båda - - …...isbn 91-87448-262 ” ”det är bra att vara tjej när man är ledsen eller...

Rapport från barnens myndighet

Barnombudsmannen 2001

Bådaär bäst,

typ

ISBN 91-87448-262

””Det är bra att vara tjej när man är ledsen eller liknande för då harman tjejkompisar som tröstar en och inte tycker att man är mesig ellernåt… Eller när man har kärleksproblem.”

”Det är bra att vara kille när man söker jobb för att man får högrelön.”

Flickorna är mer socialt anpassade i skolan, medan pojkarna drartill sig större och ibland negativ uppmärksamhet. Det är en upp-fattning som bekräftas av de enkätsvar som BO har fått via sinakanaler på Internet från flickor och pojkar på mellanstadiet ochhögstadiet. Pojkarna i högstadieåldern verkar ha bättre självförtro-ende än de jämnåriga flickorna, som inte känner sig lika uppskatta-de som i mellanstadiet.

Vuxnas stress håller på att bli barnens. Det finns undersökningarsom visar att antalet barn och ungdomar med stressrelaterade sym-tom har ökat under de senaste åren. BO har via Internet ställt frå-gor till barn och ungdomar om hur de själva ser på stressen i sko-lan.

I ett särskilt kapitel sammanfattas arbetet med barnkonventio-nen och de erfarenheter som hittills har gjorts. Ett avsnitt beskriverarbetet med barnkonsekvensanalyser och betydelsen av att ”tänkaefter före” och göra en prövning av barnets bästa inför ett beslut.

De två förslag som BO riktar till regeringen handlar om barnetsbästa i verkställighetsmål och barnets ställning i asylprocessen.

Båda är bäst, typ

BARNOMBUDSMANNEN 2001

RAPPORT FRÅN BARNENS MYNDIGHET

2

Barnombudsmannen, BO, ska ta tillvara barns och ungdomars rättigheter ochintressen i samhället. BO ska särskilt uppmärksamma att lagar och andra författ-ningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges åtagande enligtFN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Uppgiften är att arbe-ta generellt för barn och ungdomar och företräda dem i den allmänna debatten.Myndigheten ska prioritera frågor som rör barn i utsatta situationer.

Båda är bäst, typär utgiven av Barnombudsmannen, Stockholm, 2001

Adress:

Barnombudsmannen, Box 22106, 104 22 Stockholm

Tfn: 08-692 29 50

Fax: 08-654 62 77

BO direkt:020-23 10 10 – för barn och unga upp till 18

E-post: [email protected]

Hemsida: www.bo.se

Omslagsfoto: Jörgen Ulvsgärd

Formgivning: Gunnar Elvin

Tryck: Bomastryck, Stockholm

ISBN 91-87448-262

Barnen och ungdomarna på bilderna i denna publikation har ingenting med textinnehållet att göra.

3

InnehållFörord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .5

Alla barn ska ha samma rättigheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .7Flickors och pojkars självförtroende, av Dagmar Lagerberg . . . . . . . .11

Tjej eller kille – spelar roll?… . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .13BO frågar barnen och ungdomarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .15Några reflexioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .38Lika rätt, lika värde, lika villkor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .41Korta statistiska fakta om skillnader mellan flickor och pojkar . . . . . .56Jämsides . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .58Skilda världar? Om flickors och pojkars uppväxtvillkor,av Birgitta Qvarsell . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .63

De’ e’ mycke’ nu… . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .65BO:s stressenkät på nätet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .71BO:s ståndpunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .83Pojkars och flickors kroppar, av Kristina Berg-Kelly . . . . . . . . . . . . .87

Barnkonventionen – på väg att slå igenom . . . . . . . . . . . . . . . . . . .89Barnkonventionen i myndigheterna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .95Barnkonventionen i kommuner och landsting . . . . . . . . . . . . . . . . .98Barnkonsekvensanalyser i teori och praktik . . . . . . . . . . . . . . . . . .100En modell för en barnkonsekvensanalys . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .103Få forskningsprojekt om barnkonventionen . . . . . . . . . . . . . . . . .108Låt barnen vara med och bestämma . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .111Risktagande tjejer och inkännande killar, av Thomas Fürth . . . . . . .119

BO tar ställning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .121Ta hänsyn till barnets bästa i verkställighetsmål! . . . . . . . . . . . . . .122Förbättra barnens ställning i asylprocessen! . . . . . . . . . . . . . . . . .128Lika eller olika inför lagen, av Åke Saldeen . . . . . . . . . . . . . . . . .135

BO syns och hörs . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .137

Bilagor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .147Skolor som medverkat i BO:s enkäter på Barnkanalen och Unga Kanalen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .148Viktiga remissvar och skrivelser 2000 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .150BO:s personal och konsultativa råd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .152Lagen och instruktionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .153BO:s publikationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .155

5

FörordFör att få veta hur barn och ungdomar själva ser på sina liv ur ett jämställd-hetsperspektiv har Barnombudsmannen (BO) ställt frågor till flickor och poj-kar om deras villkor och roller. Vi redovisar svaren i årets rapport. Frågornahar utarbetats tillsammans med en grupp ungdomar och har besvarats viaInternet av våra kontaktklasser på mellan- och högstadiet.

Barn och stress är ett område som har diskuterats mycket det senasteåret. Rapporten Barns och ungas stress – en studie i hur barn och unga påver-kas av sin fysiska och psykosociala arbetsmiljö i skolan har tagits fram på upp-drag av BO. Vi har också frågat barnen och ungdomarna via Internet hur desjälva ser på stressen i skolan.

BO har en viktig roll när det gäller att genomföra barnkonventionen,främst för att ge kunskap, och sprida goda exempel, men också för att utvär-dera och analysera det arbete som bedrivs. Vi sammanfattar erfarenheter ochslutsatser.

BO tar ställning i två viktiga frågor. Den första handlar om barnets bästa iverkställighetsmål, där BO har gjort en studie av 103 länsrättsdomar. Denandra tar upp barnets situation i asylprocessen utifrån en studie som BO hargjort av ett antal asylbeslut som rör barnfamiljer.

Båda är bäst, typ vänder sig i första hand till regeringen, men också tillriksdagsledamöter och andra beslutsfattare på nationell nivå. Vi hoppas sam-tidigt att alla andra som arbetar med att förbättra barns och ungdomars vill-kor ska tycka att rapporten är intressant.

barnRÄTTIGHETER

ska hasamma

ALLAAlla barnska hasammarättigheter

A L L A B A R N S K A H A S A M M A R Ä T T I G H E T E R

När ett barn föds är det omedel-bart en egen liten varelse som är nyfikenpå livet och ger sina föräldrar en fullstän-digt kravlös kärlek. Barnets situation ochframtid kommer till stor del att vara bero-ende av föräldrarna.

För många människor är förmånenatt bli förälder det viktigaste i livet. Bar-nen är framtiden och ger livet en extramening. Men att vara förälder är inte alltidså lätt. Det är ett stort ansvar som gerupphov till många svåra utmaningar. Dukan känna dig både ensam och osäker. Detär inte alltid som du vet vad som är rättoch fel. Är du ensamstående kanske det

heller inte finns någon som du kan rådfråga eller dela ansvaret med.Ett land som vill skapa goda uppväxtvillkor för barnen måste se och höra

föräldrarnas behov och önskemål. Att skapa förutsättningar för ett gott för-äldraskap är sannolikt en av de viktigaste uppgifterna för beslutsfattare somönskar att få ett ökat barnafödande och som vill ge barnen en bra start ilivet.

Vi behöver ett barnvänligare samhälle

Samhället måste formas så att fler unga människor vågar att ta steget attbli föräldrar. Osäkerhet inför framtiden, dålig ekonomi eller brist på tid fårinte bli avgörande skäl för att avstå från barn. Arbetslivet måste ta bättrehänsyn till att föräldrar behöver mer tid för sina barn, och samhällsplaner-ingen måste i större utsträckning utgå ifrån barnens och föräldrarnas behov.Barnfamiljernas ekonomiska situation är också viktig för att barnen ska måbra. Det behövs ett barnperspektiv på föräldrarollen och föräldrarnas vill-kor.

Tidsbrist är något som många känner av idag. Föräldrarnas och skolperso-nalens brist på tid, liksom andra vuxnas stressiga vardag påverkar barnen.Ibland kan de unga själva ha så många inbokade aktiviteter att de känner sigstressade. Hur ska vi på olika sätt kunna underlätta för vuxna att få mer tidför barnen i hemmet, skolan och på fritiden. Vi har frågat barnen och ungdo-marna via Internet hur de ser på stressen i skolan och redovisar svaren i åretsrapport.

Barn och ungdomar har alldeles för små möjligheter att vara med ochpåverka sin vardag. Samhällsplaneringen utgår alltför sällan ifrån barnens

8

Foto

: B

osse

Kin

nås

Lena Nyberg, ny barnombudsman.

B A R N O M B U D S M A N N E N S Å R S R A P P O R T 2 0 0 1

behov. Barnperspektivet finns ofta inte med i de överväganden som görs isamband med olika beslut. När beslutsfattare tar fram underlag för till exem-pel nya bostadsområden, nya vägar eller nya skolor måste barnens behov ochsynpunkter vägas in lika självklart som andra intressen.

Om barnen får vara med och bestämma innebär det inte bara att beslutenblir bättre utan också att det lägger grunden för att barnen i större utsträck-ning kommer att kunna bli mer delaktiga och ta ansvar i sina liv.

BO lyfter fram barnperspektivet

Genom strategiarbetet för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättig-heter i Sverige ökar kunskapen hos beslutsfattare på alla nivåer om behovetav ett barnperspektiv. För varje beslut som ska fattas behöver en barnkon-sekvensanalys göras. Det särskilda uppdrag som BO har fått för att arbetamed kommuner, landsting och statliga myndigheter är mycket viktigt ochomfattande. Uppgiften ger oss anledning att utveckla både informations- ochutbildningsmetoder för att nå ut till så många som möjligt. Men den absolutviktigaste uppgiften är att väcka förståelse för barnperspektivet i beslutsfat-tandet.

När orättvisorna ökar i samhället drabbar det ofta våra barn och ungdo-mar hårdast. Nittiotalets arbetslöshet och besparingar inom offentlig sektorhar lämnat spår runt om i Sverige. Samtidigt som många barn växer upp imiljöer med bättre materiell och social standard än förr är det alltför mångabarn som har sämre förutsättningar än tidigare generationer.

Skillnaderna visar sig på många områden: i skolarbetet, i aktiviteterna påfritiden, under loven och i familjernas ekonomi. Datoranvändning, resor ochföreningsaktiviteter är några områden där barns och ungdomars villkor sermycket olika ut och kan skapa olika förutsättningar för resten av livet.

Tjej eller kille – spelar roll?

Även om Sverige har kommit en bra bit på väg i jämställdheten kan vi kon-statera att vi ofta präglar barnen i traditionella könsmönster. Vi vet också attsamhället satsar olika mycket på verksamheter som riktar sig till flickorrespektive pojkar. Det visar sig till exempel i resurser till föreningsliv ochidrottsanläggningar.

I årets rapport redovisar vi en enkätundersökning som bland annat visarbarns och ungas syn på sina egna villkor på grund av kön. Det är glädjandeatt både pojkar och flickor anser att de i pedagogiska avseenden i skolan blirjämlikt behandlade. Det som oroar är att svaren visar att flickorna på högsta-diet blir mer mobbade med könsord eller liknande glåpord än pojkarna.

9


Olika barn behöver olika mycket stöd

Barn och ungdomar är ingen homogen grupp. Det finns olika behov och oli-ka önskemål. Vi vuxna måste ta tillvara den kraft som finns hos våra yngstagenerationer men också respektera den vilja som finns bland dem. FN:s barn-konvention är ett viktigt och effektivt instrument för att öka barns och ung-domars delaktighet.

Vissa barn och ungdomar har särskilda behov som måste tillgodoses, sombarn med fysiska eller psykiska funktionshinder. Det kan även vara barn medolika behov på grund av den sociala situation de befinner sig i eller behovsom bottnar i etniskt ursprung. Alla barn ska ha samma rättigheter och skakunna ställa samma krav på delaktighet och inflytande, men de behöver olikastöd och hjälp för att kunna ta för sig.

För att öka kunskapen om vilka behov som finns hos vissa grupper av barnkommer BO att granska situationen för både fysiskt och psykiskt funktion-shindrade barn. Får dessa barn det stöd som de behöver och som de har rätttill? Många signaler tyder på att det finns brister och att behoven inte upp-täcks tillräckligt tidigt. Det finns inte heller alltid resurser att möta behoven iett tidigt skede, vilket ofta förvärrar problemet och ökar behovet av insatser.

Sveriges riksdag har slagit fast att det finns fem nationella minoriteter ivårt land. Ett skäl till detta är att kunna bevara språk, kultur och traditioner.Det finns anledning att tro att dessa minoriteters barn har specifika behov.BO vill öka kunskapen om dessa barns behov och önskemål för att på ettbättre sätt kunna föra även deras talan.

I slutet av 80-talet och i början av 90-talet föddes det många barn i Sveri-ge. Det kom att kallas ”babyboomen”. Denna grupp barn börjar nu närma sigtonåren. Det ställer redan stora krav till exempel på skolan och fritidsaktivi-teterna. Sannolikt kommer kraven på olika aktörer att öka. Föreningslivet,inte minst idrottsorganisationerna, har redan konstaterat att det kan varasvårt att möta alla ungdomars behov och önskemål. Detta ökade behov kom-mer att visa sig på en rad områden. Det sker samtidigt som delar av denkommunala sektorn har minskat sina resurser till barnoch ungdomsverk-samheten och föreningslivet på många håll fått kärvare villkor.

Den ”tonårsboom” som nu står för dörren kommer att skapa ett ökat krav påvuxenvärlden att se och ta till sig de behov och de rättigheter som barn ochunga har. Mycket talar dessutom för att vi samtidigt går emot en ny babyboom.Den är välkommen, men ställer ökade krav på att sätta barns behov främst!

Lena Nyberg

10


FLICKORS OCH POJKARS SJÄLVFÖRTROENDE

Av Dagmar Lagerberg, docent vid Barnhälsovården,Akademiska sjukhuset, Uppsala

Strax före jul blev jag vittne till att några pojkar i 12-årsåldern pucklade påvarandra i tunnelbanan. Det handlade om rejäla sparkar och slag. Den slagna

pojken verkade tycka att det hela var ganska kul. Igänget befann sig tre pojkar och en flicka. Jag sadenågot om att de inte borde bråka så nära spåret, meninnan jag hunnit utveckla detta kom en annan kvinna,tydligen lärare, och sade till dem på skarpen. Blandannat nämnde hon att tunnelbanan är allmän platsoch att om man vill bråka så får man göra det någonannanstans. Ungdomarna avfärdade henne närmasthånfullt. Bråket fortsatte, varför jag gick fram och togupp tråden med allmän plats och sade att här får man

inte slåss. Vadå allmän plats? undrade flickan. Jag: ja, en plats för alla, alla fårvara här, man får prata men inte slåss. Flickan höll tydligen inte med efter-som hon avslutade samtalet med en kraftfull uppmaning: Du ska hålla käf-ten, jävla kärring!

Nu blev ju det hela rätt misslyckat men förhoppningsvis inte helt förgä-ves. Två saker slog mig. För det första: Varför var flickan den mest verbaltaggressiva? Varför protesterade hon inte när pojkarna slogs? Var det för atthålla sig väl med pojkarna, för att visa dem ”respekt” eller för att imponerapå dem? Vad säger detta om hennes självförtroende? För det andra slogs jagav hur synd det var att dessa barn går miste om så mycket. Ett civiliserat livkanske, ett liv där man inte kräver utan förtjänar respekt, och där kärnan imänniskors umgänge är samtal och inte handgripligheter. Det var påfallandeatt de värsta skällsorden kom från flickan, men samtidigt kunde jag ana englimt av intresse när hon frågade vad allmän plats var för något.

Ja, vad är allmän plats, och varför är det så viktigt? Det är mer än en platsför alla. I själva verket är det en grundbult i vår demokrati. De gamla greker-nas agora, romarnas forum, demokratiernas torg. Torget är vår viktigaste civilamötesplats – inte bara marknadscentrum utan varje mänsklig mötesplats –utanför den privata sfären. Fria medier, seminarier, föreningar, samtal, debat-ter med möjligheten till ett fritt meningsutbyte. Delaktigheten i beslut somgäller oss alla. Respekten för samtalets inneboende kraft. Alla tänkbara pro-blem, erfarenheter, förslag som rör politik och mänsklig sammanlevnad hörhemma på torget.

11


Barnombudsmannen har i ett remissvar på demokratiutredningen framhål-lit att barn inte räknas som fullvärdiga medborgare. Deras rätt till inflytandetas inte upp. Annars finns här, i skärningspunkten mellan barns och ungasrätt till inflytande och de torgplatser vi faktiskt förfogar över, mycket att göraför att utveckla de ungas reella möjligheter till åsiktsbildning och ett växandeinflytande. Kanske skulle man kunna kalla det medborgaranda. En medborga-re är någon som deltar aktivt i ett större sammanhang än det privata. Menom man slåss, vandaliserar, okvädar och snattar kan man inte samtidigt varaen fri och delaktig medborgare.

Vad har nu detta med flickor och pojkar att göra? Jag menar att det fort-farande finns stora skillnader i pojkars och flickors möjligheter att uttryckasig som medborgare, och att detta har att göra med skillnader i pojkars ochflickors självförtroende. Forskningsresultat visar att självförtroendet är ungefärlika starkt hos båda könen fram till förpuberteten, men sedan händer något.Efter puberteten har flickor genomsnittligt lägre självförtroende än pojkar.BO:s egen enkät till 15–16-åringar på Unga Kanalen visade att bara var tion-de ungdom ansåg att flickor har störst självförtroende, medan över hälften avbåde pojkar och flickor menade att självförtroendet är störst hos pojkarna.Samtidigt framgår det av flera undersökningar att flickors betyg är bättre änpojkars. Flickor är alltså duktiga. Deras goda förutsättningar i skolan bordekunna ge dem ett starkt självförtroende och dessutom en betydande ”torg-kompetens”.

Min viktigaste synpunkt när det gäller flickor och pojkar är alltså attfamilj och samhälle bör förenas i en strävan att stärka flickors självförtroende.Denna strävan bör omfatta alla barn i vårt land. Alla barn ska känna att de ärvärda uppmärksamhet och att deras synpunkter är viktiga. Alla ska upp-muntras att delta i debatt och samtal på lika villkor. Flickor är, liksom pojkar,självständiga subjekt. Det är inte rimligt att flickors möjligheter att delta ikamratsamvaro, kultur- och samhällsliv begränsas, medan pojkarna får full fri-het. Jag skulle önska att man redan på dagis aktivt uppmuntrade flickors(och naturligtvis också pojkars) självförtroende, så att både flickor och pojkarså småningom kan lämna skolan väl rustade att fungera som medborgare. Ytt-randefrihet och mänskliga rättigheter är inte självklarheter överallt. Vuxen-världen måste ta på sig ansvaret att förmedla mänskliga rättigheters innehålloch värde på ett sätt som kan locka ungdomar.

12

– spelar roll

tjej eller

kille?

Tjej eller kille – spelar roll?

T J E J E L L E R K I L L E – S P E L A R R O L L ?

Flickor är kvinnor kroppsligt och biologiskt liksom pojkar är mänkroppsligt och biologiskt. Men kvinnligheten och manligheten är något mantillägnar sig och att vara kvinna eller man är något man lär sig. Det skapadekönet, genus/gender, återskapas på nytt av alla individer i generationerna, ärkulturellt betingat och öppet för förändringar, även om vissa strukturer ver-kar vara mycket seglivade.

Redan mycket små barn är lyhörda för signaler om hur flickor och poj-kar ska vara. Föräldrar och pedagoger måste kritiskt granska sina egna utta-landen, tonfall och blickar om de ska kunna fostra barnen till jämställdhet.Skillnaderna kan vara mycket subtila och så inrotade att de är svåra attkomma åt.

Fördelar och risker

Fördelar med ett genusperspektiv på barn är att det tydliggör att flickoroch pojkar även i vårt land har delvis olika livssituationer i familjen, i för-skolan, i skolan och på fritiden. Flickors och pojkar hälsa är olika i ett sta-tistiskt perspektiv och en del av dessa skillnader finns redan i det biologiskakönet.

Risker kan vara att skillnader mellan könen cementeras och att andraskillnader i barns villkor tonas ner, exempelvis skillnader i socioekonomiskaförhållanden, frisk – långvarigt sjuk, om barnet lever på landsbygd eller istorstad. Könsuppdelningen är emellertid självklar och livslång. De flestaandra förhållanden i en persons liv kan ändras flera gånger.

Pojkar och flickor är barn i utveckling och alla könsrollsuttryck är intelika säkra uttryck för massiv könssocialisation. Mycket beror på åldern ochförändras med åren.

Barnkonventionens artikel 2

Att uppmärksamma könsskillnaderna mellan barn är självklart när intentio-nerna i barnkonventionens artikel 2 ska genomföras. Det borde vara likasjälvklart och statistiskt möjligt att nyansera och fördjupa analyserna medandra uppdelningar som i ett samhälle kan ge upphov till diskrimineringmellan olika grupper av barn.

14


BO FRÅGAR BARNEN OCH UNGDOMARNA

För att få kunskap om hur barn och ungdomar själva ser på några av sinavillkor ur ett jämställdhetsperspektiv har BO ställt frågor till flickor och poj-kar om deras villkor och roller i skolan och i allmänhet. Frågorna har tagitsfram av BO i samarbete med en grupp ungdomar som aktivt arbetar för jäm-ställdhet mellan flickor och pojkar. Frågorna utprovades i några klasser innande lades ut på nätet våren och hösten 2000. Under ett par månader fannsdet möjlighet för skolbarn och skolungdomar i BO:s kontaktklasser att svarapå frågorna på Barnkanalen och Unga Kanalen om hur de uppfattade flickorsoch pojkars villkor i skolan och på fritiden. Många av frågorna hade tre fastasvarsalternativ: flickor – pojkar – ingen skillnad mellan flickor och pojkar.Några frågor hade öppna svar med möjlighet att själv formulera svaret.Många har skrivit kloka och tänkvärda åsikter.

Enkäten på Barnkanalen bestod av 33 frågor och totalt 572 mellanstadie-barn har svarat; 296 flickor och 276 pojkar. De flesta, cirka 60 procent av desvarande, är 11–12 år. De går i årskurserna 5 och 6 i 28 skolor från skildadelar av landet.

Enkäten på Unga Kanalen bestod av 36 frågor och flertalet är desammasom Barnkanalens. Av de 307 högstadieungdomar som svarat på frågorna var153 flickor och 154 pojkar. De flesta, cirka 70 procent, är 15–16 år och går iårskurs 9. De kommer från elva skolor i landet.

Det bör observeras att detta inte är statistiskt representativa urval. Desvar som kommit på BO:s enkät om flickor och pojkar gäller alltså de 879personer som har svarat.

Liten lathund till resultatredovisningen

En tiondel, en av tio, var tionde = 10 procentEn femtedel, en av fem, var femte = 20 procentEn fjärdedel, en av fyra, var fjärde = 25 procentEn tredjedel, en av tre, var tredje = 33 procentHälften, varannan = 50 procentTvå tredjedelar, två av tre = 67 procentTre fjärdedelar, tre av fyra = 75 procentFyra femtedelar, fyra av fem = 80 procent

Flickor och pojkar i skolan

Flickorna och pojkarna är i stort sett överens om att lärarna behandlar bådakönen jämställt när det gäller undervisningen. Något fler pojkar än flickor i

15


mellanstadiet uppmärksammar emellertid skillnader i behandlingen. Berömoch schyst bemötande verkar dock vara mer riktat till flickorna och bådakönen är ganska överens om att lärarna oftast blir arga på pojkarna. Pojkarnaverkar alltså dra till sig mer negativ uppmärksamhet i skolan och flickornatenderar att få mer positivt bemötande.

Social skolsituation

Tabell 1

Drygt två tredjedelar av pojkarna och tre fjärdedelar av flickorna i Barnkana-len anser att lärarna pratar lika mycket med flickor som med pojkar. På frå-gan om vilka i klassen som får mest uppmärksamhet av lärarna svarar ungefärtvå tredjedelar av både flickorna och pojkarna i högstadiet att lärarna gerflickorna och pojkarna lika stor uppmärksamhet. Av den ungefärliga tredjedelsom inte tycket det, anser pojkarna att lärarna ger flickorna mest uppmärk-samhet och de flesta flickorna att lärarna ger pojkarna mest uppmärksamhet.

Ungefär lika många av båda könen i enkäten på Barnkanalen anser attlärarna är lika snälla mot flickor som mot pojkar. Endast två procent av poj-karna och ingen enda flicka tycker att lärarna är snällast emot pojkarna.

Drygt två tredjedelar av flickorna i enkäten på Unga Kanalen uppleveringen skillnad i lärarnas sätt att bemöta sina elever. Detsamma gäller nästansex av tio pojkar. En fjärdedel av flickorna och fyra av tio pojkar tycker att

16

Skolrelaterade frågor – social situation, Barnkanalen (BK) och Unga Kanalen (UK)

Svarsalternativ: Flickorna Ingen skillnadmellan könen

Pojkarna

Andel i procent som svarat: Flickor % Pojkar % Flickor % Pojkar % Flickor % Pojkar %

BK Vilka pratar lärarna mest med?* 7 16 76 68 17 16

UK Vilka i klassen får mestuppmärksamhet av lärarna?

10 31 66 63 24 6

BK Vilka är lärarna snällast mot? 25 36 75 63 0 2

UK Vilka är lärarna schystast mot? 26 41 69 58 5 1

BK Vilka blir lärarna oftast arga på? 2 6 26 22 72 72

UK Vilka blir lärarna oftast arga på? 15 7 21 15 64 78

Källa: Internetsvar på Barnkanalen och Unga Kanalen, 2000, BO*Läs resultatraden så här: 7+76+17=100% flickor, 16+68+16=100% pojkar


lärarna är schystast mot flickorna. En större andel pojkar anser alltså att flick-orna blir bättre behandlade av lärarna.

En majoritet av pojkar och flickor i båda enkäterna är däremot överensom att lärarna oftast blir arga på pojkarna. Få anser att lärarna oftast blir argapå flickorna.

Undervisning

Tabell 2

I pedagogiskt avseende verkar de allra flesta flickor och pojkar ha uppfatt-ningen att de blir relativt jämlikt behandlade. Majoriteten av flickorna ochpojkarna i båda enkäterna anser att det inte är någon skillnad i vilka som fårmest hjälp av lärarna eller vilka som oftast får svara på lärarnas frågor. Flick-orna på mellanstadiet upplever att könen blir jämställt behandlade i störreutsträckning än pojkarna i dessa avseenden. En femtedel av pojkarna på mel-lanstadiet har emellertid intryck av att flickorna får mer hjälp.

När det gäller beröm är majoriteten inte lika stark för uppfattningen attflickorna och pojkarna är jämställt behandlade. Ganska stora andelar av bådakönen anser att flickorna får mest beröm. Väldigt få har uppfattningen attpojkarna får mest beröm. Flickorna och pojkarna har i detta avseende mycketsamstämmiga uppfattningar.

17

Skolrelaterade frågor – undervisningssituationen, BK och UK


Pojkarna


BK Vilka får mest beröm i klassen? 30 32 67 62 3 6

UK Vilka får mest beröm i klassen? 37 40 59 53 4 7

BK Vilka får oftast svara på lärarnasfrågor?

7 14 82 75 11 11

UK Vilka får oftast svara på lärarnasfrågor?

11 12 79 79 9 9

BK Vilka får mest hjälp av lärarna? 6 21 87 76 7 4

UK Vilka får mest hjälp av lärarna? 8 16 80 80 12 4

Källa: Internetsvar på Barnkanalen och Unga Kanalen, 2000, BO


Inflytande i klassen

Tabell 3

Några av våra frågor speglar hur mycket man som ung person kan påverkasin skolvardag. Flickornas och pojkarnas svar är ganska lika.

De flesta pojkar och flickor på mellanstadiet tycker att båda könen fårvara med och bestämma lika mycket på lektionerna.

Ungefär två av tre flickor och nästan sju av tio pojkar på högstadiet finneratt det inte är någon skillnad mellan könen när det gäller att påverka lärarnasbeslut. En fjärdedel flickor och en femtedel pojkar anser däremot att flickor-na påverkar lärarnas beslut mest.

Väldigt få är av den uppfattningen att flickorna får bestämma om datorer-na. En stor majoritet flickor och pojkar i båda enkäterna tycker att det integörs någon skillnad mellan könen när det gäller att bestämma om datorerna.Även i detta avseende liknar flickornas och pojkarnas svar varandra.

När det gäller en konkret fråga som att få sitta bredvid en kamrat harflickor och pojkar ungefär samma bedömning. Drygt hälften anser att detinte görs någon skillnad. Runt en tredjedel har uppfattningen att flickornaoftast får sitta bredvid sina kompisar, medan endast få anser att pojkarnaoftast får det.

18

Skolrelaterade frågor – aspekter på inflytande i klassen, BK och UK


Pojkarna


BK Vilka får oftast sitta bredvid sinakompisar?

31 43 60 52 9 5

UK Vilka får oftast sitta bredvid sinakompisar?

30 37 65 60 5 3

BK Vilka får bestämma mest pålektionerna?

4 11 87 82 10 7

UK Vilka påverkar mest lärarnasbeslut?

25 21 64 68 12 11

BK Vilka får vara med och bestämmaom datorerna?

3 6 76 75 21 19

UK Vilka får vara med och bestämmaom datorerna?

2 4 71 72 28 25



Fysisk aktivitet under skoldagen

Tabell 4

Endast få har svarat att flickor gillar gympa bäst. Uppfattningarna är i stortsett likadana i de båda enkäterna. I övrigt skiljer sig flickornas och pojkarnassvar en del. En majoritet av pojkarna anser att pojkarna gillar gympa bäst ochnästan hälften av flickorna att det inte är någon skillnad mellan pojkar ochflickor.

Många uppfattar att det är pojkarna som är mest ute på rasterna. Ungefärlika många menar att det inte är någon skillnad mellan flickor och pojkar.

Psykosocial miljö i skolan

Tabell 5

Barnkanalen

En tredjedel av barnen uppger att det inte finns sådan mobbning i skolanoch pojkar och flickor har samstämmiga uppfattningar. Svarsmönstren förövrigt skiljer sig åt en del, flickorna ser mer den mobbning som flickor råkarut för och pojkarna uppfattar att det lika ofta är pojkar.

19

Skolrelaterade frågor – fysisk aktivitet under skoldagen, BK och UK


Pojkarna


BK Vilka tycker mest om att hagympa?

7 9 50 34 43 57

UK Vilka tycker mest om att hagympa?

10 8 43 29 48 63

BK Vilka är mest ute på rasterna? 9 11 40 46 51 44


Vilka blir mest mobbade och kallade för fitta, cp, hora, bög och liknande?

Barnkanalen Unga Kanalen

Pojkars svar % Flickors svar % Pojkars svar % Flickors svar %

Flickor 17 34 28 61

Pojkar 17 7 17 8

Ej skillnad 35 28 39 20

Ej mobbning i skolan 32 31 16 12

Totalt 100 100 100 100



Pojkar och flickor delar också uppfattningen att det är mest pojkar sommobbar, vilket framgår av svaren på frågan: Vilka mobbar mest?

Unga Kanalen

Flickor och pojkar på Unga Kanalen har mycket olika uppfattning om denpsykosociala miljön. Hela 61 procent av flickorna anser att flickor blir mestutsatta för mobbning eller trakasserier med könsord eller andra tillmälen och28 procent av pojkarna tycker att flickor är mest utsatta. En femtedel, 20procent, flickor och 39 procent pojkar anser inte att det är någon skillnadmellan flickor och pojkar. Att pojkar är mest utsatta menar 8 procent avflickorna och 17 procent av pojkarna. 12 procent av flickorna och 16 procentav pojkarna anser att det inte finns någon sådan mobbning på deras skola.

Uppdelade klasser

Tabell 6

Barnkanalen om delade klasser

Flickor vill i större utsträckning än pojkar vara för sig själva då och då. Tvåtredjedelar av flickorna vill ha uppdelade klasser ibland och det vill ocksåungefär hälften av pojkarna. Endast ett fåtal vill alltid ha uppdelade klasser.

Mellanstadiepojkarnas öppna svar om uppdelade klasser

Bland de pojkar som alltid vill ha uppdelade klasser har några svarat att lärar-na föredrar flickor då de har blandade klasser, några enstaka att tjejer är job-biga och ytterligare en del att det blir lugnare. Det var alltså ganska spriddaargument för uppdelade klasser bland de pojkar, som alltid vill ha det så.

Ungefär hälften av pojkarna vill ha uppdelad klass ibland. En del av dessapojkar tycker att tjejer kan vara jobbiga (störande, irriterande) och att detibland är skönt med bara killar som fattar bättre och är lättare att prata med.Några enstaka pojkar tycker att det är bra att vara i mindre grupp emellanåt.

20

Hur ofta vill du ha uppdelade klasser (tjejer för sig och killar för sig)?

Barnkanalen Unga Kanalen

Pojkars svar % Flickors svar % Pojkars svar % Flickors svar %

Alltid 10 3 3 1

Ibland 52 67 31 46

Aldrig 38 29 67 54

Totalt antal svar 100 100 100 100



Av de pojkar som aldrig vill ha uppdelad klass tycker ganska många attdet blir tråkigare utan flickor, ytterligare en del vill alltid vara med alla kom-pisarna i klassen oavsett kön. Några pojkar tycker att det blir lugnare närklassen är blandad. En del vill alltid ha blandad klass för att inte skapa störreuppdelningar mellan flickor och pojkar, eftersom pojkar och flickor jobbarbra tillsammans.

De pojkar som svarat ”alltid”:

För att läraren tycker mer om tjejerna.

För våran fröken hjälper mest tjejerna men när vi är delade är det ingen skill-nad.

Tjejerna är ofta tjuriga. Dessutom blir det tystare så.

De pojkar som svarat ”ibland”:

Man har mer chans att fråga läraren om man behöver hjälp.

Ibland är det för många i klassen.

För att man ska kunna göra bort sig inför killarna och inte för alla.

De pojkar som svarat ”aldrig”:

Därför att om man inte har lektioner med varandra så lär man inte kännavarandra lika bra. Då blir det bara ännu mer uppdelat mellan pojkar och flickor.

Då finns det inga snygga tjejer att glutta på.

Killar är bra på vissa grejer och tjejer på annat.

Mellanstadieflickornas öppna svar om uppdelade klasser

Tre procent av flickorna vill alltid ha uppdelad klass, eftersom de uppleveratt pojkarna stör, pratar och busar. Bland de flickor som vill ha uppdeladklass ibland, vilket gäller två flickor av tre, anser de allra flesta att det blirstökigt, bråkigt och pratigt när pojkarna är med. Några tycker dock att detvisserligen blir lugnare med bara flickor, men att de samtidigt kommer attsakna pojkarnas närvaro och att det blir tråkigt i klassen utan pojkarna. Någraflickor vill ha uppdelad klass ibland för att flickorna ska våga prata merunder lektionen.

Knappt en flicka av tre vill aldrig ha uppdelad klass. Ungefär hälften avdessa tycker att det är roligare med blandad klass. Några flickor har en meruttalad jämställdhetsmotivering:”tjejer och killar är lika bra och behandlaslika” eller ”det ska vara rättvist, alla är lika mycket värda”.

21


De flickor som svarat ”alltid”:

För att pojkarna lever om hela tiden och dom lyssnar inte när fröknarna säjertill dom.

Därför pojkarna skriker, irriterar, och lever om hela tiden och ibland om manska svara på frågor kritiserar dom vad man säger.

De flickor som svarat ”ibland”:

Ibland kan det kännas som att det vore jätteskönt att vara utan killarna. Mendet skulle bli tråkigt utan killarna.

För att pojkar tror att dom är bäst på allting.

För om man har sexualkunskap så kanske pojkar inte vill höra om våran mens.

Killarna bråkar så mycket ibland att vi inte hinner ha typ idrott.

Blir fröken arg på en person blir hon arg på hela klassen.

En del kanske inte vågar svara på lärarens frågor, speciellt flickorna, man troratt pojkarna retas om man gör nå’ fel.

