

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

LÄSTIPS OCH WEBBTIPS

Olle Findahl,

De som står utanför: en rapport om digital delaktighet. 2012

Svenskarna och Internet 2012

Rasmus Fleischer,

Blogg: copyriot.se

Det postdigitala manifestet. 2009

Boken och biblioteket. 2011

Musikens politiska ekonomi. 2011

Anne Hederén och Sofia Larsson,

Projekt Nytta & nöje på nätet: Internetguidning på östgötabibliotek.

Slutrapport. 2010

IT i människans tjänst: en digital agenda för Sverige.

Näringsdepartementet. 2011

David Karlsson,

http://davidkarlsson.net

Ola Larsmo tillsammans med Lars Ilshammar,

http://olalarsmo.com

net.wars. 1997

404 – utflykter i glömskans landskap. 2005

Geijer och bloggarna. Daedalus 2006

Nyttan av digital delaktighet: ett producentperspektiv. 2011

Ann-Kristin Sandberg,

Mentorskap i praktiken. 2007

Bo R Svensson och Håkan Selg,

”Du kan också!”: att främja seniorers användning av Internet. 2007

Digidel 2013. En kampanj för digital delaktighet i Sverige:

http://digidel.se

Digital delaktighet i Västra Götaland: http://digidel.kulturivast.se

63

Skr

iftse

rie

201

2:3

| K

ultu

r i V

äst

KONTAKT Välkommen med dina frågor och idéer till:

Marita Graad Jansson,

bitr bildningskonsulent, Västra Götalands Bildningsförbund

0511-134 65, [email protected]

Örjan Hellström, konsulent IT Kultur i Väst,

031-333 51 77, [email protected]

Kerstin Wockatz, konsulent kultur och lärande Kultur i Väst,

010-441 33 28, kerstin.wockatz@ kulturivast.se

Kultur i Väst har uppdraget att stärka och utveckla kulturens och konstarternas roll i Västra Götaland. Detta gör vi tillsammans med 49 kommuner,

föreningar, organisationer, nätverk, näringsliv, kulturutövare, bibliotek, skolor, arrangörer och regionens invånare.

Kultur berikar livet.

Kultur i Väst 405 44 Göteborgbesök Rosenlundsgatan 4

växel 031 333 51 01

www.kulturivast.se

9 789187 229015

ISBN 978-91-87229-01-5

Kultur i Väst skriftserie nr 3 | 2012

digital - kulturivast.se · insikt i den digitala världen genom kostnadsfri dator/internetin -...

Documents