den stillsamma vreden - nordic africa institute...stödet till anc utvärderas 121 stödet avslutas...

Den stillsamma vreden

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 1

ANJA BJÖRK

Denstillsamma

vreden

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 3

Omslag: Niklas Alveskog

Layout: Ingrid Sillén, Migra Grafiska AB

Projektgrupp: Tommy Andersson, Anja Björk samt Göran Larsson.

Boken ingår i serien Folkrörelsernas solidaritetsarbete med södra Afrika,och är producerad med stöd av Sida via Nordiska Afrikainstitutet och i samarbete med Afrikagrupperna

Språkgranskning: Eva Hempel Möller

Faktagranskning: Bertil Odén

© Anja Björk och Praktisk Solidaritet

Tryck: Williamssons Offsettryckeri AB Solna 2006

ISBN 91-975634 1 2

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 4

5

Den praktiska solidariteten med befrielse-rörelserna i södra Afrika växte framgenom insikten om behovet av en rättvis

världsordning, en hållbar utveckling och resurs-hänsyn. Idéutvecklingen, som var helt avgörandevid övergången till att inleda stöd till befrielserö-relserna, omfattade endast fyra (inklusive Brödet& Fiskarna) av de cirka tio Emmausgrupper somfanns i Sverige. De huvudsakliga inspirationskäl-lorna skiljde sig något åt på så sätt att de treEmmausgrupperna hämtade dem från vänsterrö-relsen och marxistisk teori, medan Brödet ochFiskarna hämtade sin huvudsakliga inspirationur den kristna radikala rörelsen. Det gemensam-ma ställningstagandet innebar en insikt om attstöd endast kan bli meningsfullt om själva grund-orsaken till orättvisorna angrips. Stödet riktadestill rörelser som skapats i den egna verkligheten,

av människor som själva arbetade för att föränd-ra sin situation och de orättvisa strukturerna.Stödet innebar en resursöverföring i form av klä-der, materiel och kontanta medel.

Solidaritetens djup återfanns dels i dess still-samma protest mot världsordningen genom detpraktiska vardagliga arbetet, i solidaritet med ochför alla människors lika värde och rätt till självbe-stämmande. Dels i vreden över orättvisorna, vil-ket manifesterades genom ett aktivt deltagande idet opinionsbildande arbetet för befrielserörel-serna, mot kolonialism och apartheid.

Förutsättningarna för den praktiska solidarite-ten gavs av vårt samhälles överskott på kläder ochmateriel och allmänhetens förtroende för insam-lingsverksamheten. Återbruket av dessa resurservar och är fortfarande medlet för gruppernaspraktiska solidaritetsarbete. Det här utrymmethar förändrats över tid och ända in på -taletpågick exempelvis ett »klädkrig« där de treEmmausgrupperna samt Brödet & Fiskarna

»Förutsättningarna för den praktiska

solidariteten gavs av vårt samhälles

överskott på kläder och materiel

och allmänhetens förtroende för

insamlingsverksamheten.«

Gatuteater mot ASEA:s agerande i Sydafrika.

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 5

fanns på den ena sidan och de kommersiella in-samlingsföretagen på den andra sidan. Den prak-tiska solidaritetens vardag bestod och består ihuvudsak av ett arbete i en dammig och smutsigmiljö, föga glamoröst och organisationerna varoch är även med anledning av detta, beroende avett levande engagemang för att kunna fortsättaoch utveckla sin verksamhet.

Organisationernas utveckling gestaltar idéer-nas förändring och de ekonomiska förutsättning-arnas förändring över tid. Hela tiden har organi-sationerna varit beroende av personer som haftförmågan att se föreningens roll och möjligheter ikampen för en rättvis världsordning och perso-ner som haft förmågan att möta de förändradeekonomiska förutsättningarna. Över tid har deekonomiska förutsättningarna för den praktiskasolidariteten förändrats markant och därmedfinansieringen av verksamheten. De inledandeåren finansierades verksamheten enbart genomförsäljning av lump och annat insamlat på lopp-marknader. Från och med bistod SIDA medbidrag för frakterna och genom förhandlingar förbättrades avtalet avsevärt mellan de fyragrupperna och SIDA. Försäljningsintäkterna hosorganisationerna ökade, men den kraftigastesatsningen på egna intäkter och effektiviseringkom först under -talet som en konsekvens avkraftigt minskande SIDA-anslag. Förmågan tillanpassning var det som avgjorde och fortfarandeavgör storleken på solidaritetsstödet och därmedorganisationernas existensberättigande.

Rötterna till gruppernas praktiska solidaritets-arbete finner man i Emmausrörelsen, grundad av

Abbé Pierre i Frankrike. I den här boken omPraktisk Solidaritets medlemsorganisationer le-vandegörs utvecklingen, motiven för stödet, detpraktiska arbetssättet och exempel på hur samar-betet med och kampanjarbetet för befrielserörel-ser och frontstater tagit sig uttryck. Förhopp-ningen är att boken skall vara ett stöd och eninspirationskälla för nya initiativ, där återbruk avsamhällets överskottsvaror blir till ett solidari-tetsstöd. Syftet med boken är också att belysa denpraktiska solidaritetens identitet och därigenomge dagens solidaritetsarbetare inom organisatio-nerna möjlighet att, med utgångspunkt i histori-en, ta ut riktningen i framtidens solidaritetsar-bete.

DENNA BOK ÄR EN AV FEM delar i ett historiepro-jekt, vilket behandlar det svenska solidaritetsar-betet med befrielserörelserna i södra Afrika, framtill , när Sydafrika slutgiltigt blev fritt frånapartheidsystemet. Jag gör inga anspråk på attboken är ett heltäckande dokument för PS (Prak-tisk Solidaritet) medlemsorganisationers histo-ria. Ambitionen har varit att levandegöra de vä-sentliga skeendena över tid och göra det möjligtför läsaren att tillgodogöra sig utvecklingen,bevekelsegrunder och väsentliga faktorer sominverkat på densamma. De övriga böckerna gesut av Afrikagrupperna, Isolera Sydafrika kom-mittén (ISAK), arbetarrörelsen och kyrkorna.Historieprojektet finansieras till största delen avSIDA genom Nordiska Afrika-institutet.

Praktisk Solidaritet

6 Den stillsamma vreden

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 6

Den stillsamma vreden 7

Inger Holmberg och Anna Olsson bland Sundsvallsbalar.

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 7

8

INLEDNING 5

1. EMMAUSRÖRELSEN GRUNDAS 11

Abbé Pierre 12Hur Emmaus startade 12Lump blir stöd 13Emmaus kommer till Sverige 14Emmaus etableras i Sverige 15

2. FRAM TILL 1980 19Den tidiga idé- och organisationsutvecklingen 20De fyra grupperna 201960-talet 22Emmaus Björkå 26Brödet och Fiskarna 37Emmaus Fnysinge och Emmaus Stockholm, fram till 1980 46Klädkriget 49

3. STÖDET TILL BEFRIELSEKAMPEN 53

De portugisiska kolonierna 54PAIGC – Guinea Bissau 54MPLA – Angola 57FRELIMO – Moçambique 61Utvärdering av det tidiga stödet till befrielserörelserna 65

Rhodesia/Zimbabwe 67ZANU – Zimbabwe 67

4. VARDAGEN 7760- och 70-talets vardag 7870-tal blir 80-tal 8090-talet gör entré 85Vardagens arbetsglädje ochförändrade förutsättningar 86Vardagens arbetsfördelning mellan kvinnor och män 90SÄPO och det vardagliga arbetet i Gävlegruppen 91

5. FRAM TILL 1994 93Idé- och organisations-utveckling 94Omvärlden inför 80-talet 94Förändringar i frontstaterna

och omvärlden under 80-talet 94Förändrade förutsättningar –

organisationsutvecklingen 95Förändrade uppföljningsrutiner 96Expansionen 96Gävleborgs Biståndsgrupp 99Samarbetet med Daglig Verksamhet 103Emmaus Sundsvall 105Medlemsstyrda organisationer

och solidaritetsstöd 106Bildandet av riksorganisationen

Praktisk Solidaritet 1989 108Skiljelinjer mellan

Praktisk Solidaritet och UFF 108

Innehåll

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 8

Aspekter på klädstöd till samarbetspartners i Syd 109

6. FORTSATT STÖD TILL BEFRIELSEKAMPEN 111

ANC – Sydafrika 112Stödet till ANC 112Stödet till ANC utvärderas 121Stödet avslutas 126SWAPO – Namibia 128Klädstöd för SWAPO 129Sjukvård i samarbete med SWAPO 131

7. FRONTSTATERNA 141Moçambique 142AGRICOM 144Klädstödet återupptas 1983 144Klädstödet till AGRICOM

och AMODER 148Sorteringsenheten i Maputo 148Namunoprojektet 150Materielstödet till Moçambique 152Utvärdering av stödet till frontstaten

Moçambique 153Frontstaten Angola 155ADRA 161

Praktisk Solidaritet inleder samarbete med ADRA 162

Utvärdering av stödet till Frontstaten Angola 163

8. SIFFROR 167Emmaus Björkå 168Emmaus Stockholm 170Brödet och Fiskarna 172Emmaus Fnysinge 173Emmaus Sundsvall 174Gävleborgs Biståndsgrupp 175

9. DEN PRAKTISKA SOLIDARITETEN I DAG 177

De förändrade förutsättningarna 178Stödet till Afrika i dag 179Avslutningsvis 182

Bokprojektet »Folkrörelsernassolidaritetsarbete med södra Afrika« 183Böcker i serien 184Källor 186Rapporter 186Artiklar 187Litteratur 188Index 190

Innehåll

9

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 9

Den stillsamma vreden

Abbé Pierre påbesök hos EmmausStockholm 1971.

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 10

11

1.EMMAUS-

RÖRELSEN GRUNDAS

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 11

Abbé PierreAbbé Pierre föddes i Lyon av välbärgade för-äldrar. Hans far hade ett stort socialt intresse ochsonen blev mycket tidigt engagerad i andra män-niskors livsvillkor. Vid års ålder skänkte hanbort sitt arv och blev munk. Under andravärldskriget var han fältpräst och deltog i mot-ståndsrörelsen mot tyskarna. Därefter blev hanmedlem av Nationalförsamlingen (den franskariksdagen).

Efter andra världskriget började Abbé Pierreatt fundera kring förebyggande åtgärder, för attmotverka en upprepning av krigen. Han försökteidentifiera grogrunden och orsakerna bakomkrig. Han kom fram till att en varaktig fred intekan uppnås om det saknas medmänsklig förståel-se och samarbete på bred front. Detta att det tillsyvende och sist är de små mänskliga relationernasom betyder något, kom att bli grundtanken i alltAbbé Pierres arbete.

Hur Emmaus startade mötte Abbé Pierre en man som hetteGeorges som hade det svårt både själsligt ochmateriellt och gick i självmordstankar. Mötetmed Georges kom att betyda mycket för AbbéPierres kommande arbete. Abbé Pierre kom fram

till att välgörenhetstänkandet utgår ifrån att själs-ligt elände är ett resultat av materiell fattigdom.Detta i sin yttersta konsekvens innebär då attlycka kan köpas för pengar. Abbé Pierre visad attdet som behövs är livsbejakande förbindelsermellan människor. Och livsbejakande är att veta,att allt ens slit och hårda arbete hjälper andramänniskor. Georges var den förste som flyttadein i Abbé Pierres eget hus och delade Abbé Pierresarbetsbördor. Abbé Pierre betraktar mötet medGeorges som starten för Emmaus. Abbé Pierresgamla hus gavs namnet Emmaus, efter en by iPalestina. Enligt Bibeln var det på väg tillEmmaus som lärjungarna mötte Jesus efter upp-ståndelsen, vilket ingav dem nytt hopp. NamnetEmmaus följde med till alla grupper som senarekom till och blev även namnet på den rörelse somnu sträcker sig över hela världen. Emmaus Inter-national heter den organisation som samlar allaEmmausgrupper över världen (www.emmaus-international.org).

Den palestinska byn Emmaus finns inte kvar idag, de tvåtusen palestinska byinvånarna för-drevs i juni när Israel ockuperade Västban-ken och platsen där Emmaus låg kallas sedan

för Canada park.


Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 12


Emmaus i Paris sommaren 1960. Stellan Sandberg samtalar med Abbé Pierre

Lump blir till stöd lämnade Abbé Pierre Nationaförsamlingen.Han upplevde arbetet där som ett slöseri med tid,att ingen verklig vilja fanns att vidta åtgärder föratt lösa problemen. Han föresatte sig att iställetanta detta arbete tillsammans med sina vänner i

huset. Som medlem i deputeradekammaren hadehan haft en inkomst. Nu blev de tvungna att sökaefter andra inkomstmöjligheter. En av männen ihuset berättade om sitt tidigare arbete, somlumpsamlare och påstod att det var en guldgruva.Man började därför samla textil-lump och skrot.

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 13

Samhällets avfall fick på detta sätt avsättning ochman bidrog till att industrisamhällets produk-tionskedja slöts och spillprodukterna gick in iindustrin igen, till förmån för de sämst ställda.

hemsöktes Frankrike av en vargavinter.Bostadsbristen var skriande, tusentals hemlösahade ingenstans att söka skydd, undan kylan.Den tredje januari samma år röstade National-församlingen ner förslaget att avsätta medel förbyggandet av nödbostäder. Under den följandenatten frös en liten pojke ihjäl, i en av Paris föror-ter. När Abbé Pierre då bad om hjälp för de hem-lösa, genom den franska radion, blev responsenenorm. Ur detta växte Emmausrörelsen, som idag är världsomspännande och omfattar om-kring grupper i cirka länder.

Emmausrörelsen uppstod alltså i november. I ett möte mellan människor som blivitmedvetna om sin privilegierade situation och sittsociala ansvar i en orättvis värld och människorsom inte längre hade något att leva för. Övertyga-de om att det är genom att befria andra som manbefriar sig själv, beslöt de att förena sina viljor ochkrafter för att hjälpa varandra och de nödlidande.För detta ändamål bildades kommuniteter(arbets- och boendekollektiv), som arbetar för attleva och ge, det är dessa som utgör Emmausinsamlingsgrupper. Dessutom bildades vängrup-per och volontärgrupper. Svalorna heter desvenska volontärgrupper som samlar in pengaroch skickar ut volontärer för arbete i Latinameri-ka och Indien.

Klart och tydligt uttrycks Emmaus-ideologingenom att det som bäst hjälper en människa är

att ge henne något att leva för och inte enbartnågot att leva av. Att sträcka ut en hjälpande handär stort, men att ge den behövande möjlighet att isin tur räcka handen till en annan medmänniskai nöd är större.

Emmaus kommer till SverigeAbbé Pierre besökte Sandinavien under hösten. Han höll då föredrag i Lund, Göteborg,Stockholm, Helsingfors, Oslo och slutligen iUppsala. Han talade även i Sverige under , dåi Malmö och Stockholm. Abbé Pierre berättadeom hur Emmausrörelsen kommit till stånd ochhur den sedan förgrenat sig ut över världen.Hans föredrag blev överallt en upplevelse föråhörarna. I Sverige bildades den första Emmaus-gruppen i Lund .


Lumpsamlarna i Lund. Inga Sandberg står längst till väns-ter och Stellan Sandberg är tredje person från vänster.

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 14


Emmaus etableras i Sverige

Våren råkade Stellan och IngaSandberg läsa en artikel i en kvälls-tidning om Abbé Pierre, fattigpräseni Paris som startat ett lumpsamlar-kollektiv. Artikeln berörde demmycket och till sommaren reste dener till Paris för att arbeta medEmmaus i Neuilly-Plasance.

De var tillbaka i Sverige när AbbéPierre kom till Malmö, hösten .I den stora aulan på Sankt Petri-skolan i Malmö talade Abbé Pierreom de fattiga folkens rättigheter,detta långt innan ord som u-landoch u-hjälp fått genomslag i Sveri-ge. Han talade om hur konflikten ivärlden inte bara gäller Öst ochVäst, utan framförallt Nord ochSyd. Han förklarade att mycket avden tekniska och ekonomiska hjäl-pen som ges får så lite verkan föratt det inte finns några personligarelationer med människorna påort och ställe.

Dagen efter mötet i Malmöträffade Stellan Sandberg AbbéPierre för ett mer privat möte.Abbé Pierre kände till att Stellanarbetat en tid på Emmaus i Parisoch hoppades att han ville använ-da erfarenheterna därifrån i Sveri-

Emmaus ManifestVår princip är den lag som hela mänskligheten är beroende av för ett menings-fullt liv, en verklig fred och glädje hos varje individ och samhälle:»Se först till deras behov som är sämre lottade än du själv.«

»Kämpa först för och med dem som har det svårast.«Vår övertygelse är att iakttagandet av denna lag befrämjar sökandet efter rättvi-sa och följaktligen efter fred mellan människor.Vårt mål är att handla så att varje människa, varje samhälle och varje nationkan leva, förändras och fulländas i ett ömsesidigt utbyte där alla har sammavärde.

Vår metod är att skapa, stödja och aktivera miljöer i vilka alla känner sig friaoch respekterade och därigenom kan förverkliga sig själva och hjälpa varandra.Vårt första medel där så är möjligt, är att taga vara på användbara överflöd-sprodukter, t.ex. genom lumpinsamlingar för att öka resurserna för trängandesolidaritetsinsatser.

Alla andra medel som skapar medvetenhet och som utmanar bör också använ-das med inriktningen att man själv först verkar för och får andra att verka fördem som har störst behov, genom att dela deras kamp både privat och i samhäl-let, tills orsakerna till all nöd är undanröjda.Vår frihet. EMMAUS är vid utförandet av sin uppgift inte underställt någotannat ideal än det som uttrycks i detta Manifest och inte heller någon annanauktoritet än sådan, som har tillsatts inom rörelsen i enlighet med dennas reg-ler.

EMMAUS handlar i överensstämmelse med FN:s deklaration om de mänskligarättigheterna, med rättvisa lagar i varje land och utan hänsyn till politisk upp-fattning, ras , språk, livsåskådning etc. Det enda som krävs av den som vill del-taga i rörelsens verksamhet är godkännande av innehållet i detta Manifest.Våra medlemmar. Detta manifest utgör den enkla och klara grundvalen förEMMAUS rörelsen. Det måste antagas och tillämpas av varje grupp som önskarvara en aktiv medlem av rörelsen.

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 15

ge. Han ville att Stellan skulle följa med upp tillStockholm för att se vad som skulle kunnakomma ut av det. I Stockholm fanns det personersom hade långt framskridna planer på att startaen Emmausgrupp. Stellan fick frågan om hankunde tänka sig att bli föreståndare. Stellanavböjde eftersom han ville arbeta tillsammans

med människor, inte uppifrån som en socialarbe-tare.

På så sätt kom den första Emmausgruppenistället att bildas den februari i en riv-ningsfastighet på Bruksgatan i Lund. Vad de dåinte visste var att detta var början till ett Emmaussom med tiden kom att växa ut till en stor rörelse,


Ingrid Larris, Bernt Kviberg och andra ungdomar ute på insamling. Internationellt Emmausläger i Frankrike 1970.

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 16

med förgreningar över hela Sverige. Stellan ochInga Sandberg var med och startade Emmaus iLund De var med och byggde upp grupperna i

Uppsala och Stockholm och var sedan med ochgrundade Emmaus Björkå .


Sortering inne på gården vid Bruksgatan i Lund.

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 17

Insamling hos Emmaus lumpsamlare i Lund 1960.

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 18

2.FRAM TILL

1980

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 19

De fyra gruppernaVid början av -talet fanns det cirka tioEmmausgrupper i Sverige. Majoriteten av dessagrupper fortsatte att arbeta lokalt med marginali-serade personer. På Fnysinge utanför Enköping,Björkå utanför Åseda och Emmaus i Stockholmdäremot, inspirerades man av den politiska ut-vecklingen i världen. Tiden sjöd av de olika befri-elserörelsernas kamp för frihet från kolonialmak-terna. Kriget i Vietnam, befrielsekampen i Afrikaoch befrielseteologin bidrog alla till det här poli-tiska uppvaknandet. Brödet och Fiskarna som

bildades något senare, , hämtade de ur-sprungliga idéerna framförallt från befrielseteo-login och de rörelser inom kyrkan som tog ställ-ning i rättvisefrågorna.

Gemensamt för alla fyra grupperna var alltsåatt de influerades av det omgivande samhällskli-matet, dess radikalisering och det växande stödetför befrielserörelsernas självständighetskamp.Grupperna tog fasta på Abbé Pierres ursprungs-idé att det är orsakerna till fattigdomen sommåste angripas, med en speciell metod av hjälptill självhjälp. Att stödet måste riktas till de män-


Fnysinge loppis, tidigt 70-tal Insamling på Emmaus Stockholm, tidigt 70-tal.

Den tidiga idé- och organisationsutvecklingen

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 20

niskor och rörelser som angriper de orättvisastrukturerna. Att stödet endast på detta sätt blirmeningsfullt eftersom en hållbar och beståendeförändring endast kan uppnås om själva grund-orsakerna till orättvisorna angrips. Med tidenökade också medvetenheten om att många avdessa orsaker är ekonomiska och politiska.

När det gällde förutsättningarna för att levere-ra stöd var och är naturligtvis kvaliteten på detinsamlade av avgörande betydelse. De tidigastegrupperna kallade sig ofta för lumpsamlare, vil-ket var vad det handlade om. Lumpen var den delav textilierna som blev över när de användbarakläderna och textilierna sorterats ut. Uppköparefanns för lumpen eftersom vissa industrier,såsom pappersindustrin, hade användning fördetta textilavfall. Under de första åren gickinkomsterna i huvudsak till att täcka organisatio-nernas egna kostnader. Endast mindre kvantite-ter kläder av humanitärt stöd gick till systerorga-nisationer i Asien eller Latinamerika. Andelenanvändbara kläder ökade allteftersom och vidmitten av -talet var det istället kläderna somdominerade vid insamlingarna och lumpen hadeblivit en marginell del. Gemensamt för alla grup-perna var alltså ökande volymer av stöd, bådekläd- och materialstöd. Hur detta gick till går vinärmare inpå i avsnitten nedan som behandlargruppernas tidiga idé- och organisationsutveck-ling.

Stödets karaktär förändrades i och med att denya samarbetsorganisationerna i Syd var befriel-serörelser. Kläder, materiellt och ekonomiskt stödfortsatte att vara ett humanitärt stöd, men det

blev också ett politiskt och organisatoriskt stöd.Befrielserörelserna erhöll uppskattning hosbefolkningen eftersom de själva skötte logistiken.


Emmaus Stockholm 1973 på Rehnsgatan 24.

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 21

De tog emot och distribuerade kläder och annatmaterial i sina flyktingläger och successivt in i debefriade områdena. Hanteringen ledde även tillatt några personer skaffade sig erfarenhet kringplanering, organisering och administration. Detvar även ett organisatoriskt stöd eftersom kläder-

na kunde användassom betalningsmedelvid mobilisering avolika aktiviteter i läg-ren. Kläderna kundeäven användas sombetalningsmedel vidbyteshandel för att fåtillgång till andranödvändiga varoreller tjänster som sak-nades i lägren.

Från erhöllgrupperna SIDA-

bidrag, för kläd- och materialsändningar, om än ibegränsad omfattning. Grupperna fick ersättningendast för själva fraktkostnaderna. Fraktbidragetsöktes för varje sändning, vilket var omständligtbåde för SIDA och för grupperna. Möjlighetenfanns även att ansöka om informationsbidrag föropinionsbildande arbete i Sverige. Det var intehelt okontroversiellt vid den här tiden att sökaoch få bidrag från staten och det fanns starka rös-ter inom vissa grupper som tyckte att det var fel-aktigt att samarbeta med staten.

För att få till stånd en långsiktig och stabilaregrund för verksamheten tog Bertil Högberg (Brö-det och Fiskarna) initiativet till att inleda

förhandlingar med SIDA beträffande möjlighetenatt erhålla en ersättning som grundade sig påvolymen kläder och material gruppen kundeskicka. Förhandlingarna gällde också möjlighetentill kostnadstäckning även för vissa andra kostna-der utöver de rena fraktkostnaderna. De andra tregrupperna Björkå, Stockholm och Fnysinge bjödsin till samarbetet, de hakade på och därigenomförändrades förutsättningarna i grunden förgruppernas möjligheter att leverera stöd. Det härkilobidraget kom förutom frakter, att täckainsamlings- och andra hanteringskostnader,däremot inga lönekostnader. De gemensammasamarbetsorganisationerna i Syd och samarbetetkring SIDA-ansökningarna kom att utgöra rygg-raden i det utökade samarbetet mellan de fyragrupperna, som benämndes »Fyrgrupperna«fram tills det att Praktisk Solidaritet bildades.

Men låt oss ta det hela från början. Inled-ningsvis något om idé- och organisationsutveck-lingen för Emmausgrupperna under -talet.Därefter följer Emmaus Björkå och Brödet ochFiskarnas utveckling under den tidiga perioden,samt de två, vid den här tiden (fram till ),mindre grupperna, Emmaus Fnysinge ochEmmaus Stockholm. Kapitlet avslutas slutligenmed ett avsnitt om klädkriget.

1960-taletUnder -talet präglades Emmausgrupperna avEmmausrörelsens ursprungsidéer. En viktiggrundtanke var att man inte ska avvisa en främ-ling, inte förhöra honom om vem han är, vart


»Andelen användbarakläder ökade allt-

eftersom och vid mittenav 70-talet var det

kläderna som domine-rande vid insamlingarna

och lumpen hade bliviten marginell del.«

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 22

han är på väg eller var han kommer ifrån. Delamed dig av vad du har. De troende tillade: »Avvi-sa aldrig en främling, det kan vara en ängel påresa.«

Stellan Sandberg berättar om skillnaden mel-lan Emmaus- och välgörenhetstanken:

»En sådan här välgörenhetsman sa till en avmännen på Emmaus i Uppsala, till en mansom arbetade och slet trots sin slitna kropp.Det är bra att du jobbar för de fattiga barnenute i världen. Det är en jätteviktig sak.Du, svarade mannen lugnt, om det vore såviktigt, varför tar du då inte själv av digkavajen, kavlar upp skjortärmarna ochhjälper till?

Så enkelt är det för oss. Antingen är bran-den ett faktum och den som upptäcker dengör vad han kan för att släcka den. Hanropar efter den hjälp han kan få. Det var såEmmaus började en gång. Abbé Pierre sletoch ropade på hjälp. Den utslagne mannen isjälvmordstankar hörsammade ropet ochhakade på. Att mannen själv fick lite meningi tillvaron var bara en biprodukt, som hanfick på köpet. Nu vänder man på det och tit-tar bara på det positiva biresultatet och tän-ker.

Den här kampen mot nöden. Vilken bragrej, den kan vi använda i vårt sociala arbete.Och går man bort till någon vilsekommenoch säger:

Titta det brinner där borta. Det skullevara nyttigt för dig att jobba med släckning-en. Det skulle du må bra av. Han måsteundra: Om det verkligen brinner, varför sit-ter du här och tjatar på mig? Gå du först, ärdet verkligen så viktigt så kommer jag efter!«

De tre grupperna Emmaus Stockholm, EmmausBjörkå och Emmaus Fnysinge bildades alla under-talet. Något som fick stor betydelse förEmmausgrupperna var den revolt som skedde, på Emmaus i Lissma (utanför Stockholm).De som arbetade i kollektivet var trötta på styr-ningen genom styrelsen med folk utifrån. Grup-pen gjorde revolt, avsatte den gamla styrelsen ochtog själva över verksamheten. Fram till dess attinsamlingsgrupperna bröt sig loss från externstyrning hade de varit nära knutna till Svalorna.


Jämförelse av gruppernas produktivitet 1978. Samman-ställning gjord av Tommy Andersson, Emmaus Stockholm.

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 23

Stellan Sandberg berättar:»Vi skriver och antar nya stadgar och väljeren egen styrelse. Vi far in till den gamla sty-relsen och ställer ett ultimatum: ’Antingenlämnar ni förbehållslöst över alltsammanstill oss eller så ger vi oss iväg härifrån alle-sammans.’ I rena förskräckelsen över att blistående ensamma med det stora huset, last-bilen och all bråten överlämnar de allt tillvår nybildade förening. Denna revolt får storbetydelse för utvecklingen av Emmausrörel-sen i Sverige. Under Emmausveckan i junimånad kommer medlemmar från Lund ochUppsala ut till Lissma (utanför Stockholm),för att hjälpa till med arbetet och för att dis-kutera våra framtidsplaner. Med tiden göräven Lundgruppen sig självstyrande på lik-nande sätt.«

En person som blev engagerad på Emmaus Göte-borg under det tidiga -talet och började arbetafast i maj -, Gunnar Björberg, beskriver en delav bevekelsegrunden för att han valde att läggasex år av sitt liv på Emmaus, först genom ett citatav Rousseau:

»Hur ska man finna en form av sammanslut-ning som med hela den gemensamma styr-kan försvarar och beskyddar varje enskildmedlem till person och egendom, en formdär var och en förenar sig med alla de övrigamen ändå bara lyder sig själv och förblir likafri som förut?«

Gunnar Björberg berättar vidare:

»Olika vägar ledde fram till beslut, flera fak-torer styrde dock det slutliga avgörandet.Alltså inte i första hand ett ställningstagandeför något, snarare från något annat kombine-rat med en vilja att vara någon till hjälp, påeget initiativ, utan att göda någon generaldi-rektör, ingen kladdig hjälp till de fattiga bar-nen. Det var inga större reflektioner kring attdet var synd om de fattiga, snarare en mätt-nad av det överflöd vi hade och ett konstate-rande att u-världen var utsugen och för-tryckt och att vi i i-världen, bar skulden. Dåfanns Emmaus med sin mix av socialt arbetehemma och biståndsverksamhet, så gott somnågot.«

Stellan Sandberg berättar om Emmausgruppernapå -talet:

»Det finns en viss likhet med den gemenskapsom jag upplevde till sjöss, som ung jung-man. Skillnaden är bara den att här är viherrar i vårt eget hus. Här finns inga ’domdäroppe’ som bestämmer över oss, ej hellernågra som lever på vårt arbete. Överskottetav vårt arbete går istället till människor sombehöver få vårt dagliga stöd. Här råder, oav-sett bakgrund, en anda av kollektiv respektoch ömsesidigt beroende. Vi är alla övertyga-de om att detta är ett nytt sätt att leva. Vitrivs så bra att vi uppriktigt tror att alla män-niskor egentligen skulle vilja ha det så härom bara de fick en möjlighet. Vid ett mötepå julen med rikskommittén förEmmaus i Sverige slår vi fast en del riktlinjer


Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 24

för vårt arbete, egentligen bara en samman-fattning av vårt dagliga liv.»Emmaus lumpsamlare är en arbetsgemen-skap av människor, vilka ser som sin livsupp-gift att helt ställa sina fysiska, psykiska ochekonomiska resurser till gagn för den vanlot-tade och övergivna delen av mänskligheten.

Det är inte en tillflyktsort för arbetsskygga,det är ett ställe där vi arbetar. Det är inte envälgörenhetsinrättning, där några ger ochandra får, utan en gemenskap, en familj, därvi alla arbetar sida vid sida. Det ekonomiskaoch materiella resultatet av vårt arbete ärinte det bärande, dess storlek är av under-


Emmaus i Lissma 1962.

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 25

ordnad betydelse, det är vår livsform, vårt’varför’, som är den enda möjlighet, denenda garantin för att den som i dag är fattig,i morgon inte skall bli orsak till sin nästasfattigdom.

Ja, så aningslöst fortlever vi arbete ochgemenskap veckorna igenom.«

Under sommarens storinsamling på Ostkusten , fick Inga, Stellan och ett annat yngre parhöra talas om ett nedlagt glasbruk med en nästanöde by. De blev nyfikna och begav sig dit. Välframme träffade de ett par gamla glasbruksarbe-tare. Dessa mäns berättelse blev avgörande förEmmaus utveckling i Sverige. Genom detta möteväcktes tankarna på ett helt nytt Emmaus kollek-tiv, långt borta från rivningskontrakt och trång-boddhet. Emmausgrupperna i Lissma och Lundgick samman och köpte glasbruksbyn Björkå för kr. I februari bildades EmmausBjörkå.

Emmaus BjörkåDe första årenEn mycket kall februaridag slog sig ett »skäg-gigt och brokigt pack«, som det heter i Björkå-visan, ner i Björkå by. Den första tiden i byn präg-lades av hårda villkor för människorna som flyt-tat dit. Mycket arbete, lite mat och lite pengar.Fickpengen var kronor om dagen, när det fannspengar till det. De människor som blev kvar varde som klarade att både hålla visionen om detframtida Björkå vid liv och samtidigt orkade meddet hårda arbetet och slitet.

Människor med olika idéer om sitt eget dröm-samhälle drog in i byn, först hippies, som dockskrämdes iväg av det hårda arbetet. Därefter komstorstädernas vänstergrupper. Som ett slagsvänsterrörelsens missionärer, vilka hade tagit tillsin uppgift att frälsa de politiska hedningarna ibyn! De talade om utsugning och förtryck, häm-tat ur böckernas värld. Detta medan de flesta iBjörkå själva hade upplevt utsugning och för-tryck i verkligheten. Något gott förde dock stor-städernas vänstergrupper med sig, vänstertid-ningar av olika slag, vilka behandlade befrielserö-relserna i Vietnam och Afrika. Sakta men säkertbörjade människorna i Björkå by att ta till sigbudskapet. Insikten som växte fram var att omstödet skall vara meningsfullt måste det gå till de


Infarten till Emmaus Björkå.

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 26

människor och organisationer som angriper deorättvisa strukturerna.

Stöd till befrielserörelserna Redan tidigt fanns det personer som »hade medsig« ett politiskt engagemang. Lennart Värmbybörjade och hade varit politiskt aktiv inom

SSU innan han hamnade på Björkå. Han varockså aktiv på tidskriften Kommentar och deltogäven i möten i Stockholm vilka arrangerades avUnga Filosofer, föreningen som både gav utKommentar och Häften för Kritiska studier. ÄvenStellan Sandberg berättar att den första gången deröstade på Lissma kollektivet , röstade många


Möbelrenovering hos Emmaus lumpsamlare i Lund 1960, Stellan Sandberg står längst fram.

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 27

på C-H Hermansson och kommunisterna. Såvisst fanns det ett politiskt ställningstagande ävenom inte någon i byn var partipolitiskt anslutenunder de första åren i byn.

skickades den första klädsändningen tillen befrielserörelse. Den gick till FNLA, en befriel-seorganisation i Angola. skickade man för

första gången stöd till PAIGC i Guinea Bissau.Det tillsattes en kommitté i Björkå vilken

bestod av Morgan Jonsson, Lennart Palmeus ochLennart Värmby. Uppdraget var att kontakta allabefrielserörelser de kunde hitta. Lennart Palmeustog själv initiativet till att resa ner till Dar esSalaam i Tanzania, där alla befrielserörelserna


Emmaus Björkå.

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 28

fanns eftersom Tanzania var en fristad för dem.Han reste med föreningens välsignelse ochett rekommendationsbrev. Lennart Värmbyanvände sina kontakter med Kommentar för attlista så många befrielserörelser som möjligt ochskrev brev till dem. Morgan Jonsson kontaktadeAfrikagrupperna för att skaffa sig informationom vilka befrielserörelser Afrikagruppernasamarbetade med. I den mån de olika befrielserö-relserna hade representation i Sverige eller Euro-pa så fick man information från dessa represen-tanter. Livliga diskussioner följde i Björkå bykring om, hur och vilka befrielseorganisationersom skulle stödjas. Stödet till befrielserörelsernainleddes således innan något samarbete medpolitiska partier hade etablerats.

Redan läste Christer Johansson, en artikeli en tidning som berättade om Björkås stöd tillbefrielserörelserna. Christer hade då bland annatvarit aktiv i Afrikagrupperna. Vid den här tidenbörjade alltså personer att dra sig till EmmausBjörkå (EB) just med anledning av att föreningenengagerade sig för befrielserörelserna. MarionSobeck har, liksom Christer Johansson, arbetat påEB sedan . Hon berättar om varför hon valdeatt komma med i arbetet:

»Här såg jag en möjlighet att förverkligamina idéer och samtidigt stödja och hjälpaandra som kämpade för att förbättra sinalevnadsvillkor.«

Radikaliseringen av Emmaus BjörkåInga och Stellan Sandberg reste till Chile underAllendetiden. De reste dit och stannade i ett

och ett halvt år på Emmaus Chile. För förstagången i sina liv hade de organiserade marxistis-ka studier. En helt ny värld öppnades. Stellanberättar:

»Det är en otrolig upplevelse för Inga ochmig. Det är som att länge ha haft hela golvetfullt av färgglada pusselbitar utan att vetavad vi skall använda dem till. Så plötsligt fal-


Ur brev från Lennart Palmeus (Palle), på plats i Tanzania,jan-71.

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 29

ler bitarna på plats och bildar en enhet. Vihade tänkt oss att resa iväg till Sydamerikaför att i misärens omedelbara närhet engage-ra oss än mer i praktiskt arbete. Istället blirvi för första gången klara över hur viktigt detockså är med teoretiska studier, för att manskall kunna förstå världen omkring sig.«

Brevet som Inga och Stellan Sandberg skickadehem till Björkå våren och som byggde påderas nya kunskaper och erfarenheter, slog nersom en bomb i Björkå by. I inledningen till brevetskrev de:

»Sitter här och försöker tänka lite framåt ochtillbaka i tiden. För att få en liten översiktöver vad det varit för mening med allt dethär flackandet runt i världen och med tolvårs arbete för Emmaus, där det passeratsäkert tusen människor genom årens lopp.Hur kommer det sig att vi, trots att det intetycks ha ändrat sig så mycket på sista tiden,ändå på fullt allvar räknar med att ge osshem till Björkå för att fortsätta eller snararebörja om på nytt. För att få lite ordning i dethela skall vi under varje period försöka bely-sa a) ekonomi och arbete b) människorna c)dominerande idéer d) allmän kritik. Avslut-ningen är några tankar om vad vi kan göraav Björkå.«

Brevet rörde om ordentligt mitt i de livliga dis-kussionerna kring vilka befrielserörelser sombehövde stödet mest. Särskilt funderingarna somInga och Stellan framförde om hur Björkå skulle

kunna få en funktion för en mer socialistiskutveckling i Sverige. Åter ur brevet:

»Björkå, som betytt så mycket och som verk-ligen skolat och fostrat många, skulle jukunna utvecklas till en riktig politisk skolaoch en neutral zon dit människor inomvänstern, arbetare och studenter, skullekunna komma, för en bestämd tid, någothalvår eller så och lära av varandras erfaren-heter och tillsammans med oss studera endel väsentliga frågor, samtidigt som de deltari uppbygget av en vettig produktion och ettpraktiskt arbete för att ge materiellt stöd åttredje världens befrielserörelser.«

Dessa diskussioner innebar en svår tid för män-niskorna i Björkå by. Gamla vänner som ställdesmot varandra. Några ville omedelbart slänga detgamla överbord, andra ville trampa på i gamlahjulspår. I maj är de ense om att studierbehövdes för att kunna komma fram till engemensam plattform. Olika socialistiska partierbjöds in till ett studieseminarium. De fastnadeför KFML(r)s grundkurs då den inte innehöllegna tolkningar, utan utgick direkt ifrån de gamlaklassikerna Marx och Lenin. Från det här studie-seminariet har Teddy John Frank, grundare ochförgrundsgestalt för KFML-/KPML(r), berättatom hur representanterna från KFML(r) kom attuppskattas av byborna i Björkå. På Björkå vidden här tiden hade man två frukostar, den förstakl. . och därefter en andra frukost kl. .,däremellan arbetade Björkåborna. Studiesemina-riet innehöll en övernattning och den andra


Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 30

dagen skulle studierna påbörjas först efter denandra frukosten kl. .. Det som Björkåbornauppskattade hos KFML(r)-delegaterna var att de,till skillnad från övriga delegater, gick upp i arlamorgonstund och arbetade tillsammans medBjörkåarbetarna, mellan första och andra frukos-ten. En studiegrupp från KFML(r)s Kalmaravdel-ning tog sedan motsträvigt på sig uppgiften atthålla studier för ett trettiotal personer i Björkå by.Motsträvigt, förmodligen då detta lumpsamlar-kollektiv uppfattades som något flummigt i derasproletära ögon.

