detta ideliga mötande

8/19/2019 Detta ideliga mötande

1/295

”Detta ideliga mötande”

En studie av hur kommunikation och samspelkonstituerar gymnasieelevers skolpraktik

GUNVIE MÖLLÅS

School of Education and Communication Jönköping University

Dissertation Series No. 8• 2009


2/295

© Gunvie Möllås, 2009itle: ”Detta ideliga mötande” - En studie av hur kommunikation och samspelkonstituerar gymnasieelevers skolpraktik Dissertation Series No: 8

School o Education and Communication Jönköping University Box 1026SE-551 11 JÖNKÖPINGPhone: +46 36 10 10 00Fax: +46 36 16 25 85

Layout och redigering: Andreas EckertPrint: ARK ryckaren AB, Jönköping ISBN: 978-91-628-7911-2


3/295

ill Elenor, Linnéa och Daniel


4/295


5/295

ABSTRACTGunvie Möllås, 2009itle: “Always these meetings” – A study o communication and interaction

constituting the school practice o upper secondary studentsLanguage: Swedish, with a summary in EnglishKeywords: Upper secondary school, national programmes, pupils in need o spe-

cial support, special education, communicative relational perspective,communicative contexts, participation, communication, learning, me-diated actions, mediational means, dramaturgical perspective, ethnog-raphy

ISBN: 978-91-628-7911-2

Practically all pupils leaving the nine-year compulsory school continue their studies at the uppersecondary school, which consequently aces the challenge o meeting the whole range o varying

needs and conditions o students. Daily school practice is constituted by a number o communicative

contexts, ormal as well as inormal. In these social and linguistic contexts, conversations are held

about and with students. Te dissertation, which ocuses on students in need o support, is expected

to contribute to the creation o knowledge about how communication and interaction constitute

daily work and how this ultimately may be maniested in exclusion and inclusion processes during

the upper secondary school education o the young. Te research is directed at the organisation o

the work o the upper secondary school as well as at students’ experience o and learning rom their

participation, communication in various contexts and their own learning.

Te dissertation has its point o departure in the communicative relational perspective (KoRP),

which is ounded on socio-cultural theory ormation. In addition, concepts rom dramaturgy have

been used as analytical tools or deepened analysis and interpretation o interaction. Te study is eth-

nographic and longitudinal in its nature. During slightly more than three years o field work, eleven

case study students have been ollowed on their journey through upper secondary school education.

Te outcome indicates the complexity o the upper secondary school, where communication

and actions in a number o communicative contexts not always have the expected effect. o ormal

contexts that shall have a precautionary and supportive unction belong pupil welare team meetings,

transition conerences and class meetings. For the group o case study students, however, these turn

out to have limited significance. Among other things, the study uncovers how work organisation,

mediational tools and the interaction o participants may become obstacles. Further, waiting or

support efforts as well as inadequate collaboration between various communicative contexts have

negative consequences or students concerned. For students who prosper in spite o complicated

schooling and lie situation in general, the experience o participation in a community o riends has aprominent position, but above all participation in one’s own learning process appears to be a decisive

actor. Tis calls or continuous talks and ollow-ups, in which teachers and not least class teachers/

mentors have a central role.


6/295

SAMMANFATTNINGGunvie Möllås, 2009 Titel: ”Detta ideliga mötande” - En studie av hur kommunikation och sam-

spel konstituerar gymnasieelevers skolpraktik Språk: Svenska med engelsk sammanfattning Nyckelord: gymnasieskola, nationella program, elever i behov av särskilt

stöd, specialpedagogik, kommunikativt relationsinriktat per-spektiv, kommunikativa kontexter, delaktighet, kommunika-tion, lärande, medierad handling, medierande verktyg, drama-turgi, etnogra

ISBN: 978-91-628-7911-2

I stort sett alla elever som lämnar grundskolan ortsätter sina studier i gymnasieskolan, som därmedstår inör utmaningen att kunna möta hela variationen av elevers skitande behov och örutsätt-

ningar. Skolans dagliga praktik byggs upp av en mängd kommunikativa kontexter, ormella såväl

som inormella. I dessa sociala och språkliga sammanhang örs samtal om och med elever. Av-

handlingsarbetet riktar intresset mot elever som av olika skäl har bedömts vara i behov av stöd och

studien örväntas utgöra ett bidrag till kunskapsbildningen om hur kommunikation och samspel

konstituerar den dagliga verksamheten samt hur detta i sin örlängning kan ta sig uttryck i exklu-

derings- och inkluderingsprocesser under ungdomarnas gymnasieutbildning. Forskningsarbetet är

inriktat dels mot organiseringen av gymnasieskolans verksamhet och dels mot elevernas upplevel-ser och erarande av sin delaktighet, kommunikationen i olika kontexter och det egna lärandet.

Avhandlingen tar sin utgångspunkt i det kommunikativa relationsinriktade perspektivet

(KoRP), som vilar på en sociokulturell teoribildning. Därtill har begrepp hämtade rån drama-

turgin använts som analysverktyg, ör ördjupad analys och tolkning av samspelet. Studien har en

etnografisk och longitudinell karaktär. Under drygt tre års ältarbete har elva allstudieelever öljts

på resan genom den gymnasiala utbildningen.

Resultatet visar på gymnasieskolans komplexitet, där kommunikation och handlingar inom en

rad kommunikativa kontexter inte alltid år örväntad effekt. ill ormella sammanhang som ska

ha en örebyggande och stödjande unktion hör elevvårdsteamsmöten, överlämnings- och klass-

konerenser. För gruppen av allstudieelever visar sig emellertid dessa ha en begränsad betydelse.

Studien blottlägger bland annat hur verksamhetens organisering, medierande verktyg och aktö-

rernas samspel kan bli till hinder. Vidare år väntan på stödinsatser och bristande samverkan mel-

lan olika kommunikativa kontexter negativa konsekvenser ör berörda elever. För elever som når

ramgång trots en komplicerad skolgång och livssituation i övrigt, år upplevelsen av delaktighet i

en kompisgemenskap en ramskjutande plats, men ramörallt ramstår delaktigheten i den egnalärandeprocessen som en avgörande aktor. Detta ställer krav på kontinuerliga samtal och uppölj-

ningar där undervisande lärare och inte minst klassöreståndare/mentor intar en central roll.


7/295

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

FÖRORD

1. INLEDNING OCH SYFTE 1Val av forskningsområde och forskningsfokus 4

Sociala och språkliga sammanhang i en komplex verksamhet 4Syfte och frågeställningar 6Avhandlingens disposition 6

2. GYMNASIESKOLAN I FÖRÄNDRING 9

Från katedralskolor till en integrerad gymnasieskola 9Dagens gymnasieskola växer fram 12Gymnasieskolan under 2000-talet 14Planerad reformering av dagens gymnasieskola 16Gymnasieskolans historiska och kulturella ryggsäck 18

3. TIDIGARE FORSKNING 20En exkluderande eller inkluderande gymnasieskola? 20Gymnasieutbildning - för vem? 23

Statusskillnader inom gymnasieskolan 26

Att bli sedd och hörd 28Stöd, men när, var och hur? 30

Elevdokumentationens konsekvenser 32Gymnasieelevens eget ansvar 34Gymnasieskola för alla – en utopi eller verklighet? 36

4. SPECIALPEDAGOGIK SOM VERKSAMHETOCH KUNSKAPSOMRÅDE 38Specialpedagogik inom gymnasieskolan 38

Elevens ”behov” eller ”rätt” 39Specialpedagogiska stödåtgärder inom gymnasieskolan 40Granviksskolans mål och åtgärder för elever i behov av stöd 41

Information till nya elever på Granviksskolan 42Åtgärdsprogram på Granviksskolan 43

Tallåkerskolans mål och åtgärder för elever i behov av stöd 44Verksamhetens organisering på Granviksskolan och Tallåkerskolan 45Praktik i ord och handling 46

Specialpedagogik som forsknings- och kunskapsområde 48Framväxten av ”både-och-perspektiv” 49

Sammanfattning 515. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER 52

Delaktighet, kommunikation och lärande 52Delaktighet - något mer än deltagande 54


8/295

Kommunikation – en förutsättning för kommunikativa kontexter 55Lärande – en situerad kunskapskonstruktion 57

De medierande verktygens roll i mänskliga handlingar 59

Medierad handling som analysenhet 61Det dramaturgiska perspektivet 64Sammanfattning 67

6. METOD OCH GENOMFÖRANDE 69Etnogra 69

Elevernas berättelser 70Kontextualisering 70Forskarrollen 73Överförbarhet 73

Trovärdighet 74Etiska överväganden 75Gruppen av fallstudieelever 75Skolornas personal 77

Urval och bortfall 78Val av gymnasieskolor 78Val av gymnasieprogram 79Val av fallstudieelever 80Presentation av skolor/program 81Presentation av gruppen fallstudieelever 82

Insamling och produktion av data 83Loggbok 84Deltagande observationer 84Intervju(samtal) 85Dokument 86Fallstudieelevers ”portfolios” 86

Analys- och tolkningsprocesser 87Analysarbetets inledande fas 87Analysens andra fas 88

Skapande av elevberättelser 88Analys av kommunikativa kontexter 90

Analysens tredje fas 91Koncentrering av elevberättelser 91Fördjupad analys av samspelet inom olika kontexter 93

Analysens fjärde fas 93Sammanfattning 93

7. SAMSPEL I GYMNASIESKOLANS DAGLIGA PRAKTIK 95En mångfald av kommunikativa kontexter 96Ett urval av kontexter 99

Samtal i närvaro av eleven 99Kontexter som dominerar skolvardagen 99Utvecklings- och uppföljningssamtal 100Praktikplatssamtal 102


9/295

Elevvårdskonferenser 103Skolledarsamtal 103Samtal ”frontstage” som rör fallstudieeleverna 104

Samtal i frånvaro av eleven 106Överlämningskonferenser 107Klasskonferenser 108Elevvårdsteamsmöten 111Samtal ”backstage” som rör fallstudieeleverna 112

Medierande verktyg 115Språket – verktygens verktyg 115Betygsskala och meritvärde 117Dokument för elever inom fallstudiegruppen 120

Åtgärdsprogram 122

Tidsschema 123Scenen – en plats utan yttre gräns 125

Skolan som bärare av sin historia, kultur och traditioner 127Rollspelet inom kommunikativa kontexter 129

Aktörers samspel i formella kontexter 129Framställningsstörningar 132Förhandling eller inte 133

Kommunikativa kontexters betydelse 134Betydelsen av medierande verktyg 137Betydelsen av fungerande samspel 139

Sammanfattning 140

8. RESAN GENOM GYMNASIEUTBILDNINGEN 141Sex elevers gymnasieutbildning i korthet 141

Gisela 142Tina 143Glenn 145Tommy 146Gabriella 148Tim 150

Förutsättningar som möjligheter eller hinder 151Delaktighet i en kompisgemenskap 152

