A C CA M E R I C A N

C A R C L U B

J a n n i c a L u o t o

När American Car Club grundades på 70-talet var medlemmarna hatade av många. De var rastlösa själar som drömde sig bort och körde alldeles för fort. Rag-gare, var skällsordet som de ofta fick höra men ändå i hemlighet stolt bar.

I dag är allting annorlunda. Nu vinkar hela Jakobstad åt dem när de kör genom city. Händerna avslöjar en livs-tid av hårt fysiskt arbete och när man talar med dessa män vill man helt enkelt veta mer. Om allt. Ändå är det många som fortfarande inte vågar ge sig ut till klub-blokalen i Gamla Hamn.

Bilarna i sig har aldrig varit det viktigaste. Det är sam-hörigheten och det brinnande gemensamma intresset. De mest aktiva medlemmarna håller till i klubblokalen nästan var och varannan kväll. Där dricker de kaffe, drar grova skämt och mekar med sina bilar. Det finns alltid någonting som kan finslipas.

De yngsta aktiva medlemmarna är omkring trettio. Inga tonårskillar syns till. Intresset finns helt enkelt inte läng-re, och de äldre männen, vars unga söner sitter hemma framför datorerna, skakar på huvudet. ”Hantverket dör ut” säger de lågmält.