Söndaçn den 5 aprll 1981

Som Dantes ínfernode alperne, bíldudes Skåneslätten blev

gigantiska gongjärnr'C)

fÞd 1- (

I1) {

,\a

-{.) )

{,,l

Text: Ulf HolmkloFoto: Tomas Montelius

Text: Ulf HolmkloFoto: Tomas Monteliue

I

l

I

!

l

l

Hela Skåne sk¿ilvde och skakade.Yålde,amma knallar då den tunna ur-bergsekorpan mellan Ferrnoskandia därsmålândegränsèn utgör sydgräns ochdet mellaneuropeiska urbergeområdetaprack eönder. Ett totalt kaos medan deskånska åsarna Hallandsåsen, Söder-åeen, Linderödsåseno Romeleåeen saktabtirjade stiga uppåt ur det tidigare plat-

Med hjtìlp øo fotogrammetri kan Torsaen Pe¡ssoninomhus lörbereda fÌiltstudìernø, Fotono ä¡ stereuskopiskt u[ormøde oarlör en geolog lätt kan fâ en bildaú oaî de íntressanlø omrâdena finns ølt stude¡a. Det

göller ju att begränsa sig.

ta landekapet. I Sydeuropa var infernotliknande men kraftigare. Alperna växteupp och eom ett resultatet av den ökan-dõ-tyngden från alpmassivens växandemasror veckadee Skåne uPp . õom ettgångjärn och åsarna bildadá.. Å.r".o-inte alls har med istiden och dess rull-eten¡bildningar att göra. De storaekåneka åearna som går i sträckningen

sydost-nordväet är alla urbergså"a". År-miljoner senare kom ietiderna i olikaperioder invällande över landekapet. Inorra ekåne frtln norr och i eödra ochtnellereta Skåne från sydost via Born-holmegatten. Västerhavet låg med enstor vik från nuvarande Skäldervikenmed stränder gtr¿iekande sig genomStidsvig-Bjeregård fram till Hylletofta

järnvägeetation. Allt ledande till att juetSkåne och då i synnerhet den horra ochnordväetra delen med Stidevig och Her-revadskloster i dag utgör ett av landetpkanske meet intreseanta geologiska om-råden. Den stora Skåneelätten hadeetyekate eönder av uppekjutande åearoch i dag kan eydemåland etåta med attha Sveriges största elätt.

Den som ger denna sammanfaþtande bild av Skûne i svunnen lid ä¡Torsten Persson, Klippan, fil dok-torn ¡ geovetenskap, en av våÍtl¡nds forskare och experter kringistiden och ismassorhas rö¡elser.Torsten Pe¡sson är också författa¡etill en rad geovetenskapliga verkmen mest känd är han inte somnaturvårdsdirektö¡ om än utbild-ningen väl skulle kunna fört honomtill denna post utàn han är skoldi-rektör i Klippan. Geovetenskapar-na sysslar normalt med naturvårds-planer, landskapsarkitektur, grund-vattenplanering, grustäktplaneringsamt att föra ut geologin på rentpedagogiska användningsområden.Del år det sistnämnda Torsten Per-sson valt.

Skåneeletten ej störetDe pâstâenden, som får en läsare

att hoppa till, belägger TorstenPe¡sson rent vetenskapligt.

- Våra skånska slätter genom-bryts aY de stora urbergsåsarnasom lar stora arealer och som lelttill stora nivåskillnader även i om-nejden. Ser man däremot p om-rådet från norra Skåne och till enlinje ovanför Traryd till ¡itmnuttoch vidare lill Ryd får man en ytaom l0 kvadratmil med endast obe-tydliga nivåskillnader.

De¡ som gör att man ej uppmärk-sammar detta är skogarna. Sammaslättområde inrymmer ocksåst¡äckan Åsljunga-Ljungby. Jäm-för man med skåneslättens areal ärden senare bara sex kvadratmil.Vad som skiljer åir at¡ denna nord-och sydsmåländska slätt ligger på

en nivå på mellan 100 till 125 överhavet och detta i sammanhaängan-de bit. De stora mossarna iområdetfu en följd av den bristande avrin-ningen. Något som också präglade

skåneslätten in¡an utdikningen ochdå storkarna häckade allmänt,

Is också från söderNormalt har vi väl alla fått upp-

fattningen atl inlandsisarna rört Sig

från nor¡ till söder och inte frånsöder till norr mer än vid avsmält-ningen. Båda dessa påståenden ärenligt Torsten Pe¡sson fel.

- Visserligen växte isen till endel från sitt centrum i ,Ângerman-land söderut. Samma ilåil v¿ixte

den också under avsmältningen.Isen glider nämligen hela tiden nedmot lägre liggande områden. Dettaär en naturllag som ingeh kanrubba på. Avsmältningen gickalltså inte till så att isen smälteförst i söde¡ utan den smälte i norr.

Efterhand som avsmâltningenskedde där minskade sedau isensuccessivt i sin tillväxt också i syd.

Men hur förklarar Du då lsenfrån söder som vöxte mot norr?

- Den kanaliserades norrifrångenom Baltiska issjön (Östersjön)

,,.och följde denna söderut genomminsta molståndets lag. Vid Born-holm vek den sedan av nor¡ut ochkom in i sydöstra Skåne och växtemot nordväst tills Söderåsen stop-pade upp den på sin sydsida påsamma sätt som den tidigaie stop-pat upp den is som kom nor¡ifrånmed sin nordliga sida.

- Den sydostliga strömmen harockså haft stora betydelse när det

gällt att föra in dó bördiga terornafrån havsbotten liksom moränlerasoÍÌ nu utgör skåneslättens bördig-het. En stor del är också kalksten,sandsten och lerskiffe¡, alltså mju-ka bergarter, som krossades avismassornas tyngd. Givetvis sked-de också en dcl långtransporter.