Så inleddes alltsåsamarbetet medKFML(r), som senareblev KPML(r). Det härsamarbetet kom under-talet att förtätas tillen mycket nära relationoch inverkade både påide- och organisation-sutvecklingen hos Björ-kå. Exempelvis infördes»demokratisk centra-lism« vilket effekti-viserade beslutsgångengenom att de ultrade-mokratiska stormötes-

diskussioner begränsades kraftigt. Demokratiskcentralism innebar att besluten skulle kommaunderifrån, men när ett beslut väl var fattat ställ-de sig alla bakom och det blev ledningens (styrel-sens) uppgift att genomföra besluten. Det accep-terades alltså inte att andra linjer drevs när beslu-

tet var fattat. Givetvis fanns många synpunkteroch reflektioner kring detta nära samarbete mel-lan Emmaus Björkå och KFML(r)/KPML(r). Desom inte ville arbeta under dessa förutsättningarlämnade föreningen. Vi skall här få ta del av någrasynpunkter kring samarbetet:

Stellan Sandberg:»Ja, banden till KFLM(r) stärks för lång tidframöver. Det går inte helt smärtfritt. Detfinns fortfarande mycket av sekterism ochtrångsynthet kvar både här och där. Men vifår en fastare grund att stå på.«

Lennart Värmby, arbetade – på EmmausBjörkå:

»Jag var en av de få som varit politiskt aktiv.Jag var med i en grupp som skulle reda utvart vi skulle skicka kläder i framtiden, ochjag tyckte att vi skulle skriva till varendabefrielserörelse vi hittade. Utvecklingen tilldet politiska hållet har jag nog bidragit till.Men att binda upp sig till ett enda politisktparti, det var världens misstag. En sån insti-tution som Björkå ska samarbeta så brettsom möjligt. Det absurda som jag upplevdevar att jag mycket aktivt bidrog till att knytakontakterna med befrielserörelserna och denantikoloniala kampen ofta efter livliga dis-kussioner. När jag sedan i valrörelsen

blev inbjuden som ombudsman i vpk fickjag finna mig i att bli anklagad för att vara»höger« av nyfrälsta kpml(r)-are! Några avdem hade bara några år tidigare spjärnat


Det som Björkåbornauppskattade hos

KFML(r)-delegaternavar att de, till skillnadfrån övriga delegater,

gick upp i arla morgon-stund och arbetade till-

sammans med Björkå-arbetarna, mellan förs-ta och andra frukosten.

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 31

emot och/eller varit tveksamma till befrielse-rörelserna. Ack ja.«

Gunnar Björberg (arbetade – först påEmmaus i Göteborg, därefter på Björkå):

»Min insats i arbetet vid övergången tillMarxismen-Leninismen är försumbar. Depersoner med en mera odogmatisk syn påtillvaron, dit jag räknade mig själv, skrämdesidémässigt av den aggressivitet vis avi sam-hället och dess institutioner som kom idagen. Jag drar inga andra slutsatser än attnär ’pionjärandan’ var över så måste det till

något annat avvikande beteende. En yttre’fiende’ stärker gruppen som bekant. Näringen fiende finns konstruerar men en. Jagförringar inte på något sätt Emmaus arbetet,det vore att förneka mig själv.«

På frågan om man hade kunnat mobiliserasamma kampanda för befrielsekampen utan detnära samarbetet med KPML(r) svarar GunnarBjörberg:

»Tveklöst ja, utan att ha djupanalyserat frå-gan. Retoriken skrämde betydligt fler än denattraherade. Även om jag som mer eller


Revolutionär sång. Emmaus Björkå, 70-tal.

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 32

mindre född socialist tjusades och fascinera-des en smula av hyllningsretoriken men detblev med tiden, så att säga, ’änna môcke’.Hälsningsfrasen mellan de utvalda var inte’god morgon’ eller liknande, den var ’rödfront!’ Även om detta kanske var en aning påskämt så uppfattades fenomenet som engruppmarkering, en känsla av ’vi och deandra’. Jag slutade och mönstrade på en båtför att senare endast återkomma som spora-disk besökare av loppmarknaden.«

Christer Johansson, som arbetat på EB sedan :

»Det kändes som ett privilegium att fåkomma till ett ställe som Björkå. Att i en godgemenskap med likasinnade få möjlighet attgenom praktiskt arbete verka för de fattigaoch förtryckta. Idealism, arbetarmoral ochsolidaritetstänkande frodades i arbetskollek-tivet. Jag ser tillbaka på -talet i Björkå medstor saknad. Deviserna: ’Största möjliga stödtill befrielserörelserna!’ ’Kamp mot imperia-lismen!’ var genomlysande i hela föreningensverksamhet. Vi upplevde också att vi med-verkade till att imperialismen försvagades.

Vi byggde ett arbetskollektiv i Björkå som


Ebbe, loppisansvarig på Björkå. Tidigt 70-tal.

Emmaus061129 07-01-22 18.49 Sida 33


Internationellt Arbetslag på Emmaus Björkå, 70-tal.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 34

jag tror att man faktiskt kan säga var fullän-dat. Allt var organiserat i detalj, för attunderlätta både arbetets flöde och medar-betarnas fritid.

De organiserade studierna, fyra timmar iveckan på arbetstid, utvecklades till att blien mycket viktig del av verksamheten.Genom studierna såg vi helheten, stödet tillbefrielserörelserna var enormt viktigt, menvi insåg också att det var lika viktigt att eko-nomiskt stödja exempelvis de vilda strejkersom var vanligt förekommande i Sverige på-talet. Vi förverkligade den proletärainternationalismen i praktiken.

Genom studierna hade vi successivt när-mat oss KPML(r), men vi ville även samar-beta med övriga solidaritets- och vänsteror-ganisationer, tyvärr visade det sig att vårtsamarbete med errarna i detta avseende vartill nackdel. Den övriga vänstern och soli-daritetsrörelsen tackade ofta nej till våraförslag om gemensamma kampanjer ochdylikt, ibland öppet med hänvisning till vårrelation med errarna. Bland de som tackadeja var KPML(r), och vi hade under årenstort utbyte av samarbetet med KPML(r)och dess ungdomsförbund. Flera fram-gångsrika kampanjer genomfördes till för-mån för solidaritetsarbetet och de nationel-la befrielserörelserna.

Parallellt upprätthöll vi emellertid kon-takterna med övriga vänstern, och i dag, har Emmaus Björkå mycket godarelationer med de flesta partier och organi-

sationer inom vänster- och solidaritetsrörel-sen.«

Fraktstödet och förändringarEfter övergången till att stödja befrielserörelsernaansöktes om fraktbidrag från SIDA, vilket bevil-jades från och med . Finansieringen av frak-terna ökade kapaciteten hos grupperna överlag,så även hos Björkå. De kunde genom detta ökainsamling och sändningar. Samtidigt växte äveninkomsterna från de egna loppmarknaderna, all-teftersom verksamheten utvecklades. EmmausBjörkå expanderade sin verksamhet och etablera-de verksamheter både i Skåne Ask i Skåne och iGöteborg. Egenskapen som EB uppvisar mer ände andra grupperna var förmågan att växa. Utök-ningen av verksamheten var förstås av avgörandebetydelse för att EB kunde leverera allt störrevolymer stöd till befrielserörelserna och senareäven till frontstaterna.


Filialen Fredriksdal i Skåne-Ask.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 35


Eiron Larsson lastar balar på Fredriksdal.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 36

Brödet och FiskarnaUrsprungsidéerna och bildandetPå stiftsgården i Rättvik i maj diskuterademedarbetare i Västerås Domkyrkoförsamlinghuruvida det kristna budskapet togs på allvareller inte. En uppfattning bland några var att manborde göra mer i praktiken för sina medmänni-skor.

Lennart Bendix, en stark profil, en praktikermed visioner som arbetade för Domkyrkoför-samlingen, hade startat ett café »Senapskornet«som låg nära en gymnasieskola i Västerås. Därtillbringade många gymnasister sina håltimmar.Det hade också blivit en slags värmestuga förensamma och socialt handikappade personer.Lennart Bendix var en av de personer som hadesamlats i Rättvik och som ville göra något ytterli-gare för människor som hade det svårt, inte baraerbjuda värme och en kopp kaffe.

Den ursprungliga gruppen av Brödet och Fis-karna bildades av nio personer, där Lennart Ben-dix var en av de drivande. Utifrån en radikal kris-ten grundsyn ville nu gruppen utöka sitt arbeteför personer med olika typer av sociala problem,såsom missbruksproblem. Men man visste interiktigt hur. Bernt Kviberg råkade befinna sig iVästerås, han vikarierade tre månader som ung-domspastor hos Baptistförsamlingen. Han varinspirerad dels av »Ny gemenskap« som precishade bildats av Hans Nyberg i Stockholm. Det varen organisation knuten till kyrkan som riktadesig till utslagna personer och som bland annatarrangerade »Alternativ Jul«. En annan inspira-

tionskälla för honom var den radikala kristnarörelsen i Sydamerika. Han hade också varit tvåsomrar på Emmaus Internationella sommarlägeri Frankrike och Schweiz. Därefter hade han arbe-tat ett år på Emmaus Fnysinge och hade bestämtsig för att så snart han slutfört sitt vikariat i Väs-terås, skulle han flytta till Värmland för att startaen ny Emmausgrupp där, med en kristenutgångspunkt. Men så blev det inte.


Lennart Bendix, Brödet och Fiskarna.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 37

Genom Senapskornet möttes de två, LennartBendix och Bernt Kviberg. Gruppen som Lennartvar med i hade bildat »Brödet och Fiskarna«.Namnet kom till i Lennart Bendix lägenhet, därdet hängde en glasmålning i fönstret som före-ställde bespisningsundret i Nya Testamentet, därJesus får bröd och fiskar att räcka till många män-niskor och gruppen valde då att benämnaaktionsgruppen för »Brödet och Fiskarna«. Så ettnamn fanns, men vad skulle gruppen syssla medrent konkret? Bernt berättade om sina planer attbilda en Emmausgrupp i Värmland, Lennarttände på idén och tyckte då att kunde inte Bernt

göra detta i Västerås istället?Genom mötet mellan Berntoch Lennart föddes Brödet ochFiskarna.

I samma veva var Västeråskommun igång med att läggaut delar av den sociala verk-samheten på utomståendeorganisationer. Kommunenerbjöd gruppen att ta en lokal ianspråk ett stenkast från Se-napskornet. Kyrkan ställde upp

med en heltidstjänst för verksamheten och förut-sättningarna var genom detta gynnsamma för dennybildade gruppen. Inledningsvis var Bernt Kvi-berg ensam, men så småningom spred sig ryktetatt något var på gång och personer med olika bak-grund anslöt sig. Många hade allvarliga alko-holproblem och Bernt arbetade dygnet runt föratt få verksamheten att fungera. Insamlingsverk-samheten inleddes under hösten . Bernt hade

genom Reinold Falbeck, som var jurist och repre-senterade Emmaus Norden i Emmaus Internatio-nal, fått kontakt med en Emmausliknade grupp iHelsingborg, Nygårdsgruppen. Genom att taintryck från deras stadgar och program kundeden nybildade gruppen formalisera sin verksam-het. Emmaus Björkå var en förebild för Brödetoch Fiskarna (BoF) framförallt när det gällde attorganisera det praktiska arbetet. Inledningsviskanaliserades klädstödet via Emmaus Stockholm.Brödet och Fiskarna började leta efter ett u-lands-projekt dit överskottet från insamlingsverksamhe-ten kunde gå. Genom kontakter med Svalorna iLund bestämde sig gruppen för att börja stödja ettbyutvecklingsprojekt i Thanapara i Bangladesh.

Kunskapsutveckling Den första ekumeniska u-landsveckan hölls

och följdes av u-landsveckor ända fram till -talet. Dessa arrangerades över hela landet ochkom att vara inspirations- och kunskapskälla förBrödet och Fiskarna under många år framåt, spe-ciellt under -talet eftersom veckornas temanvar nära förbundna med BoF:s stöd till befrielse-rörelserna i södra Afrika. Det var Svenska Eku-meniska Nämnden, Svenska Missionsrådet ochSveriges Kristna Ungdomsråd som stod bakomu-veckorna nationellt. Personer från BoF deltog ide här studierna. Bertil Högberg var vid den härtiden studieorganisatör för Frikyrkornas studie-förbund och hade i uppdrag att förankra u-veck-an i Västmanland och Dalarna. Genom sitt upp-drag fick han kontakt med BoF och kom så små-ningom att arbeta alltmer med dem.


»…Jesus får bröd

och fiskar att räcka

till många människor

och gruppen valde då

att benämna aktions-

gruppen för ’Brödet

och Fiskarna’.«

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 38

Stöd till befrielserörelserna Bernt Kviberg reste till byn Thanapara i januari för att skaffa sig en uppfattning om projek-tet. Det visade sig att de som bestämde i byn,byrådet, en samling män, inte alls ansåg att stödetskulle kanaliseras till de människor som hade detsvårast i byn, änkorna, vilka betraktades somfredlösa. Stämningen blev hotfull, men Bernthade insett att stöd till en by med en sådan kon-servativ struktur endast skulle befästa densammaoch därmed vara helt meningslöst. I april

inleddes så diskussioner på BoF om möjligheten

att istället inleda stöd till rörelser som själva arbe-tar för att förändra orättvisa strukturer ochgenom det arbetar för hållbara förändringar. Denpolitiska processen hade därmed inletts hos BoF.Ur verksamhetsberättelsen :

»I april började en livlig diskussion om mål-grupper för klädsändningar, framförallthandlade samtalen om viljan att stödja såda-na grupper som medvetet arbetar på en för-ändring av rådande förhållande. Att befriel-serörelserna var de riktiga målgrupperna varvi ’nog’ överens om. Att jag skriver ’nog


Bernt Kviberg och Stefan Skimutis lastar klädbalar till SWAPO på Brödet och Fiskarna 1975.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 39

beror på att det våldsliga inslaget i dessarörelser är en känslig fråga för många avoss.«

Eva Tånneryd började på Brödet och Fiskarnahösten , hon uttryckte sin syn på arbetetinom BoF vid tidpunkten, i en artikel i tidningen»Femina«:

»Många tror att man jobbar här för att få ettsabbatsår. Men här lär man sig sådant somman har hjälp av hela livet. En människamåste ha en uppgift. Gemenskap betydermer än hög levnadsstandard. Tillvarata över-flödet i samhället. Begränsad konsumtionoch återanvändning.«

Studierna som Bertil Högberg (BoF) initieradeutifrån de ekumeniska u-landsveckorna var ettpilotprojekt för att få igång arbetet kring rättvise-frågorna. På BoF inleddes interna studier kringrättvisefrågorna under hösten . Samma årskickades de första sändningarna till SWAPO,befrielserörelsen i Namibia. I november höllsden andra ekumeniska u-landsveckan och ävendetta år behandlades situationen i södra Afrika,under veckan arrangerade BoF morgonandakter-na, direkt i radions P.

Våren är det politiska ställningstagandetklart och organisationen definierar sig som enantiimperialistisk organisation. Stödet till by-projektet i Bangladesh avvecklades. Stödet tillbefrielserörelserna utökades och även stöd tillZANU, befrielserörelse i Zimbabwe inleddes.

För BoF skedde övergången till att stödja befri-elserörelserna utifrån den radikala kristna rörel-sens rättvisetänkande. Genom de ekumeniska u-landsveckorna knöt man även kontakter medmänniskor från länderna i södra Afrika. Även detidiga internationella arbetslägren genomfördesgenom den kristna organisationen EcumenicalYouth Service. Det som skiljer BoF från de övrigatre grupperna, under processen som leder framtill stöd för befrielserörelserna, är huvudkällantill kunskap och inspiration.

Ur BoF:s broschyr /:»Inspirationskälla för Brödet och Fiskarnasarbete är det kristna budskapet om kärlekoch rättvisa mellan människor. Brödet ochFiskarna vill visa på nöd och orättvisor


Biskop Mannas Buthelezi från Sydafrika besöker u-veckan1974.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 40

lokalt och internationellt, samt aktivt arbetaför att undanröja dess orsaker.«

Det verkar också vara så att den här utgångs-punkten gav organisationen en naturligt öppenkaraktär där ett brett samarbete med andra orga-nisationer prioriterades.

Brödet och Fiskarna på 70-taletFram till sorterade aktionsgruppen Brödetoch Fiskarna under Stiftelsen S:t Simon. bil-dades »Stiftelsen Brödet och Fiskarna«. Stiftelsen

skulle ha till uppgift att stödja och främja dendiakonala verksamheten som bedrevs av aktions-gruppen Brödet och Fiskarna. Styrelsen vid denhär tiden bestod både av personer som arbetade iaktionsgruppen och personer utifrån. tycktede som arbetade på BoF att man gott kunde klarasig utan externa personer. Hos Emmausgrupper-na på -talet var detta en dramatisk process ochäven hos BoF innehöll övergången till att bli ensjälvstyrande grupp en viss dramatik.

Under ‒ övergavs också den kristna idé-grunden för organisationen samt det tidigare


EYS arbetsläger på Brödet och Fiskarna 1974.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 41

uttalade uppdraget att fungera som rehabiliter-ingsverksamhet för personer med olika typer avmissbruksproblematik. Vid slutet av uppstoden stor kris i organisationen. Perso-nalomsättningen var hög, och dendåvarande styrelsen klarade inte av deallvarliga problemen utan ville lägganed verksamheten. Några medarbeta-re bröt sig in i lokalen för att fortsättaarbetet. Ett par år innan hade fleraerfarna medlemmar slutat, däriblandEva Tånneryd och Bertil Högberg.Tillsammans med ytterligare två gamla medarbe-tare Göran Johansson och Göran Nilsson gick dein och försökte medla. När de gamla medlem-marna insåg att allt de varit med att bygga upp

riskerade att gå om intet, erbjöd de sig att ta öververksamheten. Det var i det här läget som stad-garna skrevs om, för att göra det möjligt att över-

huvudtaget fortsätta verksamheten.Stadgeändringen innebar att ävenutomstående, i det här fallet tidigaremedarbetare, kunde väljas in sommedlemmar och ingå i styrelsen förBoF. Den här organisationsformenlever kvar än i dag men har praktise-rats i begränsad omfattning. Denende som satt med i styrelsen under

-talet efter att han slutat arbeta på BoF var Ber-til Högberg, han skötte då ekonomin. Eva Strim-ling som också återkom i och med reorganiser-ingen av BoF, kom att stanna under femton år,


Tröjtryckning på Brödet och Fiskarnas internationellaarbetsläger 1975.

Claude Chokwenda (ZANU) besöker BoF:s internationellaarbetsläger 1975.

»Vid slutet av1978 uppstod en stor kris i

organisationen.«

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 42

var förtroendevald i styrelsen under alla dessa åroch ordförande i tio år.

Övertagandet innebar att personer mederfarenhet och organisatorisk kompetens kundegenomföra reformer i organisationen. Dessainnebar att man lämnade den kollektiva boende-formen, med andra ord var föreningen inte läng-re inblandad i livet utanför arbetsplatsen. Löninfördes, istället för fickpeng och gruppen slutadekalla sig för en kristen grupp. En tydligare organi-sationsstruktur arbetades fram, där ansvarsför-delningen mellan styrelse, arbetsutskott ochmedlemsmötet definierades och genomfördes.Den här strukturen blev bestående, till skillnadfrån de tidiga årens försök till omorganiseringar,vilka inneburit konstanta förändringar sommalde sönder föreningen. Man genomförde steg-visa rationaliseringar av klädhanteringen, vilketledde fram till en kraftig utökning av verksamhe-ten. Dessa reformer i organisationen var heltavgörande för BoF:s förmåga att utöka stödet tillbefrielserörelserna. Ur Eva Strimlings jubileums-tal :

»Arbetet har inte förlöpt utan kriser. För detmesta har problemen kunnat lösas. Hösten drabbades vi dock av en allvarlig krissom hotade gruppens existens. På våren

reorganiserades gruppen och ett mödosamtåteruppbyggnadsarbete startade. De ekono-miska villkoren förbättrades något för deanställda och vi blev ett mer renodlatarbetskollektiv.«

Det vi kan se här är att vid samma tidpunkt som

Emmaus Björkå införde »demokratisk centra-lism« för att komma ifrån de långa stormötenaoch ineffektivitet, väljer BoF en annan väg, ävenom syftet var detsamma, att få till stånd en effek-tivare beslutsstruktur och i förlängningen eneffektivare organisation. BoF valde att genomföraen modell med tydligt definierade delar och enlämplig balans mellan styrelse, arbetsutskott ochmedlemsmöte. De som var med och genomfördedessa förändringar, anser att man uppnådde enändamålsenlig och effektiv beslutsstruktur utanatt för den skull låta delaktighen gå förlorad.


Ben Amatila (SWAPO) besöker BoF:s internationellaarbetsläger 1975.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 43

Det breda samarbetet och det opinionsbildande arbetetUnder -talet inledde BoF ett utbrett samarbetemed olika Afrikagrupper. Mot slutet av sjuttiota-let började sjukvårdspersonal som arbetat iMoçambique att bilda sjukvårdsgrupper i Sveri-ge. Ninni Uhrus från Uppsala var med från bör-jan och startade sjukvårdsgrupperna, vilka ägna-de sig åt att samla in och gå igenom sjukvårdsut-rustning. Det fanns flera sjukvårdsgrupper i Sve-rige, bland annat i Uppsala, Västerås och Stock-holm. De turades om att under helger, på frivilligbasis, gå igenom den insamlade utrustningen i

Brödet och Fiskarnas lokaler i Västerås fram till. Inledningsvis skickades sjukvårdsutrustningoch tandläkarutrustning till Moçambique, mensnart nog gick utrustning även parallellt tillSWAPO. Kontaktnätet som byggdes upp gjordedet senare möjligt att sjösätta ett omfattandesjukvårdsprojekt i samarbete med SWAPO ochAfrikagrupperna. Projektet presenteras närmare ikapitlet om stödet till SWAPO. Brödet och Fiskar-na hade för övrigt en stor andel materielsänd-ningar. Utöver sjukvårds- och tandläkarutrust-ningar, vilka till största delen sköttes av frivilligakrafter, så ägnade sig åtminstone två personer, av


Ambulans till SWAPO, från Västerås.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 44

över anställda, under flera år åt materialsänd-ningarna. Det handlade om allt från sängar,madrasser och kuddar till verktyg, husgeråd, cyk-lar och symaskiner.

BoF samarbetade mycket med skolor, exem-pelvis genomfördes ett Operation Dagsverke, där pengarna som samlades in resulterade ien ambulans till SWAPO. Under -talet hadeBoF också samarbete med många kyrkor. Detmest långlivade var med Svenska Kyrkan i Väs-terås stift. Exempel på ett samarbetsprojekt medmobiliserande egenskaper var det med babykit(startpaket). Dessa blev en gåva från kvinnor tillkvinnor. Ninni Uhrus, som nämndes ovan, hadevarit ungdomsmedarbetare på Stiftsgården iRättvik (Västerås Stift). Hon initierade projektetefter att tanken växt fram under hennes arbetesom distriktssköterska i Moçambique. Hon komhem till Sverige på semester och på höstensamma år bildades en »Södra Afrikagrupp« i Väs-terås Stift. Arbetet började med insamlingar avbarnkläder och leksaker och syföreningarnasydde startpaket till nyfödda. Verksamheten medstartpaket ökade lavinartat inom Stiftet ochmånga tusentals startpaket har färdigställts isyföreningar och andra sammanhang, exempel-vis i arbetslöshetsprojekt. Vid den här tidenskickades startpaketen till Moçambique, numeraskickas de till Angola.

Även det opinionsbildande arbetet var högtprioriterat på BoF under -talet. Informationute i skolorna sågs som viktigt och man användevarje tillfälle till att finnas med i tidningen, fram-förallt i VLT (Västmanlands Läns tidning). Vid

mer än några månaders frånvaro i pressen, ansågman att något var på tok!

Vi har nu fått följa de två större grupperna pålite närmare håll under tiden fram till . Dessatvå grupper är de som skiljer sig mest åt, menkom trots det fram till samma slutsats. Att stödetmåste riktas till rörelser som skapats i den egnaverkligheten, av de människor som lever i sam-hället och att det var i stödet till befrielserörelsersom en hållbar utveckling kunde växa fram. Det-samma gällde för Emmaus Fnysinge som bilda-des och höll till utanför Enköping fram till och därefter flyttade till Sundsvall. Dettagällde även för Emmaus Stockholm, vars historiainleddes i Lissma (utanför Stockholm).


Skolinformation 1974. Stefan Skimutis, Gunilla Söder-ström, Anders Olovsson, Bernt Kviberg och Eva Tånnerydfrån Brödet och Fiskarna.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 45

Emmaus Fnysinge och Emmaus Stockholm, fram till 1980


Emmaus FnysingeEmmaus Fnysinge i Altuna utanför Enköping,grundades av Patrik Protain och hans hustru Bar-bro . De kom då från Emmausgruppen i Val-lentuna. Emmausgruppen hyrde Fnysinge gårdfrån maj , fram till mars . Därefter flytta-de gruppen till Sundsvall och blev EmmausSundsvall. Vanligtvis bestod gruppen endast avmellan – personer. Inledningsvis skickades stö-det till ett pojkhem i Peru. Diskussionerna kringatt istället skicka stöd till befrielserörelserna togfart under vintern .

De som diskuterade kring ändrad inriktningpå stödet vintern var Susanne Burmeister,Ingrid Larris, Karl Erik Manell och Ann MariHeed. De enades om att stödet skulle gå till befri-elserörelser och från och med kom det mate-riella stödet från Fnysinge i huvudsak att gå tillbefrielserörelser i södra Afrika. Sändningarnagick till FRELIMO, MPLA och ZANU. Den förstatiden förmedlades kläderna till dessa befrielserö-relser via Emmaus Björkå.

Ideologiskt stod Emmaus Fnysinge närmareEmmaus Stockholm och Emmaus Björkå, änBrödet och Fiskarna. De tre Emmausgruppernahade alla växt fram under likartade förhållandenoch genomgick en likartad utveckling både i frågaom idéer och levnadsbetingelserna för Emmau-sarbetarna. De tidiga åren bestod av hårt arbeteoch mycket spartanskt leverne. På Fnysinge hademan exempelvis , fyra kronor i fickpeng perdag. Det var även vanligt med en enkel kosthåll-ning för ett par kronor per dag. Brödet och Fis-karna hade något bättre ekonomiska förutsätt-ningar redan från början, med stöd från kyrkanoch kommunen.

En dag kom ett par personer från en gruppsom kallade sig »Auroragruppen« förbi Fnysingeloppis. Bo Göran Dahlberg var en av dessa. Besö-karna väckte intresset hos Fnysingegruppen förbefrielsekampen i Oman, vilket ledde fram till attstörre delen av det ekonomiska stödet från Fny-singe, i många år kom att gå till PFLO, befrielserö-relsen i Oman. Förbindelselänken mellan Fny-Danska skolbarn besöker Fnysinge, tidigt 70-tal.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 46

singe och PFLO var den danska solidaritetsorga-nisationen KROAG (Kommittén för revolutioneni Oman och Arabiska golfen), vilka förmedladedet ekonomiska stödet till PFLO. Tidigt satsadeFnysinge på att prioritera ekonomiskt stöd och iförhållande till antalet anställda lyckades manockså generera stora överskott. Åren innan deflyttade, upplevde gruppen vissa begränsningar iverksamhetens förutsättningar, såsom lokalensbristande ändamålsenlighet och begränsningar i

insamlingsområdet. Det begränsades i söder avEmmaus Sköldinge, i öster av Emmaus Gryttby, inorr av Emmaus Borlänge och i väster av Brödetoch Fiskarna. Ur verksamhetsberättelsen :

»Att vi inte ska ge oss in i konkurrens medBrödet och Fiskarna på deras område ärsjälvklart, eftersom vi båda stödjer ZANU.Konkurrens skulle leda till ökade kostnaderför båda grupperna och därför minskatbistånd till ZANU. Däremot är inte vårt hän-


Fnysingegänget, sent 70-tal.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 47

synstagande till de tre nämnda Emmaus-grupperna lika självklart, eftersom dessagrupper har en annan inriktning än vi. Vihar helt enkelt mindre gemensamt meddessa grupper än med Brödet och Fiskarna,trots att vi också har Emmausnamnet. Menjust namnet har varit den främsta orsakentill att vi hittills avhållit oss från att gå in iövriga Emmausgruppers områden. Om viskulle göra det, skulle vi riskera att skapamycket förvirring hos allmänheten.«

Fnysingegruppen blev uppsagda från sitt hyres-kontrakt per den mars . Inger Holmberg,Anna Olsson och Tomas Lundberg (numeraTejle) flyttade då verksamheten till Sundvall.

Emmaus StockholmFram till dess att insamlingsföreningarna börjadebryta sig loss från extern styrning var de näraknutna till Svalorna, vilka hade samma ursprungsom de insamlande Emmausgrupperna. Em-mausgruppen i Lissma, utanför Stockholm, kalla-de sig »Emmaus unga lumpsamlare«. En för-grundsgestalt på Emmaus Stockholm (ESt) varIngvar Enghart som tidigt blev engagerad iEmmaus rörelsen. – arbetade han förSvalorna hos Emmaus i Peru och började därefterpå Emmaus i Vallentuna. På Kusta gård i Vallen-tuna, där Stockholmsgruppen hade sin bas– kallade de sig »Lump för u-hjälp«.

flyttade gruppen till Värtahamnen, tillRehnsgatan , en rivningsfastighet där det tidi-gare varit ett slakteri. På Rehnsgatan samarbetade


Abbé Pierre och Ingvar i samspråk på Emmaus Stockholm1971.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 48

gruppen bland annat med »Ny Gemenskap« varsarbetssätt och verksamhet även var en inspira-tionskälla för Bernt Kviberg på BoF. Ny Gemen-skap kom en dag i veckan under några år och sor-terade kläder hos Emmaus. var det dags förflytt igen nu till en rivningskåk ett par kvarterbort, på Luntmakargatan.

Stockholmsgruppen hade svårt att växa till sigoch under sjuttiotalets andra hälft bestod grup-pen endast av – personer. Under sjuttiotalethade de inte någon stationär press, att pressa klä-der i, utan skickade ofta kläder till Björkå, förpressning och balning. Periodvis hade föreningenmöjlighet att sätta upp en press, men lokalernavar för små ända fram till . Förmodligen hade

lokalproblemen storinverkan på gruppenoch dess sammansätt-ning. Först genom flyt-ten till Årsta Skolgrändhösten , stabilisera-des gruppen och kundeäven växa till sig. Dels

var lokalen mer ändamålsenlig än tidigare ochdet var inte ett fallfärdigt hus, dels stabiliseradesekonomin för verksamheten genom SIDA-bidra-gen och ökade försäljningsintäkter.

Emmaus Stockholm skickade det första stödettill en befrielserörelse i södra Afrika, , detgick till FNLA, en befrielserörelse i Angola.

inleddes stöd till PAIGC och året därefter stöd tillMPLA i Angola, stödet till FNLA hade då avbru-tits. Övriga befrielserörelser i södra Afrika somEmmaus Stockholm skickade stöd till var FRELI-

MO, ZANU, SWAPO och ANC. ESt satsade tidigtpå storloppisar, vilka ägde rum några gånger perår. De öppnade en butik på Långholmsgatan

när intäkterna från loppisarna inte räckte till.Liksom Emmaus Fnysinge prioriterade Stock-holmsgruppen det ekonomiska stödet under -talet.

ESt hade ett brett och nära samarbete medSödertälje Afrikagrupp som senare kom att startaen egen insamlings- och sorteringsverksamhet.Även andra Afrikagrupper och många skolorbedrev också regelbundet insamling för vidarebe-fordran genom ESt. Insamlingsgruppen hadeockså en stor stödgrupp av frivilliga som blandannat deltog på jätteloppmarknader och på regel-bundna insamlingskampanjer vid stora köpcent-ra i Stockholmsområdet.

KlädkrigetTillgången på kläder och allmänhetens förtroen-de för insamlingsverksamhet berörde givetvis allagrupperna, då utrymmet för klädinsamling varbegränsat. I striden med de kommersiella insam-lingsföretagen om detta begränsade utrymmekom både etik och volymer i fokus.

började privata lump- och skrotföretagatt samarbeta med olika ideella hjälporganisatio-ner vid klädinsamlingar runtom i Sverige. Fräls-ningsarmén och Rädda Barnen var först ut medatt låna ut sina namn, men de drog sig ur efterkritik i media. Därefter dök bland annat Tältmis-sionen och Barnens Dag upp och lånade ut sinanamn. För detta fick de en ringa ersättning,antingen per kilo eller en fast ersättning för ett år.


»ESt skickade det

första stödet till

FNLA, en befrielse-

rörelse i Angola.«

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 49


Emmaus Stockholms-gänget, tidigt 70-tal.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 50

Vid mitten av -talet låg ersättningsnivånfrån de privata företagen till de ideella orga-nisationerna vanligtvis på mellan – öreper kilo.

Bland de största privata insamlingsföre-tagen, vilka köpte andras namn på dettasätt, fanns Sandbäckstvätten i Bålsta, SolnaMetall, Solna export och PLM i Ystad. Avde kläder som var för dåliga för att använ-das gjordes lump och putstrasor. En delgick till pappersbruken. Användbara klä-der packades och exporterades till u-län-der. Sandbäckstvätten sålde kläder påexport till Marocko, Tunisien och Liba-non.

Insamlingarna skedde under falskflagg. Människor som fick insamlings-säckarna i sina brevlådor, trodde utifråntexten på säcken att kläderna skullekomma fattiga människor till gagn. Detvar dock endast smulor som gick tilländamålet, resterande vinst gick till deprivata insamlingsföretagen. Klädkri-get var som hetast under andra halvanav -talet. Emmaus i Björkå, Fnysingeoch Stockholm, samt Brödet och Fis-karna, var alla aktiva i klädkriget, somfick stor uppmärksamhet i media.Detta ledde till att många organisationer drog sigur samarbetet med de kommersiella insamlings-företagen. I början av -talet var striden avgjordoch de stora kommersiella insamlingsföretagenavvecklade sin verksamhet.


Inbjudan till Arbetsläger på Emmaus Stockholm 1978.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 51

Demonstration för PAIGC, MPLA och FRELIMO 1974 i Stockholm.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 52

3.STÖDET TILLBEFRIELSE-

KAMPEN

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 53

DEN PORTUGISISKA KOLONIALMAKTEN höllsig kvar in i det längsta i sina afrikanska kolonier;Guinea Bissau, Kap Verde öarna, Moçambiqueoch Angola. Med hjälp av en öppet brutal vapen-makt höll de stormaktsdrömmen vid liv. Natio-naliströrelserna i de portugisiska kolonierna bör-jade med fredligt, politiskt arbete, med krav påmänskliga rättigheter och demokrati. Svaret påde fredliga metoderna var arresteringar och mas-sakrer.

PAIGC – Guinea BissauBakgrundPAIGC – Partido Africano da Independencia daGuinée Cabo Verde. (Afrikanska partiet för Gui-nea-Bissaus och Kap Verdes självständighet).

Självständighetspartiet för Guinea Bissau ochKap Verde öarna bildades , det var då enunderjordisk frihetsrörelse. inleddes denväpnade kampen. Amilcar Cabral, en av grundar-na av PAIGC och ledare för rörelsen fram till sindöd, skrev redan :

»Genom vår befrielsekamp bidrar vi verk-samt till den portugisiska fascismens fall«.Hans förutsägelse visade sig bli verklighet.

De portugisiska kolonierna


Affisch producerad av Stockholms Afrikagrupp 1974.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 54

Amilcar Cabral mördades , förmodligenav kolonialmakten.«

Under år av strider utan framgång mot befrielse-rörelserna i de portugisiska kolonierna, växtemissnöjet bland Portugals lägre officerare. Anto-nio de Spinola arbetade som militärguvernör iGuinea Bissau, på uppdrag av kolonialmaktenPortugal. År var måttet rågat och missnöjetriktades mot regimen i Portugal. Antonio de Spi-nola var en av de officerare som genomfördekuppen mot fascisterna, han blev Portugals presi-dent efter kuppen.

Kuppen i Portugal ledde dock inte till omedel-bar frihet för kolonierna. General Spinola drogut på övergångsprocessen. PAIGC, MPLA ochFRELIMO fortsatte därför striderna tills över-enskommelserna om självständighet var ihamn. Guinea Bissau blev den första av de por-tugisiska kolonierna som vann sin självständig-het. Självständighetsdagen firades den sep-tember .

Stödet till PAIGCSommaren kontaktade Emmaus BjörkåPAIGC:s representant i Sverige, Onésimo Sil-veria. De undrade huruvida PAIGC var intressera-de av stöd, i huvudsak i form av kläder. LennartPalmeus (EB), klargjorde redan i det första brevetproblemet med fraktfinansieringen. Han poäng-terade dock att finansieringen av fraktkostnader-na skulle kunna bli av engångskaraktär om detblev möjligt med kontinuerliga sändningar, efter-som PAIGC i så fall skulle kunna sälja en del av

kläderna för att finansiera kommande frakter.I september kontaktade Lennart Palmeus även

Afrikagruppen i Uppsala angående deras ställ-ningstaganden för befrielserörelser i södra Afrika.Framförallt efterfrågade han ett förslag från Afri-


Affisch producerad av UppsalaAfrikagrupp 1973.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 55

Guinea Bissau 1975.

56

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 56

kagruppen beträffande möjligheten att skickakläder och material till Guinea Bissau.

Ur brevet från Afrikagruppen i Uppsala,genom Sture Lidén oktober :

»Allmänt kan man säga att vi stödjer deorganisationer som deltog i Khartoumkonfe-rensen , nämligen PAIGC, MPLA,

FRELIMO, ANC, ZAPU och SWAPO. ZANU

och SWANU betraktar vi som splittringsrö-relser utan folkligt stöd. Detta gäller i syn-nerhet SWANU som så vitt känt inte harnågon som helst aktivitet inne i Namibia.Om SWAPO:s syn på sig själva kan man läsa iSödra Afrika bulletinen nr . Något aktuelltom ZAPU och ZANU kan jag för ögonblicketinte finna.«

Afrikagruppen ville återkomma beträffande kon-kreta förslag angående klädsändningar till Gui-nea Bissau. Med blyerts längst ned på brevet finnsantecknat: »Anm. PAIGC tar emot kläder, det ärbara att skicka till Conakry«. Förmodligen blevsändningsmöjligheterna klarlagda i samband denhär brevkorrespondensen mellan Björkå ochAfrikagrupperna och den första klädsändningenskickades redan i november .