Sammanfattning och slutsatser 155Frihet som begränsar eller främjar delaktighet och lärande 157

Sammanfattning och slutsatser 162Motivation och meningsskapande 163

Sammanfattning och slutsatser 167Att bli lyssnad till, förstådd och respekterad 168

Sammanfattning och slutsatser 175

Att förstå och skapa sammanhang 176Sammanfattning och slutsatser 181Stödåtgärder eller bara åtgärder 183

Sammanfattning och slutsatser 193


10/295

Hålrum mellan kommunikativa kontexter 196Sammanfattning och slutsatser 202

Väntan som skapar följetonger 204

Sammanfattning och slutsatser 213Lärande under gymnasieåren 215Lärande som bygger upp 215

Specika kunskaper och färdigheter 215Lärande om sig själv 217

Lärande som bryter ner 218Dömd eller felbedömd 218Särbehandlad 219

Betyg och meritpoäng som måttstock för lärande 220Förväntningar som höll eller brast 221

Sammanfattning och slutsatser 223Kort summering av studiens resultat 224

9. AVSLUTANDE DISKUSSION 227”To live in the middle” 227

Teoribildningar och perspektiv för fördjupad förståelse 228KoRP – en möjlig teoretisk modell 229

”Detta ideliga mötande” – på gott eller ont 230Kontexter – tänkta att vara stödjande och förebyggande 232Frekvens eller formalitet - ingen garanti 234

Vilka vägar nns att gå? 235Verksamhetens organisering och institutionella villkor 236Undervisningens innehåll och utformning 239Individuella förutsättningar och behov 240Relationer inom och mellan kontexter och nivåer 240Sammanfattande reektioner över studiens resultat 241

Forskningsprocessen och forskarrollen 242Reektioner kring etiska dilemman 244

Fortsatt forskning 244Slutord 246

SUMMARY 248

REFERENSER 261

BILAGOR


11/295

FÖRORD

De gulröda inslagen i träden utanör mitt arbetsrumsönster blir allt fler. Stän-digt omskapas detta lövverk. Under många dagar med reflekterande över teorier,begrepp, texter och ord har jag vilat ögonen på mina rönnars och björkars ski-tande dräkter. Frostiga grenar, djup grönska, ärgsprakande höstkreationer – alltberoende på de kontextuella villkor som miljön har erbjudit. Med ett visst stänkav vemod inser jag att det verkligen är sant (om nu sanningar finns). Jag skrivermina sista rader i detta avhandlingsarbete! Ett arbete som utgjort en lång process

och likt naturen har avhandlingen bytt skepnad, ormats och omormats. När nuskrivprocessen är över ör min egen del, kan jag bara hoppas att tankeprocessenska leva vidare hos mina läsare och att det i sin tur ska leda till handlingar som årelever att känna sig delaktiga!

Ett avhandlingsarbete är inte en individs skapelse, utan snarare en kollektivt

formad produkt. Ann Ahlberg, du har som handledare varit en källa till inspiration

och med ditt engagemang, din intensitet, dina skarpsinniga reektioner och kloka

råd har du handlett mig genom det, bitvis ganska snåriga arbetet. Varmt tack för

allt detta, men också för att du har visat omsorg om ”hela” mig och min familje-situation! De senaste två åren har jag också haft glädjen att ha dig, Claes Nilholm,

som bihandledare. Du har varit en stor idéspruta, som kastat dig över mina texter

och snabbt levererat synpunkter och reektioner som tvingat mig till eftertanke

och självkritisk granskning av vad jag åstadkommit. Varmt tack för dina bidrag!

I doktorandgruppen ör specialpedagogik har Marie Carlsson, Elisabeth Nord-evall och Ann Simmeborn Fleischer ingått. Ni har betytt mycket ör mig underhela doktorandtiden. ack ör allt ni bidragit med i diskussioner, granskningaroch läsning av mina texter, men också ör all vänskap och gemenskap! Elisabeth,du har, tillsammans med Ann Ahlberg utgjort mitt närmaste arbetslag. Utan alle-post och alla timmars teleonsamtal med dig hade jag inte varit den jag nu är!ack ör din lyhördhet, dina filosofiska utläggningar som tvingat mig att tänka liteannorlunda och inte minst ör all korrekturläsning. Förutom vår egen kvartett harmånga fler doktorander berikat tillvaron. Samarbetet med pedagogikgruppen harvarit betydelseullt och några av er har jag hat som öljeslagare under hela orskar-

utbildningen. ack Christian Eidevald, Ingrid Granbom och Ann Ludvigsson öralla samtal om stort och smått! ill alla Er andra på HLK och GU som delat med erav värdeulla synpunkter och uppmuntrande ord vid seminarier och presentationervill jag ramöra ett stort tack!


12/295

För att allt ska ungera krävs också personer som Karin Karlsson. I min, stundomlite löst hängande, tillvaro med tillhörighet i både Jönköping och Göteborg, har du

varit en klippa som med stort tålamod besvarat alla mina rågor och generöst erbjuditdin hjälp. Varmt tack! Detsamma gäller även enhetscheer och personal som arbetatpå Enheten ör specialpedagogik, IPD på Göteborgs universitet, under mina år somprojektanställd. Enhetens medarbetare har varit en värdeull tillgång även om vi träffatssporadiskt. Ingen nämnd och ingen glömd, men stort tack ör att ni skapat känslan avtillhörighet och visat ert välkomnande var gång jag stigit över tröskeln till er korridor!

Jag är också glad över att en d språklärare och alltjämt flitigt anlitad översättaretog sig an sin gamla högstadieelev i nödens stund. ack Lars-Olo Nilsson ör ditt nog-

granna arbete med avhandlingens abstract och summary! Utan datateknisk kompetensoch redigerarkonst i största allmänhet blir det inte någon bok. Ett uppriktigt tack ocksåtill dig, Andreas Eckert, ör att du åtog dig jobbet att skapa en läsvänlig layout!

Men vad hade resultatet blivit om det inte unnits elever och skolor? Jag vill riktamitt innerligaste tack till Er ungdomar som rivilligt ställde upp, gav mig av er ritidoch rikostigt delade med er av upplevelser och erarenheter. Jag ser det som ett stortprivilegium att å ha öljt er under gymnasietiden. Ni lärde mig massor! Jag önskar erdet bästa tänkbara nu och i ramtiden! Ett stort och varmt tack också till Granviks och

allåkers skolledare, lärare och övriga medarbetare. Ni lät mig stiga in i era rum, bådebokstavligt och bildligt. Ert bemötande, öppenheten och modet att låta verksamhetengranskas både ”rontstage” och ”backstage” bekrätar viljan till örändring och utveck-ling av verksamheten.

Avhandlingsarbetet har under de gångna åren upptagit mycket tid och energi. Där-ör vill jag sist, men absolut inte minst, tacka mina närmaste ör att ni ständigt påmintmig om att det finns ett liv utanör orskartillvaron. illsammans har vi ått erara attbenen, trots allt, blir starkare i uppörsbackar. ack storasyster Bitte, ör ditt engage-

mang och din omsorg om mig och hela min amilj! ack Elenor och Erik ör det intres-se ni visat ör mitt skrivande och ör att ni varit ”bollplank” och tålmodigt lyssnat när

jag har behövt prata av mig! ack Linnéa ör att du så ota ringt hem under vardagarna,kollat läget, peppat och ått mig att tänka på annat! ack Daniel ör din hand på minaxel och alla dina uppmuntrande skämt när du har kommit rån skolan! ack Kjell öratt du envist stod ast vid att jag skulle ortsätta med orskarutbildningen, när du självhade det som allra tuffast! Här tar orden slut men… Jag älskar er alla!

Taglarp i september, 2009.

Gunvie


13/295

1Inledning och syfte

1. INLEDNING OCH SYFTE

I väntan på att en lärare ska komma och låsa upp dörren till klassrummet därdagens arbete ska ske, sitter jag tillsammans med ett par elever i korridoren ochpratar. Det har gått cirka tre år sedan jag steg in i denna byggnad ör örsta gång-en och nu återstår endast tre månader till dagen S, det vill säga studentexamen.Eter en stund utbrister en av pojkarna:- Vad är egentligen din roll här på skolan? En högst berättigad råga, som jagåtskilliga gånger har hat anledning att besvara. Den här eleven tillhör en av de

klasser som jag har öljt under tre års tid, men vi har inte hat någon närmarekontakt etersom han inte har ingått i urvalet av allstudieelever. Även om jag vidflera tillällen har berättat om varör jag finns med i verksamheten, har det ör-modligen inte unnits anledning ör honom att reflektera över min närvaro ör-rän nu. Jag berättar om orskningsarbetet under instämmande nickningar rånen av mina allstudieelever som står bredvid och lyssnar på vår dialog. När jag ärklar konstaterar han med viss etertänksamhet:- Du är som en liten detektiv!

Det avhandlingsarbete som läsaren nu har i sin hand, gör på intet vis anspråkpå att presentera detektivens lösning på ”gåtan” om den svenska gymnasieskolan.änk om det ändå hade varit så enkelt! Min örhoppning är dock att studienska kunna utgöra ett bidrag i ett allt större kunskapsflöde kring den gymnasialautbildningen. Under ett emtontal år har den svenska gymnasieskolan genom-gått stora örändringar och den befinner sig alltjämt i omdaning. Inörandetav en ny läroplan 1994, en ny yrgradig betygsskala, kärnämnen1, kursbetyg,örändrade behörighetsregler, utökning av antalet program2 samt skärpta krav

på utredningsansvar, stöd och åtgärdsprogram ör elever i behov av särskilt stöd,utgör exempel på de örändringar som har skett under årens lopp.

Den planerade och i långa stycken örberedda gymnasiereormen3 GY07 komhastigt att brytas i samband med ett politiskt regimskite hösten 2006. Några må-nader senare presenterades direktiven ör en ny gymnasieutredning GY09, somunder våren 2008 överräckte sitt örslag på gymnasieskolans ramtida struktur i

1 Gemensamma kurser för samtliga gymnasieprogram, omfattande åtta ämnen med nio olika

kurser: Svenska A och Svenska B (alternativt Svenska som andraspråk A och B), Engelska A,Matematik A, Idrott och hälsa A, Samhällskunskap A, Religionskunskap A, Naturkunskap A samtEstetisk verksamhet. Kärnämnena utgör 750 poäng av gymnasieutbildningens totala 2500 p.2 Antalet nationella program uppgår till 17 efter införandet av Teknikprogrammet år 2000.3 Prop. 2003/04:140.


14/295

2 Inledning och syfte

sitt betänkande Framtidsvägen – en reformerad gymnasieskola (SOU 2008:27). Iskrivande stund ligger det något bearbetade örslaget i väntan på riksdagsbeslut

(Prop. 2008/09:199). Reormen innebär i korthet att gymnasieprogrammensinnehåll ska örändras och sex av dem öreslås leda ram till en högskoleörbe-redande examen. Övriga 12 program ska resultera i en yrkesexamen med direktanställningsbarhet. I det senare allet kan det ske genom skolörlagd yrkesutbild-ning eller via en gymnasial lärlingsutbildning.