De flickor som svarat ”aldrig”:

Det är kul att vara med killar, dom brukar ha en annan åsikt på saker & tingoch det är kul att få höra den.

Därför att då skulle det inte finnas några snygga killar.

För att det är bra att lära sig samarbeta med både tjejer & killar.

Pojkar är ofta snälla och dom är bättre kompisar än flickor. Flickor är så petigaoch bryr sig bara om sitt utseende, fast bara ibland.

Unga Kanalen om delade klasser

Endast några enstaka ungdomar skulle vilja att klassen alltid var uppdelad. Enstörre andel flickor än pojkar vill ibland vara för sig själva.

Drygt hälften av flickorna vill aldrig ha uppdelad klass och knappt hälftenvill ha det ibland. Två tredjedelar av pojkarna vill aldrig ha uppdelad klassoch en tredjedel vill ha det ibland.

Högstadieflickornas öppna svar

Av de flickor som svarat att de ibland vill ha delade klasser har flera tyckt attdet kan vara bra när det gäller vissa lektioner. En del tycker att pojkarna ärjobbiga och andra tycker att det vore bra med delad klass i gympan för attpojkarna tar i och spelar så hårt.

22


Av de flickor som aldrig vill ha delad klass är det många som tycker attdet är roligare blandat och en del som ser jämställdhet i att båda könen ärtillsammans.

De flickor som har svarat ”ibland”:

Till exempel i biologin när man talar om sex, kan det vara skönt att prata medtjejer.

Om man till exempel har gympa är det lättare att vara med tjejer eftersom deinte skrattar om man till exempel skulle göra bort sig fruktansvärt. Killarna ärför det mesta duktigare på idrott också.

För att skolan är en aning könsdiskriminerande, det är alltid de killar som kanmycket som får svara på lärarens frågor....

Tjejer och killar bör vara uppdelade ibland för att få så mycket hjälp de behöver.Killar bör oftast ha mer hjälp än tjejer.

Om man bara är tjejer blir det lättare att redovisa och svara på läxförhöret! Påså sätt får man högre betyg och man kan visa hur duktig man är för man blirfegare om det finns massa killar.

De flickor som svarat ”aldrig”:

Det är bättre om det både är tjejer och killar, det är inte lika ”orättvist” sommånga tror. Det beror väldigt mycket på läraren hur man fördelar hjälp, frågoro s v.

Jag tror att alla behöver samma undervisning och tror därför inte att det skullebehövas någon uppdelning.

Pga. att jag tror att man lär sig mer genom att samarbeta med allt folk runt omkring sig och inte bara sitt eget kön utan även komma överens med killarna.

Om det bara är tjejer i en klass börjar alla bråka. Jag tycker att det borde varafler än en kille i varje klass. Bäst är lika många killar som tjejer!

Diskriminering får absolut inte förekomma. Uppdelning är en form av diskrimi-nering.

För att det är gammeldags och onaturligt att dela upp könen, man måste ändålära sig att hävda sig.

Högstadiepojkarnas öppna svar

Av de pojkar som ibland vill ha uppdelad klass är det några som vill ha detpå gympan. Andra tycker att det blir lugnare med delad klass då och då.

Av de pojkar som aldrig vill ha uppdelad klass är det många som anser att

23


det är roligt med blandad klass. En pojke tycker att det är diskriminering attdela upp klassen, ”skulle man dela på svarta och vita är det ju samma sak”.

De pojkar som svarat ”alltid”:

För att tjejerna är jobbiga, de pratar mest.

De pojkar som svarat ”ibland”:

Jag skulle vilja att vi var uppdelade på gympan och andra tillfällen, på gympanför att killar är bättre på fotboll och dylikt.

Ibland är tjejer för tråkiga och de är störiga ofta. De tror att de vet allt och desnackar skit hela tiden om andra.

Därför att ibland är det roligt att bara vara killar men ibland kan det vara braatt höra tjejernas åsikter.

För att hjälpa tjejerna att stärka deras självförtroende. Dom ska inte behöva blinertystade av killarna som tar för sig i klassen.

De pojkar som svarat ”aldrig”:

Därför att det är roligt att vara med tjejerna och höra deras åsikt om vad somär rätt och fel (oxå), det får en att mogna fortare.

24

Mobilen – en ny kompis. Foto: Nils-Johan Norenlind/Tiofoto


Det är viktigt att killar och tjejer lär sig att umgås med varandra. Och lära sighur motsatta könet fungerar vardagligen.

Fan, då skulle man aldrig träffa några brudar ju!!

Jag tycker inte att man ska sära på grupperna inom klassen eftersom det baragör det värre och det skapas könsmotsättningar inom klassen.

Villkor och roller i allmänhet

På frågorna som rör livet i största allmänhet och villkoren på fritiden ärsvarsmönstren ganska olika från fråga till fråga. Svar som pekar på jämställd-het är inte lika många som de var i skolfrågorna.

Tabell 7

Barnkanalen om skillnader i villkor

Barnen har fått frågor om vilka som de tror får mest veckopeng, vilka somfår vara uppe längst, vilka som går på flest aktiviteter på fritiden och vilkasom oftast får sova över hos kompisar. Svarsmönstren är mindre entydiga änpå de frågor som gäller hur det är i skolan.

Veckopeng

Enligt Föreningssparbanken har barn ofta veckopeng fram till tioårsåldern,sedan blir det som regel månadspeng. Enligt statistiken får pojkar upp tillelva år högre veckopeng än flickor, sedan blir rollerna omvända. Fram tillungefär tio års ålder använder barnen en del av pengarna till godis och spararresten. Sedan börjar de handla mer. Bland miniombuden på Barnkanalen ärdet ganska olika uppfattningar om vilka som får mest veckopeng.

25

Skillnader i villkor, BK och UK


Pojkarna


BK Vilka i din ålder tror du får mestveckopeng?

23 15 63 56 14 29

UK Vilka i din ålder tror du får mestmånadspeng?

21 24 60 58 20 19

BK Vilka i din ålder tror du får varauppe längst på helgerna?

6 4 70 46 23 50

UK Vilka i din ålder tror du är utesenast på kvällarna på helgerna?

7 10 44 50 50 40

BK Vilka tror du går på flest aktiviteterpå fritiden (t ex ridning, teater,fotboll)?

27 15 51 44 22 42

UK Vilka tror du går på flest aktiviteterpå fritiden (ex fritidsgård, ridning,fotboll el teater?)

20 11 47 43 33 46

BK Vilka tror du oftast får sova överhos kompisar?

31 21 64 61 4 18

UK Vilka tror du brukar oftast sovaöver hos kompisar?

83 59 15 31 3 10



Barnkanalen om skillnader i villkor

Barnen har fått frågor om vilka som de tror får mest veckopeng, vilka somfår vara uppe längst, vilka som går på flest aktiviteter på fritiden och vilkasom oftast får sova över hos kompisar. Svarmönstren är mindre entydiga änpå de frågor som gäller hur det är i skolan.

Enligt Föreningssparbanken har barn ofta veckopeng fram till tioårsåldern,sedan blir det som regel månadspeng. Enligt statistiken får pojkar upp tillelva år högre veckopeng än flickor, sedan blir rollerna omvända. Fram tillungefär tio års ålder använder barnen en del av pengarna till godis och spararresten. Sedan börjar de handla mer. Bland miniombuden på Barnkanalen ärdet ganska olika uppfattningar om vilka som får mest veckopeng.

Pojkarna i mellanstadieåldrarna anser att de har större frihet än flickornanär det gäller sovtider. Hälften av pojkarna tror nämligen att pojkar är uppelängst och detsamma tror nästan en fjärdedel av flickorna.

Nästan dubbelt så stor andel pojkar som flickor tror att pojkar har flestfritidsaktiviteter. Ungefär hälften pojkar och flickor tror att det inte är någonskillnad.

Nästan två tredjedelar pojkar och flickor antar att det inte är någon skill-nad på vilket kön som får sova över hos kompisar. Nästan en tredjedel flickortror dock att flickor oftast får sova över hos kompisar.

Unga Kanalen om skillnader i villkor

Enligt Föreningssparbankens statistik får flickor högre månadspeng än pojkari den här åldern. Pojkarna sparar dessutom mer än flickor. Flickornas och poj-karnas svarsmönster är likartade. Av svaren framgår att cirka sex av tio flickoroch pojkar i högstadieåldrarna tror att det inte är någon skillnad mellankönen. En dryg femtedel tror att flickor får mest och ungefär lika stor andeltror att pojkar får mest.

Nästan hälften av ungdomarna tycker att det inte är någon skillnad på vil-ka som får vara ute längst på kvällarna. Nästan lika många – både flickor ochpojkar – menar att det är pojkarna som får vara ute längst. Endast ett fåtalanser att det är flickor.

En tredjedel av flickorna och nästan hälften av pojkarna bedömer att poj-kar har mest aktiviteter på fritiden. En femtedel av flickorna tycker att flick-or går på flest aktiviteter och det anser också en tiondel av pojkarna. Knappthälften av flickorna och pojkarna anser att det inte är någon skillnad mellanflickor och pojkar. Svarsmönstren skiljer sig något mellan flickor och pojkar.

Att sova över hos en kompis verkar uppfattas mer som en flickaktivitet ihögstadiet. Det är stora olikheter i uppfattningen mellan könen i denna frå-ga. Båda könen anser att flickor brukar sova över hos kompisar i större

26


utsträckning än vad pojkar gör. Dock är flickornas andel på det svarsalternati-vet mycket större – 83 procent flickor och 59 procent pojkar. Det är vidare15 procent flickor och 31 procent pojkar som anser att det inte är någonskillnad och endast ett fåtal av högstadieungdomarna anser att pojkar soveröver hos kompisar i större utsträckning än flickor.

Könsroller och förväntningar

Vissa aspekter som vi ställt frågor om uppfattas som mer renodlat ”kvinnli-ga”, som exempelvis att vara ordningsam. Ganska många, både flickor ochpojkar, anser att pojkarna har bättre självförtroende och att de är mer nöjdamed sitt utseende.

Tabell 8

Barnkanalen och Unga Kanalen om könsroller

En stor del av pojkarna och flickorna på mellanstadiet är överens om attflickor är bäst på att hålla ordning på sina saker. Endast en procent av flickor-na anser att pojkarna är mest ordningsamma.

Svarsmönstret på Unga Kanalens fråga ”Vilka är mest ordningsamma?”överensstämmer mycket väl med resultatet från Barnkanalens fråga ”Vilkahåller mest ordning på sina saker?”

27

Könsroller och förväntningar, BK och UK


Pojkarna


BK Vilka håller mest ordning på sinasaker?

77 64 22 29 1 8

UK Vilka är mest ordningsamma? 75 62 22 27 3 11

BK Vilka tror du är mest nöjda medsitt utseende?

23 29 38 43 38 28

UK Vilka tror du är mest nöjda medsitt utseende?

15 26 35 37 50 38

BK Vilka tror du har roligast? 21 10 70 55 9 36

UK Vilka tror du har bästsjälvförtroende?

8 14 37 34 56 52



Utseende

På frågan om vilka som är mest nöjda med sitt utseende går uppfattningarnamera isär. Svaren på Barnkanalen fördelar sig relativt jämnt på svarsalternati-ven. I resultatet från Unga Kanalen märks en förskjutning till större andelarav både flickor och pojkar än på Barnkanalen som anser att pojkarna är mestnöjda med sitt utseende.

Hälften av högstadieflickorna tror att pojkarna är mest nöjda med sittutseende och ungefär en tredjedel att det inte är någon skillnad mellankönen. Endast 15 procent av flickorna anser att flickor är mest nöjda medsitt utseende. För högstadiepojkarnas del är svaren mera jämt fördelade mel-lan de tre svarsalternativen.

Ha roligt

Att bortse från sin egen könstillhörighet och leva sig in i vilket kön som harroligast är antagligen svårt för flickorna och pojkarna på mellanstadiet. Flick-ornas och pojkarnas svarsmönster skiljer sig en del. En betydligt större andelflickor än pojkar anser att flickor och pojkar har lika roligt. De som inte harsvarat att det är jämställt tenderar att välja sitt eget kön.

Självförtroende

Frågan om vilka som har bäst självförtroende ställdes i enkäten på UngaKanalen. Flickor och pojkar har ganska likartad uppfattning om vilka som harbäst självförtroende.

Ungefär hälften av båda könen tror att pojkar har bäst självförtroende.Ungefär en tredjedel flickor och pojkar anser att det inte är någon skillnadmellan flickor och pojkar. Endast åtta procent av flickorna anser att flickorhar bäst självförtroende och motsvarande tal för pojkar är 14 procent.

Flickornas öppna svar om bäst självförtroende

De flesta har skrivit att pojkar har bäst självförtroende och motiverar sinasvar med att flickorna är mer utseendefixerade och har komplex för sinautseenden. Av de flickor som svarat ”ingen skillnad” har många motiverat det-ta med att det beror på individen.

De flickor som svarat ”tjejer”:

Därför att killar vågar inte vara dom dom är, därför gör dom sig till och är intesitt vanliga jag.

För att jag tycker att tjejer är mognare och kan ta mer ansvar för sig själva änkillarna. Killar är mesiga just när dom går i nian.

28


För att tjejer har ett annat sätt än killar att få bra självförtroende. Tjejerna fårsitt självförtroende genom sitt utseende och sina kompisar och sitt smink, sinakläder m.m. Medan killar får det genom kompisar.

De flickor som svarat ”killar”:

Tjejer följer idealen stenhårt, alla MÅSTE se ut som trådsmala modeller.

De verkar inte bry sig om vad andra tycker och tänker, de visar en mycket hår-dare sida än hos tjejer.

För tjejer har lättast att bli deppade å sånt.

För killarna räcker det för det mesta att dom har en bra moppe, bil, mobiltelefonosv. Men det gör det inte för tjejerna. Och tjejerna tar åt sig mer än vad killarnagör och killarna häver ur sig för mycket skit åt tjejerna.

29

Båda är bäst, typ. Foto: Jörgen Ulvsgärd


Jag tror att killarna har bäst självförtroende för att dom alltid får höra hur bradom är och så vidare, tjejerna får ofta höra hur fula dom, är hur dumma etc.Det sänker verkligen självförtroendet!

Därför att tjejer bryr sig mycket mer om vad dom får på prov osv. Och tror väl-digt lite på sig själv.

För att tjejer blir kallade saker som fitta, hora och sådana saker hela tiden.

De som svarat ”ingen skillnad”:

Det beror på hur man är som person. Det finns både killar och tjejer som intetrivs med sig själva. Killar har kanske mer press på sig att vara tuffa och framåtoch tjejer oroar sig om att vara så snygga som möjligt.

Det spelar ingen roll om man är tjej eller kille man kanske helt enkelt inte gillarsig själv!

Pojkarnas öppna svar om bäst självförtroende

Många pojkar skriver på Unga Kanalen att pojkar har bäst självförtroendeoch i många fall motiverar även de sina svar med att flickorna är mer utseen-defixerade. Av de pojkar som svarat ”ingen skillnad” anser många att detberor helt på personen själv.

De pojkar som svarat ”tjejer”:

För att dom säjer alltid innan vi går in på ett prov. ”Jag tror faktiskt att jagkommer få VG.”

De är snygga tycker de när de blir raggade.

De pojkar som svarat ”killar”:

För att man hör alltid tjejerna klaga på sitt utseende och dom sminkar sig i fleratimmar.

Tjejer brukar överdriva med sin vikt och säger att jag är för tjock, vågar inteuttrycka sin åsikt, rädda att göra bort sig. Killar är däremot säkra och bryr siginte så mycket om sitt utseende som tjejer och är inte rädda att göra bort sig.

Så är det bara. Tjejer får automatiskt lära sig vilken plats/funktion de har i ettklassrum till exempel.

Därför att i våran värld ”regerar” fotomodeller och liknande, så tjejerna tror attdom har ful kropp fast alla är olika = dåligt självförtroende.

30


De pojkar som svarat ”ingen skillnad”:

Vissa klär sig efter andra och vissa lyssnar och är rädda för andra människor,så det är ingen skillnad mellan killar och tjejer.

Jag tror att både killar och tjejer har samma självförtroende, bara att killarkanske låtsas ha bättre än vad de egentligen har... sen finns det ju tjejer ocksåsom har dåligt självförtroende men låtsas ha bättre än vad de har men jag troratt det är fler killar.

Kärleken

Romantik och kärlek verkar angå flickor mer enligt barnens och ungdomar-nas svar och många tycker att pojkar har störst behov av sex. På frågan omvem som bör ta ansvar för preventivmedel svarar de flesta att det är bådasgemensamma ansvar. Flickorna har dock större andel på det svarsalternativet.

Tabell 9

Barnkanalen om relationer

Ungefär hälften av pojkarna och flickorna i mellanstadiet anser att det inte ärnågon skillnad mellan könen när det gäller att vara kär. Så stora andelar som

31

Relationer, BK och UK


Pojkarna


BK Vilka tror du oftast frågar chans? 47 53 21 21 32 27

UK Vilka tror du oftast tar första stegettill att bli ihop?

38 33 34 37 29 30

BK Vilka tror du oftast är kära? 43 32 52 51 5 17

UK Vilka tror du oftast är kära? 68 50 31 40 1 10

BK Vilka tror du har störst behov av attkramas?

47 47 44 43 10 10

UK Vilka tror du har störst behov avsex?

4 5 43 46 54 49

UK Vem bör ta mest ansvar förpreventivmedel?

8 22 83 65 10 12



drygt fyra av tio flickor och en tredjedel av pojkarna anser dock att flickoroftast är kära. När det gäller att ta initiativet anser runt hälften av pojkarnaatt flickor frågar chans oftast och detsamma gör nästan lika stor andel flickor.

Vilka har störst behov av att kramas?

Flickorna och pojkarna har en mycket likartad uppfattning: nästan hälften avbåde könen anser att det är flickor som har störst behov av att kramas.

Pojkarnas svar

Bland de pojkar som anser att flickor har störst krambehov motiverar mångadet med att flickor är sådana eller att flickor gillar mer att kramas. Av denandel av pojkarna som anser att det inte är någon skillnad har många svaratatt de inte vet varför och andra att alla har behov av att kramas. Några ensta-ka har hävdat att ingen har behov av att kramas. En pojke ser skilda orsakertill att pojkar och flickor kramas – ”Killar kramas mest för glädje och tjejerkramas för att dom är snälla”.

De pojkar som svarat ”flickor störst behov”:

Killar är nog fegare.

Pojkarna har inget behov av att kramas (förutom med tjejerna).

Flickor behöver det för att känna att dom är omtyckta.

De pojkar som svarat ”pojkar störst behov”:

För att jag älskar att krama flickor.

Pojkar verkar lite mer tuffa och de behöver lite mer kramar.

För att killar måste få komma i närkontakt.


Jag tror att det inte är så stor skillnad, men tjejerna visar det mer.

För att alla behöver kärlek av föräldrarna och alla.

Därför det är kul att kramas och man blir gladare och man känner sig omtyckt.

Flickornas svar

Nästan hälften av flickorna anser att flickor har störst behov att kramas. Deallra flesta har motiverat sina svar med att flickorna är modigare än pojkarna.Ganska många anser att flickor gillar mer att kramas än pojkar. Några anseratt flickor använder kramar som hälsningsgest och några att det ligger i flick-

32


ornas könsroll. En flicka gör följande iakttagelse: ”Jag har rätt många kompi-sar som kommer från utlandet och dom gillar att kramas. Jag tror att det är föratt dom vill inte bli ensamma som dom blev i kriget. Dom känner sig nog bra omdom kramar nån. Men jag gillar också att kramas. Det är mysigt.”

De flickor som svarat ”flickor störst behov”:

Redan som små övar tjejer närhet (dockor t.ex. mamma barn) det blir mernaturligt.

En kram är som ett hej för en tjej, killar tycker att det är fjantigt att kramas.Om man var kille skulle ens kompisar kalla en för bög om man kramades meden kille, men med en tjej bryr dom sig inte så mycket.

Killar slåss mer, tjejer är mjukare och kramas.

Det ser väldigt konstigt ut om killar kramas när den ena har varit borta längeoch den andre har saknat honom.

De flickor som svarat ”pojkar störst behov”:

För att det är dom man ser som brottas hela tiden.

Dom är tjejtjusare.

De flickor som svarat ”ingen skillnad”:

Jag tror att tjejer visar att dom vill kramas mer än killar, men att man vill kra-mas ungefär lika mycket.

Alla har lika stort behov av att kramas, men tjejerna har nog lite mer.

Unga Kanalen om relationer

På frågan om vem som tar första steget till att bli ihop, finns det inget klartkönsspecifikt svar hos våra ungdomspanel. Personliga erfarenheter spelar nogen stor roll för hur man svarar. Det är en snarlik uppfattning hos flickor ochpojkar och svaren fördelar sig ganska jämnt över de tre alternativen.

Oftast kära

Kärlek och romantik verkar finnas mer i flickornas värld enligt svaren påUnga Kanalen. Ungefär två tredjedelar av flickorna och hälften av pojkarnatror att flickorna är kära oftare än pojkar. Knappt en tredjedel av flickornaoch fyra av tio pojkar menar att det inte är någon skillnad mellan pojkar ochflickor. Endast en procent av flickorna och tio procent av pojkarna på högsta-diet anser att pojkar oftare är kära än flickor.

33


Störst behov av sex

På Unga Kanalen råder det en ganska samstämmig syn mellan flickor ochpojkar om skillnader mellan könen i detta avseende. Knappt hälften har sva-rat att det inte är någon skillnad och drygt hälften att det är pojkarna somhar störst behov av sex. Endast fyra procent flickor och fem procent pojkaranser att flickor har störst behov av sex.

Flickornas öppna svar

Många har svarat att det är pojkarna som har störst behov av sex och motiverardet med att flickor är mer intresserade av romantik och pojkar av sex. Ytterliga-re motiveringar är att pojkar måste skryta med sina erövringar bland sina kom-pisar. Många har också svarat att det inte är någon skillnad mellan könen.

De flickor som svarat ”tjejer”:

För det är kanske enda gången en tjej känner sig värd något.

Tjejer mognar snabbare än killar.

De flickor som svarat ”killar”:

Killar jämför sej med varandra angående sex och då ska man väl ha nåt attskryta med...

De flesta tjejerna tänker mer på romantiska myskvällar och kramar och pussar istället för sex.

De kollar mest på p-rullar och de är snuskiga och de skäms inte fördet!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

De flickor som svarat ”ingen skillnad”:

Killar måste visa sig tuffa! men tjejer vill veta att dom duger!

Men det är ju nåt man gör tillsammans då måste ju båda tycka om det.

Jag tror inte att det är någon skillnad mellan tjejer och killar i den frågan efter-som alla har ju en sexualitet. Och alla tycker nog om sex. Sen kommer sexualite-ten i olika åldrar hos olika individer.

Jag tror att de känner lika mycket, men killarna blir oftast av med oskuldenförst, och snackar mer om det offentligt.

Pojkarnas öppna svar

Många svarar att pojkarna har störst behov med motiveringar att pojkarna ärmer sexfixerade.

34


Det är även många svar på alternativet ”ingen skillnad” och där skriver enpojke att ”För att det är bara det att killar är mer öppna om sex än vad tjejerär bara så att ni vet det!”

De pojkar som svarat ”tjejer”:

De gillar romans och kärlek så jag tror att de blir upphetsade.

De pojkar som svarat ”killar”:

Det är fler killar som tänker på det och vill skryta att de har gjort det medanhos tjej-sidan väntar man på den rätte och vill inte se ut som prostituerad.

Eftersom vissa killar vill bli av med sin oskuld annars blir dom retade.

Killar brukar vara sexgalningar i den här åldern.


Killarna snackar mer om det men vi tror att tjejerna är typ lika mycket beroendesom oss killar.

Under tonåren så tänker ju alla för det mesta på sex.

Vem bör ta mest ansvar för preventivmedel?

Fler än fyra av fem flickor och nästan två av tre av pojkarna på högstadiethävdar att båda bör ta lika mycket ansvar för preventivmedel. Flickornassvarsmönster tyder på en mer jämställd inställning. Endast åtta procent flick-or jämfört med 22 procent pojkar menar att flickor bör ta mest ansvar. Tioprocent flickor och tolv procent pojkar tycker att pojkar bör ta mest ansvarför preventivmedel.

Könets fördelar

Ungdomarna på Unga Kanalen fick två öppna frågor i slutet av sin enkät omnär det är bra att vara tjej respektive kille.

När tycker du att det är bra att vara tjej?

Många flickor tar upp att det är positivt att föda barn. Flickor kan tala omoch visa sina känslor och det är positivt. Det är också bra att kunna hålla påmed smink och kläder som många flickor gör. Några tycker att det är bra attflickor i vissa situationer kan charma till sig fördelar, till exempel hos en lära-re eller en dörrvakt.

En flicka skriver så här: ”Killarna är så pass beroende av oss... Dom kan

35


inte gå på en fest utan att hålla på med någon... Men det kan vi tjejer. Vi kanha kul tillsammans...”

Exempel på flickornas svar:

Tjejer kan prata om mycket mer än vad killar kan göra. Tjejer är mer öppna förvarandra. När man åker fast för polisen kan man fjäska mer än vad killar kan.Det är bara spännande att vara tjej!!!!

När man kan stå för den man är och man får bestämma över sin egen kropp.Killar ska inte tro att de är bäst bare för att de har pille! De vore inget utan ossför att vi föder, fostrar och tar hand om barnen!

Killar blir oftast slagna i skolan.

På fester är det bra. För då kan man snacka sig in genom dörrvakten. Det gåralltid att charma dem.

36

Kompisar i vått och torrt. Foto: Johan Bergmark/Tiofoto


Det är bra att vara tjej när man är ledsen eller liknade för då har man tjejkom-pisar som tröstar en och inte tycker att man är mesig eller nåt...Eller när manhar kärleksproblem.

Det är bra när det kommer till att kunna vara lugn och sansad. Killarna brukarju bara vilja ha rast och spela bandy.

Man kan lättare charma lärare, dom har nog mer förtroende för tjejer.

När det gäller att använda hjärnan, vi tänker mer logiskt.

Fast tjejer är oftast två och två och tillåter inte fler va’ med och det är inte såbra, fast det är inte så på vår skola, där får alla vara med.

Många pojkar kan inte föreställa sig när det kan vara bra att vara tjej. Någratycker dock att flickor skonas i konflikter eller då de gjort något riktigt dumt,för då tycker man synd om dem.

Exempel på pojkarnas svar:

De tar alltid hand om sina kompisar.

Jag har tänkt på det och i så fall så skulle jag vilja vara tjej i konflikter för tjejerfår nästan alltid som de vill…

När man ska gå i lumpen vill man vara tjej, för att de slipper.

På lektionerna så alla lärarna fjäskar för en.

När man går ut. Man slipper att ge uppmärksamhet och får den istället.

När man vill komma in på ställen med åldersgräns för de som kollar, kollar kil-lar mycket mer.

När tycker du att det är bra att vara kille?

Många flickor har svarat att pojkarna slipper mens, behöver inte oroa sig föratt bli gravid och slipper att föda. En del framhåller pojkars fysiska styrkaoch att de klarar sig bättre i slagsmål.

Exempel på flickornas svar:

Man slipper oroa sig över att bli gravid.

De behöver inte städa, laga mat, diska, föda barn, ta hand om hemmet osv.

För att man kan inte gå in i en enda affär utan att damen i kassan stirrar utsina ögon på en. De tror att alla tjejer snattar hela tiden.

Man kan kissa stående, det kan inte vi precis… De kan gå med bar överkropppå stranden och byter om lättare.

37


Jag vill vara kille när man idrottar och så för dom vågar mer och vi tjejer ärbara rädda för att göra bort oss.

Ibland eftersom de brukar aldrig bry sig om något, de sköter alltid sitt eget mentjejer lägger sig oftast i andras problem.

När man skall slåss så e’ det bra att ha den styrka som killar brukar ha.

Man får vara ute längre på kvällarna i alla fall vissa! Man behöver inte vararädd att gå på gata mitt på natten. Ingen kan ju våldta en!

Killarna behöver inte bry sig så mycket om hur de ser ut. Man tycker om dom ialla fall.

Även flera pojkar tar upp att de slipper mens, risk för graviditet och att de kanstå och kissa. En del pojksvar beskriver att pojkar kommer att få mer inflytan-de och makt och har bättre förutsättningar i arbetslivet med högre löner.

Exempel på pojkarnas svar:

När det gäller att få sin röst hörd.

När man söker jobb, utbildning etc, eftersom det förekommer en viss form av dis-kriminering som är till fördel för killarna i sådana här sammanhang.

Det är bra att vara kille eftersom de får vara ute längre, ha tjejer över hemmahos sig.

Tjejer kan inte vara tre stycken, då blir en utanför. Killar kan alltså vara fler.

När man är ute sent på stan eller fester så brukar tjejer vara dem som råkarilla mest när man är med fel sällskap.

Slippa sminket och sånt.

NÅGRA REFLEXIONER

Barn och jämställdhet

Mest tydligt jämställda är vissa skolrelaterade förhållanden enligt flickornasoch pojkarnas svar på Barnkanalen. Det gäller vilka som får bestämma mestpå lektionerna, som får mest hjälp av lärarna, som oftast får svara på lärarnasfrågor, som får vara med och bestämma om datorerna och vilka som lärarnapratar mest med.

Flickorna uppfattas ha en särställning när det gäller att hålla ordning påsina saker, oftast fråga chans och behov av att kramas. Pojkarna uppfattas haen särställning när det gäller vilka som lärarna oftast blir arga på, som tyckermest om gympa och som är mest ute på rasterna. Det är också pojkarna sommobbar mest.

38


Svarsmönstret är otydligt när det gäller frågan om vilka som mobbas mestmed könsord, där svaren är ganska olika mellan könen. En del anser att detegna könet är mer utsatt än det andra.

Det finns också olika tendenser i pojkars och flickors svar på frågan omvilka som är mest nöjda med sitt utseende. En del tror att de i det andrakönet är mer nöjda.

Ungdomar och jämställdhet

En stor del av ungdomarna på Unga Kanalen upplever sig jämställt behandla-de av lärarna i pedagogiskt avseende i skolan. Det gäller till exempel att fåsvara på lärarnas frågor och att få hjälp. Ganska stora andelar, runt två tredje-delar, av både flickor och pojkar anser sig jämställt behandlade när det gälleratt få uppmärksamhet av lärarna, att bli schyst behandlade, att påverka lärar-nas beslut samt att få sitta bredvid sina kompisar.

Stora andelar flickor och pojkar är överens om att pojkar drar på sig lärar-nas ilska i störst omfattning. Ganska många tycker också att uppskattningenav gympalektionerna kommer mer från pojkarnas sida.

När det gäller könsroller och könsskillnader i allmänhet är ordningsamheten typiskt kvinnlig egenskap enligt en majoritet av både pojkar och flickor.Att sova över hos kompisar uppfattas också som mer flickbetonat.

Att vara nöjd med sitt utseende och ha ett bra självförtroende verkar varamest pojkarna förunnat.

De flesta är också överens om att båda könen bör ta mest ansvar för pre-ventivmedel, dock är det inte riktigt lika stor andel pojkar som flickor somförespråkar jämställdhet i detta avseende.

Skillnader mellan Barnkanalen och Unga Kanalen

Flera av frågorna som ställts i de båda enkäterna är identiska, vilket gör detmöjligt att jämföra mellanstadiebarns och högstadieungdomars åsikter. Vissaolikheter framträder. De frågor som har mest likartade svarsmönster gälleruppfattningen om hur de behandlas av sina lärare.

Flera av frågorna som berör lärarnas behandling av eleverna har alltsålikartade fördelningar i de båda enkäterna. I Unga Kanalen tycker dock ennågot större andel av flickorna än i Barnkanalen att lärarna oftast är arga pådem. För övrigt är svarsmönstren på denna fråga likartade i de båda enkätma-terialen.

Det är större andelar pojkar och flickor bland mellanstadiebarnen änbland högstadieungdomarna som ibland vill ha uppdelad klass.

På frågan om vilka som blir mest mobbade med könsord eller liknandeglåpord är det större svarsandelar i Unga Kanalen som anser att flickor blir

39


mest utsatta för sådan mobbning. Det psykosociala klimatet i detta avseendeverkar alltså vara betydligt hårdare mot flickor på högstadiet än på mellansta-diet.

På frågor som berör könsroller och könsskillnader i hur de unga behandlasfinns det vissa förskjutningar i svarsmönstren mellan mellanstadiet ochhögstadiet. Det är tydligast i frågorna om vilka som är mest nöjda med sittutseende och vilka som oftast är kära. Betydligt fler av både flickorna ochpojkarna i Unga kanalen än i Barnkanalen anser att pojkar är mest nöjda medsitt utseende. Och mycket större andelar både pojkar och flickor i UngaKanalen än i Barnkanalen anser att flickorna oftast är kära. När det gäller fri-tidsaktiviteter anser färre i Unga Kanalen än i Barnkanalen att flickor harmest fritidsaktiviteter.

Vissa föreställningar bekräftas

De enkätsvar som BO fått bekräftar på många punkter de bilder som fram-kommer i litteraturen om flickors och pojkars könssocialisation. Flickornaverkar vara mer socialt anpassade i skolan, medan pojkarna i skolan drar tillsig uppmärksamhet, ibland negativ sådan. Svaren förmedlar intrycket attflickorna på högstadiet inte känner sig lika uppskattade i skolan som på mel-lanstadiet.

Glädjande nog är de flesta pojkar och flickor överens om att lärarna intebehandlar dem olika i pedagogiskt avseende.

Både pojkar och flickor i högstadieenkäten verkar uppfatta att pojkar harstörre frihet och aktivitet på fritiden. De får exempelvis vara ute längre påkvällarna och de deltar i fler aktiviteter än flickorna.

Flickorna verkar leva upp till den inrotade könsrollen att det är kvinnansom håller ordning och reda. Pojkarna i högstadieåren uppfattas ha bättresjälvförtroende än de jämnåriga flickorna. Kanske det hänger ihop med detsom några pojkar uttrycker i sina öppna svar att flickornas självförtroende ärså starkt kopplat till utseendet och att de har ouppnåeliga skönhetsideal.

De öppna svaren antyder vissa skillnader i tolkningen av verkligheten. Endel flickor tycker om att utforska den del av kvinnorollen som innebär attsminka sig och prova vackra kläder och tycker att det är en av fördelarnamed att vara tjej. Några pojkar och även några flickor tolkar flickors behovav att sminka sig som ett uttryck för dåligt självförtroende.

Vissa flickor tar upp att det är problematiskt med flickors biologiskaförutsättningar. De tycker att det är jobbigt att få mens och att behöva oroasig för att bli gravid. Å andra sidan är det några flickor som tar moderskapetsom exempel på att det är bra att vara tjej. Det är en viktig roll för kvinnanatt föda barn, anser de.

40


Trots att pojkar i större utsträckning drar till sig både lärares och dekvinnliga elevernas missnöje genom sitt sätt att agera i skolan verkar mångase framtiden an med tillförsikt. Redan i årskurserna 8 och 9 har vissa pojkaruppfattningen att de kommer att få bättre förutsättningar på arbetsmarkna-den än flickor och kan få mer makt i olika sammanhang.

LIKA RÄTT, LIKA VÄRDE, LIKA VILLKOR

För att verkligen kunna fostra barnen att utveckla sin unika potential att fåvara olika på lika villkor, fordras både vilja och förmåga hos oss vuxna attreflektera över oss själva som kulturbärare och förmedlare. Det är attitydernahos de människor som omger, umgås, fostrar och arbetar tillsammans med bar-nen som i hög grad avgör vilken medveten och omedveten värdemässig påver-kan barnen utsätts för. Vuxna i barnets närhet är viktiga förebilder. Lika viktigtär det hur vi vuxna bemöter och bedömer flickors och pojkars aktiviteter ochbeteenden liksom vilka krav och förväntningar vi har på hur de ”ska” vara.

Vi vuxna tolkar och värderar pojkars och flickors sätt att vara på utifrånföreställningar om vad som anses vara manliga och kvinnliga egenskaper ochvilka sysslor och uppgifter som lämpar sig för män respektive kvinnor. Såda-na uppsättningar av överenskommelser kan kallas ”genussystem”.1 De växerfram i ständig växelverkan med utveckling och mönster i samhället i övrigtoch varierar över tid. Hur länge har det varit självklart att både flickor ochpojkar spelar knattefotboll?