Emmaus Stockholm skickade den första sänd-ningen till PAIGC via Emmaus Björkå somgenomfördes i ett samarbete mellan UppsalaAfrikagrupp, Emmaus Stockholm, EmmausBjörkå och Lutherhjälpen. Den här containernhade sin ursprungsdestination i Guinea Conakry,men utländska trupper angrep Conakry när far-tyget var på väg dit och det blev nödvändigt att

destinera om containern till Dakar i Senegal. IDakar uppstod problem med att få ut containernfrån hamnen och man bestämde sig för att fram-tida stöd måste gå till Guinea Bissau via GuineaConakry.

I november beviljades SIDA-stöd för frak-ter av kläder till PAIGC, vilket underlättade defortsatta sändningarna betydligt. Stödet tillPAIGC pågick fram till .

MPLA – AngolaBakgrundMPLA – Movimento Popular para a Libertacao deAngola. (Folkrörelsen för Angolas befrielse).

Rörelsen för nationell självständighet frånkolonialmakten Portugal bildades . Storadelar av MPLA:s ledning arresterades . InomMPLA insåg man att det enda som återstod varden väpnade kampen vilken inleddes i Ango-la. Ledaren för MPLA hette Agostinho Neto.

Politisk mobilisering var här, liksom i de andrakolonierna en förutsättning för kampens fram-gångar. I Angola handlade det bland annat ommobilisering kring att stoppa tvångsarbete påkaffeplantager och andra anläggningar. Medandra ord utgick mobiliseringen från människor-nas omedelbara behov och livssituation. Själv-ständighetskampen pågick främst i landets norraoch östra delar, där även befriade områden upp-rättades av MPLA.

Ytterligare två organisationer verkade i Angola.Det var FNLA och UNITA, vilka sade sig kämpaför Angolas frihet. Portugal och dess allieradebland annat USA och Sydafrika, försökte splittra


Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 57

befrielsekampen för att behålla kontrollen överrikedomarna i Angola. Därför fick FNLA stödfrån CIA (amerikanska säkerhetstjänsten) ochdiktatorn Mobutu i grannlandet Zaire, medanUNITA fick stöd från portugiserna.

Efter kuppen i Potugal undertecknades enöverenskommelse i januari mellan MPLA,

FNLA, UNITA och den nya portugisiska regering-en, vilken innebar att Angola skulle bli självstän-digt november samma år. Avtalet saboteradesav FNLA och UNITA som understöddes av USA:ssäkerhetstjänst CIA. Senare anslöt sig även styr-kor från Zaire och Sydafrika, i kriget mot MPLA.Manövrerandet mot MPLA misslyckades. Den november kunde president Agostinho Netoutropa Folkrepubliken Angolas självständighet.

Det tidigaste stödet till angolanska flyktingar skickades det första stödet någonsin, till enbefrielserörelse i södra Afrika, från två Emmausgrupper. Dessa sändningar gick till FNLA:s (FrenteNational para a Liberataco de Angola.) flyktinglä-ger i Kongo. Kontakterna sköttes genom organisa-tionen »Mission of Angola in Scandinavia« ochrepresentanten i de skandinaviska länderna vidden här tiden hette Mateus Neto.

Han var angolansk flykting och sökte upp orga-nisationer som kunde tänkas sig att stödja FNLA:sarbete.

Både Emmaus Stockholm och Emmaus Björkåhade kontakt med Mateus Neto redan .Under och gick stödet till angolanskaflyktingar i FNLA:s flyktingläger.

Vilken befrielserörelse skulle stödjas i Angola?I juli kontaktade Morgan Jonsson »SödraAfrika, informations bulletin« som var Afrika-gruppernas tidskrift. Morgan var en av de tre per-soner som utgjorde u-landskommittén på Em-maus Björkå (de övriga två var Lennart Värmbyoch Lennart Palmeus). Uppdraget de hade fått,var att ta fram så många befrielserörelser sommöjligt och kontakta dem. Morgan hörde sig förom var vilka kontakter Afrikagrupperna hademed befrielserörelserna i Angola och hur klädbe-hovet för dessa såg ut.

Svaret från Afrikagrupperna var klargörande.De hade kontakt med MPLA och de hade redanfått en förfrågan från dem om klädstöd. Man varockså tydlig med att Afrikagrupperna gjorde denbedömningen att den enda befrielserörelsen värdatt stödja i Angola var MPLA. Afrikagrupperna iLund erbjöd sig också att bidra till fraktkostna-derna om Emmaus Björkå var intresserade av attskicka kläder till MPLA. Genom Dick Urban Vest-bro undrade Lunds Afrikagrupp hur mycket EBredan hade sänt till FNLA och huruvida EmmausBjörkå var berett att avbryta klädsändningar tillFNLA.

Stödet till MPLAEfter den här korrespondensen mellan EmmausBjörkå och Afrikagrupperna, beslutade sig med-lemmarna på Emmaus Björkå, efter ett förslagfrån U-landskommittén, att kontakta MPLA föratt vidare undersöka möjligheterna till klädstöd.

Den augusti skickades ett brev från EB


Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 58

till Antonio Neto, representant för MPLA i Stock-holm. I brevet ställdes frågan om MPLA varintresserad av stöd från EB och i så fall, vilken typav kläder och möjligen andra behov som före-ningen skulle kunna bidra till att täcka medinsamlat material. I brevet efterfrågades också omMPLA hade kapacitet för löpande bekräftelseruti-ner, samt om man hade möjlighet att sälja en delav kläderna för att kunna finansiera kommandesändningar.

I december kom svar både från MPLA:srepresentant i Stockholm, Antonio Neto och från

MPLA:s representant i Lusa-ka, Zambia, Lucio Lara.Man ville ta emot stöd frånEmmaus Björkå, men intevar säkra på att de kundesälja en del av det som skul-le komma att skickas. Så

den framtida finansieringen förblev fortfarandeosäker.

skickades de första sändningarna tillMPLA. Den april kom ett bekräftelsebrevför den första sändningen från Emmaus Stock-holm till MPLA. Brevet kom från MPLA:s repre-sentation i Dar es Salaam i Tanzania. Ur brevet,som var undertecknat av Pedro Van Dunem:

»The bales came in very good condition butnot the cartons. We should like to suggest infuture to use only bales. We also like to thankyou for this importandt support that yougave us and let us hope so, you will give toour fighting people against colonialism andwe shall be very happy if you increase this

aid, an importandt fact for the developmentof our struggle.«

Emmaus Stockholm och Emmaus Björkå samar-betade kring sändningarna vid den här tiden. EStskickade sina sändningar via Björkå. Redan

hade grupperna även ett samarbete med student-kåren i Sthlm, vilka samlade in mediciner tillMPLA. Medicinerna förmedlades sedan viaEmmaus Stockholm till Emmaus Björkå, somskötte sändningarna. Både Afrikagrupperna ochUtrikespolitiska föreningen i Stockholm genom-förde insamlingar för att täcka fraktkostnadernaför de inledande sändningarna.

Redan i den tidiga brevkorrespondensen gårdet att utläsa hur grupperna verkligen ansträngdesig till det yttersta för att leva upp till de olikabefrielseorganisationernas behov. År skicka-de exempelvis EB stöd till hela sju befrielserörel-ser. I januari beklagade EB att de skulle bliförsenade med utlovade sändningar till MPLA, dåföreningen först måste tillgodose de övriga befri-elserörelserna genom deras redan fastställdasändningsplaner.

FraktfinansieringenUr korrespondens mellan Emmaus Björkå ochAfrikagrupperna framgår det att vid inledningenav stöd till MPLA var finansieringen av frakternaett stort problem. Lutherhjälpen var inte intresse-rat av att finansiera dessa sändningar och vid denhär tidpunkten hade något samarbete ännu inteinletts med SIDA. Lennart Palmeus skrev i sittsvar till Afrikagrupperna, att man räknade med


»…den endabefrielserörelsenvärd att stödja i

Angola var MPLA«

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 59

att om det skulle bli fortsatta sändningar tillMPLA, så skulle fraktkostnaderna bli av eng-ångskaraktär. Med andra ord skulle endast denförsta sändningen, i så fall, finansieras från Sveri-ge och att det naturligtvis skulle vara till storhjälp om Afrikagruppen i Lund kunde bidra tillfrakten för den första sändningen till MPLA.

Emmaus Björkå räknade således med att ävenMPLA skulle kunna sälja en viss del av sändning-en och därmed efter första sändningen finansiera

fraktkostnaderna för defortsatta sändningarna.Man räknade med attkläderna var värdaungefär kr/kg och attfraktkostnaderna för ensändning motsvarade ca‒% av värdet på klä-derna. Om mottagarendå kunde sälja en del avde sända kläderna ochannat sänt material,kunde fraktkostnaderna

täckas på detta sätt.Problemen med fraktkostnaderna fortsatte

och i april skickade EB ett brev till MPLA därman berättade att ton kläder fanns färdiga föratt skeppas till MPLA men att finansieringen avfrakterna saknades. Man bad MPLA att stå förkostnaden på SEK.

I maj var frågan om fraktfinansiering änt-ligen löst, MPLA:s representation i Stockholmhade då fått ett brev från SIDA, vilket bekräftadeatt de ansökta kr hade beviljats för kläd-

frakterna och att pengarna skulle betalas ut direkttill Emmaus Björkå.

Relationen mellan MPLAoch EmmausgruppernaDet var Emmaus Björkå, Emmaus Stockholmoch Emmaus Fnysinge som skickade stöd tillMPLA. Relationen med befrielserörelsen sköttesframförallt per brev, telefon eller besök hos repre-sentanten för MPLA i Skandinavien, som ävenbesökte Emmausgrupperna med jämna mellan-rum. När stödet inleddes och fram till maj

var det Antonio Neto som representerade MPLA iSkandinavien, därefter var det Saydi Mingas ochslutligen Maria Háller.

När det gällde bekräftelser på att sändningarnakommit fram sköttes dessa framförallt av MPLA iDar es Salaam, Tanzania. Kläderna skickades viaBrazzaville i Kongo eller via Dar es Salaam i Tan-zania till Zambia. Några besök i södra Afrikagjordes inte för det här tidiga stödet. Stödet tillbefrielserörelserna präglades av ett fullständigtförtroende och man hade en ansträngd ekonomiunder den här tiden. Organisationerna ansåg attdet ekonomiska överskott som kunde uppbådasskulle gå till befrielserörelserna, inte till uppfölj-ningsresor.

Ur ett brev från Agostinho Neto, MPLA:s presi-dent, daterat december , skickat tillEmmaus Björkå:

»Taking advantage of your support, I wouldlike to draw your attention for our needs ofcloth in the Northern Front. In the case ofthis request will meet your approval, we ask


»…ett brev från SIDA,vilket bekräftade att deansökta 11 000 kr hade

beviljats för klädfrakternaoch att pengarna skulle

betalas ut direkt tillEmmaus Björkå.«

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 60

you to send them B.P Brazzaville PeoplesRepublic of Congo. Do accept Dear Comra-des, my best thanks for your help and ourrevolutionary greetings.«

Emmaus Björkå efterfrågade om MPLA

kunde skicka någon av sina kamrater för att arbe-ta med dem i Björkå by. President AgostinhoNeto svarar i samma brev som ovan att han helthåller med om att den typen av samarbete allde-les säkert skulle ge en större ideologisk kunskapoch utveckla samarbetet mellan organisationer-na. Men han skrev att det var omöjligt att avvaranågon person för arbete i Björkå, utifrån de prio-riteringar de var tvungna att göra inom MPLA.

Stödets betydelse och fortsatta behov av kläderUr ett brev från Antonio Lengue, MPLA i Luanda juli :

»Vi begagnar oss också av tillfället att än engång informera er om att de gåvor ni skänktvårt folk under har anlänt i gott skick.Situationen vad gäller kläder blir mer ochmer kritisk och solidariteten från våra pro-gressiva vänner är fortfarande nödvändig:Problemet med tillgången på kläder ärkanske svårare nu, framförallt därför attmajoriteten av de som flytt från Angola,antingen till Portugal eller till Sydafrika ochZaire, har lämnat vårt land i en nästan kata-strofal situation framförallt i inlandet.«

Stödet till MPLA fortsatte fram till . Insam-

lingsgrupperna återupptog klädstödet tillfrontstaten Angola. (Se sid. )

FRELIMO – MoçambiqueBakgrundFRELIMO – Frente de Libertacao de Moçam-bique. (Moçambiques befrielsefront).

Vid ett fredligt möte , i Mueda, i norraMoçambique besköts deltagarna av kolonialmak-tens polis. personer dödades. Insikten attendast väpnad kamp kunde leda till befrielseväxte fram och inleddes den väpnade kam-pen i Moçambique.

Två linjer utvecklades inom FRELIMO, den enamed Eduardo Moldane som ledare, de ville kros-sa kolonialsystemet och ersätta det med en nysamhällsordning, där bönderna skulle fåhuvudrollen. Den andra linjen nöjde sig med attfå bort kolonialmakten, men brydde sig inte likamycket om böndernas behov. Den senare falang-en kontrollerade till en början handeln i FRELI-

MO:s befriade områden, i norra Moçambique. Debetalade bönderna dåligt för varor som exporte-rades. Bönderna började protestera mot utsug-ningen och denna falang förlorade i inflytande.Detta ledde till starka motsättningar inom FRELI-

MO. Eduardo Moldane mördades av enbrevbomb, troligen från Portugals hemliga polis.Mordet utfördes med hjälp av medlemmar i FRE-

LIMO. Trots detta stärktes FRELIMO, nu underledning av Samora Machel. Motsättningarnalevde trots allt vidare och skulle komma tilluttryck efter självständigheten. Den juni

vann även Moçambique sin självständighet.


Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 61

Stödet till FRELIMODen september skickades brev frånEmmaus Björkå både till FRELIMO i Dar esSalaam, Tanzania och FRELIMO-gruppen samtFRELIMO-Sweden.

På motsvarande sätt som för PAIGC och MPLA

frågade EB (Emmaus Björkå) huruvida befrielse-rörelsen FRELIMO var i behov av klädsändningar.I brevet till FRELIMO i Dar es Salaam nämns dockingenting beträffande huruvida FRELIMO skullekunna sälja en del av sändningen för att finansie-ra kommande sändningar.

I stället föreslog EB, genom Lennart Palmeusatt FRELIMO-gruppen och FRELIMO-Swedenskulle stå för finansieringen av klädsändningarnatill FRELIMO, förutsatt att organisationen tack-ade ja till erbjudandet. Ur brevet till FRELIMO-gruppen och FRELIMO-Sweden:

»Fraktkostnaden till Dar ligger på drygt:–/ton varför exempelvis ett bidrag tillfraktkostnaderna på :– skulle möjliggö-ra transport av ton, motsvarande ett värdeav :–! Varje krona till FRELIMO skullesåledes kunna tjugofemdubblas!«

Ur svarsbrevet från Sören Lindh, FRELIMO-grup-pen:»Vi har studerat Ert erbjudande om attsända kläder till FRELIMO med intresse. Somframgår av bifogade verksamhetsberättelsehar gruppen dels en lokal karaktär, dels hit-tills haft en även i övrigt medvetet begränsadverksamhet. Detta med klädsändningar lig-ger alltså något vid sidan av tidigare verk-

samhet. Avgörande för det hela bör dockvara hur FRELIMO ställer sig. Vi ska just skri-va ett brev där vi bl.a. tar up den frågan. Iden mån Ni får svar före oss, vilket är troligt,vore vi tacksamma att få veta vad det går utpå. Vi återkommer med ett besked om vårtställningstagande på årsmötet.«

Den november ringde Sören Lindh, mittunder ett pågående föreningsmöte på EmmausBjörkå. Han hade då talat med en person ur FRE-LIMO:s centralkommitté, Joaquin Chissano(sedemera Moçambiques president). Chissanotyckte att det var en god idé att skicka kläder förde pengar FRELIMO-gruppen vanligtvis brukadelåta gå oavkortat till FRELIMO. Även prioritets-ordningen för kläder stämde väl överens medBjörkås sortiment, de önskade dels i första handfiltar alternativt vinterkläder och i andra handsommarkläder, dels i första hand damkläder, iandra hand barnkläder och i tredje hand herrklä-der.

Under pågående föreningsmöte kunde såledesbeslut fattas om att klädsändningar till FRELIMO

skulle inledas. Man beslutade också att fraktkost-naderna skulle delas lika mellan Emmaus Björkåoch FRELIMO-gruppen. Som övre gräns för vadman från Björkås sida vågade lova var :–/år vilket skulle innebära att om FRELIMO-grup-pen kunde stå för lika mycket, skulle kläderkunna skickas för en fraktkostnad på :–/år,vilket innebar ca ton kläder.

I januari skickades den först sändningen ivägtill FRELIMO i Dar es Salam. Joaquin Chissano


Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 62

bekräftade sändningen per den mars ochskrev:»We have started to send bales into the libe-rated areas of Moçambique. Now the pro-blem we have is on the transportation fromDar es Salaam to the South of Tanzania andto Zambia specially because of the raining

season and lack of veichles. But we are doingour best to have it all transfered as soon aspossible because our people are in a veryhigh need of it. For the south we expect tohire a little space in one of the ships wichconnect Dar es Salaam to Mtwara. We wouldlike to thank you for the gift and the FRELI-


Lennart Palmeus illustrerar i ett brev hur transportproble-men kan lösas. Se kartan sidan 64.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 63

MO Group for their contribution for thefreight. We hope that this concrete supportwill continue.«

Den juni skickade Joaquin Chissano enbekräftelse på att den andra sändningen kommit

fram till Mtwara. Destinationshamnen ändradesfrån Dar es Salaam till Mtwara, efter de beskrivnatransportproblemen vid den första sändningen. Idet här brevet meddelade FRELIMO att de hademöjlighet att betala för frakter:»We take this opportunity to give you our


»Landsvägen är närmast ofarbar under regntiden.« Ur Lennart Palmeus brev, se sidan 63.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 64

first reaction to the proposal for payment ofbigger shipments in future. Our organizationwould be prepared to pay for the shipment.«

Den september skickade FRELIMO i Dar esSalam även ett brev till FRELIMO-Sweden, därman dels tackade för ett ekonomiskt stöd ochäven informerade om att FRELIMO ställde sigbakom förslaget från Björkå om fraktfinansier-ing:»About the proposal you have recieved fromthe Emmaus Bjorka to help them on theshipment of clothes to us we would like toinform you that we agree since it serves tocover one of our major needs.«

Även Svensk-Tanzaniska Föreningen och Ut-

rikespolitiska Föreningen bidrog till fraktkostna-der för tidiga sändningar till FRELIMO. Det varEmmaus Björkå och Emmaus Stockholm somskickade stöd till FRELIMO under befrielsekriget.En stor del av korrespondensen kring FRELIMO

sändningarna fram till handlade om fraktfi-nansieringen. Den helt avgörande förändringenkom (som för övriga befrielserörelser) , närSIDA beviljade stöd till fraktkostnader även för FRE-

LIMO. Sändningarna till FRELIMO fortsatte framtill . Stödet återupptogs till frontstatenMoçambique. (Se sid. )

Utvärdering av det tidigastödet till befrielserörelsernaNär stödet inleddes för PAIGC, MPLA och FRELI-

MO fanns inte ens tillräckligt med pengar hosgrupperna för att finansiera frakterna av kläd-sändningarna, så utvärderingsresor var det intetal om. Från fick grupperna SIDA-bidragsom täckte själva fraktkostnaderna, men intenågon kostnadstäckning för andra typer av kost-nader i verksamheterna. När ekonomierna utehos grupperna allteftersom förbättrades under-talet, dels genom SIDA-bidragen, dels genomökande försäljningsintäkter skulle det förmodli-gen ha varit möjligt med utvärderingsresor. Menrespekten och förtroendet för befrielserörelsernabidrog till att den saken vanligtvis inte kom påtal. I solidaritetsarbetet såg man sig som ett medbefrielserörelserna, i kampen mot imperialismen.


»Under pågående föreningsmöte kunde

således beslut fattas om att klädsänd-

ningar till FRELIMO skulle inledas. Man

beslutade också att fraktkostnaderna

skulle delas lika mellan Emmaus Björkå

och FRELIMO-gruppen.«

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 65

66

Självständighetsfirande i Zimbabwe 1980.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 66

Rhodesia/Zimbabwe

67

ZANU – ZimbabweBakgrundVid Berlinkonferensen ‒ styckades denafrikanska kontinenten upp av de europeiskamakthavarna. Motståndet mot kolonialisterna iSyd Rhodesia (nuvarande Zimbabwe) går tillbakaända till den här tiden, till slutet av -talet.Redan hade Syd Rhodesia fått visst självstyreav Storbritannien. Till Syd Rhodesia kom nybyg-gare och stora kolonier av vita uppstod med star-ka ekonomiska och politiska intressen.

Nationaliströrelsen i Rhodesia kämpade längemed fredliga medel för att skaffamedborgerliga rättigheter ochbekämpa missförhållanden. Fredligademonstrationer besköts, ledarnafängslades och organisationernabannlystes. Det fredliga politiskaarbetet visade sig inte vara en fram-komlig väg. ZAPU (Zimbabwe Afri-can People´s Union) bildades, två år senarebröt sig en stor del av medlemmarna ut ochgrundade Zimbabwe African National Union(ZANU), utbrytarna uppmanade till handling aveffektivare slag. Allt fler politiskt aktiva drog slut-satsen att det enda alternativet som stod till budsför att befria befolkningen var den väpnade kam-pen.

inleddes den väpnade kampen med slagetvid Sinoia, i norra Zimbabwe. De första åren avväpnad kamp utvecklades inte befrielsekampenpositivt, den saknade politisk mobilisering. Framtill fanns det två befrielsearméer. Den enaknuten till ZANU och den andra knuten tillZAPU. inleddes ett visst samarbete inom denPatriotiska Fronten.

I januari inleddes en offensiv mot IanSmith´s armé (rhodesiska regimens armé). Regi-men fick allt svårare att isolera Patriotiska Fron-ten. Gerillan hade folkets aktiva stöd och försåg

gerillan med mat och information.Hundratals afrikanska soldater somtvingats in i Smith´s armé gick övertill gerillan. Smith-regimen angrepäven Moçambique och försöktetvinga Moçambique att upphöra medstödet till befrielserörelsen. Resultatetblev det omvända. Moçambique

stängde gränsen till Rhodesia . befann sig landet i fullt krig. Patriotiska

Fronten behärskade en väsentlig del av landsbyg-den och i grannländerna fanns över

flyktingar med stort behov av mat, kläder, skor,mediciner och undervisningsmaterial. I april

hölls ett val i Rhodesia med syfte att tillsätta ensvart marionettregering. Patriotiska Frontens

»1966 inleddes denväpnade kampenmed slaget vidSinoia, i norraZimbabwe.«

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 67

partier, ZANU och ZAPUhölls för olagliga och varinte valbara. Stora demon-strationer utbröt i Salis-bury (nuvarande Harare)under slutet av ochmobiliseringen visade detdjupa stöd som Zim-babwes frihetskamp hadehos befolkningen. På hös-ten började förhand-

lingar i London som i december resulterade i denså kallade Lancaster House-överenskommelsenoch vapenvila.

fick så äntligen Zimbabwe sin frihet. Efteren mycket turbulent valkampanj vann ZANU iparlamentsvalen i februari en jordskredsseger.Självständighetsdagen firades den april .

Stödet till ZANU och samarbetet medinsamlingsorganisationernaNär stödet till ZANU inleddes på allvar, med alltstörre volymer, från mitten av -talet, hade allafyra grupperna redan erfarenhet av stöd till befri-elserörelser. Emmaus Björkå och Emmaus Stock-holm hade varit först ut och skickat sitt förstastöd till en befrielserörelse i södra Afrika .Emmaus Fnysinge och Brödet och Fiskarnaskickade det första stödet till befrielserörelser isödra Afrika, . Skillnaden mot det allra tidi-gaste stödet till befrielserörelserna (innan ),var att man nu fick bidrag från SIDA för frakt-kostnaderna.

Ur ett brev till Ingvar Enghart på Emmaus

kommunen i Stockholm som skrevs den okto-ber av H.W. Chitepo, dåvarande ordförandeför ZANU, på besök i Sverige:»About the th of October , I togetherwith Claude Chokwenda, a comrade of minewho is studying in Stockholm, had the greatpleasure of spending some time with youand your friends. When we parted on theunderground train that night, I was left bothhumbled and encouraged by the smallinsight I had into the Emmaus community,encouraged because I realised that startingfrom very different positions and circum-stances, your community and us share acommon concern for freedom, dignity andworth of human being.«

Emmaus Björkå frågade alla befrielserörelser dehade samarbete med om det fanns någon möjlig-het att skicka någon eller några kamrater frånrörelsen för att delta i verksamheten i Sverige. Defick positivt svar från ZANU. Ur ett brev sombekräftade detta, skickat den november

från ZANU och undertecknat av Noel G. Mukene,Secretary for External Affairs:

»Our Party is very pleased to hear your sug-gestion that we should send two of our com-rades to work with you in Sweden. We areready to send them.«

I slutet av september stod det klart vilkakamrater från ZANU som skulle komma till Björ-kå, ur ett brev från N.G. Mukene (Secretary forExternal Affairs, ZANU):


»1978 befann sig landet

i fullt krig. Patriotiska

Fronten behärskade en

väsentlig del av lands-

bygden och i grann-

länderna fanns över

100 000 flyktingar.«

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 68

»Herewith are the two Comrades, GeorgeRutanhire and Jairos Ruredzo, as perarrangement between our Party and yourgroup. They are there to help you as well aslearn while they are there. We look forwardto increase cooperation and further unders-tanding between our organisations. Wewould like to express our heartfelt gratitudefor the assistance you have always accordedus and we are confident that this warm rela-tionship will further be enhanced.«

George Rutanshire och Jairos Ruredzo vistades påBjörkå från september till juni . De arbe-tade i arbetskollektivet samt spred informationom situationen och befrielsekampen i Zimbabwepå olika informationsmöten. Deras vistelse iBjörkå by hade stor betydelse för att det alltefter-som växte fram starka band mellan EmmausBjörkå och ZANU. Ett erkännande för Björkå,som fick bekräftat att deras stöd var så viktigt attZANU till och med avvarade två officerare frånZANLA, befrielsearmén, för att dessa skulle arbeta


Lastning till ZANU på Brödet och Fiskarna 1977.

»Emmaus Björkå frågade alla befrielse-

rörelser de hade samarbete med om det

fanns någon möjlighet att skicka någon

eller några kamrater från rörelsen för att

delta i verksamheten i Sverige. De fick

positivt svar från ZANU.«

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 69

tillsammans med människor-na i Björkå by.

Korrespondensen mellanEmmaus Björkå och ZANU

var tät och kom ofta in på frå-gor som berörde oklarheterkring kampen och dess olikakonstellationer. Korrespon-densen hade en annan karak-tär än den tidigare med detidiga befrielserörelserna,PAIGC, MPLA och FRELIMO.Med ZANU diskuteradespolitik, med de tidiga befriel-serörelserna kretsade korre-spondensen kring sändning-arna. Breven mellan EB ochZANU var ofta långa. Björkås brev innehöll oftapåståenden och frågor, där svaren förväntadesbringa klarhet kring de oklarheter som uppstodunder kampen för Zimbabwes befrielse. Svars-breven från ZANU var tillmötesgående och hadeen ton av ömsesidighet. Ett slags bekräftelse på attman kämpade tillsammans, var kamrater i kam-pen. Grupperna följde kampen i Zimbabwe medstort intresse och tog ofta gemensamma ställ-ningstaganden vid olika händelser under befriel-sekriget i Zimbabwe.

Den mycket enkla livsstilen som karaktärisera-de Emmausgrupperna kunde medföra kultur-krockar! Ingrid Larris från Fnysingegrupppenberättar om ett besök på ZANU:s nyöppnade kon-tor i Stockholm där kontrasten var stor och ovän-tad för besökarna från Fnysinge vilka gjorde stora


Brödet och Fiskarnas första kontantstöd till ZANU 1974.

Claude Chokwenda (ZANU) besöker Brödet och Fiskarna.

»…Emmaus-

människorna med-

vetet avstod från

materiell standard

för att kunna bidra

med ett så stort stöd

som möjligt till

befrielse-

rörelserna.«

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 70

ögon inför heltäckningsmattor och tjusiginredning! På motsvarande sätt förundradessäkerligen ofta representanter för befrielserö-relser som besökte dessa tidiga Emmausgrup-per, över att Emmaus människorna medvetetavstod från materiell standard för att kunnabidra med ett så stort stöd som möjligt tillbefrielserörelserna. Moton Malianga frånZANU:s centralkommitté besökte exempelvisFnysinge i september . Han kom då frånförhandlingsbordet i »Vita tåget« på Victori-abron, högt över Zambesifloden och skullepå sitt Sverigebesök träffa SIDA, UD och SAP,men tog först en tur till Fnysinge och Brödetoch Fiskarna!

Alla fyra grupperna besöktes regelbun-det av representanter för ZANU. Det varföreträdare för ZANU placerade i olika län-der i Europa och Afrika. Exempelvis Her-bert Chitepo, som tidigare nämndes.Andra exempel på representanter sombesökte grupperna var Simon Muzendaoch Didymus Mutasa. I september

kom ingen mindre än Robert Mugabe(dåvarande ordförande i ZANU) till Sve-rige, även han åkte först till Brödet ochFiskarna för att diskutera klädinsamling-ar och varuleveranser. Där blev han bju-den på middag med irländsk fårstuv-ning. En av aktivisterna på BoF kom-menterade besöket: »Det här är för oss,som det måste vara för ASEA, när Wal-lenberg kommer till stan.« På program-met för Mugabes Sverigebesök stod sedan, bland


Emmaus Stockholm samlar kläder till ZANU: flyktingläger.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 71

annat möten med UD, SIDA och biståndsministerOla Ullsten.

I januari besökte Bertil Högberg (BoF)ZANU i Maputo, Moçambique. Han träffade därDidymus Mutasa, vice ekonomiansvarig medspeciellt ansvar för att skaffa fram pengar.D. Mutasa beskrev läget för Bertil:

»En stor del av våra militära styrkor har nubegett sig in i landet. Nu återstår att få in detpolitiska ledarskapet och flyktingarna. Vårabehov är nu fördubblade. Vi måste startafrån scratch inne i landet eftersom vi inte

helt kan avveckla vad vi har etablerat här. Vikommer naturligtvis att försöka få ekono-miskt stöd inne i Zimbabwe, men det kom-mer att bli svårt. Det är ju knappast någraföretag eller affärsmän som kommer att geoss pengar. Vi kommer i stor utsträckning attvara beroende av ert och andra solidaritets-gruppers stöd. Vi ber er att ändra era priori-teringar för ett par månader till vår förmån.Vi tror att det finns en %-ig chans att viska kunna skapa en ZANU-regering!«

Detta resulterade bland annat i ett inköp och för-


Sally Mugabe besöker Emmaus Björkå.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 72

sök att skicka papper och tryckeriutrustning tillZANU inför valet i mars . BoF samordnadedetta tillsammans med de andra grupperna ochmed ett visst stöd från Holland. Utrustningenbeslagtogs dock av de rhodesiska myndigheternaoch kom alltså aldrig fram. I Sverige fickbiståndsministern förklara för riksdagen anled-ningen till att inte statliga medel hade beviljatsför denna flygtransport.

Vid självständighetsfirandet i Zimbabwe

fanns bland annat representanter från EmmausBjörkå på plats i Harare. Christer Johansson (EB)som var i Harare, nämner självständigheten förZimbabwe som en alldeles speciell höjdpunkt,med anledning av Björkås nära samarbete ochutbyte med ZANU under många år.

Några röster om stödets betydelseJosiah Tongogara, hög befälhavare i befrielserö-relsen ZANU (DN ⁄-):

»Mina egna kläder kommer för övrigt frånSverige« säger han och visar på byxor ochskjorta. »Många av våra kamrater bär, liksomjag kläder vi fått från Emmaus grupperna iditt land, det är en viktig hjälp; man kan inteslåss utan skjorta, skor eller transportmedel.Hälsa svenskarna det och tacka för den hjälpvi hittills fått.«

ZANU:s nye representant i Stockholm, RobertMandebvu skrev med anledning av att ZANU fyll-de år ⁄-:»Vi skulle vilja uttala vår uppskattning överdet mycket betydelsefulla arbete som ni har

gjort under dessa gångna, framgångsrika år.Ert bidrag i form av kläder, mediciner, finan-siell hjälp etc. har varit till stort värde ochhjälp till vårt folk. Vi är fast övertygade omseger, mer övertygade än någonsin förr, då vipåbörjat vårt :e år av tillvaro och kamp.Uppgiften att administrera över två miljonermänniskor i de befriade områdena (skaffakläder, mat och medicin) är enorm. Vi hop-pas verkligen att er klara förståelse för dessavåra plikter skall sporra er att fördubbla eraansträngningar och skicka mer förnödenhe-ter tills vårt folk uppnår segern.«


Robert Mugabe besöker Brödet och Fiskarna, bilden publicerades påDN:s ledarsida.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 73

I oktober besökte Christer Johansson ochEva Lundström Zimbabwe. De sökte då uppGeorge Rutanshire som arbetat nio månader påBjörkå ‒. Han tog dem med på ett valmötei ett litet samhälle som heter Pokoteké. Ur Prole-tären ‒ oktober :»George börjar mötet med en revolutionärsång som alla stämmer in i. Sedan presente-rar han oss för mötesdeltagarna. Dessa män-

niskor hade hört talas om att det fanns vitasom stödde deras kamp. Men de har aldrigträffat några förut och blir nu överväldigadeoch hyllar oss med sång och musik.«

Utvärdering av stödet till ZANUUnder våren reste representanter för insam-lingsgrupperna ner till södra Afrika och besöktedå bland annat ZANU i Maputo, Moçambique.Det var Christer Johansson och Henric Thornfrån Emmaus Björkå som vid besöket blandannat träffade Robert Mugabe, Simon Muzendaoch Terai Ropa från ZANU. För stödet till organi-sationen gällde samma förhållningssätt som förde tre tidigare befrielserörelserna. Respekten varstor och förtroendet likaså, liksom uppfattningenatt man var förenade i kampen mot imperialis-men. Man förde politiska diskussioner underbesöket, men gjorde inga närmare utvärderingareller undersökningar kring stödet till ZANU.

Afrikagrupperna tog aldrig ställning mellanZANU och ZAPU. Det fanns olika åsikter. När PF

(Patriotiska Fronten) bildades satsade man på attlyfta fram enhetssträvandena i PF. Eftersom Afri-kagrupperna under denna tid samlade in mycketkläder för Zimbabwe till de olika grupperna, menframförallt till BoF, så blev det ett problem att allthamnade hos ZANU. I Afrikagruppernas styrelsefick Bertil Högberg uppdraget att försöka lösaproblemet. Under blev det så att BoF upplätsina lokaler för de Afrikagrupper som villekomma och sortera och packa kläder till ZAPU.Framförallt var det Göteborgs Afrikagrupp sompackade till ZAPU.


ZANU:s tryckeri i Maputo 1980.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 74


ZANU:s flyktingläger i Mocambique 1979.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 75

Sortering på Emmaus Björkå, tidigt 70-tal, Marion Sobeck närmast i bild.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 76

4.VARDAGEN

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 77

VARDAGEN, ALLA DE DAGAR som fyllts av detpraktiska solidaritetsarbetet, har under åren för-ändrats på ett liknande sätt hos grupperna. Som ialla verksamheter sker utveckling i växelverkanmed samhället i övrigt. De tidiga gruppernagestaltade ett alternativ till det omgivande sam-hället, där valet, dels att själva leva resurssnåltsamt att överlämna allt överskott i stöd, var denpraktiska konsekvensen av ett ställningstagande.Tommy Andersson, som arbetar på EmmausStockholm sedan :

»Emmaus var en tidig reaktion, byggd påinsikten och behovet av en rättvis världsord-ning, hållbar utveckling och resurshänsyn.«

I det här avseendet kan man säga att Emmausrö-relsen var mycket tidig idémässigt. Det är förstdet senaste decenniet som det omgivande sam-hället alltmer talar i termer av »hållbar utveck-ling«. En konsekvens av att nya samhällen växertill ekonomiskt och att jordklotet inte räcker tillför en livsstil som den Väst först erövrade.

60- och 70-talets vardagRamarna för vardagen under -talet och långtin på -talet, gavs utifrån att kommuniteternabåde var arbets- och boendekollektiv. Levnads-formerna var spartanska, ingen lön togs ut,

endast en ringa fickpeng och vanligtvis var ävenkosthållningen mycket enkel. De som arbetadeinom kollektivet var inte anställda i vanligbemärkelse och »personalkostnaderna« var för-sumbara. Det var den totala livsformen som räk-nades. Stellan Sandberg:

»Vid frukostbordet dryftas de mest närlig-gande spörsmålen och där fördelas dagenssysslor. Många följer med insamlingsbilarnatill Stockholm. Med följer folk och prylar tillloppmarknadsbutiken vid Hornsgatspuckelnuppe på Söder. Några stannar hemma för attsortera och pressa kläder i balar. De får ävenvara behjälpliga med husets sysslor i övrigt,som att bära ved och vatten. Arbetsdagarnaär långa och alla hjälper till med avlastning-en på kvällarna. Allt skall till sina platser.Eftersom vi lever och bor på själva arbets-platsen, mitt i lumpen och bråten, så är vitvungna att hålla god ordning. Vi slutar ald-rig dagen förrän allt är på plats. Då först kanvi slå oss ned vid en rykande het kvällssoppaoch känna samhörighet och tillfredsställelseöver vad vi åstadkommit under en långarbetsdag.«

När Emmaus Stockholm befann sig på Kusta gårdi Vallentuna hade föreningen fyra stycken tre tons


Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 78

lastbilar. De hade också en långtradare. Insam-lingarna som föreningen genomförde omfattadenästan hela landet. Insamlarna stannade någraveckor i varje distrikt. Ett par av medarbetarnadelade först ut säckar till hushållen, kvarter förkvarter, samt ett kort som meddelade vilkenveckodag de skulle återkomma för att hämta upp.Det som samlats in på de mindre lastbilarna ute idistriktet, hämtades upp av långtradaren, vilkenåkte tillbaka till sorteringen i Vallentuna, eller tillVallentunagruppens filial i Fellingsbro.

Livsglädjen och friheten, i vardagen, under denhär tiden berättar Stellan Sandberg om:

»Det här är något av det friaste och härligas-te liv vi kan föreställa oss, detta att få resaomkring och bara dras med det nödvändi-gaste. Komma till nya helt främmandestäder. Hitta en plats att bo på, kanske envacker campingplats vid havet. Finna ett bil-ligt matställe. Gå till kommunen och tillfäl-ligt låna en rivningskåk som vi behöver sombas. Gå till lokaltidningen för att få dem att

skriva om vår verksamhet.Lära känna städer gata förgata, hus för hus, genom attförst dela ut flygblad ochsedan åka runt och samla inoch fylla järnvägsvagn på järn-vägsvagn. Sitta trötta vid tältenpå kvällen med en kopp kaffeoch njuta av ett gott dagsverkeeller ströva runt och utforskastadens hemligheter.«Eva Tånneryd berättar om

baksidan med det kollektiva livet under -talet:»Alla på Brödet och Fiskarna skulle leva påsamma nivå med fri mat och logi samt enfickpeng. Om man hade sparade pengar fråntidigare liv så fick man ansöka hos medlems-

mötet för att få använda dem. Till exempelfick jag ansöka om att ta sparade medel föratt bekosta en resa till mina föräldrar iÖrnsköldsvik. Svaret var visserligen ja utandiskussion, men det skulle vara öppenhetkring den privata ekonomin. En annan med-


Göran Larsson putsar silver, en vanlig hemuppgift vidlindrig sjukdom, Emmaus Björkå 70-tal.