Parallellt med utredningen om gymnasieskolan örväntas nya kursplaner ochkunskapskrav inöras successivt läsåret 2011/12 i grundskolan och motsvarandeskolormer4. Separata kursplaner inom gymnasieskolan öreslås bli ersatta av

ämnesplaner. För såväl den obligatoriska skolan som de rivilliga skolormernaväntar inörandet av ett nytt betygssystem5. En örändrad lärarutbildning 6, änd-rade tillträdesregler till högskoleutbildning 7 och övriga justeringar i den eter-gymnasiala utbildningen är ytterligare exempel på planerade åtgärder som i sinörlängning också påverkar gymnasieskolan. I väntan på den stora gymnasiere-ormen har ett antal kursplaner reviderats under 2007 och en örsöksverksamhetmed gymnasial lärlingsutbildning 8 introducerades året därpå. Utöver nämndareormer har dessutom ett nytt skollagsörslag 9 presenterats, vilket bland annat

innebär skärpta krav rörande elever i behov av stöd.I massmedia debatteras effekten av ett ökande antal riskolor och därmed

ett allt större krav på kommunala gymnasieskolors behov av att marknadsörasin verksamhet ör att locka till sig sökanden. Andelen elever inom riståendegymnasieskolor uppgick till drygt 17% under läsåret 2007/0810. Genom en skol-lagsändring 11 gäller r o m höstterminen 2008 även så kallad risökning, som gerelever ormell möjlighet att välja den gymnasieskola de önskar oavsett om utbild-ningen anordnas av hemkommunen eller ej. Detta örstärker ytterligare skolornas

behov av att göra sig konkurrensmässigt starka. Debatteras görs också elevernastaktikval, örsämrade matematikkunskaper, minskat intresse ör moderna språkoch rapporter aktualiserar det sjunkande antalet elever som är behöriga till gym-

4 Prop. 2008/09:875 Den nya betygsskalan föreslås bli sexgradig med fem betygssteg (A-E) för godkända resultatoch ett steg (F) för icke godkänt resultat (Prop. 2008/09:66).6 SOU 2008:109

7 SFS 2007:6668 SFS 2008:7559 Ds 2009:2510 Skolverket (2008a)11 Prop. 2006/07:71; SFS 1985:1100


15/295


nasieskolans nationella program. Statistik visar att mer än var tionde elev (drygt11%) som slutar grundskolan saknar godkänt betyg i matematik, engelska och/

eller svenska, alternativt svenska som andraspråk (Skolverket, 2009). Intresset öryrkesörberedande utbildningar ökar, vilket bidrar till att intagningspoängen tillvissa utbildningar stiger och elever tvingas därör att välja andra, mindre önskadealternativ.

I beskrivningar av dagens gymnasieskola okuseras den bristande målupp-yllelsen, även om studieresultaten blivit bättre de senaste åren. Alltör mångagymnasieelever når inte ram till ett slutbetyg och grundläggande behörighet örvidare studier12. Elever byter program eller hoppar av rån utbildningen13. I kom-

bination med rapporter om elevers psykiska ohälsa 14

signalerar ovanstående be-skrivning med exemplifieringar av det aktuella läget, ett stort behov av ortsattaorskningsinsatser inom det berörda området. En kunskapssammanställning rånSkolverket (2008b) visar därtill att utvecklingsarbete och orskning om särskiltstöd i gymnasieskolan är etersatt. Det saknas kunskap om orsakerna till de otill-redsställande resultaten, såväl som kunskap om det stöd som ungerar.

Från att ha varit en urvalsskola har den gymnasiala utbildningen kommitatt bli en tillvalsskola, en allmän ungdomsskola. I stort sett alla grundskolans

elever (99%) påbörjar studier på gymnasiet (Skolverket, 2008c). Detta ställernya och delvis annorlunda krav på skolan som ska kunna möta hela variationenav elevers olikheter och skapa örutsättningar ör den enskildes optimala utveck-ling. Gymnasieskolans uppdrag ormuleras i 1994 års läroplan ör de rivilligaskolormerna på öljande sätt:

Gymnasieskolan skall med den obligatoriska skolan som grund fördjupa och utvecklaelevernas kunskaper som förberedelse för yrkesverksamhet och studier vid universi-tet och högskolor m.m. och som förberedelse för vuxen livet som samhällsmedbor-

gare och ansvariga för sina egna liv. (Lpf 94, s 7)

Det är samhällets angelägenhet att gymnasieskolan ungerar som en skolorm ör alla ungdomar, vilket i dagsläget år betraktas som ett stor och utmanande uppgit.

12 Cirka två tredjedelar av eleverna får ett slutbetyg efter tre år. Inom den gruppen når nästan

90% allmän behörighet för vidare studier (Skolverket, 2008a).13 Var tionde elev gör ett tidigt avbrott, dvs under första eller andra året. Avbrottsfrekvensenunder tredje året uppgår till 13% (Skolverket, 2008c). För elever som började gymnasieskolan2007 hade 14% bytt studieväg efter ett år (http://www.skolverket.se/sb/d/1718).14 SOU 2006:77


16/295


VAL AV FORSKNINGSOMRÅDE OCH FORSKNINGSFOKUS

Min nästan trettioåriga bakgrund som lärare och senare också som specialpeda-

gog inom det obligatoriska skolväsendet, har lett ram till ett genuint intresse ören praktiknära och elevokuserad orskning. Grundskolans devis ”en skola öralla” har genom organisatoriska örändringar också kommit att omatta gymna-sieskolan (Wallin, 1997). Redan under 1980-talets örsta hält uttrycktes måletom att gymnasieskolan skulle bli ”en skola ör alla som lämnar grundskolan”(Mattson & Svensson, 1994, s 238). Möjligheter, utmaningar och svårighetersom är örenade med ett reellt örverkligande av denna vision har ångat intresset,

just på grund av min bakgrund i den skolverksamhet som ska örsörja gymna-sieskolan med nya elever. Att den senare utgjorde en mindre bekant skolkontextvid studiens början har rämst varit till ördel. Å andra sidan har det varit meratidskrävande att skapa sig en bild av den mångasetterade verksamheten, jämörtmed om jag hade valt ett ör mig mera välkänt område. Den generella kunskapenom skolpraktiker går givetvis inte att bortse irån och längre ram återkommer

jag till betydelsen av mina tidigare yrkeserarenheter, på gott och ont.

SOCIALA OCH SPRÅKLIGA SAMMANHANG I EN KOMPLEX VERKSAMHETMitt avhandlingsarbete utgörs av en longitudinell studie, som tar sin utgångs-punkt i det kommunikativa relationsinriktade perspektivet (KoRP)15. InomKoRP är studier av kommunikativa kontexter , definierade som språkliga och so-ciala sammanhang, centrala. I dessa varierande sammanhang samspelar, samtalaroch handlar aktörer i den dagliga verksamheten. Cicourel (1992, s 307) utgårrån ”medical communicative contexts” i sin problematisering och diskussionkring beorskande av kontexter och betydelsen av rådande sociokulturella villkorör den kommunikation och sociala interaktion som sker i specifika möten. Hanger exempel på en rad mötesarenor med skitande deltagare, platser och varie-rande samtalsinnehåll inom sjukhusmiljöer.

There also can be brief and lengthy exchanges between physician and patient, techni-cal discussions among physicians and between physicians and nurses or technicians,and somber or emotionally charged exchanges between family members and healthcare personnel. The exchanges can occur in a variety of settings such as the patient’sroom, in a clinic examining room, a hall or corridor, an empty elevator, the cafeteria,

at the x-ray facility, the nurse’s station, or a laboratory. (s 299)

15 Se bl a Ahlberg, 2001, 2007c, 2009; Ahlberg, Klasson & Nordevall, 2002; Ahlberg, Målqvist& Welin, 2005; Jakobsson, 2002; Simeonsdotter Svensson, 2009.


17/295


På motsvarande sätt riktas uppmärksamheten i mitt arbete mot olika typer avkommunikativa kontexter inom gymnasieskolan, vilka bär upp och ormar dess

dagliga verksamhet. Begreppet kommunikativa kontexter blir således ett sam-lingsnamn ör alla örekommande sammanhang, ormella såväl som inormella,där samtal örs med och om elever. ill de ormella hör exempelvis lektioner/undervisningssituationer, utvecklingssamtal och konerenser av olika slag. Där-utöver sker en mängd spontana, inormella möten mellan elever, lärare och andraskolaktörer under dagens lopp. Aktörerna (elever, lärare, elevvårdspersonal etc)skitar. Så även det ysiska rummet där samspelet sker, i klassrum, korridorer,personalrum med flera. Skolan som institution är liksom de enskilda aktörerna

bärare av sin historia, kultur och traditioner, vilket kommer att prägla kommu-nikations- och handlingsmönster.Skolan som verksamhet kännetecknas av sin komplexitet och min utgångs-

punkt är att enkla orsaksmodeller är otillräckliga ör att beskriva mångalden avaktorers påverkan av vad som händer, i synnerhet ör elever som befinner sig isvårigheter eller som riskerar att inte nå utbildningsmålen. Forskningsarbetetsträvar eter att synliggöra kommunikationsprocesser på och mellan olika nivåer(individ-, grupp-, organisations- och samhällsnivån), samt visa på de konsekven-

ser detta år ör den enskilde elevens delaktighet och lärande. Jag riktar mittintresse mot verksamheten, hur den är organiserad och hur samspelet sker i olikakommunikativa kontexter, samtidigt som strålkastarljuset riktas mot de enskildaindividernas sätt att skapa mening, erara och örstå sin skol-/lärandesituation.

Avsikten är att låta studien belysa och analysera ett problemält, dvs gymnasie-skolans dagliga verksamhet, med avseende på två olika aspekter vilka i praktikenär starkt sammanflätade. Slutresultatet örväntas också bli en sammanlänkningav dessa aspekter, dvs vad som synliggjorts i studiet av den sociala praktiken och

vad som ramträtt genom elevernas eget berättande. Under ältarbetet har jag ge-nomgående strävat eter att örsöka se och tolka samspel och handlingar utirånelevernas position16, oavsett om eleven varit närvarande eller inte. Därmed geseleverna tolkningsöreträde i rågor som rör deras utbildning och skolvardag.