Vad är det som berättas om flickor och pojkars sätt att vara? Hur berättasdessa historier? Och vem är det som berättar? Vilka berättelser genomsyrarbarns vardagar? I familjen, i förskolan, skolan, bland kamraterna, via medieroch i reklamen, i barnprogram på tv och såpor, i tidningar och barnböcker, imusikens texter, i bilderna som omger barnen. Överallt finns markörer förhur kön ska uppfattas.

Flickor och pojkar i förskoleåldern

Det verkar som om vi är beroende av att först veta vilket kön barnet har, föratt kunna tolka och beskriva barnet som person och dess handlingar. Tvåbarn i samma ålder, med likartat beteende och utseende beskrivs som olikaoch tillskrivs olika känslor och egenskaper beroende på vilket kön betrakta-ren tror att barnet har.2

Redan under den andra halvan av det första levnadsåret, anser vissa fors-kare att man kan skönja en lätt skillnad i hur pojkar och flickor bemöts. Enflicka tas till exempel oftare upp i famnen när hon gråter än en pojke. Mam-mor vänder oftare pojken utåt i knäet för att ge dem möjlighet att överblickarummet, medan flickorna hålls i babyläge in mot bröstet längre än pojkarna.

41


Farida, 18 månader, kör några av dockorna i lära-gå-vag-

nen, medan Simon, 20 månader, kallar en likadan vagn för

”trucken” och kör den i hög fart fram och tillbaka i rummet.

De vuxnas sätt att förhålla sig kan berika eller begränsa den möjliga reperto-aren av roller för den lilla flickan eller pojken.

Självbild och identitet

Under förskoleåren är det för tidigt att tala om könsroller, men mönstren försådana roller grundläggs till stora delar under denna period. Förskolebarn äröppna och receptiva, flexibla och experimenterande inför den mångfald avmöjliga sätt att vara pojke och flicka på. Förmågan att lära är kanske som

42

Världens starkaste polis. Foto: Ove Eriksson/Tiofoto


störst dessa år. Det lilla barnets uppfattning om sig själv som flicka eller poj-ke är inget färdigt formerat mönster, snarare prövar och utforskar förskole-barnet många olika sätt att vara på i samspel både med vuxna och andrabarn.

Medier och leksaker

Konventionella och fördomsfulla bilder av manligt och kvinnligt florerar ireklam som riktar sig till barn. Ingen annanstans är bilden av kvinnan som ettobjekt så tydlig som i barnreklamen.3 Att bli kvinna likställs med passivitetoch skönhet. Inte sedan 1950-talet har könsuppdelningen varit så tydlig somi dag. Budskapet är tydligt: pojkarna förväntas förändra världen och flickornasitt utseende. I reklam som riktar sig till pojkar används ofta ord som häftig,tuff, läcker, spännande, snabb.

”Killar gillar inte rosa. För jag vet att killar inte gillar rosa.

Kaninens nos är rosa, då är det en flicka.” Laura, 4 år

I reklam som vänder sig till flickor är vanliga ord gullig, mysig, söt, underbar,magisk. På samma sätt finns det i leksakskataloger sällan eller aldrig annonserriktade till bägge könen, det är antingen pastellfärgade idyller med Barbie-dockor och dammsugare eller färgstark dramatik med rymdvarelser ochrobotkonstruktioner.

Antalet leksaker i svenska barns hem har ökat markant. I dag finns detmer än 500 olika leksaker i ett vanligt svenskt barns rum visar undersök-ningar som gjorts vid Centrum För Nordisk Leksaksforskning. Leksakernafortsätter att förmedla ”könstypifierande” budskap. Lego, som länge kunnatbetraktas som en ”könsneutral” leksak, lanserar särskilda koncept medteman som riddare, rymdskepp och teknik, små detaljer och kompliceradebyggbeskrivningar. Det är för pojkar. För flickor finns Lego-byggsatser meddämpad färgsättning i rosa och grått och med större byggelement som ärenklare att sätta samman och teman är hem och djur. Det visar vilka för-väntningar som ställs på barnen, snarare än flickors och pojkars förmåga attbygga.

Flickornas dockor har rörliga ögon och hår som ska kammas, men de kansällan stå på egna ben, medan pojkarnas figurer har orörliga ögon men kanstå stadigt och röra både armar och ben.

Tudelningen är uppenbar. Relationer, utseende och passivitet ställs motmakt, handlingskraft och konflikter.

43


Viktiga förebilder

Pappor leker mer med sina barn än mammor – och annorlunda. De brottasoch jagas, hissar barnen högt upp i skyn och tumlar runt i konstruktiv bråk-lek. Manliga och kvinnliga pedagoger har samma mål, men formulerar dempå olika sätt och kan ha helt olika strategier för att nå dem.4 Att saker ochting kan förstås och göras på olika sätt öppnar för flexibilitet och tolerans lik-som att uppleva hur vuxna män och kvinnor samarbetar och kompromissar ifamiljen och i förskolan. Barn behöver goda förebilder av bägge könen. Bris-

44

Lek som lär för livet. Foto: Jörgen Ulvsgärd


ten på manliga förebilder inom förskolan kan göra att pojkar identifierar sigmer med modeller hämtade från fantasi och medier, eller bygger upp försvarmot alltför stark feminisering i en mer aggressiv pojkidentitet.5 Myten omvad som är en riktig man lever vidare generation efter generation. De mans-bilder som visas i moderna filmer skiljer sig mycket litet från de svartvita fil-mer som fanns för ett femtiotal år sedan.6

Svårare att vara pojke?

Det är minst två till fem gånger vanligare med lättare neurologiska störningarsom DAMP hos pojkar än hos flickor. Det är också mycket vanligare att poj-kar har inlärningssvårigheter och visar tecken på dyslexi. Är det svårare attvara pojke? Att pojkar visar aggressivitet mer öppet än flickor är många över-ens om. De har en topp i sådant beteende i 3–5-årsåldern som inte flickorhar. Pojkar är ständigt överrepresenterade när barn med svårigheter diskute-ras. Tre fjärdedelar av de barn som förskolan söker särskilt stöd för är pojkar.

Jämställdhet i förskolan

Trots stora satsningar på att rekrytera och behålla fler män inom förskolan, ärandelen män som aktivt arbetar med de små barnen fortfarande mycketliten, nämligen 2,0 procent år 1999.

Utvärderingar av verksamheter inom förskolan där andelarna män ochkvinnor är lika stora visar att enbart närvaro av män inte självklart leder tillatt barnens uppfattning om vad som är tillåtet att göra som pojke/manrespektive flicka/kvinna utvidgas. Snarare kan en traditionell rollfördelningbevaras som förstärker och konserverar stereotypa könsroller.7 Jämställdhet ärinte frågan om lika antal utan om relationernas kvalitet. Det är i mötet ochsamspelet mellan människor, män och kvinnor, flickor och pojkar som jäm-ställdhet skapas.

De förskolor som finner arbetssätt som främjar likaställning sätter inte all-tid jämställdhet i fokus från början, utan får den så att säga på köpet.Gemensamt för dem är att de sätter barnet i centrum och befriar sig frånstereotypa grupperingar som ”femåringar”, ”invandrarbarn” eller ”flickor”. Debetraktar mer förutsättningslöst varje barns sätt att förhålla sig till fenomensom lek, skapande, språkliga uttryck och lärande. Med en sådan inriktning fårförskolan en unik möjlighet att vidga perspektivet och ta tillvara barnensegna förutsättningar och komma bort ifrån kön som indelningsgrund.

Pojkar tar plats

Pojkar får i allmänhet mer uppmärksamhet under samlingar och andravuxenledda aktiviteter i förskolan.8 De får mer utrymme att tala själva, läng-

45


re svar från de vuxna och mer ögonkontakt. Samtidigt finns en tendens hosvuxna att tycka att ”pojkar är pojkar”, en pojke som stör och bråkar elleropponerar sig är en ”stor pojke” som hävdar sin självständighet. Paradoxaltnog behandlas pojken som liten i andra sammanhang som till exempel vidpåklädning och hygien där han får mycket mera hjälp än flickan.

Pojken rör sig längre bort från de vuxna/kvinnorna i sina lekar, leker merpå egen hand och i större grupper med regler som diskuteras högljutt. Detävlar och skrävlar om vem som är bäst och störst. Uppstår konflikter ochproblem hanterar pojkarna dem innan de återgår till leken. Det är pappanssätt att leka som återskapas; springa, jaga, äventyr på liv och död där fiktionoch action vävs in. De klassiska, stereotypa fictionhjältarna som Batman,Stålmannen och Zorro tycks besitta något oemotståndligt för pojkar. Alla devanliga ganska försiktiga pojkarna omvandlas plötsligt i leken och blir oslag-bara hjältar.

Flickor klarar sig själva

De vuxna ställer ofta större krav på flickor att de ska klara att klä på sig ochsköta sin kropp själva och att de ska bli praktiskt självständiga. Det finns entendens att flickor ignoreras, de klarar sig, sysselsätter sig på egen hand, demkan man lita på. Flickor i behov av särskilt stöd, signalerar ofta annorlundaoch mer subtilt än pojkar. De bär ofta på en inåtvänd aggressivitet som kanta sig uttryck i att klänga eller gnälla. Deras signaler är kanske inte svårare atttolka men lättare att bortse ifrån. Medan en pojkes utagerande beteende påett påtagligt sätt kan sätta fingret på problem som samarbetssvårigheter ochpedagogiska rutiner, kan en flicka som nästan blir osynlig och inte ställer tillmed besvär till och med uppmuntras och betraktas som duktig. Vad är detsom gör att vi vuxna tror att flickor ska uppfatta den vuxnes brist på upp-märksamhet som ett tecken på tillit?

Om en flicka hävdar sin individualitet, protesterar, stör och bråkar såbetraktas hon ofta som ett litet trotsigt barn, i motsats till pojken som är stornär han gör något liknande. Flickor leker i närheten av de vuxna/kvinnorna,hjälper ofta till med hennes sysslor. Flickor leker oftare i par med en annanflicka. Relationen styr innehållet i leken, det vill säga det är viktigare att varavänner än att följa på förhand uppgjorda regler.

Lekmönster

Alla som sett barn leka har också sett att flickor och pojkar ofta leker på liteolika sätt. I leken har barnen själva kontroll. Också i leken får barnet erfaren-heter av samspel som är betydelsefulla för barnets uppfattning om kön. Irollekar spränger barn osynliga gränser för vad som ”går an”, likaväl som de

46


leker med extrema könsstereotyper. Samtidigt avspeglar lekarna barnens sättatt uppfatta de gängse normerna.

Särskilt stor är barns påverkan på varandra i leken, som ofta föregår utanvuxen inblandning. Lämnas barn att klara sig på egen hand återskapar ochupprepar barnen de roller och positioner som de känner igen från andra sam-manhang. Pojke-flicka kan bli en indelning som styr vem som leker med vemoch vad som går an att göra för pojkar och flickor.9 Om pojkar och flickorsällan leker tillsammans, skiljer sig lekarna åt både när det gäller struktur ochinnehåll. Flickornas rollrepertoar är snävare än pojkarnas, men inom dessalaborerar och varierar flickorna nyanserat och rikt. För pojkarna är det nästantvärtom, utbudet av roller är varierat, men de fylls på ett mer stereotypt sätt.

47

Kompisar på hög nivå. Foto: Jörgen Ulvsgärd


När pojkar och flickor leker familjelek med barn av samma kön, är detinte ovanligt att det frånvarande könet inte finns representerat i leken. Närflickor och pojkar beskriver varandras lek, beskriver pojkarna flickornas lekpå samma sätt som flickorna själva. Samma överensstämmelse ser man iflickornas beskrivning av pojkars lek. Barnen vet vilka lekar som förekommeroch vem som leker vad.10

”Pojkar leker med saker, flickor med varann”, säger en pojke.

”Pojkar leker där man kan slåss.”

”Ibland leker pojkarna som oss”, säger en flicka, ”de kan

vara hund, men de gör aldrig teater.”

Också i gemensam familjelek tar barnen ofta roller som motsvarar deras egetkön. Men ju mer gemensam lek som förekommer mellan pojkar och flickor,desto bättre blir lekens allmänna villkor i den mening att lekarna blir mernyanserade, varierade och varaktiga.11 Påfallande ofta är det flickorna somdominerar, har ledande roller och bestämmer rangordning i de gemensammalekarna. Både flickors och pojkars perspektiv kan vidgas, de lär av varandraoch lär sig samarbeta och använda varandras tillgångar.

”Jag får alltid vara pappa när vi leker Pappa barn och det

vill jag inte!” Frida, 5 år

Flickor och pojkar i låg- och mellanstadieåldrarna

Pojkar i dessa åldrar är aktivitetssökande och vill bemästra och skaffa sig kun-skap på ibland de mest besynnerliga områden. Guinness’ rekordbok står högt ikurs! Aldrig hittills har pojkarna varit så smutsiga, högljudda och självhävdan-de och aldrig hittills har flickorna varit så rosa, fåfänga och moraliskt högtstå-ende. Flickorna är avancerade i nyanser av mänsklig kommunikation. Bådeflickor och pojkar kan bli rörda av det sorgliga och hänföras av det äventyrli-ga. Pojkar tenderar att fjärma sig från föräldrarna och dras till riskfyllda aktivi-teter och detta leder till att vuxna ingriper snabbare än mot flickor.

Barn i 8–12-årsåldern föredrar sitt eget kön, särskilt offentligt. Pojkar ochflickor kan vara vänner privat, men det är svårare när andra barn är med.Detta förhållande kan förklara att könssegregationen är så uttalad i skolan.

Flickor blir mer och mer relationsinriktade mellan lågstadieåren och slutetav mellanstadiet och pojkarna mer resultatinriktade. En viktig könsspecifikutveckling sker alltså under dessa år.12

48


Kamratproblem är lika viktiga för flickors som för pojkars hälsa och själv-förtroende. Ohälsa för flickor hänger oftare ihop med brist på kontroll ochmed stökiga lektioner än för pojkar.13

BO:s undersökning från 1997 av hur barn i årskurs 4 har det på sin fritidoch i skolan kan förmedla följande iakttagelser: Flickors och pojkars tillvaroskiljer sig i flera avseenden. Flickor syns mest uppskatta den pedagogiskadelen och pojkarna det sociala livet i skolan. Flickor verkar bli mer störda avoro i klassrummet, men har det lugnare i omklädnings- och duschrummen änvad pojkarna har det. Även fritiden ser olika ut. Av det fåtal i denna ålders-grupp som går på organiserad fritidsverksamhet efter skolan är de flesta poj-kar. Pojkarna leker mera utomhus och i större grupper än flickorna. Pojkarhar också i större utsträckning prövat på olika olovliga saker även om det ären mycket liten andel. Flickorna verkar vara mer hemmabundna än vad poj-karna är, men lämnas inte lika ofta och länge ensamma hemma. Flickornahjälper till mer i hemmet och tycker att de får vara med och bestämma litemer hemma.14

Lek, fritid och kamratliv

Pojkgrupper har klarare hierarkisk struktur än flickgrupper och maktsystemetär tydligare och mer stabilt. Pojkarna vistas i ett gäng och bedriver kollektivaaktiviteter. De är solidariska med ledaren och beundrar honom. Pojkar lär siguppträda offentligt och acceptera formella och opersonliga regelsystem. Poj-kars metoder för uteslutning är hotelser, förlöjligande och slagsmål. En ute-sluten pojke kan få hålla till godo med tvåsamhet.

I typisk flicklek är det färre deltagare, leken är mer verbal och stillasittan-de och innebär att man måste vänta på sin tur. Flickors relationer och inbör-des status ändrar sig hela tiden. Flickor umgås parvis i högre grad än pojkaroch om de umgås tre i en grupp är dessa grupper i allmänhet av en annanart än pojkarnas. Flickornas ”tresamhet” upplöses ofta och nya konstellationerav två och två kan uppstå. Två väninnor betonar likheten sinsemellan – klärsig lika, byter och lånar, försvarar varandra.

Vad som ger status bland pojkar och flickor är ganska olika: Bland flickorär det ofta utseende och personlig säkerhet i relationer. För pojkar kan detvara mod att söka faror, duktighet i idrott, muskler, intelligens och charm.

Pojkar verkar mer ensidiga i sina fritidssysselsättningar, alla gör i stort settsamma sak. Flickorna fördelar sig både i sin oorganiserade och organiseradefritid över flera aktiviteter. Pojkarna läser serier i större utsträckning än flick-or som istället läser fler böcker.15

Olika umgängesmönster ger olika förväntningar och krav. Det tycks därförvara svårare för nykomlingar att bryta sig in i flick- än pojkgrupper. I aktivi-

49


tetsorienterad storgruppsverksamhet är många deltagare snarast en tillgångeftersom det ökar variationsmöjligheten. Dessutom är utbytbarheten i storagrupper hög. Tydliga regelsystem och ofta också som i lagsporter kända såda-na gör att medlemmar relativt lätt kan ersättas och nykomlingar träda in ioch delta i verksamheten. I den mindre gruppen eller tvåsamheten medinriktning mot personliga samtal är situationen en annan. Här behöver flermedlemmar inte alls vara någon tillgång. De kan till och med innebära risker,till exempel att personlig information sprids till utomstående något som ihög grad skulle kunna skada dem som ingår i gruppen.

Flickor lär till stor del känna varandra genom samtal och egna berättelser,medan pojkar i större utsträckning lär känna varandra genom att de gör sakertillsammans.16

I tioårsåldern är uppdelningen mellan pojkar och flickor särskilt tydlig. Deumgås vanligen i var sina kamratgrupper, pojkarna mer inriktade på attbemästra aktiviteter och flickorna på att bemästra relationer.17

I skolan och i klassrummet

Pojkarna behärskar den offentliga scenen i klassrummet. Pojkarna tenderar attgöra personliga längre inlägg medan flickorna svarar kortare. Flickor är merosäkra inför offentliga framträdande och känner sig bättre till mods i smågrupper och privata förtroliga sammanhang.

”Jag och min kompis har varit kompisar ända sedan vi var

sex år gamla. Om vi ser någon sitta och gråta på rasten så

går vi fram och tröstar personen. Det brukar kännas bättre

om någon tröstar mig när jag är ledsen.” Elin, 12 år

Flickor finner sig lättare i elevrollen, är hjälpsamma och samarbetsvilligamedan pojkar tycks ha ett starkare behov av att utmana lärarens auktoritet,är aggressiva, oroliga och trotsiga. Flickor är mer relationsinriktade gentemotläraren. De anpassar sig bättre, något som pojkar kan uppfatta som inställ-samt. Pojkar är känsliga när det gäller särbehandling och de är ofta avundsju-ka på flickornas roll som lärarnas favoriter.18

Flickor i tioårsåldern har enligt en nordisk undersökning generellt sett ettmer positivt temperament. Skillnaderna är särskilt markerade när det gälleruppgiftsorientering och social flexibilitet. Har pojkar i allmänhet i denna ålderett temperament som passar sämre in i skolans värld och därför bedöms mernegativt av lärarna? Eller är det de duktiga flickorna som uppför sig alltför brasom är ett problem för pojkarna och gör att de framstår i en sämre dager.19

50


Flickor beskrivs som mer beredvilliga att följa skolans ordning och krav pådisciplin; de slutar prata när de blir tillsagda, hjälper till att plocka undan etc.När det gäller situationen i klassrummet är både pojkar och flickor överens omatt det är flickorna som ingriper i lärarens ställe när ordningen störs av pojkarna.

Om det är så att lågstadiet i skolan domineras av kvinnligt orienteradeverksamheter som organiseras av kvinnor, finns det naturligtvis goda möjlig-heter för flickor att få sin sociala könsidentitet bekräftad. För pojkarnas delgäller det sannolikt att finna en beteendestrategi som i största möjligautsträckning är ”icke kvinnlig” för att deras sociala könsidentitet ska befästas.Då kanske det inte är så märkligt att flickorna framstår som de som bevakarlågstadiekulturens normer och förstärker den kvinnliga dominansen medandet för pojkgruppen blir viktigt att skapa gränser mot det kvinnliga genomatt ”störa ordningen”.

Värderingen av positiva sociala handlingar inom skolan varierar med för-väntningarna på pojkar respektive flickor. Man kan till exempel tänka sig attflickor inte bara förväntas visa mer omsorg än pojkar utan att sådana hand-lingar från deras sida också värderas mer positivt än pojkars. En snäll pojkekanske inte ses lika odelat positivt som en snäll flicka och en bråkig pojkeinte lika negativt som en bråkig flicka.20

Särundervisning eller inte

Den säkerhet och aktivitet som flickor utvecklar i särundervisning sprider siginte till samundervisningen enligt resultat från några aktuella forskningspro-jekt. I några projekt har man funnit att flickor och lärare föredrog enkönadegrupper medan högpresterande elever och svårdisciplinerade pojkar fungera-de mindre bra i sådana grupper.21 Från ett annat projekt kan erfarenhetendras att för att arbeta med könsuppdelade klasser på låg- och mellanstadietmåste man ha en medveten metodik, annars kan könsskillnaderna till ochmed förstärkas.22

Tjejer och killar i högstadie- och gymnasieåldrar

Fler flickor i dessa åldrar än tidigare ogillar skolan. En del uttrycker undan-glidande protester, är snarstuckna och vaksamma på sina rättigheter. Flickor ärorienterade mot väninnegruppen och tycker därför om samarbete. Pojkarnadäremot samarbetar om det lönar sig. Pojkarna uppträder som individer ochflickor i grupp. Många flickor är blyga. När det gäller vänskap tenderar flickoratt växa från varandra och pojkar att oftare ha kvar kompisar från tidigare.23

Unga flickor och pojkar upplever trots allt för det mesta att de är rätt likavarandra samtidigt som de möter förväntningar och situationer som påtvingarolikhet.

51


Självkänsla och hälsa

Flickors hälsa försämras under skoltiden medan samma utveckling inte kanses hos pojkarna. Pojkars större risktagande visar sig i högre olyckstal. Själv-känslan utvecklas så att pojkar i allmänhet är mycket mer nöjda med sig själ-va än flickor. Ju äldre flickor blir desto mer missnöjda är de med sitt utseen-de. Kvinnliga kroppsideal som de förmedlas av veckotidningar är omöjliga attleva upp till. Mer än var femte flicka sysselsätter sig så mycket med vikt ochätande att det kan betraktas som ett stört beteende.24

Det finns situationer i skolmiljön som påverkar flickors hälsa men intepojkars. Flickor orienterar sig i större utsträckning mot vuxna och har sanno-likt mer eller mindre outtalade förväntningar på vuxnas beteende. De infriasinte alltid och det kan påverka flickorna känslomässigt som när de inte fården hjälp de önskar sig av lärarna eller om de upplever sig bli orättvistbehandlade.

Dåliga kamratrelationer kan påverka pojkars frånvaro från skolan – detkan röra sig om upplevt hot från kamrater och rädsla för slagsmål och våld.25

Elevens värdering av sig själv är som lägst under högstadietiden både hosflickor och hos pojkar.26

Flickor och pojkar på olika spår

Flickor, speciellt i årskurserna 8 och 9 i grundskolan och årskurs 1 på gymna-siet bedömer generellt sin livskvalitet som något lägre än pojkar i motsvaran-de ålder. Över 16 års ålder upplever flickorna att de har bättre livskvalitet.Fler pojkar än flickor trivs inte så bra på högstadiet och på gymnasiet medanfler flickor än pojkar vantrivs på fritiden. Dessa skillnader är ganska stabilaoberoende av familjens sociala ställning och ungdomarnas kulturella bak-grund.27

En undersökning av ungdomar med invandrarbakgrund och svenska ung-domar visar att skillnaderna mellan könen är mer genomgående än skillna-derna mellan olika etnisk bakgrund när det gäller den psykiska hälsan.Exempelvis rapporterar pojkar högre grad av självuppskattning och mindrepsykosomatiska symptom än flickor. Den genomsnittliga tillfredsställelsenmed livet är också högre bland pojkar än bland flickor. Pojkars psykologiskavälbefinnande är högre än flickors medan resultaten är de omvända när detgäller social anpassning. Flickor visar bättre skolanpassning och mindrebeteendeproblem än pojkar. Resultaten visar också att den psykosocialaanpassningen bland ungdomar med invandrarbakgrund är minst lika godsom bland ungdomar med svensk bakgrund med likartade socioekonomiskaförhållanden.28

52


Psykosomatiska och depressiva besvär

Många studier visar att flickor har signifikant mer depressiva och psykosoma-tiska symptom än pojkar. Det är särskilt tydligt i tonåren.29 Depressioner äråtminstone dubbelt så vanligt förekommande bland flickor än bland pojkar.Flickor är ängsligare och har mer depressiva symptom än pojkar som agerarut sin oro. Puberteten såväl som psykosociala faktorer verkar påverka köns-skillnaderna. Flickor i tidiga tonår har mer negativ kroppsuppfattning ochlägre självkänsla än pojkar.30 En större andel 15-åringar 1997 än 1985 mårdåligt och har stressrelaterade och psykosomatiska problem. Det gällersärskilt flickor.31

En undersökning som genomfördes 1996 visar att den socioekonomiskaojämlikheten när det gäller barns hälsa i de nordiska länderna är relativt likaför flickor och pojkar.32

När det gäller skolk är det nästan ingen skillnad mellan flickor och pojkarenligt mätningar som gjorts flera år i följd i årskurs 9. Flickor som uppger attde konsumerar mycket alkohol skolkar dock i högre utsträckning än pojkarmed stor alkoholkonsumtion.33

Skolprestationer

Flickor är mer intresserade än pojkar av att ha inflytande över undervisning-en och att ha möjlighet att göra egna val.

Flickor har bättre resultat än pojkar i många ämnen, högre betyg på provoch i genomsnitt högre slutbetyg. Flickor har genomgående högre medbor-gerlig moralisk kompetens i skolan än pojkar. Flickor lyckas något bättre änpojkar i samtliga avseenden när det gäller skapande förmåga i bild, och deägnar sig mer åt att rita och måla hemma än pojkar. Däremot ägnar sig poj-kar mer åt att använda dator hemma för att framställa eller bearbeta bil-der.34

I skolsalen

Klassrummet är ett offentligt rum som i princip behärskas av pojkarna. Detar och får mest uppmärksamhet från läraren i nästan samtliga klasser. I regelsvarar pojkar mest på frågor och yttrar sig oftare spontant. Flickor är mindrebenägna att agera offentligt. För pojkar som leker i gäng, lagidrottar ochinordnar sig i hierarkier blir klassrummet en allmän spelplan bland andra. Deär vana vid att själva ta ordet, avbryta, överrösta och hävda sig genom egnaåsikter. Flickor däremot söker oftare bekräftelse i nära relationer. Att ha olikaåsikter kan bli ett hot mot samhörigheten.

53


”Hur kul skulle det vara om hela klassen satt tysta och bara

fick prata när läraren sa till? Inte alls kul!” August, 16 år

Men bilden är inte entydig. Det finns klasser där flickor dominerar ochgenom nära relationer inom en klass tar över talutrymmet. De pratar sigsamman i förväg två och två i olika konstellationer och praktiserar nätverks-strategi.

Det är undervisningsformer och grupprelationer snarare än individernaskön som avgör vilket inflytande en grupp får.

Vare sig det är flickor eller pojkar som dominerar är det inte bra när detsker på andras bekostnad, de mer tystlåtna elevernas. Samtidigt är de aktivaflickorna en förebild för de tysta flickorna. De nya aktiva flickorna är merinriktade på skolarbetet än de aktiva pojkarna. Deras dominans är ofta mervälartad, mer skolorienterad. På så sätt kan de bidra till bättre atmosfär iklassrummet, mer inriktad på det gemensamma arbetet.35

Sexuella trakasserier

En undersökning av sexuella trakasserier i skolmiljön, genomförd i Stock-holms skolor, visade att nästan hälften av de tillfrågade flickorna i årskurs 9och gymnasiets årskurs 1 någon gång under sin skoltid hade varit utsatta försexuella trakasserier i skolan. Oftast skedde detta i årskurs 8. Mestadels varförövaren en jämnårig pojke. Åtta procent av de tillfrågade flickorna uppgavatt de hade varit utsatta för sexuella trakasserier från en lärare.36

Forskning visar att flickan/kvinnan fortfarande bär huvudansvaret för attinte låta sig utnyttjas. I det dagliga livet innebär det att flickor har betydligtmindre livsutrymme än pojkar. Flickor får inte klä sig hur de vill, de ska aktasig så att inte någon pojke felaktigt får för sig att de är kära i honom, de fårinte vara alltför sexuellt intresserade, de får inte bli berusade, de får inte gå utensamma efter mörkrets inbrott, de får inte vistas på farliga platser i skolan.37

Fritiden

På fritiden umgås flickor och pojkar mest med varandra inom nöjes-/upple-velsesektorn eller informellt i kamratkretsen. Organiseringen av ungdomarsfritid leder till att flickor och pojkar separeras från varandra och gör olikasaker.38

Stat och kommun satsar ofta mer pengar på fritid än på kultur och merpå idrottsanläggningar än på fritidsgårdar, vilket gynnar pojkar i högre gradän flickor. Pojkar deltar mer i lagidrott och använder mest de resurskrävandeanläggningarna. Flickors verksamheter som ridning och dans återfinns fortfa-

54


rande bara i begränsad utsträckning i offentlig regi. Den grupp av ungdomarsom allra minst tillgodogör sig det offentliga stödet till föreningar och anlägg-ningar är flickor från den lägsta socialgruppen.39

Våld och brott i ungdomars liv

Pojkar är mer utsatta för grovt våld än vad flickor är. Mobbade pojkar utsättsoftare för våld än mobbade flickor. Pojkar i tonåren begår oftare brott än vadflickor gör, men skillnaden är liten i de vanligare typerna av brott.40

55

Pojkarna tar plats bredvid flickorna på dansgolvet. Foto: Jörgen Ulvsgärd


KORTA STATISTISKA FAKTA OM SKILLNADERMELLAN FLICKOR OCH POJKAR

Tabell 10

Tabell 11

56

Flickor i förskoleålder Pojkar i förskoleålder

Flickor 283 400 Barnbefolkning 0–5 år, 1999-12-31 Pojkar 297 900

1999 föddes 43 000 flickor Nyfödda 1999 1999 föddes 45 300 pojkar

3,02 per 1 000 flickor Spädbarnsdödlighet 1998 4,05 per 1 000 pojkar

Flickor 73% Tv-tittande per dag,barn 3–8 år 1998/99

Pojkar 70%

Flickor 35% Videotittande,barn 3–8 år per dag 1998/99

Pojkar 28%

71% flickor läser bok varje dag

29% flickor läser serietidningvarje dag

Läser (och blir läst för),barn 3–8 år per dag 1998/99

63% pojkar läser bok varje dag

26% pojkar läser serietidningvarje dag

57% flickor Lyssnar på skivor/cd en vanlig dag,barn 3–8 år 1998/99

40% pojkar

52% flickor spelar dataspel varjevecka och 37% använder datortill annat

Datoranvändning,barn 3–8 år 1998/99

66 % pojkar spelar dataspelvarje vecka och 3% använderdator till annat

10 per 1 000 flickor 0–3 år

7,7 per 1 000 flickor 4–6 år

Inlagda på sjukhus pga skada frånolycksfall 1995

12,5 per 1 000 pojkar 0–3 år

10,4 per 1 000 pojkar 4–6 år

10 flickor 0–6 år (2,5 per100 000 flickor)

Dödsolyckor 1996 23 pojkar 0–6 år (5,5 per100 000 pojkar)

Flickor i låg- ochmellanstadieåldrar

Pojkar i låg- ochmellanstadieåldrar

Flickbefolkningen 411 000 Befolkning 6–12 år, 1999-12-31 Pojkbefolkningen 433 200

Flickor 11 år:35% huvudvärk minst 1 gng/v,32% magont minst 1 gng/v,12% ryggont minst 1 gng/v

Psykosomatiska problem 1997 Pojkar 11 år:27% huvudvärk minst 1 gng/v21% magont minst 1 gng/v11% ryggont minst 1 gng/v

6,7 per 1 000 flickor 7–9 år7,4 per 1 000 flickor 10–12 år

Inlagda på sjukhus pga skadafrån olycksfall 1995

11,3 per 1 000 pojkar 7–9 år11,3 per 1 000 pojkar 10–12 år

7 flickor 7–12 år,2,2 per 100 000 flickor

Dödlighet i olycksfall 1996 11 pojkar 7–12 år,3,3 per 100 000 pojkar

Flickor 11 år: 1% bantar, 20%anser att de borde gå ner i vikt

Bantning 1997 Pojkar 11 år: 2% bantar, 16%anser att de borde gå ner i vikt

Flickor 11 år: 57% tränar påfritiden minst 2 ggr/v

Träning 1997 Pojkar 11 år: 77% tränar påfritiden minst 2 ggr/v

Flickor 11 år: 18% 4 timmar elmer/dag

Tv-tittande 1997 Pojkar 11 år: 20% 4 tim elmer/dag

Flickor 11 år: 6% spelar 4 tim elmer/vecka

Dataspel 1997 Pojkar 11 år: 28% spelar 4 timel mer/v

Flickor 11 år: 9% trivs inte iskolan

Skoltrivsel 1997 Pojkar 11 år: 14% trivs inte iskolan

Flickor 11 år: 13% minst någongång denna termin

Utsatt för mobbning 1997 Pojkar 11 år: 18 % minst någongång denna termin


Tabell 12

57

Unga flickor i högstadie- ochgymnasieåldrar

Unga pojkar i högstadie- ochgymnasieåldrar

Flickbefolkningen 249 700 Befolkning 13–17 år, 1999-12-31 Pojkbefolkningen 264 850

Flickor 13 år:15% trivs inte i skolan

Flickor 15 år:31% trivs inte i skolan

Skoltrivsel 1997 Pojkar 13 år:19% trivs inte i skolan

Pojkar 15 år:37% trivs inte i skolan

Flickor 13 år: 62%Flickor 15 år: 55%

Tränar på fritiden minst 2 ggr/v1997

Pojkar 13 år: 77%Flickor 15 år: 71%


Tv-tittande 4 tim el mer/dag 1997 Pojkar 13 år: 28%Pojkar 15 år: 25%


Dataspel 4 tim el mer/v 1997 Pojkar 13 år: 39%Pojkar 15 år: 35%


Mobbad minst någon gång dennatermin 1997

Pojkar 13 år: 18%Pojkar 15 år: 18%

Flickor 13 år:45% ont i huvudet33% ont i magen40% svårt att sova

Flickor 15 år:53% ont i huvudet31% ont i magen39% svårt att sova

Några psykosomatiska besvärminst en gång/v 1997

Pojkar 13 år:29% ont i huvudet17% ont i magen30% svårt att sova

Pojkar 15 år27% ont i huvudet18% ont i magen33% svårt att sova

11,6 per 1 000 flickor 13-–15 år11,6 per 1 000 flickor 16–17 år

Inlagda på sjukhus pga skada frånolycksfall 1995

15,6 per 1 000 pojkar 13–15 år15,7 per 1 000 pojkar 16–17 år

12 flickor – 4,9 per 100 000flickor

Dödlighet i olycksfall 13-17 år 1996 27 pojkar – 10,5 per 100 000pojkar

37% flickor i årskurs 9 röker Rökvanor 30% pojkar i årskurs 9 röker

23% flickor i årskurs 9”intensivkonsumerade” alkoholminst 1 gång/mån

Alkoholvanor 2000 33% pojkar i årskurs 9”intensivkonsumerade” alkoholminst 1 gång/mån

8% flickor i årskurs 9 har någongång provat att användanarkotika

Narkotika 2000 10% pojkar i årskurs 9 harnågon gång provat att användanarkotika

4% flickor i årskurs 9 Har utsatts för stöld, våld och hot 8% pojkar i årskurs 9


JÄMSIDES

Vårt samhälle eftersträvar jämställdhet, det vill säga likaställning mellankönen. Också för de små barnen finns mål uppställda för detta. Läroplanenför förskolan (Lpfö 98) slår fast att:

”Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor ochpojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågoroch intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.”

Verksamheten i förskolan ska alltså skapa förutsättningar för varje individ,oavsett biologiskt kön, att förverkliga sin unika potential.