Skåne nästanunder vatten

Lôg tnte Skåne hell under vat-ten då?

- Till en del, och ett av dearbeten jag utfört är en kartlägg-ning av Västerhavets strâckning ini nordvästra Skåne.

Högsta kustlinjen gick då längsStidsv ig-Hyllstof ta-Färingtof ta.Detta kan man följa av avlagringar-na och sedimenten. Stidsvig liggerpå 55 meters höjd och själva stids-vigsdalen är en ur hcla det syd-svenska avsmältningsskedet intres-sant område. Denna dal finns förövrigt med i litteratur sedan börjanav 19800-talet. Högsta kustlinjenfinner man också i Bjersgård ochsedan kommer vi fram till Hyllstof-ta där den innersla högsta kustlin-jen går pû en höjd av 62 m överhavet. Av delta kan man sedanräkna ut, gradienten, var landhöj-ningen varit störst - i Stidsvigeller Hyllstofta.

Ny förkaetningeepricka- Ett intre¡sant mellanpass är

den klippravin av samma typ somKlövaravinen och Skä¡alidsravinenjag upptäckte i Linnestofta-Bjärrtidutanför Klippan.

Högsta marina gränsen - högstakustlinjen - har ju varit ett hav ochdet som dragit in i denna sprickdalär Bjersgârds vattensystem som se-dan d¡ar vidare mot Bjersgård.Denna vik som således följt Hal-landsåsen och dess utlöpare harsedan slräckt sig.säderut. I dennavik stack Säderåsen och Kullabergupp som öar.

Från Hyllstofta sträckre sig se-dan landmassan till Tyringe därnästa havsvik sträckte sig ned tillAhus med gräns i norr vid Bal-lingslöv och tandtungan mellandenna vik av Baltiska issjön ochVästerhavet sträckte sig sedan nedlängs Lindertidsåsen till Sténs-huvud. Ò

Rieeberga intreeaant.- Det jag sysslar med nu på min

fritid är Herrevadsklosterområdetned mot Riseberga där det finnsstora outforskade isälvsavlagring-ar, Rönne å följet också syst€metmot nordväst. Som helhet kan sä-gas att hela Skåne ha¡ en struklursom är alldeles speciell. Det liknaren blockmosaik som delas av allaåsa¡na i sträckningen sydosl-nord-väst. Dena {öljer också åsystemen.

Inte rullsteneåsar- Del åir en slor missuppfattning

alt de skånska stóra åsarna skullevara rullstensâsar. Alla är urbergs-åsar rhed höjder mellan lü) och2(X) meter och de har uppståttgenom ef terdyningar lill tÈrgveck-ningar.

- Så sent som när alpêrna bilda-des, och de hålle¡ för övrigt på attväxa fo¡tfarande, fanns en ¡örelsefrån kontinented i söder till konti-nenten i norr. Skåne låg som ettgångjärn mellan dem.

Den gamla feqnoscandiska ur-bcrggrunden som tillhör de åildsta ivärlden höll mo¡ och då veckadesSkåne upp som ell,gångjärn frânden tidigare släta ytan. På dessa

urbergsåsar eller horsta¡ som dekallas finns det sedan i sin tur vissarullstensôsa¡ som härrö¡ från isti-den, Dessa förskjutningar är ocksilorsak till stt, just Skåne har ensådan rad intressanta bergarter somendast fö¡ekommer i fjällkedjaneller kontinentens bergshöjder.

Skåne mycket ungtIämför man med Småland är

Skåne mycket ungt. Det smålânds-ka höglandet är exempelvis 2 mil-jarder år och tillhör jordskorpansäldsta dela¡ som kan s¡¡åcka sig 5miljarder âr lillbaks eller mer. Moddetla står då kolbildningarna i Hyl-linge och trakten där omkring somär högst 180 miljoner år garrrla.Den senaste ligger endast 10.000å¡ tillbaka.

- I tidshänseende bara etl ögon-blick och då fick vi också vatten-ytan in över nuva¡ande landom-rådeh.

Varmvalteni berget

- Dct finns också i Skåne

mycket energi att hämta i berg-grunden, i form av varmvatten.Dår finns också slo¡a undervattens-strömmaf ,

Alnarpsslrömmen är den mesl

kända. Den går under lundaslättenut vid Lomma på elt djupt av

många hundratal meter. Sannoliktfinns också en ström som går längsSöderåsen och ut någonstans vidHöganäs-Skälderviken. Vid K¡is-tianstad från Ignaberga finns enliknande ström. Det är vqtten som

legat där sedan miljoner å¡ tillbakaoch jusl detta vallen är för närva-rande del fnest inttessanta.

Vulkane| iFäringtofta

Det t¡l¡s mycket orn vulk¡rcrI Förlngtofte-Röslôngaomrôdet,ör det korrckt?

- la, fast de ligger cirka 200miljonet fu tillbaks i tiden och harför länge sedan helt slocknat.

Det är alltså vulkaner som fun-nits långt ner i berggrundsboltnen,men som genom landhöjningarnaoch veckningsperioden pressatsupp lill ytan. Hcla Kullaberg ärgenomslagen av amfibolit och and-ra basalterna nä¡slående bergarter.Inlandsisarna har sedan legat överoch slipat ned dessa och innanisperioderna hade vi en tropisk tillsubtropisk period med dess sta¡ktvitlrande inslag. För den som ärintresscrad av geologi är Skåne och,i synnerhet nordvästskåne elt oer-hörl intressml område, slå¡ dok-lorn i geovetenskap Torsten Pers-son, Klippan, fast.

Sh*¿.lttwþ]¡ :

or4lt^/

UDM nk

t