Forskningsarbetet bottnar i mitt intresse ör elever som av olika skäl befinnersig i svårigheter och som under längre eller kortare tid behöver stöd ör att kunnalyckas med sina studier. För att komma i kontakt med elever som hat behov av/

16 I många sammanhang talas om elevperspektiv. Att ta någon annans perspektiv ser jag som en omöjlighet. Jag väljer därör begreppet position och vill därmed markera att det är rollen som elev som är den centrala

utgångspunkten, inte lärare, rektor eller någon annan aktör. Hur kan de örhandlingar som äger rum tänkas

påverka eleven? Vilka bilder av henne/honom skapas i olika kontexter? Hur påverkas elevens situation av verk-

samhetens organisering, styrande riktlinjer, beslut etc?


18/295


ått stöd eller som kan örväntas behöva ett sådant under sin kommande gymna-sieutbildning blev s k överlämningskonferenser en naturlig startpunkt ör mitt ur-

val av elever. Det är vid ett sådant överlämnande av grundskolans avgångseleversom inormation lämnas till mottagande gymnasieskola. Grundskolans aktörerdefinierar elevgruppen och överlämningen vilar därmed på deras bedömning avpresumtiva behov.

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Avhandlingsarbetets syfte är att beskriva, analysera och tolka kommunikation,

samspel och handlingar inom olika kommunikativa kontexter där samtal skermed och om elever i gymnasieskolans dagliga praktik. Forskningsintresset är riktat

mot elever som av olika skäl har bedömts vara i behov av särskilt stöd.

Studien örväntas bli ett tillskott i kunskapsbildningen om hur kommuni-kation och samspel konstituerar den dagliga skolpraktiken och hur detta i sinörlängning kan ta sig uttryck i inkluderings- respektive exkluderingsprocesserunder ungdomarnas gymnasieutbildning.

Konkreta rågeställningar som ligger till grund ör arbetet har ormulerats påöljande sätt:

Vilka kommunikativa kontexter berör elever i behov av särskilt stöd och•

vilka framstår eventuellt som särskilt betydelsefulla i deras skolpraktik?

Vilka konsekvenser får samspel och handlingar i olika formella och in-•

formella kontexter för hur elevens skolpraktik tar gestalt och för hur ett

eventuellt stöd kommer att utformas?

Hur erfar och förstår eleven själv den egna delaktigheten i skolans praktik,•

kommunikationen i olika kontexter och sitt eget lärande?

AVHANDLINGENS DISPOSITION

Med avsikt att visa på avhandlingsarbetets relevans har jag i inledningen gjortnågra kortattade nedslag i den svenska gymnasieskolans örändringsprocess ochden problematik som kommer till uttryck i allehanda rapporter, utredningar,lägesbedömningar och statistikredovisningar. Förutom bakomliggande intresse

ör valet av orskningsområde och min yrkeserarenhet, har också avhandlingsar-betets syte med tillhörande orskningsrågor presenterats.

I det öljande kapitlet (kapitel 2) görs en beskrivning av gymnasieskolan ur


19/295


ett historiskt perspektiv, dess nuvarande struktur samt planerade åtgärder inörden ramtida utormningen av gymnasieskolan. Den historiska återblicken är

begränsad och skulle kunna erbjuda en betydligt mera detaljrik beskrivning avden svenska gymnasieskolans utveckling över tid. Min strävan är dock att lytaram delar som jag har bedömt vara av värde ör örståelsen av det nuvarandehändelseörloppet och som har kopplingar till det empiriska materialet.

I kapitel tre ges exempel på tidigare genomörda studier och orskningsre-sultat som knyter an till mitt avhandlingsarbete. Utöver orskning rörande densvenska skolan görs också en internationell utblick. Med utgångspunkt i gym-nasieskolan diskuteras i kapitel yra, specialpedagogiken som verksamhet och

som orsknings-/kunskapsområde. För att ge en bakgrund till studiens empirioch den kommande resultatbeskrivningen, presenterar jag en granskning av na-tionella och lokala styrdokument samt ett urval av övriga dokument som harbetydelse ör studien.

Det emte och sjätte kapitlet ägnas åt teoretiska och metodologiska utgångs-punkter. Studien utgår rån ett specialpedagogiskt perspektiv, det kommunika-tiva relationsinriktade perspektivet, KoRP (Ahlberg, 2001; Ahlberg, Målqvist& Welin, 2005; Jakobsson, 2002; Simeonsdotter Svensson, 2009). Kommu-

nikation och handlingar inom olika kontexter analyseras och tolkas utirån ensociokulturell teoribildning och dess grundläggande idé om mediering (Säljö,2005; Wertsch, 1991, 1998). För att ytterligare ördjupa örståelsen av det em-piriska materialet har Goffmans dramaturgiska perspektiv använts (Goffman1959/2000, 1970). Den etnografiska ansatsen, tillvägagångssättet vid genom-örandet av ältarbetet, analysörarandet, liksom trovärdighet och etiska över-väganden diskuteras i det sjätte kapitlet. Därtill introduceras berörda skolor ochgruppen allstudieelever.

Resultatet presenteras i två kapitel, där en redovisning av studiens kartlägg-ning av olika kommunikativa kontexter inom gymnasieskolan görs inledningsvisi kapitel 7. Innehållet omattar en övergripande sammanställning och beskriv-ning av dem, med syte att besvara rågan om vilka kontexter som berör elever ibehov av särskilt stöd och vilka som eventuellt ramstår som särskilt betydelse-ulla ör elevers skolpraktik (orskningsråga 1). Vidare redogörs ör vad analysoch tolkning av samspel och handlingar i olika sammanhang har lett ram till, isträvan eter örståelse av kontexternas betydelse ör hur elevers skolsituation targestalt och ör hur stöd kommer att utormas (orskningsråga 2). ill grund ördet eteröljande kapitlet (8), ligger allstudiegruppens skolberättelser, illustre-rande elva elevers resa genom gymnasieskolan. Elevernas egna erarenheter och


20/295


21/295

9Gymnasieskolan i förändring

2. GYMNASIESKOLAN I FÖRÄNDRING

Vilka inträdeskrav och vilka examenskrav ska gälla ör gymnasieskolan? Vilkenutbildning ska öregå den gymnasiala och vart ska utbildningen leda vidare till?Detta är rågor som varit relevanta under minst 350 år, etersom gymnasiet un-der denna tid har utgjort en ristående skolorm med avgränsningar såväl uppåtsom nedåt. Redan på 1600-talet intog gymnasiet en position mellan trivialskoloroch akademier, en ställning som det än idag upprätthåller mellan å ena sidan detobligatoriska skolväsendet och å andra sidan högskoleutbildningar och andra

etergymnasiala yrkesutbildningar. Därtill har arbets- och samhällslivets roll somgymnasieskolans avnämare stärkts alltmera under tidens lopp. Gymnasieskolansuppdrag såsom det ormuleras i nu gällande läroplan (Se Lp 94, s 7), handlarom en balans mellan dess huvuduppgiter som består i att örbereda ör yrkes-verksamhet, ör vidare studier och att ge allmän bildning. Hur avvägningen mel-lan de ingående komponenterna ska göras, har varit och tycks örbli den ståenderågan.

Vad man kan våga konstatera är att dessa huvuduppgifter i olika mening varit aktuellaöver tid och att balansen mellan dem inte bara varierat utan också stått i debattenscentrum. (Wallin, 1997, s 37)

FRÅN KATEDRALSKOLOR TILL EN INTEGRERAD GYMNASIESKOLA

De örsta gymnasierna som inrättades på 1600-talet stod ör prästutbildning 17

och hade således sina äldsta rötter i medeltidens katedralskolor. En växandestatsörvaltning med allt fler tjänstemän ställde krav på ett annat ämnesinnehållän det som läroverken med sitt klassiska bildningsideal hittills hade omattatoch parallella skolormer växte ram. En sammanslagning av dessa 18 i mitten av1800-talet, resulterade i en uppdelning av läroverket i en latinlinje och en real-linje, men där den senare inte gav behörighet till vidare akademiska studier ochexamina (Wallin, 1997). Den differentiering som har kännetecknat gymnasietsortsatta utveckling hade därmed påbörjats, men samtidigt kvarstod de skolpoli-

tiska striderna om läroverkens inriktning. I spåret av industrisamhällets utveck-17 Prästutbildningen kom senare att överföras till akademierna.18 En statlig utbildning som bestod av skriv- och räkneklasser, s k apologistskolan, slogs sam-man med läroverket.


22/295

10 Gymnasieskolan i förändring

ling öljde en växande medelklass med krav på utbildning ör yrkesutövandetoch det medborgerliga livet (Madsén, 1988). Genom 1905 års läroverksstadga,

inördes realskolan på vilken det yraåriga gymnasiet kom att bygga

19

. Samun-dervisning av flickor och pojkar inördes i realskolan, men det dröjde ytterligareett tjugotal år innan flickorna fick tillträde till läroverken. Under 1900-taletsörsta hält örblev läroverken relativt oörändrade, ram till dess att ytterligare enlinje inrättades 1953, en allmän linje. Alltjämt var utbildningen enbart teoretiskoch vid sidan om denna skolorm hade så kallade ackgymnasier vuxit ram. Desenare20 gav dock inte behörighet till etergymnasiala studier vid universitet ochhögskolor örrän på 1960-talet då utbildningstiden örlängts och innehållet till

viss del justerats (Wallin, 1997).illströmningen av elever till gymnasieskolan har ökat markant under1900-talets senare hält. Eter andra världskrigets slut anns knappt 8% av enårskull 17-åringar i gymnasiet (Hultqvist, 2001). Brist på arbetskrat och behovav yrkesutbildade kom att känneteckna 1950- och 60-talen, vilket gjorde attutbildningen, den allmänna men ramörallt den yrkesinriktade, expanderadealltmer. Antalet platser var dock otillräckliga till öljd av stora årskullar och dettilltagande intresset ör ortsatt utbildning. Avskaffandet av parallellskolesyste-

met och inörandet av en sammanhållen grundskola 1962 kom att stimulera e-terrågan på ytterligare studier. I takt med örändrade levnadsvillkor sågs utbild-ning som ett sätt att öka välärden, vilket ledde till en breddad rekrytering ochdärtill anns ett samhällsekonomiskt utrymme ör ökade utbildningskostnader.Skolan skulle örse samhället med kvalificerad arbetskrat, men den kom ocksåsuccessivt att ställas inör ett växande differentieringskrav (Franke-Wikberg &Lundgren, 1979; Lindensjö & Lundgren, 2000; Madsén, 1988).

Den sammanhållna obligatoriska grundskolan kom så småningom att öljas

av en om- och nyorganisering av de rivilliga skolormerna. Hultqvist (2001)21 redogör ör det ökade differentieringsbehovet och de bakomliggande aktorersom kom att styra elevernas val. I såväl Gymnasieutredningen (SOU 1963:42)som Fackskoleutredningen (SOU 1963:50) användes begreppet ”avlänka” i fleraskrivningar och i detta sammanhang lytes behovet av att det växande antalet ut-bildningssökande skulle genom en ”naturlig avlänkning” (Hultqvist, 2001, s 56)

19 Gymnasiet tog vid efter realskolans näst sista klass, och var fortfarande uppdelat i två, men

numera likställda linjer, real- respektive latinlinjen.20 Parallellt, men helt åtskiljt från nämnda skolformer fanns yrkesutbildningar som till störstadelen sköttes utan statlig inblandning.21 Hultqvist (2001) gör i sin avhandling en noggrann genomgång och beskrivning av det refor-meringsarbete som ägnades skolväsendet ovanför grundskolan under 1960-1970-talen.