”Alla som verkar i förskolan skall hävda de grundläggande värden som anges idenna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dessa värden. Vux-nas sätt att bemöta flickor och pojkar, liksom de krav och förväntningar somställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad somär kvinnligt och manligt.”

58

I barnets möte med vuxna formas uppfattningen om vad som är manligt och kvinnligt.

Foto

: H

ans

Wre

tling

/Tio

foto


Också skolans styrdokument, skollagen och läroplanen, innehåller jämställd-het mellan flickor och pojkar som ett av sina grundläggande värden.

”/.../Skolan skall aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt ochmöjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan ochde krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma deras uppfatt-ningar om vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att mot-verka traditionella könsmönster. Den skall ge utrymme för eleverna att pröva ochutveckla förmåga och intressen oberoende av könstillhörighet /.../”

”Läraren skall /.../

• se till att alla elever oavsett kön, och social och kulturell bakgrund får ettreellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens innehåll,samt att detta inflytande ökar med stigande ålder och mognad

• verka för att flickor och pojkar får ett lika stort inflytande över och utrymme iundervisningen /.../”

(Ur Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fri-tidshemmet (Lpo 94))

Medveten pedagogik

Att fostra barn och ungdomar till jämställdhet kräver lyhördhet. Lyckademetoder redovisas från förskolor där flickor för sig får träna sina svagheteroch pojkar för sig får träna det som de är dåliga på. För att lyckas med sär-fostran och särundervisning behövs alltså en medveten pedagogik. Det räckerinte att enbart dela upp grupperna. Det visar även erfarenheter av särunder-visning i skolan.

I tonåren får många flickor sämre självförtroende och det rapporteras attmånga tonårsflickor lider av huvudvärk, känner sig nere eller deprimerade.Det är ytterligare en utmaning att se till att samhällets stereotypa könsrollerinte drabbar flickorna så hårt att de inte kan värja sig. Tonårspojkarna å sinsida behöver nyanserade manliga förebilder för att känna modet att bli manpå sitt eget individuella sätt.

Många flickor särskilt på högstadiet är utsatta för könsmobbning ochsexuella trakasserier enligt tidigare undersökningar.41 Resultaten från BO:sUnga Kanal bekräftar detta – både pojkarna och flickorna i högstadiet anseratt flickor är mest utsatta. Ett aktivt arbete i skolorna för jämställdhet är där-för nödvändigt för att bryta destruktiva mönster. Att kartlägga skolans arbets-miljö, utarbeta en plan för jämställdhet som innefattar både elever och per-

59


sonal och att anta en policy och en handlingsplan mot sexuella trakasserierav såväl elever som personal är steg som kan vara viktiga inslag i ett sådantförändringsarbete.

Fotnoter1 Kulick, Don, red(1987) Från kön till genus, kvinnligt och manligt i ett kulturellt perspektiv.Carlssons förlag.2 Bjerrum-Nielsen, Harriet &Rudberg, Monika: Historien om pojkar och flickor. Könssocialisationi ett utvecklingspsykologiskt perspektiv. Studentlitteratur.1991.3 Hirdman, Anja – Tv-reklam 1990 och 1995.4 Birgerstam, Pirjo m fl: (1996) Det jämställda Dagiset Delrapport 4 – Förskollärares kompetens– en jämförelse mellan kvinnor och män. Kirsebergs stadsdelsförvaltning, Malmö.5 Annerblom Marie-Louise. (1983) Att förändra könsroller, Gleerups förlag.6 Gens Ingemar: Från vaggan till identitet ( hur flickor blir kvinnor och pojkar blir män. Semina-rium, 1998.

60

Tonåringarna behöver nyanserade förebilder.

Foto

: Jö

rgen

Ulv

sgär

d


7 Arvidsson, Maj & Öhman, Margareta: De stora orden – gör vi det vi tror vi gör? I ”Olika pålika villkor – en antologi om jämställdhet i förskolan”, Skolverket 1997.8 Odelfors, Birgitta(1996): Att göra sig hörd och sedd – om villkoren för pojkars och flickorskommunikation på daghem. Pedagogiska Institutionen Sthlms Universitet.9 Berentzen, Sigurd: (1980) Könskontraster i barns lek. Skriftserie nr 3/80, SocialantropologiskaInstitutet vid Universitetet i Bergen.10 Paulsson, Irene & Öhman, Margareta: Flicklek-pojklek-samlek? I antologin Olika på lika vill-kor, Skolverket 1997.11 Åm, Eli: (1993) Leken ur barnets perspektiv. Natur och Kultur, ochÖhman, Margareta: (1997) Att ge flickor och pojkar lika möjligheter. Ur Olika på lika villkor –en antologi om jämställdhet i förskolan. Skolverket.12 Historien om flickor och pojkar – könssocialisation i ett utvecklingspsykologiskt perspektiv,Harriet Bjerrum Nielsen, Monica Rudberg, Studentlitteratur, 1991.13 School-Related Health – A Cross-Sectional study among young boys and girls, Katja GillanderGådin, Anne Hammarström, International Journal of Health Services.14 Liten blir stor – rapport från barnens myndighet, Barnombudsmannen 1998.15 Historien om flickor och pojkar – könssocialisation i ett utvecklingspsykologiskt perspektiv,Harriet Bjerrum Nielsen, Monica Rudberg, Studentlitteratur, 1991.16 Kön, utbildningsmiljöer och prosocial utveckling, Solveig Hägglund och Elisabeth Öhrn, rap-port 1992:02, Institutionen för pedagogik, Göteborgs universitet.17 Tioåringars kompetens och levnadsförhållanden, Gunvor Andersson, Lotta Linge, Meddelan-den från Socialhögskolan, 1997:13.18 Historien om flickor och pojkar – könssocialisation i ett utvecklingspsykologiskt perspektiv,Harriet Bjerrum Nielsen, Monica Rudberg, Studentlitteratur, 1991.19 Tioåringars kompetens och levnadsförhållanden, Gunvor Andersson, Lotta Linge, Meddelan-den från Socialhögskolan, 1997:13.20 Kön, utbildningsmiljöer och prosocial utveckling, Solveig Hägglund och Elisabeth Öhrn, rap-port 1992:02, Institutionen för pedagogik, Göteborgs universitet.21 Jämställdhetspedagogik- en sammanställning av aktionsforskningsprojekt, Ulla Forsberg, Skol-verket, 1998. s 33.22 Pratglada flickor och lugna pojkar, Margot Granvik i Barbie på barrikaderna, Ungdomstíd2/97.23 Historien om flickor och pojkar – könssocialisation i ett utvecklingspsykologiskt perspektiv,Harriet Bjerrum Nielsen, Monica Rudberg, Studentlitteratur, 1991.24 Lika för lika – strategier för en jämställd skola, Lärarförbundet 1998.25 Elevfrånvaro – ett mått på skolans arbetsmiljö och elevernas hälsa, Susann Häggqvist, Arbets-livsinstitutet rapport 2000:7.26 Självvärdering hos elever i grundskola och gymnasium, Andrejs Ozolins, Rapport nr 3, 1999,Växjö Universitet.27 Måste unga flickor må sämre än unga pojkar? Stig Elofsson, Forskningsenheten Kultur-,Idrottsförvaltningen, Stockholms Stad och Socialhögskolan, Stockholms Universitet, maj 1999.28 Psychosocial Adjustment of Adolescents with Immigrant Background in Sweden, Erkki Virta& Charles Westin, CEIFO, juni 1999.29 Psykisk ohälsa och anpassningssvårigheter hos 14-åriga flickor och pojkar i relation till skils-mässoerfarenhet och föräldrakontakt, Marie-Anne Ervér, Högskolan i Örebro, Institutionen församhällsvetenskap, avdelningen för psykologi.30 Adolescent Depression – Epidemiology, Nosology, Life stress and Social Network, I GunillaOlsson, Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala 1998.31 Skolbarns hälsovanor, Folkhälsoinstitutet.32 Socioekonomisk ojämlikhet i barns och ungdomars hälsa – en jämförande studie 1996 avMatthias Halldórsson i Det är bra men kan bli ännu bättre, NHV report 2000:6.33 Skolbarns drogvanor 1997. Andersson B, Grönberg K, Hibell B, nr 53, CAN 1998.34 Läroplanerna i praktiken, Skolverket rapport nr 175, 1999.35 Starka flickor väcker motstånd i Barbie på barrikaderna, Ungdomstid 2:97, Ungdomsstyrelsen36 JämOs handbok mot könsmobbning i skolan, JämO, 2000.37 Liksom våldtäkt, typ... Stina Jeffner, avhandling, 1998.

61


38 Allt är så att säga i sin fulla (köns-)ordning”, Per Nilsson, Locus 3/99 tema: Maskulinitet, HLS39 Svensk Ungdomspolitik, Ungdomsstyrelsen, 1999.40 Stöld, våld och droger bland flickor och pojkar i år nio, BRÅ och Kriminologiska Institutionenvid Stockholms Universitet, BRÅ-rapport 2000:17.41 JämOs handbok mot könsmobbning i skolan, JämO, 2000.

62


SKILDA VÄRLDAR? OM FLICKORS OCH POJKARS UPPVÄXTVILLKOR

Av Birgitta Qvarsell, professor vid Institutionen för pedagogik, Stockholms universitet

Lever flickor och pojkar i skilda världar? Ja, så tyckte jag för ett tiotal årsedan att jag kunde formulera frågan efter att ha analyserat vad flickor ochpojkar såg på tv, vad de skrev uppsatserom, vilka lekar de valde, vad de gjorde påsin fritid, och inte minst hur de skildradesi massmedia. Mitt intresse var då”skolåringarna” mellan 7 och 12 år, och detycktes i de här avseendena leva i olikavärldar, vilket inte självklart medför attdetta är negativt för deras socialisation ochpersonliga utveckling. Numera formulerarvi oss gärna i termer av könsskilda diskur-ser – pojkar och flickor antas socialiserasin i olika mönster som ofta presenteras fördem i tv och andra, nyare, medier. Merauppseendeväckande är då att de trots des-sa skilda diskurser ser ut att kunna ta för sig av omvärldens erbjudanden påganska likvärdiga sätt. Att omvärlden erbjuder bilder som särskiljer könen,behöver inte innebära att barn och unga nyttjar dessa bilder som förebildereller ideal. Påverkan och socialisation går inte riktigt till så. Men diskursensom sådan är ändå viktig att uppmärksamma. Då handlar det inte så mycketom barnens bästa, utan snarare om samhällets etik och demokrati.

Vid närmare analys av var väsentliga skillnader mellan pojkars och flickorsuppväxtvillkor finns, framgår att det ofta är andra krafter än kön som verkarsärskiljande. Traditionella undervisningsmetoder i skolan förstärker ofta köns-skilda mönster beträffande vem som tar för sig och på vilket sätt, medan del-tagardemokratiska ansatser erbjuder barn av båda könen utrymme. Skillnaderi etnisk bakgrund och andra sociala villkor kan verka förstärkande av ogynn-samma könsskillnader. I tidigare skolstudier kunde jag konstatera att ”de somtar för sig” – oftast var det pojkar – inte alltid gjorde det med positiva konse-kvenser. Det är flera pojkar än flickor som drabbas av de negativa konsekven-serna av att ”ta för sig”, något som lätt kan konstateras när vi undersöker vil-ka åtgärder som vuxenvärlden sätter in mot dem som avviker – till exempelbråkiga eller svagpresterande pojkar. De blir föremål för åtgärder som de lug-

63


nare flickorna slipper. Så visst kan man säga att det finns skilda villkor förflickor och pojkar, men när det gäller deras möjligheter att handla (även i såviktiga frågor som att välja framtid) gentemot de föreställningar som finns ikönskoden, kan det vara så att våra samhälleliga förväntningar diskriminerarkraftigare mot pojkar.

Värderingar som speglar människosyn, till exempel tänkande om kvinnligtoch manligt, om vad som är ideal för flickor och pojkar, sprids bland annatgenom massmedier, och massmedierna skildrar vuxenvärldens bilder av bådeideal och realitet. Det är inte detsamma som att flickor och pojkar okritisktanammar eller påverkas av bilderna – de kan ju också bilda egna uppfattning-ar. Men de massmediala fördomarna är viktiga att kritisera och debattera,med sikte på människovärde och utifrån demokratiska ideal. Varför inte påallvar börja med den könsdiskriminerande annonsering som riktar sig till bådemödrar och mycket unga flickor, eller till fäder och mycket unga pojkar?Man borde alltså börja med vuxenvärldens ofta slentrianmässiga tänkandeom vad socialisation är, vad ett värdigt liv i nuet kan vara för unga männi-skor, och hur goda villkor kan skapas för människor, barn som vuxna, flickorsom pojkar, kvinnor som män. Det tänkandet speglar sig i massmedierna ochbör bli föremål för kritiska analyser, gärna av barnen som ju ofta vet bättre.

64

m

De’ e’mycke’

De’ e’ mycke’ nu…

nu…

”Det är inte så att merparten av de barn som i dag uppvisar

psykosomatiska problem far illa i sina hem. Utan det är i de

verksamheter som barn tar del av utanför hemmet som inte

är organiserade på ett sådant sätt att de ger välbefinnande

för barnen. Det är stökiga miljöer, tråkiga miljöer i korridorer

och på skolgårdar som inte stimulerar, stora bullriga matsa-

lar. Det ges inga möjligheter att dra sig undan och vila och

reflektera och sitta i små grupper, eller möta de vuxna i sam-

tal och reflektion. Sådant ger huvudvärk och trötthet och ont

i magen. I de flesta fall är det alltså inte barnen som är sju-

ka, det är miljöerna runt omkring dem som inte är utforma-

de utifrån barnens behov. Ännu allvarligare är det när sko-

lan ska ta emot de yngre barnen. För de är ännu sämre rus-

tade för dåliga miljöer.”

Louise Sylwander, f d barnombudsman

Det här kapitlet bygger till största delen på rapporten Barns ochungas stress i skolan – En studie i hur barn och unga påverkas av sin fysiskaoch psykosociala arbetsmiljö i skolan.1 Rapporten har gjorts på uppdrag av BO.Kapitlet kompletteras med resultaten av 62 enkätfrågor som BO på sammatema ställt till mellan- och högstadieelever via Barnkanalen och Unga Kana-len på Internet.

Skolan lägger grunden

Den svenska skolan är arbetsplats för närmare 1,5 miljoner människor, bådebarn och vuxna. I skolan utvecklas eleverna fysiskt, psykiskt och socialt. Härfår de nära relationer med andra barn och vuxna utanför familjen och hem-met. I klassrum och på skolgårdar skapas livsstilar och attityder och härgrundläggs värderingar för hela livet.

För eleverna är skolan den första kontakten med arbetslivet. Den arbets-miljö de upplever blir utgångspunkt för hur de kommer att uppfatta sina rät-tigheter och skyldigheter som vuxna i arbetslivet. Det ställer stora krav på enarbetsmiljö som är anpassad till barn och ungdomar, till deras behov ocharbetsvillkor. Eftersom skolan är en gemensam arbetsplats för både barn,unga och vuxna är man i ovanligt hög grad beroende av varandra och utgören förutsättning för varandras arbetsmiljö.

En bra gemensam miljö, varje individs egenvärde, hälsa, utveckling och

D E ’ E ’ M Y C K E ’ N U …

66


67

demokratiska arbetsformer är gemensamma värden i skollagen och arbetsmil-jölagen. Det går helt i linje med FN:s barnkonvention.

Arbetsmiljölagen omfattar alla elever

Alla elever från förskolan och uppåt omfattas av Arbetsmiljölagen (AML).Det innebär att alla elever från 5–6 års ålder likställs med arbetstagare utomnär det gäller bestämmelser om skyddsombud, skyddskommittéer och ålders-gränser, där det finns särskilda regler.

I styrdokumenten för skolan, som till exempel läroplanen för grundskolan,framhålls att alla elever oavsett kön och social och kulturell bakgrund måstefå ett reellt inflytande på arbetssätt, arbetsformer och undervisningens inne-håll samt att detta inflytande ska öka med stigande ålder och mognad. Dedemokratiska principerna att kunna påverka, ta ansvar och vara delaktig, skaomfatta alla elever. Elevernas kunskapsmässiga och sociala utveckling förut-sätter att de tar ansvar för det egna arbetet och för skolmiljön, samt att defår ett reellt inflytande på utbildningens utformning. Alla som arbetar i sko-lan ska främja elevernas förmåga och vilja till ansvar och inflytande över densociala, kulturella och fysiska miljön.2

Debatten i dag

Det senaste året har det allt oftare uppmärksammats hur vuxna blir stressadei sin vardag men nu finns det tecken som tyder på att även barn och ungdo-mar utsätts för stress. Den senaste tiden har barns och ungdomars stress gångpå gång tagits upp i medierna, såväl i de största dags- och kvällstidningarnasom i tidningar som främst riktar sig till barn.

Undersökningar har visat att barn och ungdomar i dag känner sig stres-sade; en aktuell studie finns i Skolverkets rapport Barnomsorg och skola2000.3 Först och främst är det ungdomar som uppger att de är stressade,medan barn i de lägre skolåldrarna säger att de känner att det ofta är bråt-tom.

Arbetsmiljön i skolan börjar mer och mer ses som en stressande faktoroch ohälsan bland barn och ungdomar har ökat betydligt efter de storanedskärningarna som skett. En artikel i DN beskrev bland annat nedskärning-arnas effekter på följande sätt:

”Under nedskärningsåren försvann tiotusen lärare från skolan./.../På barafem år tvingades skolan dra ned undervisningskostnaden med tjugo procent.Det gjordes genom att minska antalet lärare. Lärartätheten sjönk från 9,4lärare per hundra elever 1991 till drygt sju i mitten av 90-talet.

Med hjälp av de så kallade Perssonpengarna skulle antalet anställda blifler inom vård, skola och omsorg, var tanken. Och antalet lärare ökade myck-

D E ’ E ’ M Y C K E ’ N U …

et riktigt, men eleverna ökade ännu mer. Babyboombarnen, de stora barnkul-larna från 90-talets början, gjorde sin entré. Lärartätheten fortsatte därför attsjunka till bottennoteringen 7,5 lärare per hundra elever.”4

De två läkarna Margaretha Blennow och Görel Bråkenhielm i Stockholmhar reagerat på att stora klasser och för låg lärartäthet har fört med sig attarbetsmiljön för barn och ungdomar i dag är påfrestande. I stora klasser ärdet oftast stökigare än i mindre och en hög ljudnivå påverkar eleverna nega-tivt.

Vad är stress? – tre definitioner

Ett ord som återkommer är det relativt nya begreppet hjärnstress.5 I sin bokHjärnstress, kan det drabba mig? beskriver psykiatern Christina Doctare dettasom en ny folksjukdom.

”Hjärnstress är en individens upplevda eller faktiska förlust av frihet i tan-ke och handling, när tillvarons påfrestningar är större än individens förmågaatt hantera dem. Det uppstår en obalans mellan de yttre kraven å ena sidanoch individens egna resurser å den andra. Det uppstår också en inbördes oba-lans i hjärnans olika funktionssystem och mellan de olika hjärnhalvorna.Denna obalans skapar i sin tur en obalans i hjärncellernas neurokemi, sompåverkar cellernas struktur och funktion och som till och med kan leda tillför tidig celldöd. /.../

Om hjärnstressen är tillfällig blir också den neurokemiska obalansen till-fällig. Balansen återställs efter kortare eller längre tid./.../ Om hjärnstressendäremot fortgår som en kronisk stress, blir den neurokemiska obalansenbestående, vilket skapar kvarstående störningar och förändringar i de ingåen-de systemens funktion och struktur i såväl hjärnan som kroppen. I sin turleder detta till att individens förmåga att hantera yttre påfrestningar ytterliga-re försämras.”6

Töres Theorell, professor i psykosocial miljömedicin vid Karolinska insti-tutet i Solna, har beskrivit begreppet stress:

”Stress är ett kroppsligt svar på en påfrestning och har en biologiskmening. Kroppen varvas upp till att fly eller fäkta, vilket vid långvarig stressfår konsekvenser för salt- och vätskebalans, smärttolerans och medför änd-ringar i immunförsvarets beteende. Arbetsklimatet avspeglas i människornashälsotillstånd. Om inte återhämtning i form av sömn fungerar kan det ledatill kroniskt trötthetssyndrom och olika sjukdomstillstånd. Mobbning eller enplötslig sorg kan också utlösa liknade tillstånd.”7

Professor emeritus Lennart Levi, som startade Statens institut för Psyko-social Miljömedicin, ger följande bild av stressens och psykosomatikensmekanismer:

68


”Med stress menar vi vanligen ‘gaspådraget’ i organismen, ‘varvtalet’,beredskapen för kamp eller flykt – för muskelarbete. Inte det för varje påver-kan eller varje individ typiska, specifika i detta gaspådrag. Utan det för (näs-tan) alla individer gemensamma i organismens sätt att ‘varva upp’.

Stressfaktorerna, eller stressorerna, är de skeenden som framkallar sådanaprocesser.

Stressorerna kan bestå i olika slag av överkrav, eller underkrav som vi intevet hur vi skall hantera. Ofta i kombination med att vi inte kan påverka detvi utsätts för./.../

Om påfrestningarna är för stora, våra möjligheter att påverka för små, detstöd vi får av vänner och bekanta otillräckligt, vår motståndskraft alltför dåligoch vår förmåga att hantera problemen otillräcklig – då kan stressen bidra tillohälsa genom en kombination av patogena (sjukdomsframkallande) mekanis-mer.”

Skolan som stressfaktor

Barnets skolgång motsvarar den vuxnes arbete, men på andra villkor. Medanvi vuxna väljer vad vi vill arbeta med har barn inte samma val. Skolan är teo-retiskt inriktad och bygger på prov och kontroll, vilket uppmuntrar till kon-kurrens. För den som inte orkar med studietakten, inte har fullgod syn ellerhörsel eller är sent mogen kan det vara mycket frustrerande. Klassrummetbegränsar rörelsefriheten och skolgården liknar i många fall en stenöken.Skoldagen är fylld av händelser. Det är snabba byten mellan ämnen ochteman, där många barn inte hinner komma in i arbetet förrän det ska avbry-tas. Skolans traditionella metoder stressar många barn genom att jäkta demfrån ämne till ämne, från en vuxenauktoritet till en annan och genom attbarnen inte får uppleva något som avslutat. Känslan av sammanhang är svåratt upprätthålla och många barn förstår inte vad skolans arbete ska leda till.8

Axplock av resultat från tidigare undersökningar

Under senare år har olika undersökningar visat att andelen barn och ungamed psykosomatiska och stressrelaterade symtom har ökat.9 I ett flertal stu-dier beskriver skolelever tillvaron i skolan som stressande och de tycker inteatt arbetsmiljön är som den borde vara.

Arbetslivsinstitutet:

• Psykosociala problem i skolan har rapporterats i ökad omfattning enligt enstudie av en grupp elevers kunskaper, beteende, känslor och värderingarunder det sjunde och åttonde skolåret.

69

D E ’ E ’ M Y C K E ’ N U …

• Vidare har det visats att sambandet mellan stress och trötthet på morgo-nen är anmärkningsvärt och kan vara signal på överbelastning.

• Det tycks vara så att vissa flickor reagerar med stressreaktioner i situa-tioner när de inte får tillräcklig med lärarstöd på lektionstid. Detta kanbero på att dessa flickor inte vill avslöja sin okunskap och känna sig mermisslyckade än vad de redan gör.10

• Skolans arbetsmiljö utgör en betydande del av orsakerna till frånvaro.Frånvaro är en signal på obalans, som om den inte uppmärksammas aveleven själv samt omgivningen, kan leda till kroppsliga besvär där symtomkan vara stress.11

Skolverket:

• Störst problem när det gäller skolklimatet finns i grundskolans senare år.

• I olika sammanhang ger både personal, barn och elever uttryck för attman saknar kontroll över den egna tiden och att en sådan maktlöshet kanskapa stress.

• Andra orsaker till stress är att de krav som i dag ställs på både elever ochpersonal inte är tydliga. Systemet är uppbyggt så att sambanden mellaninsats och utfall inte framgår klart. Kunskapskraven på eleverna har ökat,liksom kraven på lärare och annan personal att ge eleverna kunskap ochstöd.

• Eleverna ger uttryck för en ökad stress i skolan, vilket är allvarligt. Nästandubbelt så många flickor som pojkar upplever att de är mycket stressade.

• Kränkande behandling, till exempel mobbning, är sedan tidigare bedömtvara en av det största stressfaktorerna i skolan. Den främsta orsaken tillkränkande behandling i skolan anses vara bristen på goda sociala relatio-ner, trygghet och respekt för andras integritet. Mobbningen förekommerfrämst där den informella kontrollen från vuxna är svag: i korridoren, påskolgården eller på vägen till och från skolan.

• Men också den fysiska miljön, brist på delaktighet och känsla av samman-hang inverkar negativt på det sociala klimatet, och den psykosociala miljön.

• Även om flertalet elever trivs finns det många som inte tycker att skolanär meningsfull. En av tio elever tycker inte att det känns meningsfullt attgå i skolan och två av tio tycker inte skolan ger dem lust att lära. Dessaelever är också oftare än andra frånvarande från skolan.

70


Centrum för Barn- och Ungdomshälsa, Stockholms Läns Landsting:

• Smärta och trötthet är vanliga problem i skolåldern. Problemen är vanli-gare bland flickor än pojkar. Könsskillnaderna blir särskilt tydliga när ung-domarna kommer in i tonåren. Problemen är vanligare bland ungdomarfrån socialt mindre gynnade familjer.

• Kring puberteten blir förekomsten av spänningshuvudvärk ungefär dubbeltså stor hos flickor som bland pojkar och könsskillnaden kvarstår sedanunder resten av livet.

• Huvudvärk uppkommer vanligen under skoltid och många skolelever medåterkommande huvudvärk upplever att en bullrig och stressig skolmiljö ären utlösande faktor. Anmärkningsvärt nog förefaller eleverna störas mer avbuller och oro i klassen än lärarna.

BO:S STRESSENKÄT PÅ NÄTET

Från mitten av oktober till slutet av november år 2000 fanns 62 frågor omstressen i skolan utlagda på Barnkanalen och Unga Kanalen, där BO:skontaktklasser kunde svara på frågorna. Det fanns även öppna svarsalternativ.

Denna gång hade även elever som inte tillhör BO:s ordinarie kontaktklas-ser möjlighet att svara på frågorna under Skolverkets Netdaysvecka i novem-ber 2000.

Svar från 545 elever

Det var 316 barn som medverkade på mellanstadiet från årskurserna 4, 5 och6. De kom från 18 av BO:s kontaktskolor. Det var 229 ungdomar som med-verkade från högstadiets årskurser 7, 8 och 9. De kom från fem av BO:s kon-taktklasser och från tio andra skolor i landet.

En förteckning över de skolor som medverkat i BO:s enkäter under 2000finns i bilaga. Dessutom har det genomförts gruppsamtal med elever på mel-lan- och högstadiet. Referat från dessa ingår i resultatredovisningen.

Svaren på BO:s stressenkät kan inte sägas vara statistiskt representativa förSveriges elever i mellan- och högstadiet, eftersom alla typer av skolor intemedverkat. Antalet svar är inte heller tillräckligt många för att man ska kun-na dra säkra slutsatser.

Resultat och tendenser

Stressen ökar med åldern

Vid en jämförelse mellan eleverna på mellan- och högstadiet är det myckettydligt, och kanske inte förvånande, att äldre elever anser att skolan på olikasätt är mer stressande än yngre. Objektivt sett är skolgången på högstadiet

71

D E ’ E ’ M Y C K E ’ N U …

mer krävande och arbetsbördan är i perioder mycket stor. Hur eleverna upp-lever det och kan hantera sin situation beror på många faktorer i arbetsmil-jön. En del faktorer handlar om den fysiska miljön med buller och hög ljud-nivå. Andra och kanske mer påtagliga faktorer är själva inlärningssituationendär läraren och pedagogiken har stor betydelse.

De flesta trivs i skolan, men trivseln minskar med åren

Av mellanstadieeleverna säger 75 procent att de trivs bra i skolan. Förhögstadieeleverna är andelen 66 procent. Av eleverna på båda stadierna upp-ger 98 procent att de har många eller några kamrater.

Mobbad/trakasserad senaste året

Av mellanstadieeleverna säger 84 procent att de aldrig blivit mobbade ellertrakasserade under de senaste året. Tio procent av samma grupp elever upp-ger att de varit mobbade ett par gånger det senaste året och 5 procent minsten gång i veckan. Av eleverna på högstadiet är motsvarande andelar 81 pro-cent,14 procent och 4 procent. Pojkarna uppger oftare än flickorna att dekänt sig mobbade det senaste året eller minst en gång i veckan. Det gällersåväl de äldre som de yngre eleverna. Dessa siffror stämmer väl med tidigareundersökningar.

Kvällsvanor

Drygt hälften av mellanstadieeleverna lägger sig mellan klockan 21.00 och22.00 en vanlig veckodag. En fjärdedel lägger sig före klockan 21.00 och 10procent efter klockan 22.00. Av högstadieeleverna lägger sig 60 procent mel-lan klockan 22.00 och 23.00, en femtedel före klockan 22.00 och en femte-del efter klockan 23.00. Fler pojkar än flickor lägger sig sent. Det gäller såvälyngre som äldre elever.

Morgonvanor

De allra flesta, 90 procent, av mellan- och högstadiebarnen äter frukost varjemorgon. De har ofta eller alltid bråttom. Det uppger 57 procent av mellan-stadiebarnen och 70 procent av högstadiebarnen. Fler flickor än pojkar tyckeratt de har bråttom i båda åldersgrupperna.

”Det är bråttom, svårt att hinna äta på morgonen, eftersom

man hellre vill ligga kvar en stund till i sängen.”

Mellanstadieelev

72


För korta raster

Av mellanstadieeleverna uppger 60 procent att det ofta är bråttom till nästa lek-tion. Av högstadieeleverna tycker nästan hälften att det är så. Sexton procent avmellanstadieeleverna har mindre än en kvarts rast efter gymnastiken. På högsta-diet säger 30 procent att deras rast efter gymnastiken är mindre än 15 minuter.

Referat från gruppsamtal med högstadieelever:

Ibland hinner eleverna inte i tid till nästa lektion eftersom de först ska tillskåpen, lämna böcker, hämta de nya och sedan ta sig till lektionssalen. Iblanddrar en lektion över tiden vilket förkortar rasten ännu mer. Rasten mellangympan och nästa lektion är endast tio minuter. Eleverna hinner inte klä avsig, duscha, torka sig, klä på sig och ta sig till nästa lektion på så kort tid.(Skola i Stockholmsförort, hösten 2000)

Stökigt i skolan

En fjärdedel av eleverna på mellanstadiet uppger att det är mycket ellerganska bråkigt medan 35 procent av eleverna på högstadiet säger detsamma.Fler pojkar än flickor på högstadiet tyckte att det är bråkigt i korridorerna.

Av mellanstadiebarnen anser 44 procent att de har det stökigt och/ellerbråkigt i klassen. Motsvarande siffra för högstadiet är 63 procent.

Av eleverna på mellanstadiet anser 37 procent att det är hög eller för högljudnivå i klassrummet. Av högstadieleverna tycker 53 procent detsamma.

Kommentarer från mellanstadieelever:

Just nu är det ganska lugnt och det är skönt, men ibland är det stökigt och då ärdet jobbigt.

Jag tycker att det är jobbigt, man får mindre gjort än om man skulle sitta tyst ien klass.

Det är för mycket skrik och bråk, man kan inte koncentrera sig.

Referat från gruppsamtal med mellanstadieeelever:

En del elever sitter med ryggen mot tavlan och måste då vrida på sig för attkunna se tavlan. Det kan vara svårt att höra vad magistern säger eftersom detsmåpratas i klassen. Att räcka upp handen är det ingen idé att göra eftersomeleverna får vänta alldeles för länge och den som skriker mest och högst fårhjälp först. Det är svårt att koncentrera sig eftersom det småpratas vilket göratt den som försöker koncentrera sig ger upp och börjar även den attsmåprata. ”Då vill man bara skrika tyyyst!” (Skola i Stockholms innerstad,hösten 2000)

73

D E ’ E ’ M Y C K E ’ N U …

Kommentarer från högstadieelever:

Det är svårt att koncentrera sig när det blir en massa spring på lektionerna, en delskriker istället för att räcka upp handen.

Min klass kan inte hålla käften i en minut. Inte ens under prov.

Några väsnas och andra pratar. Man blir störd på lektionen och får inte den infor-mation man behöver till läxan eller provet.

Om inte dom vill lära sig något och vill i stället förstöra för andra så tycker jag attdom ska vara i ett annat klassrum!! Då kan dom som vill lära sig något!!!

Jag tycker att det är väldigt synd. Men det verkar inte som om folk kan göra någotåt detta, tyvärr!

Det fungerar väldigt bra i vår klass, men så är det väldigt få killar i klassen också.

Det är lugnt på lektionerna, men mellan lektionerna är det ganska bråkigt.

Det är ganska olika beroende på vilken lärare man har.

Vart går man när man vill ha lugn och ro?


Systers väntrum

Till mitt vårdträd

Någonstans på skolgården

Till ett rum med lite barn

Uppehållsrummet

Till en speciell soffa

Till något ställe utomhus där ingen är

Till ett ställe där det är tyst!!!!

Till grupprummet

Bakom gympasalen

Toaletten

Biblioteket

Jag går bara runt

Upp i skogen och sätter mig på något ställe


Skolans bibliotek.

Grupprummen om de är lediga.

Hem

74


75

Tankarna flyger fritt. Foto: Lars Holmquist/Tiofoto

D E ’ E ’ M Y C K E ’ N U …

Letar upp en tom korridor

Kiosken

Några varv runt skolan

Caféet

Kanske utanför expeditionen

Det finns ett vilorum, men dit får man bara gå när man är sjuk

Skolsyster eller kuratorn

Toaletten

Ut

Bråttom och ingen matro på lunchen

Sexton procent av mellanstadieeleverna uppger att de har mindre än en halv-timmes lunchrast. På högstadiet säger 12 procent detsamma.

Av mellanstadieeleverna säger 41 procent att de ibland eller aldrig fårmatro. Detsamma anser 39 procent av högstadieeleverna.

Referat från gruppsamtal med mellanstadieelever:

Det är hög ljudnivå, trängsel, bråk, knuffar och skrik i kön till maten och destora tränger sig före de små. Efter tio minuters köande kan det hända att detinte finns några bord lediga. Barnen får stå med brickan i handen och väntatills någon plats blir ledig. När de väl har fått en plats att sitta på är det bråt-tom att äta upp, eftersom nästa barngrupp är på väg eller därför att kompisar-na sticker iväg när de har ätit upp och då blir de ensamma kvar. Barnen sägeratt de hinner äta upp men inte ta mer utan många tar ett knäckebröd påvägen ut. Efter lunch hinner de knappt ha någon ledig tid innan det är dagsför nästa lektion. (Skola i Stockholms innerstad, hösten 2000)


Många har bara 15 minuter att äta på.

För mycket folk i matsalen på en gång. Då blir det rörigt och högljutt, stressigtoch trångt.

Matsalen stänger innan man hinner äta färdigt.

Hungrig under skoldagen

Bland högstadieeleverna anser 40 procent att de ofta är hungriga i skolan. Påmellanstadiet säger 21 procent att de går hungriga. Fler pojkar än flickor påhögstadiet går hungriga i skolan. Det är tvärtom för mellanstadieeleverna.

76



Jag tycker vi äter för tidigt. För jag äter så mycket frukost och då blir jag intehungrig till lunch.

Jag äter ingen frukost.

I fred på toan

Tretton procent av mellanstadieeleverna tycker att de sällan eller aldrig fårvara ifred på toan. På högstadiet uppger 18 procent detsamma.


Dörrarna går att låsa upp utifrån.

Det går också att rycka upp dörren.

Krav från skolan

Av mellanstadieeleverna tycker 11 procent att skolan ställer för höga krav. Påhögstadiet är motsvarare andel 39 procent.

77

Bråttom, bråttom för att hinna äta. Foto: Jörgen Ulvsgärd

D E ’ E ’ M Y C K E ’ N U …

På frågan ”Känner du att du orkar med skolarbetet?” svarar 10 procent avmellanstadieeleverna att de sällan eller nästan aldrig gör det. Femton procentav högstadieeleverna säger att de inte orkar med. Av dessa anser fler pojkarän flickor att de inte orkar med skolan. På mellanstadiet skiljer sig inte åsik-terna åt mellan könen.