»Det här är någotav det friaste och

härligaste liv vi kanföreställa oss,

detta att få resaomkring och bara

dras med det nöd-vändigaste.«

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 79

lem skaffade sig en liten segelbåt för privatamedel utan att fråga om lov. Det blev storadiskussioner och hur skulle man nu hanteradetta. Slutligen enades man om att han skul-le få äga båten, men alla skulle kunna få lånaden.«

70-tal blir 80-talGruppernas idé- och organisationsutvecklingunder -talet leder fram till att de alltmer priori-terar solidaritetsmålen. Själva livsformen medboendet integrerat i det kollektiva blir ett hinderför att öka stödvolymen till befrielserörelserna,boendekollektivet och fickpengen avskaffas. Medlön, om än inledningsvis mycket låga löner, för-ändrades kraven på medarbetarna genom att ettanställningsförhållande etablerades. Effektiviser-ingen av verksamheten under -talet, medökande volymer solidaritetsstöd var nu det somgav tillfredsställelse. Vardagen förändrades ge-nom detta. Kringsysslorna minskade och anting-en arbetade man med insamling, sortering, press-ning, lastning, på loppis eller i butik. I takt medökande intäkter ökade även de administrativaarbetsuppgifterna, även om dessa fortfarandeofta inte sågs som något »riktigt« arbete blandeldsjälarna inom Emmausgrupperna.

Björkå by låg isolerat, mitt ute i den småländs-ka skogen. Utöver de vardagliga arbetsuppgifter-na kring insamling, sortering, pressning, pack-ning och lastning, hade byinvånarna även ettdagis, en personalmatsal och ett matvaruförrådatt sköta. De längre insamlingsturnéerna vilkagjordes vår och höst, varade i veckor och insam-


Karin pressar kläder. Emmaus Björkå 70-tal.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 80


larna bodde då hos vänner och bekanta. De somdeltog i dessa insamlingar kontaktade lokala tid-ningsredaktioner på plats, för att insamlingarnaoch dess ändamål skulle kunna uppmärksammasi lokal press. Det insamlade materialet lagradessedan antingen i någon rivningskåk som kom-munen ordnat eller i någon lada ute på landsbyg-den, därifrån hämtades sedan det insamladematerialet under vintrarna.

I Västerås Stiftsbok / beskrev EvaStrimling under rubriken »Brödet och Fiskarna –praktiskt solidaritetsarbete« vari det praktiskaoch vardagliga solidaritetsarbetet bestod, vidmitten av -talet hos BoF:

»Rent praktiskt fungerar arbetet så här: Varjevår och höst har vi stora insamlingar dådelar vi ut säckar till hushållen. På dessainsamlingar får vi in ⁄ av kläderna. Denåterstående tredjedelen får vi in genomhämtningar efter påringning från folk underresten av året och genom inlämningsställensom vi har i Arboga, Köping och andra orter.Dessutom finns det olika församlingar, sko-lor, Afrikagrupper osv. på olika orter iMellansverige som ordnar insamlingar, därvi tar hand om kläderna. Sedan klädernasorterats i olika kategorier pressas de i balar.Detta gör vi för att underlätta lagring ochtransport av kläderna. Dessa tar ingen skadaav sammanpressningen. Varje bal väger kgoch en normal sändning är på ca ton dvs. balar. Detta verksamhetsår (⁄-‒⁄-

) kommer vi att slå eget rekord och skickanärmare ton kläder. Vad vi tyvärr inte får Johan Larsson samlar kläder på Brödet och Fiskarna 1977.

Eva Strimling och Bertil Högberg på klädberget, Brödetoch Fiskarna 70-tal.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 81

in i tillräcklig mängd är till exempel babyklä-der, underkläder, skor och strumpor. I månav pengar köper vi ibland in dessa saker föratt komplettera sändningarna. Förutom klä-der och skor samlar vi in annat material som

vi packar i lådor eller containers. Det ärbland annat tält, sovsäckar, ryggsäckar, verk-tyg, leksaker, madrasser och sängar. Bidragfrån SIDA täcker transporter och vissa andraomkostnader för klädhanteringen.«


Dagis Emmaus Björkå.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 82

Vera Bucht (tidigare Dufwa) arbetade på Em-maus Stockholm ‒, berättar om en insam-lingsdag i mars, vid mitten av -talet:»Mekki och jag, två lagom starka kvinnor isina bästa år, skulle sköta insamlingen i ettbostadsområde i Sollentuna. Vi koppladesläpkärran med de gröna flakmopparna efterden gulgröna stora Bedfordbilen och körde

iväg. Det var grått och mulet, men vi var vidgott mod. Insamlingssäckarna hade delats utav en reklamfirma och säckarna väntade påoss vid portar och grindar. Vi hade kartoröver insamlingsområdet i en klämma påmopederna och parkerade Bedforden på encentral plats. Därefter delade vi upp områdetmellan oss, bestämde tid för lunchträff ochsparkade igång mopederna. Denna dag vardet mycket klädsäckar och prylkartongerutsatta.

Det blev många vändor med fulla lass tillbilen. Det var viktigt att lasta ordentligt frånbörjan; säckarna innerst som murar med enhögre kant utåt och prylarna i flyttkartongervid sidorna. Vid lunch var bilen redan merän halvfull och vi hade ett stort område kvar.Vid tretiden kom jättesnöflingor neddansan-de från himlen och det började bli mörkt.Skulle vi behöva åka hem och tömma? Bilenvar nästan full!

Vi packade om lite och körde de sistagatorna utan mopeder, så att lasset sjönkihop och det blev lite mer plats uppe vidtaket. Det gick! Vi kunde stänga jalusin ochkörde i snögloppet för att hämta släpkärranmed mopederna. Oj, där var ytterligare engata med säckar som vi hade missat. Tur attvi upptäckte det! Vi hämtade släpkärran ochpackade den full också.

På hemväg tornade en jättebrant backeupp sig framför oss, skulle vi komma uppmed vårt tunga lass i snömodd? Vi höll tum-marna och bilen verkligen stånkade sig upp


Insamlingssäckar till hushållen, 80-tal.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 83


På väg till containern, Emmaus Björkå 70-tal.

Emmaus061129 07-01-22 18.50 Sida 84

över krönet!! Mycket nöjda kom vi till sor-teringslokalen på Årsta Skolgränd och lasta-de av, säckar med blöta kläder öppnade vioch spred ut, så att de skulle torka.

Ja det var med stor tillfredsställelse jagstyrde hem på min cykel den dagen, med enstark känsla och övertygelse om att arbeta på’rätt sida’.«

90-talet gör entréMed kraftigt minskande SIDA-bidrag på -taletförändrades även vardagen ute i grupperna. Deekonomiska argumenten blev alltmer nödvändi-ga i kampen för att upprätthålla verksamhetenslegitimitet och kunna ge ett rimligt ekonomisktoch/eller materiellt stöd. Mot slutet av -taletges därför ramarna för verksamheten alltmerutifrån det mest ekonomiskt lönsamma. Lönerna


Carsten Clouman, Emmaus Stockholm, ute på insamling, 80-tal.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 85

låg nu på kollektivavtalsnivå, eller en bit därun-der. Vardagens krav hade förändrats ute i grup-perna, utmaningarna såg annorlunda ut, arbets-uppgifterna i vardagen styrdes alltmer av huruvi-da det var lönsamt att lägga arbetstid på dem ellerinte.

Det ekonomiska stödet till enskilda organisa-tioner i Syd blev allt viktigare, i takt med attminskande volymer klädstöd skickades. Ekono-misk och organisatorisk kompetens blev än meravgörande för utfallet på solidaritetsstödet.

Vardagens arbetsglädje och förändrade förutsättningarAnders Jansson (Brödet och Fiskarna) berättaratt han på tidigare arbeten inte stannade mer änett par tre år, trots att han arbetat inom vitt skildayrken. Bland annat som förskollärare och svetsa-re, innan han kom till BoF , där han fortfa-rande arbetar kvar. Drivkraften för honom harhela tiden varit stödet, att se till att verksamhetengenererar största möjliga stöd till samarbetspart-ners i Syd, genom ett ideologiskt ställningstagan-


Camilla Larsson ute på uppdrag med den mobilaklädpressen.

Henrik Hedén och den mobila pressen.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 86

de för alla människors lika värde och en rättvisvärldsordning. I vardagen har arbetsglädjen varitmycket viktig, men de förändrade förutsättning-arna för verksamheten har även inverkat påhandlingsutrymmet och friheten i det vardagligaarbetet, Anders:

»Jag tänkte på det häromdagen när jag cykla-de till jobbet att jag fortfarande kan kännaen stor tillfredsställelse, när jag utifrån minsamlade erfarenhet och kunskap planeraroch organiserar upp någon del av verksam-heten och ser att den fungerar ändamålsen-ligt och effektivt. Det är inte lika ofta nume-ra som för till år sedan, men det bety-der mycket för mig.«

När Anders började på BoF hade en ny era precisinletts för föreningen. Bertil Högbergs insikt omde stora fördelarna med att, efter branden (sekap.), uppföra en egen och ändamålsenlig lokal,hade till slut vunnit gehör bland föreningsmed-lemmarna på BoF. stod den moderna lokalenfärdig i Västerås. Vid den här tiden stod SIDA ihuvudsak för finansieringen av verksamheten.Lönerna var relativt låga, vilket innebar att perso-nalkostnaderna per person inte var så höga, så detfanns gott om medarbetare inom organisationen.Dessa förutsättningar gav Anders och andramedarbetare en frihet och ett stort handlingsut-rymme för innovationer av olika slag. Engage-manget sträckte sig långt utanför det praktiskaarbetet:

»Jag gav mycket av mig själv, tänkte ochlevde med jobbet dygnet runt.«

Den huvudsakliga stöd-formen under andrahalvan av -talet varmateriell och innova-tionerna hade till syfteatt effektivisera och för-bättra det vardagligaarbetet med materialetsom skulle vidarebe-fordras till Syd. AndersJansson, Jan Löfgrenoch Mats Brenner kon-struerade exempelvisen press /, somsedan kom att köpas in även av Emmaus Sunds-vall och Emmaus Stockholm och som fortfarandeanvänds i det dagliga pressningsarbetet avbiståndskläder. En papperspress byggdes om tillmobil klädpress och det mobila pressteamet från


»Arbetet innebar i genom-snitt pressning och pack-ning av en 20 fots contai-ner varannan vecka. Dettog vanligtvis två dagar attpressa och packa encontainer och åtminstoneen övernattning ingick på plats.«

Tavelförsäljning till stöd för befrielsekampen i södra Afrika

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 87

Brödet och Fiskarna åkte runt och pressade klä-der som insamlingsgrupper hade samlat in ochsorterat i säckar. Ur Brödet och Fiskarnas verk-samhetsberättelse ‒:

»Under året har utvecklingen av den mobilaklädpressen fortskridit. Investeringar hargjorts i olika maskiner för att göra arbetetenklare och mindre tungt. Detta gör att vi idag på ett effektivare sätt kan ta hand omden ökande inströmningen av färdigsortera-de kläder från föreningar och grupper runtom i Mellansverige. Produktionen av klädermed mobilpressen har ökat från ton till ton jämfört med föregående år.«

Lillkyrka i Ludvika, Emmaus i Borlänge ochEmmaus i Gryttby var exempel på grupper somfick regelbundna besök av arbetslaget kring denmobila klädpressen, vilket kunde bestå av JanLöfgren, Anders Jansson, Henrik Hedén ellerCamilla Larsson från Brödet och Fiskarna. Detmobila pressteamet kunde också utgöra ett avinslagen vid olika insamlingskampanjer somanordnades i samarbete med skolor eller solidari-tetsföreningar. Arbetet innebar i genomsnittpressning och packning av en fots containervarannan vecka. Det tog vanligtvis två dagar attpressa och packa en container och åtminstone enövernattning ingick på plats.

När klädsändningarna som stödform minska-de i början av -talet avvecklades det mobilapressteamet, eftersom behovet inte längre fannsför riktigt stora klädvolymer. De minskandeSIDA-bidragen utlöste andra tankar hos medar-

betare på BoF och efter en lång övertalningspro-cess i föreningen, kunde några eldsjälar landsättasina idéer. Det handlade om att öka föreningensegna intäkter genom att etablera filialer runtom iVästmanland. Först ut blev Sala , därefterKöping och Enköping . Anders berättar:

»Det fanns stora fördelar med att starta frånnoll. Vi slapp kämpa för att förändra invan-da mönster, utan kunde istället skapa nyttfrån grunden.«

Köpingsfilialen har från början genererat storaöverskott, med cirka ⁄ av omsättningen i vinst,vilket i dag () motsvarar ca kr perår. Detta omvandlas till ekonomiskt stöd församarbetspartners i Syd. Inledningsvis samladesca ton kläder in per år i Köpingsområdet och idag samlas ca ton in varje år.

Man kan säga att friheten minskade och kra-ven ökade på medarbetarna genom de minskan-de SIDA-anslagen och samtidigt ökande perso-nalkostnader per person. De förändrade förut-sättningarna minskade det individuella hand-lingsutrymmet, genom att verksamheten mednödvändighet var tvungen att effektiviseras föratt generera vinst. Stödformen förändrades motslutet av -talet, till att i allt högre grad kommaatt bestå av ekonomiskt stöd och en minskandeandel materiellt stöd. Minskningen av den mate-riella stödformen fortgår än idag. Anders:»Utmaningen för oss i dag () är dels attmöta konkurrensen från övriga aktörer påandrahandsmarknaden. Detta för att kunnaöverföra ett så stort ekonomiskt stöd till våra


Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 88


Marion Sobeck pressar lump på Emmaus Björkå, tidigt 70-tal.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 89

samarbetspartners i Syd som möjligt. Dels setill att föreningslivet, där engagemanget ärdrivkraften, utvecklas. Bägge delar är nöd-vändiga för att verksamheten ska kunnaöverleva långsiktigt.«

Vardagens arbetsfördelning mellan kvinnor och mänPå sextiotalet levde den traditionella uppdelning-en av arbetsuppgifter kvar ute i de tidiga Em-mausgrupperna, men på sjuttiotalet inleddes ettexperimenterande utifrån kampen för jämställd-

het. Idéernas driv-kraft, själva levnads-formen som ettalternativ till detomgivande samhäl-lets livsstil, märktesäven när det gällde

fördelningen av arbetsuppgifter mellan könen på-talets Emmaus Björkå. Marion Sobeck (EB),berättar:

»Killarna placerades på de typiska kvinnligasysslorna (kök och dagis) och kvinnornaskulle ta för sig på killarnas område (köralastbil, sköta kläd- och lumppressarna ochlastningarna).

I sorteringen lärdes killarna upp på textil-kunskap och sålde sedan i tygkällaren,medan kvinnorna sålde möbler. Man komdock inte ifrån en känsla av att som kvinnabehöva överträffa sig själv i kroppsstyrka föratt bli erkänd som jämställd. Det fanns olikaidéer om vad som är jämställdhet och när

det gällde mera radikala förslag, förklaradesdet att de får vänta till efter »revolutionen.«

Expansionen på -talet innebar effektiviserandeåtgärder ute i grupperna för att göra det möjligtatt bistå samarbetspartners i Syd framförallt medså mycket materiellt stöd som möjligt. -taletsexpansion innebar istället satsningar på ökningav de egna försäljningsintäkterna, vilket senareäven kom att göra det möjligt, för flera grupper,att mot slutet av -talet alltmer satsa på ekono-miskt stöd, istället för materiellt stöd. Marionberättar om hur dessa förändringar även påver-kade kvinnors arbetsuppgifter på Emmaus -Björkå:

»På - och -talet när föreningen expan-derade och man på stadsenheterna, i Göte-borg, Malmö och Halmstad, infördemånadslönesystem gick man dock delvis till-baka till de typiska man- och kvinnosysslor-na. Det bara blev så. Eftersom lönen var litenvar man glad för de nya arbetskamrater somkom och man gick mer efter att använda dekunskaper var och en hade. Det eftersträva-des visserligen att få proportionerlig fördel-ning av könen i de olika arbetsuppgifter,men man såg det ej längre som ett avmålen.«

För EB:s del har -talet inneburit stora för-ändringar av organisationen, där olika åtgärdervidtagits för att försöka anpassa verksamheten tillförändrade förutsättningar, vilket även inverkatpå arbetet för jämställdhet, Marion:


»… gick man dock delvistillbaka till de typiska

man- och kvinnosysslor-na. Det bara blev så.«

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 90

»Först på -talet började man igen meden diskussion om jämställdhet som resulte-rade i en jämställdhetspolicy och årligt åter-kommande handlingsplan. Den tuffa tidenverkar vara förbi och man arbetar mer medtanke på att ha en bra personalpolitik somtar hänsyn till den enskilde individen.«

SÄPO och det vardagligaarbetet i GävlegruppenÄven SÄPO har intresserat sig för det vardagligaarbetets innehåll ute i grupperna, speciellt intres-santa var förstås Emmaus Björkå, med sitt uttala-de samarbete med KPML(r) under -talet. Någotsom kanske förvånar mer var att SÄPO så sentsom upprättade en särskild akt beträffandeGävleborgs Biståndsgrupp (se sid. ), underrubriken »Hotet från vänster«. SÄPO:s uppfatt-ning om vardagens innehåll på GävleborgsBiståndsgrupp i slutet av - och början av -talet är anmärkningsvärd, i akten står att läsa:»Organisationen bedriver enligt uttalanden imassmedia biståndsverksamhet i u-länder. Dethar emellertid klart framgått att biståndsverk-samheten har utgjort en mindre del därav och attden politiska aktiviteten med klar anknytning tillKPML(r) är den mest dominerande.«

Lars Lundberg, före detta ordförande i Gävle-borgs Biståndsgrupp, berättar:

»Det är naturligt för vänstermänniskor attsöka sig till Biståndsgruppen då det i dessstadgar står att föreningen är partipolitisktobunden men arbetar efter en antiimperia-

listisk grundsyn. Under den period somSÄPO observerade organisationen var jagordförande. Under alla dessa år har detendast funnits en medlem som sagt sig varamedlem i KPML(r). Föreningen samlar årli-gen in ca ton kläder i hela Gävleborg. IValbo sorteras kläderna, det är tyvärr inteovanligt att folk lämnar rena skräpet. Sådanakläder slängs. Resten packas i balar somväger kilo styck. Därefter lastas dessabalar i en container för att sedan med båtfraktas till mottagaren. I genomsnitt sker enlastning per månad. En frakt kostar ca kr. Men innan allt detta sker har manredan tecknat avtal med mottagarländerna.För Gävleborgs Biståndsgrupp har man ihuvudsak tre mottagare. En av dessa ärAngola. Det har skrivits ett avtal om att årli-gen skicka ton kläder till Angolas mot-svarighet till socialstyrelsen. Vidare finns ettavtal om Polisario i Västsahara att skicka klä-der och skor. Till sist finns ett förbindandeom att skicka kläder till Nicaragua, samt imån av tillgång även till andra Latinameri-kanska länder. Att kunna organisera ochgenomföra detta är som alla förstår enenorm arbetsuppgift som förutom frivilligakrafter kräver anställda samt jättelokaler,fordon med mera. Allt detta har alltså SÄPO

kommit fram till, är av sekundär betydelseoch det viktiga har varit att arbeta förKPML(r). Man kan ta sig för pannan förmindre.«


Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 91

Skylten upp för Gävleborgs Biståndsgrupp.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 92

5.FRAM TILL

1994

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 93

Idé- och organisations-utveckling


Omvärlden inför 80-taletFramgångarna i kampen mot imperialismen kul-minerade när USA besegrades i Vietnam ochPortugal fick lämna sina kolonier i Afrika. Män-niskor över hela världen inspirerades i kampenför självständighet. Även i länder som Filippiner-na, Oman, Palestina och Eritrea slogs människorför sitt oberoende och sin frihet från utländsktinflytande. Bland PS medlemsorganisationerlämnades också stöd till självständighetsrörelser idessa länder. Emmaus Fnysinge, som senare blevEmmaus Sundsvall lämnade under många år sitthuvudsakliga ekonomiska stöd till PFLO, själv-ständighetsrörelsen i Oman och även EmmausBjörkå skickade stöd till PFLO men de skickadekläder. Likaså gav Emmaus Björkå stöd till denpalestinska organisationen PFLP samt till EPLF

och ELF i Eritrea. Även Brödet och Fiskarnaskickade stöd till Eritrea. Stödet till POLISARIO,Västsahariernas befrielserörelse, inleddes

och fortgår än idag, vilket vi återkommer till i detavslutande kapitlet.

Under -talet levde tron på att en rättvis

världsordning var inom räckhåll, självständighetuppnåddes i några av de länder grupperna läm-nade stöd till, Guinea Bissau , Moçambiqueoch Angola samt Zimbabwe . Dessa län-ders frigörelse från de forna kolonialmakternasågs också som ett bevis för att kampen för rättvi-sa var framgångsrik. Därför präglades inledning-en av -talet av stor optimism hos insamlings-grupperna.

De nya staterna, som inte ens hade varit staterinnan européerna drog upp statsgränserna i slu-tet av -talet, stod inför uppgiften att skötaalla uppgifter inom en statsbildning. Detta i heltsöndertrasade länder, där större delen av de per-soner som tidigare skött dessa uppgifter, hadelämnat länderna och återvänt till den forna kolo-nialmakten eller annorstädes.

Förändringar i frontstaterna och omvärlden under 80-taletSom ett resultat av Sydafrikas aggressiva destabi-liserings politik i Angola och Moçambique, inled-des i början av -talet diskussioner om att åter-

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 94

uppta stödet till dessa länder. återupptogsstödet till Angola och till Moçambique. Dethär innebar att Praktisk Solidaritet och dess med-lemsorganisationer för första gången lämnadestöd genom statliga myndigheter.

Klädstödet till frontstaten Angola var framför-allt ett humanitärt och politiskt stöd eftersom detgick till internflyktingar genom statens institutio-ner. Själva hanteringen innebar även ett organisa-

toriskt stöd, liksommöjligheten till mobili-serande aktiviteter iflyktinglägren. I de fallkläderna såldes kundede omvandlas till ettbudgetstöd och blev dåett institutionellt stöd.Men den stora mål-gruppen för stödet varde som drabbats hår-dast av kriget, såsominternflyktingar, föräl-dralösa barn, handi-

kappade eller äldre utan försörjning.Stödet till Moçambique innebar något nytt.

Det användes framförallt för att ge ny livskraft åtlandsbygdens jordbruksproduktion och handels-nät. Tillgången till kläderna i varubristensMoçambique, innebar en stimulans för böndernaatt producera ett överskott för försäljning. Denhär aktiviteten blev en motor i Moçambiqueslandsbygdsekonomier som vi kommer att tittanärmare på under kapitlet för stödet till frontsta-ten Moçambique.

Omvärlden förändrades i slutet av -talet.Berlinmuren föll och det »Kalla kriget« gickmot sitt slut. Tidigare givna allianser, var intelängre självklara. Möjligheterna för enskilda sta-ter att föra en självständig politik och bestämmaöver sin egen utveckling försvårades i och med attendast en supermakt blev allenarådande. Dettainnebar givetvis även förändrade förutsättningarför de nya självständiga staterna.

Förändrade förutsättningar –organisationsutvecklingenVid inledningen av -talet hade insamlingsor-ganisationerna uppnått inarbetade relationermed både befrielserörelser och SIDA. Förhand-lingarna med SIDA ledde fram till förmånli-gare villkor och gav organisationerna förutsätt-ningar att planera verksamheten mer långsiktigt.Bidraget till gruppernas omkostnader för kläd-sändningar mer än fördubblades från , kr/kg till , kr/kg . Dock ersattes inga perso-nalkostnader. Det höjda bidraget möjliggjorde envolymökning på klädstödet från ton till ton för insamlingsorganisationerna.För budgetår ⁄ hade sändningsvolymenvuxit upp emot ton och intäkter från för-säljningsställen i Sverige på ca miljoner kr/år.

Under -talet var det idéutvecklingen som varmotorn och drev på utvecklingen av organisatio-nerna. Hos -talets etablerade biståndsorganisa-tioner flyttades fokus från uppbyggnad och ävenofta kamp för att överhuvudtaget överleva somorganisationer, till att istället kretsa kring opti-mering av verksamhetens resultat. Ökad insam-


»De nya staterna, som inte ens hade varitstater innan européer-

na drog upp stats-gränserna i slutet av

1800-talet, stod införuppgiften att sköta alla

uppgifter inom enstatsbildning.«

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 95

ling, effektivisering och rationalisering genom-fördes hos organisationerna för att uppbåda såmycket stöd som möjligt till befrielserörelser ochfrontstater.

Under -talet inleddes ytterligare en ny epok,med nya förutsättningar och därmed krav påinsamlingsorganisationernas anpassningsförmå-ga. De tidigare relativt generösa SIDA-anslagenunder -talet, minskade kraftigt. För de organi-sationer som arbetade vidare under de nya förut-sättningarna blev de ekonomiska argumenten allttyngre och förmågan att anpassa sig till de nyaekonomiska förutsättningarna, blev alltmeravgörande även för storleken på solidaritetsstö-det.

Förändrade uppföljningsrutinerUnder -talet och även flera år in på -talet varden enda kontrollen och uppföljningen att klä-derna som skickats hade nått fram till rätt motta-gare. Detta kontrollerades noggrant och mycketav korrespondensen mellan grupperna och befri-elserörelserna kretsade kring detta.

Förhållningssättet grundade sig dels på de eko-nomiska begränsningarna. Speciellt under börjanav -talet fanns det helt enkelt inte pengar tillresor och när det sedan fanns pengar, då tyckteman att det var bättre att använda pengarna tillekonomiskt stöd, till befrielserörelserna. Det vardessutom en hederssak att ge ett villkorslöst stödtill befrielserörelser med ett bred folklig förank-ring och det var deras prioriteringar och beslutsom gällde för hur stödet skulle användas.

När SIDA-bidragen började öka från och med

ställdes allt högre krav från SIDA på redovis-ningen från grupperna. Genom bättre uppfölj-ning ökade också kunskapen inom PS om samar-betsorganisationernas verksamhet samt stödetsfunktion och betydelse. Detta förbättrade ocksåmöjligheterna att bedöma samarbetsorganisatio-ners förmåga att med hög integritet kunna arbetai svåra och ibland korrupta miljöer.

ExpansionenUnder -talet bestod dessa insamlingsgruppervanligtvis av ett tiotal personer per grupp somarbetade i fallfärdiga rivningskåkar som samladein upp till två hundra ton per år. Under -taletväxte framförallt Emmaus Björkå och Brödet ochFiskarna. Medan Emmaus Fnysinge och Stock-holm fortfarande var relativt små. Under -taletexpanderade samtliga insamlingsorganisationer.Man satsade framförallt på ökad insamling avkläder då kvalitén på de skänkta kläderna blev alltbättre.

De insamlade kläderna fick ett allt högrebruksvärde, med andra ord en längre återstående»livslängd«. Alternativkostnaden för att tillfreds-ställa samma klädbehov i Syd med nya kläder varhög, vilket motiverade SIDA att lämna stöd för atttäcka omkostnader för den ökade volymen kläd-sändningar under -talet. SIDA-anslagen i kom-bination med ökande försäljningsintäkter hosgrupperna, möjliggjorde en expansion av organi-sationernas verksamhet. Brödet och Fiskarnabyggde egna ändamålsenliga lokaler för helaverksamheten, där både produktion och lopp-marknad inrymdes under samma tak. Lokalen


Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 96

invigdes juni , vil-ket innebar en ny era förBoF med kraftigt för-bättrade förutsättningarför verksamheten.

Nya insamlingsgrup-per etablerades under-talet. hade fyragrupper tillkommit. Detvar Örebro bistånds-grupp, Gävleborgs bi-

ståndsgrupp, Insamlingsgruppen i Värmland,vilka alla tre inledningsvis fick mycket stöd frånBoF, samt Ystads fredsgrupp som samarbetademed Emmaus Björkå. EB hade öppnat ytterligareen filial, i Malmö och Emmaus Sundvall en iLuleå. Gävle Biståndsgrupp bildades och harfortsatt sitt arbete med det praktiska solidaritet-sarbetet och presenteras därför i ett eget avsnittnedan. Afrikagruppen i Södertälje inledde enegen insamlings- och sorteringsverksamhet, isamarbete med Emmaus Stockholm och öppna-de sedermera även en butik. I början av nittiotaletutökade BoF sin verksamhet med tre filialer,

tillkom Sala, Köping och till sist , Enkö-ping. BoF öppnade också ytterligare ett försälj-ningsställe, en boutique med ungdomsinrikt-ning, »Robins Andra Hand«, i centrala Västerås.

Emmaus Björkå invigde en presscentral iGöteborg med kraftigt ökad produktionska-pacitet, vilket skedde parallellt med att en ny sor-teringsenhet upprättades i Maputo, Moçam-bique. Göran Larsson (EB) berättar om varför en

presscentral etablerades i Göteborg och en sorter-ingsenhet i Maputo, Moçambique:

»EB i Göteborg var särskilt engagerade i stö-det till Moçambique. Dels genom samarbeteti Namunoprojektet (se sidan ) vars perso-nal var Göteborgsbaserad, dels med Interna-tionella Folkhögskolan som drev projekt ISA

(Internationellt Solidaritets Arbete) tillsam-mans med oss. Projekt ISA sorterade kläderoch för att försäkra oss om tillgången starta-de vi särskilda insamlingskampanjer tillförmån för Moçambique. Dessa slog väl utoch ett klädberg började växa i Göteborg. Viförsökte sända överskottet till Björkå men deklarade inte att hantera allt. Att avstå fråndenna möjlighet att öka stödet var inte atttänka på så vi började diskutera att starta en


Insamlingsgruppen Värmlands lokal.

»De insamlade

kläderna fick ett allt

högre bruksvärde,

med andra ord en

längre återstående

»livslängd«.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 97

sorteringsanläggning för grovsorterade som-markläder i stora balar. Vi hade sett att UFF

redan hade en sådan i Göteborg, så vi gjordestudiebesök där för att sno lite idéer. Attstarta en Presscentral krävde stora invester-ingar och för att kunna söka medel hos SIDA

för detta krävdes beslut i -gruppen. Övrigamedlemsorganisationer var positiva till eta-bleringen i Göteborg, dels för att vi kundevisa att vi hade kapacitet att driva verksam-

heten och hålla den med kläder och dels föratt skeppningskostnaderna var lägre frånGöteborg. Beslutet att etablera Presscentra-len i Göteborg togs av den nybildade riksor-ganisationens (PS) styrelsemöte :e februari. Vid samma möte behandlades ett för-slag till samarbetsavtal med AGRICOM gäl-lande den planerade sorteringsenheten iMaputo.« (se sidan ).

Andra fördelar med att etablera en presscentral i


Sortering på Insamlingsgruppen Värmland.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 98

Sverige och en sorteringsenhet i Moçambique varatt det gav kostnadsbesparingar i form av billigareemballage och bättre lastvikt i containrarna frånSverige. Inget sorteringsarbete flyttades från Sve-rige till Moçambique utan kategorin »sommar-mix« var fortsatt densamma i Göteborg och sor-teringsarbetet i Moçambique innebar en vidareförädling av kläderna där dessa detaljsorterades ikategorier som passade den mocambikanskaefterfrågan på begagnade kläder. Även arbetsmil-jön var en faktor som hade betydelse vid etable-randet av en presscentral.

PC fick kapacitet att hantera mångdubbelt ijämförelse med de vanliga sorteringsanläggning-arna ute hos insamlingsorganisationerna. Dettagav ett ekonomiskt utrymme för investeringar iutrustning som motsvarar de krav som ställs påen modern arbetsplats.

Kläderna sorterades vid löpande band vilketsparade medarbetarnas axlar från många lyft ochkast av plaggen. Bra ventilation och arbetsbelys-ning var andra områden som nu kunde beaktas,vilket det tidigare hade prutats på. Insamlingska-paciteten för PC låg redan från början kring

ton per år där ca % skickades. Insamlingskapa-citeten ökade sakta och ligger i dag på ca ton,där ca % sorteras ( ton) och resten säljsosorterade.

Under -talet bestod organisationerna totaltav ett -tal heltidsarbetande personer. Samt ett-tal tillfälligt arbetande personer/år, blandannat genom arbetsmarknadspolitiska åtgärdersåsom ALU och lönebidrag.

Dessutom arbetade hundratals frivilligarbetare

hos organisationerna, vilka kom och hjälpte tillpå sin fritid.

Gävleborgs BiståndsgruppInitiativet till att bilda Gävleborgs biståndsgrupptogs av Karin Fürst. Hon hade länge tyckt att detborde finnas en praktisk solidaritetsorganisationi en så stor stad som Gävle. Hon hade tagit in-tryck av Brödet och Fiskarnas och de övrigaEmmausgruppernas verksamhet och insamlingarhade tidigare genomförts i området, då genomsamarbete mellan BoF, Gävle Afrikagrupp ochkyrkor i Gävle. Exempelvis genomfördes en klä-dinsamling till SWAPO:s flyktingläger i KwansaSul, Angola under den Ekumeniska u-landsveck-


Diogenes Galvez lastar storbalar med kläder på EmmausBjörkås presscentral i Göteborg.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 99


Gävleborgs Biståndsgrupp huserade inledningsvis i en skolbyggnad.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 100

an i Gävle . Förberedelserna inför bildandetav Biståndsgruppen inleddes under hösten - dåett budgetförslag arbetades fram av Ove Ericssonoch presenterades för ansvariga i Gävle kommun,vilka beslutade sig för att stödja initiativet.

Inspirationskällorna var flera vid bildandet avGävleborgs Biståndsgrupp . I styrelsen fannspersoner med olika utgångspunkter för sitt enga-gemang i den praktiska solidariteten. Exempelvishade Karin Fürst sin hemvist i den radikala väns-tern och var politiskt aktiv i KPML(r), Ove Erics-son var aktiv i Afrikagrupperna och Stefan Carls-son arbetade inom den radikala kristna rörelsen,genom SMU (Svenska Missionskyrkans Ung-dom). Afrikagruppare som Ninni Berggren, MajaBrask och Karin Wahlund tog tidigt ett stortansvar i arbetet med att organisera upp det prak-tiska arbetet på Biståndsgruppen och ganskasnart kom även Peter Tham att inta en ledanderoll. Gerardo Lizano, som engagerade sig iBiståndsgruppen genom den Salvadoranska före-ningen, kom också tidigt med i arbetet och arbe-tar fortfarande kvar på Biståndsgruppen.

Genom kontakt med Brödet och Fiskarna fickKarin Fürst ta del av erfarenheterna som Brödetoch Fiskarna fått när Örebro Biståndsgrupp bil-dades. Utgångsläget var gynnsamt för gruppen,eftersom Arbetslöshetsexpeditionen i Gävle kom-mun ställde sig bakom idén. GävleborgsBiståndsgrupp fick använda en skolbyggnadhyresfritt och fick dessutom ett startbidrag på :-. Kommunen betalade en handledare påheltid och beredskapsarbetare fick arbete hosgruppen. För kommunen handlade projektet i


Jonas Ullberg ute på insamling i Gävle 1990.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 101

huvudsak om att sysselsätta arbetslösa ungdomaroch för initiativtagarna till Gävleborgs Bistånds-grupp var det verksamhetens solidaritetsmål somvar det väsentliga.

Inledningsvis fungerade gruppen som ombudför Brödet och Fiskarna i Västerås, vilka ersatteGävleborgs Biståndsgrupp för en del av derasinsamlings- och sorteringskostnader och gavstort stöd och hjälp under de inledande åren,

framförallt genom Lasse Ström (BoF). Samarbetekring insamling har skett på flera orter run-tomkring Gävle och olika grupper har engageratsig i insamlingar av kläder och annat materiel.Exempelvis Söderhamns Afrikagrupp samlade instora volymer till Biståndsgruppens verksamhetunder den här perioden. Utvecklingen gicksnabbt för Gävleborgs Biståndsgrupp och

blev de medlemmar av Praktisk Solidaritet.


Besök av SWAPO ochANC hos GävleborgsBiståndsgrupp, våren -87.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 102

Organisationsstrukturen skiljer sig åt vid enjämförelse med Emmausgrupperna och Brödetoch Fiskarna. Här är det framförallt personersom inte arbetar med det praktiska arbetet sominitierat och driver Gävleborgs biståndsgrupp.Ove Ericsson berättar:

»Jag hoppades att de som jobbat påBiståndsgruppen skulle fortsätta att arbetai föreningen och styrelsen efter ›aktivtjänst‹. Det har också skett, fast i mindreutsträckning än jag trodde.«

Afrikagrupperna var en förebild för detta tan-kesätt genom sitt sätt att arbeta med volontär-verksamhet hos samarbetsorganisationer isödra Afrika. Där var och är förhoppningenatt volontärerna efter aktiv tjänst i södra Afri-ka, engagerar sig i Afrikagruppernas före-ningsarbete här i Sverige. Genom den härorganisationsstrukturen sker allt före-ningsarbete på ideell basis, det vill säga påobetald tid. Till skillnad från grupperna därföreningen utgörs av medarbetarna, däräven en stor del av själva föreningsarbetet sker påbetald tid. Görel Forsling och Gunilla Löfgren varexempel på två personer som på fritiden varmycket föreningsaktiva både i Biståndsgruppensstyrelsen och i det praktiska arbetet. I Emmaus-grupperna var och är det medarbetarna som ävenutgör styrelse och det är endast medarbetare somkan bli medlemmar. På Brödet och Fiskarna finnsutrymme för personer som inte själva är medar-betare att bli invalda i styrelsen, även om dettillämpats i en begränsad omfattning.

Samarbetet med Daglig VerksamhetEn ny samarbetsform inleddes i slutet av -talet,med ett stort antal dagligverksamhet för om-sorgstagare med olika handikapp vilka bådearbetade med insamling, sortering och försälj-ning. Samarbetet har haft stor betydelse för fleraav insamlingsgrupperna och bidragit väsentligt


Tidig reklam frånGävleborgs Biståndsgrupp.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 103

till verksamhetens uppfyllande av solidaritets-målen.

På Kallhälls dagligverksamhet arbetade Gunil-la Pehrsson och Anders Drougge när de kompå idén att föreslå ett samarbete mellan KDV

(Kallhälls Daglig Verksamhet) och EmmausStockholm. Idén kom för övrigt att belönas medett stipendium från SHIA (Svenska Handikappor-ganisationers Internationella Biståndsförening).På Emmaus Stockholm fick de kontakt med VeraBucht (tidigare Dufwa), förslaget föll i god jordoch ett samarbete inleddes. öppnades denförsta butiken, en prylbutik, med pompa och ståti Kallhälls centrum. Bengt Lindqvist (socialmi-

nister) klippte band och stämningen var hög vidinvigningen av denna första KDV/Emmausbutik.Trummisar från Namibia fanns på plats och ävenBengt Lindqvist stämde in i trumspelandet! Idagdrivs fem butiker i samarbete mellan Järfällakommun och Emmaus Stockholm. Dessa butikerbidrar med en stor del av det ekonomiska över-skottet som Emmaus Stockholm skickar tillsamarbetspartners i södra Afrika.