23/295


ledas rån det allmänna gymnasiet till mera yrkesinriktade utbildningsvägar.

Hur skulle den ökade efterfrågan på utbildning differentieras utan att se ut som en

differentiering? Hur skulle talet om en demokratisk utbildningspolitik kunna förassamtidigt med strävan att uppnå de gymnasieavlänkande effekterna? Svaret blev ”in-dividen i centrum”. Vägen ut ur konikten hette ”individens behov och intressen”.(Hultqvist, 2001, s 57)

Med de två nämnda statliga utredningarna som grund, reormerades och kom-pletterades det allmänna gymnasiet och yrkesskolan med en ackskola i mittenav 1960-talet (Lindensjö & Lundgren, 2000). Den senare som kom att om-atta 2-åriga linjer inom ekonomi, teknik och vård, skulle tillgodose eterrågan

på ortsatt teoretisk utbildning eter grundskolan. Fackskolan intog därmed enmellanställning, det vill säga den erbjöd en kortare teoretisk utbildning än gym-nasiets em treåriga linjer22 och örväntades avlasta gymnasierna vid en störretillströmning av elever. Den eteröljande yrkesutbildningsberedningen (SOU1966:3) öreslog däremot en sammanhållen, dvs en totalintegrerad gymnasie-skola. Fokus skulle ligga på den enskilde elevens ria val utirån hans/hennesintresse, behov och möjligheter. Förslaget innebar att elever rån olika linjer dvsrån tidigare skolormer, skulle kunna organiseras i nya konstellationer över tra-

ditionella gränser. Ett mera unktionellt utnyttjande av lokaler var ytterligare enaspekt som ramördes och man såg också möjligheterna till samverkan mellanyrkes- och ämneslärare inom samma område, vilket kan jämöras med det änidag påtalade behovet av ämnesövergripande arbete mellan kärn- och karaktärs-ämnen23, så kallad ”inärgning”.

Madsén (1988) pekar på de örändringar som skedde i samhällsekonomin under1970-talet och menar att orsaken till den ytterligare expansionen av gymnasieskolan var ettresultat av den växande ungdomsarbetslösheten. Elevtillströmningen skiljde sig alltså orsaks-mässigt rån tidigare decenniers ökning av antalet elever. En totalintegrerad gymnasieskolasom innebar att yrkesskolan, ackskolan och gymnasiet sammanördes till en organisatoriskenhet kom till stånd 1971 och till denna skolorm antogs drygt 70% av en årskull.

22 Den ekonomiska, humanistiska, naturvetenskapliga, samhällsvetenskapliga och tekniska lin-jen var treårig.23 Karaktärsämnen är ett samlingsnamn för de ämnen som ger gymnasieprogrammen sin speci-ka karaktär och de varierar således mellan olika program. Av gymnasieutbildningens totala 2500

poäng omfattar karaktärsämnena 1450 poäng.


24/295


DAGENS GYMNASIESKOLA VÄXER FRAM

Det ramstod ganska snart ett behov av att reormera den ”nya” gymnasieskolan.

Intentioner i linje med yrkesutbildningsberedningens örslag hade inte kommitatt örverkligas. Integrationen mellan skolormerna örblev en rent organisato-risk åtgärd, vilket innebar att under gymnasieskolans gemensamma tak anns 2-,3- och 4-åriga linjer åtskilda rån varandra och med rötterna kvar i de tidigaretre skolormerna. Den utredning som initierades 1976 avlämnade sitt slutbetän-kande em år senare (SOU 1981:96) och det innehöll ett örslag till en genom-gripande örändring av gymnasieskolan. Det handlade om rämst tre problem-områden; organisering av tre ämnesövergripande utbildningsområden istället ördet befintliga linjesystemet, inörande av ett treterminssystem samt praktik öralla elever oavsett vilken utbildningsgren som valts. I direktiven ramgick blandannat att alla studievägar skulle vara både studie- och yrkesörberedande ochatt den sociala och könsmässiga snedrekryteringen skulle motverkas (Mattson& Svensson, 1994). Förslaget har av senare tids betraktare bedömts som alltörradikalt och/eller omattande, vilket gjorde att det aldrig kom att realiseras i sinhelhet (Bergström, 2003; Dahllö, 2002; Hultqvist, 2001; Lindensjö & Lund-

gren, 2000). Längre ram i texten lyts örslagets innehåll och en jämörelse görsmed det utredningsarbete av gymnasieskolan som skett under 2000-talet. I enartikel 2002 återupptar Dahllö idéerna i 1981 års betänkande och säger omdetta ”oullbordade verk” att:

(…) väsentliga delar av det lades på is, en is som inte töat än. Frågan är, om en DNA-liknande analys av genstrukturen hos detta nedisade »utredningslik» skulle kunnage inspiration till en skapelse med bättre förmåga till överlevnad under nya, mildareklimatförhållanden. (s 220)

Den örsöksverksamhet med treåriga yrkesinriktade linjer på gymnasieskolan sombedrevs och utvärderades i slutet av 1980-talet och i början av 90-talet (Mattsson& Svensson, 1994) kom att leda ram till propositionen Växa med kunskaper,om gymnasieskolan och vuxenutbildningen (Prop 1990/91:85)24. Här tog dagensgymnasieskola sin ursprungliga orm med genomgående treåriga program (16till antalet), som var och ett byggdes upp av kurser. Alla program skulle ha en ge-mensam bas av så kallade kärnämnen, som också tillgodosåg de allmänna inträ-deskraven till etergymnasial utbildning. Decentralisering med inörande av ett

24 Lindensjö och Lundgren (2000) beskriver reformens motstånd som en följd av att genom-förandet ställde stora ekonomiska krav men också på grund av de pedagogiska implikationer somföljde i dess spår. ”I debatten ekade 50- och 60-talens debatt om grundskolan.” (s 111)


25/295


mål- och resultatstyrt utbildningsväsende utgjorde en del i den rad av reormersom kom att känneteckna 1990-talet. Gymnasieskolan fick en ny läroplan, 1994

års läroplan för de frivilliga skolformerna , Lpf 94 och ett nytt målrelaterat betygs-system inördes bestående av yra betygssteg (icke godkänt, godkänt, väl godkäntoch mycket väl godkänt). En komplettering av programutbudet skedde hösten2000 genom att det tekniska programmet etablerades. Inom större delen av denuvarande 17 gymnasieprogrammen finns också nationella inriktningar. Därtillkommer ett stort antal specialutormade program.

Det örväntade resultatet ör den sammanhållna gymnasieskolan har inte in-riats. Uppgiten att möta alla elever som avslutat sin obligatoriska skolgång har

under årens lopp ramtvingat allt fler differentierade lösningar. Det individuellaprogrammet (IV) anns redan med som en del av 1991 års gymnasiereorm (Prop1990/91:85)25. Inrättandet motiverades av behovet av kompensatorisk utbild-ning ör elever med otillräckliga kunskaper, eller ör elever som är omotiveradeeller osäkra i sitt studieval. IV-programmet örväntades också ånga upp eleversom inte har kommit in på sitt önskade utbildningsprogram eller som avbrutitredan påbörjade studier inom gymnasieskolan26.

Behörighetsreglerna till de nationella programmen örändrades 1998 och

ör tillträde till gymnasieskolans utbildningsvägar kom det att innebära krav påminst betyget godkänt i matematik, engelska och svenska, alternativt svenskasom andraspråk, rån grundskolan. Detta resulterade i en ökning av antalet söktaplatser till det individuella programmet (Myndigheten ör skolutveckling, 2006).Det är fler pojkar än flickor som öljer ett individuellt program, men senare läsårvisar på en något jämnare ördelning, 56 respektive 44% (Skolverket, 2007a).Det huvudsakliga sytet vid inrättandet av IV-programmet var att eleverna skulleörberedas ör en övergång till ett nationellt program. Avhoppen rån en senare

påbörjad utbildning inom ett nationellt program har dock visat sig vara stor27.I strävan mot att ett större antal elever på det individuella programmet ska ull-ölja sin utbildning på ett nationellt program, har så kallade programinriktade

25 Det individuella programmet var ett led i förändringen av kommunernas uppföljningsansvar,som tidigare hade omfattat alla 16- och 17-åringar och som idag sträcker sig upp till 20 års ålder.26 Förordningen om det individuella programmet trädde i kraft 1992, men innehöll inte statligreglering i samma utsträckning som för de nationella programmen. Kommunerna ck själva styra

innehåll, längd och utformning, vilket kom att resultera i varierande kvalitet avseende denna utbild-ningsform. Därtill har programmet vuxit alltmer och intar en tredjeplacering i storleksordningenbland programmen. Flertalet IV-elever åternns i år 1 ( http://www.skolverket.se/sb/d/1718).27 Drygt var femte IV-elev har erhållit ett slutbetyg från gymnasieskolan inom fem år enligtSkolverkets statistik för läsåret 2007/08 ( http://www.skolverket.se/sb/d/1718).


26/295


studievägar (PRIV) inrättats. Det innebär att eleverna redan under studierna påIV ges möjlighet att läsa och tillgodoräkna sig kurser som finns på det nationella

eller specialutormade program de har ör avsikt att söka.

GYMNASIESKOLAN UNDER 2000-TALET

För att utreda och lämna örslag på en ramtida utormning av gymnasiesko-lan tillsattes en kommitté år 2000, som i sitt arbete utgick rån den alltjämtbestående sociala och könsmässiga snedrekryteringen, rådande statusskillnadermellan olika program och den starka uppdelningen i yrkes- respektive studieör-

beredande program. Det stora antalet elever som avslutar sin utbildning utan ettslutbetyg, det otillräckliga antalet som uppnår högskolebehörighet, problem vidövergångarna till respektive rån gymnasieskolan, ragmentisering av studiernagenom det stora utbudet kurser28 var ytterligare brister som påpekades (SOU2002:120).