Är trött och uppe sent.

Jag har inte sovit så mycket.


Att vi får för mycket ibland, allt på en gång. Vissa lärare verkar tro att det ärbara deras ämne vi har. De tänker inte på att vi får läxor av ALLA lärare.

Lärarna borde förstå att det finns ett liv utanför skolan också! Man hinner näs-tan aldrig slappna av och ta det lugnt.

Lärarna kräver att man ska sitta med läxor på kvällarna fast man har varit iskolan hela dagen. Det orkar man inte!

De flesta eleverna känner sig friska

Nittio procent av mellanstadieeleverna och 89 procent av högstadieelevernatycker att de känner sig friska. Fler pojkar än flickor tycker att de känner sigfriska. Det gäller såväl yngre som äldre elever.

Eleverna fick ta ställning till tio alternativ med olika besvär. De fick angevilket eller vilka av dessa besvär de brukar ha när de inte känner sig bra.

Mellanstadieelevernas svar:

Ont i huvudet

Lättirriterad

Högstadieelevernas svar i rangordning:

Trötthet

Ont i huvudet

Svårt med koncentrationen

Lättirriterad

Svårt att somna

Ont i magen

Ont i ryggen

78


Orsaker till att elever inte mår bra

Eleverna fick ta ställning till 14 alternativ med tänkbara orsaker till att deinte alltid mår bra. De fick ange vilket eller vilka av dessa orsaker som stäm-de med dem själva.


Sovit för litet

Dålig luft eller dåligt ljus i klassrummet

Högstadieelevernas vanligaste svar i rangordning:

Långa skoldagar

Sovit för lite

Hungrig

Bråttom

Bullrigt

Stora krav från lärarna

Dålig luft eller dåligt ljus i klassrummet

Betygshets

När det är roligast i skolan

Både mellan- och högstadieeleverna säger att rasterna är roligast för attman då får umgås med sina kompisar. De estetiska och praktiska ämnenahör till de inslag i skolan som är positiva. Friluftsdagar är också något posi-tivt.

Om stress

Är andra ungdomar i din ålder stressade?

En stor majoritet, 83 procent, av högstadieeleverna säger att stress är vanligtförekommande bland jämnåriga. På mellanstadiet säger 39 procent detsam-ma.

Känner du dig stressad?

Nästan alltid, svarar 28 procent på högstadiet och 11 procent på mellanstadi-et. Fler flickor än pojkar på högstadiet anger detta. Det är ingen skillnad påsvaren mellan könen på mellanstadiet.

79

D E ’ E ’ M Y C K E ’ N U …

Ungdomar förknippar begreppet stress med följande:

• Ha bråttom

• Har mycket att göra

• Skynda sig

• Svett i pannan

När jag är stressad får jag absolut inget gjort. Jag tänker att jag mår lite illa ochkänner obehag. Det viker sig i magen.

Ont huvudet, kaoset som råder i hjärnan.

Vad kan man ändra på för att slippa

för mycket stress i skolan?

Eleverna fick ta ställning till 15 olika alternativ. På denna fråga fick vi nästanbara svar av högstadieeleverna. Det beror förmodligen på att de upplever sinsituation mer pressad. De har säkert även reflekterat över vad som känns feloch vad som behövs för att göra livet i skolan bättre.


Färre läxor

Högstadieelevernas vanligaste svar i rangordning:

Färre läxor

Längre raster

Bättre schema

Bättre spridning på proven

Tystare i klassrummet

Bestämma mer om proven

Mer musik

Bestämma mer om läxorna

Mer idrott

Ungdomarnas egna idéer till hur

stressen i skolan kan minskas

Här redovisas några typexempel på förslag som kom fram av ett öppet svars-alternativ.

80


Bättre lärare:

Ha fler och duktigare lärare.

Bättre lärare som kan hjälpa en så att man känner att man lär sig det som manska kunna.

Bättre planering och färre läxor och prov:

Att lärarna kommer överens om hur de ska lägga upp lektionerna och alla läxor.

Mindre och inte så hårda läxor som det är i vissa ämnen.

Kanske att man har max ett prov som är stort per vecka och ett litet.

Kunna ta det lugnt mellan proven och uppsatserna...det skulle hjälpa MYCKET.

Inte stressa med att så fort som möjligt skriva en uppsats och sedan lämna inden dagen efter.

Fler sovmorgnar:

Sovmorgon skulle hjälpa, eftersom man får mera sömn och är mer utvilad. Dåhinner man äta frukost.

Större lyhördhet inför elevernas egna idéer:

Eleverna ska komma med egna idéer. Då blir det bättre!

Få bestämma lite själv om raster och lektioner.

Man skulle kanske få bestämma lite mer vid prov och läxor, ibland kan alltkomma på samma gång.

Lyssna på oss elever, för det är faktiskt vi som ska lära oss något och det på ettbra sätt.

Om bara lärarna lyssnar mera och skulle försöka förstå.

Plats och tid för avkoppling:

Göra en plats där man kan slappna av och där det är helt tyst.

Man kan kanske införa en anti-stress grupp i skolan som hjälper till att minskastressen och kanske inför någon slags avslappningsövning eller något liknande påschemat.

Införa en sorts vilorum som man kan vara i om man vill ha det lugnt.

Avslappning. Det körde vi med i 8:an. Det var bra.

81

D E ’ E ’ M Y C K E ’ N U …

Roligare lektioner:

Införa lektioner som är roliga och mer intressanta typ olika estetiska verksamhe-ter typ bild och så.

Göra det lite roligare, ha teater, datorer på alla lektioner.

Ha mer praktiska ämnen som musik, dans, idrott, slöjd och hemkunskap.

Frukost i skolan:

Äta frukost i skolan, då orkar man mer och mår bättre.

Andra tankar och idéer:

Lära eleverna studieteknik.

Förklara för vissa lärare att det finns faktiskt ett liv utanför skolan, och att manbehöver slappna av.

Man borde sätta de elever som inte tar skolan på allvar i en speciell grupp.

Det är inte i skolan jag blir stressad, utan efter skolan. Har ganska mycket attgöra då!!

82

Finns det tid och rum för avkoppling i skolan? Foto: Jörgen Ulvsgärd


BO:S STÅNDPUNKTER

Tidigare nämnda rapporter och BO:s enkät visar att barn och unga utsätts förorimlig stress i matsalar, klassrum och på raster. Olika psykosomatiska sym-tom hos de unga har under senare år ökat och fortsätter att öka.

BO finner det allvarligt att barn och unga utsätts för hälsorisker i form avbuller, hög ljudnivå, kränkande behandling, stora klasser och för lite personali skolan. Eftersom skolplikt råder kan inte barn och unga välja sin arbetsmiljöutan är i stor utsträckning utelämnade till rådande förhållanden.

Då skolan ska anses utgöra en buffert och ge andrum åt barn och ungasom har en otillräcklig situation hemma, är det ytterst olyckligt att skolanibland motverkar sitt eget syfte och utgör ytterligare en påfrestning för dessabarn och ungdomar.

Skolorna måste bli bättre på att själva kartlägga barnens arbetsmiljö.Genom att regelbundet ta reda på hur eleverna mår och upplever sin tillvaroi skolan kan de ansvariga tydligare uppfatta signaler om hur skolans arbets-miljö påverkar eleverna och vidta lämpliga åtgärder. Det är sedan 1991 enskyldighet för arbetsgivaren/rektorn enligt arbetsmiljölagens internföreskrifter.

Kunskap om sina rättigheter

Nuvarande lagar och riktlinjer som berör skolan måste vara väl kända på allanivåer inom och utanför skolans värld. Därför är det viktigt att tydlig infor-mation lämnas till ledning, personal, föräldrar, barn och unga om vilkenlagstiftning som gäller i skolan och vilka rättigheter, skyldigheter och vilketansvar som de enskilda parterna har.

Hungriga och trötta elever

Flera studier inklusive BO:s enkät visar att alltför många elever, särkilt påhögstadiet, känner sig trötta och hungriga i skolan. Det leder naturligtvis tillatt den psykiska kapaciteten, koncentrationen och motivationen för skolarbe-tet påverkas negativt. Sena kvällsvanor och slarv med lunchen uppges somanledning till tröttheten. Föräldrarna, skolan och även eleverna själva börgöras uppmärksamma på detta.

Skapa utrymmen för tystnad och avkoppling

För att motverka och förebygga hälsofarlig stress hos barn och unga i skolankrävs att det skapas utrymme i tid och rum till eftertanke, vila, överbryggan-de möten och samtal.

Arbetsgruppernas storlek bör anpassas så att det kan skapas arbetsro. Fördetta krävs att fler vuxna kommer in i skolan.

83

D E ’ E ’ M Y C K E ’ N U …

Många elever påverkas negativt av höga ljudnivåer i såväl klassrum sommatsalar och andra lokaler i skolan. Det är viktigt att se över vad som kangöras för att sänka ljudet.

Bättre planering och samordning mellan lärare

Svaren som kommit BO tillhanda genom Unga Kanalen ger en bild av att detbrister i kommunikationen och samplaneringen mellan olika lärare vid sche-maläggningen. Prov i olika ämnen tenderar att sammanfalla under sammavecka vilket leder till en orimlig arbetsbelastning för eleverna, särskilt påhögstadiet. Konsekvensen blir att elever utsätts för stress och måste välja bortvissa ämnen till förmån för ämnen som anses vara viktiga för framtida gym-nasieval. Inte alla elever klarar av att välja, vilket kan medföra att eleverantingen känner sig uppgivna eller att eleven utsätter sig för stress i sådangrad att det kan bli hälsofarligt.

För att lära sig hantera stress och krav både i sin vardag och i sin fram-tid är det lämpligt att barn och unga får lära sig metoder för att hanterasin stress och de krav som ställs på dem. Här spelar elevhälsan en viktigroll.

Vikten av estetiska skolämnen

Det är även ytterst nödvändigt och gynnsamt ur både hälso- och inlärnings-synpunkt att barn och unga får använda sin kreativa och skapande förmåga iestetiska ämnen som bild, slöjd, musik, idrott och teater. Dessa ämnenbehövs som motvikt till de teoretiska ämnena.

Integration av eleverna i arbetsmiljöarbetet

En viktig faktor för att öka trivseln i skolan och minska risken för ohälsa äratt ge eleverna möjlighet att påverka sin egen situation. Det poängteras avsamtliga forskare och eleverna själva.

Personalen, men också barnen, måste få möjlighet att påverka skolansinriktning och utformning. Bland vuxna har man studerat hur beslutsutrym-met inom arbetslivet påverkar risken för stressrelaterad sjuklighet. Ett litetbeslutsutrymme i sig betyder inte så mycket. Riskerna för att bli sjuk upp-kommer framförallt när bristande inflytande kombineras med höga krav. Detär den situation som råder i skolan, främst på högstadiet och i gymnasiet.Därför kan man vänta sig att ett ökat elevinflytande i dessa åldrar skulle varahälsofrämjande.

I barnkonventionens artikel 12 stadgas det att ”det barn som är i stånd attbilda egna åsikter skall tillförsäkras rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågorsom rör barnet varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse...”. I dag finns det

84


lagligt stöd för elever från och med sjunde klass att utse elevrepresentantertill skyddsombud. Denna rättighet att både få utse och få utbildning till elev-skyddsombud existerar än så länge inte för elever från förskoleklass och upptill sjunde klass. BO upprepar därför sitt förslag från rapporten till regeringen1998 att:

• Arbetsmiljölagen utvidgas till att omfatta även förskola och fritidshem.

• Arbetsmiljölagen ges ett barnperspektiv. Detta kan göras genom att:

- Elevskyddsombuden får en förstärkt roll.

- Nuvarande skyddsorganisation inom skolans och fritidshemmens områ-de kompletteras med en rätt för eleverna att utse elevskyddsombudfrån och med förskoleklass och upp till och med årskurs 6.

- Skyddsorganisationen inom förskolan, fritidshemmen och skolans för-skoleklasser upp till och med årskurs 6 kompletteras med vuxnabarnskyddsombud som representerar barnen.

- Barnskyddsombud ges samma ställning som skyddsombud.

- Tillsynsmyndigheterna åläggs att följa arbetsmiljön ur ett elev- ochbarnperspektiv.

• Forsknings- och utvecklingsprojekt stimuleras för att kartlägga barnsarbetsmiljö utifrån barnens perspektiv.

För att barn, unga och vuxna ska kunna utvecklas och ta till sig kunskapmåste de också må bra, tro på sig själva och kunna samverka med andra. Attskapa en god miljö för lärande och utveckling, där alla trivs och vill ta del, ären av skolans viktigaste angelägenheter.

Barns och ungas stress i skolan – En studie i hur barn och unga påverkas av sinfysiska och psykosociala arbetsmiljö i skolan kan beställas från BO:s kansli. Seäven www.bo.se.

Fotnoter1Barns och ungas stress i skolan – En studie i hur barn och unga påverkas av sin fysiska och psy-kosociala arbetsmiljö i skolan, Millaray Rubilar P., Barnombudsmannen och Socialhögskolan,Stockholm, 2000.2 Skolverket, LPO 94, 2.3, Skolverket och CE Fritzes AB, 1998.3 Barnomsorg och skola 2000 – Skolverkets lägesbedömning, rapport 193.4 Dagens Nyheter 31/10-00 Efter nedskärningarna.5 Myntades på Läkarstämman 1998 av professor Rolf Ekman, Institutionen för klinisk neurove-tenskap,Sahlgrenska sjukhuset, Mölndal.

85

D E ’ E ’ M Y C K E ’ N U …

6 Doctare Christina, Hjärnstress kan det drabba mig? Runa Förlag AB, 2000.7 Theorell Töres, artikel, Skolledaren nr.10/00.8 Ellneby, Ylva, Om barn och stress och vad vi kan göra åt det, Natur och Kultur 1999.9 Svenska skolbarns hälsovanor 1997/98, Mia Danielsson, Ulla Marklund, Folkhälsoinstitutet2000.10 Häggqvist, Susann, Arbetsmiljön i skolan och välbefinnande ur ett elevperspektiv, Arbetsliv-sinstitutet, 2000.11 Häggqvist, Susann, Elevfrånvaro, Arbetslivsinstitutet, 2000.

86


OM POJKARS OCH FLICKORS KROPPAR

Av Kristina Berg-Kelly, överläkare vid Drottning Silviasbarn- och ungdomssjukhus, Göteborg

Det är ett faktum att pojkar och flickor växer upp i delvis skilda världar,men beror detta på biologiska skillnader? Den medicinska diskursen har de

senaste åren övergått från en socialpsykologiskgrundsyn till alltmer biologiskt färgade förklarings-modeller. Har skillnaderna i levnadsvillkor för pojkaroch flickor biologiska orsaker?Det är helt klart att det är stora biologiska skillnadermellan pojkars och flickors kroppar. Redan underfosterlivet manifesteras en skillnad. Av rapporterademissbildningar drabbar bara 37 procent flickor. Ändåföds det 1 006 levande pojkar per 1 000 flickor. Vidfödelsen är flickor i genomsnitt en cm kortare och

två hg lättare än pojkar. Pojkar är mycket ömtåligare och drabbas av fler all-varliga sjukdomstillstånd speciellt under spädbarns- och småbarnsåren ochhar redan då en överdödlighet jämfört med flickor. En så banal åkomma somkrupp drabbar fler pojkar än flickor. Det finns en möjlig biologisk förklaringtill detta: småpojkars luftstrupe är smalare i genomsnitt än hos jämngamlaflickors. Det är en tydlig överrepresentation av pojkar med allvarliga infektio-ner, som krävt sjukhusvård alternativt intensivvård i så olika länder somKatalonien (Spanien), England och Japan. Många kroniska sjukdomar somstartar under barnaåren är överrepresenterade bland pojkar såsom kroniskledgångsreumatism, inflammatoriska tarmsjukdomar av olika slag, vissatumörsjukdomar såsom hjärntumörer och lymfom, medan andra kroniskasjukdomar är jämnt fördelade mellan könen. När det gäller psykiatriska stör-ningar är pojkars dominans väldigt påtaglig, med två till fyra gånger högreinsjuknande hos pojkar i psykoser, tvångssyndrom och Asperger- och Touret-tesyndromen.

Pojkars och flickors kroppar ter sig ändå visuellt lika under barnaåren menmed puberteten träder den tydliga könsskillnaden in. Skeletten byggs om påolika sätt. Pojkar växer mer på längden och utvecklar muskelmassa, flickorslutar växa tidigare, blir kortare, bredare över höfterna och utvecklar fettvävlokaliserat över byst och höfter.

Kan man förklara de påtagliga och observerbara skillnader som finns i poj-kars och flickors beteende ur ett biologiskt perspektiv? Det tydligasteuttrycket för beteendeskillnader är kanske dödstalen som för pojkar är unge-

87

D E ’ E ’ M Y C K E ’ N U …

fär dubbelt så höga som för flickor från skolålder och uppåt, och där denökade dödligheten hänger ihop med olycksfall och våld. Flickor hotar att talivet av sig men pojkar är de som lyckas och deras dödlighet i självmord ärmycket högre än flickors. Är detta biologisk betingat till exempel av testoste-ronhalterna hos pojkar, eller är detta resultat av inlärda beteenden? Man kanpåvisa skillnader redan i fosterstadiet i organisationen av hjärnans strukturer,där testosteronhalt och högre nivåer av de kvinnliga könshormoner på kritis-ka sätt skulle leda till olika differentiering av hjärnans centra, en biologiskprocess som sedan förstärks under puberteten. Lateralisering av hjärnfunktio-nerna kan vara olika mellan könen, bland annat beroende på olika utvecklingav hjärnbalken, den struktur som sammanbinder de olika hjärnhalvorna. Manmåste dock tänka på att de studier som visar sådana könsskillnader är djurex-perimentella. Hur applicerbara resultat från råttor och möss är på människorär en tvistefråga. Moderna radiologiska tekniker för undersökning av hjärnak-tivitet hos människor tycks inte kunna bekräfta strukturella skillnader mellankönen. Långtidsstudier då man följer hormonbalansen hos pojkar och flickorunder pubertetens olika faser och relaterar det till aktivitet, depressivitet,kognitiv utveckling, verbal förmåga och empati visar snarare att skillnadernamellan individer av samma kön är större än skillnaderna i genomsnitt mellankönen.

Vi är fortfarande kvar med den gamla kunskapen att kropp och själ häng-er ihop, men vad som är genus, vad som är kön, vad som är biologi och vadsom är psykologi får vi fortsätta att grubbla på.

88

att

BAR

NKO

NVE

NTI

ONEN –på väg

igenom

Barnkonventionen – på väg att slå igenom

slå

B A R N K O N V E N T I O N E N – P Å V Ä G A T T S L Å I G E N O M

Enligt den nationella strategin för barnkonventionens genom-förande ska barnperspektivet systematiskt bli tydligare vid beslutsfattande ihela samhället. Det kan gälla beslut om budget, prioriteringar i verksamhet,lagstiftning och den fysiska miljön. Därigenom understryks det långsiktiga iarbetet – att tillämpa barnkonventionen ska inte vara något tillfälligt uppdrag.Ansvaret för att genomföra barnkonventionen, läggs på verksamheterna själva,oavsett om det gäller regeringskansli, myndigheter, kommuner eller landsting.

Barnombudsmannen har en viktig roll, främst när det gäller att ge kun-skap, stöd och vägledning och genom att sprida goda exempel, men också attbeskriva, utvärdera och analysera det arbete som bedrivs. BO har en bådefrämjande och kritisk inställning till barnkonventionens genomförande i Sve-rige. Här följer en sammanfattning av de erfarenheter och slutsatser som BOhar gjort i sitt utvecklings- och uppföljningsarbete.1

Lära av sina erfarenheter

Det finns inte några färdiga recept när det gäller att genomföra barnkonventio-nen i konkret handling. I en väsentlig del handlar arbetet om att lära av kon-kreta erfarenheter. För att kunna omsättas på lokal och regional nivå behöverbarnkonventionen ”översättas” och de övergripande målen konkretiseras. På såsätt bildas en brygga mellan det juridiska språket i barnkonventionen och språ-ket i en myndighet, ett landsting eller en kommun. Ett lärande måste också ägarum i dialog mellan beslutsfattare, olika yrkesgrupper och barn/ungdomar.

En mobiliseringsfas

Medvetenheten om barnkonventionen är stor i Sverige. Många politiker,beslutsfattare och tjänstemän är starkt engagerade i att finna former för attomsätta den i myndigheter, kommuner och landsting. Men trots en positivutveckling har barnkonventionen ännu inte blivit ett självklart redskap i pla-nering och beslut inom något samhällsområde. Arbetet med konventionenoch barnkonsekvensanalyser befinner sig fortfarande i en mobiliseringsfas. Deflesta kommuner och landsting och många myndigheter har redan de grund-läggande insikterna om att barnkonventionen ska genomföras. Behovet gällernu främst kunskaper om hur detta ska göras. Att genomföra barnkonventio-nen är en process som är långsiktig och komplex. Det handlar om attityderoch förhållningssätt som behöver förändras, kunskaper som måste bli bättreoch metoder som ska utvecklas.

Några svårigheter

Vi vill peka på sex svårigheter och brister i arbetet med att genomföra barn-konventionen:

90


Brist på definitioner

En svårighet handlar om bristen på definition av de begrepp som används föratt omsätta barnkonventionen. Det finns många olika metoder som prövats,till exempel barnkonsekvensanalyser, barnbilagor, barnbokslut och barncheck-listor. Det råder en stor oklarhet både om begreppens innebörd och ommetodernas innehåll, vilket gör det mycket svårt att bedöma och jämförakvalitet och konkreta effekter. Särskilt begreppet barnkonsekvensanalys harvisat sig svårt att definiera och används inte sällan som en gemensam benäm-ning för flera andra metoder till exempel barnbokslut, barnbilaga och check-lista. Ibland överlappar metoderna varandra, då till exempel barnkonsekvens-analyser ofta ingår som en del i barnbokslut och välfärdsbokslut.

Brist på utvärdering

Den andra svårigheten handlar om brist på utvärdering. Effekterna av barn-konventionens genomförande kan än så länge endast utläsas på policynivågenom beslut i olika mål-, styr- eller policydokument. De metoder ochmodeller som arbetats fram kring konventionen är ofta av försökskaraktär,vilket betyder att de ännu inte har utvärderats eller följts upp. I BO:s kom-munstudie På god väg? från 1999 är det endast fem kommuner som angernågon form av utvärdering eller fortsatta åtgärder enligt tidigare beslut.Endast en av de kommuner som använder barnchecklistan som verktyg vidbeslut har gjort någon form av uppföljning. Inte heller har kommuner, lands-ting, myndigheter eller andra organisationer gjort barnkonsekvensanalyser avden karaktär att det går att dra några slutsatser i vilken mån detta verktygverkligen förändrar eller förbättrar livsvillkoren för barn och unga. Det äralltså för tidigt att säga vilken konkret betydelse de politiska beslut, som fat-tats med utgångspunkt i barnkonventionen, fått för olika verksamheter ochde barn som omfattas av besluten.

Brist på långsiktig strategi

En tredje svårighet är att många verksamheter har anammat en enstakametod för barnkonventionens genomförande utan att först göra en grund-läggande problemanalys. Det saknas ofta en mer långsiktig strategi för attomsätta konventionen, vilket är en förutsättning för att kunna välja rättmetod. Metoder måste sättas i sitt sammanhang om arbetet på sikt ska kunnaleda till konkreta förändringar. Insatserna borde därför i större utsträckningutgå ifrån barnkonventionen som en helhet och inte bara delar av den. Ettframgångsrikt arbete handlar snarare om att förändra förhållningssätt ocharbetssätt än att tillämpa enstaka verktyg eller metoder.

91


Brist på självkritik

Ytterligare en svårighet gäller bristen på självkritik. Många politiker ochtjänstemän anser det angeläget att göra så kallade konsekvensbeskrivningareller analyser vid beslut som rör barn, vilket naturligtvis är glädjande. Men avde analyser som hittills gjorts framkommer nästan bara positiva beskrivningarav olika insatsers konsekvenser. De kritiska aspekterna som rör barnets bästabelyses och diskuteras inte tillräckligt. De svåra frågorna om barns och ungasuppväxtvillkor – som berör den grundläggande innebörden i principen ombarnets bästa – har ännu inte börjat ställas på allvar.

Brist på debatt kring intressekonflikter

Det finns en brist på debatt om intressekonflikter som gäller barnets bästai förhållande till andra intressen. Detta trots att det i arbetet med barn-konsekvensanalyser och prövningar av barnets bästa ofta tydliggörs ettantal sådana konflikter. Det saknas även en diskussion om förhållandetmellan principerna om barnets bästa och barnets rätt att komma till tals,det vill säga i vilken mån barnets egen uppfattning ska påverka ett beslut.Vad som avses med begreppet barnets bästa och hur tungt barnets bästaoch barnets egen vilja ska väga mot andra intressen behöver därför disku-teras och bedömas inom olika verksamheter. Det behöver också tydliggö-ras i mål-, styr- och policydokument så att barnkonsekvensanalysen under-lättas.

Brist på barns och ungdomars medverkan

Den sista svårigheten är bristen på barns och ungdomars medverkan i denviktiga diskussionen och analysen av problemformulering och resurstilldel-ning som borde föregå beslut om konkreta åtgärder. Det handlar om grund-läggande frågeställningar som behöver bearbetas med utgångspunkt i detsom barn och unga själva tycker är viktigt. Det handlar om vad barnen ochde unga själva vill och vad de anser behöver förändras i deras uppväxtvill-kor.

Några framgångsfaktorer

Att utveckla och tillämpa metoder för att genomföra barnkonventionen ärförenat med svårigheter av olika slag. Trots att arbetet är komplext visar sam-lade erfarenheter att det finns några kriterier att hålla sig till för att nå godaresultat. Nyckelorden för framgång är engagemang och vilja, information ochutbildning, en gemensam ”begreppsram” och tid för förankring och erfaren-hetsutbyte.

92


Engagemang och vilja

Det krävs ett stort engagemang för uppgiften, en stark vilja och ett långsik-tigt tänkande hos den som ska praktiskt genomföra barnkonventionen. Densom ska arbeta med detta måste med andra ord vilja, förstå och kunnagenomföra konventionen.

Information och utbildning

En grund för förändringsarbetet är att alla medverkande känner till barnkon-ventionens bakgrund, innehåll och juridiska status och vad det innebär att haett barnperspektiv i den egna verksamheten och de egna beslutsprocesserna.De som deltar i arbetet behöver samtala med andra aktörer, annars kommerinte arbetet med att integrera barnperspektivet att kännas naturligt. Detkrävs även kunskap om barns villkor och utveckling, om lokala förutsättning-ar, och om innebörden i ett förändringsarbete för myndighetens, kommunenseller landstingets verksamhet.

Definiera begrepp

När företrädare för olika kunskapsfält, professioner, förvaltningar och sektorermöts är det betydelsefullt att tillsammans försöka definiera viktiga begrepp.Det är välkänt att det finns oklarheter i det politiska språket, men även i de

93

Vägen kan vara både lång och krokig. Foto: Jörgen Ulvsgärd/BarnBildByrån


professionellas språkbruk finns en mängd mångtydiga och värdeladdadebegrepp. Barn som far illa, barnets bästa och barnperspektiv är uttryck somprofessionella, politiker och föräldrar ibland har helt olika uppfattningar om.

Tid att förankra arbetet

Det behövs tillräckligt med tid för att förankra arbetet med barnkonventio-nen. Ledningens engagemang och stöd är centralt. Om inte den anser attarbetet är viktigt är risken stor att det inte prioriteras. Viktiga grundstenar förett framgångsrikt arbete är att försöka få en bred förankring dels inom denegna verksamheten, dels med så många olika aktörer som möjligt.

I en inledningsfas finns det ofta ett stort behov att diskutera syfte,målsättning och arbetsfördelning men också att ta upp konflikter och mot-stånd. Att processen tar tid är därför inte en nackdel. Alla är inte eniga omatt åtgärder i enlighet med barnkonventionen är nödvändiga och det finnsäven skepsis mot att se barnkonventionen som ett praktiskt verktyg i föränd-ringsarbete. Motstånd kan ibland, paradoxalt nog, bidra till att driva utveck-lingen framåt. Om inte omgivningen ställer krav och bjuder motstånd finnsdet en risk att diskussionen stannar av eller blir för ytlig.

En långsiktig strategi

Erfarenheterna visar att ett strategiskt handlande för att genomföra barnkon-ventionen i en verksamhet något förenklat kan sammanfattas i följande punk-ter:

• Gör en analys av verksamhetens roll och ansvarsområde.

• Sträva efter att få en överblick över kartan, identifiera och inventera vilkaarbetsmetoder som behövs.

• Se till att få ledningens fulla stöd och engagemang.

• Avsätt tillräckliga personella och finansiella resurser för arbetet, både påkort och lång sikt.

• Förankra arbetet i hela verksamheten och gör en handlingsplan med tids-ramar för uppsatta mål.

• Arbeta in barnkonventionens principer i verksamhetens samtliga mål- ochpolicydokument samt i de redan befintliga arbetsprocesserna.

• Definiera barnkonventionens centrala begrepp i samverkan med helaverksamheten.

• Prioritera – allt kan inte göras samtidigt.

94


• Informera och utbilda några nyckelpersoner som sedan kan utbilda övrigpersonal.

• Ge möjligheter att utbyta erfarenheter inom verksamheten. Leta efterlämpliga samarbetspartners utanför verksamheten att lära tillsammans med.

• Utvärdera och analysera arbetet för att se om konsekvenserna blev de somförväntades.

• Håll dialogen kring barns livsvillkor levande – också med barn och ungdo-mar själva.

BARNKONVENTIONEN I MYNDIGHETERNA

Strategin för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige(prop.1997/98:182) innebär att myndigheterna ska beakta och tillämpa barn-konventionen i sin verksamhet.

BO har fått regeringens uppdrag dels att utarbeta och genomföra fortbild-ningsprogram för personer inom statsförvaltningen, dels att föreslå modellerför hur barnkonsekvensanalyser kan göras vid statliga beslut som rör barn.

Barnperspektiv vid statliga beslut

BO gav Ekonomistyrningsverket (ESV) i uppdrag att kartlägga erfarenheterfrån andra områden av liknande karaktär som har introducerats i svensk stats-förvaltning. Det handlar om områden där syftet har varit att integrera ettvisst perspektiv i hela verksamheten och där alla i organisationen har varitdelaktiga i arbetet med att tänka ur ett visst perspektiv. ESV skulle utredaförutsättningarna för barnkonsekvensanalyser inom statlig förvaltning genomatt ta fram tankemodeller för hur statsförvaltningen kan beakta barnperspek-tivet i olika beslutsprocesser. ESV lämnade en rapport, Barnperspektiv vidstatliga beslut 2000, i vilken myndigheten lyfter fram några framgångsfaktorerfrån miljö-, jämställdhets- och hälsoarbetet. Dessa faktorer är viktiga även iarbetet med barnkonventionen.

Framgångsfaktorer

Ledningens roll är viktig

Det är viktigt att myndighetens ledning står bakom besluten att arbeta medbarnkonventionen och att den synliggör detta i budgetarbetet och verksam-hetsplanen. Styrdokument som verksamhetsplaner och andra dokument inommyndigheten är betydelsefulla. Tydliga styrsignaler är viktiga, men det behö-ver inte alltid innebära att krav på att göra så kallade barnkonsekvensanalyserskrivs in i regleringsbrev.

95


Omfatta hela verksamheten

För att barnkonventionen ska genomföras i en myndighet krävs det att arbe-tet med konventionen omfattar hela myndighetens verksamhet.

Att arbeta in barnkonsekvensanalyser/barnkonventionen

En del i arbetet med att integrera ett barnperspektiv innebär att man utgårfrån de befintliga processerna och tydligt formulerar hur barnperspek-tivet/barnkonsekvensanalyserna kan föras in i arbetsrutinerna.

Besluten måste vara tydliga

Bra dokumentation och så klart formulerade beslut som möjligt är viktigt,inte minst med tanke på uppföljning och utvärdering.

Nyckelbegrepp i arbetet

Det finns vissa nyckelbegrepp som BO i likhet med ESV anser är viktiga iarbetet med barnkonventionen i myndigheterna. Därför har vi valt att arbetautifrån dessa. De är:

➣➣ Engagemang

➣➣ Utbildning

➣➣ Dialog

➣➣ Erfarenhetsöverföring

Engagemang och utbildning

BO arbetar med ett mindre antal så kallade pilotmyndigheter: Boverket,Länsstyrelsen i Skåne, Skolverket, Socialstyrelsen, Migrationsverket, Riks-polisstyrelsen, Ungdomsstyrelsen, Vägverket och Yrkesinspektionen i Stock-holm. Dessa tillfrågades om de ville samarbeta om barnkonventionen. Syf-tet var att de och BO skulle stödja varandra i processen med att införlivabarnkonventionen i myndigheternas verksamhet. En förutsättning var attpilotmyndigheten tog huvudansvaret för att barnkonventionen skulletillämpas i praktiken inom den egna verksamheten. BO:s uppgift var attbidra med olika former av utbildningsprogram om barnkonventionen ochdess tillämpning

En central fråga har hela tiden varit hur utbildningsinsatserna ska utfor-mas för att barnkonventionen ska få fäste i myndighetens verksamhet. BOhar valt metoden att både planera och genomföra utbildningsinsatserna i närasamarbete med representanter för de olika myndigheterna. Det är bra om

96


varje myndighet gör en projektplan för arbetet med barnkonventionen, ochdet är önskvärt att myndighetens ledning fastslår planen för att betona hurviktigt det är att införliva barnkonventionen i verksamheten.

Merparten av utbildningsinsatserna i pilotmyndigheterna kommer attgenomföras under 2001.

Dialog och erfarenhetsöverföring

Det är viktigt att myndigheterna delar med sig av sina erfarenheter och kun-skaper. Detsamma gäller för medarbetarna inom en myndighet. Genom attdiskutera sina erfarenheter lär man av varandra och slipper göra om sammamisstag, samtidigt som ämnet hålls levande och risken för att barnperspekti-vet glöms bort minskar.

BO har bildat en referensgrupp med representanter från de olika pilot-myndigheterna. Gruppen har träffats tre gånger under året. Syftet är att gemöjlighet till erfarenhetsutbyte mellan myndigheterna och till gemensammadiskussioner om hur arbetet med barnkonventionen har kommit igång påvarje myndighet. Barnkonsekvensanalyser har diskuterats och olika resursper-soner har bjudits in i syfte att fördjupa diskussionerna.

Informerar via nätet

På olika sätt sprider BO information om hur arbetet med barnkonventionen imyndigheterna fortskrider. Som ett led i kunskapsöverföringen har BO börjatutveckla information på webbplatsen www.bo.se.

Nationell konferens

BO anordnade under hösten i samarbete med Socialdepartementet, Förbun-det Vi Unga, Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer, Unga Örnaroch Röda Korsets Ungdomsförbund en nationell konferens Med barnets bästai fokus – barnkonventionen i myndigheterna.

Syftet var att informera om strategin för att förverkliga barnkonventionen.Konferensen vände sig främst till departementens myndighetshandläggare,tjänstemän från berörda myndigheter och ungdomsorganisationer. BO villeinspirera till ett fortsatt arbete med barnkonventionen genom att lära ut merom konventionens innehåll och om vad ett barnperspektiv i det dagliga arbe-tet kan innebära. Artikel 12 i barnkonventionen om barns och ungdomarsrätt att uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör dem togs särskilt upp. Kon-ferensen dokumenterades och texten finns publicerad på webbplatsen. Dess-utom spreds dokumentationen som en skrift.

97


Information till övriga myndigheter

På regeringens uppdrag genomförde BO 1997 en kartläggning av myndighe-ternas arbete med barnkonventionen. BO valde ut 90 myndigheter och dessahar under året fått information om den nationella strategin, om BO:s upp-drag, mål och arbetsmetoder. De har även fått skriften Mänskliga rättigheterför barn och en inbjudan till konferensen Med barnets bästa i fokus. De niopilotmyndigheterna ingår i denna grupp.