Även Emmaus Björkå inledde sitt samarbetemed kommunal dagligverksamhet , på initia-tiv av Elisabeth Björquist, föreståndare vid verk-samheten i Lysekil. Samarbetet utvidgades till attomfatta ett antal dagligverksamheter på Västkus-


Pia och Magdale-na arbetar iEmmausbutiken iKallhäll.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 104

ten och i södra Sverige. Dessa sköter ett antalinsamlingsboxar på sina respektive orter ochtömmer dem, andra sorterar kläder samt har för-säljning av kläder. Arbetet innebär ett stimule-rande komplement till övrigt arbete, både genomarbetsuppgifterna och med anledning av att detinnebär ett stöd till andra människor ute i värl-den. Några dagligverksamheter har också besöktsamarbetspartners i Syd och där gjort studiebe-sök på olika projekt som de själva bidragit medegeninsatsen till.

Brödet och Fiskarna hade samarbete med dag-

lig verksamhet i början av nittiotalet, blandannat genom sin filial i Sala. I Västerås fanns engrupp från dagligverksamhet som arbetadeintegrerat med Brödet och Fiskarna i sammalokaler på Branthovdagatan under några år.

Emmaus SundsvallEmmaus Sundsvall bildades den november. Efter det att Emmaus Fnysinge lagts nedflyttade några personer till Sundsvall för attfortsätta verksamheten där. bildadesEmmaus Sundsvalls filial i Luleå. I huvudsakskickades det materiella stödet till befrielserö-relserna i södra Afrika, till samma befrielserörel-ser som de övriga tre grupperna. ZANU, SWAPO,

ANC och i mitten av -talet inleddes även stödtill frontstaterna Angola och Moçambique.Fram till skickades det huvudsakliga eko-nomiska stödet till PFLO i Oman. Därefter gickdet ekonomiska stödet framförallt till sjukvård-

sprojekt i Filippinerna, antingen genom SFF(Svensk Filippinska föreningen) eller genom NDF

(Nationella Demokratiska Fronten) i Filippiner-na. Vissa år skickades även ekonomiskt stöd tillZANU, SWAPO eller ANC. Emmaus Sundsvall varäven aktiva i det opinionsbildande arbetet förSWAPO och ANC. ESu lämnade riksorganisatio-nen Praktisk Solidaritet men samarbetetfortsatte kring frakterna med SIDA-stöd.

började Emmaus Sundsvall att avveckla»klädstödet«, det vill säga hela verksamhetenkring insamling, sortering och packning av klä-der till södra Afrika. Emmaus Sundsvall kvarstodi egenskap av en biståndsfond genom bildandet


Håkan (t.h.) säljer böcker på antikvariatet Bokskorpioneni Kallhäll.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 105

av Stiftelsen ESUL (Emmaus Sundsvall-Luleåsbiståndsfond). Enligt beslut på ett extra årsmöte juli var avvecklingen ett faktum. Där står föl-jande att läsa om orsakerna till avvecklingen avklädstödet:

»Framåt mitten av -talet stod det klart attförutsättningarna för klädstödet ändratsväsentligt. Allt mer av kläderna fungeradesom bidrag till utvecklingen av en mark-nadsekonomi i mottagarländerna ochbiståndsorganet SIDA började skära ned dets.k. fraktbidraget. Emmaus Sundsvall-Luleåsbiståndssändningar sker inom ramen för ettsamarbetsavtal med riksorganisationenPraktisk Solidaritet: vi har ännu i år fått ståutanför det köp/sälj system som PS beslutattillämpa, men det står klart att vi inte kanräkna med den förmånen nästa år. Skulle vifortsätta klädstödet måste vi börja ageragrossister på världsmarknaden och vi känneringen entusiasm för detta. Samtidigt somklädstödet ändrat karaktär har den sent vak-nande miljömedvetenheten medfört ökandekonkurrens om givarnas kläder. Sänkta real-inkomster breddar marknaden i Sverige för»second-hand« försäljning och många ser attdet finns pengar att tjäna på återvinningen.Föreningen har inte klarat sig tillräckligt brai den ökande konkurrensen. Vi är myckettacksamma att fortfarande ha trogna givaresom kommer med kläder och annat av godkvalité, men bland det övriga insamladefinns allt mer som måste kasseras: det med-för lika mycket arbete för mindre kläder.

Inkomsterna från loppmarknadsverksamhe-ten räcker dessutom inte alls till för attfinansiera biståndsfrakterna i framtiden. Detkänns riktigt att stryka ett streck för klädbi-ståndet här och realisera våra tillgångar förekonomiskt stöd snarare än att låta demrinna bort i ett växande underskott.«

Medlemsstyrda organisa-tioner och solidaritetsstödGenerellt kan man säga att fortfarande under -talet och även in på -talet, togs inte ekonomis-ka eller administrativa arbetsuppgifter riktigt påallvar ute i grupperna. De stora SIDA-bidragenbidrog till att medvetenheten om den egna insat-sen, dess möjligheter och begränsningar inteväxte fram. Först under -talet började insikterom behovet av ekonomisk och strategisk kompe-tens att etableras i grupperna. Under lång tid sågsinte »kontorsarbete« som något riktigt arbete.Ofta fick de som insåg vikten av långsiktig pla-nering och hade organisatorisk och ekonomiskkompetens kämpa i hård motvind.

Gävleborgs Biståndsgrupp får exemplifiera hurekonomin tvingade gruppen mot ett ställningsta-gande som byggde på en insikt om den egna insat-sen, organisationens möjligheter och begräns-ningar. Ur verksamhetsberättelsen för ⁄:

»Genom hela Gävleborgs Biståndsgruppskorta historia har det funnits två olika syn-sätt på hur Gävleborgs Biståndsgrupp skallfungera. Generellt beskrivet kan man säga attdet ena synsättet grundat sig på ett missnöjemot den rådande arbetssituationen och


Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 106

utifrån detta missnöje krävt bättre rutiner,bättre organisation, mer kontroll av pen-ningaflödet, tagna beslut etc. samt krävt meransvarstagande av de anställda. Det andrasynsättet har karaktäriserats av en relativnöjaktighet med hur Gävleborgs Bistånds-grupp fungerat och menat att, framförallt,kraven på större ansvarstagande bort riktasmot den tidsbrist som rått. Att man heltenkelt inte hunnit med att göra det manskall. Under de första fyra åren har den sena-re åsikten varit den klart förhärskande, menunder detta verksamhetsår har arbetsgrup-pens förändrade sammansättning skapat enstor minoritet för det första synsättet. Dettahar skärpt motsättningarna, vilket kulmine-rade i att minoriteten vid både ett arbets-gruppsmöte och ett styrelsemöte hotademed att säga upp sig om ingen förändringkom till stånd.«

Denna process illustrerar en spänning som oftauppkommer inom idébaserade och medlems-styrda organisationer. Spänningen, som uppstårnär alla medlemmars röster ska väga lika tungt,oavsett kunskap eller kompetens, samtidigt somomfattningen av verksamheten växer och blir all-tmer komplex. Med kompetens avses här kunska-per som krävs för att fatta riktiga beslut för enorganisations långsiktiga överlevnad och handlarframförallt om kunskaper i ekonomi och organi-sation. Felaktiga ställningstaganden i frågor somfår ekonomiska konsekvenser kan äventyra legiti-miteten för verksamheten och i förlängningen

hela organisationens existens.

Vi går vidare till nästa verksamhetsberättelse⁄:

»Det gångna verksamhetsåret har inneburitkraftiga omvälvningar för GävleborgsBiståndsgrupp. Den grova misskötseln avekonomin, som den förra styrelsen är ansva-rig för, resulterade i en smärre kris i börjanav verksamhetsåret. Läget var då så allvarligtatt drastiska åtgärder var tvungna att vidtas.Därför sades fem av Gävleborgs Bistånds-grupps anställda upp till den :e november.Detta kombinerat med en genomgripandeeffektivisering av verksamheten har vänt dennegativa trenden.«

Och till sist ett par utdrag ur verksamhetsberät-telsen från ⁄:

»Mest omskakande har förstås det kon-kurshot som hängt över oss efter nyår varit.Efter flera år med dålig ekonomi för före-ningen har vi varje år ägnat oss åt att ta utförskott av det kommande verksamhetsåretsSIDA-bidrag. De pengar vi var skyldiga PS

gjordes om till lån av de övriga medlemsor-ganisationerna, utom Emmaus Stockholm,som är försatta i konkurs och därför inte kanha några fordringar och Emmaus Sundsvallsom vägrade låna ut så mycket som en kronatill oss.«

Här kan vi utläsa en stor dramatik, där situa-tionen blev allvarlig med anledning av olika fak-


Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 107

torer. Gävleborgs Biståndsgrupp (GB) hade tagitut förskott från PS på förväntade SIDA-medel,som sedan inte beviljades. I samma veva genom-fördes flytten av verksamheten till nya lokaler iValbo, vilket innebar minskade intäkter under enperiod. Men konkurshotet undanröjdes ochverksamheten kunde komma på fötter. Delsgenom stöd från Praktisk Solidaritet och delsgenom olika åtgärder för förbättrade rutiner,organisation och kontroll. Med andra ord effekti-visering och satsning på ökade försäljningsintäk-ter. Emmaus Stockholm gick i konkurs . Menen del av medlemmarna startade upp verksamhe-ten på nytt och har på motsvarande sätt arbetatmed kostnadsbesparingar och satsning på försälj-ningsintäkter.

När ekonomin har små vinstmarginaler ochmåste prioriteras är det vanligt att föreningsfrå-gor kommer i bakgrunden, tiden räcker heltenkelt inte till för de personer som engagerar sig.För GB:s del märktes detta genom ett minskandemedlemsantal i föreningen och genom att ävenstudierna kring samarbetspartners blev lidande,vilket också kan få negativa konsekvenser för denframtida verksamheten.

Bildandet av riksorganisatio-nen Praktisk Solidaritet 1989Inför bildandet av Praktisk Solidaritet var diskus-sionerna livliga. Två ytterligheter utkristallisera-de sig beträffande organisationens struktur ochinnehåll. Den ena, vilken hade störst stöd vid bil-dandet, innebar att medlemsorganisationernaskulle smälta samman i den nya riksorganisatio-

nen. Den andra uppfattningen, innebar det mot-satta, att så litet som möjligt skulle beslutasgenom riksorganisationen. Att endast de gemen-samma sändningarna, samordningen av dessa,SIDA ansökningar och rapportering samt ekono-misk administration kring dessa skulle skötas avriksorganisationen. Framförallt Emmaus Björkåoch Emmaus Stockholm argumenterade för denförstnämnda lösningen, medan representanterfrån framförallt Brödet och Fiskarna ochEmmaus Sundsvall stod för den senare uppfatt-ningen. Sätter man sig in i den tidiga idé- ochorganisationsutvecklingen, så förefaller dessaställningstaganden helt naturliga (se kap. ). I dag() kan vi säga att det blev den senare model-len som kom att gestalta Praktisk Solidaritet.Grupperna står helt självständiga, men samord-nar allt kring sändningarna och samarbetet medde gemensamma samarbetsorganisationerna iSyd genom PS.

Skiljelinjer mellan Praktisk Solidaritet och UFF bildades UFF (U-landshjälp från folk tillfolk) i Danmark på initiativ av Tvindskolorna.UFF tog efter Emmaus arbetssätt med insamlingoch loppmarknader för stöd till tredje världen.Organisationen utvecklade på kort tid en omfat-tande verksamhet i hela Europa och även i andraländer och startade många projekt med tonvikt isödra Afrika. UFF fick dock mycket kritik för detsekteristiska sätt man bedrev verksamheten på,utan insyn och med en otydlig hierarkisk styr-ning av verksamheten. UFF var från början inte


Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 108

intresserade av samarbete medandra organisationer, men medtiden ändrade man sig ochsökte bland annat samarbetemed PS. Samarbete avböjdesdock av PS, med hänvisning tillatt det är oacceptabelt att somUFF bedriva en insamlingsverk-samhet med dubbla strukturer.En formell stuktur och en reell,vilken är dold för insyn vad gäl-ler dess verksamhet, organisa-tion och syften.

Aspekter på klädstöd tillsamarbetspartners i SydVarje land måste själv avgöra nivån på inflödet avimporterade nyproducerade kläder liksom nivånför import av begagnade kläder till landet, i för-hållande till den egna textilproduktionen utifrånlandets egna förutsättningar och prioriteringar.Vissa länder med stor egen textilindustri, som tillexempel Sydafrika, har infört importrestriktionerför begagnade kläder. Denna styrning kan skegenom tullavgifter eller genom subventioner avden egna textilindustrin. En stor del av klädvoly-mer som tidigare producerades i Afrika tillverkasnumera i Asien av extremt lågavlönade textilar-betare. Mycket kläder exporteras direkt frånAsien till Afrika. En annan del går till Europa ochNordamerika där de efter en tids användning kansamlas in och skickas vidare som bistånd eller säl-

jas i second-handaffärer. För många människor ivåra samarbetsländer i södra Afrika är inte ny-producerade kläder något alternativ, eftersom deinte har råd att köpa dem. En femtedel av jordensbefolkning lever i extrem fattigdom, många avdessa människor lever i södra Afrika och så längemänniskor lever under dessa förhållanden så kande begagnade kläderna utgöra det enda alternati-vet för att kunna klä sig. »Partnerexport«, sombeskrivs i det sista kapitlet, är en samarbetsformsom utarbetats på senare år vilken innebär att ensamarbetspartner i Syd, i vårt fall ADRA i Angola,säljer kläderna själva och ersätter PS för en del avkostnaderna för insamling, sortering och frakt avkläderna. Deras eget överskott från försäljningengår sedan till landsbygdsutveckling i Angola (sesid. ).


Klädstödet

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 109

Sharpevilledagen den 21 mars, affischen

producerad av Stock-holms Afrikagrupp.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 110

6.FORTSATTSTÖD TILL

BEFRIELSE-KAMPEN

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 111

ANC – SydafrikaBakgrundSydafrika var det enda landet i världen som haderasdiskriminering, apartheid, inskrivet i lagen.Det var de vita som hade den ekonomiska mak-ten, de ägde gruvorna, fabrikerna och de bördigajordbruksmarkerna. Sydafrika ockuperade grann-landet Namibia och styrde med samma apart-heidlagar under hård terror. Sydafrikas krigsma-skin var den starkaste i Afrika och anföll regelbun-det grannländerna som befriat sig från kolonial-makten. Dessa länder sågs av apartheidregimensom ett farligt exempel för den svarta majoriteten,eftersom befolkningarna där hade lyckats frigörasig från det rasistiska förtrycket.

ANC (African National Congress), var denledande befrielserörelsen i kampen mot apart-heid. Den var också den äldsta befrielserörelsen iAfrika och grundades redan . Frihetsmani-festet utformades , det hade då varit partietslinje under decennier. Efter Sharpevillemassakern, då människor dödades och såradesvid en fredlig demonstration, förbjöds ANC.ANC vädjade då till omvärlden om bojkott av Syd-afrika. Nelson Mandela fick uppdraget att byggaupp en gerillaorganisation, Umkhonto we Sizwe,Nationens spjut och året därpå inleddes den väp-nade kampen.

Apartheidregimens grymheter avlöste varand-ra i Sydafrika, men under -talet övergick fram-gångarna alltmer till antirasisternas sida. Detinhemska motståndet fick alltmer stöd av händel-ser som utspelade sig i grannländerna. De sydaf-rikanska invasionsstyrkornas nederlag i närhetenav den angolanska staden Cuito Cuanavale, var såförödmjukande att Sydafrika inte gjorde någrafler invasionsförsök i Angola. I Moçambiquelyckades regeringen hålla stånd mot den Syd-afrika-finansierade banditgerillan RENAMO. Na-mibia var på väg att frigöra sig från Sydafrika.Även starka krafter i Väst vände sig emot apart-heidregimen. Landet utsattes för allt mer omfat-tande bojkottaktioner. Det samlade motståndetledde till Mandelas frigivande och sedan ett all-mänt val där den svarta befolkningen för förstagången hade rösträtt. Genom valen befria-des Sydafrika från det fascistiska apartheidsyste-met och ANC tog över makten.

Stödet till ANCI oktober besökte Lindiwe Mabusa, ANC:srepresentant, Brödet och Fiskarna. Hon berättadedå att hon var glad över att BoF skickade stöd tillSWAPO och ZANU, eftersom stödet till dessabefrielserörelser också var ett stöd till ANC. Lin-diwe berättade att material som skickades till


Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 112

Maputo i Moçambique gick in i Swaziland och ini Sydafrika till människor som behövde kläder.De som delade ut kläderna förklarade varifrånstödet kom och detta gav en mobiliserande effekt,eftersom människorna då visste att de hade stödute i världen.

Stödet från insamlingsorganisationerna tillANC handlade både om materiellt och ekono-miskt stöd samt opinionsbildande arbete av olika

slag. Organisationerna engagerade sig ocksåinom ramen för ISAK:s (Isolera Sydafrika Kom-mittén) arbete. ISAK var en paraplyorganisationmed cirka medlemsorganisationer. I samarbe-te med ISAK arrangerade Brödet och Fiskarnaexempelvis »Elda under din vrede«, en årligmanifestation kring en eld som hölls brinnandeunder ett dygn på Sharpvilledagen den mars.

och hade det årliga internationellaarbetslägret (IAL) på Brödet och Fiskarna, besökav studenter från ANC:s frihetsskola SOMAFCO

(Solomon Mahlangu Freedom College).Natten innan lägret skulle inledas - förstör-

des en stor del av BoF:s sorterings- och försälj-ningslokaler genom en anlagd brand. Under


Lindiwe Mabusa (ANC) och Bertil Högberg (B&F)

»Elda under din vrede«, en årlig manifestation på Sharp-villedagen.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 113

arbetslägret uppmärksammades ANC-ung-domarna och lägrets stöd till ANC under fleraveckor både i lokal- och riksmedia, bland annat iAftonbladets bilaga »Ung«. Natten efter arbets-lägrets slut brann Brödet och Fiskarnas lokalerigen. Det var BoF:s fasta övertygelse att dessabränder var ett direkt eller indirekt verk av densydafrikanska säkerhetstjänsten. Den andra bran-den var mycket demoraliserande för gruppen ochdet fanns personer som tyckte att verksamhetenskulle läggas på en mycket låg nivå. Dock ville deflesta fortsätta och någon månad senare vid Brö-det och Fiskarnas -årsjubileum höll Eva Strim-ling ett jubileumstal. Ur talet:

»Vår övertygelse är att branden var anlagd.Vilka intentioner förövaren än haft så är detett stöd för imperialismen och ett sabotage

mot befrielserörelserna och Brödet och Fis-karna. Men vi är fast beslutna att så snabbtsom möjligt ta igen den förlust som åsam-kats oss och fortsätta års arbete.«

Flera attentat med anknytning till kampen isödra Afrika genomfördes under -talet. IStockholm och London detonerade bomber påANC:s kontor. Dag Hammarsköld biblioteket iUppsala, där unik och värdefull dokumentationbland annat om kolonialismen i södra Afrika,brann upp. Även en infiltratör från den sydafri-kanska säkerhetstjänsten ertappades på SvenskaKyrkans riksmöte.

Engagemanget var stort och medlemmarna ide olika grupperna engagerade sig i bojkottkam-panjerna. bildades exempelvis en aktions-grupp på Brödet och Fiskarna mot ASEA:s Syd-afrika handel. När ASEA i juni påbörjade enleverans av lok från ASEA till Sydafrika, infor-merade arbetare på ASEA, Brödet och Fiskarnaom vad som var på gång och BoF tog initiativettill bildandet av »Aktionsgruppen mot ASEA:ssydafrikahandel«. Aktionsgruppen arbetade medprotestlistor, skrev insändare, delade ut flygbladoch samlade in pengar till ANC. Ur ett avaktionsgruppens flygblad:

»De sydafrikanska rasisterna kan oblygt säga:’Varje sydafrikansk vara som köps är ytterli-gare en sten i en mur som säkrar vår fortsat-ta existens.’ Sedan spelar det ingen roll omdet gäller frukt, stål, trupptransportfordon,datorer eller som här i Västerås, lok. Ty i juniska ASEA sända trettio stenar till rasisternas


Natten efter att arbetslägret 1982 hade avslutats, brannMalma igen.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 114

mur, trettio lok och det i enlighet medsvensk lag.«

I en insändare i Västmanlands Folkblad hänvisa-de Hans Andersson, medarbetare på BoF ochaktiv i aktionsgruppen till ANC:s ståndpunkt ifrågan:

»Vi uppmanar er till total bojkott av Syd-

afrika och oroa er inte för våra arbeten det ärvåra liv det gäller.«

Kulturen var ett vapen i kampen, varje sång, dansoch dikt var en bit av historien och kampen.AMANDLA, ANC:s sånggrupp turnerade i Sverigeunder frihetskampen. AMANDLA betyder »Maktåt folket« och gruppen grundades . Den


ANC-lagret i Luanda. Mitten av 80-talet.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 115


Amandla och kampanjaffisch producerad av Afrikagrupperna.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 116

bestod av ett trettiotal unga sydafrikaner vilka varpolitiska flyktingar i Zambia och Angola. Arran-görerna för Sverigeturnén var Svenska FN-för-bundet, Afrikagrupperna, Folkparkerna, KF, ABF

och ANC. Under en turné skötte EmmausBjörkå transporten av hela truppens utrustningoch material mellan de olika föreställningarnaruntom i Sverige. EB var även med och arrangera-de uppträdandet i Växjö samt ordnade en utställ-

ning på Växjö bibliotek i anslutning till AMAND-

LA:s Sverige turné. Under besöken i Västeråsansvarade Brödet och Fiskarna för deras arrange-mang. I VLT (Västmanlands länstidning) den

november , stod att läsa:»Det handlar inte alls om antropologi utanom politisk kamp, och mycket medvetensådan. Föreställningen framkallade mångaolika stämningar hos åskådaren. Underbart


Kampanjarbete i Västerås, 1980.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 117

vacker var Thola Mme! Där den afrikanskakvinnan hyllades i lyriska toner.«

Den juni var den av FN utsedda dagen förinternationell solidaritet med Sydafrikas käm-pande folk. Detta med anledning av Sowetoupp-roret juni . Skolbarn i den svarta förstadenSoweto hade vägrat att gå till skolan i protest motatt de vita förtryckarnas språk skulle bli obligato-

riskt i undervisningen. Skolbarnen organiseradeen fredlig demonstration och polisens svar blevbrutalt och över dödades, de flesta barn ochungdomar. I Gävle fanns en sånggrupp, Ila, därLisa, Helena och Carina från Gävleborgs Bi-ståndsgrupp ingick. Gävle Afrikagrupp hedradeårligen minnet av Sowetodagen med bland annatsånger av Ila och genom att lyfta fram ämnet imedia. Ove Ericsson, som både var aktiv i styrel-


Demonstration i Gävle 1987. Ove Ericsson från Gävleborgs Biståndsgrupp i mitten.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 118

sen för Gävleborgs Biståndsgrupp och i GävleAfrikagrupp skrev artiklar för att uppmärksam-ma viktiga händelser i kampen mot apartheid iSydafrika, såsom den viktiga Sowetodagen. Viddet aktiva kampanjarbetet kunde också Gävle-borgs Biståndsgrupp finnas på plats för att taemot kläder, vilket de exempelvis gjorde på Sowe-todagen den juni .

Gävleborgs Biståndsgrupp deltog även de

aktivt i ISAK:s kampanjarbete för frihetskampen iNamibia och Sydafrika. De samarbetade ocksåmed Folkteatern kring olika kulturaktiviteter tillstöd för frihetskampen. Afrikagrupperna var ennaturlig samarbetspartner och flera aktiva inombiståndsgruppen var samtidigt aktivister i Afrika-grupperna.

Under ANC-galan på Scandinavium i Göte-borg , satte Emmaus Björkå upp ett sorter-


Emmaus Björkå sorterar i entrén vid ANC-galan i Göteborg 1985.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 119

ingsbord och sorterade kläder vid entrén. Detpraktiska stödet kunde på detta sätt åskådliggörasför en bred publik. Under perioden när JimmyJonas, ANC-medlem från Sydafrika, bodde ocharbetade på EB, genomfördes en stor bojkottkam-panj mot Sydafrika. Man genomförde föreläs-ningar och samlade in tiotusentals namnun-derskrifter, vilka överlämnades till utrikes-minister Sten Andersson.

Emmaus Stockholm var drivande i bojkottfrå-

gan genom affisch- och annonskampanjer, de-battartiklar och demonstrationer, bland annatmed gatuteater. Inom ISAK (Isolera Sydafrikakommittén) organiserades också en stor bössin-samling för ANC. Särskilt framhölls hur svenskaföretag bidrog till att finansiera apartheid ochkriget mot grannländerna. Ett annat exempel påaktivt kampanjarbete som utfördes av ESt var ensärskild jätteloppmarknad för ANC vilken anord-nades på Djurgården i Stockholm . Ett stort


Namnunderskrifter överlämnas av Jan Löfgren (B &F), Jimmy Jonas (ANC) och Göran Willgren (EB) till utrikesministerSten Andersson.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 120

antal frivilliga deltog både i sorteringen, vilkenutfördes i den stora loppmarknadshallen påDjurgården inför loppmarknaden och under själ-va försäljningsdagarna.

Stödet till ANC utvärderasEva Strimling besökte SOMAFCO och genomhennes dagboksanteckningar växer en bild fram

av verksamheten på ANC:s frihetsskola i Tanza-nia, under tidigt -tal:

»Här är som ett helt litet samhälle. Vi åkteförbi primary school och kindergarten, därvi tittade in som hastigast. Mycket fint pla-nerat, ett bra dagis. Sen åkte vi upp och titta-de i klassrummen och det som ska blilabblokaler, utrustade av Elevförbundet.


Emmaus Stockholm demonstrerar för bojkott av Sydafrika.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 121

Besökte även kliniken och fick reda på attmalaria är ett stort problem här. Centret ärsjälvförsörjande på majs, ägg och griskött.Man odlar även bananer och ananas. Det ärinte så många SOMAFCO-elever som ärengagerade i jordbruket, men eleverna job-bade en eftermiddag med att slå gräset runtskolan. Vi besökte »Kliptown«, den del avSOMAFCO där kontoret ligger. Mrs RegaHodgson visade oss runt i möbelfabrik, bil-verkstad, fotolabb, skomakeri och systuga.Det var en modern syfabrik som satts uppmed hjälp från Holland och startade för tremånader sen. Där får eleverna lära sig attreparera kläder och att sy. Man har även endel produktion av olika klädmodeller, fastman ännu bara testade sig fram. Vi sågmagasinet där man lagrade kläder. Det fannsen massa kläder på hyllorna, även nya frånÖsttyskland som dock är omoderna. En delkläder säljs genom en tanzanisk mellanhand,speciellt vinterkläder och kläderna från Öst-tyskland. Klädutdelning tilleleverna sker två gånger perår. Gandhi visade oss DIP-rummet (Department forInformation and Propagan-da). Kändes nästan som Brö-dets studierum med Facts &Reports och andra tidskrifter. De är åttastycken som delar på nyhetsansvaret ochläser upp dem varje kväll. Sen tittade vi in ibiblioteket som just håller på att katalogise-ras och sättas upp. Vi träffade en lärare,

Tomika, som berättade väldigt öppet för ossom sin bakgrund och allt hon varit med omi Sydafrika. Det är så fruktansvärt och detvärsta är att de är tusentals som har sammaerfarenheter. Åkte sedan till »news« kl. .Det var intressant. Alla samlas för att ta delav nyheter som i kväll handlade om attackeni Maputo, El Salvador och FLMN:s framsteg,FN-uttalande om Namibia osv. Sen tittade viin i Lele´s rum. Hon var ansvarig för sitt rummed bäddar och ett allrum. Hon var stoltatt visa upp det och sin kille. Härlig stäm-ning.«

Under genomfördes två resor som följde uppstödet till ANC. Uppdraget var både att undersö-ka hur det hade gått med klädsändningarna ochdessutom vad som hade hänt med ett tvätteripro-jekt på SOMAFCO. Dessutom skulle man försökafå klarhet i huruvida ANC var intresserade avfortsatt klädstöd. Den första resan genomfördesav Ingrid Larrris som då arbetade för Brödet och

Fiskarna.Under Ingrid Larris resa, i

januari , uppdagades en ickeändamålsenlig användning avklädstödet på Mazimbu, flykting-lägret där SOMAFCO låg. En fel-aktig fördelning av proportioner-

na för man- och kvinnokläder skickades från Sve-rige och det ledde till att vid klädutdelningar ficktvå kvinnor dela på en bal, ca plagg per per-son! För männen gällde att män delade på enbal. I området, vilket innefattade flyktinglägren


»…uppdagades en ickeändamålsenlig användning

av klädstödet påMazimbu.«

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 122


Mr Morody demonstrerar vattenpumpen vid ANC:s läger i Zambia.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 123

Mazimbu och Dakawa, samt Iringa ett läger förrepatirerade ANC-soldater från Angola, fannsenligt något osäkra uppgifter totalt män, kvinnor och barn. Med klädsändningarsom innehöll ca % kvinnokläder, så blev kon-sekvensen demoraliserande. Ur Ingrid Larris

reserapport:»Vi visste när vi åktener att läget på Mazim-bu var ganska svårt, attdet inte fanns mycketkvar av den gamlaandan med kulturaft-nar, sång och dans. Attdet i nuläget är svårtatt bygga upp någotpositivt när alla baraväntar på att få åkahem, det måste mangivetvis ha förståelseför. Ändå blev vi väl-digt nedslagna av allt vifick höra, kanske speci-ellt vad gäller vårt egetstöd, det kanske inte

alltid är positivt. Några sa rent ut att vi skullesluta skicka kläder, andra talade om hur folkblev pacificerade av att bara få hela tiden.Det verkade som att det fanns för mycketkläder vilket får till följd att folk tapparrespekten för kläderna och t.ex. användernya t-shirts till skurtrasor.«

Slutsatsen Ingrid Larris drog utifrån sitt besök i

Mazimbu var att PS medlemsorganisationermåste följa upp stödet bättre. Att samarbetet medandra enskilda organisationer som finns på platsmåste utökas. Hon nämner också att Don Dahl-gren och Tomas Andersson, från Emmaus Stock-holm,var i Mazimbu och redan då upptäckteproblemen och påtalade dem, men att inga åtgär-der vidtogs. Vilket naturligtvis var anmärk-ningsvärt.

Ingrid Larris blev svårt sjuk under sitt besök påMazimbu och delar med sig av en personlig insiktsom hon fick kring det politiska flyktingskapet:»Mitt personligt mest omvälvande intryckfrån denna resa är annars några sekundersintensiv insikt hur fruktansvärt vidrigt detmåste vara att tvingas bli politisk flykting, attleva utomlands och veta att man inte inomöverskådlig framtid kan komma tillbaka tillsitt land, sin familj, sina vänner, till allt detsom är tryggt och vant och som man annarstar för självklart. I min svartaste stund, närjag låg där febersjuk och svag, fick jag nämli-gen för mig att jag aldrig skulle orka ta mighem igen. Nu så här efteråt, vill jag nog intevara utan den insikten.«

Hösten genomfördes en omfattande under-sökning av Göran Larsson och Christer Johans-son, för Praktisk Solidaritet, syftet med resan varatt utvärdera stödet som skickats till olika ANC-läger i södra Afrika, ta reda på de aktuella beho-ven och möjliga framtida behov. De besökte ANC

i Sydafrika och ANC i flera länder dit stöd skick-ats.


»behovet av kläder i

Sydafrika var mycket

stort, både för återvän-

dande flyktingar liksom

för den fattigaste delen

av befolkningen i landet.

Uppskattningsvis levde

12 miljoner sydafrikaner

på existensminimum och

2 miljoner saknade helt

penninginkomst.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 124

Göran Larssons och Christer Johanssonsmöten inledningsvis i Sydafrika bekräftade attbehovet av kläder i Sydafrika var mycket stort,både för återvändande flyktingar liksom för denfattigaste delen av befolkningen i landet. Upp-skattningsvis levde miljoner sydafrikaner påexistensminimum och miljoner saknade heltpenninginkomst. För de fattiga människorna iSydafrika var nyproducerade kläder utom räck-håll. ANC trodde inte heller att det skulle uppstånågra tullproblem, eftersom regeringen hadelovat att cleara gods till ANC. Representanternafrån PS betonade att det inte går att lita på löften,utan att man måste veta till hundra procent attsändningarna kommer igenom tullen. Möjlighe-ten för ANC att sälja en del av kläderna diskutera-des, för att täckning av omkostnader, samt för attgenerera ekonomiska resurser till sociala ända-mål. Namuno-projektet i Moçambique lyftesfram som ett exempel. Det diskuterades även omkläderna skulle gå direkt till ANC eller via någonnärstående enskild organisation.

Vid uppföljningen av klädstödet till ANC:sflyktingläger i Zambia visade sig redovisningenvara tillfredsställande. Det som skulle förbättrasvar bekräftelserutinerna vid mottagande avsändningar. Vid besöket framkom att ett akutbehov av materiellt stöd uppkommit när ungdo-mar flytt från våldsamma sammandrabbningarmed Inkhata i townships i Sydafrika, varpå manomgående ringde hem till Björkå och beställdener en container med filtar och kläder.

PS representanterna besökte även ANC i Ugan-da. Lägret i Uganda etablerades av ANC när

det var fullt av flyktingar i alla andra läger i exil.Varken hos ANC i Lusaka, Zambia eller hos ANC iKampala, Uganda hade man klart för sig skillna-den mellan stöd från solidaritetsorganisationer


Nelson Mandela: To the people of Sweden.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 125

126 Den stillsamma vreden126

och stöd från SIDA. Regionalt i de olika lägrenutanför Sydafrika, trodde man att allt stöd frånSverige kom från SIDA, även om det naturligtvisfanns personer som kände till PS solidaritets-arbete. Även i Kampalalägret var sändningsdoku-menten i god ordning, det som saknades var, lik-som för Lusaka lägret, bekräftelserutiner, vidankomst av sändningar. Även ANC i Nairobi,Kenya besöktes, där diskuterades stöd till ANCstudenter.

ANC i Dar es Salaam hade bidragit med klädertill ANC i Kampala, trots att de själva hade storbrist på kläder – de visste att det var än värre iUganda. Det framkom även att många NGO:s(enskilda icke-statliga organisationer) hade sku-rit ned på stödet till ANC i exil, på grund av lega-liseringen i Sydafrika och den förväntade snabbaåterflytten, så det rådde vid den här tiden brist påolika varor ().

Klädstödet till Mazimbu/SOMAFCO hade storaproblem, som redan har nämnts ovan. Tvättma-skiner som Emmaus Stockholm och EmmausSundsvall bidragit med till ANC:s Frihetsskolavisade sig ha blivit lämnade vind för våg och ris-kerade att förstöras. Göran och Christer försöktefå ANC att vidarebefordra tvättmaskinerna tillSydafrika men detta misslyckades vilket ledde tillatt Emmaus Stockholm och Emmaus Sundsvallblev återbetalningsskyldiga till SIDA.

Stödet avslutasSlutsatsen av undersökningen blev att efter ensista insats i Zambia kunde stödet till ANC ifrontstaterna avslutas. Försök att etablera stöd till

ANC i Sydafrika gjordes och fyra containersskickades till hamnarna i East London, Kapsta-den, Port Elisabeth och Durban.

Bertil Högberg, som då arbetade för Afrika-grupperna i Namibia, försökte ordna mottagan-det på uppdrag av PS, men många problem upp-stod. Diskussioner om fortsatt stöd till ANC iSydafrika fortsatte och i oktober låg skisser-na färdiga för påseende och ställningstagande avansvarig hos ANC, Jackie Seleby. Förslaget föllinte i god jord, varför det materiella stödet tillANC kom att avslutas.

Ur brevet, från Praktisk Solidaritets ordföran-de Göran Larsson, vilket bekräftade avslutningenav stödet till ANC:

»Due to the lack of progress we hereby sug-gest that we withdraw the plans of a clothesproject. We can’t find a solution of financeand we see that the agreement between ANC

and the Textile Workers Union put such alimit to the project that it´s bound to beco-me a failure.

So perhaps this is the end of years ofmaterial support from our organisation toANC. We believe that it played an importantrole during the years in exile, as Your peoplesuffered lack of most things and had to relyon material support from outside.«

En sista insats för ANC från Emmaus Stockholm,blev den hedrande uppgiften att få packa nerutrustningen från ANC:s representationskontor ien container, för vidarebefordran till Sydafrika.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 126


Opinionsbildande arbete och klädinsamling.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 127

SWAPO – NamibiaBakgrundNär de europeiska makthavarna styckade uppAfrika , blev Namibia tyskt och fick namnetTyska Sydvästafrika. Det tyska väldet blev kortva-rigt men resulterade i utrotning av en tredjedel avbefolkningen i landets centrala delar. ställdeslandet under Sydafrikansk förvaltning.

Befrielserörelsen SWAPO (South West Africa

Peoples Organisation), bildades . Inled-ningsvis handlade kampen om att få slut på ras-diskrimineringen, kontraktsarbetarsystemet ochSydafrikas koloniala administration, samt för allanamibiers rätt att uttrycka sina åsikter. Kampenfördes genom kontakter med FN och olika icke-våldsaktioner. Aktiviteterna möttes med våld ochden enda utvägen som då stod till buds var väp-nad kamp.


SWAPO-studenter sommararbetar på Emmaus Björkå, slutet av 70-talet.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 128

Den augusti inleddes befrielsekriget iNamibia, denna dag firas sedan dess som Nami-bia dagen. Det var först , efter att Angolasarmé med hjälp av kubanska styrkor och ANC:soch SWAPO:s arméer, slog ut Sydafrikas invasion-strupper vid Cuito Cuanavale i sydöstra Angola,som förhandlingar om trupptillbakadragandeoch fred med Angola inleddes. Detta ledde ävenfram till att gamla framförhandlade avtal beträf-fande Namibias självständighet från Sydafrika,kunde sättas i verket. Namibia firade sin själv-ständighet den mars .