Eter remissörarandet kom betänkandet i starkt reducerad orm att ligga tillgrund ör regeringens program Kunskap och kvalitet – elva steg för utveckling av

gymnasieskolan (Prop 2003/04:140). Gymnasiekommitténs ursprungliga örslag

på ändrad struktur (SOU 2002:120) där åtta sektorer skulle ersätta nuvarande17 program hade därmed lämnats åsido och inte heller anns betänkandets ör-slag om borttagande av det individuella programmet kvar. Det handlade intelängre om någon genomgripande organisatorisk reormering, utan gymnasier-evideringen benämnd GY07, byggde helt på den grundstruktur som ormats1994. Steget tillbaka rån ursprungliga idéer kan jämöras med 1976 års gym-nasieutredning (se ovan) vars radikala innehåll inte heller fick genomslagskrat.Bergström (2003) lyter ram två paralleller mellan nämnda utredningar. Den

örsta likheten ligger i ett ärre antal utbildningsområden/sektorer inom vilkamera gemensamma studier skulle bedrivas under elevernas örsta gymnasieår.Den andra avser inslaget av praktik ör alla oavsett studieinriktning. Dahllö(2002) beskriver bakomliggande aktorer och utgångspunkter ör 70-talets gym-nasieutredning och hur den örordade en annorlunda indelning av gymnasiesko-lan, där ursprungliga linjer bröts upp och sammanördes i ett ekonomiskt, ettsocialt och ett tekniskt utbildningsområde med strävan mot en minskad socialsnedrekrytering och en större integration mellan teori och praktik. Målet var att

minska studieavbrotten, motivera och underlätta ör elever som inte var säkra

28 132 olika ämnen organiseras i 854 kurser. Utöver det nationella kursutbudet har ett stort antallokala kurser utformats (SOU2002:120).


27/295


på sitt yrkesval eller som av olika skäl var mindre motiverade ör vidare studier(Hultqvist, 2001).

Det politiska regimskitet hösten 2006 ledde till att den planerade revidering-en av gymnasieskolan (GY07) stoppades och en ny utredning (GY 09) påbör- jades under 2007. Vad som dessörinnan hann ske var en omarbetning av kurs-planer och ett beslut om garanterade heltidsstudier ör elever på det individuellaprogrammet29. I de planerade åtgärderna ingick också lärlingsutbildning, samtstörre möjlighet till risökning ör ökad valrihet och regional samverkan30.

Det totala antalet gymnasieskolor har ökat under 2000-talet, rämst till öljdav att antalet ristående skolor har blivit flera 31 och det är de ristående skolhu-

vudmännen som tagit hand om större delen av den elevökning som skett underden senaste tioårsperioden. I skolverkets lägesbedömning 200832 konstateras attgymnasieutbildningens måluppyllelse är otillredsställande sett till bland annatdet stora antal elever som avbryter sin utbildning under örsta eller andra året (ca10%). Det astslås vidare att elever i behov av särskilt stöd inte år den hjälp ochdet stöd de behöver i tillräcklig omattning. Brister avseende undervisning ochstudiehandledning på modersmålet, upprättande av åtgärdsprogram, utredningoch uppöljning av åtgärder påpekas. Studieresultaten ör de elever som genom-

ör sin utbildning inom den tänkta treårsperioden ligger kvar på en relativt kon-stant nivå, vilket innebär att två av tre elever i en årskull lämnar gymnasieskolanmed ett slutbetyg och drygt sex av tio har behörighet ör vidare studier. Även omgymnasietiden örlängs, så saknar var färde 20-åring ortarande slutbetyg ochtotalt sett så är det nästan en tredjedel av en årskull som inte når behörighet tillhögskole- och universitetsstudier33. Studieresultaten har örbättrats inom yrkes-örberedande program, men det är alltjämt fler elever som inte ullöljer sin ut-bildning inom dessa, jämört med studieörberedande inriktningar (Skolverket,

2008b). Fler flickor än pojkar avslutar sin gymnasiala utbildning med behörighettill vidare studier och de ligger också på en högre genomsnittlig meritpoängän pojkarna, 14,7 respektive 13,3 (Skolverket, 2009). Sämst örutsättningar har

29 Beslut om garanterade heltidsstudier för IV trädde i kraft vid halvårsskiftet 2006.30 Som redan nämnts i inledningen, har eleverna från hösten 2008 formell möjlighet till frisök-ning och lärlingsutbildning har påbörjats som försöksverksamhet.

31 Läsåret 2008/2009 fanns det 945 gymnasieskolor i landet, varav 414 var fristående. De senareomfattade ungefär en femtedel (19,5%) av alla eleverna. Fem år tidigare fanns cirka 10% av elev-erna i friskolorna ( http://www.skolverket.se/sb/d/1718 ).32 Skolverket (2008a)33 http://www.skolverket.se/sb/d/1718


28/295


elever med lågutbildade öräldrar34 och elever med utländsk bakgrund, i synner-het pojkar (Skolverket 2008b, 2008c).

PLANERAD REFORMERING AV DAGENS GYMNASIESKOLA

Åtskilliga örsök har gjorts och görs ör att i demokratisk anda tillörsäkra alla barn och ungdomar rätten till en likvärdig utbildning. Måluppyllelsen ör gym-nasieskolan har örbättrats något, men anses vara otillräcklig.

Verkligheten har visat att gymnasieskolan – trots IV – inte är till för alla (---) IV har ipraktiken kunnat fungera som ett alibi för de nationella programmen att inte erbjuda

”sina” elever en tillräckligt individanpassad utbildning. (Myndigheten för skolutveck -ling, 2006, s 13)

Utbildning har setts som ett viktigt redskap i strävan mot ett mera jämlikt sam-hälle. Alltjämt bär diskussionerna om skolans innehåll och vilka ämnen som skavara gemensamma ör olika inriktningar och program spår om tidigare årtion-dens, ör att inte säga århundradens, debatt om vilka kunskaper som ska räknas.För drygt tjugo år sedan beskrev Madsén (1988) den då aktuella debatten omgymnasieskolan på öljande sätt:

Än idag kan man tydligt se den skolpolitiska skiljelinjen mellan företrädare för ettmera elitistiskt bildningsideal med separata skolformer och tidig uppdelning å denena sidan samt företrädare för en sammanhållen skola med ett mera praktiskt/funk -tionellt bildningsideal å den andra. (s 17)

Han sytade här tillbaka på den rådande statusskillnaden mellan latinlinjen ochreallinjen till öljd av skitande värderingar och den långdragna kampen om vil-kas kunskaper som skulle ges öreträde. Detta uttalande skedde under den tid då

landets örsta integrerade gymnasieskola var i bruk såsom den utormats enligt1971 års reorm. Diskussioner om en örändrad gymnasieskola var på gång, vil-ket senare resulterade i 1994 års läroplan ör de rivilliga skolormerna. Madsénpekade på kvalificering och socialisation som skolsystemets maniesta unktio-ner, men beskrev även dess latenta i orm av gymnasieskolans örvarings- ochsorteringsunktion. Hans beskrivning kan sättas i relation till dagens pågåendedebatt om gymnasieskolan. rots flera organisatoriska omstruktureringar har endjupgående örändring av skolormen inte skett. Det handlar alltjämt om balan-

sen mellan de tre huvuduppgiter som lyts i nu gällande läroplansskrivning; att

34 Ungefär hälften av nämnda grupper når inte behörighet till vidare studier. Till lågutbildaderäknas den grupp av föräldrar som endast har förgymnasial utbildning.


29/295


örbereda ör ett yrkesliv, ör vidare studier och ge allmän bildning och örbere-delse ör vuxenlivet som samhällsmedborgare och privatperson.

Såväl differentiering som integrering kännetecknar gymnasieskolans utveck-ling över tid. De gymnasiereormer som skett under 70-talet och 90-talet harkännetecknats av integreringssträvanden, medan det senaste örslaget på en nygymnasieskola (SOU 2008:27) har en något annorlunda karaktär. En vändninghar skett mot en differentiering som till vissa delar är jämörbara med de skolor-mer som öregick 1971 års sammanslagning, det vill säga yrkesskola, ackskolaoch gymnasium. Regeringens kommittédirektiv 35 utgick rån att den ramtidagymnasieskolan skulle omatta tre huvudinriktningar, beskrivna som studieör-

beredande respektive yrkesörberedande program samt lärlingsutbildning. Denproposition som i maj 2009 överlämnades till riksdagen innebär en viss justeringav gymnasiekommitténs örslag, vilket innebär att tolv yrkesprogram öreslåsleda ram till en yrkesexamen med anställningsbarhet. De kommer inte att gegrundläggande behörighet ör vidare studier inom högskola/universitet. Vägentill en yrkesexamen kan gå via skolörlagd utbildning eller via en lärlingsutbild-ning, där minst hälten av tiden ska vara örlagd till en arbetsplats. Sex programska leda ram till en s k högskoleörberedande examen36. Inträdeskraven till olika

program örväntas bli olika, men innebär en skärpning jämört med dagens be-hörighetskrav 37. Elever på yrkesprogrammen ska ges möjlighet att nå grundläg-gande högskolebehörighet genom kurser inom ramen ör det individuella valetoch/eller genom utökning av programmet38.

Cirkeln kan åter sägas vara sluten om man jämör de slutsatser Hultqvist(2001, s 57) drar om utbildningspolitikens dilemma på 1960-talet och det ut-talande som nuvarande utbildningsminister Jan Björklund gjorde vid en press-konerens 2007 i samband med presentationen av sittande regerings direktiv

ör utredning av gymnasieskolan. Avlänkningsproblemet som tidigare beskrivitskvarstår, etersom alla grundskolans elever inte lyckas nå högskolebehörighet,inte erhåller ett slutbetyg eller ens ullöljer en gymnasial utbildning. Bakom-

35 http://www.regeringen.se/sb/d/8936/a/7894936 Till integrationsprinciperna i det lagda förslaget hör de gymnasiegemensamma ämnena somersätter dagens kärnämne. Estetisk verksamhet föreslås försvinna som kärnämne, men däremottillförs historia till ämnesgruppen.

37 Till yrkesprogrammen inklusive lärlingsutbildningen föreslås krav på behörighet i åtta ämnenfrån grundskolan, däribland matematik, engelska och svenska/svenska som andraspråk. För dehögskoleförberedande programmen gäller 12 ämnen.38 Utredaren gör ett tillägg om att elever på yrkesprogrammen ska garanteras möjlighet attsenare uppnå behörigheten genom gymnasial vuxenutbildning.


30/295


liggande orsaker och lösningen på problemet läggs återigen till viss del på deenskilda eleverna.

Alla ungdomar vill inte bli akademiker. Alla ungdomar kan inte bli akademiker ochsamhället fungerar inte om alla blir akademiker. Det är dags att i svenskt skolväsendeoch i svensk gymnasieskola återigen uppvärdera yrkesutbildningar (---) Så den skolasom vi byggt upp i Sverige på gymnasiet som har varit så inriktad på teoretiskastudier, har i mycket stor utsträckning skapat dels utslagning bland ungdomar somär mer yrkesinriktade och dessutom har den inte tillmötesgått de behov som denframtida arbetsmarknaden har. (Björklund, presskonferens 070205)

Ett ota ramört argument i talet om den ramtida gymnasieskolan är just åter-upprättandet av de yrkesinriktade utbildningarnas status, vilket utgör en påmin-nelse om tidigare utbildningspolitiska strävanden under öregående sekel. Denåterkommande dikotomin, teori och praktik, år genomslagskrat i diskussionenom dagens skola såväl som i tidigare debatter om parallella skolsystem (Madsén,1987). Lindensjö och Lundgren (2000) visar exempelvis hur differentierings-rågan kom att dominera skolpolitiken under 1900-talet ram till inörandet aven nioårig obligatorisk enhetsskola. Med utgångspunkt i det betänkande somramlades av skolkommissionen 1948 var rågan om sortering central och deras

slutsats kan ställas i relation till ovanstående citat rån dagens debatt om en re-ormerad gymnasieskola.