Kommande arbete

Under 2001 planerar BO:

• att fortsätta med utbildnings- och fortbildningsinsatser

• att utveckla informationen på webbplatsen

• att ge ut en informationsskrift om barnkonventionen och hur den omsättsi myndigheternas verksamhet

• att på ett konkret sätt utveckla arbetet med barnkonsekvensanalyser

• att göra en uppföljande studie av hur myndigheterna omsätter barnkon-ventionen

BARNKONVENTIONEN I KOMMUNER OCH LANDSTING

BO:s tredje kommunundersökning På god väg? visar att utvecklingen är positivi de kommuner, som i kommunfullmäktige eller kommunstyrelse har fattatbeslut med utgångspunkt i barnkonventionen. Målet är att etablera kontaktmed kommuner och landsting/regioner som önskar utveckla ett arbete medutgångspunkt i barnkonventionen. För att uppnå detta tog BO kontakt med deregionala kommunförbunden, vilka på flera håll visade stort intresse för sam-verkan.

BO har genom dessa kontakter genomfört informations- och utbildnings-insatser på såväl länsnivå som på kommunal nivå. På många håll samverkarkommunförbund, landsting och länsstyrelse och tillsammans med dessa harBO i några fall genomfört utbildningar.

Ett exempel på samarbete på regional nivå kan nämnas Jönköpings kom-munförbund. BO träffade under maj månad ordförande och vice ordförande ibarn- och utbildningsnämnderna i Jönköpings län. Detta ledde till att kom-muner tog kontakt med BO för utbildningar på lokal nivå. I samband meddetta besökte BO också Fenix Kunskapscenter i Vaggeryd och pratade medeleverna i några klasser om deras syn på att vara ung och växa upp i Vagge-ryd med omnejd.

98


Utvecklingsarbete

Information på nätet

En viktig del av BO:s arbete är att informera om de goda exempel som finnsoch vad som pågår i kommuner, landsting/regioner. Det gör BO via sinwebbplats där informationen om kommun- och landstingsområdet är uppde-lad i tre delar.

• Sverigesidan: som visar korta notiser om tillexempel politiska beslut med utgångspunkt ibarnkonventionen.

• Metodsidan: som redogör för olika metodersom prövats i kommuner ochlandsting/regioner. Här kan man också läsaexempel ur verkligheten.

• Processidan: där kommuner och landstingsjälva beskriver den process som uppståtti arbetet med att införliva konventionen.

Nytt stöd för barnkonventionens införlivande

BO:s första handbok för kommuner och landsting Ett steg framåt har sålts i8 000 exemplar, vilket anses vara mycket bra för en skrift av det här slaget.Den gavs ut som ett stöd till kommuner som ville arbeta med att införlivabarnkonventionen i den egna kommunen/landstinget. Under 1999 börjadearbetet med att ta fram en fördjupad skrift som ger vägledning om hur kon-ventionen kan omsättas i praktiken. Under 1999 gjordes också ett antal inter-vjuer med politiker och tjänstemän i kommuner och landsting som är en delav underlaget för den nya skriften som beräknas vara klar under 2001.

Referensgrupp

BO har sedan 1999 en referensgrupp med representanter från kommuneroch landsting. Den har träffats några gånger per år och syftet har varit attdiskutera och pröva olika metoder, samt att läsa och kommentera manus tillden nya skriften för kommuner och landsting. Gruppens medlemmar harockså delat med sig till varandra av erfarenheter från arbetet med att införli-va barnkonventionen.

Från metodfixering till processtänkande

I årsrapporten 1999 pekade BO på några svagheter i kommunernas arbetemed barnkonventionen. En synpunkt var att många kommuner väljer enenskild metod istället för att ta fram en långsiktig strategi.

99


Under året som gått har BO erfarit att det i några kommuner skett enförändring i hur man närmar sig arbetet med att omsätta barnkonven-tionen. BO tycker sig se att flera kommuner än tidigare tänker process-inriktat istället för att utgå från en viss metod, vilket ger en långsiktighet iarbetet.

Barns och ungas inflytande är fortfarande en stor och svår fråga. Mångakommuner och landsting arbetar för att hitta sina lokala modeller för infly-tande. De flesta former som finns i dag involverar långt ifrån alla barn i enkommun/ett landsting. Även om det finns några exempel där man arbetarmed små barns inflytande, saknas det fortfarande mer genomgripande strate-gier i kommuner och landsting för dessa åldersgrupper.

Kommande arbete

Arbetet inom den nationella strategin för att genomföra barnkonventionenpågår till och med december 2001. Under året planerar BO:

• att fortsätta med informations- och utbildningsinsatserna

• att utveckla informationen på webbplatsen så att goda exempel och erfa-renheter från kommuner och landsting finns tillgängliga för dem som ärintresserade

• att knyta ihop erfarenheter i landet genom att genomföra konferensersom kan bidra till att skapa nätverk

• att initiera fördjupade studier av några kommuners arbete med att införli-va barnkonventionen

BARNKONSEKVENSANALYSER I TEORI OCH PRAKTIK

Barnkonventionen kommer inte med några färdiga metoder eller lösningar tillhur man ska komma tillrätta med olika problem som rör barns och ungasuppväxtvillkor. Däremot slår barnkonventionen fast vissa krav som är oefter-givliga och som måste uppfyllas av alla som på ett eller annat sätt fattarbeslut om eller har ansvar för barn och unga. Ett sådant krav är till exempelatt alla beslut som fattas och som berör barn, ska ha ”barnets bästa” somutgångspunkt. Ett annat krav är att barnet i alla frågor som rör det ska gesmöjlighet att föra fram sina åsikter och att beslutet ska ta hänsyn till dessaåsikter. Konventionen blir därmed en utgångspunkt för ett systematiskt barn-perspektiv i arbets- och beslutsprocesser i verksamheter som berör barn ochunga.

100


FN:s barnkommitté rekommenderar

FN:s kommitté för barnets rättigheter i Genève rekommenderar alla ländersom ratificerat barnkonventionen att göra barnkonsekvensanalyser i allabeslut som rör barn. Staterna, eller de som staten har delegerat beslutsrättentill, måste försäkra sig om att barnets/barnens bästa har redovisats i besluts-processen. FN:s barnkommitté rekommenderar att barnkonsekvensanalysergörs vid fastställande av till exempel:

• Ny policy eller riktlinjer inom olika verksamheter

• Ny lagstiftning eller nya föreskrifter

• Årlig budget, såväl på nationell som regional och lokal nivå

• Förändringar i organisation eller administration på alla nivåer i samhället

Barnkonsekvensanalyser

Ett verktyg för att på ett konkret och strukturerat sätt omsätta barnkonven-tionen och artikel 3 om barnets bästa i främsta rummet är att göra barnkon-sekvensanalyser. Det innebär att man i förväg fastställer ett orsakssamband,det vill säga ”tänker efter före” i en strukturerad form och gör en prövning avbarnets/barnens bästa. En ingående analys och en sammanvägning av relevan-ta uppgifter tillför ett bättre beslutsunderlag som möjliggör en samladbedömning av vad beslutet innebär för barnet/barnen.

Barnombudsmannens utvecklingsarbete

Det finns inte någon konkret vägledning för hur arbetet med barnkonsekvens-analyser faktiskt ska gå till. De analyser som hittills gjorts – främst inom kom-munerna – har varit i form av så kallade barnchecklistor. Effekterna på olikaarbets- och beslutsprocesser av de hittills gjorda checklistorna har ännu intekunnat utvärderas. Inom såväl myndigheter som kommuner och landstingefterfrågas både teoretisk och praktisk information om hur analyser kan göras.

Vi redovisar här några allmänna resonemang kring begreppet barn-konsekvensanalyser. Resonemangen är generella och giltiga oavsett vilken typav verksamhet, vilka barn som berörs eller på vilken nivå i samhället somkonsekvensbedömningen/analysen ska göras. Avsnittet redovisar också en spe-cifik modell för hur sådana kan göras. Arbetet har gjorts av BO:s kansli inomramen för arbetet med den nationella strategin.2

En modell för en barnkonsekvensanalys som stöd för handläggning ochbeslut med utgångspunkt i barnkonventionen har utvecklats. Den kan sessom ett stöd när man ska göra en bedömning av ett barns bästa, en gruppbarns bästa eller barns bästa i allmänhet med utgångspunkt i en specifik

101


102

Barnkonsekvensanalyser hjälper oss att undvika fallgroparna.

åtgärd eller frågeställning. Den är tänkt att vara en grund som sedan kananpassas till varje verksamhet och till den frågeställning som ska prövas.

Modellen prövas för närvarande i samarbete med två referensgrupper – denena med representanter för kommuner och landsting och den andra med repre-sentanter för den statliga sektorn – som finns knutna till BO:s kansli. Här presen-teras den i en sammanfattning. För dem som är intresserade av ett fördjupatresonemang hänvisas till BO:s två nya informationsskrifter om barnkonventionensom ges ut 2001 – en för kommuner och landsting och en för myndigheter.

Några viktiga utgångspunkter

Om barnkonsekvensanalyser ska kunna utvecklas och användas på ett frukt-bart sätt är det viktigt att de inte görs godtyckligt och alltför ytligt. Det mås-te finnas system på övergripande nivå som beskriver hur arbetet ska gå till såatt det inte blir en fråga för den enskilde tjänstemannen att hantera. Alla iorganisationen måste försöka hitta barnperspektivet i sin verksamhet.

Foto: Jörgen Ulvsgärd


Vilket barn eller vilka grupper av barn berörs av insatsen?

Barn är inte någon homogen grupp. De har olika förutsättningar och behovberoende på kön, ålder, socioekonomiska förhållanden, kulturell och etniskbakgrund samt eventuella funktionshinder. Det som är det bästa för ett barni en given situation är kanske inte det bästa för ett annat barn. Det gäller attfinna sätt att hantera de olika perspektiven på såväl individ- som gruppnivåmed utgångspunkt i den situation som råder i det aktuella ärendet.

Vilka insatser eller beslut ska prövas?

Inför varje beslut bör en verksamhet, så tidigt som möjligt i beslutsprocessen,ställa sig frågan om beslutet kommer att få direkta konsekvenser för barn. Ärsvaret ja bör en bedömning göras av hur stora konsekvenserna blir för barn.Om beslutet bedöms få tämligen stora eller stora konsekvenser bör en barn-konsekvensanalys alltid göras. Barns och ungas synpunkter ska inhämtas, ominga särskilda skäl talar emot detta.

Vilken form ska konsekvensanalysen ha?

Det är uppenbart att verksamhetens roll och ansvar kommer att prägla denbarnkonsekvensanalys som behöver göras. Det finns en stor spännvidd mellanolika verksamheters beslut som rör barn och ungdomar. Det går inte att hittaen modell som passar alla. Därför är det knappast möjligt och inte hellernödvändigt att reglera formerna för hur en analys ska göras. Den måsteanpassas efter den givna situationen.

Vilka konsekvenser ska analyseras?

Det gäller att ta ställning till om beslutet påverkar barn direkt eller indirekt,här och nu eller i framtiden. För att få en realistisk bild av hur ett beslut kanpåverka barn bör man inrikta sig på tänkbara effekter. En annan svårighet äratt bedöma om de identifierade konsekvenserna kan uppstå som följd av detfattade beslutet eller ej.

EN MODELL FÖR EN BARNKONSEKVENSANALYS

Det faktum att barnets bästa inte närmare definierats innebär en risk för att var-je beslutsfattare tolkar det på sitt sätt och att barnets rätt till likhet inför lagenäventyras. Å andra sidan ger en flexibel tolkning större utrymme för det enskil-da barnet och för barnets egen åsikt. Begreppet barnets bästa kan sägas utgöraramen för analyserna. Denna ram måste fyllas med det specifika förslaget ellerfrågeställningen och just detta barns/denna grupp barns situation, få sin utform-ning efter verksamhetens art samt säkras i arbets- och beslutsprocessen.

103


104

Frågor att beaktakring det aktuella förslaget

• Hur förslaget påverkar ellerkan påverka barnet/barnen?

• Vilka särskilda problem ellerintressekonflikter kan finnasmed förslaget?

• Hur förslaget påverkar ellerpåverkas av andra faktorer?

• Vilken hänsyn har tagits tillbarnets/barnens synpunkterpå förslaget och hur har deinhämtats?

• Vilka kompenserande åtgär-der kan behöva vidtas?

• Vilka kostnader respektivevilka vinster kan förslagetmedföra för samhället,enskilda eller särskilda grup-per?

• Övriga frågor av relevans förförslaget?

4. Arbetsprocessen

genom verksamhetens karaktäroch mandat

• Kartlägga

• Beskriva

• Analysera

• Pröva

• Utvärdera

1. Vägledningen

genom barnkonventionens grund-artiklar 2, 3, 6 och 12 samt andraför konsekvensanalysen aktuellaartiklar i barnkonventionen

2. Förutsättningarna

genom lagtexter, förar-beten, föreskrifter, rikt-linjer och policy i aktu-ell fråga

3. Kunskapsgrunden

Kunskap genom forsk-ning, expertmedverkan,studier och kartlägg-ningar om barn i aktuellfråga


105

Vad innehåller en barnkonsekvensanalys?

En prövning av barnets bästa måste alltid grundas på barnkonventionen,aktuell lagstiftning och kunskap hämtad från vetenskap och beprövad erfa-renhet. Myndighetens verksamhet och mandat ger den bestämda formen förbarnkonsekvensanalysen och arbetsprocessen.

1. Vägledningen ges av barnkonventionen

Trots att barnkonventionens olika artiklar inte i sig beskriver det enskildabarnets bästa innebär dess grundprinciper (artiklarna 2, 3, 6 och 12) en gene-rell vägledning. Dessutom definierar konventionens övriga artiklar en rad uni-versella rättigheter som gäller barns behov och intressen. På så sätt definierarden också generellt vad som bör ses som barnets bästa i olika situationer somgäller till exempel hälsovård, utbildning, fritid och barn i utsatta situationer.

2. Förutsättningarna ges av lagregler, föreskrifter och riktlinjer

Att göra barnkonsekvensanalyser ställer krav på ett professionellt förhåll-ningssätt till de beslutsprocesser som rör barn och unga. Det förutsätter engrundläggande kunskap om hur barns intressen eller rättigheter är formulera-de i berörd nationell lagstiftning, förarbeten, riktlinjer, föreskrifter eller poli-cydokument i förhållande till den frågeställning som ska bedömas.

3. Kunskapsgrunden ges av forskning, kartläggningar och studier

Det måste också finnas en allmän kunskap om barns behov, utveckling ochintressen inom just det område som analysen ska utföras. Forskning, studier ochkartläggningar på området är viktiga källor. En genomgående komplikation ärsvårigheterna att förutsäga ett barns utveckling, eftersom den är föränderlig.

4. Arbetsprocessen ges av verksamhetens mandat

I grund och botten handlar arbetet om att ställa kritiska frågor. Formen mås-te anpassas efter den givna situationen och verksamhetens roll och mandat.En konsekvensanalys bör göras enligt ett för varje verksamhet fastställt för-faringssätt och rutiner för dokumentation:

• Kartlägg

• Beskriv

• Analysera

• Pröva

• Utvärdera


Hur gör man en barnkonsekvensanalys?

Följande avsnitt gör en koppling mellan de olika momenten i arbetsprocessenoch frågeställningarna som finns i ramen. Men det lämnas inte några fullstän-diga svar på vilka frågor som bör ingå i en barnkonsekvensanalys eller hur enarbetsprocess i detalj bör utformas. Både innehåll, form och arbetsprocessmåste anpassas till den aktuella situationen.

Kartlägg

Den första delen bör innehålla en kartläggning och planering för hur och varnödvändig kunskap och information ska inhämtas. Finns det tillräckligt medfakta eller behövs det ytterligare kartläggningar, statistik eller forskningsun-derlag för att fatta beslut? Man bör alltid tänka på vilka grupper av barn somberörs och för vilka besluten kan ha konsekvenser.

Beskriv

Nästa steg är att beskriva den aktuella frågan och koppla den till ett sam-manhang. Det nuvarande regelverket på området bör beskrivas och det börframgå på vilket sätt det aktuella förslaget förhåller sig till barnkonventionensartiklar. Det bör framgå vilka barn eller grupper av barn som väsentligtberörs direkt/indirekt av åtgärden samt på vilket sätt de berörs. Dessutombör de berörda barnens synpunkter beskrivas och det bör framgå på vilketsätt de har fått tillfälle att yttra sig. Det är också viktigt att beskriva vad detkostar och att redovisa underlaget för beräkningarna.

Analysera

Tredje steget bör bestå av en problemanalys där motiven till förslaget ochdess konsekvenser närmare behandlas. En förutsättning för ett förslag är attdess positiva konsekvenser överväger dess negativa. En viktig del av analysfa-sen handlar om att bedöma hur det förhåller sig till barnkonventionensbestämmelser:

• analysera faktaunderlaget och de olika beslutseffekterna

• tydliggöra de intressekonflikter som gäller barnets bästa i förhållande tillandra intressen, som till exempel vårdnadshavarens eller samhällsekono-mins, samt hur tungt dessa ska väga i förhållande till barnets bästa

• tydliggöra på vilket sätt barnets/barnens behov, intressen eller rättigheterkan tillgodoses med kompenserande åtgärder eller insatser, närbarnets/barnens bästa måste ge vika för andra intressen

• analysera förslagets kostnadsmässiga konsekvenser och vinster

106


Pröva

Det fjärde momentet är själva kärnan i en barnkonsekvensanalys, nämligenatt pröva och besluta. Det innebär således att göra en helhetsbedömning avalla relevanta faktorer utifrån kartläggningen, beskrivningen och analysen.Barnets bästa måste tolkas som den bästa tänkbara lösningen för varje enskiltbarn eller grupp barn.

Det finns situationer då andra intressen än barnens kan väga tyngre ochdärmed få företräde. Sådana intressen kan vara till exempel samhällsekono-miska eller säkerhetspolitiska. Om en prövning har kommit fram till attandra intressen än barnets bästa väger tyngre ska den ansvarige beslutsfatta-ren ändå kunna visa att barnets bästa har beaktats och redovisats i besluts-processen och dessutom motivera varför ett annat intresse än barnets fått taöver. Bevisbördan läggs med andra ord på beslutsfattaren och i det inkluderasen skyldighet att redovisa beslutsunderlaget. Till detta kommer artikel 4enligt vilken beslutsfattare ska anstränga sig till det yttersta av tillgängligaresurser för att tillgodose barnets bästa. Det innebär till exempel att när ettenskilt barns bästa eller en grupp barns bästa måste ge vika för andra intres-sen bör beslutet innehålla kompenserande insatser.

Barnkonventionens artikel 12 kräver att beslutet ska beakta barnets/bar-nens egna åsikter. Här finns olika intressekonflikter att ta hänsyn till. Hurtungt barnets åsikter ska vägas kan inte fastställas generellt, men principenom barnets rätt att få sina åsikter beaktade måste ytterst vara underställdprincipen om barnets bästa.

Risk för subjektiva beslut

Många gånger riskerar beslutet att styras av beslutsfattarens subjektiva upp-fattningar om vad som är barnets bästa. Att som vuxen arbeta med beslutom barns och ungas villkor kräver därför medvetenhet om egna synsätt ochperspektiv. Det är viktigt att uttolkaren är medveten om vad som styr hanseller hennes bedömningar. Det handlar om att kunna förhålla sig kritisk, påsaklig grund, undvika att falla för enkla förklaringsmodeller, att kunna identi-fiera intressekonflikter och placera sina ställningstaganden i sitt rätta sam-manhang.

Barnets bästa kan definieras olika

Begreppet barnets bästa ger utrymme för många olika tolkningar beroende påom man har forskningens, lagstiftningens, skolans, föräldrarnas eller barnetseget perspektiv som utgångspunkt. Den generella vägledning som barnkonven-tionen ger om vad som är barnets bästa bör kompletteras med vägledning i:

107


• Barnkonventionens definition genom bland annat inledningen och grund-principerna

• Samhällets definition genom lagar, mål, policydokument och riktlinjer

• Forskningens definition genom experter, studier och kartläggningar

• Barnets/barnens egen definition genom barnens åsikter och synpunkter

• Nätverkets definition genom familj, pedagoger och vänner

• Beslutsfattarens definition genom egna kunskaper och erfarenheter

Utvärdera

Den sista viktiga delen handlar om att följa upp och kontrollera om åtgärder-na fått önskade konsekvenser. Genom att göra utvärderingar samlar verksam-heten erfarenhet och blir allt bättre på att göra korrekta barnkonsekvensana-lyser. Det är viktigt att de barn som berörs av beslutet får en möjlighet attdelta. Utvärderingar blir därmed en del i läroprocessen.

Dokumentation och redovisning

Det är viktigt att dokumentera såväl beslutet som underlaget för beslutet.Det ger en inblick i myndighetens överväganden och ställningstagandenoch bidrar till att processen blir synlig, vilket är grundläggande i en funge-rande demokrati. Även den inledande diskussionen, om beslutet bedömspåverka barn eller ej, ska dokumenteras. Om verksamheten bedömer attett beslut kan få ganska stora eller stora konsekvenser för barn är detsjälvklart att dokumentationen ska vara noggrann. I de fall beslutetgenomförs trots att det kan påverka barn negativt blir den extra betydelse-full eftersom man då kan se vilka intressen som vägde tyngre än barnensoch varför.

FÅ FORSKNINGSPROJEKT OM BARNKONVENTIONEN

BO har gjort en kartläggning av vilka forskare som arbetar med barnrättsfrå-gor för att få en uppfattning om vilken akademisk forskning som bedrivs iSverige om barnkonventionen. En slutsats är att det pågår viss forskning ombarn och unga och deras villkor, där utgångspunkten mer eller mindre kankopplas till en eller flera artiklar i barnkonventionen. Barnrättsperspektiv ochfrågor kring själva barnkonventionen har ännu inte fått någon störregenomslagskraft i forskningen.

108


Forskning på olika sätt

Traditionellt förknippas forskning med verksamheter vid universitet ochhögskolor. Det bedrivs dock en hel del studier också utanför den akademiskavärlden. Några av dessa kan kallas tillämpad forskning, medan andra är avutredningskaraktär. BO tycker därför att det är viktigt att inte bara följa denrent akademiska forskningen utan att även bevaka studier om barnkonventio-nen som genomförs av enskilda organisationer och myndigheter. Dessutomgör BO egna studier om tillämpningen av barnkonventionen.

BO-studier

Tre studier om hur kommunerna tillämpar barnkonventionen har publice-rats: På god väg? 1999, Spaningen efter barnkonventionen går vidare 1997och På spaning efter barnkonventionen 1995. Vidare har BO gjort en kart-läggning av landstingens arbete med barnkonventionen, Barnkonventionen ilandstingen 1999 och en kartläggning av myndigheternas arbete med barn-konventionen, Barnkonventionen i myndigheterna 1998. Dessutom harBodil Rasmusson, fil dr i socialt arbete, på uppdrag av BO gjort en syste-matisk utvärdering av projektet Dags för barnkonventionen som pågick1997–2000.

BO har dessutom studerat tillämpningen av svensk lagstiftning som berörbarn och unga. Under 2000 gjorde BO bland annat studien Barnets bästa iasylärenden där ett antal asylbeslut som behandlar barnfamiljer undersöktsnärmare med avseende på principen om barnets bästa. I en annan studie från1999, Små barn och umgängestvister, har tingsrättsdomar granskats utifrånprincipen om barnets bästa.

Studier genomförda av enskilda organisationer

Enskilda organisationer gör också olika studier, till exempel Rädda Barnensom sedan länge lägger ett barnrättsperspektiv på all sin verksamhet. Dettahar resulterat i att så gott som alla dess publikationer tar upp barnkonventio-nen ur någon aspekt. Det gäller rapporter om situationen för barn både iSverige och andra länder, utvärderingar av insatser som stötts av Rädda Bar-nen, tillämpade studier med barn som respondenter och policyorienteradepublikationer. De har även givit ut en antologi för barn med litterära textersom kan kopplas till barnkonventionens artiklar.3 Unga Örnar är en annanorganisation som gör studier om och med barn. Organisationen utförde1997–98, i enlighet med barnkonventionens artikel 12, en enkät om hur barnuppfattar begreppet rättvisa. Resultaten redovisas i skriften Dela lika? Barntänker och tycker om rättvisa.

109


Akademiska studier

BO har sedan tidigare ett kontaktnät av forskare, av vilka de flesta är knutnatill universitet och högskolor. Vi bad dem att beskriva sin forskning och sam-tidigt frågade vi om de kände till några andra forskare med projekt om barnsrättigheter och barnkonventionen. Vi ville använda oss av en metod med snö-bollseffekt; nya namn skulle leda till ännu fler nya namn. Därutöver gjordessökningar på Internet, i Högskoleverkets databas Safari4 och i biblioteksdata-baser.

Det är endast i ett fåtal forskningsprojekt som barnkonventionen foku-seras, där en eller flera artiklar utgör en central utgångspunkt, och där fors-karna genomgående förhåller sig aktivt och tydligt till barnkonventionen.Bland dessa finns två avhandlingar. Den ena är Barnpolitik och barnets rät-tigheter 1998 av Kristina Bartley, sociolog vid Högkolan i Borås. Den andraär Barnets bästa i det mångkulturella Sverige 2000 av Johanna Schiratzki,Juridiska institutionen, Stockholms universitet. Bartleys avhandling är enjämförande studie om barnpolitik och barnkonventionens ställning i sexeuropeiska välfärdsstater. Schiratzki studerar genomförandet av Sverigesfolkrättsliga åtaganden om barn som genom födsel eller medborgarskap haranknytning till utländsk straffordning. Principen om barnets bästa får stortutrymme.

Under 2000 har Bartley även utvärderat Rädda Barnens i Västsverige pro-jekt inom Dags för barnkonventionen.5

Eva Holmberg-Herrström, jurist vid Socialhögskolan i Stockholm, forskarpå barnkonventionens genomförande i Sverige, Litauen och St. Petersburg.Hon undersöker hur barnets rätt tas tillvara i brottsmålsprocessen och i desituationer när det funktionshindrade barnet kräver sina rättigheter. Ävenartiklar från närliggande konventioner om mänskliga rättigheter ingår i jämfö-relsen.

Vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet, har ett forskningspro-gram med rubriken Barn som aktörer initierats. Ett antal doktorander ochforskare ska studera olika aspekter av barnkonventionen. Projekten harsamlats under tre rubriker: Barn och det internationella samfundet, Barnsom civil- och offentligrättsliga parter och Barns relationer till myndigheteroch domstolar. Syftet är att undersöka rättsregler om barns deltagande iangelägenheter som rör dem med utgångspunkt i barns vardag. FN:s barn-konvention har en central roll, liksom frågan om hur aktörsrollen kanbestämmas. Andra involverade institutioner är de juridiska institutionernai Stockholm och Lund samt Institutionen för socialt arbete vid Stock-holms universitet.

110


Slutsatser

En sammanfattande slutsats är att ett barnrättsperspektiv och frågor kringsjälva barnkonventionen ännu inte fått någon större genomslagskraft i forsk-ningen. Eftersom kartläggningen inte är heltäckande kan det naturligtvis fin-nas flera forskningsprojekt som vi inte kommit i kontakt med, men tenden-sen är klar. Skälet till att frågor som rör barnkonventionen inte lockar flerforskare kan vi bara spekulera kring. En tanke är att dessa frågor tills nyligeninte har haft någon ”naturlig” akademisk hemvist. De får därför inte sammauppmärksamhet som frågor som automatiskt faller in i traditionellaämnesområden. Vi vet också att tillgången till forskning inom olika områdenstyrs i hög grad av tillgången på forskningsanslag. Ännu har inget forsknings-råd angivit barns rättigheter som ett prioriterat område.

Samtidigt är det ett överraskande resultat. Barnkonventionen är unik påmånga sätt och borde därför vara intressant för forskare. Det bedrivs ganskamycket forskning om barns behov, barns resurser och levnadsvillkor. Dessafrågor kunde få andra, nya formuleringar om barns rättigheter och barnkon-ventionen användes som referensram.

LÅT BARNEN VARA MED OCH BESTÄMMA

BO har under 2000 yttrat sig över betänkandet (SOU 2000:1) En uthålligdemokrati! Utgångspunkten för Demokratiutredningens arbete var varje med-borgares rätt till full delaktighet i samhället. BO anser att utredningen intefullföljt direktivet eftersom den inte alls uppmärksammat barns och ungassituation och deras möjlighet till delaktighet i det svenska samhället. Männi-skor under 18 år räknas således inte som medborgare.

Medborgarskapet i Sverige bygger på principen om människors lika värdeoch lika rättigheter. Delaktighet är medborgarandans övergripande känne-tecken. En delaktighet som inte är möjlig för medborgare under 18, eftersomde inte har något reellt inflytande. Ett barnoch ungdomsperspektiv är avyttersta vikt när vi talar om morgondagens demokrati. För att ett sådant per-spektiv ska genomsyra samhället måste barnkonventionen införlivas i såvällagstiftning som attityder och praxis.

Det är nu över tio år sedan barnkonventionen antogs av FN. Två avkonventionens fyra grundläggande principer är principerna om icke-diskri-minering och om barnets rätt att få uttrycka sina åsikter och få dessabeaktade i alla beslut som rör det. Dessa fastställs i artiklarna 2 och 12.Barn och unga måste få känna sig delaktiga i samhället. Detta måste gällaalla, oavsett barnets eller dess föräldrars kön, politiska hemvist eller annanåskådning, etniska eller sociala bakgrund, handikapp, börd eller ställning iövrigt.

111


Barnen har rätt att vara med och påverka

Rätten att bli hörd, sedd och respekterad fastställs i barnkonventionen. Kon-ventionens artiklar 2, 12 och 13 är centrala i detta avseende. Rätten att utövainflytande gäller inte bara den personliga situationen utan också de verksam-heter barn brukar, deras närmiljö och de politiska beslut som påverkar dem.

112

Jag vill också vara med och besträmma! Foto: Elvin


Barn och unga har alltså rätt att medverka vid sådana avgöranden som rörderas situation och omgivning, allt efter ålder och mognad. De behöver vux-nas stöd för att kunna utveckla förmågan och för att få kunskap om vilkaalternativ som finns. Beslutsfattarna ska betrakta barn och unga som kompan-joner, inte som dekorationer. FN:s barnkommitté, den kommitté som haransvar att följa upp staternas ansvar enligt barnkonventionen, har uttryckli-gen slagit fast att staternas ansvar att förverkliga konventionens artikel 12inte får vara beroende av ekonomiska resurser.

Det är en medborgerlig rättighet att ha en åsikt och kunna få möjlighetatt uttrycka den. Alla medborgares grundläggande fri- och rättigheter fast-ställs i regeringsformen (RF) kapitel 2. Dessa ska gälla lika för var och enutan diskriminering. Åldersdiskriminering nämns dock inte i RF och inte hel-ler i brottsbalken (BrB) 16:9, olaga diskriminering, som diskrimineringsgrund.Det är just den formen av diskriminering som alla barn och unga utsätts för.Men barnkonventionen innebär att barn har en tydlig rätt att framföra sinaåsikter och få dem beaktade.

Skolan har en viktig roll

Enligt Demokratiutredningen kan vi aldrig ta demokratin för given utan denmåste alltid återerövras. BO anser att det bästa sättet att återerövra demokra-tin gång på gång är genom att ge våra barn och unga en demokratisk skol-ning. Skolan är ett utmärkt forum för demokratisk skolning och BO föresprå-kar en skola för alla där barn och unga ges möjlighet att utvecklas efter sinaförutsättningar och behov. En skola där barns och ungas olikheter måste sessom en tillgång och ett berikande av mångfalden. Både skollagen och läropla-nerna lyfter fram den svenska skolans värdegrund. Skolan ska föregå medgott exempel och inkludera alla barn och unga i verksamheten.

Öka de ungas inflytande – ändra kommunallagen

I Sverige tillämpas i stort sätt bara representativ demokrati. Genom sinrösträtt har kommunmedlemmar möjlighet till ett politiskt inflytande. Det ärav väsentligt samhällsintresse att även barn och ungdomar blir delaktiga i sinnärmiljö och sina verksamheter. BO anser att barn, i takt med stigande ålderoch mognad på alla stadier, borde ges möjligheter att vara med och självaframföra sina egna önskemål och synpunkter på sådana politiska beslut somde berörs av. BO föreslår därför ändring i kommunallagen för att uppnå ökatinflytande för barn och unga:

• Nämnderna ska samråda med barn och unga under 18 år i frågor somangår dem.

113

• Barn och unga ska få ställa frågor till fullmäktige om förhållanden somsärskilt angår dem. Den styrelse eller nämnd under vilken frågan hör skadärvid vara skyldig att lämna ett motiverat svar.

• Barn och ungdom ska kunna väcka ärenden i nämnderna om det antingengörs av en politisk ungdomsorganisation vars moderparti har säte i full-mäktige eller om minst tio barn och ungdomar under 18 år skriftligenbegär att ett ärende som särskilt angår dem väcks i nämnden.

• Särskild information riktad till barn och unga ska utformas så att de kanta ställning till frågor som angår dem. Denna information ska vara allsidigoch innehålla argument för och emot ett visst beslutsalternativ.

• Barn och unga under 18 år ska ges rätt att få till stånd en opinionsundersök-ning i frågor som angår deras närmiljö eller kommundel där de är bosatta.

• Rösträtt från 16 år i kommunala val.

Bekämpa utanförskapet

Kön

Det manliga könet har länge varit norm och lika med makt och inflytande isamhällslivet. Diskriminering på grund av kön är så djupt rotad att den mångagånger kan vara svår att få syn på och beskriva. Det är lätt att påvisa uppen-bara missförhållanden som till exempel att pojkidrotter får mycket mer sam-hällsresurser än flickidrotter. Det företräde som små pojkar många gånger göranspråk på och också skaffar sig i vardagssituationer är mycket svårare attåtgärda.

För att bryta traditionella och stereotypa könsroller, samt motverka diskri-minering är det viktigt att skolan utnyttjar möjligheterna att bearbeta sådanauppfattningar och aktivt verkar för en förändring.6

Etnicitet

En fjärdedel av alla barn i Sverige har i dag minst en förälder med utländskbakgrund. Samtidigt konstaterar Demokratiutredningen att den etniska segre-geringen blivit ett allt allvarligare problem det senaste decenniet. Utrikes föddadeltar i klart lägre grad än övriga i alla aspekter av samhällsengagemang, bådenär det gäller att påverka sin egen vardag och att påverka samhällsutveckling-en. Det råder även enighet om att de rasistiska brotten i Sverige har ökat.7

Var femte elev med utländsk bakgrund saknar grundläggande behörighettill studier på nationellt gymnasieprogram, jämfört med totalt tio procent ihela grundskolan. Eleverna med utländsk bakgrund får även genomgåendesämre betyg än elever med svensk bakgrund.8


114


115

En grundläggande förutsättning för att barn och unga ska kunna delta äratt de kan uttrycka sina tankar och idéer. Till det behöver de språket. I barn-konventionen artikel 29(c) anges att barnets utbildning ska syfta till att”utveckla respekt för barnets föräldrar, för barnets egen kulturella identitet,eget språk och egna värden, för vistelselandets och för ursprungslandetsnationella värden och för kulturer som skiljer sig från barnets egen;”

Enligt BO är det självklart att om man ska motverka etnisk segregering,främlingsfientlighet och diskriminering i samhället måste man börja medbarnen. Om barn med olika etnisk tillhörighet möts och samverkar i tidigålder blir de ”normala” inslag i varandras vardag. För barn med utländsk bak-grund9 som redan i förskoleåldern blir delaktiga i det svenska samhället, bliraktivt tvåspråkiga och bikulturella är möjligheten till ett fortsatt deltagandestor. BO anser att om lämpliga insatser görs och resurser tillförs verksam-heter som gynnar flykting- och invandrarbarns socialisation och integrationminskas det psykiska lidandet och det sociala utanförskapet.