Klädstöd för SWAPOKlädstödet till SWAPO under befrielsekrigetHuvuddelen av stödet gick till SWAPO:s flykting-läger i Angola, där det fanns uppskatt-ningsvis flyktingar från Namibia. Enmindre del av stödet gick till namibiska flyktingari Zambia och Tanzania. Bertil Högberg (BoF)besökte SWAPO:s flyktingläger i Angola i decem-ber . Ansvarig för besöket var SWAPO:s repre-sentant i Angola, Aron Mushimba. För uppfölj-ning av stödet träffade Bertil bland annat MaxtonMutongolume, ansvarig för SWAPO:s transporteroch Gabriel Nantana, logistik ansvarig och densom tog hand om alla inkommande leveranser.Sändningarna som skickats gicks igenom och detvisade sig att även de sjukhussängar och detmedicinska material som det funnits oklarheterkring huruvida det kommit fram, hade anläntordentligt. Gabiel Nantana berättade för Bertil:

»Jag brukar försöka vara snabb så att vi kan

lasta av båtarna direkt i våra lastbilar. Då ris-kerar vi inte att någon skär upp balarna ochstjäl kläder. Jag tar alltså direkt kontakt medkaptenen för att arrangera avlastningen.Sedan jag genomförde det här systemet harallt gått bra. Det gäller även skolmaterialet.Normalt försöker jag få allting tullbehandlatinnan båten kommer. Jag lämnar alltså inalla handlingar så fort jag får ut dem. Om jaginte fått ut papperen så kan jag ibland få utgodset genom att be om hjälp på försvarsmi-nisteriet. Jag lämnar då in papperen när deär färdiga. Så här fick jag göra med densändning med pallar skolmaterial som nisände nyligen. Jag kommer ihåg en sändningtill Lobito där en hel bal var förstörd. Dettaberodde emellertid på förseningar i hamnen.Sjukhussängarna fick jag ingen förvarningom. Jag hittade dem i magasinet i Lobito ochfick lov att fråga vår speditör vilken båt somfört in dem. De finns nu vid våra olika klini-ker och sjukhus och ni kommer nog att få seen del av dem. Bill of Lading (fraktsedel)kom först sedan sängarna anlänt.«

Bertil berättade om underhållning i flyktinglägrettill gästernas ära: »Den ena sång, sång/dans, ochsång/teatergruppen avlöste den andre. Allaåldersgrupper fanns representerade. Även denangolanska barnorganisationen OPA deltog medsång och dans. Programmet pågick till långt eftermidnatt och det var en helt fantastisk föreställ-ning. Det är intressant att se hur sångerna harutvecklats under kampen. Det skulle behövas en


Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 129

ny skiva, det är ett fantastiskt tryck i många av denya sångerna.« Sent på natten efter föreställning-en träffade Bertil Högberg SWAPO:s presidentSam Nujoma som vistades i sin tillfälliga bostad iflyktinglägret. Då skrevs avtalet för projektet»Sjukvård till SWAPO« som beskrivs nedan.

För Fyrgrupperna/Emmaus Stockholm gjordeTomas Andersson och Don Dahlgren en uppfölj-ningsresa i början av , till bland annatSWAPO i Zambia och i Tanzania. Cirka milfrån Lusaka låg SWAPO:s flyktingläger i Zambia.

Där bodde vid tiden ‒ namibier, mestkvinnor och barn.

Till lägret skickades cirka ton per år. Varjeperson i lägret fick plagg fyra gånger per år eller plagg per år. Hela klädbehovet i lägret täcktesav fyrgruppernas sändningar. I Dar-es Salaamhade SWAPO vid tidpunkten cirka människor,mest studenter. Även här täcktes hela klädbeho-vet av gruppernas sändningar, cirka – ton årli-gen. Tilldelningen per år och person var här cirka valfria plagg.


Eva Strimling inspekterar skor till SWAPO, Namibia 1990.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 130

Klädstödet i anslutning till och eftersjälvständigheten

»Jag var år den natt jag i skydd av mörkretflydde över gränsen till Angola tillsammansmed min farbror. Ett barn, som tyckte alltvar ett äventyr och som trodde att jag skulleåtervända hem efter några veckor. I aprilförra året stod jag till sist på namibisk markigen. Det hade gått år…«

Marja berättade detta för Kina Hemlin (i ’Solida-ritetsfronten’ -). Marja berättade vidare:

»Vi fick välja till vilken del av landet vi skullerepatrieras. Någon hade berättat att minbror jobbade i Windhoek. Var mina föräldrarfanns visste jag inte säkert, så jag valdeWindhoek. En hisnande känsla att landa isitt eget land efter alla dessa år. Vi fördes tillett stort mottagningscentra och medan jagfunderade över hur jag skulle få kontakt medmin bror blev jag inkallad till kontoret. Därstod en man med lätt kulmage och tittade påmig med forskande blick. Simon! Min lille-bror som var år när vi sågs sist, nu gifttvåbarnspappa. Vi stirrade på varandra.Sedan kastade jag mej i hans famn och grät.What else could I do?«

Praktisk Solidaritets medlemsorganisationerfortsatte sitt stöd till de återvändande namibier-na. Repatrieringen inleddes men namibierfanns kvar i grannländerna fortfarande under. Eva Strimling besökte Namibia för PraktiskSolidaritet i början av . Hennes uppdrag var

dels att följa upp två containers som skickats hös-ten -, dels att inventera behoven av kläder ochmaterial, möjligheter att ta emot och distribueradetta samt undersöka kostnader för inrikes trans-porter.

Hon beskrev i sin rapport att behoven var stör-re än hon trott i Namibia. Det var många männi-skor som behövde kläder, de som återvänt tillNamibia, internflyktingar och även det storaantalet personer som befann sig i arbetslöshet.Kläder som skickades in i Namibia vid den härövergångsperioden kanaliserades via RRR (Repat-riation, Ressettlement, Reconstrucion). Det varen kommitté som stod nära CCN (Council ofChurches). RRR var nära knutna till SWAPOLogistics, men SWAPO hade inte tid att distribue-ra kläderna själva, de var beroende av gruppersom fungerade inne i landet och som kundeidentifiera behövande. Över % av befolkning-en var med i någon församling som tillhördeCCN och församlingarna hade kunskap om vilkasom bäst behövde kläderna, de kände folk ochskötte den lokala distributionen. Den sista kläd-sändningen in i Namibia skickades .

Sjukvård i samarbete med SWAPOBakgrundNär Angola blev fritt öppnades möjlighetenför SWAPO att ta emot flyktingar där och byggaupp hälso- och utbildningscenter. Man kalladeflyktinglägren för »hälso- och utbildningscenter«för att markera att det inte var fråga om någonpassiv förvaringsplats. Det första låg i Kassinga


Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 131

och startades . Den fjärde maj anföllslägret av sydafrikansk militär och i en massakerdödades människor, de flesta barn. Ett par

hundra blev allvarligt skadade och personerblev tillfångatagna och satta i koncentrationslä-ger i södra Namibia. Överlevande från Kassingaoch närliggande läger flyttade runt i södra Angolainnan man började bygga ett nytt center i denangolanska provinsen Kwanza Sul.

Projektets utformningAfrikagrupperna samlade in pengar som gickdirekt till befrielserörelserna som de kundeanvända som de ville. Det fanns folk som gärnaskulle stödja befrielserörelserna om de var säkrapå att pengarna inte gick till vapen. Ur det beho-vet växte det fram ett beslut att starta ett konkretprojekt med SWAPO som dessutom skulle få %i bidrag från SIDA. Eftersom det redan skickats enhel del sjukvårdsmaterial i samarbete mellan BoFoch Afrikagrupperna och det fanns engageradesjukvårdsgrupper inom Afrikagrupperna, såbeslöts i samråd med SWAPO-kontoret att detskulle bli ett sjukvårdsprojekt. När dessa diskus-sioner pågick så kom en begäran från SWAPO omsvensk sjukvårdspersonal via ARO (Afrikagrup-pernas rekryteringsorganisation).

Målet var att hjälpa SWAPO även med de mate-riella resurserna, för att SWAPO skulle kunna för-verkliga sina mål med sjukvården i det stora flyk-tinglägret i Kwanza Sul provinsen i Angola. Afri-kagrupperna ansåg att deras egna resurser interäckte till för ett projekt av planerad omfattning

och karaktär. Initiativ togs därför till ett samarbe-te med Brödet och Fiskarna. Samarbetet innebaratt Brödet och Fiskarna tog det administrativaoch ekonomiska ansvaret för projektet, Afrika-


Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 132

grupperna i Sverige (AGIS) tog hand om infor-mation, penning- och materialinsamling, medanARO (Afrikagruppernas rekryteringsorganisa-tion) skötte rekryteringen av personal. SWAPO:sbegäran att få sjukvårdspersonal till sitt läger spe-lade stor roll, eftersom det då fanns kontaktper-soner på plats. Ett sjukvårdsprojekt gav dessutomett mycket bra resursutnyttjande, eftersom BoFkunde använda en del av det ändå insamlade

materialet som egeninsats, vilket kraftigt ökadeprojektets resurser.

Under Bertil Högbergs besök i SWAPO:s flyk-tingläger i Angola, i december , underteckna-de Dr Indongo, SWAPO:s högste ansvarige förhälso- och sjukvård och SWAPO:s president SamNujoma avtalet för sjukvårdsprojektet i KwanzaSul. Projektet beslutades och startade .Sedan när projektets steg skulle ta vid var det på


Dr Indongo, ansvarig läkare i SWAPO:s flyktingläger, Kwanza Sul i Angola.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 133

håret att det godkändes av medlemmarna på BoF.Eva Strimling lobbade hårt för att projektet skul-le genomföras, de som var emot var i principemot att »sätta sig i SIDA:s knä«. Förslaget attgenomföra fortsättningen av sjukvårdsprojektetgick igenom till sist, med en knapp majoritet.

Under de första åren var Bertil Högberg ansva-rig och därefter Eva Strimling från BoF, därefterövertog Afrikagrupperna projektansvaret .

( slogs för övrigt Afrikagrupperna i Sverige(AGIS) och Afrikagruppernas rekryteringsorgani-sation (ARO) samman till en organisation)

EgeninsatsenEn av utgångspunkterna för projektet var de kon-takter som redan etablerats med sjukvårdsfolkruntom i landet, genom AGIS sjukvårdsgrupper.Genom dessa räknade projektansvariga med att


Urlastning av material.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 134

kunna samla in en hel del av den behövda utrust-ningen och även en del förbrukningsmaterial. Enmycket viktig poäng med projektet var att det varett insamlingsprojekt där egeninsatsen till %bestod av insamlade pengar och till % kundebestå av värdet på insamlat materiel, detta för attprojektet skulle få mobiliserande egenskaper iSverige.

När steg två i sjukvårdsprojektet skulle genom-föras ville SIDA betala % av projektet, ur sittanslag för det humanitära arbetet i södra Afrika.Både SWAPO och BoF/AGIS var motståndare tilldetta, eftersom det fanns en rädsla för att detskulle inkräkta både på SWAPO:s direkta stöd

från SIDA och att insamlingarnas mobiliserandebetydelse skulle försvinna. Från steg tre ochframåt blev projektet finansierat till % avSIDA, men aktivisterna fortsatte ändå att utöverdetta skicka stora volymer av begagnad utrust-ning. Mobiliseringen kring projektet i Sverigeförsvann som befarat. Men det blev inga negativakonsekvenser för stödet till SWAPO. När sedanflyktingarna återvände till Namibia i sambandmed självständigheten, avslutades sjukvårdspro-jektet och byggnaderna överlämnades till denangolanska staten. Men förstördes omgående avUNITA.


Sam Nujoma,SWAPO:s presidentträffar sjukvårds-team i Kwanza Sul.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 135

Utvärdering och synpunkter påsjukvårdsprojektetProjektets nära samarbete med den svenskasjukvårdspersonalgruppen som fanns i lägrethade stor betydelse för den positiva utvecklingenav sjukvården i lägret Kwanza Sul. I samråd medSWAPO:s ansvariga för hälso- och sjukvård, DrIndongo, fanns unika möjligheter att se vilkabehov som förelåg och därmed också göra nöd-vändiga beställningar från projektet. Projektetstärkte sjukvårdspersonalgruppens arbete, efter-som materieltillförseln gjorde att sjukvårdsarbe-tet utvecklades, exempelvis möjliggjordes upp-

byggnad av nya verksamheter, såsom mödravårdoch barnavårdscentraler. Containerhusen var enannan stor fördel med projektet. En stor del avmaterialet skickades i träcontainers och kundesedan byggas om till hus. Viktor Nkandi, CampDirector för SWAPO:s flyktingcentra i Angola,maj berättade om containerhusens ända-målsenlighet: »Containerhusen är mycket an-vändbara, vi vill gärna ha fler. Det är mycket braatt SWAPO:s workers brigade kan sätta upp demsjälva«.

Ursprungligen skulle projektet bygga ett hus ilägret samtidigt som SIDA skulle ta ansvar för


En sjukvårdscontainer till SWAPO öppnas.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 136

byggandet av ett annat. Till slut valde man attändra i projektet så att SIDA tog ansvar för bådade komplicerade byggprojekten och sjukvårds-projektet för utrustning och inredning av bådasjukhusen.

Det svåraste problemet tycks ha varit alla för-seningar. Mycket utrustning anlände utan att deplanerade byggnaderna hade färdigställts, efter-som byggmaterialet inte kommit fram i tid. Ettannat problem var att Industribyrån på SIDA,eller deras ombud, upprepade gånger försökte fåBrödet och Fiskarna att ta ansvar för saker långtutöver avtalet. Detta innebar stort merarbete ochstor frustration för ansvariga på BoF.

Magdalena Bjerneld, sjuksköterska, skrev ettbrev i november , från sjukvårdsprojektet iKwanza Sul:

»Kindergarten har ju flyttat nu. Det är Liber-tine Amatila som har hand om den helt ochhållet. Vi var där och hälsade på för någraveckor sedan. Vilken dröm. Om ni visste hurungarna hade det förut kan man verkligenkalla detta drömstället. Ligger i ett frodigtområde med frukt och grönsaksodlingar inpå knutarna. Libertine är ju en som kan fixadet mesta och det har hon verkligen gjort.Alla ungarna är nu avlusade och avmaskadeoch nutritionstillståndet är betydligt bättre.


Magdalena Bjerneld, sjuksköterska i SWAPO:s flyktingläger i Kwanza Sul, Angola.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 137

Där har varje barn sin egen tallrik och deäter i smågrupper som övervakas av en’mamma’. Detta har man all anledning attlyckönska till. På lördagarna har de diskotekmellan kl och . Alla klär upp sig och sedanär det full rulle tills alla är utmattade kl .«

Libertine Amatila (SWAPO:s verkställande häl-sovårdsminister) uttryckte sin syn på projektet:

»Really there is no doubt that without thisprogram I don’t know what we had done. Idon’t think we had sustained the health-service at that level we are naving now, with-out this aid of your program and and ,which we are waiting for very anxiously. Soin one word: Without that project SWAPO

healthservice would have been very poor. Itis very useful, please continue.«

Eva Strimling, projektansvarig på Brödet och Fis-karna som besökte lägret i maj :

»Jag kände genast igen mycket av den utrust-ning vi köpt eller samlat in t ex. rullvagnar,droppställningar, mottagningsbritsar,

gyn.stolar och sjukhussängar. Det mesta avgrundutrustningen kommer också från pro-jektet som lakan, sprutor, spetsar, vita rockar,förbandsmaterial osv. Vi kunde se vilkenoerhörd betydelse våra containers har, sombyggts om till hus, i väntan på de färdiga kli-nikerna. De används som BB, förlossning,vårdavdelning och kliniker på olika håll iKwanza Sul. Containerhusen är isoleradeoch ger därför ett behagligt arbetsklimat.«

Susan Beckman, läkare och koordinatör för pro-jektet, berättade i maj om sjukvårdsprojek-tets utveckling och inverkan på människorna iKwanza Sul:

»Det allmänna stämningsläget i lägret ärbetydligt högre nu än , då jag börjadearbeta här. Folket känner stolthet införframstegen. Barnen är mer välnärda nu, detfinns mer utbildad personal i lägret, patien-terna får en snabbare och mer riktig behand-ling. Vi som arbetar härnere med projektethar direktkontakt med hälsovårdsministern.Vi slipper ifrån en omfattande byråkrati somkostar pengar. Vi upprätthåller inte sjukvår-den här, vi utvidgar den hela tiden.«

Mrs Mary Iyambo, laboratorietekniker i KwanzaSul, berättade för Bertil Högberg i en intervju år om hur hon hade uppfattat de svenska soli-daritetsarbetarna i flyktingcentrat under befriel-sekampen:»I was actually very impressed by theSwedes. As I saw it weapons to South Africa


»Det svåraste problemet tycks ha

varit alla förseningar. Mycket

utrustning anlände utan att de planerade

byggnaderna hade färdigställts, eftersom

byggmaterialet inte kommit fram i tid.«

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 138

were from the western side, of which wethought Sweden was a part, but there werethese people who still determined to go andhelp us even if they knew we were maybe tobe bombed or shot by these same weapons.That didn’t discourage them. They were stillready to come and help us. I was reallyimpressed because as a young Namibians wedidn’t know there were some whites whowere on our side.« The most importantthing Mrs Mary Iyambo learnt from theSwedish medical team was: »That you needto sacrifice. They did sacrifice for us thoughthey had nothing to gain from it. To do thisunder such circumstances. It was not only

the tough living conditions, it was also thesituation.«

Kina Hemlin (Afrikagrupperna) besökte Nami-bia inför självständigheten och berättade i»Solidaritetsfronten« om sina känslor införNamibias självständighet:

»Efter års solidaritetsarbete för SWAPO,varav drygt ett år som sjuksköterska iSWAPO:s flyktingläger i Kwanza Sul, skälveräven mina ben när vi landar i Windhoek.Hur avlägsen kändes inte denna dag när jagstod i Brödet & Fiskarnas lokaler och packa-de sjukvårdsmaterial till SWAPO:s flyktinglä-ger, på helgerna i slutet av -talet.«


Susan Beckman, läkare i SWAPO:s flyktingläger i Kwansa Zul.

Emmaus061129 07-01-22 18.51 Sida 139

Klädbristen iMoçambique

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 140

7.FRONT-

STATERNA

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 141

MoçambiqueBakgrundUnder befrielsekampens sista år ‒ samtunder några år efter befrielsen, fram till och med, skickades stöd till FRELIMO, befrielserörel-sen i Moçambique, från ett par av de insamlings-grupper som senare kom att bilda Praktisk Soli-daritet.

Portugisisk kolonialism skiljde sig dramatisktfrån engelsk eller fransk kolonialism, exempelvisnär det gällde att utbilda den lokala befolkningenför uppgifter i styrning av nationen och dessinstitutioner. Portugiserna hade aldrig haft någonintention att överlämna landet till dess befolk-ning. Den portugisiska fascismen var överhuvud-taget underutvecklad som samhällsform, vilketnaturligtvis avspeglade sig även i dess kolonialastyrelseskick. Ytterst få moçambikaner fick över-huvudtaget någon utbildning i administration,inte ens på låg eller medelnivå.

När majoriteten av portugiserna lämnade lan-det i samband med självständigheten så läm-nade de också efter sig ett land med påtaglig från-varo av administrativ kompetens för ledning avstaten på alla dess nivåer. Trots detta uppnåddesframsteg under de första åren efter självständig-heten.

Produktionen ökade, liksom insatserna förhälsovård och utbildning. Grannländerna i Sydkunde naturligtvis inte låta Moçambique arbetapå ostört utan snart nog blev Moçambique allt-mer indraget i de regionala konflikterna somäven var en skådeplats för kalla krigets aktörer.Dessutom lämnade Moçambique stöd till befriel-serörelserna i Rhodesia (nuvarande Zimbabwe)och Sydafrika.

RENAMO bildades av den rhodesiska säkerhet-stjänsten och ägnade sig åt terror av befolkning-en, framförallt på den mocambikanska landsbyg-den. När Zimbabwe blev självständigt flyttadebasen för RENAMO:s verksamhet till Sydafrikaoch organiserades nu istället av säkerhetstjänsteni Sydafrika, terrorn fortsatte.

Miljoner bönder på landsbygden flydde ochhandelsnätet för jordbruksprodukter och andravaror trasades sönder. Konsumtionsvaror fannsinte längre att tillgå och jordbruksproduktionensjönk. Svält och nakenhet återkom till landsbyg-den.

Ur »Noticias, en dagstidning i Moçambique:

»Jag skämdes över att vara den ende perso-nen med kläder på kroppen bland en nakenbefolkning.«


Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 142

Salomão Moyana, reporter på den moçam-biqanska dagstidningen »Noticias«, berättar i enartikel om en resa i distrikten Ribaue, Malemaoch Laulaua i Nampulaprovinsen i norraMoçambique:

»Inga kläder har sålts i detta område sedan. Män och kvinnor går klädda i barkeller i enstaka fall i säckar. Men säckar är detockså ont om, så säcken blir ett ’söndags-plagg’ som bara används vid högtidligare till-fällen. En bybo, klädd i ett höftskynke avbark, berättar för Moyana: Hemma har vi ensäck min fru och jag som vi delar på. Närhon måste gå ut bland folk tar hon säcken påsig och när jag måste använda den stannarhon hemma.«

I den kommunala byn Chuabo i Laulaua distrik-tet ser Moyana en familjefar sittande i sitt bark-skynke framför sin hydda. Ironiskt nog sitter hanoch rensar bomull som han just har skördat. NärMoyana frågar var hans fru är svarar mannen:»Hon är inne i hyddan. Hon kan inte komma uteftersom hon är naken. Hon går bara ut på nät-terna när det är mörkt.« Som svar på frågan hurhon gör när hon behöver gå på toaletten underdagen, säger mannen: »När hon behöver besökatoaletten ropar hon in till mig i hyddan. Där fårhon låna mitt höftskynke. Sedan går hon på toa-letten medan jag väntar i hyddan på att hon skakomma tillbaka. När hon är tillbaka ger hon mighöftskynket och jag går ut och fortsätter mittarbete. Hon stannar i hyddan tills det blir mörkt,då går hon ut och lagar maten.«

I samma by möter Moyana en grupp barn iskolåldern som leker ute på gatan helt nakna. Närhan frågar om de går i skolan svara de att det kande inte »eftersom vi inte ens har en säck att sveparunt våra höfter«.

En handelsman i Laulaua beskriver bristen påkläder som »katastrofal och förnedrande«. Hanberättar vidare att han inte tagit emot några klä-


Kampanjaffisch för stöd till frontstaten Moçambique, 80-tal.

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 143

der för försäljning i sin affär på fem år. Sedan, då de Sydafrikastödda banditerna börjadeoperera i Nampulaprovinsen, har situationenförvärrats ytterligare. Varje gång RENAMO

attackerar en by stjäl de kläderna från bönderna,ibland drar de bokstavligen kläderna av kroppenpå sina offer.

Till nästa års jordbrukskampanj, som börjar ijuni -, har emellertid det statliga företagetAGRICOM utlovat att kläder på nytt ska dyka uppi Laulaua, Malema och Ribaue. Kläder kommerdå att erbjudas mot bomull, men även i utbytemot böndernas spannmålsöverskott. Men de klä-der AGRICOM har att erbjuda kommer inte atträcka till alla, skriver Moyana. De täcker bara % av behovet.«

AGRICOMFram till var det en styrelse under inrikes-och handelsministeriet som hade ansvar för upp-handlingen av jordbruksprodukter och för för-sörjningen med produktionsmedel. Det åretombildades styrelsen till det statliga företagetAGRICOM vilket ansvarade för att ett handelsnätskulle skapas för uppköp av produkter och distri-bution av insatsvaror, speciellt till familjesektorn.AGRICOM ansvarade också för regleringen av detstatliga stödet till hela marknadsprocessen, vilkendå också omfattade privata handlare, kooperativoch andra marknadsaktörer.

Klädstödet återupptas 1983 avslutades de klädsändningar till FRELIMO

som inleddes under befrielsekampen. Mängden

saluförda jordbruksprodukter minskade avsevärti Moçambique, i början av -talet och väd-jade den moçambikanska regeringen till bi-ståndsgivare att de skulle leverera konsumtions-varor för att stimulera småbönder att produceraett överskott. Nedgången orsakades av flera fak-torer, bland annat den långa torkan, försämradutsädeskvalité och förstås inte minst det sydafri-kanska destabiliseringskriget i Moçambique.Dessutom hade bristen på varor en stor betydel-se. Det var för bönderna meningslöst att produ-cera ett överskott, när inget fanns att köpa. I arbe-tet med att bryta stagnationen och få till stånd eninre dynamisk utveckling utgjorde handelsutby-tet på landsbygden en bas för utveckling i ettlängre perspektiv. Importen av nödvändiga kon-sumtionsvaror skulle vara temporär, men dessfunktion, att få igång en dynamisk process, enslags startmotor, innebar i förlängningen äveneffekter på lång sikt. Under

inleddes ett samarbete mellanEmmaus grupperna samt Brö-det och Fiskarna, å den enasidan och det statliga distribu-tions- och uppköpsorganetAGRICOM å den andra. Grup-perna levererade kläder somanvändes i AGRICOM:s upp-köpsverksamhet.

reste Anna Olsson frånEmmaus Luleå (filial till Emmaus Sundsvall) nedtill Moçambique, hon berättar om hur hon möt-tes av ett land i djup landssorg, eftersom Presi-dent Samora Machel omkommit i en flygplans-


»Det var menings-

löst för bönderna

att producera ett

överskott, när

inget fanns att

köpa.«

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 144

krasch, planet hade blivit nedskjutet och mörda-ren var utpekad: »O Apartheid e´responsavel pelamorte do nosso Presidente.« Apartheid är ansva-rig för mordet på vår president, stod det på plaka-ten som mötte Anna Olsson vid ankomsten tillMaputo, Moçambique.

Syftet med hennes resa var att se hur Emmausklädsändningar togs emot i Moçambique. Hon

visste redan från början att det skulle bli omöjligtatt följa klädernas väg ända ut till landsbygden,eftersom det var för farligt med de sydafrikastöd-da banditerna som härjade överallt. Hon flög

mil norrut, från Maputo, till stora städer sommestadels saknade både el och vatten och därvarubristen var total. Hon träffade Cassamo, enhandlare i en by i norra Moçambique som sålde


Jordbruksprodukter mot kläder i Moçambique 1984.

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 145

Fyrgruppernas kläder till bönderna i trakten.Han hade en lastbil, ett lager och en handelsbod ibyn. Cassamo köpte kläderna från AGRICOM,

som vid tiden var motta-gare av Fyrgruppernaskläder. Cassamo, liksomövriga handelsmän, beta-lade en viss summapengar per kilo kläderoch var sedan skyldig attleverera tillbaka en vissmängd jordbrukspro-dukter. I utbyte för klä-derna fick AGRICOM

dels mat (jordbrukspro-dukter) som det fannsstort behov av i svältom-råden och till städerna, dels pengar som användestill transporter, vägar och skolor. Och människor-na slapp gå omkring nakna i den brännhetasolen.

Handlaren som var byns försörjningslänk varen mycket viktig kugge i den här processen ochvar därmed högvilt för de sydafrikastödda bandi-terna. Cassamo berättade för Anna Olsson:

»Bönderna har samlats kring handelsbodenbärande sina säckar på huvudet. Handelnbörjar under prutande och trängsel. Bondenär ingen korkskalle. Han vet precis hurmånga kilo majs varje skjorta kostar ochhans vara är också hårdvaluta. Betalning skermed % i majs och % i pengar. På så sättkommer åter pengar i rullning och återfårsitt värde.«

Cassamo berättade vidare för Anna att han hadeett övernattningsställe dit han begav sig efter


Köande människor vid AGRICOM:s försäljnings- och upp-köpsställe.

En kjol till salu för 681 MT (deninhemska valutan) dvs. 17 kg majs.

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 146

arbetsdagen och om hur banditerna hade söktefter honom där:

»Då kommer banditerna. De tränger sig in ibyn, förstör och bränner, skjuter en kvinnaoch ett barn och frågar efter Cassamo. Jag lågunder sängen och hörde hur banditerna fickorder om vidare skövling och gav sig av.«

Banditernas våld var dels urskillningslöst ochdrabbade vem som helst, men det var också riktatmot nyckelpersoner i processer som syftade tillåteruppbyggnad av landet, ett exempel på ensådan nyckelperson var den enkla handelsman-nen eller handelskvinnan. Anna Olsson:

»Jag fylls av beundran och respekt för detta

folk som så envist arbetar vidare. Undernär-da, utan kläder och med livet som insats.«

De lokala handelsmännen var alltså nyckelperso-ner i kommersialiseringsprocessen av jordbruks-produkter. På provinslager kunde handelsmän-nen köpa klädbalar och skosäckar som hadeskickats från Fyrgrupperna i Sverige. Han-delsmän fick förbinda sig att leverera minst %spannmål till provinslagret när varorna sålts, dvs.halva värdet av varorna. Handelsmännen funge-rade både som grossister och detaljister. När desålde kläderna och skorna i sina affärer var kun-den tvungen att betala sina varor med minst %i jordbruksprodukter och resten i pengar.


Samora Machel till höger i bild.

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 147

‒ gick klädstödet till AGRICOM och uttill de olika provinserna ute i landet, en mindredel av detta kanaliserades till Namunoprojektet, iCabo Delgado provinsen (se nedan).

Klädstödet till AGRICOMoch AMODERFörsöket att låta en viss del av klädstödet använ-das till att generera fondmedel, som i sin tur skul-le användas för att stödja lokala initiativ förutveckling, visade sig vara väl optimistiska. AGRI-

COM hade stora svårigheter att möta sitt åtagan-de när det gällde att avsätta medel till fonderna.Ett viktigt steg togs när lokala myndigheter blevinvolverade i att sköta några av fonderna. Speci-ellt positiva resultat uppnåddes genom stödetsom gavs till distriktsutveckling inom Namu-noprojektet, där projektet innefattade lokalt del-tagande i planering, genomförande och utvärder-ing av användningen av fonderna.

I början av -talet kunde man se att de lokalahandelsnäten hade förbättrats. IMF (Internatio-nal Monetary Fund) tryckte på om avveckling avdet statliga företaget AGRICOM och förordadeprivatisering av dess verksamhet. halveradeSIDA sitt direkta bistånd till AGRICOM som orga-nisation och avslutades stödet från SIDA.Under diskuterades det mellan AGRICOM,Praktisk Solidaritet och FRELIMO kring den upp-komna situationen. Diskussionen ledde fram tillbildandet av en moçambikansk enskild organisa-tion, AMODER (Assaciacao Moçambicana paraDesenvolvimento Rural) , vilken tog överAGRICOM:s ansvar för klädstödet från PS och för

landsbygdsutvecklingen.Ledande personer från AGRICOM och FRELI-

MO utgjorde styrelsen i AMODER, men även per-soner från PS ingick i AMODER, bland annatGöran Larsson (PS ordförande). Inledningsviskoncentrerade sig AMODER på utveckling avrutiner och strukturer för kreditgivning samtanpassningen av försäljningsverksamheten tillden ökande konkurrensen från andra importörerav begagnade kläder. bildades den centralafonden, FADER (Fonden för landsbygdsutveck-ling), vilken skulle erbjuda krediter för lands-bygdsutveckling.

Med AMODER som mottagare av klädstödetfrån och med ökade inflödet till fonden.Under AGRICOM:s bästa år hade ca % av kläd-stödets värde gått in i fondverksamheten. FADER

erhöll nu nästan % av klädstödets försälj-ningsvärde och under fyra år (–) fick

personer tillgång till krediter till ett värde av

USD. AMODER:s krediter gjorde detmöjligt att kommersialisera över tonjordbruksprodukter, från uppskattningsvis ca småbrukarfamiljer.

Sorteringsenheten i MaputoKlädstödet från PS till AGRICOM i Moçambiqueinleddes alltså och redan när TommyAndersson (Emmaus Stockholm) besökteMoçambique diskuterades idén att uppföra ensorteringsenhet i Maputo för att möjliggöraökade leveranser av kläder till Moçambique. Mendet var först som idén togs upp på allvar.Bevekelsegrunderna för detta var dels att öka


Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 148

kapaciteten i klädstödet, dessutom framhöllAGRICOM betydelsen av att öka klädernas värde,som vara, vilket kunde åstadkommas med enspecialiserad sortering anpassad till efterfrågan iMoçambique.

En budget på , miljoner kronor godkändesav SIDA i januari och två volontärer, DonDahlgren (Emmaus Stockholm) och MargarethaLindström (ekonom) rekryterades genom Afri-kagrupperna. Uppgiften var att stödja de ansvari-ga inom AGRICOM under inledningsskedet. ISverige fick Ove Johansson (numera Klevemark)uppdraget att ta fram en komplett sorteringsan-läggning som kunde sändas demonterad i sjöcon-tainer till Maputo. Ove blev senare en av de grun-dande medlemmarna i AMODER. I februari

behandlades ett förslag av den nybildade riksor-ganisationen Praktisk Solidaritet om ett samar-betsavtal med AGRICOM gällande den planeradesorteringsenheten i Maputo och i april

undertecknades ett avtal mellan AGRICOM ochPraktisk Solidaritet. I augusti gjordes enförsta utvärdering av sorteringsenheten. Dengenomfördes av Jan Runnqvist (ekonom) somskrev i sin rapport:

»Trots några allvarliga misstag har klädenhe-ten i Maputo etablerats på ett framgångsriktsätt och det har uträttats ett mycket gottarbete. Enheten har hög kapacitet, är välorganiserad och har väl kvalificerad, utbil-dad och motiverad personal. Trots detta exi-sterar ett allvarligt kvalitetsproblem genomatt bristande kvalitetskontroll lett till att manslarvar med sorteringen. Detta problem hål-

ler dock på att rättas till. Det har varit ettmycket intressant och roligt arbete att utvär-dera klädenheten och jag tackar för det godasamarbetet som alla kollegor givit. Det harockså varit roligt att få uppleva den finaarbetsmiljö som enheten ger.«

Sorteringsenheten byggdes upp av AGRICOM

under och överfördes till AMODER .Klädstödet från PS till AMODER trappades suc-cessivt ned från och med när SIDA avveckla-de fraktbidragen för kläder till Moçambique.Detta innebar att AMODER istället började köpakläder från PS, till ett något subventionerat pris.


Ove Klevemark tillsammans med nägra av AMODER:sgrundare, framför det första kontoret.

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 149

Kvalitén på kläderna från PS var dock inte till-räckligt bra i förhållande till den alltmer ökandekonkurrensen från andra importörer och över-skottet från klädförsäljningen sjönk för AMO-

DER. Under sjönk volymen kläder till sorter-ingsenheten. PS ansträngningar att höja kvaliténpå kläderna gav inte önskat resultat, vilket till-sammans med de ökade utgifterna för inköp avkläder resulterade i förlust och sorteringsenhetenlades sedermera ned.

NamunoprojektetNamunoprojektet som initierades av Afrikagrup-perna var ett avgränsat projekt, där det frånsvensk sida fanns fem ansvariga organisationer:Emmaus föreningarna i Björkå, Sundsvall ochStockholm, Brödet och Fiskarna i Västerås samtAfrikagruppernas rekryteringsorganisation(ARO). Dessa bildade en särskild samarbetsorga-nisation, Namunokommittén, vilken utgjordeden formella huvudmannen för projektet. Enanställd koordinatör samordnade det praktiskaarbetet i projektet. Koordinatören var ansvarigför löpande planering och administration samtför inköpsverksamheten. Projektet kom att fun-gera som ett pilotprojekt för det allmänna kläd-stödet till AGRICOM. Kläder, men även andrabasvaror skulle ge ny livskraft åt landsbygdenshandelsnät och ekonomi.

Tidsplanen för projektet anpassades till skör-deperioderna i Namunodistriktet. Varorna sän-des till Moçambique huvudsakligen under vårenvarje år för att kunna användas vid uppköpen avsommarens skörd. Under våren gick denförsta sändningen, vilken huvudsakligen bestodav kläder. I samråd med ansvarigt ministeriumoch AGRICOM blev det Namuno-distriktet somblev försöksområde för projektet. Projektet pla-nerades inledningsvis att pågå under tre år underperioden ‒. Det kom att pågå fram till. Därefter tog Afrikagrupperna över helaansvaret för projektet, det gick då under namnet»Ekuru« och arbetade genom fonder, där pengarkunde sökas för lokala utvecklingsinitiativ. Däref-ter har arbetet fortsatt i Afrikagruppernas regi


När handeln normaliserades ökade konkurrensen från andraaktörer på klädmarknaden, här ses några skräddare.

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 150

genom lokala utvecklingsprojekt i Cabo Delgado-provinsen (i vilket Namuno-distriktet ingår).

Karaktäristika för NamunoprojektetNamunoprojektet blev nog det mest kända pro-jektet, där Afrikagrupperna, Emmaus och Brödetoch Fiskarna samarbetade. Projektet skapades föratt närmare kunna studera effekterna av stöd tillåterupplivande av landsbygdsekonomi genominsatser av konsumtionsvaror och stöd till lokalaaktörer. Många skolor, föreningar och enskilda iSverige engagerade sig och samlade in kläder ochandra basvaror till Namuno. Projektet hade enpedagogisk potential som kom väl till pass exem-pelvis i skolor. Susanne Hedman från Afrikagrup-perna berättar:

»Söder om Namuno finns tvålfabriker, somgör tvål med mafura som bas, vilket kommerfrån en frukt. Den har bönderna i alla årplockat och sålt till AGRICOM, som säljerden vidare till tvålfabrikerna. Men när detinte fanns något att köpa, så slutade bönder-na att plocka den här frukten. Fabriken fickinga råvaror och befolkningen ingen tvål.«(Ur Afrikabulletinen ⁄)

Kläder och skor var stommen i projektet, menprojektet fick också, efter visst motstånd i början,stora anslag av SIDA, där den största delen av depengarna användes till inköp av basvaror av olikaslag, som bönderna ville ha. Exempelvis batterier,fotogenlampor, sytillbehör, men även barnkläderköptes in. Bland de kläder som samlas in i Sverigeär andelen barnkläder lägre än behoven i Syd,

eftersom vi får färre barn än exempelvis familjer isödra Afrika. Inledningsvis handlade det om renbyteshandel, jordbruksprodukter från böndernamot kläder från AGRICOM (PS), eftersom ingetfanns att köpa för pengarna, betraktades de somvärdelösa. När konsumtionsvaror allteftersomblev tillgängliga, förändrades detta och pengarblev återigen ett betalningsmedel.

Pengarna som bönderna betalade för kläderna,gick till stöd åt AGRICOM och till en utvecklings-fond i distriktet Namuno. Utvecklingsfonden iNamuno hade ett utmärkande positivt resultat isatsningen på distriktsutveckling. Stödet somgavs till distriktutveckling inom Namunoprojek-tet och dess projekt innefattade även ett brettlokalt deltagande i planering, genomförande ochutvärdering av användningen av fonderna. Exem-


Ur kampanjutställning för Namunoprojektet.

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 151

pelvis användes fondmedel till reparationer ochförbättring av viktig infrastruktur, såsom kvar-nar, generatorer, skolbyggnader och sjukhus idistriktet.

Materielstödet tillMoçambiqueÄven en del annat material än kläder samlades intill Moçambique. Namunokommittén hade en»sakletare«, Susanne Fjällemark, som med ljus

och lykta genomsökte Sverige efter användbarasaker till Moçambique. Dessutom pågick ensärskild insamling av sjukvårdsmaterial, vilkenhuvudsakligen genomfördes av frivilliga kraftergenom Afrikagruppernas sjukvårdsgrupper.

Övrig materialhantering sköttes av medarbeta-re inom grupperna. Det var framför allt Brödetoch Fiskarna (inom PS) som hade hand omlogistiken och administrerade sändningarna avsjukvårdsmaterial och annat material till Mo-


Inköpta basvaror till Namuno-projektet.

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 152

çambique. Materialsändningarna till Moçambi-que utgjorde en del av egeninsatsen i Afrikagrup-pernas projekt, dessutom hade insamlandet avmaterialet en mobiliserande effekt i Sverige.

Materialsändningarna fick även en pedagogiskroll för samarbetspartnern i Moçambique, ge-nom arbetet med planering, informationshanter-ing, rapportering och uppföljning.

Utvärdering av stödet tillfrontstaten MoçambiqueHans Abrahamsson (freds- och konfliktforskare)var en av dem som initierade klädstödet till AGRI-

COM. I sin rapport från , »Den nakna san-ningen«, betonade han vikten av ett fortsatt ochutökat klädstöd till Moçambique, med anledningav situationen i landet. Ur rapporten:

»Kläder är ett basbehov som om det till-fredsställs ger betydande samhällsekonomis-ka effekter. Det svenska klädstödet tillMoçambique är ett bra exempel på detta.Kläderna når fram till målgrupperna ochbidrar genom sin användning till ökad sys-selsättning på landsbygden och förbättradavsaluproduktion av livsmedel. Kläderna ären bristvara i Moçambique, där den aktuellainhemska produktionen bara kan tillfreds-ställa % av behoven. För de närmaste ‒

åren föreligger behov hos berörda mottagareav ett kraftigt utökat stöd.«

I rapporten behandlade Hans Abrahamssonockså frågan om det svenska klädstödets effekterpå den lokala textilproduktionen och konstatera-de att det svenska stödet i stort inte hade någranegativa effekter för den lokala textilindustrin.