Jämlikhet skulle främjas dels genom att utbildningsmöjligheter för missgynnade grup-per förbättrades och dels genom att praktisk utbildning gavs lika hög status somteoretisk. (Lindensjö & Lundgren, 2000, s 52)

Skillnaden består rämst i att bakom ramörda argument, som till sin innebördtycks snarlika, finns öreträdare representerande olika politiska riktningar ochdärmed olika synsätt och örslag på utbildningsrågans lösning.

GYMNASIESKOLANS HISTORISKA OCH KULTURELLA RYGGSÄCK

Min beskrivning kan ses som en snabb och kortattad resa genom gymnasiesko-lans mångåriga historia, som ormats och som alltjämt ormas av ideologiska/politiska ställningstaganden och det omgivande samhällets utveckling och krav.

Min avsikt har varit att ge en viss bakgrund till ramväxten av dagens gymnasie-skola. Jag har velat peka på några återkommande problem som har ventilerats,debatterats och utretts under en lång tid, men som än idag står på dagordningenoch som påverkar samtalen i olika kommunikativa kontexter inom gymnasie-


31/295


skolan. Hit hör bland annat rågan om jämlikhet/likvärdighet, balansgångenmellan teori och praktik, individens örutsättningar/behov/intressen/valrihet,

gymnasieskolans ställning i örhållande till den obligatoriska utbildningen, denetergymnasiala utbildningen samt till arbetslivet och samhälleliga unktioner iövrigt. Såväl ormella som inormella kontexter genomsyras av de rågeställning-ar och problemområden som gymnasieskolans historiska och kulturella ryggsäckinnehåller. Den sociala praktikens aktörer, det vill säga elever, lärare och övrigskolpersonal har i sitt dagliga arbete att hantera möjligheter/svårigheter och attsöka överbrygga eller reducera uppkomna hinder. Gymnasieskolans bakomlig-gande historia och traditioner utgör därmed en viktig länk ör örståelsen av

det samspel som sker på olika nivåer och som konstituerar elevers skolsituation.Fortsättningsvis kommer intresset riktas mot vad som händer i gymnasieskolanssociala praktik och hur eleverna örstår skolpraktiken, sitt lärande och den pågå-ende kommunikationen, vilken ständigt berörs av och knyter an till gymnasie-skolans syte, innehåll och organisering.


32/295

20 Tidigare forskning

3. TIDIGARE FORSKNING

Under senare år har orskning i större utsträckning riktats mot gymnasieskolan,vilket kommer till uttryck i allt fler avhandlingsarbeten som belyser olika aspek-ter av den rivilliga skolormen. I sökandet eter studier som okuserar eleveri behov av särskilt stöd och som behandlar utormning och konsekvenser avstödåtgärder, har däremot mängden visat sig vara relativt begränsad. En kun-skapssammanställning som publicerats av Skolverket39 bekrätar också bristen påorskningsinsatser inom området. Genomörda studier som riktar sitt strålkas-

tarljus mot elevers möjligheter och svårigheter, har i hög grad skett inom ramenör det individuella programmet, etersom ett stort antal elever som inte harlyckats i grundskolan och/eller som år svårigheter i gymnasieskolan blir hän-visade till detta program40. Skolsituationen ör elever som av olika skäl befinnersig i svårigheter eller som inte lyckas nå uppställda utbildningsmål ör nationellaprogram, tycks därör utgöra ett tämligen outorskat ält. Det är där öreliggandeavhandlingsarbete örväntas bli ett kunskapstillskott. Av betydelse är också attstudien sytar till att belysa elevernas erarande såsom det beskrivs av dem själva,

samtidigt som okus riktas mot det som händer på gruppnivå och själva orga-niseringen av verksamheten, kopplat till samhällskrav och utbildningspolitiskariktlinjer och intentioner.

Utöver de studier som hänvisats till i det öregående kapitlet om gymnasie-skolans utveckling över tid, kommer i det öljande ett antal nedslag göras inomorskningsält som har bedömts vara relevanta med hänsyn till avhandlingensempiri. Internationella utblickar görs ör att ge ett större perspektiv på de örhål-landen som råder inom svensk gymnasieskola. Frågorna om hur inkluderings-

och exkluderingsprocesser tar sig uttryck, kommunikationens och samspeletsbetydelse, hur eventuellt stöd utormas och hur eleven görs delaktig har varitvägledande i sökandet eter aktuell orskning inom gymnasieskolan.

EN EXKLUDERANDE ELLER INKLUDERANDE GYMNASIESKOLA?

Som ramgår av såväl det inledande kapitlet som beskrivningen över gymnasie-

39 Skolverket (2008b)40 Det nns emellertid studier som utöver det individuella programmet också omfattar ett eller

era nationella program och där jämförelser görs mellan dessa.


33/295


skolans historiska utveckling, har den rivilliga skolormen kommit att omattai stort sett alla elever som lämnar grundskolan. Att fler elever går vidare i sina

studier innebär att variationen av elevers olikheter ökar jämört med den tidigareurvalsskolan. Detta år konsekvenser ör hur utbildningens verksamhet utormasoch i vilken grad den proessionella beredskapen motsvarar de behov som upp-kommer. Måluppyllelsen ör den gymnasiala utbildningen anses vara otillräckligoch antalet avhopp återkommer som debattämne. ”Drop-outs” utgör emellertidett problem som den svenska gymnasieskolan inte är ensam om. värtom ärdetta ett ämne som lyts i en rad länder, även om utbildningssystemen skiljer sigåt organisatoriskt och innehållsmässigt. Andelen elever som ortsätter med ut-

bildning eter den obligatoriska skolgången varierar, men en genomgående trendi i-länderna är utveckling mot en allt större eterrågan på högre utbildning (Al-bert, 2000; e Riele & Crump, 2002).

Norge har i likhet med Sverige en hög rekvens elever som påbörjar ortsattastudier (mer än 95%) och där cirka en tiondel klassificeras som ”students withspecial needs” (Myklebust, 2002, s 251). De flesta inom den här gruppen väljeryrkesörberedande utbildningar. Myklebust redogör ör longitudinella studierdär eleverna har öljts rån termin till termin under sin treåriga utbildning varvid

avhopp, återupptagande av studier, örlängning etc har dokumenterats. Studienokuserar på olika ormer av vidtagna åtgärder och där hänsyn har tagits till dentyp av svårigheter som respektive elev bedömts ha. Resultaten visar bland annatatt i slutet av tredje året finns cirka en färdedel av eleverna kvar och är i as medsina studier. Ungeär en tredjedel av elevunderlaget finns kvar inom utbildning-ens ram, men ”ligger eter” tidsmässigt och år därmed en örlängd utbildnings-tid. Nästan hälten (45%) har slutat permanent eller temporärt. Flertalet (ca 2/3)av de elever som år specialpedagogiskt stöd är pojkar (angen, 2004), ett örhål-

lande som uppmärksammas också i andra länder, liksom könsrollsmönstret somkännetecknar flickors och pojkars val av yrkesinriktade utbildningar. Myklebust(2007) menar att de örändringar som sker under utbildningens senare år och debeslut som attas då, har sina rötter i elevernas tidigaste erarenheter av skola.

This dropout is usually not the outcome of a spontaneous decision, but rather theresult of a process that is best described as ‘fading out’, an idea consistent with lifecourse perspectives: dropout from education is not so much an event as a process.(s 219)

Han påvisar också att de elever som har hög frånvaro under utbildningens första

år tenderar att lämna gymnasieskolan i större omfattning.

Colding (2006) har studerat skillnaderna mellan antalet drop-outs i den


34/295


danska gymnasieskolans41 yrkesörberedande utbildning avseende ungdomarmed inödda danska öräldrar respektive barn till immigranter. Studien, som

okuserar amiljebakgrundens betydelse och valet av yrkesområde ör utbild-ningen, visar enligt örattaren på några örvånande resultat. För elever råndanska hem har öräldrars utbildningsnivå och ekonomiska bakgrundsörhål-landen större genomslagskrat än ör elever med utländsk bakgrund, vilka i högregrad klarar sig bättre jämört med sina öräldrar. Inom den senare gruppen ärdet enligt undersökningen fler som väljer det akademiska spåret, i synnerhetflickorna. Detta örhållande gäller även flickor med danskt påbrå, medan danskapojkar otare väljer det yrkesörberedande alternativet. Det senare kännetecknas

dock av ett stort antal drop-outs, vilket gäller oavsett etnicitet och kön42

, menavbrottsrekvensen är totalt sett högre ör elever med utländsk bakgrund. illde bakomliggande orsakerna nämns att elever med invandrarbakgrund i högutsträckning väljer yrkesområden som i stort karaktäriseras av många avhopp.Därtill ställs krav på praktik-/lärlingsplatser, vilket kan bidra till att dessa eleverdiskrimineras och därmed begränsas deras möjligheter. Ytterligare en örklaringär att tillströmningen av elever (med utländsk bakgrund) till den akademiska in-riktningen, resulterar i att yrkesutbildningen kommer att rymma elever som har

betydligt sämre örutsättningar och örberedelser rån den obligatoriska skolan.Därigenom blir effekten den som statistiken redovisar i antal studieavbrott.

Fischbein och Folkander (2000) har studerat läs- och skrivörmågan blandungdomar (16-20 år) som lämnade gymnasieskolan under det örsta året, alter-nativt inte alls påbörjade en gymnasial utbildning. Bland avhopparna är eleversom har läs- och skrivsvårigheter överrepresenterade och många av dem har up-penbara problem med läsörståelse. Konstateras ska dock att det finns en gruppsom tvärtom når höga resultat vad gäller läs- och skrivörmågan43. rots sin goda

örmåga, örlorar de successivt sin motivation ör skolarbetet och blir uttråkade.De anser sig ha gjort elaktiga val, de saknar möjlighet till inflytande över sinskolsituation, utbildningen är alltör teoretisk och kamratrelationerna proble-

41 Utbildningen har två inriktningar; en akademisk som ger tillträde till vidare utbildning ochen yrkesförberedande som kvalicerar eleven för särskilda yrken, men som inte ger behörighet för

högre akademisk utbildning.42 För elever med danskfödda föräldrar är siffran högre för ickorna än pojkarna (ca 38% res-pektive 29%). Det motsatta förhållandet gäller för elever med utländsk bakgrund. Det är nästan

60% av pojkarna med invandrarbakgrund som lämnar utbildningen och för ickorna är det drygthälften.43 De högpresterande skiljer sig från övriga genom att de i början av sin grundskoleutbildning

var intresserade, hade ett gott föräldrastöd och de kunde redan läsa och skriva vid skolstarten.Större delen av föräldrarna var universitetsutbildade.