Två språk och två kulturer är nödvändiga för majoriteten av barn med eneller två invandrade föräldrar. Språket har betydelse vid uppbyggnaden av denegna identiteten. Det är ett kommunikationsmedel och ett redskap vid tankaroch handling. Det är viktigt för självkänslan att i ord kunna uttrycka vad maninnerst inne känner och tänker. Ett litet barn lär ett språk genom att härmasin omgivning. När man senare i livet lär ett nytt språk, till exempel engelskai skolan, sker inlärningen genom teoretiska studier. Att vara tvåspråkig ochbikulturell ska inte vara ett handikapp utan en resurs. Samhället prioriterarinte tvåspråkighet och mångkulturell kunskap. Sverige måste finna lösningarpå hur man kan värdesätta språk- och kulturkunskap, så att barnen får konfir-merat att de kan känna stolthet över sin kunskap och etniska tillhörighet. Omden egna kulturen värderas positivt ökar öppenheten mot det nya.

BO anser att undervisning i svenska som andraspråk bör erbjudas flyk-tingoch invandrarbarn från treårsåldern och sedan vidare genom grund- ochgymnasieskola, det vill säga under hela uppväxttiden. Hemspråksundervis-ning är viktig för att individens språk- och begreppsbildning ska bli normal.Utan tillgång till ett utvecklat förstaspråk blir alla försök att lära sig nyaspråk begränsade.

Ekonomisk och social bakgrund

Risken för ett barn att tillhöra ett hushåll som lever under socialbidragsnor-men har nära nog tredubblats under perioden 1991–1997, medan den förbefolkningen i stort fördubblades under samma period. Trots de senaste tvåårens förbättrade ekonomi kan det noteras att gruppen av barn som lever ifamiljer med svag ekonomi fortsätter att öka.10


UNICEF:s senaste jämförelse över hur barn har det visar att andelen barnsom 1990 levde i så kallade fattiga familjer i Sverige var två procent. Det kanjämföras med 22 procent i USA. Andelen skulle dock vara 23 procent i Sverigeom man ser på siffrorna för Sverige före skatter och bidrag. Skillnaden i siffrorföre och efter skatt och bidrag var störst i Sverige av alla OECD-länder.11

Trygghetssystemet med kommunal barnomsorg, föräldraförsäkring, barn- ochbostadsbidrag gjorde att dessa familjer klarade sin ekonomi så pass bra. Därförär stabilitet i dessa stödsystem viktiga, inte minst ur barnets synpunkt.

Funktionshinder

Barnkonventionen är den enda konvention som uttalat lyfter fram handikappsom en diskrimineringsgrund. Konventionen betonar särskilt det funktions-hindrade barnets rätt till individuell utveckling för att kunna delta aktivt isamhället. Enligt FN:s standardregler har samhället ansvar för att skapa deförutsättningar som krävs för delaktighet.

Barns mänskliga rättigheter betraktas alltför ofta som förhandlingsbarasociala förmåner som kan göras beroende av ekonomiska hänsyn. Barn medfunktionshinder drabbas hårt av ett sådant synsätt eftersom de i storutsträckning är beroende av samhällets insatser för att kunna utvecklas ochutöva sina rättigheter. I ett längre tidsperspektiv blir följderna ännu allvarliga-re. Barn som med tillräckligt stöd skulle kunna utvecklas till fullt delaktigaoch jämlika vuxna medborgare får då inte den möjligheten.

Sverige har i ett internationellt perspektiv ett väl utbyggt regelverk för attkompensera barns funktionshinder. Lagar som lagen om stöd och service(LSS), socialtjänstlagen samt hälso- och sjukvårdslagen utgör ramen. Undersenare år har dock lagarna försämrats ur den enskildes perspektiv.Handikappombudsmannen har sett tendenser till att ansökningar om stöd föratt tillgodose rättigheter för barn med funktionshinder avslås. Motiveringenär att resurser saknas, oavsett barnets behov.12

Skolan har stor betydelse för ett funktionshindrat barns utveckling. Det ärviktigt att skolan organiseras så att barnets rättigheter, exempelvis rätten tillfamiljeliv och personlig integritet, också tillgodoses. Det perspektivet sakna-des i den debatt om de statliga specialskolorna som pågick hösten 1999.

I debatten var det bärande argumentet för specialskolorna att kommuneninte levt upp till sitt ansvar för barn med omfattande funktionshinder. Menom statligt finansierade specialskolor finns kvar minskar drivkraften för kom-munerna att arbeta för en skola för alla. Det argumentet fick knappt någotutrymme alls i diskussionen.

Handikappombudsmannen har genom anmälningsärenden uppmärksam-mat att segregerade lösningar väljs utan att man reflekterar över konsekven-

116


serna. Det förekommer att särskolor placeras på ett sådant sätt att det blirsvårt att integrera dem med den övriga skolan.13

Det finns också oroande tendenser som tyder på att undervisning i särskil-da grupper används alltmer. Även om undervisning i en mindre grupp kanvara positiv för en funktionshindrad elevs utveckling kvarstår den negativaeffekten av att andra elever lär sig att avvikande kamrater sorteras bort. Detär fullt möjligt att elever får stöd i en liten grupp samtidigt som de är en delav gemenskapen. Det handlar om flexibla lösningar inom ramen för ettsystem. Undervisning i särskola eller mindre grupper bör därför alltid varaintegrerad med annan skolverksamhet.

Anpassad information saknas

Ungefär en fjärdedel av de kommunala myndigheterna tar inte fram informa-tion i anpassad form, till exempel punktskrift, kassett eller på lättlästsvenska.14 Det är en förutsättning för aktivt deltagande att information är till-gänglig och begriplig. Information på lättläst svenska kan underlätta för barnoch unga i allmänhet och för barn och unga med funktionshinder i synner-het. Den kan även te sig begriplig för nyanlända personer som ännu inte heltbehärskar det svenska språket.

Principen om icke-diskriminering genomsyrar såväl barnkonventionen somFN:s standardregler. Det är diskriminering när ett barn med funktionshinderinte har samma möjligheter som andra barn att tillgodogöra sig olika rättig-heter. Därför är det oacceptabelt att hälften av Sveriges skolor inte är till-gängliga för elever med rörelsehinder, att sjukhus inte har texttelefoner förhörselskadade barn och att barn inte får delta på skolutflykter på grund avbrister i tillgänglighet. Exemplen är många.

För att upprätthålla demokratin måste vi alla bekämpa utanförskapet.Resurser måste satsas på att ge alla barn och unga möjlighet till delaktighet isamhället. Det är av yttersta vikt att icke-diskrimineringsprincipen i barnkon-ventionens artikel 2 genomsyrar allt arbete avseende barns och ungas rättig-heter i samhället. Artikeln har en dubbel dimension; barn får inte diskrimine-ras i förhållande till vuxna och barn får heller inte diskrimineras i förhållandetill andra barn. Där det behövs måste särskilda hänsyn tas, på grund av tillexempel barnets eller dess föräldrars etniska tillhörighet, sociala bakgrundeller funktionshinder, för att förverkliga barns och ungas rätt att delta. Allabarn och unga, oavsett deras eller föräldrarnas kön, etniska tillhörighet, socia-la ursprung, handikapp eller bakgrund i övrigt ska ingå i skolans verksamhetoch i samhället i övrigt på lika villkor. Det är viktigt för att utveckla allabarns och ungas medborgaranda och bidra till fostran i demokratins moralis-ka värden som solidaritet och empati.

117


Fotnoter1 Arbetet har gjorts av Bodil Rasmusson, fil dr i socialt arbete, Ola Andersson, samhällsvetareoch chef för fördjupad revision vid stadsrevisionen i Göteborg.2 I arbetet har deltagit Louise Sylwander, f d barnombudsman, och Bodil Rasmusson, fil dr i soci-alt arbete.3 För en komplett lista över Rädda Barnens publikationer, se Rädda Barnens biblioteks hemsida:www.rb.se/library/.4 http://safari.hsv.se5 Bartley, Kristina. 2000. Förankring av Barnkonventionen i Västsverige. En utvärdering av pro-jektet ”Dags för barnkonventionen i Västsverige.”, Högskolan i Borås, institutionen för pedagogik.6 Rädda Barnens bokslut 2000 ”Barns rättigheter – tema: diskriminering”.7 Rädda Barnens bokslut ”Barns rättigheter – tema: diskriminering”.8 Beskrivande data om barnomsorg och skola, 2000. Skolverket, rapport 192, 2000.9 Med ”barn med utländsk bakgrund” avses här barn vars båda föräldrar är födda utrikes.10 Delbetänkandet Välfärd vid vägskäl (SOU 2000:3) från kommittén Välfärdsbokslut.11 A league table of Child Poverty in Rich Nations, Innocenti report card issue No. 1, June 2000.12 Ur Handikappombudsmannens delrapport till regeringen 1999 ”Undersökning om delaktighetoch jämlikhet för personer med funktionsnedsättning – en enkätundersökning bland Sverigeskommuner”.13 Se not 12.14 Se not 12.

118


119

RISKTAGANDE TJEJER OCH INKÄNNANDE KILLAR?

Av Thomas Fürth, docent, forskningsledare vid Kairos Future AB

Dagens ungdomar verkar ständigt redo att bryta upp och ge sig av någon nystans, där det är roligare. De har inte något större intresse av att förändra

rådande strukturer utan anpassar sig till systemetför att kunna göra något kul med sina egna liv.Vad som räknas som ett givande liv lär det dockfinnas minst lika många åsikter om som det finnsungdomar.

De mest rörliga är flickor på teoretiska pro-gram, medan pojkar i allmänhet och i synnerhetkillar på yrkesförberedande program är mindrebenägna att flytta från hemorten. Tjejerna villockså flytta längre bort än killarna. Många tjejerär beredda att flytta utomlands under en längretid.

För pojkarna är hög lön det viktigaste i ett framtida arbete, medan flickor-na sätter arbetsuppgifter och arbetskamrater före en hög lön. Här har killarnablivit mer materialistiska, då de för några år sedan hade samma värderingarsom tjejerna. Majoriteten av ungdomarna tror att formell utbildning är vikti-gast när de kommer att söka arbete, men därnäst tror tjejerna att personligaegenskaper är viktigast medan killarna för upp kontakter och nätverk somdet näst viktigaste.

Killarna och särskilt de från de yrkesförberedande programmen har enmer tillåtande moral inför ekonomiska brott än tjejerna. Tjejerna har dock enmer förstående inställning till censur av böcker och filmer än killarna.

Morgondagens samhälle tycks bli ett samhälle där kön och utbildning,ofta i kombination, delar upp befolkningen i olika värderingsgrupper. Dettatill skillnad från dagens samhälle, sprunget ur det Folkhemssverige som skulleutjämna de sociala skillnaderna och göra kvinnor och män mer jämställda.Till och med om de själva eller deras föräldrar är födda utomlands visar sigha liten inverkan på deras värderingar. De unga är sprungna ur dagens sam-hälle. Föräldrarnas kulturella bakgrund förefaller inte ha påverkat dem i derasvärderingar. Val av gymnasieprogram och kön är betydligt viktigare för vilkensyn de har på sig själva och på samhället.

Framtiden tycks också bli mer feminin – samtidigt som det feminina före-


120

faller bli mer maskulint. Familjen upplevs som en fast punkt i tillvaron. Ungamän vill ha större engagemang i sina barn än vad deras fäder hade. Omsorgs-värderingar vinner allt större insteg hos de unga männen. Samtidigt maskulini-seras de unga kvinnornas värderingar. Risktagande och farliga aktiviteter vinnerinsteg hos allt fler tjejer. Bungy jumping eller fallskärmshoppning är populärabland tjejer.

Äventyr lockar både flickor och pojkar. Foto: Hans Andersson/Tiofoto

ställning

BOtar

BO tar ställning

TA HÄNSYN TILL BARNETS BÄSTA I VERKSTÄLLIGHETSMÅL!

En förälder som fått umgängesrätt med ett barn beslutat av

domstol kan behöva hjälp att få barnet överlämnat till sig,

om de båda föräldrarna inte är överens. Om socialtjänsten

inte kan ge den hjälpen får tvångsmedel i form av vite (böter)

och i sista hand polishämtning av barnet användas. Då mås-

te den förälder som känner sig felbehandlad ansöka hos läns-

rätten om verkställighet av allmän domstols dom eller beslut

om vårdnad, umgänge eller överlämnande av barnet

(21 kap. FB).

B O T A R S T Ä L L N I N G

122

Nallen tröstar när marken gungar. Foto: Johan Hedenström/Tiofoto


123

BO har gjort en studie av 103 länsrättsdomar som gäller verkställighet avdomar, beslut eller avtal om vårdnad, boende eller umgänge enligt 21 kap.föräldrabalken (FB). Samtliga verkställighetsdomar som avkunnats vid 11 avSveriges totalt 23 länsrätter från 1 januari till och med 30 juni 2000 har in-gått i undersökningen. I samband med studien gjordes även en enkät blandde lagfarna domare och nämndemän som var knutna till de elva utvaldalänsrätterna vid tiden för studien.

Med BO som en starkt pådrivande kraft infördes år 1998 en portalpara-graf om barnets bästa i 21 kap. FB.1 Det har nu gått över två år sedan dess,och syftet med studien har varit att undersöka hur den praxis som följt ilagändringens spår kommit att genomsyras av den nya portalparagrafen. BOhar bland annat utrett i vilken utsträckning och på vilket sätt domstolarnatagit hänsyn till portalparagrafen om barnets bästa i domsmotiveringarna ochi vilken omfattning domstolarna utrett och beaktat barnets vilja i verkställig-hetsprövningen. BO har även studerat hur domstolarna resonerat kring for-muleringen ”risk som inte är ringa” i 21 kap. 6 § 2 st. FB. Enligt nämndalagrum ska domstolen vägra verkställighet om det finns en risk som inte ärringa för att barnets kroppsliga eller själsliga hälsa skadas.

BO:s ställningstagande:

• Länsrätten bör alltid, när det gäller verkställighet enligt 21 kap. FB,redovisa en individuell och självständig bedömning av barnets bästa idomsmotiveringen. Grunden för bedömningen måste utgöras av allarelevanta omständigheter och faktorer som rör det enskilda barnet. Isyfte att förbättra redovisningen av barnets bästa i domsmotiveringar-na är det viktigt att domare får mer kunskap om tolkningen av barn-konventionens artiklar och barns särskilda behov och intressen.

• Det måste anses felaktigt att formuleringen ”risk som inte är ringa” i21 kap. 6 § 2 st. FB, i vissa domar tolkas som en ”avsevärd risk”,eftersom en sådan tolkning varken står i överensstämmelse med lag-textens ordalydelse eller med principen om barnets bästa.

BO föreslår att:

• en bestämmelse motsvarande barnkonventionens artikel 12 med prin-cipen om barnens rätt att föra fram sina åsikter och få dem beaktadei förhållande till ålder och mognad, införs i 21 kap. FB.

Bedömningar av barnets bästa

Av studien framgick att endast 19 av 103 domar redovisade bedömningar avbarnets bästa i domsmotiveringen. Något fler, 25 domar, hänvisade till por-talparagrafen, men över hälften av domarna, 57 procent, uppmärksammade


inte på något sätt portalparagrafen om barnets bästa i sina domskäl. Gemen-samt för de domar som redovisade bedömningar av barnets bästa var attbedömningarna var självständiga och individuella. Utan särskilt åberopandefrån parterna, redovisades därmed samtliga relevanta omständigheter somgällde det enskilda barnet och omständigheterna lades därefter till grund förbedömningen. Flera av dessa domar utredde även noggrant barnets vilja ochlät den ingå som en viktig faktor i verkställighetsprövningen.

Domsmotiveringarnas hänsyn till barnets bästa

Det faktum att endast mycket få domar redovisade bedömningar av bar-nets bästa i sina domskäl tyder på att införandet av portalparagrafen ombarnets bästa i 21 kap. FB inte har fått någon reell betydelse för verkstäl-lighetsprövningen. Värt att notera är emellertid att det framgick av enkät-svaren att många domare anser att portalparagrafen har påverkat derasarbete som beslutsfattare, i alla fall till viss del. Dessutom hävdar de flestadomare att de alltid eller åtminstone för det mesta gör självständiga ochindividuella bedömningar av barnets bästa. BO uppfattar det som någotmycket positivt att domarna rent faktiskt verkar ta hänsyn till portalpara-grafen om barnets bästa i verkställighetsprövningen, men det är en bristatt denna hänsyn inte redovisas tillfredsställande i domsmotiveringarna. Avportalparagrafen i 21 kap. FB samt barnkonventionens artikel 3 måste detnämligen anses framgå att en dom som rör ett barn alltid ska redovisa hurbarnets bästa har beaktats. När det gäller verkställighet enligt 21 kap. FB,bör länsrätten alltid redovisa individuella och självständiga bedömningarav barnets bästa i domsmotiveringen. Grunden för bedömningarna måsteutgöras av alla relevanta omständigheter och faktorer som rör det enskildabarnet.

124

0

10

20

30

40

50

60

1925

59

Bedömningar av barnets bästa

Hänvisning till portalparagrafen

Portalparagrafennämns inte

Antal domar


Olika grunder till verkställighetshinder

Enligt 21 kap. 6 § 2 st. FB ska domstolen vägra verkställighet om det finnsen risk som inte är ringa för att barnets kroppsliga eller själsliga hälsa skadas. Icirka tre fjärdedelar av de undersökta domarna åberopade motparten verk-ställighetshinder enligt nämnda lagrum. Omständigheter såsom barnets mot-vilja till umgänge eller boende, barnets psykiska ohälsa och aggressivitet,verkställighetsförälderns missbruksproblem och övergrepp på barnet var devanligast förekommande åberopade grunderna. Domstolen kom att vägraverkställighet med hänvisning till 21 kap. 6 § 2 st. FB i tre domar av 103. Deallra flesta domarna i undersökningen innehöll inte något särskilt resonemangkring tolkningen av formuleringen ”risk som inte är ringa”. I nio domar somalla hade avkunnats vid länsrätten i Stockholm, förekom dock en skrivning,vilken innebär att formuleringen ”risk som inte är ringa” tolkas som en ”avse-värd risk”. Skrivningen lyder som följer:

”För att verkställighet skall hindras krävs i normalfallet klara och otvetydigaomständigheter. Detta framgår av lagtexten som anger att det skall vara”uppenbart” att förhållandena ändrats och likaså att det skall föreligga en”risk som inte är ringa” – med andra ord en avsevärd (egen kursivering) risk –för att barnets hälsa skadas vid en verkställighet.”2

BO hävdar för det första att den ovan citerade skrivningen innebär en fel-tolkning av 21 kap. 6 § 2 st. FB. Med stor sannolikhet härstammar feltolk-ningen från det regeringsförslag som lades fram i samband med att verkstäl-lighetskapitlet infördes i FB år 1967. Regeringsförslaget angående 21 kap. 6 §2 st. förutsatte att det förelåg just en ”avsevärd fara” för barnets kroppsligaeller själsliga hälsa för att verkställighet skulle få vägras. Då riksdagen mena-de att förslaget uppställde alltför höga krav, omredigerades det andra stycket i6 §.3 ”Avsevärd fara” byttes ut mot ”risk som inte är ringa”. För det andraanser BO att en bestämmelse som säger att det måste föreligga en ”avsevärdrisk” för barnets kroppsliga och själsliga hälsa för att verkställighet ska vägrashamnar i konflikt med principen om barnets bästa. Samma inställning gäller iförarbetena till införandet av 21 kap. FB, där både lagutskottet och medlem-mar ur lagrådet uttalade att uppställandet av en så höggradig risk som en”avsevärd risk” inte kan anses stå i överensstämmelse med principen om bar-nets bästa.4

Barnets vilja

Enligt 21 kap. 5 § FB får verkställighet inte ske mot barnets vilja om barnetfyllt 12 år. Har barnet inte fyllt 12 år men likväl uppnått motsvarande mog-nad, ska viljan beaktas på motsvarande sätt. Det visades i studien att domsto-larna både utredde och beaktade barnets vilja i mycket liten utsträckning.

125


Endast i 38 av de 60 domar där barnets vilja åberopades av den ena parten,utredde domstolen viljan genom att inhämta yttrande från personer, som tillexempel uppdragstagare enligt 21 kap. 2 § FB, kontaktpersoner, familjerätts-socionomer, psykologer, läkare. I ännu färre domar, 17 stycken, kom barnetsvilja att tillmätas betydelse för verkställighetsprövningen.

En anledning till att barns vilja utreds och beaktas så sällan är med storsannolikhet uppfattningen hos de flesta domare som deltog i undersökning-

126

Det är viktigt att ta hänsyn till vad barnet vill. Foto: Jörgen Ulvsgärd


en, att det vanligtvis inte överensstämmer med barnets bästa att barn under12 år, tvingas ta ställning i föräldrarnas konflikt. Enligt BO är detta resone-mang ytterst försvarbart. Såsom 21 kap. 5 § FB för närvarande är utformat,det vill säga att det är barnets vilja som ska utredas och beaktas, bör domsto-len iaktta stor försiktighet med hänsyn till barnets bästa. Som redan påtalatssäger dock 21 kap. 5 § att viljan hos det barn som inte fyllt 12 år men somuppnått motsvarande mognad ska beaktas på samma sätt som en 12-årings.Eftersom många barn under 12 år kan ha uppnått en mycket hög mognads-nivå, anser BO att det står i god överensstämmelse med principen om bar-nets bästa att även dessa barn får sin vilja beaktad i verkställighetsprövning-en. Det faktum att domstolarna i studien använder sig av en strikt 12-års-gräns och mycket sällan gör mognadsbedömningar av barn under 12 år, utgördärför en brist. Endast ett barn under 12 år ansågs i undersökningen ha upp-nått en sådan mognad att dess vilja skulle beaktas enligt 21 kap. 5 § FB.Detta är särskilt anmärkningsvärt med tanke på att 40 procent av samtligabarn i undersökningen återfanns i åldersgruppen 8–11 år, det vill säga straxunder 12-årsgränsen.

En annan anledning till att barns vilja utreds och beaktas i mycket litenutsträckning är förmodligen uppfattningen i flera domar och enkätsvar, attframför allt yngre barns viljeyttringar ofta är påverkade. Viljan ska därför intetillmätas någon betydelse för verkställighetsprövningen. Enligt FN:s barnkom-mitté i Genève bör domstolarna emellertid inte tillmäta påverkansgradennågon betydelse i bedömningen av barnets viljeyttring. Kommittén har nämli-gen i samband med barnkonventionens artikel 9 (3) kommenterat att myn-digheterna inte med lätthet kan ingripa i de situationer där den förälder sombarnet bor hos har lyckats manipulera barnet mot den andra föräldern. Räds-lan och motståndet inför att träffa den andra föräldern är nämligen ytterstverklig för barnet.5

Barns rätt att framföra sina åsikter och få dem beaktade

Enligt barnkonventionens artikel 12 ska barnet, oavsett ålder, ha en rätt attuttrycka sina åsikter i alla frågor som berör det, och dessutom få dessa åsikterbeaktade i förhållande till ålder och mognad. I studien förekom enstakadomar och enkätsvar som vid sidan om verkställighetshinder enligt 21 kap. 5§ FB talade om en möjlighet för barnet att framföra sina synpunkter i övrigti verkställighetsfrågan. Det framgår att även om barnets ålder och mognadavgör huruvida barnets vilja ska utredas och beaktas av domstolen (jmf 21kap. 5 § FB), bör domstolen i stort sett alltid inhämta barnets synpunkter iövrigt. En domsskrivning gör sålunda gällande att:

127


”Även om Andreas är alltför ung (7 år) för att hans vilja skall kunna fåavgörande betydelse vid verställighetsprövningen måste beaktas att ett barnsinställning och synpunkter i övrigt i mål av ifrågavarande slag kan avse myck-et mer än dess vilja i boendefrågan och utgöra viktiga bidrag till bedömning-en. Detta och andra aspekter medför att Andreas inte utan vidare kan berö-vas möjligheten att komma till tals i en för honom så betydelsefull sak sommålet handlar om innan förändring sker.”6

I BO:s årsrapport från 1996 Tänk om… hävdas att barns åsikter ska utre-das och beaktas även i verkställighetsmål, om inte särskilda skäl talar emotdet, som till exempel att det skulle vara till skada för barnet eller om barnetsåsikter nyligen har utretts och det inte finns anledning att tro att barnetsuppfattning skulle ha ändrats.7 I dag utgör 21 kap. 5 § FB den enda möjlighe-ten för barnet att i verkställighetsmålet ge sin inställning till känna. Det före-kommer emellertid mycket sällan att domstolarna utreder och beaktar bar-nets inställning. I syfte att bringa verkställighetskapitlet i FB i överensstäm-melse med barnkonventionens artikel 12, föreslår BO att en bestämmelsemotsvarande artikel 12 kompletterar 21 kap. 5 § FB. På så sätt skulle dennuvarande fokuseringen på barnets ställningstagande i föräldrarnas konflikt,barnets ålder och barnets påverkansgrad undvikas. Fokuseringen skulle i stäl-let hamna på barnets beskrivning och tydliggörande av sin egen situation,oberoende av ålder. Med stor sannolikhet skulle detta göra domstolarna merbenägna än i dag att utreda och beakta barnets synpunkter vid verkställig-hetsprövningen.

Ta hänsyn till barnets bästa i verkställighetsmål! – en studie av 103 länsrättsdo-mar, 2000, kan beställas från BO:s kansli. Se även www.bo.se.

FÖRBÄTTRA BARNETS STÄLLNING I ASYLPROCESSEN!

BO har under 2000 genomfört en studie8 av samtliga tillgängliga asylbeslutsom behandlar barnfamiljer, fattade av Migrationsverket, Region Stockholm iSolna. Undersökningen gällde perioden 1 juli till 30 november 1999 ochomfattade 88 beslut. Studien kompletterades med intervjuer av handläggareoch beslutsfattare.

1997 infördes ändringar i den svenska utlänningslagen (UtlL) för attgarantera barns rättigheter i utlänningsärenden. Lagändringarna slår fast attbarnets bästa ska beaktas och att barnet har rätt att komma till tals i hand-läggningen av utlänningsärenden. Syftet med studien var att undersöka i vil-ken utsträckning Migrationsverket i asylbeslut som behandlar barnfamiljer,

128


beaktar bestämmelserna om barnets bästa i 1 kap 1 § UtlL och barns rätt attkomma till tals i 11 kap 1a § UtlL.

BO föreslår att:

• Regeringen tillser att utlänningslagen och dess förarbeten görs tydliga-re vad gäller bestämmelserna i 1 kap 1 § och 11 kap 1 a § om hurlagen ska tolkas så att reglerna på ett enhetligt sätt genomsyrarutredningar och beslut i utlänningsärenden där barn är berörda.

BO anser att:

• Bedömningar av barnets bästa och samtal med barn alltid ska redovi-sas i besluten och att detta ska tydiggöras i förarbetena till utlän-ningslagen.

• Självständiga bedömningar av barnets bästa i princip alltid ska göras.

• Barn som berörs av ett asylbeslut alltid ska ges möjlighet att kommatill tals, om detta inte är uppenbart olämpligt.

• Särskilda barnhandläggare, med erfarenhet av och kunskap om hurbarn i olika åldrar kommunicerar och hur samtal med barn bör genom-föras, alltid ska användas i samtal med barn.

• All utredande personal behöver kunskap i att tolka de regler i utlän-ningslagen som rör barn och förhållandet till barnkonventionen. Det ärockså viktigt att handläggare och beslutsfattare, i syfte att göra välövervägda bedömningar, får nödvändig kunskap om barns särskildabehov och intressen.

Barn i asylsökande familj

År 1999 ansökte 2 818 barn om asyl i Sverige varav 2 572 barn tillhörde enfamiljeenhet. Resterande 246 barn tillhörde gruppen ensamkommande asyl-sökande barn, det vill säga barn som kommer till Sverige utan legal vård-nadshavare.9 Eftersom de ensamkommande barnen tillhör en särskilt utsattgrupp barn, har flera utredningar redan gjorts i syfte att stärka de rättigheterdessa barn har vid ankomsten till Sverige och under den kommande asylut-redningen.

Barn som tillhör en asylsökande familj har däremot inte uppmärksammatsi någon högre grad.

I ärenden med barnfamiljer fokuserar utredare och beslutsfattare till stordel på föräldrarna och föräldrarnas skäl för uppehållstillstånd, vilket leder tillatt de rättigheter som tillkommer barnen ofta hamnar i skymundan.

För ett barn innebär det ofta stora psykiska påfrestningar att genomgå enasylprocess. Traumatiska minnen blandas saknad av släkt och vänner i hem-landet, total ovisshet inför framtiden och en otrygg situation i familjen. Den

129


utsatthet som asylsökande barn befinner sig i kräver att såväl deras rättighe-ter som deras behov och intressen särskilt uppmärksammas i asylprocessen.

Undersökningens resultat

BO:s studie visar på brister i Migrationsverkets sätt att tillvarata barns rättig-heter i asylärenden med barnfamiljer. Bristerna var tydliga när det gällderespekten för barns deltagande i asylprocessen, bedömningen av barnets bäs-ta, redovisningen av denna bedömning i besluten, utredarnas kontakt medbarnen och kunskapen om barns behov och intressen. Det mest anmärk-ningsvärda är i hur liten utsträckning barn ses som egna deltagande individer iasylprocessen. Barn betraktas nästan alltid som ett bihang till föräldrarna.

Portalparagrafen om barnets bästa har inte slagit igenom i arbets- ochbeslutsprocesserna. Några självständiga bedömningar av vad som är bäst förbarnen redovisas sällan i beslutsmotiveringen. Endast elva beslut redovisadevälgrundade bedömningar av barnets bästa medan åtta beslut bara gjorde enenkel hänvisning till portalparagrafen.

Vidare visar studien att barnets egna åsikter i ytterst få fall kommer fram ibeslutet. Endast i fyra beslut av samtliga 88, redovisades att barnen hade fåttkomma till tals. Dessa gällde barn mellan 12 och 17 år och några av dessabarn hade egna asylskäl/eget skyddsbehov.

Slutligen framkommer det att handläggare och beslutsfattare saknar nöd-vändig kompetens för att genomföra samtal med barn, framförallt små barn,och klargöra barnets egen inställning på ett meningsfullt sätt. Det finns ävenbrister i utredarnas kunskap när det gäller tolkningen av UtlL:s särskildabestämmelser som rör barn, deras behov och särskilda intressen.

Bestämmelsen om barnets bästa

Ändringarna i utlänningslagen (1989:529) om barnets bästa fördes in i por-talparagrafen 1997. Av paragrafens 2 st. 2 mening, framgår att ”i fall som rörett barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utvecklingsamt barnets bästa i övrigt kräver”.

I barnkonventionens artikel 3 framhålls vikten av ett barnperspektiv somska genomsyra allt arbete i samhället som berör barn och inte riskera attglömmas bort när olika intressen kolliderar. ”Vid alla åtgärder som rör barn,vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domsto-lar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa kom-ma i främsta rummet.”

En parlamentarisk kommitté (barnkommittén) fick 1996 regeringens upp-drag att utreda hur svensk lagstiftning och praxis förhåller sig till barnkon-ventionens bestämmelser. Barnkommittén framhåller i sitt delbetänkande att

130


barnets bästa ska vägas in i alla konkreta situationer till exempel i bedöm-ningen av barnets och familjens skäl för uppehållstillstånd.10 Det är såledesviktigt att det individuella barnets situation, behov och intressen utreds nog-grant av handläggande personal, för att sedan kunna ligga till grund förbedömningen av barnets bästa. Det bör alltså som huvudregel göras en indi-viduell och självständig bedömning av barnets bästa, i varje enskilt asylärendesom rör ett barn.11 Barnkommittén anser vidare att det i beslutsmotiveringar-na tydligt ska redovisas hur hänsynen till barnets bästa har bedömts. Om detinte framgår av utredningarna och beslutsmotiveringarna att barnets bästahar beaktats och hur en eventuell intresseavvägning har gått till, kan inte kra-vet i barnkonventionens artikel 3 anses tillgodosett. Barnkommittén menaratt välmotiverade beslut där barnets situation redovisas ökar trovärdighetenoch respekten för beslutet.12

I samband med ändringen av utlänningslagen 1997, infördes också enregel i 11 kap 1 a §, om barns rätt att komma till tals och få sina åsikterrespekterade vid bedömning av frågor om tillstånd. Syftet är att söka klarläg-ga barnets egna asylskäl och belysa eventuella andra skäl för uppehållstill-stånd för att skapa underlag för en bedömning av barnets bästa.13

131

Samtal med små barn kräver särskild kompetens. Foto: Chad Ehlers/Tiofoto


Självständiga bedömningar av barnets bästa

Barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn, stadgar artikel 3 i barn-konventionen och portalparagrafen i UtlL (1 kap 1 §). För att ta reda på vaddet bästa för barnet är i det enskilda fallet måste barnets hela situation utre-das noggrant och bedömas på ett självständigt sätt. Det framkom tydligt avintervjuerna att självständiga bedömningar av barnets bästa inte genomförs ivarje enskilt ärende som rör barn. I stället förutsätts i många fall, både iavvisningsbeslut och beslut om uppehållstillstånd, att det bästa för barnet äratt vara med sina föräldrar, det vill säga att barnet följer med föräldrarna tillhemlandet eller stannar kvar med dem i Sverige.

BO anser att handläggare och beslutsfattare i utredningen av barnfamiljersasylansökningar i större utsträckning bör göra självständiga bedömningar föratt utreda barnets bästa. Det individuella barnets situation bör utredas nog-grant i syfte att få så kompletta bedömningar som möjligt av barnets bästa.

I beslutsmotiveringen är det viktigt att beskriva att barnets bästa harbeaktats. Där ska också framgå vilka omständigheter som man tagit hänsyntill (oftast barnets behov av sina föräldrar) i ärenden där hela familjen bevil-jas permanent uppehållstillstånd.

Barnets egna åsikter

Av undersökningen framkom att barns möjlighet att komma till tals i prakti-ken styrs av deras ålder och utredarens uppfattning om barnets egna asylskäl.Det sagda förklarar varför det endast i fyra av 88 beslut framkom att barnenhade kommit till tals. Av intervjuerna framgick att det finns en stor medve-tenhet bland handläggare och beslutsfattare om att barn ska få möjlighet attföra fram sina åsikter under asylprocessen. Trots detta ansåg de intervjuadehandläggarna att samtal med barn i stort sett alltid saknar mening eftersomde ansåg att det är sällsynt att barnen har egna asylskäl.

Enligt UtlL:s 11 kap 1 a § ska barn som berörs av ett asylbeslut få möjlig-het att komma till tals, om det inte är olämpligt. Lämplighetsbedömningenbör inte styras av fasta åldersgränser, utan bedömas utifrån det enskilda fallet.Lagstiftaren anger tydligt att syftet med regeln i UtlL inte bara är att samta-let med barnet ska ha som mål att klarlägga barnets egna asylskäl. Syftet ärockså att belysa eventuella andra skäl för uppehållstillstånd i syfte att skapaunderlag för en helhetsbedömning av barnets bästa. Genom samtalet får bar-net också möjlighet att förtydliga och påverka sin egen situation, det vill sägakänna sig delaktig och bli tagen på allvar. Någon särskild åldersgräns fastslåsinte. Barnet måste få större möjligheter att komma till tals i handläggningenav asylärenden om lagstiftarens avsikt ska uppfyllas.

132


Förbättrad redovisning

Av både undersökningen och intervjuerna framgick att varken samtal medbarn eller bedömningar av barnets bästa redovisas tillfredsställande i besluts-motiveringen. De tillfrågade handläggarna/beslutsfattarna menade att endastom det som barnet anför är av betydelse för utgången, redovisas det i beslu-tet. Samma sak gäller för bedömningen av barnets bästa.

Dessvärre visar undersökningen av de 88 asylbesluten, att inte ens närbedömningen av barnets bästa haft betydelse för beslutet, redovisas detta all-tid.

För att utlänningslagens bestämmelser i 1 kap 1 § och 11 kap 1a § ochbarnkonventionens artiklar 3 och 12 ska anses vara uppfyllda måste en till-fredsställande redovisning av samtal med barn och bedömningar av barnetsbästa alltid göras. Dessutom ökar en sådan redovisning respekten och trovär-digheten för beslutet i sig. Slutligen ger redovisningen, åtminstone det barnsom är i stånd att förstå innebörden av ett beslut, en känsla av delaktighetoch inflytande över sin egen och familjens situation.