Han rekommenderade samtidigt solidaritets-organisationerna att bygga in en flexibilitet i dessverksamheter, för att även framtida minskningarav produktionsvolymer skulle kunna hanteras.Ur rapporten:

»Solidaritetsorganisationerna rekommende-ras samtidigt att öka klädstödet gradvis och


Sakletare Susanne Fjällemark.

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 153

154

Storsortering på Emmaus Stockholm, för Angola i slutet av 80-talet. Mohammed Hussein, ANC-representant sorterar till-sammans med Vera Dufwa (Emmaus Stockholm).

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 154

söka flexibla investeringsformer för ökadproduktionskapacitet som inte försvårar ensmidig återanpassning till framtida lägreproduktionsnivå alltefter uppväxten av mot-tagarnas lokala textilproduktion.«

I ett brev berättade Elisabeth Finné, läkare somarbetade i Moçambique, i augusti om start-paketens (babyutrustning för nyblivna mödrar)och klädstödets betydelse:

»Det kom en säck med filtar och tvålar ochsmå kläder. Den hade tagit god tid på sig föratt dimpa ner just när den afrikanska vinternbörjade och vi nåddes av rop om hjälp frånförlossningsklinikerna där de klagade på attbarnen frös, några små dog då de inte kundehålla värmen. Förvånade och glada packadevi upp det ena fina paketet efter det andra.Det var många timmars arbete, myckenomtanke och kärlek som låg i de paketen.Vackra mönster och mjuka garner. Jag hop-pas att ni haft roligt då ni gjort dem, pratatoch skrattat mycket, för glädje och skrattbehöver vi också! Filtpaketen gav jag tillmina minsta patienter och vi skickade ocksåut paket till förlossningskliniker i stadensutkant där nöden är stor. På gatorna här serman ofta folk med T-shirts där det står’Drick mer mjölk’ eller någon annan upp-bygglig svensk text. Utan svenska klädsänd-ningar skulle många inte ha något att sättapå sig. Det kom en man till min mottagningigår inlindad i trasor. Bad honom kommatillbaka efter lunch och kunde då ge honom

en skjorta och byxor från en sändning jagännu inte hunnit dela ut. Han blev en helt nymänniska när han gick ut från mottagningenmed rak rygg utan att behöva vara rädd föratt trasorna skulle falla av.«

Frontstaten AngolaBakgrundNågra av de grupper som bildade riksorganisa-tionen Praktisk Solidaritet stödde MPLAunder befrielsekampens sista år, –. Klä-derna skickades till MPLA:s flyktingläger i Zam-bia (ca ton/år). I och med att Angola befria-des avtog stödet. År – skickades inget allstill Angola.

Självständigheten i Angola ledde inte tillfred. Istället fortsatte apartheids Sydafrika att geallt intensivare stöd till UNITA:s krigföring motMPLA-regeringen. Redan invaderade sydaf-rikanska trupper södra Angola och trappadesedan upp kriget mer och mer. Det ledde till atttiotusentals angolaner måste fly från sina byar.Stödet återupptogs då för att bistå internflykting-arna med kläder.

Efter många års krig förändrades styrkebalan-sen, bland annat genom Kubas militära stöd tillAngola och led Sydafrika ett stort militärtnederlag vid Cuito Cuavanale i sydöstra Angola.Det bidrog även till Namibias självständighet ochså småningom till ett fredsavtal mellan MPLA-regeringen och UNITA.

Efter en fredsuppgörelse hösten hölls all-männa val i Angola, men UNITA inledde nya

155

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 155


Firande av sydafrikansk reträtt. Lubango i södra Angola 1985.

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 156

krigshandlingar när valresultatet godkändes avFN en månad senare. Kriget – blev för-ödande. Kriget fördes in i städerna. UNITA-armén intog både flertalet mindre städer ochockuperade även vissa provinshuvudstäder.

I november slöt parterna en ny freds-överenskommelse i Lusaka, Zambia. Vid den härtiden var landet delat, regeringssidan kontrollera-

de alla större städer och vissa landbygdsområden,UNITA kontrollerade huvuddelen av landsbygdenoch flera distriktscentra.

Stödet återupptasKriget i Angola ledde till misär för landsbygdsbe-folkningen. Miljoner flydde sina hemtrakter,hundratusentals dog, många barn förlorade sina


Klädutdelning för internflyktingar i Angola vid mitten av 80-talet.

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 157

föräldrar och försörjare och åter tiotusentalsmänniskor blev handikappade efter att ha tram-pat på minor. Till följd av detta bestämde siginsamlingsorganisationerna för att återuppta stö-det . Tommy Andersson (ESt), som

besökte Angola för Fyrgrupperna, framhöll attstödet till Angola även innebar ett stöd till befri-elserörelserna i Namibia och Sydafrika:»Angolas militära och relativa ekonomiskastyrka är tillsammans med MPLA:s politiskastyrka, som ju grundas på ett starkt folkligt

stöd, även förutsättningar för Angolas så vik-tiga stöd till SWAPO och ANC.«

Presentation av PS samarbets-organisationer i Angola 1982–1994CPZS (Commissao para Zonas Sinistradas). Enangolansk katastrofkommission inrättad för attta hand om flyktingar i södra Angola.

SEAS (Secretaria de Estado dos Assuntos Soci-ais). Embryot till SEAS byggdes upp under kolo-nialtiden, men själva SEAS skapades strax efter


SEAS distribuerar kläder till barnhem i Angola, mitten av 80-talet.

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 158

självständigheten. Ansvarsområdet var mycketstort och varierande; barn, föräldralösa barn,internflyktingar, återvändande flyktingar, flyk-tingar av utländsk nationalitet, åldringar, perso-ner med handikapp av olika slag samt personermed olika typer av sociala problem. En viktig del

av SEAS uppgift bestod av att försörja dessa grup-per med mat, kläder och annat material, vilketkom till Angola i huvudsak i form av bistånd.

MINARS (Ministério de Assistencia e Reinser-cao Social). År upphöjdes SEAS till ministe-rium och benämndes då MINARS.


Angola är ett av de länder i världen med högst antalminoffer.

SEAS ålderdomshem i Luanda 1992.

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 159

OMA (Organizacao da Muhler Angolana).OMA är en angolansk nationell kvinnoorganisa-tion. Den bildades som en så kallad massorgani-sation knuten till befrielserörelsen MPLA och ärnumera MPLA:s kvinnoförbund. OMA arbetarför att förstärka kvinnors ställning i samhället.

ADRA (Accao para o Desenvolvimento Rural eAmbiente). ADRA är en enskild organisation sombildades i början av -talet med målsättning-en att bidra till demokratisk, ekonomisk och

social utveckling. Ett första landsbygdsutveck-lingsprojekt (stöd till återflyttning av flyktingar)startades i samarbete den brittiska enskildaorganisationen ACORD. Projektet avbröts av kri-get, men fungerade som pilotprojekt i ADRA:sutveckling av strategi och arbetsmetod. ADRA

presenteras ytterligare nedan, med anledning avatt samarbetet med dem har fördjupats, de är idag () en av Praktisk Solidaritets störstasamarbetspartners.


Barn i Luanda. SEAS internatskola för föräldralösa barn i Luanda 1992.

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 160

Det första året gick stödet till CPZS, katastrof-kommissionen, som var ansvarig för sektorer isamhället vilka drabbats av kriget. En fullständigfrånvaro av redovisning gjorde att man togkontakt med SEAS (social sekretariatet). Detskedde i maj när Eva Tånneryd från Brödetoch Fiskarna besökte Angola och träffade Sr Mar-tins på SEAS. Klädstödets volym till SEAS ökade

under åren fram till budgetåret ⁄ då det varsom högst och var då uppe i ton. År

inleddes provsändningar till den angolanskakvinnoorganisationen OMA och budgetåret ⁄

inleddes även stöd till den enskilda organisatio-nen ADRA.

ADRAI början av började tre kollegor vid jord-bruksministeriet diskutera vad som kunde varamöjligt att åstadkomma under rådande omstän-digheter i landet. Deras intresseområden varlandsbygds- och deltagande utveckling. De disku-terade livligt kring på vilket sätt man bäst kanarbeta med förbättringar för den hårt ansattalandsbygdsbefolkningen. Kontakter initieradesmed några utländska NGO:s (Non GovernmentalOrganisation). Personer bjöds in för att delta iarbetet. Vid slutet av var det tio personer igruppen. Två personer reste då iväg till Västafrikaför att besöka NGO:s som redan arbetade medjust landsbygds- och deltagande utveckling i detområdet. När de återvände till Angola bildade desin egen organisation ADRA.

I slutet av hade ADRA kommit igång medplanerandet av tre projekt för återintegrering avflyktingar. De fortsatte att utveckla sin organisa-tion under och deltog även i utvecklingsse-minarier både i Europa och Afrika. De etableradeett huvudkontor i Luanda. När kriget återkomefter valet övergick återintegrerings projek-ten istället till samhällsutveckling inom ramenför flyktinglägren. Kriget bakband även ADRA:smöjligheter, men de erfarenheter de hunnit skaffa


Utanför OMA:s kontor i Luanda 1992.

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 161

sig var viktiga för deras fortsatta arbete medlandsbygdsutveckling.

ADRA definierar sin målgrupp och sin arbetsmetod:»ADRA tries to establish links between the stateand communities, without trying to substituteone for another. Its activities give priority tothose most in need, those who in present cir-cumstances are most affected by the war, by eco-nomic inequalities and by social exclusion...ADRA has organized two areas of intervention,which infact are mutually dependent upon eachother, and sometimes combined in practice. Firstand foremost are the community projects atgrass-roots level, involving local populations,

discussing situations and finding innovative andappropriate ways to intervene. What is soughthere is to strengthen the communities and hasthem take on responsibilities, through trainingand carrying out specific activities that can helpto make them self sufficient, even in the contextof war… The second area of ADRA:s work is the’battle of ideas’, where ADRA hopes to contributeto the promotion of debate, and to the opening ofa space that will encourage and strengthen civilsociety«.ADRA »The flight of Humbi-Humbi« .

Praktisk Solidaritet inledersamarbete med ADRA kommer ADRA i kontakt med Afrikagrup-perna, de inleder projekt tillsammans i fleraområden. I slutet av har ADRA totalt sex pro-jekt vilka involverar familjer. Genom Afri-kagruppernas rekommendationer fick PS kontaktmed ADRA och under budgetåret / skickadePS sin första provsändning till ADRA. I slutet av har ADRA tolv projekt vilka involverar familjer i fyra provinser! Den här intensi-va expansionen gav »växtvärk« samtidigt somman blev alltmer medveten om sitt beroende avutländsk finansiering. Man började diskuteramöjligheter för självfinansiering. På senare år harPS kläder blivit en viktig del i detta genom den såkallade Partnerexporten. Den innebär att PS säl-jer kläder för ett pris under kostnadstäckning förmedlemsorganisationernas egna kostnader, mel-lanskillnaden blir en slags subvention, ett stöd till


Den första klädsändningen från B&F anländer till ADRA,juli-93.

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 162

ADRA. De säljer kläderna vidare och får därmedloss pengar till utvecklingsfonder, vilka finansie-rar egna projekt.

Utvärdering av stödet tillFrontstaten AngolaRedovisningen var bristfällig de inledande årensom stödet gick till SEAS. Men vid Fyrgruppernasförsta utvärdering av stödet beskrivs SEAS som enrelativt välfungerande organisation utifrån desvåra förhållanden organisationen arbetadeunder. Ur Tommy Anderssons rapport från ettbesök i Angola :

»Mitt allmänna intryck från det jag såg avSEAS verksamhet är att man har en relativtväl fungerande organisation men med allde-

les för små resurser för den stora uppgiftenman har att sköta. Förutom bristen på olikaförnödenheter har man, som på så mångaområden i Angola, brist på utbildat och kva-lificerat folk för många uppgifter. Portugi-serna satsade ju inte mycket på att utbildaangolanerna utan behöll de allra flestaledande och viktiga poster inom förvaltning,industri etc. för sig själva. Utav närmare enhalv miljon portugiser som fanns i Angolaföre självständigheten finns nu bara

kvar i landet. De få angolaner som blevutbildade av portugiserna är nu mycketbetydelsefulla för att hålla det angolanskasamhället igång.«

En utvärderingsgrupp från Praktisk Solidaritet


Eva Strimling hos SEAS i Luanda 1992.

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 163

besökte Angola i juni och hade uppfattning-en att stödet fram till dess till största delen nåttfram till de mest behövande.

Ur utvärderingsgruppens rapport »Klädstödtill Angola, för vem? För flyktingar eller byråkra-ter?«»Klädstödet har varit en resurs med vilkenden angolanska staten i någon mån har kun-nat lindra nöden för flyktingar och andrabehövande. Utifrån bedömningen att mer-parten av kläderna har nått avsedd målgruppoch att stödet i stort har använts till att för-bättra flyktingars levnadsvillkor kan dengemensamma målsättningen med klädstödetanses vara uppfylld.«

Utvärderingsgruppen som besökte Angola

uppskattade att ca % av det dittills skickadeklädstödet hade kommit fram till målgrupperna;flyktingar, föräldralösa barn, handikappade ochövergivna äldre personer. Av de återstående %var mer än hälften stölder, framförallt från ham-nen men även från SEAS egna lager och distribu-tionskedjor. Återstående del användes av SEAS föratt få fram pengar till löpande kostnader för kläd-stödet samt till att stimulera den egna underbe-talda personalen.

Utvärderingsgruppen ansåg att kommunika-tionen måste förbättras avsevärt på alla nivåeroch diskuterade med SEAS om möjligheten attbidra med svenskt personalstöd till SEAS, genomAfrikagrupperna. Personens huvuduppgift skullevara att bevaka och följa klädstödet. Se till attavtalet följdes, distributionen fungerade, att

erforderliga kontroller och bekräftelser blevgenomförda.

Några månader senare anlände en svensk råd-givare till SEAS, genom Afrikagrupperna. Dettaföll inte väl ut. Hon rekommenderade PS attavbryta stödet till SEAS och söka efter alternativakanaler för stödet. Efter mord på två kollegor ochpåstådda hot mot hennes eget liv, beslöt PS attskicka Eva Strimling och Pia Klevemark tillAngola för att utreda hur situationen var. Afrika-grupperna ansåg att rådgivaren var en felrekry-tering och hon avbröt kon-traktet och återvände tillSverige.

De två morden skedde isamband med rån ochbilstöld och något politisktmotiv eller samröre medklädsändningar kunde inteses. Men SEAS hade problem med att kunna redo-göra för var ett stort antal containers med klädertagit vägen.

Eva Strimling och Pia Klevemark besökte SEAS

i Luanda i april och kunde då konstaterautifrån logistik- och transportavdelningens verk-samhetsrapport i Luanda att endast cirka % avmottagna kvantiteter hade distribueratsvidare. Som jämförelse kan nämnas logistikavdel-ningarna i Lobito och Namibe vilka enligt sinarapporter hade distribuerat ungefär sammakvantitet som de hade mottagit. Osäkerheten irapporterna var stor, dels på grund av att ingåen-de och utgående lager var okända samt medanledning av att ingen samstämmighet rådde


»Klädstöd till

Angola, för vem?

För flyktingar

eller byråkrater?«

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 164

mellan uppgifter om mottagna kvantiteter iLuandaprovinsen och angivna uppgifter frånlogistikavdelningen (antal balar, säckar ochsymaskiner). Utifrån dessa uppgifter drog utre-darna slutsatsen att mer än % av kläder somsänts till Luanda försvann. I verkligheten en ännustörre del, eftersom kläderna hade ytterligare ledatt passera på provins- och distriktsnivå, innande var framme vid mottagaren. Problemen medförsvunna containrar hade således förvärratsytterligare. Ur rapporten:

»Då merparten av kläderna inte når motta-garen är det alarmerande och oacceptabeltför folk i Sverige och för arbetare och frivilli-ga på PS som samlar in kläderna likväl somför SIDA som bekostar frakterna.«

Eva Strimling och Pia Klevemark kom medanledning av detta fram till att klädstödet skulledras in till Luanda, fram till dess att SEAS i Luan-

da inkom med bekräftelser till PS för de contain-rar som ankommit till Luanda för sex månadersen eller mer. Samt kravet att ett fungerandelagersystem på SEAS nationella lager i Luandamåste vara uppfyllt, där kontroll av lagrets inne-håll samt dess ingående och utgående lager skullefungera. Klädsändningarna till Lobito och Nami-be bedömdes kunna fortsätta som tidigare. Trotsproblemen fungerade utvärderingsarbetet myck-et bra på SEAS i Luanda. Eva Strimling och PiaKlevemark skrev avslutningsvis i sin rapport:

»Det har även denna gång varit ett nöje attarbeta med SEAS. Besöket var kort men tidenutnyttjades väl, tack vare att programmetföljdes till punkt och pricka. Mötena medavdelningarna för planering och logistik ochtransport var dessutom dynamiska och kon-struktiva. Slutligen vill vi uttrycka vår upps-kattning av den öppenhet som visats ossunder arbetets gång.«

övergick SEAS till att bli ministerium ochbenämndes MINARS. Kriget efter det att valresul-tatet inte accepterades av UNITA och JonasSavimbi, var förödande. Biståndsorgan från olikaländer gjorde den samlade bedömningen attMINARS inte kunde hantera sina uppgifter på etttillfredsställande sätt. Bertil Egerö (Afrikagrup-perna) och Don Dahlgren (Emmaus Stockholm)utvärderade stödet fram till . I rapporten»Utvärdering av Praktisk Solidaritets klädstöd tillAngola« lämnade de följande rekommendationtill PS beträffande stödet till MINARS:

»Utvärderingen rekommenderar omedelbart


ADRAs klädlager utanför Lobito, Angola.

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 165

stopp i klädstödet via Luanda- och Lobito-kontoren, samt fortsatt stöd via Namibekon-toret. Vidare behövs bättre specificering avstödets användning, samt regelmässiga upp-följningar.«

MINARS i Namibe distriktet fick alltså godkänt,medan de två andra distrikten Luanda och Lobitofick underkänt. När det gällde stödet till OMA

fick inte heller de godkänt, deras ekonomiskaförutsättningar hade minskat kraftigt och dehade inte kapacitet att distribuera kläderna ut tillmålgrupperna, detta ledde till att den oberoendeutvärderingsgruppen rekommenderade PS attäven avbryta stödet till OMA:

»Utvärderingen rekommenderar att stödettill OMA omedelbart avbryts och att PS

undersöker möjligheter att försörja OMA-verksamheter med varor genom andra kana-ler än den centrala organisationen.«

Den enskilda organisationen ADRA tillkom somsamarbetspartner under budgetåret / ochär en källa till inspiration! Organisationen utgörett exempel på hur kraftfullt en enskild organisa-tion kan växa fram och agera genom det civilasamhället, även under mycket svåra omständig-heter. Utvärderingsgruppens uppfattning omstödet till ADRA:

»Utvärderingen rekommenderar att klädstö-det till ADRA ökas till en nivå motsvarandeen container per projekt och halvår, samt attfrågan om institutionsstöd till ADRA utredsnärmare.«

Egerös och Dahlgrens sammanfattande analys avklädstödet till Angola fram till :

»Den angolanska klädmarknaden uppskattasinte på mycket länge kunna försörja efterfrå-gan hos en mycket fattig majoritet av befolk-ningen. Nivån på PS klädstöd bör ligga kvareller ökas, i det korta perspektivet väntasfredsprocessen öppna landet dels för repatri-ering av internflyktingar, dels för kata-strofstöd till civilbefolkningen i av UNITA

kontrollerade territorier. Stora mängderkatastrofbistånd behövs, inklusive kläder.

I det längre perspektivet väntas denutbredda fattigdomen prägla efterfrågan isådan riktning att begagnade kläder förbliren viktig vara. Samtidigt är begagnade kläderett potentiellt viktigt medel för ekonomiskoch social rehabilitering, om det ingår i ettlångsiktigt samarbete med byar och lokal-samhällen. Det arbetet är bara möjligtgenom enskilda organisationer och klädstö-det kan också tjäna som stimulans och för-stärkning av sådana organisationers egenkapacitet.

Utvärderingen rekommenderar att ADRA

och andra enskilda organisationer stimulerasatt söka vägar till organisatorisk förstärkningvia klädstödsanvändning, i kontrollerade ochkostnadseffektiva former.«

Praktisk Solidaritet och dess medlemsorganisa-tioner kom i allt väsentligt att följa utvärderings-gruppernas rekommendationer.


Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 166

8.SIFFROR

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 167

DET HÄR KAPITLET belyser organisationsut-vecklingen i siffror och tydliggör ytterligare orga-nisationernas utveckling och storleksordningenpå stödet över tid. Det har funnits en hel del pro-blem kring underlagen till siffrorna. Dels saknasverksamhetsberättelser eller motsvarande under-lag för vissa eller flera år, dessutom har redovis-ningen av stöd i flera fall varit ofullständig även iverksamhetsberättelser och annat tillgängligtmaterial, till exempel gäller detta för materielstö-det. Förmodligen skulle uppgifterna gå att fåfram hos vissa organisationer, men informations-värdet skulle ändå inte stå i proportion till arbets-insatsen för den här historieskrivningen. Därförhar materielstödet utelämnats i tabellform, menredovisas istället i en anslutande text för blandandra Brödet och Fiskarna, där sjukvårdsmaterieloch annan materiel var en stor och viktig stöd-form under många år. Andra problem som byg-ger in osäkerhet i siffrorna har varit att kategorieri resultaträkningen ändrat innehåll över tid ellerhar varit alltför ospecifika.

För att inte göra tabellerna för plottriga, om-

fångsrika och därmed svårlästa, anges vilka dehuvudsakliga samarbetspartners (befrielserörel-ser och frontstater) varit samt när skiften av dessaskett, i en anslutande text för respektive organisa-tion.

När det gäller kategorier i tabellerna så gäller»Klädstöd södra Afrika« liksom »Ekonomisktstöd södra Afrika« stöd till befrielserörelser ochfrontstater i södra Afrika (inklusive PAIGC, Gui-nea Bissau). Totalt stöd anger för respektive kate-gori det totala stödet från organisationen förangivet år och omfattar bland annat samarbets-partners i Latinamerika och Mellanöstern. Omuppgifter saknas i tabellen, så saknas underlag tilluppgifterna. Osäkerhet som kvarstår finns angi-ven i den anslutande texten för respektive organi-sation och står med kursiv stil i tabellerna. Upp-gifterna i tabellerna bygger i huvudsak på organi-sationernas verksamhetsberättelser.

Emmaus BjörkåEmmaus Björkå var den organisation som växtetill sig kraftigast och därmed kom att bistå med


Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 168

de i särklass största volymerna klädstöd, ävenspridningen på samarbetspartners i södra Afrikavar stor vissa år. Exempelvis skickades klädstödtill hela sju befrielserörelser i södra Afrika (inklu-sive PAIGC, Guinea Bissau) . Stödet gick då (ifallande ordning) till FRELIMO, MPLA, PAIGC,ANC, SWAPO, PAC och ZANU! De inledande årengick klädstödet i huvudsak till FRELIMO (Mo-çambique), MPLA (Angola) och PAIGC (GuineaBissau). skickades för första gången stöd tillSWAPO (Namibia) och från och med blevZANU (Zimbabwe) den största mottagaren avklädstöd, följt av SWAPO. Från och med framtill verksamhetsåret / var SWAPO den störstamottagaren, följd av ANC . Från och med /

blev Moçambique och Angola de största motta-garna av klädstöd från EB, följda av SWAPO ochANC. ANC är den organisation som fått klädstödöver den längsta tidsperioden från EB, första åretvar och det sista året som stöd skickades tillANC var verksamhetsåret /.

Det är något oklart och det varierar över tidvad som ingår i redovisat antal ton för sändning-arna från EB. Från – förefaller materielcon-tainers ingå i de värden som redovisas i tabellen.Därefter verkar materielcontainrar inte ingå iredovisade värden under ett par år men redovisasseparat i ton först /–/ och ingår återi-gen i de angivna värden för / liksom /.

Materielstödet från EB var stort under mångaår och bestod både av sjukvårdmateriel ochannan materiel såsom skolmateriel, köksutrust-ning, glasögon, verktyg, skrivmaskiner etc./ skickades exempelvis fem materielcon-

tainrar till Angola, tre till SWAPO, sju till Moçam-bique och sju till ANC. / skickades tonmateriel, varav ton gick till samarbetspartnersi södra Afrika, som jämförelse av storleksordningi sända ton, skickades det samma år ton klä-der totalt och ton av dessa till södra Afrika(se tabellen).

Det ekonomiska stödet har vissa år bestått avinsättningar från Björkås stödkrets men oftasthar även själva föreningen bidragit med pengartill det redovisade ekonomiska stödet, det gällerframförallt för senare år när det totala ekonomis-ka stödet ökat. EB engagerade sig tidigt i inrikes-politiska frågor och genomförde penninginsam-lingar till strejkande arbetare under -talet.

var det totala ekonomiska stödet stort och bestodtill en halv miljon kronor av stöd till kampanjen»Nej till EU«.

Osäkerhet finns för SIDA-bidragen. För flera årframgår inte tydligt vad som är SIDA-bidrag, destår därför med kursiv text i tabellen. Från ochmed försvinner osäkerheten, eftersom SIDA-intäkter från och med detta år får en egen intäkts-rubrik i resultaträkningen.

Försäljningsintäkter inkluderar loppmarknad,butik, lump och tomglas, med andra ord försälj-ning av insamlad materiel. (Snickeriet som fannsfram till räknas således inte in).

Det första året för EB arbetade ett femton-tal medlemmar i föreningen. Under - och -talet låg personalstyrkan kring – perso-ner./ var personer anställda på EB och/ hela personer.


Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 169

Emmaus Björkå

År Klädstöd Ekonomiskt stöd Finansieringsödra Afrika Totalt södra Afrika Totalt tkr Försäljnings- SIDA- Totala ton ton tkr tkr intäkter tkr bidrag tkr intäkter tkr

1969 17 208 50 322 4121970 25 169 121971 189 235 4 581 878 1972 279 301 15 21 639 1 089 1973 216 255 60 61 671 100 1 012 1974 224 266 42 42 795 200 1 292 1975 170 188 46 46 894 106 1 329 1976 204 238 24 24 975 100 1 438 1977 187 286 930 195 1 548 1978 150 247 1 205 370 2 210 1979 118 196 1 202 840 2 739 1980 142 216 1 495 900 3 385 1981 225 301 48 48 1 794 1 000 3 064 1982 240 402 75 95 2 167 1 050 3 498 1983 158 313 2 375 1 610 4 183 1984 201 295 18 28 2 803 1 795 4 962 1985 200 346 50 50 2 863 1 976 5 539 1/1-30/6-86 188 282 1 295 1 457 3 183 86/87 434 618 3 36 3 215 4 906 8 619 87/88 988 1 420 15 47 4 150 9 527 14 155 88/89 1 305 1 783 10 83 4 452 13 868 18 744 89/90 1 172 1 651 25 105 4 480 14 384 19 356 90/91 1 191 1 661 40 148 5 682 13 338 19 488 91/92 1 442 1 854 63 6 567 10 837 18 11192/93 1 374 1 578 14 75 8 773 8 193 18 482 93/94 1 394 1 689 153 324 11 964 7 441 21 345 94/95 1 366 1 712 125 1 189 13 400 8 566 25 564


Emmaus StockholmI verksamhetsberättelsen från anges att stödskickats till FNLA, befrielserörelse i Angola, meninte hur mycket. De kommande åren skickadesstöd till PAIGC, MPLA, SWAPO, ZANU och ANC.ZANU och SWAPO var de största mottagarna av

klädstöd under -talet. Under flera år på -taletfinns inte volymen angiven i verksamhetsberät-telser. För dessa år gäller också att delar eller heladen insamlade volymen finsorterades och packa-des hos Emmaus Björkå, eftersom ESt inte hadeutrymme för en stationär press under andra hal-

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 170

van av -talet. skickades för första gångenstöd till CPZS (Commissao Para Zonas Sinistra-das) i frontstaten Angola. återupptogs ävenstödet till frontstaten Moçambique.

I årsredovisningen ingår SIDA-bidragen undermånga år under rubriken »Gåvor«. De år närSIDA-bidraget inte har angivits specifikt i textenstår beloppet med kursiv stil, vilket innebär att enmindre del av angivet belopp inte är SIDA-bidrag.

Emmaus Stockholm skickade stora ekonomis-ka stöd till befrielserörelserna i södra Afrikaunder åren –, i förhållande till gruppensstorlek. Under exempelvis dessa år arbetade igenomsnitt , personer heltid i föreningen ochdet låga antalet medarbetare höll i sig in på -talet. Under andra halvan av -talet hade EStvuxit till sig och bestod då av – heltidsarbe-tande personer.

Emmaus Stockholm


1969 via EB1970 7 251971 3 301972 21 381973 31 58 19 20 1974 via EB 100 160 60 1975 via EB 189 226 250 29 294 1976 via EB 106 106 271 52 335 1977 via EB 8 8 241 - 475 1978 via EB 204 - 259 1979 via EB 177 174 398 1980 70 70 50 52 213 299 587 1981 102 102 237 476 808 1982 128 128 237 528 1 018 1983 183 183 5 5 515 696 1 264 1984 172 174 200 200 781 975 1 850 1985 245 264 1 180 1 189 2 606 1986 263 288 234 234 1 721 3 397 5 210 1/1-30/6-87 170 204 631 1 388 2 059 87/88 378 416 11 2 181 3 019 5 336 88/89 385 395 63 2 580 2 775 5 604 89/90 279 299 2 467 90/91 223 235 51 2513 2 787 6 00291/92 255 272 3 944 3 005 7 23092/93 235 320 3 213 1 575 5 80993/94 110 258 120 140 3 585 1 838 5 60694/95 111 242 3 675 1 209 5 138

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 171

Brödet och Fiskarna sändes stöd till befrielserörelser för förstagången, det gick då till SWAPO. Året därefterinleddes klädstöd till ZANU och fram till fickdessa två befrielserörelser klädstöd från BoF. Frånoch med skickades stöd till ANC och underförsta halvan av -talet var det SWAPO och ANC

som var mottagare av klädstöd.Från och med / blev de största motta-

garna av klädstöd i södra Afrika, frontstaternaMoçambique och Angola, följda av SWAPO ochANC till och med /.

Under några år skickades klädstöd genom Brö-det och Fiskarna från Örebro Biståndsgrupp(nedlagd), Insamlingsgruppen Värmland (ned-lagd), Gävleborgs biståndsgrupp samt från ettpar grupper i Danmark. Dessas ton ingår i BoF:stabell, vilket innebär att GB:s ton finns med även iBoF:s tabell för verksamhetsåren: /, /,/ och / samtidigt som de finns särredo-visade i GB:s egen tabell.

Sjukvårdsmateriel och annan materiel skicka-des i stora volymer från Brödet och Fiskarnaunder många år. Materiel skickades första gången och sjukvårdsmateriel skickades för förstagången . Under andra halvan av -taletskickades stora volymer sjukvårdsmaterial fram-förallt till SWAPO och ZANU samt under ett parår även till ZAPU.

SWAPO var den befrielserörelse som mottogden största volymen sjukvårdsmateriel vilketskickades under perioden –/. Det hand-

lade om materiel till värden av hundratusentalsk-ronor per år (se även avsnittet »Sjukvård i samar-bete med SWAPO«). uppskattades exempel-vis värdet på skickat sjukvårdsmateriel till kr och till kronor. Även tillZANU och för ett par år även till ZAPU och ANC,skickades stora volymer sjukvårdsmateriel. Destörre volymerna för annat materiel (symaskiner,verktyg, skolutrustning etc.) skickades från ochmed och befrielserörelser som tog emotdetta materielstöd var framförallt SWAPO ochANC. Även här handlade det om materiel tillstora värden, / uppskattades exempelvisvärdet för detta materiel till hela , miljoner kro-nor.

För det ekonomiska stödet hade BoF sammamottagare som för kläd- och materielstödet. Destörsta mottagarna av ekonomiskt stöd över tidvar SWAPO och ZANU, men även andra samar-betspartners i Syd har vissa år fått ekonomisktstöd från BoF.

I Brödet och Fiskarnas personalstatistik angesvanligtvis vilka personer som har varit anställdaunder respektive år.

Det kan då ha handlat om kortare eller längreperioder. Uppskattningsvis var det omkring

heltidstjänster på BoF under andra halvan avsjuttiotalet och första halvan av -talet

Därefter ökade personalstyrkan till att liggakring heltidstjänster för slutet av -talet ochbörjan av -talet.


Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 172

Brödet och Fiskarna


19721973 1 1974 5 14 229 278 1975 39 39 79 79 373 71 636 1976 76 77 100 100 496 102 829 1977 56 65 140 140 529 93 826 1978 131 134 74 74 450 395 1 061 1979 167 170 200 200 535 621 1 346 1980 107 107 - - 711 684 1 582 1981 151 151 - - 818 1 046 2 088 1982 98 117 - - 770 1 518 3 009 1/1-30/6-83 68 68 16 349 606 1 329 83/84 176 190 10 17 1 114 1 638 3 133 84/85 170 204 - - 1 109 1 941 3 681 85/86 249 322 - - 1 665 3 664 5 509 86/87 385 508 200 250 1 779 6 486 8 533 87/88 723 914 1 771 7 217 9 615 88/89 853 1 134 127 227 1 878 10 212 12 813 89/90 884 989 150 450 2 072 10 860 13 965 90/91 809 1 027 1 88 2 448 8 700 11 814 91/92 341 671 5 32 3 398 6 265 12 044 92/93 315 551 14 18 3 701 3 719 9 509 93/94 225 522 1 29 4 130 3 079 8 683


Emmaus FnysingeFör Fnysingegruppen saknas verksamhetsberät-telser för alla år utom det sista, vilket var ,därför finns ingen möjlighet att göra en tabell förFnysninge. För finns uppgifter, detta var detförsta året Fnysinge skickade stöd till befrielserö-

relser. De skickade då ton till FRELIMO och kr till PFLO i Oman, det var då – perso-ner som arbetade på Fnysinge. minskadeantalet heltidsarbetande medlemmar från till personer. Man skickade detta år ton till ZANU,totalt skickades ton kläder och skor. Ekono-

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 173

miskt stöd blev detta år kr, vilket skickadestill PFLO (befrielserörelsen i Oman) och enmindre del till PFLP (befrielserörelse i Palestina). flyttades verksamheten till Sundsvall (senedan).

Emmaus SundsvallSom vi kan se i tabellen över Emmaus Sundsvallgick hela klädstödet till befrielserörelser ellerfrontstater i södra Afrika, med några få undantag.Fram till och med var SWAPO en av dehuvudsakliga mottagarna av klädstöd. Andrabefrielserörelser som fick del av klädstödet varZANU och ANC. skickades det första stödettill AGRICOM i Moçambique och det förstatill SEAS i Angola. Från – var det endastdessa länder som var mottagare av klädstödetfrån ESu.

Materielstöd av olika slag skickades, såsom tält,symaskiner, verktyg, sjukvårds- och skolutrust-ning. Detta finns upptaget i verksamhetsberättel-ser för några år, ‒, i genomsnitt skickadesdessa år materiel på mellan ‒ ton per år.

Det ekonomiska stödet från ESu gick de förstaåren framförallt till PFLO, befrielserörelsen iOman. Flyktingar från Oman fanns i Sydjemen,dit stöd till sjukvårds-, skol- och kvinnoprojektlämnades. Stödet till inleddes redan på Fnysinge och detta var den huvudsakliga mottagaren

av ekonomiskt stöd, fram till och med . Dettaår lämnades även ett större ekonomiskt stöd på till ANC, som gick till inköp av tvättma-skiner till frihetsskolan SOMAFCO, i Tanzania, (sevidare utvärdering av stöd till ANC). Från ochmed inleddes det ekonomiska stödet tillFilippinerna som härmed blev ESu:s huvudsakli-ga mottagare av ekonomiskt stöd. Stödet kanali-serades genom SFF (Svensk Filippinska förening-en) eller NDF (Nationella Demokratiska Fronten)och gick till sjukvårds- och kvinnoprojekt i Filip-pinerna.

SIDA-bidraget löpte från första juli till och medsista juni påföljande år men ESu hade redovis-ningsår per kalenderår, i tabellen redovisas bidra-gen från SIDA som tillhörande det inledande året,eftersom ESu:s redovisning är gjord på detta sätt.Från och med redovisas SIDA-bidraget till-sammans med andra bidrag, under kategorin»Bidrag och gåvor«, med anledning av att gåvor-na tidigare år inte varit särskilt stora, samt att detvarit en relativt liten personalstyrka (lönebidragingår också här) så har hela beloppet under»Bidrag och gåvor« i tabellen redovisats somSIDA-bidrag. De står med kursiv stil i tabellenmed anledning av osäkerheten.

De första åren var det mellan ‒ anställda,från och med ökade personalstyrkan ochbestod vanligtvis av mellan – anställda.


Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 174

Emmaus Sundsvall


19791980 64 64 25 75 177 225 419 1981 87 87 200 368 380 807 1982 75 75 6 142 463 180 725 1983 110 110 18 267 479 526 1 124 1984 94 94 15 265 497 602 1 215 1985 151 151 150 325 577 704 1 418 1986 70 618 1 130 1 910 1987 225 225 17 682 2 079 2 940 1988 358 358 165 836 2 792 3 797 1989 362 362 25 175 846 2 297 3 297 1/1-30/6-90 122 122 10 323 1 181 1 588 90/91 253 289 100 837 2 410 3 383 91/92 235 271 138 1 092 668 1 796 92/93 186 213 159 857 1 053 1 912 1994 200 200 22 987 647 1 642


Gävleborgs BiståndsgruppUnder de första åren är det oklart hur mycket avstödet från Gävleborgs Biståndsgrupp som gicktill södra Afrika, därför finns dessa uppgifter inteangivna i tabellen, men vi får ändå anta att detvar en rätt så stor del av det totala klädstödet.Från och med / skickades allt klädstöd tillSödra Afrika till Moçambique och Angola. Någraav åren omnämns det att materialstöd har skick-ats från GB, det har då handlat om en eller tvåcontainers per år.

Första gången Gävleborgs Biståndsgrupp läm-nade ett större ekonomiskt stöd var verksamhets-året /. Det gick då till två projekt som Afrika-

grupperna drev, ett skogsvårdsprojekt i norraMoçambique och ett förlossningsprojekt i Angola(se tabell).

Under två av verksamhetsåren, / och /

var inte SIDA-bidragen en egen kategori i resul-taträkningen, utan ingår i kategorin »Bidrag«.Dessa är trots detta införda tabellens kategori»SIDA-bidrag« och står med kursiv stil i tabellen.