35/295


matiska. Förattarna menar att det brister i såväl grundskolans44 som gymnasie-skolans örmåga att anpassa sig till elevernas behov, oavsett om de är låg- eller

högpresterande.One problem might be that school tends to get more restrictive at higher levels, inthe sense that subject content is more dominating and teachers have less knowledgeof children’s or youth development and learning. In accordance with that, it couldbe maintained that difculties arise in the interaction of school organization and pupilvariation. (Fischbein & Folkander, 2000, s 271)

Förändringen av gymnasieskolan under 1990-talet har bidragit till att den möteren mera heterogen elevskara ör vilket det saknas örberedelse. Behovet av utökad

kompetens ör att upptäcka, örstå och hantera elevers intellektuella, sociala ochemotionella olikheter ramträder, liksom krav på örändrade och flexibla arbets-sätt och arbetsormer samt alternativa bedömningsrutiner och utvärderingssys-tem. Nya uppdrag har tillkommit, såsom kartläggning av behov och upprättandeav olika dokument. Därtill medör bland annat nytillkomna proessioner ochsamverkanspartners en nyorganisering av verksamheten.

GYMNASIEUTBILDNING - FÖR VEM?

e Riele och Crump (2002) beskriver hur det postindustriella och postagrarasamhället ställer krav på kvalificerad arbetskrat i Australien och hur utbildningkommit att bli ett redskap ör att hantera ungdomsarbetslösheten, vilken ärbetydligt högre jämört med övriga ålderskategorier. ”Staying on (or returningto) the senior school thus became the ‘lesser o two evils’ or young people andtheir amilies” (s 253). Yrkesinriktad utbildning 45 betraktas av örattarna somen möjlig utväg ör att marginaliserade elevgrupper ska bli motiverade att ull-

ölja sin utbildning. För att detta ska uppnås krävs emellertid att utbildningenhåller en hög kvalité och status. Yrkesinriktade kurser är inte ”an ‘easy’ optionor ‘dumb’ students” (s 262). Majoriteten av eleverna inom yrkesinriktad ut-bildning strävar eter att uppnå behörighet till högre studier. I en artikel ettpar år tidigare diskuterar Velde och Cooper (2000) hur australienska politikerhar att hantera rågan om inörlivandet av yrkesutbildningskurser inom utbild-ningssystemet eller låta yrkesutbildningen örbli ett alternativ ör elever som

44 Det är främst under grundskolans senare år som problematiken tilltar.45 Vocational Education and Training, VET.


36/295


inte är så ramgångsrika i skolan46. Förattarna redogör ör implementeringav ett lärlingsprojekt där yrkes- och skolarbete örenas. Förutom ökade chan-

ser att å anställning eter utbildningen, upplevde ungdomarna som ingick istudien att deras sociala kompetens och kommunikativa örmåga hade ör-bättrats. Bland andra positiva effekter som ramördes var större självdisciplin,ansvarsörmåga, självörtroende och självaktning. Samtidigt uttryckte lärarnabland annat sin oro ör den låga status som yrkesutbildningen tenderar att å.e Riele och Crump (2002) höjer ett varningens finger och konstaterar:

While VET is likely to cater well for the needs of marginalized and alienated youngpeople, its benets are diminished if it is perceived by the wider community to be

inferior. Although seemingly contradictory, in order to provide marginalized youngpeople with genuine opportunities, VET must be aimed at the entire student popula-tion. (s 261)

En ökad arbetslöshet och eterrågan på högre utbildning kännetecknar ocksåörhållandena i Spanien under 1900-talets senare årtionden och Albert (2000) kon-staterar att två aktorer ramträder i den mängd studier som gjorts ör att klarläggaorsakerna 47. Det handlar dels om amiljebakgrunden och dels om arbetsmarknadenssignaler om örväntad möjlighet till anställning och inkomst i örhållande till ut-

bildningsnivån. Störst betydelse har elevernas amiljesituation, dvs deras socioekono-miska bakgrund. Det finns en tydlig korrelation mellan de ungas eterrågan på ut-bildning och öräldrars utbildningsnivå, i synnerhet moderns. Vidare konstateras attrisken ör arbetslöshet eter avslutade studier på gymnasiet gör att fler söker sig vidaretill universiteten. Utbildning blir ”a protecting tool against the uncertainty in a coun-try with such a high unemployment problem” (s 155). otalt sett ökar eterrågan påhögre studier i takt med att fler klarar av att ullölja sin gymnasiala utbildning, mensärskilt betonas att andelen kvinnor inom högre utbildning växer starkt. Diskrimi-nation på arbetsmarknaden och därmed kvinnornas sämre konkurrensmöjligheter,ramtvingar ett behov av högre kvalifikationer jämört med männen. Samtidigt hotaren ökad arbetslöshet ör dem som genomgått vidareutbildning och örattaren lyterram den problematik som kan ölja i spåren av den utveckling som beskrivits.

When evaluating this process, one should not forget that higher education is notuniquely an investment good, and it is considered not only as a means to supply aqualied labour force to labour market. (Albert, 2000, s 155-156)

46 Ett nationellt lärlingssystem infördes 1993. Detta har senare följts av en reformering som gåttunder namnet ”New Apprenticeship Scheme” och inom de senare åren av secondary school haräven yrkesutbildningskurser introducerats (VET).47 Här åsyftas studier som omfattar utvecklingsländer i stort, dvs inte bara Spanien.


37/295


Diskussionen kan jämöras med de åtgärder som vidtagits eller öreslagitsinom svenskt utbildningsväsende. Strävan eter en höjd utbildningsnivå omat-

tande alla elever som lämnar det obligatoriska skolväsendet har kännetecknatsenare decenniers utbildningspolitik. Som ramgår av öregående kapitel haräven örlängd skolgång blivit ett redskap ör att hantera en ökad ungdomsar-betslöshet och ör att lösa kommunernas uppöljningsansvar. Den långsiktigamålsättning som regeringen antog i början av 2000-talet innebar att 50% aven årskull skulle ha påbörjat högskolestudier vid 25 års ålder (SOU 2002:120).Detta ramstod inte som ett helt okontroversiellt mål att sträva mot. värtomställdes möjliga effekter i orm av en ökad akademikerarbetslöshet och riskerna

ör sänkta utbildningskrav som motargument48

. Oavsett växlande politiska be-slut och målsättningar, kvarstår problematiken med snedrekrytering till öljd avsocioekonomiska örhållanden och där även genusaspekten i olika sammanhangår stark genomslagskrat.

Vilka konsekvenser som amiljernas klasstillhörighet år ör skolgång och ut-bildning är en råga som debatterats såväl nationellt som internationellt underlång tid, och även om den periodvis inte stått högst på dagordningen har socialaorättvisor levt vidare. Connell (2004) menar att till öljd av nyliberalism och

marknadsanpassning har intresset ör jämlikhetsaspekter vaknat till liv och ten-derar att öka. ”In very recent research, both in the UK and Australia, it seemsthat class inequality is re-emerging as a first-class issue in social-scientific under-standings o education” (s 227). En studie av arbetarklassöräldrars upplevelserav sina barns gymnasieutbildning i New South Wales i sydöstra Australien visaratt öräldrarna uppskattar utbildning, även om sådan inte kommit dem självatill del. Man ser utbildning som en möjlighet ör barnen att å ett bättre liv,men det är inte enbart den praktiska nyttan av yrkesörberedande kurser som

värdesätts utan också utbildningens värde ör individens personliga och intellek-tuella utveckling. Föräldrarna reser ibland kritik mot vissa skolor och lärare, menConnell menar att det är sällan som kritiken är allmänt riktad mot utbildning.”Where criticism is articulated, it is oten because of the parents’ positive view oeducation, and a eeling that schools or systems aren´t living up to their own ide-als” (s 234). Forskningsresultaten visar att öräldrarna välkomnar lärarnas örsökatt öppna upp en kommunikation, men svårigheten ligger i att de själva saknarörtrogenhet med skolans värld och erarenhet rån den aktuella skolormen.

En analys av gymnasieelevers sociala och kulturella bakgrund som gjorts inomramen ör det individuella programmet i den svenska gymnasieskolan (Hultqvist,

48 Aktuella utbildningspolitiska strävanden har tagits upp i kapitel 2.


38/295


2001) visar att andelen öräldrar med grundskola som högsta utbildningsnivå varbetydligt fler inom IV-programmet än motsvarande öräldragrupp inom övriga

gymnasieprogram. Den avsedda kvalitetshöjningen av utbildningen som örvän-tades bli effekten av en ökad valrihet och konkurrens mellan skolor, har tagiten annorlunda vändning. Etableringen av allt fler skolor, rämst ristående menäven kommunala, och elevers rättighet att välja skola har ått motsatt effekt vilketistället har lett till ytterligare segregering (Korp, 2006). Statusskillnader mellanolika skolor och program vidmakthålls och elevernas bakgrund tycks snarare åen starkare roll. Korp höjer ett varningstecken ör den utveckling som går motatt elever med liknande social bakgrund hamnar i samma skola, etersom ”orsk-

ning visar att enskilda elevers utbildningsresultat är starkt korrelerade med kam-raternas” (s 66). Detta innebär att en elev skulle kunna lyckas bättre än örväntatpå en skola där merparten av eleverna har goda studieresultat, trots ett sämresocialt utgångsläge och öräldrars lägre utbildningsnivå. Frågan gäller alltså hureffekten av klass- och könsrelaterade aktorer kan reduceras i strävan mot engymnasieskola ör alla, en skola med ärre drop-outs och där alla har en rimligmöjlighet att lyckas. Ideologiska utgångspunkter som ligger till grund ör styr-ning och genomörande på olika hierarkiska nivåer inom utbildningsväsendet år

konsekvenser ör den enskilde elevens skol- och livssituation. Hultqvist (2001)konstaterar att ”det finns ett samband mellan social rättvisa, specialundervisningoch generell utbildningspolitik” och hon betonar att studier av åtgärder i orm avspecialundervisning/IV-program ”kan inte ske utanör det utbildningspolitiskasammanhanget” (s 193).

STATUSSKILLNADER INOM GYMNASIESKOLAN

Sivertun (2002)49

har i sin orskning studerat utslagning till öljd av sociala ochkulturella problem i skolan. Resultatet visar bland annat på statusskillnader mel-lan olika program där de yrkesörberedande beskrivs, av personal såväl som aveleverna själva, ha en lägre rang och han menar att

(…) det nns sociala och kulturella problem i exempelvis yrkeselevernas möte medkärnämneslära

detta ideliga mötande

Documents