Kompetensfrågor

För att klarlägga ett barns inställning är det angeläget att största omsorg ochförsiktighet iakttas, vilket kräver speciell kompetens och skicklighet. Handläg-gare med erfarenhet av att tala med barn och att uppfatta barns speciellabehov bör användas i varje enskilt ärende som rör barn. Dessa barnhandläg-gare skulle kunna anlitas i barnfamiljärendena och medverka i samtalen medbarn. Det kräver att antalet barnhandläggare hos Migrationsverket blir fler, isynnerhet som de nuvarande barnhandläggarna främst är specialiserade påhandläggning av de ensamkommande barnen.

Både av undersökningen och av intervjuerna framkom det brister i barn-kompetensen hos utredande personal. Det är tydligt att sådana brister ledertill att den ytterst viktiga demokratiska principen om allas likhet inför lagenförbises. Beroende på den utredande personalens mått av insikt när det gällerbarn och regler som berör barn, blir det aktuella barnet mer eller mindrebeaktat i asylprocessen. För att få bukt med dessa brister bör Migrations-verket arbeta för att alla verkets processer i framtiden ska komma att genom-syras av ett barnperspektiv. Migrationsverket driver ett barnprojekt, som ifebruari lämnade en rapport,14 och är också en av pilotmyndigheterna i stra-tegiprojektet för barnkonventionens genomförande i statliga myndigheter.

De omständigheter som legat till grund för en bedömning av barnets bäs-ta och en eventuell intresseavvägning samt samtalet med barnet ska, enligtBO, alltid redovisas i beslutet. Beslutsmotiveringen ska innehålla en redovis-ning av att barnets bästa faktiskt har beaktats, även i de fall där barnets bästa

133


anses vara självklart, och vilka omständigheter som vägts in vid bedömning-en. Det behöver inte betyda att barnets åsikter, om dessa inte har någonbetydelse för utgången i ärendet, ska redovisas i detalj. Det viktiga är däre-mot att man faktiskt har talat med barnet.

Barnets bästa i asylärenden – En studie av Migrationsverkets praxis i asylären-den med barnfamiljer, 2000, kan beställas från BO:s kansli. Se ävenwww.bo.se.

Fotnoter1 Se Tänk om... Rapport från barnens myndighet, Barnombudsmannen 1996 s. 58.2 Se bland annat målnummer: 17333–99 (Länsrätten i Stockholms län).3 Walin G s. 530.4 Prop. 1982/83:165 s. 18–21.5 Implementation Handbook for the CRC, UNICEF 1998.6 Målnummer: 2736–97 (Länsrätten i Mariestad).7 ”Tänk om...” Rapport från barnens myndighet, Barnombudsmannen 1996 s. 58.8 Barnets bästa i asylärenden, Barnombudsmannen 20009 Statistik från SIV, huvudkontoret i Norrköping 10 SOU 1996:115 s. 43 Barnkonventionen och utlänningslagen11 SOU 1996:115, s. 43 och 6112 SOU 1996:115 s 61–6213 Prop 1996/1997:25 s 262–26314 Barn i utlänningsärenden, Rapport från Migrationsverket, 2001

134


LIKA ELLER OLIKA INFÖR LAGEN

Av Åke Saldeen, professor i civilrätt, Uppsala universitet

När jag först fick frågan om likheter och olikheter mellan flickor och pojkarpå det rättsliga området tyckte jag inte att det fanns så mycket att säga. Det

var någonting som hittills inte rönt någon störreuppmärksamhet inom juridiken. Men vid närmareeftertanke går det dock att nämna en del olika för-hållanden på det här området.

Enligt artikel 2 i FN:s barnkonvention skakonventionsstaterna respektera och tillförsäkra varjebarn de rättigheter som anges i konventionen utanåtskillnad av något slag, oavsett bland annat barnetskön. Den svenska lagstiftningen är i allmänhetkönsneutral. Det stadgas för övrigt i regeringsfor-men (RF)1:2 att det ”allmänna skall tillförsäkra

män och kvinnor lika rättigheter” och i RF 2:16 att lagar och andra föreskrif-ter inte får innebära ”att någon medborgare missgynnas på grund av sitt kön,om ej föreskriften utgör led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellanmän och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt”.

Ända fram till en lagreform år 1845 hade döttrar sämre arvsrätt än söner.På landsbygden ärvde en son dubbelt så mycket som en dotter. I dag blirsåväl kvinna som man myndig vid 18 års ålder men långt tillbaka i tiden blevmannen myndig redan vid 15 år – en gräns som på 1700-talet höjdes till 21år – medan kvinnan som ogift stod under förmyndare och som gift undermannens målsmanskap. Med hänsyn till att flickor i allmänhet anses mognatidigare än pojkar skulle det kunna vara dags att aktualisera frågan om lägremyndighetsålder för kvinnor än för män. Denna fråga kan komma att berörasi det stora forskningsprojektet Barn som aktörer som just nu sätts igång vidbland annat Uppsala universitets juridiska fakultet. Jag är dock givetvis med-veten om att även andra faktorer än psykisk mognad kan vara av betydelsevid bedömandet av frågan om lämplig myndighetsålder.

Det finns forskning som visar att lagen med särskilda bestämmelser omvård av unga (LVU) är könsneutral endast i formell mening när det gällertvångsomhändertagande enligt 3 §.1 Den motsvarar bättre pojkars problematikoch asocialitet än flickors. Det finns dels normer som utgår från flickor, delsnormer som utgår från pojkar, varvid de senare är mer tillåtande än de förra.

Om det råder viss ojämlikhet mellan pojkar och flickor till flickornasnackdel på LVU-området förhåller det sig på motsatt sätt på andra områden.

135


Pojkar är till exempel oftare utsatta för mobbning än flickor och de som ut-övar mobbning är också oftare pojkar än flickor.2 Enligt en färsk undersök-ning om misshandel av små barn, 0–6 år, inom familjen utgör också pojkaren större andel av det totala antalet offer än flickor.3 Orsakerna anses varamindre att söka i barnets uppförande eller beteende än i gärningsmannensegen person och situation. Men det betonas att det också kan ”finnas vissaskillnader i pojkars och flickors beteende, som i vissa fall eller under vissaomständigheter kan öka eller minska risken för våld från en förälder eller enannan person i familjen”.

Det är allmänt bekant att mäns brottslighet är avsevärt mycket högre änkvinnors även om de sistnämndas brottslighet ökar sedan en tid tillbaka. Vadavser typ av brottslighet finns det också skillnader mellan könen. När det gäl-ler våldsbrott av olika slag har andelen kvinnor alltid varit mycket låg, menen långsiktig trend till en ökning finns nu i vårt land liksom i flertalet andravästländer. Det kan vara av särskilt intresse att notera att enligt en ganskafärsk undersökning av misshandelsvåldet stod de yngsta flickorna (15–17 år)för en betydligt större andel av kvinnors misshandelsbrott än vad pojkar imotsvarande åldersgrupp gjorde i fråga om mäns misshandelsbrott. Under-sökningen visade vidare, att de yngsta flickornas våld riktar sig oftare än deyngsta pojkarnas mot någon av samma kön.4

Vi vet att barn har behov av båda sina föräldrar och att de flesta barnväxer upp med båda dessa. Vi vet dock också att många barn växer uppendast med den ena föräldern och då vanligen modern. Enligt forskningenhar yngre barn (0–3 år) sannolikt störst behov av att bo hos den förälder somdet tidigt utvecklat starkast band till, det vill säga vanligen modern, medanäldre barn (6–7 år och mer) har störst behov att bo tillsammans med föräl-dern av samma kön. Den slutsatsen torde därför kunna dras, att pojkar närdet gäller föräldrabehovet i realiteten ofta har ett sämre läge än flickor. Där-till ska läggas att personal i barnomsorgen betydligt oftare är kvinnor.

Avslutningsvis kan jag endast konstatera att frågan om likheter och olikhe-ter mellan flickor och pojkar borde förtjäna närmare uppmärksamhet inomdet område jag själv representerar, nämligen juridisk utbildning och forskning.

Fotnoter1 Astrid Schlytter, Kön och juridik i socialt arbete, 19992 Barn idag, Ds 1996:57, Socialdepartementet3 Barnmisshandel. En kartläggning av polisanmäld misshandel av små barn, BRÅ-rapport2000:154 Kvinnors brottslighet, BRÅ-rapport 1999:15

136

och

BOsynshörs

BO synsoch hörs

Under 2000 präglades BO:s verksamhet av många skiftande frå-gor. BO genomförde en studie av Migrationsverkets praxis i asylärenden medbarnfamiljer och en studie av länsrättsdomar som gäller verkställighet avdomar, beslut eller avtal om vårdnad, boende eller umgänge enligt 21 kap.föräldrabalken (FB). Vidare gjordes en studie och enkätundersökning omskolbarn och stress. Arbetet med den nationella strategin för hur FN:s barn-konvention ska förverkligas i Sverige intensifierades.

BO i medierna

BO intervjuades eller omnämndes i drygt 1 300 artiklar i svensk dagspressoch i tidskrifter under året. BO förekom i 111 inslag och telegram i SverigesRadio och i Sveriges Television, TV3 och TV 4. I ett tiotal telegram ochinslag i TT:s radiosändningar nämndes eller intervjuades BO. I majoriteten avartiklarna och inslagen var det barnombudsmannen själv, Louise Sylwander,som intervjuades, men även andra personer vid kansliet i Stockholm intervju-ades i olika sakfrågor. Internetpubliceringar ökade i takt med att allt fler tid-ningar, nyhetsbyråer, radio och tv publicerar sitt material elektroniskt. Dehelt elektroniska medierna och portalerna blev också fler och uppskatt-ningsvis citerades BO i samma omfattning som i antalet pressklipp, det villsäga vid 1 300 tillfällen.

Antalet publiceringar i utländsk press bevakades av kostnadsskäl inte kon-tinuerligt. Intresset från utlandet var fortsatt stort. Sverige ses som ett före-gångsland i barnrättsfrågor både i andra delar av Europa och i övriga världen.Artiklar i dags- eller specialpress, samt radio- och tv-inslag publicerades ellersändes i bland annat Danmark, Finland, Frankrike, Italien, Storbritannien ochpå Åland efter kontakter med eller besök vid kansliet.

BO arbetar opinionsmässigt med pressmeddelanden, notiser på webb-platsen, krönikor, debattartiklar och personliga kontakter med journalistersom skriver eller gör inslag för eller om barn och unga. Under 2000 satsadeBO på att göra verksamheten mer känd bland barn och unga. Pressaktiviteterriktades i större utsträckning än tidigare till tidningar, radio, tv och elektronis-ka medier som vänder sig till barn och unga. I denna satsning ingick attregelbundet skicka pressmeddelanden och tipsa dessa om vad BO gör. Sveri-ges Televisions barnoch ungdomsredaktion besöktes, vilket ledde till inslagmed Louise Sylwander i konsumentprogrammet Rea. Anställda vid kanslietintervjuades i bland annat Kamratposten, Expressens Sting-bilaga, Lyckoslan-ten och i radions ungdomsprogram.

Små barn och umgängestvister, stressen för 6-åringar som börjar skolan,maxtid istället för maxtaxa inom förskolan, homosexuellas rätt att adopterabarn, äggdonationer, omskärelse av pojkar, rätten för barn till asylsökande att

B O S Y N S O C H H Ö R S

138


139

gå i förskola, barnkonventionsarbetet i myn-digheterna och kommunerna/landstingen,kollektiv bestraffning inom skolan, arbetsmil-jölagen inom skolan, mobbning var frågorsom BO drev och arbetade med under året.

BO får råd från barn och unga

BO har sedan 1997 kontakt med barn ochungdomar i Sverige via Internet. Eleverna går i skolor från Kalix i norr tillYstad i söder och även elever vid Svenska skolan i Moskva deltar i arbetet.Närmare 1 000 mellanstadieelever fungerar som Miniombud och Ungdoms-panelen består av nära 800 elever i högstadiet.

Eleverna får varje termin besvara enkätfrågor via Barnkanalen och UngaKanalen i olika aktuella ämnen. Under året fick de svara på frågor om flick-ors och pojkars villkor och om stressen i skolan. Svaren från eleverna ställssamman och analyseras på BO:s kansli och presenteras i årsrapporten. Elever-nas uppfattningar ger en viktig bild av hur barn och ungdomar ser på sina livoch vår ambition är att engagera ännu fler kontaktklasser för att få ett ännubättre underlag.

BO besöks på nätet

BO:s webbplats blev en allt viktigare informationskanal mot omvärlden.Webbplatsen gjordes om och försågs fortlöpande med aktuell information omBO:s verksamhet. Pressmeddelanden, notiser, remissvar, skrivelser, debattartiklaroch krönikor lades in på webbplatsen. Årsrapporten publicerades för förstagången i sin helhet i en nätversion. För att möta behovet från utländska journa-lister översattes vissa pressmeddelanden och skrivelser till engelska.

Webbsidorna Barnkanalen och Unga Kanalen har sedan starten varit tänk-ta för BO:s kontaktklasser, men under året påbörjades ett arbete med att


utveckla sidorna och göra dem tillgängliga och attraktiva för alla barn ochungdomar som söker information om till exempel sina rättigheter.

Under hösten hade skolelever och vuxna möjlighet att via en timmes chatpå nätet under Skolverkets Netdaysvecka ställa frågor till barnombudsmannenLouise Sylwander om arbetsmiljön och elevers inflytande i skolan. Gensvaretvar stort och mer än 150 personer hörde av sig med frågor som de fick svar på.

Under året har Barnkanalen och Unga Kanalen haft 18 000 besök.De fem vanligaste sökorden som ledde till besök på BO:s webbplats i

december 2000:

1. Barnkonventionen

2. Barnombudsmannen

3. Mobbning

4. Barn

5. Skilsmässa

140

BO vill lyssna mer på barn och ungdomar.

Foto

: Ev

a W

ernl

id/T

iofo

to


BO rapporterar till regeringen

BO lämnar årligen en rapport till regeringen, i vilken vi lyfter fram de frågorsom vi vill att regeringen ska ta ställning till. I fjolårets rapport Barndompågår 2000 gavs en bild av hur barn mår och hur deras villkor och verksam-heter ser ut. Vidare tog BO ställning i tre angelägna frågor. Den första hand-lade om barns och ungas delaktighet i sin närmiljö. Därefter redogjordes fören undersökning av 62 domar som rör umgängestvister med barn upp till treår. Slutligen redovisade BO sitt ställningstagande i fråga om homosexuellasmöjligheter att adoptera.

BO har en nyckelroll i strategin

Den 26 mars 1999 antog riksdagen en särskild strategi för att förverkligaFN:s konvention om barnets rättigheter i Sverige. Målet med den är att barn-konventionen och dess intentioner ska finnas med i alla beslut som rör barn.BO har haft en nyckelroll i arbetet med att genomföra den nationella strate-gin och ansvarar för de informations- och utbildningsinsatser som har riktatstill kommuner, landsting/regioner och statliga myndigheter. BO har fåttsärskilda medel från regeringen för att genomföra strategiarbetet. I korthethar arbetet under år 2000 inneburit att:

• En modell för barnkonsekvensanalyser vid statligt beslutsfattande som rörbarn har utvecklats.

• BO har samarbetat med nio så kallade pilotmyndigheter i syfte att införli-va barnkonventionen i myndigheterna verksamhet.

• BO har genom kontakt med de regionala kommunförbunden genomförtett antal informations- och utbildningsinsatser såväl på länsnivå som påkommunal nivå.

• BO anordnade i samarbete med Socialdepartementet en nationell konfe-rens Med barnets bästa i fokus – Barnkonventionen i myndigheterna i syfteatt inspirera till fortsatt arbete med barnkonventionen.

Sveriges första barnombudsman avgår

Louise Sylwander avgick den 31 december 2000. Hon hade då varit barnom-budsman sedan 1 juli 1993. BO:s kansli har arbetat med vitt skilda frågorunder de sju och ett halvt år som myndigheten har funnits. Mobbning har varitett stort och viktigt område, liksom rätten för barn och ungdomar att göra sinaröster hörda i frågor som berör dem. Det kan röra vårdnadsfrågor och sam-hällplanering. Mycket arbete har ägnats åt de utsatta barnen, det har gälltsexuella övergrepp, misshandel och diskussioner om barns rätt till sitt ursprung.

141


Den kanske största utmaningen har varit arbetet med att införa FN:sbarnkonvention i svensk lagstiftning och att införliva den i det dagliga arbetetinom myndigheter, kommuner och landsting. Mycket återstår, men interna-tionellt sett ligger Sverige långt framme i arbetet med att införliva barnkon-ventionen på alla nivåer i samhället. Under hela 90-talet fick barn och ung-domar känna av de nedskärningar som gjordes inom förskola, skola och fri-tidshem. Många vuxna drabbades av arbetslöshet och barnfamiljerna fick enförsämrad socioekonomisk situation. Verksamheter för barn och ungdomarfick minskade resurser och därmed ofta en försämrad kvalitet. BO arbetademed att väcka opinion för att värna barns och ungas rätt till en bra, stimule-rande och säker miljö. Vi betonade hur viktig skolhälsovården är och hur vik-tigt det är att arbetsmiljölagen följs i skolan.

BO lämnar synpunkter och svarar på remisser

BO har svarat på en rad remisser under året. Dessa gällde bland annat max-taxa inom förskolan, omskärelse av pojkar och rätten för barn till asylsökandeatt gå i förskola. Remissvaren finns i en särskild bilaga.

Synpunkter har lämnats till Kommundemokratikommittén avseende barnsoch ungas inflytande och delaktighet, till Skolverket om arbetsmiljön i skolanoch till en arbetsgrupp inom Europarådet som utarbetar ett förslag till kon-vention om umgänge med barn.

BO exporterar sin kompetens

Under hösten 2000 arrangerade BO i samarbete med Styrelsen för interna-tionellt utvecklingssamarbete (Sida) för tredje gången kursen InternationalTraining Programme on the Rights of the Child and the UN Convention on theRights of the Child.

Kursen var förlagd till Sverige och liksom vid de två tidigare utbildningar-na tog den upp barnkonventionen och hur man konkret kan arbeta utifrånden. Kursen belyste även barnombudsmannainstitutionens roll. Tonviktenlades på områden som barns och ungas delaktighet, vikten av fakta och sta-tistik samt hur deltagarna kan fortsätta att arbeta med barnkonventionen isina egna hemländer.

Deltagare var parlamentariker, politiker, tjänstemän och olika personersom på en hög nivå arbetar med barns rättigheter i sina hemländer. Kursenvände sig också till akademiker och representanter inom frivilligorganisatio-ner som arbetar med barn och unga. De 25 deltagarna valdes ut av BO isamverkan med Sida och kom från olika länder i Sydostasien: Filippinerna,Indien, Indonesien, Kambodja, Kina, Malaysia, Nepal, Pakistan, Sri Lanka,Thailand och Vietnam. Kursen ägde rum i Mariefred och i Stockholm.

142


Little child

My dreams came true,Barnombudsman long live you

All the times, I enjoyedBetter care, protection & development rightsPeople are now highly sensitizedI am proud of youBarnombudsman long live you

My parents & teachers regard my opinionThey are even talking about my participationThey are even now very good friends of mineI am quite happy with youBarnombudsman long live you

During my leisure time I count birds flyingThey are telling, millions of children cryingWho will care for their human rightsWe shall make their voice together with youBarnombudsman long live you.

Skriven av Mr Muhammad Hassan, Director of National Com-mission for Child Welfare and Development, Pakistan. Deltog i deninternationella kursen, hösten 2000.

Kursdeltagarna bildade nätverket CRAN (Child Rights Asia Network) som ärtänkt att verka för ett internationellt utbyte av erfarenheter och stöd i barn-rättsfrågor länderna emellan. Ordförandeskapet kommer att gå från land tillland bland medlemsländerna. Indonesien är det första ordförandelandet.

Den första internationella kursen arrangerades under våren 1999 för del-tagare från olika länder i Latinamerika. I den andra kursen som anordnadesunder hösten samma år deltog representanter från Östeuropa, Baltikum ochCentralasien.

I fortsättningen kommer Karolinska Institutet att administrera kurserna. Sidakommer att stå för finansieringen och BO kommer att medverka som expert påtillämpningen av barnkonventionen i Sverige. Till nästa kurs år 2001 kommerrepresentanter från Angola, Botswana, Etiopien, Kenya, Malawi, Moçambique,Namibia, Sydafrika, Tanzania, Uganda, Zambia och Zimbabwe att inbjudas.

143


Mer information om kommande kurser lämnas av Birgitta Rubenson ([email protected]) eller Petra Löfstedt ([email protected]) påKarolinska Institutet.

Samarbetet i Norden

Det internationella samarbetet mellan barnombudsmän blir allt starkare. Densvenska barnombudsmannen var värd för två dagars besök av de nordiskabarnombudsmännen i maj. Frågorna som diskuterades var bland annat ensamordning av information på de olika ombudsmännens webbplatser ochviktiga barnfrågor att arbeta med ur ett nordiskt perspektiv. De nordiskabarnombudsmännen har också diskuterat behovet av att utbyta erfarenheter,bland annat genom att göra det möjligt för personalen på de olika kansliernaatt besöka och lära av varandra.

144

Skolan – en gemensam fråga för de nordiska barnombudsmännen.

Samarbetet i Europa

Samarbete med de andra barnombudsmännen inom Europa har också inten-sifierats genom ENOC (European Network of Children’s Ombudsman).


Antalet barnombudsmän i Europa, på regional och nationell nivå uppgårnumera till 13 i och med att Frankrike också har tillsatt en barnombudsman.Det årliga ENOC-mötet hölls under hösten i Bryssel. Frågor på dagordningenvar barnombudsmännens roll i rapporteringen till FN:s barnkommitté iGenève, det nya barntoppmötet i New York hösten 2001 (UNGASS),gemensamma kriterier för en barnombudsman, mandat och arbetsuppgifter.Förutom barnombudsmännen själva deltog representanter från UNICEF ochFN:s barnkommitté. Läs gärna mer om barnombudsmännens arbete påENOC:s egen webbplats www.ombudsnet.org.

BO har ett expertråd

BO biträds av ett särskilt utsett expertråd med sex ledamöter som regeringenutsett. Rådet har haft två sammanträden under året och ämnen som diskute-rats har varit flickors och pojkars villkor och barn och stress. En förteckningöver rådets ledamöter finns som bilaga.

BO deltar i kommittéer och uppdrag

Under år 2000 har BO deltagit i flera parlamentariska kommittéer ochutredningar som sakkunnig eller expert. BO har också deltagit i olika upp-drag.

• Kommittén mot barnmisshandel med uppdrag att utreda frågan om barn-misshandel och därmed sammanhängande frågor.

• Kommittén om barn i homosexuella familjer, med uppdrag att utreda för-hållandena för barn i homosexuella familjer och om homosexuella par skages möjlighet att adoptera barn.

• Kommittén för översyn av skollagen med uppdrag att föreslå förändringari syfte att harmonisera skollagen med andra föreskrifter. Kommittén skaockså utreda hur en ökad rättssäkerhet för eleverna kan uppnås.

• Inför barntoppmötet i New York 2001 (UNGASS) deltar BO i enprojektgrupp som har i uppdrag att ta fram en rapport som ska beskrivadels utvecklingen av barns förhållanden, dels vilka erfarenheter som gjortsunder 1990-talet.

• Ett särskilt uppdrag till Socialstyrelsen att genomföra studier och sam-manställa kunskap över hur små barn påverkas av växelvis boende. BOingår i en referensgrupp som satts samman med anledning av uppdraget.

• Extern referensgrupp inför framtagandet av en nationell handlingsplan förmänskliga rättigheter.

145


• Ett särskilt uppdrag till Integrationsverket att studera situationen för flick-or med annan etnisk och kulturell bakgrund än majoritetsbefolkningen.BO har med anledning av uppdraget ingått i en referensgrupp.

• Rädda Barnens Hotline mot barnpornografi på Internet där BO ingår i enreferensgrupp som träffas kvartalsvis för att utvärdera och utveckla verk-samheten.

146

BILAGORBilagor

bila

gor

SKOLOR SOM MEDVERKAT I BO:S ENKÄTER PÅ BARNKANALEN OCH UNGA KANALEN

Elever i följande skolor medverkade som miniombud iBO:s enkäter under 2000

Skola Kommun

Adolf Fredriks musikskola StockholmByskolan LundBäckahagens skola StockholmCentralskolan SkinnskattebergFårdala skola TyresöGottneskolan ÖrnsköldsvikHagaströms skola GävleHemängsskolan LuleåJönåkers skola NyköpingKjula skola EskilstunaKnutby skola UppsalaKyrksjöskolan VäxjöLidens skola SundsvallLjungaskolan SävsjöMariaskolan GällivareMedleskolan SkellefteåMöklinta kyrkskola SalaOdarslövs skola LundPelloskolan ÖvertorneåRättviksskolan RättvikSkansenskolan MörbylångaSvenska skolan MoskvaTöråsskolan GislavedUranienborgsskolan LandskronaVemdalens skola HärjedalenVivstaskolan TimråYtterbyns skola KalixÅbyskolan EskilstunaÅsens skola Mellerud

B I L A G O R

148


149

Elever i följande skolor medverkade som ungdomspaneli BO:s enkäter under 2000

Skola Kommun

Bokelundsskolan SölvesborgBosgårdsskolan VarbergBukärrsskolan KungsbackaDammhagsskolan LandskronaFryxellska skolan VästeråsKungsgårdsskolan ÄngelholmSnäckebacksskolan RonnebySvenska skolan MoskvaYtterhogdals centralskola HärjedalenÖrnaskolan Hylte

B I L A G O R

VIKTIGA REMISSVAR OCH SKRIVELSER 2000

Remisser

Betänkandet SOU 2000:77 Omhändertagen, Samhällets ansvar för utsattabarn och unga

Betänkandet SOU 2000:1 En uthållig demokrati!

Ungdomarnas Demokratikommissions slutrapport Det finns bättre sätt attföryngra politiken (Ku2000/2299/IFU)

Promemoria om vissa frågor avseende föräldraförsäkringen, föräldraledighetenoch barnårsrätten (S2000/5683/SF)

Betänkandet Statens Folkhälsoinstitut – roll och uppgifter SOU 2000:57

Delbetänkandet SOU 2000:42 Barnmisshandel – Polisens och åklagarnashandläggningstider och arbetsmetoder

Betänkandet SOU 2000:19 Från dubbla spår till elevhälsa – i en skola somfrämjar lust att lära, hälsa och utveckling

Medlemsförslag A 1221/Nord om samordning av åtgärder mot tvångsäkten-skap

Betänkandet Förskola, skola och skolbarnsomsorg för asylsökande barn Ds2000:26

Starka konsumenter i en gränslös värld, SOU 2000:29

ILO: Rapportering år 2000 om tillämpningen av ratificerade konventionen(nr 138) om minimiålder för arbete, 1973

Betänkandet Från en art till en annan – transplantation från djur till männi-ska SOU 1999:120

Förslag till nytt allmänt produktsäkerhetsdirektiv (GPSD) 92/59/EEG

Yttrande över promemorian Ds 1999:57 Gemensam vårdnad för ogifta för-äldrar

Promemorian Ds 2000:5 Omskärelse av pojkar

Delbetänkandet Döden angår oss alla – värdig vård vid livets slut SOU2000:6

Betänkande av pyroteknikutredningen SOU 1999:128 Ja till fyrverkerier –men med färre skador.

Betänkandet Hälsa på lika villkor – andra steget mot nationella folkhälsomål,SOU 1999:137

Barnombudsmannens yttrande om Maxtaxa och allmän förskola Ds 1999:53

150


Skrivelser

Skolverkets bemyndigande enligt arbetsmiljöförordningens 18b§ att meddelaföreskrifter för verkställighet av 6 kap. 17§ första stycket arbetsmiljölagen(1997:1160)

Comments on the Draft Convention on Contact concerning Children (CJ-FA, Working Party on Custody and Access)

151

B I L A G O R

B I L A G O R

BO:S PERSONALLena Nyberg barnombudsmanKjell Gustafsson kanslichefCharlotte Lenman ansvarig juristIngrid Strömberg informatörUlla Tillgren pressekreterareInger Svensson registratorSverre Nyborg-Warner administrativ assistentEva Rosengren ekonomiassistentInger Andersson-Kagios fakta och statistik om barn och ungaIngaLill Söderqvist barns och ungas säkerhet och hälsaLisbeth Thurnell psykosociala frågorConcetta Taliercio psykosociala frågorSophie Bergström barns och ungas delaktighetEva Norén-Björn, tjl barns och ungas uppväxtvillkorTove Rinnan Barnkanalen, Unga KanalenJorge Rivera webmaster, kommunikation med barn och unga

Projektanställda för att arbeta med information/utbildning inom den natio-nella strategin för barnkonventionen:

Elizabeth Englundh kommuner, landsting/regionerKenneth Ljung kommuner, landsting/regionerMarina Grönros myndigheter och statlig sektorCecilia Sjölander myndigheter och statlig sektorCharlotte Palmstierna, tjl myndigheter och statlig sektor

BO:S KONSULTATIVA RÅDLedamöterna, som är utsedda av regeringen, representerar sig själva och kom-mer från olika delar av samhällslivet. Rådet har inte någon formellt styranderoll utan är en resurs och ett kontaktnät för BO.

Åke Saldeen, professor i civilrätt, Uppsala universitet

Dagmar Lagerberg, docent vid Barnhälsovården, Akademiska sjukhuset, Upp-sala

Thomas Fürth, docent, forskningsledare vid Kairos Future AB

Birgitta Qvarsell, professor vid Institutionen för pedagogik, Stockholms uni-versitet

Kristina Berg-Kelly, överläkare vid Drottning Silvias Barn- och ungdomssjuk-hus, Göteborg

Bengt Sandin, professor vid Tema barn, Linköpings universitet

152


LAGEN OCH INSTRUKTIONENUr Svensk författningssamling

SFS 1993:335

Ändrad 1994:87

Lag om Barnombudsman;

utfärdad den 13 maj 1993.

1 § Barnombudsmannen har till uppgift att bevaka frågor som angår barnsoch ungdomars rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall särskiltuppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämp-ning stämmer överens med Sveriges åtaganden enligt Förenta nationer-nas konvention om barnets rättigheter.

2 § Barnombudsmannen biträds av ett särskilt råd. Ombudsmannen ärrådets ordförande och leder dess verksamhet. Regeringen utserombudsmannen och rådets övriga ledamöter för en bestämd tid.

3 § Barnombudsmannen skall genast till socialnämnden anmäla omombudsmannen i sin verksamhet får kännedom om att någon som ärunder 18 år misshandlas i hemmet eller om det i annat fall måsteantas att socialnämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. Omdet finns särskilda skäl får anmälan till socialnämnden göras även iandra fall.

Barnombudsmannen får lämna socialnämnden alla uppgifter som kanvara av betydelse för utredning av en underårigs behov och skydd.

Utdrag ur sekretesslagen

7 kap

34 § Sekretess gäller i verksamhet enligt lagen (1993:335) om Barnombuds-man för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte stårklart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honomnärstående lider men.

Sekretessen hindrar inte att Barnombudsmannen gör anmälan ochlämnar uppgift till socialnämnden enligt vad som föreskrivs i lagen omBarnombudsman.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttioår.

153

B I L A G O R

B I L A G O R

Utdrag ur Förordning med instruktion för Barnombudsmannen

SFS 1993:710

Ändrad 1996:621

Uppgifter

1 § Enligt lagen (1993:335) om Barnombudsman har Barnombudsmannentill uppgift att bevaka frågor som angår barns och ungdomars rättighe-ter och intressen. Ombudsmannen skall därvid särskilt uppmärksammaatt lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer över-ens med Sveriges åtaganden enligt Förenta nationernas konvention ombarnets rättigheter.

2 § Barnombudsmannen skall inom sitt verksamhetsområde

1. ta initiativ till åtgärder som syftar till att hävda barns och ungdo-mars rättigheter och intressen,

2. företräda och stödja barn och ungdomar i den allmänna debatten,

3. hos regeringen föreslå de författningsändringar eller andra åtgärdersom behövs för att barns och ungdomars rättigheter och intressen skalltillgodoses, och

4. ta initiativ till samordning och utveckling av samhällets förebyggan-de insatser inom området barns och ungas säkerhet.

Barnombudsmannen skall ägna särskild uppmärksamhet åt frågor somrör utsatta barn och ungdomar.

Barnombudsmannen skall i sin verksamhet informera om Förentanationernas konvention om barnets rättigheter, upprätthålla kontaktermed barn och ungdomar och med ideella organisationer och myndig-heter med flera samt följa forsknings- och utvecklingsarbete som berörbarn och ungdom.

3 § Barnombudsmannen skall senast den 1 april varje år lämna en berättel-se till regeringen om sin verksamhet under det närmast föregåendekalenderåret.

154


BO:S PUBLIKATIONER

Upp till 18 – fakta om barn och ungdom 2001Statistisk uppslagsbok om barns och ungas levnadsvillkor. Innehållernya uppgifter om barnen och deras familjer.

De två tidigare statistikböckerna som pub-licerades 1998 och 1995 kompletterarårets upplaga och gör den statistiska infor-mationen mer fullständig. Flera variablerär desamma i böckerna, så att det går attfölja utvecklingen på ett område över tid.

Beställs från SCB Publikationstjänsten,701 89 Örebro, tfn 019-17 68 00, fax019-17 64 44 eller e-post [email protected] kan också beställas i bokhandel ellerköpas i SCB:s statistikbutiker.

155

B I L A G O R

Barndom pågårBO:s årsrapport till regeringen, 2000.

Mänskliga rättigheter för barn – informationsskrift ombarnkonventionen, 2000 Innehåller en introduktion till mänskliga rättigheter i all-mänhet och en genomgång av konventionens innehåll.Den redogör också för hur de viktigaste artiklarna skatolkas och hur arbetet med att förverkliga barn-konventionen hittills har bedrivits i Sverige. Beställsfrån Förlagshuset Gothia, Box 15169, 104 65 Stock-holm, tel 08-462 26 70, fax 08-462 03 22, [email protected]. Pris 54:-.

Barnkonventionen i praktikenEn utvärdering av den nationella satsningen Dags för barnkonventionen (1997–2000), 2000.

Små barn och umgängestvisterEn undersökning av 62 tingsrättsdomar, 2000.

Kompanjoner eller dekorationer?Om barns och ungas delaktighet, 2000.

Barnets bästa i asylärenden – en studie av Migrationsverketspraxis i asylärenden med barnfamiljer, 2000.

Å sen så tycker jag...BO:s årsrapport till regeringen, 1999.

Ett steg framåt!Handbok om barnkonventionen för kommuner ochlandsting, 1998. Beställs från Kommentus förlag, 117 99Stockholm, tfn 08-709 59 90, fax 08-709 59 80 Pris 100:-.Tre studier om hur kommunerna tillämpar barnkonven-tionen: På god väg? 1999, Spaningen efter barnkonven-tionen går vidare 1997 och På spaning efter barnkonven-tionen 1995.

156


Barnkonventionen i landstingenEn kartläggning av landstingens arbete med FN:s konvention ombarnens rättigheter, 1999.

Barnkonventionen i myndigheternaEn kartläggning av myndigheters arbete med FN:s konventionom barnets rättigheter, 1998.

Liten blir storBO:s årsrapport till regeringen,1998.

Tänk om...BO:s årsrapport till regeringen,1996.

BLUNDA inte för mobbningenBO:s rapport och förslag mot mobbning, 1997. Beställs frånFörlagshuset Gothia, Box 15169, 104 65 Stockholm, tfn 08-462 26 70, fax 08-462 03 22. Pris 30:-.

BLUNDA inte för mobbningen – ungdomars idéer och förslag1996Broschyr och affisch. Sammanställning av 13-åringars förslag omhur man kan arbeta mot mobbning. Beställs från FörlagshusetGothia, Box 15169, 104 65 Stockholm, tfn 08-462 26 70, fax 08-462 03 22. Pris 25:-.

Att arbeta mot mobbningTips på material och föreläsare, ny upplaga 1997. Beställs frånFörlagshuset Gothia, Box 15169, 104 65 Stockholm, tfn 08-462 26 70, fax 08-462 03 22. Pris 20:-.

Om inte annat anges kan enstaka exemplar av publikationernabeställas från Barnombudsmannen, Box 22106, 104 22 Stock-holm, fax 08-654 62 77, e-post [email protected]. Se även BO:s hemsidawww.bo.se.

157

båda - - …...isbn 91-87448-262 ” ”det är bra att vara tjej när man är ledsen eller...

Documents