När Gävleborgs Biståndsgrupp bildades hadede ett avtal med kommunen att ta emot arbetssö-kande ungdomar. Inledningsvis var en handleda-re betald av kommunen, men efter en tid stodbiståndsgruppen själva för ett antal anställda somhade hand om verksamheten, samtidigt tog grup-

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 175

pen emot ett större antal personer som arbetadekortare eller längre tid i olika typer av arbets-marknadspolitiska åtgärder, såsom beredskapsar-bete, ungdomsplats eller liknande. Som mest vardet olika personer som någon gång under åretarbetat genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder,det var -/. När de ekonomiska problemen var

ett faktum (vilket beskrevs i kapitel ), hade manett stort antal anställda som var betalda av före-ningen, som mest personer under ett år, /.Flera personer fick sluta och året efter var endast personer anställda av föreningen vid årets slutoch personer var placerade i beredskapsarbeteeller liknande arbetsmarknadspolitiska åtgärder.


Gävleborgs Biståndsgrupp


1986 881/1-30/6-87 81 137 307 444

87/88 166 273 490 763 88/89 228 275 552 1 018 1 606 89/90 213 251 477 1 304 1 816 90/91 204 277 633 2 698 3 341 91/92 211 221 1 201 1 522 2 820 92/93 109 204 1 329 978 2 511 93/94 57 192 1 778 900 2 988 94/95 74 198 100 100 1 875 884 2 935

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 176

9.

DEN PRAKTISKA SOLIDARITETEN

I DAG

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 177

De förändrade förutsättningarnaStödformen och kraven på insamlingsorganisa-tionerna har förändrats mycket på senare år. Denpraktiska solidaritetens stöd innebär en resurs-överföring, oavsett om det handlar om insamladekläder och materiel eller om det är ett ekono-miskt stöd. Under lång tid var den huvudsakligatypen av stöd insamlade kläder och materiel ochekonomiskt stöd var mer ett komplement, ävenom vissa grupper hela tiden betonat bägge delar.Samarbetspartners i Syd bestod av befrielserörel-ser och frontstater, vilka under frihetskampenhade ett stort behov av kläder och annan insam-lad materiel. I de länder där befrielserörelserna idag är regeringspartier går stödet till icke-statligaenskilda organisationer. Detta gäller både för detmateriella och det ekonomiska stödet. På senareår har kläd- och materielstödet minskat. Dettainnebär att insamlingsorganisationerna iställethar kravet på sig att generera ekonomiska över-skott som kan gå in i verksamheter där männi-skor i Syd organiserar sig för att åstadkomma för-bättrade livsvillkor i sina samhällen.

Medlemsorganisationerna i PS har valt attmöta de förändrade förutsättningarna på olikasätt. Emmaus Björkå har valt en modell med en

uppdelning av verksamheten i en föreningsdeloch en »företagsdel«, vilket innebär en stor för-ändring av föreningens arbetssätt. Lönenivåernapå EB har höjts till kollektivavtalsnivå ochlöneskillnader har införts med högre löner förnyckelpersoner, såsom arbetsplatsansvariga.Lönerna har närmat sig marknadsmässiga nivåerför dessa arbetsledande funktioner. EB försökerpå detta sätt knyta till sig kompetens och rekryte-ra kvalificerade medarbetare till nyckelfunktioneri verksamheten, något som tidigare varit ett pro-blem med de låga och lika lönerna. De övriga treorganisationerna har inte genomfört någon mot-svarande struktur- och organisationsförändring,men har prioriterat ökning av de egna intäkternagenom olika åtgärder i utsorterings- och försälj-ningsled, samt arbetat med olika kostnadsbespa-rande åtgärder.

Gävle Biståndsgrupp hade kollektivavtal frånstarten (). Brödet och Fiskarna tecknade kol-lektivavtal med Handels och EmmausBjörkå tecknade avtal . Emmaus Stockholmsom har de lägsta lönerna, har inte något kollekti-vavtal. Personalkostnaderna är den största kost-naden för insamlingsorganisationerna och stodför mellan % – % av omsättningen hosorganisationerna . Emmaus Stockholm hade


Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 178

den lägsta andelen och Emmaus Björkå denhögsta andelen personalkostnader, i förhållandetill omsättningen. Hos Brödet och Fiskarna varmotsvarande andel % samt hos GävleborgsBiståndsgrupp %. När det gäller finansieringav lönekostnader hade BoF den största andelenlönebidrag i förhållande till personalkostnaderna, %. GB täckte sina personalkostnader till % med lönebidrag, EB till , % och ESt till, % samma år.

Emmaus Stockholm samarbetar, liksom deandra organisationerna med några kommunaladagligverksamheter. I Stockholmsområdet harDagligverksamheten i Järfälla kommun, det i sär-klass mest utvecklade samarbetet och står för enstor del av ESt:s överskott. ESt har som princip attalltid betala ut den vinst som kommer från dag-ligverksamheterna i stöd till samarbetspartners iSyd. De bidrog med % av det utbetaldaekonomiska stödet på drygt en miljon kronor.

Stödet till Afrika i dagEtt folk lever fortfarande under ockupation iAfrika, det Västsahariska folket som blev ockupe-rade av Marocko . Trots ett stort antal FN-resolutioner fortsätter ockupationen, vilken integodkänts av ett enda land i världen. RepublikenVästsahara (SADR) däremot, är i dag erkänd av

stater. Många människor flydde till Algeriet isamband med ockupationen och i exil var detkvinnorna som byggde upp flyktinglägren. Deblev tvungna att ta ansvar för allt, utbildning,hälso- och sjukvård, vattenförsörjning, avloppetc. Genom detta har de västsahariska kvinnorna

vuxit in i en ny roll med en utökad makt ochdärigenom ett större handlingsutrymme, vilketär en stor framgång och kan göra det möjligt förde västsahariska kvinnorna att ytterligare stärkasina positioner i det framtida fria Västsahara.I dag finns en kvinna i denVästsahariska exilreger-ingen, Moma Sidi Abde-hadi, hon är tillika ordfö-rande i det västsahariskakvinnoförbundet. Honanser att det var först i exilsom kvinnorna kom tillsin rätt men att kvinnorännu inte fått fulla rättig-heter. De västsahariskakvinnorna har dock kommit mycket långt genomansvaret för och organiseringen av flyktinglägreni över år. »Rättigheter är något du aldrig får, demåste tas, men vi har kommit långt« säger MomaSidi Abdehadi i Lena Thunbergs bok »Västsahara– Afrikas sista koloni«.

Redan inleddes klädstöd av EmmausBjörkå, till västsaharierna i flyktinglägren i Alge-riet. Fortfarande finns cirka flyktingar iAlgeriet, vilka är helt beroende av stöd frånomvärlden för sin överlevnad och således även äri stort behov av kläder. PS medlemsorganisatio-ner ombesörjer detta genom att skicka ca tonkläder per år med hjälp av SIDA-medel. PS haräven förmedlat vattentankbilar och reservdelartill POLISARIO:s flyktingläger i Algeriet. PS för-medlar under och proteinrik tonfisktill flyktinglägren, detta livsmedelsstöd uppgår


»Många människor flyd-

de till Algeriet i samband

med ockupationen och i

exil var det kvinnorna

som byggde upp flykting-

lägren.«

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 179

till miljoner kronor och finansieras med SIDA-medel. Genom riksorganisationen Praktisk Soli-daritet bidrar medlemsorganisationerna varje årtill POLISARIO:s informationsverksamhet i Sveri-ge. De senaste åren har stödet till detta uppgåtttill :– kr/år.

Upproret i det ockuperade Västsahara intensi-

fierades från och med början av och repres-sionen ökade från ockupationsmakten Marocko.Emmaus Stockholm och Brödet och Fiskarnalämnade med anledning av detta ett utökat eko-nomiskt stöd till POLISARIO för vilket sam-manlagt uppgick till närmare kr. Gävle-borgs Biståndsgrupp bjöd under sommaren in


Kläddistribution i POLISARIO:s flyktingläger i Algeriet.

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 180

fem ungdomar från POLISARIO som arbetademed gruppen och informerade vid olika evene-mang om situationen i flyktinglägren och detockuperade Västsahara.

I dag lever drygt en miljard, vilket motsvararen femtedel av jordens befolkning, i extrem fat-tigdom. Detta innebär en inkomst på mindre än USD per dag, livet för dessa människor handlarom att överleva för dagen. I Afrika söder omSahara, där flera av PS samarbetspartners arbetatoch arbetar har andelen extremt fattiga ökatunder de senaste decennierna. Sjukdomsföre-komsten har stor skuld i detta och i flera av södraAfrikas länder är den förväntade genomsnittligalivslängden år eller lägre. Vi talar om vår tidsyttersta plåga, hiv/aids, som hårdast drabbar desom bär upp samhället, de som försörjer barnoch gamla och som skall föra utvecklingenframåt. Värst drabbat av hiv/aids epidemin ärAfrika söder om Sahara, med miljoner smitta-de av det totala antalet på miljoner smittade ihela världen. Stora insatser är nödvändiga för attsäkra människornas och i förlängningen samhäl-lenas överlevnad i dessa länder.

Afrikagrupperna samarbetar med olika enskil-da icke-statliga organisationer (NGOs) i södraAfrika där projektens inriktning fokuserar på fat-tigdomsbekämpning, vilket innefattar de avgö-rande områden för en positiv utveckling, såsomsjukdomsbekämpning, jämställdhet, demokrati,utbildning och landsbygdsutveckling. Medlems-organisationerna i PS bidrar efter förmåga tillegeninsatsen i bland annat Afrikagruppernas/ projekt, där egeninsatser består av % och

SIDA står för % av budgeterade medel förolika samarbetsprojekt i södra Afrika.

Fattigdom påverkar kvinnor mer än män ochdet finns ett afrikanskt ordspråk som säger:»Utbilda en man och du utbildar en individ.Utbilda en kvinna och du utbildar en hel familj.«Arbetet med jämställdhet är också nyckeln till enframgångsrik bekämpning av hiv/aids. Så längeflickor och kvinnor inte kan säga nej till sex, ellerkräva säker sex kommer epidemin att fortgå ochdrabba de mest utsatta värst, fattiga flickor. Härbidrar PS medlemsorganisationer med ekono-miska resurser för att bekämpa vår tids värsta far-sot genom Afrikagrupperna och tillsammansmed PS samarbetsorganisationer i södra Afrika.

Fram till och med skickade PS kläder tillAngola med stöd från SIDA. Det var ett kata-strofstöd för att avhjälpa en del av den storanöden i landet till följd av kriget. Efter att inbör-


ADRA:s klädlager utanför Lobito i mellersta Angola.

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 181

deskriget upphörde har PS stöd nu allt merövergått till mer långsiktiga utvecklingsinsatser. Idetta arbete pågår ett särskilt samarbete mellanPS och den angolanska föreningen ADRA, somgenom olika projekt på landsbygden vill bidra tillen demokratisk, ekonomisk och social utvecklingi landet (se sid. ). Samarbetet går underbenämningen »partnerexport« och innebär attADRA köper kläder av PS till ett pris som liggerlägre än kostnaderna för att samla in, sortera ochskicka kläderna. PS stöd består i detta fall av skill-naden mellan PS kostnader och intäkter för kläd-sändningarna. ADRA säljer i sin tur klädernavidare och förtjänsten går in i dess projekt. Det ärutvecklingsprojekt och kreditverksamhet förbönder på den angolanska landsbygden, där mannu kämpar för att ta sig ur en extrem fattigdomefter sviterna av ett mer än år långt krig.

AvslutningsvisMed undantag för Västsahara har Afrika befriatsig från kolonialism och lagstiftad rasism somapartheid. Kvarstår gör kontinentens fattigdom,vilket kräver förändringar av den nu rådandevärldsordningen, till en mer rättvis sådan.

Mellan och fördubblades konsumtio-nen i världen. Den rikaste femtedelen av jordensbefolkning står för % av den privata konsum-tionen och den fattigaste femtedelen får hålla till-godo med , %. Överkonsumtionen av varor iNord beror till stor del på de låga priserna påvaror från Syd, vilket möjliggörs genom de lågalönerna där. Detta har bland annat bidragit till attavfallsmängden per person i Nord har tredubb-

lats de senaste tjugoåren. Överkonsumtio-nen medför mycketallvarliga belastningarpå miljön och jordensnaturresurser. En jäm-nare fördelning av jor-dens resurser är därför en av vår tids viktigasteangelägenheter.

Under nu rådande förhållanden är det dockangeläget att ta tillvara det som har producerats.Det gäller till exempel de kläder som nu i alltstörre utsträckning kasseras i förtid. Kläder somofta endast har använts en bråkdel av sin brukba-ra »livslängd« och som kan återanvändas i Nordeller i Syd och på så sätt ersätta en miljöbelastan-de nytillverkning. PS har genom sitt arbete visatatt begagnade kläder kan göra stor nytta i flyk-ting- och katastrofsituationer, men även vid för-säljning i Syd. De begagnade kläderna kan täckaett klädbehov till en mycket låg kostnad förmånga människor i Afrika som inte ens har rådmed de lågpriskläder som nu importeras dit frånAsien.

Insamlingsorganisationernas arbete med åter-bruk av kläder och andra varor är ett sätt att arbe-ta för en hållbar utveckling. Att stödja samarbets-organisationer i Syd som under svåra förhållan-den kämpar för att förbättra levnadsvillkoren förbefolkningen är det likaså. Förmågan att organi-sera verksamheten på ett sådant sätt att störstamöjliga stöd kan lämnas till dessa organisationerär i dag och för framtiden, den stora utmaningenför PS medlemsorganisationer. n


»PS stöd nu allt merövergått till mer långsiktiga utvecklingsinsatser.«

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 182


1994 BLEV SYDAFRIKA demokrati efter mer än år av apartheid. De andra länderna i södraAfrika befriades långt tidigare, men några av demgenomgått inbördeskrig och andra svårigheter. ISverige fick det folkliga solidaritetsarbetet medregionens befrielse – från -talet och fram till – en unik bredd och omfattning. Intresseoch engagemang för regionen finns i mångastycken kvar i det svenska samhället som en effektav detta.

I södra Afrika finns ett intresse av en doku-mentation av solidaritetsrörelsens verksamhetoch även av de olika befrielserörelsernas repre-sentationer här under kampens dagar. På förfrå-gan från arkiv i södra Afrika har Nordiska Afrika-institutet tagit ansvar för en kartläggning av rele-vanta arkiv i Norden, som kan dokumenteradessa aktiviteter. Arkivarbetet i södra Afrika fårockså stöd genom olika insatser från Sverige. Påhemsidan www.liberationafrica.se presenterasarkiven, nygjorda intervjuer med olika aktörer,andra berättelser och del bilder. Här finns ocksåen hel del av det material tillgängligt som TorSellström samlat för sina böcker. Där kommerförhoppningsvis även i framtiden en del materialatt finnas från detta dokumentationsprojekt.

Den här boken är en i en serie på fem inomprojektet »Folkrörelsernas solidaritetsarbete medsödra Afrika«. Projektet är ett gemensamt initia-tiv från de organisationer som var de viktigaste

aktörerna i att samla det folkliga solidaritetsarbe-tet. Projektet har samordnats och administreratsav Afrikagrupperna. som också ansvarat för Iso-lera Sydafrika Kommittén (ISAK) som ju intelängre existerar. En grupp av personer från ISAK:sledning och kansli har dock varit ansvariga för attleda den delen av projektet. Det praktiska solida-ritetsarbetet i form av kläd- och materialsänd-ningar dokumenteras av Praktisk Solidaritet.Skildringen av det breda kyrkliga arbetet inomdåvarande Svenska Ekumeniska Nämnden, dessolika medlemskyrkor och andra kyrkor ansvararSveriges Kristna Råd, SKR för. Arbetarrörelsensdel samordnas av Olof Palmes InternationellaCenter. Böckerna utkommer med cirka enmånads mellanrum från november till mars.

Böckerna kompletterar de tre böcker på eng-elska om Sveriges förhållande till befrielsekam-pen i södra Afrika av Tor Sellström, »Sweden andNational Liberation in Southern Afrika«, somgetts ut av Nordiska Afrikainstitutet. Dessa harsin tyngdpunkt på den svenska statens och reger-ingens stöd till befrielsekampen.

Sammanfattning av projektetDe olika delprojekten ska ligga till grund för pro-duktionen av en mer populärt hållen samman-fattning av det svenska folkliga solidaritets-arbetet. Den ska vara lättillgänglig för att nå en

Bokprojektet »Folkrörelsernassolidaritetsarbete med södra Afrika«

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 183

större publik. Det ska även göras en webb-version av materialet.

Materialet ska även bearbetas för eninternationell publik och översättas tillengelska. På samma sätt ska detta ävengöras tillgängligt på Internet. Dessa bådapublikationer beräknas utkomma underhösten .

En tredje slutprodukt är ett brett semi-narium. Då ska materialet presenteras,kommenteras och diskuteras av inbjudnaaktörer, journalister och akademiker frånsödra Afrika, Sverige och möjligen även deandra Nordiska länderna.

AvgränsningProjektet avser att täcka solidaritetsarbetetfrån fram till ländernas befrielse ellerdemokratisering och det betyder fram till .Delprojekten täcker olika tidsperioder beroendepå när engagemanget började och vad det omfat-tade. Vilka länder som berörs varierar också i deolika delprojekten. Sydafrika och Namibia är detdock behandlade i alla projekt. Även om dethandlar om perioden fram till »befrielsen« såberörs i viss mån även vad som hänt med solida-riteten efter den perioden. Det är i huvudsakarbetet i Sverige som belyses men även det arbetesom bedrevs på plats i södra Afrika under kam-pen spelar i många fall en stor roll för vad somhände på hemmaplan. I en del fall skedde arbete idet fördolda eftersom SIDA:s regler tvingade framett stort hemlighetsmakeri.

Det här projektet kommer inte att kunna täcka

hela det omfattande arbete som gjordes menavser att i alla fall visa huvuddragen och ge glim-tar av det mycket varierade arbete som förekom.

Projektsamordnare

BÖCKER I SERIEN:• Den stillsamma vreden – PRAKTISK SOLI-DARITET och södra Afrika 1969–1994är den andra boken i serien Folkrörelsernassolidaritetsarbete med södra Afrika. Boken kanliksom de övriga böckerna i serien beställas indi-viduellt eller som kraftigt rabatterat paket.


Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 184


De övriga titlarna:

• Under ISAK:s paraply – Isolera Sydafrika-kommittén 1979–1995 är berättelsen om den paraplyorganisation somen gång omfattade stora delar av folkrörelsesveri-ge. ISAK visade att det är möjligt att förena skildavärderingar i en gemensam aktion, om stridengäller en sak som höjer sig över de motsättningarman har för övrigt. Medlemsorganisationernaville här hellre sätta det gemensamma målet ifokus: Sydafrikas och Namibias befrielse frånapartheidsystemet.

Skribent är Karl-Gunnar Norén, ISAK:s kam-panjsekreterare –.

Boken utkom november .

• Uppdrag Solidaritet – Arbetarrörelsenoch södra Afrika 1960–94På -talet flyttade arbetarrörelsens kamp förrättvisa, frihet och demokrati över gränserna.Första anhalten blev södra Afrika. Olof Palmegick i spetsen i kampen, i världen och i Sverige.Men bakom honom fanns tusental människor iarbetarrörelsens organisationer som på olikasätt bidrog till den längsta, mest omfattande ochuthålliga solidaritetsengagemanget hittills.Birgitta Silén, som skrivit boken är biståndschefpå Palmecentret.

Boken utkommer januari .

• När södra Afrikas frihet var vår –Afrikagrupperna 1968–1994I slutet av -talet organiserade sig ett antal

aktivister för att ägna en stor del av sin vaknatid att stöda kampen för befrielse i södra Afrika.Vi gav villkorslöst stöd till den väpnade kampeni Portugals kolonier, dvs Guinea-Bissau, Angola,Moçambique, och senare Sydafrika, Namibiaoch Zimbabwe. Boken är skriven av aktivistersom var med.

Redaktör är Mai Palmberg, forskare på Nor-diska Afrikainstitutet.

Boken utkommer februari .

• »Gör ni då inte åtskillnad...?« Kyrkornaoch södra Afrika 1960–1994 Apartheid var ett ont system. Den ideologi sombar upp det var förrädisk.

Den teologi som stöttade det var förförisk.Också kyrkorna behövde klarsyn och mod föratt se verkligheten sådan den var. Boken gerexempel på hur kyrkliga organ till slut gick ispetsen för den opinionsbildning som ägde rumi Sverige och deltog i stödet till dem som i sitteget land kämpade mot apartheid.

Rune Forsbeck, som skrivit boken, var general-sekreterare i Svenska Ekumeniska Nämnden‒.

Boken utkommer mars .

• En sammanfattning av alla fem böckernaberäknas vara färdig till Bokmässan .

Mer information om utgivningen ochbeställning på www.nielsen-norenforlag.se

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 185

Källor:Manifest. Emmausrörelsens Manifest. Järfällaförsamlingsblad

(se www.Emmaus-International.org)

Referenspersoner:Emmaus Björkå:Björberg GunnarJohansson ChristerKlevemark Ove (tidigare Johansson)Larsson GöranLiljenström SusanneSandberg StellanSobeck MarionVärmby LennartEmmaus StockholmAndersson TommyBucht Vera (tidigare Dufwa)Dahlgren DonEnghart IngvarBrödet och FiskarnaGikanga NjengaHögberg Bertil, initiativtagare till historieprojektetJansson AndersKviberg BerntTånneryd Eva (Strimling -)Emmaus Fnysinge/SundsvallHolmberg IngerLarris IngridOlsson AnnaGävleborgs BiståndsgruppEricsson OveTham PeterAfrikagrupperna:Nilsson Hillevi

Arkivmaterial:Verksamhetsberättelser samt årsredovisningar förEmmaus Björkå, Emmaus Stockholm, Emmaus Fny-singe, Brödet och Fiskarna, Emmaus Sundsvall ochGävleborgs biståndsgrupp.

Korrespondens mellan samarbetspartners i södraAfrika och insamlingsorganisationerna.

Korrespondens mellan andra solidaritetsorganisatio-ner i Sverige och insamlingsorganisationerna.

Protokoll från styrelse- medlems- och årsmöten frånorganisationernas arkiv samt från Praktisk Solidari-tets arkiv.

Interna redovisningar och underlag från insamlings-organisationernas arkiv.

Rapporter:Andersson Tommy: Rapport från resa i Moçambiqueoch Angola .

Abrahamsson Hans: Den nakna sanningen – desvenska enskilda organisationernas klädstöd tillMoçambique och dess inverkan på lokaltextilproduktion. AFI – Area Forecasting Institute,Göteborg maj .

Belin Mikael, Jensen Laila, Klevemark Pia ochSjöblom Nils: Klädstödet till Angola. För vem?Flyktingar eller byråkrater? Praktisk Solidaritet .

Blid Nina: Handel på landsbygden iZambéziaprovinsen. AMODER, Maputo,Moçambique. september .

Dahlgren Don/Egerö Bertil: Utvärdering av PraktiskSolidaritets klädstöd till Angola. .

Dahlgren Don: Economies of non-governmentalorganizations institutional developement – moving

186

insam-en somas

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 186

from aid to traid. Master course – Developement andAid. Peace and Develpement Research Institute,Göteborgs universitet augusti .

Johansson Christer/Larsson Göran: Reserapport ANC juli – augusti . Praktisk Solidaritet.

Johansson Ove Sorteringsporjektet. Praktisk Solidaritetseptember 1990.

Johansson Ove: AMODER – Den mocambikanskaföreningen för landsbygdsutveckling. PraktiskSolidaritet oktober

Klevemark Pia/Strimling Eva: Rapport från besök iAngola ‒⁄-. Afrikagrupperna / PraktiskSolidaritet.

Larris Ingrid: Rapport från Tanzania och Mazimbojanuari . Brödet och Fiskarna

Larsson Göran/Högberg Bertil/Andersson Tomas:Reserapport Sydafrika augusti . PraktiskSolidaritet.

Persson Ina: Namunoprojektet. Praktisk Solidaritet,september

Runnquist Jan/Mucavele Custodio: Rapport frånutvärdering av FADERs verksamhet.

Praktisk Solidaritet december .

Strimling Eva: Reserapport Namibia januari –

februari . Praktisk Solidaritet

Wiggh Maria/Inze Hassan/Sobeck Marion/FjällemarkSusann/ Klevemark Ove/Holm Mats: AGRICOM –utdrag ur reserapporten sept. . Fyrgrupperna /Namunokommittén/Projekt ISA. .

Artiklar:Collin Robert: Klädinsamlarna tar hem jättevinsterna:Blinda barn blir blåsta! Artikel i FIB-Aktuellt (okäntdatum).

Ericsson Ove: Glöm inte Soweto! Debattartikel i GefleDagblad juni .

Garpe Margareta: Emmaus-basen angriper RäddaBarnen:- Ni lurar både allmänheten och u-länderna.Artikel i Aftonbladet februari .

Hilding Gunnar: Vart tar lumpen vägen? Artikel iVästmanlands länstidning december .

Högberg Bertil Intervju with Mrs Mary Iyambo heldon june .

Jagerskogh Katarina: De samlar lump för u-länderna.Artikel i Dagen

Johansson Åke/Stenius John: Du blir lurad! Artikel iExpressen februari .

Karlsson Anna Karin/Emmauskommunen iStockholm: Svalorna och Emmaus – två sidor avsamma mynt. Artikel i Rapport från SIDA september.

Kviberg Bernt: Emmaus – huset med den storafamiljen. Artikel i Svensk Veckotidning oktober.

Lindkvist Zäta: Storfamilj bra levnadsform i Björkå –Hushållsparoll: Allt mitt är ditt – Abbé Pierre ofta gästhos Emmus. Artikel i Kronobergaren, Växjö april.

Lundberg Lars: Man kan ta sig för pannan för mindre.www.riktpunkt.se

Lönnqvist Lena Kläder till södra Afrika. Artikel iBroderskap december

Mannberg Gittan: De har en vision. Artikel i Röster iRadio och TV, september .

Olsson Anna: Jag känner igen vreden som efter Palme-mordet. Artikel i NSD november .

Reibring Karin: Gav du kläderna till Barnens dag?Sandbäckstvätten tar förtjänsten. Artikel i

187

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 187

Enköpingsposten november .

Silfverberg Stefan: Att samla lump – en tyst protest motorättvisor. Hallandsposten .

Strimling Eva Sjukvård till SWAPO, steg och .Brödet och Fiskarna, november .

Strimling Eva: Brödet och Fiskarna – praktisktsolidaritetsarbete. Västerås Stiftsråd. Artikel i VästeråsStiftsbok ‒.

Vinterhed Kerstin: U-landshjälpare i Småland: I gruppkan man leva riktigt. Artikel i Dagens Nyheter juli.

W.C. Västeråsungdomar propagerar för en ny livsstil.Dagen april .

Zetterholm Gertrud: Brödet och Fiskarna. Artikel iFemina .

Broschyrer:Afrikagrupperna: Stöd SWAPO.

Afrikagrupperna: Sjukvård till SWAPO, .

Afrikagrupperna/Brödet och Fiskarna: MedicalService to SWAPO.

Brödet och Fiskarna: lok till Sydafrika från ASEA..Aktionsgruppen mot ASEA:s Sydafrikahandel.

Brödet och Fiskarna/Afrikagrupperna / Västerås Stift:Startpaket till Moçambique. .

Litteratur:Davidson Basil: Afrika i det tjugonde seklet . :aupplagan, Nordiska Afrikainstitutet, Uppsala .

Hermele Kenneth, Palmberg Mai, Afrikagrupperna:Södra Afrika – kamp för befrielse och utveckling.Afrikagrupperna i Sverige, .

Kallings Lars O: Den yttersta plågan – boken om AIDS.Nordstedts .

Leijnse Emma: Solidaritetens ansikte – historien omEmmaus Björkå.

Petrus de Dacia-föreningen: Abbé Pierre – medlumpsamlare ch hemlösa. AB Dacia-Tryck, Stockholm.

Sachs Jeffrey: The end of poverty – how we can make ithappen in our lifetime. Penguin Books, London .

Simon Boris: Abbé Pierre. Diakonistyrelsens okförlag,Stockholm .Thunberg Lena: Västsahara – Afrikas sista koloni. :aupplagan. Föreningen Västsahara .

Hemsidor:www.afrikagrupperna.sewww.brodetofiskarna.sewww.emmaus.aos.se (Emmaus Stockholm)www.emmausbjorka.sewww.emmaus-international.orgwww.esul.se (Emmaus Sundsvall-Luleåsbiståndsfond)www.gavlebistand.sewww.praktisksolidaritet.sewww.snf.se (Svenska Naturskyddsföreningen)

Fotografer:Dahlman Gunnar s. (Guinea Bissau )

Thulin Staffan s. (Sally Mugabe besöker EmmausBjörkå)

Högberg Bertil s. (ZANU:s tryckeri i Maputo )samt s. (Dr Indongo, ansvarig läkare iSWAPO:sflyktingläger i Kwanza Sul i Angola)

Öhman Mats s. 66 (Självständighetsfirande i Zim-babwe )

188

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 188

Dreifaldt Georg . (Lindiwe Mabusa och BertilHögberg)

Andersson Tommy s. (ANC-lagret i Luanda. Mittenav -talet) samt s. (Inköpta basvaror till Namu-no-projektet) samt s. (Klädutdelning för …) s. ,(ADRAs klädlager…) . (Kläddistr…)s.

(ADRA:s klädlager…) s.

Larsson Göran s. (Mr Morody demonstrerar vat-tenpumpen vid ANC-läger i Zambia)samt s. (OveKlevemark tillsammans med några av AMODER:sgrundare, framför det första kontoret) samt s.

(När handeln normalliserades ökade konkurrensenfrån…)

Arwén Birgitta s. (En sjukvårdscontainer tillSWAPO öppnas) samt s. (Magdalena Bjerneld,sjuksköterska i Kwansza Sul, Angola)

Sandén Per s. (Sjukvårdsteamet och Sam Nujoma,SWAPO:s president, i Kwansa Zul)

Bjerneld Magdalena s. (Susan Beckman, läkare iKwansa Zul)

Thege Charlotte s. (Storsortering på EmmausStockhlm….)

övriga fotografer är okända för oss

IllustratörBordy Göran

FörfattarpresentationTill vardags arbetar Anja Björk som ekonomiansvarigpå Emmaus Stockholm och på riksorganisationenPRAKTISK SOLIDARITET. Hon började sitt förstaarbete inom Emmausrörelsen i Sverige, våren påEmmaus Björkå i Småland. Sedan har hon ihuvudsak arbetat för Emmaus Stockholm, samtunder fyra år studerat samhällsvetenskapliga ämnen

vid Stockholms universitet.

Författarens tackDet är många personer som har varit till stor hjälp iarbetet med den här historieskrivningen. Flera perso-ner ute i medlemsorganisationerna har arbetat medframplockning ur arkiv, funnits tillgängliga försakupplysningar och tagit sig tid att granska utkastunder arbetets gång.

Några personer har varit helt avgörande för attprojektet skulle lyfta. Bertil Högberg, som såg till atthistorieprojektet blev verklighet. Tommy Andersson,som genom sin tillit till min förmåga och känsla förhistorieskrivningens delar och dess helhet, varit ettoumbärligt stöd från allra första början till arbetetsslutförande.

Stellan Sandberg, Bernt Kviberg och Eva Tånneryd,tidiga förgrundsgestalter, vilka delat med sig av storkunskap och ett engagemang fyllt av uppriktighet.

Stort tack till Er alla!

189

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 189

190

Abbé Pierre , , , ,

Abrahamsson Hans

ADRA , , , , , , ,,

Agostinho Neto , , ,

AGRICOM , , , , , ,, , , ,

Algeriet ,

AMANDLA , ,

Amatila Ben

Amatila Libertine

Amilcar Cabral ,

AMODER , , , , ,

ANC , , , , , , , ,, , , , , , , , ,, , , , , , , ,

Anders Jansson , ,

Angola , , , , , , , , ,, , , , , , , , , ,, , , , , , , , ,, , , , , , , , ,, , , , , ,

Ann Mari Heed

Anna Olsson , , , , ,

Antonio de Spinola

Antonio Lengue

Antonio Neto ,

Apartheid , , , , , , ,

ARO , , ,

Aron Mushimba

ASEA , , ,

Aurora-gruppen

Bangladesh ,

Barbro Protain

Beckman Susan Lennart , ,

Bendix ,

Bengt Lindqvist

Berggren Ninni

Berlinkonferensen

Bernt Kviberg , , , , , ,

Bertil Egerö

Bertil Högberg , , , , , , ,, , , , , , , ,

Bibeln

Bjerneld Magdalena ,

Björberg Gunnar , ,

Bo Göran Dahlberg

Brask Maja

Brenner Mats

Brödet och Fiskarna , , , ‒,, , , , , , ‒, , , ,, , , , , , , , ,, , , , , , , , ,, , , , , , , , ,, ,

Bucht Vera (tidigare Dufwa) , ,

Burmeister Susanne

Camilla Larsson ,

Canada Park

Cassamo , ,

CCN

Chile

Chissano ,

Chitepo ,

Chokwenda , ,

Christer Johansson , , , ,

CPZS , ,

Cuito Cuanavale ,

Dakar

Dakawa

Dar es Salaam , , , , , ,

Didymus Mutasa ,

Domkyrkoförsamlingen

Don Dahlgren , , ,

Dr Indongo , ,

Drougge Anders

Durban

East London

Eduardo Moldane

Elisabeth Finné

Emmaus Björkå , , , , , ,, , , , , , , , , , ,, , , , , , , , , , ,, , , , , , , , , ,, , , , , , , , ,, ,

Emmaus Fnysinge , , , , , ,, , , , , ,

Emmaus International ,

Emmaus Manifest

Emmaus Stockholm , , , , ,, , , , , , , , , , ,, , , , , , , , , ,, , , , , , , , ,, , , , , , ,

Emmaus Palestina

Emmaus Sundsvall , , , , ,, , , , , , ,

Eritrea

ESt , , , , , , ,

ESu ,

ESUL ,

Eva Lundström

Eva Strimling , , , , , ,, , ,

Eva Tånneryd , , , , ,

EYS

FADER

Filippinerna , ,

FN , , , , , ,

FNLA , , , ,

Frankrike , , ,

Index

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 190

191

FRELIMO , , , , , , , ,, , , , , , ,

Frontstat ,

Fyrgrupperna , , , ,

Gabriel Nantana

George Rutanshire ,

Gerardo Lizano

Guinea Bissau , , , , , , ,,

Gunilla Löfgren

Gävleborgs Biståndsgrupp , , ,, , , , , , , , ,, , , , ,

Göran Johansson

Göran Larsson , , , ,

Göran Nilsson

Görel Forsling

Göteborg , , , , , , , ,,

Hans Andersson

Hans Nyberg

Harare ,

Henric Thorn

Henrik Hedén ,

Hiv/aids

Ian Smith

IMF

Inga Sandberg , ,

Inger Holmberg ,

Ingrid Larris , , , ,

Ingvar Enghart ,

Inkhata

Iringa

ISA ,

ISAK , , , , ,

Jackie Seleby

Jairos Ruredzo

Jan Löfgren , ,

Jan Runnqvist

Jimmy Jonas ,

Josiah Tongogara

Kallhälls Daglig Verksamhet

Kampala ,

Kap Verde öarna

Kapstaden

Karin Fürst ,

Karin Wahlund

Karl Erik Manell

Kassinga ,

KDV

Kenya

KFML(r) ,

Kina Hemlin ,

Klädkriget , ,

KPML(r) , ,

Kwanza Sul , , , ,

Lars Lundberg

Lasse Ström

Lennart Palmeus , , , , , ,

Lennart Värmby , , , ,

Lindiwe Mabusa , ,

Lissma , , , , , ,

Lizano Gerardo

Lobito , , , ,

Luanda , , , , , , ,,

Lucio Lara

Luleå , ,

Lund , , , , , , , ,

Lusaka , , , ,

Lutherhjälpen ,

Lysekil

Malaria

Malmö , , ,

Maputo , , , , , , , ,, ,

Marion Sobeck , , ,

Mateus Neto

Maxton Mutongolume

Mazimbu , ,

MINARS , ,

Moçambique 4, , , , , , ,, , , , , , , , , ,, , , , , , , , ,, , , , , , , , ,,

Morgan Jonsson , ,

Moton Malianga

Moyana Salomão

MPLA , , , , , , , , ,, , , , , , ,

Nairobi

Namibe , ,

Namibia , , , , , , ,, , , , , , , , ,, ,

Namunoprojektet , , , ,

NDF ,

Nelson Mandela ,

NGO ,

Ninni Uhrus ,

Noel G. Mukene

Nordiska Afrikainstitutet , , ,

Ny Gemenskap ,

Nya Testamentet

Ola Ullsten

OMA , ,

Oman , , , , ,

Onésimo Silveria

Ove Ericsson , ,

Ove Klevemark ,

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 191

192

PAIGC , , , , , , , , ,, ,

Palestina , , ,

Paris , ,

Partnerexport ,

Patrik Protain

Pedro Van Dunem

Peter Tham

PF

PFLO , , , , ,

Pia Klevemark ,

POLISARIO , , , ,

Port Elisabeth

Portugal , , ,

PRAKTISK SOLIDARITET , , ,, , , , , , , , ,, , , , , , , , ,,

Rega Hodgson

RENAMO , ,

Robert Mandebvu

Robert Mugabe , ,

RRR

Rättvik ,

SADR

Salomão Moyana

Salvadoranska Föreningen

Sam Nujoma , , ,

Samora Machel , ,

SAP

Saydi Mingas

SEAS , , , , , , ,

Senapskornet ,

Senegal

SFF ,

SIDA , , , , , , , , , ,, , , , , , , , , , ,, , , , , , , , ,, , , , , , , , ,

, , , , , , , , ,

Simon Muzenda ,

Skåne Ask

SMU

SOMAFCO , , , ,

Sowetoupproret

Stefan Carlsson

Stellan Sandberg , , , , , ,, , , , ,

Sten Andersson

Stockholm , , , , , , , ,, , , , , , , , , , ,, , , , , , , , , , ,, , , , , , , , , ,, , , , , , , , ,, , , , , , , , ,

Sture Lidén

Sundsvall , , , , , , ,, , , , , , , ,

Susanne Fjällemark ,

Svalorna , , , ,

Svensk-Tanzaniska föreningen

SWAPO , , , , , , , ,, , , , , , , , ,, , , , , , , , ,,

Swaziland

Syd , , , , , , , , , ,, , , , , , ,

Syd Rhodesia

Sydafrika , , , , , , , ,, , , , , , , , ,, , , , , , , , ,,

Sydjemen

SÄPO

Sören Lindh

Tanzania , , , , , , , ,, ,

Teddy John Frank

Tomas Tejle

Terai Ropa

Textilindustri

Thanapara ,

Tomas Andersson ,

Tommy Andersson , , , ,

UD ,

UFF , ,

Uganda ,

Umkhonto we Sizwe

UNITA , , , , , ,

Uppsala , , , , , , , ,,

USA , ,

Vallentuna , , ,

Vera Dufwa

Vietnam , ,

Viktor Nkandi

Värmland , , , ,

Värmlands Insamlingsgrupp

Värtahamnen

Västerås , , , , , , , ,, , , ,

Windhoek ,

Zambia , , , , , , ,, , , ,

ZANLA

ZANU , , , , , , , , ,, , , , , , , , , ,, , ,

ZAPU , , , ,

Zimbabwe , , , , , , , ,, , , , ,

Åseda

Örebro Biståndsgrupp , ,

Emmaus061129 07-01-22 18.52 Sida 192

den stillsamma vreden - nordic africa institute...stödet till anc utvärderas 121 stödet avslutas...

Documents